Ur Fj�rde Internationalen nr 6 (1/1972)
P�g�r det ett religionskrig p� Irland? Varf�r �r den irl�ndska arbetarklassen s� djupt splittrad? Varf�r finns det tv� IRA, och p� vad s�tt skiljer de sig? N.Weinstock tecknar i denna artikel en bakgrund till situationen f�r att besvara dessa och andra fr�gor.
Ingenting gl�ms bort av historiens g�ng. Irlands kamp f�r sj�lvst�ndighet mot den brittiska imperialismen � den �ldsta koloniala revolutionen, som ocks� var den som fick Marx att inse den koloniala fr�gans betydelse � dyker upp idag, n�r det brittiska imperiet n�stan fullbordat sin nedg�ng och f�r de flesta unga framst�r som ett minne fr�n det f�rg�ngna. Den store irl�ndske revolution�ren Connolly hoppades att gnistan som t�nts i hans land skulle spridas till hela Europa och leda till kontinentens frig�relse fr�n kapitalismen. Lenin s�g i den irl�ndska revolten 1916 b�rjan till den europeiska kapitalismens sammanbrott. �ver ett halvt �rhundrade senare har den irl�ndska fr�gan inte f�rlorat n�got av sina explosiva m�jligheter och fr�n denna revolution�ra h�rd bl�ser Revolutionens varma vind �ver Europa.
Irlands kolonisering g�r tillbaka till 1500-talet. Vid denna tid installerade den brittiska regeringen engelska och skotska protestantiska feodalherrar p� irl�ndsk mark, och irl�ndarna blev h�danefter arrendatorer och lantarbetare. Landet h�rjades av massakrer under Cromwell, n�r man flyttade dit anglo-saxiska protestantiska nybyggare i massor. Denna politik lyckades fullst�ndigt i Ulster i norr. I s�der f�rhindrade den irl�ndska reaktionen en total kolonisering. Men den h�rskande klassen �jord�garna � utgjordes i alla fall av engelska protestanter (eller angliserade irl�ndare), som stod i motsatsst�llning till de gaelisk-talande katolska massorna. 1703 �gde irl�ndska katoliker t.ex. bara 14% av landets jord. Religionen blev en symbol f�r det koloniala f�rh�llandet: katolicismen var de f�rtrycktas religion och protestantismen var nybyggarnas. Parallellt med detta f�rhindrade den av kolonialregimen p�tvingade ekonomiska stagnationen framv�xandet av en n�got s� n�r stark inhemsk bourgeoisi. Den koloniala regimens katastrofala konsekvenser f�r Irland visade sig under den stora hungersn�den 1845, som ledde till 1.500.000 m�nniskors d�d eller emigration.
Den irl�ndska nationella r�relsen n�dde sin f�rsta h�jdpunkt under det v�pnade upproret 1798. Under det f�ljande �rhundradet isolerade r�relsen sig i en klassisk politisk kamp, riktad fr�mst mot unionsakten av 1801, vilken inf�rlivade Irland med Storbritannien.
Men den avg�rande faktorn f�r den irl�ndska nationalismens utveckling blev arbetarr�relsens uppkomst. P� slutet av 1800-talet organiserade James Connolly � en av de mest framst�ende marxistiska ledare som Andra Internationalen frambringade � arbetarklassen i ett republikanskt socialistiskt parti. Fr�n sin vistelse i USA medf�rde han begreppet "industriell syndikalism". Han omsatte teorin i praktiken genom att b�rja organisera de okvalificerade arbetarna i fackf�reningar. Det Irl�ndska Socialistpartiet, som leddes av honom, blev strax f�re f�rsta v�rldskriget en attraktionspol f�r v�nsternationalisterna.
I oktober 1913 b�rjade han bygga upp Irish Citizen Army, en arbetarmilis �mnad att skydda de organiserade arbetarna mot fysiska angrepp fr�n kapitalisternas hejdukar. Denna sj�lvf�rsvarsk�r hade 1914 tusen medlemmar. P� sin kant bildade nationalisterna volont�ravdelningar som ett svar p� Ulsters protestantiska kolonialmilis. Bourgeoisin hade faktiskt sedan 1886 lyckats kanalisera Ulsters protestantiska massors missn�je mot katolikerna och nationalisterna genom att utnyttja nationalisternas katolska sekterism (och vilken katolicism: total underordning under Rom) och fr�nvaron av arbetarnas och b�ndernas krav i deras program. Fr�n 1893 organiserades protestanterna i Ulster milit�rt f�r att �verdriva den nationalistiska aktivitetens religi�sa och sekteristiska karakt�r. Detta �r ursprunget till den irl�ndska arbetarklassens splittring och till religionens anv�ndning som avledningsmedel.
P�sken 1916 satte Connollys arbetarmilis och Volont�rernas radikala minoritet �'Sinn Fein'� ig�ng upproret. Resningen skulle utvidgas till hela landet, men i sista �gonblicket motsatte sig Sinn Feins h�gerflygel en allm�n mobilisering av militanterna. Revolten i Dublin blev h�rigenom ett verk av drygt tusen milismedlemmar (varav 220 medlemmar av arbetarbrigaderna) och dess st�d ute p� landsbygden inskr�nktes till n�gra isolerade resningar utan samordning. Revolten krossades efter en vecka och dess ledare avr�ttades, bland dem Connolly som s�rats allvarligt. Trots nederlaget var detta den irl�ndska revolutionens b�rjan.
'Sinn Fein' utvecklas, men utan klart och sammanh�ngande politiskt och socialt program. Endast Connolly t�nkte p� den framtida irl�ndska "Republikens" klassinneh�ll (liksom socialisten Larkin, men han befann sig f�r tillf�llet i USA). Vid slutet av kriget organiserade de irl�ndska Volont�rerna razzior mot polisen f�r att komma �ver vapen. De rekryterade sina anh�ngare bland sm�b�nder, lantarbetare och arbetsl�sa. Deras arma �r demokratisk men har inte n�got preciserat program , vilket uttrycker deras f�rvirrade sociala m�ls�ttning. I valet 1918 segrar Sinn Fein, trots att dess kandidater �r f�ngslade. De valda utropar sig till parlament (Dail) och Volont�rerna blir Irl�ndska Republikanska Arm�n (IRA). En revolution�r makt uppr�ttas i landet, vid sidan av kolonialadministrationen.
Republiken avsl�jar emellertid genast sitt klassinneh�ll. Man anv�nder sig av IRA f�r att f�rhindra de jordl�sa b�nderna och sm�odlarna fr�n att ockupera och f�rdela de stora jord-egendomarna.
P� grund av bristen p� socialt program f�r Sinn Fein och Republiken inga sympatier bland Ulsters fattiga protestanter. Fr�n juli 1920 till juli 1921 dr�nker britterna landet i eld och blod f�r att krossa Republiken. F�rg�ves.
Irl�ndska och brittiska ledare �nskade ett slut p� fientligheterna, eftersom de radikaliserade massorna p� ett farligt s�tt. Knappt hade vapenvilan slutits, f�rr�n strejkerna m�ngdubblades. Trots fr�nvaron av kommunistisk eller socialistisk ledning ockuperar Limeriks arbetare fabrikerna i maj 1921 och s�tter sj�lva i g�ng produktionen i den r�da fanans tecken. I september organiseras en sovjet i Corks hamn. D�refter kommer turen till herdarna i Clane-kommitt�n, som ockuperar sina h�rskares jord. Men i st�llet f�r att dela upp den, organiserar de sovjeter f�r gemensamt bruk av jordegendomarna. Den nationella kampen frigjorde oanade revolution�ra krafter.
Det �r i detta revolution�ra sammanhang som den republikanska r�relsens borgerliga och agrara flygel 1920 undertecknar f�rdraget som uppr�ttar den Irl�ndska Fristaten. Enligt detta f�rdrag f�rblir Irland anslutet till Storbritannien s�som "dominion", och landets ekonomiska beroende kvarst�r.
Den norra delen, med protestantisk majoritet, skiljs fr�n det neo-koloniala Irland och forts�tter att vara underkastat Londons direkta herrad�me, med de fanatiska protestanternas st�d.
Det �terst�r att p�tvinga IRA:s militanter denna bedr�gliga kompromiss, och f�rklara f�r dessa militanter att deras offer inte kommer att leda till ett enat och sj�lvst�ndigt Irland. Efter en f�rvirrad period, d� den nya borgerliga statens auktoritet allvarligt ifr�gasattes av de V�pnade Republikanerna, beslutar h�gern att genomdriva f�rdraget med v�ld genom ett inb�rdeskrig. En fruktansv�rd repression mot IRA b�rjar, och striderna varar till 1923. Under denna period lider arbetarr�relsen av bristen p� en militant ledning, som �r fast besluten att k�mpa f�r en Arbetarrepublik. De radikala republikanerna tvingas trotsa massornas demoralisering och utmattning, de olyckliga konsekvenserna av IRA:s negativa inst�llning till b�nderna och deras of�rm�ga att f�ra fram socialistiska krav.
En resolution som antogs av Kommunistiska Internationalens IV:e kongress 1923 visar hur den republikanska h�gern genomf�rde sina kontrarevolution�ra behov.
"Kommunistiska Internationalens IV:e kongress protesterar energiskt mot avr�ttningarna av fem nationalistiska revolution�rer, som �gde rum den 17de och 25 november p� Irl�ndska Fristatens order. Den riktar v�rldsproletariatets uppm�rksamhet p� detta bestialiska d�d som kr�ner den vilda terror som h�rjar i Irland. �ver sextusen m�nniskor som modigt bek�mpade den brittiska imperialismen har redan f�ngslats: m�nga kvinnor har tvingats hungerstrejka i f�ngelse och redan har 1.800 �tal v�ckts under fem m�naders kamp mot terrorn. Denna kamps grymhet �r v�rre �n "Black and Tam" (brittiska koloniala legoknektar), de italienska fascisterna eller de amerikanska "Trust Thugs" (kapitalistiska miliser). Fristaten � som utan att tveka anv�nt artilleri och ammunition de f�tt av engelsm�nnen, gev�r, bomber och till och med flygplan med kulsprutor mot b�de folkmassor och revolution�rer � kr�ner alla sina f�rbrytelser med den brutala avr�ttningen av fem m�n, enbart d�rf�r att de hade vapen i sin �go"
Den "Irl�ndska Fristatens" frihet best�r i friheten att exploateras av den brittiska imperialismen.
I Ulster bef�stes den engelska dominansen genom ett fullt utnyttjande av den religi�sa fanatismen, som den dominerande klassen omsorgsfullt underbl�ser. Koloniseringen avfolkade Irland genom sv�lt, umb�randen och kolonial �verexploatering. Den drev miljoner jordbrukare i ruin och landsflykt, f�rvandlade dem kollektivt till en nedklassad nation, d�md till arbetsl�shet och tiggeri, utan andra framtidsutsikter �n att tj�na som billig arbetskraft f�r den engelska och amerikanska kapitalismen. Den har � med undantag av n�gra tiotusental lantbor � utrotat det nationella spr�ket. Under dessa f�rh�llanden blev religionen det sista b�lverket f�r de koloniserades nationella identitet. Detta betyder att "religionskriget" som utk�mpades mellan protestanter och katoliker � eller snarare av protestanterna mot katolikerna � inte var n�got annat �n det deformerade ideologiska uttrycket f�r det irl�ndska folkets permanenta nationella och sociala f�rtryck. Fram till 1800-talet omv�ndes f�r �vrigt de ledande irl�ndska skikten massvis, vilket klart visar protestantismens funktion som kolonial ideologi p� Irland
Men liksom den sionistiska koloniala strukturen inte kunde hindra den palestinska r�relsens p�nyttf�delse inom Israels gr�nser och liksom �verexploateringen av afro-amerikanerna i USA ledde till de svartas revolt, kunde inte bildandet av det med Storbritannien konstitutionellt inf�rlivade Ulster kv�va den irl�ndska nationalistr�relsen inom sj�lva den nordirl�ndska garnisionsstaten. Den katolska minoritetens demografiska tillv�xt skakar rent numeriskt den koloniala statens grundvalar: 34 % av Ulsters totala befolkning �r katoliker, men p� grund av de fattiga katolska skiktens h�ga nativitet �r endast 30 % av barnen under tio �r protestanter.
F�r att beh�rska den �verexploaterade katolska befolkningen, f�r vilka religionen �r en nationalistisk symbol, har man i Ulster uppr�ttat ett valsystem som p� ett fullkomligt kr�nkande s�tt gynnar protestanterna. I Derry har t.ex. 30.000 katoliker bara tv� tredjedelar av de 22.000 protestanternas valrepresentation. Det speciella valfusket i Ulster har till och med f�tt ett eget namn: "gerrymandering". Detta resultat erh�lls genom olika f�rfaringss�tt, bland annat genom begr�nsning
av r�str�tten till besuttna. D�rtill kommer den systematiska diskrimineringen i administrationen och i anst�llningar, som kompletterar katolikernas socio-ekonomiska och kulturella handikapp. De utg�r arbetarklassens mest f�rtryckta skikt. Massarbetsl�sheten � 20% i Derry � fattigdomen och de uppr�rande levnadsf�rh�llandena drabbar till st�rsta delen de systematiskt missgynnade katolikerna. En protestantisk milis, "B-Specials", g�r bilden fullst�ndig. Och detta �r i V�steuropa, i en "parlamentarisk demokrati". Redan 1870 j�mf�rde Marx de irl�ndska katolska arbetarnas villkor med negrernas i Sydstaterna, och f�rd�mde den koloniala alienation de engelska arbetarna utsattes f�r som kolonialismens fogliga instrument. Denna koloniala diskriminering har haft och forts�tter att ha verkningar i sj�lva England, d�r de irl�ndska arbetarna tj�nstg�r som invandrad arbetskraft utsatt f�r samma koloniala och rasistiska f�rdomar.
Man kan f�rest�lla sig vilken betydelse den styrande brittiska klassen tillm�ter bevarandet av dessa sekelgamla chauvinistiska f�rdomar, som s� tragiskt (men onekligen mycket l�gligt! ) splittrar arbetarna. I en sl�ende formulering av den irl�ndska koloniseringens skadliga roll f�r det engelska proletariatets klassmedvetande utropade Marx: "Det �r i Irland h�vst�ngen m�ste anbringas". Den irl�ndska fr�gan �verskrider allts� �ns ramar. Frig�relsen av den engelska arbetarklassens revolution�ra potential �r delvis beroende av denna fr�gas l�sning.
Arbetarledaren Connolly, som b�ttre �n n�gon annan efter Marx , f�rstod den irl�ndska nationella fr�gans latenta klassinneh�ll, varnade republikanerna f�r att g�ra en fetisch av den formella sj�lvst�ndigheten. "Om ni driver ut den brittiska arm�n i morgon och hissar den gr�na fanan (den irl�ndska) �ver Dublins slott �skrev han� s� har alla era anstr�ngningar varit f�rg�ves om ni inte b�rjar organisera den Socialistiska Republiken. England kommer att beh�lla sin dominans genom sina jord�gare, sina finanskapitalister och genom hela systemet av kommersiella och personliga institutioner som uppr�ttats i detta land och bevattnats av v�ra m�drars t�rar och v�ra martyrers blod."
Det sj�lvst�ndiga Irland har idag mer �n tre miljoner inv�nare. I detta land av �verv�gande agrar karakt�r fortfarande, uppr�tth�lles statsmakten genom ett f�rbund mellan den administrativa byr�kratin (�rvd fr�n britterna) och storbourgeoisien, som i sitt sl�pt�g har de stora jord�garna, sm�bourgeoisien och kyrkan. Statsmaktens tv� armar tj�nar framf�r allt som f�rbindelsel�nkar med den anglo-amerikanska kapitalismen i storbourgeoisiens fall, och med den gemensamma marknadens kapital i de h�gre tj�nstem�nnens fall. Det kommersiella utbytet med Storbritannien ger ekonomin dess puls. Samtidigt tvingar den lokala bourgeoisiens svaghet staten att g�ra investeringar direkt i ekonomin f�r att uppv�ga bristen p� utl�ndska investeringar, vilka systematiskt uppmuntrats sedan 1957. Ett h�nsynsl�st pr�stv�lde
Trots detta �r socialbudgeten proportionellt den l�gsta i Europa med undantag av Portugal. Detta leder oss till att unders�ka den roll som spelas av katolska kyrkan, som i konstitutionen 1937 fick en "speciell st�llning". Det irl�ndska pr�sterskapet har p� ett gl�nsande s�tt tj�nat bourgeoisiens intressen genom att hejda alla ansatser till social och kulturell frig�relse, genom att spela rollen som den �rkereaktion�ra konservatismens b�lverk, genom att med v�ld mots�tta sig minsta f�rs�k att frig�ra regimen fr�n britternas indirekta dominans. Vi beh�ver bara komma ih�g att kyrkan g�r uppror mot fotbollsmatcher med det "ateistiska" Jugoslavien, att den ut�var en fruktansv�rd kulturell censur och att den �r en v�ldsam motst�ndare till sociallagstiftning och fri h�lsov�rd f�r m�drar och sp�dbarn. Den av kyrkan inspirerade lagstiftningen l�t s� sent som 1967 d�ma aff�rsm�n som s�lt preventivmedel till f�ngelsestraff ! Trots att den irl�ndska skoltiden �r den kortaste i Europa , tar religionsundervisningen den st�rsta delen (kurserna i religion �verskrider med 50% den l�ngd de har i Spanien! ). Med tanke p� denna kv�vande atmosf�r f�rst�r man att alla betydande irl�ndska f�rfattare tvingats l�mna sitt hemland f�r att kunna andas fritt � Joyce, O'Casey, Becket etc.
L�gg d�rtill de upprepade sympatier hierarkin uttryckte under 30-talet och under andra v�rldskriget f�r en fascistisk populism och dess upprepade f�rd�manden av IRA. Kyrkan �r helt tydligt ett b�lverk f�r regimen � och om man ser till den fr�nst�tande roll den spelar f�r varje utomst�ende betraktare � ett objektivt st�d f�r den protestantiska fanatismen, som den spelar i h�nderna genom sin sekteristiska chauvinism och upplysningsfientlighet.
De radikala republikanerna i IRA (Irl�ndska Republikanska Arm�n) som bek�mpats av den bastardrepublik som v�nde sig mot dem efter F�rdraget, utsattes 1923 f�r en fruktansv�rd repression. Denna milit�ra organisations fortsatta existens hotade den borgerliga ordningen. D�rf�r f�rs�kte De Valera under 30-talet att ers�tta v�ldet han tidigare anv�nde med vackra l�ften. Han f�rs�kte locka �ver dess militanter till den v�pnade polisen och den officiella milisen och beviljade pensioner �t veteraner fr�n inb�rdeskriget f�r att t�mma IRA p� dess livskraft. Men �ven om IRA f�rsvagades av splittringar och avhopp �verlevde organisationen. Den irl�ndska staten tvekade d�rf�r inte att anv�nda d�dsstraffet mot dess militanter, s�rskilt 1944, sedan man hade f�rs�kt att likvidera organisationen genom undantagslagstiftning 1939. Den irl�ndska bourgeoisien kunde inte k�nna sig s�ker p� sin makt s� l�nge en underjordisk milit�r styrka frammanade minnet av inb�rdeskriget.
De republikaner som gjort uppror mot f�rdraget fr�n 1920 hade besegrats 1922. Under denna kampanj anv�nde IRA en dj�rv taktik, grundad p� effektiva bakh�ll och bombattentat, som de omsorgsfullt hade f�rb�ttrat. Den till s�dana aktioner begr�nsade gerillan manade till hj�ltemod men f�rblev n�dv�ndigtvis inskr�nkt i omfattning. �ven om IRA utgjorde den milit�ra grenen av en politisk r�relse med ganska tydliga socialistiska tendenser � Sinn Fein � karakt�riserades den framf�r allt av fr�nvaron av ett politiskt program eller en politisk strategi. Dess ideologi kan sammanfattas som anv�ndandet av v�ld �f�r att befria Irland. Under �ren 1938 till 1942, och 1956 till 1962, f�rs�kte r�relsen tv� g�nger starta en befrielsekampanj i Nordirland. Men mod, dj�rvhet och uppfinningsrikedom kunde inte f�rhindra misslyckandet. IRA var isolerat fr�n massorna. Repressionen i s�der motsvarades av interneringarna av misst�nkta i Ulster. Kommandoaktionerna �ver gr�nsen v�ckte endast passiv sympati.
1962 var den sista kampanjens misslyckande uppenbart. Organisationens medlemmar h�ngav sig �t djuplodande sj�lvkritik f�r att finna orsakerna till sitt nederlag och framf�r allt orsakerna till sin isolering.
I detta kapitalisternas paradis, som den irl�ndska republiken fortfarande �r, varslar strejkernas och klasskampens v�ldsamhet om framtidens omv�lvningar. Men det var i Ulster revolutionens j�sning gav sig till k�nna �r 1968. Medborgarr�ttsr�relsens framg�ng, de veritabla pogromer som "B-specials" genomf�rde liksom den koloniala repression Ulsterpolisen h�ngav sig �t, st�rde polisstatens �mt�liga j�mvikt. De katolska massornas medvetenhet som stimulerats av de senaste �rens internationella revolution�ra kamp, tog sig inf�r den blinda repressionen uttryck i barrikader, resta i Belfast och Derry kring kvarter som befriats fr�n polisens n�rvaro.
Den av katolikerna uppr�ttade dubbelmakten i kvarteren, deras envisa motst�nd mot repressionen kr�vde en "normalisering" f�r att g�ra det m�jligt f�r den brittiska imperialismen att krossa den upproriska minoriteten med tyst hj�lp fr�n s�derns irl�ndska bourgeoisie, vilken �ven den hotades av den revolution�ra smittan. Wilsonregeringen lyckades med sina reforml�ften uppn� ett andrum mellan augusti 1969 och juli 1970 genom att utnyttja barrikadk�mparnas handfallenhet inf�r en konfrontation med statsmakten i Ulster. Tack vare denna frist kunde Storbritannien genomf�ra den milit�ra ockupationen av Ulster, under f�rev�ndning att "skydda" katolikerna. Den brittiska imperialismen har en l�ng tradition av f�rtryck och splittringsf�rs�k i Indien, Palestina, Cypern och p� andra st�llen dit den str�ckt sitt v�lvilliga "beskydd" av folk den f�rtryckt.
Innan den katolska minoriteten er�vrade gatan hade dess politisering stimulerats av olika politiska r�relser (People's Democracy, Medborgarr�ttsr�relsen), som tycktes bli tagna p� s�ngen av den revolution�ra utvecklingen. F�r att inte tala om deras socialdemokratiska ledningar, som visade sig fullst�ndigt of�rm�gna att ingripa i massr�relsen.
Den brittiska milit�rockupationen av Ulster f�rde �ter fram IRA i f�rsta ledet, eftersom detta var den enda r�relse som var ideologiskt beredd p� en milit�r konfrontation med den brittiska imperialismen. IRA lyckades emellertid inte g�ra ett v�pnat ingripande i den f�rsta periodens strider och detta resulterade i nya tvister inom r�relsen. Dessa tvister �kade de redan existerande meningsskiljaktigheterna om orsakerna till nederlaget 1956-62, som delat organisationen sedan 1965. Resultatet blev en splittring av IRA (och av Sinn Fein, som uttrycker den republikanska str�mningen p� det politiska planet). De s� kallade "Officials" (vars organ �r United Irishman) ifr�gas�tter den traditionella inriktningen, utvecklas mot en global politisk strategi centrerad kring socialismen och f�rs�ker placera den milit�ra aktiviteten inom ramen av ett m�ngsidigt politiskt handlande. Den ifr�gas�tter den annars heliga principen att bojkotta val. Det verkar ocks� som om denna riktning inom IRA l�gger mycket st�rre vikt vid katolikernas organisering i de befriade omr�dena �n vid gerillaaktioner och annat v�pnat motst�nd.
"Provisionals" (vars organ �r An Phoblacht) representerar n�rmast IRA:s gamla tradition. D�rf�r g�r den v�pnade kampen mot britterna, enligt deras uppfattning, f�re all annan aktivitet. De visar sig mera offensiva och aktiva i det v�pnade motst�ndet och tycks d�rf�r f� st�rre anslutning _fr�n ungdomen. Deras politiska inriktning verkar d�remot vara mindre socialistisk �n "Officials". De anklagar f�r �vrigt de senare med viss envishet f�r att st� under "kommunistiskt" (dvs marxistiskt) inflytande, vilket somliga tolkar som ett uttryck f�r antikommunism och andra som ett ifr�gas�ttande av "Officials" aktiviteter, som f�refaller dem vara mer eller mindre reformistiska.
Vid sidan av dessa tv� massriktningar, som obestridligen just nu leder det milit�ra motst�ndet mot den brittiska n�rvaron i Ulster, finns det mindre grupper som "Saor Eire" (fritt Irland), en socialistisk och v�pnad republikansk bildning som har genomf�rt en rad v�pnade expropriationer av irl�ndska banker f�r att samla kapital till militanternas bev�pning i norr. Ett avsnitt ur deras manifest visar p� ett mycket riktigt s�tt hur man b�r bed�ma de nuvarande r�relserna : "Det �r inte antalet sidor av Marx man har f�rst�tt som g�r n�gon till revolution�r, utan det som r�knas �r f�rm�gan att f�rbereda sig f�r revolutionen, att delta i den och att genomf�ra den". Detta inneb�r att man inte kan g�ra n�gon slutgiltig bed�mning av den ena eller andra IRA-fraktionens sociala inriktning p� grundval av proklamationer, ofullst�ndiga st�llningstaganden eller enstaka aktioner. Det �r organisationens totala praktik som under kampens g�ng kommer att visa vilken linje som �r den revolution�ra marxismens. V�r uppgift �r naturligtvis att st�dja alla de som med vapen i hand k�mpar mot den brittiska imperialismen.
Ungef�r tjugotusen brittiska soldater avpatrullerar nu Ulster utan att kunna beh�rska det irl�ndska motst�ndet. Ockupationsstyrkorna uppf�r sig med samma traditionella barbari som utm�rkte "B-specials" och den koloniala polisen i augusti 1969. �ver �ttatusen flyktingar har l�mnat landet. Det brittiska st�det till "orangisterna" (ultrakolonialistiska protestanter) har uppenbarligen underbl�st en religi�s fanatism, som tar sig uttryck i att hela bostadskvarter br�nns ned.
L�ngt ifr�n att f�rsvaga motst�ndet, ingj�t tv�rtom de godtyckliga och obegr�nsade avskedanden � som gjordes p� grundval av en typisk kolonial lag fr�n 1922 � nytt blod i den republikanska r�relsen. Bland de hundratals arresteringar som nyligen bekr�ftats, tycks relativt f� militanter fr�n IRA:s tv� fraktioner �terfinnas. I geng�ld finner man d�r �tskilliga syndikalister, socialister och medborgarr�ttsmilitanter som om�jligen kan f�rv�xlas med "bev�pnade terrorister". P� s� s�tt avsl�jar repressionen �nnu mer den brittiska n�rvarons och statsmaktens verkliga koloniala natur.
IRA sj�lv � och detta g�ller b�da fraktionerna � �r m�ktigare �n n�gonsin. F�r f�rsta g�ngen i Irlands revolution�ra historia sedan 20-talet r�r de sig bland de f�rtryckta massorna i norr som den ber�mda fisken i vattnet. D�rf�r framst�r den massiva interneringen och den organiserade terrorn som ineffektiva, i motsats till vad som tidigare var fallet. Den v�ldsamma reaktionen i Nordirland, som �verraskade den konservativa regeringen, bevisar detta. � andra sidan �r det ot�nkbart att de irl�ndska massorna i s�der l�nge till kommer att �se sina nord-irl�ndska br�ders kamp med armarna i kors, eller att de forts�tter att tolerera sina ledares brottsliga samarbete med Londonregeringen. Dessutom: i samma utstr�ckning som katolikernas kamp i Ulster ifr�gas�tter Polisstaten i norr och dess koloniala struktur, underminerar den samtidigt den Irl�ndska Republikens grundvalar, vars sociala, ekonomiska och politiska struktur best�ms av det ruttna F�rdraget fr�n 1920. Att f�rst�ra j�mvikten i norr inneb�r att skaka tvillingregimen i s�der: den irl�ndska revolutionen har bara b�rjat!
SOLIDARITET MED IRLANDS FOLK MOT DEN BRITTISKA IMPERIALISMEN !
SJ�LVBEST�MMANDER�TT �T IRLAND !
SEGER �T I.R.A. !