Fj�rde Internationalen 1/78
Vi publicerar h�r �nnu ett inl�gg i debatten om reformismen och Kenth-�ke Anderssons analyser av socialdemokratin. Tidigare artiklar i denna debatt kan �terfinnas i Fj�rde Internationalen nr 2-77 (Tom Gustavsson & Gert-Inge Johnsson: K�A och den svenska socialdemokratin � ett pionj�rarbete att kritisera och f�ra vidare) och nr 3/77 (H�kan Blomqvist & Kjell �stberg: Socialdemokratins internationella r�tter). Diskussionen anknyter till, och har aktualiserats av debatten om l�ntagarfonderna som �terkommit i en rad artiklar i Fj�rde Internationalen (se nr 3-4, 5/76 och 1/77).
Det �r redaktionens f�rhoppning att denna diskussion ska bidra till en f�rdjupad kunskap om reformismen och om den roll socialdemokratin spelar idag.
I det f�rsta avsnittet av v�r artikel bem�tte vi ing�ende den teori om socialdemokratins uppkomst och utveckling som i van f�rbund f�rst formulerats av Kenth-�ke Andersson, som i den offentliga debatten i stort sett l�tits st� obem�tta och som �nyo f�rts fram av Tom Hansson och Per Reichard, bl a i Fj�rde Internationalen [1]. Vi visade hur K�A:s tes att socialdemokratin �alltid varit en reformistisk str�mning inom arbetarklassen� som �alltid f�respr�kat klassamarbete� var of�renlig med v�r r�relses historia och program.
Uppgiften med detta avsnitt �r att visa de katastrofala f�ljderna av denna uppfattning i K�A:s f�rs�k att till�mpa den p� den svenska arbetarr�relsens historia. I sin broschyr �Den svenska socialdemokratin och arbetarr�relsens barndom�, utgiven av KAF i R�da H�ften 25 1974 tecknas f�ljande bild av den svenska fackf�reningsr�relsens uppkomst.
�Nyliberalismen /lanserade/ en teori om att fackf�reningarna beh�vdes som ett n�dv�ndigt komplement till det 'fria' ekonomiska systemet /.../ P� s� s�tt s�g man fackf�reningen som ett v�rn mot socialismen och mot strejkr�relsen (typiskt nog var endast ett litet f�tal av strejkerna p� 1880-talet ledda av fackf�reningarna). Det var fr�n detta nyliberala h�ll som initiativet till fackf�reningarna kom. Det sprids idag en infantil ideologi om att de svenska fackf�reningarna var kamporganisationer som str�vade mot socialismen. Det st�mmer inte alls. De var � och �r � organisationer inom det r�dande systemet. De har k�mpat f�r f�rb�ttringar inom systemets ram, men de har aldrig k�mpat mot systemet som s�dant. I de tidigaste fackf�reningarnas (1880-talet) program finns det ingenting av klasskampsst�mningar och �n mindre n�got om socialism eller revolution. Tv�rtom. Under denna tid stod fackf�reningarna under liberalt 'beskydd'.� [2]
I den stilen, fylld av missuppfattningar. f�rvr�ngningar och felaktigheter g�r st�rre delen av broschyren. Vi har h�r ingen m�jlighet, eller intresse av, att bem�ta dem alla. Vi ska i detta avsnitt ta upp tre, fundamentala, v�ndpunkter i den svenska arbetarr�relsens historia, n�mligen fackf�reningsr�relsens uppkomst; bildandet av det socialdemokratiska partiet och reformismens utveckling inom SAP och p� dessa punkter l�mna var alternativa historieskrivning. I f�rbifarten kommer vi att bem�ta en rad av K�A:s felaktigheter. L�t oss bara inledningsvis p�peka att anledningen till att en slipad forskare som K�A, dessutom med den imponerande bel�senhet han besatt, kunde g�ra sig skyldig till s� allvarliga missgrepp, �r att han baserar sig p� en felaktig metod och utg�r fr�n en felaktig teori, som han f�rg�ves f�rs�ker bem�ta. I sista hand kan dessa felaktigheter reduceras till denna enda: of�rm�gan att se och k�nna igen klasskampen och de former den tar.
De p�st�enden vi framf�r allt vill bem�ta kan sammanfattas s�lunda:
1. Var fackf�reningarnas uppkomst en produkt av liberalernas konspiration och ett f�r borgarna n�dv�ndigt ekonomiskt komplement till det ekonomiska systemet, som h�vdas i citatet ovan?
Nej. s�ger vi. Fackf�reningarna var och �r arbetarklassens m�ktiga sj�lvorganisering. De var kamporganisationer som p� klassgrund k�mpade f�r arbetarklassens intressen.
2. Var bildandet av det svenska socialdemokratiska partiet i f�rsta hand ett bekr�ftande av liberalernas inflytande �ver arbetarklassen?
Nej, s�ger vi. SAP:s bildande var ett avg�rande brott med bourgeoisin och deras partier, s�v�l politiskt som organisatoriskt.
3. Var SAP redan fr�n b�rjan ett klassamarbetsparti, ideologiskt urartat, enbart inriktat p� att genomf�ra vissa reformer inom systemets ram?
Nej, s�ger vi. SAP stod p� marxistisk grund. Reformismens senare seger innebar att partiet �vergav sin tidigare klasskampsgrund.
Nu: Upp till bevis!
I. Fackf�reningsr�relsens uppkomst: Resultat av klasskamp eller liberal konspiration?
L�t oss s� utf�rligt och konkret som v�rt utrymme och de tillg�ngliga k�llorna till�ter f�rs�ka ge en alternativ bild av den svenska fackf�reningsr�relsens uppkomst.
Del var f�rst under 1870-talet som det kapitalistiska produktionss�ttet fick sitt avg�rande och allm�nna genombrott i Sverige genom tr�-, s�gverks- och verkstadsindustrins f�rsta kraftiga samordnade tillv�xt, genom att fabrikssystemet fick den dominerande st�llningen inom produktionen.
Sedan kom det att dr�ja till 1890-talet innan detta avspeglade sig i en kvantitativ masstillv�xt av arbetarklassen.
Den officiella statistiken p� antalet fabriksarbetare ger, om �n inte helt tillf�rlitlig, en klar indikation av detta:[3]
| 1870 | 35 000 |
| 1880 | 57 000 |
| 1890 | 93 000 |
| 1900 | 265 000 |
Denna allm�nna utveckling kan exemplifieras av tr�industrin. Redan under 1870-talet uppstod ett antal industrier med h�g mekaniseringsgrad. I genomsnitt anlades tre till fyra industrier per �r. Fabrikernas maskinutrustning stod i stora delar inte 1930-talet efter. De tio st�rsta fabrikerna svarade ensamma f�r 2/8 av industrins samlade produktion. Nu innebar inte detta att de mindre, hantverksbetonade verkst�derna omedelbart slogs ut. Tv�rtom torde de ocks� ha �kat i antal under denna period p� grund av h�gkonjunkturen och uppsvinget i byggnadsverksamheten. Men fabriksproduktionen kom att bli kvalitativt dominerande och best�mmande f�r hela branschen.[4]
Detta �r naturligtvis f�rklaringen till att de prolet�ra kampmetoderna, allts� aktioner som har sitt ursprung i kollektiva massaktioner p� arbetsplatserna, p� allvar dyker upp f�rst p� 1870-talet.
Nu finns i och f�r sig noteringar om strejker och arbetsnedl�ggelser i Sverige sedan �tskilliga hundra �r tillbaka, bland annat vid slottsbyggen och fr�n gruvorna i Bergslagen, och spontana hungerupplopp f�rekom frekvent under en stor del av 1800-talet. Men det var uppkomsten av de stora arbetsplatserna genom fabriksproduktionen, skapandet av det moderna proletariatet som skapade de reella f�ruts�ttningarna f�r arbetarklassen att utveckla sin fulla styrka i kollektiva aktioner.
Fr�n 1870-talet k�nner vi en rad exempel f�r hur arbetarklassen sluter sig samman i s�dan kamp f�r h�gre l�ner till skydd mot prisstegringar, f�r kortare arbetstid eller, mot slutet av decenniet n�r den internationella l�gkonjunkturen drabbar Sverige, mot l�nenedpressningen.
Som samlande symbol f�r denna fas av f�rsta spontan kamp st�r Sundsvallsstrejken 1879. Den sammanfattar entydigt b�de styrkan och svagheten i dessa spontana strejker utan facklig ledning.
Den uppstod som en f�rsvarsstrejk mot l�nenedpressningen. Man hade under n�gra �r tidigare haft osedvanligt h�ga l�ner, p� upp till 5:-/dag. N�r s�gverksindustrin drabbades av den internationella l�gkonjunkturen s�nktes l�nerna drastiskt till ner till 1:-.
Styrkan i strejken l�g i den otroliga klassammanh�llningen som utvecklades och demonstrerades s� fint under strejken som omfattade inte mindre �n ett trettiotal s�gverk i Sundsvallstrakten.
Svagheten l�g just i att man inte var organiserade i och hade skydd av klassorgan, allts� fackf�reningar. Det var detta som m�jliggjorde f�r s�gverkspatronerna att sl� ner strejken genom framf�r allt statsapparatens ingripande.
Den dramatiska bilden av strejkens slutskede demonstrerar detta p� ett s�llsynt �sk�dligt s�tt. De strejkande hade mangrant slagit l�ger vid Norra Stadsberget i Sundsvall; m�nga av arbetarna hade ju f�r �vrigt blivit vr�kta fr�n sina bost�der. Det var ett h�gst konkret s�tt att uttrycka klassammanh�llningen och solidariteten. D� kommer statsapparaten dragande i form av landsh�vding, milit�r och kanonb�tar. Man sl�r en ring runt hela l�gret. D� ingen organisation fanns som kunde f�ra arbetarnas kollektiva talan kunde man plocka arbetarna en efter en och tvinga dem till �terg�ng. Strejken kunde brytas ner.[5]
Sundsvallsstrejken kom att f� ett ston inflytande i den uppvaknande arbetarklassens medvetande. Den fick stor publicitet i tidningar och broschyrer som spreds i massupplaga. Inte minst milit�rens agerande kom att bidra till formandet av en f�rst�else f�r krigsmaktens roll. Sundsvallsstrejken �r allts� viktig att ha som bakgrund n�r man studerar den moderna fackf�reningsr�relsens uppkomst, som i Sverige kan f�rl�ggas till i b�rjan av 1880-talet.
L�t oss h�r klart sl� fast att vi h�vdar att den svenska arbetarklassens organisationer er�vrades i kampen mot arbetsk�parna och det kapitalistiska samh�llet av arbetarna sj�lva och var deras viktigaste redskap i klasskampen, medan K�A som vi sett f�retr�dde uppfattningen att det var fr�n �nyliberalt h�ll initiativet till fackf�reningarna kom�, och att hos de tidigare fackf�reningarna �finns det ingenting av klasskampsst�mningar�.[6]
Denna mots�ttning mellan tv� uppfattningar om arbetarr�relsens tillkomst r�r faktiskt vid en av marxismens h�rnpelare: tilltron till arbetarklassen som den enda revolution�ra klassen med sin framtid i egna h�nder. Tyv�rr m�ste vi h�vda att K�A sviktar i denna tilltro.
L�t oss ge ett exempel, som ocks� �r centralt i en beskrivning av den f�rsta organiserade arbetarr�relsens tillv�xt: Den f�rsta stora strejkr�relsen i Stockholm, utearbetarnas strejker sommaren 1881.
Den f�r f�ljande, inte s�rskilt smickrande efterm�le i broschyren:
�N�r den spontana strejken br�t ut visste ingen hur man skulle f�rfara. De m�ten man ordnade ledde till f�ga resultat, inga naturliga ledare steg fram och man hade till och med sv�righeter att best�mma kraven. I sin villr�dighet v�nde man sig till Dr Anton Nystr�m, en v�lk�nd liberal och tillika f�rest�ndare f�r det liberala arbetarinstitutet, och bad honom leda f�rhandlingarna. Nystr�ms insatser inskr�nkte sig dock till att han d�k upp p� ett m�te i Lill-Jans-skogen och uppmanade arbetarna att avbl�sa strejken. De skulle �duka under av hunger och n�d� f�rklarade han, och fick d�rigenom arbetarna att ge upp i f�rtid.� [7]
Var Stockholms arbetare verkligen en skock som gick i liberalers ledband och inte ens kunde best�mma sina egna krav? Vi gick till k�llorna, och fick i st�llet fram f�ljande bild:[8]
Det var Stockholms utearbetare � stenspr�ngare, grundl�ggare och jordarbetare � som utl�ste den f�rsta betydande strejkkampen i Stockholm. En vecka in i juli 1881 spred sig ryktet att en arbetsgivare beviljat sina anst�llda en beg�rd l�ne�kning. Stenarbetarna vid grundl�ggare Gustavssons arbetsplats kr�vde motsvarande f�rb�ttring, utan framg�ng. Den 8 juni gick man i strejk. Deras fortsatta taktik var enkel och effektiv. Den 9 juni samlades man p� arbetsplatsen, besl�t att s�ka utvidga aktionen och t�gade i samlad tropp fr�n H�torget mot Stadsg�rden och vidare upp mot S�der f�r att p� arbetsplatserna f�rs�ka v�rva fler strejkande, vilket man ocks� hade stor framg�ng med. Man kallade till ett m�te vid Lill-Jans klockan sex morgonen d�rp�. Dit kom cirka 500 utearbetare. Man delade nu upp sig i ett antal mindre grupper och besl�t att f�rs�ka ytterligare sprida strejken till de arbetsplatser man �nnu inte n�tt.
Byggnads- och anl�ggningsverksamheten hade h�gkonjunktur i Stockholm vid denna tidpunkt. Det byggdes industrier, bostadshus, palatsgator, hamn vid V�rtan och j�rnv�g d�rifr�n till Karlberg. Till alla dessa platser drog nu trupper av strejkande och agiterande utearbetare, vissa med en r�d fana i t�ten, f�r att vidga kampen och f�rm� alla att samlas bakom gemensamma krav.
Klockan fem p� eftermiddagen samlades man �ter i Lill-Jans, och antalet strejkande utearbetare angavs nu till 1 000. Man preciserade sina krav till 25 �re i timmen f�r timavl�nade, vilket torde ha varit en h�jning med ca 5 �re, samt en h�jning fr�n 30 till 40 �re foten f�r stenspr�ngarna. Det tillsattes ocks� en strejkkommitt� med representanter f�r de indragna yrkesgrupperna. Kraven sammanst�lldes p� listor som presenterades f�r arbetsgivarna under l�rdagen den 11 juni. �ven bland murarna hade nu strejk utbrutit, och de agerade p� liknande s�tt.
P� m�ndagen visade det sig att de flesta arbetsgivare g�tt med p� l�nekraven, bland annat Stockholms stad, och man besl�t om �terg�ng. Trots avsaknad av all tidigare organisering lyckades allts� grovarbetarna, en yrkesgrupp utan s�rskilt kvalificerad yrkesutbildning, genom n�gra dagars v�l sammanh�llen strejk, uppn� kanske 25% l�neh�jning. Genom att bokstavligen dra med sig s� gott som alla arbetare i branschen, och genom dagliga strejkm�ten utvecklades en stark sammanh�llning mellan de strejkande. Stor vikt lades vid arbetarnas disciplin, och p� de strejkandes initiativ st�ngdes flera krogar. Man s�g vikten av en massiv solidaritet och f�rs�kte d�rf�r utvidga strejken till de strategiskt viktiga hamnarbetarna (som dock enligt uppgift ans�g sig ha tillr�ckligt bra betalt). H�llfastheten i solidariteten arbetarna emellan demonstreras inte minst av det faktum att strejken h�lls ihop till 13 juni, trots att betydande grupper, d�ribland alla de som arbetade �t staden, fick sina krav tillgodosedda redan 11 juni.
N�gon fullst�ndig seger blev nu inte strejken. En del utearbetare hade ingen framg�ng i sina krav, det g�llde framf�rallt murarna. Inte heller ledde strejken fram till bildandet av permanenta klassorganisationer f�r de indragna arbetarna.
Men samtidigt kom strejkr�relsen att bli av stor betydelse f�r utvecklingen av den redan existerande fackf�reningsr�relsen (se tr�arbetarna nedan).
Sammanfattningsvis m�ste man sl� fast att utearbetarnas strejk i Stockholm �r en av de viktigaste och �rofullaste kapitlen i den tidigare arbetarr�relsens historia. Vad vi ser �r en v�lorganiserad, fyndig, klassmedveten och solidarisk arbetarklass i kamp. Med det f�raktfulla efterm�le den f�r i KAF-broschyren har den inget gemensamt.
Fram till denna period � Sundsvallsstrejken och utearbetarstrejken � hade fackf�reningar i modern bem�rkelse saknats i Sverige. Typografiska f�reningen, som har �ran av att vara den f�rsta fackf�reningen, bildades redan 1846, men var under sina f�rsta �rtionden i huvudsak en s�llskaps- och sj�lvhj�lpsf�rening med valspr�ket �Enighet � nytta � n�je�. Det fanns under 1870-talet ett antal liknande f�reningar f�r olika yrken. K�nnetecknande f�r dessa var att de uppkommit ur, eller hade klara ber�ringspunkter med, tidigare skr�organisationer. De var yrkes- och s�llskapsf�reningar, och ofta �ven sj�lvhj�lpsorganiseringar med sjuk- och begravningskassa. Ibland var ocks� arbetsgivare med, och de sysslade i regel inte med vad vi idag kallar fackliga fr�gor som l�ne- och anst�llningsvillkor.[9]
De var, kort sagt, en �verg�ngsform mellan ges�llorganisationerna och de moderna fackf�reningarna.
�P� anmodan af hrr Moberg och Linderholm voro n�gra snickare samlade s�ndagen 5 september 1880.
Hr Linderholm �ppnade f�rhandlingarna med n�gra ord om det tryckta f�rh�llande som �r r�dande f�retr�desvis bland snickare gentemot principaler /arbetsgivare/. 'Hvad b�r vi f�rst iaktta f�r att vinna en n�got fastare st�llning i van f�rh�llande till v�ra principaler? Samt f�reslog d�refter att vi snickare skulle bilda en f�rening och samla en underst�dskassa f�r kommande behof. /.../
Ordf. b�rjade med att omn�mna huru arbetare p� samma verkstad snart sagt lura varandra till principalens f�rdel och kamrater samt egen framtida skada, t ex genom hemligh�llandet af priset p� styckearbete eller �nnu s�mre uppgifandet af origtigt pris i st�llet f�r att som del borde vara fritt och otvunget l�mna hvarandra all m�jlig upplysning ja �fven r�d der s� beh�vdes. Yrkade derefter att vi m�tt bilda en f�rening snickare emellan f�r att �stadkomma enighet och en f�rb�ttrad st�llning.� �[10]
S� klart och entydigt formulerade de samlade snickarna sin motivering till att man h�sten 1880 bildade en fackf�rening.
Ur del direkta behovet att f�rsvara sig mot arbetsgivarnas taktik att splittra arbetarna f�r att kunna s�nka l�nen restes behovet av en gemensam sammanslutning p� klassm�ssig grund.
Det finns en rad faktorer som visar hur f�reningen brutit med olika f�rstadier till fackf�reningar som vi ber�rt ovan och som ger Tr�arbetarf�reningen den moderna fackliga organisationens grundl�ggande k�nnetecken. Och tr�arbetarf�reningen �r inget undantag, dess utveckling uttrycker det allm�ngiltiga i arbetarklassens kamp och tidigare organisationsstr�vanden. Det finns ett ber�mt avsnitt i Kommunistiska manifestet som skildrar denna process. Vi ska h�r nedan citera ett stycke ur det och visa hur det st�mmer �verens med den svenska utvecklingen och tr�arbetarnas f�rsta fackliga kamp.
�Men med industrialiseringen inte bara �kar proletariatet, det tr�ngs samman i st�rre massor. Dess kraft v�xer, det k�nner den mera. Arbetarna b�rjar sammansluta sig mot bourgeoisien. De f�renar sig f�r att h�lla sin l�n uppe.� [11]
Initiativet till bildandet av fackf�reningen kom fr�n arbetarna vid Ekmans snickerifabrik, Stockholms st�rsta med �ver 300 anst�llda.[12] Det �r ingen tillf�llighet att det var dessa arbetare, som tillsammans med arbetarna p� de tv� andra stora tr�industrierna i Stockholm var drivande under f�reningens f�rsta �r. Trots snickaryrkets traditionella karakt�r av hantverk uttryckte f�reningen redan fr�n b�rjan tr�arbetarnas organisering i egenskap av l�nearbetare.
F�reningen byggde inte p� organisatoriska band med sammanslutningar som utvecklats ur skr�tidens organiseringar.
F�reningen saknar ocks� dessa organisationers grundl�ggande k�nnetecken. Tv�rtom understryks syftet att organisera alla tr�arbetare, utan krav p� yrkesutbildning, minimitid i yrket osv. Inte heller fick m�starna/arbetsgivarna bli medlemmar.
Vidare spelar, f�reningens karakt�r av sj�lvhj�lpsorganisation en underordnad, f�r att inte s�ga obetydlig roll. Den existerande sjukkassan anv�ndes framf�r allt i medlemsv�rvande syfte.
Och visst �r det mot bourgeoisien organiseringen �r riktad. �Hvad b�r vi iaktta f�r att vinna en fastare st�llning i varat f�rh�llande till v�ra principaler� var ju temat f�r den allra f�rsta sammankomsten, och svaret blev entydigt; vi b�r sammansluta oss i en fackf�rening, vi b�r organisera oss p� klassm�ssig grund.
�Intressena och levnadsl�get inom proletariatet blir mer och mer likartade, i det maskinen mer och mer utpl�nar skillnaderna i arbetet och l�nen n�stan �ver allt trycks ner p� samma l�ga niv� forts�tter manifestet.
Delta, och inte n�gra arbetararistokratiska s�rintressen, k�nnetecknar inriktningen hos tr�arbetarna och de flesta andra tidiga fackf�reningar i Sverige. Detta avspeglar sig med all �nskv�rd tydlighet om man studerar vilka �mnen som behandlas av f�reningen under deras f�rsta verksamhets�r. De kretsar kring
� L�nens storlek: �Huru stor dagspenning b�r en arbetare hava� diskuteras flitigt.
� L�neformerna: allts� m�nads- och ackordsl�n. Just kampen mot ackorden blev snart en av f�reningens viktigaste fr�gor.
� Anst�llningstryggheten: Detta innefattade b�de kampen mot avskedanden och kravet p� att arbetsgivaren skulle h�lla de anst�llda med j�mn syssels�ttning, och inte l�ta branschens s�songsberoende g� ut �ver arbetarna.
� Arbetstiden: F�rst g�llde kampen tio-timmarsdagen, vid slutet av �rtiondet inleddes kampen f�r �tta timmars arbetsdag.
� Arbetets organisering och makten p� arbetsplatsen: ��r det r�tt att arbetsgivarne ska tilltala arbetaren p� s� s�tt: Ni ska g�ra det! och ni ska vara f�rdiga till den tiden�, hette ett debatt�mne redan h�sten 1880. Svaret p� fr�gan blev naturligtvis Nej!
I sj�lva verket �r ju dessa fr�gor med s�dan brinnande aktualitet f�r snart 100 �r sedan till den grad allm�ngiltiga att de ocks� idag, 100 �r senare, �r de angel�gnaste f�r den fackliga r�relsen.
�Alltmer antar sammanst�tningen mellan den enskilde arbetaren och den enskilde fabrikanten karakt�ren av sammanst�tningar mellan tv� klasser.�
Det �r ju precis denna process vi har skildrat i och med att fackf�reningarna b�rjar organisera arbetarna p� klassbas.
�Arbetarna bilda sj�lva varaktiga sammanslutningar...�
Tv�rtemot vad K�A h�vdar var det ingen arbetarv�n av liberal eller annan schattering som stod bakom denna fackf�rening. Behovet av en varaktig sammanslutning restes direkt ur tr�arbetarnas omedelbara situation och behov. S�kert hade flera av tr�arbetarna kunskap om fackliga organisationer i Danmark, England och Tyskland. Traditionen att s�ka arbete utomlands i ungdomen hade inte upph�rt i hantverksbetonade yrken. Kanske har kunskaper f�rmedlats genom den liberala Arbetarf�reningen, d�r n�gra arbetare var medlemmar. Men bildandet av f�reningen var framf�r allt en sj�lvorganisering � n�dv�ndigheten av en fackf�rening f�ljde direkt och spontant ur arbetarnas f�rsvar av sina l�ner och kamp f�r dr�gligare levnadsf�rh�llanden.
F�reningen bildades ett �r innan August Palm �terv�nde till Sverige. Ledarna f�r arbetarf�reningarna och andra liberala sammanslutningar hade inget intresse av att stimulera bildandet av klassorganisationer � tv�rtom, de motarbetade dem med alla medel.
Det �r riktigt som h�vdas i broschyren, att t ex Anton Nystr�m spelade en aktiv roll i Stockholms arbetarr�relse vid denna lid. Han var vid flera tillf�llen n�rvarande vid tr�arbetarnas sammankomster. Men vilken typ av organisationer han var intresserad av att bygga framgick med all �nskv�rd tydlighet n�r han presenterade sina �nskedr�mmar. 1881 t ex lade han fram ett program f�r �ombudsf�reningar� d�r arbetare och arbetsgivare tillsammans skulle organisera sig �p� lika villkor�. [13]
Men varken �ombudsf�reningar� eller fackf�reningar som tillgodos�g �b�de arbetares och arbetsgivares sanna intressen� var de organisationer den svenska arbetarklassen byggde. De var uttryck f�r rosenr�da liberala utopier. Det var Stockholms tr�arbetare, och andra k�mpande arbetargrupper, som i strid med liberalerna, visade v�gen f�r den svenska arbetarklassen genom sin fackliga sj�lvorganisering.
�...f�r att kunna proviantera f�r eventuella resningar. H�r och d�r bryter kampen ut i upplopp.�
Vi har ovan i detalj beskrivit den f�rsta fasen i den stora utearbetarstrejken i Stockholm 1881. Men den viktigaste � den b�st organiserade och framg�ngsrikaste � genomf�rde tr�arbetarna under sin f�renings ledning under sensommaren. Det var den f�rsta fackf�reningsledda strejken i Sverige och den skulle �n idag kunna st� som f�red�me f�r hur segerrika strejker organiseras, hur klassammanh�llning och solidaritet kan f�ra en flera m�nader l�ng konflikt till seger.[14]
�Stundom segra arbetarna, men blott tillf�lligt. Det egentliga resultatet av deras strider �r inte den omedelbara framg�ngen, utan den allt vidare omkring sig gripande f�reningen av arbetare.�
F�r tr�arbetarna blev den omedelbara l�rdomen av strejken att s�ka st�rka organisationen ytterligare, och tv� dagar efter att den avbl�sts bildades en filialf�rening p� S�der. F�reningens medlemsantal flerdubblades ocks� som en direkt f�ljd av kampen.
Man f�rs�kte of�rtrutet sprida fackf�reningsid�n till andra yrkesgrupper och propagerade intensivt i Stockholm. 1882 tar man initiativ till fackf�reningarnas centralkommitt� i Stockholm, d�r f�reningens medlemmar h�rde till de drivande under flera �r. Denna kommitt� kom att spela en avg�rande roll f�r fackf�reningsr�relsens framv�xt, i Stockholm och nationellt.
Ja, tr�arbetarna tog �ven initiativ till den f�rsta skandinaviska fackf�reningskongressen i G�teborg 1886, som kom att bli avg�rande f�r arbetarr�relsens anslutning till socialismen. Vi ska strax behandla f�reningens insatser f�r detta.
Genom denna korta genomg�ng av en av de f�rsta moderna fackf�reningarna i landet har vi visat hur den har sill ursprung, inte i framsynta liberalers manipulationer och konspirationer, ulan i arbetarklassens allra mest element�ra behov och str�vanden. Vi har vidare sett hur tr�arbetarf�reningen i sin utveckling ansluter sig till den generella utvecklingen av del moderna industriproletariatet och dess organisationsstr�vanden som det finns beskrivet redan i Kommunistiska manifestet och som utg�r ett fundament i den revolution�ra marxismens teoretiska st�llningstaganden.
Ocks� en ytlig genomg�ng av fackf�reningsid�ns spridande i Sverige under 1880-talet visar hur det �r tr�arbetarna och deras gelikar som �r inspirationsk�llan f�r den svenska arbetarklassen, och att deras situation och str�vanden uttrycker en allm�n riktning.[15]
Att h�vda att fackf�reningarna bildades �under liberalt beskydd� och till och med skapades av borgare f�r att �f�rebygga strejker� och klassamarbete i allm�nhet inneb�r inte bara att man g�r sig skyldig till f�rtal och f�rvanskning av arbetarklassens historia. Del inneb�r ocks� att man f�retr�der en riktning som �r fr�mmande f�r v�r r�relse.
Hur kan man d� f�rklara att kampen f�r r�tten att bilda dessa organisationer under flera decennier stod i fr�msta rummet av de krav arbetarklassen fick k�mpa h�rdast f�r? Borgarnas bidrag till uppbygget av fackf�reningar var att med alla medel bek�mpa uppkomsten av dessa organisationer.
En som f�rstod att fackf�reningsr�relsen innebar ett brott med liberalernas arbetarorganiseringar var �verst�th�llaren i Stockholm som i sin rapport till Konungen om strejkr�relsen i Stockholm 1881 g�r f�ljande klarsynta iakttagelse:
�K�nt �r, att de arbetare som sedermera ivrigast verkat f�r fackf�reningsr�relsen, p� n�ra h�ll iakttagit strejkerna �r 1881 och �ven deltagit i desamma. De funno d�runder, att de gamla arbetarf�reningarna icke f�r dylika fall voro till n�gon nytta, och att man p� annat s�tt m�ste organisera arbetarr�relsen. N�rmast till hands l�g d� id�n att efter fack eller yrken och s�lunda p� grund av n�rmsta gemensamma intressen sammansluta arbetarna i fackf�reningar.�[16]
B�ttre hade vi inte kunnat sammanfatta denna utveckling sj�lva.
Och r�cker det inte med ovanst�ende smakprov f�r att bem�ta p�st�endet att det finns �ingenting av klasskampsst�mningar� i de tidigaste fackf�reningarna. N�r K�A f�rs�ker bel�gga denna allvarliga och centrala tes lyckas han egentligen bara uppbringa tv� faktorer till st�d f�r den. Den ena var hans version av utearbetarstrejken 1881, som vi i detalj bem�tt. Det andra �r ett p�st�ende att �typiskt nog var endast ett f�tal av strejkerna p� 1880-talet ledda av fackf�reningarna�.[17] Detta �r ett lindrigt sagt grumligt argument. F�rh�llandet �r ju att under 1880-talet �r bara n�gra procent av arbetarna anslutna till fackf�reningar. Den massiva tillstr�mningen kom f�rst ett �rtionde senare. Vad som d�remot �r relevant i sammanhanget � och som talar tv�rt emot K�A:s tes � �r att b�de antalet strejker och, framf�r allt, antalet segerrika strejker, �kade kraftigt i takt med fackf�reningsr�relsens framv�xt.[18]
En uts�kt sammanfattning av v�r r�relses traditionella position i fr�ga om fackf�reningarnas roll i klasskampens utveckling ger Engels i �Fackf�reningarnas uppkomst�. Artikeln skrevs 1881 och behandlar fackf�reningsr�relsens l�ge i Storbritannien. Om n�gonstans s� skulle h�r avf�rdandet av r�relsen som en liberal st�dtrupp vara befogad. Stora delar av proletariatet var av arbetararistokratin utest�ngda fr�n r�relsen. Den samarbetade n�ra med liberalerna och gav dessa i stor utstr�ckning sitt politiska st�d;
S� h�r bed�mer Engels r�relsen och dess uppkomst:
�Vi har talat om arbetarens kamp mot kapitalet. Denna kamp existerar, sedan m� kapitalets apologeter s�ga vad de vill. Den kommer att existera s� l�nge l�nes�nkningen f�rblir det s�kraste och bekv�maste s�ttet att stegra profiten. Blotta f�rekomsten av fackf�reningar bevisar till fyllest detta faktum. Om de inte skapats f�r kamp mot kapitalets �vergrepp, varf�r skulle de d� skapats? ... Nu �r organisationen /fackf�reningarna/ det viktigaste vapnet i en politisk kamp klass mot klass.� [19]
Engels forts�tter sin artikel om fackf�reningarna bl a s� h�r:
�Det vore direkt onaturligt om den engelska arbetarklassen, trots att den �ger tillr�cklig styrka f�r att skicka fyrtio eller femtio arbetare till parlamentet, f�r evigt skulle vara till freds med att l�ta sig representeras av kapitalister eller deras hantlangare, som advokater, redakt�rer etc.
Det finns dessutom en m�ngd tecken p� att den engelska arbetarklassen har vaknat till medvetande om att den under l�ngliga tider har varit inne p� en falsk v�g, att de nuvarande str�vandena som uteslutande g�r ut p� h�gre l�ner och kortare arbetstid tvingar in den i en �desdiger kretsg�ng, ur vilken den inte finns n�gon �terv�ndo, att det i grunden onda inte ligger i de l�ga l�nerna utan i l�nesystemet �ver huvud ... Vid sidan av /fackf�reningarna inom eller �ver de enskilda industrigrenarna m�ste de uppst� en gemensam f�rening, en politisk organisation av arbetarklassen som helhet.� [20]
Blotta f�rekomsten av fackf�reningar uttrycker allts� att arbetarklassen organiserat sig som klass, och i organiserad form inlett klasskampen. Men det �r ocks� n�dv�ndigt att arbetarklassen uppn�r politisk sj�lvst�ndighet p� tv� plan: dels att arbetarklassen organisatoriskt sluter sig samman i ett sj�lvst�ndigt parti, dels att man politiskt bryter med bourgeoisin och tar upp kampen mot l�neslaveriets avskaffande. Vi har utf�rligt behandlat hur detta skedde �ver hela Europa under senare delen av 1800-talet.
Enligt K�A skedde aldrig detta brott med liberalismen, �tminstone inte i Sverige. Den liberala fackf�reningsledningen �vertalades helt enkelt att det beh�vde ett parti, och detta kunde ske genom att man aldrig lyfte liberalismen ur fackf�reningarna.[21]
L�t oss �terigen f�rs�ka ge en n�got annorlunda bild av hur den svenska arbetarr�relsen vann sin politiska sj�lvst�ndighet, och br�t med liberalerna, f�r ett s�dant brott var det sannerligen fr�ga om.
Kanske kan vi b�rja med att ta en titt p� vara tr�arbetare igen. Genom sin avantgardistiska roll i Stockholms arbetarr�relse kom de i stor utstr�ckning att fungera som indikator p� de olika politiska str�mningar som var i svang under 1880-talets f�rsta h�lft.
F�rh�llandet till den liberala arbetarr�relsen synes i b�rjan varit gott. Man st�dde Anton Nystr�ms arbetarinstitut och Nystr�m sj�lv var en ofta sedd g�st vid f�reningens m�ten. Deras klassk�nsla fick dem att reagera kraftigt positivt n�r socialdemokratin f�r f�rsta g�ngen introducerades i Stockholm. N�r August Palm gjorde sitt f�rsta bes�k i huvud staden var det f�reningen som i sitt namn hyrde lokal �l Palm, som sj�lv v�grats f� hyra, s� att han den 30 december 1881 kunde h�lla sitt f�rsta inomhusm�te i Stockholm. Tr�arbetarna st�dde Palm ekonomiskt, och flera av dess ledande medlemmar invaldes i den socialdemokratiska agitationskommitt� som uts�gs.[22]
N�r Palm gav sig iv�g fanns det emellertid snart inga socialister kvar som kunde h�lla liv i den socialistiska agitationen, och socialdemokratin som organiserad kraft f�rsvann f�r n�gra �r fr�n Stockholm.[23]
Det var f�rst 1885-96 som socialdemokratin d�k upp igen p� allvar, men denna g�ng f�r att stanna.
Detta inneb�r inte att den unga fackf�reningsr�relsen i Stockholm och dess ledare st�llt sig likgiltig inf�r sp�rsm�let om arbetarklassens kollektiva politiska st�llningstagande under mellantiden. Tv�rtom hade denna fr�ga intagit en viktig plats i diskussionerna i fackf�reningsr�relsen �nda sedan b�rjan. Fr�gan restes redan under den fackliga centralkommitt�ns f�rsta m�ten v�ren 1883.
Inte heller inskr�nkte sig engagemanget i fr�gan enbart till teoretiska diskussioner. Ist�llet pr�vade man friskt och utan h�mningar alla de politiska alternativ som liberala och andra �arbetarv�nner� �versk�ljde fackf�reningarna med. Under l�ngre eller kortare perioder arbetade fackf�reningarna och grupper av arbetare i och f�r politiska projekt alltifr�n dagsl�ndor som �Arbetaretidningen Sverige� eller omfattande fenomen, som de liberala arbetarm�tena eller Ringr�relsen. �ven om enskilda arbetarledare kunde knytas upp till n�gra av dessa r�relser f�r l�ngre tid, �r det dock betecknande att inget av alla dessa alternativ kunde erbjuda fackf�reningarna vad de s�kte. En politisk organisering som uttryckte arbetarklassens intressen som sj�lvst�ndig klass. Alla dessa liberala f�rs�k hade till yttersta syfte att s�ka underordna arbetarklassen bourgeoisins intressen, och detta avsl�jades utan pardon n�r de av arbetarna utsattes f�r klasskampens h�rda och obevekliga realiteter.
LO Smiths Ringr�relse t ex (se nedan) organiserade 1883 20 000 arbetare i Stockholm. Ett �r senare hade r�relsen kasserats som anv�ndbart redskap av arbetarklassen, och endast en handfull k�pta dr�ngar �terstod.
Det var allts� 1885 som den avg�rande diskussionen om socialdemokratin �gde rum i fackf�reningarnas centralkommitt� i Stockholm. Fr�gan g�llde just detta: skulle fackf�reningsr�relsen avvisa liberalismen inte bara organisatoriskt utan ocks� politiskt och ansluta sig till den socialdemokratiska r�relsen � skulle fackf�reningarna g� �ver till socialismen.
Efter ett �r hade socialistanh�ngarna vunnit majoritet i centralkommitt�n.[24] Samtidigt beslutar en skandinavisk fackf�reningskongress i G�teborg att tidningen Socialdemokraten ska g�ras till centralorgan f�r den svenska fackf�reningsr�relsen. Drivkraften bakom beslutet var de g�teborgska arbetarna.
Fackf�reningsr�relsen i Sverige hade, som det skulle visa sig definitivt brutit med den liberala arbetarr�relsen. Man hade tagit saken i egna h�nder.
N�r Socialdemokratiska arbetarpartiet h�ll sin grundningskongress 1889 var det ocks� fackf�reningarna som utgjorde stommen i kongressen. 52 av 69 delegater representerade fackf�reningar. I partiets stadgar slogs fast att partiet �skall best� av s�dana politiska, fackliga och andra f�reningar som bygger p� klasskampens grund.� [25]
Den liberala arbetarr�relsens �de var h�rmed beseglat. N�r masstillv�xten av arbetarklassen �gde rum p� 1890-talet var det till fackf�reningar p� socialistisk grund man str�mmade.
I den m�n liberalismen som politisk tendens fortfor att existera kom den att vara ohj�lpligt isolerad.
Det �r klart att fackf�reningsr�relsens �verg�ng till socialismen innebar ett brott med liberalismen. Del var ingalunda s� att liberalerna bytte taktik och gick �ver till socialismen � de blev krossade.
L�t oss ta avsked fr�n v�ra tr�arbetare genom att illustrera detta. Det blir ett n�got vemodigt avsked. N�r debatten om socialismen br�t ut bland fackf�reningarna 1885 befann sig pl�tsligt Tr�arbetarf�reningens ledare i det antisocialistiska l�gret. Speciellt deras ledande representant, O H Cederborg � f.�. den arbetare som sist �vergivit Palms socialistiska agitationskommitt� 1882 � angrep h�tskt b�de den socialdemokratiska organisationen och t o m de socialistiska id�erna. Hur var detta m�jligt? hade den tidigare militansens och klasskampsst�mningarna visat sig vara tillf�lliga episoder?
Orsaken var att finna i den s�regna varianten av den liberala arbetarr�relsen som den smithska ringr�relsen utgjorde. Det var v�ren 1883 som br�nnvinskungen LO Smith som en upptrappning av sin kamp mot det kommunala utsk�nkningsbolaget i Stockholm kom att ta initiativet till ett slags kooperativa sj�lvhj�lpsf�reningar p� liberal grund. Smith sj�lv beskrev f�reningens m�ls�ttning s� h�r:
�Att skaffa arbetaren billigare f�da, kl�der och husrum; att h�rigenom s�ka f�rm� honom att s� vilt m�jligt undvika bruket av utl�ndska f�rdiga produkter och att verka f�r lagar som underl�ttar f�r arbetaren att f�rv�rva �gander�tten till sin bostad samt att �stadkomma besparingar och kapitalbildningar �ro s�lunda m�l f�r den p�g�ende arbetarr�relsen.�
Smith fick snabbt gensvar hos Stockholms arbetare. P� ett halv�r ansl�t sig 20 000 medlemmar i de uppr�ttade basorganen, arbetarringarna.[26] Del ligger utanf�r v�r ram att diskutera om det var f�rhoppningen om billigare f�da eller andra faktorer som var avg�rande f�r den massiva anslutningen. Hursomhelst, n�r p�tagliga resultat uteblev f�r arbetarna f�rsvann skapelsen n�stan lika snabbt som den kommit till, och efter ett �r hade den upph�rt som massr�relse.
Naturligtvis kom en s�dan hastigt uppblossande r�relse att ocks� influera tr�arbetarna. Det som kom att bli avg�rande f�r f�reningens f�rh�llande till Ringr�relsen var att n�gra av deras ledare vanns f�r id�n, och h�gst konkret kom att knytas upp till den. OH Cederborg kom att materiellt bindas genom att v�ljas in i den �generalstab� p� 12 personer som Smith handplockade bland ledare fr�n den spirande arbetarr�relsen och som han l�t avl�na med en v�l tilltagen summa. F�ljden av att f�reningens ledare p� detta osedvanligt handgripliga s�tt k�ptes av bourgeoisien blev �desdigra f�r f�reningen. Bl a genom existensen av en hemlig klubb blev det m�jligt f�r en grupp inom f�reningen med klan byr�kratiska drag att skilja f�reningen fr�n den allm�nna utvecklingen inom arbetarr�relsen.[27] Ironiskt nog kan denna utveckling skyllas just p� f�reningens radikalism och framg�ngar under sitt uppbyggnadsskede. Genom den h�ga niv�n i f�reningen och ledarnas dokumenterade duglighet blev del intressant f�r en liberal fraktion, arbetarringen och dess f�ljeslagare att knyta n�gra av ledarna ekonomiskt till sig genom att betala dem bra.
Men en eller annan k�pt ledare kunde inte hindra den historiska utvecklingen. 1886 spr�ngdes f�reningen, d� en grupp socialdemokratiska anh�ngare bildade den delvis konkurrerande M�belsnickares fackf�rening.[28]
Det tog ytterligare n�gra �r innan den �terst�ende delen gjort upp med den liberala byr�kratin, vars sociala bas ju l�g utanf�r f�reningen, och givit socialismen sitt st�d. Det var emellertid f�r sent. F�reningen hade st�tt utanf�r den dominerande r�relsen f�r l�nge. Den tynade sakta bort, och uppl�stes 1897 d� de kvarvarande medlemmarna �vergick till andra f�reningar.[29] O H Cederborg sj�lv slutade som kassadirekt�r i S�rmlands Enskilda Bank.[30]
Den liberala arbetarr�relsen, vare sig den var av Smiths, Nystr�ms eller Arnoldssons modell f�rm�dde inte, trots h�rda f�rs�k, erbjuda n�got alternativ f�r den v�xande och k�mpande svenska arbetarr�relsen.
F�r de f�, framf�rallt n�gra f�retr�dare f�r hantverksbetonade fackf�reningar, blev det en dyrk�pt �terv�ndsgr�nd.
Det finns en myt om den svenska arbetarr�relsens lugna och fredliga f�rflutna. Det �r inte f�rv�nande att kr�nikeskrivare som �r ute f�r att h�vda att de nuvarande klassamarbetande reformisterna representerar en historiskt kontinuitet, att klassfred och kompromisser alltid k�nnetecknat den svenska arbetarklassen och �r en del av den svenska folksj�len, �lskar att h�vda en s�dan tes. Det �r som bekant alltid segrarna som skriver historien, och det �r oveders�gligt att detta �r den officiella bilden. Dessv�rre �r det ocks� K�A:s uppfattning.
Att fackf�reningarna vunnits f�r socialismen var ingalunda n�gon avg�rande seger, nej tv�rtom den egentliga orsaken till arbetarr�relsens f�rfall:
�Fackf�reningarna var inga kamporganisationer, utan f�rsvarsorganisationer med liberal ideologi. De ville bli en part p� arbetsmarknaden och endast genomf�ra vissa reformer inom systemets ram. Detta blev den ram som best�mde gr�nserna f�r socialdemokratins utveckling.�
Efter 1892 var degenerationen ett faktum:
Partiet bestod av en klick skolade reformister i ledningen och en stor oskolad massa. Partiet var ideologiskt utarmat, inga tecken p� diskussion eller skolning om socialistiska grundfr�gor, strategi och taktik eller klasstrukturen i Sverige. Ja det g�r inte ens att uppbringa l�sbara artiklar i den socialdemokratiska pressen efter detta �r, enligt K�A.[31]
Det �r uppenbarligen dags att er�vra den svenska arbetarklassens historia tillbaka fr�n dess belackare.
Det var p� 1870-talet som fabrikssystemet fick sitt avg�rande genombrott och grunden lades till kapitalismens expansion. Under 1880-talet drabbades emellertid v�rldskapitalismen �ven allvarlig ekonomisk nedg�ng, vilket inte minst drabbade den svaga svenska ekonomin. Del var d�rf�r f�rst p� 1890-talet som industrin fick sin stora kvantitativa tillv�xt. Under 20-�rsperioden 1887-1907 �kade antalet industriarbetare i genomsnitt med 10.000 per �r, allts� sammanlagt med 200.000. Under h�gkonjunkturens h�jdpunkt, under senare delen av 90-talet var �kningen 16.000 per �r.[32]
Den svenska arbetarklassen tog form under senare delen av 1880-talet. Partiet och flera av de viktigaste fackf�rbunden bildades under denna period.
Men det var under perioden fr�n mitten av 90-talet fram till f�rsta v�rldskriget som arbetarklassen i stora massor t�gade in i sina organisationer och tog dem i besittning.
1890 hade den svenska fackf�reningsr�relsen ca 15 000 medlemmar. 1900 hade antalet mer �n fyrdubblats till 66 000. Fram till 1907 hade antalet �kat med n�stan fyra g�nger igen, till 230 000.
Perioden fr�n 1890-talet fram till f�rsta v�rldskriget �r den f�rsta stora perioden av radikalisering i den svenska arbetarr�relsens historia. Det var under denna period den svenska arbetarklassen gjorde sina f�rsta och avg�rande er�vringar, d�r skapandet av stora och starka egna organisationer st�r i fr�msta rummet.
Men det �r ocks� en period n�r dessa er�vringar hotas att urholkas, denna g�ng inifr�n genom framv�xten av en reformistisk byr�krati, ett skikt vars intressen inte l�g i en kompromissl�s kamp f�r arbetarklassens krav utan i en samarbete med klassfienden f�r att s�kra sina egna positioner.
Beskrivningen av hur denna byr�krati lyckades tillv�lla sig makten �ver arbetarr�relsen och f�r en hel epok f� arbetarr�relsen att �verge sin klasskampsinriktning f�r ett institutionaliserat klassamarbete m�ste f�rst ses i det internationella perspektiv vi drog upp i v�r f�rra artikel.
F�r den konkreta beskrivningen av utvecklingen i Sverige �r det n�dv�ndigt att studera tre aspekter. I denna artikel kan vi endast g�ra det antydningsvis. F�r det f�rsta m�ste man unders�ka vad arbetarklassen uppn�dde och er�vrade under sitt uppbyggnadsskede. Kan man �verhuvudtaget s�ga att arbetarr�relsen stod p� klasskampsgrund? Fick man verkligen n�got mer �n smulor fr�n borgarnas bord? F�r det andra m�ste man konkret studera uppkomsten av ett byr�kratiskt skikt och deras st�llning och utveckling. F�r det tredje m�ste man beskriva hur f�rsvaret f�r de revolution�ra positionerna f�rdes. Vilka skikt baserade sig denna str�mning p�?
Arbetarklassens fr�msta er�vring under denna period var allts� dess organisationer. Redan vid f�rsta v�rldskriget var majoriteten av arbetarklassen organiserad i fackliga organisationer. Men arbetarklassen vann inte sina fackliga organisationer utan kamp. Or�knade �r de arbetare som g�tt ut i strejk, vr�kts, trakasserats och avskedats f�r att de h�vdat r�tten att organisera sig i egna organisationer. Kampen f�r f�reningsr�tten var tillsammans med r�str�tten den unga arbetarr�relsens fr�msta krav, och det betyder h�r bokstavligen de krav man slogs h�rdast f�r.
Norbergsstrejken var den f�rsta strejk d�r arbetarr�relsen nationellt aktivt solidariserade sig med k�mpande klassbr�der. S�gverksstrejkerna i Sundsvall i slutet p� 90-talet var den f�rsta strejk den nybildade Landsorganisationen aktivt st�dde. Ja, listan som visar att arbetsk�parna i gemen inte betraktade fackf�reningarna som ett v�lkommet komplement till det fria ekonomiska systemet, kan g�ras mycket l�ng.[33]
Men den fackliga kampen g�llde ocks� dr�gligare levnadsf�rh�llanden. �ven h�r kunde arbetarr�relsen vid periodens slut se tillbaka p� betydande framsteg i fr�ga om levnadsstandard och kortare arbetstid, �ven om v�gen fortfarande var l�ng till hungerns avskaffande, 8-timmarsdagen och element�r social trygghet. Inte heller dessa framg�ngar vanns utan h�rd kamp. I sj�lva verket tillh�rde Sverige de l�nder som hade det st�rsta antalet strejker i hela Europa vid sekelskiftet. Poliskonfrontationer, inkallandet av milit�r, vr�kningar och massavskedanden var ingalunda ovana eller ok�nda begrepp f�r den svenska arbetarklassen.
Fackf�reningsr�relsens tillv�xt skedde parallellt med det socialdemokratiska arbetarpartiets. De n�ra banden bekr�ftades vid LO:s bildande 1898.
Genom sin anknytning till Andra Internationalen och anslutning till Erfurtprogrammet st�llde sig SAP p� den internationella marxistiska arbetarr�relsens programmatiska grund. Man avvisade str�mningar till h�ger och v�nster anarkister och possibilister. Partiet byggdes kring arbetarklassens viktigaste fr�gor: allm�n r�str�tt, 8 timmars arbetsdag, �kad levnadsstandard, r�tt till egna organisationer och hade som klart uttalat m�l �upph�vandet av det privatkapitalistiska monopolet p� produktionsmedlen och dessas f�rvandling till gemensam, hela samh�llet tillh�rande egendom�, kort sagt, det var arbetarklassens parti.[34]
Partiet stod i ledningen f�r kampen f�r allm�n r�str�tt. Vid upprepade tillf�llen f�rklarade sig medlemmarna beredda att tom tillgripa den politiska generalstrejken f�r att uppn� detta m�l. Partiet visade sig ocks� i st�nd att i praktiken till�mpa den prolet�ra internationalismen. Endast arbetarklassens kompromissl�sa h�llning garanterade Norges nationella sj�lvst�ndighet vid unionskrisen 1905.
Hur partiet var den samlade arbetarr�relsens politiska parti bekr�ftades ocks� av dess �kade parlamentariska inflytande. Efter att allm�n manlig r�str�tt hade inf�rts blev partiet redan 1914 andra kammarens st�rsta parti.
Trots den svenska arbetarklassens heroiska kamp, trots anknytningen till Andra Internationalen och den marxistiska traditionen, trots den svenska arbetarr�relsens �ven internationellt betydande styrka, �r det oveders�gligt att de revisionistiska och opportunistiska str�mningarna tidigt gjorde sig m�rkbara i partiets ledning och dess politik. Det svenska arbetarpartiet utg�r inte heller h�r n�got undantag fr�n den internationella utvecklingen.
Vilken var nu grogrunden f�r denna utveckling?
Paradoxalt nog m�ste den svenska arbetarr�relsen organisatoriska styrka anges som en viktig orsak till detta fenomen. Stommen � partiet och de viktiga fackf�rbunden � fanns allts� redan rest n�r den massiva tillv�xten av industriarbetarklassen �gde rum med b�rjan i slutet av 90-talet. Dessa arbetare var med n�dv�ndighet i huvudsak f�rstagenerationsprolet�rer rekryterade direkt fr�n landsbygden utan tidigare fackliga erfarenheter. Tillstr�mningen till de fackliga organisationerna var allts� stor � men ocks� utstr�mningen. Medlemsoms�ttningen under fackf�reningsr�relsens f�rsta �rtionde var betydande.
Det �r givet att detta m�ste ha utgjort en god grogrund f�r uppkomsten av en facklig byr�krati n�r nya, oerfarna industriarbetare str�mmar in � och ut i redan f�rdiga fackliga strukturer. Den starka maktkoncentrationen till framf�rallt f�rbundsledningarna �r ett tidigt tecken hos den svenska fackf�reningsr�relsen. N�r f�rbunden blivit tillr�ckligt starka f�r att skaffa sig en stab av funktion�rer kan man ocks� se hur byr�kratin blir ett faktum. Men detta �r inte det samma som att fackf�reningarna slutat k�mpa, som vi strax ska se.
Tv�rt om. Fram till storstrejken 1909 bara tilltog antalet arbetskonflikter � och kritiken mot den fackliga byr�kratins passivitet. Klasskampsstr�mningarna fick ytterligare vatten p� sin kvarn n�r LO-ledningen kapitulerade inf�r arbetsgivarnas �32 i den �k�nda decemberkompromissen 1907. I utbyte fick LO den f�reningsr�tt arbetarklassen de facto redan er�vrat. Storstrejken 1909 kan ses om ett svar fr�n LO-ledningens sida p� dessa m�ktiga klasskampsstr�mningar.
Strejken organiserades fr�n b�rjan till slut. som en nederlagsstrejk fr�n ledningens sida, och enbart den spontana kampvilja och klassolidaritet som utvecklades kunde hindra den fr�n att bli en katastrof. F�ljderna blev �nd� nog s� �desdigra; En allvarlig demoralisering inom arbetarklassen. LO:s medlemsantal sj�nk med h�lften och det var i alldeles f�r stor utstr�ckning de mest kampberedda och oppositionella arbetarna som f�rsvann. M�nga, i stor utstr�ckning svartlistade, emigrerade till USA och n�gra tusen ansl�t sig till det syndikalistiska SAC som bildades 1910.
Utg�ngspunkten blev d�rf�r att byr�kratin ytterligare, och som det visat sig p� ett avg�rande s�tt, kunde st�rka sitt grepp �ver fackf�reningsr�relsen. Ett konservativt skikt fackliga funktion�rer, som inte var beredda att �ventyra sina uppn�dda positioner i n�gon avg�rande kamp med arbetsk�parna kom att utg�ra den ena viktiga best�ndsdelen inom den reformistiska tendensen inom arbetarr�relsen.
Den ledande delen kom emellertid att redan fr�n b�rjan vara en sm�borgerlig intelligentia, ofta �verl�pare fr�n liberalerna. Det var genom denna grupp, som tidigt anf�rtroddes viktiga uppgifter inom partiapparat, och framf�rallt p� det parlamentariska planet, som den liberala och sm�borgerliga ideologin f�rmedlades till partiet.
Denna grupps fr�msta f�retr�dare var redan fr�n b�rjan Branting. Hos honom �r det riktigt att man redan fr�n b�rjan kan hitta en konsekvent och riktigt avancerad, reformistisk teori, som ingen r�ttrogen socialdemokrat heller idag beh�ver sk�mmas f�r.
Branting kan g�rna ses som urtypen f�r borgarklassens agent inom arbetarr�relsen. Redan fr�n b�rjan s�g han som sin uppgift att bek�mpa riktningar som agiterade f�r sj�lvst�ndiga massaktioner som enda medlet att genomf�ra arbetarklassens program. Hans uppgift var att f� arbetarklassen att politiskt underordna sig bourgeoisin, att inte lita p� de egna krafterna. Han f�respr�kade parlamentariska kompromisser ist�llet f�r prolet�ra kampmetoder, han predikade klassf�rsoning ist�llet f�r klasskamp. Men � han verkade inom arbetarr�relsen. Han var en del av en parasit�r utv�xt p� den, och det var fr�n den han h�mtade sin n�ring.
N�r partiet, genom bl a r�str�ttskampens framg�ngar, fick en �kad representation i riksdagen skapades ocks� en stabilare grund f�r opportunismen i partiet. V�nstern inom partiet blev allt framg�ngsrikare i sina str�vanden att mobilisera mot reformisternas allt oblygare utmaningar mot partiets program. H�gerflygeln kom d�rf�r att bygga sig en ny bas utanf�r partiets direkta kontroll: riksdagsgruppen. Den, och inte partiledningen, kom att bli den instans som utformade partiets praktiska politik och st�llningstaganden i det dagliga arbetet. D�r lades grunden till ett institutionaliserat klassamarbete. Riksdagsgruppens sammans�ttning kom att mycket markant skilja sig fr�n partiets. Att vara riksdagsman var en alldeles f�r ansvarsfull syssels�ttning f�r att kunna anf�rtros �t en oskolad arbetare, ans�g man. I st�llet lade man ner stora anstr�ngningar p� att till den, och framf�r allt dess ledning, rekrytera professorer, l�kare, �mbetsm�n och andra 'arbetarv�nner', som mot l�ftet om ett riksdagsmandat kunde f�rm�s att �verg� till partiet. Vilka kamperfarenheter och vilka ideologier dessa f�rde med sig �r inte sv�rt att f�rest�lla sig.[35]
Arbetarr�relsens hastiga framv�xt och er�vrandet av parlamentariska positioner kom att betyda en kraftig tillv�xt av hela funktion�rsk�ren inte bara fackliga f�rtroendem�n utan ocks� partiarbetare. riksdagsm�n, redakt�rer f�r partipressen osv. Kort sagt, byr�kratin och dess grogrund kom att f� v�sentligt framflyttade positioner. Och vid tills�ttandet av dessa poster �r det inte f�rv�nande att de intellektuella hade ett f�rspr�ng p� arbetares bekostnad.
Partiets ledning och beslutande organ kom ocks� att �ndra sammans�ttning p� ett markant s�tt.
S� kom de yrkesverksammas andel av partiets ledande organ att sjunka drastiskt. Redan 1900 var partistyrelsens majoritet funktion�rer, 1914 fanns d�r enbart enstaka arbetare. I verkst�llande utskottet saknas i stort sett vanliga yrkesverksamma under denna period.
Denna f�rskjutning, om �n inte lika dramatisk kan ocks� sp�ras i kongressernas sammans�ttning. I vissa distrikt, t ex partih�gerns starka f�ste, Sk�ne, var funktion�rerna i majoritet bland delegaterna.
�ndringar i partistadgan kom att p�skynda denna utveckling. Fr�n 1911 fr�ntogs partiets basenheter, arbetarkommunerna, r�tten att utse delegater till partikongressen. Uppgiften lades ist�llet p� partidistrikten. Antalet delegater skars samtidigt drastiskt ned. Antalet delegater minskade med h�lften fr�n 1908 till 1911 och 1914 �rs kongresser. Partistyrelsens r�tt att r�sta, utan att vara utsedda som delegater st�rkte ytterligare h�gerns grepp �ver beslutandeorgan.[36]
Formellt var partiet fullt demokratiskt uppbyggt, reellt l�t man den massiva tillv�xten parad med �kad centralisering, funktion�rsk�rens ansv�llning och inv�vandet av den representativa demokratin �verg� till allt tydligare byr�krati. �terigen kan denna utveckling personifieras av Branting sj�lv. Under en stor del av perioden fr�n sekelskiftet till 1917 innehade han sj�lv funktionerna som partiordf�rande, ledare f�r riksdagsgruppen, chefredakt�r f�r centralorganet Socialdemokraten och redakt�r f�r partiets teoretiska tidskrift Tiden. N�r han sedan inte hann med allt var det han som delegerade arbetet � till sina meningsfr�nder.
Partiets ledning, d�r h�gern var kraftigt �verrepresenterad, underl�t sannerligen inte att utnyttja sitt inflytande vid tills�ttandet av viktiga poster inom partiet eller andra strategiska uppgifter som redakt�rer f�r partiets v�xande press.
Arbetarbyr�kratin hade � och har � ett annat intresse �n arbetarklassen. Dess str�van blev allt klarare att bevara de privilegier de uppn�tt, och g�ra det inom det kapitalistiska samh�llets ram. I fr�ga efter fr�ga kom man att utmana eller uttunna partiets fastslagna inriktning och program. Ist�llet f�r att enbart lita p� arbetarklassen och dess styrka kom man att allt �ppnare verka f�r ett institutionaliserat klassamarbete med liberalerna.
Detta samarbete kom att f�rst formaliseras i kampen f�r allm�n r�str�tt. Redan p� 1890-talet inleddes detta arbetet p� de s.k. folkriksdagarna, demokratiskt valda f�rsamlingar som organiserades f�r att manifestera den breda opinionen och i praktiken demonstrera den allm�nna r�str�ttens princip. Det i kom att forts�tta under 1900-talets b�rjan. Konsekvent st�llde liberalerna som villkor f�r samarbetet att socialdemokraterna avstod fr�n militanta och icke-parlamentariska metoder. Och lika konsekvent var opportunisterna beredda att lyda, f�r att kunna forts�tta och utveckla sina smutsiga kompromisser. Det gick s� l�ngt att n�r kommitt�n f�r kvinnlig r�str�tt 1906 uppvaktade riksdagsgruppen fick den till svar av Br�nning att det var otaktiskt att driva den fr�gan just d�.[37] Ocks� i en rad andra fr�gor gick reformisterna, som alltid hade sitt starka f�ste i riksdagsgruppen, till attack mot partiprogrammet. Republik-fr�gan, tullfr�gan, sekulariseringen av skolv�sendet, och framf�r allt milit�rfr�gan �r exempel d�r riksdagsgruppen grovt utmanade partiets program och inl�t sig p� kompromisser med borgarna.[38]
Det var allts� i denna form av permanent klassallians med bourgeoisins v�nsterflygel, �v�nstersamverkan� som man kallade det, arbetarbyr�kratin s�g sin framtid. Fr�n b�rjan s�g man SAP:s roll framf�rallt som st�dtrupp, men s� sm�ningom b�rjade taburetterna h�gra och m�let blev �ministersocialismen�, allts� samverkan i regeringsst�llning.
Samarbetet mellan partih�gern och liberalerna tog allt fastare form. Genom �verg�ngar av intellektuella fr�n liberalerna till socialdemokratin i syfte att �uppfostra� arbetarr�relsen, institutionaliserad och informella �verl�ggningar kom alliansen mellan reformisterna och borgarna att bli allt fastare. S� bildades t ex �Vi-klubben�, en grupp representanter fr�n partih�gern, liberaler och Stockholms storfinans som under m�nga �r regelbundet tr�ffades f�r att utbyta information och �sikter, j�mka sig samman kring olika f�rslag och skola upp unga p�l�ggskalvar inom partiet till p�litliga samarbetsm�n.[39]
�ven p� det lokala planet deltog partih�gern ofta i denna form av organiserat klassamarbete.
Men det vore helt fel att tro att partih�gern utan motst�nd kunde driva partiet bort fr�n klasskampslinjen. Vi har redan sett hur den fackliga kampen utvecklades trots byr�kratins motst�nd, och vilka drastiska �tg�rder som kr�vdes f�r att hejda den n�got.
P� partikongress efter partikongress fick h�gern bakl�xa f�r m�nga av sina svek mot partiprogrammet. H�rt var motst�ndet mot f�rs�ken att tunna ut och f�r�ndra linjen, i t ex fr�gan om ministersocialism eller milit�rfr�gan.
Detta illustrerar tydligt detta, och byr�kraternas man�vrerande, i r�str�ttskampen. Massan av socialdemokratiska arbetare ville avbryta det ensidiga samarbetet med liberalerna f�r att i st�llet trappa upp kampen med sj�lvst�ndiga massaktioner. N�r liberalerna 1905 fick bilda regering avsl�jades obarmh�rtigt att de inte ens i riksdagen var beredda att ta kamp f�r kravet p� allm�n r�str�tt, utan man n�jde sig med att l�gga fram ynkliga kompromissf�rslag som inte uppfyllde ens element�ra krav p� politisk demokrati.
Arbetarklassens svar i den situationen var klart och entydigt. Vid inte mindre �n tre tillf�llen, 1901, 1904 och 1907 uttalade sig en �verv�ldigande majoritet i allm�nna medlemsomr�stningar f�r den politiska generalstrejken. Trots h�rt motst�nd fr�n bl a Branting genomf�rdes ocks� den f�rsta politiska generalstrejken i Sverige 1902.[40] Trots sabotagef�rs�k fr�n partih�gern blev den �nd� en m�ktig manifestation som f�rde r�str�ttskampen ett st�rt steg fram�t. Arbetarklassen hade demonstrerat att man var beredd att ta till kraft�tg�rder f�r att vinna sin politiska myndighet.
Hur s�g d� v�nstern ut inom det socialdemokratiska partiet. Vilket var det alternativa ledarskap som var berett att ta upp kampen mot h�gern? Vilka var de organiserade riktningar som baserade sig p� de starka klasskampsstr�mningarna inom arbetarr�relsen. Vi har redan ber�rt en organiserad oppositionsr�relse som kunde profitera p� de mest klassmedvetna arbetarnas protester mot den fackliga ledningens passivitet och undfallenhet.
Det �r fullt klart att de syndikalistiska str�mningarna spelade en viktig roll inom den fackliga r�relsen under �ren innan storstrejken. Det starkt �kande antalet strejker under denna period, som allts� avspeglar en tilltagande kampberedskap inom arbetarklassen var naturligtvis, parat med den reformistiska byr�kratins agerande, en god jordm�n f�r en s�dan r�relse.
Men som syndikalistisk r�relse var den ur st�nd att ge reformisterna en kamp om ledarskapet. Deras taktik att dra ut de oppositionella elementen ur LO och ur SAP blev, s�rskilt efter storstrejken d� SAC bildades, katastrofal.[41] Genom detta gav man byr�kratin tillf�lle att konsolidera sina st�llningar inom den fackliga r�relsen samtidigt som man d�mde sig sj�lva till evig existens av isolerad sekt.
Ist�llet var det den v�nster som fr�n 1903 byggdes kring det socialdemokratiska ungdomsf�rbundet som kom att bli den organiserade v�nstern som utmanade h�geropportunisterna om ledarskapet inom partiet. I ungdomsf�rbundet organiserades den friska och kampvilliga generation som steg fram i sekelskiftets Sverige. Till ungdomsf�rbundets ledning kn�ts de b�sta elementen av unga arbetare och intellektuella som klart och m�lmedvetet k�mpade f�r att f�rsvara och vidareutveckla arbetarr�relsens stolta traditioner och program.
I takt med att ungdomsf�rbundet utvecklade sig till verklig pol f�r klasskampsstr�mningen inom partiet s�kte sig ocks� representanter f�r �ldre generationer socialdemokrater till dessa kretsar, C N Carlesson, Kata Dalstr�m och ibland August Palm �r n�gra exempel.
Ungdomsf�rbundets verksamhet var fast f�rankrat p� klasskampens grund. Den s�g kampen mot opportunismen, revisionismen och klassamarbetet inom arbetarr�relsen som en av sina uppgifter.
H�r s�kte man sig medvetet till Andra Internationalens program och st�llningstaganden. I sin tidning Stormklockan gav man regelbundna och ing�ende rapporter om utvecklingen inom den socialdemokratiska r�relsen i Europa. Man deltog intensivt i polemiken mot de str�mningar som ville ers�tta Internationalens klasskampsinriktning med revisionismen.
Man skolade ocks� systematiskt sina medlemmar i det marxistiska programmet. Man �versatte och skrev sj�lva skrifter i en rad �mnen. I Stormklockan presenterades ofta artiklar av Internationalens f�rgrundsgestalter och andra framst�ende revolution�rer, som Bebel, Kautsky, Lenin, Trotskij, Kollontaj, Luxemburg och Liebknecht.
Man h�ll ocks� n�ra kontakt med Internationalens v�nster. Ungdomsf�rbundet var ledande i den socialistiska ungdomsinternationalen, vars ordf�rande Karl Liebknecht var.
Ungdomsf�rbundet utvecklade en verksamhet av imponerande kvalitet. Medlemsantalet l�g vid f�rsta v�rldskrigets utbrott vid 10.000. De hundratals klubbarna utvecklade en enast�ende aktivitet. P� de flesta, omr�den: m�tesintensitet, skolning, publicistisk verksamhet, ideologisk och politisk debatt, l�g ungdomsf�rbundets verksamhet skyh�gt �ver partiets. F�rbundets h�ftiga kritik av partiets parlamentariska inriktning hindrade dem inte fr�n att i valr�relserna utveckla ett arbete av legendarisk omfattning. Genom bl a de ber�mda turn�erna med de r�da bilarna ordnade man 1911 och 1914 flera tusen m�ten.[42]
Men ungdomsf�rbundet blev ocks� centrum f�r v�nstern inom partiet. Det var dess f�retr�dare som stod i spetsen f�r kritiken av byr�kratiseringen, passiviteten och h�gervridningen i partiets ledning. Del var ungdomsf�rbundets ledning som ledde f�rsvaret av partiets program och principer.
En artikel som Z H�glund skrev 1910 �S�mn till d�ds�, blev upptakten till en intensiv debatt om partiets bristande aktivitet p� en rad omr�den. Man kunde allts� visa hur det �nnu relativt lilla ungdomsf�rbundet utvecklade en verksamhet som i en rad punkter �vertr�ffade partiets.
Man placerade m dessa f�rh�llanden i sitt sammanhang: nedg�ngen och demoraliseringen efter storstrejken, och visade hur den gick hand i hand med en tilltagande byr�kratisering.
Men allt mer kom diskussionen att g�lla h�gerns utmaningar mot partiets och internationalens principer. Fr�gan g�ller om vi ska vara ett massparti eller ett borgerligt reformparti, h�vdade man.
Programdiskussionerna kom att koncentrera sig p� tv� konkreta fr�gor: Milit�rfr�gan och klassamarbete. Ett st�d till milit�rmakten var ett villkor f�r att regeringssamarbete med liberalerna skulle kunna bli aktuellt.
V�nstern inom socialdemokratin var ingen liten isolerad opposition. Den hade st�d �ven av en mycket stor del av partiets medlemmar. Trots byr�kratiseringen och kongressens sammans�ttning kunde v�nstern i vissa fr�gor mobilisera en majoritet. Detta g�llde t ex den viktiga milit�rfr�gan. I andra fr�gor r�ddades partih�gern enbart av partistyrelsens r�ster. H�r �r del viktigt att notera au v�nstern p� 1914 �rs kongress fick igenom ett f�rslag som fr�ntog styrelsen denna fav�r (vilket inte hindrade h�gern fr�n att forts�tta att utnyttja r�str�tten under resten av kongressen ocks�, och p� s� s�tt bl a utest�nga v�nstern fr�n viktiga poster inom ledningen).[43]
Det finns ingen anledning att idealisera den socialdemokratiska v�nstern. Dess svagheter skulle snart komma att avsl�ja sig. De flesta i ledningen saknade djupare marxistisk skolning. D�r fanns ingen Lenin eller Trotskij. Den delade m�nga oklarheter med �vriga delar av Andra Internationalens centrister och v�nster. Den marxistiska skolningen var framf�rallt i Kautskys anda med dess f�rtj�nster och brister. I vissa milit�rfr�gor tenderade man att inta en ultrav�nsterinst�llning.
Detta �ndrar inte p� v�rt omd�me att v�nstern i allt v�sentligt var en marxistiskt f�rankrad klasskampsstr�mning, som stod p� r�tt sida skiljelinjen i den internationella arbetarr�relsen. Den f�rm�dde ocks� bryta inte bara med socialchauvinisterna, utan ocks� med Kautskys centrism under f�rsta v�rldskriget och la st�llning f�r Zimmervaldv�nstern och den kommande Tredje Internationalen.
1914 �rs partikongress visade att del var om�jligt f�r h�gern att kv�sa eller isolera v�nstern. Den stod starkare �n n�gonsin i partiet.
Samtidigt var v�nstern inte tillr�ckligt stark f�r att bryta h�gerns makt och ta �ver partiapparaten.
Vi har tidigare konstaterat hur nedg�ngen och demoraliseringen efter storstrejken m�jliggjorde f�r byr�kratin inom parti och fackf�reningsr�relse att p� er avg�rande s�tt konsolidera sina st�llningar.
Str�van till att normalisera en klassamarbets�verkommelse som kunde garantera byr�kratins s�rintressen och st�llning; det best�ende samh�llet blev allt mer akut.
Det kom att aktualiseras ytterligare genom imperialismens genombrott, bekr�ftat av del f�rsta imperialistiska omf�rdelningskriget. Detta kom att ob�nh�rligt st�lla arbetarr�relsen inf�r valet att st�dja den borgerliga staten och dess milit�rrustningar eller att �ppet la upp kampen mot del. H�gern hade l�nge b�ddat f�r sitt st�llningstagande. 1914 verkade man aktivt f�r ett st�d �t �borgarfreden� och d�rmed �t regeringen Hungerskj�lds rustningspolitik.
Men v�nstern m�ste krossas eller kastas ut ur partiet.
I skydd av de extraordin�ra omst�ndigheter som kom att r�da under f�rsta v�rldskrigets f�rsta �r gick man p� ett avg�rande s�tt till attack mot partidemokratin, f�r att p� s� s�tt driva ut v�nstern.
1915 lade man munkavle p� v�nsterns representanter i riksdagen genom den beryktade munkorgslagen, som f�rbj�d riksdagsm�n att agera mot beslut fattade av riksdagsgruppens majoritet. Denna, i och f�r sig principiellt f�rst�eliga linje, ska ses mot bakgrund av att h�gern ville f�rbjuda v�nstern att argumentera f�r partiprogrammet n�r h�gern i riksdagen drev en linje som �ppet br�t mot detta. Det var framf�rallt partih�gerns �ppna st�d till borgfredens rustningspolitik som man ville genomf�ra utan besv�rande opposition. Den tidigare h�tska kritiken mot v�nstern utvecklades till en formidabel hetskampanj i partipressen n�r ungdomsf�rbundet tog initiativ till en omfattande agitation mot kriget och den �verh�ngande risken att Sverige skulle dras in i v�rldskriget. Detta arbete, som utmynnade i den ber�mda arbetarfredskongressen i Stockholm 1916, var ocks� indirekt en kritik mot partiledningens passivitet i fr�gan. Nu reste h�gern f�r f�rsta g�ngen �ppet det hot om uteslutning som man underbyggt s� l�nge.
Till partikongressen 1917 k�nde man sig moget att g� till avg�rande. Genom en intensiv aktivitet i samband med delegatsvalen, d�r man utnyttjat alla sina knep och de f�rdelar man f�rfogade �ver genom kontrollen av apparaten. lyckades man f� en kraftig majoritet p� kongressen, trots att v�nstern mot alla odds hade of�r�ndrad styrka bland partimedlemmarna. V�nstern kunde st�tas ut. Det existerade tv� arbetarpartier i Sverige.[44]
�Del �r helt fel att s�ga att socialdemokratin 'f�rr�der' sill eget program�, avslutar K�A sin broschyr.
�Tv�rt om ligger en del av socialdemokratins styrka i att r�relsen har en reformistisk kontinuitet, att den inte vuxit fram under konvulsioner utan i ett relativt lugn.�[45]
Del �r riktigt att opportunisterna inom arbetarr�relsen alltid haft som syfte att etablera permanenta klassamarbetsformer med skikt inom bourgeoisin. Men denna str�van har f�tt utf�ras i strid med arbetarklassens intressen och behov.
V�rt syfte med denna artikel h�r varit att arbetarklassen i sin kamp f�r sina intressen ob�nh�rligt st�llt den i mots�ttning till det kapitalistiska samh�llet och dess f�retr�dare.
Fackf�reningarnas uppkomst var ett uttryck f�r en spontan medvetenhet om n�dv�ndigheten att organisera sig p� klassgrund mot arbetsk�paren f�r att kunna tillvarata sina gemensamma intressen.
Bildandet av SAP var ett uttryck f�r en medvetet brott fr�n klassens sida med liberalerna och liberalismen. Del innebar att den svenska arbetarklassen log upp kampen f�r Andra Internationalens marxistiska klasskampsprogram i Sverige.
Reformismens framv�xt inom arbetarr�relsen var ett uttryck f�r ett borgerligt inflytande inom klassen. Del f�rmedlades av en sm�borgerlig intelligentia, och dess inneh�ll var klassfiendens ideologi.
Reformismens bas var inte den k�mpande arbetarklassen den bek�mpade i handling denna inriktning. Reformismen bars upp av fr a den hastigt v�xande arbetarbyr�kratin.
Den svenska arbetarklassen har ett �rofullt f�rflutet. Det �r p� denna historia, full av dramatiska konvulsioner, vi m�ste bygga vidare!
H�kan Blomqvist och Kjell �stberg
[1] Fj�rde Internationalen 3/77 s. 23 ff
[2] Kenth-�ke Andersson (K�A); Den svenska socialdemokratin och arbetarr�relsens barndom. R�da H�ften 25, 1974, s. 23
[3] Gynn�/Mannheimer: En studie i den svenska arbetarklassens uppkomst
[4] G�rdlund i Ekonomisk Tidskrift 1941 s. 309 ff
[5] Lindgrens. 47 ff
[6] K�A s. 23
[7] Anf�rt arbete s. 26 f
[8] Bl a �verst�th�llar�mbetets ber�ttelse, BISOS, Sthlm 1890, Ber�ttelse. Strejkr�relsen bland Stockholms tr�arbetare under sommaren och h�sten 1881, Sthlm 1882, Dagens Nyheter juni 1881, Post- och inrikes tidningar juni 1881, Tidningen Arbetaren 1881, Lindgren: Det socialdemokratiska partiets uppkomst i Sverige, Sthlm 1927 s. 139 ff
[9] Lindblom: Den svenska fackf�reningsr�relsens uppkomst och tidigare historia 1872-1900, s. 27 ff
[10] Protokoll Stockholms tr�arbetarf�rening 5/9 1880. Arbetarr�relsens arkiv
[11] Marx&Engels i urval, red B Gustavsson, Halmstad 1965 s. 25
[12] Uppgifterna i detta avsnitt bygger p� Tr�arbetarf�reningens protokoll f�r �ren 1880-83.
[13] Lindgrens. 139ff
[14] �Ber�ttelse� och BiSOS. Se not 8
[15] Lindbloms.
[16] BiSOS s. 28
[17] K�A s. 23
[18] Lindbloms. 12, 150
[19] Marx&Engels i urval s.
[20] a.a. s.
[21] K�A s. 26
[22] T ex m�tet 12/11 -82, 26/11 -82
[23] Lindgren s. 142, 145, ff, 191
[24] a.a.s. 162 ff
[25] a.a. 152 266 ff
[26] a.a. 152ff
[27] Tr�arbetarf�reningen 13/5 -83, 12/8 -83, 9/9 -83
[28] Tr�arbetarf�reningen maj och juni 1886.
[29] Tr�arbetarf�reningen 18/6 -89, 23/2, 23/3 1890
[30] Socialdemokraten 8/2 1938
[31] K�As. 29
[32] Gynn�/Mannheimer
[33] Se t ex B�ckstr�m; Arbetarr�relsen i Sverige 2, Sthlm 1971 s. 22 ff
[34] a.a.s. 94 ff
[35] Edenman: Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-1920, Uppsala 1946 B�ckstr�m s. 143 ff
[36] Protokoll fr�n SAP:s kongresser 1900-1914
[37] B�ckstr�ms. 59 f
[38] Protokoll fr�n SAP:s kongresser 1908, 1911, 1914
[39] Se t ex Palmstierna: Ett brytningsskede, Sthlm 1951, s. 71 ff
[40] Schiller: Storstrejken 1909
[41] Persson: Syndikalismen i Sverige 1903-1922, Kung�lv 1975
[42] B�ckstr�m: s. 119ff
[43] Protokoll fr�n SAP:s kongresser 1908-14
[44] B�ckstr�m: s. 220 ff. Z H�glund: �r enighet m�jlig inom den svenska socialdemokratin 1916 Ivar Vennerstr�m: Vad vill den socialdemokratiska v�nstern
[45] K�A s. 36