Fj�rde Internationalen�6/1976
[Denna inledning �r skriven av den redaktionskommitt� som uts�gs p� CK-m�tet f�r att redigera resolutionen.]
Den f�ljande politiska texten har ett mycket best�mt syfte:
� Dess uppgift �r att ringa in de nya problem som valutg�ngen den 19 september st�ller och de n�dv�ndiga politiska svaren p� dem.
Det �r med andra ord en begr�nsad text. Den �terupprepar inte alls eller bara i f�rbig�ende de analyser och �vergripande politiska uppgifter som f�rbundet tidigare tagit fram i m�nga artiklar, broschyrer och resolutioner.
Den f�rs�ker diskutera hur dessa uppgifter p�verkas av valutg�ngen och det politiska l�get d�refter.
� Det �r en inledande text. Den �r en utg�ngspunkt f�r fortsatta preciseringar av arbetsuppgifterna.
Det mesta n�r det g�ller kraven och parollerna f�r kampen tas inte upp. Det f�r utvecklas p� annat h�ll � men d� utifr�n det allm�nna perspektiv som sl�s fast h�r.
Likas� �r det m�nga taktiska problem i f�rh�llandet till andra str�mningar inom arbetarr�relsen som m�ste preciseras b�ttre � t ex taktiken p� olika s�rskilda arbetsomr�den, som det fackliga arbetet och solidaritetsarbetet. F�r att det ska kunna bli m�jligt m�ste inte minst analysen av reformismen och den svenska socialdemokratin utvecklas.
� Det �r en icke-polemisk text.
Syftet har inte varit att nagelfara olika t�nkbara eller framf�rda inv�ndningar mot det som s�gs, utan att l�gga fram ett positivt f�rslag till hur man idag skall tackla de nya problemen efter valet.
S� l�ngt om avsikterna med de h�r skriverierna � det kanske kan styra f�rv�ntningarna p� dem en smula.
Diskussionen p� KAF:s f�rsta Centralkommitt�-m�te efter valet g�llde bl a om det finns n�gra v�sentliga skillnader i det politiska l�get efter valet, j�mf�rt med det f�re � skillnader som p�verkar v�r taktik gentemot andra str�mningar inom arbetarr�relsen.
Det f�rsta minoritetsf�rslaget � det som inte publiceras h�r � gick ut p� att visa att det inte var p� det s�ttet, att uppgifterna f�rblir desamma som tidigare. Det var bara i f�rbig�ende som det f�rslaget antydde n y a sp�nningar och problem.
Det andra motf�rslaget �r mer k�nsligt f�r att arbetarr�relsens st�llning och arbetsvillkor p�verkats av valutg�ngen. Men n�r det g�ller uppgifterna anger det bara ett allm�nt och ganska tidl�st f�rh�llningss�tt, som inte alls svarar mot behoven.
Den texten �r inte den text som m�ste till eftersom den hoppar �ver de konkreta problemen eller besvarar dem med allm�nna formuleringar.
Ocks� p� andra omr�den f�rdes ganska intensiva diskussioner.
De g�llde t ex betydelsen av regeringsfr�gan i dagens (och morgondagens) Sverige. Det fanns b�de skillnader i uppfattningen om hur viktigt det �r att uttalat ta upp regeringsfr�gan i nul�get, hur den rent allm�nt b�r behandlas i agitationen och propagandan och i synen p� den linje som f�rts ut i f�rbundets press.
Om det finns skillnader om regeringsfr�gan mellan de tv� f�rslag som publiceras h�r, s� fanns det �nnu st�rre skillnader mellan �v�r� politiska text och den �tredje st�ndpunkten�, som tonade ned den ytterligare.
Punkterna 9 - 11 i �Enhet mot borgarnas offensiv� polemiserar mot f�rbundets inriktning under valkampanjen.
Valutv�rderingen tas inte upp i den f�ljande texten. Det betyder inte att vi som st�r bakom den anser att allt var �frid och fr�jd� och att alla problem l�stes till det b�sta under valkampanjen. L�ngt d�rifr�n. Vi tog tv�rtom fram en ganska omfattande positiv och negativ kritik i rapporter till CK-m�tet � och f�reslog en resolution (som sedan ocks� antogs i dess huvuddrag) som dessutom f�rs�kte g� vidare och peka ut huvuduppgifterna fram till n�sta kongress.
Vi avst�r fr�n att ta upp valutv�rderingen h�r. Det g�r inte att hafsa �ver den i n�gra korta teser. Och att g�ra n�got annat skulle vara att bryta av mot hela formen f�r den f�ljande texten och starta en helt ny offentlig debatt.
Vem v�nder sig den f�ljande texten till?
En del av skrivningarna, s�rskilt i slutet, diskuterar i termer av vad Kommunistiska Arbetarf�rbundet b�r g�ra. Det �r ju det enda verkliga instrument som vi f�rfogar �ver. Men vi �r �vertygade om att b�de de uppgifter som tas fram d�r och argumenteringen f�r dem har ett bredare intresse. Vi hoppas och tror att de ska n� fler �n medlemmarna i KAF och deras n�rmaste periferi!
* 1976 �rs riksdagsval medf�rde att SAP efter 44 �r vid regeringsmakten tvingades l�mna �ver ministerposterna till de tre borgerliga partierna.
Bakom regeringsv�xlingen l�g en minskning av andelen socialdemokratiska v�ljare fr�n 43,4 till 42,7 procent, dvs en nedg�ng p� 0,7 procent. Det r�r sig s�ledes om marginella f�rskjutningar i v�ljark�ren.
En analys av valsiffrorna get vidare vid handen att SAP knappast har tappat n�gra r�ster bland sina stamv�ljare �industriarbetarna har f�rblivit det socialdemokratiska partiet trogna.
SAP:s valf�rlust beror ist�llet p� att v�ljare ur mellanskikten �vergett partiet och p� att SAP inte varit f�rm�get att attrahera de breda ungdomsskikt som i �r f�r f�rsta g�ngen gick till val. Resultaten fr�n �rets skolval �r ett annat klart uttryck f�r detta.
* De omedelbara och konjunkturella orsakerna till det socialdemokratiska valnederlaget �r inte sv�ra att ange. Det �r ocks� framf�r allt dem som den socialdemokratiska pressen tagit fram under eftervalsdebatten.
N�r SAP under v�ren dalade ner till 38,5 procent i Sifos opinionsunders�kningar var det med st�rsta s�kerhet en direkt reaktion p� alla de �aff�rer� och �skandalen> som under loppet av ett halv�r dessf�rinnan duggat t�tt � fr�n Hoffa Erikssons resa till Kanarie�arna och Gunnar Str�ngs skumraskaff�rer i Gamla stan till Astrid Lindgrens sagoskriverier i Expressen.
F�r dem som d�, vid tiden f�r Sifos unders�kningar, flydde det socialdemokratiska partiet � liksom f�r m�nga av dem som den 19 september tog ett steg h�gerut fr�n SAP � var dessa �aff�rer� och �skandaler� inte enstaka misstag i det socialdemokratiska regerandet. Det blev bara n�gra exempel p� den byr�kratism och maktfullkomlighet som n�ra ett halvt sekels socialdemokratiskt styre skapat.
De borgerliga partierna lyckades skickligt utnyttja detta missn�je med socialdemokratin i sin kampanj mot �ofrihetens Meidnerland�. Denna borgerliga offensiv, framburen av framf�r allt Moderaterna och Folkpartiet � och kompletterad av Centerns decentraliseringsmyter och �kategoriska� nej till k�rnkraft � f�ll i god jord hos vissa mellanskiktsgrupper och f�rstag�ngsv�ljare.
Den gjorde detta s� mycket l�ttare som den socialdemokratiska r�relsen var of�rm�gen att g� till motoffensiv. �nda intill valspurten hade den socialdemokratiska ledningen sv�rt att best�mma vilken taktik och vilken inriktning p� valarbetet som skulle dominera.
Resultatet blev en kluvenhet, framf�r allt mellan LO:s och SAP:s kampanjer, och en tveh�gsenhet hos stora delar av den socialdemokratiska valarbetark�ren. Inte f�rr�n under de allra sista veckorna innan valet lyckades socialdemokratin f� styrfart p� sin kampanj. Det var n�r diskussionen i allt h�gre grad kom att g�lla de b�da regeringsalternativen. Under parollen �f�r en l�ntagarregering� lyckades d� SAP och LO hitta ett enande tema samtidigt som de kunde peka p� de borgerliga partiernas splittring i fr�ga efter fr�ga.
Det gav den socialdemokratiska skutan ny styrfart och bidrog s�kert till att valnederlaget inte blev st�rre �n 0,7 procent. Men det var ingen motoffensiv v�rd namnet � d�rtill var SAP-ledningen fullst�ndigt of�rm�gen.
* Det socialdemokratiska valnederlaget var resultatet av marginella f�rskjutningar i v�ljark�ren. Den fanflykt som �gt rum fr�n SAP �r inte n�got utslag av n�got �kat missn�je i bred skala med hela den socialdemokratiska politiken utan mer ett missn�je med vissa delar av den, t ex k�rnkrafts-politiken och en �kad byr�kratism.
Det �r d�rf�r fullt m�jligt att en annan valtaktisk uppl�ggning fr�n socialdemokratins sida, vissa f�r�ndringar i argumenteringen och en st�rre konsekvens och enhetlighet i den socialdemokratiska valr�relsen, hade kunnat s�kra ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Det �r m�jligt, men det s�ger �nd� v�ldigt lite om de grundl�ggande politiska tendenserna i samh�llet. Ty faktum �r att SAP:s valnederlag 1976 bara �r ett i en rad valnederlag under senare tid. Bakslaget 1976 f�ljer ju p� de 1970 och 1973. Denna utveckling l�ter sig inte f�rklaras med det ena eller andra taktiska misstaget, utan enbart utifr�n en analys av de grundl�ggande dragen i den socialdemokratiska politiken.
* Socialdemokratins tillbakag�ng har skett trots att f�r�ndringarna i den sociala klasstrukturen tv�rtom borde ha gynnat ett politiskt parti som s�ger sig utg� fr�n de l�nearbetandes intressen.
Andelen l�nearbetare av befolkningen som helhet har ju �kat fortl�pande. Hundratusentals egendoms�gande sm�borgare har stampats ur produktionen och f�tt r�tta in sig i ledet bland de som tvingas s�lja sin arbetskraft. Andelen f�rv�rvsarbetande kvinnor har stigit fr�n 55 procent till 68 procent de senaste tio �ren.
Att socialdemokratin trots denna f�r�ndring i samh�llets sociala skiktning inte ens lyckats beh�lla sina parlamentariska st�llningar kan enbart f�rklaras utifr�n de grundl�ggande dragen i socialdemokratins reformism och de sv�righeter det sen-kapitalistiska samh�llet s�tter upp f�r en framg�ngsrik reformistisk politik.
De socialdemokratiska eftervalsdebatt�rerna har konstaterat att det bl�ser en h�gervind i samh�llet. N�r de ska f�rklara varf�r den bl�ser har de d� som regel f�rlagt orsaken utanf�r det socialdemokratiska partiet.
F�r dem har �samh�llsomvandlingen�, �strukturrationaliseringarna�, de �nya bostadsomr�dena� osv varit boven i dramat. De gl�mmer d� vem som b�r det politiska ansvaret f�r denna utveckling och varf�r denna utveckling givit Bohmans och inte Palmes unga garde luft under vingarna. Det �r socialdemokratin som genom sin tillv�xtideologi och 44-�riga regeringsinnehav n�rt de krafter som drivit fram en inomkapitalistisk �samh�llsomvandling�, kapitalistiska �strukturrationaliseringan� och uppbyggnaden av �de nya bostadsomr�dena� som b�r �den nya individualismens� omissk�nnliga m�rke. Och de har gjort det samtidigt som de har byr�kratiserat och passiviserat den r�relse som en g�ng bar fram den socialdemokratiska ledningen till regeringsmakten.
Denna utveckling visar att det �r om�jligt att f�rena f�rvaltandet av borgarklassens statsapparat med bibeh�llandet av en aktiv massr�relse inom arbetarklassen och andra n�rst�ende skikt. Speciellt n�r f�rvaltandet tenderar att st�ndigt komma i konflikt med de dagliga och n�raliggande intressena hos de skikt man �beropar sig p�.
* De borgerliga partiernas valseger �r inte resultatet av ett politiskt alternativ som entusiasmerat och aktiverat breda grupper i samh�llet. Det �r inte p� detta plan som man kan s�ka orsaken till att borgarpartierna vann valet 1976.
Den m�ste i st�llet s�kas i samma faktorer som legat till grund f�r socialdemokraternas f�rlust. Borgarpartierna har helt enkelt kunnat utnyttja socialdemokratins svaghet. Men de var tvungna att utnyttja den � den var inte given.
F�r att kunna vinna var de tvungna att lyckas med detta:
� De m�ste mer �n tidigare kunna framst� som regeringsdugliga � trots s�rskiljande �sikter i en rad fr�gar.
Genom sin offensiva kampanj lyckades de dra bort uppm�rksamheten fr�n sin egen splittring i �sakfr�gorna� och ge st�rre eftertryck �t sin �enighet p� ett principiellt plan�. Och i samma m�n som de lyckades med detta i b�rjan av valr�relsen via sina kampanjer mot den �odemokratiska socialismen�, f�rsv�rade de f�r socialdemokraterna att utnyttja den borgerliga oenigheten f�r att peka p� det br�ckliga underlaget f�r en borgerlig regering.
� De var tvungna att lyckas med att framst�lla sig sj�lva som sociala reformpartier f�r st�rre delen av valmansk�ren.
Ett uttryck f�r det �r Moderaternas politik � de m�ste i allt h�gre grad, ju mer valkampanjen led mot sitt slut, foga in sig i detta m�nster och h�lla god min i elakt spel. (m) tvingades att bit f�r bit tona ned sin profilerade h�gerpolitik och luta sig mot mittenpartierna.
En annan taktisk uppl�ggning hade allvarligt skadat de tre partiernas trov�rdighet som koalitionspartners.
H�r hade borgarpartierna ocks� god hj�lp av tv� faktorer. som de inte sj�lva kunde kontrollera.
F�r det f�rsta: socialdemokratins politik. De hade att m�ta ett socialdemokratiskt parti, som inte kunde g�ra anspr�k
p� att ensamt b�ra fram n�gra nydanande och omfattande reformer. Den enda reform av det slaget som SAP skulle ha kunnat pl�dera f�r � LO-fonderna � valde det av naturliga sk�l att avst� ifr�n.
Den andra faktor som spelade borgarpartierna i h�nderna var det objektiva f�rh�llandet att en stor del av dagens v�ljark�r inte har n�got levande minne av g�ngna tiders strider och g�ngna tiders borgerliga motst�nd mot den ena eller andra av de reformer som socialdemokratin tagit p� entreprenad.
I och med att borgarpartierna lyckades n�gorlunda med detta dubbla konststycke s� kunde de ocks� f�nga upp en hel del av det missn�je som fanns med den socialdemokratiska politiken. Och det s� mycket mer som det inte fanns n�gon effektiv politisk pol p� andra sidan SAP som kunde omvandla detta missn�je till aktiv handling f�r arbetarr�relsens intressen!
* Den h�r beskrivningen av borgarpartiernas politik visar ocks� att den nya regeringen inte i grunden representerar n�got alternativ till den f�rra socialdemokratiska regeringens politik.
P� de avg�rande punkterna st�r de f�r samma sak. Liksom den socialdemokratiska m�ste den nuvarande regeringen f�rankra sin politik i samh�llets b�da huvudklasser. Den m�ste f�ra en samf�rst�ndspolitik med l�ntagarorganisationerna och SAP, vilket begr�nsar dess man�vermarginaler �t h�ger. Samtidigt har den mycket sv�rare �n den f�rra att f� till st�nd ett intimt samarbete med den fackliga byr�kratin. Dels p� grund av de krafter som trycker p� denna fr�n v�nster. Dels till f�ljd av kraven fr�n borgarregeringens egen sociala bas, som skapar ett �mottryck� fr�n h�ger. Borgarregeringen �r helt enkelt kl�md mellan tv� sk�ldar!
* Tillkomsten av en �ppet borgerlig regering uttrycker inte en f�r�ndrad strategisk inriktning fr�n borgarklassens sida. Den nya regeringen har att fullf�lja samma helhetspolitik som den f�rra.
Det betyder inte att det inte finns skillnader mellan de tv� regeringarna. L�t oss peka p� n�gra av dessa.
Den nya regeringen har redan visat sig mer beredd �n den gamla att tillm�tesg� vissa av sm�f�retagarnas krav p� f�rb�ttringar � till exempel kraven p� skattel�ttnader och �kade m�jligheter att f� kredit.
Regeringen har utlovat s�nkta marginalskatter i h�gre inkomstl�gen. Den har sagt nej till statliga representanter i f�retagens styrelser, till LO-fonderna och den h�ller fast vid sina lottsegrar om medbest�mmandelagen.
Till detta skall l�ggas otvetydiga ideologiska f�rskjutningar, som den nye socialministerns till�ggsdirektiv till den statliga utredning som ska utreda �behovet av tv�ngs�tg�rder� inom socialpolitiken, en del nyansskillnader v g utrikespolitiken etc. Men det �r �n s� l�nge fr�ga om skillnader inom ramen f�r samma huvudsakliga kurs som den f�rra regeringen f�ljde. Det kanske man kan visa b�st genom att ta upp n�gra av de �vergripande problem som den nya regeringen har att tackla
� De v�xande strukturella problemen f�r de kapitalistiska f�retagen leder till en h�rdnande inst�llning fr�n borgarklassens sida till �kade kostnader f�r arbetskraften, till den fackliga militansen p� arbetarh�ll och till en fortsatt expansion av de offentliga utgifterna i samma takt som under det senaste decenniet. Allt detta leder ocks� till �kade krav p� myndigheterna om �tg�rder som st�djer det privata kapitalet.
En socialdemokratisk regering hade skiljt sig fr�n en borgerlig n�r det g�ller en del av formerna f�r det statliga ingripandet i ekonomin, omfattningen och f�rdelningen av de statliga subventionerna till privatkapitalet, men inte n�r det g�ller det �vergripande m�let f�r detta st�d.
Det finns vidare skillnader mellan den f�rra socialdemokratiska och den nya borgerliga regeringen d� det g�ller den offentliga sektorns roll och var den ska byggas ut, men det �r fortfarande begr�nsade skillnader. En socialdemokratisk regering nu efter valet hade inte kunnat g�ra en regeringsdeklaration som p� denna punkt avvikit i n�gon h�gre grad fr�n den som den �ppet borgerliga regeringen lagt fram.
� Under de senaste �ren har vi p� det arbetsmarknadspolitiska omr�det sett �kade sp�nningar mellan � ena sidan kapitalister, h�gre tj�nstem�n och borgerligt intellektuella och � den andra den socialdemokratiska byr�kratin.
Dessa borgerliga grupper har i �kad utstr�ckning motsatt sig vissa former av statliga ingrepp och nya lagf�rslag. Antingen f�r att de st�tt i strid med olika kapitalgruppers intressen som dessa har upplevt dem � eller d�rf�r att de inte har ansetts vara tillr�ckligt l�ngtg�ende. Men lika ofta har det varit f�r att de skulle inneh�lla �en farlig dynamik�. De skulle kunna �uppmuntra en militant facklig kamp alldeles i on�dan�.
H�r finns det utan tvekan en del verkliga mots�ttningar.
Men ocks� kapitalets m�n och kvinnor � f�r att inte tala om de borgerliga politikerna � har l�nge haft klart f�r sig att det kr�vs en modernisering av klasslagarna, nya instrument f�r klassamarbetspolitiken som �r b�ttre anpassade till de r�dande styrkef�rh�llandena och vissa eftergifter till den fackliga byr�kratin f�r att garantera lugn p� arbetsmarknaden och en �kad kapitaltillf�rsel med de fackliga ledningarnas medverkan. Deras inv�ndningar g�ller inte grundvalen f�r de nya lagf�rslagen, utan att socialdemokraterna p� vissa punkter har g�tt f�r l�ngt och att dess f�rslag varit alltf�r anpassade till de s�rskilda behoven hos den fackliga byr�kratin.
� Den nya borgerliga regeringen annonserar i sin regeringsdeklaration att den har en st�rre f�rst�else f�r polisens krav �n den f�rra. Och det �r sant att det finns en starkare ideologisk markering fr�n den nuvarande �n fr�n den f�rra regeringen av varf�r �det kr�vs en upprustning av v�ldsapparaten�.
Men den ideologiska f�rskjutningen ska ses mot bakgrund av den internationellt sett enast�ende upprustning av v�ldsmaskineriet, som den socialdemokratiska regeringen st�tt f�r!
� Inf�r den f�rest�ende avtalsr�relsen har den nya regeringens talesm�n g�tt ut och uppfordrat till �terh�llsamhet och �samh�llsekonomiskt ansvar� i l�nekraven.
Men de har gjort det i termer som �r n�ra nog identiska med dem som f�rre finansministern Gunnar Str�ng gav uttryck f�r s� sent som den 21 augusti i �r � f�r att inte tala om vad LO-ledningen hade att s�ga i den riktningen i v�ras, d� den varnade f�r ��verdrivna f�rv�ntningar� inf�r vad som komma skulle.
Dessutom har industriministern, arbetsmarknadsministern och andra varit snabba att f�rs�kra de fackliga ledningarna om sin djupt k�nda vilja till ett �f�rtroendefullt samarbete byggt p� �msesidig respekt�.
Det �r i f�rh�llande till den stora �verensst�mmelsen p� alla dessa punkter som man ska se skillnaderna mellan den gamla och den nya regeringens program.
* Skillnaderna i program mellan en socialdemokratisk regering (om den suttit kvar) och den nuvarande regeringen �r begr�nsade. Men det s�ger i sig inte s� mycket om de olika regeringarnas funktion och deras f�rm�ga att s�tta detta program i verket.
Den nuvarande regeringen har en mer heterogen bas och ett mer heterogent v�ljarunderlag �n den f�rra.
Den m�ste svara mot intressena hos ett brett spektrum av samh�llsgrupper med allt vad de representerar av olika intressen i konkreta fr�gor.
Den byggs upp av tre partier, tre komponenter, som var f�r sig st�r f�r olika program i m�nga �sakfr�gor�.
Den har ingen erfarenhet av att regera och �verlag s�mre kanaler till opinionsbildande grupper i samh�llet �n vad den f�rra regeringen hade.
Den har s�mre f�rbindelser med de fackliga organisationerna, samtidigt som den �r intensivt medveten om att den idag inte kan regera �p� tv�rs� mot de fackliga ledningarna.
Dessutom kommer den borgerliga regeringen till st�nd i en samh�llelig situation som k�nnetecknas av v�xande ekonomiska problem och en �kad politisk polarisering.
Den har att tackla ekonomiska sv�righeter som framst�r som mer akuta nu �n under den f�rra regeringen och som �r besv�rligare �n n�gonsin under efterkrigstiden. Det g�ller t ex krisen inom flera branscher, framf�r allt inom st�l, d�r nedsk�rningar och arbetsl�shet hotar p� m�nga orter.
Den nya regeringen har inte skapat dessa problem � en socialdemokratisk regering skulle ha st�llts inf�r precis samma sv�righeter. Men de l�sningar som f�resl�s �r inte exakt desamma. Och det faktum att socialdemokraterna nu slipper ta det direkta ansvaret f�r den svenska exportindustrins problem och kapitalismens behov av en r�ntabilisering av den offentliga
sektorn � det kommer att gynna socialdemokratin fram�ver.
Den borgerliga regeringen har skapat �kade f�rv�ntningar inom olika mer eller mindre reaktion�ra borgerliga grupper, till exempel p� f�retagarh�ll. Den har objektivt stimulerat dem att aktivera sig f�r sina krav � uppenbarligen i f�rhoppningen att den nya regeringen kommer att l�gga om kursen mycket kraftigt j�mf�rt med den f�rra.
Om den nya regeringen skall kunna leva upp till sin regeringsdeklaration och sin uttalade f�rs�kran om en regeringspolitik
�i det stora folkflertalets intressen� � ja, om den �verhuvudtaget ska kunna forts�tta att regera � d� m�ste den komma m�nga av dessa f�rv�ntningar p� skam.
Utg�ngsl�get f�r kampen i samh�llet fram�ver �r relativt positivt n�r det g�ller vissa objektiva villkor � i synnerhet g�ller det f�r den fackliga kampen.
Arbetsl�shetssiffrorna �r f�rh�llandevis l�ga och hotet om att bli st�lld p� bar backe �r mycket mindre i Sverige �n i det stora flertalet europeiska l�nder. Samtidigt �r den �ppna repressionen fortfarande mycket selektiv. Kampviljan och kampf�rm�gan �r p� uppg�ng.
Regeringsskiftet och SAF:s avtalsutspel har ocks� lossat en del av sp�rrarna f�r en �kad aktivitet inom de fackliga leden. Den socialdemokratiska ledningen kan inte l�ngre k�pa �terh�llsamhet med h�nvisning till kommande lagf�rslag och m�jligheter till lagstiftning mot tredskande arbetsk�pare. Den kan inte hindra en viss �politisk h�mndlystnad�, d�r fackliga aktivister ser t ex avtalsf�rhandlingarna som ett tillf�lle att �ge borgarna betalt f�r gammal ost�.
Situationen inneb�r att de kommande avtalsf�rhandlingarna skulle kunna ges en mer uttalad politisk dimension �n tidigare. Olika f�rs�k fr�n fackligt h�l' att v�cka opinion mot SAF:s avtalsutspel, t ex genom demonstrationen i Stockholm den 4 december visar hur avtalsr�relsen aktualiserar mots�ttningar p� den nationella politiska scenen. Det g�ller den ekonomiska politiken, men ocks� lagstiftningen i sociala fr�gor, arbetsl�sheten och j�mst�lldheten mellan kvinnor och m�n.
Men n�r man s�ger att kampviljan och kampf�rm�gan �r p� uppg�ng b�r det ocks� s�gas att det g�ller den fackliga aktiviteten kring vissa n�raliggande problem.
Och man m�ste till�gga att i den period vi �r inne i s� kommer en militans som enbart r�r omedelbara fackliga krav att visa sig alltmer otillr�cklig. Det kommer alltmer att kr�vas politiska svar p� de politiska problemen.
Den l�ngtg�ende byr�kratiseringen av arbetarr�relsen utg�r ett utomordentligt hinder f�r att de m�jligheter som avtalsr�relsen objektivt ger ska kunna utnyttjas av den fackliga r�relsen.
�terigen kan FCO-demonstrationen f� tj�na som exempel. SAP- och FCO-ledningarna har h�r uppenbarligen varit ovilliga till mer effektiva mobiliseringar av sina medlemmar p� gatorna.
SAP st�dde t ex inte ens demonstrationen. Hade SAP gjort det skulle det ha understrukit kraven p� facklig och politisk enhet och utgjort en ytterligare stimulans till att knyta samman den fackliga kampen med en politisk kamp mot arbetsk�parna och borgarregeringen. Och det �ven om SAP:s st�d till manifestationen naturligtvis hade varit ett st�d med alla t�nkbara reservationer!
* Den borgerliga regeringen har allts� m�nga svaga punkter som kommer att sl� igenom i det h�r ekonomiska och politiska l�get. Det som fr�mst ligger den i fatet �r dess avsaknad av en organisk f�rbindelse med de fackliga organisationerna.
Den m�ste utifr�n f�rs�ka f�rankra en borgerlig politik, vilket naturligtvis �r mycket sv�rare �n att, som socialdemokraterna, g�ra det som en del av arbetarr�relsen � och det �ven om denna politik i sina huvuddrag skulle vara densamma i de tv� fallen!
Den borgerliga regeringen �r en svag regering som kl�ms mellan de b�da huvudklasserna i samh�llet. Det g�r det sannolikt att regeringssamarbetet s� sm�ningom kommer att luckras upp. Och i takt med det kommer den socialdemokratiska byr�kratin att kunna �tervinna f�rtroendet hos de mellanskiktsgrupper och de ungdomsv�ljare som flytt partiet under de senaste valen. Det talar f�r en klar socialdemokratisk valseger i n�sta val � s�vida inte n�gra nya of�rutsedda faktorer intr�ffar.
Till h�ger om regeringen kommer pressen att �ka i form av krav p� h�rdare tag mot delar av fackf�reningsr�relsen, en tuffare attityd gentemot andra k�mpande grupper i samh�llet och en mer kraftfull regeringspolitik �ver huvud taget. Vissa ingredienser i den traditionella svenska klassamarbetspolitiken ifr�gas�tts. I SAF:s krav p� l�nestopp och social nedrustning och dess angrepp mot fackf�reningsr�relsen ser vi idag tendenser �t det h�llet.
Men ocks� andra tendenser kommer att g�ra sig g�llande bland anh�ngarna till den borgerliga regeringen. Det �r inom grupper som kr�ver en bredare politisk bas och en starkare' parlamentarisk f�rankring f�r regeringen.
Bland dessa grupper i politikens �mittf�lt� kommer kraven p� en koalitionsregering mellan i f�rsta hand folkpartiet och det socialdemokratiska partiet att �ka.
* I och med att de borgerliga partierna nu g�r fr�n opposition till regering s� minskar deras man�verutrymme. Men socialdemokraternas �kar nu n�r de inte beh�ver ta ett direkt ansvar f�r statsapparaten i regeringsst�llning.
De har m�jlighet att handla friare, samtidigt som de f�r sv�rare att inordna den samh�lleliga kampen i traditionella, parlamentariska banor.
Formellt finns det st�rre f�ruts�ttningar f�r en radikalisering av SAP:s politik, nu n�r det befinner sig i opposition. Men den socialdemokratiska byr�kratins karakt�r � dess socialt privilegierade st�llning, dess f�rankring i parlamentariska organ och andra utskott p� statsapparaten och de byr�kratiska s�rintressen som f�ljer av denna sociala st�llning � utg�r ett avg�rande hinder f�r n�gon verklig kurs�ndring.
Den socialdemokratiska byr�kratins fr�msta m�ls�ttning �r och f�rblir att f� en majoritet i n�sta parlamentariska val. Den kommer att sk�rpa sin h�llning till den borgerliga regeringen och det den st�r f�r endast i den utstr�ckning som det �r n�dv�ndigt f�r att den ska kunna framst� som en effektivare regeringsbildare �n de borgerliga partierna.
Det utesluter inte vissa �radikala� ideologiska framst�tar, en svulstigare retorik och en del skarpa taktiska utspel f�r att utnyttja borgarpartiernas svagheter. Partiledningen kan ju inte f�rh�lla sig likgiltig till ett �kat tryck underifr�n, fr�n dess arbetarbas. F�r att bibeh�lla kontrollen �ver �r�relsen� m�ste den ta h�nsyn till utbredda krav p� en radikalare politik och besvara dem med en del egna initiativ.
I synnerhet den fackliga utl�paren av den socialdemokratiska ledningen kommer att tvingas till en del �tg�rder i den riktningen. Men den g�r det d� i perspektivet av att suga upp missn�jet och integrera kampviljan i �lugna och ansvariga banor�. Det g�ller att inte f�rv�xla s�dana man�vrer med en f�r�ndrad kursriktning.
* Om perspektivet fram�ver �r en fortsatt radikalisering och aktivering av grupper av l�nearbetar och studerande ungdomar � s� �r det en process som kommer att f�rl�pa p� flera olika niv�er.. .
Det kommer till exempel att leda till en ytterligare �kning av antalet medlemmar i de fackliga organisationerna, utan att de som ansluter sig f�r den skull beh�ver ha n�gra s�rskilda politiska syften med det. Vad de d�remot b�rjar uppleva � genom sina egna erfarenheter � �r behovet av n�got organisatoriskt instrument �ver huvud taget, och de s�ker sig d� till de som �finns till hands�. Den fackliga organisationsgraden �r visserligen ocks� idag ovanligt h�g i Sverige internationellt sett, men vissa f�rbund sl�par efter andra, i synnerhet n�r det g�ller utlandsf�dda arbetare och kvinnor.
Vi kommer ocks� att f� se en �kad uppslutning bakom de fackliga organisationerna och en �kad militans inom dem, en tendens till att fler arbetare aktiverar sig f�r sina fackliga intressen.
* Vad kommer d� att �ga rum p� den politiska niv�n? Hittills har det varit s� att ett �kat politiskt intresse fr�n olika arbetargruppers sida i f�rsta hand har kommit till uttryck inom fackf�reningsr�relsen.
De fackliga organisationernas st�rre n�rhet till arbetarbasen, deras relativa sj�lvst�ndighet fr�n det ineffektiva parlamentariska tr�skandet � samtidigt som de uppr�tth�ller en egen allsidig politisk verksamhet � har b�ddat f�r det.
Det finns ingen anledning att anta att f�rh�llandena kommer att bli annorlunda i framtiden - att den dominerande tendensen skulle bli att ett �kat politiskt intresse inom arbetarleden i f�rsta hand skulle komma att kanaliseras inom ett eller annat arbetarparti.
Vad som d�remot kommer att kunna h�nda �r att antalet arbetare som b�rjar intressera sig f�r politik �kar � och med det ocks� det antal arbetare som s�ker sig till n�got arbetarparti dessutom. �tminstone i absoluta tal!
I f�rsta hand kommer antagligen en s�dan rekrytering att ske till det socialdemokratiska partiet � och d�r s�dana grundorganisationer som har b�st f�rankring ned�t.
Samtidigt kommer vi antagligen att f� se �kade sp�nningar mellan olika politiska tendenser inom fackf�reningsr�relsen, inklusive en p� sikt mer markerad v�nstersocialdemokratisk str�mning.
* En �kad aktivitet i hela samh�llet och det nya l�ge som socialdemokratin befinner sig i efter valet kommer fram�ver att kunna leda till vissa politiska f�rskjutningar inom socialdemokratin.
F�ruts�ttningarna f�r en ideologisk debatt inom SAP, i kvinnof�rbundet, SSU och bland andra socialdemokratiska grupper, som kulturarbetarna, kommer att bli b�ttre. I den debatten kommer ocks� v�nstersocialdemokratiska k�rnor � och p� sikt str�mningar � att kunna g�ra sig mer g�llande �n tidigare.
Det hittills s� starka trycket p� �r�ttning i leden� � bl a med argumentet att man inte b�r riskera en socialdemokratisk valf�rlust bara d�rf�r att n�gra vill lufta sina aggressioner � kommer inte att kunna ha samma genomslagskraft som tidigare. �Det har ju visat sig att det inte hj�lpte att h�lla tyst, att vara s� sj�lvf�rnekande lojal � �r inte felet i sj�lva verket att socialdemokratin hittills varit alltf�r sluten, f�r defensiv, f�r undfallande...?� � det �r en typ av argument som har l�ttare att sl� igenom nu efter valet. Och det kommer oundvikligen att f� en del konsekvenser.
Den socialdemokratiska v�nstern �r �n s� l�nge mycket svag. Hit kan vi framf�r allt r�kna olika v�nstersocialdemokratiska grupper, bl a en del SSU-klubbar, som arbetar inom den fackliga r�relsen, vidare grupper som �r organiserade i f�reningen Socialistisk Debatt och runt tidningen Socialistiskt Forum, liksom Offensivgruppen.
S�dana grupper kan politiskt karakt�riseras som avancerade reformister som diskuterar i termer av antikapitalistiska helhetsl�sningar.
De �r dock l�ngt ifr�n politiskt homogena. Framf�r allt varierar graden av aktivt och organiserat oppositionellt arbete gentemot den socialdemokratiska ledningen och tron p� vad man kan �stadkomma med partiet.
I det fackliga arbetet kommer oppositionen fr�mst till uttryck genom radikala motioner till olika f�rbundskongresser, och i uttalanden till fackklubbar. Den anti-k�rnkraftsgrupp som nyligen bildats av radikala socialdemokrater �r ett annat exempel p� f�rs�k till ett mer uttalat oppositionellt arbete.
Som vi n�mnde tidigare ligger det n�rmast till hands f�r de flesta arbetargrupper att uttrycka sina politiska intressen via fackf�reningarna, men det betyder ocks� ibland att de dras med i SSU genom den organisatoriska och politiska samverkan mellan facket och lokala SSU-klubbar.
Om det kommer till st�nd en parallell utveckling fram�ver s� att v�nstersocialdemokratiska grupperingar st�rks b�de inom fackf�reningsr�relsen och inom olika socialdemokratiska organisationer, d� �kar ocks� f�ruts�ttningarna f�r en samverkan mellan v�nstersocialdemokrater p� �mse h�ll.
* Vi har avsiktligt uttryckt oss mycket f�rsiktigt i det tidigare. De m�jligheter vi dragit fram �r just till stor del m�jliga tendenser i den ena eller andra riktningen, men vad som exakt kommer att intr�ffa beror p� hur samspelet mellan objektiva och subjektiva faktorer kommer att gestalta sig.
F�ruts�ttningarna f�r att det t ex imorgon skall uppkomma en verklig v�nstersocialdemokratisk str�mning inom socialdemokratin ligger delvis i den objektiva samh�llsutvecklingen. Det �r uppenbart att en djup ekonomisk kris inom s�dana branscher som �r centrala f�r den svenska ekonomin eller en djupg�ende regeringskris kommer att verka politiserande och aktiverande. Detsamma g�ller f�r en utvecklad revolution�r kris i s�dra Europa. En s�dan kommer att f� betydelsefulla effekter inom den svenska arbetarr�relsen.
Men lika viktigt �r det om de v�nstersocialdemokrater som idag finns inom de socialdemokratiska organisationerna och inom fackf�reningsr�relsen kommer att kunna ta vara p� de olika m�jligheterna att �ta sig ton�, om den intoleranta socialdemokratiska ledningen ger dem den m�jligheten, om revolution�ra str�mningar verkligen f�rm�r utnyttja ett �kat utrymme f�r en dialog med dem och om dessa revolution�rer kan f� till st�nd en enhet i handling i centrala fr�gor som ocks� omfattar grupper som st�r under socialdemokratiskt inflytande.
* Den kommande perioden kommer allts� att kunna leda till f�r�ndringar p� flera olika niv�er: en �kad anslutning och aktivering i de fackliga organisationerna och andra organisationer som avspeglar vissa omedelbara materiella behov, en �kad anslutning till de socialdemokratiska organisationerna, v�nstertendenser inom socialdemokratin och fackf�reningsr�relsen och en st�rre �ppenhet bland dem f�r mer grundl�ggande diskussioner om den reformistiska politikens m�l och medel.
Det �r med detta i bakhuvudet som vi m�ste uppr�tth�lla distinktionen mellan den socialdemokratiska ledningens politik och reformismen �ver huvud taget, mellan SAP-ledningens grepp �ver �r�relsen� och reformismens grepp �ver de l�nearbetande massorna.
Hela denna komplicerade process kommer sannolikt att ge upphov till �kade � och positiva � sp�nningar inom de socialdemokratiska organisationerna, och mellan den socialdemokratiska ledningen och radikala grupper mer eller mindre utanf�r dess kontroll. Vad dessa sp�nningar kommer att resultera i, i vad m�n organisationer till v�nster om SAP kommer att kunna st�rka sin st�llning, beror framf�r allt p� hur de sj�lva agerar i den nya situationen.
F�r v�r del betyder det att vi m�ste f�rfina analysen av reformismen, den socialdemokratiska r�relsen och klassmedvetenhetens utveckling och precisera en anv�ndbar taktik gentemot socialdemokratin och andra str�mningar till v�nster om den.
* Den v�nster som idag finns inom socialdemokratin har inte f�rm�tt erbjuda n�gon alternativ linje till partiledningens. Den har fungerat som v�nsteralibi f�r den och f�rs�kt f�sa p� den i radikalare riktning.
Naturligtvis finns det m�ktiga historiska orsaker till detta. Den socialdemokratiska ledningen har t ex l�nge haft framg�ng i sin str�van att f�rankra sin politik i samh�llets b�da huvudklasser. Efterkrigstidens ekonomiska expansion ger huvudf�rklaringen till detta. Som vi har sett kommer det inte att bli lika l�tt fram�ver.
Men ocks� avsaknaden av en politisk pol till v�nster om socialdemokratin har betytt mycket i det sammanhanget och det i sin tur kan h�rledas ur Vpk:s roll.
Vpk har aldrig lyckats utg�ra ett trov�rdigt politiskt och organisatoriskt alternativ f�r de breda grupper som dominerats av socialdemokratin och socialdemokratismen. Visserligen har Vpk traditionellt st�tt f�r m�nga bra omedelbara krav d�r det ibland ocks� har funnits en resonansbotten bland socialdemokratiska arbetare � i synnerhet under perioder d� den socialdemokratiska ledningen har f�rt en extrem h�gerpolitik.
Men Vpk har �nd� aldrig kunnat motivera partiets s�rskilda existens p� ett s�tt som skulle kunna vara f�rtroendeingivande f�r massan av svenska arbetare. Partiet har inte kunnat fungera som ett gripbart helhetsalternativ till SAP.
Ocks� h�r ligger naturligtvis en del av f�rklaringen i de materiella f�rh�llanden partiet har haft att verka i. Men det r�cker inte som f�rklaring.
Dess historiska r�tter i stalinismens f�rtryck, dess ideologiska barlast, dess avsaknad av strategi f�r masskampen, dess manipulativa enhetstaktik, dess politiska opportunism gentemot socialdemokratin samt dess byr�kratiska uppbyggnad och funktionss�tt � allt detta har gjort partiet of�rm�get att ta vara p� de m�jligheter som trots allt yppat sig g�ng efter annan. Allt detta m�ste tas in i f�rklaringen av varf�r Vpk aldrig f�rm�tt st�rka sin st�llning kvalitativt i f�rh�llande till socialdemokratin.
* Vpk-ledningens politiska projekt har l�nge varit och �r fortfarande att f�rs�ka driva socialdemokratin till v�nster i hopp om att uppn� ett organiserat v�nsterblock i parlamentet. Det finns en rad orsaker till att Vpk inte har lyckats med detta under den g�ngna perioden.
Socialdemokratin har tv�rtemot Vpk:s intentioner dragit sig �t mitten. F�r SAP har det varit viktigare att s�ka samarbete med mittenpartierna, fr�mst d� folkpartiet, �n att organisera ett block tillsammans med Vpk. Detta h�nger samman med den h�rda yttre linje som socialdemokratin av h�vd haft gentemot organisationer till v�nster om dem, �ven om st�det fr�n Vpk alltid ing�tt som en ber�knad del i SAP:s parlamentariska taktik.
Att uppr�tta ett �ppet och organiserat samarbete med Vpk har SAP-ledningen som regel bed�mt som alltf�r riskabelt, b�de i f�rh�llande till viktiga v�ljargrupper ur mellanskikten och i f�rh�llande till delar av industriarbetarklassen. Den radikalisering som Vpk genomg�tt de senaste �ren har f�rst�rkt dessa sk�l hos den socialdemokratiska ledningen.
Vpk sj�lvt har varit of�rm�get att av egen kraft driva SAP till v�nster och in i ett organiserat samarbete. Orsakerna till det tog vi upp tidigare.
* Vilka m�jligheter har d� Vpk att utnyttja den nya politiska situationen? De objektiva f�ruts�ttningarna f�r Vpk-ledningens politiska projekt borde vara st�rre nu �n tidigare.
Genom tillkomsten av den �ppet borgerliga regeringen drivs socialdemokratin med n�dv�ndighet in i ett annat f�rh�llande till sina tidigare samarbetspartners i riksdagen. Av bl a den orsaken borde Vpk-ledningens intentioner f� st�rre m�jligheter att f�rverkligas. Men samma faktorer som tidigare lade hinder i v�gen f�r partiets projekt finns fortfarande kvar.
Socialdemokratin st�ngde visserligen inte d�rren helt n�r Vpk-ledningen nyligen gjorde en invit till enhetsarbete i opposition, men det finns � andra sidan inte n�got som tyder p� att SAP-ledningen �r beredd till att uppr�tta ett organiserat v�nsterblock med Vpk. SAP-ledningens m�l �r i st�llet att �terigen kunna bilda en egen regering, fast med starkare parlamentariskt underlag �n den f�rra. I den strategin finns det inte plats f�r n�gon annan form av st�d ifr�n Vpk �n den som SAP f�tt under tidigare regeringsbildningar.
Under den kommande perioden kommer inte heller Vpk att kunna hindra denna utveckling av SAP-ledningens politik.
Vpk-ledningens grundl�ggande politiska projekt f�rblir d�rf�r lika utopiskt som tidigare. D�remot kan den nya situationen ge Vpk �kade m�jligheter att st�rka sitt inflytande p� basplanet, p� arbetsplatserna och i olika massr�relser.
I den balans mellan parlamentariskt och utomparlamentariskt arbete som Vpk-ledningen alltid m�ste uppr�tta kommer tyngdpunkten nu gradvis att f�rskjutas mot ett �kat arbete utanf�r parlamentet.
Partiet kommer i �kad utstr�ckning att aktivera sitt arbete p� arbetsplatser och i olika massorganisationer. Det kommer mer och mer att ta egna initiativ i fackf�reningarna osv. Allt detta g�r Vpk utifr�n en medveten uppfattning om att det idag finns st�rre m�jligheter att n� socialdemokratiska arbetare med en v�nsterpolitik.
Vpk:s inre stridigheter, politiska oklarheter och felaktigheter och dess byr�kratiska funktionss�tt l�gger dock nu som f�rr stora hinder i v�gen f�r partiet i dess umg�nge med socialdemokratiska arbetare.
* Denna f�rskjutning i Vpk:s politiska praktik svarar v�l mot den politik som representeras av falangen kring J�rn Svensson, och den svarar b�ttre mot f�rv�ntningarna hos de radikala grupperna, framf�r allt hos de ungdomar som Vpk rekryterat de senaste �ren och som sj�lva �r f�rankrade i olika former av massarbete � p� arbetsplatserna, i Chilekommitt�n och i milj�r�relser.
Men denna gradvisa f�rskjutning i Vpk:s praktik kommer likv�l inte att helt tillfredsst�lla vare sig dessa grupper eller falangen kring J�rn Svensson.
Den senare vill g� snabbare fram � dock utan att i grunden f�r�ndra Vpk:s politiska strategi � d� det g�ller avskiljningen fr�n Flammiterna och en mer uttalat kritisk h�llning till regimerna i �st.
De f�rra befinner sig dessutom � i kraft av sin f�rankring i ett utomparlamentariskt massarbete � i mer eller mindre medveten mots�ttning till partiets traditionella, reformistiska inriktning.
Allt detta pekar mot samma slutsats: den f�rskjutning vi idag kan se i Vpk:s politiska arbete l�ser p� intet s�tt de mots�ttningar som finns inom partiet. Tv�rtom sk�rper den dessa och skapar f�ruts�ttningar f�r en vidgad politisk debatt.
F�r revolution�ra marxister ger b�de denna f�rskjutning mot ett �kat utomparlamentariskt arbete och denna vidgade debatt st�rre m�jligheter till ett enhetsarbete och en dialog med Vpk och grupper i partiet.
* Vpk:s tillg�ng i f�rh�llande till organisationer till v�nster om partiet, t ex KAF, �r dess nationella roll, bl a i de parlamentariska f�rsamlingarna, och' dess bredare sociala bas.
Partiets svaghet �r dess politiska brister, dess enhetstaktik och dess byr�kratiska funktionss�tt.
Vpk kan d�rf�r fortfarande bara i begr�nsad utstr�ckning tj�na som inspirationsk�lla, som en referenspunkt, f�r de radikala kritiker som v�xer fram inom de socialdemokratiska organisationerna och inom fackf�reningsr�relsen.
KAF har naturligtvis en mycket mer marginell nationell st�llning �n Vpk och en mycket svagare social bas. Detta utg�ngsl�ge tillsammans med alla andra objektiva sv�righeter �r hinder i v�gen f�r en snabb expansion.
Men KAF har samtidigt i det l�nga loppet st�rre f�ruts�ttningar att bidra till en politisering av kampberedda grupper i samh�llet och att n�rma sig politiserade skikt som st�r under socialdemokratiskt inflytande.
Men dessa f�ruts�ttningar kommer vi inte att kunna utnyttja utan mycket medvetna insatser, dels n�r det g�ller korrekta politiska l�sningar p� konkreta problem, dels d� det g�ller att f�rankra dessa l�sningar genom en riktig enhetstaktik.
* Tidigare beskrev vi n�gra aspekter av den radikaliseringsprocess som kommer att utvecklas fram�ver. Rent allm�nt kan vi s�ga att uppgiften d� blir: att bidra till en �kad anslutning till de fackliga organisationerna och �verhuvudtaget till organisationer som m�jligg�r ett verkligt massarbete; att stimulera en �kad aktivitet inom ramen f�r dem; att uppmuntra tendenser till politisering och till ifr�gas�ttande av den politik som den socialdemokratiska byr�kratin st�r f�r i tanke och handling och att g�ra allt som st�r i v�r makt f�r att bidra till uppbygget av ett revolution�rt kommunistiskt massparti.
S� allm�nt formulerade inneb�r de h�r uppgifterna inget nytt. De �vergripande m�len f�r v�rt arbete f�r�ndras inte av valutg�ngen. Det �r inte nya programmatiska svar som kr�vs i det l�ge som uppst�tt efter valet. Den helhetsparoll som vi st�llt upp f�r v�rt arbete � F�r en demokratisk och k�mpande arbetarr�relse � rubbas inte.
D�remot inneb�r valutg�ngen och det politiska l�ge som uppst�tt efter SAP:s nederlag att f�ruts�ttningarna f�r massarbetet inte ser ut p� samma s�tt som f�re valet. Vi m�ste allts� unders�ka hur v�rt arbete p�verkas av valutg�ngen. D� �r det framf�r allt tre problem av taktisk natur som st�r i f�rgrunden:
� Hur skall vi f�rh�lla oss till den nya borgerliga regeringen? Inte ur programmatisk synvinkel: v�r karakterisering av den nuvarande regeringen skiljer sig inte fr�n v�r karakterisering av den f�rra � att det r�r sig om en borgerlig regering, som f�rvaltar den existerande statsapparaten och den kapitalistiska produktionsordningen.
Att den f�rra socialdemokratiska regeringen hade en arbetarbas och vilade p� det dominerande arbetarpartiet � SAP � �ndrar ingenting i den grundl�ggande beskrivningen. D�remot �r det just det f�rh�llandet att den nya regeringen till skillnad fr�n den gamla inte vilar p� en bas inom arbetarklassen som ger en ny taktisk situation, vilken ocks� kr�ver nya taktiska svar.
� Hur b�r vi agera gentemot socialdemokratin och socialdemokratiskt p�verkade str�mningar?
Vad vi diskuterar h�r �r det allm�nna f�rh�llningss�ttet till socialdemokratin, inte detaljerade anvisningar som g�r anspr�k p� att t�cka varje konkret situation. Det r�r sig med andra ord om en huvudsaklig orientering.
De exempel vi ger �r just exempel, inte n�gon allomfattande utredning. Den allm�nna inriktning vi drar upp f�r konkretiseras fram�ver f�r olika arbetsomr�den.
� Vilken taktik b�r vi ha gentemot str�mningar till v�nster om socialdemokratin.
Att diskutera f�rh�llandet till socialdemokratin men inte relationerna till organisationer och organiserade aktivister till v�nster d�rom skulle ge ett felaktigt perspektiv p� villkoren f�r att kunna n� enhet med socialdemokratiska och socialdemokratiskt p�verkade arbetargrupper och grupper av studerande ungdom. Det skulle kunna g�ra att vi hamnade fel i den praktiska politiken.
Det �r dessa taktiska problem � helt avg�rande f�r f�rbundets arbete fram�ver � som vi vill diskutera i det h�r avsnittet, b�de n�r det g�ller deras effekter p� propagandan och p� agitationen.
* Regeringsskiftet inneb�r inte p� n�got s�tt en f�r�ndring i de grundl�ggande uppgifter som sammanfattas i parollen �F�r en k�mpande och demokratisk arbetarr�relse�.
Borgarregeringen kommer � precis som den f�rra socialdemokratiska regeringen gjorde � att vidta olika �tg�rder f�r att v�ltra �ver kostnaderna f�r kapitalets kris p� arbetarklassens axlar.
Bohmans f�rt�ckta varningar f�r statliga ingrepp i fackf�reningarnas f�rhandlingsr�tt i avtalsr�relsen och hotet om momsh�jningar, �r n�gra antydningar om vad vi kan v�nta oss fr�n borgarregeringens sida i form av f�rs�k att pressa ner arbetarnas reall�ner. Vi kommer ocks� att f� se angrepp mot den sociala sektorn. Att regeringen f�r n�rvarande inte �r beredd att st�lla upp bakom SAF:s direkta konfrontationslinje vad g�ller sjukf�rs�kringen, inneb�r inte att regeringen inte i andra former kommer att kunna undergr�va arbetarnas sociala r�ttigheter � bl a genom en fortsatt �tstramning av resurserna till sjukv�rden och kollektivtrafiken.
Regeringens arbetarfientliga �tg�rder f�r att h�lla den kapitalistiska ekonomin uppr�tt och arbetsk�parnas offensiv i avtalsr�relsen kan bara sl�s tillbaka av en enad arbetarr�relse som formerar massorna i kamp f�r sina intressen � utan h�nsyn till den borgerliga statens eller kapitalets behov. Att bidra till att rusta arbetarr�relsen f�r detta �r v�r uppgift � och i det arbetet st�r vi i lika of�rsonlig mots�ttning till den socialdemokratiska ledningen som n�gonsin tidigare.
SAP-ledningen erbjuder de l�nearbetande tre �r av �ansvarsfull opposition� � sedan ska borgarregeringen lugnt och stilla ers�ttas med en �arbetarregering�. D� ska det �ter bli dags f�r Palme & Co. att �ntra taburetterna och b�rja rensa upp i det el�nde som borgarna st�llt till med under de tre �f�rlorade �ren�. Allt kan �terg� till det �normala�. S�dan �r tanken �och handlingarna blir d�refter.
Det blir v�r uppgift att i det dagliga arbetet avsl�ja detta alternativ f�r vad det �r � och p� alla s�tt bidra till det verkliga alternativet: de breda massornas egen mobilisering f�r att bem�ta attackerna fr�n kapitalet och dess regering. I sista hand betyder det naturligtvis en mobilisering f�r att sopa undan den regering som st�r i v�gen f�r arbetarklassens intressen � p� samma s�tt som de danska arbetarna 1974 bl�ste bort Hartlingregeringen.
Mot SAP-ledningens parlamentariska skenman�vrer f�r att s� sm�ningom, lugnt och stilla, ta den borgerliga regeringens plats, st�ller vi arbetarnas enhetsfront mot kapitalets offensiv � det enda som verkligen kan f�lla varje kapitalistisk regering och ers�tta den med en regering som i alla avseenden f�rsvarar de arbetande och har deras krav och intressen som plattform.
* Om det ovanst�ende s�ger att v�ra grundl�ggande uppgifter inte f�r�ndrats med regeringsskiftet, s�ger det i sig ingenting om de taktiska svar vi m�ste ge i samband med socialdemokratins valnederlag och F�lldin-regeringens tilltr�de.
Redan n�gra timmar efter socialdemokratins valnederlag markerade Internationalen en f�r�ndrad taktik i regeringsfr�gan fr�n f�rbundsledningens sida. Rubriken f�r Internationalens f�rsta sida omedelbart efter valet l�d: �Nu m�ste vi rusta arbetarr�relsen f�r att f�lla borgarregeringen�.
Det f�rsta ledet innebar inget nytt � det var en naturlig uppf�ljning av den linje som genomsyrat hela valkampanjen f�r KAF:s del. Men det andra ledet i rubriken uttryckte n�got som vi inte satt p� pr�nt om den socialdemokratiska regeringen suttit kvar.
Vad �r det d� som har f�r�ndrats? Vad �r det som g�r att vi nu f�rs�ker ta upp regeringsfr�gan p� ett annat s�tt �n tidigare?
L�t oss upprepa att det inte beror p� att vi g�r en annan karakterisering av den nuvarande regeringen �n av den f�rra. Programmatiskt r�r det sig i b�da fallen om borgerliga regeringar. Det h�nger inte heller p� n�gon uppfattning om att socialdemokratin nu efter valet skulle ha bytt kurs � eller p� att den borgerliga regeringen skulle st� f�r en annan huvudlinje �n den socialdemokratiska. Det vi har f�rs�kt beskriva i det tidigare.
Vad det d�remot g�ller att ta fasta p� �r tre f�rh�llanden som tillsammans st�ller nya taktiska uppgifter:
� Den nuvarande regeringen �r en svag regering � betydligt svagare �n den f�rra, mer oskyddad fr�n utomparlamentariska aktioner.
� Den kommer till st�nd i ett l�ge av �kade ekonomiska och politiska sv�righeter i samh�llet, en �kad radikalisering och polarisering.
� Den m�ts med en h�gre grad av misstro �n n�gon regering p� mycket, mycket l�nge bland l�nearbetarna i samh�llet. Den nuvarande regeringen uppfattas som representant f�r fr�mmande intressen av huvuddelen av de l�nearbetande.
Dessa tre faktorer tillsammans gynnar en h�gre grad av politisering av konflikterna i samh�llet. Under den nuvarande regeringen kan klasstriderna f� � och ges! � en mer uttalad politisk dimension �n de hade ig�r eller som de hade haft om den socialdemokratiska regeringen �verlevt.
Troligen kommer den nuvarande regeringen inte att �verleva mer �n denna mandatperiod, m�jligen kan det bli aktuellt med nyval dessf�rinnan.
Om den f�r genomleva denna tid utan st�rre utomparlamentariskt rabalder f�r att n�r tiden �r mogen ers�ttas av en socialdemokratisk regering enligt �normala, parlamentariska spelregler� � d� �r det ett tecken p� att de politiska villkoren och styrkef�rh�llandena inte har f�r�ndrats i n�gon h�gre grad under dess �mbetsperiod. Det betyder ocks� att n�sta socialdemokratiska regering kommer att st� stark i f�rh�llande till sin arbetarbas.
Men om den kan tvingas att avg� � innan dess mandatperiod g�tt ut � p� grund av att den �r of�rm�gen att regera vidare och om det i sin tur delvis �r en f�ljd av utomparlamentariska aktioner � d� kommer detta att st�rka arbetarklassens sj�lvf�rtroende och detta mycket mer �n n�gon annan politisk f�r�ndring p� mycket l�nge.
Om n�sta socialdemokratiska regering delvis kommer till st�nd tack vare utomparlamentarisk kamp � vilket �r ett perspektiv som man inte f�r utesluta redan fr�n b�rjan �d� kommer det samtidigt att betyda att den inte kommer att kunna regera under samma f�rm�nliga styrkef�rh�llanden som fanns fram till dess valnederlag den 19 september.
Dess f�rh�llande till arbetarbasen kommer att vara mer komplicerat � p� ett positivt s�tt � i ett s�dant l�ge.
F�r de allra flesta betyder kampen mot den borgerliga regeringen samma sak som att verka f�r att en ny parlamentarisk regering kommer till st�nd i n�sta val.
F�r oss �r det inte s�. Vi f�r inte kampen i ett parlamentariskt perspektiv. F�r oss �r inte m�let att den nuvarande borgerliga regeringen ska ers�ttas med en annan parlamentarisk regering �ven om det med st�rsta sannolikhet kommer att bli p� det s�ttet. F�r oss �r syftet med mobiliseringarna fram�ver att st�rka arbetarr�relsens kampf�rm�ga och arbetarklassens politiska medvetenhet. P� s� s�tt blir de ocks� en aspekt av kampen f�r en verklig arbetarregering byggd p� en k�mpande massr�relse.
N�r vi omedelbart efter valet gick ut med den propagandistiska skrivningen �Nu m�ste vi rusta arbetarr�relsen f�r att f�lla borgarregeringen� var det i ett uttalat anti-parlamentariskt syfte. Det var f�r att f�rs�ka ge ett medvetet kampperspektiv inf�r den kommande perioden.
Vid n�got tillf�lle har denna idd getts en mer direkt form i v�r press � �F�ll borgarregeringen� � som uppenbarligen p� en del h�ll misstolkats som en direkt uppmaning. Men det har inte varit avsikten att f�rs�ka ge denna propagandistiska tanke en agitatorisk inneb�rd, vilket hade varit fullkomligt d�df�tt. Vi har aldrig trott att den skulle kunna fungera som en uppmaning till omedelbara aktioner. Dess funktion har varit som ett �vergripande tema.
Det �r ett tema som m�ste finnas n�rvarande, men d� i konkret form i propagandan och � s� l�ngt det g�r � i agitationen. I agitationen i den meningen att vi utnyttjar varje tillf�lle att underbl�sa mots�ttningen mellan regeringen och dess politik � ena sidan och massr�relsen och dess behov � andra sidan. I propagandan genom att visa hur ett effektivt motst�nd mot den borgerliga regeringen � och varje form av inomkapitalistisk regering � kan byggas upp och f�ras vidare.
S� t ex m�ste varje form av statlig inblandning i avtalsr�relsen m�tas med breda mobiliseringar mot borgarregeringens f�rs�k i denna riktning, f�r arbetarorganisationernas fria f�rhandlingsr�tt.
Arbetsk�parnas utspel m�ste m�tas genom en aktivering i hela klassen f�r demokratiskt uppbyggda f�rhandlingar, f�r verkliga reall�nelyft, f�r fast m�nadsl�n, f�r arbetstidsf�rkortning. Att vi inte utg�r ifr�n att arbetarnas mobiliseringar under avtalsr�relsen kommer att f�lla borgarregeringen inneb�r inte att denna fr�ga inte kommer att finnas n�rvarande i arbetarnas medvetande under denna period.
Utifr�n kampen i avtalsr�relsen kommer vi ocks� att kunna peka p� det verkliga, antiparlamentariska alternativet till SAP-ledningens �ansvarsfulla opposition�. Att en arbetarmobilisering under avtalsr�relsen skulle kunna lyfta fram, inte en verklig arbetarregering, utan SAP till makten �ndrar ingenting i detta. Vi �r sj�lvklart f�r att en socialdemokratisk regering, uppbunden av krav fr�n de arbetandes organisationer, ers�tter den nuvarande.
Det faktum att en annan parlamentarisk regering med st�rs ta sannolikhet kommer att ers�tta den nuvarande f�r inte vara ett argument f�r att l�ta de nya politiska m�jligheterna rinna oss f�rbi. Det skulle ju inneb�ra att f�rsumma de �kade m�jligheterna till en politisering i samh�llet. Och det skulle betyda att vi helt och h�llet �verl�ter det politiska initiativet �t den socialdemokratiska ledningen och andra str�mningar inom socialdemokratin.
Genom att uttalat, aktivt och offensivt g� emot den nuvarande regeringen s� st�ller vi oss p� samma sida som alla dem som mots�tter sig den borgerliga minist�ren.
Men vi n�jer oss inte med det � �ven om det �r viktigt i sig eftersom det ger ett st�rre utrymme f�r en meningsfull dialog. Vi f�rs�ker ocks� att anvisa och ta initiativ till s�dana aktioner som st�rker massornas oberoende och kampf�rm�ga och som har en mer eller mindre uttalad udd riktad mot borgarna. I den kampen kan alla vi som gemensamt st�r i mots�ttning till dem f�rdjupa diskussionen om hur vi ska kunna g�ra oss kvitt borgarregeringen.
Men vi stannar inte heller d�r. Vi arbetar hela tiden � p� alla niv�er � p� att f�rankra ett helhetsprogram f�r kampen fram�ver, ett program som s�tter in kampen mot borgarregeringen i dess sammanhang, som inte stannar upp vid enstaka krav och allm�nna negationer, utan som visar den m�jliga f�rl�ngningen av arbetarnas aktioner idag och den n�dv�ndiga grunden f�r en verklig arbetarregering.
* Valnederlaget och socialdemokratins nya roll som oppositionsparti f�r en rad �terverkningar inom den socialdemokratiska r�relsen. Det p�verkar med n�dv�ndighet ocks� v�rt taktiska f�rh�llningss�tt � s�v�l gentemot den socialdemokratiska ledningen som olika v�nstergrupper inom �r�relsen�.
Den hittills mycket begr�nsade, uppsplittrade och �terh�llsamma v�nstern inom de socialdemokratiska organisationerna och den l�gre fackliga byr�kratin har idag ett st�rre man�verutrymme f�r sin politik och kan d�rf�r komma att v�xa i omfattning och inflytande.
Tillsammans med den nya politiska situationen �kar det m�jligheterna till en dialog mellan v�nstern inom socialdemokratin och revolution�ra organisationer. Det �kar ocks� m�jligheterna att dra med socialdemokratiska basorganisationer � fr a s�dana inom SSU � i aktionsenheter och det kommer att bli l�ttare att komma p� talefot med reformistiska arbetare inom fackf�reningarna.
Om vi f�rm�r utnyttja dessa givna m�jligheter �r chanserna goda att vi kan bryta den marginella position vi f�r n�rvarande har inom arbetarr�relsen. Men det �r f�rst�s viktigt att vi inte g�r oss n�gra illusioner om den kvantitativa storleken p� v�r inbrytning.
F�ruts�ttningarna f�r att vi skall kunna h�va oss fram�t p� det h�r s�ttet �r � som alltid � en bra politik och en korrekt enhetstaktik.
* Det betyder att vi m�ste l�gga oss vinn om att f�rb�ttra pedagogiken gentemot allehanda reformister.
Alltf�r ofta har vi hittills � i v�r press och i v�r muntliga agitation � v�nt oss till grupper utanf�r v�rt f�rbund som om de redan var �verens med oss att den reformistiska v�gen inte �r framkomlig ist�llet f�r att utg� fr�n att det �r just det som m�ste visas och utg� fr�n att detta endast kan g�ras om vi dessf�rinnan uppn�tt en gemensam referensram i tanke och/eller handling.
* F�ruts�ttningarna f�r att uppn� en s�dan referensram �r idag st�rre �n f�re den 19 september 1976.
Naturligtvis kvarst�r det som en viktig uppgift att ge skillnaderna mellan den f�rra och den nuvarande regeringen deras riktiga proportioner och visa varf�r det �r n�dv�ndigt att ta kamp mot varje form av borgerlig regering. Men propagandan och � framf�r allt � agitationen kan inte reduceras till det.
Det skulle vara en d�lig agitation om den koncentrerades till att visa att det �egentligen� inte finns n�gra skillnader. Huvuduppgiften i agitationen m�ste ist�llet vara att ta fasta p� de sp�nningar som finns, de mots�ttningar som existerar och de upplevelser som v�xer fram. Inte f�r att modifiera v�rt program eller g�ra kn�fall f�r den socialdemokratiska politiken, utan f�r att �verhuvudtaget f� ett forum d�r v�rt program har n�gon relevans f�r bredare grupper �n tidigare.
Det g�ller mots�ttningar mellan arbetsk�parnas och den nya regeringens politik och arbetarklassens intressen � s�v�l som sp�nningar inom den socialdemokratiska r�relsen om vilken politik som �r n�dv�ndig gentemot den borgerliga regeringen.
De grupper av v�nstersocialdemokrater som idag finns inom SAP, SSU, Kvinnof�rbundet och fackf�reningsr�relsen utg�r l�ngt ifr�n n�gon homogen politisk formering, utan just sm�rre grupper som idag �r svaga, relativt isolerade och uppsplittrade � �ven om deras sammanlagda kvantitativa storlek inte �r f�rsumbar.
De har olika erfarenhet och ursprung. De som �terfinns inom SAP n�rmar sig oftare problemen fr�n en ideologisk utg�ngspunkt �n vad som �r fallet f�r v�nstern inom fackf�reningsr�relsen, SSU och Kvinnof�rbundet. De senare har en helt annan erfarenhet av de problem som fackliga aktivister och andra st�lls inf�r i det praktiska arbetet.
Det �r fackf�reningsmedlemmar som i den dagliga kampen f�r h�gre l�ner, b�ttre arbetsmilj� och annorlunda arbetsf�rh�llanden st�tt p� arbetsk�parnas motst�nd och klasslagarnas �verhet � och som i sin praktik b�rjat ifr�gas�tta det alltmer institutionaliserade klassamarbetet.
Det �r kvinnor som radikaliserats kring kraven p� 6 timmars arbetsdag och daghem �t alla och utifr�n de kraven b�rjat diskutera samh�llets totala utformning.
�ven om dessa v�nstergrupper idag �r mycket svaga och har att tampas med en byr�kratisk regim blir deras m�jligheter att komma till tals och st�rka sin st�llning st�rre fram�ver �n de �r nu. Det �r v�r uppgift att stimulera en s�dan �v�nstervridning� och f�rs�ka vinna dessa grupper f�r en revolution�r uppfattning.
* Vi har redan n�mnt avtalsr�relsen och antytt de politiska uppgifterna i stort under den kommande perioden.
L�t oss ta ett annat exempel. Den nya regeringens familjepolitiska linje � �tminstone som den �r uttryckt i regeringsdeklarationen � f�resl�r en utbyggd f�r�ldraf�rs�kring och, p� sikt, ett v�rdnadsbidrag. N�r regeringen s� sm�ningom l�gger fram ett f�rslag om r�tt till 6 timmars arbetsdag f�r sm�barnsf�r�ldrar och om den fram�ver binder sig f�r ett konkret f�rslag om v�rdnadsbidrag (med allt vad det inneb�r f�r att fj�ttra kvinnan vid hemmet och k�rnfamiljen) kan vi som revolution�rer g�ra tv� olika saker i den praktiska politiken.
Vi kan antingen l�gga ner v�ra st�rsta anstr�ngningar p� att visa att det �egentligen� inte �r n�gon st�rre skillnad mellan detta nya f�rslag och den gamla regeringens: �Det �r fr�ga om marginella f�rskjutningar.� Det vill s�ga: vi ger en absolut prioritet �t en allm�n propaganda � f�r mycket mer kan det inte bli tal om!
Eller ocks� kan vi l�gga tyngdpunkten vid att s� l�ngt det g�r � och helst tillsammans med Grupp 8 och andra kvinnoorganisationer � driva ig�ng en kampanj, som har sin spjutspets riktad mot det borgerliga f�rslagets mest uttalade angrepp mot de arbetande kvinnorna. Syftet �r d� att p� alla uppt�nkliga s�tt anstr�nga oss f�r att dra med det socialdemokratiska kvinnof�rbundet � eller delar av det � och s� stora grupper som m�jligt av SAP, SSU och fackf�reningsr�relsen i ett gemensamt arbete f�r ett motf�rslag, uppbyggt kring allm�n arbetstidsf�rkortning och bra och gratis daghem.
Vi vet att det inom det socialdemokratiska kvinnof�rbundet finns en utbredd radikalisering kring dessa krav. Den socialdemokratiska regeringen lyckades i �enhetens namn� d�mpa krav som t o m kvinnof�rbundet i sin helhet st�llt sig bakom. Den socialdemokratiska byr�kratin kommer att ha mycket sv�rare att kv�sa s�dana krav fram�ver. D�rf�r kommer ocks� v�nstern inom kvinnof�rbundet att ha �kade m�jligheter att g�ra sin st�mma h�rd i kampen mot den borgerliga regeringens familjepolitik.
Det �r enbart genom att f�rs�ka skapa en gemensam referensram med dessa grupper som vi kan f� till st�nd en reell dialog om de grundl�ggande fr�gorna kring 6-timmarsdagen och daghemmen � om vilken betydelse de har och hur vi ska kunna tillk�mpa oss v�ra krav. Den referensramen kan vi endast uppn� i en bred kamp mot den borgerliga regeringens kvinnofientliga politik.
Detta exempel kan ge en fingervisning om den taktik vi kan och m�ste anv�nda oss av i det nya l�ge som har uppst�tt efter den 19 september.
Vi skulle kunna n�mna andra � som bostadspolitiken. Den nya regeringens politik inneb�r en del f�rskjutningar fr�n den som SAP .drev. Naturligtvis �r de bara marginella om man ser till SAP-regeringens hyrespolitik, dess inst�llning till sm�husbyggande, kollektiv service etc. Icke desto mindre kommer den nya borgarregeringens linje att uppv�cka en �nnu st�rre f�rbittring inom radikala kretsar i hyresg�str�relsen, men ocks� bland andra som tidigare var ganska op�verkade av den fl�ckvisa stridsvilja som trots allt fanns. F�r v�r del har det en viktig taktisk inneb�rd.
Tidigare f�rs�kte vi, i �kad utstr�ckning, ta v�r utg�ngspunkt f�r agitationen i den socialdemokratiska regeringens f�rmenta arbetarpolitik och de f�rv�ntningar som fanns p� den. Och vi bidrog till att mobilisera f�r att den ocks� i regeringsst�llning skulle f�rverkliga sina frasradikala l�ften och sina �visioner�.
Det f�rblir ocks� i framtiden en central uppgift att visa p� mots�ttningen mellan ord och handling i socialdemokratins politik och mots�ttningen mellan de breda massornas intressen och det som socialdemokratin st�r f�r. Men i det nya l�get fordras en ny taktik f�r att det skall kunna g�ras s� effektivt som m�jligt. Det g�ller att utg� ifr�n den mots�ttning som socialdemokratin m�lar upp och den misstro som finns bland breda arbetargrupper gentemot arbetsk�parna och den borgerliga regeringen.
* Den borgerliga regeringens svagaste punkt �r onekligen dess inst�llning till k�rnkraften.
Genom den tidigare socialdemokratiska regeringspolitiken och genom det s�tt p� vilket den socialdemokratiska ledningen idag anv�nder k�rnkraftsfr�gan mot regeringen F�lldin � inte f�r att f� till st�nd en total avveckling utan f�r att f�rs�ka p�visa hur om�jlig regeringspolitiken �r! � f�rsv�ras arbetet p� att f� till st�nd verkligt breda, politiskt korrekta, mobiliseringar kring k�rnkraften.
Vi vet dock att SAP- och LO-ledningen i denna fr�ga klart g�r emot str�mmen inom den egna r�relsen. Vi m�ste d�rf�r, inom fackf�reningsr�relsen, kr�va att LO-ledningen tar initiativ till ett r�dslag i energifr�gan, d�r f�ruts�ttningarna f�r en avveckling av k�rnkraften diskuteras. Och i �vrigt, genom v�r press, ge spridning �t oppositionella r�ster inom den socialdemokratiska r�relsen.
Den negativa inst�llningen till k�rnkraften fr�n fackf�reningsr�relserna i andra l�nder �r exempel som vi m�ste utnyttja.
K�rnkraften �r troligen en av de fr�gor d�r det idag finns st�rre m�jligheter att n� vissa skikt inom SSU. Det �r d�rf�r viktigt att ta initiativ till diskussioner med SSU-avdelningar om energipolitiken och dess f�rh�llande till det socialistiska samh�lle vi k�mpar f�r.
* Vi f�r inte g�ra oss n�gra illusioner om vilka praktiska resultat v�r taktik/politik gentemot socialdemokratin kan ha idag. D�r finns inga l�ttk�pta segrar att h�mta.
Stora delar � �ven av dem som tillh�r v�nstern inom socialdemokratin � �r organisationsm�ssigt mycket konservativa och d�rf�r av tradition skeptiska till varje form av samarbete/ dialog med revolution�ra v�nsterorganisationer. Men m�jligheterna till en dialog och ett samarbete �r idag b�ttre �n tidigare. De kan bli �nnu st�rre om den objektiva utvecklingen i samh�llet stimulerar en framv�xt av v�nsterstr�mningar inom socialdemokratins olika delar.
Huruvida vi skall kunna ta tillvara s�dana m�jligheter eller inte beror likv�l i sista hand p� oss sj�lva. En bra politik och en korrekt enhetstaktik ger kanske inga omedelbara framg�ngar men den l�gger �tminstone den n�dv�ndiga grunden f�r morgondagens mera omfattande praktik.
�ven om v�r orientering �r att vinna de socialdemokratiskt p�verkade arbetarna f�r en revolution�r politik �r det idag i f�rsta hand tillsammans med organiserade och oorganiserade till v�nster om socialdemokratin som vi kan uppn� ett organiserat eller tillf�lligt enhetsarbete.
Om grunden f�r detta enhetsarbete inte �r en sekteristisk politik � som avgr�nsar revolution�rerna fr�n de reformistiska arbetarna � kommer det att vara ett hj�lpmedel f�r att uppn� de styrkef�rh�llanden som �r n�dv�ndiga f�r att i handling n� de socialdemokratiska massorna.
Detta kriterium f�rhindrar ett systematiskt samarbete med grupper som SKP och KFMLr vars politik i grunden diskrediterar och avsk�rmar de revolution�ra organisationerna fr�n massan av arbetare. Det f�rsv�rar ett systematiskt och intimt samarbete med F�rbundet Kommunist. Detta utesluter givetvis inte samarbete p� enskilda fr�gor vare sig i fackf�reningarna, p� arbetsplatserna eller i andra sammanhang, lokalt eller nationellt.
* Den utveckling av Vpk som beskrivits tidigare �kar m�jligheterna f�r en framg�ngsrik enhetstaktik gentemot Vpk och olika str�mningar inom Vpk. En f�rskjutning av Vpk:s arbete mot en �kad utomparlamentarisk aktivitet medf�r att antalet �tr�ffpunkter� d�r KAF:s och Vpk:s arbete sammanfaller �kar. Det medf�r i sin tur st�rre m�jligheter �n tidigare att uppr�tta ett samarbete, i fackf�reningarna och andra r�relser som Chilekommitt�n och milj�r�relsen � i f�rsta hand p� lokal niv�.
Det faktum att Vpk-ledningen p� ett pragmatiskt s�tt �tminstone delvis f�rst�tt en del av de taktiska slutsatser som m�ste dras av det nya politiska l�get � fr�mst vad g�ller h�llningen till den nya regeringen och socialdemokratin � �kar ocks� m�jligheterna till ett s�dant enhetsarbete.
Ett framg�ngsrikt enhetsarbete med socialdemokratiska grupper, av den typ vi tidigare beskrivit, f�ruts�tter som regel att vi lyckas dra med andra str�mningar till v�nster om socialdemokratin i gemensamma aktioner. Vid sidan om olika r�relser som Grupp 8 och Chilekommitt�n utg�r Vpk den viktigaste kraften i en s�dan enhetstaktik.
En vidgad och f�rdjupad perspektivdebatt inom Vpk kommer med n�dv�ndighet att resa m�nga av de fr�gor och problem som vi l�nge kritiserat partiet f�r. Det g�ller dess f�rh�llande till regimerna i �ststaterna; det g�ller bristen p� demokrati inom partiet och det g�ller partiets reformistiska strategi. D� detta samtidigt �r punkter p� vilka de radikaliserade grupper som Vpk rekryterat de senaste �ren �r mer eller mindre kritiska mot partiet, ger det oss stora m�jligheter till en fruktbar dialog med dessa grupper.
P� framf�r allt de tv� senaste punkterna m�ste vi f�rfina och f�rdjupa v�r kritik av Vpk. Ty det �r endast genom att f�ra fram en sammanh�ngande kritik av Vpk:s f�ruts�ttningar �verhuvudtaget f�r att utvecklas till ett genuint revolution�rt parti � samtidigt som v�r egen praktiska betydelse v�xer �som vi kan n� m�nga av de grupper som idag dras till Vpk.
Det mesta av resonemanget h�r har g�llt aktuella taktiska problem � och det av naturliga sk�l. Det �r p� det planet som situationen efter den 19 september har f�r�ndrats mest.
Nu g�ller det f�rst�s inte bara att ha en riktig taktik, �ven om det �r en f�ruts�ttning f�r varje effektivt massarbete. Det kr�vs ocks� en bra politik och stora organisatoriska insatser, om n�got v�sentligt ska kunna utr�ttas.
B�de i avsnitten om den borgerliga regeringen, SAP och Vpk har vi tryckt p� hur viktigt det �r att vi kan utnyttja sp�nningar p� den politiska niv�n i samh�llet och inom respektive organisationer.
�ven om det ligger utanf�r den h�r resolutionen att f�rs�ka dra de fulla slutsatserna av det f�r v�rt arbete fram�ver, s� �r det motiverat med n�gra slutkommentarer som just g�ller v�ra m�jligheter att ingripa i dessa sp�nningar med v�r politik.
Om vi ser till den politiska utvecklingen i stort, s� har v�l f�ruts�ttningarna f�r en effektiv anti-kapitalistisk och antireformistisk propaganda inte p� flera decennier varit st�rre �n idag.
Men sj�lva grogrunden f�r den m�ste vara att vi sj�lva har en politik som omfattar samh�llsproblemen i dess helhet.
Vi m�ste vara drivande i kampen f�r en rimlig levnadsstandard och f�r acceptabla arbetsf�rh�llanden b�de i deras kvantitativa och kvalitativa mening.
�ven om massagitationen f�r v�r del till stor del kommer att handla om n�raliggande fr�gor och omedelbara behov s� m�ste vi mer och mer � fr a i propagandan � driva de kvalitativa aspekterna av dem. Det inneb�r t ex att vi m�ste stimulera ett �kat ifr�gas�ttande av de arbetsuppgifter det kapitalistiska samh�llet har att erbjuda och de existerande maktf�rh�llandena.
I sj�lva verket �r det ju s� att fr�gor som g�ller arbetets meningsfullhet och organisering, utbildningens uppl�ggning och inneh�ll och utnyttjandet av fritiden blir mer och mer spr�ng-fyllda i det senkapitalistiska samh�llet � liksom en hel rad problem som h�nger samman med m�nniskornas f�rh�llande till varandra och till sin milj�.
Det faktum att m�nga fackliga aktivister radikaliseras utifr�n mer begr�nsade fr�gor f�r vi inte ta som int�kt f�r att skjuta dessa problem ifr�n oss. Tv�rtom. �ven om det �r sv�rt att g�ra dem till f�rem�l f�r en l�dig agitation, anknuten till lokala f�rh�llanden och upplevelser, s� m�ste de f� ett v�l tilltaget utrymme i en kommunistisk organisations totala verksamhet.
Kampen f�r demokrati inom fackf�reningarna och inom arbetarr�relsen som helhet och f�r fullst�ndiga fackliga och politiska r�ttigheter p� arbetsplatserna och i samh�llet i stort �r ingenting som faller utanf�r alla dessa uppgifter. Det �r n�got som genomsyrar kampen p� alla dessa omr�den och niv�er.
Den plats som begreppet �demokrati� har i v�r �vergripande paroll �F�r en demokratisk och k�mpande arbetarr�relse� och v�r politik som helhet �r v�l motiverad om man uppfattar det senkapitalistiska samh�llets systematiska angrepp p� arbetarr�relsens uttrycksm�jligheter � och de fruktansv�rda erfarenheter som 1900-talet erbjudit i form av stalinismens och reformismens byr�kratism och f�rtryck.
Om begreppet �arbetardemokrati� kommer att uppfattas som en symbol f�r det som v�r r�relse st�r f�r, d� kan ingen vara mer n�jd �ver det �n vi!
28.11 -76