Ur Fj�rde Internationalen 2/1980
�[ Artikeln �r ett kapitel �versatt ur George Lefrancs bok �Strejker f�rr och nu� (Gr�ves d'hier et d'aujourd'hui). ]
�Den positivistiska skolans naiva uppfattning att det finns lagar bakom varje samband �r �vervunnen... Men, tron p� slumpen som utan framg�ng f�rs�ker d�lja v�r okunnighet �r inte mer progressiv.�
� Michelle Perrot
Fr�n det �gonblick d� man erk�nt strejken som en av de vanligaste f�reteelserna i den industriella civilisationens fria l�nder, har man ofta fr�gat sig om det �r m�jligt att genom en unders�kning uppt�cka lagarna f�r strejkens uppkomst och utveckling � lagar med vars hj�lp det skulle vara m�jligt att b�ttre f�rst� och kanske t o m f�rutse den.
Man har i f�rsta hand t�nkt p� de ekonomiska faktorerna. Fr�n och med 1907, d� Charles Rist[1] studerade �strejkens utveckling och betydelse i Frankrike�, kunde han, efter att ha iakttagit ett �kande antal strejker och strejkande inte bara i Frankrike utan i hela Europa, fastsl� ett f�rh�llande mellan: strejkkurvan, arbetsl�shetskurvan och exportkurvan. Om arbetsl�sheten �kar blir strejkerna f�rre. Om exporten �kar blir strejkerna fler.
Det han ville s�ga var att en bra ekonomisk konjunktur motsvarades av en �kning av antalet strejker, och en medelm�ttig eller d�lig konjunktur av en minskning.
Sextio �r senare �terupptog Robert Goetz[2] och Andreani[3] denna analys och f�rde den vidare. Goetz bok t�cker en l�ngre period och str�cker sig fram till 1965 d� den skrevs. Andreanis bok begr�nsar sig till Frankrike och slutar 1914, men bygger, � andra sidan, p� mycket mer omfattande statistiska data.
Alla tycks vara �verens om att strejkernas betydelse b�r bed�mas utifr�n f�ljande tre faktorer som inte alltid varierar i samma riktning: antalet strejker, antalet strejkande och strejkernas l�ngd. Antalet f�rlorade arbetsdagar och deras l�ngd j�mf�rs samtidigt med antalet strejkande (d�rav vikten av att k�nna till detta) och konfliktens l�ngd.
Ingen kan f�rneka att konjunkturen spelar en roll. Men konjunkturen delas i sin tur in i en �rstidskonjunktur, en periodisk konjunktur och l�nga r�relsef�rlopp (Kondratieffs cykel).
Den �rstidsbundna konjunkturen, som Andreani studerat, n�r sin h�jdpunkt i april och visar ett minimum i december. F�rfattaren �r ben�gen att f�rklara detta utifr�n de �rstidsbundna prisstegringarna. Michelle Perrot, d�remot, �r b�jd att s�ka en psykologisk eller fysiologisk f�rklaring. April �r den m�nad d� allt vaknar till liv. Hon citerar ett mycket intressant stycke ur en roman av Pateaud och Pouget som f�reb�dar revolution. Stycket beskriver denna arbetarnas �kade livskraft.
�Sedan v�ren hade den sprudlande kampviljan f�rst�rkts. Man skulle n�stan ha kunnat p�st� att arbetarna med solens smekande str�lar, hur svaga de �nnu �n kunde vara, gripits av ett behov av att handla, av att str�cka p� musklerna, k�nna sin styrka.� [4]
Men efter 1936 d� de f�rsta betalda obligatoriska semestrarna instiftades inom den privata industrin, kunde man iaktta en tendens till minskning av v�rstrejkerna, som kompenserades av en �kning av strejkerna i oktober. Detta f�rklarade man genom den oro som �r gemensam f�r flertalet l�ntagare � oron f�r att �ventyra semestern genom att g�ra av med pengar p� en aktion vars framg�ng de aldrig kan vara s�kra p�. Omv�nt f�rklarar man ofta oktober-strejkerna med att arbetarna d� har gjort av med mer pengar �n ber�knat och d�rf�r blir irriterade. H�r inf�rs �terigen psykologiska faktorer i f�rklaringen.
Tendensen till samh�llsfred mellan april och oktober har emellertid vederlagts p� ett sl�ende s�tt vid tv� tidpunkter under loppet av de senaste decennierna i Frankrike: strejkerna 1953 och i maj-juni 1968. I b�da fallen hade �verv�ganden av politisk art ett inflytande. Med eller utan fog ans�g arbetarna att de var i st�nd att p�skynda en arbetarv�nlig regerings makt�vertagande.
Enligt Andreani p�verkar konjunkturen framf�r allt strejkfrekvensen. Man ser faktiskt ett direkt samband mellan prisindex och strejkfrekvens. Ett omv�nt f�rh�llande r�der mellan index p� levnadsomkostnaden och strejkfrekvensen.
�F�re 1914 fick arbetarna h�ra f�ljande: l�ga priser p� varor motsvarar en gynnsam konjunktur. F�rr i tiden var en s�dan tidpunkt den l�mpligaste f�r en koalition. Arbetarna utropar den n�r deras st�llning p� arbetsmarknaden �r god, n�r deras arbetskraft �r efters�kt och n�r deras k�pkraft, � andra sidan, �r god, eftersom de d� har l�ttare att klara sig.�
L�t oss �terg� till Andreanis arbeten och g�ra en analys av perioden f�re 1914 utifr�n r�relsef�rlopp av Kondratieffs typ. Michelle Perrot anm�rker att �om militanterna vid slutet av 1800-talet visade sig �terh�llsamma n�r det g�llde delstrejker, beror det p� att en depression utbredde sig mellan 1873 och 1897. 1897 ledde exportens uppsving genast till en �kning av antalet strejker.�
Vilken konjunktur det �n m� vara s� verkar den endast genom det mer eller mindre uppn�dda empiriska medvetandet om den. Andr� Tiano p�pekar att varje arbetare har en mer eller mindre vag uppfattning om det behov som finns f�r hans tj�nster och han f�rs�ker att organisera sitt handlande i enlighet med denna uppfattning.[5] S� var det redan med de gamla hantverks- och s�songsarbetarna. S� �r det ocks� f�r gruvarbetarna som vet att vintern, d� behovet av kol �r stort, �r den gynnsammaste perioden f�r resningar. Men trots det hejdar de sig av r�dsla f�r att f� opinionen mot sig. De vet ocks� att den b�sta tiden �r vid slutet av vintern, d� reserverna �r sm� och hemmen inte drabbas. H�sten �r den s�msta tidpunkten eftersom reserverna d� kan vara avsev�rda. Det h�nder �ven bland metallarbetarna att de vet att Bilutst�llningen inleder en period av m�nga nya ordering�ngar. Leon Blum brukade med f�rtjusning n�mna att V�rldsutst�llningar � n�rmare best�mt de febrila f�rberedelserna � �tf�ljs av ett strejkuppsving. Han fick sj�lv uppleva den bittra erfarenheten under vintern och sommaren 1937.
Hur kan en fackf�reningsaktivist i en viss industri g�ra en bed�mning av konjunkturen? Han �ger inte alltid vetenskaplig kunskap, han m�ste begr�nsa sig till de yttre tecknen: var kan man f� anst�llning? F�r man anst�llningsbevis d�r? Tvingas man arbeta �vertid? Hur �r l�get f�r de ink�pta lagren i de fall d� det r�r sig om �terf�rs�ljning av r�varor? Hur ser best�llningarna ut i de fall det g�ller manufakturvaror?
Ibland f�r man den ekonomiska analysen n�got l�ngre. Sedan slutet av 1800-talet har de militanta gruvarbetarna f�rs�kt att ta reda p� hemligheten som omger vinsterna och inte n�jt sig med de siffror som publicerats. Metallarbetarna, med Merrheim, har gjort detsamma fast haft st�rre problem och sedan 1932 har Raymod Bouyer utvidgat de systematiska studierna. Men allteftersom samh�llsstrukturen blivit mer invecklad och f�rbindelser uppr�ttats mellan olika l�nder, har den h�r unders�kningen blivit alltmer vansklig. Till slut kommer d�rf�r ett antal militanter fram till slutsatsen att man endast kan f� reda p� sanningen genom strejk. Om arbetsk�paren accepterar en l�ngre konflikt betyder det att kraven fr�n arbetarna faktiskt ger honom bekymmer. Om d�remot strejkhotet eller en kortlivad resning �r tillr�ckligt f�r att f�rs�kra segern �t arbetarna var hans motst�nd inget annat �n en fasad: han kunde tillm�tesg� kraven.
Till de mer eller mindre f�rutsedda och k�nda konjunkturella faktorerna l�ggs strukturella faktorer. Det r�der inga tvivel om att koncentrationen av f�retag bidrar till utvecklingen av strejker. I ett kapitalistiskt system med sm�, starkt konkurrerande enheter �r strejkerna kortare och av mindre omfattning. I takt med att stora firmor grundas, �kar arbetarstriderna i omfattning. Denna trend bryts inte i och med att man f�rstatligar firmor, tv�rtom p�skyndas den. Mellan de tv� v�rldskrigen upprepade syndikalisterna fr�n CGT oupph�rligen att det till de ekonomiska och politiska faktorer som ber�ttigade dessa f�rstatliganden, tillkom sociala faktorer: de sociala f�rh�llandena skulle f�rb�ttras. Vilket stort misstag! I Storbritannien och Frankrike till exempel har den nationaliserade sektorn drabbats av stora strejker.
F�rutom f�retagsstrukturen spelar �ven fackf�reningsstrukturen en roll. Det faktum att det finns en fackf�rening, om det s� bara �r p� lokalt plan, inf�r en princip av disciplin i arbetarr�relsen. Det �r sant att denna disciplin inte alltid respekteras. Men man f�r �tminstone r�kna med fackf�reningens auktoritet, s�v�l d� den ansluter sig till strejken som d� den av taktiska sk�l bromsar dess utveckling eller p�skyndar dess uppl�sning. N�r sj�lva fackf�reningen infogar sig i en f�rbundshierarki spelar fackf�reningsstrukturen en �nnu st�rre roll. Vissa f�rbundsledningar uppmanar en del avdelningar som �r likgiltiga, att handla, eller omv�nt, h�ller andra avdelningar, vars ot�lighet g�r dem v�rdsl�sa, tillbaka. Detta �r en obehaglig uppgift som ibland f�r med sig sv�ra nederlag som till exempel i j�rnv�gsarbetarnas fall.
F�rh�llandet mellan fackf�reningsr�relsens utveckling och strejkernas utbredning �r komplicerat. Fackf�reningsr�relsen och strejken gynnas utan tvekan av industrialisering och expansion. Men fackf�reningsr�relsen kan vara stark och f� �kad makt utan att det leder till ett �kat antal strejker. V�sttyskland efter 1945 �r ett bra exempel p� detta. Omv�nt kan en f�rsvagning av fackf�reningsr�relsen f�ljas av talrika strejker som i Frankrike sedan 1947.
Men �r det inte ocks� n�dv�ndigt att ta h�nsyn till sociologiska faktorer som t ex minimi- och maximi�ldern bland arbetarna i arbetsf�r �lder? Arbetare fr�n landsbygden som �nnu inte har uppn�tt s� stor yrkeskunskap och som kanske aldrig kommer att uppn� det, k�nner sig pressade att s�ka den utv�g som de inte kan n� omedelbart genom f�rhandlingar, i en massr�relse som g�r uppror mot samma fr�mlingskap som de sj�lva upplever.
Isoleringen fr�n befolkningen i sin helhet verkar till strejkens f�rdel. Robert Goetz hade r�tt n�r han sade:
�Tendensen till strejk �r starkare i de branscher d�r arbetarmassorna �r isolerade fr�n den �vriga befolkningen.�
Han tog som exempel gruvarbetarna. Man skulle ocks� kunna n�mna j�rnv�gsarbetarna, vars arbetsvillkor isolerar dem effektivt och skiljer dem �nd� mer fr�n sina familjer om de st�ndigt m�ste resa. Ett faktiskt �tskiljande �verf�rs ocks� i en vilja att g�ra sig g�llande som blir desto tydligare n�r andra grupper dras med i en enhet, som kanske �r kortvarig och inbillad men som med all s�kerhet skapar en tillf�llig entusiasm. Det leder till att strejken sprider sig i regionen och n�r utanf�r arbetarleden. Det har visat sig i fallet med gruvarbetarna i Saint-Naxare, Vallonien.
Vi n�mnde f�rut att arbetarna prioriterar l�nefr�gor. Det �r n�dv�ndigt att p�peka att det g�ller den nominella l�nen och inte k�pkraften. Iakttagelsen �r inte ny. Den gjordes av Francois Simiand och d�refter av Keynes. Men en h�jning av levnadsomkostnaden m�rks inte omedelbart.
Det �r n�dv�ndigt att nyansera detta p�st�ende med m�nga kommentarer. Vid olika tillf�llen har fackf�reningsorganisationerna givit sitt st�d �t de regeringar som f�rs�kt agera i den svacka som f�ljer efter en inflation. S� var fallet med den s� kallade priss�nknings-kartellen som bildades med CFTS, FO och CGT i Frankrike efter 1947 f�r att f�ra vidare den politik som p�b�rjats av Leon Blum i slutet av 1946. Men priss�nkningskartellen fick inget folkligt st�d. De f�rs�k som gjordes vid samma tidpunkt i �sterrike av fackf�reningarna med socialistisk inriktning och i Israel av Histadruth, som anv�nde hela sin auktoritet i kampen mot inflationen, blev mer framg�ngsrika. Ett visst missn�je, som kunde bero p� otillr�cklig information, m�rktes dock bland arbetarna p� golvet. Sedan 1936 s�kte fackf�reningsaktivisterna i Frankrike en l�sning i principen om l�neglidning. De blev inte n�jda, men faktum �r att mekanismen prish�jningar � strejk � l�nef�rh�jningar, ibland har gjort slut p� l�neglidningen. Man b�r d�rf�r fastst�lla att strejker i nuvarande l�ge uppst�r som en f�ljd av inflationen �ven om arbetsk�parna, statsmakten och fackf�reningsaktivisterna f�rs�ker bromsa utvecklingen.
Vi kommer f�ljaktligen till en slutsats som vi b�r handskas med f�rsiktigt med tanke p� citatet av Michelle Perrot: (�Den positivistiska skolans naiva uppfattning att det finns lagar bakom varje samband �r �vervunnen�.)
Betyder detta att man b�r �verge alla f�rs�k till f�rklaring? (�Men tron p� slumpen som utan framg�ng f�rs�ker d�lja v�r okunnighet �r inte mer progressiv.�)
Man b�r f�rs�ka finna f�rklaringar men man b�r ta h�nsyn till mycket skilda faktorer som l�ngtifr�n alla �r av samma typ.
�Man kan endast f�rst� en strejkr�relse om man lyckas f� en helhetsbild. De ekonomiska, strukturella och fackliga faktorerna till�ter oss inte att f�rst� allt. Vi f�r inte gl�mma att ta h�nsyn till m�nniskornas spontanitet och, trots kritik fr�n historikerna[6], de yttre omst�ndigheterna. Man f�r inte gl�mma den roll som ledarnas personlighet spelar och inte heller de personliga relationernas natur, politiken, traditionerna, religionen.� [7]
Jean Bouvier, historiker och ekonom, kommer fram till f�ljande slutsats:
�Skulle man inte kunna s�ga att de mest omfattande strejkerna, arbetarr�relsens understr�m, visar ett samband mellan ekonomiska m�l och samh�lleliga och politiska sp�nningar?�.[8]
�Och s� h�nvisar han genast till h�ndelserna �r 1906, 1919-1920, februari 1934, 1936 och 1947-1948. Men dessa till synes periodiskt �terkommande strejker best�ms av allt f�r olika faktorer f�r att man skall kunna h�rleda en lag ur dem. Det �r inte m�jligt att f�rutse strejker.
[1] Revue d'economie politique, 1907.
[2] Robert Goetz: �Strejkr�relsen i Frankrike� (Le mouvement des gr�ves en France), Paris Sciez 1965, ett postumt verk.
[3] . Andreani: �Strejkerna och fluktuationerna i de ekonomiska aktiviteten� (Les gr�ves et les fluctuations de l'activite �conomique) fr�n 1890 till 1914 i Frankrike.
[4] Michelle Perrot: �Strejker, strejkande och konjunkturen: gamla problem nya verk� (Gr�ve, grevistes et conjoncture: vieux problemes, travaux neufs).
[5] Tiano: �De prolet�ra fackf�reningarnas aktivitet och den ekonomiska l�neteorin� (La action syndicale ouvriere et la theorie economique du salaire).
[6] Georges Lefranc: �L�get i en viss skola� (Des histories d'une certaine ec�le)
[7] Robert Goetz
[8] Jean Bouvier: �Arbetarr�relsen och den ekonomiska konjunkturen� (�Mouvement ouvrier et conjoncture economique�), ur Movement social, juli 1964.