Originalets titel: Hilton, Dobb, Sweezy m fl: The Transition from Feudalism to Capitalism.
�vers�ttning: Lilian Andersson och Anders Molander
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
Utg�ngspunkten f�r den debatt som �terges nedan var Maurice Dobbs[1] bok Studier i kapitalismens utveckling[2]. Debatten inleddes 1950 i tidskriften Science and Society med ett kritiskt inl�gg av Sweezy[3] och ett svar fr�n Dobb. Men snart lade sig allt fler i debatten. Och 1976 sammanst�lldes de viktigaste inl�ggen och gavs ut i bokform under titeln .[4] 1979 �versattes den till svenska.
�verg�ngen feodalism/kapitalismen �r fortfarande en stridsfr�ga. Bland de som bidragit till den fortsatta debatten h�r Perry Anderson, Robert Brenner[5] och Ellen Meiksins Wood[6].
OBS: De sidh�nvisningar som ges till Maurice Dobbs bok Studier i kapitalismens utveckling och artiklarna i denna samling g�ller de tryckta b�ckerna, inte de digitaliserade versionerna.
Maurice Dobbs Studier i kapitalismens utveckling publicerades 1946 (sv �vers 1973). Karl Polanyi recenserade boken mycket kritiskt i Journal of Economic History (1948), men beskrev den trots det i f�ljande ordalag: �en l�rd och nyskapande bok om feodalismens nedg�ng, merkantilismen, den industriella revolutionen och artonhundratalet, mellankrigsperioden, i sj�lva verket hela den v�stliga kapitalismens historia fram till Marshallplanen�. Polanyi menade att Dobb beh�llit det som var d�ligt hos Marx (arbetsv�rde-teorin) och samtidigt uppgivit vad Polanyi ans�g vara Marx' �grundl�ggande insikt i marknadsorganisationens historiskt begr�nsade natur�. Tyv�rr var inte Polanyis recension tillr�ckligt l�ng f�r att utveckla denna intressanta kritik, men den visade dock recensentens seri�sa inst�llning till de problem som �r f�rknippade med en marxistisk analys av feodalismen som produktionss�tt (ett f�retag som Marx sj�lv inte systematiskt genomf�rt) och av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism (varom Marx med n�dv�ndighet sagt mer, men inte tillr�ckligt).
R.H. Tawneys l�nga recension av boken i Economic History Review (1950) visad f�ga intresse f�r de teoretiska problemen med ett marxistiskt angreppss�tt. Det var emellertid v�rdefullt att en l�ng och uppskattande, om �n kritisk, recension skrevs av en framst�ende brittisk historiker, som inte bara hade �gnat hela ��verg�ngsperioden� ett livsl�ngt studium baserat p� k�llforskning, utan ocks� hade erk�nt den kapitalistiska verklighetens existens som ett s�rskilt ekonomiskt och socialt system � detta i en tid d� ekonomer, historiker och politiker f�rs�kte l�tsas som om kapitalismen aldrig hade existerat. M�nga av Tawneys inv�ndningar �r av stort praktiskt v�rde f�r 1500- och 1600-talshistoriken och m�ste tas mycket allvarligt. �ven om Tawney i sin recension menade att �kombinationen av historia och teori en av bokens f�rtj�nster�, s� tog han inte upp n�gra av d generella teoretiska problem som Polanyi antydde, och som �ven sysselsatt marxister som studerat Dobbs arbete. I vilket fall var Tawney, och antagligen ocks� redakt�ren f�r Economic History Review, �verens med Polanyi om att ett vetenskapligt och nydanande arbete inom ett s� viktigt �mne f�rtj�nade en uppskattande, om �n ibland h�rd, behandling.
Olyckligtvis delades inte detta intresse av redakt�rerna f�r en del andra historiska tidskrifter, som l�g n�rmare centrum av vad man skulle kunna kalla Englands �historisk etablissemang� �n vad Economic History Review d� gjorde. Det fanns ingen recension i English History Review, ansedd som l�rdomens helgedom, och inte heller i History, som f�r de det l�rda budskapet vidare till historiel�rare och andra utanf�r de professionella forskarnas krets. Inte heller �terfanns n�gra recensioner i de viktigaste tidskrifterna f�r ekonomisk teori, s�dana som Economic Journal och Economica.
Orsakerna till den allm�nna negligeringen av Dobbs bok �r helt uppenbara. Engelska akademiska historiker gillar inte marxism. I vart fall var knappast decenniet efter krigsslutet gynnsamt f�r en f�rdomsfri diskussion av en marxistisk tolkning av kapitalismen. Detta �r naturligtvis inte hela historien. Till den h�r ocks� den misst�nksamhet som fanns, inte bara mot teori och abstrakta begrepp, utan ocks� mot s�dana generaliserande tolkningar som g�r bruk av relativt lite teori, t ex wightolkningen av historien. I brittisk akademisk tradition f�redrar man, �tminstone sedan slutet av 1800-talet, exakta och detaljerade studier, som �r inriktad p� insamlandet av verifierbara data. Till historikernas utbildning h�r inte att diskutera hypoteser, som kan f�rklara avg�rande historiska skeenden, och �nnu mindre att f�r- s�ka utgrunda socio-politiska formationers v�sen eller �prim�ra drivkrafter�. Snarare best�r den i ett f�rment avl�gsnande av alla subjektiva inslag fr�n unders�kningen av en f�ljd av h�ndelser under en kort period, eller i att identifiera de konstitutiva elementen i samh�llets viktigaste institution (vanligen det styrande). Detta sker genom att man anlitar f�rvaltningens skriftliga kvarlevor, som antas vara �objektiva�, och genom kritisk v�rdering av kr�nikor, ber�ttelser eller brev, som bed�ms vara utsatta f�r m�nsklig partiskhet.[7]
Denna typ av historisk vetenskap �r naturligtvis inte exklusivt brittisk utan europeisk. Den exemplifieras v�l av den franska historiska skolan under perioden f�re Bloch och Annales. Dess insats var betydelsefull och skall inte p� n�got s�tt underskattas. Det g�ller s�rskilt medeltidsforskningen, som intresserar oss speciellt i detta sammanhang. Det var n�mligen inte, som debattens l�sare kommer att finna, Dobbs behandling av kapitalismens senare historia som v�ckte deltagarnas intresse, utan vad han hade att s�ga om de krafter som br�t ner feodalismen. Till st�rsta delen angreps �verg�ngsproblemen fr�n den medeltida snarare �n fr�n det moderna sidan. Den kritik som Paul Sweezy framf�rde mot Dobb h�mtade i stor utstr�ckning st�d hos en med r�tta ber�md icke-marxistisk historiker, Henri Pirenne. Pirennes arbeten kan naturligtvis inte inordnas i den mer inskr�nkta akademiska vetenskap som h�r har omtalats, �ven om han var lika kapabel som n�gon annan till en minuti�s och kritisk behandling av k�llmaterial. Han hade emellertid ocks� f�rm�gan till vittomfattande generaliseringar, och det var utan tvekan den probleminriktade karakt�ren p� hans forskning som gjorde att marxister be handlade honom med stor respekt. I sin utv�rdering av den inledande debatten riktade Giuliano Procacci med r�tt uppm�rksamheten p� det �verv�ldigande st�d fr�n icke-marxistisk forskning som Sweezy mobiliserade, d� han i sin kritik av Dobb �beropade Pirenne. Kanske �verskattade Procacci n�got de tunga vapnen p� Sweezys sida. F�r vem citerar Sweezy f�rutom Pirenne? Och som vi nu vet har Pirennes tolkning av Europas medeltida ekonomiska historia blivit skarpt kritiserad av m�nga andra �n marxistiska historiker. Hans tolkning av medelhavshandelns tillbakag�ng och V�steuropas avurbanisering har utsatts f�r en del tillintetg�rande kritik. Hans uppfattning, att det var l�ngdistanshandeln som gav den v�steuropeiska ekonomin nytt liv under 1000-talet, �r inte allm�nt accepterad, och inte heller hans uppfattning om stadsk�pm�nnens sociala ursprung under perioden f�r �teruppvaknandet.[8]
Inte desto mindre hade Procaccis p�pekande ett allm�nt ber�ttigande. De brittiska marxisterna m� ha haft goda id�er, men de beh�vde ocks� underbygga dessa id�er med egna forskningsresultat, som kunde st�llas mot den etablerade icke-marxistiska historieskrivning, som de i sj�lva verket utmanade.
Dobbs bok var, som han sj�lv medger och som hans recensenter st�ndigt upprepat, ett arbete av en marxistisk ekonom som l�rt k�nna den d� tillg�ngliga sekund�rlitteraturen. Hans opponent i denna kontrovers, Paul Sweezy, befann sig i en likartad situation � en marxistisk analytiker av modern kapitalism, som v�gat sig in p� den medeltida ekonomiska historiens omr�de p� grundval av sekund�rlitteratur av icke-marxistiska historiker. Det samma g�ller, om �n i mindre grad, f�r den mest lysande av de efterf�ljande debattdeltagarna; ty �ven om Takahashi utf�rt ett grundl�ggande arbete p� den japanska feodalismens omr�de och kring problemen med �verg�ngen till kapitalism p� 1800-talet, s� vilar hans k�nnedom om det klassiska omr�det f�r kapitalismens framv�xt, V�steuropa, p� sekund�rlitteratur. Det senaste av de l�ngre bidragen till debatten, John Merringtons uppsats, behandlar inte heller forskningsproblemen f�r en historiker som �gnar sig �t den feodala ekonomin. Med undantag av Hill och Hilton, vilkas bidrag till den ursprungliga debatten var ganska tunna, har s�ledes argumenten anf�rts av marxister, som f�st uppm�rksamheten p� vissa grundl�ggande problem i de feodala och kapitalistiska produktionss�tten, men som till f�ljd av bristande st�d fr�n marxistiska specialister (�tminstone under 50-talet d� debatten b�rjade) varit h�nvisade till, icke-marxistiska andrahandsauktoriteter f�r en stor del av sitt grundarbete.
Nu �r det naturligtvis v�sentligt f�r var och en, som tar det allm�nna begreppet produktionss�tt p� allvar, att fastst�lla de olika produktionss�ttens best�ndsdelar. Den praktiskt verksamme historikern, vars m�ls�ttning kanske inte �r densamma som sociologens eller filosofens,[9] kan inte stanna vid denna punkt. Det finns en r�relselag f�r feodala (liksom f�r andra) samh�llen, lika v�l som det finns en specifik upps�ttning strukturella samband inom dem. F�r att definiera och utarbeta den r�relselag och de s�rskilda f�r�ndringar som eventuellt skapar betingelserna f�r �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism kr�vs en forskningsanstr�ngning och inte bara logik. Det inneb�r kritik och utnyttjande av den borgerliga forskningens resultat. Det inneb�r ocks� till�mpning av en kritisk metod p� samtida k�llor. En s�dan kritisk metod m�ste vara marxistisk, grundad p� en f�rst�else av produktionss�ttsbegreppet. Den m�ste ocks� ta h�nsyn till de kritiska metoder som utvecklats av historiker allt sedan 1600-talet.
Marxistiska historiker har p� ett betydande s�tt f�r�ndrat v�r f�rst�else av den borgerliga revolutionen och av det kapitalistiska samh�llets utveckling sedan 1600-talet. Man beh�ver bara n�mna den nydanande forskning som utf�rts av s�dana ledande engelska marxistiska historiker som Christopher Hill, Eric Hobsbawm och Edward Thompson, f�r att inte tala om Albert Soboul i Frankrike och Giuliano Procacci i Italien och m�nga andra i de kapitalistiska l� derna. B.F. Porchnev, A.D. Liublinskaya och J.V. Polisensky, som �r v�lk�nda i England, �r bara n�gra exempel p� historiker som i de socialistiska l�nderna arbetar inom liknande �mnesomr�den. Den marxistiska forskningen kring det feodala samh�llet och de medeltida f�ruts�ttningarna f�r kapitalismens utveckling har varit mer begr�nsad, �tminstone i V�steuropa, �ven om E.A. Thompsons arbeten om det tidiga germanska samh�llet f�rtj�nar att framh�ll I �vrigt har marxistisk medeltidsforskning huvudsakligen varit agrarhistoriskt inriktad. Olika sk�l kan anf�ras till denna begr�nsade utveckling.
Unga marxister har troligtvis en politisk anknytning till socialistiska eller kommunistiska st�ndpunkter, och dras d�rf�r till studiet av det kapitalistiska produktionss�ttet i alla dess politiska, sociala och kulturella yttringar. Detta studium har dessutom inte bara dragningskraft genom direkt p�verkan fr�n Marx' och Engels' egen teori och praktik, utan �ven hj�lp fr�n en stor samling marxistiska praktiker, som �r engagerade i en st�ndig teoretisk och praktisk diskussion kring en marxistisk kapitalismhistorikers problem och kring �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism. Studiet av det feodala samh�llet har f�r de flesta yngre historiker f� s�dana f�rdelar, och de blir d�rf�r n�got isolerade, praktiskt och teoretiskt. Nypubliceringen av denna �verg�ngsdebatt kommer f�rhoppningsvis att stimulera ytterligare behandling av de teoretiska fr�gorna och forskning kring de ol�sta problem som har rests i tidigare bidrag och i denna inledning.
Det �r nu mer �n tjugo �r sedan den ursprungliga debatten f�rdes i Science and Society. En ansenlig m�ngd forskning, som �r relevant f�r de teman som d� diskuterades, har utf�rts av marxistiska och icke-marxistiska historiker. Det �r te avsikten att i denna inledning presentera en omfattande historiografisk �versikt av denna forskning, utan snarare att � s� l�ngt f�rfattaren f�rm�r � �nyo behandla n�gra av en ursprungliga debattens omstridda problem i ljuset av nare arbeten och t�nkande. Dessa problem innefattar: definitionen av livegenskap; st�dernas ursprung; hantverkets roll; k�pm�nnen och penningekonomin; frig�randet av den enkla varuproduktionen; de alternativa v�garna f�r framv�xten av kapitalistisk produktion; begreppet �den prim�ra drivkraften�.
Uttrycket �livegenskap� �r i marxistisk diskussion ofta on�digt tvetydigt � en tvetydighet som tycks h�rr�ra fr�n icke-marxistisk historieforskning. Takahashi har alldeles r�tt, n�r han vidh�ller att livegenskap �r arbetets existensform i det feodala produktionss�ttet. Livegenskapens v�sen bestod i �verf�ringen till jordherrens disposition av den del av bondefamiljens arbete, som utgjorde ett �verskott ut�ver vad som kr�vdes f�r familjens livsuppeh�lle och ekonomiska reproduktion. Merarbetet kunde anv�ndas direkt p� jordherrens huvudg�rd eller ocks� kunde dess produkt �verf�ras i form av en natura- eller penningr�nta.
D� bondefamiljen effektivt besitter de f�r sin f�rs�rjning n�dv�ndiga produktionsmedlen, m�ste �verf�ringen av �verskottet tvingas fram; till skillnad fr�n l�nearbetaren beh�ver inte bonden avyttra sin arbetskraft f�r att �verleva. Accepterar man denna breda definition av livegenskap � en �verf�ring av merarbete eller mesarbetets produkt genom tv�ng � s� kan livegenskap existera i m�nga olika juridiska och institutionella former, som i m�nga � kanske de flesta fall inte n�dv�ndigtvis ses som personlig ofrihet i lagens �gon. Detta har gett upphov till mycken f�rvirring bland historiker. T ex unders�kte Marc Bloch fribrev f�r byar inom kyrkans jordegendomar i norra Frankrike, och noterade att de b�nder som fick dessa brev, och de utgjorde majoriteten av byarnas inv�nare, d�rmed befriades fr�n en rad skyldigheter � s�dana som formariage[10] och mainmorte[11] � som allm�nt betraktades som f�rknippade med personlig ofrihet. De familjer som i dessa byar betecknades som personligt ofria i 800-talets godsbeskrivningar var betydligt f�rre till antalet �n de som m�ste friges p� 1200-talet. Bloch drog d�rf�r slutsatsen, att det hade varit en period av tilltagande livegenskap mellan 800- och 1200-talet. En belgisk historiker, L. Verriest, visade emellertid att andelen familjer som uttryckligen betecknades som �livegna� (servi) inte hade f�r�ndrats under den mellanliggande perioden. Majoriteten av de b�nder som frigavs p� 1200-talet var juridiskt fria, men hade underkastats skyldigheter som var likartade de �riktiga� livegnas. �ven om Verriest hade formellt r�tt, s� skall vi se att det det var Blochs tolkning som kom sanningen n�rmast.[12]
Under den europeiska livegenskapens tidiga period, d� den feodala jord�gande aristokratin v�xte fram i sin klassiska form, fanns det � till f�ljd av olika utvecklingslinjer under perioden � en m�ngfald olika former f�r b�ndernas underordning. Dessa omfattade utplacering av huvudg�rdsslavar p� jordlotter, med eller utan befrielse fr�n den ofries skyldigheter; underordning av fria b�nder under m�ktiga eller hotfulla grannar; fria m�ns �verl�telse till ett helgons beskydd (dvs till ett jord�gande klosters�llskap som ans�gs vara helgat att dyrka helgonet) osv. Beteckningen p� de underordnade b�nderna varierade fr�n plats till plats allt efter underordningens karakt�r, eller t o m, som R. Boutruche f�reslog, allt efter fantasin hos feodalherrens bokh�llare. Detta ledde, som Boutruche ocks� framh�ll, en del historiker till liknande l�rda fantasier, s� att bondest�ndets karakt�ristika som socialklass helt gl�mdes bort.[13]
Den europeiska och i synnerhet den v�steuropeiska livegenskapen genomgick en betydande f�r�ndring mellan 800- och 1200-talet. Jag avser att kortfattat diskutera denna f�r�ndring, eftersom den har skapat en del f�rvirring i diskussionen om det feodala produktionss�ttets karakt�r.[14] F�rvirringen g�ller arbetsr�ntans roll i periodens sociala relationer. Arbetsr�ntan har ofta betraktats som den karakt�ristiska formen f�r den livegna underordningen av b�nder under feodalherren. F�ljaktligen har ocks� m�nga engelska marxister i �verg�ngsdiskussionerna betraktat f�rvandlingen av arbetsplikter till pengar i England p� 1300-talet som s�rskilt betydelsefull f�r �verg�ngen � �ven om de samtidigt medgivit att arbetsr�ntan inte �r den enda formen f�r feodal r�nta. F�r deras del var detta konsekvensen av en viss tr�ngsynthet i den historiska skolningen; det var n�mligen, som Dobb p�pekade, s�llsynt att stora jordegendomar, k�nnetecknade av stora huvudg�rdar som anv�nde sig av arbetsplikter fr�n b�nder p� underlydande g�rdar, levde kvar i 1300-talets England. Den europeiska feodalismens allm�nna historia visar alldeles klart, att arbetsr�ntan inte var en essentiell best�ndsdel i de feodala produktionsf�rh�llandena, �ven om deras tv�ngskarakt�r kanske framtr�der klarast i organiseringen av tv�ngsarbetet p� huvudg�rden.
Vi finner jordegendomens huvudg�rdsbaserade organisationsform f�rst i 800-talets godsbeskrivningar (mestadels kyrkliga men �ven kungliga). Det kan mycket v�l vara s�, att den tillf�llighet med vilken dokument bevarats f�r oss att koncentrera uppm�rksamheten till norra Frankrike och Rehndalen, liksom till denna speciella period. Denna organisationsform var sannolikt �ldre �n fr�n 800-talet, �ven om det fortfarande �r omtvistat huruvida det f�rel�g en direkt kontinuitet fr�n det senromerska riket. Den var ocks� vida utbredd, och man finner den s�v�l i mellersta Italien som i England vid slutet av 900-talet, om inte tidigare. Alla godsbeskrivningarna framh�ller betydelsen av arbetsplikter fr�n b�de fria och livegna b�nder, s� �ven om det fanns b�de produkt- och penningr�nta, var tydligen arbetsr�ntan f�rh�rskande. Det �r troligt att arbetsr�ntan under denna period var en lika ineffektiv form f�r utnyttjande av merarbete som den var i �steuropa i b�rjan av den nya tiden.[15] I vilket fall verkar det vara klart, att systemet b�rjade uppl�sas ungef�r vid den tid d� beskrivningarna uppr�ttades.
Flera drag i Europas ekonomi och samh�lle under och 1000-talen gjorde det n�dv�ndigt att �ndra denna form f�r till�gnelse av merarbete. De frankiska och ottonska monarkiernas kapitularier och f�rordningar antyder att det fanns ett betydande bondemotst�nd mot s�v�l arbetsplikter som r�ttslig ofrihet. �ven om de skandinaviska och ungerska invasionernas styrka inte skall �verskattas, s� f�rsvagade de ovillkorligen den karolingiska imperiehegemonins fallf�rdiga struktur. Med tanke p� de l�ngsamma kommunikationerna och de milit�ra styrkornas effektiva r�ckvidd var statsmakten inte i s� h�g grad uppsplittrad (eller parcelliserad), som den var l�st inom vissa praktiska gr�nser. Sannolikt �gde en betydande folk�kning rum, som �tf�ljdes av en uppdelning av b�ndernas g�rdar. Folk�kningen kan ocks� ha medf�rt en�kning av det antal familjer inom den feodala krigarklassen som innehade jordf�rl�ningar. �ven om man skall vara p� vakt mot �verdrifter, s� verkar det ocks� troligt att tekniska f�rb�ttringar �kade jordbrukets avkastning.
Under denna period skedde en p�fallande f�r�ndring av den feodala h�rskande klassens karakt�r. Den r�ttskipande makten, dvs r�tten att st�lla den underlydande befolkningen inf�r r�tta och att utvinna profit fr�n de p�lagor som r�ttsskipningen innefattade, �verl�ts ned�t, inte bara till grevar, utan ocks� till slottsherrar (innehavare av distrikt som kontrollerades fr�n ett slott) och �ven till mindre feodalherrar som innehade en eller tv� byar. De stora egendomarna, s�rskilt klostrens, bevarade i viss utstr�ckning sin yttre struktur, men huvudg�rdarna tenderade att splittras upp och tas �ver av godsf�rvaltare eller utarrenderas till landbor. Inom deras juridiska immunitetsomr�den decentraliserades den r�ttskipande makten p� samma s�tt som inom grevskapen. Arbetsplikterna f�rsvann allt mer som den feodala r�ntans huvudform. Fr�n 1100-talet �verf�rdes b�ndernas �verskott till den jord�gande aristokratin mindre i form av en r�nta som ber�knades efter brukets storlek � vare sig det g�llde i arbete, in natura eller i pengar � och mer i form av grundskatter (tallage) och int�kter fr�n r�ttskipningen. Dessa int�kter omfattade inte bara b�ter utan ocks� profiter fr�n olika monopol, t ex r�tten att tvinga fria eller livegna innev�nare inom r�ttskipnings-omr�det att mala spannm�l i feodalherrens kvarn, baka i hans ugn eller pressa druvor i hans vinpress. D�rtill kr�vdes en del extra arbetsplikter. Dessa drabbade de underlydande snarare i deras egenskap av unders�tar �n av landbor och anv�ndes fr�mst till v�g- och slottsbyggen, kanske �ven f�r att b�rga h� fr�n huvudg�rdens �ngsmark eller f�r att sk�ta huvudg�rdens vinodling. Man har ber�knat att dessa nya former av feodal r�nta sammantagna betydligt �versteg jordherrens ursprungliga inkomst, som bara hade baserats p� huvudg�rdens avkastning och p� r�ntorna fr�n de underlydande g�rdarna. Trots att b�rdorna �kade f�rsvann termen �livegen�, s� att det vid mitten av 1100-talet fanns f� b�nder kvar som kallades s�.[16]
Det var mot bakgrund av dessa nya former av feodala p�lagor som det ledande skiktet inom m�nga europeiska bondesamh�llen frigavs i n�gon form under 1100- och 1200-talet, vanligen till ett h�gt pris i reda pengar. Detta �r visserligen inte slutet p� den feodala r�ntans komplicerade utvecklingshistoria, men jag avser inte att behandla �mnet ytterligare, eftersom denna diskussion om den feodala r�ntans f�r�ndrade karakt�r mellan 800- och 1200-talet bara syftat till att betona hur m�ngskiftande de former var, genom vilka merarbete utpressades fr�n de direkta producenterna, och �ven hur n�ra f�rbunden den institutionella �verbyggnaden var med dessa former.
Av betydelse f�r feodalr�ntans historia under denna tidiga period �r �ven dess sannolika relation till st�dernas framv�xt, s�v�l mindre marknadsst�der som st�rre urbana centra; st�dernas �terupplivning under 1000- och 1100-talen sammanf�ll n�mligen med utvecklingen av livegenskapens nya former. Det �verskott som �verf�rdes fr�n bondeproduktionen �kade, och utgjordes mer av inkomster fr�n r�ttsskipning och monopol �n av r�nta fr�n b�ndernas g�rdar, vilket medf�rde att feodalherrarnas inkomster alltmer realiserades i pengar. Arbetsdelningen mellan stad och land (st�dernas utveckling som centra f�r hantverksproduktion och inte bara som marknader f�r landsbygdens produkter, d�r de pengar intj�nades som kr�vdes f�r att uppfylla feodalherrarnas fordringar) kan utan tvivel allm�nt f�rklaras som en reaktion p� en mer effektiv �verskottskoncentration i h�nderna p� en mer differentierad (och med avseende p� de kulturella behoven mer sofistikerad) aristokrati. Men sj�lva processerna m�ste beskrivas p� ett mer sammansatt s�tt. En del mindre st�der grundades utan tvivel p� feodal-herrars initiativ, helt enkelt f�r att skapa l�mpliga marknadscentra, som ocks� kunde ge int�kter i form av marknadstullar och andra avgifter. P� andra platser utgjordes den k�rna, kring vilken det utvecklades stadshantverk och marknader f�r b�de lokal produktion och l�ngdistanshandelns lyxvaror, av redan existerande bos�ttningsplatser f�r kyrkans m�n (katedraler, kapitelkyrkor, kloster) eller f�r krigargrupper i n�gon stor feodalherres � en hertigs eller greves � f�lje. Den n�dv�ndiga f�ruts�ttningen var under alla omst�ndigheter att feodalherrarnas inkomst �kade och blev mer disponibel. Det �r samtidigt troligt, att den �kade befolkningen, ur vilken hantverkare, sm�handlare och tj�nsteut�vare rekryterades till dessa nya (eller �teruppst�ndna) st�der, sj�lv var ett resultat av det gamla godssystemets uppl�sning. Vissa moment i denna uppl�sning skapade n�mligen f�ruts�ttningar f�r befolkningens tillv�xt: uppdelningen av b�ndernas bruk; m�jligen st�rre utrymme f�r arvsuppdelning; �kad produktivitet inom bondejordbruket som f�ljd av att tekniska resurser koncentrerades dit ist�llet f�r att avledas till huvudg�rden.
Max Weber[18] lade stor vikt vid den politiska autonomi som stadssamh�llena uppn�dde i den v�steuropeiska feodalismen j�mf�rt med st�derna i Asien. Icke-marxistiska historiker (speciellt i Frankrike) beskrev samma fenomen n�r de betecknade stadskommuner som �kollektiva herrad�men� vilka i likhet med andra vasaller var inordnade i den feodala hierarkin.[19] Den sj�lvst�ndiga stadskommunen var utan tvivel en viktig del av den europeiska feodalismens s�rart. Det skulle emellertid vara lika fel, att tillskriva den kommunala sj�lvst�ndigheten handelskapitalets eller den urbana hantverksindustrins utveckling, som det vore att l�gga tonvikten p� uppsplittringen av �suver�niteten� (ett begrepp inom icke-marxistisk historieskrivning). St�dernas grad av oberoende fr�n feodal kontroll var mycket varierande, och de st�der som �tnj�t det st�rsta politiska obe- roendet var inte n�dv�ndigtvis de mest utvecklade i ekonomiskt och socialt avseende. Paris, det medeltida Europas st�rsta stad, �r ett bra exempel. Inte heller var en sj�lvst�ndig kommuns politiska autonomi en n�dv�ndig betingelse f�r den typ av stads- eller hantverksmonopol, som Marx hade i �tanke, n�r han sade, att st�derna exploaterade landsbygden ekonomiskt medan landsbygden (dvs den feodala h�rskande klassen) exploaterade st�derna politiskt. I m�nga engelska boroughs hade skr�k�pmannen full kontroll �ver handelns villkor p� marknaden, utan att de samtidigt �tnj�t stadsprivilegier av h�gre rang. Problemen med arbetsdelningen mellan stad och land �r m�nga, och hur mycket vi �n kan l�ra av de b�sta icke-marxistiska specialisterna p� st�dernas f�rfattningshistoria, s� skulle det vara olyckligt om man trodde, att problemen med det urbana elementet i det feodala samh�llet skulle kunna l�sas i konstitutionella termer.
Vad som beh�vs �r detaljerade arbeten om graden av yrkesspecialisering i st�der av olika storlek, med olika funktioner och p� olika utvecklingsstadier. F�r att ge n�gra exempel, s� �r den feodala aristokratins n�rvaro i de italienska st�derna historiskt allm�ngods, medan det ofta p�st�s att den nordeuropeiska feodaladeln snarare levde p� landsbygden. Dessa generaliseringar m�ste pr�vas, s�rskilt f�r, Englands vidkommande, d�r varje stad av n�gorlunda storlek hade sina enklaver, d�r kyrkans m�n, feodalherrar eller kungliga �mbetsm�n residerade. Man h�nvisar ofta till den del av stadsbefolkningen som var sysselsatt med jordbruk, men den har s�llan ber�knats eller analyserats. Listor �ver organiserade hantverk inom stadens jurisdiktion �r ofta tillg�ngliga, men det totala antalet separata yrken, som till �verv�gande del var oorganiserade, har inte j�mf�rts systematiskt mellan olika st�der, f�r att p� s� s�tt kunna v�rdera varf�r och hur ett funktionellt avskiljande fr�n den kringliggande landsbygden har �gt rum. Inte heller �r kontrasten mellan den skr�dominerade stadsindustrin och den fria industrin p� landsbygden � som antas vara sk�deplatsen f�r den s k f�rsta v�gen till kapitalismen � s� enkel som det f�rst kan tyckas. Var industribyarna i �stra England i slutet av 1300-talet st�der eller landsbygd? Betecknades inte det medeltida Manchester och Birmingham � vilka ofta anses vara karakt�ristiska f�r landsbygdsindustrialiseringens framsteg � vid den tiden som boroughs eller villae mercatoriae?[20]
Dessa fr�gor st�lls inte f�r att antyda, att de som bidragit till v�rt symposium har fel, n�r de p�st�r att utvecklingen av en social differentiering inom jordbrukets och industrins enkla varuproduktion var grunden f�r kapitalismens senare utveckling. Det finns emellertid allvarliga luckor i v�r kunskap. Engelska marxister (och icke-marxister), som �r gynnade av den rikedom p� urkunder som st�r till deras f�rfogande, har med viss framg�ng unders�kt bondeklassens historia under den senare medeltiden. Detta st�r i skarp kontrast till v�r okunnighet om st�dernas och landsbygdens hantverkare, vare sig de varit organiserade i skr�n (de mest k�nda) eller inte. Denna okunnighet �r, som s� ofta, inte uteslutande en konsekvens av bristande k�llmaterial, utan ocks� ett resultat av bristen p� teoretisk analys av denna typ av arbete och dess st�llning inom det feodala samh�llets produktionsf�rh�llanden, som framf�r allt utg�rs av relationen mellan �livegna� b�nder och h�rskande jord�gare.[21]
Det finns naturligtvis en primitiv form av arbetsdelning i f�rhistoriska (i sj�lva verket f�rklass-) samh�llen, d�r en del av samh�llets medlemmar specialiserade sig p� v�vning, j�rnframst�llning, keramik och tillverkning av andra n�dv�ndiga produkter. Detta har v�l bekr�ftats av arkeologiska l�mningar, men de kan inte ge svar p� hur arbetarna fick sin f�rs�rjning. Fanns det ett utbyte i form av bruksv�rden mellan tillverkade produkter och livsmedel inom samh�llet, eller arbetade hantverkarna ocks� som jordbrukare och huvudsakligen d�rigenom s�rjde f�r sitt livsuppeh�lle? Det verkar ha funnits kvarlevor av b�da dess former i det feodala klassamh�llet. � ena sidan finner vi specialiserade hantverkare inom kyrkliga och v�rdsliga storm�ns hush�ll eller huvudg�rdsekonomier. � andra sidan finner vi byhantverkare, framf�r allt smeder, som innehade en jordlott, men vars merarbete till�gnades som r�nta i form av h�stskor, reparation av plogbillar osv.
Ingen av dessa former av hantverksarbete inneb�r enkel varuproduktion, men n�r hantverkarna i klostrens eller de feodala makthavarnas stora hush�ll b�rjade producera inte bara f�r sina herrar, utan ocks� f�r andra som hopades kring dessa maktcentra och f�r b�nder som saluf�rde en del av sin produktion, d� har vi b�rjan till en stadsbaserad enkel varuproduktion. Feodala hush�ll som f�rs�rjdes av dessa stadshantverkare levde kvar under en f�rv�nansv�rt l�ng tid; t ex i Paris, d�r kungen under 1200-talet uts�g feodalherrar till officiella m�stare i de ledande hantverken, eller i den mindre katedralstaden Metz, d�r biskopen, som ocks� var stadens �verhuvud, gjorde ungef�r detsamma.
Detta var institutionella kvarlevor, som n�got belyser tidigare f�rh�llanden. Men l�ngt innan 1200-talet hade hantverkare skilts ut b�de fr�n sitt sammanhang med landsbygden och med det feodala hush�llet, och upptr�dde som verkligt oberoende industriella hush�ll inom stadssamh�llet, d�r de producerade f�r f�rs�ljning till vem som helst som hade pengar att betala med. Men hur var dessa hush�ll beskaffade? Hur skall vi karakt�risera det arbete som producerade skor, knivar, plogdelar, k�rror, kl�der och andra varor (som vi mycket v�l kan kalla dessa produkter)? Med h�nsyn till det arbete som materialiserades i hantverkarens produkt, och till det faktum att det uppenbart f�rel�g ett omfattande utbyte av v�rden mellan b�nder och hantverkare, kan hantverkarens inkomst inte r�tt och sl�tt betraktas som en del av det � genom den feodala aristokratins fordringar � omf�rdelade �verskottet fr�n bondeekonomin, vilket d�remot var fallet med den f�rs�ljningsprofit som konstituerade k�pmannakapitalet.
Det �r visserligen sant, att utbytet mellan b�nder och hantverkare blev oj�mnt i o m uppkomsten av monopolis-fiska skr�n, men relationen mellan hantverkare och b�nder var inte till sitt v�sen exploaterande i de mindre marknadsst�derna[22] � vars sammanlagda befolkning antagligen utgjorde merparten av den totala stadsbefolkningen i Europa � var faktiskt den feodala exploateringen av hantverkaren en parallell till exploateringen av bonden, f�r dessa st�ders herrar till�gnade sig ocks� merarbete fr�n hantverkarna genom hus- och varust�ndsr�ntor, kvarn- och ugnsmonopol, tullar och skatter. Denna exploatering var direkt i de st�der som inte f�rl�nats stadsr�ttigheter, men den var heller inte fr�nvarande i sj�lvst�ndiga boroughs och kommuner, som ofta fick betala en penningavl�sning f�r tullar och r�ntor och dessutom h�ga skatter, som f�ll tyngre p� hantverkarna �n p� den h�rskande merkantila. eliten.
Dessa prelimin�ra �verv�ganden kring hantverksarbetets plats i det feodala produktionss�ttet utg�r dels fr�n hantverkarhush�ll som �r internt odifferentierade, dels fr�n en minimal differentiering mellan produktionsenheterna. Fr�n den tid vi har l�mpligt k�llmaterial, finner man detta tillst�nd framf�r allt i mindre marknadsst�der med ca 500 innev�nare, som var funktionellt helt avskilda fr�n landsbygden (i den meningen att jordbrukare utgjorde en obetydlig del av befolkningen eller saknades helt). I st�rre centra kan man inte anta att arbetet var odifferentierat inom hush�llet, och inte heller att de olika hantverkarhush�llen var inb�rdes j�mlika. N�r marknaden f�r hantverkarnas varor vidgades, finner vi inte bara den v�lk�nda process � som bra beskrivs i Dobbs Studier � genom vilken k�pmannen tr�der emellan hantverkaren och k�paren. Inom verkstaden upph�r l�rlingen att bara vara elev (ofta m�starens son) och blir en exploaterad arbetare, som bara f�rtj�nar sitt element�ra livsuppeh�lle. Dessutom anst�lls ges�ller � inget stort antal, ty det till�ter inte produktionens skala � som representerar �nnu ett underordnat skikt inom verkstaden. Till en b�rjan var emellertid inte ges�llen en ren l�nearbetare � en direkt k�lla till merv�rde f�r arbetsgivaren. I 1200-talets flaml�ndska textilst�der r�dde fortfarande oklarhet om f�rl�ggarens betalning av textilhantverkarna. Det var egentligen inte fr�ga om en l�n, och inte heller om en betalning f�r ett arbete som utf�rts av en sj�lvst�ndig hantverkare. Vad det �n var fr�ga om, s� �r det intressanta i detta sammanhang, att det fanns en kommunal tariff som angav hur mycket m�staren respektive ges�llen skulle ha f�r ett stycke tyg naturligtvis mindre till den senare, men skillnaden var inte s� stor som man skulle kunna f�rv�nta sig.[23] Motsvarande inr�ttning har man funnit i n�gra engelska st�der s� sent som p� 1400-talet. �ven om differentieringsprocessen hade b�rjat inom verkstaden, s� var m a o m�stare och ges�ll fortfarande det gemensamma objektet f�r k�pmannakapitalets exploatering.
Till skillnad fr�n hantverkaren har den medeltida k�pmannakapitalisten varit f�rem�l f�r m�nga studier, som baserats p� den ansenliga m�ngd k�llmaterial som finns bevarat. N�gra av de mest imponerande f�rm�genheterna ackumulerades av de italienska st�dernas k�pm�n. Deras verksamhet illustrerar v�l den l�ga grad av specialisering som var utm�rkande f�r den europeiska k�pmannaklassen som helhet � b�de i norra och s�dra Europa, vare sig k�pm�nnen var verksamma p� regionala marknader eller i den internationella lyxvaruhandeln. De italienska k�pm�nnen bland vilka de florentinska och venetianska k�pm�nnen var de mest framg�ngsrika � grundade sina profiter p� handeln med dyrbara varor; kryddor, smycken och sidentyger fr�n Fj�rran- och Mellan�stern, bomullstyger av h�g kvalitet fr�n Flandern och mellersta Italien, guld fr�n V�stafrika. De handlade ocks� med pengar som bankirer �t p�ven och andra h�rskare (framf�r allt krigsfinansiering). Liksom de flaml�ndska st�dernas stork�pm�n organiserade en del av dem f�rs�rjningen med r�material f�r tygtillverkningen och f�rs�ljningen av slutprodukten, utan att dock p� n�got s�tt f�r�ndra produktionsprocessens karakt�r. Andra produkter som drogs in i den internationella handeln var vin fr�n Ile de France, Gascogne, Bourgogne och Rhenlandet; spannm�l, virke och p�lsvaror fr�n �stersj�omr�det; salt fr�n Bourgneufbukten, alun fr�n Svarta Havet; vejde fr�n Syd-Frankrike, fisk fr�n Island, j�rn och st�l fr�n Sverige, f�r att inte tala om den regionala handelns standardvaror, s�som spannm�l och medeldyra textilier. De medeltida k�pmannakapitalisternas tekniska f�rfining av handelsmetoderna, deras f�rm�ga att koncentrera kapital f�r att (till ockerr�ntor) finansiera regeringar och jord�gande aristokrater, som led st�ndig brist p� l�tt realiserbara tillg�ngar, och deras beskydd av kulturen har framkallat en samst�mmig beundran fr�n historikerna.[24] Ingen har emellertid kunnat f�r�ndra Marx' bed�mning av k�pmannakapitalisternas historiska roll. Deras kapital stannade kvar inom cirkulationssf�ren och anv�ndes aldrig inom varken jordbruk eller industriell produktion p� n�got nyskapande s�tt. Den s k kommersiella revolutionen f�r�ndrade p� inget s�tt det feodala produktionss�ttet.[25]
Man kan d�rf�r mycket v�l fr�ga sig, vilken grund det finns f�r id�n om �penningekonomins� uppl�sande inverkan. Vi har sett att den feodala r�ntan kunde betalas s� v�l i pengar som i arbete eller in natura, utan att det p�verkade relationen mellan jordherre och landbor. Det har h�vdats, att andra relationer, t ex mellan kungar och baroner, eller mellan baroner och vasaller, vilka till en b�rjan baserades p� personliga och s�rskilt milit�ra tj�nster, f�r�ndrades till f�ljd av att de personliga banden ersattes av penningf�rbindelser. Exempel p� detta �r beviljandet av f�rl�ningar som utgjordes av penninginkomster ist�llet f�r av jordegendom; betalning av penningskatt ist�llet f�r fullg�rande av milit�ra tj�nster i den kungliga h�ren; vasaller som f�rs�krade sin lojalitet i utbyte mot ett �rligt underh�ll i pengar; uppb�dande av alla milit�ra tj�nster p� grundval av l�nebetalningar. Det �r olyckligt f�r f�respr�karna av teorin om penningens uppl�sande verkan, att man redan i b�rjan av 1100-talet har funnit penningskatt som ers�ttning f�r milit�ra tj�nster och n�got senare penningf�rl�ningar.
Delade lojaliteter, f�rr�deri och egoism f�rekom i lika h�g grad under 1000- och 1100-talen, d� det feodala kontraktet baserades p� jordf�rl�ningar, som under den s k �bastardfeodalismens� dagar, d� det baserades p� penningbetalningar. Den feodala h�rskande klassens beteende f�r�ndrades inte heller av stora penninginkomster, vilket var och en som studerat den engelska aristokratin mellan 1200- och 1400-talet kan intyga. Snarare var det s�, att det var de sjunkande penninginkomsterna f�r den feodala aristokratin som var det f�rsta symptomet p� att det feodala produktions�ttet gick mot sitt slut; ty dessa inkomster representerade ju ytterst inget annat �n b�ndernas �verskott, som utvunnits genom tv�ng, och deras minskning var det monet�ra uttrycket f�r att den gamla typen av aristokratiskt herrav�lde f�rsvagats.
Penningens uppl�sande egenskaper tr�dde, som Marx har betonat, i verksamhet f�rst d� det feodala produktionss�ttets uppl�sningsprocess redan var i full g�ng. I Grundrisse framh�ller Marx att arbetarnas avskiljande fr�n sina objektiva existensbetingelser � jord, hantverkarens egendom, t o m (f�reslog Marx) utkomsten som en herres underhavande � var den v�sentliga aspekten av denna uppl�sning.[26] I England, liksom i andra omr�den av V�steuropa, var faktiskt det feodala herrav�ldets avtagande grepp ett utm�rkande drag i de inledande uppl�sningsprocesser, som Dobb och Takahashi f�ste s�rskild uppm�rksamhet vid under �verg�ngsdebattens g�ng. Detta var n�got som redan f�re Marx hade dokumenterats av den engelske ekonomisk-historiske pionj�ren James Thorold Rogers.[27] Senare forskning har visat, att det kortvariga upptr�dandet av vad Marx uppfattade som en dominans f�r den fria bondeegendomen, var en direkt f�ljd av klasskampen mellan jord�gare och b�nder. Marx t�nkte speciellt p� utvecklingen i England, d�r bel�ggen �r goda. Det oroliga l�get i mitten av 1300-talet � befolkningens kraftiga decimering p g a b�ldpesten och regeringens finansiella kris p g a de fransk-engelska krigen � kunde mycket v�l ha lett till en sk�rpning av livegenskapen. Arbetskraftsbristen st�rkte b�ndernas och arbetarnas ekonomiska position i f�rh�llande till jord�garna och arbetsgivarna i en s�dan utstr�ckning, att en m�jlig reaktion fr�n den h�rskande klassen kunde ha varit att h�rdare kontrollera de ofria personernas r�rlighet, h�ja r�ntor och b�tessatser samt frysa l�nerna. En s�dan politik f�rs�kte man till�mpa omkring tv� �rtionden efter 1350, men helt utan framg�ng. B�nderna �gde redan betydande erfarenhet av motst�nd mot herrem�nnens �vergrepp. Bysamf�lligheterna var, trots sin inre uppdelning i rika och fattiga, mycket sv�ra att handskas med, vilket otaliga lokala uppror hade visat. �ven om s�dana omfattande resningar som det franska Jacquerieupproret 1359 och den engelska revolten 1381 besegrades, s� kunde inte det lokala motst�ndet brytas. Den engelska situationen �r mycket belysande. De livegna besittningsvillkoren mildrades till copyholding[28], utan att de f�r den skull f�r�ndrade sina v�sentliga juridiska k�nnetecken. I denna atmosf�r av b�ndernas sj�lvs�kerhet var copyholding knappast m�jlig att skilja fr�n fri jordbesittning, och det var t o m s� att medlemmar av den jord�gande l�gadeln var beredda att ta copyhold-jord i anspr�k f�r att komplettera sina egendomar. De feodala restriktionerna f�r den enkla varuproduktionen f�rsvann s� gott som vid slutet av 1300-talet och under st�rre delen av 1400-talet, eftersom r�ntorna var t�mligen l�ga och jord�garna och staten i praktiken hade mycket sm� m�jligheter att kontrollera b�ndernas och arbetarnas r�relsefrihet.[29] Under denna period skall man emellertid inte f�rv�nta sig att finna n�gon dramatisk utveckling i riktning mot kapitalistisk produktion. Visserligen var det blomstrande tider f�r den sj�lv�gande jordbrukaren som sysselsatte l�nearbetare, och hantverksproduktion kunde fritt flyttas fr�n de �ldre skr�-dominerade st�derna till byarna och de mindre reglerade sm�st�derna, men det skedde inte n�gon s� drastisk social differentiering, att en l�nearbetande massa tvingades s�lja sin arbetskraft till arbetsgivare inom jordbruk och industri. Detta skulle f�rst bli resultatet av en l�ngvarig process, som �nnu p� 1600-talet var l�ngt ifr�n fullbordad. Det viktiga �r emellertid, att de n�dv�ndiga f�ruts�ttningarna f�r en senare kapitalistisk utveckling skapades i loppet av 1400-talets relativt obundna varuproduktion.
De feodala produktionsf�rh�llandena avskaffades p� inget s�tt under denna period; den feodala h�rskande klassens och den feodala statens (i ordets marxistiska betydelse) v�sentliga k�nnetecken kvarstod. De stora aristokraterna, t ex hertigarna av Lancester och York (som grundade kortlivade kungliga dynastier) och grevarna av Warwick eller Salisbury, hade enorma inkomster, som till stor del fortfarande baserades p� jordr�nta, �ven om de alltmer plundrade monarkins tillg�ngar i sina f�rs�k att uppr�tth�lla ett effektivt beskydd av sina underhavande och politiska anf�rvanter. Statsmaskineriet var �ven efter sin omgestaltning i b�rjan av 1500-talet v�sentligen en forts�ttning p� medeltidens regnum. De penningf�rm�genheter som inte grundades p� innehav av jordegendom h�rstammade fr�n handeln, vilken l�g i h�nderna p� k�pm�nnens monopolistiska kompanier, t ex �The Merchant Adventures� och �The Merchants of the Staple�. De kom inte fr�n industriell produktion; �ven om Englands viktigaste exportvara var bearbetat eller obearbetat tyg, gick profiten till f�rs�ljarna snarare �n till producenterna. Hur betydelsefulla de f�r�ndringar �n var, som gav jordbrukets och industrins producenter fria tyglar, s� skedde det m a o ingen omvandling av det feodala samh�llets konstitutiva relationer.
Med undantag av Paul Sweezy tillbakavisade alla deltagarna i den ursprungliga debatten (oavsett vilka inv�ndningar de i �vrigt hade mot Dobbs formuleringar) tesen om det feodala produktionss�ttets statiska och sj�lvbevarande karakt�r � att det inte skapade f�ruts�ttningarna f�r sin egen omvandling och d�rf�r beh�vde en yttre kraft f�r att rubbas ur sin j�mvikt. I Pirennes efterf�ljd fann Sweezy denna yttre kraft i det k�pmannakapital, som ackumulerats i Medelhavsomr�det och sedan injicerats i det stabila feodala systemet av en k�pmannagrupp av ok�nt socialt ursprung. Eftersom feodalismen enligt Sweezy var ett system d�r produktionen skedde f�r behov inte f�r utbyte, blev det feodala V�steuropas fortsatta utveckling efter 1000-talet beroende av externa faktorer. Sweezy f�rklarade inte naturen av den sociala formation som frambringade denna anhopning av k�pmanskapital, eller varf�r medelhavsomr�det �verhuvudtaget skulle betraktas som ett s�rskilt socialt system, som skilde sig fr�n det �vriga Europa. Som svar p� kritiken st�llde emellertid Sweezy den ber�ttigade fr�gan om vad som vad som utgjorde den prim�ra drivkraften i det feodala produktionss�ttet, som gav det en inre dynamik, vilken kunde leda s�v�l till dess utveckling som till dess uppl�sning.
I min egen korta kommentar i debattens slutskede framf�rde jag tesen, att det n�dv�ndiga om �n varierande tryck, som den h�rskande klassen ut�vade f�r att till�gna sig b�ndernas merarbete eller merprodukt, var den grundl�ggande orsaken till den tekniska utveckling och f�rb�ttrade feodala organisation som m�jliggjorde en �kning av det tillg�ngliga �verskottet. Detta var grundvalen f�r den enkla varuproduktionens tillv�xt, feodalherrarnas penninginkomster, den internationella lyxvaruhandeln och urbaniseringen. Georges Duby har framst�llt denna aspekt med stor briljans i sin senaste bok om den medeltida ekonomins tidiga utveckling. Som jag f�rklarat p� annat st�lle, anser jag emellertid att hans f�rklaring �r ensidig.[30] Duby betonar det tryck som feodalherrarna ut�vade p� b�nderna men f�ster inte samma uppm�rksamhet vid b�ndernas str�van att sj�lva beh�lla s� stor del av merprodukten som var m�jligt under den givna socio-politiska kraftbalansen. Men just detta bondemotst�nd var av avg�rande betydelse f�r landsbygdskommunernas utveckling, f�r utvidgningen av den fria besittningsr�tten och den personliga friheten, f�r bonde- och hantverksekonomiernas befrielse fr�n hindren f�r varuproduktionens utveckling och slutligen f�r den kapitalistiske f�retagarens uppkomst.
Den engelska jordbruksekonomins historia under 1300-och 1400-talet illustrerar, som redan n�mnts, mycket v�l konsekvenserna av ett framg�ngsrikt bondemotst�nd mot feodalherrarnas krav p� �verskottets �verf�rande. Detta m�ste i sj�lva verket betraktas som en kritisk v�ndpunkt i den �prim�ra drivkraftens� historia. Den l�nga perioden av framg�ngsrik och m�ngsidig exploatering av b�ndernas arbete avslutades, �tminstone i de flesta v�steuropiska l�nder, mellan mitten och slutet av 1300-talet. Jord�garna hade bara kunnat f�rl�nga sin tidigare framg�ng om de hade lyckats med att �terinf�ra r�ttsligt p�tvingbara former av livegenskap. Detta var politiskt och socialt om�jligt i V�steuropa. I �steuropa f�rh�ll det sig emellertid annorlunda. I V�st stannade en allt st�rre del av det disponibla �verskottet kvar inom bondeekonomin. N�r jordherrarnas tunga ok sedan �ter drabbade bondebefolkningen, var det fr�ga om n�got i grunden, om �n inte alltid till formen, annorlunda den begynnande uppkomsten och l�nga och oj�mna utvecklingen av en ny treenighet: jord�gare � kapitalistisk jordbrukare � jordbruksarbetare.
Sedan den ursprungliga debatten f�rdes har andra icke-marxistiska historiker framf�rt egna id�er om den prim�ra drivkraften i det feodala samh�llet. De mest �vertygande av dessa �r olika slag av demografiska tolkningar av den medeltida utvecklingen. En av dessa, som man kanske hellre borde kalla en �ekologisk� historieteori, har presenterats p� ett �vertygande s�tt i olika arbeten av M.M. Postan.[31] Den betonar ocks� bondejordbruket som ekonomins bas. Den �r emellertid snarare inriktad p� brukarens f�rh�llande till sin omgivning, till jorden som sin naturliga verkstad, som Marx skulle ha uttryckt det, �n p� f�rh�llandet mellan brukaren och den exploaterande jord�garen. Som de viktigaste h�ndelserna framst�r d�rf�r den v�xande befolkningens tryck p� de knappa resurserna, den d�rav f�ljande uppdelningen av b�ndernas g�rdar och utarmningen av jorden och sm�brukarna. Inte desto mindre var denna expanderande jordbruksekonomi, innan den kv�vde sig sj�lv, dynamisk och marknadsorienterad � en dynamik som framf�r allt representerades av vissa delar av samh�llets �vre skikt, s�som de f�rment kapitalistiskt orienterade gods�garna och de f�retagssamma och nyskapande k�pmannakapitalisterna i de stora st�derna. N�r j�mviktsl�get brast mot slutet av 1200-talet och framf�rallt efter befolkningskollapsen vid mitten av 1300-talet, l�ttade emellertid trycket p� de knappa jordresurserna och bondeekonomin blev mer blomstrande. Men den blev samtidigt mer autarkisk, mindre marknadsorienterad. Den regionala och internationella handeln gick tillbaka, och den senmedeltida ekonomin var stagnerande intill 1400-talets sista decennier, d� befolkningen p� nytt b�rjade v�xa.
Det finns en annan slags tolkning av den �prim�ra drivkraften�, som �r mindre brett upplagd �n den som just har beskrivits kortfattat. Den koncentrerar sig p� den inre strukturen hos bondefamiljerna i deras bygemenskaper. Historiker av denna skola unders�ker familjebildning, arvsseder, problemen med upptagande eller avvisande av yngre s�ner och d�ttrar genom familje- och bygemenskapen och den d�rmed sammanh�ngande fr�gan om icke-agrara bisyssels�ttningar p� landsbygden. Dessa problem �r av stor betydelse och m�ste f�rvisso ing� i varje allvarligt syftande marxistisk forskning om det feodala produktionss�ttets detaljerade funktonss�tt. Detta �r desto viktigare som studieomr�det kan ge upphov till slutsatser av mycket tvivelaktig karakt�r. N�gra av forskarna p� detta omr�de framst�ller den medeltida familjen och bygemenskapen som om de vore isolerade och sj�lvreglerande sociala enheter, l�sryckta fr�n v�rlden omkring och i synnerhet op�verkade av det exploaterande trycket fr�n jord�garna, kyrkan och staten. I den m�n man m�ste ta h�nsyn till den omgivande v�rlden, s� ligger betoningen snarare p� harmoni �n p� f�rtryck. Detta leder till att det feodala samh�llet tolkas som en del av ett kontinuum av f�rindustriella �traditionella� samh�llen, vilkas huvudsakliga k�nnetecken �r stabilitet, f�r att inte s�ga stagnation. Den medeltida kyrkliga st�ndsteorin, som framh�ver de of�r�nderliga och organiska relationerna mellan de sociala st�nden, vart och ett uppfyller under Gud sin r�tta best�mmelse (h�rskar, strider, bedjer, k�per och s�ljer, arbetar), �teruppr�ttas som en rationell f�rklaring av denna typ av samh�llsordning. P� byniv�n f�rklaras skillnaderna mellan rika och fattiga familjer med h�nvisning till de rikas h�rskande funktioner och de fattigas tj�nande. Det har t o m h�vdats, att denna skillnad �r genetiskt betingad.[32]
N�gra irrationella hugskott fr�n icke-marxistisk historisk forskning om den medeltida ekonomins demografiska aspekter f�r inte leda till att man avvisar de positiva bidragen fr�n vissa historiker inom denna skola. �ven om sl�ktskapsrelationer inte var lika viktiga i feodala som i primitiva samh�llen, s� spelade de fortfarande en viktig roll i f�rdelningen av resurser p� alla sociala niv�er. Detta m�ste erk�nnas, samtidigt som man vidh�ller, att det �r exploateringsrelationen mellan bonde och jord�gare som �ger primat inom det feodala produktionss�ttet. Detsamma g�ller det �msesidiga f�rh�llandet mellan bondebefolkning och jordresurser, som �r Postanskolans positiva bidrag till v�r f�rst�else av senmedeltidens ekonomi. Den marxistiska forskningen kan inte fungera som ett hermetiskt slutet system. Den m�ste ta fasta p� positiva bidrag fr�n den icke-marxistiska forskningen, men den kan och b�r ocks� visa, att Marx' produktionss�ttsbegrepp ger oss det b�sta verktyget f�r analysen inte bara av kapitalismens, utan ocks� av feodalismens dynamik.
F�rhoppningsvis kommer bidragen i denna bok till debatten om �verg�ngen mellan feodalism och kapitalism att intressera fler �n marxismk�nnarna. I allm�nhet �r den marxistiska terminologin tillr�ckligt v�lk�nd. Men det �r kanske �nd� v�rt att i detta sammanhang uppeh�lla sig n�got vid ordet �feodalism�, som numera har en helt annan inneb�rd f�r marxister �n f�r vissa icke-marxistiska historiker.
N�r Marx skrev om �feodalism�, anv�nde han begreppet p� ett s�tt som inte var helt fr�mmande f�r hans samtida, dvs som en beskrivning av ett socialt system, vars utm�rkande drag var en milit�r, jord�gande aristokratis herrav�lde �ver resten av samh�llet, huvudsakligen b�nder. Marx analyserade naturligtvis detta herrav�lde p� ett s�tt som var s�reget f�r honom, i det att han grundade sin analys p� den specifika form, i vilken den omedelbara producentens arbete � n�r v�l hans behov av n�dv�ndiga subsistensmedel var tillgodosett � blev till den h�rskande klassens inkomst. I enlighet med Marx' utarbetade analys av det kapitalistiska produktionss�ttet, hans huvudsakliga objekt, betraktar vi det feodala samh�llet som sammansatt av produktivkrafter (produktionsprocessens materiella bas) och produktionsf�rh�llanden (f�rh�llandet mellan huvudklasserna). Det feodala produktionss�ttets v�sen utg�rs av exploateringsf�rh�llandet mellan jord�gare och underordnade b�nder � de senares �verskott ut�ver subsistensmedlen �verf�rs under tv�ng till de f�rra, antingen i form av direkt arbete eller som r�nta in natura eller i pengar. Detta f�rh�llande betecknas som �livegenskap�, en term som, efter vad vi har sett, bereder vissa sv�righeter.
Som vi redan n�mnt, visste Marx' samtida vad han talade om, �ven om de inte n�dv�ndigtvis omfattade hans analys av feodalismens v�sen. Sedan dess har icke-marxistiska historiker f�rfinat termens inneb�rd, s� att den inte l�ngre utg�r en beskrivning av ett helt socialt system, utan av vissa specifika relationer inom den medeltida h�rskande klassen. Dessa relationer utgjordes � kort sagt � av f�rh�llandet mellan fria vasaller och deras herrar och grundades p� besittningsr�tten till jordegendomar (l�n eller p� latin feoda). L�n innehades av vasallerna i utbyte mot milit�ra tj�nster i herrens h�r, deltagande i hans domstol samt bist�nd och r�d �t honom. N�r feodalismen betraktas p� detta raffinerade s�tt, har den inte mycket att g�ra med f�rh�llandet mellan feodalherrar och b�nder (vilka troligen utgjorde �tminstone 90 % av befolkningen under den tidiga medeltiden), och den omfattade str�ngt taget inte mer �n ett par �rhundraden. Denna mycket sn�va tolkning av ordet har, i Marc Blochs efterf�ljd, �vergetts av m�nga icke-marxistiska historiker, men s�rskilt i engelska akademiska kretsar har den fortfarande mycket stort inflytande. Dess f�respr�kare h�vdar, att deras tolkning �r mer konsekvent �n de vidare tolkningarna, men man kan mycket v�l inv�nda, att den konsekvens kan undvaras, som uppn�s till priset av analyskategorier av begr�nsat v�rde.
Vi lever i �verg�ngsperioden mellan kapitalism och socialism och detta faktum g�r studiet av tidigare �verg�ngar fr�n ett samh�llssystem till ett annat speciellt intressant. Detta �r en av m�nga anledningar till att Maurice Dobbs Studier i kapitalismens utveckling[33] �r en s� aktuell och viktig bok. Omkring en tredjedel av boken �gnas feodalismens nedg�ng och kapitalismens uppkomst. I denna artikel skall jag uteslutande �gna min uppm�rksamhet �t denna sida av Dobbs arbete.
Dobb definierar feodalism som �praktiskt taget identisk med vad vi vanligen betecknar som livegenskap � en skyldighet som p�tvingats producenten, oberoende av dennes fria vilja, att uppfylla vissa ekonomiska krav, vilka antingen best�r av tj�nster som skall utf�ras eller av p�lagor, som skall betalas i pengar eller in natura ...� (s 37). I enlighet med denna definition anv�nder Dobb genomg�ende begreppen �feodalism� och �livegenskap� som i praktiken utbytbara.
Denna definition tycks mig bristf�llig, d� den inte identifierar ett produktionssystem. Viss livegenskap kan f�rekomma �ven i system, som alldeles tydligt inte �r feodala; och �ven som dominerande produktionsf�rh�llande har livegenskap vid olika tidpunkter och i olika regioner varit f�rbunden med olika former av ekonomisk organisation. Engels skrev s�ledes i ett av sina sista brev till Marx: �det �r otvivelaktigt s� att livegenskap och personlig ofrihet /H�rigkeit/ inte �r en specifik medeltida-feodal form, vi finner den �verallt, eller n�stan �verallt, d�r er�vrare l�ter de ursprungliga innev�narna bruka jorden �t sig�.[34] D�rav f�ljer, menar jag, att begreppet feodalism, som Dobb definierar det, �r alltf�r allm�nt f�r att direkt kunna till�mpas p� studiet av en best�md region under en best�md period. Eller annorlunda uttryckt, vad Dobb definierar �r inte ett socialt system, utan en familj av sociala system � alla de som grundas p� livegenskap. Vid studiet av best�mda historiska problem �r det s�ledes inte bara viktigt att veta, att man har med feodalism att g�ra, utan ocks� vilken medlem av familjen det g�ller.
Dobb intresserar sig naturligtvis fr�mst f�r feodalismen i V�steuropa, eftersom det var i detta omr�de kapitalismen f�ddes och n�dde sitt mogna stadium. Just d�rf�r borde han, enligt min mening, mycket klart ha angett, vad han betraktar som den v�steuropeiska feodalismens huvuddrag och d�refter gjort en teoretisk analys av de lagar som g�ller f�r ett system med dessa huvuddrag. Jag skall senare f�rs�ka visa, att hans underl�tenhet att g� till v�ga p� detta s�tt, leder honom till ett antal tvivelaktiga generaliseringar. Jag tror vidare, att det �r av samma orsak som Dobb ofta �beropar fakta fr�n de mest skilda omr�den och perioder till st�d f�r argument, som g�ller V�steuropa och d�rf�r endast kan pr�vas i f�rh�llande till v�steuropeisk erfarenhet.
Detta betyder naturligtvis inte, att Dobb inte �r grundligt f�rtrogen med den v�steuropeiska feodalismen. P� ett st�lle (s 37 f) ger han en pregnant skiss av dess viktigaste karakt�ristika: (1) �en svagt utvecklad teknik, d�r produktionsredskapen �r enkla och i allm�nhet billiga och produktionen i huvudsak �r individuell till sin karakt�r. Arbetsdelningen ... befinner sig p� en mycket primitiv utvecklingsniv�; (2) �produktion f�r byhush�llets eller bysamh�llets omedelbara behov och inte f�r n�gon st�rre marknad.�; (3) �storgods d�r brukningen av jordherrens egendom, ofta i stor skala, sker med tv�ngsarbete.�; (4) �politisk decentralisering�; (5) �feodalherrens villkorliga jordinnehav grundades p� n�gon form av tj�nsteplikt�; (6) �jordherrens innehav av juridiska eller kvasijuridiska funktioner i relation till den underordnade befolkningen�. Ett system med dessa karakt�ristika betecknar Dobb som den �klassiska� formen av feodalism, men det skulle vara mindre missvisande om det kallades den v�steuropeiska formen. Det faktum, att �det feodala produktionss�ttet inte begr�nsades till denna klassiska form�, f�refaller vara Dobbs sk�l f�r att inte n�rmare analysera dess struktur och tendenser. Enligt min mening �r emellertid en s�dan analys oundg�nglig, om vi skall undvika f�rvirring i v�ra f�rs�k att finna orsakerna till feodalismens sammanbrott i V�steuropa.
Om vi utg�r fr�n Dobbs beskrivning, kan vi definiera den v�steuropeiska feodalismen som ett ekonomiskt system, d�r livegenskap �r det f�rh�rskande produktionsf�rh�llandet och d�r produktionen organiseras p� och omkring jordherrens gods. Det �r viktigt att notera, att denna definition inte f�ruts�tter �naturahush�llning� eller fr�nvaron av penningtransaktioner eller penningkalkyl. Det enda den f�ruts�tter �r att marknaderna mestadels �r lokala och att l�ngdistanshandeln, som mycket v�l kan f�rekomma, inte spelar n�gon best�mmande roll f�r produktionens �ndam�l och metoder. Det avg�rande draget hos feodalism i denna mening �r att den �r ett system f�r behovsproduktion. Samf�llighetens behov �r k�nda och produktionen planeras och organiseras i syfte att tillfredsst�lla dessa behov. Detta har ytterst viktiga konsekvenser. Det �r, som Marx skrev i Kapitalet, �klart, att n�r produkterna under givna samh�llsf�rh�llanden inte produceras som bytesv�rden utan direkt som bruksv�rden, s� begr�nsar den tr�ngre eller vidare kretsen av behov kravet p� merarbete. Ett obegr�nsat behov av merarbete uppkommer inte ur sj�lva produktionen.� [35] Med andra ord existerar inte det tryck, som under kapitalismen verkar i riktning mot ett kontinuerligt f�rb�ttrande av produktionsmetoderna. Teknik och organisationsformer sl�r sig till ro i uppdragna f�ror. D�r detta �r fallet, finns det, som den historiska materialismen l�r, en mycket stark tendens till att hela samh�llet inr�ttas efter sedvana och tradition.
Vi skall emellertid inte dra slutsatsen, att ett s�dant system med n�dv�ndighet �r stabilt eller statiskt. Ett inslag av instabilitet utg�r feodalherrarnas konkurrens om jord och vasaller, som tillsammans bildar grundvalen f�r makt och prestige. Denna konkurrens �r en motsvarighet till konkurrensen om profiter under kapitalismen men dess effekter �r helt andra. Den leder till ett mer eller minde oavbrutet krigstillst�nd; men den �tf�ljande faran f�r liv och egendom revolutionerar l�ngt ifr�n produktionsmetoderna, som den kapitalistiska konkurrensen g�r, utan accentuerar snarare det �msesidiga beroendet mellan feodalherrar och vasaller, och f�rst�rker p� s� s�tt de feodala f�rh�llandenas grundl�ggande struktur. Det feodala kristillst�ndet oroar, utarmar och utmattar samh�llet, men har ingen tendens att omvandla det.
Ett annat inslag av instabilitet utg�r befolkningstillv�xten. Godssystemets struktur �r s�dan att den s�tter gr�nser f�r det antal producenter som kan syssels�ttas och det antal konsumenter som kan f�rs�rjas. Systemet har allts� en inneboende konservatism som f�rhindrar en allm�n expansion. Detta betyder naturligtvis inte att tillv�xt �r om�jlig, men v�l att den tenderar att ligga efter befolkningstillv�xten. Yngre s�ner till livegna st�ts ut ur det feodala samh�llets normala ramar och bildar den f�r medeltiden s� karakt�ristiska l�sdrivande befolkningen, som lever p� allmosor eller str�tr�veri och l�mnar material till legotrupper. Denna �verskottsbefolkning bidrar till instabilitet och os�kerhet, men ut�var inget skapande eller revolutionerande inflytande p� det feodala samh�llet.[36]
H�rmed skulle vi kunna dra slutsatsen, att den v�steuropeiska feodalismen, trots sin kroniska instabilitet och os�kerhet, var ett system med en mycket stark ben�genhet att bevara givna produktionsmetoder och produktionsf�rh�llanden. F�r detta system g�ller, vad Marx sade om Indien f�re det brittiska herrav�ldets period: �Alla inb�rdeskrig, invasioner, revolutioner, all hungersn�d ... verkade inte mer �n p� ytan.� [37]
Jag tror, att om Dobb hade tagit full h�nsyn till den v�steuropeiska feodalismens inneboende konservatism och motst�nd mot f�r�ndring, skulle han ha varit tvungen att f�r�ndra den teori, med vilken han vill f�rklara dess uppl�sning och nedg�ng under senmedeltiden.
Dobb sammanfattar den allm�nt accepterade f�rklaringen av feodalismens nedg�ng p� f�ljande s�tt:
�Vi presenteras ofta bilden av en mer eller mindre stabil ekonomi som uppl�stes av handeln, vilken verkade som en utomst�ende kraft och utvecklades utanf�r det system den slutligen �verflyglade. Vi presenteras en tolkning av omvandlingen fr�n den gamla ordningen till den nya, som s�ker de dominerande orsakssammanhangen inom utbytessf�ren mellan den feodala ekonomin och v�rlden utanf�r. 'Naturahush�llning' och 'bytesekonomi' �r tv� ekonomiska system som inte kan samexistera, och n�rvaron av den senare, s�gs det, �r tillr�cklig f�r att den f�rra skall uppl�sas.� (s 39)
Dobb f�rnekar inte att denna process var av �utomordentlig betydelse�. �Att den var f�rknippad med de f�r�ndringar som var s� m�rkbara vid medeltidens slut �r ocks� uppenbart� (s 39). Men han finner denna f�rklaring otillfredsst�llande, eftersom den inte tillr�ckligt grundligt unders�ker handelns effekter p� feodalismen. Om vi unders�ker problemet n�rmare kommer vi enligt honom att finna, att �det faktiskt tycks finnas lika mycket bel�gg f�r att framv�xten av penningekonomi i sig ledde till en intensifiering av livegenskapen, som det finns bel�gg f�r att den var orsaken till feodalismens nedg�ng� (s 40). Till st�d f�r denna uppfattning citerar han en ansenlig m�ngd historiska data, och det �betecknande fallet� �r ��steuropa, d�r feodalismen �teruppstod i slutet p� fjortonhundratalet. Denna 'andra livegenskap', som Friedrich Engels kallade den, var ett �terupplivande av det gamla systemet, som var f�renat med framv�xten av produktion f�r marknaden� (s 40). P� grundval av s�dana fakta drar Dobb slutsatsen, att om uppg�ngen i handeln varit den enda verksamma faktorn i V�steuropa, s� kunde resultatet lika v�l ha blivit feodalismens f�rst�rkande som dess s�nderfall. Av detta f�ljer, att det m�ste ha funnits andra faktorer i verksamhet, som bidrog till att frambringa det faktiskt iakttagna resultatet.
Vilka var d� dessa faktorer? Dobb tror att de st�r att finna inom den feodala ekonomin sj�lv. Han medger att �k�llorna varken �r s�rskilt talrika eller bindande�, men �de uppgifter vi har visar best�mt att det var feodalismens ineffektivitet som produktionssystem tillsammans med den h�rskande klassens v�xande behov av inkomster som i f�rsta hand var orsaken till dess nedg�ng. Behovet av st�rre inkomster �kade trycket p� producenterna till en punkt d�r detta tryck bokstavligt talat blev outh�rdligt.� (s 42) Detta tilltagande tryck ledde �till slut till en f�rbrukning eller ett faktiskt f�rsvinnande av den arbetskraft genom vilken systemet fick sin n�ring� (s 43).
Med andra ord var, enligt Dobbs teori, arbetskraftens �verexploatering den grundl�ggande orsaken till feodalismens sammanbrott: de livegna flydde en masse fr�n feodal-herrarnas gods och de kvarvarande var f�r f� eller f�r utarbetade f�r att systemet skulle kunna uppr�tth�llas p� den gamla grundvalen. Det var denna utveckling snarare �n handelns uppg�ng, som tvingade den feodala h�rskande klassen att ta till de utv�gar � omvandling av arbetsplikter, utarrendering av huvudg�rdsjord till b�nder etc � som slutligen ledde till en f�r�ndring av landsbygdens produktionsf�rh�llanden.
F�r att underbygga sin teori m�ste Dobb visa, att b�de den feodala h�rskarklassens v�xande inkomstbehov och de livegnas flykt fr�n jorden kan f�rklaras av krafter som verkade inom sj�lva det feodala systemet. L�t oss se hur han f�rs�ker g�ra detta.
F�rst g�ller det feodalherrarnas v�xande inkomstbehov. Dobb anger h�r ett antal faktorer, som han anser vara inneboende i det feodala systemet. De livegna f�raktades och betraktades framf�r allt som en inkomstk�lla (s 43 f). Den parasit�ra klassen � de �som m�ste f�rs�rjas av den livegna befolkningens merarbete� � v�xte alltmer som en f�ljd av de adliga familjernas naturliga tillv�xt, systemet med undervasaller och de feodala f�ljenas ut�kning (s 44). Krig och str�tr�veri ��kade de feodala hush�llens utgifter� och �spred f�r�delse och d�d �ver landet�. Slutligen tilltog �med riddarv�sendets utveckling ... ocks� de adliga hush�llens sl�saktighet. Med p�kostade fester och dyrbar prakt t�vlade de feodala hoven med varandra i storslagenhet� (s 45).
Tv� av dessa faktorer � likgiltigheten inf�r de livegna samt krig och str�tr�veri � existerade under hela perioden, och om de efter hand intensifierades, s� m�ste det f�rklaras; det kan inte bara tas f�r givet som en naturlig tendens i feodalismen. Dobb g�r emellertid inget f�rs�k att f�rklara en s�dan utveckling. Likas� �r den utarmande verkan, som han tillskriver korst�gen under den feodala utvecklingens avg�rande period av tvivelaktig betydelse. N�r allt kommer omkring stred ju korsfararna i Orienten och levde naturligtvis f�r det mesta utomlands. Korst�gen var dessutom till en viss grad plundringsexpeditioner, som gav materiell bel�ning till sina finansi�rer och deltagare, och de var snarare en ers�ttning f�r �n ett tillskott till feodalismens �normala� milit�ra konflikter. P� det hela taget tycks det mig, som om dessa tv� faktorer ger f�ga st�d �t Dobbs teori.
Det f�rh�ller sig emellertid n�got annorlunda med de b�da andra faktorerna: den parasit�ra klassens v�xande storlek och de adliga hush�llens tilltagande sl�seri. H�r har vi prima facie ett bel�gg f�r behovet av �kade inkomster. Men om vi d�rmed har det n�dv�ndiga st�det f�r Dobbs teori �r mer tvivelaktigt. �kningen av den parasit�ra klassens storlek �tf�ljdes av en tillv�xt av den livegna befolkningen. D�rtill fanns det under hela medeltiden gott om brukbar jord som kunde tas i anspr�k. F�ljaktligen expanderade det feodala systemet trots sin extremt konservativa natur, sakta men s�kert. Om vi tar med det faktum i ber�kningen, att krigen fr�mst sk�rdade sina offer bland de h�gre st�nden (d� dessa ensamma till�ts b�ra vapen), kan vi mycket v�l betvivla att det skedde n�gon betydande relativ tillv�xt av den parasit�ra klassen. Utan klara faktiska bel�gg f�r den ena eller den andra m�jligheten, har vi inte n�gra sk�l att l�gga n�gon avg�rande vikt vid denna faktor.
� andra sidan finns det ingen orsak att betvivla den feodala h�rskande klassens tilltagande sl�seri. Bel�ggen h�rf�r �r m�nga och pekar alla i samma riktning. Men var detta tilltagande sl�seri en tendens, som kan f�rklaras av det feodala systemets natur, eller �terspeglade den n�got som skedde utanf�r systemet? P� allm�nna grunder tycks det mig, som om det senare var fallet. �ven i ett s� dynamiskt system som det kapitalistiska �r konsumenternas spontana smakf�r�ndringar av f�rsumbar betydelse,[38] och man kan anta att detta a fortiori g�ller i ett s� traditionsbundet system som feodalismen. S� snart vi g�r utanf�r det feodala systemet finner vi dessutom fullt tillr�ckliga sk�l f�r den feodala h�rskarklassens v�xande sl�seri: handelns snabba expansion fr�n 1000-talet och fram�t f�rde en allt st�rre m�ngd och m�ngfald av varor inom dess r�ckh�ll. Dobb erk�nner existensen av denna relation mellan handeln och den feodala h�rskande klassens behov, men det f�refaller mig som om han f�rbig�r den alltf�r l�ttvindigt. Om han hade tillm�tt denna relation den vikt som den f�rtj�nar, skulle han knappast ha kunnat vidh�lla att den h�rskande klassens tilltagande sl�seri berodde p� krafter som var inneboende i det feodala systemet.
L�t oss nu g� �ver till problemet med de livegnas flykt fr�n jorden. Det finns ingen anledning att betvivla, att detta var en viktig orsak till de kriser som utm�rkte den feodala ekonomin under 1300-talet. Dobb antar, att flykten var en f�ljd av jordherrarnas f�rtryck (som i sin tur hade sitt upphov i deras �kade behov av inkomster) och d�rf�r kan f�rklaras som en i det feodala systemet inneboende process. Men har han anf�rt �vertygande argument f�r detta antagande.[39]
Jag anser inte det. De livegna kunde inte utan vidare rymma fr�n godsen, hur fordrande deras herrar �n var, om de inte hade n�gonstans att ta v�gen. Som jag visat i det f�reg�ende, �r det riktigt att det feodala systemet tenderar att skapa en kringvandrande �verskottsbefolkning. Men denna l�sdrivande befolkning, som �r samh�llets bottenskikt, best�r av dem som det inte finns plats f�r p� godsen, och det vore knappast realistiskt att anta, att n�got st�rre antal livegna frivilligt skulle �verge sina g�rdar f�r att stiga l�ngst ner p� samh�llsstegen.
Hela detta problem f�r emellertid en helt ny aspekt � som Dobb �gnat f�rv�nansv�rt lite uppm�rksamhet � n�r vi erinrar oss att de livegnas flykt �gde rum samtidigt med st�dernas tillv�xt under 1100- och 1200-talet. Utan tvivel verkade de snabbt uppv�xande st�derna � genom att erbjuda fri syssels�ttning och b�ttre social st�llning � som en kraftig magnet p� den f�rtryckta lantbefolkningen. D� borgerskapet � sin sida beh�vde mer arbetskraft och fler soldater, f�r att �ka sin milit�ra styrka, gjorde de allt f�r att underl�tta de livegnas flykt fr�n sina herrars domv�rjo. �Det finns ofta�, anm�rkte Marx i ett brev till Engels, �n�got fullkomligt r�rande i det s�tt p� vilket borgerskapet inbj�d b�nderna att fly till st�derna p� 1100-talet.� [40] Mot denna bakgrund framst�r flykten fr�n landsbygden � som annars skulle vara obegriplig � som en naturlig f�ljd av st�dernas framv�xt. Naturligtvis var det f�rtryck Dobb skriver om en betydelsefull faktor, som gjorde de livegna ben�gna till flykt, men ensamt skulle det knappast ha kunnat �stadkomma en emigration i stor skala.[41]
Dobbs teori om de inre orsakerna till feodalismens sammanbrott skulle fortfarande kunna r�ddas, om man kunde visa, att st�dernas uppkomst var en inre process i det feodala systemet. Men som jag f�rst�r Dobb, s� h�vdar han inte detta. Han intar en eklektisk st�ndpunkt till problemet med de medeltida st�dernas ursprung, men erk�nner att deras tillv�xt i allm�nhet var beroende av deras betydelse som handelscentra. Eftersom handeln inte kan betraktas som en form av feodal ekonomi, s� inneb�r det, att Dobb knappast kan f�rklara stadslivets uppkomst som f�ljd av inomfeodala orsaker.
Denna kritik av Dobbs teori om feodalismens nedg�ng kan sammanfattas p� f�ljande s�tt: Eftersom Dobb f�rsummat analysen av den v�steuropeiska feodalismens lagar och tendenser, misstar han sig p� vissa historiska utvecklingsf�rlopp och uppfattar dem som immanenta tendenser, trots att de egentligen bara kan f�rklaras av orsaker som ligger utanf�r sj�lva systemet.
�ven om jag finner Dobbs teori om feodalismens nedg�ng otillfredsst�llande p� m�nga punkter, s� anser jag �nd� att han givit ett betydelsefullt bidrag till problemets l�sning. St�rre delen av hans kritik av de traditionella teorierna �r tr�ffande, och det verkar klart, att ingen teori kan anses tillfredsst�llande, som f�rbig�r de faktorer Dobb betonar � framf�r allt den h�rskande klassens tilltagande sl�seri och de livegnas flykt fr�n jorden. Dobb har s�ledes haft stor betydelse f�r f�ljande anm�rkningar och id�er, �ven d�r de skiljer sig fr�n hans uppfattning.
Det f�refaller mig, som om Dobb inte lyckats rucka p� den allm�nt accepterade teori, enligt vilken handelns tillv�xt var den grundl�ggande orsaken till feodalismens nedg�ng. Men han har visat att handelns inverkan p� det feodala systemet �r mer komplicerad �n vad man vanligtvis trott. F�rest�llningen om att handel �r detsamma som �penningekonomi� och att penningekonomin som s�dan verkar uppl�sande p� feodala f�rh�llanden �r alldeles f�r enkel. L�t oss n�rmare f�rs�ka klarg�ra handelns f�rh�llande till den feodala ekonomin.[42]
Det f�refaller mig, som om den avg�rande mots�ttningen i detta sammanhang inte g�r mellan �penningekonomi� och �naturahush�llning�, utan mellan produktion f�r marknaden och produktion f�r behov. Vi b�r f�rs�ka klarl�gga den process, genom vilken handeln skapade ett system f�r marknadsproduktion, och sedan unders�ka hur detta system inverkade p� det redan existerande feodala systemet f�r behovsproduktion.
Varje ekonomi, f�rutom den mest primitiva, kr�ver ett visst m�tt av handel. De lokala bymarknaderna och g�rdfarihandlarna under Europas �ldre medeltid var s�ledes snarare best�ndsdelar i �n hot mot den feodala ordningen. De tillgodos�g v�sentliga behov utan att ta s� stor plats att de p�verkade de ekonomiska f�rh�llandenas struktur. N�r handeln b�rjade expandera p� 900-talet (eller kanske �nnu tidigare), s� var det inom l�ngdistanshandeln � till skillnad fr�n den rent lokala handeln � med relativt dyrbara varor, som kunde b�ra tidens mycket h�ga transportkostnader. S� l�nge denna handelsexpansion h�ll sig inom ramarna f�r vad som kan kallas g�rdfarihandel, f�rblev dess verkningar med n�dv�ndighet sm�. Men n�r den utvecklades ut�ver g�rdfarihandelns stadium och ledde till inr�ttandet av handels- och sj�fartscentra inf�rdes ett kvalitativt nytt element.
F�r �ven om dessa centra baserades p� l�ngdistanshandeln, s� alstrade de oundvikligen en varuproduktion. De m�ste f�rs�rjas av den kringliggande landsbygden, och deras hantverkare, som representerade en h�gre form av specialisering och arbetsdelning �n vad godsekonomin n�gonsin k�nde, f�rs�g inte bara stadens egen befolkning med produkter utan levererade ocks� varor till lantbefolkningen, som den kunde k�pa med int�kterna fr�n f�rs�ljningen av sina varor p� stadsmarknaden. Allt eftersom denna process utvecklades, f�rlorade l�ngdistanshandlarnas transaktioner � som berett mark f�r framv�xten av dessa handelscentra � sin unika betydelse och fick antagligen i de flesta fall inta en andrarangsplats i stadsekonomierna.
Vi ser s�ledes, hur l�ngdistanshandeln kunde vara en skapande kraft, som gav upphov till ett system av produktion f�r utbyte vid sidan av det gamla feodala systemet f�r behovsproduktion.[43] S� snart dessa b�da system existerade sida vid sida b�rjade de naturligtvis p�verka varandra. L�t oss unders�ka n�gra av de influenser som str�mmade fr�n bytesekonomin till behovsekonomin.
F�r det f�rsta � och kanske viktigaste � blev det nu uppenbart hur ineffektiv godssystemets produktionsorganisation var i j�mf�relse med ett mer rationellt system f�r specialisering och arbetsf�rdelning � n�got som antagligen ingen lagt m�rke till eller �tminstone inte brytt sig om, s� l�nge det inte hade n�gon rival. Det var billigare att k�pa f�rdiga produkter av hantverkare �n att framst�lla dem sj�lv, och detta k�ptv�ng skapade ett f�rs�ljningstv�ng. Tillsammans verkade dessa tv�ng starkt i riktning mot de feodala godsens inf�rlivning med bytesekonomins kretslopp. �Till vilken nytta�, fr�gar Pirenne, �var nu hush�llens verkst�der, som p� varje gods brukade syssels�tta en grupp livegna med tillverkning av textilier och jordbruksredskap, n�r detta gjordes mer �n dubbelt s� bra av hantverkarna i den n�rbel�gna staden? De till�ts f�rsvinna n�stan �verallt under 1100-talets g�ng.� [44]
F�r det andra s� tenderar bytesv�rdets blotta existens som ekonomiskt faktum att f�r�ndra producenternas inst�llning. Det blir nu m�jligt att str�va efter rikedom, inte i den absurda formen av en massa f�rg�ngliga produkter, utan i penningens eller penningfordringens �ndam�lsenliga och l�ttr�rliga form. I en bytesekonomi blir rikedom snart ett m�l i sig, och denna psykologiska f�r�ndring ber�r inte bara de direkt inblandade, utan ocks� (fast i mindre grad) de som kommer i kontakt med bytesekonomin. Det �r s�ledes inte bara k�pm�nnen utan ocks� medlemmar av det gamla feodala samh�llet, som skaffar sig vad vi idag skulle kalla en aff�rsm�ssig attityd till ekonomiska angel�genheter. Eftersom aff�rsm�n alltid har behov av ytterligare inkomster, finner vi h�r en del av f�rklaringen till den h�rskande klassens v�xande inkomstbehov, vilket Dobb, som vi tidigare sett, tillm�ter s�rskilt stor vikt n�r det g�ller att f�rklara feodalismens nedg�ng.
F�r det tredje �r ocks� utvecklingen av den feodala h�rskande klassens smak viktig i sammanhanget. Pirenne beskriver processen p� f�ljande s�tt:
�... i varje riktning handeln spred sig, skapade den ett beg�r efter de nya konsumtionsartiklar den f�rde med sig. Som alltid ledde detta till att aristokratin ville omge sig med lyx, eller �tminstone med den bekv�mlighet som passade dess sociala st�llning. Vi kan direkt se, genom att t ex j�mf�ra en riddares liv p� 1000-talet och p� 1100-talet, hur de n�dv�ndiga utgifterna f�r mat, kl�der, hush�ll, m�bler och framf�r allt vapen steg mellan dessa tv� perioder.� [45]
H�r har vi antagligen nyckeln till den feodala h�rskarklassens behov av �kade inkomster under den senare medeltiden.
Slutligen innebar st�dernas uppkomst som centra och h�rdar f�r bytesekonomin en m�jlighet till ett friare och b�ttre liv f�r landsbygdens livegna befolkning. Detta var otvivelaktigt huvudorsaken till den flykt fr�n jorden, som Dobb med r�tta betraktar som en av de avg�rande faktorerna f�r feodalismens nedg�ng.
Bytesekonomin hade utan tvivel �ven andra effekter p� den gamla ordningen, men jag tror, att de fyra just n�mnda var tillr�ckligt genomtr�ngande och m�ktiga f�r att �stadkomma nedbrytningen av det gamla produktionssystemet. Den �verl�gsna effektiviteten hos en mer specialiserad produktion, de �kade inkomster man kunde uppn� genom att producera f�r marknaden i st�llet f�r de direkta behoven, stadslivets st�rre dragningskraft p� arbetarna: dessa faktorer gjorde att det bara var en tidsfr�ga n�r det nya systemet � s� snart det var starkt nog att st� p� egna ben � skulle avg� med segern.
Men bytesekonomins seger innebar inte n�dv�ndigtvis slutet varken f�r livegenskapen eller godssystemet. Bytesekonomi �r f�renlig med slaveri, livegenskap, oberoende privatproducenter och l�nearbete. Historien �r rik p� exempel p� marknadsproduktion som har bedrivits med alla dessa former av arbete. Dobb har d�rf�r utan tvivel r�tt n�r han avvisar teorin om att handelns framv�xt automatiskt f�r med sig livegenskapens avskaffande; och om livegenskap identifieras med feodalism g�ller detta naturligtvis ex definitione �ven f�r feodalismen. Att bytesekonomins framv�xt faktiskt gick hand i hand med livegenskapens tillbakag�ng �r ett faktum som m�ste f�rklaras; det kan inte bara tas f�r givet.
N�r vi analyserar problemet tror jag att vi utan risk kan f�rbig� oj�mnheten i livegenskapens tillbakag�ng i V�steuropa. Dobb visar att handelns framsteg f�r en tid �tf�ljdes av en sk�rpning snarare �n av en lindring av livegenskapens band i n�gra omr�den av V�steuropa. Detta �r utan tvivel riktigt och betydelsefullt, och han lyckas reda ut ett antal skenbara paradoxer. Men dessa tillf�lliga och partiella omkastningar av utvecklingsg�ngen skall inte till�tas skymma helhetsbilden, som visar hur brukandet av huvudg�rden med livegen arbetskraft undan f�r undan ersattes av arrendejordbruk som antingen anv�nde oberoende b�nders arbetskraft eller (i mycket mindre grad) hyrd arbetskraft. Det verkliga problemet �r att f�rklara den bakomliggande utvecklingen.
I det komplex av orsaker som h�r �r verksamma framst�r f�r mig tv� som s�rskilt viktiga. F�r det f�rsta: st�dernas uppkomst � som var en allm�n process i hela V�steuropa � skapade inte bara en tillflyktsort f�r de livegna som var p� flykt fr�n godsen utan f�r�ndrade ocks� de kvarvarandes st�llning. Antagligen var det endast en liten del av alla livegna som packade ihop och flyttade till st�derna, men de var tillr�ckligt m�nga f�r att g�ra trycket fr�n st�dernas h�gre levnadsstandard kraftigt m�rkbart p� landsbygden. Precis som l�nerna i ett l�gl�neomr�de m�ste h�jas om arbetarna har m�jlighet att flytta till ett h�gl�neomr�de, s� var man tvungen att g�ra eftergifter �t de livegna n�r de hade m�jlighet att flytta till st�derna. S�dana eftergifter gick n�dv�ndigtvis i riktning mot st�rre frihet och omvandling av feodala plikter till penningr�nta.
F�r det andra kunde godsen visserligen st�lla om sig till produktion f�r marknaden, vilket ocks� ofta skedde, men de var i grunden ineffektiva och ol�mpliga f�r detta syfte. Tekniken var primitiv och arbetsdelningen outvecklad. Fr�n administrativ synpunkt var godset otympligt: framf�rallt saknades en klar �tskillnad mellan produktion och konsumtion, varf�r produktionskostnaderna var n�stan om�jliga att ber�kna. Dessutom reglerades allt p� godset av sedvana och tradition. Detta g�llde inte bara f�r brukningsmetoderna utan ocks� f�r den erforderliga m�ngden arbete och dess uppdelning i n�dv�ndigt arbete och merarbete: de livegna hade skyldigheter, men ocks� r�ttigheter. Detta konglomerat av h�vdvunna regler och f�rordningar utgjorde ett alltf�r stort hinder f�r en rationell exploatering av m�nskliga och materiella resurser i syfte att tj�na pengar.[46] F�rr eller senare m�ste man finna nya produktions- och organisationsformer f�r att m�ta kraven fr�n ett f�r�ndrat ekonomiskt system.
Kan detta resonemang vederl�ggas av den �andra livegenskapen� fr�n 1500-talet och fram�t i �steuropa, som Dobb l�gger s� stor vikt vid? Hur kom det sig, att i detta fall de v�xande handelsm�jligheterna ledde till en dramatisk och ih�llande sk�rpning av livegenskapen?
Jag tror att svaret p� denna fr�ga st�r att finna i den andra livegenskapens geografi, n�mligen i det faktum att fenomenet blir alltmer utpr�glat och accentuerat ju l�ngre �sterut vi f�rflyttar oss fr�n den nya bytesekonomins centrum.[47]
I centrum, d�r stadslivet �r h�gt utvecklat, har jordbruksarbetaren ett alternativ till att stanna vid torvan, och detta ger honom en stark f�rhandlingsposition. N�r den h�rskande klassen �verg�r till att producera f�r marknaden i syfte att tj�na pengar, finner den det n�dv�ndigt att uppr�tta nya, mer flexibla och relativt framskridna former f�r exploatering. I bytesekonomins periferi �r emellertid jord�garens och jordbruksarbetarens relativa positioner helt annorlunda. Arbetaren kan inte rymma sin v�g, eftersom han inte har n�gonstans att ta v�gen; han �r i alla praktiska angel�genheter utl�mnad �t sin herres n�d, som d�rtill aldrig varit utsatt f�r stadslivets civiliserande n�rhet. N�r handelns expansion v�cker vinningslystnaden hos en h�rskande klass i denna position, blir resultatet inte en utveckling av nya exploateringsformer utan en intensifiering av de gamla formerna. Marx gick (�ven om han inte speciellt befattade sig med den andra livegenskapen i �steuropa) i f�ljande passage till roten med problemet;
�S� snart nationer, vilkas produktion �nnu befinner sig p� ett l�gt utvecklingsstadium som slavarbete, tv�ngsarbete o s v, dras in i en v�rldsmarknad som beh�rskas av det kapitalistiska produktionss�ttet, vilket medf�r att produkternas f�rs�ljning till utlandet f�r avg�rande betydelse, s� ut�kas slaveriets och livegenskapens el�nde med det civiliserade merarbetets el�nde.� [48]
Enligt Dobbs teori var den v�steuropeiska feodalismens nedg�ng en f�ljd av den h�rskande klassens �verexploatering av samh�llets arbetskraft. Om resonemanget i detta avsnitt �r korrekt, f�refaller det mig, som om det vore riktigare att s�ga, att den v�steuropeiska feodalismens nedg�ng var en f�ljd av den h�rskande klassens of�rm�ga att uppr�tth�lla kontroll �ver, och d�rmed att �verexploatera, samh�llets arbetskraft.
Enligt Dobbs kronologi � som inte n�gon p� allvar kan bestrida � gick den v�steuropeiska feodalismen in i en akut kris p� 1300-talet och br�ts d�refter ner, mer eller mindre snabbt i olika regioner. � andra� sidan kan vi inte tala om den kapitalistiska periodens b�rjan f�rr�n tidigast under den senare h�lften av 1500-talet. Detta ger upphov till f�ljande fr�ga: �hur skall vi d� beskriva det ekonomiska systemet under perioden mellan feodalismens uppl�sning och det senare 1500-talet: en period som enligt v�r datering varken tycks ha varit feodal eller �nnu blivit kapitalistisk vad produktionss�ttet betr�ffar?� (s 25) Detta �r en viktig fr�ga, och vi skall vara tacksamma f�r att Dobb st�llt den i s� tydlig form.
Dobbs svar p� sin egen fr�ga �r tvekande och villr�digt (s 25-27). Det �r visserligen sant, att det feodala produktionss�ttets uppl�sning �hade n�tt ett l�ngt framskridet stadium�; �en k�pmannabourgeoisie hade f�rv�rvat rikedom och inflytande�; �i st�dernas hantverk och i framv�xten av v�lb�rgade och n�gorlunda v�lb�rgade sj�lv�gande b�nder kan man iaktta ett produktionss�tt, som hade vunnit oberoende fr�n feodalismen�, �st�rre delen av sm�arrendatorerna... betalade en penningr�nta� och �jordegendomarna brukades till st�rsta delen av hyrd arbetskraft�. Men Dobb modifierar n�stan alla dessa p�st�enden och sammanfattar med att s�ga: �De sociala f�rh�llandena p� landet mellan producenterna och deras herrar bibeh�ll mycket av sin medeltida karakt�r, och mycket av den feodala ordningen kom att kvarst�.� (s 26) Med andra ord inneb�r Dobbs svar, som jag tolkar det, att perioden trots allt var feodal.
Detta svar �r emellertid inte s�rskilt tillfredsst�llande. Om man skall betrakta perioden som feodal, �ven utifr�n Dobbs vida definition, s� skulle den �tminstone ha karakt�riserats av livegenskapens fortsatta dominans p� landsbygden. Det finns emellertid goda bel�gg f�r att det just var under denna period, som livegenskapen i hela V�steuropa sj�nk till en relativt liten andel. Marx skriver:
�I England hade livegenskapen faktiskt f�rsvunnit mot slutet av 1300-talet. Det �verv�gande flertalet av befolkningen bestod d� � och �nnu mer under 1400-talet � av fria sj�lvst�ndiga b�nder, oavsett under vilka feodala skyltar deras �gander�tt doldes.� [49]
Det verkar som om Marx hyste tvivel om hur spridd denna utveckling var p� kontinenten, men mot slutet av sitt liv m�ste han ha uppgivit sitt tvivel. Vid slutet av 1882 � tre m�nader f�re Marx' d�d � skrev Engels en uppsats om Marken, det gamla germanska jordsystemet. Han s�nde manuskriptet till Marx med kommentaren att �punkten om livegenskapens n�stan totala f�rsvinnande � i lagen eller i praktiken � p� 1200- och 1300-talen �r mycket viktigt f�r mig, d� du tidigare uttryckt en divergerande st�ndpunkt i denna fr�ga.� [50] Tv� dagar senare svarade Marx: �S�nder manuskriptet tillbaka: mycket bra.� [51] Och p� detta svarade Engels: �Jag �r glad �ver att vi n�r det g�ller livegenskapens historia 'handlar i samf�rst�nd', som de s�ger i aff�rsv�rlden.� [52]
Dessa passager visar, att det var Marx' och Engels' genomt�nkta bed�mning, att de feodala formerna p� 1400-talet hade f�rlorat sitt v�sentliga inneh�ll och att livegenskapen i hela V�steuropa hade upph�rt att vara det dominerande produktionsf�rh�llandet. Det finns inget i de uppgifter, som Dobb refererar till, som kan �vertyga mig om att vi skulle vara ber�ttigade att mots�tta oss denna bed�mning.
Dobb skulle kunna svara, att han �r av samma uppfattning och medger att livegenskapens v�sentliga inneh�ll f�rsvann, men att hans karakt�risering av perioden som v�sentligen feodal grundar sig p� att b�nderna fortfarande hade begr�nsad r�relsefrihet och p� m�nga s�tt var beroende av jordherrarna. Vad han s�ger (s 57-59) kan mycket v�l tolkas p� detta s�tt, och Christopher Hill, som har goda f�ruts�ttningar att k�nna till vad Dobb menar, ger st�d f�r en s�dan tolkning. Hill skriver:
�Dobbs definition av feodalismen g�r det m�jligt f�r honom att klarg�ra hur det lantliga England tog sig ut p� 1400- och 1500-talen. Han avvisar den uppfattning, som identifierar feodalism med arbetsplikter och tillskriver livegenskapens avskaffande i England en fundamental betydelse. Dobb visar att de b�nder som betalade penningr�nta (den �verv�ldigande majoriteten p� engelska landsbygden under 1500-talet) kunde vara beroende p� m�nga andra s�tt av den jordherre de levde under ... I 1500-talets England spreds visserligen kapitalistiska f�rh�llanden inom jordbruket, men i st�rre delen av landet var den dominerande exploateringsrelationen fortfarande feodal... Det v�sentliga �r inte den juridiska formen f�r f�rh�llandet mellan feodalherre och bonde, utan f�rh�llandets ekonomiska inneh�ll.� [53]
N�r man t�njer ut begreppet feodalism p� detta s�tt, f�refaller det mig, som man ber�var det den stringens, som �r v�sentlig f�r dess vetenskapliga anv�ndbarhet. Om det faktum, att landborna exploateras av jordherrarna och �p� m�nga s�tt� �r beroende av dem, �r feodalismens k�nnem�rke, s� skulle vi d�rav kunna sluta oss till att t ex vissa delar av USA i dag �r feodala. En s�dan beskrivning kan kanske godtas f�r journalistiska syften; men om vi �ven skulle sluta oss till att dessa regioner i USA har ett ekonomiskt system som i grundl�ggande avseenden �r identiskt med det medeltida Europas ekonomiska system, s� skulle vi vara p� v�g mot allvarlig f�rvirring. Jag tror att detsamma g�ller, men i betydligt mindre extrem grad, om vi antar en grundl�ggande identitet mellan 1500-talets och 1300-talets ekonomiska system i England. Om man ger b�gge samma beteckning, eller underl�ter att ge dem olika beteckningar, inbjuder man oundvikligen till ett s�dant antagande.
P� vilket s�tt skall vi d� karakt�risera perioden mellan feodalismens slut och kapitalismens b�rjan? Jag tror att Dobb �r p� r�tt sp�r, n�r han s�ger att de �n�got mer �n tv�hundra �r som skilde Edward III fr�n Elisabeth verkligen hade karakt�ren av en �verg�ngsperiod�, och att det �r �sant, och av st�rsta betydelse om man skall f�rst� n�got av denna omvandling, att uppl�sningen av det feodala produktionss�ttet redan hade n�tt ett l�ngt framskridet stadium innan det kapitalistiska produktionss�ttet utvecklades, och att denna uppl�sning inte hade n�got n�ra samband med framv�xten av det nya produktionss�ttet i det gamlas sk�te.� (s 25) Detta f�refaller mig vara helt korrekt, och jag tror, att om Dobb hade fullf�ljt denna tankeg�ng, s� skulle han ha uppn�tt en tillfredsst�llande l�sning p� problemet.
Vi f�rest�ller oss oftast �verg�ngen fr�n ett socialt system till ett annat som en process, i vilken de tv� systemen direkt konfronteras med varandra och strider om herrav�ldet. En s�dan process utesluter naturligtvis inte m�jligheten av �verg�ngsformer; dessa �verg�ngsformer f�rest�ller man sig d� som blandningar av olika element fr�n de tv� system som strider om herrav�ldet. Det �r t ex uppenbart att �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism f�rl�per p� ett s�dant s�tt; och det g�r det utan tvivel l�ttare f�r oss att anta, att tidigare �verg�ngar m�ste ha gatt till p� ett liknande s�tt.
N�r det g�ller �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r emellertid detta ett allvarligt misstag. Som Dobb betonar i den citerade passagen, s� var den v�steuropeiska feodalismen om inte d�d s� d�ende n�r kapitalismen f�ddes. Av detta f�ljer, att den mellanliggande perioden inte var en enkel blandning av feodalism och kapitalism: de dominerande elementen var varken feodala eller kapitalistiska.
Detta �r inte platsen f�r en utf�rlig terminologisk diskussion. Jag t�nker helt enkelt kalla det system som var f�rh�rskande i V�steuropa under 1400 och 1500-talen f�r �f�r-kapitalistisk varuproduktion�. Detta f�r att p�visa, att det var varuproduktionens tillv�xt som f�rst underminerade feodalismen och som n�got senare, n�r detta f�rst�relsearbete huvudsakligen var fullbordat, beredde v�gen f�r kapitalismen.[54] �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r s�ledes inte en enda oavbruten process � i likhet med �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism � utan utg�rs av tv� helt skilda faser, som uppvisar fullkomligt olika problem och som m�ste analyseras var f�r sig.
Det kan tyckas som om denna karakt�risering av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism st�r i mots�ttning till den traditionella marxistiska uppfattningen. Men jag tror inte att s� �r fallet: den utvecklar bara vissa springande punkter i denna uppfattning. Marx skriver:
�Trots att de f�rsta begynnelserna till kapitalistisk produktion m�ter oss som enstaka f�reteelser redan under 1300- och 1400-talet i n�gra st�der i medelhavsomr�det, daterar sig den kapitalistiska tids�ldern f�rst fr�n 1500-talet. D�r det kapitalistiska produktionss�ttet uppstod, var livegenskapen redan f�r l�nge sedan upph�vd, och de medeltida sj�lvst�ndiga st�dernas glans hade sedan l�nge b�rjat blekna.�
Och vidare:
�Varuproduktion �r kapitalets utg�ngspunkt. Varuproduktion och utvecklad varucirkulation, handel, utg�r de historiska f�ruts�ttningarna f�r dess uppkomst. V�rldshandel och v�rldsmarknad inleder under 1500-talet kapitalismens moderna livshistoria.� [55]
Dessa p�st�enden antyder klart en s�dan uppfattning av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism, som jag har gett uttryck f�r.[56]
Vi skall akta oss f�r att driva detta resonemang om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism alltf�r l�ngt. Jag tycker s�rskilt att man g�r f�r l�ngt, om man klassificerar f�r-kapitalistisk varuproduktion som ett socialt system sui generis i likhet med feodalism, kapitalism och socialism. Det fanns inget verkligt dominerande produktionsf�rh�llande som satte sin pr�gel p� det sociala systemet som helhet. Det fanns fortfarande tydliga sp�r av livegenskap vid sidan av en livaktig b�rjan till l�nearbete, men de statistiskt sett vanligaste formerna av arbetsrelationer var instabila och inte i st�nd att utg�ra grunden f�r ett livskraftigt socialt system. Detta g�ller speciellt relationen mellan jordherrar och arbetande arrendatorer som betalade penningr�nta (�den �verv�ldigande majoriteten p� Englands landsbygd under 1500-talet�, enligt Christopher Hill). Marx analyserade mycket noggrant detta f�rh�llande i ett kapitel med rubriken �Den kapitalistiska jordr�ntans ursprung�, och betonade att det endast kunde begripas som en �verg�ngsform:
�F�rvandlingen av produktr�nta till penningr�nta som f�rst f�rsigg�r sporadiskt, sedan i mer eller mindre nationell skala, f�ruts�tter redan en mera betydande utveckling av handeln, av stadsindustrin, varuproduktionen i allm�nhet och d�rmed av penningcirkulationen ... Som f�rvandlad form av produktr�ntan och som mots�ttning till denna �r penningr�ntan emellertid den sista formen och samtidigt formen f�r uppl�sningen av den typ av jordr�nta som vi hittills studerat, n�mligen jordr�nta som normal form av merv�rdet och av det obetalda merarbete som skall utf�ras f�r �garen av produktionsbetingelserna ... I sin vidare utveckling m�ste penningr�ntan ... antingen leda till jordens f�rvandling till fri bondeegendom eller till det kapitalistiska produktionss�ttets form; till r�nta som den kapitalistiska arrendatorn betalar.� [57]
Detta �r f�r �vrigt inte den enda typen av instabila f�rh�llanden i den f�rkapitalistiska varuproducerande ekonomin. Dobb har, i ett mycket belysande avsnitt i kapitlet om proletariatets framv�xt, visat �hur instabil en ekonomi av sm�producenter kan vara inf�r de uppl�sande effekterna av marknadsproduktion, s�rskilt om det �r en avl�gsen marknad, om den inte har n�gra speciella f�rdelar som g�r den stark eller s�rskilda �tg�rder vidtas f�r att skydda den och i synnerhet f�r att skydda dess fattigare och svagare medlemmar.� (s 209)
Jag tror att det �r f�rsvarbart att dra slutsatsen, att �ven om den f�r-kapitalistiska varuproduktionen varken var feodal eller kapitalistisk, s� var den lika lite ett i sig livskraftigt socialt system. Den hade tillr�cklig styrka f�r att underminera och uppl�sa feodalismen, men den var f�r svag f�r att utveckla en sj�lvst�ndig struktur. Det enda den kunde prestera i positiv mening var att bereda marken f�r kapitalismens segert�g p� 1600- och 1700-talen.
P� det hela taget inst�mmer jag helt i Dobbs analys av kapitalismens uppkomst Hans behandling av detta problem f�refaller mig utomordentligt klarg�rande och uppslagsrik. Jag lutar �t att betrakta den som bokens h�jdpunkt. Men det finns tv� teser, som Dobb sj�lv uppenbarligen anser vara viktiga, som jag tycker fordrar en kritisk granskning. Den f�rsta g�ller industrikapitalistens ursprung i ordets fulla bem�rkelse. Den andra g�ller den ursprungliga ackumulationsprocessen.[58]
Dobb citerar Marx' kapitel om �K�pmannakapitalet� (III, kap 20) f�r att underst�dja tesen om att det industriella kapitalet utvecklades efter tv� huvudv�gar. Det f�ljande �r Dobbs nyckelavsnitt:
�Enligt den f�rsta � 'den verkligt revolution�ra v�gen' � ackumulerade en del av producenterna sj�lva kapital och b�rjade organisera produktionen p� kapitalistisk grundval, befriade fr�n skr�nas restriktioner inom hantverket. Enligt den andra b�rjade en del av den existerande k�pmannaklassen att 'direkt bem�ktiga sig produktionen'; d�rigenom 'tj�nade den historiskt som ett �verg�ngsstadium', men blev s� sm�ningom 'ett hinder f�r ett verkligt kapitalistiskt produktionss�tt och gick under med det senares utveckling'.� [59]
Dobb l�gger stor vikt vid den f�rsta av dessa metoder. P� s 109 skriver han:
�Medan det v�xande intresse som delar av k�pmannakapitalet visade f�r att kontrollera produktionen � genom att utveckla vad som skulle kunna kallas ett medvetet system av 'exploatering genom handel' � beredde v�g f�r detta slutliga resultat (dvs produktionens underordning under genuint kapitalistisk kontroll, � a) och i n�gra fall n�dde det, tycks i allm�nhet detta slutliga studium, s�som Marx p�pekade, ha varit f�rbundet med uppkomsten av ett kapitalistiskt skikt ur producenternas egna led, till h�lften tillverkare, till h�lften k�pm�n, vilka b�rjade underordna och organisera de led fr�n vilka de sj�lva s� nyligen kommit � (s 109) Vidare:
�Under 1600-talets f�rsta �r inleddes en viktig f�rskjutning av tyngdpunkten: en klass av k�pm�n-arbetsgivare fr�n hantverkarnas egna led bland the Yeomanry i de stora kompanierna tr�dde allt starkare i f�rgrunden � den process som Marx beskrev som 'den verkligt revolution�ra v�gen'.� (s 114)
Senare, efter att utf�rligt ha analyserat hur den kapitalistiska produktionen trots en tidig och lovande start, misslyckades med att utveckla sig i vissa regioner p� kontinenten, s�ger Dobb:
�Sett i ljuset av en komparativ studie av kapitalistisk utveckling b�rjar Marx' uppfattning, att vid detta stadium �r uppkomsten av en klass av industrikapitalister ur producenternas led ett villkor f�r varje revolution�r omvandling av produktionen, att f� en central betydelse.� (s 135)
Det �r emellertid v�rt att notera, att Dobb medger att �detaljerna i denna process l�ngt ifr�n �r klara, och det finns f� direkta vittnesb�rd om den.� (s 114) Faktiskt tycks s� f� vittnesb�rd, �ven av indirekt karakt�r, vara tillg�ngliga att �det skulle vara �nskv�rt att finna fler bel�gg f�r st�ndpunkten, h�mtad fr�n Marx, att den verkligt revolution�ra omvandlingen av produktionen och nedbrytningen av handelskapitalets kontroll �ver produktionen utf�rdes av m�n som kom ur hantverkarnas egna led.� [60]
Jag tror emellertid att problemet h�r inte s� mycket handlar om brist p� bel�gg (personligen tvivlar jag p� att bel�gg av det slag som fordras existerar), utan om en fell�sning av Marx. L�t oss �terge hela den passage d�r Marx talar om �den verkligt revolution�ra v�gen�:
��verg�ngen fr�n det feodala produktionss�ttet sker p� tv� s�tt. Producenten blir k�pman och kapitalist, i motsats till jordbrukets naturaekonomi och det skr�bundna hantverket i medeltidens stadsindustri. Detta �r den verkligt revolutionerande v�gen. Eller ocks� bem�ktigar sig k�pmannen direkt produktionen. Lika mycket som den sistn�mnda v�gen historiskt sett verkar som en �verg�ngsform � som t ex en engelsk kl�deshandlare under 1600-talet, som skaffar sig kontroll �ver v�varna, vilka dock fortfarande �r sj�lvst�ndiga, s�ljer ull till dem och k�per deras v�v � lika litet leder den i och f�r sig till en omv�lvning av det gamla produktionss�ttet. Snarare konserverar den det och bibeh�ller det som sin f�ruts�ttning.� [61]
Det framg�r direkt att Marx inte s�ger n�gonting om kapitalister som uppstiger ur hantverksproducenternas led. Det �r naturligtvis riktigt att Marx' formulering � �producenten blir k�pman och kapitalist� � kan ha denna inneb�rd; men den kan lika g�rna inneb�ra att producenten, vilken bakgrund han �n har, b�rjar som b�de k�pman och en f�retagare som syssels�tter l�nearbete. Det f�refaller mig som om hela sammanhanget visar att den senare tolkningen �r den rimligaste. Vad Marx st�llde mot varandra var, tror jag, den snabba starten f�r den fullt utvecklade kapitalistiska f�retagsamheten och f�rlagssystemets l�ngsamma utveckling. Det finns ingenting som tyder p� att han h�r befattar sig med producenternas uppstigande ur de egna leden. Dessutom �r det han s�ger i f�rsta bandet av Kapitalet, d�r detta problem behandlas explicit, helt of�renligt med Dobbs tolkning av det ovan citerade stycket. Marx skriver:
�Industrikapitalisterna uppstod inte p� samma gradvisa s�tt som arrendatorerna. M�nga sm� skr�m�stare, �nnu fler hantverksm�stare och t o m l�nearbetare arbetade utan tvivel upp sig till sm�kapitalister f�r att s� sm�ningom utvecklas till egentliga kapitalister genom exploatering av ett successivt �kande antal l�nearbetare och en motsvarande ackumulation av kapital ... Men denna metods snigelg�ng motsvarade inte alls de krav, som st�lldes p� oms�ttningen p� den nya v�rldsmarknad, som de stora geografiska uppt�ckterna i slutet av 1400-talet skapade.� [62]
Detta �r de inledande kommentarerna till ett avsnitt kallat �Industrikapitalistens uppkomst�. St�rre delen av det resterande avsnittet �gnas �t de handels- och plundrings-metoder, genom vilka stora kapitalbelopp kunde samlas p� ett mycket snabbare s�tt �n genom denna �snigelg�ng�. Och �ven om Marx s�ger mycket lite om hur detta ackumulerade kapital fann sin v�g in i industrin, s� �r det knappast troligt att han skulle ha tillskrivit producenternas uppstigande ur de egna leden n�gon betydande roll i processen.
Om vi antar att Marx menade, att �den verkligt revolution�ra v�gen� stod �ppen f�r dem som med sitt tillg�ngliga kapital direkt kunde s�tta ig�ng en fullfj�drad kapitalistisk f�retagsamhet, utan att genomg� f�rlagssystemets mellanliggande stadium, kommer vi, tror jag, inte att ha n�gra st�rre sv�righeter att finna en uppsj� av bel�gg som st�der hans �sikt. Nef har p� ett �vertygande s�tt visat (naturligtvis utan n�gra h�nvisningar till Marx), att vad han kallar Englands f�rsta industriella revolution (omkring 1540-1640) till stor del karakt�riserades av just denna typ av investeringar i �nya� industrier som gruvdrift, metallurgi, bryggerier, sockerraffinaderier, s�pa-, alun-, glas- och saltframst�llning.[63] Och beviset f�r att detta var en �verkligt revolution�r v�g� l�mnade resultatet av Englands f�rsta industriella revolution: ekonomisk �verl�gsenhet i f�rh�llande till rivaliserande nationer och den f�rsta borgerliga revolutionen.
Jag g�r nu �ver till Dobbs andra tes om kapitalismens uppkomst, som jag tycker kr�ver en kritisk granskning. H�r kan jag fatta mig kortare.
Dobb anser att den ursprungliga ackumulationsprocessen omfattar tv� helt skilda faser (s 148 f). F�rst f�rv�rvar den upp�tstigande bourgeoisien till ett billigt pris (eller i de gynnsammaste fallen gratis, t ex kyrkojorden under Henrik VIII) vissa tillg�ngar och f�rm�genhetsanspr�k. Under denna fas �verf�rs inte bara rikedomar till bourgeoisien, utan rikedomen koncentreras ocks� p� allt f�rre h�nder. F�rst senare, i den andra fasen, sker realiseringen. Dobb skriver:
�Men inte mindre betydelsefull �n den f�rsta fasen i ackumulationsprocessen var den andra och avslutande fasen, genom vilken f�rem�len f�r den ursprungliga ackumulationen realiserades eller (�tminstone till en del) s�ldes f�r att m�jligg�ra en verklig investering i industriell produktion � en avyttring av de ursprungliga ackumulationsobjekten f�r att skaffa (eller skapa) bomullsmaskiner, verkst�der, j�rnbruk, r�varor och arbetskraft.� (s 153)
Vad jag kan se, s� ger inte Dobb n�gra som helst bel�gg f�r att denna realisationsfas har existerat. Detta �r heller inte f�rv�nande, d� jag tycker att det �r alldeles klart, att det inte finns n�gon grund f�r antagandet att en s�dan fas borde ha eller faktiskt har existerat. De tillg�ngar, som f�rv�rvades och koncentrerades p� allt f�rre h�nder under till�gnelsefasen, var, som Dobb sj�lv g�r fullst�ndigt klart, av v�xlande slag och omfattade jord, skuldfordringar och �delmetaller: med andra ord b�de bundna och likvida tillg�ngar. Han erk�nner ocks� att det var under denna period som bourgeoisien utvecklade bank- och kreditsystemet f�r att f�rvandla sina bundna. tillg�ngar (framf�r allt fordringarna p� staten) till likvida medel. Under dessa omst�ndigheter �r det om�jligt att f�rst� varf�r bourgeoisien skulle ha varit tvingad att s�lja f�r att realisera kapital till industriinvesteringar. Det �r vidare om�jligt att f�rst� vilken klass som skulle kunna k�pa dessa tillg�ngar av bourgeoisien f�r att f�rse den med likvida medel. Detta inneb�r naturligtvis inte, att enskilda medlemmar av borgarklassen inte kunde s�lja eller s�lde sina tillg�ngar till andra medlemmar av denna klass eller andra klasser f�r att f�rv�rva kapital till industriinvesteringar; men det fanns med s�kerhet ingen annan klass till vilken borgarklassen som helhet kunde s�lja sina tillg�ngar under denna period av kapitalistisk utveckling.
F�rutom att h�vda n�dv�ndigheten och betydelsen av denna realisationsfas bekymrar sig Dobb faktiskt v�ldigt lite om den. N�r han analyserar de n�dv�ndiga betingelserna f�r industriella investeringar visar han, att f�r borgarklassen var det n�dv�ndiga komplementet till till�gnelsen inte realiseringen, utan nedbrytningen av det gamla produktionssystemet och framf�r allt f�rdrivningen av tillr�ckligt m�nga lantarbetare f�r att skapa en klass villig att arbeta f�r l�n. Detta �r otvivelaktigt helt korrekt, och jag kan bara beklaga, att Dobbs upprepade uttalanden om realisationsfasens betydelse kan avleda en del l�sares uppm�rksamhet fr�n hans utm�rkta behandling av den ursprungliga ackumulationsperiodens v�sentliga problem.
Paul Sweezys artikel om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism st�ller p� ett klarg�rande och stimulerande s�tt en rad viktiga problem. Diskussionen av dessa kan enbart vara till gagn f�r f�rst�elsen b�de av den historiska utvecklingen och av marxismen som en metod att studera denna utveckling. F�r jag inledningsvis s�ga, att jag personligen v�lkomnar hans diskussionsbidrag som en utm�rkt uppfordran till fortsatta reflektioner och studier. Till stor del �r jag �verens med vad han skriver. P� n�gra st�llen, d�r han avviker fr�n vad jag skrivit, �r skillnaden mellan oss mer en fr�ga om betoning och formulering. Men p� ett par punkter verkar det f�religga mer grundl�ggande skillnader mellan oss vad g�ller metod och analys; och h�r upplever jag hans tolkning som missvisande.
F�r det f�rsta �r jag inte riktigt s�ker p� om Sweezy f�rkastar min definition av feodalismen eller bara uppfattar den som ofullst�ndig. Min definition vilar, som han s�ger, p� en faktisk identifiering av feodalism och livegenskap � om man med livegenskap inte bara menar utf�randet av obligatoriska tj�nster, utan exploatering av producenterna genom direkt politiskt-juridiskt tv�ng.[64] Jag h�ller g�rna med honom om han menar, att feodalism definierad p� detta s�tt t�cker mer �n den europeiska ekonomins medeltida form och inbegriper en m�ngfald typer, som (vid varje djupare studium av feodalism) f�rtj�nar noggrann analys. Men genom att h�nvisa till ett produktionssystem verkar n�got annat f�resv�va honom; han ser uppenbarligen en mots�ttning mellan produktionssystem och produktionss�tt i Marx' mening. Vad ett produktionssystem exakt avser att t�cka �r jag inte p� det klara med. Men sammanhanget antyder att begreppet avser att omfatta f�rh�llandet mellan producenten och hans marknad. Det finns till och med tecken p� att dessa utbytesf�rh�llanden (i motsats till produktionsf�rh�llanden) st�r i centrum f�r Sweezys uppm�rksamhet vid tolkningen av den historiska processen. (Han anser t ex att �feodalismens avg�rande drag� �r �att den �r ett system f�r behovsproduktion�.)
Om detta �r fallet, tror jag att det finns en grundl�ggande meningsskiljaktighet mellan oss. Den definition jag anv�nde i mina Studier f�rh�ll sig avsiktligen till feodalismens karakt�ristiska produktionsf�rh�llanden: n�mligen f�rh�llandet mellan den direkte producenten och hans herre. Detta tv�ngsf�rh�llande, genom vilket den h�rskande klassen direkt bem�ktigade sig producenternas merarbete, betingades naturligtvis av en viss utveckling av produktivkrafterna. Produktionsmetoderna var relativt outvecklade och (�tminstone vad g�ller producenternas egen f�rs�rjning) av det slag som Marx kallade �sm�produktion�, d�r producenten �ger sina produktionsmedel som en individuell enhet. Detta uppfattar jag som det avg�rande k�nnetecknet; och om olika ekonomiska former har detta gemensamt, �r detta gemensamma element av st�rre betydelse �n de avseenden i vilka de skiljer sig �t (t ex produktionens f�rh�llande till marknaden). jag medger att detta produktionsf�rh�llande kan gestaltas olika allt efter formen f�r den tv�ngsm�ssiga till�gnelsen av merprodukten: t ex direkta arbetsprestationer eller tributer antingen in natura eller i pengar.[65] Men dessa skillnader svarar inte mot skillnaderna mellan �den v�steuropeiska feodalismen� � som Sweezy anser att jag skulle ha skilt ut och koncentrerat mig p� � och feodalismen i �steuropa (�ven om tributf�rh�llandet verkar ha varit dominerande i den asiatiska feodalismen och givit den dess typiska pr�gel). �ven om det otvivelaktigt fanns viktiga skillnader mellan f�rh�llandena i V�st- och �steuropa, s� fanns det ocks� sl�ende likheter vad g�ller �det s�tt p� vilket det obetalda merarbetet pumpades ut ur de direkta producenterna�; och det �r min �vertygelse, att viljan att framst�lla �den v�steuropeiska feodalismen� som ett s�rskilt genus och att endast f�rse det med titeln �feodal� �r en produkt av borgerliga historiker med ben�genhet att koncentrera sig p� juridiska karakt�ristika och skillnader.
Vad g�ller den v�steuropeiska feodalismens konservativa och f�r�ndringsfientliga karakt�r, som det kr�vdes en yttre kraft f�r att rubba, och som jag anklagas f�r att f�rbise, �r jag mer skeptisk. Det �r naturligtvis riktigt att i j�mf�relse med den kapitalistiska ekonomin var det feodala samh�llet extremt stabilt och tr�gr�rligt. Men detta betyder inte att feodalismen saknade varje tendens till f�r�ndring. Att p�st� det vore att g�ra ett undantag fr�n den allm�nna marxistiska utvecklingslagen, enligt vilken varje ekonomisk samh�llsformation utvecklas genom sina egna inre mots�ttningar. Den feodala perioden bevittnade faktiskt en betydande teknisk f�r�ndring;[66] och feodalismens senare �rhundraden skiljer sig avsev�rt fr�n den tidiga feodalismen. Dessutom f�refaller det som om det inte �r i V�steuropa utan �sterut, som vi m�ste s�ka de mest stabila formerna: speciellt i de asiatiska formerna av tributlivegenskap. Och man b�r �ven notera, att det var just denna form, d�r merarbetet till�gnades via naturaprestationer, som Marx beskrev som �helt �gnad att bilda grundval f�r station�ra samh�llstillst�nd som vi ser t ex i Asien.� [67]
Sweezy modifierar sitt p�st�ende genom att s�ga, att det feodala systemet inte n�dv�ndigtvis �r statiskt. Det enda han g�r g�llande �r, att de r�relser som intr�ffar �inte har n�gon tendens att omvandla det�. Men trots denna modifiering kvarst�r slutsatsen, att klasskamp inte kan spela n�gon revolution�r roll under feodalismen. Det f�refaller mig, som om en missuppfattning kan ligga till grund f�r detta f�rnekande av revolution�ra och omvandlande tendenser. Ingen vill p�st� att klasskampen mellan b�nder och feodal-herrar p� n�got enkelt och omedelbart s�tt leder till kapitalismens uppkomst. Den modifierar bara sm�produktionens beroende av det feodala herrav�ldet och l�sg�r eventuellt sm�producenterna fr�n den feodala exploateringen. Kapitalismen f�ds sedan ur sm�produktionen (i den grad som den s�krar handlingsfrihet och en social differentiering utvecklas inom den). Detta �r en avg�rande punkt som vi skall �terkomma till.
I argumentationen f�r sin tes, att en i grunden stabil feodalism endast kunde brytas s�nder genom inverkan av en yttre kraft[68] � handel och marknader �, framst�ller Sweezy min uppfattning, som att feodalismens nedg�ng uteslutande var ett verk av inre krafter, d�r handelns tillv�xt inte hade n�got med denna process att g�ra. Han verkar uppfatta det som en fr�ga om antingen inre konflikter eller yttre krafter. Det �r en alltf�r f�renklad eller rent av �mekanisk� uppfattning, som f�rv�nar mig. Jag ser det som en v�xelverkan mellan de tv�, �ven om tonvikten ligger p� de inre mots�ttningarna; min uppfattning �r n�mligen, att dessa skulle ha verkat i vilket fall som helst (om �n efter en helt annan tidsskala) och att de best�mmer den specifika form och riktning, som de externa influenserna verkar i. Jag f�rnekar inte p� n�got s�tt, att marknadsst�dernas och handelns tillv�xt spelade en betydande roll f�r att p�skynda det gamla produktionss�ttets uppl�sning. Vad jag h�vdar, �r att handeln ut�vade sitt inflytande genom att accentuera det gamla produktionss�ttets inre konflikter. Handelns tillv�xt p�skyndade t ex (som jag p�pekat p� flera st�llen i mina Studier, t ex s 56-58, 208 f) den sociala differentieringsprocessen inom sm�produktionen och skapade � ena sidan en kulakklass och � den andra ett halvproletariat. Sweezy betonar flera g�nger att st�derna verkade som magneter p� flyende livegna. Jag skall h�r inte g� in p� huruvida de livegnas flykt berodde p� de urbana magneternas attraktion (eller, som i vissa delar av Europa, p� den fria jordens lockelse) eller p� den feodala exploateringens bortst�tande kraft. Uppenbarligen samverkade dessa b�da krafter, och det i varierande grad vid olika tidpunkter och p� olika platser. Men denna flykts speciella effekt berodde p� den specifika karakt�ren av relationen mellan livegen och feodal exploat�r.[69]
Jag h�ller s�ledes inte med om att det �ligger mig att ''visa, att b�de den feodala h�rskarklassens v�xande inkomstbehov och de livegnas flykt fr�n jorden kan f�rklaras av krafter, som verkade inom det feodala systemet�, eller �att st�dernas uppkomst var en inre process i det feodala systemet� (�ven om jag tror, att det senare i viss m�n �r sant, och att feodalismen, just eftersom den l�ngt ifr�n var en ren �naturahush�llning�, uppmuntrade st�der f�r att tillfredsst�lla sitt behov av l�ngdistanshandel). Samtidigt anser jag att Sweezy har fel, n�r han h�vdar att det finns ett n�dv�ndigt samband mellan feodalismens uppl�sning och �n�rheten till handelscentra�. I mina Studier har jag anf�rt ett flertal bel�gg f�r att vederl�gga den f�renklade uppfattning, som populariserats av �penningekonomins� vulg�rteoretiker. Jag kommer h�r endast att �terge tv� av dessa. Det var just i de efterblivna delarna i norra och v�stra England som livegenskap i form av direkta arbetsplikter f�rst f�rsvann, medan arbetsplikterna levde kvar mest h�rdnackat i de mer avancerade syd�stra delarna med sina stadsmarknader och handelsv�gar. P� samma s�tt �tf�ljdes livegenskapens intensifiering i m�nga delar av �steuropa under 1400-och 1500-talen av handelns tillv�xt, och n�rheten till marknaden motsvarades inte (som Sweezy h�vdar) av feodalismens s�nderfall utan av livegenskapens intensifiering (jfr mina Studier s 39-43). Dessa fakta n�mner Sweezy. Det hindrar honom dock inte fr�n att vidh�lla, att det endast var �i bytesekonomins periferi� som de feodala f�rh�llandena kunde motst� att uppl�sas.
Att det �produktionssystem�, som Sweezy koncentrerar sin uppm�rksamhet p�, mer g�ller cirkulationssf�ren �n produktionsf�rh�llandena antyds av ett ganska f�rv�nande f�rbiseende i hans framst�llning. Inte n�gonstans �gnar han mer �n flyktig uppm�rksamhet �t ett faktum, som jag alltid uppfattat som avg�rande: n�mligen att �verg�ngen fr�n gods�garnas till�gnelse av merarbete genom tv�ng till anv�ndningen av hyrd arbetskraft m�ste ha f�rutsatt f�rekomsten av billig arbetskraft (t ex prolet�ra eller halvprolet�ra element). Jag tror att denna faktor var mer avg�rande f�r om de gamla sociala relationerna skulle �verleva eller uppl�sas �n n�rheten till marknader. Naturligtvis samverkade denna faktor med handelns tillv�xt; speciellt g�ller det (som jag redan p�pekat) den senares inverkan p� den sociala differentieringsprocessen inom sm�produktionen. Men m�ste inte arbetskraftsutbudets omfattning ha spelat en avg�rande roll f�r att best�mma den specifika effekt som handeln fick p� olika platser och under olika perioder? Det �r m�jligt att Sweezy tonar ner betydelsen av denna faktor emedan han anser den alltf�r sj�lvklar f�r att beh�va framh�llas; eller m�jligtvis f�r att han anser, att utarrendering av g�rdar mot penningr�nta var en direkt efterf�ljare till arbetsplikterna. Denna senare synpunkt leder oss till hans fr�ga: �Vad kom efter feodalismen i Europa?�
Jag inst�mmer till fullo med Sweezy i att de ekonomiska f�rh�llandena i V�steuropa mellan 1300- och slutet av 1500-talet var komplexa och av �verg�ngskarakt�r, i den meningen att det gamla befann sig i en snabb uppl�sningsprocess samtidigt som nya ekonomiska former b�rjade upptr�da. Jag h�ller ocks� med honom om att sm�produktionen under denna period befann sig i en process av frig�relse fr�n feodal exploatering, men �nnu inte (�tminstone inte i n�gon betydande grad) var underordnad kapitalistiska produktionsf�rh�llanden. Dessutom anser jag, att k�nnedomen om dessa fakta �r absolut avg�rande f�r varje verklig f�rst�else av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism. Men Sweezy g�r �nnu l�ngre. Han beskriver �verg�ngsperioden p� ett s�tt som utesluter att den fortfarande kan betraktas som feodal (inte ens som en feodal ekonomi i ett l�ngt framskridet stadium av uppl�sning). Det f�refaller mig bara vara ber�ttigat om man kan beskriva den som ett distinkt produktionss�tt sui generis, som varken �r feodalt eller kapitalistiskt. Detta �r enligt min �sikt ett om�jligt f�retag, och Sweezy inst�mmer genom att inte vilja g� s� l�ngt. N�r allt kommer omkring l�mnas d�rf�r dessa tv� �rhundraden fritt sv�vande i firmamentet mellan himmel och jord. I den historiska utvecklingsprocessen m�ste de klassificeras som heml�sa hybrider. �ven om denna typ av svar kan passa ett rent evolution�rt betraktelses�tt p� den historiska utvecklingen, som koncentrerar sig p� de enskilda systemens eller stadiernas succession, s� p�st�r jag, att det inte duger f�r en revolution�r syn p� historisk utveckling � en syn p� historien som en serie av klassystem, d�r sociala revolutioner (i betydelsen �verf�ring av makten fr�n en klass till en annan) �r den avg�rande mekanismen f�r historisk omvandling.
Den grundl�ggande fr�ga, som Sweezy uppenbarligen inte lyckats st�lla (eller om han st�llt den, s� verkar han ha tystat ner svaret), �r denna: vilken var periodens h�rskande klass? Eftersom det �nnu inte fanns en utvecklad kapitalistisk produktion (vilket Sweezy sj�lv anser), kan det inte ha varit en kapitalistklass. Om svaret �r att det handlade om ett mellanting mellan feodal och kapitalistisk, en form av bourgeoisie, som �nnu inte hade investerat sitt kapital i utvecklingen av ett borgerligt produktionss�tt, s� befinner man sig i Pokrovsky-morasen �handelskapitalism�. Om handelsbourgeoisien utgjorde en h�rskande klass, m�ste staten ha varit n�gon form av borgerlig stat. Och om det redan f�rh�ll sig s�, inte bara p� 1500-talet utan ocks� i b�rjan p� 1400-talet, vad utgjorde d� den egentliga stridsfr�gan i 1600-talets engelska inb�rdeskrig? Det kan (enligt denna uppfattning) inte ha varit den borgerliga revolutionen. Vi l�mnas med en vag hypotes av det slag som framf�rdes vid en inledande diskussion av �mnet f�r n�gra �r sedan: att det handlade om en kamp mot ett f�rs�k till kontrarevolution, som iscensattes av kungamakten och hovet mot en redan existerande borgerlig statsmakt.[70] Vi st�lls dessutom inf�r alternativet, att antingen f�rneka att det fanns ett avg�rande historiskt �gonblick, som kan beskrivas som en borgerlig revolution, eller att s�ka efter denna borgerliga revolution i n�got tidigare �rhundrade vid eller f�re Tudortidens gryning.
Detta problem har under de senaste �ren varit f�rem�l f�r m�nga diskussioner bland marxistiska historiker i England. Den mer omfattande fr�gan om den absolutistiska statens karakt�r var strax innan kriget f�rem�l f�r diskussion bland sovjetiska historiker. Om vi avvisar de alternativ som just n�mnts, s� kvarst�r bara uppfattningen (som jag anser vara den riktiga), att den h�rskande klassen fortfarande var feodal och att staten fortfarande var ett instrument f�r dess herrav�lde. Och om detta var fallet, s� m�ste den h�rskande klassen f�r sina inkomster ha varit beroende av kvarlevande feodala metoder f�r exploatering av sm�produktionen. D� handeln hade intagit en ledande roll i ekonomin, var denna h�rskande klass naturligtvis sj�lv intresserad av handel (vilket ocks� m�nga medeltida kloster hade varit under feodalismens glansperiod) och den ingick d�rf�r med vissa delar av k�pmannabourgeoisien (framf�r allt de som handlade p� export) ett ekonomiskt kompanjonskap och en politisk allians (d�rav kom det sig att m�nga f�retr�dare f�r den �nya Tudoraristokratin� steg upp ur detta skikt). D�rf�r uppvisade denna sena och i uppl�sning stadda form av feodal exploatering under den centraliserade statsmaktens period m�nga skillnader j�mf�rt med tidigare �rhundradens feodala exploatering; och visst var det feodala �h�ljet� p� m�nga h�ll mycket luggslitet. Det �r sant, att den feodala exploateringen av sm�produktionen endast undantagsvis skedde i den klassiska formen med direkta arbetsplikter och �verv�gande hade antagit penningr�ntans form. Men s� l�nge som politiskt tv�ng och trycket fr�n godssystemets sedv�njor fortfarande beh�rskade de ekonomiska relationerna (vilket fortsatte att vara fallet p� stora delar av Englands landsbygd) och s� l�nge det inte existerade en fri marknad f�r jord (liksom en fri arbetskraftsr�rlighet), kan inte denna exploatering s�gas ha f�rlorat sin feodala form � �ven om det var fr�ga om en degenererad och snabbt s�nderfallande form.
I detta sammanhang vill jag rikta uppm�rksamheten mot det faktum, att den penningr�nta, som Marx talar om i den av Sweezy citerade passagen (Kapitalet III, kap 47), �nnu inte �r den kapitalistiska penningr�ntan � d�r jordbrukaren betalar en kontraktsbunden r�nta som oavh�ngig arrendator � utan fortfarande (vilket tydligt framg�r av texten) �r en form av feodal r�nta, �ven om det �r fr�ga om en form i uppl�sning (�Som f�rvandlad form av produktr�nta �r penningr�ntan emellertid den sista formen och samtidigt formen f�r uppl�sningen av den typ av jordr�nta som vi hittills studerat ...�). Tidigare i samma avsnitt skriver Marx: �Emellertid f�rblir grundvalen f�r denna slags r�nta, ehuru den g�r mot sin uppl�sning, densamma som i produktr�ntan, som bildade utg�ngspunkten. Den direkte producenten �r som f�rut ... besittare av jorden, som till jordherren m�ste l�mna ... �verskjutande tv�ngsarbete ... i form av den till pengar f�rvandlade merprodukten.� (s 706)
N�r det g�ller Sweezys tv� sista kritikpunkter skall jag f�rs�ka fatta mig kort. Jag p�st�r, att det finns mer �n tillr�ckliga bel�gg f�r att de kapitalister, som sprang fram ur sm�produktionen, spelade en framtr�dande roll i kapitalismens gryning,[71] vilken den riktiga tolkningen �n m� vara av den passage, d�r Marx diskuterar denna fr�ga (jag tror dock att den tolkning som i allm�nhet ges fortfarande h�ller). En del av dessa bel�gg anf�rde jag i mina Studier (kap 4). Detta �r utan tvivel ett tema som f�rtj�nar mer forskning �n det hittills �gnats. Men den upp�tstr�vande sm�- och mellanbourgeoisiens betydelse under denna period har exempelvis redan visats av Tawney. Det finns allt fler bel�gg f�r att betydelsen av kulak-f�retagsamhet i byarna knappast kan �verskattas. Redan tidigt ser man sp�r av kulaken; han k�per arbetskraft av mindre bemedlade cotters och p� 1500-talet �r han f�reg�ngare f�r nya och f�rb�ttrade metoder f�r inh�gnat jordbruk i relativt stor skala. P� sistone har historiker, som arbetar med denna period, p�pekat, att ett utm�rkande drag f�r Englands utveckling under Tudortiden var den l�tthet med vilken dessa kulaker-yeomen kunde avancera till medlemmar av l�gadeln genom att k�pa herrg�rdar och inordna sig i gods�garnas led. Det kan mycket v�l h�nda (som Kosminsky f�reslagit) att de �ven hade en ledande roll i bonderevolten 1381. De gynnades (som k�pare av arbetskraft) utan tvivel av Tudorinflationens sjunkande reall�ner; l�gadeln och de upp�tstigande kulakerna organiserade landsbygdens textilindustri i stor skala. De var bevisligen en mycket viktig drivkraft i 1600-talets borgerliga revolution, speciellt genom att f�rse Cromwells New Model Army med manskap. Dessutom �r f�rekomsten av dessa upp�tstr�vande sociala grupper, enligt min mening, en nyckel till f�rst�elsen av klassernas formering i den borgerliga revolutionen: framf�r allt till varf�r handelskapitalet l�ngt ifr�n alltid spelade en progressiv roll, utan ofta befann sig i allians med den feodala reaktionen.
�ven inom st�dernas hantverksskr�n fanns det m�nga f�retagare av motsvarande typ, som drev handel och sysselsatte fattigare hantverkare inom f�rlagssystemet. Jag har f�reslagit (och om jag minns r�tt, s� kom f�rslaget ursprungligen fr�n Unwin), att denna utveckling var upphovet till de f�r�ndringar som �gde rum inom skr�v�sendet vid slutet av 1500- och b�rjan av 1600-talet; framf�r allt uppkomsten av Stuarttidens nya privilegierade korporationer. S� vitt man kan se, var det bland dessa (och givetvis bland landsbygdens kl�deshandlare), som den engelska revolutionens mest �vertygade anh�ngare �terfanns, och inte bland de rika monopolinnehavarna, som ist�llet ofta var rojalister, eftersom de fortfarande var beroende av privilegier och erh�ll dessa genom att �va inflytande p� hovet. Jag han inte f�rst�, hur man kan bestrida betydelsen av denna utvecklingslinje f�r uppkomsten av kapitalismens f�rsta stadium f�re den industriella revolutionen.[72] �ven vid tiden f�r den industriella revolutionen var m�nga nya f�retagare enkla m�n som hade b�rjat som f�rlagssystemets �k�pmanna-fabrikanter�. S�kert var f�rh�llandena redan annorlunda inom vissa industrigrenar (t ex j�rn, koppar och m�ssing) d�r det kr�vdes st�rre kapitalm�ngder. Men det var de tekniska f�ruts�ttningarna som avgjorde om en liten uppkomlingskapitalist kunde bli banbrytare f�r det nya produktionss�ttet; och fram till de tekniska f�r�ndringar som var f�rbundna med den industriella revolutionen (av vilka n�gra upptr�dde redan tv� �rhundraden f�re 1800) kunde sm�kapitalisten fortfarande spela en ledande roll.
Vad g�ller ackumulationsprocessens s� kallade �realisationsfas�, m�ste jag erk�nna att Sweezy satt fingret p� en svag punkt i analysen, d�r jag sj�lv var tveksam och d�r jag var medveten om att bel�ggen var otillr�ckliga. Om en s�dan fas har existerat eller inte p�verkar inte mitt huvudargument: att ackumulationsprocessens v�sen var exproprieringen av andra och inte enbart kapitalisternas f�rv�rvande av olika slag av rikedom. D�rmed vill jag emellertid inte f�rneka att borgarklassens f�rm�genhets�kning �r en aspekt av problemet; och f�r denna tror jag att distinktionen mellan de �tv� faserna� har en viss relevans. Detta �r enligt min mening ett tema som skulle vara fruktbart f�r marxistisk forskning; och jag tror ocks� fortfarande att �den andra fasen� �r en hypotes som motsvaras av n�got verkligt.
Vi kan h�lla med Sweezy om att borgarklassen inte realiserade sina tidigare ackumulerade tillg�ngar genom att avyttra dem till n�gon ny klass. Det hade den faktiskt ingen anledning att g�ra som klass, f�r s� snart ett proletariat har skapats, �r den enda �kostnad�, som borgarklassen som helhet har f�r den kapitalistiska produktionens utvidgning, utgifterna f�r arbetarnas reproduktion (i form av l�ner) � ett faktum som de klassiska ekonomerna var v�l medvetna om. Sj�lva �gandet av jord och lantg�rdar etc hj�lpte dem inte att uppbringa dessa reproduktionsmedel. �ven om de kunde ha s�lt sina egendomar till tredje part, skulle det (om man bortser fr�n utrikeshandeln) inte n�dv�ndigtvis ha �kat best�ndet av subsistensmedel f�r det kapitalistiska samh�llet som helhet. Men vad som g�ller f�r en klass som helhet beh�ver inte g�lla f�r en del av den, som (vilket Sweezy antyder) kan hindras av att den saknar likvida medel, som kan s�ttas in som arbetande kapital; och det kan mycket v�l ha en verklig mening att tala om ett skikt inom bourgeoisien, som �r intresserat av att k�pa arbetskraft, dvs investera i produktionen, och d�rf�r s�ljer fast egendom eller v�rdepapper till andra skikt inom borgarklassen, som fortfarande med f�rk�rlek f�rv�rvar rikedom i dessa former. Det �r naturligtvis m�jligt, att alla de investeringar, som beh�vdes f�r att finansiera den industriella revolutionen, kom fr�n de nya f�retagarnas � familjerna Darby, Dale, Wilkinson, Wedgwood och Radcliffe � l�pande inkomster. I s� fall �terst�r inget att s�ga. De tidigare formerna f�r borgarklassens berikande kan man bortse ifr�n, n�r det g�ller den industriella revolutionens finansiering. Detta f�refaller emellertid prima facie otroligt. S�vitt jag k�nner till har inte mycket arbete gjorts, f�r att klarl�gga finansieringsk�llorna f�r s�dana byggnadsprojekt som de tidiga engelska kanalerna och j�rnv�garna. Vi vet att m�nga av de nya f�retagarna hindrades av kapitalbrist och att en stor del av det kapital, som kr�vdes f�r det tidiga 1800-talets expanderande bomullsindustri, kom fr�n textilk�pm�n. Att kreditsystemet �nnu inte var tillr�ckligt utvecklat f�r att m�ta den expanderande industrins behov, illustreras av de instabila �country banks�, som v�xte upp som svampar ur jorden i b�rjan av 1800-talet f�r att fylla detta glapp. En hypotes som verkar vara v�rd att unders�ka �r, att det under 1700-talet s�ldes en hel del v�rdepapper och fast egendom till t ex ostindiska �nabobs� som dragit sig tillbaka, och att s�ljarna var personer, som f�rr eller senare anv�nde sina int�kter f�r investeringar i tidens expanderande industri och handel. Det kan ha varit p� detta s�tt � genom en process med tv� stadier � som rikedomarna fr�n den koloniala plundringen gav n�ring �t den industriella revolutionen.
�ven om det inte f�rekom n�gon omfattande egendoms�verf�ring, s� tror jag att min �andra fas� inte helt saknar ber�ttigande. Den kan vara av betydelse som beteckning p� en period, under vilken borgarklassen �vergav sin tidigare f�rk�rlek f�r fast egendom, v�rdefulla objekt eller v�rdepapper till f�rm�n f�r investeringar i produktionsmedel och arbetskraft. �ven om �ldre f�rm�genheter inte s�ldes i n�gon st�rre omfattning, s� hade denna nyorientering av preferenserna i varje fall ett stort inflytande p� priset p� dessa tillg�ngar och p� den ekonomiska och sociala verksamheten.
Maurice Dobbs Studier i kapitalismens utveckling reser flera viktiga metodproblem. Den presenterar ett konkret fall av ett problem, som vi inte kan undg� att intensivt intressera oss f�r � n�mligen hur den ekonomisk-historiska vetenskapen p� ett nytt och h�gre stadium skall kunna uppta och g�ra bruk av tidigare ekonomi- och socialhistorikers positiva resultat. Den kunnige amerikanske ekonomen Paul Sweezys[73] kritik av Dobbs Studier och Dobbs svar[74] preciserar diskussionsfr�gornas lokalisering och karakt�r, och ger d�rigenom de japanska historikerna en m�jlighet (efter krigs�rens isolering) att v�rdera den europeiska och amerikanska ekonomiska historiens aktuella teoretiska niv�.
Dobbs Studier, som inte begr�nsar sig till den engelska kapitalismens utveckling, �gnar inte tillr�cklig uppm�rksamhet �t tyska och franska arbeten, vilka knappast befinner sig p� en l�gre niv� �n de engelska Dessa k�llor m�ste studeras, inte bara f�r att uppn� en omfattande kunskap om j�mf�rbara kapitalistiska strukturer, utan ocks� f�r att kunna fastst�lla mer precisa historiska lagbundenheter. Jag skall h�r begr�nsa mina kommentarer till V�steuropa; det skulle vara f�rhastat att i den nuvarande diskussionen inf�ra historiska fakta fr�n den feodala organisationen eller kapitalismens framv�xt i Japan och andra asiatiska l�nder. Kontroversen mellan Sweezy och Dobb skulle, genom ett kritiskt deltagande av historiker, som k�nner varje lands problem lika v�l, kunna l�gga grunden f�r gemensamma framsteg i dessa studier.
I
Dobbs Studier och Sweezys kritik b�rjar med allm�nna begreppsliga definitioner av feodalism och kapitalism, som inte bara g�ller terminologiska problem, utan ocks� metoderna f�r historisk analys. Eftersom Sweezy inte givit n�gon klar och explicit definition av feodalismen, vet vi inte exakt vad han anser vara dess rot. �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism handlar emellertid om en f�r�ndring av produktionss�ttet, s� feodalism och kapitalism m�ste vara stadier i en socioekonomisk strukturs utveckling, allts� historiska kategorier. Ett rationellt begripande av feodalismen f�ruts�tter en vetenskaplig f�rst�else av kapitalismen som historisk kategori.[75] Dobb avvisar de traditionella, bland �borgerliga� historiker g�ngbara begreppen och s�ker den feodala ekonomins v�sen i f�rh�llandet mellan de omedelbara producenterna (hantverkare och b�nder) och deras feodala herrar. Denna ansats karakt�riserar feodalismen som ett produktionss�tt; det st�r i centrum f�r Dobbs definition av feodalismen och sammanfaller i huvudsak med begreppet livegenskap. Livegenskap �r �en skyldighet som p�tvingats producenten, oberoende av dennes egen vilja, att uppfylla vissa ekonomiska krav, vilka antingen best�r i tj�nster som skall utf�ras eller av p�lagor, som skall betalas i pengar eller in natura . . . Detta tv�ng kan ut�vas med hj�lp av den milit�ra makt som den feodala �verh�gheten f�rfogar �ver, eller genom praxis som har st�d i n�gon slags juridisk procedur, eller genom laga tv�ng.� [76] Denna beskrivning �verensst�mmer i allt v�sentligt med den bed�mning som g�rs i kapitlet om �Den kapitalistiska jordr�ntans uppkomst� i Kapitalet III.[77] Detta slag av feodal livegenskap �skiljer sig fr�n kapitalismen, f�r det f�rsta s�tillvida att arbetaren under den senare . . . inte l�ngre �r en oberoende producent utan �r skild fr�n sina produktionsmedel och fr�n m�jligheten att sj�lv s�rja f�r sitt uppeh�lle; f�r det andra . . . �r hans f�rh�llande till �garen av produktionsmedlen, vilken anv�nder hans arbetskraft, rent kontraktsm�ssigt. . I lagens mening kan han b�de v�lja och byta herre, och han har inga andra f�rpliktelser att bidra med arbete eller betalning till en herre �n vad som �r best5.mt i arbetskontraktet�.[78]
Sweezy kritiserar Dobbs identifiering av feodalism med livegenskap. Han citerar ett brev i vilket Engels skriver: �det �r otvivelaktigt s� att livegenskap och personlig ofrihet /H�rigkeit/ inte �r en specifik medeltida � feodal form. Vi finner den �verallt, eller n�stan �verallt, d�r er�vrare l�ter de ursprungliga innev�narna bruka jorden �t sig�.[79] Sweezy bestrider att livegenskap �r en specifik historisk kategori.[80] Han anger dock inte vad som konstituerar den speciella existensform f�r arbetskraften, som �r typisk f�r feodalismen som produktionss�tt.
Sj�lv lutar jag �t f�ljande uppfattning: Om vi betraktar det antika, det feodala och det moderna borgerliga produktionss�ttet som den ekonomiska historiens huvudstadier, �r arbetskraftens sociala existensform det f�rsta man m�ste ta h�nsyn till, eftersom den �r den grundl�ggande och avg�rande faktorn i de olika produktionss�tten. Arbetets grundformer (typer) �r nu slaveri, livegenskap och fritt l�nearbete; och det skulle sannerligen vara felaktigt att eliminera livegenskapen som en best�ndsdel i ett allm�nt feodalismbegrepp. Problemet med �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism g�ller inte bara omvandlingen av de ekonomiska och sociala institutionernas former. Grundproblemet m�ste utg�ras av f�r�ndringen av arbetskraftens sociala existensform.
�ven om b�ndernas ofrihet som livegna uppvisade variationer och gradskillnader i olika regioner och p� den feodala ekonomins olika utvecklingsstadier, �r livegenskap arbetskraftens karakteristiska existensform i det feodala produktionss�ttet, eller, som Dobb s�ger, �exploatering av producenterna med hj�lp av direkt politiskt-juridiskt tv�ng�.[81] Sweezy m�ste s�ka efter feodalismens v�sen n�gon annanstans, eftersom han har skilt livegenskap fr�n feodalism och f�rbisett arbetskraftens karakteristiska feodala existensform. Det feodala samh�llet f�ruts�tter, enligt hans uppfattning, �att marknaderna mestadels �r lokala och att l�ngdistanshandeln, som mycket v�l kan f�rekomma, inte spelar n�gon best�mmande roll f�r produktionens �ndam�l och metoder. Det avg�rande draget hos feodalism i denna mening �r att den �r ett system f�r behovsproduktion�. Sweezy p�st�r inte att marknads- eller varuekonomin var fr�nvarande i det feodala samh�llet. Han s�ger att �varuproduktion och feodalism �r �msesidigt uteslutande begrepp�.[82] Men det �r alltf�r enkelt att framst�lla feodalismens yawn som �ett system f�r behovsproduktion� i motsats till �produktion f�r marknaden�. Bytesv�rde (varor) och pengar (till skillnad fr�n �kapital�) f�rde en �antediluviansk� tillvaro[83] och kunde existera och mogna i olika typer av historiska samh�llsstrukturer. I dessa tidiga stadier gick n�stan alla arbetsprodukter �t f�r att tillfredsst�lla producenternas egna behov och blev inte till varor. D�rf�r beh�rskade inte bytesv�rdet den samh�lleliga produktionsprocessen fullkomligt, �ven om det samtidigt f�rekom viss varuproduktion och -cirkulation. Den fr�ga man b�r st�lla till en given samh�llsstruktur �r d�rf�r inte om det f�rekommer varor och pengar, utan snarare hur dessa varor producerats och hur penningen fungerar som ett bytesmedel f�r produktionen. Det antika romerska latifundiesystemets produkter tr�dde in i cirkulationen som varor producerade av slavarbete, och de feodala jord�garnas ackumulation av tv�ngsarbetets produkter eller av r�ntor in natura tr�dde in i cirkulationen som varor producerade av livegna. Dessutom finns det enkla varor, som producerats av oberoende b�nder och hantverkare, och kapitalistiska varor, som producerats av l�nearbetare o s v. Men det f�rh�ller sig inte p� samma s�tt med kapitalet eller kapitalismen som en historisk kategori. �ven p� en feodal grundval kan arbetsprodukterna anta varuform, eftersom produktionsmedlen var f�renade med de omedelbara producenterna.[84] Av detta sk�l kan inte �ett system f�r marknadsproduktion� definiera specifika historiska produktionsf�rh�llanden (och d�rmed inte heller klassf�rh�llanden). Sweezy f�rbiser detta helt och h�llet, d� han i avsnittet om definitionen av feodalismen knappast n�mner den feodala jordr�ntan � det koncentrerade f�rkroppsligandet av det antagonistiska f�rh�llandet mellan feodalherre och bonde � och ist�llet l�gger tonvikten p� �systemet f�r behovsproduktion� eller �systemet f�r marknadsproduktion�, d v s p� relationerna mellan producenterna och deras marknader, och d�rmed p� utbytesf�rh�llandena snarare �n produktionsf�rh�llandena. Hans st�ndpunkt f�refaller vara fixerad vid cirkulationssf�ren.
Vi skulle vilja utg� fr�n f�ljande teser: Mots�ttningen mellan feodalism och kapitalism �r inte en mots�ttning mellan ett �system f�r marknadsproduktion� och ett �system f�r behovsproduktion�, utan mellan system, som �r best�mda av relationen feodal jordegendom�livegenskap resp. industrikapital�l�nearbete. De b�da parens f�rsta termer uttrycker exploateringss�tt och egendomsf�rh�llanden, de senare termerna arbetskraftens existensform och d�rmed dess samh�lleliga reproduktionsform. Man kan f�renkla detta till mots�ttningen mellan feodal jordegendom och industrikapital.[85] Under feodalismen, d�r de omedelbara producenterna �r f�renade med produktionsmedlen och arbetskraften f�ljaktligen inte antar varuform, m�ste feodalherrarnas till�gnelse av merarbete ske direkt, genom utomekonomiskt tv�ng och utan f�rmedling av varuutbytets ekonomiska lagar. Under kapitalismen har inte bara arbetsprodukterna f�rvandlats till varor, utan ocks� arbetskraften sj�lv blir till en vara. P� detta utvecklingsstadium f�rsvinner tv�ngssystemet, och v�rdelagen g�r sig g�llande i hela ekonomin. Den grundl�ggande processen vid �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r d�rf�r: f�r�ndringen av arbetskraftens sociala existensform genom de omedelbara producenternas skiljande fr�n produktionsmedlen; f�r�ndringen av arbetskraftens sociala reproduktionss�tt (som sammanfaller med det f�reg�ende); polariseringen av de omedelbara producenterna eller uppl�sningen av allmogen.
Dobbs analys utgick direkt fr�n den feodala jordegendomen och livegenskapen. Men n�r vi t ex analyserar begreppet �kapital� kan vi inte utg� direkt fr�n kapitalet sj�lvt.
Som den v�lk�nda inledningspassagen i Kapitalet lyder: �I de samh�llen d�r det kapitalistiska produktionss�ttet h�rskar framtr�der rikedomen som en 'oerh�rd varuanhopning' �, och den enskilda varan framtr�der som denna rikedoms elementarform. P� samma s�tt som unders�kningen av kapitalet utg�r fr�n varuanalysen och sedan visar utvecklingen av kategorierna vara-pengar-kapital, s� kan metoden f�r analysen av den feodala jordegendomen uppenbarligen inte begr�nsas till en rent historisk framst�llning, utan m�ste g� vidare till att analysera naturen av det feodala samh�llets lagar. Om vi utg�r fr�n de enklaste och mest abstrakta kategorierna och sedan systematiskt g�r vidare, n�r vi slutligen den mest konkreta och komplexa kategorin, den feodala jordegendomen. N�r vi sedan g�r den omv�nda logiska v�gen upptr�der de ursprungliga kategorierna p� nytt, men �r nu berikade med en m�ngfald av best�mningar och relationer.[86] Vad skulle kunna utg�ra elementarformen, cellen eller den enklaste enheten i ett samh�lle som �r grundat p� det feodala produktionss�ttet? Vilka kategorier kommer att inta den fr�msta platsen i analysen av den feodala jordegendomen? Prelimin�rt skall Hufe (virgate, manse, bol) tas som den element�ra enheten; sedan Gemeinde (village community, communaut� rurale, bysamf�llighet) som f�rmedlande led; och slutligen skall vi utveckla den feodala jordegendomens h�gsta kategori (Grundherrschaft, manor, seigneurie, gods ).[87]
Naturligtvis �r denna logiska utveckling av kategorierna Hufe � Gemeinde � Grundherrschaft inte identisk med sj�lva den historiska processen. Men det �r just utforskningen av den feodala jordegendomens struktur med utg�ngspunkt fr�n dess elementarform, som klarg�r de historiska lagarna f�r det feodala samh�llets uppkomst, utveckling och nedg�ng; detta har �nnu inte g�tt upp f�r den �borgerliga� historievetenskapen, men Kapitalets f�rsta band ger en anvisning. Mot denna bakgrund reser sig grundl�ggande metodproblem i samband med de utm�rkta analyser av det feodala samh�llet som Dobb och Sweezy givit oss.
II
Sweezy s�kte feodalismens v�sensdrag i ett �system f�r behovsproduktion� och m�ste d�rf�r f�rklara feodalismens nedg�ng p� ett motsvarande s�tt. Han �r f�rvisso inte okunnig om det feodala produktionss�ttets existens i �steuropa och Asien; varf�r begr�nsar han d� sin behandling av fr�gan till V�steuropa? H�ller han med de borgerliga r�ttshistoriker som beskriver det feodala systemet som Lehnswesen? T ex f�rklarar J. Calmette redan p� f�rsta sidan i La soci�t� f�odale1[88] att feodalism �r n�got f�r den europeiska medeltiden s�reget, och f�rnekar existensen av en japansk feodalism. Eller motiverades Sweezys behandling av det historiska faktum att den moderna kapitalismen uppstod och mognade i V�steuropa? Han skriver �att v�steuropeisk feodalism ... var ett system med mycket stark ben�genhet att bevara givna produktionsmetoder och produktionsf�rh�llanden� och h�nvisar till �den v�steuropeiska feodalismens inneboende konservatism och motst�nd mot f�r�ndring�.[89] P�pekandet att feodalismen var konservativ i j�mf�relse med sin kategoriska motsats, modern kapitalism, �r emellertid intets�gande. I j�mf�relse med �steuropeisk eller orientalisk feodalism framst�r inte den v�steuropeiska feodalismen som konservativ; snarare �r motsatsen fallet. Den avg�rande faktor, som hindrade det moderna kapitalistiska samh�llets autonoma framv�xt i �steuropa och Asien, var just den inre stabiliteten hos den feodala jordegendomens struktur i dessa l�nder. Det faktum att modern kapitalism och borgerligt samh�lle kan s�gas ha antagit sin klassiska form i V�steuropa tyder snarare p� att den feodala jordegendomen d�r hade en inneboende svaghet och instabilitet. Vad Sweezy menar �r kanske att den v�steuropeiska feodalismen till f�ljd av sin inneboende konservatism och f�r�ndringsfientlighet inte kunde bryta samman genom verkan av n�gon intern kraft i feodalismen; sammanbrottet b�rjade f�rst genom en yttre krafts inverkan. Eftersom feodalismen f�r Sweezy var ett �system f�r behovsproduktion�, var �marknadsproduktionen� eller �handeln� (�bytesekonomin) den kraft, som utifr�n br�t ner systemet. Omkring h�lften av hans kritik av Dobb �gnas �t en detaljerad diskussion av denna punkt.
P� 1300- och 1400-talet var byarnas �del�ggelse, landsbygdsbefolkningens minskning och d�rmed feodalherrarnas brist p� pengar en allm�n f�reteelse, som i England, Frankrike och Tyskland ledde till crise des fortunes seigneuriales.[90] Bytes- eller penningekonomin, som br�t fram under senmedeltiden, ruinerade stora delar av feodaladeln, vars grundval utgjordes av den traditionella �naturahush�llningen�.[91] Den s k medeltida befrielsen av livegna var till st�rsta delen en f�ljd av feodalherrarnas penningbehov � vanligtvis till krigf�ring eller till en v�xande lyxkonsumtion.[92]
Enligt Sweezys hypotes var den feodala h�rskarklassens st�ndigt v�xande behov av pengar under denna feodalismens �kris� en f�ljd av feodaladelns allt st�rre lyxkonsumtion � en uppfattning som liknar den som presenteras i f�rsta kapitlet om der Hof i Sombarts Luxus und Kapitalismus.[93] Feodalherrarnas om�ttliga exploatering av b�nderna, som Dobb skulle tillskriva orsaken till feodalismens sammanbrott, var egentligen, enligt Sweezys uppfattning, en f�ljd av feodalherrarnas behov av reda pengar. Den bondeflykt som betingades h�rav sammanf�ll med grundl�ggningen av st�derna, som alstrade penningekonomin. S�lunda anser Sweezy att Dobb �misstar ... sig p� vissa historiska utvecklingsf�rlopp och uppfattar dem som immanenta tendenser, trots att dessa egentligen endast kan f�rklaras av orsaker som ligger utanf�r sj�lva systemet�.[94] Den �yttre� faktor som frambringade feodalismens sammanbrott var �handeln, som inte kan betraktas som en form av feodal ekonomi�, och d� framf�r allt l�ngdistanshandeln och inte den lokala eller regionala marknaden.[95]
�Vi b�r�, s�ger Sweezy, �f�rs�ka klarl�gga den process, genom vilken handeln skapade ett system f�r marknadsproduktion, och sedan unders�ka hur detta system inverkade p� det redan existerande feodala systemet f�r behovsproduktion.� Sweezy s�g allts�, �hur l�ngdistanshandeln kunde vara en skapande kraft, som gav upphov till ett system av produktion f�r utbyte vid sidan av det gamla feodala systemet f�r behovsproduktion�. �ven om Sweezy �r v�l medveten om alla de historiska fakta, som visar att en �bytesekonomi �r f�renlig med slaveri, livegenskap, enkel varuproduktion och l�nearbete�, s� inser han inte till fullo en av de starka punkterna i Dobbs teori, som g�ller den feodala reaktionen och vad Engels kallade den andra livegenskapen i �steuropa. Sweezy s�ker, i anslutning till Pirenne, f�rklaringen �i den andra livegenskapens geografi, n�mligen i det faktum att fenomenet blir alltmer utpr�glat och accentuerat ju l�ngre �sterut vi f�rflyttar oss fr�n bytesekonomins centrum� [96] Dobb, som anv�nder sig av ett antal nyare studier, klarg�r emellertid att:
�Det var just i de efterblivna delarna i norra och v�stra England som livegenskap i form av direkta arbetsplikter f�rst f�rsvann, medan arbetsplikterna levde kvar mest h�rdnackat i de mer avancerade delarna i syd�st med sina stadsmarknader och handelsv�gar. P� samma s�tt �tf�ljdes livegenskapens intensifiering ... i �steuropa under 1400- och 1500-talet av handelns tillv�xt, och n�rheten till marknaden motsvarades inte ... av feodalismens s�nderfall utan av livegenskapens intensifiering.� [97]
Den grundl�ggande orsaken �r d�rf�r inte sj�lva handeln eller marknaden; marknadens struktur �r betingad av produktionssystemets interna organisation. Kosminsky har formulerat detta �nnu tydligare �n Dobb: �Produktion f�r utbyte� p� de stora feodala egendomarna och p� kyrkans dom�ner i s�dra och �stra England � vilka hade den �klassiska godsstrukturen� � framkallade en �kning av arbetsplikter och en intensifiering av livegenskapen; i norra och v�stra England, med sina sm� och medelstora v�rldsliga egendomar, resulterade bytesekonomin d�remot i en framv�xt av penningr�ntor och i en tillbakag�ng f�r livegenskapen. Det var faktiskt s�, att n�r bytes- eller penningekonomin utvecklades, s� �uppl�stes feodalismen tidigast och l�ttast i de omr�den och p� de egendomar d�r den hade uppr�ttats minst framg�ngsrikt�, medan utvecklingen kunde leda, och �ven gjorde det i m�nga fall, till att den feodala exploateringen av b�nderna intensifierades genom en �anpassning av arbetspliktssystemet till marknadens v�xande krav� p� de platser (de �klassiska godsen�), d�r herrav�ldet �ver den ofria livegna befolkningen etablerats och bibeh�llits med framg�ng. Det marknadsproducerande Gutswirtschaft-system som utvecklades i �stra Tyskland (det full�digaste uttrycket f�r Postans och Kosminkys �feodala reaktion�) karakt�riserar s�ledes den �andra livegenskap�, som b�de Sweezy och Dobb refererar till. Den avg�rande punkten �r, att �utvecklingen av utbytet inom bondeekonomin � antingen det direkt betj�nade lokala marknader eller mer avl�gsna marknader genom k�pm�nnens mellanh�nder � medf�rde penningr�ntans utveckling. � andra sidan medf�rde utvecklingen av utbytet inom feodalherrarnas ekonomi en �kning av arbetsplikterna�.[98]
Sweezy har r�tt d� han betraktar �krisen� i slutet av medeltiden som en produkt av handelns uppl�sande inverkan p� systemet f�r behovsproduktion. Han �r emellertid s� upptagen av handelns utveckling, att han beg�r misstaget att tillskriva den sj�lva feodalismens sammanbrott. F�rvisso p�skyndade handelns desintegrerande verkan, som Dobb p�pekar i sitt svar till Sweezy,[99] �tminstone i England den differentieringsprocess bland sm�producenterna, som tenderade att � ena sidan skapa en klass av sj�lv�gande rika b�nder och � den andra ett lokalt halvproletariat, och vars slutliga resultat var feodalismens sammanbrott och uppr�ttandet av kapitalistisk produktion. R.H. Tawney[100] p�visade f�rekomsten av en s�dan desintegrerande kapitalistisk process i 1500-talets England � utvecklingen mot �tredelningen i feodal jord�gare, kapitalistisk jordbrukare och jordl�sa lantarbetare�, som �r karakt�ristisk f�r den nya tidens engelska jordbruk. Denna uppdelning hade emellertid sitt ursprung inom det redan existerande feodala samh�llets struktur, och det finns ingen anledning att tillskriva den handeln som s�dan. P� denna punkt �r Dobbs svar till Sweezy ofullst�ndigt och g�r on�diga eftergifter. Han skulle mer konkret p�visat hur handelns destruktiva inverkan p� klassen av sm� bondeproducenter inte heller i V�steuropa alltid medf�rde att en kapitalistisk produktion utvecklades, utan ocks� utl�ste den feodala reaktionen. I t ex Frankrike ledde �krisen� till att feodalismen restaurerades, inte till att den slutgiltigt tillintetgjordes.[101] Handelns uppl�sning av klassen av sm� bondeproducenter skapade vid den tiden i Frankrike inte ett kapitalistiskt system av l�nearbete, utan initierade ett ockrande jord�garskap med � ena sidan laboureurs-fermiers (stora bondearrendatorer) och laboureurs-marchands (bondek�pm�n)och � den andra halvt livegna.[102] De senare var prototypen f�r de m�tayers (h�lftenbrukare), som Arthur Young i Travels in France beskriver som offer f�r �ett el�ndigt system, som st�ndigt skapar fattigdom�; men vid den tid som vi h�r talar om tillh�rde de varken proletariatets kategori eller befann sig i det utvecklade m�tayage-stadium, som markerar �verg�ngen fr�n feodala tributer till kapitalistisk r�nta.[103] B�de Sweezy och Dobb behandlar handelns desintegrerande inverkan p� feodalismen och den �feodala reaktionen utan att g� ut�ver den feodala jordegendomen med sina arbetsplikter, medan de �ven borde ha tagit h�nsyn till r�ntorna in natura; de senare b�r vara den viktigare fr�gan f�r Frankrike och Japan.[104]
Sweezy ser inte uppbrytningen av en given samh�llsstruktur som ett resultat av dess produktivkrafters egenr�relse, utan s�ker ist�llet efter en yttre kraft. Om vi antar att historisk utveckling sker p� grund av yttre krafter, kvarst�r emellertid fr�gan hur dessa yttre krafter uppstod och varifr�n de kom. I sista hand m�ste dessa krafter, som manifesterar sig som yttre, f�rklaras som inneboende i historien. Historiens dialektik kan inte utvecklas utan sj�lvr�relser (den inre strukturens mots�ttningar). Inre r�relser och yttre influenser p�verkar naturligtvis varandra; Dobb visar ocks� vilket enormt inflytande yttre omst�ndigheter kan ut�va, men �nd� �r det �de inre mots�ttningarna . . . som best�mmer den specifika form och riktning, som de externa influenserna verkar i�.[105] Sweezys vidh�llande av att den v�steuropeiska feodalismens sammanbrott enbart berodde p� externa orsakers inverkan � handeln och marknaden, speciellt den yttre � f�ljer direkt av hans metod f�r historisk analys.[106]
III
En mycket viktig punkt hos Dobb �r betoningen av att kapitalismen v�xte fram ur en form av sm�produktion, som vann ett oberoende och samtidigt utvecklade en social differentiering inom sig. Dobbs tes �r att denna utveckling f�regick i tv� faser: f�rst etablerar sig denna sm�produktion gradvis som det feodala samh�llets grundval; till f�ljd av produktivitetsutvecklingen frig�r den sig sedan fr�n de feodala begr�nsningarna, g�r mot sin egen uppl�sning och skapar d�rigenom kapitalistiska f�rh�llanden.[107]
(A) Sm�produktionens etablering som feodalismens grundval intr�ffar emellertid f�rst i samband med uppl�sningen av det �klassiska� godssystemet (d v s arbetsr�ntans stadium i det feodala jord�gandets utveckling) � ett system som vilade p� den direkta exploateringen av de livegna p� godsets huvudg�rd, d�r de utf�rde sitt veckovisa tv�ngsarbete (veckoarbete). Moderna historiker har, �tminstone i allm�nna drag, visat hur de livegna befriades i loppet av detta systems uppl�sningsprocess. Processen kan iakttas i arbetsplikternas avl�sning i 1300- och 1400-talets England, d�r en fullst�ndig f�rvandling av arbetsr�nta till penningr�nta f�reb�dade livegenskapens f�rsvinnande; eller i sydv�stra Tyskland och framf�r allt i Frankrike, d�r det f�rsta stadiet i arbetsplikternas avskaffande var inr�ttandet av en fast r�nta in natura, som sedan gradvis f�rvandlades till penningr�nta. Fr�n och med 1100- och 1200-talet utdelades i Frankrike och sydv�stra Tyskland feodalherrens huvudg�rdsjord (domaine proche, Salland), som hittills hade brukats med de livegnas tv�ngsarbete (Frondienst, corv�e), till b�nderna och anf�rtroddes �t deras brukning. B�nderna presterade inte l�ngre n�got tv�ngsarbete �t feodalherren, utan l�mnade honom en fastst�lld del av sk�rden som betalning (campi pars, champart, terrage, agrier).[108] �ven om denna process n�dv�ndigtvis h�ngde samman med en partiellt inf�rd penningr�nta, s� utgjordes den feodala r�ntans grundl�ggande best�ndsdel inte l�ngre av arbetsplikter, utan hade blivit en �r�nta� (redevance, Abgabe), som historiker kallar den. Denna typ av feodalt jord�gande, som uppstod som ett resultat av sammanbrottet f�r huvudg�rdssystemet (das Villikationssystem), baserades p� ett sm�skaligt bondejordbruk; vad tyska historiker kallar Rentengrundherrschaft eller reine Gundherrschaft.[109]
Denna strukturf�r�ndring av det feodala jord�gandet, som �tf�ljde godssystemets nedg�ng, medf�rde en f�r�ndring av r�ntans form: i England en f�r�ndring till penningr�nta, i Frankrike och Tyskland till r�nta in natura; men den �stadkom inte n�gon grundl�ggande f�r�ndring av den feodala r�ntans natur. Medan b�nderna tidigare hade presterat merarbete direkt i form av arbete, s� skedde prestationerna nu i realiserade former � produkter eller deras penningpris. Mer f�r�ndrades inte. I b�da fallen framtr�der r�ntan som merarbetets �normala form� och �r inte en del av en �profit�, som realiseras av producenterna och betalas i form av kapitalistisk r�nta. �ven om en �profit� faktiskt b�rjar framtr�da, s� utg�r r�ntan en �normal gr�ns� f�r profitbildningen. I b�da fallen anv�nder de feodala jord�garna i kraft av sin �garst�llning ett direkt �utomekonomiskt tv�ng� f�r att � oberoende av varubytets lagar � l�gga beslag p� merarbete fr�n bondeproducenterna (tenanciers, Besitzer), som faktiskt besitter jorden, produktionsmedlen. Emellertid f�r�ndras metoderna f�r att driva in r�nta, och d�rmed formerna f�r det utomekonomiska tv�nget. P� det klassiska godssystemets tid organiserades b�ndernas arbete direkt under feodalherrens eller hans st�llf�retr�dares (villicus, maire, segent) kontroll. Under reine Grundherrschaft utf�rdes d�remot jordbrukets hela produktionsprocess p� b�ndernas egna jordlotter, och det n�dv�ndiga arbetet f�r den egna reproduktionen och merarbetet f�r feodalherren var inte l�ngre �tskilt i tid och rum. De omedelbara producenterna hade nu m�jlighet att sj�lva disponera sin arbetstid. Befrielsen av b�nderna, d v s f�r�ndringen av deras status fr�n livegna till halvfria arrendatorer (sokemen) eller fria b�nder (yeomen, vilains francs), skedde i stor skala mellan 1200- och 1400-talet. S�lunda f�r�ndrades metoderna f�r r�nteindrivning fr�n olika typer av personliga och godtyckliga f�rpliktelser till best�mda tingliga f�rh�llanden, och det feodala betalnings- och indrivningsf�rh�llandet mellan feodalherrar och b�nder blev kontraktsbundet. Dessa kontrakt liknade f�rvisso inte det moderna borgerliga samh�llets kontrakt, d�r fria varu�gare tr�der i f�rbindelse med varandra som fria personer; de tog snarare form av sedvaner�tt (r�nta in natura kallades ofta coutumes, Gewohnheitsrecht, och de b�nder som betalade den f�r coutumiers). Det �r s�ledes f�rst vid denna tid som man kan tala om ett �bondejordbruk i liten skala� som tillsammans med oberoende hantverkare utgjorde �grundvalen f�r det feodala produktionss�ttet�.[110]
Eftersom r�ntan in natura bereder v�g f�r penningr�ntan, blir dessa sm� bondg�rdar, sm�produktionen inom jordbruket, alltmer oberoende, och samtidigt sker ocks� detta produktionss�tt sj�lvuppl�sning allt snabbare och mer obehindrat. Med inf�randet av penningr�ntan f�r�ndras inte bara det gamla personliga f�rh�llandet mellan feodalherre och bonde till ett mer objektivt, opersonligt penningf�rh�llande, utan den stegrade arbetsproduktiviteten och det d�rmed fallande penningv�rdet medf�r ocks� att den del av merarbetet, som omfattas av den fastst�llda penningr�ntan, blir relativ mindre. D�rf�r kunde merarbetet i viss utstr�ckning utg�ra vad som har kallats en �embryonal profit�, som tillf�ll b�nderna (de omedelbara producenterna) ut�ver vad som kr�vdes f�r den n�dv�ndiga reproduktionen, och som de sj�lva kunde f�rvandla till varor. Vad betr�ffar penningr�ntan, s� sj�nk dess v�rde s� mycket att b�nderna i praktiken befriades fr�n sin skyldighet att betala den.[111]
De ursprungliga beroende bondg�rdarna hade f�rvandlats till fri bondeegendom. B�nderna, som tidigare innehaft sina g�rdar till de gamla besittningsvillkoren, fastst�llde sj�lva de kvoter i vilka de avbetalade den feodala r�ntan, befriade sig fr�n det feodala jord�gandets regleringar och blev �gare till sin jord. Uppkomsten av denna typ av oberoende b�nder � historiskt �r Englands yeomanry m�nsterexemplet � var ett resultat av det feodala jord�gandets uppl�sningsprocess och skapade de sociala betingelserna f�r penningr�ntan. Om vi betraktar denna process fr�n en annan synvinkel, kan vi s�ga, att n�r penningr�ntan hade uppr�ttats allm�nt och i nationell skala, s� tillfredsst�llde b�nderna, i avsikt att bibeh�lla och reproducera detta tillst�nd, den �verv�gande delen av sina direkta f�rs�rjningsbehov genom en naturahush�llning (enheten produktion�konsumtion); men en del av deras arbetskraft och arbetsprodukter, �tminstone den del som svarade mot den tidigare feodala r�ntan, m�ste alltid f�rvandlas till varor och realiseras i pengar av b�nderna sj�lva. Med andra ord, b�nderna var i egenskap av varuproducenter helt enkelt tvingade att s�tta sig i f�rbindelse med marknaden[112], och denna st�llning som varuproducenter ledde oundvikligen till en social differentiering inom sm�produktionen.[113]
(B) Det l�g nu en period p� tv�hundra �r mellan � ena sidan �verg�ngen fr�n arbetsplikter till penningr�nta och livegenskapens f�rsvinnande p� 1300-talet och � den andra den verkliga kapitalistiska erans begynnelse p� 1500-talet (i England de tv� �rhundradena mellan Edward III och Elisabeth). L�t oss nu unders�ka hur Sweezy och Dobb behandlar denna mellanliggande period. Enligt Dobb �r k�nnedomen om denna periods natur �avg�rande f�r varje verklig f�rst�else av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism�.[114]
Sweezy h�vdar att livegenskapen avskaffades p� 1300-talet. Det st�mmer, f�r arbetsplikterna hade faktiskt ersatts av penningr�ntor vid denna tid. �ven om han varnar oss f�r att betrakta denna f�r�ndring som identisk med feodalismens avskaffande, s� behandlar han dem som likv�rdiga i sin unders�kning av de tv� �rhundradena mellan feodalismens slut och kapitalismens begynnelse, och i s� m�n har han fel. F�r �ven om b�nderna hade befriats fr�n den direkta livegenskapen (arbetsplikterna), betungades och bands de fortfarande av penningr�ntan, som var det feodala jord�gandets uttryck; och �ven om penningr�ntan kom att omfatta en allt mindre del av deras merarbete, s� skakade inte b�nderna av sig sj�lva underordningsf�rh�llandet. Sweezys uppfattning av penningr�ntan, som v�sentligen en �verg�ngsform mellan feodal r�nta och kapitalistisk jordr�nta, svarar mot hans metodologi. Enligt den passage hos Marx som Dobb refererar till, �f�rblir grundvalen f�r denna slags r�nta, ehuru den g�r mot sin uppl�sning, densamma som f�r produktr�ntan /i England arbetsplikter/, som bildade utg�ngspunkten�.[115] Det vill s�ga, b�nderna var, liksom tidigare, besittare (Besitzer) av jorden; skillnaden var bara att de nu betalade merarbete till sina feodalherrar i penningr�ntans form, och det p g a ett utomekonomiskt tv�ng, �politiskt tv�ng och trycket fr�n godssystemets sedv�njor�, som Dobb uttrycker det.[116] Penningr�ntan i sin �rena� form �r endast en variant av produktr�ntan eller arbetsplikterna, och den �absorberar� den �embryonala� profiten p� samma s�tt som naturar�ntan.[117] Under dessa ekonomiska betingelser uppkom s�v�l b�nder, vilkas m�l var att bli av med varje form av feodal r�nta, som industrikapitalister, som ville avl�gsna begr�nsningarna f�r industriprofiten. Dessa b�da skikt tr�dde i den borgerliga revolutionen i en n�dv�ndig allians gentemot den feodala aristokratin och de monopolistiska k�pm�nnen.
Varf�r ans�g d� Dobb det n�dv�ndigt att anta, att �uppl�sningen av det feodala produktionss�ttet redan hade n�tt ett l�ngt framskridet stadium innan det kapitalistiska produktionss�ttet utvecklades och att denna uppl�sning inte �gde rum i n�got n�ra samband med framv�xten av det nya produktionss�ttet i det gamlas sk�te�, och att denna period d�rf�r �varken tycks ha varit feodal eller �nnu blivit kapitalistisk vad produktionss�ttet betr�ffar�?[118]� Han �verskrider h�r den traditionella uppfattningen att feodalismen avskaffades i o m penningr�ntans uppkomst och d�rmed livegenskapens f�rsvinnande. Nu betalade den �verv�ldigande majoriteten b�nder i 1500-talets England penningr�ntor. De v�lb�rgade sj�lv�gande b�nderna betalade inte l�ngre feodala tributer och hade avancerat till oberoende fria producenter (Tawneys �framg�ngsrika lantliga medelklass�). Dessa kulaker-yeomen anst�llde sina s�mre st�llda grannar b�de inom jordbruket och inom industrin, om �n fortfarande i liten skala (Tawneys �lilliputkapitalister�). Eftersom Dobb �r fullt medveten om dessa fakta, menar han antagligen, att �ven om denna klass av oberoende halvkapitalistiska jordbrukare utvidgades under den mellanliggande perioden, s� hade �nnu inte sj�lva arbetet allm�nt underordnats kapitalet.
Den fria och oberoende bondeklassen splittrades och polariserades emellertid inte f�rst efter sin befrielse fr�n det feodala produktionss�ttet. Historiskt hade bondeklassen splittrats upp i viss utstr�ckning redan under livegenskapens tid. De livegna befriades inte med samma ekonomiska f�ruts�ttningar; och p� Englands landsbygd hade b�nderna redan tidigt utvecklats till varuproducenter; deras befrielse var s�ledes ett resultat av bondeklassens sj�lvuppl�sning. Dobb m�ste d�rf�r korrigera sin ursprungliga formulering i Studier genom att nu p�st�, att dessa �rhundraden var �av �verg�ngskarakt�r, i den meningen att det gamla befann sig����������� i en snabb uppl�sningsprocess samtidigt som nya ekonomiska former b�rjade upptr�da�.[119]
Sweezy �r � andra sidan alltf�r bunden av Dobbs tidigare formulering �varken feodalt eller �nnu kapitalistiskt�. F�r Sweezy �r ��verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism ... inte en enda oavbruten process ... utan utg�rs av tv� helt skilda faser, som uppvisar fullkomligt olika problem och som m�ste analyseras var f�r sig�. Detta �varken feodala eller kapitalistiska� system, som r�dde i V�steuropa under 1400- och 1500-talet, ger Sweezy beteckningen �f�rkapitalistisk varuproduktion�, och det var �varuproduktionens tillv�xt som f�rst underminerade feodalismen och som n�got senare, n�r detta f�rst�relsearbete huvudsakligen var fullbordat, beredde v�gen f�r kapitalismen�.
Sweezy undviker h�r avsiktligt begreppet �enkel varuproduktion�, �ven om han framh�ller, att detta begrepp i v�rdeteorin �m�jligg�r en framst�llning av bytesv�rdets problematik i dess enklaste form�. Han anser att begreppet �r historiskt ol�mpligt, eftersom �enkel varuproduktion� �r �ett system av oberoende privatproducenter, som �ger sina egna produktionsmedel och tillfredsst�ller sina behov genom �msesidigt utbyte�, medan under �f�rkapitalistisk varuproduktion ... det viktigaste produktionsmedlet � jorden � till st�rsta delen /�gdes/ av en klass av ickeproducenter�.[120] I den utstr�ckning som b�ndernas jord fortfarande belastades av feodala r�ntor, om �n i penningform, s� var inte b�nderna �gare till jorden i modern mening, och de kan d�rf�r inte kallas oberoende producenter. I England hade emellertid vid denna tid ett �vre skikt av sj�lv�gande b�nder och sedvaner�ttsarrendatorer f�rvandlats fr�n sin status som feodala landbor till fria, oberoende och egendoms�gande b�nder.
�n mer avg�rande �r Sweezys ohistoriska metod att inf�ra den moderna �gander�ttens begrepp i behandlingen av det feodala jord�gandet och b�ndernas jordinnehav. Det feodala eller seigneuriella jord�gandet �r, enligt v�ra utg�ngspunkter, en herrav�ldesform, som utg�r grundvalen f�r feodalherrens besittning (tv�ngsm�ssigt tillgrepp); feodalherrens egendom var Obereigentum, propri�t� eminente, och b�nderna var Untereigent�mer eller innehavare (Besitzer) av sin jord; b�ndernas nyttjander�tt (domaine util) var deras effektiva �gande. Med tanke h�rp� �r det moderna borgerliga samh�llets juridiska begrepp f�r privategendom om�jliga att till�mpa.[121] Vad som �r av betydelse �r snarare det ekonomiska inneh�llet,[122] n�mligen att b�nderna som direkta producenter �r f�renade med sina produktionsmedel (jord etc); kapitalism f�ruts�tter b�ndernas skiljande fr�n jorden. Detta �r nyckeln till bondebourgeoisiens utveckling under denna period. Det v�lst�nd som skapades av detta slags producenter, som uppstod i o m feodalismens s�nderfall, men som �nnu inte var ber�vade sina produktionsmedel, var en Volksreichtum och bildade den samh�lleliga grundvalen f�r den absoluta monarkin.[123]
Sweezy hamnar i en mots�gelse, d� han varken anser perioden vara feodal eller kapitalistisk och inf�r �verg�ngskategorin �f�rkapitalistisk varuproduktion�, samtidigt som han tillbakavisar m�jligheten att b�nderna, produktionens bas, skulle kunna vara �oberoende producenter�. Han f�rs�ker �vervinna denna mots�gelse genom att beskriva penningr�ntan, som dessa b�nder betalade, som en �verg�ngsform (fr�n feodal r�nta till kapitalistisk jordr�nta). Marx urskiljer s�dana �verg�ngsformer i m�tayage-systemet eller i Parzelleneigentum des kleinbduerlichen-P�chters,[124] men inte i sj�lva penningr�ntan. Sweezy kan d�rf�r hysa uppfattningen att absolutismen till sitt v�sen inte l�ngre var feodal. I kapitel 4 i Studier och i sitt svar klarg�r Dobb denna punkt och dess f�rh�llande till den borgerliga revolutionen p� ett tillfredsst�llande s�tt. I vilket fall �r inf�randet av kategorin �f�rkapitalistisk varuproduktion� inte bara on�digt, utan f�rdunklar ocks� det faktum, att det feodala samh�llet och det moderna kapitalistiska samh�llet beh�rskas av olika historiska lagar. I det kapitalistiska samh�llet �r produktionsmedlen, som kapital, �tskilda fr�n arbetet, och den karakt�ristiska utvecklingslagen �r produktivitetens utveckling (kapitalets �kande organiska sammans�ttning, bildandet av en genomsnittsprofitkvot, profitkvotens fallande tendens, kriser). Arbetsproduktiviteten framtr�der h�r som om den vore kapitalets produktivitet. I det feodala samh�llet �r � andra sidan produktionsmedlen f�renade med producenterna, och produktiviteten utvecklas (godssystemets sammanbrott och utvecklingen av ett sm�skaligt bondejordbruk, penningr�ntans uppkomst, feodalr�ntans tendens att falla, crise seigneuriale) som de omedelbara producenternas egen produktivitet; och d�rf�r kan feodalismens utvecklingslag endast verka i riktning mot b�ndernas befrielse och oberoende. Det st�r vidare klart, att absolutismen inte var n�got annat �n ett koncentrerat maktsystem med syfte att bek�mpa den kris f�r feodalismen som uppkom ur denna oundvikliga utveckling.[125] Jag tror att detta �r de �lagbundenheter och tendenser� � Sweezys uttryck � f�r det feodala samh�llet, som ligger i linje med metoden i Kapitalets tredje band.[126]
IV
Vi kommer nu slutligen till f�rh�llandet mellan industrikapitalets bildande och den �borgerliga revolutionen�. Den borgerliga revolutionens grundl�ggande ekonomiska process var att de feodala produktionsf�rh�llandena avskaffades i �verensst�mmelse med industrikapitalets utveckling. Detta utg�r, enligt v�r mening, det logiska inneh�llet i ��verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism�, och en rationell analys av det feodala samh�llets historiska karakt�r �r endast m�jlig post festum, dvs f�rst n�r vi tar den borgerliga revolutionen som utg�ngspunkt. Det �r d�rf�r mycket viktigt att f�rklara dels den utveckling av produktivkrafterna som gjorde den borgerliga r�relse, som avskaffade de traditionella feodala produktionsf�rh�llandena, historiskt oundviklig, och dels industrikapitalets samh�lleliga existensformer under denna tid. Ett av Dobbs mest v�rdefulla bidrag till historievetenskapen �r att han inte s�kte industrikapitalisternas sociala ursprung bland haute bourgeoisie, utan i vad som utvecklades inom klassen av sm�producenter under den process, i vilken dessa befriade sig fr�n det feodala jord�gandet; och d�rf�r lade han stor vikt vid den roll som de sm� och medelstora varuproducenterna spelade som huvudsakliga b�rare av produktivitetsutvecklingen under kapitalismens tidigare stadium. Enligt Dobb fanns under denna tid representanterna f�r kapitalistiska produktionsf�rh�llanden inom den oberoende och sj�lv�gande bondeklassen och bland sm� och medelstora hantverkare. Speciellt kulakyeoman-jordbrukarna utvidgade sina g�rdar, f�rb�ttrade sina produktionsmetoder och k�pte arbetskraft fr�n sina fattigare grannar, cotters. De ut�kade inte bara sin produktionsverksamhet genom att starta textilindustri p� landsbygden (manufaktur som den kapitalistiska produktionens tidiga form), utan samma typ av f�retagare d�k �ven upp inom st�dernas hantverk.[127] �Den nya cromwellska arm�n och independenterna, som var den verkliga drivkraften i revolutionen /Englands borgerliga /, h�mtade sin huvudsakliga styrka fr�n manufakturerna i provinserna och .. . fr�n delar av lantadeln och fr�n de sm� och medelstora sj�lv�gande b�nderna.� Dessa grupper var den engelska revolutionens orubbliga anh�ngare medan de privilegierade k�pm�nnen och monopolisterna ofta tillh�rde royalisterna; �handelskapitalet spelade l�ngt i fr�n alltid en progressiv roll, utan befann sig ofta i allians med den feodala reaktionen (absolutismen)�.[128] Eller uttryckt i mina tesers ordalag: 1600-talets engelska revolution, som krossade den feodala reaktionen (absolutismen), markerade s�ledes det f�rsta steget i riktning mot handelskapitalets underordning under industrikapitalet.
Detta slag av problemst�llning och historisk analys upptr�dde i Japan oberoende av Dobb, och tidigare och mer medvetet, med Hisao Otsukas fruktbara och nyskapande historiska teorier.[129] Jag skulle d�rf�r vilja p�st� att Dobbs uppfattning kan ses som en bekr�ftelse p� den ekonomiska historiens metodologiska niv� i Japan; f�r Sweezy �r den kanske mindre �vertygande. I st�llet f�r att g�ra en konkret analys av industrikapitalets sociala ursprung och existensform under denna tid, n�jer sig Sweezy med att � i anslutning till den klassiska passagen i Kapitalet III om de �tv� v�garna� f�r �verg�ngen fr�n det feodala produktionss�ttet[130] � g�ra n�gra kritiska anm�rkningar en passant till Dobbs uppfattning och dokumentation. Nu �r kapitel 20 (liksom kapitel 36) ett kapitel av �historisk� natur, som avslutar en rad kapitel som behandlar k�pmannakapitalet och det r�nteb�rande kapitalet. Analysen g�ller det tidiga k�pmanna- eller ockerkapitalets v�sen och r�relselagar � en kapitalform som f�rde en sj�lvst�ndig tillvaro endast i det f�rkapitalistiska samh�llet � och den process genom vilken handelskapitalet underordnas industrikapitalet i loppet av den kapitalistiska produktionens utveckling. Det h�r �r inte endast fr�ga om en formell eller nominell f�r�ndring, dvs att k�pmannen blir industriman. Marx beskriver de �tv� v�garna� p� f�ljande s�tt: (1) �Producenten blir k�pman och kapitalist .. . Detta �r den verkligt revolutionerande v�gen�; (2) k�pmannen �bem�ktigar sig den direkta produktionen�, k�pmannen blir industriman, �konserverar det /gamla produktionss�ttet/ och bibeh�ller det som sin f�ruts�ttning ... Detta system st�r �ver allt i v�gen f�r det verkliga kapitalistiska produktionss�ttet och g�r under med det senares utveckling�.[131] Vid diskussionen av denna teori om de �tv� v�garna� m�ste man betrakta problemet som en helhet, s�v�l historiskt som teoretiskt. N�got tidigare lyder texten: �I det kapitalistiska samh�llets f�rstadier beh�rskar handeln industrin; i det moderna samh�llet tv�rtom�, och det reser fr�gan om �handelskapitalets underordnande under industrikapitalet�. Efter denna omstridda passage f�ljer p�st�endet: �Producenten �r sj�lv k�pman. Handelskapitalet f�rr�ttar nu bara cirkulationsprocessen ... Nu blir handeln en tj�nare �t den industriella produktionen�.[132]
Sweezys analys[133] �r att den andra v�gen, f�rvandlingen fr�n k�pman till fabrikant eller industriidkare, g�r omv�gen via f�rlagssystemet, medan den f�rsta v�gen inneb�r att 'producenten, vilken bakgrund han �n har /f�rmodligen den sociala bakgrunden/, b�rjar som b�de k�pman och en f�retagare som syssels�tter l�nearbetare�, eller blir en fullt utvecklad kapitalistisk f�retagare �utan att genomg� f�rlagssystemets mellanliggande stadium�. Detta verkar vara en t�mligen ytlig tolkning. F�r Sweezy framst�r problemet som en ren j�mf�relse mellan former av f�retagsledande, och de tv� v�garnas samh�lleliga karakt�r och d�rmed deras mots�ttningsf�rh�llande f�rsvinner. Sweezy h�nf�r f�rlagssystemet till v�g nr 2, och det �r utan tvivel riktigt. N�got l�ngre fram i kapitlet i Kapitalet III f�rklaras v�gen fr�n �k�pman till industriidkare (fabrikant)�; handelskapitalisten l�gger under sig sm�produktionen (stadshantverkarna och i synnerhet byproducenterna) och anv�nder f�rlagssystemet f�r sin egen vinning genom att betala arbetarna i f�rskott. Dessutom belyser Marx v�gen fr�n �producent till k�pman (kapitalist)� med f�ljande exempel: �I st�llet f�r att t ex v�vm�staren f�r ull i sm� portioner undan f�r undan av k�pmannen och arbetar f�r denne med sina ges�ller, k�per han sj�lv ull eller garn och s�ljer sin v�v till k�pmannen. Produktionselementen ing�r som av honom sj�lv k�pta varor i produktionsprocessen. Och i st�llet f�r att producera f�r den enskilde k�pmannen eller f�r best�mda kunder producerar v�varen nu f�r handelsv�rlden. Producenten �r sj�lv k�pman.'' [134] H�r �r sm�producenten i f�rd med att uppn� oberoende och en st�llning som industrikapitalist fr�n att ha varit under handelskapitalets kontroll i f�rlagssystemet. Dessa referenser till den ursprungliga texten visar s�ledes inte bara f�rekomsten av de tv� v�garna, utan ocks� deras motsatsf�rh�llande och kollision. Det avg�rande momentet i g�ngen fr�n �producent till k�pman� �r att den �r en �revolution�r� process, d�r det tidigare handelskapitalet underordnas industrikapitalet (den kapitalistiska produktionen).[135]
N�r det g�ller v�g nr 1 g�r Sweezy visserligen inte s� l�ngt, att han f�rnekar att det f�rekommit fall, i vilka sm� varuproducenter f�rvandlats till industrikapitalister, men han tillm�ter dem inte n�gon betydelse f�r industrikapitalisternas samh�lleliga ursprung. Snarare betraktar han den direkta �verg�ngen till industrikapitalist, utan n�gon omv�g via f�rlagssystemet, som det allm�nna fallet. Med st�rsta s�kerhet �r det de centraliserade manufakturerna (fabriques r�unies) som han har i �tanke. Dessa brukar framh�llas av ekonomihistoriker under �beropande av de fakta, som samlats i J.U. Nefs studier av gruvdrift och metallurgi.[136] S�dana centraliserade manufakturer f�rekom i m�nga l�nder och de etablerades under de absoluta monarkiernas beskydd som manufactures royales (d'�tat privil�gi�es) eller som institutioner f�r tv�ngsarbete.[137] Det handlar h�r emellertid inte om den �kta manufaktur, som bildar utg�ngsform f�r kapitalistisk produktion (industrikapitalet), utan snarare om rena samlings- eller knutpunkter f�r k�pmanna-kapitalets f�rlagssystem; och d�rf�r f�religger ingen avg�rande skillnad i f�rh�llande till v�g 2. Var denna variant verkligt �revolutionerande�, n�r den var of�rm�gen att frambringa utvecklingen av en egentlig kapitalistisk produktion? I V�steuropa �verflyglades den ist�llet av uppkomsten av en klass av sm�producenter och deras ekonomiska expansion, och dukade slutligen under steg f�r steg. Denna typ av monopolistiska f�retag var, som Dobb visat i Englands fall, �konservativa� till sin natur och allierade sig med den absoluta monarkins statsmakt; de f�rst�rdes och f�rsvann d�rf�r i den borgerliga revolutionen.[138] En s�dan utveckling �r karakteristisk f�r kapitalismens framv�xt i V�steuropa och i synnerhet i England. andra sidan spelade stora monopolistiska f�retag av denna typ en viktig roll f�r kapitalismens uppr�ttande i �steuropa och i Japan; men det g�r Sweezy inte in p�.
N�r Dobb behandlar problemet med de �tv� v�garna� likst�ller ocks� han v�gen fr�n �producent till k�pman� med �f�rlagssystemet, som organiserades av k�pm�n-fabrikanter� eller av �f�retagare ... som drev handel och sysselsatte fattigare hantverkare inom f�rlagssystemet�[139]; hamnar han emellertid i en uppenbar mots�gelse. I f�rlagssystemets historiska form realiserade �k�pmannafabrikanterna� sin profit genom att i sina h�nder koncentrera k�pet av r�material och f�rs�ljningen av produkterna och att l�gga ut r�material till sm�producenterna f�r bearbetning. Denna avsk�rmning av sm�producenterna fr�n marknaden, f�rl�ggarens marknadsmonopol, blockerade naturligtvis den v�g, p� vilken de omedelbara producenterna oberoende steg fram som varuproducenter och blev kapitalister.[140]
�ven om dessa marchands-entrepreneurs ofta kallades fabricants, s� var de inga verkliga �progressiva� industrikapitalister. De �kontrollerade� endast produktionen utifr�n, och f�r att vidmakth�lla sin st�llning som handelskapitalister l�mnade de de traditionella produktionsbetingelserna of�r�ndrade. De var till sin karakt�r konservativa. Detta system h�r allts� inte hemma p� v�g 1, utan p� v�g 2.
Varf�r h�nf�r d� Dobb f�rlagssystemet och dess k�pm�n till v�g 1? Kanske ligger ekonomisk-historiska fakta, som �r specifika f�r England, till grund f�r hans uppfattning. Dobb identifierar f�rlagssystemet med �hemindustrin� (domestic industri, industrie domicile, Hausindustrie). �P� det hela taget verkar det uppenbart att hemindustrin, snarare �n fabriken eller manufakturverkstaden, f�rblev den mest typiska produktionsformen i 1600-talets England.� [141] Englands �hemindustrisystem� (som �r n�got annat �n den tyska Hausindustrie, som till sitt inneh�ll ofta �r identisk med Verlagssystem) betecknar ofta snarare oberoende sm� och medelstora industrier �n f�rlagssystemet i dess egentliga och ursprungliga mening.[142] Det �r dessutom v�rt att notera, att i Englands ekonomiska historia framst�r handelskapitalets ledning av f�rlagssystemet som mindre h�rd, och klassen av sm�producenter, som f�rskotterades r�material av k�pm�nnen, kunde relativt l�tt uppr�tta en sj�lvst�ndighet gentemot f�rlagssystemets kontroll. S�dana f�rh�llanden var s�rskilt framtr�dande i 1700-talets Lancashire. Enligt Wadsworths och Manns unders�kning kunde v�varen inom f�rlagssystemets l�sa struktur l�tt avancera till f�rl�ggare och sedan till manufaktur�gare.[143] Dobb kan ha haft en liknande ekonomisk och social situation i �tanke. Hans framst�llning[144] antyder det: �m�nga nya f�retagare /var/enkla m�n som hade b�rjat som f�rlagssystemets 'k�pmanna-fabrikanter' �. N�r Dobb valt �k�pmanna-fabrikanten� som representant f�r v�g 1, ligger d�rf�r inte tyngdpunkten p� de kapitalistiska k�pmannaf�rl�ggarnas monopolistiska oligarki, som var ett hinder f�r den kapitalistiska produktionens utveckling � vilket der Verlegerkompagnie belyser � och vars makt f�rst br�ts med den borgerliga revolutionen, utan snarare p� den klass av sm� och medelstora industri- och handelskapitalister, som banade sin v�g till sj�lvst�ndighet genom sprickorna i handelskapitalisternas kontrollsystem och blev k�pmanna-fabrikanter. Det �r h�r som Dobb s�ker �manufakturens� historiska ursprung som det f�rsta stadiet av kapitalistisk produktion, och inte i� vad historikerna kallar �fabrik� (factory, manufactory). Detta �r utan tvivel ett av Dobbs viktigaste bidrag till den historiska forskningen.[145] Men han skulle ha utvecklat denna anm�rkning om industrikapitalets ursprung mer precist, och framf�r allt med h�nsyn till det engelska jordbrukets inre organisation.
�ven om Dobb presenterade en konkret och substantiell analys av de �tv� v�garna� och kunde ge en inblick i den �klassiska� borgerliga revolutionens historiska karakt�r, s� m�ste hans olika teser pr�vas p� nytt p� en internationell niv�. Vad g�ller V�steuropa, s� bars denna revolution i England och Frankrike upp av den fria och sj�lvst�ndiga bondeklassen och klassen av sm� och medelstora varuproducenter. Revolutionen var en intensiv kamp om statsmakten mellan en grupp ur medelklassen (independenterna i den engelska revolutionen och Berget i den franska), och en grupp ur den haute bourgeoisie som hade sitt ursprung i den feodala aristokratin, n�mligen k�pmanna- och finansmono-polisterna (royalisterna i den engelska revolutionen och efter dem presbyterianerna, i den franska revolutionen monarkisterna, sedan feuillanterna och slutligen girondisterna); i loppet av de b�da revolutionerna slog den senare gruppen ner den f�rra.[146] Detta har Dobb visat i Englands fall.
I Preussen och i Japan f�rh�ll det sig emellertid annorlunda. De klassiska borgerliga revolutionerna i V�steuropa siktade till att befria producenterna fr�n ett �tv�ngssystem� (feodalt jord�gande och skr�v�sende) och g�ra dem till fria och oberoende varuproducenter[147]; det var emellertid ofr�nkomligt att de spaltades upp i loppet av den ekonomiska utvecklingen, och denna differentiering (i kapital och l�nearbete) skapade den inre marknaden f�r industrikapitalet. Det beh�ver knappast p�pekas, att den f�r V�steuropa typiska strukturella uppl�sningen av det feodala jord�gandet utgjorde den samh�lleliga bakgrunden till fullbordandet av den borgerliga revolutionen. I motsats h�rtill k�nnetecknades kapitalismens uppkomst i Preussen och Japan �nda fr�n f�rsta b�rjan av den absolutistiska statens kontroll och beskydd.[148]
Naturligtvis var det s�tt p� vilket kapitalismen uppstod i de enskilda l�nderna n�ra f�rbundet med de f�reg�ende samh�llsstrukturerna, dvs den feodala ekonomins inre styrka och organisation. I England och Frankrike uppl�stes det feodala jord�gandet och livegenskapen antingen i den ekonomiska processen eller utpl�nades strukturellt och ovillkorligt i den borgerliga revolutionen. G. Lefebvre betonade den roll som la revolution paysanne spelade i den franska revolutionen.[149] Dessa revolutioner i V�steuropa kunde, p g a de sm� varuproducenternas oavh�ngighet och upp�tstigande samt deras differentiering, frig�ra de krafter, som sedan ekonomiskt �stadkom den kapitalistiska produktionens utveckling, medan denna �emancipation� i Preussen och Japan f�rl�pte i motsatt riktning. Det feodala jord�gandets organisation f�rblev h�r intakt, och s�v�l klassen av fria och oberoende b�nder som medelklassen bland st�dernas borgerskap var outvecklade. De borgerliga �reformerna�, s�som Bauernbefreiung och Chisokaisei (agrarreformer under Meijirestaurationen), inneh�ll s� mots�gelsefulla inslag som r�ttslig sanktionering av junkrarnas jord�gande st�llning och parasit�rt jord�gande av halvfeodal karakt�r. Eftersom kapitalismen m�ste uppr�ttas p� en s�dan grundval, p� basis av en fusion snarare �n en konflikt med absolutismen, utvecklades den annorlunda �n i V�steuropa, huvudsakligen som f�rlags- och handelskapitalets transformationsprocess till industrikapital. De socioekonomiska betingelserna f�r den moderna demokratins grundl�ggning var inte f�r handen; i st�llet m�ste kapitalismen bana sig v�g i ett oligarkiskt system � den �organiska� samh�llsstrukturen � vars syfte var att undertrycka den borgerliga liberalismen. F�ljaktligen var det inte sj�lva den inre utvecklingen i dessa samh�llen som gjorde den �borgerliga� revolutionen n�dv�ndig � behovet av reformer uppkom snarare som en f�ljd av yttre omst�ndigheter. Man kan s�ga, att kapitalismens etableringsfas uppvisar olika grundm�nster beroende p� skillnader i v�rldsl�ge och historiska betingelser: i V�steuropa v�g 1 (fr�n producent till k�pman), i �steuropa och Japan v�g 2 (fr�n k�pman till fabrikant). Det finns ett djupt inre samband mellan agrarstruktur och industrikapital, som best�mmer kapitalismens karakteristiska utformning i olika l�nder.[150] F�r oss g�ller fortfarande vad Kapitalets f�rfattare skrev i f�rordet till f�rsta upplagan 1867, trots att det avser ett annat skede i v�rldshistorien: �Vid sidan av de moderna missf�rh�llandena trycker oss en hel rad av ned�rvda missf�rh�llanden, som h�rleder sig fr�n �lderdomliga, utlevade produktionss�tts fortsatta vegeterande, med otidsenliga sociala och politiska f�rh�llanden i sl�pt�g.� [151] D�rf�r �r fr�gan om de �tv� v�garna� inte endast av historiskt intresse, utan har ocks� att g�ra med aktuella och praktiska problem. Hic Rhodus, hic salta!
I stort sett inst�mmer jag i professor Takahashi's stimulerande artikel om ��verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism�, som i h�g grad bidrar till att vidga och f�rdjupa v�r f�rst�else av den aktuella problemst�llningen, och det finns v�ldigt lite som jag �nskar eller kan till�gga. I synnerhet tycker jag att hans framst�llning av id�n om de �tv� v�garna� och hans anv�ndning av den f�r att belysa kontrasten mellan den borgerliga revolutionens v�g och utvecklingen i Preussen och Japan �r mycket klarg�rande. Ang�ende hans kritik av mig vill jag endast g�ra tre kommentarer.
Han har naturligtvis helt r�tt, n�r han s�ger att min bok inte ��gnar tillr�cklig uppm�rksamhet �t tyska och franska arbeten�. Han skulle, med �nnu st�rre ber�ttigande, kunnat till�gga, att jag n�stan helt f�rbisett sydeuropeiska, i synnerhet italienska och spanska, erfarenheter. Jag kan bara l�mna den f�rklaringen, att detta gjordes avsiktligt och att min bok fick titeln Studier i kapitalismens utveckling just f�r att ange dess selektiva och ofullst�ndiga karakt�r. Inga anspr�k gjordes p� att skriva eller ens skissera en sammanfattning av kapitalismens historia. Mitt tillv�gag�ngss�tt kan s�gas best� i en behandling av vissa avg�rande faser och drag i kapitalismens utveckling, i f�rsta hand med avseende p� England som det klassiska fallet, men ocks� med tillf�lliga h�nvisningar till kontinentala paralleller (som n�r det g�ller skr�- och f�rlagssystemets utveckling) eller kontraster (som n�r det g�ller den feodala reaktionen i �steuropa eller proletariatets uppkomst), f�r att belysa de speciella problem som jag f�rs�kte klarg�ra. F�r att tillr�ckligt utveckla dessa paralleller och kontraster, och f�r att utifr�n dem �stadkomma n�got som kan liknas vid en fullst�ndig j�mf�rande studie av kapitalismens ursprung och framv�xt under skilda betingelser, skulle det bl a ha kr�vts en omfattande kunskap om Europas historiska litteratur, som jag inte kan g�ra n�gra anspr�k p�. �ven en forskare med ett mycket mer encyklopediskt vetande �n jag har, skulle antagligen ha f�tt v�nta ett decennium eller tv� p� de �gemensamma framsteg i dessa studier�, som professor Takahashi h�nvisar till.
F�r det andra, s� tror jag att professor Takahashi har f�rletts att ta min formulering av ett problem f�r min l�sning p� det, n�r han p�st�r att jag i min bok talar om perioden mellan 1300- och 1500-talet som �varken feodal eller �nnu kapitalistisk�. Om han �n en g�ng tittar p� sidan 25 i min bok, tror jag att han kommer att uppt�cka, att jag h�r st�ller en fr�ga (det finns faktiskt ett fr�getecken i slutet av meningen) � att jag formulerar ett problem som m�nga forskare har st�llts inf�r. Redan p� samma sida p�st�r jag, att man trots feodalismen uppl�sning och uppkomsten av �ett produktionss�tt som hade vunnit oberoende fr�n feodalismen: sm�produktionen ... som �nnu inte var kapitalistisk fast�n den inom sig bar embryot till kapitalistiska f�rh�llanden�, inte kan tala om slutet p� feodalismen, (�Men om man inte skall identifiera feodalismens slut med �ndringen i betalningss�ttet ... kan man �nnu inte tala om ett slut p� det medeltida systemet och �n mindre om den medeltida h�rskande klassens detronisering.� � s 25) Det medges att mina sparsamma h�nvisningar till jordbruket (som han kritiserar) g�r att min slutsats inte ges det st�d som skulle ha varit m�jligt. H�r tror jag emellertid, att det, trots den belysning �mnet f�tt av Tawney och en del andra, �terst�r en hel del f�ltarbete f�r specialister p� perioden � specialister, som f�ljer en marxistisk metod. Jag medger dock villigt, att mina tidigare st�ndpunkter, som �terfinns i tidigare utkast, kan ha l�mnat kvar sina sp�r i den slutliga versionen och d�r b�r ansvaret f�r att framst�llningen blivit mindre klar �n den borde ha varit. Men det var verkligen inte min avsikt att ge st�d �t uppfattningen, att perioden mellan Edvard II och Elisabeth �varken var feodal eller �nnu blivit kapitalistisk�; och p�st�endet att detta var en ��verg�ngsperiod�, vilket enligt professor Takahashi �r en �korrigering� som f�rst inf�rs i �Ett svar�, �terfinns faktiskt p� sidan 25 i min bok.
Jag skall g� vidare med att f�rsvara mitt andra och entydiga p�st�ende, att �uppl�sningen av det feodala produktionss�ttet redan hade n�tt ett l�ngt framskridet stadium innan det kapitalistiska produktionss�ttet utvecklades, och att denna uppl�sning inte �gde rum i n�got n�rmare samband med det nya produktionss�ttets framv�xt i det gamlas sk�te�. Detta inneb�r inte att dessa �verg�ngs�rhundranden �varken var feodala eller �nnu blivit kapitalistiska�, utan snarare det motsatta; och jag tror att detta �r nyckeln till den sv�righet som lett s� m�nga till att anta en uppfattning om denna period, som �r besl�ktad med Sweezys. Jag ser detta p�st�ende som en allm�n och prelimin�r formulering av den tes, som jag f�rmodar att professor Takahashi helt ansluter sig till: n�mligen att feodalismens uppl�sning (och f�ljaktligen dess slut- och f�rfallsstadium) inte, som man allm�nt har antagit, var ett resultat av angreppet fr�n en begynnande �kapitalism� i form av det med penningekonomin� f�rbundna �handelskapitalet�, utan ett resultat av sm�producenternas revolt mot den feodala exploateringen. Sm�producenternas partiella oberoende p�skyndade deras egen uppl�sning (�ven om detta inte var processens b�rjan) genom att driva p� den sociala differentieringsprocessen bland dem; och ur denna process (men f�rst n�r den n�tt sin mognad under en �verg�ngsperiod av feodalt f�rfall) f�ddes det kapitalistiska produktionss�ttet. Just d�rf�r att denna sociala differentieringsprocess inom sm�produktionen m�ste n� sin fulla utveckling innan en kapitalistisk produktion kunde f�das, var ett intervall mellan livegenskapens nedg�ng och kapitalismens uppkomst n�dv�ndigt. Med professor Takahashis egna ord: �Eftersom r�ntan in natura bereder v�g f�r penningr�ntan, blir dessa sm� bondg�rdar, sm�produktionen inom jordbruket, alltmer oberoende, och samtidigt sker ocks� detta produktionss�tts sj�lvuppl�sning allt snabbare och obehindrat.� H�r verkar den enda oenigheten mellan oss ligga i en m�jligen skiljaktlig betoning av graden av denna �sj�lvuppl�sning� under en tidigare och en senare period.
F�r det tredje, n�r det g�ller de �tv� v�garna� och mina h�nvisningar till f�rlagssystemet, s� g�r professor Takahashi en riktig tolkning, n�r han s�ger att jag l�ter f�rlagssystemet av den engelska hemindustritypen innefattas i v�g nr 1. Jag trodde emellertid att mitt kapitel om �Industri-kapitalets uppkomst� hade klargjort, att jag inte betraktade f�rlagssystemet som en enhetlig ekonomisk form, utan snarare som ett komplext fenomen omfattande flera olika typer. En av dessa typer � den rena f�rlagsindustri som organiserades av k�pm�n inom kortvaruhandlarnas, kl�deshandlarnas, kl�destillverkarnas och l�derhandlarnas kompanier � behandlade jag som representant f�r v�g nr 2 � fr�n k�pman till fabrikant (se s 109-114 i mina Studier) � och kontrasterade den samtidigt mot den r�relse, som fick sitt uttryck i uppkomsten av en klass av k�pmanna-fabrikanter ur hantverkarnas egna led. Dessa k�pmanna-fabrikanter rekryterades fr�n livery-gillenas (underordnade) Yeomanry och bildade de nya Stuartkorporationerna (om vilka Unwin skrivit), som utgjorde en utmaning mot den �ldre typen (s 114-118). Om denna form av underifr�n organiserat f�rlagssystem var ett specifikt engelskt fenomen eller om det hade kontinentala paralleller, v�gar jag inte med s�kerhet uttala mig om. H�r kan jag bara framkasta misstanken, att det allt �verskuggande intresse som �gnats �t att s�ka efter den storkapitalistiske f�retagaren, m�jligen kan ha gjort de kontinentala historikerna blinda f�r den roll som de sm� k�pmanna-fabrikanterna och parvenyerna spelade, och att den sanna bilden av f�rlagssystemet kanske inte ens i Tyskland �r s� systematisk och v�lordnad, som den framst�lls av tyska ekonomihistoriker. Man m�ste �ter v�dja till de �gemensamma framsteg� i studiet av dessa problem i olika l�nder, som professor Takahashi talar om.
De problem som sysselsatte mig mest n�r jag f�rsta g�ngen l�ste Dobbs bok Studier i kapitalismens utveckling var i korthet f�ljande: Under den tidiga medeltiden existerade i s� gott som hela V�steuropa ett feodalt system, som Dobb s� v�l beskriver p� sidorna 37-38. Detta produktionss�tt genomgick en utvecklingsprocess som kulminerade i kriser och sammanbrott, och det efterf�ljdes av kapitalism. Formellt ligger analogin med kapitalismens livshistoria � utveckling, allm�n kris, �verg�ng till socialism � v�ldigt n�ra. Nu hade jag emellertid en r�tt god uppfattning om den prim�ra drivkraftens natur vad g�ller kapitalismen; varf�r den genererar en utvecklingsprocess som leder till kriser, och varf�r socialismen n�dv�ndigtvis �r den efterf�ljande samh�llsformen. Men jag var inte klar �ver n�gon av dessa faktorer med avseende p� feodalismen n�r jag b�rjade l�sa Dobbs bok. Jag letade efter svaren.
Den st�rsta uppskattning jag kan visa Dobbs bok �r, att jag efter l�sningen av den sj�lv var mycket klarare �ver dessa fr�gor. Detta berodde delvis p� att han lyckats �vertyga mig och delvis p� att han stimulerade mig att g� till andra k�llor och p� nytt t�nka igenom problemen. Min ursprungliga artikel i Science och Society var till sin karakt�r en redog�relse f�r de prelimin�ra svar som jag n�tt fram till. (Jag tror f � att jag borde ha klargjort detta mer direkt. Dobb formulerade naturligtvis sina problem p� sitt eget s�tt, och han intresserade sig till stor del f�r s�dant som endast indirekt, om alls, har att g�ra med de fr�gor som jag s�kte svar p�. En del av mina kritiska anm�rkningar var d�rf�r inte alls avsedda som n�gon egentlig kritik; de borde ha presenterats som kompletterande f�rslag och hypoteser.)
I sitt �Svar� anger Dobb olika punkter d�r han inte �r �verens med mina svar, och Takahashi, om jag f�rst�tt honom r�tt, avvisar dem n�stan in toto. Men jag vet nu knappast mer om Dobbs svar (p� mina fr�gor naturligtvis) �n vad jag gjorde efter att ha avslutat boken, och om Takahashis svar vet jag n�stan ingenting. Jag skulle d�rf�r vilja anv�nda det tillf�lle som denna replik erbjuder till att p� ett nytt s�tt framst�lla mina fr�gor och svar s� koncist som m�jligt, och i en form som kanske inbjuder till alternativa formuleringar fr�n Dobb och Takahashi.[152]
F�rsta fr�gan. Vilken var den prim�ra drivkraften bakom den v�steuropeiska feodalismens utveckling?[153]
F�r kapitalismens vidkommande kan vi besvara fr�gan s�kert och otvetydigt. Den prim�ra drivkraften �r kapitalackumulationen, som �r inneboende i sj�lva den kapitalistiska till�gnelseprocessens struktur. Finns det n�got motsvarande i feodalismens fall?
Dobb finner en motsvarighet i feodalherrarnas v�xande inkomstbehov. Enligt hans uppfattning var det �feodalismens otillr�cklighet som produktionss�tt tillsammans med den h�rskande klassens v�xande behov av inkomster som i f�rsta hand var orsaken till dess nedg�ng. Behovet av st�rre inkomster �kade trycket p� producenterna till en punkt d�r detta tryck bokstavligt talat blev outh�rdligt.� (Studier, s 42) Resultatet blev �f�r det mesta katastrofalt, eftersom detta till slut ledde till en f�rbrukning eller ett faktiskt f�rsvinnande av den arbetskraft genom vilken systemet fick sin n�ring.� (s 43) Fr�gan �r om feodalherrarnas v�xande inkomstbehov � sj�lva faktumet kan inte bestridas � kan visas vara inneboende i det feodala produktionss�ttets struktur. Jag angav sk�l f�r att betvivla att ett s�dant samband existerar (�En kritik�, ovan s 43-45), och jag visade hur feodalherrarnas v�xande inkomstbehov l�tt kunde f�rklaras som en biprodukt av handelns och stadslivets tillv�xt.
Dobb har sv�rt att f�rdra min betoning av denna synpunkt. Enligt honom verkar jag uppfatta det feodala produktionss�ttets utveckling �som en fr�ga om antingen inre konflikter eller yttre krafter. Det �r en alltf�r f�renklad eller rentav mekanisk uppfattning, som f�rv�nar mig. Jag ser det som v�xelverkan mellan de tv�, �ven om tonvikten ligger p� de inre mots�ttningarna; min uppfattning �r n�mligen att dessa skulle ha verkat i vilket fall som helst (om �n efter en helt annan tidsskala) och att de best�mmer den specifika form och riktning, som de externa influensernas verkar i.� (�Ett svar�, ovan s 73).
Historiskt har Dobb naturligtvis helt r�tt. Det var en v�xelverkan av inre och yttre krafter som best�mde den feodala utvecklingens f�rlopp, och jag avs�g aldrig att f�rneka detta. Men samma sak kan s�gas om kapitalismens historiska utveckling, vilket dock inte hindrar oss fr�n att s�ka den prim�ra drivkraften inom systemet. D�rf�r kan jag inte h�lla med om att Dobb �r ber�ttigad att beskriva min formulering av fr�gan med avseende p� feodalismen som �mekanisk�. Det �r en teoretisk fr�ga, och jag �r fortfarande �vertygad om att den �r avg�rande f�r hela analysen av feodalismen.
Den andra delen av det f�reg�ende citatet visar, att Dobb faktiskt intar en st�ndpunkt i denna fr�ga, trots sin ovilja att formulera fr�gan eller svaret p� ett klart och tydligt s�tt. Och hans st�ndpunkt �r just den som jag tillskrev honom p� grundval av boken, n�mligen att feodalismen har en inre prim�r drivkraft. Eftersom han emellertid inte anf�r n�gra nya argument f�r denna tes kan jag bara h�lla fast vid mitt tvivel.
S� vitt jag kan se bidrar Takahashi inte mycket till klarg�randet av detta problem. Hans intressanta analys av feodalismens element (�Ett diskussionsbidrag�, ovan s 85-88 ff) leder honom inte till att formulera systemets lagbundenheter och tendenser, och eftersom han speciellt �gnar sig �t denna fr�ga �r inte resultatet s�rskilt upplysande, �tminstone inte f�r mig. I det feodala samh�llet, skriver han, ��r produktionsmedlen f�renade med producenterna, och produktiviteten utvecklas (godssystemets sammanbrott och utvecklingen av ett sm�skaligt bondejordbruk; penningr�ntans uppkomst; feodalr�ntans tendens att falla; crise seigneuriale) som de omedelbara producenternas egen produktivitet; och d�rf�r kan feodalismens utvecklingslag endast verka i riktning mot b�ndernas befrielse och oberoende� (Ibid, ovan s107). H�r behandlas den �kande produktiviteten som den avg�rande faktorn, men det �r verkligen inte sj�lvklart att �kande produktivitet �r n�got karakt�ristiskt f�r feodalismen. Det finns faktiskt en hel del historiska och samtida bel�gg som antyder just den motsatta hypotesen. �ven h�r, liksom vad g�ller Dobbs tes om feodalherrarnas v�xande inkomstbehov, tror jag att vi har att g�ra med inverkan fr�n krafter som befinner sig utanf�r det feodala systemet.
Vad g�ller hela fr�gan om yttre krafter tar Takahashi mig i str�ng upptuktelse:
�Sweezy ser inte uppbrytningen av en given samh�llsstruktur som ett resultat av dess produktivkrafters egenr�relse, utan s�ker ist�llet efter en yttre kraft. Om vi antar att historisk utveckling sker p� grund av yttre krafter, kvarst�r emellertid fr�gan hur dessa krafter uppstod och varifr�n de kom.� (�Ett diskussionsbidrag�, ovan s 97) Den senare punkten �r naturligtvis bindande, och jag har aldrig haft f�r avsikt att bestrida den. Historiska krafter, som �r yttre i f�rh�llande till ett best�mt komplex av samh�lleliga f�rh�llanden, �r inre i f�rh�llande till ett annat mer omfattande komplex av samh�lleliga f�rh�llanden. Och s� f�rh�ll det sig med den europeiska feodalismen. Handelns expansion med st�dernas och marknadernas �tf�ljande tillv�xt var yttre i f�rh�llande till det feodala produktionss�ttet,[154] men den var inre i f�rh�llande till den ekonomiska enhet som Europa och Medelhavsomr�det utgjorde.
En grundlig analys av den v�steuropeiska feodalismen � som Dobb naturligtvis aldrig gjort anspr�k p� � m�ste analysera den i sammanhang med denna st�rre ekonomiska enhet. Hur detta kan g�ras har p� ett lysande s�tt visats av Pirenne. Han menade, f�r det f�rsta, att den v�steuropeiska feodalismens ursprung m�ste s�kas i isoleringen (genom arabernas expansion p� 600-talet) av denna relativt efterblivna region fr�n den antika v�rldens verkliga ekonomiska centra; och, f�r det andra, att feodalismens senare utveckling huvudsakligen pr�glades av �terupplivningen av dessa avbrutna handelsf�rbindelser.[155] Betraktad p� detta s�tt var handelns tillv�xt fr�n slutet av 900-talet och fram�t uppenbarligen inte den mystiska yttre kraft, som Takahashi felaktigt anklagar mig f�r att �leta efter�. Men n�r uppm�rksamheten strikt begr�nsas till feodalismen som s�dan � vilket Dobb med r�tta g�r � f�refaller det mig inte bara legitimt, utan �ven teoretiskt sett v�sentligt att behandla handelns tillv�xt som en yttre kraft.
Svaret p� den f�rsta fr�gan f�refaller mig allts� vara f�ljande: det feodala systemet rymmer ingen inre prim�r drivkraft, och om det genomg�r en utveckling i egentlig mening � till skillnad fr�n sv�ngningar och kriser som inte p�verkar dess grundl�ggande struktur � m�ste drivkraften s�kas utanf�r systemet. (Jag f�rmodar att detta g�ller f�r feodala system i allm�nhet och inte bara f�r V�steuropa, men det �r ett problem som ligger utanf�r den p�g�ende diskussionens r�ckvidd.)
Andra fr�gan. Varf�r ledde feodalismens utveckling i V�steuropa till kriser och slutligen till sammanbrott?
Efter att ha konstaterat att en yttre prim�r drivkraft ligger till grund f�r utvecklingsprocessen, m�ste vi naturligtvis dra slutsatsen, att svaret p� denna fr�ga st�r att s�ka i denna yttre krafts inverkan p� den feodala strukturen. Som Dobb mycket riktigt framh�ller, �r det fr�ga om en v�xelverkande process, och jag antar att Takahashi inst�mmer i detta. H�r f�religger allts� ingen grundl�ggande meningsskiljaktighet. I detta sammanhang �r min huvudkritik mot b�de Dobb och Takahashi, att de i sin str�van att minimera handelns betydelse som faktor i feodalismens nedg�ng undviker en direkt analys av den v�xelverkande processen. B�da tenderar t ex att behandla arbetsplikternas och produktr�ntans ers�ttande med penningr�nta som en ren formsak, och tappar d�rvid bort det faktum, att en s�dan f�r�ndring bara kan �ga rum i n�gon st�rre omfattning p� grundval av en utvecklad varuproduktion.
Mitt eget f�rs�k att behandla den v�xelverkande processen och dess f�ljder redovisades i min ursprungliga artikel (�En kritik�, ovans s 47-54) Det inneh�ller otvivelaktigen m�nga svagheter � t ex behandlingen av den s k �andra livegenskapen�, som Dobb kritiserar � men jag tror, att den fortfarande har f�rtj�nsten att vara en klar teoretisk analys. Jag skulle vilja se att andra f�rb�ttrade den.
Tredje fr�gan. Varf�r �tf�ljdes feodalismen av kapitalism?
Om man, som jag, h�ller med Dobb om att feodalismen h�ll p� att fullst�ndigt falla samman under perioden fr�n 1300-talet och fram till slutet av 1500-talet, samtidigt som kapitalismen �nnu bara befann sig i sin allra f�rsta b�rjan, s� inneb�r det ett verkligt brydsamt problem. Man kan inte s�ga att feodalismen hade frambringat produktivkrafter, som endast kunde bevaras och vidareutvecklas under kapitalistiska f�rh�llanden � p� samma s�tt som man t ex best�mt kan p�st� att kapitalismen har skapat produktivkrafter, som endast kan bevaras och vidareutvecklas under socialismen. Visserligen �tf�ljdes feodalismens nedg�ng (jag skulle kanske s�ga �orsakades�) av en allm�n utbredning av varuproduktionen, och, som Marx upprepade g�nger betonade, �varuproduktion och utvecklad varucirkulation, handel, utg�r de historiska f�ruts�ttningarna f�r dess /kapitalets/ uppkomst� (Kapitalet, I, s 127). Men de historiska f�ruts�ttningarna ger sj�lva inte en tillr�cklig f�rklaring. Den antika v�rlden karakt�riserades trots allt av en h�gt utvecklad varuproduktion utan att n�gonsin frambringa kapitalism; och de tydliga ansatserna till kapitalism i Italien och i Flandern under den senare medeltiden visade sig vara f�r tidiga. Varf�r br�t d� kapitalismen slutligen igenom och tog verklig fart i slutet p� 1500-talet, framf�r allt i England?
Dobb har belyst denna fr�ga ur flera aspekter, �ven om jag �r s�ker p� att han vore den siste att p�st� sig ha givit det slutgiltiga svaret. Han l�gger stor vikt vid vad Marx kallade �den verkligt revolution�ra v�gen� f�r industrikapitalistens utveckling, som enligt Dobbs tolkning avser de sm� m�nnens uppstigande ur sm�producenternas led. I min ursprungliga artikel kritiserade jag denna tolkning av Marx, men Dobbs svar och vidare reflektioner har lett mig till slutsatsen, att �ven om den inte �r den enda m�jliga tolkningen, s� �r den i vilket fall en v�lgrundad tolkning som kan visa sig vara fruktbar. Vad som nu verkar kr�vas �r mycket mer empirisk forskning kring den industriella bourgeoisiens ursprung. Denna typ av forskning skulle mer �n n�got annat bidra till att avsl�ja hemligheten med kapitalismens slutgiltiga uppkomst p� 1500-talet.
Jag �r inte alls p� det klara med Takahashis st�ndpunkt i denna fr�ga. Han kritiserar Dobb f�r att g� f�r l�ngt d� han beskriver 1400- och 1500-talen som en �verg�ngsperiod. Antagligen menar han att feodalismen kvarlevde i huvudsak intakt intill dess den f�rintades genom kapitalismens uppkomst, och det finns d�rf�r inget glapp mellan feodalismens nedg�ng och kapitalismens uppkomst, vilket b�de Dobb och jag p�st�r. Hur det �n m� vara med den saken, s� r�der det i vart fall inget tvivel om att Takahashi delar Dobbs uppfattning om den revolution�ra betydelsen av sm�producenternas upp�tstigande; och jag antar att han ocks� skulle h�lla med mig om att det kr�vs mer empirisk forskning kring detta fenomens natur och omfattning.
En sista anm�rkning i detta sammanhang. N�r jag uppvecklade Dobbs antagande, att 1400- och 1500-talet utg�r en period som �varken var feodal eller �nnu blivit kapitalistisk� (Studier, s 25), f�reslog jag att perioden skulle betecknas som f�rkapitalistisk varuproduktion. Dobb avvisar detta f�rslag och f�redrar att betrakta samh�llet under denna period som feodalt �i ett l�ngt framskridet stadium av uppl�sning� (�Ett svar�, ovan, s 75) Han skriver:
�Den grundl�ggande fr�ga, som Sweezy uppenbarligen inte lyckats st�lla �r denna: vilken var periodens h�rskande klass? . .. det /kan/ inte ha varit en kapitalistklass ... Om handelsbourgeoisien utgjorde en h�rskande klass, m�ste staten ha varit n�gon form av borgerlig stat. Och om det redan f�rh�ll sig s� ... vad utgjorde d� den egentliga stridsfr�gan i 1600-talets engelska inb�rdeskrig? Det kan enligt denna uppfattning inte ha varit den borgerliga revolutionen. Vi l�mnas med en vag hypotes av det slag som framf�rdes vid en inledande diskussion av �mnet f�r n�gra �r sedan: att det handlade om en kamp mot ett f�rs�k till kontrarevolution, som iscensattes av kungamakten och hovet mot en redan existerande borgerlig statsmakt ... Om vi avvisar de alternativ som just n�mnts, kvarst�r bara uppfattningen (som jag anser vara den riktiga), att den h�rskande klassen fortfarande var feodal och att staten fortfarande var ett instrument f�r dess herrav�lde.� (�Ett svar�, ovan s 76 [OBS sidh�nvisningen st�mmer ej! � Red ])
Jag vet att dessa fr�gor i flera �r allvarligt har diskuterats av engelska marxister, och det �r kanske f�rhastat av mig att �verhuvudtaget uttrycka n�gon �sikt L�t mig d�rf�r ge mina kommentarer fr�geform. Varf�r finns det inte en annan m�jlighet, som Dobb inte n�mner, n�mligen att det under perioden inte bara fanns en utan flera h�rskande klasser, baserade p� olika egendomsformer, som var invecklade i mer eller mindre kontinuerliga strider om privilegier och hegemoni?
Om vi antar denna hypotes kan vi f�rst� staten under denna period i enlighet med den v�lk�nda passagen hos Engels:
�Undantagsvis f�rekommer emellertid perioder, d� de k�mpande klasserna h�ller varandra i s� n�ra j�mnvikt, att statsmakten som skenbar f�rmedlare momentant erh�ller en viss sj�lvst�ndighet till de b�da parterna. S� den absoluta monarkin p� 1600- och 1700-talen, som balanserade adel och borgerskap mot varandra.� [156]
Enligt denna tolkning var inb�rdeskriget den borgerliga revolutionen i den enkla betydelsen, att den gjorde det m�jligt f�r kapitalistklassen att styra staten och uppn� ett definitivt �vertag gentemot de andra klasserna.
Paul Sweezy st�ller en rad fr�gor, som historiker b�r f�rs�ka besvara. Som skarpsinnig marxistisk utforskare av det kapitalistiska samh�llet �r Sweezy naturligtvis intresserad av marxistiska unders�kningar av likartade problem i f�r-kapitalistiska samh�llen. Den viktigaste fr�ga han st�ller, �r utan tvekan den om feodalismens �prim�ra drivkraft�. Med denna fr�ga avser han f�rmodligen vad som utgjorde de inre mots�ttningar i det feodala produktionss�ttet, som svarade f�r dess utveckling och slutliga upph�vande. Detta �r �tminstone vad han som marxist borde mena, �ven om hans eget antagande, att feodalismen saknade en �prim�r drivkraft�, dvs en inre dialektik, faktiskt �r icke-marxistiskt.
Innan jag g�r in p� denna fr�ga skall jag klarg�ra n�gra f�ruts�ttningar. Marxismen �r en metod som kr�ver konkreta data f�r att l�sa historiska problem, �ven om svaret till sist kan ges en abstrakt formulering (som i en del kapitel i Kapitalet). Sweezys n�rmaste kontakt med konkreta data verkar vara Pirennes teorier. Eftersom dessa inte kan accepteras av marxister, och faktiskt �ven har bestridits av m�nga icke-marxistiska specialister, m�ste vi behandla Pirenne innan vi kan v�nda oss till Sweezy.[157]
De f�r v�rt syfte viktigaste av Pirennes teorier g�ller handelns nedg�ng under den �ldre medeltiden och st�dernas ursprung. Han ans�g att de barbariska kungad�mena (speciellt det merovingiska frankerriket), som eftertr�dde det V�stromerska riket, inte avbr�t medelhavshandelns �st-v�stliga fl�de, och att d�rf�r inte heller den lokala handeln i V�steuropa avtog. St�derna blomstrade fortfarande, man anv�nde guldvaluta och mycket av det romerska administrations- och skattesystemet fanns kvar. Det var f�rst d� den islamska invasionen skar av Medelhavets handelsv�gar (p� 600- och 700-talen), som inte bara den internationella utan �ven den lokala handeln f�rtvinade. Resultatet blev en dominans f�r stora livegenskapsbaserade gods och en produktion som n�stan helt inriktades p� direkt konsumtion. Inte f�rr�n handeln mellan Medelhavets �stra och v�stra delar �teruppr�ttades kom varuproduktionen ig�ng p� nytt i V�steuropa. Denna varuproduktion stimulerades framf�rallt av den internationella handeln. De f�rsta handelsm�nnen, som upptr�dde vid slutet av den �ldre medeltiden och grundade eller �teruppr�ttade de medeltida st�derna, rekryterades fr�n randgrupper i samh�llet; de stod i Sweezys mening �utanf�r� det feodala samh�llet. N�r s� handeln och stadslivet kommit ig�ng p� nytt utvecklades de lokala marknaderna. Med andra ord, s� var, enligt Pirenne, den internationella lyxvaruhandeln den avg�rande faktorn b�de f�r varuproduktionens nedg�ng p� 600-talet och f�r dess �terupplivande p� 1000-talet.
Utan att g� in p� detaljer kan vi s�ga, att denna tolkning inte kan accepteras p� en mycket viktig punkt. Varuproduktionens nedg�ng, som kan ha n�tt sin l�gsta punkt under karolingisk tid, b�rjade inte bara l�ngt innan den arabiska invasionen, utan l�ngt innan det romerska rikets sammanbrott som politiskt system. �tminstone sedan 200-talets kriser hade stadslivet krympt samman, och sj�lvf�rs�rjande gods som baserades p� ofritt arbete hade b�rjat dominera rikets samh�llsstruktur. �st-v�sthandeln minskade ocks�, inte bara p� grund av politiska orsaker, utan ocks� f�r att det blev allt sv�rare f�r V�st att betala i guld. Orsaken h�rtill var ett utfl�de av guld till Orienten, som troligen b�rjade redan p� 100-talet, och som varken kunde komma tillbaka genom krigf�ring eller genom handel, eftersom V�sts export hade ett mycket mindre v�rde �n dess import fr�n Orienten.
Araberna hade allts� inte s�rskilt mycket att klippa av. Men Pirenne hade trots allt fel, d� han betraktade araberna som motst�ndare till �st-v�sthandeln. Naturligtvis skedde en viss f�rskjutning, men araberna gynnade en fortsatt existens av de ekonomiskt f�rdelaktiga handelsf�rbindelserna, vilket forskningen i detalj har visat. En fransk historiker har framf�rt den mycket sannolika uppfattningen, att araberna direkt uppmuntrade �st-v�sthandeln genom att mobilisera (deth�aurisation) de guldskatter som anhopats i de delar av de bysantinska och sasanidiska rikena, som de invaderade.[158]
Marknadsproduktionens l�ga niv� under den �ldre medeltiden var allts� till stor del en forts�ttning p� en ekonomisk utveckling, som hade b�rjat inom det romerska rikets politiska och sociala ramar. Detta betyder dock inte att vi skall se den karolingiska eran r�tt och sl�tt som en period av fullst�ndig ekonomisk och social tillabakag�ng. Det skedde en viktig, fast otillr�ckligt utforskad, utveckling av det ekonomiska, sociala och politiska livet, utan vilken den senare expansiva utvecklingen av det feodala produktionss�ttet inte skulle ha varit m�jlig. Det fanns i sj�lva verket viktiga tecken p� en utveckling av varuproduktionen i slutet av 900-talet. Lokala marknader b�rjade utvidgas till st�der. Stadslivet utvecklades som en f�ljd av ekonomiska och sociala krafters utveckling inom det feodala samh�llet, inte, som Pirenne antog, som ett resultat av yttre p�verkan fr�n kringresande handelsm�n som Godric av Finchale. Detta faktum har nu blivit tillr�ckligt v�l belagt genom noggranna unders�kningar av enskilda st�der i Frankrike, Tyskland och Italien. Pirennes tolkning av handelns �terupplivning och f�r�ndringarna i den europeiska feodalismens ekonomi �(varp� Sweezys egna teorier till stor del vilar) m�ste allts� �verges.[159]
Vad orsakade samh�llelig utveckling under feodalismen? Jag �r b�jd att tro, att vi vid unders�kningen av detta problem inte skall begr�nsa oss till feodalismen, utan behandla det f�rkapitalistiska samh�llet som helhet, eller �tminstone det f�rkapitalistiska klassamh�llet. Sweezy betraktar kapitalackumulationen som det kapitalistiska samh�llets prim�ra drivkraft, eftersom den �r inneboende i den kapitalistiska produktionsprocessen. Nu finns det naturligtvis inte n�gon ackumulationsprocess i f�rkapitalistiska samh�llen, som liknar den som oundvikligen f�ljer av de konkurrerande kapitalisternas exploatering av l�nearbete. Men nog m�ste vi betrakta merproduktens tillv�xt ut�ver de omedelbara subsistensbehoven som en n�dv�ndig betingelse f�r klassamh�llets utveckling under perioden mellan den primitiva kommunismens uppl�sning och kapitalismens begynnelse. �kningen av denna merprodukt berodde naturligtvis p� produktivkrafternas utveckling � verktygen, hantverkarnas och b�ndernas yrkesskicklighet. Produktivkrafternas utveckling beror naturligtvis i sin tur p� merproduktens storlek och anv�ndning. Med andra ord beror tekniska f�rb�ttringar, �ven i mycket primitiva ekonomier, p� om ackumulationsresultatet � naturligtvis inte som ackumulerat kapital, men som ackumulerad merprodukt � anv�nds f�r detta syfte. Detta �r uppenbart, men f�rklarar inte i sig varf�r den dialektiska v�xelverkan mellan produktivkrafterna och den ackumulerade merprodukten i ett givet f�rkapitalistiskt samh�lle f�rst skulle leda till ett produktionss�tts (slaveri eller feodalism) expansion och sedan till dess nedg�ng. Detta kan bara begripas om man tar de f�rh�rskande produktionsf�rh�llandena i beaktande; den kapitalistiska ackumulationsprocessen kan, n�r allt kommer omkring, inte begripas om man bortser fr�n f�rh�llandet mellan kapitalister och arbetare. T ex m�ste man uppenbarligen ta h�nsyn till produktionsf�rh�llanden om man vill besvara en av Sweezys fr�gor; varf�r utvecklades inte kapitalismen ur den antika varuproduktionen? Marx, och de marxister som har l�st Kapitalet III (vilket Paul Sweezy s�kert har), skulle svara att varuproduktionen i sig inte �r tillr�cklig f�r att rubba ett produktionss�tts �stabilitet och inre organisation�. I slaveriets fall �r orsaken till att kapitalism inte upptr�der, att de ekonomiska sektorer som hade den mest avancerade varuproduktionen i regel ocks� var de sektorer d�r slavarna exploaterades som h�rdast. Exploateringen av slavar f�rhindrade teknisk utveckling, s� n�r tillg�ngen p� slavar minskade uppenbarades slavekonomins tekniska efterblivenhet. I st�llet f�r att skilja slavarna fr�n produktionsmedlen � en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r kapitalism � l�ste slav�garna (eller f�rs�kte l�sa) det senantika samh�llets problem genom att installera sina slavar p� arrendeg�rdar, dvs genom att i sj�lva verket skapa det feodala samh�llets karakt�ristiska produktionsf�rh�llanden.
Mitt syfte �r emellertid inte att unders�ka problemet med �den prim�ra drivkraften� f�r alla f�rkapitalistiska produktionss�tt.
Feodalismen �r v�rt problem. De viktigaste best�ndsdelarna i v�rt svar f�refaller vara f�ljande. Det feodala produktionss�ttets viktigaste k�nnetecken �r att produktionsmedlens �gare, dvs jord�garna, st�ndigt str�var efter att f�r eget bruk till�gna sig hela den merprodukt, som de direkta producenterna skapar. Innan vi fr�gar oss varf�r de g�r detta, m�ste vi i korthet visa att det faktiskt ocks� var detta som de p� olika s�tt f�rs�kte �stadkomma. De direkta producenterna �ndrar karakt�r p� olika stadier av den europeiska feodalismens utveckling, liksom �ven andra sidor av det ekonomiska systemet, och f�ljaktligen f�r�ndrar jord�garnas exploatering sin specifika karakt�r. I vissa delar av det tidiga feodala Europa fanns fortfarande fria bondesamh�llen med �tskilliga kvarlevor av stamm�ssiga organisationsformer. I dessa fall (speciellt i t ex England f�re den danska invasionen) konfronterades den milit�ra aristokratin � som delvis ocks� hade stamkarakt�r � med det komplicerade problemet att till feodal r�nta omvandla de tributer, som b�nderna tidigare frivilligt givit sin stamh�vding och som nu �verf�rdes till adeln, och att samtidigt f�rst�rka denna r�nteuppb�rande position genom kolonisering av ouppodlad mark med hj�lp av slavar, halvfria underlydande, osv. I vissa byar, som inte underordnats n�gon medlem av kungens f�lje, medf�rde samtidigt stamsamf�llighetens uppl�sning att bondefamiljer som var m�ktigare och mer v�lb�rgade �n sina gelikar kunde uppn� en st�llning som r�nteuppb�rande adel. I andra delar av Europa (t ex Italien, v�stra och s�dra Gallien) hade � andra sidan den romerska aristokratin sedan 200-talet genomg�tt en omvandlingsprocess till feodal aristokrati. Deras slavdrivna latifundier hade omvandlats till gods baserade p� livegenskap d�r de livegna b�nderna till en del utgjordes av f�re detta slavar och till en del av undertryckta fria jord�gare. Denna typ av exploatering �vertogs delvis av de germanska milit�ra inkr�ktarna (hospites), t. ex. burgunderna och v�stgoterna, som sm�lte samman med den gamla romerska aristokratin. Deras exploateringsform kunde emellertid variera beroende p� i vilken utstr�ckning deras romerska f�reg�ngare hade integrerat de f�rromerska stamsamf�lligheterna i imperiets slavsystem.
P� 800-talet � en period som tyska och franska historiker kallar h�gmedeltiden � dominerades den europeiska feodala ekonomin av stora jordegendomar. Dessa var sammansatta av gods (villae), som territoriellt var uppdelade i huvudg�rdsjord och bondejord och som hade till uppgift att f�rse feodalherren med livsmedel och hantverksprodukter. Den feodala r�ntan bestod till st�rsta delen av arbetsprestationer, till en mindre del av naturaprodukter och i obetydlig omfattning av pengar. De stora godsen t�ckte naturligtvis inte ens den �verv�gande delen av det feodala Europas territorium, men de var ekonomins best�mmande element. Den kvarvarande fria bondejorden och l�gadelns egendomar kom inte att spela n�gon mer betydande roll f�rr�n det feodala produktionss�ttet b�rjade bryta samman � vilket Kosminsky visat i Englands fall. Mellan 800- och 1200-talet utvidgades livegenskapen snabbt, men just vid den tid d� de exploaterades r�ttsliga position f�rs�mrades och f�renhetligades, �stadkom varuproduktionens utveckling en f�r�ndring av r�ntans form, s� att vid slutet av 1200-talet r�nta in natura och i pengar till stor del hade ersatt arbetsr�ntan (utom i England), vilket i sin tur �stadkom en f�rb�ttring av den r�ttsliga st�llningen. Av olika orsaker, som h�ngde samman med varuproduktionens utveckling (av vilka uppstyckningen av bondejorden och utvecklingen av ett bondemotst�nd mot utsugning var de viktigaste), minskade till�gnelsen av r�nta som direkt p�lades bondg�rdarna, men feodalherrarna bibeh�ll sina totala r�nteanspr�k genom att utnyttja seigneuriella privilegier och inf�ra en privat och offentlig beskattning. Vi kan kortfattat s�ga, att den h�rskande klassen p� det ena eller det andra s�ttet, antingen genom sina egna privilegier eller genom statens f�rmedling, hela tiden str�vade efter att maximera den feodala r�ntan, dvs de direkta producenternas merprodukt, som till�gnades genom tv�ng. Men deras framg�ng stod naturligtvis inte alltid i proportion till deras anstr�ngningar, och n�r vi analyserar deras misslyckanden finner vi orsakerna till det feodala produktionss�ttets nedg�ng.
Men Sweezy kommer att fr�ga, varf�r str�vade de feodala h�rskarna efter att f� s� stor del som m�jligt av de direkta producenternas merprodukt? Vari best�r analogin med de kapitalistiska f�rh�llandena, under vilka kapitalisterna �r tvingade att ackumulera och f�rbilliga produktionen f�r att kunna konkurrera p� marknaden? Och vilka var de ekonomiska och sociala konsekvenser av denna jakt efter r�nta, som gav upphov till en dynamik i det feodala samh�llet?
Feodalherrarna �kade naturligtvis inte feodalr�ntan i avsikt att placera bondg�rdens eller tv�ngsarbetets produkt p� marknaden, �ven om f�rs�ljning undantagsvis kunde vara ett s�tt att realisera r�ntan in natura eller huvudg�rdens produktion. I grund och botten str�vade de efter att �ka feodalr�ntan f�r att bevara och st�rka sin st�llning som h�rskare, s�v�l gentemot sina otaliga rivaler som gentemot sina exploaterade underlydande. Uppr�tth�llandet och, om m�jligt, utvidgningen av klassmakten �r den feodala ekonomins och politikens drivkraft. Detta �r anledningen till att r�ntan m�ste maximeras. Under 800-talet underh�ll den karolingiske stormannen sitt enorma f�lje direkt genom produktionen p� sitt gods (villae). N�r det v�ldiga men kortlivade karolingiska imperiet f�ll samman och l�mnade plats f�r mindre och mer hanterliga feodala kungad�men, grevskap och hertigd�men, f�rl�nades de ledande kungarnas och adelsm�nnens anh�ngare jord i utbyte mot milit�ra f�rpliktelser, s� att de permanenta f�ljena, som var otympliga och sv�ra att uppr�tth�lla, kunde reduceras. Men f�rl�ningen av jord till riddare, som d�rmed tog �ver en administrativ b�rda fr�n sina feodala ledare, gav inte p� n�got s�tt b�nderna n�gra l�ttnader; de exploaterades ist�llet �nnu h�rdare. Kampen om makt och kampen om jord �r naturligtvis sammanfl�tade, men konsekvensen var att kraven fr�n det v�xande antalet st�rre och mindre feodalherrar p� olika former av r�nta m�ngfaldigades. Statsmaktens v�xande omf�ng �kade ytterligare b�ndernas b�rda, och d�rtill kom de kyrkliga jordherrarnas v�xande fordringar.
Slutligen m�ste vi komma ih�g, att utvecklingen av hemma- och utlandsmarknaden, kanske redan fr�n 900-talet, var en annan viktig faktor, som drev feodalherrarna till att h�ja sina r�nteanspr�k. Industriproduktionens specialisering i st�derna, d�r borgerskapet framg�ngsrikt stred f�r ekonomiska och politiska privilegier, ledde till att terms of trade mellan stad och land v�gde �ver till stadens f�rdel. I den m�n feodalherren var indragen i k�p och f�rs�ljning, s� k�pte han dyrt och s�lde billigt. Och feodalherrarnas v�xande behov av �konsumtionskrediter� p g a de stigande utgifterna f�r lyx och rustning satte dem i skuld till penningutl�narna. Det var till sist endast en �kning av feodalr�ntan som kunde sluta gapet mellan feodalherrens inkomster och utgifter.
F�r att p� ett �vertygande s�tt visa att kampen om r�nta var det feodala samh�llets �prim�ra drivkraft� kr�vs en mer detaljerad unders�kning �n vad som h�r �r m�jlig. Men n�gra m�jliga forskningsf�lt kan kanske antydas. Mots�ttningarna mellan den kapetingiska monarkin och de ledande franska l�nsherrarna under 1000- och 1100-talen tillh�r den politiska historiens allm�ngods. Den feodala statens f�rst�rkande (antingen kapetingernas monarkistiska stat eller de m�ktigare vassallernas hertigd�men och grevskap i Normandie, Flandern, Anjou, etc) har s�ledes blivit ett v�l inmutat omr�de f�r �politiska� historiker. Men den verkliga bilden framtr�der inte f�rr�n man ser kolonisationen av ny mark och den intensifierade utsugningen av b�nderna, med andra ord f�rs�ken att maximera jordr�ntan, som grundval f�r de b�ttre dokumenterade politiska stridigheterna. En del av denna process kommer till synes i de r�kenskapsber�ttelser som Suger, abbot av St Denis, l�mnat f�r sin godsf�rvaltning; men historien m�ste s�ttas samman bit f�r bit, huvudsakligen fr�n urkundsmaterial. Samma typ av problem kan studeras i Fredrik Barbarossas och Henrik Lejonets Tyskland[160], f�r att inte n�mna England p� 1100- och 1200-talen, d�r det feodala samh�llets alla v�sentliga problem � kampen om jordr�ntan mellan feodalherrar och b�nder och mellan rivaliserande feodalherrar, r�ttens v�xande betydelse som instrument f�r maximering av r�ntan finns b�ttre dokumenterade �n i n�got annat land i Europa.
Jordherrarnas indrivning av feodal jordr�nta varierade i omfattning, eftersom de ekonomiska omst�ndigheterna av en rad orsaker f�r�ndrades under den feodala epoken, och framf�rallt f�r att de som avkr�vdes jordr�nta varken socialt eller ekonomiskt stod p� samma niv� och inte heller bevarade samma karakt�ristiska under n�gon l�ngre tidsperiod. Kravet p� r�nta i vidaste bem�rkelse var otvivelaktigt den viktigaste best�mmande faktorn f�r den feodala ekonomins dynamik. Bondens skyldighet att �verl�mna sin merprodukt kunde medf�ra att han antingen fullst�ndigt utarmades eller att han stimulerades till att h�ja produktionen p� sin g�rd. F�r �ven om den feodala r�ntan, som Marx p�pekar, representerar bondens merprodukt, s� leder den n�dv�ndiga rutinen i varje organiserat ekonomiskt system till en viss regelbundenhet, och r�ntan l�g d�rf�r fast under l�nga perioder. D�rf�r kunde r�ntan i m�nga fall (speciellt i de rikare b�ndernas fall) endast utg�ra en del av merprodukten. B�nderna str�vade efter att �ka den andel av merprodukten som de sj�lva beh�ll, och det kunde de g�ra antingen genom att framtvinga en absolut eller en relativ reduktion av r�ntan, genom att �ka g�rdens produktivitet eller genom att �ka g�rdens storlek utan motsvarande �kning av r�ntan. Dessa str�vanden ledde till bondeuppror och till uppodling av ny jord. Feodalherrarna ville naturligtvis �ka den del av merprodukten som tillf�ll dem, och de f�rs�kte �ven f� kontroll �ver ytterligare jord, antingen s�dan som redan koloniserats av r�ntebetalande b�nder (inte bara r�nta direkt fr�n jorden utan ocks� r�ntor i form av int�kter fr�n r�ttskipning) eller s�dan som �nnu inte uppodlats och l�g �ppen f�r bos�ttning. F�ljaktligen var jordbrukets allm�nna expansion, som p�gick �tminstone till slutet av 1200-talet och var ett av den feodala ordningens viktigaste framsteg, en f�ljd av kampen om r�ntan
Det ekonomiska fram�tskridande, som var ouppl�sligt f�renat med den tidiga kampen om r�ntan och feodalismens politiska stabilisering, karakt�riserades av en �kning av den totala samh�lleliga �verskottsproduktionen. Detta, och inte det s� kallade �terupplivandet av den internationella handeln med silke och kryddor, var grundvalen f�r varuproduktionens utveckling. Dvs att under den period d� naturahush�llningen dominerade kunde en allt st�rre del av �verskottet anv�ndes f�r utbyte. Expansionen f�r medeltidens marknadscentra och st�der under 900- och 1000-talen grundades framf�r allt p� den enkla varuproduktionens expansion. Den internationella handelns spektakul�ra utveckling, industrialiseringen av Flandern, Brabant, Li�ge, Lombardiet och Toscana, framv�xten av handelscentra som Venedig, Genua, Br�gge, Paris och London ligger kronologiskt efter produktivkrafternas utveckling inom jordbruket, som drevs fram av kampen om den feodala r�ntan.
Samspelet mellan dessa olika faktorer � som alla var inre faktorer i det feodala Europa � �stadkom djupg�ende f�r�ndringar av f�rh�llandena. Marknadsproduktionens utveckling f�rdjupade och diversifierade den existerande skiktningen bland bondeproducenterna. De rika b�nderna blev rikare och de fattiga blev fattigare. Men de blev en annan sorts rika och en annan sorts fattiga, speciellt efter 1200-talet. Tidigare hade den v�lb�rgade bondefamiljen varit rik p� produkter f�r den egna konsumtionen, men med marknadens utveckling b�rjar dessa v�lb�rgade b�nder att utbjuda en allt st�rre del av sitt �verskott till f�rs�ljning. De ut�kar jorden p� sin g�rd; de syssels�tter mer l�nearbete � och detta arbete utf�rs i allt st�rre utstr�ckning av de helt jordl�sa i st�llet f�r av sm�brukarna. De protesterar ocks� mot avtappningen av deras merprodukt, och deras antagonistiska f�rh�llande till feodalherrarna f�rst�rks av f�rtvivlan hos andra grupper av b�nder, f�r vilka r�ntefordringarna inte fr�mst inneb�r ett hinder f�r ekonomisk expansion, utan en f�rs�mring av sj�lva existensvillkoren. Kampen om jordr�ntan sk�rps och n�r p� 1300-talet det akuta stadiet av ett allm�nt uppror.
F�r feodalherrarnas vidkommande �r detta en krisperiod f�r deras speciella form av ekonomisk f�retagsamhet. R�ntorna faller och inkomstf�rlusten m�ste ers�ttas av en intensifierad utsugning genom statsskatter, krigf�ring och plundring � �tg�rder som ofta omintetgjordes av en otyglad valutainflation. De mest effektiva marknadsproducenterna, som minst betungades av administrativa omkostnader, av traditionella f�rest�llningar om lyx och av improduktiva anh�ngare, var naturligtvis de rika b�nderna och en del av l�gadeln, som f�raktade imitationen av sina �verordnades stil. Dessa gruppers framg�ngsrika konkurrens grundades p� exploateringsformer som f�regrep det kapitalistiska jordbruket. Den feodala r�ntan tj�nade inte l�ngre som en sporre till �kad och f�rb�ttrad produktion (den kunde fortfarande utg�ra ett hinder f�r den medelstore bonden), men under 1400-talet blir i allm�nhet marknadens sporre den viktigaste faktorn f�r produktionens utveckling � produktionen av nya element i ekonomin. Den ekonomiska basen underminerades f�r dem som fortfarande hade den ledande st�llningen i staten, trots desperata f�rs�k (t ex av de absoluta monarkerna) att anv�nda kontrollen �ver staten f�r att bibeh�lla den feodala maktens grundl�ggande f�ruts�ttningar.
Sweezy ber oss �verv�ga m�jligheten, att det i 1400- och 1500-talens England �inte bara fanns en, utan flera h�rskande klasser, baserade p� olika egendomsformer, som var invecklade i mer eller mindre kontinuerliga strider om privilegier och hegemoni�. F�r att st�dja denna uppfattning citerar han en passage ur Engels' Familjens, privategendomens och statens ursprung:
�Undantagsvis f�rekommer emellertid perioder, d� de k�mpande klasserna h�ller varandra i s� n�ra j�mvikt, att statsmakten som skenbar f�rmedlare momentant erh�ller en viss sj�lvst�ndighet till de b�da parterna.�
Passagens forts�ttning visar klart att Engels endast avser tv� �k�mpande klasser� och inte �flera h�rskande klasser�. �r det inte en logisk absurditet att tala om �flera h�rskande klasser� under en period som str�cker sig �ver tv� �rhundraden? En h�rskande klass m�ste inneha statsmakten: hur h�rskar den i annat fall? En dubbelmakt kan existera en mycket kort period under en revolution, som i Ryssland n�gra m�nader 1917. Men en s�dan situation �r till sin natur instabil, n�stan en betingelse f�r inb�rdeskrig: den m�ste leda till den ena klassens seger �ver den andra. Den har aldrig varat n�gon l�ngre period, och statsmakten har heller aldrig delats mellan �flera� h�rskande klasser in spe. Vi beh�ver bara f�rest�lla oss tv� eller flera h�rskande klasser och tv� eller flera statsapparater existerande sida vid sida i mer �n 200 �r, f�r att inse att detta �r en teoretisk om�jlighet; redan ett ytligt studium av engelsk historia under de aktuella �rhundradena kommer att �vertyga oss om att denna teoretiska om�jlighet inte heller existerade i praktiken.
Det �r emellertid inte bara en fr�ga om logik. F�r �ven om vi ers�tter Sweezys �flera h�rskande klasser� med Engels' �k�mpande klasser�, �terst�r fortfarande Dobbs fr�ga att besvara. Vilken var denna periods h�rskande klass? Hur skall staten karakteriseras?
Dessa fr�gor har utf�rligt diskuterats av marxistiska historiker i Sovjet och i England. Jag kan h�r endast anf�ra deras slutsatser och inte argumenten, som de vilar p�. N�r Z. Mosina sammanfattade de sovjetiska diskussioner om absolutismen som f�rdes under mars och april 1940, kunde hon, utan risk f�r att bli motsagd, s�ga: �Uppfattningen av den absoluta monarkin som adelns feodala jord�garstat har anammats av alla sovjetiska historiker.� Hon betraktade, liksom Sweezy, Tudor- och den tidiga Stuartmonarkin i England, som en form av absolutism, �ven om hon tillade att det medf�rde s�rskilda problem.[161] Dessa problem debatterades ganska ing�ende av engelska marxistiska historiker 1940 och 1946-47. Deras slutliga och enh�lliga slutsats var: �Tudor- och den tidiga Stuartstaten var i grunden en verkst�llande institution f�r den feodala klassen, b�ttre organiserad �n n�gonsin tidigare . . . F�rst efter revolutionen 1640-49 b�rjar den engelska staten underordnas kapitalisterna. 1640 �rs revolution ersatte ett klassherrav�lde med ett annat.�[162]
Hur st�mmer detta med Engels' formulering, som Sweezy citerar och som ofta �beropats i de sovjetiska och engelska diskussionerna? Det �r viktigt att l�gga m�rke till den utomordentliga f�rsiktigheten i Engels' p�st�ende, dess m�nga f�rbeh�ll. (Om han hade k�nt till vilken anv�ndning det skulle f�, s� skulle han utan tvivel ha modifierat det ytterligare.) Jag citerar passagen, och kursiverar de ord som f�refaller mig s�rskilt viktiga:
�Undantagsvis f�rekommer emellertid perioder, d� de k�mpande klasserna h�ller varandra s� n�ra i j�mvikt, att statsmakten som skenbar f�rmedlare momentant erh�ller en viss sj�lvst�ndighet till de b�da parterna. S� den absoluta monarkin p� 1600- och 1700-talen, som balanserar adel och borgerskap mot varandra; s� bonapartismen under det f�rsta och i synnerhet under det andra franska kejsard�met, som spelade ut proletariatet mot bourgeoisin och bourgeoisin mot proletariatet.� [163]
Skulle Sweezy utifr�n denna passage h�vda att proletariatet var �en� h�rskande klass i Frankrike mellan 1852 och 1870? Eller att den bonapartistiska statsmakten verkligen (i motsats till skenbarligen) var en sj�lvst�ndig f�rmedlare mellan bourgeoisie och proletariat? Engels' kortfattade formulering i denna passage b�r l�sas i anslutning till hans fylliga framst�llning i Anti-D�hring, som publicerades sex �r senare:
�P� denna v�ldiga f�r�ndring av de ekonomiska livsbetingelserna i samh�llet (1400- och 1500-talens England) f�ljde emellertid ingalunda genast en motsvarande f�r�ndring av dess politiska struktur. Den statliga ordningen f�rblev feodal, men samh�llet blev mer och mer borgerligt.�[164]
�Under hela denna kamp /'bourgeoisiens kamp mot feodaladeln'/ stod den politiska makten p� adelns sida, med undantag f�r en period d� kungamakten utnyttjade borgerskapet mot adeln f�r att med det ena st�ndets hj�lp h�lla det andra i schack. Men fr�n det �gonblick d� det alltj�mt politiskt maktl�sa borgarst�ndet i kraft av sin v�xande ekonomiska makt b�rjade bli farligt, sl�t kungad�met �ter f�rbund med adeln och framkallade d�rmed den borgerliga revolutionen, f�rst i England och sedan i Frankrike.�[165]
Det f�refaller mig s�ledes, som om Sweezys hypotes om tv� eller flera h�rskande klasser i 1400- och 1500-talets England �r logiskt oh�llbar och verkligen inte kan st�dja sig p� n�got som Engels skrivit. Engels' yttrande f�r inte ryckas ur sitt sammanhang, utan m�ste begripas i ljuset av vad han och Marx skrivit i andra sammanhang.[166] Man finner d� att Engels' yttrande st�r helt i samklang med de sovjetiska och engelska marxisternas slutsats, n�mligen att den absoluta monarkin �r en feodal statsform.
Utrymmet till�ter mig inte att till dessa mer formallogiska argument foga ytterligare argument, som �r grundade p� historiska bel�gg. Men jag tror att fakta st�der logik. En utf�rlig behandling av Tudormonarkins s�tt att balansera mellan adel och borgerskap kommer att tyda p�, att dess f�rmedling aldrig var annat �n skenbar, eller att dess sj�lvst�ndighet i f�rh�llande till den feodala h�rskande klassen aldrig var mer �n relativ. Det finns, tror jag, tre sk�l till den f�rvirring som f�r Sweezy (och andra) att inte vilja beteckna den absoluta monarkin som en feodal stat. F�r det f�rsta en kvarleva av den tr�nga, borgerligt-akademiska definitionen av �feodal� som en milit�r term, vilken ignorerar den samh�lleliga basen. F�r det andra, j�mst�llandet av den feodala staten med en stat, d�r livegenskap �r f�rh�rskande. En av de v�rdefullaste aspekterna av Dobbs arbete p� denna period �r, enligt min uppfattning, att han tillbakavisar detta j�mst�llande, och att han p�visar att sm�produktionens partiella frig�relse inte i sig sj�lv f�r�ndrar samh�llets ekonomiska bas (�n mindre den politiska �verbyggnaden), �ven om den skapar betingelser f�r kapitalismens utveckling. Om feodalismen avskaffas med livegenskapen, d� var Frankrike inte en feodal stat 1788; och d� har det aldrig f�rekommit n�gon borgerlig revolution i betydelsen av en revolution, som st�rtade den feodala staten. F�r det tredje finns det en f�rest�llning om att den feodala staten m�ste vara decentraliserad. I sj�lva verket var det just sm�produktionens frig�relse � ett resultat av det feodala samh�llets allm�nna kris � som fick den feodala h�rskande klassen att fr�n mitten av 1300-talet st�rka den centrala statsmakten, f�r att: (1) sl� tillbaka b�ndernas revolt, (2) anv�nda beskattningen som ett medel att ber�va de rikare b�nderna p� deras kvarh�llna �verskott och (3) kontrollera arbetskraftens r�relser genom nationella f�rordningar, eftersom den feodala maktens lokala organ inte l�ngre var tillr�ckliga. Den absoluta monarkin var en form av feodal monarki som skilde sig fr�n den feodala st�ndermonarki som f�regick den. Den h�rskande klassen f�rblev emellertid densamma, p� samma s�tt som republik, konstitutionell monarki och fascistisk diktatur kan vara olika former av borgerligt herrav�lde.
Med stort intresse har jag l�st Dobbs bok och den p�f�ljande debatten mellan honom och Sweezy med inl�gg fr�n Takahashi, Hilton och Hill. S�vitt jag kan se har man inte �gnat tillr�cklig uppm�rksamhet �t denna debatt i Frankrike (den enda h�nvisning till den som jag kan anf�ra �r J. N�r�s recension av Dobbs bok i Revue Historique, januari�mars 1950). Jag �r ingen medeltidshistoriker och min kunskap om medeltidens agrara ekonomi begr�nsar sig till franska f�rh�llanden, medan Dobb och Sweezy koncentrerar sig p� England. S� egentligen �r jag inte kompetent att ta st�llning till debattens huvudfr�ga. Men eftersom Dobb och Sweezy verkar ha gjort sina iakttagelser som ekonomer eller sociologer, kan kanske mina reflektioner kasta lite ljus p� en historikers perspektiv.
I
F�r det f�rsta g�llde inte debatten, s�tillvida som produktionens organisation var dess centrala problem, det �feodala systemet� som s�dant, och anv�ndningen av begreppet �feodalism� var inte l�mplig f�r diskussionen. F�r en feodal regims specifika karakt�r utgjordes av den hierarkiska relationen mellan feodalherren och hans vasaller snarare �n av det s�tt p� vilket feodalherren distribuerade f�rl�ningar till dessa vasaller. Termen �seigneuriellt system� �r inte heller till s�rskilt stor hj�lp, f�r feodalherrens seigneuriella auktoritet �ver b�nderna p� sina dom�ner var en f�ljd av den centrala politiska maktens uppsplittring, varvid suver�nens r�ttigheter �verl�ts till feodalherrarna. Den f�r diskussionens syfte korrekta formuleringen �r godssystem (manorial system) � �ven om detta system var mycket gammalt och str�ngt taget inte existerade under medeltidens senare �rhundraden.
F�r det andra b�r det p�pekas, att varje identifiering av godssystemet med livegenskap �r beroende av hur man definierar livegenskap. Enligt Marc Bloch h�rstammade f�rh�llandet mellan den livegne och hans herre ursprungligen fr�n ett slags personligt beroende, som exemplifieras av den speciella institution som i Frankrike �r k�nd som chevage; det var f�rst senare som den livegne blev bunden till jorden, adstrictus ad glebam. Men denna tolkning �r inte allm�nt accepterad, och varje val av en definition av livegenskap framf�r en annan m�ste innefatta en specificering av de enskilda l�nder som ber�rs. � andra sidan kan man inte h�vda att landsbygdens samh�llsstruktur under den aktuella perioden enbart kan beskrivas med hj�lp av livegenskapen, eftersom det hela tiden existerade olika kategorier av fria b�nder och frigivna livegna.
F�r det tredje: eftersom Dobbs grundl�ggande tes �r att godssystemets ekonomiska och sociala omvandling var en f�ljd av dess inre mots�ttningar, �r det viktigt att rikta uppm�rksamheten p� en s�dan mots�ttning, som han inte n�mner. N�r produktionen grundar sig p� exploatering av en arbetare som genom tv�ng h�lls i ofrihet, �r herrens problem att kontrollera hans arbete f�r att f�rs�kra sig om dess effektivitet. Den stora massan av arbetare, som antingen var slavar eller underkastades corv�e-arbete, kunde s�llan undg� en �vervakares kontroll � men vem skulle �vervaka �vervakaren? Jag kommer ih�g, att jag som student h�rde f�rel�sare � som inte var f�rtrogna med Marx eller Hegel � referera till denna �vervakningssv�righet som en av orsakerna till kolonatets uppkomst under den romerska epoken, och som bel�gg citerade de ett brev, d�r Plinus den yngre ber�ttar, att han funnit det mer f�rdelaktigt att dela ut arrendeg�rdar belagda med arbetsplikt till sina slavar �n att direkt syssels�tta dem p� sitt gods. Fr�n den karolingiska epoken och fram�t var s�dana servi casati inte ovanliga: Polyptychus Irminonis[167] talar om landbor, av vilka �tminstone n�gra b�r ha befunnit sig i ett tillst�nd av slaveri.
Slutligen finner jag det n�dv�ndigt att erinra om m�ngfalden av faktorer i historien. Marx uppt�ckte ekonomins eller r�ttare sagt produktionss�ttets best�mmande roll. Han var helt upptagen av denna innovation, en f�r tiden genial skapelse, och utvidgade inte sin forskning till att innefatta andra faktorer, �ven om han aldrig skulle ha dr�mt om att utesluta deras betydelse; och eftersom historien �r m�nniskornas verk fann han det lustigt att han anklagades f�r att bortse fr�n den m�nskliga naturen. Ty om ekonomin �r den i sista hand best�mmande faktorn i historien, s� �r det f�r att m�nniskan f�rst och fr�mst m�ste ha f�da: hon producerar f�r att hon �r hungrig. H�r vill jag inte r�kna upp exempel, och skall d�rf�r n�ja mig med att betona demografins betydelse f�r medeltidshistorien � en betydelse som Dobb sj�lv medger. Om feodalherren �kade sina fordringar s� berodde detta delvis p� att han genom sina avkomlingar �kade antalet personer som gjorde anspr�k p� hans inkomst; och om b�nderna flydde s� berodde �ven detta delvis p� att de blev alltf�r m�nga f�r att kunna f�rs�rjas av jorden. I detta avseende verkar det ligga mer i Sweezys st�ndpunkt �n vad Dobb �r villig att medge (�ven om han inte f�rnekar betydelsen av handelns �teruppr�ttande). Om feodalherrarna blev mer fordrande s� berodde detta till stor del p� att stadshandeln tillhandah�ll nya produkter som kunde f�rfina deras livsstil, medan b�nderna flydde fr�n jorden, eftersom st�dernas utveckling erbj�d dem en tillflyktsort och en m�jlighet till l�nande syssels�ttning.
II
Vi kan s�ga n�gra ord om diskussionen om de �tv� v�garna� till kapitalistisk produktion. En k�pman startar en tillverkningsverksamhet, antingen i dess egentliga bem�rkelse (vad vi i Frankrike kallar usine) eller i dess vidare bem�rkelse, t ex med hj�lp av vad man p� engelska kallar putting-out system (f�rlagssystem). Han blir d�rmed en industriidkare, men eftersom produktionen fortfarande �r underordnad handeln f�rblir ekonomins struktur of�r�ndrad i detta avseende. Detta �r �v�g nr 2�. Om � andra sidan en hantverkare slutar att producera f�r den lokala konsumtionen och b�rjar tillgodose den nationella och internationella marknaden, blir producenten tillika k�pman. Detta �r �v�g nr 1�: den revolution�ra v�gen eftersom handeln h�r underordnas produktionen.
Jag inst�mmer i denna beskrivning. Den f�rsta v�gen frambringade vad jag g�rna skulle kalla en teknologisk revolution, och enligt min uppfattning var det detta som fr�mst sysselsatte Marx. Men om kapitalism definieras som jakten p� profit, som inh�stas p� l�nearbetarnas produkter, f�refaller mig problemet med dess utveckling vara mycket komplext. I synnerhet som �v�g nr 2� kan leda till kapitalism lika l�tt som �v�g nr 1�, och jag tror inte att Marx var medveten om detta.
Om en hantverkare betr�der �v�g nr 1�, underordnar han inte bara handeln under produktionen. F�r att tillgodose marknaden, i ordets vidaste bem�rkelse, m�ste han syssels�tta l�nearbete fr�n vilket han kan realisera en profit. Det �r vad som g�r honom till kapitalist.
Men om en k�pman startar en varutillverkning g�r han exakt samma sak; ocks� han �r kapitalist. Man kan kanske inv�nda, att han skiljer sig fr�n hantverkaren om hans tillverkning �r organiserad som f�rlagssystem, eftersom hemarbetaren f�rblir en oberoende producent, och k�pmannen likt en konsument k�psl�r med honom om priset p� produkten och endast realiserar sin profit genom dess senare f�rs�ljning. Inv�ndningen skulle vara riktig, om hemarbetaren fortsatte att producera f�r den lokala marknaden och d�rigenom bibeh�ll ett visst m�tt av frihet att v�lja sina kunder � en omst�ndighet, som skulle skydda honom fr�n att helt underordnas k�pmannens vilja. Men det �r uppenbart att f�rlagssystemet f�rr eller senare tenderar att utesluta denna m�jlighet, eftersom k�pm�nnens best�llningar i kraft av sin kvantitet och regelbundenhet till sist kommer att monopolisera hantverkarens aktivitet. Dessutom, n�r k�pmannen s�rjer f�r arbete och r�material, underordnar han inte enbart redan existerande hantverkare: han skapar nya hantverkare ur lantbefolkningen, vars endemiska arbetsl�shet utl�mnar dem till hans n�d. I vilket fall omvandlas k�pmannen till en kapitalist enligt Marx' definition. Det �r denna utveckling som f�rklarar uppkomsten av klasstrider i Italiens och Flanderns st�der under 1300- och 1400-talet.
Dessa iakttagelser mots�ger inte Dobbs framst�llning av mots�ttningen mellan k�pmannen och producenten som blivit kapitalist � en mots�ttning, som han anser vara ett av de utm�rkande dragen i den f�rsta engelska revolutionen. K�pm�nnen och staten underst�dde varandra �msesidigt: de f�rra som penningutl�nare och leverant�rer till staten (speciellt arm�n), den senare som f�rdelare av privilegier, premier och monopol. D�rut�ver gynnade de styrande handel och manufaktur av skatteintresse och f�r att uppr�tth�lla landets penningm�ngd: n�r merkantilism och kolonial exploatering sattes i system, var det k�pmannen som gynnades. K�pmannen hade f�ljaktligen ingen tanke p� att omst�rta den sociala och politiska ordningen; det var p� f�rhand givet att han skulle ta kungens parti om monarkin hotades. � andra sidan var symbiosen mellan staten och k�pm�nnen en anledning till missn�je bland de tidiga kapitalistiska producenter, som inte �tnj�t samma f�rdelar som de privilegierade k�pm�nnen och d�rf�r m�ste f�rlita sig p� sina egna resurser.
Det �r trots allt om�jligt att f�rneka, att samf�rst�ndet mellan handeln och staten fr�mjade kapitalismens utveckling, �ven om vi anser att Sombart har �verbetonat statens inflytande i detta avseende. Manufakturerna skulle inte ha utvecklats s� l�tt om inte staten skyddat dem fr�n mer avancerade ekonomiers konkurrens. De statliga kontrakten gav dem ocks� viktiga f�rdelar och ut�vade ett st�rre inflytande p� deras tekniska utveckling �n vad man vid den tiden kunde f�rutse. Order p� lyxartiklar fr�n hovet hade mindre betydelse �n leveranser till den statliga sektorn, speciellt arm�n, eftersom den senare kr�vde massproduktion. Hantverket kunde inte anpassa sig till denna typ av produktion och kunde inte uppn� den kvantitet, regelbundenhet, snabbhet och framf�rallt enhetlighet hos produkterna, som var s� v�sentlig n�r det g�llde krigsutrustning. Det var endast k�pmannen, som skapat sig en manufakturverkstad eller organiserat ett f�rlagssystem, som kunde m�ta statens efterfr�gan genom att koncentrera och rationalisera produktionen. P� detta s�tt spelade k�pmannen en roll i kapitalismens historiska mission: Uppr�ttandet av massproduktion p� grundval av en rationaliserad och mekaniserad arbetsprocess m�jliggjordes av produktionsenheternas koncentration.
Under dessa f�ruts�ttningar tror jag att vi kan sammanfatta situationen p� f�ljande s�tt: k�pmannen skapade tillverkningsf�retag; hans intresse sammanf�ll med statens och �ven med de stora jord�garnas, som inh�gnade jordegendomar och f�rdrev b�nder f�r att omvandla jordbruket. I deras efterf�ljd str�vade ocks� b�nder, som hade samlat besparingar, och hantverkare, som deltog i den ursprungliga ackumulationen, efter att omvandla jordbruket och uppr�tta manufakturer. Eftersom de ignorerades av staten var de lika avundsjuka p� k�pm�n som p� aristokrater, och f�rs�kte n� politiskt inflytande f�r att avskaffa privilegier och monopol och f�r att sj�lva erh�lla statliga uppdrag. Det �r d�rf�r naturligt att de vid tiden f�r den f�rsta engelska revolutionen tog parti f�r parlamentet. Den franska revolutionen 1789 uppvisar en liknande bild. Jag borde emellertid till�gga, att f�rlitandet p� staten, som dessa grupper s� totalt f�rd�mde n�r det g�llde k�pm�nnen, inte f�rblev en fr�mmande praxis f�r dem: n�r f�respr�karna f�r fri f�retagsamhet skaffat sig makt, utnyttjade de staten p� samma effektiva s�tt som de privilegierade k�pm�nnen gjort f�re dem.
III
Jag skulle vilja avsluta med n�gra metodiska anm�rkningar. Huvuduppgiften f�r sociologer och ekonomer som Dobb och Sweezy �r att unders�ka nutida ekonomier och samh�llen. De kan d� j�mf�ra dessa f�r att erh�lla allm�nna kategorier. Det �r naturligt att denna komparativa metod leder dem till att utvidga sina unders�kningar till tidigare ekonomier och samh�llen. D� m�ste de bli historiker.
N�r Dobb och Sweezy n�tt detta sista stadium utvecklade de inte sina hypoteser utifr�n egen k�llforskning, utan anv�nde sig av historikernas forskningsresultat. Mot detta finns inget att inv�nda. Historiker har sj�lva anlitat samma utv�g. Det �r bara det, att de inte stannar vid detta. F�r n�r en hypotes en g�ng har formulerats, m�ste det teoretiska skarpsinnet rikta sig ut�t och p� nytt fr�ga den yttre v�rlden, f�r att se om vittnesb�rden bekr�ftar eller kullkastar hypoteserna.
Jag tror att den debatt som Dobbs bok orsakat nu har n�tt denna punkt. Det skulle vara f�f�ngt och t o m skadligt att driva den vidare i abstrakta termer. F�r hur kan vi motsvara det experimentella f�rnuftets principer utan att gripa tillbaka p� den historiska forskningen och dess regler? Historikern skall formulera en forskningsplan; han skall utarbeta ett system av problemst�llningar, som anger var han skall b�rja sin unders�kning. Dobb och Sweezy har gjort oss tj�nsten att formulera problemen. Nu �r det upp till historikerna att besvara dem!
Det mest omstridda problemet i debatten mellan Dobb och Sweezy g�ller giltigheten av Pirennes tes om handelns betydelse f�r det feodala samh�llets utveckling och f�rfall. Den belgiske historikerns uppfattning i denna fr�ga �r v�lk�nd: han ans�g, att det handelsfl�de, som utvecklades i medelhavsomr�det under det romerska imperiet, avbr�ts under 600-talet n�r de arabiska er�vrarna och det frankiska v�ldet, Mohammed och Karl den store, br�t upp denna geografiska enhet. Europas ekonomiska �teruppvaknande p� 1000-talet berodde d�rf�r, enligt hans uppfattning, p� den internationella handelns �terupptr�dande. Detta var i sin tur till stor del att verk av s�dana d�racin�s som Godric av Finchale, som var de f�rsta att stimulera handelns och utbytets p�nyttf�delse i ett samh�lle, som var uppsplittrat i hermetiskt isolerade ekonomiska verksamheter. �Im Anfang war der Handel�, som Hauser senare sade om kapitalismens ursprung. Om det var s� att handeln kronologiskt och kausalt f�regick det feodala samh�llets uppkomst och utveckling, m�ste vi dra slutsatsen, att det var handeln, och den s�rskilda kapitalform som den skapade, som var drivkraften i utvecklingen av det feodala samh�lle, som den ocks� framf�tt. Dessutom m�ste det feodala samh�llets nedg�ng och dess ers�ttande av det kapitalistiska samh�llet ha varit direkt beroende av handelns och handelskapitalets framg�ng.
De argument, som Sweezy anf�r i sin kritik av Dobbs bok, ligger mycket n�ra Pirennes teser. Men f�r att inte f�rvr�nga hans tankeg�ng, skall vi l�ta Sweezy sj�lv komma till tals: �Vi ser s�lunda hur l�ngdistanshandeln kunde vara en skapande kraft, som gav upphov till ett nytt system av produktion f�r utbyte vid sidan av det gamla feodala systemet f�r behovsproduktion. S� snart dessa tv� system existerade sida vid sida b�rjade de naturligtvis p�verka varandra.�[168] Den �v�steuropeiska feodalismen� var, enligt Sweezy, �trots sin kroniska instabilitet och os�kerhet, ett system med en mycket stark ben�genhet att bevara givna produktionsmetoder och produktionsf�rh�llanden�.[169] F�ljaktligen m�ste den kraft som uppl�ser detta statiska system komma utifr�n; och det var just handeln, i det den drev fram st�dernas tillv�xt och uppr�ttandet av de f�rsta industrierna samt drog de livegna till st�derna, som i det l�nga loppet om�jliggjorde �samexistensen� mellan feodalism och ett system av produktion f�r utbyte. Till slut br�t den ner feodalismen i de v�steuropeiska l�nderna. Sweezy �r v�l medveten om att kapitalistisk produktion, s�tillvida som den representerar en h�gre och mer komplex form av varuproduktion, var n�got helt annat �n den varuproduktion som utvecklades under den feodala epoken. D�rf�r st�lldes han inf�r en sv�righet: hur skall man definiera den historiska period, som ungef�r omfattar 1400- och 1500-talet, under vilken feodalismen var d�d eller d�ende men �nnu inga element eller drag av ett kapitalistiskt produktionss�tt existerade? Sweezy r�ddar sig undan denna sv�righet genom att postulera f�rekomsten av en s�rskild historisk fas, i vilken �de dominerande elementen varken var feodala eller kapitalistiska�[170], och f�r vilken han f�resl�r beteckningen �f�rkapitalistisk varuproduktion�. I detta avseende kritiserar han Dobbs uppfattning, enligt vilken denna period fortfarande var huvudsakligen feodal till sin karakt�r.
Redan fr�n en rent abstrakt synpunkt �r de logiska bristerna i Sweezys behandling av problemet uppenbara. Om vi f�rs�ker tolka problemet med �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism i ljuset av marxismen, vilket var den amerikanske ekonomens avsikt, kan vi inte ignorera den dialektiska metoden, som �r sj�lva grunden i marxismen. Att h�vda att feodalismen var en or�rlig historisk formation, som inte hade n�gra inre utvecklingsm�jligheter, utan bara var mottaglig f�r yttre p�verkan, inneb�r emellertid att man st�ller problemet som om det handlade om tillf�lligheter och inte om en dialektisk samverkan. Om ett s�dant tillv�gag�ngss�tt s�ger Dobb i sitt svar: �att p�st� det /att feodalismen inte har n�gon inre tendens till f�r�ndring/ vore att g�ra ett undantag fr�n den allm�nna marxistiska utvecklingslagen, enligt vilken varje ekonomisk samh�llsformation utvecklas genom sina egna inre mots�ttningar�.[171] Likas� inneb�r hypostaseringen av en f�rmedlande och sj�lvst�ndig period mellan feodalism och kapitalism (vilken �etikett� man �n vill ge den) att man uppger varje historisk framst�llning av hur det nya utvecklas inom det gamla, eller, som Marx s�ger, att beskriva de �f�dslov�ndor� som �tf�ljer uppkomsten av ett nytt samh�lle i det gamlas sk�te. Metodologiska synpunkter liknande Dobbs har ocks� framf�rts av Hilton och Takahashi.
Dessa logiska brister medf�r motsvarande brister i den historiska tolkningen. H�r kan vi h�nvisa till de inv�ndningar, som framf�rts i de bidrag som f�ljt p� Sweezys kritik. B�de Dobb och Hilton har �nyo h�vdat, att feodalismens utveckling och nedg�ng var ett resultat av krafter som verkade inom den. Dobb betonade � liksom redan i sina Studier � att i vissa omr�den, som var perifera i f�rh�llande till de stora allfarv�garna och handelsrutterna, intr�dde uppl�sningen av de typiska feodala samh�llsf�rh�llandena (t ex livegenskapen) betydligt tidigare �n i de omr�den som genomkorsades av dessa handelsv�gar: s�lunda f�rsvann livegenskapen tidigare i de efterblivna omr�den i norra och v�stra England �n i de mer avancerade omr�dena i syd�st. P� motsvarande s�tt sammanf�ll den �andra livegenskapen� i �steuropa med en period av handelsexpansion. Detta inneb�r inte � vilket Dobb understryker � att handelns och varuproduktionens tillv�xt inte spelade en viktig roll i det feodala samh�llets utveckling och upph�vande. Men den var � f�r att upprepa en formulering av Marx, som Dobb citerar i sina Studier � en samverkande faktor som var underordnad produktionss�ttets egen �stabilitet och inre organisation�.
Hiltons bidrag till debatten om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism f�rs�ker beskriva just denna inre organisation. Han utvecklar n�gra av synpunkterna i Studier, och f�rs�ker klarl�gga det feodala samh�llets inre funktionss�tt. Detta samh�lles grundl�ggande lagbundenhet utgjordes enligt honom av den exploaterande klassens tendens att maximera den jordr�nta, som utvanns av de omedelbara producenternas arbete: denna tendens kom emellertid i konflikt med den samh�lleliga tillv�xtens krav och framkallade d�rigenom mots�ttningar inom den exploaterande klassen sj�lv. Hiltons analys g�r sedan in p� enskilda aspekter, som vi inte kan behandla h�r. N�r man l�ser Hilton och de relevanta delarna av Dobbs bok, kan man inte undg� intrycket, att �ven om dessa f�rfattare �vertygande vederl�gger Pirennes teser, som Sweezy upprepar, om att handeln var det feodala samh�llets prim�ra drivkraft (Hiltons uttryck), s� �r de mindre �vertygande i sin historiska rekonstruktion av feodalismens inre dialektik, eftersom deras argumentation ofta verkar vara defensiv och kritisk snarare �n konstruktiv och positiv. Det �r naturligtvis riktigt att tolkningssv�righeterna h�r �r stora p g a bristen p� anv�ndbar forskning; Sweezy st�r p� en relativt s�ker grund, n�r han visar, vilket Dobb sj�lv ocks� medger, hur sv�rt det skulle vara att bel�gga Dobbs tes om att det feodala produktionss�ttets prim�ra drivkraft var immanent till sin natur.
Det f�refaller mig som om denna sv�righet blir tydligast, n�r vi betraktar hur det f�r debatten centrala problemet om de medeltida st�dernas ursprung behandlades. Med h�nsyn till detta problem anm�rkte Sweezy: �Dobbs teori om de inre orsakerna till feodalismens sammanbrott skulle fortfarande kunna r�ddas, om man kunde visa att st�dernas uppkomst var en inre process i det feodala systemet. Men som jag f�rst�r Dobb, s� h�vdar han inte detta. Han intar en eklektisk st�ndpunkt till problemet med de medeltida st�dernas ursprung, men erk�nner att deras tillv�xt i allm�nhet var beroende av deras betydelse som handelscentra. Eftersom handeln inte kan betraktas som en form av feodal ekonomi, s� inneb�r det, att Dobb knappast kan f�rklara stadslivets uppkomst som en konsekvens av inomfeodala orsaker�.[172]
Medan, som vi sett, den amerikanske ekonomens antagande om att handel och feodalism �msesidigt utesluter varandra inte kan accepteras utan en noggrann pr�vning, s� �r hans anm�rkning om Dobbs os�kerhet om problemet med st�dernas ursprung inte utan v�rde. I sj�lva verket n�jer sig Studier i kapitalismens utveckling med att framst�lla olika teorier om detta problem och �vertar fr�n den ena eller andra teorin de mest sannolika elementen. Men sj�lva problemet med st�dernas ursprung inom (eller utanf�r) det feodala samh�llets struktur f�r inte n�gonstans den medvetna och systematiska behandling som det f�rtj�nar, s� l�saren kan ofta k�nna att han m�ter dessa st�der utan att veta n�got om deras uppkomst och ursprung.
I sitt svar f�rsummar inte Dobb att ta h�nsyn till Sweezys kritik p� denna punkt. Men hans formuleringar tycks emellertid r�ja en viss os�kerhet. Han h�ller inte med om att han kan tillskrivas tesen att �st�dernas uppkomst var en inre process i det feodala systemet�, men till�gger inom parentes: ��ven om jag tror, att det senare i viss m�n �r sant, och att feodalismen, just eftersom den l�ngt i fr�n var en ren naturahush�llning', uppmuntrade st�der f�r att tillfredsst�lla sitt behov av l�ngdistanshandel.�[173] Kanske �r den bristande klarhet med vilken Dobb uttrycker sig ett tecken p� att han inte �gnat tillr�cklig uppm�rksamhet �t detta problem. Det �r emellertid uppenbart, att s� l�nge problemet med f�rh�llandet mellan stad och land, som den historiska formen av f�rh�llandet mellan produktion och handel, inte kan ges en systematisk f�rklaring, s� kommer det att vara sv�rt att tillbakavisa Pirennes teori om handelns nedbrytande yttre p�verkan p� det feodala samh�llet � och hans h�rtill relaterade uppfattning om de medeltida st�dernas �kapitalism�. S� l�nge dessa st�der, som var handelns centra, inte integreras med det feodala samh�llet sj�lvt och betraktas (med Dobbs formulering) som ett resultat av detta samh�lles �inre� utveckling, kommer frestelsen att placera feodalismens �prim�ra drivkraft� utanf�r systemet att vara alltf�r stark och faktiskt ocks� alltf�r ber�ttigad.
I Dobbs arbete f�rblir emellertid denna integration underf�rst�dd snarare �n explicit uttryckt. Men andra riktningar inom den historiska forskningen, som ocks� arbetar inom en marxistisk ram, har g�tt l�ngre. Jag t�nker framf�r allt p� de sovjetiska historiker, som betraktar de medeltida st�derna och den varuproduktion de stimulerade, som best�ndsdelar i sj�lva det feodala produktionss�ttets historiska utveckling. Denna fr�ga debatterades nyligen i tidskriften Voprosy Istorii. F�rfattaren till en av artiklarna, F. Polyansky, h�vdar i sj�lva verket, att �stadens uppkomst utgjorde en form av den feodala regimens politiska och ekonomiska expansion�.[174] Han infogar denna tes i den allm�nna uppfattningen, att varuproduktionen var funktionell f�r feodalismen � en integrerad best�ndsdel i den, och inte n�got yttre och antagonistiskt i f�rh�llande till den.[175] D�rav f�ljer, att de uttryck f�r en br�dmogen kapitalism, som faktiskt fanns i n�gra medeltida st�ders industri, framf�r allt i Italien och Flandern, inte har mer �n en �episodisk� karakt�r f�r Polyansky.[176]
Om vi emellertid vill begr�nsa oss till anglosaxisk historieskrivning, s� saknas det heller inte h�r tecken p� att det �r i denna riktning som den moderna historieforskningen r�r sig. I februari 1953, bara en m�nad efter publiceringen av den citerade uppsatsen i Voprosy Istorii, publicerade den engelska tidskrifen Past and Present A.B. Hibberts artikel �The Origins of the Medieval Town Patriciate�[177]. Hibbert diskuterade h�r Pirennes bed�mning av handelns roll f�r det medeltida stadsv�sendets uppkomst och tillv�xt, och karakt�riserade hans teori som att �det finns en naturlig of�renlighet mellan en feodal stat och en stat som till�ter handelns och industrins tillv�xt�. Mot denna uppfattning st�llde han sin egen �vertygelse om att �b�de teori och fakta tyder p� att handeln under den tidiga medeltiden l�ngt ifr�n verkade uppl�sande p� det feodala samh�llet, utan snarare var en naturlig produkt av detta samh�lle och fram till en viss punkt gynnade feodalherrarna dess utveckling�.[178] F�ruts�ttningen f�r de kommersiella verksamheternas varuproduktionens blomstring var utvecklingen av ekonomins agrara sektor. Denna var naturligtvis en �inre� best�ndsdel i det feodala produktionss�ttet och en �grundl�ggande f�ruts�ttning f�r st�dernas utveckling�.[179]
Hibbert bel�gger denna tes genom att erinra om det faktum, att m�nga medeltida stadscentra hade ett �seigneuriellt� ursprung � f�r att modifiera en term som varit f�rem�l f�r en historievetenskaplig debatt i Italien. Som exempel anf�r han h�r st�derna Genua, Milano, Lincoln, vissa polska st�der, Bergen, Cambridge, Arras och staden Dinant, som Pirenne har unders�kt. Sina bel�gg h�mtar Hibbert, f�rutom fr�n n�gra v�lk�nda stadsmonografier, fr�n Lestocquoys unders�kning av flaml�ndska och italienska st�der[180] och fr�n Saporis referat p� den internationella historikerkongressen 1950. Dessa arbeten utkom emellertid efter publiceringen av Dobbs Studier, och varken Sweezy eller Dobb kunde vid tiden f�r deras debatt ta dem i beaktande. Men det �r v�rt att understryka, att det finns tecken p� att senare forskning har bekr�ftat de mycket tentativa anm�rkningar om de medeltida st�dernas uppkomst, som Dobb gjorde i sitt svar.
Men trots allt f�refaller det mig, som om den engelske historikerns st�ndpunkt i viss utstr�ckning bara �r en arbetshypotes, �ven om den, vad g�ller det s�rskilda problemet med handelns och handelskapitalets roll i det feodala samh�llet och d�rmed de medeltida st�dernas karakt�r, �r den mer adekvata. Diskussionen mellan Sweezy och de engelska marxisterna har alla k�nnetecken p� en duell mellan oj�mnt bev�pnade kombattanter, eftersom den f�rre kan st�dja sin tes p� en stor fond av v�lstuderat material, ja p� en hel forskningsriktning, medan de senare bara kan f�rlita sig p� en ny och djupare f�rst�else av problemet och p� f�rs�k att tolka heterogena k�llor, som ofta �r inspirerade av den motsatta uppfattningen. Det enda s�ttet att komma ur denna �terv�ndsgr�nd �r att utrusta de stridande med samma vapen, dvs att uppmuntra forskningen att h�lla steg med denna rimliga forskningshypotes. H�ri �r alla parter i diskussionen �verens. Hilton understryker n�dv�ndigheten av detta s�rskilt tydligt i en skarpsinnig artikel, som publicerades i Past and Present i februari 1952. H�r h�vdar han, att �Pirenne har b�de genom sina studier av de medeltida st�dernas tillv�xt och genom sina mer allm�nna arbeten ut�vat ett betydande inflytande p� undervisningen och forskningen i medeltidens ekonomiska historia. Han betonade att den internationella handelns tillv�xt hade en nyckelroll i det feodala samh�llets omvandling. M�nga vanliga p�st�enden om medeltida kapitalism h�rr�r fr�n hans arbeten, och hans slutsatser har underst�tts av en rad senare studier�.[181] Men denna tankeg�ng, som har befr�mjats av Pirennes kraftfulla personlighet, har � enligt Hilton � visat sig vara inadekvat i ljuset av de moderna hypoteserna om handelns och handelskapitalismens roll. Han drar d�rf�r slutsatsen, att den historiska forskningen skall orienteras mot andra omr�den, och som s�rskilt viktiga framh�ller han agrarhistoria, teknologihistoria och historien om sambandet mellan ekonomisk bas och politisk-juridisk �verbyggnad.
Det andra huvudproblem som Sweezy reste var, om 1400- och 1500-talet skulle klassificeras som en kapitalistisk eller feodal epok, eller om Sweezys h�nvisning till en �period av f�rkapitalistisk varuproduktion� var den riktiga tolkningen. H�r var enligt min mening Dobbs och de engelska marxisternas svar mer substantiellt. P� detta omr�de kunde de utnyttja ett ansenligt arv av forskning och diskussion. 1940, vid den engelska revolutionens 300-�rsjubileum, gav publiceringen av Hills v�lk�nda studie[182] upphov till talrika diskussioner, som �terupptogs 1946-47 n�r detta arbete utgavs p� nytt. Tidskriften Labour Monthly var forum f�r diskussionerna 1940-41, som bl a inneh�ll ett betydelsefullt inl�gg fr�n Dobb.[183] Problemet g�llde den engelska revolutionens natur. Var det en borgerlig revolution med m�let att slutgiltigt uppr�tta ett kapitalistiskt produktionss�tt, vars n�dv�ndiga f�ruts�ttning redan f�rel�g efter en mognadsprocess under 1500-talet och tidigare? Eller handlade det om en aktion fr�n en bourgeoisie, som redan var vid makten och ville f�rekomma en feodal-aristokratisk reaktion? De flesta diskussionsdeltagare uttalade sig f�r den f�rsta tolkningen, som ocks� var den Hill hade f�reslagit i sin uppsats. Dobbs inl�gg fick en s�rskild betydelse, eftersom det sporrade till st�rre konkretion och undvikande av abstrakt och rigid dogmatism. Han p�pekade att det f�r diskussionens syfte var n�dv�ndigt att klarl�gga vilket produktionss�tt som var f�rh�rskande i England vid tiden f�r revolutionen. Begreppet �handelskapitalism�, som anv�ndes av alla deltagarna i diskussionen, f�ste s�rskild uppm�rksamhet vid utbytessf�ren p� bekostnad av produktionssf�ren, och var d�rf�r inte �gnat att definiera produktionss�ttet som s�dant. Dobb var ben�gen att l�sa problemet genom att beteckna Tudor- och Stuarttidens England som feodalt, samtidigt som han anm�rkte, att inom detta feodala samh�lle befann sig de element, som till sist skulle komma att karakt�risera det borgerliga samh�llet, redan i ett avancerat utvecklingsstadium. Dobb skulle senare komma att sk�rpa denna tolkning i sina Studier, d�r han understryker den konservativa roll som de merkantila klasserna spelade i den engelska revolutionens olika faser.[184] Man kan f�rst� hur erfarenheterna fr�n denna diskussion och den d�rmed f�rbundna forskningen till�t de engelska marxistiska historikerna att besvara Sweezys kritik i detta avseende med st�rre sj�lvs�kerhet. 1 sj�lva verket f�rh�ll sig b�de Dobb och Hill till de tidigare debatter, som vi just har n�mnt.
Dobb f�rklarar att han �r �verens med Sweezy om att det europeiska samh�llet mellan 1300- och 1500-talet m�ste betraktas som en komplex historisk formation i ett �verg�ngsstadium, dvs att de gamla ekonomiska formerna h�ll p� att uppl�sas samtidigt som nya former uppkom. Denna dynamiska situation representerar emellertid inte en distinkt historisk fas; den utg�r inte ett produktionss�tt sui generis [av sitt eget slag]. Den inneb�r bara att det nya v�xer fram ur det gamla. Ett produktionss�tt f�ruts�tter produktionsf�rh�llanden, som i sin tur f�ruts�tter klasser med olika samh�llelig st�llning: livegna och feodalherrar, �fria� arbetare och kapitalister. Vilka produktionsf�rh�llanden och vilka klasser svarar mot det produktionss�tt som Sweezy postulerar � f�rkapitalistisk varuproduktion? Det var denna fr�ga som b�de Dobb och Hill st�llde till amerikanen. �Om k�pmannabourgeoisien utgjorde den h�rskande klassen, m�ste staten ha varit n�gon form av borgerlig stat, anm�rker Dobb. �Och om det redan f�rh�ll sig s�, inte bara p� 1500-talet utan ocks� i b�rjan av 1400-talet, vad utgjorde d� den egentliga stridsfr�gan i 1600-talets engelska inb�rdeskrig?� Om vi tillbakavisar hypotesen att den engelska revolutionen var en form av borgerlig repression riktad mot en feodal kontrarevolution, eftersom den inte �verensst�mmer med historiska fakta, �s� kvarst�r bara uppfattningen (som jag anser vara den riktiga), att den h�rskande klassen fortfarande var feodal och att staten fortfarande var ett instrument f�r dess herrav�lde�.[185] Inte heller �r den id� h�llbar, som Sweezy senare framf�rde: i 1500- och 1600-talets England f�rel�g en viss balans mellan de motsatta klasskrafterna, som medf�rde att �flera� klasser delade och t�vlade om makten. Hill visade eftertryckligt att denna hypotes inte bara var teoretiskt tvivelaktig, utan ocks�, �tminstone vad g�ller 1500-talet, empiriskt ogrundad. Sammanfattningsvis tenderade de engelska historikerna att flytta fram feodalismens � som produktionss�tt betraktad � terminus ad quem �till tiden f�r de borgerliga revolutionerna � med andra ord, i Englands fall till 1600-talet och f�r det kontinentala Europa till en �n senare tidpunkt. Det �r ocks� v�l k�nt, att det �r denna periodisering som sovjetiska historiker arbetar med.[186]
En s�dan klassificering kan s�kert framst� som n�got �verraskande om den till�mpas abstrakt och kategoriskt. I sj�lva verket avser den bara att visa, att intill en viss tidpunkt var det dominerande produktionss�ttet i varje land feodalt; denna dominans utesluter inte m�jligheten av att det fanns kapitalistiska �fr�n� eller �former� (betydelsen av dessa begrepp kommer att framg� av det f�ljande) inom det gamla produktionss�ttet. P� denna punkt �r de engelska historikerna mer eller mindre �verens med Sweezy. Det g�ller ocks� Takahashi, som i sin tur korrigerade n�gra felaktigheter hos Dobb. Vi kan d�rf�r sluta oss till att 1400- och 1500-talen (och �ven senare �rhundraden, om vi betraktar andra l�nder �n England) inte framst�r som en sj�lvst�ndig fas, som en avgr�nsad �era� mellan feodalism och kapitalism, utan som en historisk period, vilken karakt�riseras av kapitalistiska formers uppkomst och utveckling (t ex de f�rsta manufakturerna) inom ramen f�r ett �nnu existerande feodalt produktions�tt.
Problemet med kapitalismens ursprung inom det feodala samh�llet har flera olika aspekter. De studier som vi h�r intresserar oss f�r behandlar problemet med jordbrukets rationalisering (den engelska enclosure-r�relsen); problemet hur den f�rsta arbetsmarknaden uppkom genom den sociala differentieringen inom bondeklassen (jfr det elisabethanska Englands fattiglagar); problemet med f�r�ndringen av f�rh�llandet mellan stad och land. Men det viktigaste problemet g�ller uppenbarligen de f�rsta kapitalistiska manufakturernas ursprung, vilka medf�rde uppkomsten av nya produktionsf�rh�llanden, n�mligen f�rh�llandet mellan den kapitalistiske f�retagaren och de �fria� arbetare, som han anst�llde. Utvecklades manufakturerna p� grundval av den medeltida industrins skr�system, eller var de en ny skapelse? H�rstammade dess grundare ur de k�pmannaklasser, som var bundna till det feodala samh�llet, eller handlade det om andra personer och nya sociala skikt? Detta var diskussionens allm�nna problem. Den kom efter hand att koncentreras till tolkningen av en k�nd passage i Kapitalets tredje band, som det f�r klarhetens skull �r v�rt att �terge: ��verg�ngen fr�n det feodala produktionss�ttet sker p� tv� s�tt. Producenten blir k�pman och kapitalist, i motsats till jordbrukets naturaekonomi och det skr�bundna hantverket i medeltidens stadsindustri. Detta �r den verkligt revolutionerande v�gen. Eller ocks� bem�ktigar sig k�pmannen direkt produktionen. Lika mycket som den sistn�mnda v�gen historiskt sett verkar som en �verg�ngsform � som t ex en engelsk kl�deshandlare under 1600-talet, som skaffar sig kontroll �ver v�varna, vilka dock fortfarande �r sj�lvst�ndiga, s�ljer ull till dem och k�per deras v�v � lika litet leder den i och f�r sig till en omv�lvning av det gamla produktionss�ttet. Snarare konserverar den det och bibeh�ller det som sin f�ruts�ttning.''[187]
Detta �r de �tv� v�gar� p� vilka de kapitalistiska produktionsf�rh�llandena uppr�ttas. Dobb f�rs�kte i sina Studier att historiskt skilja dessa tv� faser �t. Den f�rsta v�gen (fr�n producent till kapitalist) f�retr�ddes av de produktionsenheter baserade p� l�nearbete, som bildades inom jordbruk och industri under 1500- och 1600-talet. Dessa f�retag hade i allm�nhet en ganska begr�nsad omfattning och skapades av personer, som kom direkt ur producenternas egna led (v�lb�rgade b�nder, hantverkare). Dessa skikt utgjorde den mest progressiva delen av bourgeoisien: det var de som hade mest att vinna p� det feodala produktionss�ttets nederlag. Cromwells New Model Army rekryterades till stor del ur deras led. Den andra v�gen (fr�n k�pman till kapitalist) var den historiska process genom vilken de k�pmannaklasser, som utvecklades inom det feodala samh�llet, bem�ktigade sig kontrollen och ledningen av den industriella produktionsprocessen i dess f�refintliga form.
Medan i det f�rsta fallet det allts� uppstod ett f�rh�llande mellan f�retagare och �fri� arbetare, s� konfronterades i det andra fallet ofta en k�pmannakapitalist med en producent, som �nnu inte hade ber�vats sina produktionsmedel. I det f�rsta fallet producerade producent-kapitalisten f�r marknaden och var d�rf�r intresserad av dess utvidgning och av att s�nka produktionskostnaderna. P� s� s�tt kom han att frig�ra sig fr�n underordningen under handelskapitalet och tenderade i sj�lva verket att underordna detta under industrikapitalet. I det andra fallet producerade k�pmannakapitalisten endast s� mycket som hans handelsf�retag kunde s�lja. Han underordnade sin produktionsverksamhet under sina k�pmannaintressen, och handelskapitalet fortfor d�rf�r att dominera �ver industrikapitalet. I det f�rsta fallet �r kapitalistens profit redan en profit, som p� kapitalistiskt vis till�gnas p� grundval av de �fria� arbetarnas merarbete. I det andra fallet �r profiten fortfarande i stor utstr�ckning vad Marx kallade �f�rs�ljningsprofit�. Den var typisk f�r handelskapitalet i det feodala samh�llet, och utgjordes av den skillnad mellan k�p- och f�rs�ljningspris som f�rel�g under s�rskilda marknadsbetingelser. F�ljaktligen hade kapitalisten i det f�rsta fallet allt intresse av att rasera det feodala samh�llets olika restriktioner och skr�privilegier f�r att kunna ut�ka och utvidga marknaden, medan i det andra fallet handelskapitalisten hade allt intresse av att bevara samh�llets status quo, som var f�ruts�ttningen f�r hans �f�rs�ljningsprofit�.
Detta �r den historiska tolkning, som Dobb gav den citerade passagen i Kapitalet. Enligt hans Studier exemplifieras v�g 1 av textilfabrikanter som John Winchcomb i Newbury och Thomas Blake i Bristol. Denna typ av f�retagare var talrikare inom gruvdrift och saltproduktion. Slutligen h�nf�r han den s k �hemindustrin� till den f�rsta v�gen.[188] Exempel p� v�g 2 �r, om vi f�r anf�ra ett mer k�nt exempel utanf�r England, manufactures royales i Frankrike under Colberts tid. Detta exempel framf�rdes av Takahashi som ett st�d f�r den tes, som Dobb argumenterade f�r n�stan uteslutande p� grundval av engelskt material. Takahashi �beropade arbeten av Lefebvre, Labrousse och Tarl�. Det var dessa studier som f�rst klargjorde, att den industriella organisationsform som hade framtiden f�r sig inte var den som exemplifierades av Colberts privilegierade manufakturer, utan ist�llet mindre f�retag med en entydig kapitalistisk karakt�r � inte l'industrie des villes utan les petites producteurs de campagne.
Sweezy f�redrog emellertid en annan tolkning av passagen fr�n Kapitalet. Marx st�llde, enligt hans mening, �den snabba starten f�r den fullt utvecklade kapitalistiska f�retagsamheten� i kontrast till �f�rlagssystemets l�ngsamma utveckling�.[189] Med andra ord motsvaras v�g 2 av f�rlagssystemet, d�r k�pmannaf�retagaren l�gger ut produktens olika produktionsfaser p� oberoende hantverkare. V�g 1, som �r snabbare och d�rf�r mer revolution�r, hoppar �ver denna mellanliggande fas och leder direkt till uppr�ttandet av ett rationellt produktionssystem av det slag, som � enligt Takahashi � uppkom med Colberts manufactures r�unies. Sweezy verkar inte tro, att dessa b�da v�gar n�dv�ndigtvis motsvaras av olika sociala skikt (producenter � ena sidan och k�pm�n � den andra), �ven om han medger att denna tolkning �r m�jlig. Ist�llet verkar han h�lla fast vid att samma slags m�nniskor och samma sociala skikt var f�retr�dda i lika h�g grad p� de b�da v�garna. Med andra ord, medan skillnaden mellan v�g 1 och v�g 2 f�r Dobb v�sentligen best�r i att de f�retr�ddes av sociala krafter med skilda intressen och politiska f�rest�llningar, s� best�r skillnaden f�r Sweezy i att det �r fr�ga om olika typer av produktionsprocesser (f�rlagssystem kontra centraliserad manufaktur). Sweezys v�rdering av de sm� f�retagens roll � de �sm� m�nnen�, les petits producteurs de campagne � i den kapitalistiska industrins inledningsfas �r f�ljaktligen rakt motsatt Dobbs. Enligt hans uppfattning b�r man inte s�ka den kapitalistiska fabrikens egentliga f�reg�ngare i f�rsta hand bland dessa sm�producent-kapitalisters f�retag, utan bland mer betydande industriella f�retag av det slag som Colberts manufakturverkst�der.
Ett v�rdefullt bidrag till l�sningen av detta komplicerade problem har givits av Takahashi. N�r han ingrep i debatten mellan Dobb och Sweezy �gnade han s�rskild uppm�rksamhet �t problemet med de �tv� v�garna�. Han f�retr�dde tesen, att passagen fr�n Kapitalets tredje band, sedd i sitt sammanhang, inte begr�nsar sig till att p�visa existensen av tv� v�gar, utan �ven h�vdar att det f�religger en mots�ttning mellan dem. V�g 1 k�nnetecknas av handelskapitalets underordning under industrikapitalet och marknadens under produktionen, medan v�g 2 omv�nt k�nnetecknas av produktionens fortsatta beroende av marknaden, industrins beroende av kommersiella vinster. V�g 1 leder n�dv�ndigtvis till ett definitivt brott med de feodala produktionsf�rh�llandena, v�g 2 till en anpassning till dessa f�rh�llanden, s�tillvida som den � f�r att anv�nda Marx' ord � �i och f�r sig /inte leder/ till en omv�lvning av det gamla produktionss�ttet. Snarare konserverar den det och bibeh�ller det som sin f�ruts�ttning�. Den japanske historikern g�r den tr�ffande iakttagelsen, att vi h�r har att g�ra med en historisk karakt�risering av tv� �tskilda faser i kapitalismens inledning. Just f�r att de �r tv� �tskilda och motsatta historiska faser �r de tv� v�garna inte (som Sweezy verkar f�rest�lla sig) tv� olika l�sningar p� ett och samma problem; de svarar inte mot samma intressen, utan mot olika problem, olika intressen och olika sociala skikt. Manufactures r�unies grundades av haute bourgeoisie, som var bunden till och integrerad i den feodala ordningen, och de f�rsvann ocks� d� denna ordning f�ll samman i den franska revolutionen. P� samma s�tt stod Stuartperiodens �ryktbara manufakturis-ter� i mots�ttning till den puritanska revolten, som ist�llet underst�ddes av sm� kapitalistiska producenter i st�derna och p� landsbygden.
Fr�n denna synpunkt �terspeglas mots�ttningen mellan de tv� v�garna och de med dem f�rbundna tv� motsatta produktionss�tten i politisk kamp och i partier: jakobiner kontra girondister i den franska revolutionen, indenpendenter kontra rojalister i den engelska. Dominansen f�r n�gon av de tv� v�garna i ett land tolkar d�rf�r Takahashi � med ett brett historiskt perspektiv � som karakt�ristiska uttryck f�r detta lands sociala struktur under den kapitalistiska eran. Han p�pekar, att den f�rsta v�gens dominans i Frankrike och England ger en stor del av f�rklaringen till skillnaden mellan den sociala strukturen i dessa l�nder och i de l�nder, t ex Tyskland och Japan, d�r den andra v�gen dominerade. Vad g�ller den specifika historiska analysen �r Takahashis uppsats ett framst�ende bidrag, �ven i j�mf�relse med Dobbs Studier. Han kritiserar s�rskilt Dobbs misstag att s�tta f�rlagssystemet i f�rbindelse med v�g 1 snarare �n med v�g 2. Detta system var i sj�lva verket till st�rsta delen en skapelse av k�pm�n, som � s�tillvida som de f�rst f�rs�g enskilda producenter med material och sedan f�rs�krade sig om f�rs�ljningen av slutprodukten � endast � 'kontrollerade' produktionen utifr�n, och f�r att vidmakth�lla sin st�llning som handelskapitalister l�mnade de de traditionella produktionsbetingelserna of�r�ndrade�.[190] F�rlagssystemet skall d�rf�r inte, vilket �r fallet hos Dobb, sammanblandas med den hemindustri, som bars upp av �oberoende sm� och medelstora f�retag�.
Det �r intressant att notera, att debatten mellan Dobb och Sweezy om manufakturernas ursprung ocks� hade sin motsvarighet i Sovjetunionen. Mellan 1948 och 1950 publicerade tidskriften Voprosy Istorii ett antal artiklar om de ryska manufakturerna under Peter den stores tid. Den senaste av dessa artiklar, skriven av Borisov[191], utvecklade problemst�llningar och argument, som i mycket liknar Takahashis. I polemik mot tidigare artiklar och monografier avvisar Borisov f�rest�llningen om att de ryska manufakturerna p� Peter den Stores tid var kapitalistiska till sin karakt�r. De inneh�ll kapitalistiska �fr�n�, men hade sj�lva inte n�gon kapitalistisk �form� (kapitalistitjeskij uklad, enligt den terminologi Lenin anv�nde i Kapitalismens utveckling i Ryssland). Borisov skiljer den �kommersiella� (kaufm�nnisch) manufakturen fr�n den �kapitalistiska�. Liksom den japanske historikern l�gger han stor vikt vid f�rh�llandet mellan handels- och industrikapital samt mellan produktion och marknad f�r den historiska best�mningen av manufakturen.
Vi avslutar h�r v�r �versikt av de viktigaste texterna och problemen i debatten om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism. F�r l�saren b�r det ha framg�tt att denna debatt var ett komplex av ytterst olika diskussioner och teman. Inom ramen f�r den allm�nna problemst�llningen diskuterades ett antal speciella fr�gor: handelns roll f�r det feodala produktionss�ttets utveckling och undantr�ngande; den engelska revolutionens karakt�r; de �tv� v�garna� och den kapitalistiska manufakturens ursprung.
�I denna mening ger debatten en �verblick �ver de nyare historiska ansatserna till en l�sning av problemet. Naturligtvis beror dess intresse liksom dess begr�nsning p� att det inte varit fr�ga om rent empiriska beskrivningar utan om f�rs�k att �stadkomma en rekonstruktion i ljuset av ett nytt historiskt perspektiv. Debatten var, som p�pekats, aldrig fri fr�n heterogenitet: f�rh�llandet mellan k�llor och tolkning, mellan material och framst�llning f�rblev med n�dv�ndighet utv�ndigt. Alla diskussionsdeltagare var medvetna om detta f�rh�llande, som s�rskilt betonades av Hilton. I detta avseende �r diskussionen inte bara en summering av existerande kunskap. Den representerar en rad olika ansatser f�r historisk utforskning av s�rskilda problem. Dessa olika ansatser b�rjar redan b�ra frukt, framf�r allt i England. L�t oss hoppas att kunskapen om och studiet av dessa problem skall visa sig lika fruktbara f�r den historiska forskningen i v�rt eget land.
Naturligtvis �r den italienska historiens problem helt annorlunda �n den engelska eller franska historiens. Det �r emellertid uppenbart att m�nga av de element som framkommit under loppet av diskussionen om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism kan anv�ndas f�r att berika vissa forskningsomr�den och f�r att st�lla och besvara vissa problem i v�r egen historia. Det �r t ex otvivelaktigt att handelskapitalets roll f�r det medeltida italienska samh�llets utveckling och nedg�ng �r ett tema av s�rskilt stort intresse f�r oss. Detsamma g�ller industrins och manufakturens ursprung liksom hemindustrins karakt�r. De som k�nner till Gramscis f�ngelseanteckningar vet att dessa inneh�ller m�nga reflektioner kring teman som ing�r i den debatt vi behandlat. Varje l�sare kommer att erinra sig Gramscis anm�rkningar om stadsekonomiernas korporativa struktur och om den historiska utvecklingen av f�rh�llandet mellan stad och land.
En g�ng studerades kapitalismens historia av b�de dess anh�ngare och kritiker utifr�n en n�gorlunda gemensam uppfattning om vad detta begrepp innebar.
��mnet kapitalism�, skrev professor Postan,[192] �har f�tt sin plats i den politiska och vetenskapliga diskussionen tack vare Marx' och marxisternas verk�. M�nga historiker f�ljde honom i denna bed�mning. E. Lipson �vertar i sin Economic History of England [193] p� det stora hela taget Marx' definition av kapitalismen. Han h�ller med om att kapitalismens grundl�ggande k�nnetecken �r klassuppdelningen mellan egendomsl�sa l�nearbetare och kapital�gande f�retagare, till skillnad fr�n den karakt�ristiska medeltida organisationen av industri och jordbruk, som baserades p� sm�producenter med egna produktionsmedel.
Under de senaste �ren har definitioner � b�de implicita och explicita � med mycket mindre precision vunnit anseende. En karakteristisk definition har givits av professor Pirenne, som talar om �den tendens till st�ndig ackumulation av rikedom som vi kallar kapitalism�.[194] Tv� ledande franska historiker h�nvisar till kapitalister och kapitalism i sin analys av karolingertidens stora jordegendomar.[195] Och det �r alldeles uppenbart en vidare definition �n Marx', som f�r professor Sapori � en specialist p� den italienska industrins och handelns historia under medeltiden � att tala om en �kapitalistisk revolution� p� Thomas av Aquinos tid.[196]
Pirennes definition h�nf�rde sig till de europeiska k�pm�nnens verksamhet under 1100- och 1200-talet. S�dana definitioner st�ller historiel�raren och -studenten inf�r det f�rbryllande fenomenet med �medelklassens upp�tstigande� (naturligtvis f�rbunden med handelns tillv�xt), som tycks b�rja s� tidigt, p�g� s� l�nge och ge f�rklaringen till s� m�nga olika historiska processer och h�ndelser. F�r �ven om medeltidens urbana medelklass i Europa s�gs ha b�rjat sin beryktade karri�r redan s� tidigt som p� 900-talet,[197] s� st�lls l�raren inf�r problemet att f�rklara varf�r det dr�jde �nda till 1600- och 1700-talen innan denna klass blev den dominerande kraften i samh�llet. Varf�r tog det mer �n 700 �r att n� denna st�llning, n�r den var �upp�tstigande� under hela denna period?
Alla historiker s�tter inte likhetstecken mellan en klass' expansion p� grundval av handel i ett agrart dominerat samh�lle och kapitalismens expansion. Men trots allt antar man i allm�nhet att dessa tv� r�relser var identiska. Specialisterna g�r detta med f�rsiktighet och reservationer, men de som av pedagogiska sk�l anser det n�dv�ndigt att f�renkla �r f�r det mesta mer reservationsl�sa. De senare kan faktiskt ocks� h�mta st�d fr�n n�gra framst�ende specialister p� medeltidens handel. Professor de Roover, som givit utomordentliga bidrag till v�r kunskap om det medeltida bankv�sendet, talar t ex om den �kommersiella revolutionen i slutet av 1200-talet�, som beredde v�g f�r en �handelskapitalism, vilken i de flesta europeiska l�nder inte ersattes av industrikapitalismen f�rr�n vid mitten av 1800-talet�.[198] Och de flesta moderna bidragen fr�n historiker, som �gnar sig �t handelns och industrins historia under medeltiden, utg�r (ofta implicit) fr�n antagandet att vad de diskuterar �r �kapitalism�.
Nyare forskning har visat, att den �ldre generationen ekonomihistoriker begick ett misstag, n�r de betraktade medeltiden som en period av �naturahush�llning�. Dessa historiker f�rringade den omfattning i vilken varor producerades f�r marknaden. De underskattade ocks� den handelns omf�ng och dess �terverkan p� det ekonomiska livet. Pirenne har b�de genom sina studier av de medeltida st�dernas tillv�xt och genom sina allm�nna arbeten[199] ut�vat ett betydande inflytande p� undervisningen och forskningen i medeltidens ekonomiska historia. Han betonade att den internationella handelns tillv�xt spelade en nyckelroll i det feodala samh�llets omvandling. M�nga vanliga p�st�enden om medeltida kapitalism h�rr�r fr�n hans arbeten, och hans slutsatser har underst�tts av en rad senare studier. H�r beh�ver bara n�gra av dem n�mnas. De viktigaste arbetena har utforskat handelns och industrins utveckling i de ekonomiskt mest avancerade delarna av det medeltida Europa � Flandern och Italien. Espinas studier har visat hur omfattande den industriella verksamheten var i den flaml�ndska kl�desmanufakturens centra, och har genom dessa detaljstudier �sk�dliggjort Pirennes mer allm�nna iakttagelser. Doren, Davidsohn, Sapori m fl har visat hur de toscanska st�dernas industriella och kommersiella verksamhet var mer utvecklad �n den i Flandern.[200] Dessa centra producerade tyger f�r den internationella marknaden. De k�pte r�materialet fr�n platser som l�g l�ngt fr�n tillverkningsorten. Ull importerades fr�n England, Spanien och andra l�nder. F�rg�mnen h�mtades fr�n Svarta havet. Naturligtvis framtvingade skeppningen av r�material och exporten av f�rdiga produkter en komplicerad handelsmekanism. �nda till slutet av 1200-talet var de stora marknaderna i Champagne viktigast i rader av internationella handelsplatser, d�r k�pare fr�n s�der m�tte s�ljare fr�n norr. Under 1300-talet uppr�ttade importk�pm�n (fr�mst italienare) permanenta agenturer i tillverknings- och handelscentra. F�r att undvika transport av guld och silver och f�r att �vervinna sv�righeterna med valutav�xling i mynt inf�rdes bruket av v�xlar. De m�jliggjorde kreditv�sendets utveckling, f�r att inte tala om att de underl�ttade ocker i stor och liten skala liksom ett internationellt statligt finansv�sen.[201]
Vid sidan av de unders�kningar, som p�visat den internationella handelns betydelse, st�r agrarhistoriska arbeten, som har korrigerat den gamla f�rest�llningen om en v�rld best�ende av slutna �natura�-ekonomier. Uppl�sningen av karolingertidens stora egendomar sedan 1000-talet, uppdelningen av huvudg�rdsjorden, de helt livegna b�ndernas avtagande antal och penningr�ntans tilltagande andel i f�rh�llande till arbets- och produktr�ntan beskrevs redan i mer �n ett halvsekel gamla arbeten.[202] Sedan dess har ekonomihistoriker tenderat att entydigt f�rbinda dessa f�reteelser med den samtidiga kommersiella expansionen. Fortfarande �r emellertid jordbrukets marknadsaspekt mindre utforskad �n industrins och handelns. En orsak till detta �r att bel�ggen f�r marknadsproduktion inom jordbruket �r f�rh�llandevis knappa, undantaget England. Uppl�sningen av de stora jordegendomerna dr�jde l�ngre i England �n i Frankrike och V�sttyskland; de utvecklades d�rf�r till den fr�msta marknadsproducenten n�r efterfr�gan expanderade framf�r allt under 1200-talet. F�ljaktligen finns l�mningar fr�n denna marknadsproduktion bevarade i England i en annan utstr�ckning �n p� kontinenten. Det finns en stor m�ngd �rliga godsr�kenskaper fr�n ungef�r mitten av 1200-talet. Men �ven om m�nga v�rdefulla monografier har skrivits om enskilda egendomar, s� har f�rh�llandevis f� systematiska unders�kningar av marknadsproduktionens exakta omf�ng f�retagits.[203] Trots detta har �tminstone en modern historiker dragit slutsatsen att 1200-talets engelska gods var exempel p� en agrar kapitalism.[204]
Det r�der en h�gst p�taglig f�rvirring n�r det g�ller studiet av kapitalismens tidiga former. Det �r d�rf�r l�mpligt att se tillbaka p� vad Marx menade med ordet. Han anv�nde det f�r att beteckna vad han beskrev som den samh�lleliga materiella rikedomens �produktionss�tt�. Hans uppfattning var, att de samh�lleliga och politiska institutionerna, id�erna och framstegen i varje samh�lle ytterst best�mdes av dess �produktionss�tt�. D�rf�r s�g han det avg�rande momentet i �verg�ngen fr�n det feodala till det kapitalistiska samh�llet i omvandlingen fr�n ett huvudsakligen agrart samh�lle av sm�producenter, vars viktigaste sociala klasser var jordherrarna och deras ofria b�nder, till ett samh�lle som producerade varor f�r utbyte p� marknaden och vars huvudklasser utgjordes av kapital�gande f�retagare och egendomsl�sa l�nearbetare.
Marx' allm�nna uppfattning �r v�lk�nd, och hans kapitel om den �ursprungliga ackumulationen� i Kapitalet I �r de flesta ekonomihistoriker f�rtrogna med. Men av s�rskilt intresse f�r medeltidshistorikern �r tre kapitel i tredje bandet[205], i vilka mindre k�nda uppfattningar om kapitalismens ursprung sammanfattas.
Hans huvudargument �r att handeln med pengar eller produkter, hur utbredd och hur effektiv den �n �r f�r ackumulationen av penningkapital, inte av sig sj�lv f�rm�r omvandla det feodala samh�llet. I st�llet beror hastigheten och formerna f�r det feodala samh�llets uppl�sning p� dess �stabilitet och inre organisation� som �produktionss�tt�. De viktigaste orsakerna till dess nedg�ng var samh�llets inneboende mots�ttningar snarare �n handelns p�verkan utifr�n.
Enligt hans uppfattning var penningkapital, ackumulerat av k�pm�n och ockrare, den enda formen av kapital i den antika och medeltida v�rlden. Medeltidens typiska kapitalist var en k�pman, som skaffade sig en profit p� transportmonopolet mellan ekonomiskt efterblivna och geografisk avl�gsna omr�den. Denna profit kunde h�rstamma fr�n import av l�tta och dyra artiklar (t ex kryddor) fr�n �st, eller fr�n exploatering av prisskillnader p� dagligvaror mellan olika lokala marknader. �ven ockrarens profit grundade sig p� ekonomins efterblivna snarare �n p� dess utvecklade drag. Den h�rr�rde fr�n de jord�gande klassernas �verfl�dskonsumtion och fr�n b�ndernas och de sm� hantverkarnas st�ndigt �terkommande bankrutter. Det �r f�rst n�r kapitalet �bem�ktigar sig produktionen� som k�pmanna- och ockerkapitalet underordnas industrikapitalet, och f�rst d� kan man tala om ett kapitalistiskt �produktionss�tt�.
Denna v�rdering av det medeltida penningkapitalet f�ranledde Marx att inta en skeptisk h�llning till uppfattningen, att penningr�ntans tillv�xt stod i n�got direkt samband med de feodala f�rh�llandenas uppl�sning. Han skilde likas� noggrant p� �feodal r�nta� och kapitalistisk jordr�nta och p� handels- och industrikapital. Den �feodala r�ntan�, som b�nderna betalade till jordherren i arbete, in natura eller i pengar, motsvarar det �merv�rde�, som kapitalisten erh�ller fr�n l�nearbetaren. Under kapitalismen �r inte jordr�ntan den viktigaste inkomstk�llan f�r den h�rskande klassen. Den �r fr�mst en �extraprofit�, som jord�garen till�gnar sig fr�n den kapitalistiske jordbrukaren i kraft av sitt monopol p� en naturkraft, jorden.
Marx betonade penningens uppl�sande inverkan p� det feodala samh�llets ekonomi, men framh�ll samtidigt n�gra av de regressiva effekterna av handels- ockerkapitalets verksamhet. Inom textilindustrin ledde k�pmannakapitalets dominans till en f�rs�mring av hantverkarnas villkor, s� att de i vissa avseenden hade det s�mre st�llt �n l�nearbetarna. Ockrandet orsakade, s�rskilt p� landsbygden, en depression, utan att dock f�r�ndra det existerande samh�llets karakt�r. �Den skuldsatte feodalherren blir alltmer tyrannisk, eftersom han sj�lv blir alltmer f�rtryckt.� Men Marx betraktade k�pmannakapitalets tillv�xt som en av det kapitalistiska produktionss�ttets f�ruts�ttningar.
Den viktigaste av dessa f�ruts�ttningar, framf�r allt f�r den kapitalistiska industrins utveckling, var koncentrationen av penningf�rm�genheter. Inom jordbruket bidrog penningr�ntans utveckling till en skiktning av lantbefolkningen och till ett genombrott f�r det kapitalistiska jordbruket. N�r penningr�ntans ersatte arbetsr�ntan fick b�nderna m�jlighet att �gna all sin tid �t den egna g�rden, och de mer v�lbest�llda bland dem kunde ackumulera ett �verskott. De fattigare b�nderna ruinerades � andra sidan av det st�ndigt stigande kravet p� penningr�nta och av ockrandet. N�r jordr�ntan uttrycktes i pengar kunde ocks� ett penningpris s�ttas p� jorden. Det befordrade k�p och f�rs�ljning av jord; och allteftersom mer jord marknadsf�rdes bidrog den �tf�ljande uppl�sningen av de traditionella jordlotterna till en ytterligare differentiering inom bondeklassen.
Pr�vostenen f�r en s�dan analys �r inte om den l�ter �vertygande eller inte, utan om den hj�lper oss att tolka de fakta och l�sa n�gra av de problem som medeltidshistorikerna st�lls inf�r. Ett av de mesta angel�gna av dessa problem �r hur l�nge �ldre former av ekonomisk struktur och social organisation bestod och hur l�nge de var f�rh�rskande.
De viktigaste f�r�ndringarna av det agrara livet i senmedeltidens V�steuropa �r allm�nt bekanta. Feodalherrarnas juridiska anspr�k p� sina landbors person avtog; en majoritet av landborna befriades fr�n arbetsplikter p� feodalherrens huvudg�rd; penningr�ntan blev den dominerande r�nteformen och det totala r�ntetrycket minskade. Med andra ord f�rsvagades jordherrens makt �ver sina b�nder. L�t oss f�r �gonblicket bortse fr�n det exakta sambandet mellan dessa nya f�reteelser och �kad marknadsproduktion, och i st�llet f�rs�ka g�ra oss en f�rest�llning om i vilken utstr�ckning de innebar en grundl�ggande f�r�ndring av samh�llets karakt�r. De stora huvudg�rdarna tenderade att f�rsvinna eller f�rtvina, men de hade aldrig utgjort mer �n en del av den uppodlade jorden och den teknik som anv�ndes d�r skilde sig inte p� n�got betydande s�tt fr�n den som b�nderna anv�nde p� sina egna jordlotter. Den sm�skaliga bondeproduktionen fortsatte som f�rut. Det �r visserligen sant att fr�n b�rjan av 1300-talet b�rjade en hel del rika b�nder och � lite h�gre upp i samh�llshierarkin � m�nga l�gadliga att driva jordbruk i st�rre skala. B�da anv�nde i viss omfattning l�nearbete, men inte i en s�dan utstr�ckning att det gamla systemet f�r�ndrades d�rigenom. Men �ven om man i ljuset av senare h�ndelser kan betrakta det f�rh�llande mellan jordherre och landbo, som grundades p� betalning av penningr�nta, som en viktig �verg�ngsfas i det medeltida jordbrukets nedg�ng, s� kvarstod dock feodalismens grundl�ggande k�nnetecken. Jordherrarna fortsatte att ta r�nta fr�n b�nderna genom utomekonomiskt tv�ng.[206] B�nderna l�mnade en del av sitt �verskott till sina herrar under samma juridiska och milit�ra sanktioner som f�rut (�ven om dessa var mer effektiva �n tidigare p� grund av statsmaskineriets tillv�xt). Det faktum att b�nderna m�ste f�rvandla sitt �verskott till pengar i st�llet f�r att leverera det direkt i form av arbete eller in natura f�r�ndrade �nnu inte klassf�rh�llandena.
Sm�produktion fanns det ocks� inom industrin. Det intr�dde en stor f�r�ndring d� de spridda hantverkarnas verksamhet i byarna kompletterades med produktionen fr�n ett stort antal verkst�der, som var koncentrerade i st�derna och organiserade i skr�n. Detta var en del av den allm�nna ekonomiska expansionen under 1100- och 1200-talen. I vissa centra f�r exportproduktionen, framf�r allt av textilier, tog rika k�pmannagrupper kontroll �ver produktionsprocessens b�da �ndar; de anskaffade r�material och organiserade f�rs�ljningen av slutprodukten. I och med detta f�rlorade hantverkaren sitt oberoende. Men de stora k�pm�nnen i Douai, Gent och Florens revolutionerade inte produktionen. �ven om man uppn�dde en viss centralisering av de f�rberedande och avslutande processerna, s� utf�rdes den st�rsta delen av tillverkningen i hantverksm�starens familjeverkstad. �ven om det fanns prolet�r arbetskraft i de flaml�ndska och italienska textilcentra, s� var arbetarna vanligen sammanf�rda i grupper om h�gst fyra eller fem i k�pm�nnens centrala magasin. Till st�rsta delen var de anst�llda i hantverksm�starnas verkst�der och arbetade vid deras sida.[207]
I vissa avseenden f�rsenade de stora k�pm�nnen i sj�lva verket produktionens utveckling. De var r�dda f�r hantverkarnas egen marknadsproduktion. F�ljaktligen f�rbj�d de varje samarbete mellan hantverkare p� olika stadier av produktionsprocessen. Om v�varna skulle �verl�mna sin produkt direkt till valkare och f�rgare, fanns det en risk f�r k�pmannen att n�gon hantverkare skulle kunna kontrollera produktionsprocessen inifr�n. S� gick det n�stan i Flandern p� 1200-talet. N�r de gamla kl�deshandlande patricierna f�rlorade den politiska makten, utvecklades bland v�varna i st�der som Gent f�retagarelement, som kunde ha �vertagit produktionen om inte politiska faktorer, landsbygdsindustrins framv�xt och den flaml�ndska textilindustrins nedg�ng hade hindrat dem.[208] Det var f�r att undvika detta som de k�pm�n i Nordeuropa och Italien, som levererade r�material, insisterade p� att produkten efter varje produktionsled skulle �terf�ras till det centrala magasinet f�r att sedan l�mnas ut till n�sta hantverkare i kedjan. S� l�nge hantverkaren f�rblev underordnad k�pmannen p� detta s�tt var ingen f�r�ndring av sm�produktionens traditionella metoder m�jlig.
Liksom inom jordbruket fanns det ocks� inom industrin och finansv�sendet s�v�l konservatism som f�r�ndring. Stora koncentrationer av handelskapital och f�rfinade kredit- och bytesmekanismer var nya drag under 1200- och 1300-talet. De uppkom n�r den europeiska exporten av industriella produkter �terst�llde handelsbalansen mellan V�steuropa och Orienten.[209] Denna utveckling f�rkroppsligades av de stora k�pm�nnen, vilkas fr�msta representanter var de italienska bankirerna. Trots sin synbarliga makt som internationella finansi�rer anpassade de sig, liksom sina f�reg�ngare p� 1000- och 1100-talen, till den r�dande samh�llsstrukturen. Redan deras brett spridda intressen som bankirer, penningutl�nare och handlare med varje t�nkbar vara gjorde det l�ttare f�r de h�rskande feodala kretsarna att socialt och politiskt integrera dem. Ty dessa h�rskare utgjorde den viktigaste marknaden f�r deras lyxvaror och upptog privata och offentliga l�n fr�n dem.
De gamla produktionsmetoderna och -f�rh�llandena m�ste visserligen framh�vas, men inte desto mindre �gde stora f�r�ndringar rum i det medeltida Europa mellan 1000- och 1400-talet. Utan dem hade den senare utvecklingen inte varit m�jlig. Det avg�rande �r emellertid att det gamla sociala och politiska systemet bevarades i sina huvuddrag och f�rst f�rsvann p� 1600- och 1700-talet, trots produktionens, befolkningens och handelns expansion under 1200- och det tidiga 1300-talet. Naturligtvis skedde viktiga f�r�ndringar av regeringsformer och samh�lleliga f�rh�llanden under medeltiden. Men Europas stater fortfor att styras av och f�r olika territoriella aristokratier som representerades av feodala monarkier. De styrdes inte av och f�r k�pm�n och f�rl�ggare. D�rf�r var en borgerlig revolution n�dv�ndig innan kapitalismens fulla utveckling kunde �ga rum. Vi har betonad de gamla strukturernas fortlevnad inom jordbruk och industri f�r att p�visa den ekonomiska grunden f�r de gamla klassernas fortsatta herrav�lde. Detta �r ett sk�l till varf�r ett okritiskt �vertagande av uppfattningen om kapitalismens gradvisa expansion fr�n 1200-talet och fram�t kan leda till en f�rvr�ngning av s�v�l kapitalismens som den f�reg�ende epokens verkliga historia.
Av den kritik som skisserats ovan f�ljer att det kr�vs en ny inriktning p� forskningen om kapitalismens ursprung. Detta f�rringar dock inte det stora v�rdet av det arbete som redan utf�rts av specialister p� handelns, bankv�sendets och industrins historia. Det avg�rande �r att ett antalfr�gor, som inte behandlats av moderna historiker, �terst�r att besvara.[210]
F�r att bidra till l�sningen av problemen med s�v�l kapitalismens kronologi som dess tidigaste karakt�ristika �r tv� angreppss�tt t�nkbara. F�rst b�r en kronologi �ver de dominerande produktionsmetoderna och -f�rh�llandena uppr�ttas och st�llas samman med den mer k�nda kronologin �ver handelns expansion. Sedan b�r det inb�rdes f�rh�llandet mellan samh�llets ekonomiska, sociala och politiska aspekter studeras. Speciellt kr�vs en unders�kning av betydelsen och konsekvenserna av den oj�mna utvecklingen p� dessa olika omr�den av det m�nskliga livet.
Vi kan troligen skaffa oss den riktigaste bilden av det feodala samh�llets slutfas och det kapitalistiska samh�llets begynnelse, om vi framf�r allt riktar uppm�rksamheten mot produktionstekniken och -f�rh�llandena. Naturligtvis m�ste handelns expansion under medeltiden analyseras i n�ra samband med produktionss�ttets f�r�ndringar. Men handelns historia kan inte ensam visa hur och n�r de karakt�ristiska feodala f�rh�llandena gav plats �t de kapitalistiska, hur bondejordbruk och hantverksindustri gav plats �t stora anhopningar av kapital och l�nearbetare och hur profit i r�ntans form gav plats �t en profit, som uppkom genom det v�rde arbetaren tillf�rt den f�rdiga produkten.
De politiska f�rh�llandena kr�ver en n�rmare uppm�rksamhet. Den politiska strukturen och de politiska processerna uppst�r i sista hand ur sociala relationer som beror av produktionen. Ekonomiska och politiska f�r�ndringar g�r visserligen inte hand i hand, men trots denna oj�mna utveckling st�r de lika fullt i ett inre samband. Det �r inte m�jligt att tala om ett kapitalistiskt samh�lle n�r den politiska makten fortfarande ligger i den feodala aristokratins h�nder. Det �r oklokt att tala om ett kapitalistiskt system n�r samh�llets politiska och juridiska �verbyggnad fortfarande �r pr�glad av f�rkapitalistiska ekonomiska f�rh�llanden. Den politiska makten kan f�rsena utvecklingen av nya ekonomiska och sociala former, �ven om den ligger i h�nderna p� en klass vars ekonomiska bas �r i uppl�sning. Englands historia under Tudor- och Stuartmonarkerna liksom Mellan- och �steuropas historia under 1800-talet illustrerar detta.
Vilka problem kr�ver d� s�rskild uppm�rksamhet fr�n historieforskaren? Den kapitalistiska produktionens tillv�xt kan inte best�mmas genom en uppskattning av varuproduktionens niv�. Teknikens utveckling, totalproduktionens tillv�xt och omfattning samt arbetskraftens f�rbrukning i produktionen m�ste ocks� studeras. Dessa problem �r gemensamma f�r jordbruket och industrin; man f�r verkligen inte tro att unders�kningen av kapitalismens ursprung prim�rt skall fokuseras p� industrin. Englands historia fram till 1640 �rs revolution skulle bara vara ber�ttad till h�lften om man borts�g fr�n kapitalismens uppkomst inom jordbruket.
Problemet med tekniken skall inte betraktas som om det endast g�llde teknologisk utveckling. Vad som �r av intresse �r teknikens ekonomiska och sociala verkningar. Ett av de viktigaste hindren f�r ackumulation och investering av kapital var produktionsenheternas litenhet inom jordbruk och industri. En central uppgift �r d�rf�r att med avseende p� antal, storlek och driftsmetoder unders�ka de st�rre lantg�rdar, som under slutet av 1300-talet och under 1400-talet brukades av landsbygdens mest drivande element � storb�nderna och l�gadeln. Det enda vi hittills vet om dessa produktionsenheter inom jordbruket �r att de var �tskilligt st�rre �n den genomsnittliga traditionella bondg�rden under 1200-talet och ofta omfattade mer �n 40 ha odlingsbar jord; att de hade en heterogen struktur, eftersom de omfattade bondens �rvda jord, delar av andra b�nders uppgivna jordlotter och arrenderad huvudg�rdsjord; att de m�ste ha anv�nt hyrd arbetskraft. Vi beh�ver ocks� veta mer om tidpunkten f�r och omfattningen av �verg�ngen till f�rsk�tsel f�r ullproduktion. Det �r troligt att England producerade mindre ull vid mitten av 1400-talet �n vid b�rjan av 1300-talet.[211] �nd� har det funnits mycket l�sa skriverier om att England var �t�ckt av f�rfarmar i st�llet f�r av s�desf�lt�.[212]
Problemet med g�rdarnas storlek och det s�tt p� vilket de brukades leder omedelbart �ver till fr�gan om den agrara arbetskraften under senmedeltiden. �kade eller minskade antalet l�nearbetare efter mitten av 1300-talet? Professor Postan har i en nyligen publicerad artikel[213] bestridit den f�rh�rskande uppfattningen att l�nearbetet �kade i betydelse under denna period. Med utg�ngspunkt fr�n uppgifter om stigande reall�ner sluter han sig till att antalet l�nearbetare m�ste ha minskat i f�rh�llande till andra befolkningsskikt. Han antar att jordl�sa arbetare och sm�arrendatorer efter digerd�den kunde ta �ver g�rdar efter pestens offer. Men vem utf�rde arbetet p� de ut�kade g�rdar som tillh�rde de r�ntebetalande b�ndernas �verskikt, sj�lv�gande b�nder och l�gadel? D� 1300- och 1400-talets f�rteckningar �ver r�nteint�kter och g�rdar visar att klassen av sm�brukare minskade i f�rh�llande till andra bondegrupper, �r denna typ av bevis naturligtvis utan v�rde n�r det g�ller att uppskatta de helt jordl�sas antal. Det b�sta engelska materialet om denna fr�ga �r inte helt tillf�rlitligt. Det g�ller beskattningsl�ngden fr�n 1381. Till skillnad fr�n tidigare f�rteckningar anger den syssels�ttningen f�r praktiskt taget alla skattskyldiga personer. Listorna �r emellertid mycket ofullst�ndiga eftersom det var en massflykt fr�n skattein-drivarna.[214]
Men de som h�ll sig undan och inte r�knades var troligen jordl�sa, eftersom de andras hus och jord inte kunde hemligh�llas. D�rf�r underskattar troligen dessa f�rteckningar andelen l�nearbetare. De hittills studerade skattel�ngderna visar en f�rv�nansv�rt stor andel l�nearbetare, men innan n�gra s�kra slutsatser kan dras m�ste detta material unders�kas ytterligare.[215]
En uppskattning av antalet l�nearbetare under senmedeltiden ger inte bara en antydan om de kapitalistiska samh�llsf�rh�llandenas framv�xt. Den ger dessutom en indikator p� marknadsproduktionen. N�r b�nderna f�rlorade sin jord blev de inte bara arbetare utan ocks� konsumenter. Hela deras inkomst utgjordes av l�n (inte helt, men till st�rsta delen i pengar) och de m�ste p� marknaden k�pa produkter, som tidigare inte g�tt via marknaden.[216] Hemmamarknadens kvantitativa betydelse i detta tidiga skede �r s� sv�r att uppskatta, att den internationella handeln (som det finns mycket b�ttre uppgifter om, t ex tullr�kenskaper) l�tt dominerar v�r f�rest�llning om marknadsproduktionen och f�rhindrar att vi �gnar tillr�cklig uppm�rksamhet �t hemmamarknaden.[217] F�r att kunna uppskatta betydelsen av varuproduktionen f�r hemmamarknaden i relation till produktionssystemet som helhet �r det vidare tillr�dligt att f�rs�ka uppskatta f�rh�llandet mellan de produkter som producerades f�r direkt f�rbrukning och de som producerades f�r marknaden. Som ett till�gg till vad vi redan vet om regionala olikheter i den engelska historien skulle det vara v�rdefullt att skaffa en �verblick �ver hur stor del av b�ndernas totalprodukt i de olika regionerna som konsumerades av producenterna, hur stor del som gick till marknaden och hur mycket som �terstod att spendera n�r r�ntan erlagts.
N�gra av dessa synpunkter g�ller ocks� industrin. �ven h�r �r produktionsenheternas storlek och art av avg�rande betydelse. Den of�r�ndrade organisationen av produktionen p� grundval av hantverkets familjeenhet f�rhindrade utvecklingen av kapitalistiska produktionsf�rh�llanden. Det skulle emellertid vara otillr�ckligt att best�mma hur l�ngt kapitalismen utvecklats bara med utg�ngspunkt fr�n denna faktor. Ett av de mest fruktbara angreppss�tten p� problemen med kapitalismens tidigaste stadier inom industrin vore att j�mf�ra textilindustrins historia i det medeltida Flandern och centrala Italien med dess historia i England under 1500- och 1600-talen.[218] Koncentrationen av kapital och arbete, organisationen av r�materialanskaffningen och f�rs�ljningen av slutprodukten i de flaml�ndska och italienska st�derna under slutet av 1200- och b�rjan av 1400-talet var s�dan, att man kan s�ga att samh�llet h�r befann sig vid randen av det kapitalistiska produktionss�ttet. Den moderna kapitalismen fick emellertid sin ursprungliga impuls fr�n den engelska textilindustrin och h�rstammar inte fr�n medeltidens viktigaste centra. Grunden lades i landsbygdens hemindustri, som hade flytt fr�n produktionens traditionella stadscentra. Naturligtvis vet vi att skr�ordningen var en av orsakerna till att gravitationspunkten f�rflyttades fr�n staden till landsbygden. Men detta �r bara en bland m�nga aspekter p� problemet.
Ett sk�l att studera Flanderns och Italiens misslyckande med att uppr�tta ett kapitalistiskt produktionss�tt �r att det inte bara till�ter utan ocks� kr�ver bredast m�jliga behandling. Problemet �r ol�sligt s� l�nge man bara koncentrerar sig p� tekniska och ekonomiska faktorer, ty den sociala och politiska utvecklingen var v�l s� viktig. Hur annorlunda var inte Boinebrokes i Douai och Bardi och Acciaiuoli i Florens �n 1600-talets engelska f�retagare! Dessa tidiga kapitalister hade inte n�gra specialiserade kommersiella intressen; de hade n�ra finansiella f�rbindelser med de ledande feodal-herrarna; de var s� inv�vda i den europeiska feodalismens politiska och sociala relationer att n�got genombrott till en ny samh�llsform inte var m�jligt under deras ledning. I Flandern f�renade de sig i b�rjan av 1300-talet med kungen av Frankrike och feodaladeln gentemot st�dernas hantverkare och b�nderna. I Florens f�reb�dades p� 1300-talet den borgerliga revolutionens klassiska m�nster i sin minst heroiska aspekt: bourgeoisien allierade sig med sina besegrade feodala fiender av r�dsla f�r arbetarna och hantverkarna och f�rst�rde d�rmed sin egen framtid som klass.[219]
F�r att anv�nda Marx' ord, s� var det feodala samh�llets �stabilitet och inre organisation� tillr�ckligt stark �ven i denna tid av ekonomisk och politisk kris, f�r att f�rhindra inf�randet av ett nytt produktionss�tt. Men precis hur och varf�r, det �r fr�gor som m�ste �verl�tas till den kommande forskningen.
Det r�cker inte att studera kapital, l�nearbete och produktionsenheter i deras ekonomiska aspekt. Eftersom m�nniskorna sj�lva skapar sin historia, m�ste historikern veta vilken roll olika klassers politiska och samh�lleliga medvetande spelade f�r att f�rdr�ja den kapitalistiska utvecklingen. Eftersom detta medvetande inte �r n�got direkt uttryck f�r dessa klassers ekonomiska verksamhet, �r historikern tvingad att dra in r�ttsliga, politiska och religi�sa f�rh�llanden i sin unders�kning. Varken feodalismen eller kapitalismen kan begripas bara som faser i den ekonomiska historien. Samh�llet och dess utveckling m�ste studeras i sin totalitet, eftersom man annars sp�rrar f�r en insikt i den olikm�ssiga utvecklingen och mots�gelserna mellan samh�llets ekonomiska grundval och dess f�rest�llningar och institutioner. En underskattning av dessa sambands betydelse �r �desdiger inte bara f�r f�rst�elsen av det kapitalistiska produktionss�ttets uppkomst och slutliga seger, utan ocks� f�r f�rst�elsen av de avg�rande drivkrafterna f�r all m�nsklig utveckling.
Av de olika historiska utvecklingsstadier som Marx r�knar upp i f�rordet till Till kritiken av den politiska ekonomin � det �asiatiska, det antika, det feodala och det moderna borgerliga� produktionss�ttet � �r det bara det feodala och det kapitalistiska som har accepterats utan n�gra allvarligare inv�ndningar, medan de b�da andras existens och allm�ngiltighet har ifr�gasatts eller f�rnekats.
� andra sidan har problemet med �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism antagligen orsakat mer marxistisk debatt �n n�got annat av v�rldshistoriens periodiseringsproblem. P� 50-talet f�rdes s�lunda en v�lk�nd internationell debatt i detta �mne med deltagande av Paul Sweezy, Maurice Dobb, H.K. Takahashi, Christopher Hill och Rodney Hilton (kompletterad med bidrag fr�n Georges Lefebvre, A. Soboul och Giuliano Procacci).[220] Under samma �rtionde p�gick i Sovjetunionen en livlig debatt om �feodalismens grundl�ggande utvecklingslag�, dvs om den mekanism som med n�dv�ndighet leder till att feodalismen ers�tts av kapitalism, p� samma s�tt som kapitalackumulationens historiska tendens i Marx' framst�llning leder till kapitalismens underg�ng.[221] Denna debatt ledde dock inte fram till n�gra �vertygande resultat. S�kert finns det andra liknande debatter, framf�r allt i de asiatiska l�nderna, som jag inte k�nner till.
Syftet med dessa rader �r inte att ge �nnu ett svar p� de fr�gor som �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism reser, utan att s�tta in dem i den mer allm�nna diskussion om samh�llsutvecklingens olika stadier, som har �terupptagits i Marxism Today. Detta g�rs kanske b�st genom att ta upp n�gra p�st�enden till diskussion.
(1) Det f�rsta g�ller feodalismens allm�ngiltighet. Som Joan Simon konstaterade i Marxism Today, juni 1962 � n�r hon summerade en endagsdebatt i �mnet, som organiserats av tidskriften och kommunistiska partiets historiska grupp �, s� har den allm�nna tendensen inom marxistisk debatt under det sista �rtiondet varit att �feodalismens� giltighetsomr�de vidgats p� bekostnad av de samh�llsformer, som man tidigare klassificerat som urkommmunistiska, asiatiska osv.
�I praktiken betyder detta, att 'feodalismen' har blivit n�gon sorts sista arvtagare och nu har en enorm utstr�ckning � fr�n primitiva samh�llen fram till kapitalismens genombrott, vilket i m�nga l�nder betyder fram till detta �rhundrade, och fr�n Kina till V�stafrika, kanske till och med till Mexico.� (Marxism Today, 1962, s 184).
�ven om man inte anser att en s�dan extensiv anv�ndning av �feodalism�-begreppet �r ber�ttigad, s� m�ste man medge att feodalismen �r en samh�llsformation med mycket stor spridning. Naturligtvis uppvisar feodalismens former betydande variationer. Den n�rmaste parallellen till den fullt utvecklade europeiska versionen finner man utan tvivel i Japan � h�r �r likheterna mycket sl�ende �, medan parallellerna �r mindre l�ngtg�ende i andra omr�den, och i ytterligare andra �r de feodala elementen endast delar av ett samh�lle, som �r uppbyggt p� ett helt annorlunda s�tt.
(2) Under dessa omst�ndigheter f�refaller det klart, att det �r mycket tveksamt om vi kan tala om en universell tendens hos feodalismen att utvecklas till kapitalism. I sj�lva verket gjorde den endast det i en del av v�rlden, n�mligen i V�steuropa och i delar av medelhavsomr�det. Det kan diskuteras om en s�dan utveckling skulle ha varit m�jlig enbart genom inre krafter i vissa andra delar av v�rlden (t ex i Japan och i delar av Indien), om inte deras historiska utveckling avbrutits av v�stkapitalismens och imperialismens intr�ng. Vi kan ocks� diskutera hur l�ngt tendenserna till kapitalism hade utvecklats i dessa omr�den. (I Japans fall kanske svaret p� den f�rsta fr�gan �r �ja� och p� den andra �mycket l�ngt�, men detta �r ett �mne d�r en icke-expert b�r avh�lla sig fr�n att uttrycka en �sikt.) Man kan ocks� h�vda, att det �verallt fanns tendenser till en s�dan utveckling, �ven om takten m�nga g�nger var l�ngsam intill f�rsumbarhet. F�rvisso f�rnekar ingen marxist, att de krafter som drev fram den ekonomiska utvecklingen i Europa var verksamma �verallt, men inte n�dv�ndigtvis med samma resultat under olika sociala och historiska omst�ndigheter. Men det finns inget s�tt att komma ifr�n det faktum, att �verg�ngen fr�n feodalism i v�rldsm�ttstock �r ett exempel p� en h�gst olikm�ssig utveckling. Kapitalismen uppn�dde en fullst�ndig seger endast i en del av v�rlden, och denna del omvandlade i sin tur alla andra. Vi m�ste f�ljaktligen f�rst f�rklara de s�rskilda orsakerna till att detta h�nde i Europa och medelhavsomr�det och inte n�gon annanstans.
(3) Detta inneb�r inte att problemet kan l�sas endast utifr�n en europeisk synvinkel. Det �r tv�rtom uppenbart att f�rh�llandet mellan Europa och resten av v�rlden har haft en avg�rande betydelse i olika kritiska faser. Allm�nt talat var Europa under st�rre delen av sin historia en barbarisk region p� den yttersta v�stra randen av den civiliserade zon som str�ckte sig fr�n Kina i �ster genom s�dra Asien till Mellan�stern och Levanten (Japan intar en liknande gr�nsposition �ster om detta omr�de, fast mycket n�rmare civilisationens centrum). Vid den europeiska historiens begynnelse var (som Gordon Childe visat) de ekonomiska f�rbindelserna med Levanten viktiga. Detta g�ller ocks� n�r Europas feodala historia tar sin b�rjan, n�r den nya barbariska (men potentiellt mycket mer progressiva) ekonomin inr�ttade sig p� det antika grekisk-romerska imperiets ruiner, och dess mest avancerade centra l�g vid slutstationerna f�r �st-v�sthandelns farleder �ver Medelhavet (Italien och Rhendalen). Detta blir �nnu tydligare vid den europeiska kapitalismens begynnelse, d� er�vring och kolonial exploatering av Amerika, Asien, Afrika � och delar �steuropa � m�jliggjorde den ursprungliga ackumulationen i den del av v�rlden d�r kapitalismen f�rst utgick med segern.
(4) Detta omr�de innefattar delar (men inte p� n�got s�tt alla) av medelhavsomr�det, centrala och v�stra Europa. Tack vare arkeologisk och historisk forskning, framf�rallt sedan 1939, kan vi nu fastst�lla de viktigaste stadierna i detta omr�des utveckling. De �r:
(A) En period av tillbakag�ng efter det v�stromerska imperiets sammanbrott, f�ljd av den feodala ekonomins gradvisa utveckling och eventuellt av en recession p� 900-talet (�The Dark Ages� � den �ldre medeltiden).
(B) En period av allm�n och mycket snabb ekonomisk utveckling fr�n omkring 900- till b�rjan av 1300-talet (�h�gmedeltiden�), som utg�r feodalismens h�jdpunkt. Denna period fick uppleva en avsev�rd tillv�xt av befolkningen, jordbruks- och hantverksproduktionen och handeln, st�dernas p�nyttf�delse, ett stort kulturellt uppsving och en p�taglig expansion av v�steuropas feodala ekonomi i form av �korst�g� mot muslimerna, emigration, kolonisering och uppr�ttande av handelsstationer utomlands.
(C) En m�ktig �feodal kris� p� 1300- och 1400-talet, k�nnetecknad av ett sammanbrott f�r det storskaliga feodala jordbruket, av nedg�ng i hantverksproduktionen och den internationella handeln, av befolkningsminskning, f�rs�k till social revolution och ideologisk kris.
(D) En f�rnyad expansionsperiod fr�n mitten av 1400-till mitten av 1600-talet, under vilken de f�rsta tecknen p� en allvarligare spricka i det feodala samh�llets bas och �verbyggnad (reformationen, f�rs�k till borgerlig revolution i Nederl�nderna) upptr�der och under vilken europeiska handelsm�n och er�vrare g�r sin f�rsta stora framryckning mot den amerikanska kontinenten och indiska oceanen. Denna period s�g Marx som den kapitalistiska epokens begynnelse. (Kapitalet I, s 630.)
(E) �nnu en krisperiod av anpassning eller bakslag, �1600-talskrisen�, som sammanf�ll med det borgerliga samh�llets f�rsta genombrott i den engelska revolutionen. Den �tf�ljdes av en period av f�rnyad och alltmer allm�n ekonomisk expansion, som kulminerade i
(F) det kapitalistiska samh�llets definitiva seger: den kraftfulla samtidigheten av Englands industriella revolution, den amerikanska och den franska revolutionen, som alla intr�ffade under 1700-talet sista kvartssekel.
Den ekonomiska utvecklingen i �steuropa �r n�got annorlunda. Eventuellt �r den n�got s� n�r j�mf�rbar i perioderna (A) och (B), men brottet intr�der n�r stora omr�den er�vras av asiatiska folk (mongoler och turkar), och under perioderna (D) och (E) �r vissa delar underordnade halvkolonier till de framv�xande kapitalistiska omr�dena i v�st och genomg�r en refeodaliseringsprocess.
(5) �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r d�rf�r en l�ng och p� inget s�tt likformig process. Den omfattar minst fem av v�ra sex faser. Diskussionen om �verg�ngen har till stor del kommit att handla om hur man skall karakt�risera de �rhundraden som ligger mellan de f�rsta tecknen p� feodalismens sammanbrott (period C, �feodalismens kris�[222] p� 1300-talet) och kapitalismens slutgiltiga seger i slutet p� 1700-talet. Alla faser inneh�ller starka drag av kapitalistisk utveckling � t ex den italienska och flaml�ndska textiltillverkningens anm�rkningsv�rda uppg�ng, som senare br�ts i den feodala krisen. Det �r � andra sidan ingen som p� allvar har h�vdat, att kapitalismen var f�rh�rskande f�re 1500-talet eller att det r�dde feodalism efter 1700-talets slut. Ingen kan emellertid betvivla, att under n�stan tusen �r f�re 1800 gick den ekonomiska utvecklingen i huvudsak i samma riktning. Det fanns omr�den som gick tillbaka efter att ha varit ledande (t ex Italien). Det fanns omr�den som f�r en tid �ndrade sin utvecklingsriktning. �terigen olikformigt. Varje viktigare kris s�g tidigare �ledande� l�nder falla tillbaka och bli f�rbisprungna av l�nder som tidigare varit underutvecklade men potentiellt mer progressiva, som England. Men det kan inte r�da n�got allvarligt tvivel om att varje fas i denna utveckling befordrade kapitalismens seger, �ven de som skenbart framtr�der som perioder av ekonomisk regression.
(6) Om det f�rh�ller sig p� detta s�tt �r det sannolikt, att det finns en grundl�ggande mots�ttning inom denna s�rskilda form av feodalt samh�lle, som st�ndigt driver det vidare fram mot kapitalismens seger. Denna mots�ttnings natur har �nnu inte klarlagts p� ett tillfredsst�llande s�tt. � andra sidan �r det klart, att man inte kan f�rsumma de krafter som motverkar en s�dan utveckling, �ven om dessa �r mycket svagare. Ty �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r l�ngt ifr�n n�gon enkel process, d�r de kapitalistiska elementen inom feodalismen alltmer f�rst�rks f�r att till sist vara starka nog att spr�nga det feodala h�ljet. Vad vi st�ndigt f�r se (som p� 1300-talet och antagligen p� 1600-talet) �r att en kris f�r feodalismen �ven omfattar den borgerliga utvecklingens mest framskridna sektorer och d�rf�r leder till en p�taglig tillbakag�ng. Utan tvivel forts�tter eller �terupptas fram�tskridandet n�gon annanstans, i omr�den som dittills varit efterblivna, som England. Men det intressanta med 1300-talets kris (t ex) �r inte bara sammanbrottet f�r det feodala storskaliga jordbruket, utan ocks� f�r den italienska och flaml�ndska textilindustrin med sina kapitalistiska f�retagare och prolet�ra l�nearbetare och med en organisation, som n�stan n�tt industrialiseringens gr�ns. England g�r fram�t; men de mer betydande omr�dena Italien och Flandern �terh�mtar sig aldrig och f�r en tid minskar den totala industriella produktionen. Det �r naturligtvis sv�rt att med statiska begrepp beskriva den l�nga period, under vilken de kapitalistiska krafterna tillv�xer, men g�ng efter annan misslyckas med att bryta igenom det feodala h�ljet eller till och med dras med i den feodala krisen. Denna sv�righet f�rklarar till stor del varf�r den marxistiska diskussionen om perioden mellan feodalismen f�rsta allm�nna kris och kapitalismens definitiva seger �r s� otillfredsst�llande.
(7) I vilken utstr�ckning kan denna bild av en feodalism som i en l�ngvarig process ers�tts av kapitalism appliceras
p� omr�den utanf�r den kapitalistiska utvecklingens �hj�rta�? I mycket liten utstr�ckning. Det finns visserligen vissa tecken p� en likartad utveckling under inflytande av v�rldsmarknadens uppkomst efter 1500-talet, och kanske kan man se ett s�dant i stimulansen �t textiltillverkningen i Indien. Men dessa tecken �r endast sidoskott av den motsatta tendensen, den som f�rvandlade andra omr�den, som kom i kontakt med och under inflytande av europeiska makter, till beroende ekonomier och kolonier. Stora delar av Amerika f�rvandlades i sj�lva verket till slavekonomier f�r att tj�na den europeiska kapitalismens behov, och stora delar av Afrika gick ekonomiskt tillbaka p� grund av slavhandeln. Av samma anledning f�rvandlades stora omr�den i �steuropa till nyfeodala ekonomier. Och �ven den tillf�lliga och obetydliga stimulans till kommersiellt jordbruk och hantverk, som den europeiska kapitalismen h�r och var kan ha gett upphov till, kv�vdes av en avsiktlig avindustrialisering s� snart kolonierna eller halvkolonierna s�g ut att kunna konkurrera med hemmaproduktionen, eller ens f�rs�kte tillgodose sin egen marknad ist�llet f�r att f�rlita sig p� import fr�n England (som i Indien). Den best�ende effekten av den europeiska kapitalismens framv�xt var d�rf�r en sk�rpning av den oj�mna utvecklingen och en allt skarpare uppdelning av v�rlden i tv� delar; de �utvecklade� och de �underutvecklade l�nderna�, med andra ord de exploaterande och de exploaterade. Kapitalismens seger mot slutet av 1700-talet satte sin st�mpel p� denna utveckling. Kapitalismen, som utan tvivel skapar de historiska betingelserna f�r en allm�n ekonomisk omvandling, gjorde det i sj�lva verket sv�rare f�r de l�nder, som inte tillh�rde den kapitalistiska utvecklingens ursprungliga k�rna eller dess absoluta n�rhet. F�rst den ryska revolutionen skapade f�ruts�ttningarna och modellen f�r en verkligt v�rldsomfattande ekonomisk tillv�xt och alla folks j�mb�rdiga utveckling.
Jag �r s� gott som helt �verens med Eric Hobsbawms intressanta behandling av feodalismens h�gst varierande former och med hans slutsats, att ��verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r en l�ng och p� inget s�tt likformig process�. Han g�r ocks� r�tt i att klart st�lla fr�gan, �om vi kan tala om en universell tendens hos feodalismen att utvecklas till kapitalism�, vad som �n kan visa sig vara det r�tta svaret; likas� betonar han med r�tta den viktiga synpunkten, att kapitalismens utveckling i de mest framskridna l�nderna, t ex England, f�rsenade utvecklingen i andra delar av v�rlden, och detta inte bara under den imperialistiska epoken.
Den enda punkt jag vill kommentera, �r en som Hobsbawm bara ber�r, men inte utvecklar; n�mligen hur det feodala samh�llets grundl�ggande mots�ttning �r beskaffad och vilken roll den spelade f�r att skapa de borgerliga produktionsf�rh�llandena. Det �r ett ganska enkelt problem, och det b�r vara v�lk�nt f�r alla som f�ljde den debatt i Science and Society (i b�rjan av 50-talet) som Hobsbawm refererar till. Men jag tror att det likv�l �r avg�rande, och jag urs�ktar mig d�rf�r inte f�r att ta upp det p� nytt. Om vi inte utg�r fr�n detta problem, tror jag inte att vi kan bringa klarhet i de viktiga fr�gor som Hobsbawms bidrag st�ller.
Om vi fr�gar oss vilken grundl�ggande konflikt som det feodala produktionss�ttet skapade, tycks mig bara ett svar vara m�jligt. Produktionss�ttet under feodalismen var v�sentligen sm�produktionen � produktion av sm�producenter, som var f�renade med jorden och sina produktionsmedel. Den grundl�ggande sociala relationen utgjordes av den feodala h�rskarklassens till�gnelse av merprodukten fr�n denna sm�produktion � ett exploateringsf�rh�llande som uppr�tth�lls genom olika former av �utomekonomiskt tv�ng�. Den form i vilken merprodukten till�gnades kunde variera enligt de olika typer av feodal r�nta som Marx s�rskilde i Kapitalet III (arbetsr�nta, produktr�nta eller r�nta in natura och penningr�nta, som fortfarande kan vara feodal r�nta, om �n i �en uppl�sande form�): �detta �r en brist p� frihet�, skrev Marx, �som kan variera allt ifr�n livegenskap till en ren r�nterelation.� Jag har mycket liten kunskap om olika former av feodalism i olika delar av v�rlden; men jag tror mig med r�tta kunna p�st�, att de skillnader, som Eric Hobsbawm talar om med encyklopedisk kunskap, f�r det mesta handlar om skillnader i formen f�r till�gnelse av merprodukten. S�ledes dominerade arbetsr�ntan i form av direkta arbetsplikter p� feodalherrens gods �tminstone under n�gra �rhundraden i V�steuropa,[223] (s� �ven i �steuropa efter �den andra livegenskapen�); men l�ngre �sterut, i Asien, verkar till�gnelse i form av tributer ha varit dominerande. �Den specifika ekonomiska form, i vilken de omedelbara producenternas merarbete pumpas ut, best�mmer f�rh�llandet mellan herre och dr�ng.�
Av detta f�ljer direkt, att den grundl�ggande konflikten m�ste har utgjorts av relationen mellan de omedelbara producenterna och deras feodala herrar, som i kraft av feodal r�tt och feodal makt lade beslag p� merarbetstiden eller merprodukten. N�r denna konflikt br�t ut i �ppen antagonism, tog den sig uttryck i bonderevolter (individuella eller kollektiva, t ex flykt fr�n jorden eller organiserade olagliga aktioner eller v�ldsd�d), som Rodney Hilton har visat vara endemiska i England p� 1200- och 1300-talen.[224] Detta, och inte n�gon direkt konfrontation mellan urbana borgerliga element (k�pm�n) och feodalherrar, var feodalismens avg�rande klasskamp. Det senare intr�ffade naturligtvis ocks� (vilket stadskommunernas kamp f�r politisk autonomi och kontroll �ver lokala marknader vittnar om). Men s� l�nge som de borgerliga k�pm�nnen bara var k�pm�n och mellanh�nder parasiterade de p� feodalismen och tenderade att kompromissa med den; i sj�lva verket var de i m�nga fall allierade med den feodala aristokratin. Jag tror i vilket fall att deras kamp var av sekund�r betydelse, �tminstone intill ett mycket senare stadium.
Om det jag just sagt �r riktigt, m�ste vi f�sta uppm�rksamheten p� denna revolt bland sm�producenterna n�r vi s�ker en f�rklaring till den feodala exploateringens nedg�ng och uppl�sning, snarare �n p� vaga begrepp som �marknadens utvidgning� och �penningekonomins framv�xt� eller p� utmaningen fr�n stora kapitalistiska manufakturverkst�der, som Kuusinens bok betonar (s 161-62).
Men vilket samband finns det mellan sm�producenternas revolt och kapitalismens uppkomst? B�ndernas revolt mot feodalismen inneb�r inte, �ven om den �r framg�ngsrik, att borgerliga produktionsf�rh�llanden upptr�der. Sambandet mellan dem �r allts� inte direkt, utan indirekt; och det f�rklarar enligt min mening varf�r feodalismens uppl�sning och �verg�ngen kunde vara s� utdragen och varf�r processen ibland avstannade (som i Italien, som Hobsbawm n�mner, och i Nederl�nderna, d�r borgerliga produktionsf�rh�llanden blomstrade redan p� 1200- och 1300-talet, om �n i en v�ldigt rudiment�r form). Det �r sant och v�rt att betona, att ��verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism l�ngt ifr�n �r n�gon enkel process, d�r de kapitalistiska elementen inom feodalismen alltmer f�rst�rks f�r att till sist vara starka nog att spr�nga det feodala h�ljet.� (E. H.)
Jag ser sambandet p� f�ljande s�tt. I den utstr�ckning som sm�producenterna lyckades uppn� en viss befrielse fr�n den feodala exploateringen � till en b�rjan kanske bara en mildring av den (t ex �verg�ngen fr�n arbetsr�nta till penningr�nta) � kunde de beh�lla en del av merprodukten f�r sig sj�lva. Detta gav b�de medlet och motivet till att f�r- b�ttra och utvidga jordbruket, vilket i sin tur ytterligare sk�rpte motst�ndet mot de feodala restriktionerna. Detta lade ocks� grunden till en viss kapitalackumulation inom sm�produktionen, och d�rmed till en begynnande klassdifferentieringsprocess inom sm�produktionen � en v�lk�nd process, som man kan se vid olika tidpunkter och i vitt skilda delar av v�rlden, d�r det � ena sidan skapas ett �vre skikt av relativt v�lb�rgade jordbrukare (Rysslands kulaker) och � den andra ett nedtryckt skikt av utarmade b�nder. Denna sociala polarisering inom byn (och inom st�dernas hantverk) beredde marken f�r en produktion baserad p� l�narbete och d�rmed f�r borgerliga produktionsf�rh�llanden.
Det var p� detta s�tt som embryot till borgerliga produktionsf�rh�llanden utvecklades inom det gamla samh�llet. Men processen fullbordades inte p� en g�ng. Den tog tid: i England tog den n�gra �rhundraden. Det �r i detta sammanhang v�rt att p�peka, att Marx i anslutning till �verg�ngen till kapitalism och handelskapitalets roll talade om kapitalisternas uppstigande ur producenternas led som �den verkligt revolutionerande v�gen�. N�r borgerliga produktionsf�rh�llanden initieras �uppifr�n� har �verg�ngsprocessen en tendens att avstanna p� halva v�gen, och de gamla produktionss�tten bevaras snarare �n ers�tts.[225]
Detta kan l�ta abstrakt och schematiskt � i b�sta fall alltf�r f�renklat � n�r det uttrycks s� kortfattat som jag har gjort. Men jag menar att det �r tillr�ckligt f�r att rikta uppm�rksamheten p� n�gra best�mda faktorer, som kan f�rklara den oj�mna utveckling och de tidsf�rskjutningar i �verg�ngsprocessen som Eric Hobsbawm betonar. Till att b�rja med: precis som styrkan hos b�ndernas missn�je kan h�nga samman med den feodala utsugningens form, s� kan bonderevolternas framg�ng p�verkas av tillg�ngen p� ny jord och f�rekomsten av st�der, som attraherar b�nderna fr�n landsbygden och erbjuder tillflyktsorter, vilket medf�r en arbetskraftsbrist p� de feodala egendomarna (arbetskraftsbrist l�g sannolikt till grund f�r den feodala krisen p� 1300- och 1400-talet). Feodalherrarnas milit�ra och politiska styrka best�mmer p� ett mer uppenbart s�tt deras f�rm�ga att sl� ned revolter och fylla p� arbetskraftsreserven, om s� beh�vs genom nya er�vringar och underkuvande av tidigare fria b�nder (som under den �steuropeiska reaktionen). De st�ndiga feodala krigen kan �ter igen vara en faktor som f�rst�rker konflikterna och revolterna, eftersom de n�dv�ndigg�r �kade feodala inkomster och d�rmed �kad utsugning av producenterna.
N�r vi kommer till de borgerliga f�rh�llandenas uppkomst inom sm�produktionen, �r det uppenbart att f�rekomsten av marknader � representerade av st�der och internationella handelsv�gar � var av betydelse. H�r spelar marknadsfaktorn och synpunkter som Pirennes medel-havshandel in � men med den mycket konkreta och specifika funktionen att uppmuntra varuproduktionen (dvs produktionen f�r marknaden) inom sm�produktionen, och att stimulera den sociala differentieringsprocessen inom den. Det f�refaller ocks� troligt, att tillg�ngen p� jord, som i ett tidigare stadium kan ha underl�ttat producenternas revolt, senare kan ha f�rhindrat framv�xten av borgerliga produktionsf�rh�llanden, genom att ge utarmade och/eller f�rdrivna b�nder st�rre chans att flytta n�gon annanstans (slutade inte vagabonderna och �tiggarna� i 1500-talets England ofta som �nybyggare� i n�gon annan del av landet d�r tillg�ngen p� jord var b�ttre?). A andra sidan inneb�r en stor befolkning i f�rh�llande till jorden att de utarmade och f�rdrivna tvingas att skaffa sig syssels�ttning genom l�nearbete, och d�rmed st�lls mer (och billigare) l�nearbete till den kapitalistiske parvenu-f�retagarens f�rfogande.
Jag menar inte att detta �r en ens tilln�rmelsevis fullst�ndig uppr�kning av de f�rklaringar, som vi skall leta bland f�r att finna svaren p� v�ra problem. De har snarare tagits upp som exempel p� den typ av f�rklaring, som det angreppss�tt jag har skisserat pekar h�n mot. Men s� l�nge vi inte har n�gon klar bild av hur feodalismens uppl�sningsprocess och �verg�ngen gick till (�ven om denna bild kommer att f�r�ndras och klarna allteftersom vi inf�rlivar och uppt�cker nya fakta), tror jag inte att vi kommer att lyckas med att finna klara och tillfredsst�llande svar p� fr�gor av det slag som Eric Hobsbawm st�ller i sitt bidrag.
F�rh�llandet mellan stad och land, som n�got centralt i �verg�ngen till kapitalism, och � mer grundl�ggande � identifieringen av urbanisering med kapitalism och framsteg formulerades explicit redan i de tidigaste teorierna om kapitalismens ursprung: 1700-talets politiska ekonomi. Enligt f�retr�darna f�r denna revolution�ra conjectural history of civil society � Smith, Steuart, Ferguson, Millar � skulle arbetsdelningens och marknadens ursprung under civilisationens �kommersiella stadium� s�kas i delningen mellan stad och land. (Uppdelningen mellan Skottlands h�g- och l�gl�nder gav ett sl�ende bel�gg f�r detta.) �tskillnaden mellan produktion och konsumtion, som frambringades av utbytet mellan stad och land, var orsaken till den �revolution�, genom vilken landsbygdsekonomins sj�lvst�ndighet underminerades av de urbana konsumtionsm�nstren, som raserade den statiska ordningen av patriarkalisk auktoritet grundad p� jord�gande, d�r �konsumtion inte �r en bel�ning utan priset f�r underkastelse�.[226] Denna revolution genomf�rdes helt utan f�rutseende eller avsikt, blott och bart genom egenintressenas v�xelverkan � adelns tillfredsst�llande av �barnslig f�f�nga�, stadsk�pm�nnens jakt efter vinst. Med andra ord: genom bytesprincipens (m�nniskans �naturliga ben�genhet att k�pa och s�lja�) fria verkan realiserades en h�gre enhet av de olika intressen som konfronterades med varandra p� marknaden. P� detta s�tt f�rverkligades marknadens progressiva roll: den br�t upp landsbygdens tv�ngsf�rh�llanden, skapade oberoende f�r varuproducenterna p� landsbygden och ersatte feodalherrarnas inb�rdes territoriella fejder med en �regulj�r regering�. Den arbetsdelningsprincip som g�ller f�r specialiserade marknadsproducenter verkar �ven produktivitetsh�jande n�r den till�mpas inom varutillverkningen. Till skillnad fr�n fysiokraterna i Frankrike, som s�g jordr�ntan som merv�rdets enda form, uppfattade de skotska socialfilosoferna produktivitetsutvecklingen inom jordbruket som en seger f�r stadskapitalet �ver den lantliga efterblivenheten: �St�der har varit orsaken till och inte effekten av framsteg och kultur.�[227]
Staden �r fram�tskridandets dynamiska princip; landsbygden, tr�g och passiv, kr�ver en yttre stimulans: �marknadens attraktionskraft�, som utg�r fr�n st�derna som knutpunkter f�r bytestransaktioner och kapitaltillg�ngar. Detta syns�tt fungerade som en m�ktig underbyggnad �t den upp�tstigande bourgeoisiens ideologi: kapitalismens seger som den urbana civilisationens och den fria marknadsprincipens seger.[228]
Men det �r ocks� uppenbart att landsbygdens underordning under den kapitalistiska �marknaden� redan hade n�tt ett avancerat stadium vid denna tid: det framg�r av Smiths h�nvisning till adeln som avskedar sina underlydande som ��verfl�diga munnar�, n�r den ses mot bakgrund av de skotska h�gl�ndernas avfolkning. Detta exempel p� en fullst�ndig nedbrytning av en landsbydsekonomi och en demografisk omf�rdelning antyder redan det kapitalistiska urbana framstegets extremt ensidiga karakt�r. Problemet kan inledningsvis forumleras med utg�ngspunkt fr�n Roupnels p�minnelse om att �den v�sterl�ndska civilisationen egentligen �r lantlig: st�derna utg�r endast ett senare fenomen, deras form och materiella fysionomi bevarar sp�ren av det lantliga ursprunget�.[229]
Om vi h�ller detta lantliga ursprung i minnet, s� �r det tydligt att den kapitalistiska industrialismen inte bara medf�rde en v�ldig omf�rdelning av m�nskliga och materiella resurser till f�rm�n f�r en koncentration i st�der, utan ocks� en underordning av landsbygden, dess �ruralisering� � tidigare utgjorde den inte n�gon rent agrar milj�. Fr�n att ha varit ett centrum f�r all slags produktion, en autonom prim�r sektor som innefattade hela den samh�lleliga produktionen, blir landsbygden identisk med �jordbruk�, dvs en s�rskild n�ringsgren f�r framst�llning av mat och r�material, som i sin tur �r uppdelad i olika specialiserade jordbrukstyper, regioner osv. Alla st�der f�ruts�tter naturligtvis n�gon form av �tskillnad mellan stad och land: redan i sj�lva definitionen av en stad ligger till�gnelsen av livsmedel och arbetskraft fr�n landsbygden. Men den agrara ekonomin utgjorde en historisk begr�nsning f�r stadsutvecklingen �nda fram till dess den kapitalistiska urbaniseringen br�t det malthusianska beroendef�rh�llandet. �Staden existerar endast ... i relation till en livsform som �r underordnad dess egen ... Den m�ste beh�rska ett imperium, om �n aldrig s� litet, f�r att kunna �verleva.�[230]
I f�rkapitalistiska samh�llsformationer var st�dernas seger st�ndigt hotad och kunde l�tt f�rvandlas till sin motsats. Deras tillv�xt h�mmades, eller avstannade helt, beroende p� deras f�rm�ga att politiskt beh�rska landsbygden och att till�gna sig jordbrukets merprodukt och den m�nskliga arbetskraft, som var deras livsblod. Under vilka betingelser uppn�r den urbana tillv�xten en s�dan samh�llelig kraft och egen dynamik att detta beroendef�rh�llande till landsbygden kan brytas f�r gott? Och var och n�r kan vi lokalisera denna �urbana revolution�, som �r en central aspekt av �verg�ngen till kapitalism?
Ett svar ger den moderna urbaniseringsteorin. Men dess typologi � �generativa� och �parasit�ra� st�der som funktionella resp dysfunktionella med avseende p� �tillv�xt� (Hoselitz) � betraktar �utveckling� som en mall, med vars hj�lp vi kan avg�ra hur urbaniseringen lyckats uppfylla de v�rdekriterier, som h�rr�r fr�n den industriella kapitalismen. Den kan inte f�rklara de olika stadstyperna som aspekter av en begriplig m�ngsidig enhet, vilken kan bilda grundval f�r en global j�mf�relse; i st�llet erbjuder den deskriptiva modeller, klassificeringar av subtyper och ett m�ngfaldigande av faktorer ad infinitum. P� samma s�tt �r kategorin �f�rindustriell�, i vilken Sjoberg innefattar de feodala st�derna, alldeles f�r vid: med den kan man inte begripa den speciella form av mots�ttning mellan stad och land som i v�st ledde till kapitalism. Inte heller kan en kvantitativ och ekologisk klassificering (det urbana n�tverkets omfattning och f�rdelning, som anv�nts av J.C. Russel p� europeisk medeltid) ge mer �n en sammanst�llning av urbaniseringsindikatorer, som inte kan f�rklara alla de otaliga fall av involution, tillbakag�ng och kvalitativa f�r�ndringar av storleksf�rh�llandenas hierarki, som stadshistorien �r s� rik p�.[231]
Den tyngst v�gande f�rklaringen g�r tillbaka till Weber och Pirenne. De h�vdade att den europeiska medeltidsstadens s�regna �generativa� karakt�r berodde p� att dess korporativa, kommunala organisation utgjorde en kapitalistisk cellform, som agerade som de feodala samh�llsf�rh�llandenas uppl�sare. S�ledes var �kapitalism och st�der ... i grunden samma sak i V�steuropa� (Braudel); de europeiska st�dernas korporativa autonomi och den relativa �ppenheten i deras kommunala struktur till�t dem att �allt efter sina egna str�vanden utvecklas till autonoma v�rldar� (Weber). Enligt Pirennes utomordentligt inflytelserika studier av medeltidens st�der och handel, var avst�ngningen av medelhavshandelns rutter den avg�rande orsaken till �terg�ngen till en agrar ekonomi mellan 800- och 1000-talet: �Bytesekonomin ersattes av en konsumtionsekonomi. Fr�n denna tid utgjorde varje gods en egen liten v�rld ... en sluten hush�llsekonomi ... utan marknad. De s�lde inte eftersom de inte kunde s�lja � det fanns n�mligen inga marknader.� N�r l�ngdistanshandeln �terupptogs p� 1000-talet � kristenhetens motattack mot islam � s� g�llde omv�nt att st�derna och marknaderna fick nytt liv (Italien och Flandern) och br�t ner godssystemets fasta gr�nser. �Liksom under antiken orienterade sig landsbygden �nyo mot staden.� Men denna g�ng f�r�ndrade arbetsdelningen mellan stad och land landsbygdens struktur: genom att �v�cka bondens beg�r� m�ngfaldigade staden hans behov, h�jde hans levnadsstandard och medf�rde s� slutet f�r livegenskapen, som �sammanf�ll med det r�rliga kapitalets �kande betydelse�. Den urbana handeln inriktade jordbruksproduktionen mot staden, moderniserade och frigjorde den. Medan borgerskapet fortfarande uppfattade frihet som ett privilegium, ett korporativt monopol, �s� blev inte desto mindre denna medelklass f�rbeh�llen missionen att sprida frihetens id� och, utan att medvetet ha �nskat det, att fungera som ett medel f�r den lantliga klassens befrielse ... Den hade inte styrkan att hindra en utveckling som den sj�lv var orsak till och som den inte kunde bek�mpa utan att sj�lv g� om intet.�[232] Adam Smith m� ha haft inv�ndningar mot tidsf�stelsen av denna utveckling, men han skulle s�kert ha varit fullst�ndigt �verens i sak.
H�r, liksom i alla evolutionistiska teorier om �kapitalismens uppkomst�, st�lls problemet med kapitalets l�nga mognadsperiod i st�derna och �medelklassens� m�nghundra�riga framv�xt - en utveckling som avbr�ts av spektakul�ra misslyckanden, omkastningar och �terfall i den gamla ordningen, innan denna klass kunde uppn� st�llningen som samh�llets dominerade kraft.[233] F�r Pirenne f�rklarades dessa st�rande brott i kontinuiteten av det st�ndiga behovet att ut�ka och omstrukturera de kapitalistiska �tillg�ngarna�, s� att det nya systemet kunde uppn� sin anpassningsbara, aggressiva anda av risktagande och innovation.[234]
Men det finns ocks� en mer generell inv�ndning: att f�lja den urbana bourgeoisiens progressiva roll bak�t i historien �r att framst�lla marknaden som den enda dynamiska kraften, som all r�relses och f�r�ndrings princip. Kapitalismen (och dess urbana cellformer) blir s� till den enda formation som �ger en utvecklingskapacitet � ja, den identifieras med sj�lva historiciteten. D�rmed uppkommer ocks� behovet att finna en yttre, tillf�llig orsak eller �prim�r drivkraft�, som kan f�rklara dess ursprung: �ppnandet av handelsv�gar, f�rst i Medelhavsomr�det och sedan �ver Atlanten, en yttre och tillf�llig utveckling i f�rh�llande till landsbygdens feodala f�rh�llanden, som i sig sj�lva inte hade n�gon utvecklingspotential. Den kapitalistiska v�rldsmarknaden blir p� s� s�tt inte bara historiens teleologiska resultat: den �r samtidigt ocks� dess utg�ngspunkt. Marknaden och bytesprincipen framst�r som den sj�lvgenererande �motorn� bakom all utveckling, antingen den �ger rum under antiken, feodalismen eller kapitalismen. Polanyi p�pekade redan f�r l�nge sedan den ortodoxa ekonomiska historiens misstag att betrakta marknaden som m�let f�r all ekonomisk verksamhet och v�rldsmarknaden som �den naturliga f�ljden av marknadens utbredning�.[235]
Senare blev detta den centrala stridsfr�gan i debatten inom marxistisk historieskrivning om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism, som utl�stes av Sweezys kritik av Dobbs bok Studier i kapitalismens utveckling och f�rdes i Science and Society 1950-53.[236] Sweezy upprepade Pirennes klassiska tes: stadsmarknaden, som baserades p� l�ngdistanshandeln, var det feodala produktionss�ttets motor och uppl�sande kraft. Dobb hade redan i sina Studier kritiserat den �tskillnad mellan �naturahush�llning� och �bytesekonomi� som �tv� of�renliga ekonomiska system�, som denna tes f�ruts�tter. Han tillbakavisade denna dualistiska modell som en ahistorisk f�rest�llning om marknaden, l�sgjord fr�n de betingelser som marknadsmekanismen verkade under: med andra ord ett �verf�rande av den nyklassiska ekonomins grundantaganden p� historien.[237] Samtidigt f�rnekade han inte den roll st�derna och handeln spelade f�r feodalismens nedg�ng, men varucirkulationens betydelse f�r utvidgningen av en specialiserad marknadsproduktion p� landsbygden och f�r en p�skyndad socioekonomisk differentiering inom bondeklassen liksom inom (och i mots�ttning till) det urbana skr�v�sendet integrerade Dobb p� ett nytt s�tt som �en underordnad faktor� i den feodala ekonomins kris och nedg�ng. Han f�rnekade inte heller helt st�dernas kapitalistiska karakt�r inom det feodala produktionss�ttet.[238] Sedan dess har tendensen inom den historiska forskningen varit, att st�derna behandlats som en best�ndsdel av det feodala produktionss�ttet, med argumentet att st�derna var f�renliga med feodalismen i Europa; de hade ett feodalt ursprung och k�pmannakapitalet var en integrerad best�ndsdel av det feodala produktionss�ttet.[239]
Detta syns�tt ligger i linje med tendensen att tillbakavisa den dualistiska modellen f�r �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism � de kapitalistiska urbana marknadernas mots�ttning till den statiska feodala �behovst�ckningsekonomin� p� landsbygden � och med f�rs�ket att finna specifika dynamiska �lagar�, som best�mmer det feodala produktionss�ttets utveckling och kris p� motsvarande s�tt som den kapitalistiska ackumulationens inneboende lagar.
Detta reser emellertid ett problem. Om man utg�r fr�n medeltidsstadens och k�pmannakapitalets specifika st�llning inom det feodala produktionss�ttet, vilka �r d� orsakerna till den v�steuropeiska �urbana revolutionen�, som m�jliggjorde uppl�sningen av detta produktions�tt och senare ledde till landsbygdens underordning under staden? Hur kan st�derna p� samma g�ng vara b�de �inre� och �yttre� faktorer? Vilken �r den specifika form f�r mots�ttningen mellan stad och land, som � ena sidan var inneboende i den v�steuropeiska feodalismen och som � den andra verkade uppl�sande p� den? Om vi tillbakavisar � vilket vi enligt min mening borde g�ra � den dualistiska hypotesen f�r s�v�l marknadens som kapitalismens och st�dernas historia, s� m�ste vi anta en grundl�ggande diskontinuitet, som redan Marx gav en teoretisk framst�llning. I hans f�rsta skiss till det �civila� samh�llets historia i Tyska ideologin upptr�der delningen mellan stad och land, mellan kapital och jordegendom, som den centrala drivkraften i den autonoma, materiella utvecklingen av det civila samh�llets mots�ttningar fram mot en marknad, som �r best�md av den klassm�ssiga uppdelningen. Detta st�r i mots�ttning till Hegel, som uppfattade polariseringen mellan st�derna (sf�ren f�r korporativ organisation) och landsbygden (�s�tet f�r etiskt liv vilande p� natur och familj�) som endast ett moment � �delningsfasen� � p� v�gen till det h�gre f�rverkligandet av universaliteten i staten.[240]
I en passage i Kapitalet (Band 1, kap 12) griper Marx tillbaka p� denna tidiga skiss, och best�mmer �tskillnaden mellan stad och land som �grunden f�r varje arbetsdelning som �r v�l utvecklad och tillkommen genom varuutbyte�. Han g�r emellertid vidare f�r att visa, att denna �tskillnad, som en grundval f�r varje samh�llelig arbetsdelning, �r gemensam f�r de mest skilda samh�llsformationer � t ex verkar den i den indiska bykommunen med �naturlagens oemotst�ndliga auktoritet�. Denna samh�lleliga uppdelning l�gger endast grunden f�r st�dernas existens som s�dana. Av detta f�ljer att den inte (som hos Smith) kan sammanblandas med den kapitalistiska marknadens arbetsdelning och inte heller med den kapitalistiska staden, som f�ruts�tter att alla etablerade specialiseringar, som vilar p� traditionsbundna �msesidiga beroenden, uppl�ses och omf�rdelas genom det indirekta medium som utg�rs av marknadens prisr�relser. Denna nya form av samh�llelig arbetsdelning kan inte heller likst�llas med den tekniska organisationen av detaljoperationer inom manufakturen, eftersom i detta fall �endast den sammansatta produkten �r en vara�, vilket f�ruts�tter �kapitalistens direkta herrav�lde �ver m�nniskor som endast �r delar i den mekanism som tillh�r honom�. Det kan s�ledes inte vara fr�ga om n�gon linj�r utveckling av �marknaden� fr�n den samh�lleliga arbetsdelningen. Den kapitalistiska staden � och det motsvarande mots�ttnings-/underordningsf�rh�llandet mellan stad och land � utvecklas inte fr�n sin antika eller feodala form till sin kapitalistiska. Den kapitalistiska stadens dominans, liksom fabrikssystemets dominans, som har l�nearbetet som sitt raison d'etre, �r resultat av ett historiskt brott � kapitalets �arvssynd�, dess �ursprungliga ackumulation�. Lika lite som den kapitalistiska staden v�xer fabriken organiskt fram ur en samh�llelig evolution.
Vilka �r d� diskontinuiteterna eller �stadierna� i denna �verg�ng? Marx definierade de v�steuropeiska feodala st�dernas egenart p� f�ljande s�tt: �Den klassiska antikens historia �r en historia om st�der, men st�der som �r grundade p� jordegendom och jordbruk; den asiatiska historien �r en slags odifferentierad enhet av stad och land (de verkligt stora st�derna �r h�r inte annat �n kungliga l�gerplatser, en utv�xt p� den egentliga ekonomiska strukturen); medeltiden (germansk tid) utg�r fr�n landsbygden som s�te f�r historien, vars vidare utveckling sedan utspelas i mots�ttningen mellan stad och land; den moderna historien utg�rs av landsbygdens urbanisering, inte som under antiken av stadens ruralisering.�[241]
Denna sibyllinska antydan om den dynamiska mots�ttning mellan stad och land, som �r specifik f�r det feodala produktionss�ttet, skall st�llas i relation till Marx' analys av k�pmannakapitalet i Kapitalets tredje band. Marx avvisar en evolution�r historia om kapitalet, som utg�r fr�n det borgerliga bytets kategorier (den �gemene frihandlarens sf�r�), eftersom dessa kategorier � marknadens frihet och likhet � endast �r en framtr�delseform f�r de samh�lleliga produktionsf�rh�llandena, s�dana dessa uttrycks genom den f�rvr�ngande lins som relationen mellan arbetsprodukterna utg�r. Cirkulationssf�ren, i vilken k�pmannakapitalet � �kapitalets f�rsta fria form� � uppst�r, och som bildar grundvalen f�r medeltidens urbana ackumulation, f�rflyttas av den borgerliga politiska ekonomin �fr�n sin f�rhistoria och in i samtiden�, och p� s� vis motiveras �kapitalets eviga r�tt till det fr�mmande arbetets frukter ... utifr�n den enkla och 'r�ttvisa' lagen om det ekvivalenta bytet�.[242] Tillv�gag�ngss�ttet borde ist�llet vara det �rakt motsatta.� [243]
�ven om k�pmannakapitalet s�kert bidrar till det feodala produktionss�ttets uppl�sning, s� �r det �of�rm�get att sj�lvt �stadkomma eller f�rklara �verg�ngen fr�n ett produktionss�tt till ett annat�. Sj�lva existensen av varuproduktion och cirkulationskapital �r inte tillr�cklig f�r att en uppl�sningsprocess skall leda till kapitalistisk produktion. �D� skulle det antika Rom, Bysans etc ha avslutat sin historia med fritt arbete och kapital�, n�r ist�llet �denna uppl�sning i sj�lva verket ledde till landsbygdens herrav�lde �ver staden�. Vart k�pmannakapitalets uppl�sande inverkan leder eller, med andra ord, �vilka nya produktionss�tt som tr�der ist�llet f�r de gamla, �r inte avh�ngigt handeln utan karakt�ren av det gamla produktionss�ttet�.[244]
I sj�lva verket �r k�pmannakapitalets autonoma utveckling, som vilar p� prisskillnader mellan �tskilda marknader och produktionssf�rer (k�pa billigt och s�lja dyrt), �omv�nt proportionell mot den grad i vilken produktionen inte underordnats kapitalet�. Dess yttre f�rh�llande till produktionen �r sj�lva betingelsen f�r dess existens, eftersom det upptr�der som �f�rmedlare� mellan �extremer som det inte kontrollerar och mellan f�ruts�ttningar som det inte skapar�. K�pmannakapitalet kan endast omf�rdela merv�rde genom ov�ntade profiter: d�rav dess nyckelroll i den ursprungliga kapitalackumulationen. Men det kan inte vara en k�lla till en permanent, sj�lvreproducerande ackumulation. �ven om det tillsammans med sin ockerverksamhet, spekulation i knapphet osv, spelar en viktig f�rberedande roll, s� kan det inte spela en avg�rande endogen roll i �verg�ngen.
Dessa �verv�ganden m�jligg�r en mer precis definition av enheten/mots�ttningen mellan st�der och urban �kapitalism� i det feodala produktionss�ttet. Det �kapital� och de �marknader�, som l�g till grund f�r st�dernas tillv�xt under feodalismen, var inte p� n�got s�tt direkta f�reg�ngare till den kapitalistiska v�rldsmarknaden. Det �r felaktigt att tolka de medeltida st�dernas �frihet� som att de helt enkelt befann sig utanf�r det feodala sammanhanget. Ist�llet best�mde detta sammanhang k�pmannakapitalets frihet som �utv�ndig�, liksom det angav dess gr�nser. St�dernas autonomi innebar inte att de utgjorde �icke-feodala �ar� (Postan), och deras frihet och utveckling som korporativa enklaver var heller inte en f�ljd av �deras egna str�vanden�, som Webers historicistiska formulering ger sken av. Den hade snarare sitt ursprung och sina gr�nser i suver�nitetens uppsplittring, som var en f�ljd av det sammanfall mellan politiska och ekonomiska underordnings-/till�gnelsef�rh�llanden som definierade det feodala produktionss�ttet. Det var just f�rekomsten av denna korporativa urbana autonomi som ett �kollektivt herrav�lde� inom ramen f�r en cellul�r struktur, baserad p� en �niv�uppdelad� suver�nitet, som befordrade k�pmannakapitalets framskridna utveckling i den medeltida staden. S�ledes var den urbana �kapitalismen� b�de inre och yttre i f�rh�llande till det feodala produktionss�ttet � eller, mer precist, detta var en betingelse f�r den urbana �kapitalismen�. I ljuset av detta b�r man omtolka begreppen �inre� och �yttre� i kontroversen mellan Sweezy och Dobb. Dessa st�ders �motst�nd� var en form av opposition, som utgick fr�n deras st�llning som ekonomiskt-korporativa myndighetsomr�den: detta m�ste betraktas som ett element som �r lika inneboende i feodalismen som godsekonomins uppg�ng och nedg�ng � ja, som ett element, som definierades just genom denna samexistens. L�ngt ifr�n att vara statisk eller helt �lantlig� till sin karakt�r, var feodalismen det f�rsta produktionss�ttet i historien, som � p� grund av avsaknaden av en statlig suver�nitet � gav den urbana produktionen och k�pmannakapitalet en strukturellt oberoende st�llning.
Denna �inneboende utv�ndighet�, som i Europa m�jliggjorde det urbana kapitalets sj�lvst�ndiga tillv�xt, er�vrandet av handelsv�gar osv, st�r i skarp kontrast till den ��sterl�ndska staden�, som genom olika beroendef�rh�llanden var bunden till centralmaktens �den, och d�r en politisk fragmentisering bara f�rekom i perioder av inre anarki. I Kina gjorde inte �stadsluften� n�gon fri: medan stadens murar i Europa var avsedda att skydda den juridiska autonomin i f�rh�llande till landsbygden, s� var de h�r f�rsvarsbastioner f�r en h�gre, tributindrivande auktoritet, som i stadens morfologi representerades av den avskilda, bef�sta �innerstaden�, som var reserverad f�r byr�kratin. Staden �gde heller inte n�gon social autonomi: dess sociala struktur, som baserades p� klaner, sl�ktskapsrelationer och religi�sa sekter, var en direkt f�rl�ngning av landsbygdens.[245] Det �r belysande att j�mf�ra dessa f�rh�llanden med de oberoende handelssamh�llen, som v�xte fram vid sidan av adelns borgst�der i Japan under den decentraliserade Ashikaga-perioden. Det fr�msta exemplet var den fria handelshamnen Sakais spektakul�ra tillv�xt till �ver 50 000 innev�nare � av de jesuitiska mission�rerna beskrevs den som �Japans Venedig�.[246]
Den feodala stadens framv�xt stod i n�ra samband med godsekonomins utveckling. Godsekonomin baserades p� en direkt till�gnelse av b�ndernas merarbete och jordr�nta (produktionsmedlen var i h�nderna p� de omedelbara producenterna och �det politiska f�rh�llandet mellan herre och underlydande var d�rf�r en v�sentlig del av det ekonomiska till�gnelsef�rh�llandet�[247]), men den var p� inget s�tt ett statiskt system f�r behovsproduktion, utan utgjorde den verkliga, bakomliggande motorn i det feodala produktionss�ttet och i dess kriser fr�n 1300-talet. B�ndernas motst�nd mot merarbete p� huvudg�rden, kampen f�r att f� �gna sitt arbete �t familjens g�rd och f�r att f� beh�lla en s� stor del av arbetsprodukten som m�jligt, den st�ndiga expansionen av det fria jord�gandet och kampen f�r landsbygdens befrielse (landsbygdskommunerna i Frankrike och Italien) var knappast �sekund�ra� strider, �protestr�relser� utan n�gon inverkan p� de sociala f�rh�llandena eller rena imitationer av urbana initiativ. Den omvandling av den feodala r�ntan som frambringades av denna kamp � fr�n arbetsr�nta till produkt- eller penningr�nta � �ndrade visserligen inte den feodala r�ntans grundl�ggande natur � jordherrens direkta till�gnelse av obetalt merarbete � men genom att detta merarbete fixerades till en konstant storhet stimulerades emellertid tillv�xten av en oberoende varuproduktion och en differentiering inom bondeklassen. Marx framh�ll sj�lv de dynamiska m�jligheter som var inneboende i det feodala produktionss�ttet, och d� inte bara i extensivt-territoriellt avseende, utan ocks� i form av kampen om merproduktens uppdelning. Det var framf�r allt utg�ngen av denna kamp som satte gr�nserna f�r feodalherrens huvudg�rdsekonomi, och som d�rmed �ven best�mde de alternativa l�sningsm�jligheterna p� 1300-talets kris (en seger f�r jordherrens till�gnelse av tv�ngsarbete i �steuropas �andra livegenskap�; en seger f�r b�ndernas varuproduktion och uppkomsten av en klass av bondejordbrukare � yeomen eller laboureurs � i V�steuropa).[248] Bondeupproren, som n�dde sin h�jdpunkt med intensifieringen av arbetsplikterna i samband med arbetskraftsbristen under 1300-talet, var �lika oskiljaktligt f�rbundna med den seigneuriella regimen som strejker �r med storkapitalismen� (Bloch). Den seglivade historiska myten om den passiva bondeklassen (trots de uppenbara samtida bel�ggen f�r motsatsen) m�ste st�llas mot den nyckelroll som bondeklassen spelade i krisen f�r huvudg�rdsekonomin, mot bondeklassens kvarlevande i n�stan hela Europa och framf�r allt mot dess seger i Frankrike 1789.[249]
Denna myt om den passiva bondeklassen �r motstycket till myten om det revolution�ra urbana borgerskapet. Men, som Hilton har p�pekat, j�mf�rt med den grundl�ggande kampen om merprodukten p� landsbygden, g�llde de urbana kommunernas kamp endast �f�rdelningen av �verskottet sedan det fr�ntagits de omedelbara producenterna�.[250] P� liknande s�tt visar Porchnevs pionj�rarbete om de franska bondeupproren i samband med 1600-talets kriser, i vilka det urbana borgerskapet st�llde sig p� adelns sida i f�rsvaret av den samh�llsordning som baserades p� indrivning av jordr�nta, hur dessa uppror utgjorde �motorn� bakom det urbana borgerskapets refeodalisering inom ramen f�r den nya absolutistiska �statsfeodalismen�.[251]
Denna avsaknad av en revolution�r ambition fr�n st�dernas sida och borgerskapets st�ndiga �svek� till f�rm�n f�r den gamla ordningen (i egenskap av den gamla ordningens borgen�r), som Engels fann i Tyskland b�de 1528 och 1848, m�ste ses mot bakgrund av det objektivt konvergerande intresset av en utsugning av landsbygden. Denna intressekonvergens varade s� l�nge som jordr�ntan i sina olika former var det huvudsakliga s�ttet att till�gna sig merprodukten och kapitalet f�rblev utv�ndigt i f�rh�llande till produktionsprocessen.
I detta historiska sammanhang innebar stadens st�llning som en �kollektiv herre� ocks� en st�llning som ett korporativt monopol, och det var fallet s� l�nge som den underst�ddes av den absolutistiska staten. �St�der blev s�rskilda ekonomiska och sociala enheter just p� grund av att vissa platser avskildes och skyddades av lagar och privilegier, vilka gjorde dessa platser till marknads- eller produktionscentra och helt eller delvis f�rv�grade den omgivande landsbygden s�dana r�ttigheter.� Handeln var �str�ngt f�rbeh�llen de som hade anslutit sig till en stads handelsskr�.[252] Pirennes frihandelsliberala f�rdomsfullhet gjorde honom ben�gen att betrakta den medeltida stadens restriktiva monopolkarakt�r som ett hinder f�r den fria cirkulation som representerades av den �dynamiska� l�ngdistanshandeln. Ist�llet m�ste st�dernas exklusiva anspr�k betraktas som sj�lva f�ruts�ttningen f�r k�pmannakapitalets utveckling p� detta stadium. Vi f�r inte gl�mma den feodala karakt�ren hos den tidiga �kapitalismen� � en cirkulation baserad p� det fria ekvivalentbytet tillh�r den fullt utvecklade kapitalistiska marknaden. �ven s� sent som p� 1700-talet var marknaderna i st�rre delen av Europa begr�nsade till ett best�mt spektrum av varor, l�nerna betalades ofta in natura och kommersialiseringen av jordbrukets produkter var bara delvis genomf�rd. Sj�lvhush�llning, byteshandel och betalning i naturaprodukter begr�nsade allm�nt penningtransaktionernas utbredning och d�rmed ocks� marknadens dominans. 1751 uppskattade Galiani att 50 % av transaktionerna i Neapel �gde rum utanf�r marknaden: �b�nderna, som utg�r tre fj�rdedelar av v�rt folk, k�per inte ens en tiondel av sin konsumtion med reda pengar�.[253]
Marknaden gav en begr�nsad f�rdel, och �er�vringen� av den kr�vde att man tvingade fram ett produktions- och handelsmonopol gentemot landsbygden och rivaliserande st�der. S� l�nge marknaden vilade p� prisskillnader mellan �tskilda produktionssf�rer, inom vilka producenterna inte var skilda fr�n produktions- och existensmedlen, kunde handel endast f�rekomma i systemets sprickor och genom monopolisering av utbudet av ett begr�nsat antal produkter. Den var ocks� beroende av politisk gunst: den var �mer av en tributsstruktur �n en handelsstruktur�.[254]
Handeln lyckades p� intet s�tt frig�ra sig fr�n denna monopolistiska struktur: den var ist�llet beroende av st�dernas framg�ngar i att f�rs�kra sig om gynnade positioner som mellanh�nder genom stapelr�ttigheter, koncentration och dirigering av bytestransaktionerna till den egna marknaden, inf�rande av f�rs�ljningstv�ng och utest�ngning av fr�mlingar fr�n tilltr�de till stadens marknad med hj�lp av �lagar mot fiender� etc. I medelhavsomr�det vilade den urbana ekonomin p� ett utbudsmonopol p� vissa nyckelvaror, som f�rsvarades med embargon, allianser, krig och sj�r�veri riktade mot rivaliserande st�der: krig, diplomati och handel var ett och detsamma. (Pisas �de �r belysande: f�rst f�rlorade staden mot Genua � 1284 byggde genovesarna och en pir �ver Arnos mynning och t�ppte till hamnen med slam � och sedan mot Florens.) Detta innebar ocks� att landsbygden utest�ngdes fr�n st�dernas bytesmonopol och fr�n skr�nas monopol p� hantverksproduktion: f�rhindrandet av en hantverksproduktion av l�gre kvalitet utanf�r st�dernas murar var s�rskilt k�nnetecknande f�r 1200-talets flaml�ndska textilcentra. H�r genomf�rde man straffexpeditioner f�r att f�rst�ra v�vstolar och valkningskar i n�rbel�gna byar i syfte att skapa ett industriellt vakuum och ett omland f�r produktionen av r�material och f�rs�ljningen av stadstillverkade produkter. I Skottland omgavs de kungliga borgst�derna av fria omr�den, inom vilka �endast stadens borgerskap fick bedriva n�gon form av minuthandel, �ven vad g�llde inhemska varor�. Detta monopol br�ts f�rst p� 1600-talet, och d� endast till viss del. I Flanderns fall har textilst�dernas misslyckande med att utveckla en form av �stadsstat� tillskrivits att �borgerskapet uteslutande �gnade sig �t staden och �t sina urbana intressen�. De hade en �tendens att avsk�rma sig fr�n landsbygden�, som medf�rde att de inte lyckades uppr�tta en livsduglig ekonomisk enhet av stad och land.[255] �Staden omsl�t marknaden och f�rhindrade dess vidare expansion�, som Polanyi formulerade det. Stadens tillv�xt vilade p� dess exklusiva r�ttigheter (ban), som garanterade monopolst�llningen i f�rh�llande till landsbygden och som gjorde det m�jligt f�r den att �ekonomiskt exploatera landsbygden genom monopolpriser, skattesystem, skr�organisationer, direkt svindel och ocker�.[256] Framv�xten av oprivilegierade f�rst�der (banlieu) innebar att de fattigare arbetarna och hantverkarna kunde hysas utanf�r stadsmurarna och d�rmed ofta utanf�r stadens privilegierade omr�de.
�ven om detta monopol, och de juridiska f�rh�llanden som m�jliggjorde det, innebar att staden som en kollektiv, korporativ enhet, var en anomali i f�rh�llande till den feodala maktens vertikala artikulation p� landsbygden, s� var staden inte desto mindre beroende av denna �feodala infattning� f�r f�rsvaret av sina privilegier. I England, d�r dessa stadsmonopol trots allt var begr�nsade, v�xte st�derna fram inom ramen f�r �ett samh�lle som dominerades av kyrkliga och v�rldsliga herrar, vilka tog en del av profiterna och satte sin pr�gel p� m�nga st�der, innan de f�rlorade sitt grepp � om de n�gonsin gjorde det�. Under alla omst�ndigheter var sj�lvstyrelse och ekonomiska privilegier en nyckel till tillv�xt, vilket framg�r av att de st�der som inte lyckades f�rv�rva de viktigaste r�ttigheterna, t ex r�tten till egna spannm�ls- eller valkningskvarnar � Warwick, St. Albans, Wells, Bury St. Edmunds osv �, h�mmades i sin tillv�xt.[257]
I Italien, d�r stadsstaten ocks� gjorde staden till jordherre, pr�glades kartan av �vidstr�ckta feodala herrad�men i vars mellanrum kommunerna k�mpade f�r att uppr�tth�lla en hotad sj�lvst�ndighet�. L�nsv�sendet levde kvar p� stora delar av Italiens landsbygd och st�derna var � b�de milit�rt och f�r sin f�rs�rjning � beroende av de stora lokala vasallerna. Det f�rklarar ocks� condottieri-dynastiernas uppkomst i st�derna � deras herrad�men i Romagna, Estensis makt �ver Ferrara, Viscontis �ver Milano osv �, som snarare var regel �n undantag.[258] P� samma s�tt var de hanseatiska handelsst�derna, �ven d� de stod p� h�jden av sin makt, beroende av den tyska riddarordens feodala beskydd f�r sina handelsprivilegier.[259]
Inget klarg�r b�ttre begr�nsningarna f�r dessa urbana ekonomier �n deras nedg�ng och involution i samband med v�rldsmarknadens expansion och uppr�ttandet av territoriella statsmakter fr�n 1500-talet. Denna utveckling sammanf�ll med en spekulationsboom f�r handelskapitalet, som baserades p� kolonialhandeln och de statliga krediterna: nedg�ngen f�r medelhavsst�derna, som en f�ljd av deras underordning under de nya monarkierna (nederlaget f�r communeros, er�vringen av Florens, Habsburgs herrav�lde �ver Italien), var ingen tillf�llig h�ndelse orsakad av �atlantiska uppt�ckter�. Det italienska kapitalet hade stor del i dessa uppt�ckter, och den atlantiska expansionen var, som Braudel visat, till en b�rjan bara en kommersiell utvidgning av medelhavsomr�det. Nedg�ngen f�r de italienska st�derna berodde snarare p� k�pmannakapitalets egna objektiva begr�nsningar och d�rmed p� dess of�rm�ga att skapa en tillr�ckligt bred produktionsbas f�r kapitalackumulation. Denna of�rm�ga � utanf�r Nordv�steuropa � att �verskrida de exklusiva skr� � och stadsr�ttigheterna och d�rmed produktionen av kvalitetsprodukter f�r en allt smalare marknad, betraktar Cipolla som den viktigaste orsaken till den italienska stadsekonomins nedg�ng. De �begr�nsningar� som m�jliggjorde handelskapitalets autonomi i det feodala produktionss�ttet upptr�dde nu som hinder f�r kapitalismens utveckling: �Situationen blev den omv�nda ... St�derna som tidigare k�mpat f�r inr�ttandet av ett nytt progressivt ekonomiskt system blev nu centra f�r de intressen som stod emot den nya utvecklingen.�[260]
Denna utveckling �tf�ljdes av en involution i riktning mot rikedomens renti�rform: det urbana kapitalets flykt till jordf�rv�rv, statliga skuldsedlar och skattef�rpaktning (Casa di San Giorgio i Genua, monti i Florens). P� detta s�tt omvandlades den urbana eliten till en aristokrati av jord�gare och renti�rer och sm�lte efter hand samman med den adel som levde i staden l�ngt fr�n sina gods. Denna �refeodalisering� av staden genom k�pmannakapitalets omvandling till r�ntetagare skall inte betraktas som ett �f�rr�deri� fr�n bourgeoisiens sida i str�van efter social status (detta skulle f�ruts�tta en mots�ttning mellan klassintressen som kan �f�rr�das�); inte heller, som Peter Burke g�r i en ny studie av Venedigs och Amsterdams eliter, som en �f�r�ndring av livsstilen� fr�n en f�retagar- till en renti�rmentalitet k�nnetecknad av ostentativ konsumtion. Det skulle bara inneb�ra att man accepterade det samtida f�rd�mandet f�r moraliskt f�rfall, vilket vore detsamma som ett subjektivistiskt och elitistiskt uppgivande av historisk f�rklaring.[261]
Snarare b�r man betrakta denna �refeodalisering�� liksom Spaniens nedg�ng � som en f�ljd av den handelskapitalistiska boomens os�kra, spekulativa karakt�r, som tydligt framgick av omslaget i 1600-talets kris. Denna boom gynnade stadsrikedomens �verg�ng till s�dana ockrande former som f�rpaktning av r�nta och skatt: det historiska resultatet av denna �renti�rfeodalism� � sammansm�ltningen av handelskapital och jordegendom � var att r�ntan fiskaliserades p� nationell bas (Porchnev) i den absolutistiska staten, vilket ytterligare f�rdjupade den klyfta mellan stad och land, som uppkommit genom de i staden residerande adliga jord�garnas skulds�ttning och handelskapitalets kreditgivning. Liksom �verg�ngen till penningr�nta endast inneb�r en f�r�ndring av r�ntans form s� beh�ver � ceteris paribus � inte stadskapitalets jordf�rv�rv, k�p av adelstitlar och f�r-varvande av seigneuriella inkomstk�llor p� n�got s�tt leda till kapitalistiskt arrendejordbruk � dvs Englands �direkta v�g� till kapitalistiskt jordbruk, s�dan Marx har beskrivit den. Den kommersialisering av jordbruket som utg�r fr�n staden kan lika g�rna leda till en f�rst�rkning av ett yttre r�nti�rf�rh�llande, som vilar p� stadens dominans och som bara koncentrerar de feodala pl�gorna, de seigneuriella inkomsterna och kyrkotiondet p� en kommersiell bas, vilken mottagarna av dessa inkomster inte hade n�got intresse av att rasera. I sj�lva verket �tf�ljdes landsbygdens kommersialisering allm�nt av en feodal reaktion. P�lagorna blev mer betungande och gav upphov till en v�g av bondeuppror riktade mot den fiskala och seigneuriella exploateringen, som n�dde sin h�jdpunkt vid mitten av 1600-talet. Den absolutistiska staten var f�rst och fr�mst ett maskineri f�r indrivandet av jordr�nta, i vilken st�derna hade lika stort intresse som adeln.[262]
Stadskapitalets inverkan p� landsbygdssamh�llet skedde framf�r allt via ockerkapital, genom exploatering av landsbygdens brist p� krediter (som f�rst�rktes genom �verg�ngen till penningr�nta och de �kade skattep�lagorna), genom spekulation i spannm�lspriser och spannm�lsknapphet, genom f�rpaktning av feodala int�kter och prestationer. Ockrandet �n�rs� av det gamla produktionss�ttet utan att f�r�ndra det. Det �r, liksom k�pmannakapitalet, beroende av en f�rkapitalistisk marknad och av varuproduktion i liten skala, men det f�rst�rks ocks� genom skatteutplundringen. Skattef�rpaktaren och ockraren f�ljs karakteristiskt nog �t (Duby). Dominansen f�r det r�nteb�rande kapitalet (som baseras p� r�nta fr�n jordegendom och p� andra, �konstituerade� r�ntor, dvs p� former av ockerr�nta) illustreras v�l av den �mellanform� av arrende � mezzadria eller andelsbruk � som var utbredd i Italien och Sydfrankrike: h�r delas produkten mellan stadskapitalet och den brukande bonden i proportion till deras respektive investeringsutl�gg. Denna ��verg�ngsform�, som f�rbinder k�pmannakapitalet och bondejordbruket med varandra (Marx, Kapitalet III, kap 47), var helt uppenbart inte en ��verg�ngsform� i en historisk, dynamisk mening: utvecklingen av denna form av ockerr�nta skedde mer inom ramen f�r �n i mots�ttning till landsbygdssamh�llets feodala struktur. Trots en br�dmogen utveckling av kapitalistiskt jordbruk i det konstbevattnade Po-omr�det tenderade stadskapitalets investeringar i det italienska jordbruket att refeodalisera f�rh�llandena inom jordbruket.[263] Denna �verg�ng i staden till renti�rrikedom kan inte f�rklaras av �f�retagarmentalitetens� f�rsvagning: under de givna konjunkturella omst�ndigheterna gav f�rv�rvandet av segneuriella titlar och inkomster en s�krare utdelning �n handelskapitalistiska investeringar. Genuas investeringar i Syditaliens vete, olja, silke och andra kommersiella gr�dor gav en avkastning p� mer �n 30 %. Den venetianska aristokratins flyttning till terra firma berodde inte enbart p� en f�rk�rlek f�r den palladiska arkitekturen, utan �tf�ljdes ocks� av en intensifiering av det seigneuriella brukningssystemet genom kommersiell odling av majs och hampa samt p� boskapsuppf�dning.[264] Denna �kapitalisms� eller mer precist �renti�rfeodalisms� paradox var att jordbrukets kommersialisering snarare f�rst�rkte �n mildrade b�ndernas feodala p�lagor.
I �steuropa skedde liknande tillbakag�ng f�r de privileigierade �fria� st�derna, som var baserade p� skr�produktion: h�r var st�dernas autonomi mycket starkt begr�nsad av den seigneuriella ekonomin och de f�rsvagades d�rtill genom sin st�llning som mellanled i transitohandeln med V�steuropa, och v�rldsmarknadens expansion ledde till en underordning av st�dernas borgerskap i en seigneuriell exportekonomi som grundades p� tv�ngsarbete. Det f�rmodade antitetiska f�rh�llandet mellan feodalism och handel, som h�rstammar fr�n den dualistiska modellen, d�r stad och land representerar skilda produktionss�tt, och fr�n antagandet om ett ekologiskt-rumsligt samband mellan st�der och feodalismens nedg�ng (Sweezy: �N�ra handelns centra �r inverkan p� den feodala ekonomin kraftigt uppl�sande; ju l�ngre bort vi f�rflyttar oss tenderar effekten att bli den motsatta.�), kan inte f�rklara de olika former feodalismen antagit i kommersiella jordbruksekonomier� och inte bara i �steuropa � fr�n medeltiden och fram�t. I Mellaneuropa (B�hmen, Sachsen, �sterrike), d�r den inhemska marknaden hade en gynnsam utveckling fram till trettio�riga kriget, uppn�ddes en slags �mellanst�llning�: reaktionen p� godsens arbetskraftsbrist var h�r antingen h�gre l�ner eller �kat tv�ngsarbete, medan de fria st�dernas hantverk konkurrerades ut av den billigare produktionen i de �dom�nst�der�, som fria fr�n skr�v�sendets regleringar v�xte upp p� de feodala godsen. De fria st�derna med sina vidstr�ckta egendomar tenderade �att sl� in p� samma ekonomiska politik som de aristokratiska magnaterna�.[265]
I Frankrike, d�r den urbana renti�rrikedomens dominans f�rst�rktes av att st�dernas privilegierade st�llning bef�stes under l'ancien r�gime, blev stadens �utv�ndiga� relation till landsbygden alltmer markerad: renti�ren �avl�gsnade sig alltmer fr�n sin inkomstk�lla ... fj�rmade sig fr�n �kerf�lten, dessa '�demarker' som man alltsedan Moli�re f�raktat: han tillh�r staden, ja huvudstaden, antingen provinsens, nationens eller kungens ... Renti�rens och r�ntebetalarens intressen och boningsort st�llde dem alltf�r tydligt p� motsatta sidor�.[266] Detta f�rklarar st�dernas begr�nsade och kortvariga motst�nd mot den kungliga centraliseringen � st�dernas deltagande i Ligan eller Fronden � och det faktum, att den urbana koncentrationen av jordrikedom kraftigt f�rst�rktes av den kungliga absolutismen. Arthur Youngs f�rv�ning �ver kontrasten mellan Bretagnes landsbygd och v�lst�ndet i Nantes hamn � �ingen f�ljsam �verg�ng fr�n sorgl�shet till v�lm�ga, utan ett abrupt spr�ng fr�n fattigdom till �verfl�d� � pekar p� en grundl�ggande svaghet i de betingelser, under vilka den ursprungliga ackumulationen f�rsiggick i Frankrike.
1600-talets kris, som f�rst beskrevs i Hobsbawms artikel fr�n 1954, avsl�jade svagheten hos den v�rldsmarknad som baserades p� ett spekulerande handelskapital och feodala produktionsf�rh�llanden i staden och p� landsbygden. �Ekonomiska uppsving m�ngfaldigar verksamheterna, kriserna g�r ett urval bland dem� (Vilar). Det konjunkturella uppsvingets omslag drog ner de feodala och merkantila stadsekonomierna, som hade verkat p�drivande i uppsvinget, till en underordnad andrahandsposition (i Spanien, Italien och senare Nederl�nderna), eftersom deras egen produktionsbas var alltf�r svag. Endast i England var den p� kolonialhandeln grundade spekulationen i st�nd att skapa underlaget f�r en helt autonom produktiv ackumulation och f�r hemmamarknadens tillv�xt. Annars f�rblev k�pmannakapitalet � s�v�l inom handeln som produktionen � ett omf�rdelande f�rmedlingsled mellan producent och konsument. S� l�nge kapitalet inte tr�ngt in i sj�lva produktionssf�ren och den integrerade v�rldsmarknaden (med sina genomsnittspriser och l�ngsiktiga prisr�relser) inte existerade, grundades k�pmannakapitalets dominans p� skillnaderna mellan kostnadspris och f�rs�ljningspris: dess f�ruts�ttning var en v�rldsekonomi som (f�r att citera Braudel) var �omfattande men svag�.[267]
� andra sidan �skapar den ursprungliga kapitalackumulationen sin egen f�rst�relse� (Vilar). Uppkomsten av en v�rldsmarknad d�r skillnaderna i kostnadspris utj�mnas � dvs uppr�ttandet av v�rldsmarknadspriser � sammanf�ll med bomullshandeln och en �kad exploatering av hemmamarknaden. 1700-talets produktiva reaktion p� inflationstrycket (det kapitalistiska fabrikssystemet) revolutionerade den existerande samh�lleliga arbetsdelningen och stadshierarkin, genom att underkasta handelns ov�ntade profiter under marknadsprisernas disciplin och reducera dem till blotta inkomster fr�n distributionssf�ren.[268]
Den demografiska obalansen, som var en f�ljd av denna svaga produktiva bas och den d�rav f�ljande instabiliteten, utj�mnades genom de stora huvudst�dernas tillv�xt: Neapels eller Konstantinopels hypertrofi blev regel i 1600-talets Europa. Metropolernas oproportionerliga tillv�xt n�rdes av proletariseringen och befolknings�verskottet p� landsbygden; metropolerna kunde erbjuda l�n under alla �rstider och koncentrationen av renti�r- och statsinkomster medf�rde en �kning av tj�nsteprestationerna. Den h�ga andel, som randsyssels�ttningar, tj�nare, �nkor och ogifta kvinnor, prostituerade, rotl�sa fattiga och �vergivna barn hade i denna tillv�xt, talar f�r sig. De samtida moralisterna v�nde sig med stor kraft mot denna s�rdeles improduktiva koncentration av inkomster och dess f�ljdverkningar � en v�xande prolet�r undre v�rld av �icke-arbetande�. Defoe, Fieldings och Cobett f�rd�mde det ostentativa sl�seriet med rikedom i London, som medf�rde �l�ttja�, �lastbarhet� och korruption av nationalkarakt�ren. Mercier fruktade de canaille sans nom, vilka han gjorde ansvariga f�r den parisiska revolutionens ondska, eftersom han var �vertygad om att endast landsbygdsbefolkningens s�msta element kom till huvudstaden. F�r Rousseau var det ofattbart att �ingen har kunnat inse att Frankrike skulle vara mycket m�ktigare om Paris f�rintades�. Regeringarna stiftade f�rg�ves lagar f�r att begr�nsa fattigdomen, f�rhindra r�rligheten och tygla st�dernas tillv�xt, som man betraktade som en fara f�r samh�llsordningen. Men, som Braude] s�ger: �Var det n�r allt kommer omkring klokt att st�nga den s�kerhetsventil, som var oundg�nglig f�r att det stora kungad�met skulle sjuda?�[269]
Enligt Sombart p�skyndade denna koncentration av konsumtionsrikedom och huvudst�dernas f�rm�ga att leva �ver sina tillg�ngar kapitalismens utveckling. Wrigley har h�vdat att i Londons fall � �den stora svulsten�, som 1750 hyste 11 % av landets befolkning mot 2,5 % f�r Paris � hade huvudstadens konsumtion ett positivt och avg�rande inflyttande p� den nationella marknadens utbildande. Men det vore f�rhastat att generalisera detta fall: skillnaden mellan London som huvudstad i ett h�gt utvecklat agrarkapitalistiskt system och transithamn f�r v�rldshandeln och t ex Neapel eller St Petersburg var oerh�rd. London hade f�rs�krat sig om ett f�rs�rjande omland och dominerade v�rldsmarknaden: konsumenterna bekymrade sig h�r inte f�r br�dpriserna (som i Paris), utan deras bekymmer g�llde ett st�rre spektrum av konsumtionsvaror och h�gre l�ner. I Neapel var d�remot de styrandes skr�ck f�r p�beln s� stor att de inte endast �blev liberala utan ocks� sl�saktiga�; befolkningens f�rs�rjning tryggades genom f�rlustbringande kungliga monopol. Det n�ra samband som i Neapel f�rel�g mellan billig s�d och olja och den bourbonska �fattigkungens� (re lazzaroni) popularitet var ett politiskt m�tt p� dessa prek�ra f�rs�rjningsproblem, som kr�vde att ett stort omr�des resurser togs i anspr�k. Den demografiska instabiliteten i dessa st�der, som bara kunde uppr�tth�lla sina befolkningstal genom att kompensera den h�ga mortaliteten och epidemierna med en st�ndig tillstr�mning av invandrare fr�n landsbygden, var ett tecken p� denna grundl�ggande oj�mvikt.
Framv�xten av en kring metropolerna centrerad hemmamarknad har v�l dokumenterats av Steuart: �Allt �verfl�digt f�rvandlas till pengar ... utan en enda �vertalig eller onyttig mun� medan det l�ngt fr�n staden �finns en m�ngd �verfl�diga ting, som inte kan f�rvandlas till pengar�. Han till�gger: �Det �r bra att ha en egendom l�ngt bort fr�n staden om man vill bo p� den; om inte, s� �r det b�ttre att inneha en egendom i stadens n�rhet. �(Inquiry, bd I, s 55). Men stadsmarknadens �skapande� kapitalistiska dragningskraft vilar p� ytterligare en f�ruts�ttning, som Steuart kallar �separationen mellan moderjorden och de arbetssamma barnen�, och som helt �naturligt� m�ste ske i f�rh�llande till industrins och handelns utveckling (kap 10). Den kapitalistiska marknadens fulla utveckling kr�ver, som Dobb med r�tta betonat, att de omedelbara producenterna ber�vas sina produktions- och existensmedel, dvs att jorden sj�lv befrias genom att jordbruket frig�rs som en f�retagsverksamhet fr�n det feodala jord�gandets tv�ngstr�ja. Organisationen av jordbruket som en bytesv�rdeproducerande industri �r en v�sentlig del av samma arbetsdelning som frambringar det p� l�nearbete grundade fabrikssystemet. Detta skapande av betingelserna f�r en agrar-industriell marknad som baseras p� utbyte av ekvivalenter visar, �vilken h�gst annorlunda utveckling av arbetets produktivkrafter och delning, vilka annorlunda relationer mellan individerna inom produktionen som kr�vs, f�r att t ex spannm�l skall produceras som rent bytesv�rde och allts� helt ing� i cirkulationen; vilka ekonomiska processer som kr�vs, f�r att f�rvandla en fransk bonde till en engelsk arrendator�.[270]
Ingenting visar b�ttre begr�nsningarna hos begreppet �stadsekonomi� (Karl Bucher) och den ekonomiska dualism mellan stad och land, som detta f�ruts�tter, �n det faktum, att kapitalet f�rst skaffar sig kontroll �ver produktionsprocessen utanf�r staden: �p� landsbygden, i byar som saknar skr�n� (Marx). Detta g�ller inte bara fabriksindustrin, som medf�rde framv�xten av en helt ny stadshierarki utanf�r de etablerade korporativa st�dernas kontroll (t ex Manchester och Birmingham, som l�d under feodalherrars jurisdiktion och inte �gde n�gra hinder f�r en fri exploatering av arbetsmarknaden), utan ocks� f�r landsbygdens hemindustri och f�rlagssystemet fr�n medeltiden och fram�t, som undgick skr�nas kontroll och bj�d under de urbana monopolen. Eller som Clark och Slack skriver: �Den /f�r industrin/ h�mmande faktor som skr�v�sendets kontroll utgjorde i st�derna var emellertid av st�rre betydelse �n landsbygdsekonomins positiva incitament ... Tillv�xten tycks ha uppmuntrats av fr�nvaron av str�ng kommunal kontroll.�[271]
Industrins f�rflyttning till landsbygden svarar mot den f�rsta formen f�r kapitalistisk kontroll �ver produktionen, n�mligen manufakturen. Manufakturen �kar arbetets samh�lleliga produktivitet genom att specialisera arbetsfunktionerna och underordna hela landsbygdsomr�den och produktionsgrenar under kapitalisten i staden. Arbetets underordning under kapitalet f�rblir emellertid utv�ndig och formell. Produktionen modifieras bara genom arbetsuppgifternas s�nderdelning; sj�lva arbetsprocessen tas �ver fr�n f�reg�ende produktionss�tt. Med den maskinella produktionens uppkomst sker en kvalitativ f�r�ndring av systemet; kapitalet bem�ktigar sig arbetsprocessens verkliga substans, omskapar och diversifierar alla produktionsgrenar genom den tekniskt-organisatoriska omvandlingen av produktionsprocessen. Avskaffandet av alla restriktioner f�r arbetskraftens r�rlighet och avskiljandet av den ena sekund�ra processen efter den andra fr�n jordbruket (under f�ruts�ttning av en motsvarande revolutionering av transportsystemet) �ppnar v�gen f�r en accelererad, permanent urbanisering, som grundas p� en �koncentration av de samh�lleliga drivkrafterna till storst�derna� (Marx) och p� jordbrukets underordning som en industrigren bland andra. Stadens herrav�lde p�tvingas inte l�ngre utifr�n: det reproduceras nu som en del av ackumulationsprocessen, som �inifr�n� omvandlar och rumsligt omf�rdelar den agrara produktionen. Den territoriella arbetsdelningen f�r�ndras, varigenom de regionala olikheterna kraftigt f�rst�rks: i st�llet f�r att �vervinna landsbygdens efterblivenhet (som Smith betraktade som ett arv fr�n det f�rg�ngna), reproducerar den kapitalistiska urbaniseringen snarare efterblivenheten genom att underkasta sig landsbygden p� ett mer genomgripande s�tt. Uppkomsten av en �reservarm� av billig arbetskraft och utvandringen fr�n landsbygden kunde knappast betraktas som ett �framsteg� fr�n landsbygdens synpunkt.
Den kapitalistiska utvidgade reproduktionens tendens �r (i mots�ttning till manufakturen) att revolutionera alla givna arbetsdelningsm�nster: den omgrupperar arbetskraften genom st�ndiga �f�r�ndringar av arbetsprocessen, flytande funktioner och universell r�rlighet� och underminerar p� s� s�tt det f�rhandenvarande f�rh�llandet mellan arbetaren och hans yrke � hans arbetes bruksv�rde; den tenderar att underordna sig allm�nt, odifferentierat arbete i det ackumulerade, d�da arbetets (konstanta kapitalets) tj�nst, och i sin rastl�sa jakt p� ny m�nsklig arbetskraft f�r den in landsbygden p� fabriken och fabriken ut p� landsbygden. Med avseende p� denna nivellering och r�rlighet p� arbetsmarknaden �r �fabriksstaden� en f�rel�pare till de sv�llande stadskomplexen, 1900-talets �megapolis�, den absoluta negationen av de humanistiska kritikernas och planerarnas �stad�. Det helt f�rsamh�lleligande kapitalets f�rm�ga att ta till sig tidigare utopier, som grundades p� ett ideal om en balanserad omgivning, och f�rvandla dessa till �tekniska angel�genheter f�r de etablerade neo-konservativa makterna�, demonstreras av �tr�dg�rdsstads�-idealet (som fabianerna 1898 h�nade som en illusion) och dess f�rverkligande i metropolens planerade avurbanisering, som i 1900-talets stads- och landsskapsplanering inneburit stadens uppl�sning i den �urbana regionen�. (�Stad och land�, skrev Howard, �m�ste f�renas, och ur denna enhet kommer ett nytt liv, ett nytt hopp och en ny civilisation att v�xa fram.�) Det fullt utvecklade samh�lleliga kapitalets r�rlighet f�ruts�tter denna f�rm�ga att rekonstituera uppdelningen mellan stad och land p� en st�ndigt ny grundval: mots�ttningen mellan stad och land blir till en mots�ttning mellan jordbruks- och industripriser � d�rav en tilltagande politisk ist�llet f�r marknadsm�ssig prisbest�mning (subventioner, kvantitativa regleringar, fasta priser) eftersom behovet att kontrollera arbetskraftens reproduktionskostnader � den moderna reformismens pris � kolliderar med jordbruksproducenternas intressen.[272]
Vi kan nu urskilja tv� viktiga brott eller diskontinuiteter i den historiska utvecklingen, som varken kan f�rklaras av en uniline�r uppfattning av �urbaniseringen� som en med den ekonomiska tillv�xten f�rbunden process, eller av �stadsekonomins� sj�lvst�ndiga utveckling, som utifr�n inverkar p� landsbygden. Det f�rsta brottet sammanfaller med marknadens utvidgning inom territorialstaten, som inskr�nkte verksamhetsf�ltet f�r det feodala produktionss�ttets urbana handelsekonomier och underminerade skr�produktionen genom manufakturernas och landsbygdsindustrins framv�xt. Den ursprungliga ackumulationen tar i stor utstr�ckning form av en kapitalisering av feodala f�rh�llanden, handelsverksamheten f�rblir utv�ndig i f�rh�llande till produktionen och den nationella ackumulationen har vad man skulle kunna kalla en �nollsumme�-karakt�r, dvs en anhopning av inkomster, som f�rbrukas f�r statligt-milit�ra �ndam�l (vilket Pettys, Kings och Vaubans ber�kningar visar). Stadstillv�xten f�rblir instabil s� l�nge ett kapitalistiskt jordbruk saknas: stadens herrav�lde �r renti�rens, och det vilar p� yttre politiska och milit�ra f�ruts�ttningar. Stadens avh�ngighet av ett br�ckligt f�rs�rjningssystem och av invandring fr�n landsbygden, just f�r att h�lla befolkningstalet konstant, klarg�r detta. Det andra brottet, som intr�der med fabriksst�dernas uppkomst, proletariatets utvidgade reproduktion och det kapitalistiska jordbruket, markerar avstampet f�r en autonom stadstillv�xt: den �vervinner stadsutvecklingens korporativa begr�nsningar genom att kapitalet bem�ktigar sig hela produktionsprocessen och underordnar den under v�rdelagens diktat. Detta reducerar i sin tur de tidigare korporativa, av merkantilistiska regleringar och skr�v�sende dominerade st�derna till andra rangens distributionscentra och tillflyktsorter f�r adeln. Det �r uppenbart att dessa kvalitativa f�rnyelser inte drevs fram av �st�der� som historiens f�rk�mpar: det var det f�rh�rskande produktionss�ttet som best�mde de allm�nna betingelser, under vilka olika st�der blomstrade eller inte. St�derna �terspeglade, trots sin roll som kulturella riktningsgivare, betingelserna f�r landsbygdsackumulationen i lika h�g grad som de bidrog till den. P� motsvarande s�tt kommer de moderna, p� l�nearbete baserade, metropol-agglomerationernas despotism �f�rst att kunna avskaffas med avskaffandet av sj�lva det kapitalistiska produktionss�ttet� (Engels).
Det m�ste ocks� framh�llas att �verg�ngen till en stads-centrerad kapitalistisk marknad inte f�rl�pte utan kriser och folkligt motst�nd. Utvidgningen av denna marknad k�nnetecknades av en �kristyp�(som f�rst analyserades av Labrousse), som orsakades av problem inom livsmedelsf�rs�rjningen � en kris, som ledde till de v�ldsammaste polariseringarna mellan stad och land i den moderna historien. I England tog den lokala reaktionen p� den alltmer p�tr�ngande huvudstads- och exportmarknaden karakteristiskt nog formen av hungeruppror, en folklig r�relse som kr�vde fastst�llande av ett h�gsta pris f�r att f�rsvara den lokalt reglerade marknaden och som v�gleddes av den moraliska f�rest�llningen om en �r�ttvis� f�rs�rjningsekonomi. Det medeltida f�rsvaret av de urbana konsumenternas intressen � lagar som f�reskrev priser, garanterade den �ppna f�rs�ljningen p� marknadsplatsen och f�rbj�d mellanh�nder, f�rk�p och monopolbildning � �terupplivades under 16- och 1700-talet som ett motst�nd mot de spannm�lshandlare som betj�nade londonmarknaden.[273]
I Frankrike, med sitt finf�rgrenade n�t av lokalt kontrollerade marknader, som f�rst�rktes av de d�liga kommunikationerna och av de statliga tullbarri�rerna (�Exporten flyter med flodens str�m, importen m�ste g� emot den�, Cobb), gick motst�ndet mot frihandeln och kampen f�r en kontrollerad f�rs�rjningsekonomi mycket l�ngre. De lokala f�rs�rjningsomr�denas prek�ra tillst�nd och beroende av en enda subsistenssk�rd var grundvalen f�r den br�ckliga ekonomin under l'ancien r�gime, som i samband med hungersn�d var mycket n�ra sammanbrott, och som helt sattes ur sp�r av en fri spannm�lshandel � vilket Turgot till sin nackdel fick erk�nna 1775. �F�rs�rjningskrisen� efter den franska revolutionens utbrott, tillsammans med avskaffandet av alla kontroller som reliker fr�n den gamla ordningen, ledde � i ett inflations- och krigstillst�nd � mycket snabbt till vad Cobb har beskrivit som ett f�rs�rjningskrig mellan stad och land. Alliansen mellan b�nder och bourgeoisie mot den gemensamma fienden 1789 � feodalherrarnas regim � ersattes under �r II av st�dernas ekonomiska terrorism � priskontroller, rekvisitioner och revolutionsarm�ns kollektiva plundringar � och av hotet fr�n st�derna om avkristnande och milit�r rekrytering. Denna kris, i vilken det ena lokala f�rs�rjningsomr�det k�mpade mot det andra, st�der mot landsbygd, st�der mot st�der och alla st�der mot den parisiska ekonomiska imperialismen, blottlade konsumenternas grad av avh�ngighet i staden och p� landsbygden. St�dernas dominans framg�r tydligt av att stora grupper av landsbygdens konsumenter tvingades invandra till st�derna f�r att klara sin f�rs�rjning. Avvecklingen av priskontroller efter nederlaget f�r den folkliga r�relsen under �r III gav landsbygdens producenter en m�jlighet att h�mnas. Om landsbygden, enligt sansculotternas slagord, skulle vara �d�md att f� k�nna av den fulla kraften av en terror som utgick fr�n st�derna och dirigerades av stadens m�n�, s� f�rsvarade sig landsbygden med produktionsstrejker och kontrarevolution�ra federalistiska uppror i v�st och syd. Liksom i Ryssland efter 1917 (Krigskommunismen) levde detta sammanbrott och det hat och den polarisering som det skapade l�nge i folkminnet; det l�g bakom de franska b�ndernas antirepublikanska h�llning �nda fram till den tredje republiken.[274]
Upph�vandet av antitesen mellan stad och land �r ett klassiskt m�l f�r den revolution�ra socialismen alltsedan Kommunistiska manifestet. Mot bakgrund av landsbygdens efterblivna samh�llsf�rh�llanden och institutioner i stora delar av Europa och �jord�garintressenas� seglivade politiska inflytande, gav klassalliansproblemet, �utvidgandet av klasskampen till att omfatta landsbygden� (Lenin), detta m�l en omedelbar och tvingande relevans. Gentemot den populistiska och romantiska tron p� ett avskiljande av landsbygdens sociala v�rld fr�n industrialismen prisade socialdemokraterna den kapitalistiska utvecklingen p� landsbygden och avskaffandet av sm�egendomen, som de betraktade som en f�ruts�ttning f�r alliansen mellan landsbygdens och stadens klasskrafter under ledning av det urbana proletariatet. Med andra ord, det omedelbara perspektivet bestod i att fr�mja den kapitalistiska utvecklingen f�r att �vervinna avst�ndet till den efterblivna landsbygden. Med vilka konkreta paroller kunde socialdemokratin g�ra anspr�k p� att i mots�ttning till bondeorganisationernas rivaliserande krav leda �landsbygdens revolution�? Den taktiska os�kerhet som avvisandet av jorduppdelning gav upphov till, illustreras v�l av den vacklande h�llning som den tyska socialdemokratin � mot bakgrund av junkrarnas fullst�ndigt kapitalistiskt integrerade jordbruksdrift � intog i agrarfr�gan. Denna tendens, att i landsbygdens efterblivenhet se en obsolet f�rkapitalistisk kvarleva, som var utv�ndig och fientlig i f�rh�llande till den kapitalistiska utvecklingen, innebar att man borts�g fr�n alla de fall, i vilka denna efterblivenhet var funktionell med avseende p� den totala ackumulationsprocessen.
F�rekomsten av en s�rskild �agrarfr�ga� betraktades som ett arv fr�n bourgeoisiens historiska misslyckande att genomf�ra sin demokratiskt-revolution�ra uppgift ocks� p� landsbygden � en uppgift som nu f�ll p� proletariatet som det urbana fram�tskridandets f�rtrupp. Bortom alla taktiska skiljaktigheter och sv�ngningar l�g den djupare motiveringen f�r m�nga kommunistiska �maktanspr�k� sedan 30-talet i tron p� att arbetarklassen hade b�de uppgiften och f�rm�gan att �vervinna den kapitalistiska utvecklingens begr�nsningar och otillr�ckligheter. De fascistiska regimerna var beviset p� bourgeoisiens historiska bankrutt. Den var komprometterad genom de monopolistiska och finansiella intressenas allians med den �agrar-byr�kratiska kasten� och d�rigenom of�rm�gen att garantera n�gon fortsatt utveckling eller n�got fram�tskridande.
Uppfattningen av fascismen som en allians mellan finanskapitalet och de mest efterblivna renti�relementen i samh�llet (Dimitrov) m�jliggjorde de motsvarande �ppningarna (folkfront, ny demokrati) till en allians med en progressiv kapitalism; n�r ett s�dant dualistiskt betraktelses�tt �verf�rdes till tredje v�rlden, fann man i den �nationella� bourgeoisien en kraft redo att fullg�ra en progressiv roll i kampen mot landsbygdens feodala kvarlevor. Sweezys hypostasering av den kapitalistiska utvecklingens dynamik motsvarar en evolutionistisk projektion inom marxismen av det kapitalistiska �stadiets� n�dv�ndiga och likformiga full�ndning: kapitalismens o�ndliga utvidgning som ett redskap f�r fram�tskridandet gentemot alla f�rkapitalistiska hinder och fram till det slutliga �rationella� full�ndandet av denna utveckling, som �r f�rbeh�llet socialismen.
Klyftan mellan produktivt industrikapital och r�nteb�rande finanskapital sl�ts redan teoretiskt av Marx och av kapitalets verkliga historiska r�relse � 1857. Marx' uppt�ckt av den mogna kapitalistiska krisens mekanism som en produkt av mots�gelsen mellan pengar som vara och pengar som kapital sammanf�ll med 1857 �rs v�rldsekonomiska kris. Denna kris skapades inte av misslyckanden inom livsmedelsproduktionen utan av mots�gelsen mellan �bank och fabrik�, mellan penning och kapital som en mots�gelsefull enhet p� en internationell niv�. I Frankrike fick saint-simonisternas �utopiska� l�sning p� �tskillnaden mellan kapital och jordegendom, som f�rest�llde sig segern f�r l'industriel �ver le rentier, inv�nta sammanbrottet och arbetarklassens hot 1848, som f�renade jord och kapital i �ordningens parti�. Det kr�vdes �den bonapartistiska socialismen� (Marx) � en �likviditetens, den monet�ra proudhonismens regering och Credit Mobilier� � f�r att de jordbesittande renti�rernas inkomster och sparande skulle bringas i samklang med den industriella utvecklingen, precis som Lassalles �statskredit� m�ste inv�nta Bismarck. Marx var f�ljaktligen tvingad att i Grundrisse p� nytt genomarbeta sin tidigare kritik av de utopiska kreditmodellerna; han �vergav sin tidigare manchesterliberala modell av finanskapitalets parasitism till f�rm�n f�r en analys av pengar och kredit som en immanent artikulation av kapitalets f�rsamh�lleligande och som en krismekanism.[275]
F�r att sammanfatta: det dualistiska syns�ttet, som skiljer urbant fram�tskridande fr�n landsbygdens efterblivenhet � en relik fr�n det f�rg�ngna � m�ste st�llas mot det faktum, att �urbanisering� och �ruralisering� �r motsatta sidor av en och samma process av kapitalistisk arbetsdelning. Men naturligtvis har f�rest�llningen om staden som den historiska drivkraften bakom alla f�r�ndringar djupa och seglivade kulturella r�tter. Dessa har Raymond Williams sp�rat i sin studie av mots�ttningen mellan stad och land i den engelska litteraturen, som k�nnetecknas av ambivalenta v�xlingar fr�n idealisering av det oskyldiga lantlivet, det f�rlorade arkadien, till stadens f�rakt f�r �lantlivets idioti�.[276] Williams har n�gra h�rda ord att s�ga om �storstadssocialisterna�, som har �vertagit myten om landsbygdens passivitet och stadens kapitalistiskt progressiva karakt�r. Dessa nyttiga p�minnelser om den urbana ideologins evolutionistiska �vergrepp p� det socialistiska t�nkandet visar hur n�dv�ndigt det �r att kritiskt �terv�nda till Marx.
Problemet med �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism, som togs upp av Maurice Dobb i hans Studier i kapitalismens utveckling, men, som Dobb sj�lv medgav, inte p� n�got s�tt blev utt�mmande behandlat, diskuteras �n i dag livligt av historiker, sociologer och ekonomer. De ursprungliga fr�gest�llningarna best�mde h�rvid debatten p� ett s�dant s�tt, att den ocks� i sin forts�ttning i stor utstr�ckning kom att utspelas inom en marxistisk begreppsram, �ven om ocks� icke-marxister � framf�r allt i Amerika � p� senare tid visat ett �kat intresse f�r dessa problem. I dag tycks diskussionen f�ras vidare p� tre olika f�lt:
F�r det f�rsta inom den historiska forskningens sn�vare omr�de, d�r historikern unders�ker prim�rk�llor och anv�nder sig av ett dialektiskt tillv�gag�ngss�tt, som konfronterar begrepp och data i ett �msesidigt utbyte. P� denna v�g kommer de fruktbaraste och mest pr�vbara hypoteserna om feodalismens inre dynamik och den kapitalistiska utvecklingens ursprung att uppn�s.
F�r det andra finns det arbeten som syftar till historiska synteser. Deras f�rfattare vill t�cka ett st�rre objektomr�de och en l�ngre tidsperiod genom att utnyttja redan publicerade forskningsresultat. De bredare och uppslagsrika perspektiv, som �r m�jliga i s�dana unders�kningar, kan ofta �ppna insikter, som f�rbig�r k�llforskarens sn�vare blickf�lt.
F�r det tredje finns de diskussioner som utspelar sig l�ngt bort fr�n de fakta och problem, med vilka b�de k�llforskaren och f�rfattaren av historiska synteser konfronteras. Dessa diskussioner, som oftare �ger rum bland filosofer och sociologer �n bland historiker, g�ller modeller och begrepp f�r produktionss�tt och �verg�ngar dem emellan. Det handlar h�r om en form av marxistisk skolastik, som varken kan vara till hj�lp f�r historiker eller � det �r min bed�mning � f�r dem som sysslar med de samtida politiska problemen om �verg�ng fr�n en samh�llsformation till en annan. Liksom i min inledning avser jag inte heller h�r att �stadkomma en detaljerad bibliografisk efterskrift, utan skall ist�llet anf�ra ett eller tv� exempel ur den nyare litteraturen p� de olika tillv�gag�ngss�tt, som jag just har h�nvisat till.
�verg�ngsdebattens direkta inflytande p� den historiska forskningen verkar ha varit ringa. D�remot kan det indirekta inflytandet ha varit viktigare �n vad det vid f�rsta anblicken f�refaller. Detta kan delvis f�rklaras av att historikern vid formuleringen av sin modell ofta g�r mindre explicit tillv�ga �n den forskare, som huvudsakligen intresserar sig f�r produktionss�tt och deras �verg�ngar. Jag vill anf�ra ett exempel p� detta fr�n min egen erfarenhet. I mitt arbete The English Peasantry in the Later Middle Ages[277] behandlade jag en specifik fas i �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism, den period av relativt f�rfall f�r den jordbesittande aristokratins tv�ngsmakt som sammanf�ll med den utveckling av varuproduktionen inom bondeekonomin, som lade grunden f�r uppkomsten av ett skikt av proto-kapitalister p� sl�ttbygderna, the yeomanry. D� denna unders�kning inte argumenterade p� grundval av en specifikt marxistisk terminologi, missf�rstod vissa (icke-marxistiska kritiker) fullst�ndigt dess teoretiska implikationer. � Hur som helst, det intressantaste nya arbetet inom den marxistiska historieforskningen borde vara Guy Bois' bok Crise du f�odalisme.[278] Det handlar h�r om en detaljerad analys av det feodala samh�llet i Normandie mellan slutet av 1200-talet och mitten av 1500-talet. Karakteristiskt f�r detta arbete �r sammanfogningen av teori och empirisk analys; det utg�r enligt min mening det hittills mest lyckade f�rs�ket att klarl�gga det feodala produktionss�ttets mots�gelser. Ocks� detta arbete missf�rstods av vissa icke-marxistiska recensenter, m�jligen avsiktligt. D� Guy Bois p� ett alldeles riktigt s�tt framh�ver den demografiska faktorns roll i sin unders�kning av byekonomin, gjordes ett ganska vilseledande f�rs�k att inordna honom i den neo-malthusianska ortodoxin bland de nutida ekonomihistorikerna.[279]
Den neo-malthusianska eller, som n�gra av dess f�retr�dare hellre skulle s�ga, neo-ricardianska tolkningen av den senmedeltida ekonomin har underkastats en skarp kritik i den amerikanske marxisten Robert Brenners artikel �Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe�.[280] Brenners arbete tillh�r den kategori, som syftar till bredare anlagda synteser utifr�n en grundlig f�rtrogenhet med den historiska forskningens resultat. Han kritiserar neo-malthusianerna, t ex Emmanuel Le Roy Ladurie, framf�r allt f�r att de f�rbiser den historiskt f�r�nderliga klassrelationen mellan b�nder och adliga herrar, och har med sin kritik givit upphov till en debatt, som f�r n�rvarande p�g�r i tidskriften Past and Present[281] med bidrag fr�n s�v�l marxistiska som icke-marxistiska kritiker av hans teser.
Ut�ver dessa bidrag skall ocks� n�mnas n�gra utf�rligare syntetiska framst�llningar som g�r in p�. �verg�ngsproblematiken. Perry Andersons tv� band Passages from Antiquity to Feudalism och Lineages of the Absolutist State[282] vilar p� en grundlig k�nnedom om s�v�l den marxistiska som den borgerliga historieforskningen. Som titlarna antyder �r fr�gest�llningen mer omfattande �n i �verg�ngsdebatten. Dessa b�da arbeten koncentrerar sig ocks� p� den politiska niv�n snarare �n p� de f�rkapitalistiska ekonomiernas historia och transformation. Trots det inneh�ller de talrika insikter, som �r relevanta f�r v�rt tema. Andersons �politiska� ansats visar sig mycket v�rdefull, eftersom han i �verensst�mmelse med Marx best�mmer de politiska, r�ttsliga och ideologiska faktorernas determinerande verkan med avseende p� den icke-ekonomiska tv�ngsmekanism, genom vilken frukterna av b�ndernas arbete i det feodala samh�llet f�rvandlas till jordherrarnas inkomster. Lika v�rdefull f�refaller Andersons insikt vara, att det i �verg�ngens tidiga stadier mindre var fr�ga om att den ekonomiska utvecklingens krafter br�t igenom och uppl�ste de f�r�ldrade produktionsf�rh�llandena, �n om f�r�ndringar av de sociala klassrelationerna, som frigjorde de produktiva resurserna och p� s� s�tt m�jliggjorde den gradvisa utpl�ningen av den gamla samh�llsordningen.
Problemet med �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism �r emellertid inte bara ett historiskt tolkningsproblem. I de l�nder som underkastats v�stimperialismen utg�r det ocks� i dag en livlig stridsfr�ga. Fr�gan om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism spelar d�rf�r en avg�rande roll i framf�rallt diskussionen om underutveckling och utveckling i tredje v�rlden. Ett av de intressantaste nya f�rs�ken att unders�ka de vitt �tskilda historiska och aktuella problemen utifr�n ett enhetligt perspektiv f�religger i Immanuel Wallersteins arbete The Modern World System.[283] Wallerstein n�rmade sig sin historiska unders�kning av den koloniala expansionen i den tidiga moderna perioden utifr�n tidigare erfarenheter fr�n studiet av de aktuella ekonomiska problemen i Afrika. Hans bok baserar sig, liksom Andersons, p� en omfattande, f�r att inte s�ga eklektisk, kunskap om den historiska forskningen. L�sningen p� feodalismens kris och kapitalismens framv�xt i V�steuropas �k�rn�-stater vilade enligt hans uppfattning p� en ny form av �verskottstill�gnelse. Denna grundades s�v�l p� de europeiska k�rnstaternas territoriella expansion som p� utsugningen av nya arbetskraftsreserver, antingen i form av livegna eller l�nearbetare. I denna process uppstod det kapitalistiska v�rldssystemet. Naturligtvis m�tte Wallersteins teser �tskilligt med kritik, framf�r allt fr�n marxistiskt h�ll. Man kan h�r n�mna Robert Brenners artikel �The Origins of Capitalist Development: a Critique of Neo-Smithian Marxism� i New Left Review[284] och Alfred Dubucs artikel.[285]
Debatten om produktionss�tten har, med s�rskilt avseende p� den utvecklingsteoretiska problematiken, presenterats i en f�rtj�nstfull �versikt av Aidan Foster-Carter[286] Foster-Carter utg�r h�r framf�r allt fr�n ett arbete som s a s. f�rs�ker �stadkomma en �parsonisering� av marxismen till �stor teori� och som d�rvid uppvisar en bristande f�rbindelse med empiriskt gripbara samh�lleliga problem. Detta arbete, Pre-Capitalist Modes of Production[287] av B. Hindess och P.Q. Hirst, �r ett framst�ende exempel p� den tredje typ av diskussioner, som jag inledningsvis n�mnde. Eftersom detta arbete och liknande i samma genre inte kan bidra till en historisk f�rst�else av �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism, avst�r jag fr�n att h�r g� n�rmare in p� det, men f�r kanske citera fr�n en kommentar till Hindess och Hirst av Maurice Dobb, som publicerats i tidskriften History. Det handlar h�r om ett av Dobbs sista arbeten f�re sin d�d. Uppenbarligen gav boken honom vissa dubier, inte s� mycket f�r vad den hade att s�ga, utan snarare f�r hur den sade det. Med avseende p� f�rfattarnas konstaterande av att �fakta aldrig �r givna, utan ist�llet m�ste (teoretiskt) produceras� drog Dobb f�ljande slutsats: �F�r de flesta l�sare, inklusive de flesta marxistiska l�sare, m�ste detta betyda, att den version av strukturalism, som de b�da f�rfattarna ansluter sig till, �r en form av idealism. De vill inte bara betona det subjektiva moment som �r inneboende i all kunskap, utan vill �stadkomma historisk tolkning genom ett aprioriskt tillv�gag�ngss�tt.�[288] Med detta konstaterande skall den f�rfattare, som �verg�ngsdebatten har s� mycket att tacka f�r, ocks� ges sista ordet.
Uppsatserna i denna bok publicerades f�rsta g�ngen i f�ljande tidskrifter: Paul Sweezy, �En kritik� och Maurice Dobb, �Ett svar� i Science and Society, v�ren 1950; Kohachiro Takahashi, �Ett diskussionsbidrag� i Science and Society, h�sten 1952; Maurice Dobb, �Ytterligare en kommentar� och Paul Sweezy, �Ett gem�le� i Science and Society, v�ren 1953; Rodney Hilton, �En kommentar� och Christopher Hill, �En kommentar� i Science and Society, h�sten 1953; Georges Lefebvre, �N�gra iakttagelser� i La Pens�e, februari 1956; Giuliano Procacci, �En debatt�versikt� i Societ�, XI, 1955; Eric Hobsbawm, �Fr�n feodalism till kapitalism� i Marxism Today, augusti 1962; Maurice Dobb, �Fr�n feodalism till kapitalism� i Marxism Today, september 1962; John Merrington, �Stad och land i �verg�ngen till kapitalism� i New Left Review nr 93, sept�okt 1975. Rodney Hiltons efterskrift �r fr�n bokens tyska utg�va.
[1] Maurice Dobb arbetade vid Trinity College, Cambridge University. Bland hans arbeten ut�ver Studier i kapitalismens utveckling kan n�mnas Theories of Value and Distribution since Adam Smith och Soviet Economic Development.
[2] F�rsta upplagan kom ut 1946. De avsnitt i Dobbs bok som debatteras finns h�r: Studier i kapitalismens utveckling.
[3] Paul Sweezy var utgivare av tidskriften Monthly Review och �r f�rfattare till bl a Teorin f�r den kapitalistiska utvecklingen och Monopolkapitalet.
[4] F�r en redovisning av artikelf�rfattarna och var inl�ggen publicerades, se Bibliografiska upplysningar.
[5] Se: Klasstrider och ekonomisk utveckling under feodalismen. (marxistarkiv.se)
[6] Se: Kapitalismens ursprung - Ett l�ngre perspektiv. (marxistarkiv.se)
[7] Intressanta v�rderingar av den moderna historieskrivningen finns i Ideology in the Social Sciences, red R. Blackburn, London 1972. Bidragen �r: �History: the Poverty of Empiricism� av Gareth Stedman Jones och �Karl Marx's Contribution to Historiography� av E.J. Hobsbawm (den senare artikeln i svensk �vers�ttning i Metod och teori f�r ekonomisk och social historia, red R. Adamson). Jones �verdriver n�got Annales-skolans revolution�ra karakt�r; den �r visserligen nyskapande men p� inget s�tt marxistisk.
[8] Se den samling uppsatser som utgivits av A.F. Havighurst, The Pirenne Thesis, Boston 1958, och A.B. Hibbert, �The Origins of Medieval Town Patriciate�, Part and Present, No 3, 1953.
[9] Vilket L. Althusser verkar medge, se: Att l�sa Kapitalet I, s 12.
[10] Gifterm�lsavgift som erlades d� en livegens dotter gifte sig med n�gon p� ett annat gods./� a
[11] Avgift som erlades d� en livegen avled och jorden �vergick till hans son, antingen en penningsumma eller t ex bohag eller boskap./� a
[12] Bloch, M., French Rural History, London 1966, och �Libert� et servitude personelles au Moyen-Age� i M�langes historiques I, Paris 1963; Verriest, L., Institutions medi�vales, Mons 1946.
[13] Boutruche, R., Seigneurie et f�odalite I, Paris, 1959, s 128-129.
[14] Om problemet med definitionen av feodalism, se min not om fedialmen sist i denna artikel.
[15] W. Kulas Th�orie economique du syst�me f�odal, Paris-The Hauge, 1970 (engelsk �vers�ttning, New Left Books, London 1976), analyserar Polens livegenskapsbaserade godssystem 1500-1800 och ger m�nga anv�ndbara uppslag f�r studiet av liknande slag av godsorganisation i det medeltida V�steuropa.
[16] De f�reg�ende avsnittens id�er grundar sig p� ett antal monografier, men en del av bel�ggen st�r att finna i R. Boutruches arbete (se not 5) och i G. Dubys Rural Economy and Country Life in the Medieval West, London 1972.
[17] Se H. van Wervekes artikel �The Rise of the Towns�, med bibliografi i Cambridge Economic History of Europe III, Cambridge 1963. F�rfattaren �r en efterf�ljare till Pirenne.
[18] The City, London 1958 (eng �vers av Wirtschaft und Gesellschaft, bok 2, kap 7: Die nichtlegitime Herrschaft (Typologie der St�dte))
[19] Se C. Petit-Dutaillis, Les communes fran�aises, Paris 1947, del L3.
[20] Med andra ord �r skiljelinjen mellan stad och landsbygd inte n�dv�ndigtvis identisk med den mellan reglerade och icke-reglerade urbana omr�den.
[21] Det �r betecknande att George Unwins arbeten, speciellt Industrial Organisation in the 16th and 17th centuries, London 1908, fortfarande erbjuder en av de b�sta teoretiska analyserna av engelska av hantverksproduktionen. Man b�r komma ih�g, att Dobb i stor utstr�ckning f�rlitar sig p� Unwin i Studier . . . Men se ocks� den polske historikern B. Geremeks arbete Le Salariat dans l'artisanat parisien aux XII-XV e si�cles, Paris- The Hauge 1968.
[22] English Medieval Boroughs: a Handlist av M.W. Beresford och H.P.R. Finberg, Newton Abbot 1973, ger en god f�rest�llning om dessa mindre centras stora antal.
[23] Espinas, G., La draperie dans la Flandre francxaise au Moyen-Age, Paris 1923, s 617-49; Little Red Book of Bristol II, ed F.B. Bickley, Bristol och London 1900, s 58-61.
[24] M�nga detaljerade upplysningar och fullst�ndiga bibliografier finner man i vol I och III av Cambridge Economic History of Europe, 1952 och 1953. Titeln p� en nyutkommen l�robok av en expert p� omr�det, Robert S. Lopez, �r betecknande � The Commercial Revolution of the Middle Ages 950-1350, Englewood 1971. Det finns aktuella bibliografier i N.J.G. Pounds, An Economic History of Medieval Europe, London 1974, en av de b�ttre l�rob�cker som publicerats p� sistone.
[25] Mig f�refaller det, som om Marx modifierade sin uppfattning om k�pmannakapitalets roll under medeltiden mellan det han skrev Grundrisse och kapitlen i Kapitalet III, s� att han vid den senare tidpunkten trodde mindre p� k�pmannakapitalets positiva roll. Se Marx, Grundrisse, London 1973, s 504-508 (tyska utg�van, Berlin 1953, s 410).
[26] Det m�ste betonas, att Marx, i motsats till vissa kritikers p�st�enden, inte presenterade en p� n�got s�tt enkel bild av den faktiska historiska process, genom vilken b�nderna i England ber�vades sin jord och sina kommunala r�ttigheter. Se Kapitalet I, kap 24 och Grundrisse (eng), s 511 (ty, s 410).
[27] Se kapitlen VIII och IX i hans Six Centuries of Work and Wages, som grundades p� material som redan hade publicerats i History of Agriculture and Prices, Oxford 1866. Marx anv�nde sig av detta arbete n�r han skrev Kapitalet, och hyste en ganska h�g tanke om Rogers, trots att han var en liberal ekonom.
[28] Copyhold: jord som innehades av en livegen, men som befriats fr�n de flesta av livegenskapens traditionella f�rpliktelser. Bonden erlade en fastst�lld penningavgift (arrende) till gods�garen, som var antecknad i godsets register �ver de underlydande g�rdarna. Som bevis p� sitt jordinnehav erh�ll arrendatorn en avskrift fr�n detta register (copy of the court rolls), d�rav copyholder, som angav de villkor som reglerade jordbesittningen./� a
[29] Mitt arbete English Peasantry in the Later Middle Ages, Oxford 1975, �r ett f�rs�k att diskutera denna fas av relativt obunden enkel varuproduktion.
[30] Duby, G., The Early Growth of the European Economy: Warriors and Peasants, London 1979. Min recension av den franska upplagan publicerades i New Left Review, No 83, 1974.
[31] Sammanfattad i The Medieval Economy and Society, London 1972.
[32] Aktuella arbeten fr�n skolan kring fader J.A. Raftis vid Pontifical Institute of Medieval Studies exemplifierar denna ansats. Se t ex Dewindt, E.B., Land and People in Holvwell-cum-Needingworth, Toronto 1972, och Raftis, J.A., Warboys, Toronto 1975.
[33] London 1946. Sv �vers 1973.
[34] Marx-Engels, Selected Correspondence, s 411 f (Marx-Engels, Werke (MEW), bd 35, s 13).
[35] Kapitalet I, s 202. F�rfattarens kurs.
[36] Man skulle kunna h�vda, att de energiska kolonisations- och nyodlingsr�relserna p� 1200-talet mots�ger detta argument. Jag tror emellertid inte att s� �r fallet. Kolonisationsr�relsen verkar ha varit en reflex av handelns och varuproduktionens tillv�xt, inte ett utslag av en inre expansiv kraft i det feodala samh�llet. Se Henri Pirenne, Economic and Social History of Medieval Europe, New York 1937, kap 3, avsnitt 2.
[37] A Handbook of Marxism, London 1935, s 182.
[38] S� anser t ex Schumpeter att man f�r kapitalismens vidkommande kan utg� ifr�n att �'konsumenternas' initiativ vid smakf�r�ndringar... �r av f�rsumbar betydelse, och att varje f�r�ndring av 'konsumenternas' smak �r f�renad med och en f�ljd av producenternas agerande�, Business Cycles, New York 1939, del 1, s 73. Det beh�ver knappast p�pekas att detta st�r i full �verensst�mmelse med den marxistiska teorin om produktionens primat i f�rh�llande till konsumtionen.
[39] Det b�r betonas att det �r ett antagande och inte ett fastst�llt faktum. Rodney Hilton � en k�nnare av medeltidens ekonomiska historia, som Dobb erk�nner en tacksamhetsskuld till i sitt f�rord � f�rklarar i en recension, att �det finns inga som helst statistiska bevis f�r att ett st�rre antal b�nder l�mnade sina g�rdar av de anf�rda orsakerna (t ex ett outh�rdligt f�rtryck)�, Modern Quarterly, II, s 268.
[40] Selected Correspondence, s 74.
[41] Som jag senare skall g�ra g�llande, s� var det den relativa fr�nvaron av urbant liv i �steuropa om utl�mnade b�nderna �t feodalherrarnas n�d, och som i detta omr�de f�ranledde livegenskapens �terupplivning p� 1400-talet. Dobb anf�r denna �andra livegenskap� mot dem som h�vdar att handeln med n�dv�ndighet tenderar att uppl�sa den feodala ekonomin. Vi kan nu se att problemet i verkligheten �r mycket mer komplicerat. I n�rheten av handelns centra �r effekten p� den feodala ekonomin starkt nedbrytande; l�ngre bort kan effekten bli den rakt motsatta. Detta �r ett viktigt problem som vi skall �terkomma till.
[42] Det b�r noteras att problemet med handelns tillv�xt under medeltiden �r principiellt skilt fr�n problemet med feodalismens nedg�ng. F�rutsatt det faktum att handeln �kade, vilken orsaken �n kan ha varit, s� m�ste feodalismen ha p�verkats p� ett best�mt s�tt. Det finns h�r inte plats f�r en diskussion om orsakerna till handelns tillv�xt. Jag vill bara n�mna att jag finner Pirennes teori �vertygande. Den betonar betydelsen av �terupptagandet av medelhavssj�farten till och fr�n de v�stliga hamnarna p� 1000-talet och skandinavernas uppr�ttande av handelsv�gar fr�n Nord- och �stersj�n via Ryssland till Svarta Havet p� 900-talet. Men man beh�ver naturligtvis inte acceptera Pirennes teori, f�r att h�lla med om att handelns tillv�xt var den avg�rande faktorn f�r den v�steuropeiska feodalismens nedg�ng.
[43] I detta sammanhang �r det viktigt att inse, att kontrasten mellan de tv� ekonomiska formerna inte p� n�got s�tt �r identisk med kontrasten mellan stad och land. Landsbygdens marknadsproduktion ing�r likav�l som st�dernas i bytesekonomin. F�ljaktligen kan inte de tv� ekonomiska formernas relativa betydelse m�tas med n�got enkelt index, t ex f�rh�llandet mellan stads- och lantbefolkning.
[44] Pirenne, a a, s 82.
[45] Ibid, s 81.
[46] Dobb tycks ofta f�rbise denna aspekt av feodalismen och antar att endast den livegne tj�nade p� livegenskapens upph�vande. Han tenderar att gl�mma, att �b�ndernas befrielse faktiskt ocks� var jord�garens befrielse. H�danefter hade han att g�ra med fria m�n som inte var bundna vid jorden, och kunde d�rf�r disponera �ver b�nderna genom enkla kontrakt som kunde upph�vas. Kontraktens korta varaktighet gjorde det m�jligt f�r honom att �ndra dem vid stigande jordr�nta.� Pirenne, A History of Europe from Invasions to the XVI Century (New York, 1939), s 533.
[47] Pirenne ger f�ljande levande beskrivning: �V�ster om Elbe hade f�r�ndringen inga speciella konsekvenser f�rutom att dagsverken, tributer och godtyckliga �tg�rder av alla de slag �terkom. Men p� andra sidan floden, i Brandenburg, Preussen, Schlesien, �sterrike, B�hmen och Ungern drog man de mest h�nsynsl�sa f�rdelar av den. �ttlingar till 1200-talets fria nybyggare ber�vades systematiskt sin jord och reducerades till livegna. Den oinskr�nkta exploateringen av dom�nerna inf�rlivade deras g�rdar och f�rsatte dem i ett tillst�nd av livegenskap, som s� mycket n�rmade sig slaveri att det var till�tet att s�lja en livegen person oberoende av jorden. Fr�n mitten av 1500-talet t�cktes hela omr�det �ster om Elbe och Sudeterna av Ritterg�ter. Dessa exploaterades av Junkrar, som mycket v�l kan j�mf�ras med V�stindiens plantage�gare n�r det g�ller graden av humanitet i behandlingen av sina vita slavar.� Ibid, s 534.
[48] Kapitalet I, s 202.
[49] Ibid, s 631.
[50] Selected Correspondence, s 411 (MEW bd 35, s 13).
[51] Briefwechsel, MEW, bd 35, s 132.
[52] Selected Correspondence, s 411 (MEW bd 35, s 137).
[53] The Modern Quarterly, II (sommaren 1947), s 269.
[54] Man beh�ver inte s�rskilt p�peka att perioden �r icke- eller postfeodal, eftersom varuproduktion och feodalism �r �msesidigt uteslutande begrepp. A andra sidan �r kapitalismen sj�lv en form av varuproduktion, och d�rf�r m�ste best�mningen �f�r-kapitalistisk� uttryckligen anges.
� Det kan anf�ras sk�l f�r att �enkel varuproduktion� skulle vara den b�sta beteckningen p� systemet, eftersom detta �r ett v�l f�rankrat begrepp i marxistisk teori. Det f�refaller mig dock som om anv�ndningen av termen p� detta s�tt skulle leda till on�dig f�rvirring. Enkel varuproduktion definieras oftast som ett system av oberoende privatproducenter, som �ger sina egna produktionsmedel och tillfredsst�ller sina behov genom �msesidigt utbyte. En s�dan teoretisk konstruktion �r nyttig av flera sk�l: den m�jligg�r t ex en framst�llning av bytesv�rdets problematik i dess enklaste form; den hj�lper ocks� till att klarg�ra klassernas natur och deras relation till produktionsmedlen. Under den f�rkapitalistiska varuproduktionen �gdes det viktigaste produktionsmedlet � jorden � till st�rsta delen av en klass av icke-producenter, och detta faktum �r tillr�ckligt f�r att skarpt s�rskilja detta system fr�n vad som normalt innefattas i begreppet enkel varuproduktion.
[55] Kapitalet, I, s 630 och s 127. F�rfattarens kursivering.
[56] Jag har naturligtvis valt dessa Marx-citat f�r att de �r koncisa och klara. Men isolerade citat kan uppenbarligen varken styrka eller vederl�gga st�ndpunkten. L�sare som sj�lva vill skaffa sig en uppfattning om Marx' syn p� �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism f�r noggrant studera �tminstone f�ljande delar av Kapitalet: band I, avd 7 och band III, kap 20 och 47.
� I vissa avseenden �r de manuskript, som nyligen publicerats och som Marx skrev som f�rberedelse till Kritiken av den politiska ekonomin, �nnu v�rdefullare n�r det g�ller att belysa hans id�er om �verg�ngen fr�n feodalism till kapitalism. Se Grundrisse der Kritik der Politischen �konomi (Rohentwurf), Berilin 1953 (Moskva 1939), speciellt avsnittet �Formen, die der kapitalistischen Produktion vorhergehen�, som b�rjar p� s 375. En fullst�ndig genomg�ng av denna k�lla skulle emellertid kr�va en egen l�ng artikel. H�r kan jag bara betyga att min egen Marx-f�rst�else, som var helt utvecklad innan Grundrisse blev tillg�nglig f�r mig, bekr�ftades av detta nya material.
[57] Kapitalet III, kap 47, s 706 f.
[58] Dobb f�ljer Moores och Avelings �vers�ttning som talar om �primitiv� ackumulation. Detta kan emellertid vara missledande, eftersom det karakt�ristiska inte �r att processen �r primitiv i ordets vanliga bem�rkelse (�ven om detta kan vara och oftast �r fallet), utan att den inte har f�reg�tts av n�gon tidigare ackumulationsr�relse. D�rf�r �r �ursprunglig� eller �prim�r� en b�ttre �vers�ttning av urspr�nglich i detta sammanhang.
[59] Dobb, s 105. Citaten i texten h�rstammar fr�n Kapitalet III, s 303.
[60] Perez Zagorin i Science and Society, XII, v�ren 1948, s 280 f.
[61] Kapitalet, III, s 303.
[62] Ibid, s 659.
[63] J. U. Nef, Industry and Government in France and England, 1540-1640, Philadelphia, 1940, speciellt kap I och 3.
[64] Sweezy menar att en s�dan vidgning av begreppet �r otillfredsst�llande, eftersom man kan finna inslag av direkt politiskt-juridiskt tv�ng f�r arbetet under vitt skilda historiska perioder, inklusive den moderna tiden. D�r s�dana inslag dominerar, skulle de, enligt denna definition, best�mma den ifr�gavarande ekonomiska formen som feodal; men om de endast �r tillf�lliga och underordnade skulle deras n�rvaro inte vara tillr�cklig f�r en s�dan best�mning, liksom den tillf�lliga f�rekomsten av l�nearbete inte �r tillr�cklig f�r att konstituera ett visst samh�lle som kapitalistiskt. I de flesta �of�renliga� fall, som Sweezy kan ha i tankarna, �r tv�ngsarbetet endast av underordnad betydelse och inte typiskt.
[65] Se Marx' analys i �Den kapitalistiska jordr�ntans uppkomst�, Kapitalet III. Jag vill speciellt f�sta uppm�rksamheten p� det stycke d�r han s�ger: �Den specifika ekonomiska form, i vilken obetalt merarbete pumpas ut ur de omedelbara producenterna, best�mmer herre- och dr�ngf�rh�llandet, s� som det omedelbart v�xer fram ur sj�lva produktionen och � sin sida �terverkar best�mmande p� denna ... Det �r alltid i det omedelbara f�rh�llandet mellan �garna av produktionsbetingelserna och de omedelbara producenterna ... som vi finner den innersta hemligheten, den f�rdolda grundvalen f�r hela den samh�lleliga konstruktionen ... Detta hindrar inte att samma ekonomiska bas � till huvudbetingelserna densamma � ... kan uppvisa o�ndliga variationer och graderingar.�, Kapitalet III s 701.
[66] Molly Gibs, Feudal Order, London 1949, s 5-7, 92 f.
[67] Kapitalet III, s 705.
[68] Hans h�nvisning till �historiska utvecklingsf�rlopp som ... egentligen endast kan f�rklaras av orsaker som ligger utanf�r sj�lva systemet� l�mnar oss inte i n�got tvivel om att detta �r hans uppfattning.
[69] I f�rbig�ende sagt, s� inst�mmer jag fullkomligt med Sweezys viktiga synpunkt, att det viktiga inte var den m�ngd livegna som flydde till st�derna som var av betydelse, utan att sj�lva hotet (som kanske bara �tf�ljdes av en liten befolkningsr�relse) kunde r�cka f�r att f�rm� feodalherrarna till eftergifter, som allvarligt f�rsvagade feodalismen.
[70] P.F. i en diskussion om Christopher Hills broschyr The English Revolution 1640 i Labour Monthly 1941.
[71] Den passage fr�n min bok, som Sweezy citerar och som s�ger att � det finns f� direkta vittensb�rd om den�, g�ller processens detaljer och inte existensen av denna typ av kapitalist eller den roll han spelade.
[72] Sweezy citerar Marx' omn�mnande av en s�dan utveckling som en �snigelg�ng�, j�mf�rt med de totala expansionsm�jligheterna. Men s� var ocks� kapitalismens utveckling en �snigelg�ng� (i j�mf�relse med senare utveckling) under �den kapitalistiska produktionens barndom�, som Marx' h�r talar om. Just d�rf�r var det f�rst m�jligt att fullf�lja denna omvandling, n�r den nya borgarklassen hade vunnit politisk makt och (som Marx s�ger i ett senare kapitel) b�rjade att anv�nda �statsmakten, samh�llets organiserade och koncentrerade makt, f�r att p� konstlad v�g befordra omvandlingsprocessen fr�n feodalt till kapitalistiskt produktionss�tt och f�r att f�rkorta �verg�ngen�. D�, men f�rst d�, kunde den tidigare utvecklingens snigelg�ng accelereras och grunden l�ggas f�r den industriella revolutionens snabba tillv�xt.
[73] Se ovan, En kritik.
[74] Ett svar, ibid.
[75] Marx, K, Inledning till kritiken av den politiska ekonomin i Marx/Engels, Ekonomiska skrifter i urval, s 39.
[76] Dobb, Studier, s 37.
[77] Eller: �I alla tidigare former framst�r jord�garen, inte kapitalisten, som den som till�gnar sig fr�mmande surplus labour. Jordr�ntan . . . framtr�der historiskt s�som den allm�nna formen f�r surplus labour . . . s�som det labour som skall utr�ttas utan vederlag. H�r �r till�gnandet av detta surplus labour inte, som hos kapitalet, f�rmedlat genom byte, utan dess grundval �r v�ldsmakten hos en del av samh�llet �ver den andra (f�ljaktligen ocks� direkt slaveri, livegenskap eller politisk beroendest�llning).� Marx, Teorier om merv�rdet i Ekonomiska skrifter i urval, s 402.
[78] Dobb, Studier, s 37
[79] Marx-Engels, Briefwechsel i MEW bd 35, s 137; citerat av Sweezy ovan, s 37.
[80] En kritik, ovan s. 37-39.
[81] Ett svar, ovan s. 69. Jfr Marx, Kapitalet III, s 700
[82] En kritik, ovan s 39 och 59 n.
[83] Kapitalet I, s 141 och III, s 534.
[84] Kapitalet I, s 286.
[85] Jfr Kapitalet I, s 144 ff. �ven Kapitalet II, s 50: �Industrikapitalet �r den enda existensform f�r kapitalet, vari detta inte endast till�gnar sig utan ocks� skapar merv�rde resp merprodukt. Det bildar d�rf�r grundvalen f�r den kapitalistiska produktionen, och dess existens innefattar klassmots�ttningarna mellan kapitalister och l�nearbetare. I den m�n industrikapitalet l�gger under sig den samh�lleliga produktionen, revolutioneras arbetsprocessens teknik och samh�lleliga organisation och d�rmed ocks� samh�llets ekonomisk-historiska struktur. Andra arter av kapital, som f�re industrikapitalet upptr�dde i f�rg�ngna eller utd�ende samh�lleliga produktionstillst�nd, blir inte bara underordnade industrikapitalet och f�r�ndrar sina funktioner p� ett motsvarande s�tt, utan de r�r sig numera endast p� industrikapitalets grundval, lever och d�r, st�r och faller med denna grundval.�
[86] Inledning till kritiken av den politiska ekonomin i Ekonomiska skrifter i urval, s 35.
[87] Hufe (virgate) �r bondens totala jordandel (Lamprecht kallar den Werteinheit) och utg�rs av en Hof (ett stycke mark med ett hus p�), en lott odlingsbar jord (Flur) och en del i allm�nningen (Allmende); eller, grovt sagt, �tillr�ckligt med jord f�r att f�rs�rja bonden och hans familj� (Waitz). Den �r det naturliga objekt med vilket bonden f�rs�rjer sig (eller arbetskraften reproduceras). Dess ekonomiska realisering f�rmedlas via samf�lligheten eller de kollektiva kommunala regleringarna, som i denna mening kan betecknas som den allm�nna formen av die Hufe: Flurzwang (odlingstv�ng) eller contrainte communautaire (kommunalt tv�ng) (G. Lefebvre), servitudes collectives (kollektiva b�rdor) (Marc Bloch), vilka �tf�ljer Dreifelderwirtschaft (treskiftesbruk) och openfield system (tegskifte), Gemengelage (�goblandning) eller vaine p�ture collective (kollektiv betesr�tt). De kollektiva regleringarna utg�r en tv�ngsapparat genom vilken arbetsprocessen f�rmedlas. Den produktivitetsstegring som framgick ur den privategendom som rymdes inom die Hufe ledde emellertid n�dv�ndigtvis till m�nniskors �herrav�lde �ver m�nniskor och jord� (Wittick). De makt- och beroendef�rh�llanden som denna typ av Hufe-samf�llighet gav upphov till konstituerade feodalherrens privategendom, dvs godset eller den feodala jordegendomen. P� detta s�tt f�r vi f�ljande kategoriella utveckling; Hufe � Gemeinde � Grundherrschaft. Omv�rit f�rvandlades die Hufe och bysamf�lligheten � ett slags �naturliga� objekt � och deras inb�rdes relationer till specifikt historiska (feodala) former och f�rh�llanden, n�r feodalherren bem�ktigade sig bykommunen och die Hufe, och dessa genomtr�ngdes av det seigneuriella jord�gandets regler. Under det feodala jord�gandet framtr�der nu die Hufe som ett beroende jordinnehav (Besitz, tenure) och samf�llighetens sedvanem�ssiga regleringar har f�rvandlats till instrument f�r seigneuriell maktut�vning. De blir till historiska betingelser f�r realiseringen av feodal jordr�nta och till�gnelsen av arbetskraft; bonden �r bunden till sin jord. Samtidigt blir b�ndernas arbetsprocess till en jordr�nteskapande process; de b�da processernas enhet bildar den feodala produktionsprocessen. I allm�nhet �r tv�ng (kommunal reglering och feodalherrens tv�ngsindrivning av tributer) den feodala reproduktionens f�rmedlande faktor, p� samma s�tt som kapitalets cirkulationsprocess framtr�der som den kapitalistiska reproduktionens f�rmedlande faktor. Det feodala samh�llets sammanbrott inneb�r d�rf�r detta tv�ngssystems f�rsvinnande. � andra sidan kan uppl�sningen av detta tv�ng (f�ruts�ttningen f�r modern privategendom och borgerlig arbetsfrihet) skapa f�ruts�ttningarna f�r produktionsmedlens skiljande fr�n de omedelbara producenterna (expropriering), eftersom det feodala tv�nget verkar inom en struktur d�r de omedelbara producenterna �r f�renade med produktionsmedlen. F�r n�rmare detaljer, se min Skimin kakumei no kozo (Den borgerliga revolutionens struktur), Tokyo, 1950, s 77-85.
[88] Ovan s 41.
[89] Paris, 1932. Andra franska historiker, i synnerhet Marc Bloch och Robert Boutruche, �r emellertid av en annan mening och �r mycket intresserade av japansk feodalism. Marx talar redan i kapitel 24 av Kapitalets f�rsta band om Japans �rent feodala organisation�.
[90] Marc Bloch, Caract�res originaux de l'histoire rurale fran�aise, Oslo 1931, s 117-119; H. Maybaum, Die Entstehung der Gutswirtschaft in Mecklenburg, Stuttgart 1926, s 109-113; och det nyare utm�rkta arbetet av R. Boutruche, La crise d'une soci�t�, Paris 1947, II.
[91] Jfr t ex R. Boutruche, Aux origines d'une crise nobiliaire i Annales d'histoire sociale, bd I, nr 3, Paris 1939, s 272 f.
[92] Marc Bloch, Rois et serfs, Paris 1920, s 59 f, s 174 f; A. Dopsch, Naturalwirtschaft und Geldwirtschaft in der Weltgeschichte, Wien 1930, s 178.
[93] Sombart, Luxus und Kapitalismus, 2a uppl. M�nchen 1922, kap 1.
[94] Ovan s 49.
[95] Utifr�n den samh�lleliga arbetsdelningens synpunkt skulle jag snarare vilja betona den lokala marknaden, det interlokala utbytet eller den inre marknaden; vad g�ller denna fr�ga m�ste vi ta h�nsyn till Hiltons v�rdefulla synpunkter i Economic Development of some Leicester Estates in the 14th and 15th Centuries, London 1947. Dobb lyckades klarl�gga den ouppl�sliga relationen mellan industrikapitalets och den �inre marknadens� uppkomst; se Studier, s 135 f. Jfr i denna fr�ga Kapitalets metod, bd I, kap 30.
[96] ovan s 53.
[97] Ett svar, ovan s 74; Studier, S 36-42, 49-55; Kapitalet III, kap 20 och 36 verkar underst�dja Dobb, se s 295f, 299f, 301f:�, .. de stora revolutionerna i fr�ga om handeln som med de geografiska uppt�ckterna under 1500- och 1600-talet raskt stegrade k�pmannakapitalets utveckling, bildar en huvudfaktor f�r att fr�mja �verg�ngen fr�n feodalt produktionss�tt till kapitalistiskt ... Men det moderna produktionss�ttet utvecklade sig under sin f�rsta period, manufakturperioden, bara d�r betingelserna d�rf�r frambragts redan under medeltiden� (s 301).
[98] E.A. Kosminsky, �Services and Money Rents in the 13th Century� i Economic History Review, bd 5, London 1935, nr 2, s 42-45. �Penningekonomins framv�xt har inte alltid varit den stora befriande kraft som 1800-talshistorikerna ans�g den vara ... Marknadens expansion och produktionens tillv�xt kan lika g�rna leda till arbetsplikternas �kning som till deras avtagande. D�rf�r deras paradoxala �kning i �steuropa vid den tid d� spannm�lsproduktionen f�r utl�ndska marknader expanderade som snabbast, och d�rf�r ocks� deras paradoxala �kning i England vid den tid och i de omr�den d�r jordbruksproduktionen f�r marknaden var h�gst utvecklad under medeltiden (n�mligen p� 1200-talet).� M. Postan, �The Chronology of Labour Services� i Transactions of the Royal Historical Society, 4th series, vol XX, London 1937, s 192 f, 186.
[99] Ett svar, ovan s 73; jfr. Studier, s 56.
[100] The Agrarian Problem in the Sixteenth Century, London 1912.
[101] Under denna kris �visade sig den feodala hierarkins skelett vara i det n�rmaste detsamma som under det f�reg�ende �rhundradet, �ven om feodalherrarna kunde ha v�xlat upprepade g�nger�, Y. Bezard, La vie rurale dans le sud la region parisienne, Paris 1929, s 54. �Den seigneuriella regimen f�rblev oantastad. Dessutom: den �r inte l�ngt ifr�n att utveckla en ny styrka. Men den seigneuriella egendomen hade i stor utstr�ckning skiftat Agare.� Bloch, Caract�res originaux, s 129.
[102] Raveau ger en levande framst�llning av detta sammanhang; L'agriculture et les classes paysannes au XVI e si�cle, Paris 1926, s 249 f. I Poitou skilde bytes- och penningekonomins utveckling b�nderna fr�n jorden, men f�rvandlade dem inte till ett proletariat. N�r b�nderna s�lde sina g�rdar drevs de inte bort fr�n jorden, utan bands till den av de nya Agarna, f�r vilka de skulle bruka den mot halva avkastningen (� demifruits). De nya m�tayers kunde bara �verleva genom att redan p� f�rhand s�lja den kommande sk�rden eller genom att f� s�d eller pengar i f�rskott fr�n de nya �garnas tillg�ngar. De nya skulderna tvingade b�nderna att offra Aven n�sta sk�rd, och de f�ngades p� s� s�tt i en ond cirkel som de inte kunde komma ur. �De var fastnaglade vid sina arrendeg�rdar; k�pm�nnen skapade en ny livegenskap genom sitt kapital.� Ibid, s 80; och 82,93,121,268-71.
[103] Det skriftliga m�tavage-kontraktet under l�ancien regime band bondearrendatorerna till personliga, dvs feodala f�rpliktelser som fid�lit�, ob�issance, soumission. J. Donant, Une communaut� rurale � la fin de l�ancien regime, Paris 1926, s 245. M�tavage-systemet skapade �verkliga personliga beroendef�rh�llanden mellan borgare och b�nder�. Bloch, Caracteres originaux, s 143. Och G. Lefebvre, den fr�mste k�nnaren av jordbruket och b�nderna vid tiden f�r den franska revolutionen, visar att det i l�ancien regimes m�tayagesystem fanns en aristokratisk tradition av protection et ob�issance, dvs av feodal underordning, i f�rh�llandet mellan jord�gare och m�tayer. Lefebvre, Questions agraires au temps de la Terreur, Paris 1932, s 94.
[104] Denna synpunkt �r viktigare f�r Asien, d�r r�nta in natura (produktr�nta) dominerar. R�nta i form av produkter �r �fullkomligt adekvat som bas f�r de station�ra samh�llsf�rh�llanden som vi t ex finner i Asien ... denna r�nta kan anta en omfattning som allvarligt hotar arbetsbetingelsernas, produktionsmedlens reproduktion. Den kan g�ra en utvidgning av produktionen mer eller mindre om�jlig och trycka ner de omedelbara producenterna till ett fysiskt existensminimum. Detta g�ller s�rskilt d� denna form p�tr�ffas och exploateras av en er�vrande industrination, t ex engelsm�nnen i Indien.� Kapitalet III, s 705. Jfr �Hoken shakai kaitai e no taio ni tsuite� (Om motst�ndet mot feodalismens uppl�sning) i mitt arbete Kindai shakai seritsu shiron (Historisk ess� om det moderna samh�llets uppkomst), Tokyo 1951,s 113 f.
[105] Ett svar, ovan s 73.
[106] Den historiska uppfattningen av ett samh�lles nedg�ng som en sj�lvuppl�sning genom detta slag av inre utveckling bekr�ftas �ven av �borgerliga� historiker; Eduard Meyer betonar t ex, n�r det g�ller den klassiska antikens nedg�ng, att det romerska rikets fall inte berodde p� de barbariska folkstammarnas invasion, utan att dess invasioner intr�ffade vid en tidpunkt d� riket redan b�rjat falla s�nder inifr�n: E. Meyer, Kleine schriften, bd I, 2 uppl, Berlin 1924, s 145 f, 160. Se ocks� Max Weber, Die sozialen Grande des Untergangs der antiken Welt (1896) i Gesammelte Aufs�tze zur Sozial-und Wirtschaftsgechichte, T�bingen 1924, s 290 f, 293-87. Jfr Kapitalet III, s 300 f.
[107] Kapitalet I, s 292 och III, s 303. Se �Shoki shihon shugi no keizai kozo� (Den tidiga kapitalismens ekonomiska struktur) i mitt arbete Kindai shihon shugi no seiritsu (Den moderna kapitalismens uppkomst), Tokyo 1950, s 3 f.
[108] Bloch, Caracteres originaux, s 100 f; Oliver Martin, Histoire de la pr�vbt� de vicomte de Paris, bd 1, Paris 1922, s 420 f.
[109] Max Weber, Wirtschaftsgeschichte, T�bingen 1923, s 101. G.v. Below, Geschichte der deutschen Li.mdwirtschaft im Mittelalter, Jena 1937, s 73-76. Jfr bland de japanska unders�kningarna av v�steuropeisk medeltidshistoria Senroku Uehara �Grundherrschaft i klostret Klosterburg� (1920) i hans samling Doitsu chusei no shakai to keizai (Ekonomi och samh�lle i Tyskland under medeltiden).
[110] Se Kapitalet I, s 291; jfr mitt arbete �Iwayuru nodo kaiho i tsuite� (Om den s k befrielsen av de livegna) i Shigaku zasshi (Tidskrift f�r historievetenskap), bd 51,1940, nr 11-12 och Kindai shakai seiritsu shiron (Historisk ess� om det moderna samh�llets uppkomst), s 36-51.
[111] �Ibland gjorde de fria arrendatorerna sig fria fr�n alla betalningar och f�rpliktelser ..., f�rbindelsen mellan de fria arrendatorerna och godset var snarare en fr�ga om form och k�nsla �n om inneh�ll.� Tawney, The Agrarian Problem in the Sixteenth Century, s 29-31,118. Fram till 1500-talet var deras f�rh�llande till sina godsherrar huvudsakligen formellt. Detsamma g�llde f�r delar av Frankrike. I t ex Poitou slutade m�nga k�pekontrakt under 1500-talet med formuleringen: �S�ljaren kunde inte uppge under vilken herre och under vilka f�rpliktelser det st�lle innehas som �r till f�rs�ljning.� Raveau, a a, s 70,102 f, 264,288.
[112] D�r en definitiv (kontraktsbunden) samh�llelig arbetsproduktivitet inte utvecklats, eller, vilket �r samma sak, n�r b�nderna �nnu inte intar en motsvarande samh�llelig position som varuproducenter, �r penningr�ntan p�lagd och indriven uppifr�n, och kan inte helt ers�tta den traditionella r�ntan in natura. Dessa b�da former upptr�der inte bara sida vid sida, som t ex under den franska l'ancien r�gime, utan historien visar ofta en �terg�ng till r�nta in natura (�terinf�randet av arbetsplikter �ster om Elbe eller av anta in natura i Frankrike). penningr�ntan p�lades b�nderna under s�dana omst�ndigheter, trots att de p� m�nga s�tt var outvecklade som varuproducenter, ledde den inte till b�nderna befrielse utan till deras utarmning.
[113] Tawneys Agrarian Problem in the Sixteenth Century ger m�nga exempel p� denna uppl�sning av bondeklassen. Det j�mf�relsevis enhetliga standard-system av bondelotter (virgate system, Hufenverfassung), som man finner i 1200-talets godssystem, f�rsvinner nu slutgiltigt. Det g�r s� l�ngt, att �det inte har n�gon mening att tala om g�rdar eller halva g�rdar.� (s 50 f)
[114] Ett svar, s 75.
[115] Kapitalet III, s 706f. Jfr. Ett svar, ovan s 78.
[116] Ett svar, ovan s 77.
[117] �I den m�n profiten faktiskt framskymtar som en s�rskild del av �verskottsarbetet vid sidan av penningr�ntan �r denna, liksom r�ntan i dess tidigare former, alltj�mt den normala gr�nsen f�r denna embryonala profit.� Kapitalet II, s 706.
[118] Studier, s 25
[119] Ett svar, ovan s 75.
[120] Ovan s 59, not 22. [ Sweezys artikel: �En kritik� ]
[121] I historikerkretsar �r detta en v�lk�nd kritik av begreppet propri�t� paysanne. F�r en tidigare fas av kontroversen, se Minxes, Beitrag zur Geschichte der Nationalgaterverdusserung im Laufe der franz�sischen Revolution, Jena 1892. I en senare kritik av honom visar G. Lefebvre att b�nder med une tenure h�r�ditaire varpaysans propri�taires, �ven om de fortfarande var underkastade feodala f�rpliktelser, �Les recherches relative � la repartition de la propriet� et de l'exploitation foncieres � la fin de l�ancien regime� i Revue d'historie moderne, nr 14, 1928, s 103 f, 108 f. Jfr ocks� Raveau, a.a., s 126 och M. Bloch, Annales d'historie �conomique et sociale, bd I, 1929, s 100 f�r ytterligare bel�gg f�r att b�nder som var tenanciers f�odaux var v�ritables propri�taires.
[122] �Arbetarnas privata �gander�tt till sina produktionsmedel �r grundvalen f�r all sm�drift, och sm�driften �r en n�dv�ndig betingelse f�r utvecklingen av den samh�lleliga produktionen och av arbetarnas fria individualitet. Detta produktionss�tt existerar visserligen �ven under slaveri, livegenskap och andra beroendef�rh�llanden, men det n�r sin fulla blomstring, sin st�rsta energiutveckling och sin klassiska form, f�rst n�r arbetaren blir fri �gare till de arbetsmedel han sj�lv anv�nder, n�r bonden �ger den �ker han brukar, hantverkaren de verktyg ha anv�nder.� Kapitalet I, s 669.
[123] Ibid, s 638.
[124] Ibid, III, kap 47, avsnitt 5:1 och I, s 653.
[125] N�r det g�ller det samh�llsekonomiska systemets strukturella kris p� 1700-talet, se C-E Labrousse, La crise de l'economie fran�aise � la fin de l�ancien regime et au d�but de la r�volution, Paris 1944 , s�rskilt VII-LXXV.
[126] Se mina arbeten �Hokon shakai no siso mujun� (Det feodala samh�llets grundl�ggande mots�gelser) 1949 och Shimin kakumei no kozo (Den borgerliga revolutionens struktur), s 60-62.
[127] Studier, s 106 f, 109 f, 114,119,125 f.; Ett svar, ovan s 78-79.
[128] Studier, s 143; Ett svar, ovan sid 79. Dobbs insikter om att den borger-revolutionens b�rare, det industriella kapitalets (den kapitalistiska produktionens) verkliga b�rare, fanns bland den upp�tstigande sm�- och mellan-bourgeoisien och att uppm�rksamheten d�rf�r m�ste riktas p� mots�ttningen mellan dessa skikt och handels- och ockrarkapitalisterna (haute bourgeoisie), hade redan 40 �r tidigare n�tts av G. Unwin, Industrial Organization in the 16th and 17th Centuries, 1904, och av Max Weber, Die protestantische Ethik und der Geist des Kapitalimus, 1904-05 i Gesammelte Aufs�tze zur Religionssoziologie, bd. I, T�bingen 1920, s 17-206. Det �r f�rv�nande att Dobb vid sin diskussion av den �kapitalistiska andan� f�rbig�r dessa betydelsefulla insikter hos Weber. Weber framst�ller klart tv� of�renliga sociala system under denna heroiska period i Englands historia. Den �kapitalistiska andan�, som framtr�dde i puritanismens form, var det levnadss�tt och den medvetandeform, som under denna tid hade sin n�rmaste motsvarighet bland de sj�lv�gande b�nderna och de sm�- och medelstora industriidkarna; man finner den inte i den mentalitet av �penninghunger� och �profitbeg�r�, som k�nnetecknat k�pm�n och ockrare i alla tider och i alla l�nder. �Vid tr�skeln till den moderna tiden var det i allm�nhet inte bara, och inte ens till st�rsta delen, den handelsidkande noblessens kapitalistiska f�retagare, utan den industriella medelklassen som var b�rare av den attityd, som vi h�r har kallat den 'kapitalistiska andan'.� M. Weber, Gesammelte Aufs�tze zur Religionssoziologie, bd. 1, Tubingen 1920, s 46 f och ibid. s 195 f. P�. denna punkt har inte Tawney brutit med Bretanos tes i Die Anfeinge des Modernen Kapitalismus (M�nchen 1916), enligt vilken den kapitalistiska andan uppkom samtidigt med den profitinriktade handeln. Tawney skriver t ex i Religion and the Rise of Capitalism, London 1926, s 319: �Den 'kapitalistiska andan' var p� 1400-talet vitt utbredd i Venedig och Florens och �ven i Sydtyskland och Flandern av det enkla sk�let att dessa omr�den var tidens st�rsta handels- och finanscentra, trots att de �tminstone till namnet var katolska.� Pirenne, som ofta citeras av Dobb och framf�r allt av Sweezy, och som utan tvivel �r en av de fr�msta auktoriteterna p� omr�det, publicerade en studie om �kapitalismens utveckling under tusen �rs historia� med titeln �The Stages in the Social History of Captalism� i American Historical Review, vol XIX, 1914, s 494-515. Han visade hur kapitalisterna f�r�ndrades fr�n en tids�lder till en annan: de moderna kapitalisterna var inte efterf�ljare till de medeltida, utan snarare en produkt av de senares utpl�ning. F�r Pirenne var varuproduktion och penningcirkulation i sig k�nnetecken p� kapitalism, och enligt honom var skillnaden mellan feodal kapitalism och modem kapitalism bara �en kvantitativ skillnad, en skillnad i intensitet och inte en v�sensskillnad� (s 487). �ven f�r honom �r spiritus capitalisticus den vinningslystnad som uppkom tillsammans med handeln p� 1000-talet.
[129] Hisa Otsuka, Kindai Oshu keizai shi josetsu (Introduktion till det moderna Europas ekonomiska historia), Tokyo 1944. K�rnpunkterna i detta arbete hade redan formulerats i en tidigare uppsats av samme f�rfattare: �Noson no yrimoto to toshi no orimoto� (Textilfabrikanter p� landsbygden och i staden) i Shakai keizai shigaku (Social och ekonomisk historia), 1938, bd VIII, nr 3-4.
[130] Kapitalet III, s 303.
[131] En kritik, ovan s 64.
[132] Kapitalet III, s 299, 302, 304 f.
[133] Ovan, s 64-65.
[134] Kapitalet III, s 304
[135] Vad g�ller �producentens utveckling till k�pman�, s� finner man i ett tidigare kapitel, som analyserar den kommersiella profiten, f�ljande anm�rkning: �I den vetenskapliga analysen framtrader den allm�nna profitkvotens bildande som n�got fr�n industrikapitalen och deras konkurrens utg�ende, som senare justeras, kompletteras och modifieras genom k�pmannakapitalets mellankomst. Historiskt f�rh�ller det sig alldeles tv�rtom ... Den kommersiella profiten best�mmer ursprungligen den industriella profiten. F�rst d� det kapitalistiska produktionss�ttet tr�ngt igenom och producenten sj�lv blivit k�pman, reduceras den merkantila profiten till den andel av totalmerv�rdet, som tillkommer handelskapitalet s�som en likv�rdig del av det i den samh�lleliga reproduktionsprocessens sysselsatta totalkapitalet.� Kapitalet III, s 262. P� motsvarande s�tt f�rvandlade den kapitalistiska produktionens utveckling inom jordbruket jordr�ntan fr�n att vara merarbetets normala form (feodal r�nta eller feodala f�rpliktelser) till att utg�ra en �utl�pare� av profiten (den i f�rh�llande till den genomsnittliga profitkvoten �verskjutande delen).
[136] Industry and Government in France and England 1549-1450, Philadelphia 1940.
[137] J. Kulischer, �La grande industrie aux XVIIe et XVIIIe si�cles, France, Allemagne, Russie� i Annales d'historie econ et soc, no 9, 1931, s 11-46; jfr Dobb, Studier, s 117 f, 120 f och Ett svar, ovan s
[138] Detsamma g�llde i Frankrike. Tarl�s studier av industrin under Pancien regime f�ranledde honom att �n en g�ng framh�va �det utomordentligt viktiga faktum�, att den of�rtrutna kampen f�r en bredare och friare nationell produktion inte f�rdes av vare sig la grande industrie eller av de v�lb�rgade industriels des villes (f�rl�ggarna), utan av petits producteurs des campagnes. E. Tarle, L'industrie dans les campagnes en France � la fin de l�ancien regime, Paris 1910, s 53. Labrousses lysande arbete p�visar den alltmer tilltagande splittringen och antagonismen mellan den privilegierade feodala minoriteten och nationen som helhet. Esquisse du mouvement de prix et des revenues en France au XVIle si�cle, Paris 1933, bd 2, s 615, 626, 419-21, 639, 535-544
[139] Studier, s 117 och Ett svar, ovan s 79.
[140] �ven om f�rlagssystemet dr en typ av varuproduktionen �r det inte n�gon kapitalistisk produktion. Jordherren, som brukar sin huvudg�rd med hj�lp av de livegnas tv�ngsarbete, eller den feodale jord�gare, som driver in r�ntan in natura fr�n dem, kan visserligen f�rvandla produkterna till varor, men �r d�rf�r inte kapitalister. F�rlagssystemet f�ruts�tter att de omedelbara producenterna besitter sina produktionsmedel; det f�ruts�tter allts� inte l�nearbete. Likaledes f�ruts�tter det feodala jordegendomssystemet att b�nderna besitter jord. Feodalherren l�sgjorde sig fr�n Hufe-b�nderna och ber�vade dem deras oberoende; han tog �ver bysamf�lligheten och dess kollektiva f�rpliktelser, som utgjorde den grund varp� de �msesidiga relationerna mellan Hufe-b�nderna organiserades, och omorganiserade dem inom ramen f�r feodala jordegendoms- och herrav�ldesf�rh�llanden. P� liknande s�tt uppstod k�pmannaf�rl�ggarna fr�n de oberoende hantverkarna och ber�vade dem deras oberoende; de fick kontroll �ver st�dernas hantverksskr�n och deras kollektiva f�rpliktelser, p� vars grundval de oberoende hantverkarnas �msesidiga relationer hade organiserats, och omorganiserade dem under handelskapitalets kontroll. Den kategoriella utvecklingsg�ngen hantverkare � skr� � f�rlagssystem (handelskapital) �r den formella eller fiktiva projektionen av den feodala jordegendomens grundl�ggande logiska struktur: Hufe � Gemeinde � Grundherrschaft (se ovan not 15). Jfr Inledning till kritiken av den politiska ekonomin, s. 41. Avskiljandet av de oberoende hantverkarna, som var b�de producenter och k�pm�n, fr�n deras kommersiella funktioner � att k�pa r�materiel och s�lja produkterna � och koncentrationen av dessa funktioner i h�nderna p� k�pm�nnen var f�ruts�ttningen f�r inf�randet av det handelskapitalistiska f�rlagssystemet. K�pmannaf�rl�ggarens �utom-ekonomiska tv�ng� garanterade producenternas avsk�rmning fr�n marknaden, dvs negerandet av deras oavh�ngighet som varuproducenter. Hantverkarna f�rlorade sig sj�lvst�ndighet och underkastades k�pmannaf�rl�ggarens kontroll. Det skedde emellertid inte n�gon f�r�ndring av sj�lva produktionsproccessen, utan snarare bibeh�lls produktionens och arbetsprocessens skr�- och hantverksm�ssiga former som dess f�ruts�ttning. F�r�ndringen g�llde endast cirkulationsproccessen. P� grundval av de sm� hantverksindustrierna f�renhetligades produktionsprocessen av k�pmannaf�rl�ggarna och hamnade under deras kontroll. F�ljaktligen skiljer sig inte f�rlagssystemet som produktionssitt v�sentligen fan feodal hantverksproduktion. Se vidare Weber, Wirtschaftsgeschichte, s 147.
[141] Studier, s 120
[142] P. Mantoux, The Industrial Revolution in the 18th Century, London 1937, s 61. �ven Toynbee h�nvisade till detta f�rh�llande inom den engelska industrin f�re den industriella revolutionen: �den kapitalistiska f�retagarklassen befann sig �nnu i sin linda. En stor del av v�ra nyttigheter producerades fortfarande inom hemindustrin. Manufakturerna var i liten utstr�ckning koncentrerade till st�derna, och var endast delvis avskiljda fr�n jordbruket. 'Fabrikanten' var bokstavligt talat den man som arbetade med sina egna h�nder i sin stuga ... Ett viktigt drag i tidens industriella organisation var f�rekomsten av sm� m�starfabrikanter, som var helt oberoende, eftersom de f�rfogade �ver b�de jord och kapital, och kombinerade odlingen av fria betesmarksg�rdar med sitt hantverk�. Lectures on the 18th Century in England, London 1884, s 52 f.
[143] Wadsworth/Mann, The Cotton Trade and Industrial Lancashire, Manchester, 1931, s 277, se ocks� s 70-75, 241-248, 273-277.
[144] Ett svar, ovan s 80.
[145] P� denna punkt, se Hisao Otsuka, �Toiya seido no kindai teki ketai� (Moderna former av f�rlagssystemet), 1942, i hans bok Kindai shihonshugi no keifu (Den moderna kapitalismens h�rkomst), Tokyo, 1951, s 183 f. Se ocks� Kulischers resum� av den socioekonomiska historieforskningens resultat, Allgemeine Wirtschaftsgeschichte, bd 2, M�nchen och Berlin, 1929, s 162 f.
[146] J�mf�r Webers �konflikt mellan de tv� slagen av kapitalistisk verksamhet�. Han finner att n�r samtida k�llor talar om anh�ngare till olika puritanska sekter, s� beskrivs en del av dem som egendomsl�sa (prolet�rer) och en annan del som tillh�rande skiktet av sm�kapitalister. �Det var just fr�n detta skikt av sm�kapitalister, och inte fr�n de stora finansm�nnen � monopolister, statens leverant�rer och finansi�rer, kolonialf�retagare � som det f�r v�stkapitalismen karakt�ristiska h�rstammade: den borgerliga privatekonomiska organisationen av industriellt arbete� (jfr t ex Unwin, Industrial Organization in the 16th and 17th Centuries, s 196 f), och vidare: �Puritanismen motsatte sig den 'organiska' samh�llsorganisationen i den fiskalmonopolistiska form, som den antog i Stuarttidens anglikanism, s�rskilt i William Lauds version � denna statens och kyrkans allians med 'monopolisterna' p� grundval av ett kristet-socialt fundament. H�remot st�llde man, under ledning av folk som var lidelsefulla motst�ndare till denna typ av statligt privilegierade handels-, f�rl�ggar- och kolonialkapitalism, den individualistiska drivkraften hos det rationella, legala f�rv�rvet i kraft av egen duglighet och eget initiativ. Och medan de statligt privilegierade monopolindustrierna i England snart f�rsvann allihop, var dessa drivkrafter p� ett avg�rande s�tt delaktiga i uppbyggandet av industrier, som stod utan bist�nd fr�n �verheten och som till viss del �ven byggdes upp trots och i mots�ttning till denna,� Protestantische Ethik, s 195 (fotnot) och s 201 f.
[147] Independenterna i den puritanska revolutionen var av detta slag liksom Berget i den franska revolutionen, vilket den fr�msta fackmannen p� omr�det p�pekar: �Deras samh�lleliga ideal var en demokrati av sm� autonoma egendoms�gare, b�nder och sj�lvst�ndiga hantverkare, som fritt arbetade och drev handel.� G. Lefebvre, Questions agraires au temps de la Terreur, Strasbourg, 1932, s 133.
[148] Se �Kindai tekai shinka no futatsu no taiko teki taikei ni tsuite� (Om tv� motsatta system f�r det moderna fram�tskridandet) 1942, i mitt arbete Kindai shakai seiritsu shiron (Historisk ess� om det moderna samh�llets uppkomst), s 151 f.
[149] Om �bonderevolutionen� se G. Lefebvre, �La revolution et les paysans�, Cahiers de la r�volution fran�aise, 1934, nr 1.
[150] Detta problem st�lldes tidigt i Japan: se Seitora Yamadas nydanande arbete Nihon shihon shugi bunseki (En analys av den japanska kapitalismen), 1934, s�rskilt inledningen som i koncentrerad form inneh�ller en m�ngd historiska insikter.
[151] Kapitalet I, s 4.
[152] I det f�ljande h�nvisar jag till Dobbs bok som Studier, till min egen recension som �En kritik�, till Dobbs svar som �Ett svar� och till Takahashis artikel som �Ett diskussionsbidrag�.
[153] Jag framh�rdar att tala om v�steuropeisk feodalism, eftersom vad som till sist h�nde i V�steuropa i grunden skilde sig fr�n utvecklingen i andra delar av v�rlden, d�r det feodala produktionss�ttet varit r�dande. I vilken omfattning detta kan bero p� variationer mellan olika feodala system, och i vilken omfattning det kan bero p� �yttre� faktorer it- naturligtvis mycket viktiga fr�gor. Eftersom jag emellertid inte tror mig kunna besvara dem, �r det enda f�rnuftiga att jag begr�nsar mig till V�steuropa. Med denna begr�nsning vill jag emellertid inte ha sagt, att andra former av feodalism �r underkastade andra utvecklingslagar; jag vill undvika fr�gan helt och h�llet.
[154] Jag kan inte f�rst� Dobbs resonemang, n�r han s�ger att st�dernas tillv�xt �i viss m�n� var en inre feodal process (�Ett svar�, s 74). Det faktum som Dobb anf�r, att feodalismen �uppmuntrade st�der f�r att tillfredsst�lla sitt behov av l�ngdistanshandel�, bevisar definitivt inte p�st�endet. Man m�ste i s� fall visa, att den feodala h�rskande klassen tog initiativet till uppbyggnad av st�der och framg�ngsrikt lyckades integrera dem i det feodala systemet av egendoms- och arbetsf�rh�llanden. Detta g�llde otvivelaktigt f�r en del st�der, men mig f�refaller det, som om Pirenne �vertygande har visat att de viktigaste handelscentra i allm�nhet uppstod p� ett helt annat s�tt. Men vad som framf�r allt visar st�dernas icke-feodala karakt�r �r den allm�nna fr�nvaron av livegenskap.
[155] Se f�rutom Henri Pirennes Economic and Social History of Medieval Europe, London 1936, ocks� hans Mohammed and Charlemagne, New York 1939; det postumt publicerade arbete, d�r f�rfattaren ger sin fullst�ndigaste behandling av de sammanfl�tade problemen med antikens slut och feodalismens uppkomst i V�steuropa.
[156] Familjens, privategendomens och statens ursprung, Stockholm 1969, s 220.
[157] Pirennes positiva bidrag till f�rst�elsen av medeltidens ekonomiska historia har naturligtvis haft stor betydelse och kr�ver respekt. Vi b�r ocks� vara tacksamma f�r att han st�ller sina hypoteser p� ett s� stimulerande s�tt, �ven om (kanske eftersom) vi inte inst�mmer i dem.
[158] M. Lombard, �L'Or musulman du ylle au XIe si�cle�, Annales 1947.
[159] Forskningen sammanfattas i �The Origins of the Medieval Town Patriciate� av A.B. Hibbert, Past and Present, 1953, nr 3, s 15-27; och i Les Villes de Flandre et d'Italie sous le gouvernement des patriciens:��������� au XIe � XVe si�cle, av J. Lestocquoy.
[160] En avhandling om �The State of the Dukes of Z�hringen� av T. Mayer i Medieval Germany, II, red G. Barraclough, pekar p� utvecklingslinjer som marxistiska historiker kan driva vidare.
[161] Z. Mosina, �The Discussion of the Problem of Absolutism� i Istorik Marksist, nr 6, s 69,74.
[162] �State and Revolution in Tudor and Stuart England� i Communist Review, juli 1948, s 212 f.
[163] Engels, Familjens, privategendomens och statens ursprung, Sthlm 1968, s 220. Notera ordet �borgerskap�, som Marx och Engels anv�nder f�r att beteckna det urbana st�ndet inom det feodala samh�llet, innan det hade omvandlat sig till den moderna klassen �bourgeoisie�, som var redo att ta �ver statsmakten.
[164] Engels, Anti-D�hring, Sthlm 1970, s 144.
[165] Ibid, s 225-26; min kursivering. Observera att �borgerskapet� enligt Engels' uppfattning �alltj�mt var politiskt maktl�st� vid den tidpunkt d� Sweezy betraktar det som en h�rskande klass.
[166] Jag har f�rs�kt sammanfatta deras st�ndpunkter i �The English civil war interpreted by Marx and Engels� i Science and Societey, 1948, s 130-56.
[167] Jordebok som Irminon, abbot av Saint-Germain-des-Pr�s, l�t uppr�tta �ver klostrets egendomar i b�rjan av 800-talet./� a.
[168] P.M. Sweezy, En kritik, ovan (i mitten av kapitlet)
[169] Ibid (tidigt i kapitlet)
[170] Ibid (sent i kapitlet)
[171] Dobb, Ett svar (b�rjan av kapitlet)
[172] En kritik, ovan
[173] Ett svar, ovan
[174] F. Ya Polyansky, O Tovarnom proizwodstve v usloviach feodalizma i Voprosy Istorii, 1953, Nr 1, s 52 f.
[175] Ibid, s 54
[176] Ibid, s 55.
[177] A.B. Hibbert, The Origins of the Medieval Town Patriciate i Past and Present, februari 1953, s 16.
[178] Ibid, s 17.
[179] Ibid, s 17.
[180] Ibid, s 27. Lestocquoys bok Aux origines de la bourgeoisie: les villes de Flandre et d'Italie sous le gouvernement des patriciens utkom i Paris 1953.
[181] R.H. Hilton, Kapitalism � vad betyder det? (nedan, Hitons artikel)
[182] C. Hill, The English Revolution 1640. Three Essays, London 1949, andra upplagan. Boken best�r av tre uppsatser, av vilka den f�rsta (Hill) behandlar revolutionen i allm�nhet, den andra (M. James) materialistiska tolkningar av det revolution�ra samh�llet i England och den tredje (E. Richword) Milton.
[183] Se recensionen av Hills uppsats av P.F. i Labour Monthly, okt 1940, s 558; svaret p� den fr�n D. Garman och P.F:s replik, ibid, dec 1940, s 651 ff; inl�ggen av D. Torr och Dobb, ibid, febr 1941, s 88 ff. En klarg�rande och omfattande sammanfattning av diskussionen finns i artikeln �State and Revolution in Tudor and Stuart England� i Communist Review, juli 1948, s 207 ff, som publicerades av Brittiska kommunistpartiets historikergrupp.
[184] Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, kap. 4. Vad g�ller denna aspekt av Dobbs teori, se de kritiska anm�rkningar som finns i B. Trentins recension av Dobbs bok Societ�, nr 3, 1952.
[185] Dobb, Ett svar, ovan
[186] Se boken Zur Periodisierung des Feudalismus und Kapitalismus in der geschichtlichen Entwicklung der UdSSR. Diskussionsbeitr�ge, Berlin 1952
[187] Marx, Kapitalet III, s 303.
[188] Dobb, Studier, s 117 ff.
[189] Sweezy, En kritik, ovan
[190] Ett diskussionsbidrag, ovan
[191] J�mf�r Borisovs uppsats ��ber die Entstehung der Formen der kapitalistischen Ordnung in der Industrie� i boken Zur Periodisierung s 157-171, som sammanfattar de ryska arbetena i detta �mne.
[192] ��Medieval Capitalism� i Economic History Review, 4. En utf�rlig diskussion om anv�ndningen av detta begrepp finns i M. Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, kap I.
[193] Economic History of England, London 1956-58; jfr bd I, s 468.
[194] Belgian Democracy, s 30.
[195] E. Halphen, Etudes critiques sur l'histoire de Charlemagne, s 265. J. Calmette, Le Moven Age, s 135.
[196] �Il guisto prezzo nella dottrina di San Tomasso� i Studi di Storia economica Medievale, 1946, s 191.
[197] Jfr �The Tenth Century� av Abb� Lestocquoy i Economic History Review, 1, 1947, s 1-14.
[198] Money, Banking and Credit in Medieval Bruges, Cambridge, Mass. 1948, s 11.
[199] Medieval Cities; Histoire de Belgique; Social and Economic History of Medieval Europe; Mahomet et Charlemagne.
[200] G. Espinas, La vie urbaine de Douai au Moyen-Age, Paris 1913; densamme, La draperie de la Flandre fran�aise au Moyen-Age, Paris 1923; A. Doren, Studien aus der Florentiner Wirtschaftsgeschichte, Stuttgart 1910; densamme, Entwicklung und Organisation der Florentiner Z�nfte im 13. und 14. Jahrhundert, Leipzig 1897; R. Davidsohn, Geschichte von Florenz IV, Berlin 1925; A. Sapiro, a a.
[201] Se f�rutom de redan citerade arbetena av Sapori och de Roover, R. Doehaerd, L'expansion �conomique beige au Moyen-Age, Brussel 1946; Y. Renouard, Les hommes d'affaires Italiens du Moyen-Age, Paris 1949; densamme, Les relations des papes d'Avignon et des compagnies commerciales et bancaires de 1316 a 1378, Paris 1942.
[202] T ex L. Delisle, Etudes sur la condition de la classe agricole en Normandie au Moyen-Age; H. See, Les classes rurales et le regime seigneurial en France au Moyen-Age, Paris 1901.
[203] Pionj�rarbetet av N.S.B. Gras, The Evolution of the English Corn Market from the Twelfth to the Eighteenth Century, Cambridge, Mass. 1915, m�ste s�rskilt n�mnas, �ven om det bara riktar uppm�rksamheten p� detta problem.
[204] R.R. Betts, �La Societe dans ]'Europe centrale et dans l'Europe orientale� i R�vue d'Histoire Compar�e, 1948.
[205] Kap 20, Ur k�pmanskapitalets historia; kap 36, F�rkapitalistiska f�rh�llanden; kap 47, Den kapitalistiska jordr�ntans uppkomst.
[206] L�nearbetaren �r tvungen att arbeta f�r kapitalisten f�r att �verleva; han �r underkastad ett ekonomiskt tv�ng. Den feodale bonden, som besitter sina egna produktionsmedel, m�ste genom ett direkt eller indirekt v�ldshot tvingas att �verl�mna r�nta till feodalherren. H�r ligger orsaken till den medeltida bondens brist p� personlig frihet.
[207] N�rmast ett organiserat proletariat kom Ciompi i Florens. Deras svaghet visade sig i upproret 1378, d� deras kortvariga politiska makt br�t samman s� snart de skars av fr�n sina allierade bland hantverkare och sm�handlare. Det var ocks� ett uttryck f�r deras omognad att storborgerskapet s� l�tt kunde isolera dem.
[208] Jfr H. van Werweke, �Currency Manipulations in the Middle Ages� i Transactions of the Royal Historical Society, serie 4, XXXI.
[209] M. Bloch, �Le probl�me de l'or au Moyen-Age� i Annales, 1933, nr 5; M. Lombard, �L'or musulman du VIIe au XIe si�cle� i Annales, 1947, nr 2; F. Braude', �Monnaies et civilisations�, Annales, 1946, nr I.
[210] Det �r i detta avseende intressant att se vad Mme Doehaerd (i det beundransv�rda arbete som n�mndes ovan) anser att �i alla tider ha utgjort det lokala och internationella ekonomiska livets skelett�. Det �r �fr�gan om de produkter som �r handelns objekt ... fr�gan om deras ursprungsorter och produktionscentra, deras handelsplatser, om importens och exportens centra, transportv�gar, varubytets agenter, metoderna f�r utbytet, betalningsmedlen och krediten�, s 142. Det �r anm�rkningsv�rt att de fr�gor som har med produktionen att g�ra inte dyker upp i det ekonomiska livet.
[211] En uppskattning av ullproduktionen under 1400-talet finns i E. Power, Medieval English Wool Trade, s 37.
[212] E. Lipson, History of the English Woollen and Worsted Industries, 1921, s 16.
[213] �Some Economic Evidence of Declining Population in the Later Middle Ages� i Economic History Review, II, 3.
[214] Jfr C. Oman, The Great Revolt of 1381.
[215] I tv� av Leicestershires h�rader var 28 % av den taxerade befolkningen l�nearbetare, exklusive marknadsst�derna och byarnas hantverkare. En j�mf�relse med 1800-talets Ryssland �r h�r belysande. L�nernas h�jning berodde inte bara p� arbetskraftsknapphet, utan ocks� p� �kningen av rent l�nearbete j�mf�rt med sm�arrendatorernas tillf�lliga l�nearbete; eftersom en del av deras l�n utgjordes av r�tten till sm�g�rdarna kunde penningers�ttningen h�llas nere, vilket inte var m�jligt d� det g�llde rena l�nearbetare.
[216] Jfr. Marx: Kapitalet I, kap 24, avd 5; Lenin, Selected Works I, s 223-25.
[217] Jfr M. Malowists anm�rkningar om Polen i IXe Congr�s des Sciences Historique, Rapports, s 314.
[218] Det finns f�r b�da �rhundradena en stor m�ngd god sekund�rlitteratur.
[219] Jfr dc b�da f�rsta kapitlen i F. Antal, Florentine Painting and Its Social Background, London 1948 och N. Rodolico, I Ciompi: una pagina de storia de proletariato operalo, Florens 1945.
[220] Se ovan.
[221] Denna diskussion har s�vitt jag vet inte gjorts tillg�nglig p� engelska, och den tas heller inte upp i den senaste utg�van av Fundamentals of Marxism-Leninism, red. O. Kuusinen.
[222] Denna kris diskuterades ing�ende f�rst p� 1930-talet. Marxistisk diskussion d�rom finns i M. Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, R.H. Hilton i A Annales E.S.C. 1951, s 23-50; F. Graus, The First Crisis of Feudalism (tyska och tjeckiska), 1953; M. Malowist (polska), 1953 och 1954; och E.A. Kosminsky, �Feudal Rent in England� i Past and Present, 7, 1955.
[223] Ett vanligt misstag i tolkningen och periodiseringen av feodalismen �r att man s�tter likhetstecken mellan arbetsr�ntans tillbakag�ng (genom omvandling till penningr�nta) och sj�lva feodalismens nedg�ng.
[224] �Peasant movements in England before 1381� i Economic History Review, 1949, andra serien, del II, nr 2.
[225] Kapitalet III, kap 20, speciellt s 303-5
[226] A. Smith, An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, bok III, kap 3-4, Oxford 1976, bd I. Steuart, An Inquiry into the Principles of Political Economy, 1854, bd 1, kap 20.
[227] Smith, Wealth of Nations, bd I, s 422.
[228] E. Chill (red), Power, Property and History, Introduction: �Barnave as a Philosophical Historian�, s 1-74; D. Forbes, �Scientific Whiggism: Adam Smith and John Millar� i Cambridge Journal, bd 7, 1953-54, s 643-70.
[229] G. Roupnel, Histoire de la campagne fran�aise, Paris 1932, citerat efter G. Friedman (red), Villes et campagnes, Paris 1954, s 3.
[230] F. Braudel, Capitalism and Material Life 1400-1800, London 1973, s 374.
[231] G. Sjoberg, The Pre-Industrial City, Glencoe 1960; J. C. Russel, Medieval Regions and their Cities, Newton Abbot 1972.
[232] H. Pirenne, Medieval Cities, New York 1956 (f�rsta uppl 1925), s 31 f, 72, 153-58, min kurs; Max Weber, The City, New York 1958.
[233] R. H. Hilton, Kapitalism � vad betyder det?, ovan.
[234] H. Pirenne, �The Stages in the Social History of Capitalism� i American Historical Review, Bd XIX, nr 3, april 1914, s 494 f.
[235] K. Polanyi, The Great Transformation, Boston 1968, kap 4-5.
[236] Se ovan. Relevanta diskussionsbidrag presenterades ocks� vid det kollokvium som 1968 organiserades av Centre d'Etudes et de Recherches Marxistes med f�rberedande material av C. Parain och P. Vilar: Sur le feodalisme, Paris 1971; E.J. Hobsbawm, Inledning till Karl Marx, Precapitalist Economic Formations, London 1964; och Perry Anderssons nyskapande syntes av skillnaderna i den absolutistiska statens uppkomst, Lineages of the Absolutist State, London 1974.
[237] Dobb, Studier i kapitalismens utveckling, s 28-31, 36, 39-40.
[238] Dobb, �Ett svar, ovan s 73-74; se ocks� Procaccis utm�rkta �versikt av debatten.
[239] F. Polyansky i Voprosy istorii, nr I; A.B. Hibbert, �The Origins of the Medieval Town Patriciate�, Past and Present, feb 1963; C. Cahen, �A propos de la discussion sur le f�odalit�, La Pens�e, nr 68, 1956; G. Duby, Guerriers et paysans, Paris 1973 (recension av Hilton i New Left Review, nr 83, 1974). F�r en reformulering av Pirennes st�ndpunkter se H. van Werveke, �The Rise of the Towns� i Cambridge Economic History of Europe, bd III, London 1963, kap I, som n�stan uteslutande behandlar nordv�stra Europas st�der, �d�r den rent ekonomiska faktorn var s�rskilt verksam�.
[240] Marx/Engels, Die deutsche ldeologie i Marx-Engels Werke, bd 3, s 60-65; Hegel, Grundlinien der Philosophie des Rechts, Frankfurt/M 1970, s 393-98.
[241] Marx, Grundrisse, (eng) s 479, (ty) s 382.
[242] Ibid, (eng) s 247-48, (ty) s 202-204, 404.
[243] Marx, Inledning till kritiken av den politiska ekonomin i Marx/Engels, Ekonomiska skrifter i urval, s 41.
[244] Marx, Kapitalet III, s 300 f; Grundrisse, (eng) s 506, (ty) s 405.
[245] E Balazs, Chinese Civilisation and Bureaucracy, New Haven 1964, kap 6; M. Cartier, �Une tradition urbaine: les villes dans la Chine antique et di�vale� i Annales, juli�aug 1970, s 835-37, 841; Weber, a a; Braude], a a, kap 8.
[246] J. W. Hall, �The Castle Town and Japan's Modern Urbanization� i Hall/Jensen (red), Studies in the Institutional History of Early Modern Japan, Princeton NJ 1968, kap 10.
[247] Marx, Kapitalet III, kap 47; Lenin, The Development of Capitalism in Russia, Moskva 1956, s 190-92.
[248] Marx, Kapitalet III, s 699-705.
[249] F�r de flesta av de ovan n�mnda punkterna, se Rodney Hiltons viktiga arbete Bond Men Made Free, London 1973.
[250] Hilton, �Warriors and Peasants�, New Left Review 83, s 81 f.
[251] B. Porchnev, Les Soul�vements populaires en France de 1625 a 1648, Paris 1963.
[252] Hibberts utm�rkta redog�relse i �The Economic Policies of Towns�, kap 4 i Cambridge Economic History of Europe, bd III, London 1963.
[253] F. Braudel, a a, s 355.
[254] Hibbert, a a; O. Lattimore, �The Frontier in History� i Relazioni del X Congresso de scienze Storiche, Florens 1955, s 124 f; I. Wallerstein, The Modern World System, New York 1974, s 20 f.
[255] Hibbert, a a; T.C. Smout, A History of the Scottish People, London 1972, s 147; D.M. Nicholas, �Town and Countryside: Social and Economic Tensions in 14th Century Flanders� i Comparative Studies in Society and History, bd X, 1968, s 458-85.
[256] Marx, Kapitalet III, s 709.
[257] R. H. Hilton, A Medieval Society, London 1966, s 177.
[258] D. Waley, The Italian City Republics, London 1969, s 110-23,221-30
[259] M. Malowist, �The Problem of Inequality of Economic Development in Europe in the later Middle Ages� i Economic History Reveiw, serie 2, bd 19, 1966, s 25 f.
[260] C. Cipolla, �The Economic Decline of Italy� i Economic History Review, serie 2, bd 5, 1952; A. Pizzorno, �Three Types of Urban Social Structure and the Development of Industrial Society� i G. Germani (red), Modernization, Urbanization and Urban Crisis, Boston 1973, s 125.
[261] F. Braude], The Mediterranean in the Age of Philip II, London 1973, bd 2, s 728-33; P. Burke, Venice and Amsterdam, London 1974, grundar sig uttryckligen p� en anti-marxistisk modell f�r eliternas cirkulation, som �r �vertagen fr�n Pareto.
[262] R. Villan, La rivolta antispagnola a Napoli: Le Origine 1585-1647, Ban 1967, s 228 ff; se ocks� Porchnev och Anderson a a; P. Goubert, l'Ancien R�gime, bd 1: La Soci�t�, Paris 1969, kap 6.
[263] R. Zangheri och E. Sereni i Agricoltura e sviluppo del capitatismo, Instituto Gramsci, Rom 1970, s 682-703; Marx, Kapitalet III, kap 36.
[264] P. Villani, Feodalit�, riforme e capitatismo aggrario, Bari 1968, s 116� 125.
[265] J. V. Poli�ensky, The Thirty Years War, London 1971, s 38,40,44-49; A. Klima, J. Macurek, �La Question de la transition du f�odalisme au capitalisme en Europe centrale� i XIth International Congress of Historical Sciences, Stockholm, Rapports, vol 4, G�teborg 1960, s 99-102.
[266] P. Goubert, a a, s 136 f.
[267] F. Braudel, Chapters in Western Civilization, New York 1961, bd I, s 260. �ven om Immanuel Wallersten med r�tta h�nvisar till det �msesidiga sambandet mellan de nyfeodala kommersiella godsekonomierna i �periferin� och processen av proletarisering/expropriering i de europeiska �k�rnl�nderna� under den ursprungliga ackumulationen, s� verkar han p g a av sitt rasth�llande vid en statisk centrumperiferi-modell, som han �vertagit fr�n A.G. Frank, f�retr�da tesen om det fullt utvecklade �v�rldsmarknadssystemets� kontinuitet fr�n 1500-talet och fram�t. Han avvisar ocks� den fundamentala marxistiska distinktionen mellan handels- och industrikapital (som just g�r det m�jligt att begripa perioderna, de strukturella mots�ttningarna och kriserna i den ursprungliga ackumulationens process): han betraktar denna distinktion som �en olycklig terminologi�. Se The Modern World System, kap 2 och �The Rise and Decline of The Capitalist World System� i Comparative Studies in Society and History, bd 16, 1974, s 387-415.
[268] P. Vilar, La Catalogne dans l'Espagne moderne, Paris 1962, bd III, s 9-12, 562-65; Sur le f�odalisme, s 42 f; Marx, Kapitalet I, kap 15.
[269] Braudels utm�rkta �versikt av denna storstadstillv�xt i Capitalism and Material Life, kap 8, och i The Mediterranean, bd I, s 344-52; Raymond Williams, The Country and the City, London 1975, kap 14; Richard Cobb, The Police and the People, Oxford 1970, s 266.
[270] Marx, Grundrisse, (ty) s 906.
[271] P. Clark och P. Slack (red), Crisis and Order in English Towns 1500-1700, London 1972, s 11, 33 f; M.J. Daunton, �Towns and Economic Growth in 18th Century England�, referat p� Past and Presents konferens om �Towns and Economic Growth�, 1975.
[272] M. Bookchin, The Limits of the City, New York 1974, kap 4; Marx, Kapitalet I, kap 15. Jfr v�gen av bondeprotester i hela Europa under 1974.
[273] Se E.P. Thompsons illustrativa och skarpsinniga rekonstruktion av denna r�relse. �The Moral Economy of the English Crowd in the 18th Century� i Past and Present 50, 1971, s 76-136.
[274] Richard Cobb, Les Arm�es revolutionnaires, Paris/Haag 1961-63 och The Police and the People, Oxford 1970, som inneh�ller en briljant analys av mots�ttningen mellan stad och land och av knapphetspolitiken i den franska revolutionen.
[275] Se Sergi Bolognas intr�ngande analys av denna �verg�ng till ett fullt f�rsamh�lleligat kapital i Marx' skrifter �ren kring 1850: �Moneta e crisi; Marx corrispondente della 'New York Daily Tribune' � i Primo Maggio, nr. I, 1973. En utvidgad version av denna uppsats finns i Bologna, Carpignano och Negri, Crisi e organizzazione operaia, Milano 1974.
[276] Raymond Williams, The Country and the City, London 1975, s 50 f.
[277] R.H. Hilton, The English Peasantry in the Later Middle Ages. The Ford Lectures for 1974 and Related Studies, Oxford 1975.
[278] G. Bois, Crise du f�odalisme. Economie rurale et d�mographie en Normandie orientate du d�but du 14e si�cle, Paris 1976.
[279] E. Le Roy Ladurie, �En Haute-Normandie: Malthns ou Marx? A propos d'un livre de Guy Bois� i Annales 33, 1978, s 115-124.
[280] Past and Present 70, 1976, s 30-75 (sv �vers: Klasstrider och ekonomisk utveckling under feodalismen. Arkiv studieh�ften 5, 1979).
[281] M.M. Postan och J. Hatcher, �Population and Class Relations in Feudal Society� i Past and Present 78, 1978, s 24-36; P. Croot och D. Parker, �Agrarian Class Structure and Economic Development� ibid, s 37-46; H. Wunder, �Peasant Organization and Class Conflict in East and West Germany� i ibid, s 47-55; E. Le Roy Ladurie, �A Reply to Professor Brenner� i Past and Present 79, 1978, s 55-59; Guy Bois, �Against The Neo-Malthusian Ortodoxy� i ibid, s 60-69; R.H. Hilton, �A Crisis of Feudalism� i Past and Present 80, 1978, s 3-19; J.P. Cooper, �In search of Agrarian Capitalism�; ibid, s 60-65.
[282] B�da banden London 1974 (sv �vers 1977 och 1978).
[283] I. Wallerstein, The Modern World System. Capitalist Agriculture and the Origins of the Modern World Economy in the Sixteenth Century, New York 1974.
[284] I New Left Review 104, 1977, s 25-92.
[285] I Europa 1, 1977
[286] I New Left Review 107, 1978.
[287] London 1975.
[288] I History 91, 1976, s 91.