Ur Fj�rde Internationalen 1-2/74

Teser om Storbritannien

Den brittiska imperialismens historiska kris, vilken har mognat under m�nga �r, har tv� grundl�ggande r�tter. F�r det f�rsta, det kapitalistiska v�rldssystemets allm�nna kris, vilken sedan 1966-67 har g�tt in i en ny, allvarligare fas; detta begr�nsar allvarligt den brittiska kapitalismens m�jligheter att indirekt dra

f�rdel av den internationella kapitalistiska expansionen. F�r det andra, den brittiska imperialismens br�dst�rtade nedg�ng inom den internationella kapitalismens ram; med slutet p� den brittiska dominansen, f�rst i v�rldsskala, sedan i Europa, s�dra Asien, Medelhavsomr�det och slutligen i Afrika, har den brittiska kapitalistklassen reducerats till en tredjeklassens makt, redan passerad av imperialismen i USA, Japan och V�sttyskland.

Efter tjugo �r med l�ngsammare tillv�xt �n n�gon av dessa rivaler har nu de reserver f�rsvunnit p� vilka den brittiska imperialismen kunde livn�ra sig och d�lja nedg�ngen. Denna nedg�ng har nu blivit klart synlig och den p�verkar inte bara de ekonomiska tendenserna, den politiska utvecklingen och sp�nningarna mellan klasserna, utan alla omr�den av det sociala livet i Storbritannien. Nedg�ngen i det brittiska kapitalets profitkvot, den relativa nedg�ngen av hemtagna profiter fr�n utl�ndska investeringar j�mf�rt med nationalinkomsten, nedg�ngen i andelen av v�rldsexporten, pundets nedg�ng som v�rldsvaluta, nedg�ngen av brittiska l�ner j�mf�rt med l�nerna i ett halvt dussin andra imperialistiska l�nder, �r de viktigaste tecknen p� denna d�dliga kris.

Det traditionella borgerliga samh�llet och det traditionella borgerliga styret i Storbritannien (parlamentarisk demokrati) hade en fast grund i den brittiska ledarst�llningen i den kapitalistiska v�rlden, vilken varade n�ra tv� �rhundraden. En djupt rotad tro p� systemets stabilitet, vilken kunde 'reformeras' men inte p� allvar utmanas; ett allm�nt godtagande av de borgerligt-parlamentariska 'spelreglerna'; borgarklassens f�rm�ga att undvika stora sociala utbrott genom att d� och d� bevilja

stora sociala reformer (senast 1945-50 under labourregeringen); den m�ktiga kombinationen av facklig massorganisering och uppslutning i socialdemokratin; fr�nvaron av varje omfattande revolution�r, marxistisk eller kommunistisk tradition; ett mycket djupare inflytande av socialpatriotism och tr�ngsynt nationalism inom arbetarklassen; borgarklassens godk�nnande av det reformistiska socialdemokratiska labourpartiet som en alternativ borgerlig regering: Alla dessa och andra s�rdrag i det brittiska samh�llet hade sina objektiva r�tter i den s�rskilda st�llning som det brittiska kapitalet intog inom den kapitalistiska v�rldsmarknaden och inom Imperiet och i det inflytande denna

st�llning hade p� f�rh�llandet mellan de grundl�ggande klasserna i det brittiska samh�llet. Den f�rst gradvisa och nu spr�ngartade uppl�sningen av alla dessa materiella r�tter leder med n�dv�ndighet till en djupg�ende kris f�r det borgerliga brittiska samh�llets alla sidor och f�r det traditionella borgerliga s�ttet att styra landet.

Utbrottet av inb�rdeskrig i Nordirland; de klyftor detta har skapat inom den h�rskande klassen; det tillf�lliga framtr�dandet av v�pnade dubbelmaktsorgan i katolska omr�den i nordirl�ndska st�der; anv�ndningen av den brittiska arm�n som en tortyrpolis mot de upproriska nordirl�ndarna; den oundvikliga demoraliseringen inom arm�n som v�llas av denna utveckling; de fr�n till revolution�r och kontrarevolution�r utveckling som dessa erfarenheter planterar i den brittiska arbetarklassen och den brittiska borgarklassen: Allt detta utg�r de viktigaste aspekterna av den brittiska imperialismens nedg�ng.

Krisen i Irland �r det mest sl�ende uttrycket f�r den brittiska imperialismens kris, och den f�rra har i sin tur sk�rpt den senare. I samband med de f�rv�rrade ekonomiska problemen och intr�det i EEC, skulle den brittiska imperialismens intressen b�st tj�nas av en nykolonial relation med hela Irland �en s�dan som nu finns i f�rh�llande till de tjugosex grevskapen (d v s republiken Irland. �. a.). De f�rsta �tg�rderna f�r att uppn� detta m�l utl�ste krisen i norr, vilken nu hotar att framkalla en kris i hela Irland. Krisen i norr �r den skarpaste och mest omedg�rliga yttringen av denna kris, men den brittiska imperialismens orientering mot EEC sammanf�ll ocks� med slutet p� en epok f�r bourgeoisin i s�der. Den irl�ndska bourgeoisins f�rs�k att genom Fianna Fail-partiet skapa en oberoende ekonomi i de tjugosex grevskapen hade misslycktas vid mitten av sextiotalet; fast�n en viss betydande utveckling hade bef�sts kvarstod det grundl�ggande f�rh�llandet mellan de irl�ndska och brittiska ekonomierna, ett f�rh�llande som i allt v�sentligt var detsamma som f�re den nationella kampen 1916-21.

Ekonomin i s�der baserades fortfarande p� export och framst�llning av jordbruksprodukter f�r den brittiska marknaden, och industrialiseringen av ekonomin och urbaniseringen i s�der �ndrade inte detta grundl�ggande f�rh�llande. Fr�n mitten av sextiotalet inriktades den sydirl�ndska bourgeoisins strategi p� att erh�lla b�sta m�jliga uppg�relse inom ramen f�r denna relation � f�rs�ket att �ndra den �vergavs. Allts� kom behovet av omfattande f�r�ndringar i s�der � ekonomiska, politiska, kulturella och ideologiska � att sammanfl�tas med den brittiska imperialismens f�rs�k att reformera norr. Mots�ttningarna i s�der �r mer olikartade och mindre explosiva �n i norr, men f�rv�rras av krisen i norr. N�r dessa mots�ttningar producerar masstrider i s�der kommer de att f�ra in bredare sociala krafter i konflikten och �ndra hela styrkebalansen i triangelkonflikten mellan de tre staterna (Storbritannien, de sex grevskapen /Nordirland, �.a./ och �den fria staten�).

Den brittiska h�rskande klassen har hittills misslyckats att kv�va minoritetens kamp i Nordirland; inget tyder p� att den kan avbl�sa striden utan att tillfoga minoriteten ett avg�rande nederlag. Detta �r ytterst sv�rt f�r den h�rskande klassen s� l�nge som den inte har gjort upp rakningen med den nuvarande stridbarheten hos den brittiska arbetarklassen. Minoritetens fortsatta kamp g�r det sv�rt f�r den h�rskande klassen att n� en uppg�relse med de brittiska arbetarna, s� till vida att den orsakar en politisk kris, binder resurser och inneh�ller en m�jlighet att de b�da kampavsnitten sammanl�nkas. Den historiska relationen mellan Irland och England; n�rvaron av 1,5 miljoner irl�ndska arbetare i Storbritannien, vilka fortfarande �r en del av den irl�ndska arbetarklassen samtidigt som de f�renas med den brittiska arbetarklassen; det faktum att varje kampfront begr�nsar borgarklassens f�rm�ga att besegra de �vriga; och m�nga andra faktorer visar klart att den irl�ndska och den brittiska revolutionens �den �r n�ra sammanl�nkade.

Den irl�ndska och brittiska arbetarklassernas objektiva intresse att krossa den brittiska imperialismen �terspeglas emellertid inte i deras medvetande. Detta �r en produkt av politisk efterblivenhet, av den brittiska arbetarklassens och dess organisationers reformism och tr�ngsynta nationalism, som har hindrat dem att f�rst� det gemensamma intresse de har med den irl�ndska nationella kampen, tich n�dv�ndigheten av att st�dja denna kamp. Det �r d�rf�r en n�dv�ndig del av klasskampen att bek�mpa detta outvecklade medvetande hos den brittiska arbetarklassen och att f�rs�ka bygga en solidaritetsr�relse till st�d f�r den irl�ndska kampen som inte undviker s�dana nyckelfr�gor som solidariteten mea aen v�pnade kampen i Irland mot den brittiska imperialismen.

D�rf�r �r det ett strategiskt m�l f�r IMG att bygga en massr�relse i solidaritet med den irl�ndska kampen, en r�relse som skulle st�dja denna kamp vilken niv� den �n hade n�tt, och som skulle bef�sta banden mellan kampen i Irland och den brittiska arbetarklassens kamp. En s�dan r�relse, som representerar ett brott med den brittiska arbetarklassens hela tradition r�rande s�v�l den irl�ndska som andra koloniala strider, skulle inneb�ra en grundlig �ndring av styrkef�rh�llandet mellan reformismen och den revolution�ra politiken i arbetarr�relsen och den �r oskiljbar fr�n ett mer allm�nt uppsving f�r arbetarkampen i Storbritannien, fr�n en f�rdjupning av den imperialistiska interventionens kris i Irland och fr�n den numeriska och politiska f�rst�rkningen av det revolution�ra avantgardet i Storbritannien. Uppbygget av en s�dan solidaritetsr�relse �r centrum f�r allt v�rt arbete kring den irl�ndska fr�gan i Storbritannien och en st�ndig del av v�ra kampanjer, oberoende av den politiska konjunkturens f�r�ndringar.

I det nuvarande l�get utg�r trenden mot en kamp och r�relse f�r truppernas tillbakadragande den gynnsammaste m�jligheten och v�ra ingripanden m�ste utformas s� att de p�skyndar och bef�ster denna trend. Utvecklingen av en bred r�relse som kr�ver truppernas tillbakadragande, och sammanl�nkningen av denna r�relse med kravet p� Irlands r�tt till sj�lvbest�mmande, skulle inte bara ge omedelbar hj�lp till den irl�ndska kampen, utan kraftigt �ka m�jligheterna att bryta ner arbetarklassens politiska efterblivenhet n�r det g�ller den irl�ndsk a fr�gan och skapa mycket st�rre m�jligheter att bygga en solidaritetsr�relse.

Repressionsv�gen mot de brittiska militanterna st�ller tv� uppgifter:

1. att f�rsvara repressionens offer (t ex de tio i Belfast, de sju i Coventry);

2. att arbeta inom �r�relsen mot repressionen� f�r att utveckla en politisk offensiv p� fr�gan om den brittiska arm�n. Vi b�r alltid knyta denna repression till repressionen i sj�lva Irland och till den repression som riktas mot arbetarmilitanter och revolution�rer i Storbritannien och i Europa.

Nordirland anv�nds som ett laboratorium f�r den repressiva teknik som kommer att anv�ndas av NATO-makterna f�r att garantera den inre s�kerheten. Detta faktum visar konkret varf�r fr�gan om den brittiska arm�ns n�rvaro p� Irland utg�r ett centrum f�r kampen mot repressionen och knyter den till kravet p� solidaritet med den irl�ndska kampen.

Slutligen m�ste IMG i alla sina aktiviteter r�rande Irland, och genom direkt underst�d, bidra till att bygga Fj�rde Internationalens irl�ndska sektion, Revolutionary Marxist Group.

Mer �n n�gra andra i det brittiska samh�llet m�ste de revolution�ra marxisterna vara medvetna om alla dessa f�r�ndringar och dra alla slutsatser som f�ljer av dem, �ven om huvuddelen av deras klass �nnu inte har denna f�rst�else.

Den brittiska imperialismens kris medf�r en kris f�r den brittiska parlamentarismen och reformismen inom arbetarklassen; detta �r den viktigaste slutsats vi m�ste dra.

Men imperialismen k�nner inte till n�gra situationer utan utv�gar, inte ens under sin d�dskamp. Hur djup den nuvarande krisen �n �r har det brittiska kapitalet f�rm�ga att l�sa �tminstone de viktigaste sv�righeterna. Den l�sning det har str�vat mot de senaste tio �ren, och som f�rdes ett steg n�rmare sitt f�rverkligande genom valet av en konservativ regering 1970, lyder som f�ljer: Att integrera det brittiska kapitalet med det v�steuropeiska till en ny imperialistisk �supermakt� som kan konkurrera med Japan och USA p� lika villkor; att er�vra en dominerande st�llning f�r brittiskt kapital inom EEC: att utnyttja intr�det i EEC till att kraftigt �ka den ekonomiska tillv�xttakten och till och med hinna i kapp den avtagande tillv�xttakten hos flertalet av de kapitalistiska l�nderna .p� kontinenten; samt, med tanke p� detta, att kvalitativt �ka det brittiska kapitalets profitkvot.

Vidare: Den brittiska imperialismens nedg�ng, de konkurrerande imperialiststaternas �kade makt, samt hela den brittiska industrins efterblivenhet, i kombination med den allm�nna nedg�ngen hos de industrier vilka var h�rnstenen under Storbritanniens tidigare st�llning som �v�rldens verkstad�, tvingar fram ett genomgripande angrepp p� den levnadsstandard, de arbetsvillkor och de sociala reformer som er�vrats av arbetarklassen sedan b�rjan av seklet. En s�dan avg�rande f�r�ndring av styrkef�rh�llandena, en s�dan kvalitativ �kning av profitkvoten, kr�ver en omfattande attack p� den organiserade arbetarklassen och ett avg�rande nederlag f�r fackf�reningarna.

Intr�det i EEC var ocks� �mnat att underl�tta genomf�randet av en s�dan avg�rande f�r�ndring i styrkef�rh�llandena mellan klasserna (genom de f�rdelar som kunde vinnas genom n�rmare politiskt och ekonomiskt samarbete; genom �kad anv�ndning av marknadskrafter f�r att rationalisera industrin; genom att avleda arbetarklassens ilska �ver levnadskostnadernas snabba �kning etc). Under den senaste perioden har den brittiska kapitalismen emellertid inte uppn�tt detta m�l. Tv�rtom, den f�rs�mrade betalningsbalansen avsl�jar ett tvingande behov hos den brittiska bourgeoisin att ta itu med �sin egen� arbetarklass innan den kan dra verklig f�rdel av intr�det i EEC.

Emellertid kvarst�r det viktigaste hindret att uppn� dessa m�l � den v�ldiga organiserade styrkan och sj�lvf�rtroendet hos den brittiska arbetarklassen. Den �r den enda arbetarklass i v�rlden som inte har lidit n�got allvarligt nederlag under mer �n 40 �r (sedan 1926-31). Denna organiserade styrka uttrycker sig b�de i fackf�reningarnas �kade styrka och i den sensationella �kningen av antalet shop-stewards i fabrikerna. (En shop-steward �r en f�rtroendeman som inte direkt har med fackf�reningen att g�ra och som v�ljs direkt av arbetarna p� en arbetsplats. �.a.) Den starka �kningen av strejkerna under de senaste fem �ren uttrycker s�v�l den organiserade styrkan och v�xande radikaliseringen hos klassen, som dess svar p� den tilltagande kapitalistiska offensiv, som �r n�dv�ndig f�r att fullborda den borgerliga l�sningen av krisen. Av dessa sk�l �r en frontalkollision mellan kapital och arbete oundviklig, under den kommande perioden.

Detta betyder inte att den brittiska kapitalismen har f�rlorat sitt man�verutrymme, eller att den f�redrar en kollisionskurs hellre �n att f�rs�ka n� en kompromiss med fackf�reningsbyr�kratin. Fr�n bourgeoisins st�ndpunkt finns det ingen mots�ttning mellan en politik att �integrera� fackf�reningarna i den borgerliga staten och en politik som g�r ut p� att bryta militanternas inflytande i fabrikerna � fast dessa �tg�rder kr�ver naturligtvis olika taktiska svar fr�n revolution�rerna och avantgardet. Bourgeoisin skulle tv�rtemot f�redra att labour-byr�kratin br�t ryggen p� fabriksmilitanterna (detta var Wilson-regeringens objektiva funktion). Men med de r�dande styrkef�rh�llandena inom arbetarr�relsen kunde denna �ideala� variant inte f�rverkligas, vilket antyddes av h�ndelserna kring In Place of Strife (I st�llet f�r kamp). Trots tempor�ra f�rs�k att n� en �verenskommelse med fackf�reningsr�relsens �moderata flygel� g�r under dessa omst�ndigheter den djupa krisen och arbetarklassens styrka och militans en avg�rande kraftm�tning mellan klasserna oundviklig. Borgarklassens taktik kan �ter f�r�ndras f�rst efter ett nederlag f�r de mest stridbara delarna av arbetarklassen.

Borgarklassens centrala m�l inf�r det kommande styrkeprovet kommer att blir att kvalitativt st�rka staten (som i Frankrike 1958). S�dana metoder som fascism eller milit�rdiktatur skulle under nuvarande styrkef�rh�llanden m�tas av en massiv reaktion fr�n arbetarklassen. Och att kvalitativt st�rka den borgerliga staten (det enda ytterligare medel den h�rskande klassen i Storbritannien kan anv�nda f�r att st�rka greppet �ver arbetarklassen) kan t o m endast uppn�s om ett f�r�dmjukande nederlag tillfogas arbetarklassen.

De objektiva f�ruts�ttningarna f�r en socialistisk revolution i Storbritannien mognar snabbt. S�llan har det funnits gynnsammare relationer mellan klasserna f�r en segerrik revolution: F�rfall, potentiell splittring och f�rvirring i den h�rskande klassen och dess allierade; den obetydliga roll som spelas av mellanliggande skikt och krafter. Det som st�r i v�gen f�r en framg�ngsrik l�sning av' krisen i Storbritannien genom en socialistisk revolution �r svagheten hos den subjektiva faktor som �r n�dv�ndig f�r en s�dan revolution, det vill s�ga klassmedveten-det hos arbetarklassen och dess ledarskap.

Speciellt med tanke p� den sensationella tillv�xten av shopstewardr�relsen och den inte mindre sensationella minskningen av det parlamentariska labourpartiets kontroll �ver arbetarklassen som helhet, kan arten hos den subjektiva faktorns kris och orsaken till det revolution�ra avantgardets svaghet sammanfattas i tv� punkter:

(a) arbetarkampens och de mest stridbara shop-stewards uppsplittring, d v s dess begr�nsning till enstaka f�retag eller industrigrenar � en uppsplittring som i b�sta fall tidvis har upph�vts lokalt.

(b) reformismen och tilltron till val och parlament (i kombination med socialchauvinism), vilken �r djupt rotad inom breda lager av arbetarklassen. Med andra ord, en brist p� f�rst�else f�r parlamentets natur, den existerande statsapparaten och alla de �v�rden� som st�ttar upp dem som redskap f�r kapitalets kamp mot arbetarklassen.

Den brittiska socialdemokratin uppvisar i extrem form den tendens till avpolitisering av arbetarklassen som karakt�riserar den europeiska socialdemokratin och stalinismen. Genom att begr�nsa sina handlingar och sitt perspektiv till d. borgerliga statens ramar, med dess n�dv�ndiga �tskillnad mellan de �politiska� och de �privata/icke-politiska� omr�dena, inskr�nker dessa partier politiken till aktiviteter i parlamentet och till val, i vilka klassens massor inte kan och inte kommer att kunna delta varaktigt. Eftersom tendensen att den dagliga ekonomiska kampen omvandlas till konflikter med hela borgarklassen och dess stat och regering blir starkare under senkapitalismen, en tendens som finns i klasskampen �ven tidigare, ger syndikalismen och reformismen varandra n�ring och b�da medverkar till att f�rsvaga arbetarklassens f�rm�ga att ge ett enat klassvar p� den sociala krisen.

Uppbygget av ett revolution�rt parti i Storbritannien kommer i huvudsak inneb�ra att dessa viktiga hinder p� v�gen till en segerrik socialistisk revolution avl�gsnas. Medvetna anstr�ngningar av revolution�rer �r en v�sentlig f�ruts�ttning f�r detta. Men anstr�ngningarna f�r ett kraftigt underst�d av den v�xande mots�ttningen mellan � ena sidan stridbarheten och radikaliseringen i skikt efter skikt hos arbetarklassen och hos f�rtryckta i allm�nhet, och � andra sidan den relativa efterblivenheten hos deras ideologi. Denna mots�ttning kan �verbryggas genom medvetna ingripanden i kampen, genom att utveckla initiativ och former f�r handling och organisation och genom att k�mpa f�r m�l och paroller som svarar mot massornas behov och samtidigt f�rst�s av v�xande sektorer av avantgardet � i kombination med revolution�r propaganda, men inte genom enbart propaganda. Det �r ocks� s� reformismens och den primitiva syndikalismens grepp om stridbara arbetare kan brytas och byggandet av det revolution�ra partiet kan ta ett kvalitativt spr�ng fram�t.

I en situation av kraftigare klasskonfrontationer som n�rmar sig en frontalkollision mellan klasserna och en potentiell utveckling mot en f�rrevolution�r situation, kan den existerande k�rnan av det revolution�ra partiet, IMG, endast passera en kvalitativt ny tillv�xtfas mot uppbygget av ett revolution�rt massparti om den uppfyller tv� grundl�ggande villkor:

1. att inf�r de avancerade skikten inom arbetarklassen, de radikala ungdomarna och kvinnorna, liksom inf�r de anti-imperialistiska k�mparna, l�gga fram en allm�n linje, en �central strategisk plan�, som motsvarar b�de den spirande klasskonfrontationens objektiva behov och logik � som innefattar och uttrycker den grundl�ggande socialistiska l�sningen p� den sociala kris som skakar Storbritannien � och massornas instinktiva p�drivande kraft i f�rberedelserna f�r denna konfrontation;

2. att koncentrera sin dagliga verksamhet p� de omr�den och i de former d�r de mest medvetna militanterna, som redan �r aktiva i skilda konflikter, kan vinnas �ver till v�r allm�nna linje genom att delta i eller observera v�ra ingripanden och initiativ, som de betraktar som ett svar p� n�gra av sina problem.

B�da villkoren bildar en dialektiskt f�renad helhet. Det f�rsta villkoret utan det andra medf�r en fara f�r sekteristisk propagandism (eller en opportunistisk kombination av propagandism och svanspolitik vid aktuella konflikter). Det andra villkoret utan det f�rsta � ett f�rs�k att utveckla ett aktionsprogram utan n�gon central p�drivande kraft � medf�r en fara f�r pragmatism, subjektivism och vaghet; att hoppa fr�n ett verksamhetsf�lt till ett annat i enlighet med situationens sv�ngningar utan n�gon allm�n linje eller plan eller utan att ta h�nsyn till klasskampens generella behov. Under nuvarande omst�ndigheter kan den �centrala strategiska planen� endast vara: St�d, utstr�ck, ena och generalisera alla aktuella strider till en f�rberedelse f�r en generalstrejk f�r att st�rta tory-regeringen och skapa en situation av dubbelmakt i Storbritannien.

Denna allm�nna linje st�mmer b�de med v�r analys av klasskampens dynamik, som tenderar mot en allm�n konfrontation, d�r vi naturligtvis vill skapa de b�sta villkoren f�r seger �t v�r klass, och ..sed :�r analys, av de huvudsakliga subjektiva hindren p� v�gen mot en segerrik socialistisk revolution, eftersom ett f�renande, generaliserande och politiserande av de aktuella konflikterna bidrar till att besegra det hinder som fackf�reningarnas politik utg�r, och impulsen att k�mpa f�r skapandet av dubbelmaktsorgan tenderar att r�ja undan tv� andra hinder, till tron till val och reformismen.

Genom att som fr�msta p�drivande kraft framh�lla utsikten av en generalstrejk f�r att st�rta tory-regeringen varnar vi arbetarna f�r att om de forts�tter att besvara kapitalisternas attack (the Industrial Relations Act, l�nestoppet och Halande �tg�rder) p� ett splittrat s�tt, s� riskerar de nederlag. Vi f�rbereder de n�dv�ndiga villkoren f�r att komma �ver dessa inre splittringar inom klassen genom att utstr�cka och i h�gre grad f�rena de strider som utspelas f�r n�rvarande. Vi undviker faran av en v�xande isolering av de militanta delarna fr�n arbetarnas breda lager, som mer riskerar att b�de materiellt och ideologiskt f�rsvagas av den borgerliga offensiven. Vi bidrar genom v�ra ingripanden till att h�ja det politiska medvetandet hos arbetarklassen, eftersom vi d� understryker den politiska naturen hos klasskampen, som nu intensifierats i landet. Samtidigt bek�mpar vi faran f�r nya avvikelser mot reformism och tilltro till valsystemet i den v�xande politiska medvetenheten och kampandan hos arbetarklassens avancerade sektorer, en medvetenhet som fick ett talande uttryck i gruvarbetarstrejken 1972 och i kampen f�r att �Frige de fem� (d v s de fem hamnarbetare som arresterades i augusti 1972. �.a.), med utnyttjande av politiska massaktioner utanf�r den �traditionella� parlamentariska ramen, utan motstycke i den brittiska arbetarklassens efterkrigshistoria.

Under det att vi p� f�rhand ej utesluter att en allm�n konfrontation kan bryta ut kring n�gon annan fr�ga �n tory-regeringens vara eller icke vara � t ex l�nestoppet, allvarliga repressionshandlingar, �ppna politiska provokationer etc � under s�dana omst�ndigheter kommer vi att st�dja och uppmuntra alla krav p� generalstrejk och andra avg�rande metoder i dessa sammanhang � s� f�rs�ker vi dock medvetet och avsiktligt att ge en central inriktning �t alla existerande konflikter genom att anta en linje som g�r ut p� att f�rbereda en generalstrejk f�r att st�rta tory-regeringen. P� detta s�tt bidrar vi, om blott inom gr�nserna f�r v�ra egna anspr�ksl�sa krafter, till att i praktiken �vervinna splittringen i arbetarnas kamp � och i de strider som andra f�rtryckta grupper i samh�llet utk�mpar �vilken �r ett s�dant allvarligt hinder p� v�gen mot seger i den avg�rande kraftm�tningen mellan arbete och kapital i Storbritannien.

I h�ndelse av en avg�rande sammanst�tning kring n�gon annan fr�ga i ett givet l�ge har IMG tv� med varandra f�rbundna uppgifter. F�r det f�rsta: Att med sin agitation p� varje t�nkbart s�tt driva fram en generalstrejksr�relse kring den nyckelfr�ga runt vilken klasskrafterna polariseras. F�r det andra: Att samtidigt med sin propaganda betona att r�relsen f�r en generalstrejk kring konflikten i fr�ga fullst�ndigt m�ste st�djas, men att det icke desto mindre �r n�dv�ndigt att g� l�ngre och ta upp fr�gan om styrelses�ttet, dubbelmakt etc. Medan vi s�ledes inte p� f�rhand utesluter m�jligheten av att anv�nda slagord f�r generalstrejk kring andra fr�gor �n tory-regeringen och inte heller automatiskt kommer att st�lla slagordet om generalstrejk f�r att st�rta tory-regeringen mot r�relser f�r generalstrejk kring andra fr�gor som sprungit fram ur konfliktens objektiva utveckling, betraktar vi emellertid s�dana fr�gor som tillf�lliga slagord inom den allm�nna tendensen till en sammanst�tning mellan arbetarklassen och den koncentrerade borgerliga strategi som utg�r fr�n tory-regeringen. I h�ndelse av en allm�n sammanst�tning kring n�gon annan fr�ga �n tory-regeringens existens, och under den period som leder fram till en s�dan konflikts utbrott, b�r fr�gan om tory-regeringen inta en direkt framskjuten plats i organisationens agitation.

En korrekt f�rst�else av denna allm�nna linje inneb�r att bek�mpa en hel rad avvikelser, vilka m�nga som g�r anspr�k_ p� att vara trotskister vid upprepade tillf�llen gjort sig skyldiga till i Storbritannien.

1. Vi knyter inte utsikterna f�r generalstrejk till labour-regeringens eventuella �terval. F�r det f�rsta, eftersom vi inte p� f�rhand utesluter det f�rdelaktigare alternativet, n�mligen att strejken skulle f� ett utomparlamentariskt resultat (dubbelmakt). Vi vill inte bidra till att st�rka den socialdemokratiska traditionen , som inneb�r att utlysa val endast f�r att uppn� �politiska l�sningar�, just nu d� denna tradition allvarligt f�rsvagas. F�r det andra, eftersom vi inte kan utesluta att generalstrejken faktiskt kunde �ga rum n�r en labour-regering �r vid makten. Detta skulle kunna bli en verklig m�jlighet omen labour-regering �ter fick makten under de n�rmaste �ren.

2. Vi st�ller inte utsikterna om en generalstrejk mot existerande konflikter (ett misstag som implicit beg�s av dem inom arbetarr�relsen, t ex SLL, som betonar meningsl�sheten i allt
utom en generalstrejk i st�llet f�r att framh�va de inneboende m�jligheterna hos existerande strider). Tv�rtom visar vi p� generalstrejken som den n�dv�ndiga kulminationen av aktuella konflikter (vilka vi livligt st�der och f�rs�ker utstr�cka), n�dv�ndig d� nya erfarenheter mycket tydligt utvisar de sv�righeter som isolerade sektorer av arbetarklassen har att k�mpa. mot.

3. Vi st�ller inte f�rberedelsen av generalstrejk �nerifr�n� mot f�rberedelser �ovanifr�n� (d v s genom motioner till TUC). Vi betraktar alla diskussioner, beslut och aktioner, vilka framl�gger dessa utsikter f�r allt bredare skikt bland arbetarna som nyttiga, och d�rf�r agiterar vi periodvis p� vanliga fackf�reningsm�ten och kr�ver att TUC skall f�rbereda generalstrejk, utan att g�ra en s�dan agitation i v�r press eller i v�ra ingripanden till den huvudsakliga, permanenta linjen i v�r kampanj.

4. Vi begr�nsar inte propagandan f�r generalstrejk blott till industriarbetare, ty den djupa, genomgripande sociala kris, som skakar den brittiska kapitalismen g�r det inte bara sannolikt utan ocks� synnerligen �nskv�rt att: studenter och skolungdom, kvinnor, intellektuella, tekniker o s v i h�gre grad deltar i en dylik strejk (liksom i Frankrike maj -68). Samtidigt inser vi det prim�ra i att rotf�sta organisationen hos f�rtruppema ur arbetarklassens militanta sektorer. Vi inser, att dess trov�rdighet hos andra skikt kommer att bero p� dess f�rm�ga att kombinera presentationen av genomgripande l�sningar p� den sociala krisen (och presentationen av sig sj�lv som en styrkefaktor med st�d hos arbetarklassens avancerade sektorer) med konkreta f�rslag om de mest adekvata formerna och m�len f�r dessa skikts kamp.

5. Vi f�r inte ut generalstrejkslinjen p� ett hektiskt s�tt eller som ett ultimatum (en rubrik i varje nummer av tidningen), inte heller slumpartat eller vagt. Vi anser den som en kontinuerlig politisk kampanj, som regelbundet �terkommer i v�r press och v�ra interventioner. Den �r knuten till flera aktuella konflikter och analyser, men den antar formen av agitation endast under omst�ndigheter n�r detta blir b�de n�dv�ndigt och trov�rdigt (d v s i relation till existerande konflikter, debatter inom den organiserade arbetarr�relsen etc).

6. Slutligen bek�mpar vi varje tendens till en ekonomistisk anpassning till den starka trade-unionistiska traditionen hos en stor del av avantgardet ur arbetarklassen i Storbritannien. Vi underordnar inte helt grovt de strider som utk�mpas av studenter, kvinnor, f�rgade o s v utsikten till generalstrejk. Vi f�rs�ker i st�llet k�mpa f�r v�rt aktionsprogram i hela arbetarr�relsen och engagera alla dem, som �r medvetna om sitt f�rtryck under kapitalismen, f�r att arbeta f�r generalstrejken som en social konfrontation, som ifr�gas�tter varje aspekt av livet under kapitalismen.

F�rberedelserna f�r inr�ttandet av dubbelmaktsorgan omedelbart f�re eller under generalstrejken � eller vilken annan form den allm�nna konfrontation mellan de tv� klasserna som f�rest�r i Storbritannien �n m� ta � �r v�rt huvudsakliga strategiska m�l under den kommande perioden, det m�l som tydligast skiljer oss fr�n alla andra v�nsterstr�mningar, vilka antingen i sj�lva verket arbetar f�r att inlemma masskamperna inom ramen f�r den parlamentariska demokratin (labourv�nstern, KP, RSL och delvis SLL), eller i grunden undviker fr�gan om statsmakt i f�rh�llande till dubbelmakt. (IS).

Sj�lvfallet n�jer vi oss inte med att st�lla problemet om skapande av dubbelmaktsorgan. Vi �nskar arbetarmakt, skapandet av en arbetarstat baserad p� arbetarr�d och arbetardemokrati. Men detta f�rblir en rent teoretisk utsaga, som endast kan f�rst�s av individuella medlemmar av avantgardet (eller snarare avantgardets avantgarde) till dess arbetarklassen f�tt erfarenhet av dubbelmakt. Funktionen av en period av dubbelmakt �r att kvalitativt f�r�ndra arbetarklassens m�jligheter att i praktiken bryta med reformism och borgerlig parlamentarisk ideologi samt skapa m�jligheter f�r att bygga ett revolution�rt massparti.

Det �r om�jligt att i dag f�ruts�ga exakt p� vilket s�tt dubbelmaktsorgan kommer att uppst� i Storbritannien. De skulle kunna bildas ur strejkkommitt�er (den klassiska ryska varianten). De skulle kunna uppst�r ur fabriks- och shop-stewardkommitt�er (den tendens som r�dde i Tyskland 1922-23). De skulle kunna bildas utifr�n lokala och regionala sammanslutningar f�r �f�renad aktion� mot tories och arbetsk�parna p� en mycket bredare bas (som i Spanien 1936). Det �r meningsl�st att spekulera om dessa resp. varianter och betrakta den ena eller den andra som troligare. (eller �nskv�rdare). Vad revolution�rer i dag m�ste g�ra �r:

1. att of�rtr�ttligt verka f�r att de verkligt militanta ledargrupperna oavsett bransch och politiska meningsskiljaktigheter sluter sig samman p� regional basis (och s� snart som m�jligt p� nationell basis) � med andra ord, att p� skilda s�tt verka f�r enhet i avantgardets aktivitet kring de nyckelfr�gor som klasskampen ger upphov till och bist� f�rtrupperna med att f�rbereda den generalstrejk som skall bringa toryregeringen p� fall, d v s att k�mpa f�r ett genomgripande klassvar p� samh�llskrisen och den borgerliga offensiven;

2. att p� detta s�tt uppn� f�rm�gan att sammanf�ra och kombinera de skilda former av dylika aktionskommitt�er, som i h�ndelse av ett uppsving f�r arbetarklassen kommer att uppst� under olika beteckningar och ledarskap (p� somliga orter shop-steward-m�ten, p� andra orter fackf�reningssammankomster, p� ytterligare andra lokala v�nsterfrontskommitt�er, och i n�gra fall lokala labourkrafter spela en roll);

3. att utnyttja alla dessa skiftande former av aktionskommitt�er och varje enhetsmanifestation fr�n avantgardet i avsikt att f�rbereda och upplysa avantgardet inf�r uppkomsten av de kvalitativt olika aktionsr�d som bildas i h�ndelse av generalstrejk.

Inom denna ram m�ste vi f�rkasta tv� avvikelser.

1. En sekteristisk avvikelse som s�ker att uppr�tta aktionsr�d p� en programmatisk bas. Denna avvikelse suddar ur alla skillnader mellan (i) aktionskommitt�er som enar klassens ledande element och (ii) uppkomsten av embryonala dubbelmaktsorgan (aktionsr�d) vilka p g a sj�lva sin natur m�ste vara organ som representerar och omfattar alla ber�rda arbetare, som �terspeglar alla politiska skiljaktigheter och styrkef�rh�llanden inom klassen, s�som de �r i ett givet �gonblick, och vars centrala betydelse ligger i det s�tt p� vilket de kan b�rja att fungera som en alternativ auktoritet till den borgerliga statens auktoritet; allt s�ledes genom att kombinera f�rm�gan till enhet inom klassen p� en h�gre niv� med f�rm�gan till stora spr�ng fram�t vad g�ller klassmedvetandets utveckling.

2. En opportunistisk avvikelse som ser dessa organ som enkla p� tryckningsgrupper f�r att �tvinga� fackf�reningsbyr�kratin och labourpartiet att k�mpa. Denna inst�llning �r grundad p� f�ljande uppfattning: Eftersom arbetarklassen fortfarande r�star p� labourpartiet �r den of�rm�gen att som en klass handla utanf�r labourpartiets organisatoriska ramar (utom i �ren ekonomisk kamp�). I motsats till detta karakt�riseras hela den nuvarande situationen av det faktum att fast�n arbetarna i �verv�ldigande majoritet r�star p� labour s� ser de � i synnerhet de mer militanta av dem � allt mindre och mindre labourpartiet som ett medel att st�rta kapitalismen och l�sa den sociala krisen i Storbritannien. De ser ocks� i allt mindre utstr�ckning parlamentariska val som ett medel att l�sa sina omedelbara och grundl�ggande problem. Vi m�ste klart basera oss p� denna mots�ttning. I arbetarklassens f�rm�ga att skapa dubbelmaktsorgan fast�n den fortfarande r�star p� labourpartiet, m�ste vi se ett mer systematiskt uttryck f�r denna mots�ttning och skapa medlen att l�sa den p� ett f�rdelaktigt s�tt utifr�n en revolution�r utg�ngspunkt.

Det �r inom ramen f�r v�rt centrala strategiska m�l � att garantera att dubbelmaktsorgan verkligen v�xer fram ur den generalstrejk i vilken det avg�rande styrkeprovet mellan kapital och arbete i England kan kulminera � som propaganda och d�r det �r m�jligt agitation f�r och f�rs�k till exemplariska initiativ till arbetarkontroll f�r en speciell betydelse i orienteringen av IMG:s arbete.

Revolution�ra marxister avvisar all sammanblandning mellan arbetarkontroll och arbetarnas sj�lvstyre. P� samma s�tt avvisar de det �gradualistiska� konstaterandet att arbetarnas �sj�lvstyre� under kapitalismen eller deras deltagande i f�retagsn�mnder tillsammans med f�retagsledare kan vara i arbetarklassens intresse. Men i tider av uppblossande klasskamp kan arbetarkontrollen innefatta beslut om produktionsprocessen, vilka utg�r en del av kampen mot f�retagarna.� se t ex de beslut om kontroll �ver elektriciteten som togs av strejkkommitt�n p� ett elektricitetsverk i Brest 1972. I f�rrevolution�ra situationer kan arbetarnas �vertagande och sk�tsel av produktionsmedlen (dubbelmakt p� fabriksniv�n) tj�na som ett fokus, en sporre och en hj�lp till att utveckla klasskampen i en revolution�r riktning och att etablera dubbelmakt p� den statliga niv�n.

F�r oss betyder arbetarkontrollen att vi f�rkastar f�retagarnas auktoritet och kapitalistiska besluta av arbetarna innan de har makten att st�rta de kapitalistiska produktionsf�rh�llandena och den borgerliga staten. Arbetarkontrollen markerar en process, en kvalitativ �kning av klassmedvetandet och militans f�re en verklig revolution�r situation. I dess huvudsakliga uttryck (f�rs�k att upph�va aff�rs- och bankhemligheten, veto mot arbetstakts�kningar och f�r�ndringar i arbetsorganisationen p� fabriksniv� � d v s inte acceptera dem; veto mot nedl�ggningar eller inskr�nkningar av fabrikernas arbetsstyrka, och samtidigt en v�gran att ta ansvar f�r sk�tseln av isolerade fabriker) skapar arbetarkontrollen b�de de objektiva och subjektiva villkor som �r gynnsamma f�r uppr�ttandet av embryonala dubbelmaktsorgan, b�de i verkligheten och vilket t o m �r �nnu viktigare, i arbetarklassens medvetande. Konkreta erfarenheter av denna typ och i synnerhet deras utbredning �r en vital och n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r att verkliga dubbelmakts-organ skall uppst� under en generalstrejk eller i samband med andra former av avg�rande och allm�nna massmobiliseringar hos arbetarklassen och de f�rtryckta.

Denna metod att n�rma sig propagandan f�r, och d�r det �r m�jligt, verklig kamp f�r arbetarkontroll exemplifierar den mer generella metod med vilken IMG b�r n�rma sig en till�mpning av �verg�ngsprogrammet. Vad det h�r g�ller �r n�dv�ndigheten av en f�rst�else f�r det absolut centrala i att utg� fr�n klasskampen, fr�n de erfarenheter som vissa sektorer av klassen gjort, och som slutligen klassen som helhet gjort genom sin kamp, allt i syfte att h�ja arbetarklassens medvetenhet.

Av dessa sk�l tror vi inte att v�ra ingripanden huvudsakligen skall best� av �f�rklaringar� (propaganda) av grundl�ggande aspekter av den marxistiska teorin om staten eller kapitalismen (�ven om propaganda kring hela programmet uppenbarligen �r en v�sentlig och alltf�r ofta underskattad del av den revolution�ra organisationens aktivitet). Ej heller tror vi att v�ra ingripanden skall begr�nsas till ett st�d �t de omedelbara krav som k�mpande arbetare sj�lva f�r fram (fast�n, h�r igen, ett s�dant st�d �r helt v�sentligt, utom n�r dessa krav i grunden st�r i konflikt med intressena hos arbetarklassens som helhet), allt i hopp om att vinna de mest beslutsamma militanterna till v�r organisation genom att i kampen f�r dessa krav helt enkelt framst� som mer militanta �n andra.

V�ra ingripanden m�ste grunda sig p� en medveten till�mpning av �verg�ngsprogrammet i den meningen att vi utg�r fr�n massornas existerande behov och medvetande f�r att f�rs�ka f� bredare och bredare skikt av dem att k�mpa f�r s�dana m�l och i s�dana former att medvetenhetsniv�n avsev�rt kan h�jas. I det avseendet �r det en himmelsvid skillnad mellan en kamp mot avskedanden som begr�nsar sig till en protestdemonstration (�ven under slagorden �St�rta toryregeringen�) eller, vilket �r �nnu v�rre, till agerande av parlamentsgrupperna, och en kamp mot avskedanden som f�r arbetarna att verkligen hindra nedsk�rningar och avskedanden p� fabriker eller inom regionala industribranscher och som p� dessa fabriker installerar verkliga organ f�r arbetarnas kontroll �ver anst�llning och avskedanden (n�got som exemplifieras av strejker som letts av trotskister i flera europeiska l�nder). Vi har naturligtvis inte n�gra som helst illusioner om att denna kontroll skulle kunna stabiliseras och institutionaliseras i bred skala under kapitalismen, d v s att arbetarna skulle kunna upph�va arbetsl�sheten utan att upph�va kapitalismen. Men vi �r helt �vertygade om att erfarenheter av detta slag �kar arbetarklassens sj�lvf�rtroende kvalitativt och kvalitativt �kar dess f�rm�ga och vilja till sj�lvorganisering och d�rigenom skapar mer och mer gynnsamma villkor f�r uppkomsten av en dubbelmaktssituation utifr�n ett allm�nt massuppsving.

F�r n�rvarande �r trenden inom arbetarklassen, och d� i synnerhet inom dess mer militanta sektorer, mot mindre och inte mer inblandning i labourpartiet. Samtidigt kommer polariseringen i olika valsammanhang, i synnerhet under allm�nna val, att vara starkare �n n�gonsin, allt mot bakgrund av graden av klassmots�ttningarnas sk�rpning i Storbritannien. En r�st p� labour kommer att vara en klassr�st, inte i den meningen att den kommer att vara en r�st f�r socialismen utan i den meningen att den kommer att inneb�ra en r�st mot kapitalistklassen och mot vad massorna och arbetarklassen ser som dess mest trogna representant � torypartiet (ingen utom visse sj�lvutn�mnda �trotskister� tror att en Wilsonregering skulle kunna lansera en socialistisk politik, och man kan �tminstone uttrycka sitt hopp om att dessa �trotskister� som fortfarande skriker �Labour till makten p� en socialistisk plattform� inte g�r detta p� allvar, f�r att �vertyga n�gon mytisk arbetarklass som verkligen s�gs tro att labourpartiet h�ller p� att inf�ra socialismen, och som s�gs beh�va en �ny negativ erfarenhet� som skall avsl�ja �f�rr�darna�). Under dessa omst�ndigheter m�ste IMG uppmana till en r�st p� labour, men utan att skapa illusioner om den kommande regeringens natur eller om m�jligheterna att l�sa krisen i det borgerliga samh�llet genom parlamentariska aktioner. Det korrekta slagordet m�ste vara en f�rkortad variant av en formel av typen: �R�sta p� labour, men lita bara p� er egen kamp, som m�ste enas�.

Av samma sk�l Kommer vi inte att propagera iden om att vi alltid automatiskt �r f�r att det parti som f�rfogar �ver majoriteten av arbetarklassens valst�d bildar regering. Historiskt sett har det funnits m�nga tillf�llen d� en s�dan inst�llning varit helt oacceptabel f�r revolution�rer (�Noske till makten� f�reslogs 1919 inte av en enda kommunist, hur mycket �h�ger� han �n var). Och p� samma s�tt skall vi i dag inte ge v�ra medlemmar en s�dan �absolut regel�. Som vi f�rut sagt, d� med h�nsyn tagen till formuleringarna om generalstrejk, s� kan den konkreta kombinationen av omst�ndigheter under vilka masskampen kan f� ett allm�nt uppsving mycket v�l f�ra arbetarklassen bort fr�n en parlamentarisk och �elektoralistisk� l�sning. Och s� kan en betydelse full spricka uppst� mellan resterna av lojalitet gentemot labourpartiet och valen och styrkef�rh�llandena i lokala �aktionsr�d� som , utan att medvetet bryta med labourpartiet, kan domineras av militanter som redan befinner sig till v�nster om labourpartiet. En s�dan kombination av omst�ndigheter skulle i synnerhet vara mycket m�jlig om en generalstrejk intr�ffade under en labourregering. �ven om majoriteten av arbetarna fortfarande visade sig lojala gentemot labourpartiet och slagordet �All makt till aktionsr�den� i verkligheten skulle inneb�ra en regering d�r majoriteten av medlemmarna formellt var medlemmar i labourpartiet, s� skulle detta ha en helt annan betydelse �n att s�ga att vi vore f�r att labourpartiet bildade regering.

I dag �r emellertid diskussioner och dispyter kring fr�gor av den h�r typen huvudsakligen av skolande natur, vars enda avsikt �r att undvika att allm�nna formuleringar antas, vilka sedan f�resl�s till�mpbara i varje situation. Det �r inte n�dv�ndigt att i f�rv�g komma ut med en �korrekt regeringsslogan� i v�r propaganda f�r generalstrejk, eftersom denna propagandas framg�ng, tillsammans med alla andra subjektiva f�r�ndringar som intr�ffar och kommer att intr�ffa inom den brittiska arbetarklassen (i synnerhet inom dess mer militanta delar) avsev�rt kan f�r�ndra den villkor av vilka en korrekt formulering av en s�dan slogan beror.

Icke desto mindre s� t�cker radikaliseringen av arbetarklassen i Storbritannien en m�ngfald av lokala och regionala situationer. Tvivelsutan s� �r det p� m�nga platser b�de m�jligt och n�dv�ndigt att dra in labourpartiets lokala �ungsocialister� (Labour Party Young Socialists) och t o m lokala avdelningar av Labourpartiet i olika aktionsenheter och enhetsfrontinitiativ (till st�d f�r strejker, den anti-imperialistiska kampen, studenters och studerandes kamp, kampanjer f�r kvinnans frig�relse etc). Organisationen m�ste vara f�rberedd p� att genomf�ra detta utan sekterism och h�mningar, och den b�r se detta som en speciell till�mpning av den allm�nna politiska inriktning som siktar till att p� den lokala niv�n bygga och utvidga sj�lvst�ndiga organ f�r enhet i handling � organ som i morgon �ppnar v�gen f�r verkliga �aktionsr�d� och d�refter f�r verkliga dubbelmaktsorgan.

Om och n�r en f�r�ndring i situationen intr�ffade, t ex en pl�tslig tillstr�mning av radikala arbetare till labourpartiet eller en pl�tslig uppkomst av en �ny v�nster� inom valpartierna, s� kommer vi att vara beredda att p� nytt unders�ka situationen med st�rsta flexibilitet. Vad vi fr�mst �r intresserade av �r att k�mpa tillsammans med avantgardet och �vertyga det om det riktiga i v�r politik f�r arbetarklassen i sin helhet. Huruvida detta avantgarde arbetar inom eller utanf�r labourpartiet kan inte vara situationens mest viktiga aspekt, varken in positiv eller negativ bem�rkelse. Det grundl�ggande villkoret �r att detta avantgarde inte �r �slukat� av labourpartiet, att det inte orienterar sig i riktning mot labourpartiet och att det �r f�rm�get att agera oberoende av labourpartiet. Detta �r den grundl�ggande orsaken till varf�r varje form av entrism (att g� med i en annan organisation) �r felaktig under nuvarande f�rh�llanden. Men detta utesluter inte alls f�rs�k att dra med lokala avdelningar av labourpartiet i genuina aktionsenheter, inte heller f�rs�k att systematiskt n�rma sig dem med dessa avsikter d�r det �r trov�rdig och n�dv�ndigt f�r att en given aktion eller kampanj skall vinna framg�ng.

Det �r n�dv�ndigt f�r IMG att snarast arbeta fram ett korrekt �verg�ngsprogram f�r Storbritannien, d v s ett program som erbjuder arbetarklassen socialistiska l�sningar p� den globala sociala krisens alla grundl�ggande uttryck i det brittiska samh�llet, och som leder till en central slutsats: N�dv�ndigheten av att arbetarklassen k�mpar f�r makten.

Programmet skall formuleras p� ett s�dant s�tt att det utg�r fr�n de konkreta problem som den sociala krisen st�ller arbetarklassen inf�r (inflation, arbetsl�shet, social nedrustning, massiv �nyfattigdom�, kris inom bostadssektorn, utbildningssystemet och h�lsov�rden, den patriarkaliska familjens kris, rasism och fr�mlingshat, urholkning av arbetarklassens demokratiska fri- och r�ttigheter. etc). P� dessa problem m�ste programmet erbjuda l�sningar f�r vilka arbetarklassen kan mobiliseras under den kommande perioden och vilka samtidigt, tillsammantagna, �r of�renliga med den kapitalistiska ekonomins och den borgerliga statens existens.

Genom kampen f�r detta program kan arbetarklassen vinna den erfarenhet och det medvetande som kr�vs f�r att skapa dubbelmaktsorgan � en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r att den skall bli f�rm�gen att i praktiken ge sig i kast med krossandet av den borgerliga staten och upph�vandet av de kapitalistiska produktionsf�rh�llandena. Under loppet av denna kamp, i synnerhet i samband med en revolution�r situations framv�xt genom utbredningen av dubbelmaktsorgan, kan de revolution�ra marxisterna bygga revolution�ra masspartier som kommer att leda klassen till en segerrik socialistisk revolution.

Under de givna f�rh�llandena i Storbritannien, med en social kris som utvecklas och f�rdjupas, med o�ndliga varianter av lokala fackliga strider, politisk kamp, anti-imperialistisk och anti-rasistisk kamp, kamp mot den borgerliga familjen, studentkamp och kamp f�r demokratiska krav etc, stridigheter som kombineras och griper in i varandra, s� finns det en verklig fara i att uppsplittringen och fr�nvaron av ett enande centralt fokus f�r klasskampen och de f�rtrycktas kamp kommer att �terspeglas i den revolution�ra organisationen genom att dess ingripanden och aktiviteter alltmer splittras upp, genom att varje lokalavdelning eller regional sektor koncentrerar sig p� fr�gor som enligt kamraternas uppfattning tycks vara de som leder till snabb rekrytering eller t o m p� fr�gor som kamraterna av tillf�lliga sk�l � �lder, yrke, bostadsort etc � r�kar ha. l�ttast att ge sig i kast med. En s�dan uppsplittring skulle vara �del�ggande f�r organisationens f�rm�ga och m�jligheter att upptr�da som en verklig kraft i avantgardet, en kraft som i den aktuella situationen presenterar avg�rande svar p� centrala fr�gor inf�r klassen. Kampen f�r ett centralt, enande perspektiv, en central politisk linje, som organisationen skall k�mpa f�r i arbetarklassen, blir d�rigenom i sig sj�lv en kamp f�r att st�rka och centralisera den brittiska sektionen, b�de politiskt och organisatoriskt.

N�r s� m�nga kampsituationer samtidigt utvecklas i ett land, s�som �r fallet i dagens England, kan fr�nvaron av en central politisk linje, knuten till ett nyckelkrav och kring en central politisk kampanj, inte bara tendera att �ka centrifugala tendenser inom organisationen och s�lunda hindra den fr�n att spela en enande roll inom avantgardet, utan ocks� st�rka ett fundamentalt felaktigt s�tt att n�rma sig partibyggandets problem: Valet av prioriterade uppgifter sker inte utifr�n klasskampens objektiva behov utan utifr�n rent subjektiva antaganden om vad den eller den gruppen kamrater uppfattar vara den mest �l�nande� aktiviteten n�r det g�ller kortsiktig rekrytering, genom att vinna ett f�ste i den ena eller andra delen av massr�relsen eller �ka organisationens inflytande i det ena eller andra omr�det.

Eftersom den v�xande massr�relsens utveckling �r oj�mn i omfattning och rytm och detta i f�rh�llande till b�de sektorer och regioner, kommer ett s�dant s�tt att n�rma sig problemen oundvikligen �ka kamraternas meningsskiljaktigheter, eftersom deras subjektiva omd�men om prioriteringar kommer att variera mycket och i enlighet med de specifika omst�ndigheter och erfarenheter kamraterna m�ter.

P g a detta bidrar organisationens beslut om en central politisk linje till att ena kadern och komma �ver dispyter om prioriteringar inom det ena eller andra arbetsomr�det. Om en s�dan allm�n linje kan antas med den n�dv�ndiga flexibiliteten, s� kommer m�nga aktiviteter som kan tyckas mots�gelsefulla och som �msesidigt tycks utesluta varann att framst� som �komplement�ra� och m�jliga att sammanf�ra och rikta kring en central kampanj.

I denna mening kommer beslutet om den linje som f�respr�kar en generalstrejk f�r att st�rta regeringen att f�rvandla IMG till en stark attraktionspol f�r ett v�xande antal radikaliserade ungdomar och. arbetare, och hj�lpa IMG att forts�tta den tillv�xt och utveckling som organisationen har erfarit sedan den senaste v�rldskongressen.