Ur Fj�rde Internationalen 2/79
Det �r med blandade k�nslor man tar sig igenom boken Marxism och dialektik, som inneh�ller ett brokigt urval av texter som den italienske filosofen Lucio Colletti producerat under de senaste tv� decennierna. (Lucio Colletti, Marxism och dialektik, i urval av Sven E. Olsson, Zenit/ Rab�n och Sj�gren, Sthlm 1979, ca 65:�)
Collettis texter �r �gnade �t att �vervinna den kris som den marxistiska teorin befunnit sig i sedan det sena 20-talet.
Denna kris har bland annat sitt ursprung i den officiella marxismens stalinisering och det faktum att revolutionen uteblivit i de utvecklade kapitalistiska l�nderna � de l�nder som i Marx skrifter framstod som mogna f�r den socialistiska revolutionen.
Mot denna bakgrund har en rad marxistiska filosofer f�rs�kt f�rdjupa, eller revidera eller p� annat s�tt f�r�ndra den marxistiska filosofin och teorin. Resultaten av dessa vederm�dor har oftast varit recensioner synnerligen diskutabla. De har framf�r allt lett till att vi, f�rutom den statsb�rande legitimeringsideologin, stalinistisk �marxism�, den socialdemokratiska sm�borgerliga ideologin som tillf�lligt l�nar spridda element fr�n marxismen och den revolution�ra marxismen, har f�tt ett antal akademiskt grundade marxistiska skolor som kl�ms mellan huvudstr�mningarna. Colletti kan s�gas representera en av dessa skolor. Karakteristiskt f�r Colletti �r att han, till skillnad fr�n de flesta representanter f�r dessa skolor, v�grat att sluta upp bakom eller r�ttf�rdiga stalinismens eller maoismens f�rtryck av massorna i de l�nder d�r de har statsmakten. Jag ska senare kort �terv�nda till detta. Men l�t mig f�rst ta upp n�gra av Collettis filosofiska st�ndpunkter. Det �r framf�r allt p� grund av dessa han n�tt internationell ryktbarhet.
Collettis teoretiska utg�ngspunkt �r nog s� riktig. Han menar att den marxistiska teorin framf�r allt har urartat p� grund av att den inte har tagit sin utg�ngspunkt i materialismen och d�rmed inte heller i det vetenskapliga f�rh�llningss�tt som st�r i �verensst�mmelse med denna. Vetenskapen utg�r den axel kring vilken en konsistent marxistisk teori m�ste utvecklas.
Men f�r Colletti inneb�r detta att ett element som den traditionella marxismen � Marx, Engels, Lenin, Trotskij � sett som en oundg�nglig del av den marxistiska teorin, m�ste rensas ut ur denna: dialektiken. Dialektik och materialism �r f�r Colletti tv� �msesidigt uteslutande begrepp. Det ena m�ste l�mna plats f�r det andra. Det inneb�r dock inte att Colletti �terv�nder till den mekaniska materialism som kritiserades av Marx och Engels.
En vanlig tanke hos �ldre materialister har varit att de enskilda tingen, sedda som positiva materiella fenomen, var verklighetens grundelement. Tingens f�r�nderlighet �r en effekt av utomst�ende tings kontakt med det som f�r�ndras. Ett ting �r i sig sj�lvt ett statiskt objekt som har en speciell upps�ttning fasta egenskaper. Det kan f�rst�ras eller f�r�ndras men det sker som ett resultat av p�verkan utifr�n.
Hegel ifr�gasatte genom sin dialektik hela denna uppfattning. F�r honom var tingen inte odelbara atomer utan inre kraft. Tv�rtom, alla ting bestod av motstridiga tendenser, som drev p� tingets utveckling inifr�n. Samtidigt l�g tingens natur inte i deras konkreta positiva vara vid en viss tidpunkt utan fastmer i dess f�rflutna och dess framtid. Tingens v�sen �r inte n�got statiskt, de befinner sig i st�ndig f�r�ndring. Motorn i denna utveckling utg�rs av motsatta krafter, som vid ytlig iakttagelse framst�r som �msesidigt uteslutande. I Hegels system �r dessa krafter immateriella, de materiella tingen �r endast moment i en r�relse vars b�rjan och slut �r av andlig natur.
En vanlig marxistisk uppfattning �r att Marx accepterade teserna om f�r�nderligheten, r�relsen och verklighetens mots�gelsefulla natur, men att han inte accepterade Hegels idealism, dvs uppfattningen att den materiella v�rlden g�r att �terf�ra p� andliga fenomen. Marx st�llde Hegel p� f�tter, genom att g�ra dialektiken materialistisk.
Det �r accepterandet av Hegels dialektik som Colletti v�nder sig mot. Vetenskapen godtar inte och kan inte godta att den materiella verkligheten �r mots�gelsefull. Colletti h�vdar i st�llet att mots�gelser endast existerar mellan p�st�enden, och accepterar f�ljdriktigt den distinktion som den store idealistiske 1700-tals-filosofen Immanuel Kant gjorde mellan reella oppositioner och logiska oppositioner. De f�rra existerar i verkligheten men utesluter inte varandras existens, de senare existerar i v�rt t�nkande och utesluter varandra, dvs de kan inte g�lla samtidigt. De reella oppositionerna �r oppositioner mellan positiva ting. Negativa ting existerar inte. I denna mening �terv�nder Colletti till den gamla materialismens st�ndpunkter. Samtidigt tillf�r han dessa st�ndpunkter ett viktigt element, som strider mot den hegelska dialektiken och som inneb�r att han g�r en radikal boskillnad mellan �varandets och tankens villkor�. �Det �r denna st�ndpunkt som utg�r sj�lva startpunkten f�r varje materialistisk gnoseologi och f�rsvar av vetenskapen mot metafysiken.� (s 23)[1]. Om vi h�r bortser fr�n att Collettis motiv radikalt skiljer sig fr�n Kants motiv, som bestod i att r�ttf�rdiga religionen, blir resultatet ett f�rkastande av den materialistiska dialektiken som en metafysisk rappakalja: Allt det� som Diamat (den dialektiska materialismen; min anm.) kunde ge oss har vi redan f�tt fr�n Lysenko. (s 64) I st�llet �finns det bara en stor modern t�nkare som kan vara oss till hj�lp f�r att bygga upp en materialistisk kunskapsteori, Immanuel Kant� (s 22). Det �r ett frapperande p�st�ende f�r att komma fr�n en marxist. Den klassiska marxismens teoretiker har varit eniga om att kraftfullt avvisa den kantianska filosofin. Och de hade r�tt. Den kantianska filosofin �r i grunden idealistisk. F�r det f�rsta s� menar Kant att man m�ste skilja p� en fenomenv�rld som �r tillg�nglig f�r v�r kunskap och en noumenv�rld[2] som f�r alltid kommer att vara o�tkomlig f�r v�r kunskap. Visserligen kan denna senare v�rld, enligt Kant, m�jligen vara materiell, men vi har ingen m�jlighet att veta n�gonting om den. F�r det andra s� n�r vi, enligt Kant, endast kunskap om fenomenv�rlden genom att till�mpa v�ra, p� f�rhand givna kategorier p� den. S�ledes �r rum och tid b�da kategorier som v�rt medvetande producerar och de har d�rmed inte sin grund i ytterv�rlden. Likadant f�rh�ller det sig med orsak och verkan, kausalf�rh�llanden. Medvetandet producerar dem f�r att ordna v�rlden, men de existerar inte i denna v�rld. Varje marxist m�ste d�rf�r med r�tta st�lla sig fr�gande till Collettis p�st�ende att Kant �r den marxistiska kunskapsteorins andlige fader. Den marxistiska filosofins k�rna �r ju att vi kan n� objektiv kunskap om en verklighet som existerar oberoende av oss. Vetenskapen tr�nger djupare och djupare ned i ytterv�rldens inre, bl.a. genom att s�ka samband mellan fenomenv�rldens yttringar, vars f�rh�llande till noumenv�rlden allts� ingalunda blockeras av n�gra kinesiska murar. Vetenskapens framsteg ter sig om�jlig utan ett s�dant syns�tt. P� samma s�tt existerar inga obetvingliga barri�rer mellan varat och t�nkandet, den logiska mots�gelsen och den verkliga mots�gelsen; de f�rra har sin grund i de senare. Verkligheten �r en skiktad enhet i st�ndig f�r�ndring. T�nkandet avspeglar detta f�rh�llande.
Det st�r naturligtvis Colletti liksom tidigare Luk�cs, fritt att ifr�gas�tta den traditionella marxismens (och m�nga borgerliga fackfilosofers)tolkning av Kant. Men att h�vda att Kant skulle kunna bidra till en konsekvent materialism �r uppenbart felaktigt.
Om Colletti avvisar den dialektiska materialismen som filosofi och vetenskapsteori, s� har dock hans st�ndpunkter i dessa fr�gor skiftat och varit mot s�gelsefulla. Eller hur ska man t ex tolka ett stycke som det f�ljande: �Det s�regna med medvetandet �r som bekant just detta, att medan det tillh�r samh�llsvarat och f�ljaktligen livet, reflekterar det samtidigt �ver livet, dvs omfattar det i t�nkandet. Men samtidigt som det inbegriper livet, �r medvetandet en del av det, en av dess funktioner, som har livets och samh�llets �vriga funktioner utanf�r sig. 'T�nkandet och varat �r', s�ger Karl Marx 'f�rvisso f�renade men samtidigt skilda'. Med andra ord: Medvetandet tillh�r varat, samh�llspraktiken, liksom teorin sj�lv �r levande, praktik, och dem emellan r�der helt visst ett inb�rdes samband och enhet. Men medvetandet tillh�r livet endast i den m�n det �r en del av det, och teorin �r endast en praktik i den m�n den �r en aspekt och ett moment av praktiken�. Det �r �enheten mellan varat och medvetandet, deras inb�rdes f�rh�llande, som ligger till grund f�r varats f�retr�de framf�r t�nkandet, dvs materialismen.� (s 146).
Om det finns en g�md hund i detta citat, s� �r det Hegels dialektik. Samtidigt f�r man intrycket att denna begr�nsas till samh�llsvetenskapen genom att varat identifieras med samh�llspraktiken. Ett s�dant syns�tt f�r i en text av senare datum en m�rklig bekr�ftelse. I samband med att Colletti beskriver Marx teori om det kapitalistiska systemets utveckling, skriver han i denna: �Den kapitalistiska mots�ttningens f�rekomst �r inte ett resultat av det faktum att �ven kapitalismen �r en �verklighet�. Tv�rtom: Kapitalismen �r uppochnedv�nd. �Med andra ord, medan den dialektiska materialismen utg�r fr�n att varje f�rem�l kan betraktas som kontradiktoriskt (best�ende av inre mots�ttningar = R.H), liksom allt annat i v�rlden, ser Marx d�remot mots�ttningen som kapitalismens specifika drag...� �(s 80) Det �r med andra ord inte mots�ttningen mellan kapital och arbete som �r det centrala objektiva draget i kapitalismen. Det �r v�r uppfattning om denna verklighet som �r motstridig. Kapitalismen �r en �omv�nd verklighet� d�rf�r att vi har skapat den, alienationen f�rvrider verkligheten och g�r den �omv�nd�. Ur detta f�ljer Collettis slutsats att det finns tv� Marx; en vetenskapsman som unders�ker samh�llet som om det inte inneh�ll n�gra mots�gelser utan endast positiva reella oppositioner och en annan Marx som ser kapitalismen som ett ideellt fenomen, skapat av alienationen, och vars uttryck utg�rs av varufetischismen. Den senare �r filosofen Marx. Och i egenskap av filosof �r det kanske inte s� konstigt att Colletti reducerar Marx centrala ekonomiska kategorier till filosofiska. Kontentan �r allts� att Colletti �terfaller i den idealistiska kunskapsteori som han fr�n b�rjan avsett att bek�mpa. Han utg�r d�rf�r ett gott exempel p� hur sv�rt det �r att revidera grundl�ggande delar av den traditionella marxismen utan att hamna i hoppl�sa mots�gelser och oklarheter. Det �r sant att marxismen brottas med sv�rl�sbara teoretiska problem, men de �r inte av den karakt�ren att de avspeglas i ett s� pass dystert yttrande som det Colletti f�llde vid en intervju 1975: �Jag kan �nnu inte s�ga om tanken p� en omv�nd verklighet �r f�renlig med samh�llsvetenskap� (s 37) Enligt detta syns�tt �r det allts� os�kert om Marx �verhuvudtaget bedrev vetenskap.
Den litet h�gl�sa vacklan som �terfinns i Collettis filosofiska resonemang kommer �ven fram i de mera uttalat politiska texterna. Vad ska man t ex s�ga om en kunnig teoretiker som kan yttra p�st�enden som det f�ljande: �. . .jag �r i grunden �verens med Trotskijs �sikt att Ryssland inte �r ett kapitalistiskt land. Jag skiljer mig fr�n hans analys i fr�gan om Sovjet kan beskrivas som en degenererad arbetarstat. Det �r ett begrepp som g�r mig perplex. Vid sidan om detta tvivel kan jag emellertid inte f�resl� n�gon exaktare definition�. (s 47-48) M�h�nda �r det legitimt att st�lla sig fr�gande inf�r ett begrepp, men det �r en helt annan sak att vara of�rm�gen att ta st�llning till br�nnande klassfr�gor. En revolution�r som Trotskij l�t sig inte paralyseras av begrepp. F�r honom var det v�sentliga begreppens inneh�ll och fr�gan om Sovjetstatens klassnatur, dess inneh�ll, har varit en av v�r tids viktigaste fr�gor.
Colletti �r, liksom s� m�nga av v�stmarxismens teoretiker fr�n 20-talet och fram�ver, ofta helt of�rm�gen att attackera konkreta politiska problem p� ett revolution�rt marxistiskt s�tt. Efter att pl�tsligt n�gon g�ng p� 50-talet ha vaknat upp och insett att Stalin f�rtryckte arbetare och intellektuella i Sovjet, har ofta dessa teoretiker tappat fotf�stet och dragit med sig hela eller stora delar marxismen i fallet. Samma sak intr�ffade p� 70-talet med en del maoistteoretiker i Frankrike, som idag �verg�tt till att bedriva en slapp journalistisk filosofi som g�r under namnet �den nya filosofin�.
Till Collettis f�rsvar kan s�gas dels att han �r l�ngtifr�n slapp och att han har avst�tt fr�n pedantiska spetsfundigheter och den antivetenskaplighet som flera av dessa teoretiker har stoltserat med. Dessutom �r han s�kert i m�nga avseenden en h�gst kompetent Marxl�sare och teoretiker. Tyv�rr verkar denna potentiella kapacitet numera ha g�tt f�rlorad f�r marxismen bl.a. p� grund av hans politiska tveh�gsenhet som idag utvecklats till ett rent avst�ndstagande fr�n politiken, Sven. E. Olsson, som redigerat den svenska antologin, tr�ffade Colletti i november 1978. Vid detta tillf�lle uppgav Colletti att han inte l�ngre betraktar sig som marxist. �Men jag �r materialist, jag tror p� vetenskapen� (. . .) �Jag ser som min uppgift att utveckla en materialistisk vetenskapsfilosofi�. (s 324) Och han h�vdar att r�tterna till en s�dan m�ste s�kas hos Wienpositivismen och Karl Popper, dvs i �ppet antimarxistiska filosofien. Det �r inte heller s� att dessa riktningar tilln�rmelsevis lagt grunden till en materialistisk vetenskapsteori. Tv�rtom dras b�da dessa str�mningar med en m�ngd idealistiska f�rest�llningar, �ven vad g�ller deras syn p� naturvetenskaperna. Dessutom g�r ju t ex Popper sv�rligen att f�rena med Kant, som av Popper betraktas som idealist, vilket inte Popper anser sig vara: �H�r inf�rde Kant sin 'Kopernikanska revolution': det var det m�nskliga intellektet som skapade och p�tvingade sina lagar p� den sinnliga m�ngfalden, och som d�rmed skapade naturens ordning. Detta var en dj�rv teori. Men den kollapsade n�r man en g�ng ins�g att den Newtonska dynamiken inte var giltig apriori utan en fantastisk hypotes . . .� (Karl R Popper; Objective Knowledge, Oxford University Press 1975. s 92)
Om varken Wienpositivismen eller Karl Popper lyckats l�gga grunden till en materialistisk vetenskapsteori, allra minst med avseende p� samh�llsvetenskaperna, som intresserat Colletti mest, s� kommer Collettis anpassning till dessa str�mningar att ytterligare avsk�rma honom fr�n marxismen
Vad g�ller Collettis politiska st�ndpunkter s� borde det finnas en del positivt att s�ga, vilket beror p� att han aldrig har f�rs�kt r�ttf�rdiga eller f�rsvara stalinismens eller maoismens f�rtryck av massorna i Sovjet respektive Kina. Som framg�r av n�gra av uppsatserna i antologin har han i st�llet v�rnat om socialismens demokratiska mission. Trots att detta drag m�ste betraktas som mycket positivt, m�ste man fr�ga sig om det inte just �r en ensidig betoning av demokrati i allm�nhet kopplad till en �kad identifikation av stalinism, maoism och marxism som lett Colletti allt l�ngre fr�n marxismen.
V�dan av en alltf�r abstrakt betoning av demokratin har bl.a. kommit till uttryck i en artikel som Colletti skrev om Chile efter kuppen 1973. D�r menar han att det �r om�jligt att f�rd�ma Unidad Popular-regimens f�rr�deri mot massorna, eftersom denna gjort vad den kunnat f�r att med demokratiska medel transformera Chile till ett socialistiskt land. Att f�rs�ka m�ta den chilenska krisen 1973 med arbetarv�ld mot kapitalet framst�r tydligen f�r Colletti som odemokratiskt (International vol 2 nr 3 -74).
I �Jakobs stege� som citeras i Olssons efterord, uttrycks tydligt det likst�llande av marxism med revisionistiska str�mningar jag tidigare n�mnde: �Finns m�h�nda i de socialistiska l�nderna former (. . .) av f�rtryck, utsugning och v�ld? Kan man p�st� att det enbart �r kapitalismen som b�r skulden till v�r tids ondska � krig, koncentrationsl�ger, polisf�rtryck etc? (...) Kan koncentrationsl�gren s�v�l i Sovjetunionen som i Kina, alltfort betraktas som undantagsfall, som n�gonting tillf�lligt?� Eftersom en �viss helgonf�rklarad marxism� f�rsvarar dessa f�reteelser, s� �befinner sig marxismen i kris� (s 323-324).
B�de i �Jakobs stege� och i artikeln i �International� faller Colletti offer f�r socialdemokratins allm�nna illusionsmakeri, som j�mst�ller arbetarstaterna med fascistjuntor och som �gl�mmer� statens klasskarakt�r och v�ldets imperialistiska ursprung. P� s�tt och vis �r det ocks� felaktigt att h�vda att marxismen befinner sig i kris. Varken Brezjnev eller Deng, eller deras ideologiska bandhundar �r marxister. De representerar sm�borgerliga avvikelser fr�n marxismen. Om marxismen befinner sig i kris, s� g�r den det i den meningen att stalinismen och socialdemokratin i stora delar av v�rlden har greppet �ver majoriteten av arbetarr�relsen. Dessa str�mningars of�rm�ga att analysera och ta kamp mot kapitalism och f�rtryck, �r ett nederlag f�r dessa r�relser, inte f�r marxismen.
Till stalinismens och socialdemokratins kris kan ocks� l�ggas den kris som ett antal akademiska marxister, framf�rallt i V�steuropa, genomg�tt till f�ljd av dessa nederlag. Colletti �r onekligen en av de fr�msta representanterna f�r denna heterogena grupp. Som s�dan �r han v�l v�rd att l�sas, eftersom han behandlar m�nga av marxismens fundamentala problem, av vilka jag endast snuddat vid ett f�tal. Men den som intresserar sig f�r att f� en klar bild av marxismens grundl�ggande st�ndpunkter g�r b�st i att inf�rskaffa annan litteratur.
Ricky Harryson
[1] Gnoseologi �r liktydigt med kunskapsteori; hur och om vad vi f�r kunskap.
[2] Noumenon anv�nds h�r i en av de tv� betydelser som Kant ger begreppet, n�mligen som identiskt med begreppet �tinget i sig�. S� fattat inneb�r noumenon motsatsen till fenomen, det som icke �r fenomen �r inte tillg�ngligt f�r kunskapen men kan �nd� t�nkas utan mots�gelse, Noumenon �r h�r allts� ett t�nkbart men obest�mt ting, ett f�rst�ndsbegrepp vars natur vi inte kan veta n�gonting om.