Ur Fj�rde Internationalen 1/1969
Tjeckoslovakien, som var den ekonomiskt mest utvecklade bland arbetarstaterna, var samtidigt den som hade minst ber�rts av �avstaliniseringen�. Det stela byr�kratiska systemet hade framkallat stagnation inom ekonomin. Klyftan mellan Tjeckoslovakiens och de industrialiserade kapitalistiska l�ndernas tekniska niv� �kade. Massornas levnadsstandard h�ll sedan n�gra �r p� att sjunka. Hela den sociala aktiviteten befann sig i en �terv�ndsgr�nd. Kommunistpartiet hade mer och mer isolerats fr�n nationens levande krafter, s�rskilt fr�n ungdomen, som av kaserndisciplinen hindrades fr�n varje sj�lvst�ndigt, skapande initiativ.,
En del av statens ekonomiska apparat och en del av partiapparaten f�rstod n�dv�ndigheten av att mots�tta sig Novotnys ledning. Under n�gra m�nader p�gick en v�xelverkan mellan striderna inom den ledande partiapparaten � ena sidan och de intellektuellas och studenternas demonstrationer och krav � andra sidan.
Slutligen avl�gsnades Novotny fr�n sina positioner, f�rst som partisekreterare, sedan som statschef, och ersattes i partiledningen, tack vare en liten majoritet i Centralkommitt�n, med Dubcek: Den sovjetiska ledningen, som Novotny kallat till hj�lp, b�jde sig till en b�rjan f�r detta byte, eftersom den vid denna tidpunkt inte s�g n�gon som helst fara i den av Dubcek planerade politiken. Han hade ingen avsikt att l�mna Warszawapakten � f�r att icke tala om ett alliansbyte (vem skulle f�rresten dr�mma om att en tjeckoslovakisk regering vid nu r�dande uppdelning av v�rlden t�nkte p� en allians med V�sttyskland?). Sovjetregimen hade vid denna tidpunkt inte heller n�gra inv�ndningar vare sig mot ett st�rkande av Tjeckoslovakiens ekonomiska relationer med v�stv�rlden eller mot ekonomiska reformer av teknokratisk typ i syfte att stimulera den tjeckoslovakiska ekonomin. Att Kreml i detta skede accepterade Dubceks politik bevisar � om ett s�dant bevis �nnu beh�vs � att vissa av de argument som i dag anv�nds mot honom bara �r svepsk�l och icke utg�r det verkliga motivet f�r invasionen i Tjeckoslovakien.
De ekonomiska och sociala konsekvenserna av olika arbetarstaters �ekonomiska reformer� har sedan n�gon tid inom den internationella revolution�ra arbetarr�relsen gett n�ring �t riktningar som tror p� en risk f�r kapitalismens �teruppr�ttande i dessa stater. Vissa av dessa staters internationella relationer, b�de med andra arbetarstater och med kapitalistiska stater, har st�rkt dessa farh�gor. Jugoslaviens fall har i detta avseende uppfattats som typiskt. De nya tjeckiska ledarnas sympatier f�r den jugoslaviska politiken har gett ytterligare n�ring �t farh�gorna.
Denna h�gerpolitik p� inrikes- och utrikesplanet (som i stor utstr�ckning �r en reaktion mot Kremls stormaktspolitik gentemot de mindre arbetarstaterna) �r f�rvisso f�rkastlig. Men den kan inte anses inneb�ra kapitalismens �terst�llande. En s�dan uppfattning skulle f�ruts�tta m�jligheten av en gradvis �verg�ng fr�n arbetarstat till borgerlig stat, fr�n icke-kapitalistisk ekonomi till kapitalistisk ekonomi: den skulle vara en omv�nd reformism. Det finns ingen kapitalism utan borgarklass vid makten, dvs. utan privat�gande av produktionsmedlen och av samh�llets produktions�verskott. Kapitalismens �teruppr�ttande �r endast m�jligt om en ny borgarklass till�gnar sig de tunga produktionsmedlen och st�rtar arbetarstaten f�r att skapa en annan stat till sin egen tj�nst. Ingenting av allt detta har skett i Jugoslavien, ingenting av allt detta hotade i Tjeckoslovakien. I Jugoslavien har strejkerna 1966-67 och studentdemonstrationerna i maj-juni 1968 visat att om ledningens h�gerpolitik framkallat sv�ra mots�ttningar i ekonomi och samh�lle s� har de samh�llskrafter som �r mest h�ngivna socialismen varit i st�nd att resa sig mot denna politik, som gynnar samh�llsskikt av sm�borgerlig typ.
I Tjeckoslovakien har man inte kunnat konstatera n�got pro-kapitalistiskt samh�llsskikt som skulle vara i st�nd att organisera sig f�r att s�ka �terst�lla det privata �gandet av produktionsmedlen och av samh�llets produktions�verskott. Tv�rtom, i detta land d�r b�nderna endast �r en liten minoritet och ett klassmedvetet och traditionsrikt proletariat bildar folkets stora majoritet har situationen snabbt utvecklats i den socialistiska demokratins fav�r. Det �r proletariatet som snabbt angett riktningen f�r h�ndelsernas g�ng.
De tjeckoslovakiska arbetarna visade sig i b�rjan tveksamma, till och med misst�nksamma, inf�r de f�rordade f�r�ndringarna. De fruktade, icke utan sk�l, att de ekonomiska reformerna skulle medf�ra prisstegringar, s�nkt levnadsstandard och hot om arbetsl�shet. Det fanns i den nya regeringens politik varken n�gon appell f�r ett reellt arbetarstyre i f�retagen eller n�gon tendens till st�rre j�mlikhet; tv�rtom kr�vde byr�kratins �liberala� flygel till och med �kade privilegier. Men kampen mellan byr�kratins tv� flyglar och Novotnys motst�nd framkallade diskussioner i landet. Dessa resulterade i en allm�n vitalisering av det politiska livet, som p�verkade arbetarklassen och tr�ngde in i f�retagen och i organisationerna (parti-, fackliga, ungdomsorganisationer osv.). Detta ledde till kamp f�r en rehabilitering av offren f�r de stalinistiska utrensningarna, uppkomst av politiska klubbar, kamp f�r frihet �t den socialistiska pressen, kamp f�r censurens slopande och f�r avskaffande av den hemliga polisen och dess undertryckningsapparat. Arbetarnas medvetenhets- och aktivitetsniv� h�jdes p�tagligt. Talrika partikommitt�er blev helt och h�llet utbytta. Den 14:e partikongressens delegater valdes antingen direkt av basen eller under massornas tryck. Utkastet till nya partistadgar bar vittnesb�rd om trycket fr�n de skikt som ville �terst�lla de leninistiska normerna f�r partilivets inre demokrati. Denna kamp, j�mte kampen mot censuren i press, radio och TV, bildade axeln i den politiska strid som f�rdes �ver hela landet.
De sovjetiska ledarna b�rjade k�nna oro inf�r denna r�relse som utvecklade sig oberoende av Dubceks ledning, som antog masskarakt�r, inte ville n�ja sig med en �avstalinisering� i homeopatiska doser och en �liberalisering� som berodde av stats- och partiledarnas goda vilja, en r�relse som tv�rtom s�kte stadf�sta en �kta socialistisk demokrati. �n v�rre, Dubcek-gruppen visade sig i avsev�rd utstr�ckning mottaglig f�r massornas v�xande tryck som det blev allt sv�rare att motst�.
Denna situation oroade ledarna i Kreml och deras satelliter avsev�rt, och denna oro g�llde st�rre sammanhang �n Tjeckoslovakien. Alla informationer b�r samst�mmigt vittnesb�rd om att den �tjeckoslovakiska v�ren� f�ljdes med stort intresse och stor sympati i de �steuropeiska l�nderna, i synnerhet i Sovjetunionen, d�r regimen sedan snart tv� �r hade blivit alltmer auktorit�r och bl.a. �terkallat de �friheter� som man n�gra �r tidigare beviljat intelligentsian. Ledarna i Kreml f�rst�r b�ttre �n n�gon annan situationen i Sovjetunionen och de �terverkningar som ett �terst�llande av den prolet�ra demokratin i Tjeckoslovakien skulle kunna f� i deras eget land. I det �socialistiska l�grets� alla stater hade str�vandena efter en socialistisk demokrati blivit allt starkare. R�ster lyckades tr�nga igenom den byr�kratiska censuren och p�minna om den fundamentala sanningen att ett socialistiskt samh�lle b�r vara m�nskligare och friare �n det mest demokratiska borgerliga samh�lle. Och h�r b�rjade nu Tjeckoslovakiens arbetare, studenter och intellektuella i handling bevisa att denna socialistiska demokrati i ett ekonomiskt utvecklat samh�lle var en reell m�jlighet. Om man tar h�nsyn till det faktum att den �tjeckoslovakiska v�ren� v�ckte stort intresse hos de ekonomiskt utvecklade kapitalistiska l�ndernas arbetarmassor, vilka f�r f�rsta g�ngen sedan oktoberrevolutionens tidiga �r s�g socialismen f�renad med politisk demokrati, hur mycket mer borde d� icke detta exempel v�cka hopp och, vid framg�ng, stimulera r�relser och mobiliseringar bland arbetarna i Sovjetunionen och andra arbetarstater, d�r byr�kratins kn�lp�k h�rjar. Byr�kratv�ldets regimer fann sig konfronterade med en farlig direkt utmaning.
Kremlbyr�kratins och dess satelliters f�rsta f�rs�k att stoppa den process som var under utveckling i Tjeckoslovakien fick motsatt effekt (s�rskilt �de fems� brev fr�n Warszawa), Massornas tvekan f�rsvann, de samlade sig alltmer beslutsamt kring Dubceks ledning, som f�ref�ll dem icke bara mottaglig f�r deras �nskem�l utan �ven motst�ndskraftig inf�r Kremls p�tryckningar. Det var icke f�r att m�ta en icke existerande �fara f�r kapitalismens �teruppr�ttande� utan f�r att m�ta denna situation, i vilken Kreml klart urskiljde den annalkande antibyr�kratiska politiska revolutionen, som byr�kratin s�nde sina pansardivisioner mot den Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken.
Invasionen, som genomf�rdes helt �verraskande, mindre �n tre veckor efter konferenserna i Cierna och Bratislava, framkallade ingalunda den r�dsla som de sovjetiska ledarna utan tvivel hade p�r�knat. Tv�rtom, massornas resning fortsatte med en enast�ende styrka och med en uppfinningsrikedom utan like. Arbetare, studenter och intellektuella v�grade ockupationsmakten varje samarbete. En illegal press och illegala radiostationer stimulerade oupph�rligt massornas mobilisering. En partikongress h�lls i en av huvudstadens stora fabriker under arbetarnas skydd. �verraskningsstrejker och talrika former av sabotage (avl�gsnande av gatuskyltar osv.) f�rlamade effektivt ockupationsmakten. Befolkningens samtal med trupperna avsl�jade samtidigt f�r dessa vilka l�gner de hade matats med och fick dem att f�rst� det verkliga l�get och den kontrarevolution�ra uppgift som de anv�ndes till.
Man bevittnade ett fenomen utan motstycke: ett kommunistparti �vergick fr�n maktinnehav till illegalitet och vann ett masst�d som det aldrig �gt, eftersom dess militanter befann sig i fr�msta stridslinjen.
Den milit�rt lyckade ockupationen visade sig vara ett politiskt fiasko. Ingen av Kremls �k�nda vapendragare i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet v�gade st�dja denna ockupation och st�lla sig till ockupanternas f�rfogande f�r att bilda en marionettregering. I forts�ttningen innebar operationen stora faror f�r Kreml. De sovjetiska och allierade trupperna var desorienterade och vanm�ktiga. Mer �n s�: med egna �gon s�g de hur en fr�n byr�kratins kontroll befriad arbetarstat h�ll p� att f�das och fungera demokratiskt genom massaktioner, till och med i n�rvaro av sovjetiska stridsvagnar.
I denna fullkomligt of�rutsedda situation som blev farlig f�r Kreml gjorde den en helomv�ndning. Den �terupptog kontakten med Dubcek och hans medarbetare, vilka man �nnu dagen innan hade betecknat som �ledare f�r en minoritetsklick� och l�tit h�kta, och tvingade detta ledarskap, vilket man f�rs�kt jaga bort, att underteckna en �verenskommelse, som enligt Tass grundar sig �p� principerna om �msesidig respekt f�r j�mlikhet, territoriellt integritet, oberoende och socialistisk solidaritet�, men som icke �r n�gonting annat �n ett diktat. Denna ��verenskommelse� bekr�ftar att �de allierades trupper, som tempor�rt befinner sig p� tjeckoslovakiskt territorium, icke kommer att blanda sig i Tjeckoslovakiska Socialistiska Republikens angel�genheter�, och att de kommer att evakuera landet �sedan situationen d�r normaliserats�. Men vad som g�r situationen onormal �r n�rvaron av fr�mmande trupper i landet, liksom n�rvaron av sovjetiska tj�nstem�n, s�rskilt fr�n s�kerhetstj�nsten och i synnerhet i inrikesministeriet.
Trots sin indignation, sin vrede och den styrka de visat finner sig tjeckoslovakerna i dag politiskt demobiliserade. Under obest�md tid har de att uth�rda den ockupation som de under en vecka trotsade p� ett fullkomligt enast�ende s�tt. Tempor�rt tycks �ordningen� r�da i Prag.
Dessa h�ndelser, som s� sm�rtsamt ber�r Tjeckoslovakien, har v�rldsbetydelse. De reser grundl�ggande fr�gor om villkoren f�r deras tillkomst. Vad var deras inneb�rd? Varf�r har r�relsen pl�tsligt stannat av? Vad �r implikationerna f�r sovjetregimen, f�r det tjeckoslovakiska kommunistpartiet, f�r vietnamkriget, f�r de internationella relationerna, f�r den internationella arbetarr�relsen? Vilka perspektiv har �ppnats?
Sovjetregeringens aktion har riktat ett sv�rt slag mot socialismens och kommunismens sak. D�rmed har v�sentliga problem rests som man b�r g� till botten med utan att respektera n�got som helt tabu; arbetarr�relsen och dess militanter b�r finna medlen att r�tta till den uppkomna situationen, att hindra dess upprepning och att en g�ng f�r alla befria v�rldssocialismen fr�n de gangstermetoder som icke upph�rt att k�nneteckna Stalins och hans eftertr�dares regim.
Den f�rsta slutsats som denna styrkeoperation framtvingar ber�r den sovjetiska byr�kratin sj�lv och den �avstalinisering� som den efter Stalins d�d genomf�rde. Som IV Internationalen hela tiden framh�llit var denna �avstalinisering� en f�rsvars�tg�rd fr�n byr�kratins sida; det var icke fr�ga om n�gon sj�lv-likvidering. Byr�kratin befriade sig fr�n n�gra s�rskilt fr�nst�tande drag hos stalinregimen � icke s� mycket d�rf�r att de tedde sig fr�nst�tande f�r byr�kraterna utan d�rf�r att deras vidmakth�llande h�ll p� att bli en fara f�r dem. Eliminerandet av dessa drag var det pris som byr�kratin var beredd att betala f�r att bevara sina viktigaste privilegier och sin kontroll �ver det sovjetiska samh�llet. S�rskilt det sista �r ett vitalt intresse f�r byr�kratin. Partiapparaten visar sig s�rskilt beslutsam att f�rsvara sin hegemoni �ver samh�llet eftersom den �r alltmer avskydd av intelligentsian, studenterna, vetenskapliga och tekniska kadrer av alla slag. Dessa kan j�mf�ra de framsteg som Sovjetunionen n�r inom deras respektive omr�den med det tv�ng som denna exceptionellt medelm�ttiga partiapparat �l�gger hela samh�llet genom att ber�va det dess tankefrihet, uttrycksfrihet och politiska liv, genom att klavbinda dess intellektuella och konstn�rliga liv med de mest groteska tv�ngs�tg�rder.
Den f�r cirka femton �r sedan p�b�rjade �avstaliniseringen� hade v�ckt f�rhoppningar i breda skikt av det sovjetiska samh�llet. Sedan n�gra �r hade dock gr�nserna f�r �avstaliniseringen� b�rjat skymta, och i sovjetsamh�llet sp�rades �kande tendenser att bryta dessa barri�rer. Inf�r vad den uppfattade som en d�dlig fara f�r sin politiska makt har byr�kratin reagerat med brutalitet mot tjeckoslovakerna och sl�ppt varje h�nsyn till det egna folket, �t vilket en noggrant kontrollerad press serverat en serie l�gner som bara blev gr�vre och skaml�sare allt eftersom dagarna gick. Byr�kratin har ocks� visat sin brutalitet gentemot folken i de �steuropeiska arbetarstaterna: deras regeringar ansl�ts, i den mot Atlantpakten riktade Warszawapaktens namn, till en milit�r invasion i ett �broderland� i syfte att d�r byta ut kommunistpartiets ledning. Byr�kratin har slutligen manifesterat sitt f�rakt f�r hela v�rldens kommunistpartier samt f�r de prolet�ra och koloniala massorna i hela v�rlden:
Efter denna operation kan ingen tro att detta byr�kratiska skikt har f�ruts�ttningar att reformera sig sj�lvt, att av egen vilja �verge sina privilegier, framf�r allt sina politiska privilegier, f�r att l�mna plats �t en socialistisk demokrati. Stridsvagnsexpeditionen mot Tjeckoslovakien var ett varsel till Sovjetunionens massor, till dess ungdom och dess intellektuella, att de vid risk f�r v�pnad undertryckning b�r avst� fr�n sin str�van efter en socialistisk demokrati.
Den socialistiska demokratin kan i Sovjetunionen och de �vriga arbetarstaterna endast uppr�ttas genom att de hatade byr�kraterna f�rjagas av en revolution, denna politiska revolution vars f�rsta talesman Trotskij var och som under den �tjeckoslovakiska v�ren� f�r f�rsta g�ngen visat vilken kraft den skulle kunna anta och vilka resultat den skulle kunna ge.
Kremls operation i Tjeckoslovakien, som tyv�rr f�reter en viss parallellism med den amerikanska operationen i Vietnam, har liksom denna kastat ljus �ver fr�gan om de �nationella v�garna� till socialismen. Denna efterstalinistiska tes �r ingenting annat �n en till�mpning av Stalins uppfattning om �socialismen i ett enda land� p� en ny situation. Eftersom varje lands sociala struktur och historia f�reter skillnader i f�rh�llande till andra l�nders, s� kommer utan tvivel den socialistiska revolutionen varje g�ng att anta vissa specifikt nationella karakteristika. Men detta n�dv�ndigg�r ingen s�rskild teori, ty det inneb�r, inte alls att det f�r varje land finns en �nationell v�g� som g�r det m�jligt att bygga socialismen inom de egna gr�nserna, oberoende av vad som h�nder utanf�r dessa. Det �r uppenbart a den socialistiska revolutionen i Vietnam �r ett internationellt problem, ty den har inte s� mycket den egna bourgeoisins krafter att besegra som den amerikanska imperialismens krafter. I Tjeckoslovakien har den sovjetiska byr�kratin visat att striden f�r den socialistiska demokratin �ven den �r ett internationellt problem, ty den kan endast segra i kamp mot den ledande byr�kratin i Kreml, som redan i det f�rflutna anv�nt sin styrka f�r att ut�va p�tryckningar p� Jugoslavien, Kina osv.... S� l�nge denna byr�krati f�rfogar �ver sovjetstatens resurser, s� l�nge de sovjetiska massorna icke �terst�llt den socialistiska demokratin i sitt land, s� l�nge �r ingen arbetarstat s�ker f�r Kremls p�tryckningar och till och med f�r dess eventuella milit�ra intervention.
N�st Vietnam klarg�r Tjeckoslovakien mer intr�ngande �n n�gonsin den internationella karakt�ren hos kampen f�r Socialismen. Den vietnamesiska revolutionens segrar �ver den amerikanska imperialismen �r segrar f�r socialismen och massorna i hela v�rlden. Byr�kratins brott mot socialismens sak i Tjeckoslovakien �r ett brott och ett slag mot socialismen och massorna i hela v�rlden. Folkens, s�rskilt de sm� och de svaga folkens demokratiska r�tt till oberoende och autonomi �r ett av arbetarr�relsens element�ra krav. Men denna r�tt kan endast s�kras genom arbetarklassens internationella aktion.
Den uppseendev�ckande kraft med vilken den tjeckoslovakiska massr�relsen trotsade warzawapaktstaternas pansardivisioner visar hur ett folks vilja kan h�lla en erk�nt effektiv arm� i schack. Vi m�ste nu st�lla oss fr�gan: hur gick det till n�r denna utomordentliga och m�ktiga r�relse pl�tsligt (och antagligen tills vidare) f�rsvagades?
R�relsens nedg�ng orsakades inte alls av n�gon inneboende svaghet hos massorna sj�lva. De talrika militanterna (kadrer och vanliga partimedlemmar, journalister, intellektuella och arbetare) t�vlade i uppfinningsrikedom och lyckades genom sitt motst�nd st�lla trupperna inf�r uppgifter som ofta gjorde dem villr�diga. Dessa militanter har icke brutits ned. Orsaken till r�relsens nedg�ng, det m�ste klart s�gas, ligger hos Dubceks ledande grupp. Vi f�rnekar icke alls den avskyv�rda behandling som dess medlemmar utsattes f�r och som inte begr�nsade sig till h�ktning utan innebar fysisk brutalitet och psykologiskt tv�ng. Vi f�rnekar icke heller det modiga f�rsvar som medlemmarna i Dubcek-gruppen presterade, under de veckor som f�regick invasionen som under sj�lva invasionen och vid m�tena med f�ngvaktare av Bresjnevs sort i Moskva, d�r de, i motsats till vad som var fallet i Cierna och Bratislava, var avskurna fr�n sitt land och sitt folk. �nnu i dag s�ker de icke att f�rsk�na de ��verenskommelser� som de undertecknat i Moskva, och deras deklarationer vid �terkomsten till deras land kan icke vilseleda de tjeckoslovakiska massorna betr�ffande det �de som ockupanterna har berett �t dem. Det g�ller h�r inte ett problem d�r det personliga modet och den personliga uppriktigheten s�tts i fr�ga. Det g�ller ett politiskt problem, som en av gruppens medlemmar, Smrkovsky, delvis uttryckt i dessa termer:
�Vi kunde icke tillbakavisa varje kompromiss och l�ta utvecklingen forts�tta �nda till uppr�ttandet av en ockupationsregim, med alla de konsekvenser f�r statens suver�nitet, de politiska r�ttigheterna, ekonomin samt eventuella f�rluster i m�nniskoliv som en s�dan utveckling utan tvivel skulle inneb�ra...
Vi best�mde oss d� f�r att v�lja den andra v�gen, kompromissen sam kvarl�mnar hoppet p� en m�jlighet att forts�tta p� den v�g som utstakades i januari. Detta accepterades av motparten som grundvalen f�r en t�nkbar l�sning. V�ra beslut blev i forts�ttningen icke l�ttare, och vi anv�nde en dag och en natt f�r att fatta dem.
Vi gjorde oss reda f�r att v�rt beslut av det tjeckoslovakiska folket och av historien kunde bed�mas som en klok l�sning eller som ett f�rr�deri.�
Den ledande Dubcek-gruppen bestod icke av of�rsonliga bolsjeviker med orubblig politisk beslutsamhet. Den bestod av m�n som v�sentligen fostrats inom byr�kratin och som l�nge n�rts av det system vilket nu v�nt sig mot dem. De hade kommit att mots�tta sig Novotnys f�rstelnade politik, men de hade inte f�rst�tt den sovjetiska byr�kratins karakt�r. P� grund av sin liberalism hade de upprepade g�nger varit utsatta f�r brutala interventioner fr�n moskvabyr�kratins sida utan att f�rst� att denna i huvudsak var upptagen av sina tr�nga nationella intressen och beredd att offra vad som helst f�r sin egen f�rdel.
Slutligen och framf�r allt hade de p� grund av sin byr�kratiska fostran i grunden inget f�rtroende f�r massorna. De kunde i n�dfall utnyttja dem under vissa omst�ndigheter och gjorde det t. ex. n�r det g�llde att bryta Novotnys sista motst�nd. Men de t�nkte s�kert icke driva massornas mobilisering f�r l�ngt. De tog inga initiativ i denna riktning vid b�rjan av de sovjetiska p�tryckningarna (de impulser som g�ng p� g�ng stimulerade massorna kom fr�n basen). De var i viss utstr�ckning k�nsliga f�r massr�relsen, men vid ingen tidpunkt stod de i spetsen f�r denna r�relse, under vars utveckling den politiska revolutionen h�ll p� att f�das i Tjeckoslovakien. D�rf�r satsade de icke p� massr�relsen, sedan de f�rsatts i ett tv�ngsl�ge som f�r alltid d�mer Kremls ledare, och l�ste det dilemma Smrkovsky talar om p� ett sorgligt s�tt. De hade f�rts inf�r sovjetledarna som f�ngar. I detta l�ge var deras enda tillg�ng att motst�ndarna inte lyckats finna n�gra quislingar som var beredda att styra Tjeckoslovakien. Att i detta l�ge b�rja �f�rhandla� om en ��verenskommelse� var att g�ra sig av med sin enda trumf. Bolsjevikledare skulle ha kr�vt att �terv�nda till sitt land utan villkor och utan pseudof�rhandlingar. En s�dan h�llning skulle ha intensifierat det tjeckoslovakiska folkets motst�nd. Genom att acceptera �f�rhandlingar� kom Dubcek-gruppen ut p� ett sluttande plan d�r det blir sv�rt, f�r att inte s�ga om�jligt, att hejda sig. Massorna fann sig desorienterade, sedan demobiliserade. Resultatet blev en sjunkande stridbarhet, som ockupanterna successivt s�ker utnyttja.
De flesta av de koncessioner som Dubcek och hans kamrater f�tt g�ra i Moskva �r ok�nda. Men vad de har undertecknat kommer icke att tillfredsst�lla de sovjetiska ledarna. Genom att dra f�rdel av sin materiella styrka har dessa faktiskt delvis �tervunnit vad de under de f�rsta dagarna f�rlorade. De har endast tagit Dubcek-m�nnen till samtalspartner f�r att f� dem att f�ra en politik d�r de varje dag kommer att kr�vas p� nya eftergifter, i syfte att ber�va dem den auktoritet och prestige som de f�rv�rvat under sitt tidigare motst�nd. Sovjetledarna kommer att forts�tta denna lek tills de anser sig kunna utbyta Dubcek-m�nnen mot karri�rister vars baktankar de inte beh�ver frukta. Denna kalkyl bygger, liksom den som ledde till invasionen, p� objektivt falska f�ruts�ttningar. Men med h�nsyn till Dubcek-ledarskapets �de �r kalkylen korrekt; detta ledarskap kan endast desintegreras. Den tjeckoslovakiska massr�relsen kommer att resa sig �nyo och g� fram�t, men icke under denna ledning.
Invasionen i Tjeckoslovakien har haft vissa omedelbara, allm�nna veckningar som gynnat allt reaktion�rt, inom kapitalets l�ger lika v�l som inom arbetarr�relsen.
Dessa verkningar �r emellertid endast tillf�lliga. Vi lever icke l�ngre under de internationella villkor som r�dde p� Stalins tid, icke ens under det kalla krigets villkor. Sedan flera �r genomlever vi (fr�mst tack vare det vietnamesiska folkets lysande och segerrika motst�nd mot den amerikanska imperialismens kontrarevolution�ra intervention) ett revolution�rt uppsving, som under �ret 1968 utomordentligt �kat i bredd.
Den segerrika Tet-offensiven framkallade inom USA:s ledning en kris som kanske inte kommer att finna sin l�sning i det f�ljande presidentvalet. Sedan uppstod i Frankrike till f�ljd av studenternas aktion en veritabel revolution�r kris, d�r tio miljoner arbetares generalstrejk var n�ra att st�rta de Gaulles bonapartistiska regim. Denna generalstrejk blev �ven slutet p� en period av stagnation och apati som i n�ra tjugo �r r�tt i V�steuropa. I augusti frigjordes i Tjeckoslovakien den politiska revolutionens latenta krafter p� ett s�tt som utgjorde ett exempel f�r arbetarna i Sovjetunionen och de �vriga �steuropeiska arbetarstaterna. I Latinamerika, d�r de revolution�ra r�relserna under flera �r varit centrerade kring bondemassorna, bevittnar vi f�r n�rvarande allt m�ktigare massdemonstrationer i kontinentens stora st�der, fr�n Mexiko till Argentina.
Det r�r sig h�r inte om episoder utan morgondag. Under de �r som f�ljde p� andra v�rldskriget likviderades de revolution�ra r�relserna i Europa ganska snabbt, framf�r allt p� grund av de socialdemokratiska och stalinistiska ledarnas kollaborations-politik, och den ekonomiska konjunkturen gjorde resten f�r en hel generation. Efter Stalins d�d alstrade en serie �avstaliniserings�tg�rder� i Sovjetunionen och de �steuropeiska arbetarstaterna ett reformistiskt klimat, sedan byr�kratin 1956 �vervunnit r�relserna i Polen och Ungern (i det senare landet genom en blodig undertryckning). Under de sista tjugo �ren var endast den koloniala revolutionen som med utomordentlig kraft utvecklades till v�rldsrevolutionens marscherande flygel och, under v�xlande segrar och motg�ngar, aldrig krossades ens genom de grymmaste undertryckningsf�rs�k. Med den europeiska arbetarr�relsens uppvaknande, som utg�r fr�n den franska majrevolutionen, och den politiska revolutionens b�rjan, som manifesterat sig i Tjeckoslovakien, inleddes 1968 en ny period, under vilken v�rldsrevolutionen kommer att utvecklas p� tre fronter: den prolet�ra revolutionen i de ekonomiskt utvecklade kapitalistiska l�nderna, den koloniala revolutionen i de ekonomiskt underutvecklade l�nderna (formellt oberoende eller ej), och den politiska revolutionen mot den allsm�ktiga byr�krati som tynger alla arbetarstater.
1968 �rs massr�relser har visserligen icke n�tt de m�l som de skulle kunnat uppn�, men de har varken brutits eller f�rintats.� Om det �r n�got som �ret 1968 tydligt visat s� �r det att i den nuvarande tumultartade v�rldssituationen till och med en strid som icke leder till m�let kommer att stimulera andra strider i andra l�nder och att �ter blossa upp efter en viss tid. Vi genomlever icke en period av utmattning utan mognandet och uppblommandet av en revolution�r v�g vars like v�rlden �nnu icke sett.
�Konsumtionssamh�llets�, nykolonialismens, den �fredliga samexistensens�, den �fredliga och parlamentariska v�gens� h�gringar f�rbleknar alltmer, s�rskilt i den unga generationens �gon, och dessa h�gringar kommer icke snart att �terf�das. Den unga generationen �teruppt�cker de revolution�ra program och stridsformer som under n�stan fyrtio �r undertryckts av massorganisationernas gamla, reformistiska ledningar (socialdemokratiska som efterstalinistiska).
De r�relser som framtr�tt 1968 har visat att det existerar en gigantisk revolution�r potential, som kan frig�ra sig p� ett ov�ntat och �verraskande s�tt. Men de har ocks� visat att en massr�relse, hur m�ktig den �n �r, inte kan segra enbart i kraft av sin spontanitet, att det f�r dess seger kr�vs existensen av en revolution�r ledning, utrustad med ett klart program och en internationell konception av slagf�ltet, organiserad i ett politiskt koherent parti, f�rbunden med massorna och dj�rv i sitt handlingss�tt.
Den appell som IV Internationalen genom sin blotta existens och sin aktivitet under reaktionens �r har burit fram, appellen f�r skapandet av nya, revolution�ra marxistiska masspartier och en revolution�r massinternational, blir under dessa f�rh�llanden br�dskande och tr�ngande. Bland de uppgifter som de revolution�ra militanterna st�lls inf�r under de stora strider som b�rjat utveckla sig �r detta den fr�msta uppgift som m�ste l�sas, om man vill undvika att den revolution�ra potentialen f�rsl�sas i en serie r�relser vilka, den ena efter den andra, missar sitt m�l. Ju snabbare dessa nya revolution�ra ledningar bildas, ju snabbare kommer den socialistiska revolutionen att utvecklas och att triumfera i hela v�rlden.
Vilka �r de omedelbara uppgifter som har st�llts genom den sovjetiska interventionen i Tjeckoslovakien och den d�rmed skapade situationen? F�r varje militant, f�r varje arbetare som �r h�ngiven socialismens sak, b�r moskvadiktatet vara av noll och intet v�rde. Det �r n�dv�ndigt att hj�lpa de tjeckoslovakiska arbetarna att omintetg�ra detta diktat; det g�ller h�r socialismens framtid och heder. Det �r n�dv�ndigt att st�rka den internationella organisation som kan hj�lpa de tjeckiska och slovakiska revolution�rerna, vilka genom ockupationen d�mts till illegalitet.
Massr�relsen f�r den socialistiska demokratin i Tjeckoslovakien har blivit desorienterad och tempor�rt skingrad, men den har varken besegrats eller krossats. Dubcek-ledningen har inte funnit kraften att bjuda motst�nd, och, som horisont ofta visat, skulle det vara att tro p� under att v�nta sig att denna ledning skulle resa sig p� nytt. D�remot kommer r�relsen f�r den politiska revolutionen �ter att ta vid. Ur massan av de tusentals och tiotusentals militanter som under veckan 21-27 augusti intr�dde i striden kommer kadrer och en ny revolution�r ledning att framg�. Ett nytt avantgarde kommer att tillgodog�ra sig den �tjeckoslovakiska v�rens� l�rdomar. Det kommer att �teruppta alla programpunkter f�r en verklig socialistisk demokrati, en arbetarmakt, grundad p� demokratiskt valda arbetarkommitt�er, p� organisationsfrihet f�r partier vilka respekterar de socialistiska produktionsf�rh�llandena, p� r�tten till meningsbrytningar. Det kommer att mots�tta sig varje aspiration hos n�gon som helst byr�kratisk sektor att l�gga beslag p� och dominera n�gon samh�llssektor. Det nya avantgardet kommer att konstituera sig i den prolet�ra internationalismens anda och st�lla sig fr�mst i kampen f�r v�rldsrevolutionen p� alla dess fronter. Det kommer att organisera ett illegalt motst�nd i m�ngskiftande former, fr�n de v�ldsammaste till de smidigaste, f�r att till sist annullera moskvadiktatet och fullborda den politiska revolution som b�rjade 1968.
I hela v�rlden kommer arbetare att genomf�ra otvetydiga demonstrationer � utan deltagande av element som aldrig motsatt sig kriget i Vietnam � och kr�va ockupationsstyrkornas omedelbara och ovillkorliga evakuering av Tjeckoslovakien.
Demonstrationerna kommer att m�ngfaldigas med st�rsta energi f�r att stoppa de sovjetiska polism�n vilka f�rbereder ett slag mot de p�st�dda �40.000 ligister� som i sj�lva verket �r kommunistiska militanter, journalister, studenter, intellektuella, fabrikskadrer, som var sj�len i det motst�nd som bj�ds underockupationens f�rsta vecka.
Men aktionen f�r Tjeckoslovakien kan icke begr�nsa sig till dessa omedelbara m�l. Detta brott �r endast det senaste i en kedja av brott mot socialismen som beg�tts av byr�kraterna i Kreml, vilka sedan �ver fyrtio �r lagt beslag p� oktoberrevolutionens fana. Stalinismen med sina f�ljdf�reteelser h�rjar �nnu i Sovjetunionen, i arbetarstaterna och i den internationella arbetarr�relsen. Den m�ste utrotas.
Invasionen i Tjeckoslovakien vittnade � ena sidan om en milit�r styrka av f�rsta ordningen, � andra sidan om sovjetregimens politiska sv�righeter och panikreaktion.
Vi h�lsar de modiga kvinnor och m�n som, efter att tidigare offentligt ha f�rsvarat oskyldigt d�mda f�rfattare, v�gat demonstrera sin opposition mot invasionen i Tjeckoslovakien p� R�da Torget i Moskva. �ven de b�r befrias ur f�ngelserna. Kampen f�r deras befrielse kommer, liksom kampen f�r de frammanade styrkornas tillbakadragande fr�n Tjeckoslovakien, att uppmuntra och stimulera de sovjetiska massorna.
Sovjetunionens arbetare, ungdom och intellektuella b�r f� veta att ingen i arbetarr�relsen l�ngre duperas av sovjetledarnas och deras lakejers l�gner, och att en massaktion f�r att st�rta dem kommer att utl�sa entusiastisk solidaritet hos arbetarna i hela v�rlden.
�ven i �vriga stater som s�nt invasionsstyrkor till Tjeckoslovakien har modiga m�nniskor rest sig mot detta brott. I Polen �r den kommunistiska f�rnyelsens ledare Modzelevsky och Kuron sedan mars �ter f�ngslade. De har tidigare avtj�nat flera �rs f�ngelsestraff f�r att de, som de f�rsta sedan V�nsteroppositionens tid, formulerat ett program f�r en antibyr�kratisk revolution. Motst�nd mot det byr�kratiska brottet har kommit till uttryck och ibland antagit masskarakt�r, �ven i fabrikerna. Arbetarnas internationella solidaritetsaktion f�r det tjeckoslovakiska folket b�r vidgas till ett f�rsvar f�r alla som i dessa stater �r den antibyr�kratiska kampens pionj�rer.
Tito i Jugoslavien och Ceaucescu i Rum�nien har protesterat mot invasionen, men de har v�sentligen gjort det som statschefer. Tito �nskade icke de massdemonstrationer som uppstod i hans land, eftersom han i juni hade haft stort besv�r med en m�ktig studentrevolt mot den regerande byr�kratin i Jugoslavien. Ceaucescu har b�rjat organisera en bev�pnad arbetarmilis men har snabbt tonat ner sina protester och vidmakth�ller framf�r allt en f�rstelnad byr�kratisk regim i sitt eget land.
I hela denna del av det �socialistiska l�gret� b�r kremlledarnas och deras satelliters f�rtvivlade aktion ge signalen till beslutsam kamp f�r den socialistiska demokratin.
Den officiella kommunistiska r�relsen befinner sig h�danefter i ett f�rtvivlat tillst�nd av ideologisk uppl�sning och organisatorisk svaghet. V�gm�starkonster av det slag varmed t. ex. det franska kommunistpartiets ledning s�ker bevara sina relationer till Kreml utan att f�rlora relationerna till socialdemokratin och bourgeoisins v�nsterflygel kommer inte att r�dda n�got i denna situation. Ett stort antal militanter har helt brutits ned av Stalin och av efterstalinisterna, vilka kommer att ta sin tillflykt till en �nnu mera markerad socialdemokratisering av kommunistpartierna eller hamna i politisk passivitet. Men �t dem som inte har f�rlorat tron p� kommunismen och som i dessa sista m�naders h�ndelser funnit nytt hopp s�ger vi: g�r slut med strutspolitiken inf�r den kris som skakar er r�relse, angrip modigt de v�sentliga fr�gorna, var icke r�dd f�r att driva denna kris till dess kulmen. Den sjukdom som s� l�nge h�rjat den kommunistiska r�relsen kan endast botas med starka medel och kirurgiska ingrepp. F�rena er i arbetet f�r ett nytt, revolution�rt marxistiskt ledarskap med de militanter som s� l�nge f�rt denna kamp under trotskismens fana och med det nya, unga avantgarde som under de sista �ren tr�tt fram.
Fast�n Kremls senaste brott �r ett bottenrekord i nedrighet och gemenhet �r det l�ngtifr�n �desdigert f�r socialismen; det kan ge upphov �t en m�ktig f�rnyelse av den kommunistiska r�relsen. Den nuvarande situationens utpr�glat revolution�ra villkor �r h�rf�r mycket gynnsamma. Det har just blivit oveders�gligt bevisat att en m�ktig massr�relse med en beslutsam och dj�rv ledning inte kan besegras av en milit�r �vermakt. Vad som har h�nt i Prag ger inte signalen till retr�tt och f�rtvivlan utan till offensiv aktion.
Ned med kremlbyr�kratins kontrarevolution�ra intervention i Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken!
Omedelbar och villkorsl�s evakuering av de fr�mmande trupper som befinner sig p� Tjeckoslovakiens territorium! Bort med tassarna fr�n de tjeckoslovakiska militanter som bjudit motst�nd mot invasionen!
Solidaritet med det heroiska vietnamesiska folket! Ut med de sovjetiska stridsvagnarna ur Tjeckoslovakien! �verl�mna dem till Vietnams soldater!
Leve den socialistiska v�rldsrevolutionen!