Ur Fj�rde Internationalen 3-1973
De flesta av oss k�nner till Tatlins torn, ritat av Tatlin 1920 som en hyllning till denTredje kommunistiska internationalen. Tornet var ett h�gt �ventyr i st�l, med konferenssalar som skulle rotera i takt med jordens r�relser och med str�lkastare som skulle skicka upp revolution�ra budskap mot himlen; allt upph�ngt i tv� v�ldiga st�lspiraler, som i enlighet med dialektikens lagar skulle uttrycka �r�relselinjen f�r den befriade m�nskligheten�. Tornet uppf�rdes aldrig � hur skulle det vara m�jligt? � men det blev n�got av en symbol f�r den nya ryska arkitektur som utvecklades efter oktoberrevolutionen � varje bok eller artikel som behandlar denna arkitektur tycks heller inte kunna undvara en illustration av Tatlins projekt. Den arkitektur som tornet var en symbol och ett startskott f�r brukar ofta sammanfattas under beteckningen �konstruktivism�, en arkitektur som totalt br�t med tsard�mets smak och stil, som f�rkastade dess pr�liga och �p�klistrade� fasaddekorationer, dess hantverksm�ssiga byggnadsprinciper och akademiska eklektisism. M�nga kallar denna arkitektur f�r �den ryska revolutionsarkitekturen�, och det f�refaller vara en vettig beteckning p� en arkitektur som i s� h�g grad pr�glades och betingades av den ryska revolutionen. F�r m�nga, kanske de flesta, ses ocks� konstruktivismen som en revolution�r arkitektur, eftersom den ju s�kte nya former och uttryck, utnyttjade de �nya� materialen � st�l, betong och glas �, s�kte utveckla ett formspr�k som svarade mot massproduktion och industriella byggnadsmetoder och s�kte stimulera �ett nytt s�tt att leva�.
De flesta av oss har ocks� en f�rest�llning om revolutionsarkitekturens �de. Tillsammans med Majakovskijs diktning och den radikala konsten sopades den undan p� 30-talet och ersattes med doktriner om �socialrealism�. Inom arkitekturen p�bj�ds en kraftig �monumentalisering�, och n�stan varje ny byggnad f�rleddes nu med kolonner, v�ldiga gesimser och utsmyckningar. Denna bombastiska manifestation i sten medf�rde ett enormt sl�seri med resurser och den stod inte i n�gon som helst rimlig proportion till de sv�ra problem som upptog det sovjetiska folket. Stalintidens monumentala arkitektur framst�r �n idag som en manifestation i nationalism och diktatur.
Den syn p� arkitekturutvecklingen i Sovjet som h�r redovisats �r otvivelaktigt mycket vanlig. Den har ocks� p�verkats och f�rst�rkts av kritik och ��verblickar� fr�n b�de borgerliga och radikala konstkritiker, journalister och skribenter. Men denna syn �r, om inte felaktig, s� �nd� mycket f�renklad. Den speglar ocks� den stora brist p� diskussion och dokumentation om sovjetisk arkitektur som k�nnetecknar den kapitalistiska v�rlden. Denna brist h�ller dessb�ttre nu p� att avhj�lpas, �tminstone p� s� s�tt att flera av de b�cker, artiklar och uppsatser som numera �blivit tillg�ngliga uppvisar en betydligt mer nyanserad syn p� arkitekturen fr�n Oktober till Stalins d�d �n vad som f�rekommer i de g�ngse reportagen och sidoanm�rkningarna. Med anledning av att tre nya arbeten nyligen utkommit eller annonserats kan det vara l�gligt att b�rja avliva de gr�vsta vanf�rest�llningarna. Utg�ngspunkten f�r nedanst�ende kommentarer �r ocks� dessa tre arbeten:
�Byggnader i Sovjetunionen� av Claes Caldenby och Alexander Wolodarski (Statens institut f�r byggnadsforskning 1973) �r en �versikt av byggande och planering i Sovjetunionen efter revolutionen med betoning p� de sista decennierna. Boken inneh�ller ocks� en del intressanta resolutioner ang�ende byggande, som bl.a. Kommunistpartiets centralkommitt� varit med att utarbeta.
�Fyra dr�mmar om arkitektur och marxism� av Bo Bergman (uppsats fr�n Arkitekturens Teori och Historia, Chalmers Tekniska H�gskola, G�teborg 1973) behandlar synen p� revolutionsarkitekturen och �r mer ett f�rs�k att redovisa en kritisk inst�llning �n att beskriva och dokumentera revolutionsarkitekternas arbeten och projekt �El Lissitsky, Life, Letters, Texts� av Sophie Kyppers-Lissitskij (Thames & Hudson) �r en hyllning till konstruktivisten Lissitskij, den ryska revolutionsarkitekturens kanske fr�mste inspirat�r och propagandist.
Den ryska revolutionen 1917 innebar inte bara helt nya maktf�rh�llanden i samh�llet, den innebar ocks� att en revolutionerande omvandlingar samh�llets alla sektorer inleddes. �ven inom den sovjetiska kulturen skedde en �revolutionerande� utveckling och inom s� gott som varje kulturellt omr�de skapades verk som skulle f� utomordentligt stor betydelse i hela v�rlden: Eisensteins, Podouvkins och Vertovs filmer, Majakovskijs och Chlebnikovs poesi, Meyerholds teaterupps�ttningar, Malevitjs abstrakta konst och de ryska �konstruktivisternas� arkitektur. De flesta av dessa konstn�rer hade redan innan revolutionen formulerat sina id�er, oftast inte som revolution�rer men v�l och med att gatorna och torgen blev ett fritt centrum f�r socialistisk konst och propaganda som id�erna pr�vades. Och konstn�rerna deltog i demonstrationerna och revolutionens fester. De talade p� massm�ten, reste med Agitpropt�gen och smyckade varje ledig v�ggyta med revolutionens budskap.
Med revolutionen kom detta kulturella avantgarde ocks� att innefatta (och frambringa) m�nga arkitekter, arkitekter som nu verkligen fann n�gon mening i att b�rja projektera, eftersom den kapitalistiska ekonomin och �verklassens smak inte l�ngre dikterade vad som skulle byggas. P�verkade och entusiasmerade av det n�ra samarbetet med andra konstn�rer (kubister, futurister och �suprematisten� och inspirerade av v�sterl�ndska arkitekter som Corbusier, Bauhausskolan och de St�ll, br�t revolutionens arkitekter mot all tidigare praxis. I h�ftig reaktion mot akademismen och den g�ngse eklektiska arkitekturen � en arkitektur som inskr�nkte sig till dekoration och stilval (val och immitation av en �passande� historisk stil) � s� f�rs�kte de utveckla en ny grundval f�r arkitekturen genom att fril�gga och renodla konstruktioner, helt inrikta sig p� de �nya� materialen (st�l, glas och betong) och starkt betona sambandet mellan byggnadernas funktion och arkitektoniska uttryck. De kr�vde ocks� att arkitekterna nu verkligen skulle intresaera sig f�r byggnader som anv�ndes av massorna - de ritade inte bara bost�der och revolutionsmoment utan ocks� fabriker och arbetarklubbar
De experimenterade och utvecklade nya id�er ( kollektivhus, flexibla l�genheter, takterasser p� bostadshus etc). Ist�llet f�r de gamla akademierna med sin doktrin�ra och auktorit�ra utbildning startade de arkitekturskolor med en mer demokratisk och vetenskapligt inriktad utbildning.
P.g.a olika inriktning och bakgrund splittrade arkitekterna upp sig i olika grupper, vilka i program och artiklar polemiserade mot varann i klart politiska termer, men ofta med s�dan kvasiradikalism att de blev ett tacksamt angreppsm�l f�r konservativa riktningar. ASNOVA (f�reningen f�r nya arkitekter) bildades 1925, OSA (samtida arkitekters sammanslutning) 1926 och VOPRA (sammanslutningen f�r prolet�ra arkitekter) 1928. ASNOVA brukar beh�ftas med begreppen �formalister� och �rationalister�, OSA med �konstruktivister�, ben�mningar som inte alltid �r riktigt adekvata eller entydiga. VOPRA var den mest doktrin�ra gruppen, som, n�r den �vergick till att projektera byggnader, inte s�llan f�rf�ll till en vulg�r symbolism och ritade husplaner som femuddiga stj�rnor.
�ven om revolutionsarkitekterna efter 1925 ofta fick representera den sovjetiska arkitekturen i officiella sammanhang och nu ocks� kunde b�rja f�rverkliga och bygga en del av sina projekt, s� uppf�rde �nd� de �traditionella� arkitekterna betydligt fler byggnader. De byggnader som representerade den nya arkitekturen �r i sj�lva verket l�ttr�knade.
Revolutionsarkitekternas exklusiva id�er och konstruktioner kunde med sv�righet f�rverkligas i ett land med s� omfattande problem och med en byggnads�industri� baserad p� hantverk. I b�rjan av 30-talet ingrep myndigheterna: projekten ans�gs f�r orealistiska. Alla �sekteristiska� arkitektgrupper f�rbj�ds (1932) och alla arkitekter uppmanades att sluta sig samman i en facklig organisation. Samtidigt inf�rdes kravet p� monumentalitet, och n�got senare f�ljde �ven uppmaningen att anknyta till inhemska traditioner och f�rs�ka �pryda alla byggnader med skulpturer, gesims, balkonger och stuck�.
Allt f�r l�nge och ofta har nutida beundrare f�rvandlat de ryska revolutionsarkitekterna till hj�ltar och pionj�rer med n�stan samma resning, medvetenhet och politiska insikt som den ryska revolutionens politiska ledarskap. Torsten Ekbom �r t.ex. en h�nf�rd svensk supporter som i sina hyllningar p� DN:s kultursidor (t.ex. 2.1.1972) menar att det �r just h�r, i det ryska 20-talet som dagens svenska arkitekter borde s�ka inspiration. Och om en av Lissitskijs egna b�cker � �En arkitektur f�r v�rldsrevolutionen� � skriver han �Framtidstron och den lugnt segervissa optimismen i den boken skulle kunna f�rs�tta berg om den �teruppstod idag.� (DN 29.9.1973) �r verkligen Ekbom s� okunnig om att det redan finns en linje (om �n ganska oklar) mellan d� och nu, mellan det ryska 20-talet och dagens arkitektur, n�mligen den �funktionalistiska�? Ingen forskare och historiker f�rnekar idag att det forns klara paralleller i m�ls�ttningar, program och id�er hos revolutionsarkitekterna och de arkitekter i V�st som drev fram Funktionalismens och den moderna arkitekturens genombrott. Anatole Kopp, idag en av revolutionsarkitekturens mer k�nda talesm�n (se boken �Ville et Revolution�, Paris, 1967), m�ter n�stan all kritik mot revolutionsarkitekterna med bevis och dokument p� hur de h�mtade sin teoretiska och ideologiska n�ring fr�n marxismen. Men medan det politiska avantgardet r�rde sig p� �den vetenskapliga socialismens� mark s� uppeh�ll sig revolutionens arkitekter i helt andra landskap: bev�pnade med de vanligaste slagorden f�rberedde de intr�det i en framtida och avl�gsen v�rld. Deras id�er var ofta utopiska, och �ven om �framtiden varit n�ra� skulle deras id�er saknat trov�rdighet genom sin bristande f�rankring i samtiden.
De flesta revolutionsarkitekterna hade entusiastiskt tagit st�llning f�r revolutionen, och de marxistiska doktrinerna spelade ocks� en fundamental roll f�r deras praktiska och teoretiska verksamhet. Den springande punkten var emellertid att dessa arkitekter inte omsatte sina id& er i en samh�llelig praktik Trots att de i sina program och manifest alltid talade om folkets och massornas arkitektur eller om att arbeta ute bland folket s� �vergick de s� sm�ningom till ett �skyddat� liv p� ritkontoren och skolorna i Moskva och Leningrad. Ist�llet f�r att g� ut i samh�llet och tillsammans med folket, arbetarna och partikaderna l�sa de akuta bostadsproblemen � omf�rdelningen av bost�der t.ex., d�r arbetarfamiljer nu tog borgarklassens gamla paradv�ningar i anspr�k, borde rimligen ha kr�vt en n�rvaro av kvalificerade arkitekter � s� f�refaller det som om revolutionsarkitekterna n�stan enbart skulle ha �gnat sig �t att rita och projektera byggnader f�r ett socialistiskt framtidssamh�lle. De br�t totalt med alla existerande byggnadstraditioner och avvisade s�v�l de �ldre materialen och byggnadsmetoderna som de arkitektoniska formelementen, och detta trots att det i viss m�n existerade olika byggnadstraditioner som utvecklats i ett rimligt f�rh�llande till behov och resurser (t.ex. tr�hus- och timmertraditionen). P�verkade av marxismens analyser om produktivkrafternas tillv�xt och samh�llenas historiska fram�tskridande ritade arkitekterna sina byggnader i avancerad betong- och st�lteknik som ett krigsh�rjat Sovjet inte hade n�gra som helst f�ruts�ttningar att. till�mpa och utveckla. De ritade glasfasader som inte passade Sovjets kontinentala klimat. �n Litade de f�r �ett nytt s�tt att leva� som inte existerade. De sociala experiment de s�kte genomf�ra med och genom arkitekturen passade heller inte ett samh�lle d�r den prim�ra uppgiften var att ge folk tak �ver huvudet. S� t.ex. var de f� kollektivhus som byggdes s� extrema i sina ambitioner att fiaskot blev oundvikligt. Detta f�rv�rrades av att vissa arkitekter s�g kollektivhuset som den bostadsform som skulle l�sa bostadsfr�gan, en uppfattning som underl�ttade f�r byr�kratin att f�rl�jliga hela kollektivhusid�n.
�n f�rvandlade dessa arkitekter sina uppgifter till renodlat vetenskapliga problem d�r det g�llde att finna arkitekturens �objektiva� lagar och �en vetenskapligt-objektiv f�rklaring av den arkitektoniska gestaltningens grundelement�.
F�r vissa arkitekter reducerades d�rmed arkitekturen till n�got matematiskt best�mbart, och samma arkitekter f�rs�kte matematiskt best�mma och kartl�gga m�nniskornas behov f�r att kunna skapa en rationell och optimalt harmoniserad arkitektur utan �irrationella godtyckligheter�. �n str�vade revolutionsarkitekterna efter att l�ta arkitekturen framst� som ett entydigt, sakligt och of�rmedlat uttryck f�r funktion, konstruktion och nytta. Enligt t.ex. Lissitskij skulle formen �springa fram direkt ut ur konstruktionen�. �n ville dessa arkitekter under proklamatoriskt tal om internationalism skapa arkitektur som genom sina abstrakta geometriska former skulle kunna vinna universell giltighet, samtidigt som den avl�gsnat alla sp�r av n�gra �f�rhatliga� nationella former.
Det hela resulterade i en �fr�mmande� arkitektur som bannlyste de dekorativa eller f�rest�llande elementen och som f�rkastade alla befintliga byggnadstraditioner, en arkitektur som inte ankn�t till n�gon annan av det ryska folkets erfarenheter �n p� sin h�jd dess erfarenhet av maskiner (arkitekterna menade sj�lvklart ocks� att deras f�rs�k att anv�nda maskinen som f�rebild �gonblickligen f�rstods av massorna, n�got som det uppenbarligen finns mycket litet bel�gg f�r)!
Den kritiska inst�llning som �Fyra dr�mmar om arkitektur och marxism� och �Byggande i Sovjetunionen� (se t.ex. s.23) uppvisar gentemot revolutionsarkitekturen kan ocks� uttryckas med den danske arkitekten Niels Roloffs ord: �Den unga generationen arkitekter var socialister och entusiastiskt engagerade i tankar och id�er kring uppbygget av det framtida socialistiska samh�llet, men de hade ett mycket idealistiskt f�rh�llande till marxismen. Deras projekt var f�rst och fr�mst en hyllning till en utopisk revolution, men de var orealistiska. Som grund f�r sitt arbete saknade de en precis historisk analys av samh�llets f�rh�llanden, produktivkrafternas utvecklingsniv� och de materiella och ekonomiska resurserna. Deras teorier och arkitektur var inte tillr�ckligt vetenskapligt genomt�nkta.� (�Idealism/materialism�, tidskriften Arkitekten (dansk), s.209-220, 1972).
I sin uppg�relse med tidigare praxis � akademismen, eklekticismen, stilvalsarkitekturen � inneh�ll naturligtvis revolutionsarkitekturen m�nga progressiva drag. Det hela var dessutom sp�nnande, dj�rvt och fantasifullt, och de experimentella och vision�ra dragen i denna arkitektur m�ste sj�lvklart diskuteras, utvecklas och f�rsvaras mot varje f�rs�k att oskadligg�ra dem genom �att l�sa in dem i otillg�ngliga arkiv. Men n�r revolutionsarkitekterna ville f�rvandla sina teorier och projekt till generella normer f�r byggnadsutvecklingen och deras arkitektur s�kte universell giltighet, d� avsl�jades obarmh�rtigt dessa arkitekturdr�mmars inneh�ll, d� uppstod en of�rsonlig konflikt med verkligheten. D� visade det sig att denna �universella arkitektur� passade lika illa �verallt.
En del arkitekter erk�nde ocks� de enorma sv�righeter och mots�gelser de hamnat i. Men samtidigt hade en s� ambiti�s arkitekt och konstrukt�r som Lissitskij �inget l�rt�, utan 1929 skrev han sin bok om rysk arkitektur med en helt bekymmersl�s utvecklingsoptimism.
De ryska revolutionsarkitekterna var romantiker och idealister, och de var enormt oresonliga n�r det g�llde arkitekturfr�gor. Men samtidigt var de vision�rer som insisterade p� en diskussion om framtiden. Trotskijs kritik av de ryska futuristerna skulle d�rf�r kanske ocks� ha kunnat riktas mot dessa arkitekter: �Hur ogrundade futuristernas krav p� att f� monopol p� att f�retr�da den nya konsten �n var, s� kan man inte tr�nga bort futuristerna fr�n den process som f�rbereder framtidens konst.� (Litteratur och revolution, Partisanf�rlaget 1969, s.113)
Med 30-talets b�rjan kom v�ndpunkten. Revolutionsarkitekternas idealistiska projekt, vilka f�rutsatte material och metoder som �nnu inte existerade, hade inte kunnat l�sa byggnadsfr�gorna, varken arkitektoniskt eller socialt. De dj�rva projekten tillgodos�g heller inte den framv�xande byr�kratins krav p� monumentalitet och representativitet i arkitekturen, samtidigt som de i sina abstrakta former saknade all anknytning till den sovjetiska och ryska kulturen i stort. Detta var grunden f�r stalinbyr�kratins kritik, en kritik som ocks� m�tte ett ganska stort gensvar ute p� byggplatser och hos folk i allm�nhet. Resultatet blev att man i sovjetiskt byggande mer best�mt satsade p� existerande hantverksmetoder och byggde husen i sten. De �ldre arkitekter som verkat i 1800-talets anda och som ocks� varit flitiga under 20-talet tr�dde nu �ter fram i offentlighetens ljus. Tillsammans med de revolutionsarkitekter som anpassade sig till �den nya linjen� (m�nga slutade sin verksamhet) kastade de sig �ver de klassicistiska idealen, vilka nu snabbt f�rverkligades i fasaddekorationer, men f�rst efter hand slog igenom i planerna, d�r de �symmetriska kompositionerna� s�sm�ningom blev en lag f�r alla projekt.
F�rutom att stalinarkitekturen var en kraftig reaktion mot en arkitektur som inte f�rm�dde l�sa de praktiska byggnadsfr�gorna s� m�ste den naturligtvis delvis ses som en effekt av den sovjetiska byr�kratins konsolidering, som ett resultat av denna byr�kratis f�rs�k att �ven inom arkitekturens omr�de manifestera sin och den nya statens makt. Monumentaliteten betonades som n�got oerh�rt viktigt, och de klassicistiska och antika idealen st�ptes om i nya s�regna former. �nd� var det kanske fr�mst de italienska ren�ssanspalats sen sam fick tj�na som f�rebilder f�r merparten av de nya byggnaderna. Man sade sig vilja �sk�nka det unga sovjetiska samh�llet den klassiska kulturens skatter� (citat fr�n Byggande i Sovjetunionen, s. 20) och l�senordet f�r den nya arkitekturen blev: �Nationell till formen och socialistisk till inneh�llet�. Detta �l�senord� var fullt av mots�gelser och avsl�jade den stalinistiska konstteorins of�rm�ga och manipulatoriska karakt�r. Genom att form och inneh�ll definitivt skiljdes �t kunde man allt efter behov �ndra och med nya argument f�rklara n�gon av de tv� �sidorna�. Den nationella formen, t.ex. var ju inget annat �n ett �terupptagande av icke-ryska, klassicistiska ideal. Detta f�rklarades med att de l�nder och tidsskeden som ursprungligen utvecklat dessa ideal � antikens Grekland och ren�ssansens Italien � hade pr�glats av demokrati resp. en stark frihetsstr�van, dvs de representerade traditioner som det var v�rt att knyta an till.
Alla st�rre nybyggnader, �ven de v�ldiga bostadshus i fem till tio v�ningar som inramade de nyplanerade stora gatorna och prospekten, utsmyckades med kolonner, kraftfulla gesimser, takbalustrader etc. Sovjetmakten, dvs byr�kratin, manifesterade sig fr�mst i stora offentliga byggen. Tunnelbanestationerna i Leningrad och Moskva dekorerades som slottssalar. 1947-53 byggdes de sju �skyskraporna�
i Moskva, vilka trots motsatta intentioner �nd� tycks ha h�mtat sina f�rebilder fr�n motsvarande byggnader i det tidiga 1900-talets USA. Med 50-talet slog ocks� denna arkitektur igenom i andra arbetarstater, t.ex. i Kina och Korea, och i t.ex. Warzawa �r f.n. den mest illa omtyckta byggnaden just en kopia av dessa moskovitiska �skyskrapor�.
�verhuvudtaget riktades den st�rre delen av byggnadsverksamheten in p� offentliga byggen och industribyggnader. Under hela perioden blev bostadsbyggandet eftersatt, och i flera fall f�rekom det att bostadshus t.o.m. plockades ner f�r att l�mna material till andra byggnader, fr�mst d� industrianl�ggningar. Den industrialisering och rationalisering av byggnadsproduktionen som saknades, men likv�l beh�vdes, gjorde staten heller inte mycket f�r att p�b�rja � byggnads � och framf�rallt bostadsproduktionen var helt enkelt en mycket l�gprioriterad sektor i samh�llet. De arbetsintensiva hantverksmetoderna kom d�rf�r att helt dominera byggnadssektorn till fram p� 50-talet.
Det vore emellertid fel att tolka stalinarkitekturen som enbart ett svulstigt och pr�ligt uttryck f�r en degenererad partibyr�krati. M�nga av denna periods ambitioner har klart positiva drag. S� t.ex. blev kvarteret den sociala enhet som st�derna byggdes upp av. Husen avgr�nsade stora kringbyggda g�rdar med rilca planteringar, och i kvarteret l�g matsalar, klubblokaler, barnstugor och f�rskola. �ven om dessa kvarter inte fullbordades med en g�ng, s� g�r de idag ett ganska gott intryck med all sin gr�nska, sina v�lutnyttjade g�rdar, sin n�rhet till arbetarklubbar och gatans �stadsliv�. I �Byggande i Sovjetunionen� g�rs en tillr�ckligt nyanserad v�rdering av stalinarkitekturen som det kan vara v�rt att �terge:
�Det �r l�tt att tala om vad det var f�r fel med Stalintidens byggande och arkitektur. En s�dan kritisk granskning kom ocks� snart i Sovjet efter Stalins d�d (den hade b�rjat l�ngt tidigare men inte med s�dan polemisk kraft som Chrusjtjov gav den). M�nga hade st�llt upp och kallat h�ghusen i Moskva f�r d�lig smak, �stalinkrokan� och annat, bara f�r att de anade amerikanska skyskrapor fr�n 1900-talets b�rjan och inte hade 1950-talets glasfasader. Om man inte uppskattar 1800-talets stilarkitektur av principiella sk�l har man naturligtvis �nnu sv�rare att uppskatta Stalin-tidens arkitektur som kom ytterligare 50 �r f�r sent.
Men samtidigt kanske man kan h�vda att denna arkitektur p� m�nga s�tt �r mer sp�nnande �n det som kommit efter den. Det finns en s�llsam prakt och storslagenhet i den, n�got helt annat �n Tredje Rikets kyliga neoklassicism. Trots allt var det som p�gick i Moskva under Stalins tid en stadsomvandling av samma slag som Hausmanns boulevarder i Paris. Moskvas magistrater och chauss�er �r en m�rkv�rdig och mycket medvetet planerad upplevelse. De alltf�r f� bostadsomr�den som byggdes har en del f�rtj�nster, framf�rallt i utomhusmilj�n p� de stora g�rdarna. �verhuvudtaget �gnade man mycket stor omsorg �t den kollektiva milj�n. Storslagna gator, lummiga och ombonade g�rdar och stadsparker, p�kostade tunnelbanor och j�rnv�gsstationer, praktfulla teatrar och biografer fick kompensera torftiga bostadsf�rh�llanden och ett h�rt liv.� (s.28 och 30) Det �r dock knappast troligt att dessa offentliga manifestationer i kolonner kunde kompensera de politiska f�rh�llandena i 30-, 40- och 50-talets Sovjet. Snarare torde dessa monumentalbyggnader givit en motsatt effekt: Den klyfta mellan statens resurser och folkets standard, mellan byr�kratin och arbetarna, som h�r s� klart materialiserades kan endast ha bidragit till att �ka folkets vanmakt och politiska passivitet. En byr�krati som reser det ena palatset efter det andra som bevis p� sin makt uppmuntrar inte precis den politiska oppositionen.
Slutligen kan det vara riktigt att s�ga n�got om den stadsplanering och lokaliseringspolitik som dominerade denna period.
Fr�gan om mots�ttningen stad-land har alltid varit angel�gen f�r kommunister och f�r de ryska arkitekterna och planerarna blev fr�gan av central betydelse. P� 20-talet engagerade sig revolutionsarkitekterna intensivt i en debatt om nya stadstyper. De s.k. bandst�derna var de mest omdiskuterade. D�r skulle bebyggelsen l�ggas ut som ett band l�ngs de stora kommunikationslederna och mots�ttningen stad-land skulle �verbryggas genom att alla inv�nare fick tillg�ng till b�de stadens och landets f�rdelar. N�gra bandst�der byggdes aldrig. Ist�llet f�ljde man en annan politik. F�r att i nationell skala motverka koncentrationen till ett f�tal storst�der och regioner arr lades en rad helt nya st�der. Under den f�rsta fem�rsplanen, som inleddes 1929, p�b�rjades ett 60-tal nya st�der, d� fr�mst f�r att exploatera r�varor. Denna �kolonialisering� av underutvecklade lands�ndar har fortsatt fram till idag. N�gra siffror kan belysa:
�Stadsbefolkningen i Sovjetunionen �kade under tiden 1926-70 fr�n 26,3 milj. till 136,0 milj. Den snabba urbanisering har skett p� i huvudsak tv� s�tt.
� Befintliga st�der har vuxit med cirka 55 milj. inv�nare.
� �ver 900 nya st�der med sammanlagt 35 milj. inv�nare har anlagts.
Dessutom har stadsliknande samh�llen ... vuxit med �ver 15 milj. inv�nare. Urbaniseringen gick snabbast under de tv� f�rsta fem�rsplanerna n�r grunden lades till landets industrialisering.� (Byggande i Sovjetunionen, s. 57). Samtidigt som dessa siffror visar p� en enorm satsning p� nya st�der s� visar de ocks� att de existerande st�derna v�xt kraftigt och n�gon balans mellan stad- och land p� en regional niv� kan man knappast tala om idag.
I takt med industrins utbyggnad och den d�rmed sammanh�ngande urbaniseringen kr�vde ett betydligt mer rationellt byggande och en arkitektur som allt mer svarade mot de nya industriella metoder som successivt b�rjade till�mpas i byggnadsproduktionen. �Stalinarkitekturen hade efter kriget utvecklats till v�ldsamma '�verdrifter' i dekorerande, och de h�ga byggnadskostnaderna kom att st� i allt skarpare mots�ttning till den sv�ra bostadsbristen. Arkitekterna kritiserades f�r att t�nka mer p� byggnadernas yttre �n p� befolkningens bekv�mlighet. Den gamla arkitekturen, byggd p� hantverksarbete, kunde inte l�ngre fungera i en situation som kr�vde massproduktion och industriellt byggande� (Byggande i Sovjetunionen, s. 31).
Resultatet av denna kritik blev ocks� kraftiga f�r�ndringar i det officiella arkitektoniska formspr�ket, n�got som inte minst m�rktes i fasadutformningen. �Bostadsbyggandet f�rdubblades fr�n fem�rsplanen 1951-55 till fem�rsplanen 1956-60. Antalet elementbyggda hus �kade sju g�ng er fr�n 1954 till 1957. Kostnaden f�r fasadbekl�dnad utgjorde 15-20% av byggnadskostnaden i typprojekt fr�n 1950-54 och 2-3% i typprojekt fr�n 1956-57.� (Byggande i Sovjetunionen, s. 45).
Brottet med stalinarkitekturen skedde ungef�r vid 50-talets mitt. Den nya arkitekturen och planeringen ankn�t delvis till 20-talets konstruktivism, n�got som emellertid inte inneb�r att man kan se den som en direkt forts�ttning p� revolutionsarkitekturen. Tv� decenniers stalinistiskt �mellanspel� var inte bara ett tillf�lligt avbrott i f�rs�ken att utveckla en experimentell och vision�r arkitektur. Samh�llets politiska, sociala och ekonomiska strukturer hade avsev�rt f�r�ndrats under detta �mellanspel� och de arkitekter som gavs eller er�vrade inflytande vid 50-talets mitt saknade i stor utstr�ckning de politiska perspektiv och visioner som trots allt besj�lat 20-talets arkitekter. De kom d�rf�r att mer eller mindre helt identifiera sig med den byr�kratiska apparat som skulle administrera byggande och planering. Deras f�rs�k att anpassa arkitekturen till massproduktion och industriellt byggande kan d�rf�r ses som en parallell till Funktionalismens genombrott i den kapitalistiska v�rlden, en Funktionalism (�Funkis�), som med arkitekterna Corbusier och Gropiusi i spetsen p� ett auktorit�rt s�tt lade grunden f�r den sterila och likformiga (funktionella!) arkitektur i glas och betong som idag �r legio. De nutida arkitekterna, i V�st s�v�l som i �st, blev verkliga teknokrater som reducerade arkitekturen till fr�mst en teknisk fr�ga och en angel�genhet f�r experter. De teknokratiska visioner som de nya teknikerna lockade till hade dessutom st�rre m�jlighet att formuleras och f�rverkligas i ett land som Sovjet, d�r marken �gdes av staten och varje projekt genomf�rdes inom en planerad ram.
Den moderna sovjetiska arkitekturen skiljer sig knappast fr�n arkitekturen i t.ex. Bergsj�n eller Roseng�rd. De 100 000 nya l�genheter som f.n. �rligen byggs i Leningrad best�r vanligtvis av elementbyggda �limpor� i omv�xlande fem och nio v�ningar. Kanske st�r husen litet t�tare och kanske �r litet mer �g�rdsbildande�, eftersom man nu tycks ha �vergivit det ��ppna� plan-systemet av parallella huskroppar som (precis som i V�st) var resultatet av Funktionalismens mycket str�nga och �verdrivna krav p� sol, luft och ljus. Den st�rsta skillnaden mellan Leningrads f�rorter och Stockholms Tensta g�ller inte arkitekturen, utan kommunikationer, sociala institutioner och ... hyror. Barndaghem, aff�rer, kulturhus och n�rhet till kollektiva transportmedel finns i n�stan varje nybyggt sovjetiskt bostadsomr�de. Samtidigt �r hyrorna minimala, och �r endast avsedda att betala underh�llet av bostadshuset. Den sovjetiska planekonomin kan inte utan folkets medverkan automatiskt ge en god arkitektur. Men den har i stor utstr�ckning inneburit att vissa av massornas element�ra behov har kunnat tillgodoses.
Ovanst�ende beskrivning �r i f�rsta hand ett f�rs�k att bidra till att sl� s�nder den schematiska syn p� sovjetisk arkitektur som �r s� vanlig: P� 20-talet utvecklades en revolution�r och progressiv arkitektur, men med stalinbyr�kratins konsolidering likviderades de framsynta experimenten och byr�kratin p�bj�d en arkitektur som i v�ldiga kolonner, monument och paradgator skulle manifestera den ouppl�sliga enheten �folket � partiet � Stalin�.
Det saknas fortfarande en m�ngd kunskap om byggandet i Sovjet, men genom en kritik av revolutionsarkitekternas idealistiska utg�ngspunkter och ett f�rs�k att se f�rbi stalinarkitekturens mest groteska '�verdrifter kan vi redan nu �ka v�r f�rst�else f�r de mots�ttningar och problem som pr�glat by� ande och samh�llsliv i denna stat.
Bo Bergman
[1] Detta och f�ljande avsnitt om revolutionsarkitektur �r i stora drag en utvidgning av inledningsstyckena till �Fyra dr�mmar om arkitektur och marxism� (uppsatsen distribueras ocks� genom Bo Bergman /R�da Rummet/ G�teborg).