Ur Fj�rde Internationalen 4/1973
Svaret �r egentligen enkelt: d�rf�r att en riktig f�rst�else av dubbelmakten �r av avg�rande betydelse f�r utarbetandet av den revolution�ra strategin och f�r f�rst�elsen av den revolution�ra processen �verhuvudtaget.
Dubbelmakt (i en eller annan form) �r n�mligen n�got som karakteriserar varje revolution�r situation. (I efterskriften behandlas n�gra aktuella exempel) Fr�gan om den revolution�ra strategin �r d�rf�r till stor del en fr�ga om hur man ska uppn� ett tillst�nd av dubbelmakt: vilka kampformer, vilka organisationsformer och vilken politisk inriktning som gynnar uppkomsten av dubbelmaktsorgan.
En f�rst�else f�r dubbelmaktens problem �r ocks� n�dv�ndig f�r att den revolution�ra situationen skall kunna omvandlas till en revolution�r seger: f�r att dubbelmakten skall kunna omvandlas till arbetarmakt (proletariatets diktatur).
F�r de svenska maoisterna och stalinisterna (VpK, SKP, KFMLr etc) �r dubbelmakt ett mer eller mindre obekant begrepp. Den dominerande uppfattningen (om man �verhuvudtaget har n�gon) �r att �dubbelmakten� �r ett trotskistiskt p�hitt. Teorin om dubbelmakten ses t o m som en revidering av den �marxist-leninistiska teorin om staten som ett organ f�r klassherrav�lde.� Man framf�r tom �sikten att trotskisterna genom sin �teori om dubbelmakten� f�rf�ktar �sikten att den existerande kapitalistiska staten kan tas �ver �bit f�r bit�, dvs genom reformer.
Detta �r givetvis inte inneh�llet i �teorin om dubbelmakten�. Dubbelmakt �r ist�llet ett resultat av klasskampen, som under sk�rpta f�rh�llanden frambringar parallella maktorgan utanf�r och riktade mot den kapitalistiska staten, d v s en embryonal ny stat.
Dubbelmaktssituationen k�nnetecknas s�ledes av att det st�r tv� olika maktstrukturer mot varandra: den gamla kapitalistiska staten och den nya prolet�ra. Denna situation kan inte existera under obegr�nsad tid. Den kan bara ges tv� l�sningar: antingen krossar den kapitalistiska staten den embryonala arbetarstaten och �teruppr�ttar bourgeoisins fullst�ndiga herrav�lde (kontrarevolution), eller s� krossar arbetarklassen den gamla staten och uppr�ttar den prolet�ra diktaturen (revolution).
Trotskij visar i sin artikel, att dubbelmakt inte �r n�got specifikt f�r den prolet�ra revolutionen, utan ocks� har upptr�tt i tidigare revolutioner.
I den ryska revolutionen uppkom dubbelmakt redan vid februarirevolutionen 1917. Denna dubbelmaktssituation fick sin slutgiltiga l�sning f�rst i oktober, d� proletariatet st�rtade den gamla regeringen och �vertog hela makten.
Trotskij �r inte ensam om att behandla dubbelmakten i Ryssland. Lenin behandlar fr�gan i flera artiklar, t ex �Om dubbelv�ldet� (Valda Verk II:1, s 14ff) och �Proletariatets uppgifter i v�r revolution� (Valda Verk II:1, s 18ff).
F�r att visa detta ska vi citera tv� avsnitt ur dessa artiklar.
Vari best�r dubbelv�ldet? Det best�r i att vid sidan av provisoriska regeringen, bourgeoisins regering, uppst�tt en visserligen �nnu svag och embryonal, men dock utan tvivel faktiskt existerande och v�xande andra regering: arbetar- och soldatdeputerades sovjeter. (VV II:1 s 14)
Denna ytterst egenartade omst�ndighet, som i denna form saknar motstycke i historien, har till ett helt sammanfl�tat tv� diktaturer: bourgeoisins diktatur (ty regeringen Lvov & Co �r en diktatur, d.v.s. en makt, som inte st�der sig p� lagen och inte p� folkets i f�rv�g uttalade vilja utan p� en v�ldsam makt er�vring, varvid denna er�vring genomf�rdes av en best�md klass, n�mligen bourgeoisin samt proletariatets och b�ndernas diktatur (arbetar och soldatdeputerades sovjet).
Det r�der inte det ringaste tvivel om att en dylik �sammanfl�tning� inte kan h�lla sig l�nge. Tv� statsmakter kan inte existera inom en stat. En av dem m�ste avtr�da fr�n scenen, och hela Rysslands bourgeoisi s�tter redan �verallt in alla sina krafter f�r att med alla m�jliga medel tr�nga undan och f�rsvaga soldat- och arbetardeputerades sovjeter och reducera dem till ingenting, f�r att uppr�tta bourgeoisins allenav�lde.
Dubbelv�ldet �r endast utryck f�r ett �verg�ngsmoment i revolutionens utveckling, d� denna g�tt ut�ver den vanliga borgerligt-demokratiska revolutionen men �nnu inte kommit fram till proletariatets och b�ndernas �rena� diktatur. (VV II:1, s 22-23)
Att dubbelmakten existerade i Ryssland 1917 borde s�ledes inte orsaka n�gra meningsskiljaktigheter inom �v�nstern�. Detta faktum borde i sin tur vara ett tillr�ckligt motiv f�r mao-stalinisterna att noga begrunda och studera erfarenheterna av de revolution�ra utbrott som �gt rum f�re, under och efter Oktoberrevolutionen. (Se t ex Mandel: Arbetarkontroll arbetarr�d, arbetarstyre.) Eller f�redrar man att �ppet f�rkasta leninismen?
Fr�gan om dubbelmakten �r f�r central f�r att avf�rdas med en axelryckning.
Red.
Vad konstituerar k�rnan i en dubbelmakt? Vi m�ste dr�ja vid den h�r fr�gan eftersom den aldrig blivit tillr�ckligt belyst i den historiska litteraturen. Och likv�l �r denna dubbelmakt ett distinkt tillst�nd i samh�llskriser och p� inget vis n�got s�reget f�r den ryska revolutionen 1917, �ven om den tydligast gav sig till k�nna d�ri.
Antagonistiska klasser finns i alla samh�llen och en klass som saknar makt f�rs�ker ofr�n�komligen att i viss utstr�ckning vrida regeringens inriktning till sin f�rdel. Men detta inneb�r �nd� inte att tv� eller flera makter h�rskar i samh�llet. En politisk strukturs egenart best�ms direkt av de f�rtryckta klassernas f�rh�llande till den h�rskande klassen. En enda regering, det n�dv�ndiga villkoret f�r varje regims stabilitet, bibeh�lls s� l�nge som den h�rskande klassen lyckas �verf�ra sina ekonomiska och politiska former p� samh�llet som helhet och f� dem att bli de enda m�jliga formerna.
De tyska junkrarnas samtidiga herrav�lde med bourgeoisien � vare sig det �r i den hohenzollernska formen eller i republikens � �r inget dubbelstyre hur skarpa konflikterna mellan de ber�rda makterna tidvis �n m� vara. De har en gemensam social bas, d�rf�r hotar deras sammandrabbningar inte att splittra statsapparaten. En dubbelmaktsregim uppst�r endast ur of�rsonliga klasskonflikter, och �r d�rf�r bara m�jlig i en revolution�r epok och utg�r en av dess fundamentala best�ndsdelar.
Revolutionens politiska mekanism best�r i att makten �verf�rs fr�n en klass till en annan. Den v�ldsamma omst�rtningen genomf�rs vanligen under en kort tidsperiod. Men ingen historisk klass lyfter sig sj�lv fr�n positionen som subjekt till en h�rskarposition �ver en natt, om det s� �r en revolutionsnatt. Den m�ste redan i revolutionens inledningsskede ha intagit en mycket sj�lvst�ndig attityd gentemot den officiella h�rskande klassen; den m�ste, �n mer, p� sig sj�lv ha fokuserat f�rhoppningarna hos mellanliggande skikt och klasser, som �r missn�jda med det r�dande tillst�ndet men inte kapabla att spela en sj�lvst�ndig roll. De historiska f�rberedelserna f�r en revolution framkallar under den f�rrevolution�ra perioden en situation i vilken den klass som har till uppgift att f�rverkliga det nya samh�llssystemet, men �nnu inte beh�rskar landet, verkligen har samlat en betydande del av statsmakten i sina h�nder, medan regeringens officiella apparat �nnu befinner sig i de gamla herrarnas h�nder. Detta �r den inledande dubbelmakten i varje revolution.
Men detta �r inte dess enda form. Om den nya klassen, som st�llts vid makten genom en revolution den aldrig �nskat, i grunden redan �r en f�r�ldrad, historiskt f�rbrukad klass; om den redan tj�nat ut innan den officiellt kr�nts; om den redan vid sitt makttilltr�de st�ter p� en motst�ndare som �r tillr�ckligt mogen och som str�cker ut sin hand mot statens ledning; ist�llet f�r en instabil j�mvikt mellan tv� makter, framkallar den politiska revolutionen d� en annan, �nnu mindre stabil j�mvikt. Att �vervinna detta dubbla v�ldes �anarki� blir f�r varje nytt steg revolutionens uppgift � eller kontrarevolutionens.
Detta dubbelv�lde f�ruts�tter inte � allm�nt sett utesluter det rent av � m�jligheten av maktens uppdelning i tv� likv�rdiga halvor, eller rent av n�gon formell j�mvikt av krafter �verhuvud. Detta �r inte ett konstitutionellt, utan ett revolution�rt faktum. Det betyder att f�rintandet av den sociala j�mvikten redan splittrat statens �verbyggnad. Det uppst�r d�r de antagonistiska klasserna var f�r sig redan f�rlitar sig p� i grunden of�renliga regeringsorganisationer � den ena utlevad, den andra i vardande � som t�rnar emot varandra vid varje steg inom regerandets sf�r. Den grad av makt som var och en av dessa k�mpande klasser kan uppvisa i ett s�dant l�ge best�ms av styrkef�rh�llandena under kampens g�ng.
P� grund av sj�lva sin natur kan ett s�dant sakernas tillst�nd inte vara stabilt. Samh�llet beh�ver en koncentration av makt, och str�var i den h�rskande klassens skepnad � eller i den situation vi diskuterar, de till h�lften h�rskande klassernas � oemotst�ndligt efter att f� denna. Den h�gsta maktens splittring f�reb�dar inget annat �n ett inb�rdeskrig. Men innan de konkurrerande klasserna och partierna g�r till denna ytterlighet � s�rskilt om de fruktar att en tredje kraft ska blanda sig i � kan de f�r en t�mligen l�ng tid fram�t tvingas st� ut med och till och med ge sitt bifall till ett dubbelmaktssystem. Men �nd� kommer detta system oundvik�ligen att explodera. Inb�rdeskriget ger detta dubbelv�lde dess mest visuella uttryck, eftersom det �r territoriellt. Efter att ha skapat en egen bef�st exercisplats k�mpar var och en av makterna om det �vriga landomr�det, vilket ofta f�r utst� dubbelv�ldet genom p� varandra f�ljande invasioner fr�n de tv� k�mpande makterna, tills en av dem p� ett avg�rande s�tt installerar sig.
Den engelska revolutionen under 1600-talet utg�r ett tydligt exempel p� denna v�xlande dubbelmakt med skarpa �verg�ngar i form av inb�rdeskrig, just d�rf�r att den var en stor revolution som br�t ner nationen i grunden.
Den kungliga makten, som vilar p� de privilegierade klasserna eller de �vre skikten bland dessa klasser � aristokraterna och biskoparna � motarbetas till en b�rjan av bourgeoisien och de skikt bland lantadeln som st�r den n�ra. Bourgeoisiens regering �r det presbyterianska parlamentet som st�ds av staden London. Den utdragna konflikten mellan dessa tv� regimer avg�rs slutligen i ett �ppet inb�rdeskrig. Tv� regeringscentra, London och Oxford, skapar sina egna arm�er. Dubbelmakten antar h�r en territoriell form, �ven om, som alltid i ett inb�rdes�krig, gr�nslinjerna skiftar en hel del. Parlamentet segrar. Kungen tas till f�nga och inv�ntar sitt �de.
Det kan tyckas att f�ruts�ttningarna nu skapats f�r den presbyterianska bourgeoisiens env�lde. Men innan den kungliga makten kan brytas har parlamentets arm� f�rvandlat sig sj�lv till en oberoende politisk kraft. Den har i sina led samlat de oberoende (Independents), den gudfruktiga och resoluta sm�bourgeoisien, hantverkare och b�nder. Denna arm� ingriper kraftfullt i samh�llslivet, inte som v�pnad styrka i f�rsta hand, utan som ett pretorianskt garde och som den politiska representanten f�r en ny klass som st�r i mots�ttning till den v�lm�ende och rika bourgeoisien. P� motsvarande s�tt skapar arm�n ett nytt statsorgan som h�jer sig �ver det milit�ra kommandot: ett r�d av soldat- och officersdeputerade (�agitatorer�). D�rmed har en ny period av dubbelv�lde inletts: dels det presbyterianska parlamentet, dels de oberoendes arm�. Detta leder till �ppna konflikter. Bourgeoisien blir of�rm�gen att med sin egen arm� v�rna sig mot Cromwells �m�nsterarm� � dvs. de bev�pnade plebejerna. Konflikten avslutas genom en utrensning i det presbyterianska parlamentet genom de oberoendes sv�rd. Kvar finns bara ett rumphugget parlament; Cromwells diktatur uppr�ttas. De l�gre skikten inom arm�n, under Lewellers ledning � revolutionens extrema v�nsterflygel � f�rs�ker att mot de �vre milit�rskiktens styre, arm�ns patricier, st�lla sin egen sant plebejiska regim. Men detta nya dubbelmaktssystem utvecklas aldrig: Lewellers, sm�bourgeoisiens bottenskikt, har �nnu inte, och kan inte heller ha, en egen historisk v�g att g�. Cromwell g�r snart upp r�kningen med sina fiender. Ett nytt politiskt j�mviktsl�ge, som �nnu p� inget vis �r stabilt, etableras f�r �ratal fram�ver.
Den konstituerande f�rsamlingen, vars ryggrad var de h�gre skikten inom det tredje st�ndet, koncentrerade makten i sina h�nder under den stora franska revolutionen � utan att emellertid helt upph�va kungens privilegier. Den konstituerande f�rsamlingens tid �r en klart avgr�nsad period av dubbelmakt, som avslutas med kungens flykt till Varennes och likvideras formellt genom republikens grundande.
Den f�rsta franska konstitutionen (1791), baserad p� fiktionen om de lagstiftande och verk�st�llande makternas fullst�ndiga oberoende, dolde, eller f�rs�kte d�lja, ett dubbelv�lde inf�r folket: dels bourgeoisiens, grundligt f�rankrat i nationalf�rsamlingen efter folkets er�vring av Bastiljen, dels den gamla monarkins, som fortfarande f�rlitade sig p� de h�gre kretsarna inom pr�sterskapet, byr�kratin och milit�ren, f�r att inte tala om deras f�rhoppningar om en utl�ndsk intervention. Inom denna sj�lvmots�gande regim l�g embryot till dess ofr�nkomliga sammanbrott. En utv�g kunde bara finnas i ett upph�vande av den borgerliga representationen genom den europeiska reaktionens krafter, eller i giljotinen f�r kungen och monarkin. Paris och Koblenz m�ste m�ta sina krafter.
Men innan det kommer till krig och giljotiner betr�der kommunen Paris scenen � st�dd av de l�gsta skikten av stadens tredje st�nd � och k�mpar med allt st�rre dj�rvhet om makten med den nationella bourgeoisiens officiella representanter. Ett nytt dubbelv�lde avt�cks d�rmed, vars f�rsta yttring man kan iaktta s� tidigt som 1790, n�r stor- och mellanbourgeoisien �nnu �r fast f�rankrad i administrationen och i kommunerna. Hur ansl�ende �r inte bilden � och hur har den inte smutskastats! � av de plebejiska skiktens anstr�ngningar att lyfta sig sj�lva ur sociala k�llarvalv och katakomber och st�lla sig p� den f�rbjudna arena d�r m�nniskor i peruker och silkesbyxor g�r upp om nationens �de. Det tycktes som om sj�lva den samh�lleliga grundvalen, som den kultiverade bourgeoisien trampat under f�tterna, v�ckts upp och kommit till liv. M�nniskohuvuden sk�t upp ovan den solida massan, beniga h�nder str�cktes till v�ders, skrovliga men modiga r�ster ropade! Paris� stadsdelar, revolutionens bastarder, b�rjade leva ett eget liv. De k�ndes igen � det var om�jligt att inte k�nna igen dem! � och omformades till sektioner. Men st�ndigt br�t man legalitetens band och mottog en str�m av f�rskt blod underifr�n. Man �ppnade sina led, trots den lag som g�llde f�r dem som inga r�ttigheter hade, f�r de utblottade sansculotterna. P� samma g�ng blev landsbygdssamh�llena sk�deplatserna f�r ett bondeuppror mot den borgerliga legalitet som f�rsvarade det feodala egendomssystemet. Ur den andra nationen reser sig d�rmed en tredje.
Parissektionerna stod till en b�rjan i mots�ttning till kommunen, som �nnu dominerades av den respektabla bourgeoisien. Genom den dj�rva resningen den 10 augusti 1792 vann sektionerna kontroll �ver kommunen. Fr�n och med nu motsatte sig den revolution�ra kommunen den lagstiftande f�rsamlingen och d�rmed konventet, vilket inte lyckats h�lla j�mna steg med revolutionens problem och tillv�xt � det registrerade vad som tilldrog sig men gjorde inget � d�rf�r att det inte hade energin, dj�rvheten och samst�mmigheten hos den nya klassen som dragit upp sig sj�lv ur Pariskvarterens djup och funnit st�d i de mest efterblivna byarna. Liksom sektionerna vann kontroll �ver kommunen, vann kommunen, genom ett nytt uppror, kontrollen �ver konventet. Varje steg utm�rktes av ett skarpt markerat dubbelv�lde d�r b�da sidor f�rs�kte uppr�tta en enda och stark regering � h�gern genom en defensiv kamp, v�nstern genom en offensiv. Det som d�rf�r utm�rker b�de revolutioner och kontra�revolutioner �r att kravet p� diktatur uppst�r ur dubbelv�ldets outh�rdliga mots�ttningar. �verg�ngen fr�n en av dess former till en annan sker genom inb�rdeskrig. Revolutionens stora faser, dvs. n�r makten �verf�rs till nya klasser eller skikt, sammanfaller i denna process p� inget vis med de representativa institutionernas successionsordning, vilka likt skuggor svansar efter revolutionens dynamik. I det l�nga loppet f�renar sig f�rvisso sansculotternas revolution�ra diktatur med konventets diktatur. Men med vilket konvent? Ett konvent som rensats fr�n girondisterna, som ig�r styrde med hj�lp av terrorn � ett konvent som inskr�nkts och anpassats till nya samh�llskrafters herrav�lde. D�rmed n�r den franska revolutionen via dubbelmaktens avsatser sin kulmen under loppet av fyra �r. Efter den 9 thermidor b�rjar den � �terigen l�ngs dubbelmaktens avsatser � att tyna bort. Och �terigen f�reg�r inb�rdeskriget varje steg ned�t liksom den f�rut f�ljt varje steg upp�t. Det nya samh�llet s�ker p� detta s�tt en ny j�mvikt mellan krafterna.
Den ryska bourgeoisien, som k�mpat och samarbetat med Rasputinbyr�kratin, hade st�rkt sin politiska st�llning enormt under kriget. Genom att utnyttja tsarismens nederlag hade den via lands- och stadsf�reningarna och de milit�rindustriella kommitt�erna samlat en enast�ende makt i sina h�nder. Den kunde sj�lvst�ndigt f�rfoga �ver enorma statsresurser och var till sitt v�sen en parallell regering. Under kriget klagade tsarens ministrar �ver att furst Lvov f�rs�g arm�n med f�rn�denheter, livn�rde den, gav den l�kemedel och till och med ordnade rak�stugor �t soldaterna. �Antingen m�ste vi s�tta stopp f�r det h�r, eller l�gga hela makten i hans h�nder�, sade minister Krivosjein 1915. Han anade aldrig att Lvov halvtannat �r efter�t skulle motta �hela makten� � men inte fr�n tsaren, utan fr�n Kerenskij, Tjcheidze och Suchanov. Men n�r han v�l mottagit den inleddes dagen d�rp� ett nytt dubbelv�lde: Vid sidan om g�rdagens liberala halvregering � idag formellt legaliserad � uppstod en inofficiell men s� mycket mer verklig regering ur de arbetande massorna i form av sovjeter. Fr�n detta �gonblick b�rjade den ryska revolutionen att v�xa till en h�ndelse av v�rldshistorisk betydelse.
Vad �r d� det s�regna med denna dubbelmakt som den framtr�dde i februarirevolutionen? Vad g�ller det sjuttonde och adertonde �rhundradet var dubbelmakten i varje enskilt fall ett naturligt stadium i kampen som p�tvingats deltagarna av tillf�lliga styrkef�rh�llanden, d�r b�da sidor str�vade efter att ers�tta dubbelmakten med sin egen makt. I 1917 �rs revolution kan vi se hur den officiella demokratin medvetet och avsiktligt skapar ett dubbelmaktssystem, d�r den med all m�da man�vrerar f�r att �verf�ra makten i sina egna h�nder. Dubbelv�ldet tycks vid ett f�rsta p�seende inte uppst� som ett resultat av klassernas kamp om makten, utan som ett resultat av att den ena makten frivilligt �ger upp� makten till den andra. I den utstr�ckning som den ryska �demokratin� s�kte en utv�g ur dubbelmaktsregimen, kunde den bara finna en i sitt eget avl�gsnande fr�n makten. Det �r just detta vi har kallat februarirevolutionens paradox.
Man kan finna en viss analogi i 1848, i den tyska bourgeoisiens beteende i f�rh�llande till monarkin. Men analogin �r inte fullst�ndig. Den tyska bourgeoisien gjorde verkligen ett uppriktigt f�rs�k att dela makten med monarkin p� grundval av en �verenskommelse. Men bourgeoisien hade varken hela makten i sina h�nder, eller �verl�t den p� n�got vis helt och h�llet till monarkin. �Den preussiska bourgeoisien hade formellt makten, den tvivlade inte f�r ett �gonblick p� att den gamla regeringens krafter oreserverat skulle st�lla sig till dess f�rfogande och f�rvandla sig till anh�ngare av sin egen allsm�ktighet.� (Marx och Engels).
Efter att i sj�lva upprorets �gonblick ha tagit makten f�rs�kte den ryska demokratin av �r 1917 inte bara att dela den med bourgeoisien, utan ocks� att helt och h�llet �verl�mna staten till bourgeoisien. Detta inneb�r, om ni till�ter, att det under det tjugonde �rhundradets f�rsta fj�rdedel hade lyckats den officiella ryska demokratin att politiskt f�rfalla �nnu fullst�ndigare �n det nittonde �rhundradets tyska liberala bourgeoisie. Och detta �r helt i enlighet med historiens lagar, ty det �r i huvudsak den omv�nda aspekten av proletariatets framv�xt under samma sekel, det proletariat som nu eftertr�dde Cromwells hantverkare och Robespierres sansculotter.
Om man ser djupare var den provisoriska regeringens och exekutivkommitt�ns dubbla styre till sin karakt�r en ren �terspegling. Endast proletariatet kunde g�ra anspr�k p� den nya makten. Kompromissmakarna st�dde sig misstroget p� arbetarna och soldaterna och tvingades att forts�tta den dubbla bokf�ringen � av kungarna och profeterna. Den tv�faldiga regeringen av liberaler och demokrater �terspeglade bara bourgeoisiens och proletariatets �nnu dolda dubbelv�lde. N�r bolsjevikerna ers�tter kompromissmakarna i sovjetens ledning � och detta h�nder inom n�gra m�nader � d� tr�nger detta dolda dubbelv�lde upp till ytan och d�rmed b�rjar det dagas f�r oktoberrevolutionen. Fram till det �gonblicket lever revolutionen i en v�rld av politiska spegelbilder. Dubbelv�ldet, vars ljus brutits genom den socialistiska intelligentsians rationaliseringar, �verg�r fr�n att vara ett stadium i klasskampen till att bli en reglerande princip. Det var just av denna anledning som den blev medelpunkten f�r alla teoretiska diskussioner. Allt kommer till anv�ndning: Det spegellika i februaris dubbel�regering har givit oss st�rre m�jligheter att f�rst� de epoker i historien d�r samma fenomen framtr�der som en fullblodig h�ndelse i en kamp mellan tv� regimer. M�nens dunkla och �terkastade ljus m�jligg�r viktiga slutsatser om solljuset.
Den grundl�ggande s�regenheten i den ryska revolutionen ligger i det ryska proletariatets oj�mf�rligt st�rre mognad i j�mf�relse med st�dernas massor i de gamla revolutionerna. Detta ledde f�rst till paradoxen med en halvt sp�klik dubbelregering, och hindrade i efterhand den verkliga fr�n att uppl�sas till bourgeoisiens f�rm�n. Ty fr�gan var: Antingen kommer bourgeoisien i praktiken att beh�rska den gamla statsapparaten, �ndra den en smula i enlighet med sina syften, varigenom sovjeterna skulle reduceras till intet, eller s� kommer sovjeterna att bilda grundvalen f�r en ny stat och likvidera inte bara den gamla regeringsapparaten, utan ocks� herrav�ldet f�r de klasser den tj�nat. Mensjevikerna och socialistrevolution�rerna tog sikte p� den f�rsta l�sningen, bolsjevikerna p� den andra. De f�rtryckta klasserna, vilket Marat lade m�rke till, som i g�ngna tider varken hade kunskap, skicklighet eller ledare att fullf�lja vad de p�b�rjat, var i det tjugonde �rhundradets ryska revolution bev�pnade med alla dessa tre vapen. Bolsjevikerna var segerrika.
Ett �r efter deras seger upprepades samma situation i Tyskland med andra styrkef�rh�llanden. Socialdemokratin hade st�llt in sig p� uppr�ttandet av en bourgeoisiens demokratiska regering och likviderandet av sovjeterna. Luxemburg och Liebknecht siktade mot sovjeternas diktatur. Socialdemokraterna vann. Hilferding och Kautsky i Tyskland och Max Adler i �sterrike, f�reslog att man skulle �kombinera� demokrati med sovjetsystemet och inkludera arbetarnas sovjeter i konstitutionen. Detta skulle ha inneburit att g�ra det potentiella eller �ppna inb�rdeskriget till en best�ndsdel i statsstyret. Det �r sv�rt att f�rest�lla sig ett m�rkligare utopia. Dess enda r�ttf�rdigande p� tysk jord �r kanske en gammal tradition: 1848 �rs W�rtembergdemokrater ville ha en republik med en hertig i spetsen.
Mots�ger det h�r fenomenet med dubbelmakt � som man inte insett vidden av �nnu � den marxistiska teorin om staten, som betraktar regeringen som den h�rskande klassens exekutivkommitt�. Det �r som att fr�ga: Mots�ger prisernas upp- och nedg�ngar under p�verkan av tillg�ng och efterfr�gan arbetsv�rdel�ran? Mots�ger en kvinnas sj�lvuppoffrande beskydd av sin avkomma teorin om kampen f�r tillvaron? Nej, i dessa fenomen har vi en mer komplicerad kombination av samma lagar. Om staten �r en organisation f�r klassv�lde, och en revolution �r st�rtandet av den h�rskande klassen, d� m�ste n�dv�ndigtvis �verf�randet av makten fr�n den ena klassen till den andra skapa mots�gelsefulla tillst�nd inom staten, och f�rst av allt i dubbelmaktens form. F�rh�llandet mellan klasskrafterna �r inte en matematisk kvantitet som till�ter ett �verslag a priori. N�r den gamla regimen slungats ur ett j�mviktstillst�nd kan ett nytt styrkef�rh�llande bara etableras som resultat av ett avg�rande genom strid.
Det kan tyckas som om denna teoretiska unders�kning lett oss bort fr�n 1917 �rs h�ndelser. I verkligheten leder den r�tt in i deras k�rna. Det var just kring detta problem med dubbelmakt som partiernas och klassernas dramatiska kamp r�rde sig. Bara fr�n teorins h�jd �r det m�jligt att fullst�ndigt observera och f�rst� den p� r�tt s�tt.