Originalets titel: "Zur Entstehungsgeschichte des Marxschen 'Kapital' ".
Skrivet: Till st�rsta delen 1949-55
Publicerat: Ffg 1968 (postumt)
�vers�ttning: Mats Thorell
Granskning: Jan Bohlin
Digitalisering: Jonas Holmgren
Resultatet av den hittillsvarande unders�kningen l�ter sig v�l kortast sammanfattas i utvecklingsraden: vara - v�rde - pengar - kapital. Vi har emellertid i tid blivit varnade av Marx sj�lv, som p�pekade att det inte alls handlar enbart om begrepp och deras dialektik[1]; att kategoriernas logiska f�ljd h�r samtidigt �terspeglar verklig historisk utveckling. Med detta f�rbeh�ll s�ger v�r utvecklingsrad inget annat �n att var och en av de anf�rda kategorierna �verskrider /eg. driver ut�ver/ sig sj�lv och att ingen av dem kan begripas helt och fullt utan de f�reg�ende. Men �ven det omv�nda framtr�der som riktigt: n�mligen att var och en av dessa kategorier f�ruts�tter de som f�ljer efter och enbart kan uppn� sin fulla utveckling p� de efterf�ljandes grundval. S� kan uppenbarligen kapitalets kategori inte utvecklas utan varans, v�rdets och pengarnas kategori; men lika sant tycks det, att dessa mest allm�nna kategorier f�rst kan utbildas helt p� grundval av kapitalet och det kapitalistiska produktionss�ttet. Men hur skall nu denna "mots�gelse" l�sas, och vilken av utvecklingsradernas b�da tolkningar �r riktig?
S� kommer vi till en inv�ndning, som visserligen �r v�ldigt gammal[2], men �nd� alltid dyker upp p� nytt. Den riktar sig mot Marx' uppfattning av det kapitalistiska produktionss�ttet.
Det som angrips �r den n�ra sammanknytningen mellan Marx' v�rdel�ra och hans teori om kapitalet - det faktum att Marx, f�r att n� till det kapitalistiska produktionss�ttets lagar, utg�r[3] fr�n analysen av den enkla varuproduktionen, som f�ruts�tter den sociala j�mlikheten hos deltagarna i bytesakten, att han allts� i sin v�rdeteori bortser just fr�n den oj�mlikhet som k�nnetecknar den kapitalistiska produktionen. Eller, som det heter hos en av de nya Marx-kritikerna, R Schlesinger: "Det faktum att �ven stora m�n ibland g�r logiska felslut �r inte viktigt f�r oss, men det �r viktigt att Marx h�rledde lagar, som �r giltiga f�r en best�md modell", d.v.s. f�r den kapitalistiska ekonomiska ordningen, "fr�n s�dana, som var giltiga i den modell som var enklare i strukturen och tidigare i den historiska f�ljden" d.v.s. fr�n den enkla varuproduktionens "modell".[4]
Som i m�nga andra fall, formulerades �ven denna "bet�nklighet" f�r f�rsta g�ngen av Karl Marx sj�lv. Han skrev redan i Rohentwurf mot Adam Smith och de ekonomer som f�ljde honom:
"Av alla moderna ekonomer har ... det egna arbetet sagts utg�ra den ursprungliga grunden f�r �gandet /Eigentumstitel/, antingen p� ett mer ekonomiskt eller ett mer juridiskt s�tt, och �gandet /das Eigentum/ av det egna arbetets resultat /har sagts utg�ra/ det borgerliga samh�llets grundf�ruts�ttning ... Sj�lva denna f�ruts�ttning beror p� att bytesv�rdet f�ruts�tts som det ekonomiska f�rh�llande som beh�rskar helheten av produktions- och utbytesf�rh�llanden. Den �r allts� sj�lv en historisk produkt av det borgerliga samh�llet, det utvecklade bytesv�rdets samh�lle. � andra sidan, n�r mots�gande lagar tycks dyka upp vid betraktande av mera konkreta ekonomiska f�rh�llanden, som vid den enkla cirkulationen, s� �lskar alla klassiska ekonomer, fram till Ricardo, att l�ta den ur sj�lva det borgerliga samh�llet framspringande �sk�dningen g�lla som allm�n lag. Men lagens str�nga realitet skall f�rvisas till den gyllene tid, d� �nnu ingen egendom existerade. Liksom i tiderna f�re det ekonomiska syndafallet, som hos Boisguillebert t.ex. S� att det underliga resultatet skulle f�lja, att sanningen hos till�gnelselagen hos det borgerliga samh�llet skulle beh�va f�rl�ggas till en tid, d� detta samh�lle �nnu inte existerade, och egendomens grundlag till egendomsl�shetens tidevarv."[5]
H�r talas visserligen inte om v�rdelagen utan om det borgerliga samh�llets till�gnelselag. Likv�l kan det samma s�gas �ven med avseende p� v�rdelagen:
"Ricardo hade f�rs�kt p�visa", l�ser vi i Theorien, "att skiljandet mellan kapital och l�nearbete - med vissa undantag - inte �ndrar n�got i varornas v�rdebest�mning. St�dd p� Ricardos undantag f�rnekar Torrens lagen. Han �terv�nder till A. Smith (mot vilken Ricardo's demonstration v�nder sig), som antar att 'i samh�llets b�rjan' d� m�nniskor endast tr�der mot varandra som varu�gare och varuutbytare, best�ms varans v�rde visserligen genom den arbetstid, som den inneh�ller, men inte d� kapital och jord�gande har bildats. Det inneb�r ... att den lag, som g�ller f�r varorna som varor, inte g�ller f�r dem d� de betraktas som kapital eller som produkter av kapital, d� man �verhuvudtaget framskrider fr�n varan till kapitalet. � andra sidan antar produkten f�rst allsidigt varans gestalt - s�v�l genom att hela produkten m�ste f�rvandlas till bytesv�rde, som genom att ingredienserna f�r dess produktion sj�lva ing�r som varor i produkten - produkten blir allsidig vara f�rst med utvecklingen av den kapitalistiska produktionen och p� dess grundval. Allts�, varulagen skall finnas i en produktion, som inte (eller bara delvis) frambringar n�gra varor, och skall inte finnas p� grundval av den produktion, som har produktens tillvaro som vara som bas. Lagen sj�lv liksom varan som produktens allm�nna form �r abstraherad ur den kapitalistiska produktionen, och just f�r den skall lagen inte g�lla".[6] Torrens konstaterade allts�, "att h�r, i den kapitalistiska produktionen �ger ett omslag i v�rdelagen rum. Det vill s�ga, v�rdelagen, som �r abstraherad ur den kapitalistiska produktionen, mots�ger dennas framtr�delser. Och vad s�tter han i dess st�lle? Absolut inget annat �n det r�a tankel�sa spr�kliga uttrycket f�r det fenomen, som skall f�rklaras".[7]
Marx tillbakavisar allts� best�mt Smith's och Torrens f�rest�llningar; han kommer inte p� tanken att f�rl�gga v�rdelagens verksamhet till de f�rkapitalistiska samh�llenas "gyllene tids�lder". Ty dessa "gyllene tider", som de borgerliga ekonomerna utm�lade f�r sig, �r "en ren fiktion", som framspringer ur den kapitalistiska varucirkulationens sken, och som "Adam Smith p� �kta 1700-talsvis f�rs�tter i den f�rhistoriska perioden, l�ter f�reg� historien".[8] I verkligheten berodde "den ursprungliga produktionen ... p� ursprungliga /urw�chsigen/ samf�lligheter, inom vilka privatutbytet upptr�der som helt ytligt och oviktigt /nebenspielende/ undantag. Med den historiska uppl�sningen av dessa samf�lligheter intr�der dock genast herre- och dr�ngf�rh�llanden, f�rh�llanden med v�ld, som st�r i skriande mots�gelse till den milda varucirkulationen och de f�rh�llanden som motsvarar den".[9] I motsats till dessa f�rs�k att f�rs�tta arbetsv�rdelagens verklighet tillbaka i "f�radamitiska tider", i det borgerskapets paradise lost d�r m�nniskorna �nnu inte tr�der mot varandra som kapitalister, l�narbetare, jord�gare, arrendatorer, ockrare o.s.v., utan bara som enkla varuproducenter och varubytare"[10], framh�ver Marx om och om igen att: liksom � ena sidan det kapitalistiska produktionss�ttet "framf�rallt f�ruts�tter varucirkulation, och d�rmed penningcirkulation, som sin bas"[11], s� kan � andra sidan varuproduktionen "f�rst p� grundval av den kapitalistiska produktionen" framtr�da "som produktionens normala, h�rskande karakt�r"; d�rav f�ljer att varuproduktionen "i sin allm�nna och absoluta form" just �r den kapitalistiska varuproduktionen.[12] Ty, "f�rst d�, n�r l�narbetet har blivit bas f�r varuproduktionen, tvingar sig varuproduktionen p� hela samh�llet"[13]. F�rst d� kan �ven arbetsv�rdelagen komma ur sin embryonala gestalt, som den �gde i f�rkapitalistiska tillst�nd, och bli till en best�mning, som griper tag i och reglerar den samh�lleliga produktionen i dess totalitet.
Enligt Marx �r allts� arbetsv�rdelagen - l�ngt ifr�n att tillh�ra det f�rflutna - karakteristisk just f�r det kapitalistiska samh�llet, g�ller f�rst h�r fullt ut! - Men hur kan detta f�renas med det faktum (som Marx st�ndigt framh�vde), att i det utvecklade kapitalistiska samh�llet inte v�rdena, utan produktionspriserna, som avviker fr�n dem, �r det centrum, "kring vilket marknadsprisernas sv�ngningar /Oszillation/ r�r sig"? Fr�gade allts� Marx tidigare (i sin polemik mot Torrens) varf�r v�rdelagen, som f�rst abstraherades ur den kapitalistiska produktionen, inte skall g�lla just f�r denna produktion, s� skulle man lika v�l kunna fr�ga hur just denna lag kunde abstraheras fram ur ett produktionss�tt, vars omedelbart givna fenomen vid f�rsta anblicken mots�ger arbetsv�rdelagen?
H�r �r inte platsen, att g� in p� den s� kallade mots�gelsen mellan Kapitalets I och III band, d.v.s. p� problemet med "v�rdenas f�rvandling till produktionspriser". (Vi skall senare komma tillbaka till det.) Det som syssels�tter oss h�r, �r endast problemets metodologiska sida - fr�gan, om man - utg�ende fr�n Marx' st�ndpunkt - kan tala om tv� olika "modeller". Om den enkla varuekonomins och den kapitalistiska ekonomins "modell", och om Marx verkligen avledde lagen f�r den senare ur den tidigare?
Svaret till detta finns redan i Marx' Inledning, i det ber�mda kapitlet om Den politiska ekonomins metod. Marx visar d�r, hur metoden "att stiga fr�n det abstrakta till det konkreta, bara �r t�nkandets s�tt att till�gna sig det konkreta, att �terskapa det som ett andligt konkret. Men det �r ingalunda sj�lva det konkretas tillkomstprocess". S� kan "den enklaste ekonomiska kategori, t.ex. bytesv�rde", i sin fulla gestalt "aldrig existera utom som abstrakt ensidig relation hos ett redan givet konkret levande helt" (d.v.s. det kapitalistiska samh�llet), likv�l tycks bytesv�rdet "som kategori" f�ra "en antediluviansk tillvaro". Och d�rf�r: "Liksom �verhuvud taget �r fallet med varje historisk, social vetenskap, m�ste man vid studiet av de ekonomiska kategoriernas g�ng st�ndigt h�lla fast, att s� som subjektet - h�r det moderna borgerliga samh�llet - �r givet i verkligheten, s� �r det ocks� givet i huvudet, och att kategorierna d�rf�r uttrycker tillvaroformer, existensbest�mningar, ofta bara enskilda sidor av detta best�mda samh�lle, av detta subjekt. D�rf�r b�rjar den /politiska ekonomin/ i vetenskapligt avseende ingalunda f�rst d�r, d�r man nu talar om den som s�dan."[14] (I v�rt fall b�rjar den politiska ekonomin redan vid analysen av varan och pengarna.)
Sedan Marx p� s� vis hade lagt fram de enklaste kategoriernas abstrakta karakt�r, fr�gar han vidare: Men har "inte dessa enkla kategorier ocks� en oavh�ngig historisk eller naturlig existens f�re de mer konkreta kategorierna? Ca d�pend /det beror p�/". S� kan t.ex. pengarna "existera och har existerat i historien, innan kapital existerade, innan banker existerade, innan l�narbete etc. existerade". Likv�l: "Fast�n pengarna redan mycket tidigt och allsidigt spelar en roll, s� �r de som h�rskande element under antiken h�nvisade till enbart ensidigt best�mda nationer, handelsnationer. Och t.o.m. i den mest bildade antiken, hos greker och romare, upptr�der pengarna endast under dessa samh�llens uppl�sningsperioder i sin fulla utveckling, vilken �r f�rutsatt i det moderna borgerliga samh�llet." Allts�: "Fast�n ... den enklare kategorin historiskt kan ha existerat f�re den konkretare, kan den i sin fulla intensiva och extensiva utveckling" upptr�da enbart "under de mest utvecklade samh�llstillst�nden".[15]
Ett annat exempel utg�r arbetet: "Arbetet f�refaller vara /scheint/ en alldeles enkel kategori. Ocks� f�rest�llningen om arbetet i dess allm�nhet[1*] - som arbete �verhuvud taget - �r urgammal. �nd� �r 'arbetet', taget /gefasst/ ekonomiskt i denna enkelhet, en lika modern kategori som de f�rh�llanden som frambringar denna enkla abstraktion." Ty "likgiltigheten inf�r en best�md art av arbete f�ruts�tter en h�gt utvecklad totalitet av verkliga arter av arbeten, av vilka ingen l�ngre �r den allt beh�rskande ... � andra sidan �r abstraktionen arbete �ver huvud inte bara det andliga resultatet av en konkret totalitet av arbeten. Likgiltigheten i f�rh�llande till det best�mda arbetet motsvarar en samh�llsform d�r individerna med l�tthet �verg�r fr�n ett arbete till ett annat och d�r arbetets best�mda art �r tillf�llig och d�rf�r likgiltig f�r dem."
Men ett s�dant tillst�nd antr�ffas f�rst i det utvecklade kapitalistiska samh�llet.[16] "Detta exempel med arbetet visar p� ett sl�ende s�tt hur �ven de mest abstrakta kategorierna - just genom att vara s� abstrakta - �r giltiga f�r alla epoker. Men trots det �r dessa kategorier, i denna abstraktions best�mdhet, sj�lva lika mycket produkten av historiska f�rh�llanden och har full giltighet endast f�r och inom dessa f�rh�llanden."[17]
Det som Marx h�r s�ger om arbetets kategori, g�ller naturligtvis �ven f�r kategorin v�rde, best�mt genom arbete. En "antediluviansk tillvaro" tillkommer �ven denna kategori, �ven den har historiskt sett existerat l�ngt f�re den kapitalistiska produktionen - om �n endast i en omogen, embryonal form, och "ingalunda genomsyrande alla ekonomiska f�rh�llanden". S�tillvida "�r det allts� helt och h�llet enligt sakens natur att inte bara betrakta varornas v�rden teoretiskt utan" �ven "historiskt s�som ett prius /f�re/ produktionspriserna".[18] Men i sin utvecklade gestalt upptr�der v�rdets kategori dock bara i det kapitalistiska samh�llet, eftersom f�rst i detta samh�lle varuproduktionen blir produktionens allm�nna form.[19]
Visserligen - i den m�n, som det kapitalistiska samh�llet produkterna blir till varor, blir �ven alla varor kapitalets produkter - och just d�rf�r m�ste en modifiering hos v�rdelagen intr�da. V�rdets kategori verkar d�rf�r h�danefter bara som abstrakt best�mning, som enbart uttrycker en - om �n grundl�ggande - sida av det kapitalistiska samh�llet: det faktum att d�ri alla ekonomiska subjekt (det �msesidiga /wechselseitige/ f�rh�llandet mellan arbetare och kapitalist inr�knat[20]) m�ste f�rh�lla sig till varandra som varubytare. Men abstrakta best�mningar kan inte anv�ndas direkt p� "vidare utvecklade konkreta f�rh�llanden"; dessa best�mningar m�ste f�rst f�rmedlas. Och just denna f�rmedling �stadkoms genom produktionsprisernas kategori. "Omslaget i v�rdenas lag", den dialektiska �verg�ngen fr�n arbetsv�rdet (eller den enkla varuekonomin) till produktionspriserna (eller till kapitalet) �r d�rf�r ingen historisk h�rledning /Deduktion/, utan en metod f�r att begripa det konkreta, d.v.s. sj�lva det kapitalistiska samh�llet. Eller (f�r att �terkomma till Marx' kritiker) det r�r sig inte alls om tv� olika "modeller", utan om en och samma modell - det kapitalistiska produktionss�ttets modell. Kunskapen om det kan endast n�s genom att avt�cka de inre lagar som ger det dess r�relse, allts� genom "att stiga fr�n det abstrakta till det konkreta". F�r att begripa produktionspriserna som framtr�der p� ytan, m�ste man g� tillbaks till deras dolda orsak, v�rdet. Den som inte tilltalas av detta, m�ste f�rvisso inskr�nka sig till blott empiri, allts� avst� fr�n en verklig f�rklaring av f�rloppen i den kapitalistiska ekonomin.
S� mycket om det s�tt p� vilket Marx l�ste fr�gan om "v�rdelagens verklighet". Vi har skjutit in detta kapitel, f�r att underl�tta f�rst�elsen av det som kommer nedan. L�saren skall p� f�rhand vara p� det klara med varf�r Marx b�rjar med analysen av den enkla varucirkulationen, och vilken roll som tillkommer denna analys i hans teori. Och han skall inte f�rbise att det d�rvid handlar om den mest abstrakta sf�ren hos sj�lva den kapitalistiska produktionen; att det handlar om en sf�r bakom vilken "en hel v�rld g�mmer sig, den v�rld som utg�rs av kapitalets alla sammanhang"[21], och i vilken d�rf�r ett omslag s�v�l av v�rde- som av till�gnelselagen blir oundviklig.
"Kapitlet om kapitalet"[22], som f�ljer p� "kapitlet om pengarna", b�rjar med en belysande unders�kning av "lagen om appropriationen, som den framtr�der i den enkla cirkulationen"[23]. Denna unders�kning utg�r ett v�lkommet supplement till Kapitalet I, d�r det tema, som behandlas h�r, endast tillf�lligt ber�rs.[24]
Hittills har Marx' framst�llning inte g�tt ut�ver den enkla varucirkulationens sf�r. I den enkla varucirkulationen tr�der de utbytande till att b�rja med mot varandra som personer, som endast p� grund av en frivillig bytes�verenskommelse kan komma i besittning av deras respektive varor, och just d�rf�r m�ste erk�nna varandra som privat�gare. Hur de har blivit varu�gare, p� vilket s�tt den ursprungliga till�gnelsen av varorna g�tt till, framg�r inte av sj�lva bytesrelationen. Men d� varan som v�rde endast framst�ller f�rem�lsgjort arbete, och fr�n cirkulationens st�ndpunkt en "fr�mmande vara, allts� fr�mmande arbete endast kan till�gnas genom avyttring av eget, ... s� framtr�der det �gande av varan, som f�reg�r utbytet ... som omedelbart framspringande ur besittarens arbete, och arbetet som det ursprungliga s�ttet f�r till�gnelsen, ... som den juridiska grunden f�r �gandet". Med denna inneb�rd har �ven den klassiska skolans ekonomer sagt att "�gandet som resultat av det egna arbetet" utg�r "det borgerliga samh�llets grundf�ruts�ttning".[25]
Ur "lagen om till�gnelsen genom det egna arbetet", som karakteriserar den enkla varuekonomin, "�ppnar sig av sig sj�lv i cirkulationen ett p� denna lag grundat rike av borgerlig frihet och j�mlikhet", liksom p� principen om �msesidighet, "den p� f�rhand stabiliserade harmonin mellan varubesittarna".[26]
I sj�lva verket: "Fast�n individen A k�nner behov av individen B's vara, bem�ktigar han sig den inte med v�ld", och det g�r inte heller varubesittaren B, utan b�da "erk�nner varandra �msesidigt som �gare, som personer, vilkas vilja genomtr�nger deras varor". D�rmed kommer "det juridiska momentet ang�ende personen och friheten, i den m�n den ing�r d�ri", in i varubesittarnas relation. ("I den romerska r�tten", anm�rker Marx i detta sammanhang, "best�ms d�rf�r servus /slaven/ helt riktigt som en som inte f�r egen del kan g�ra f�rv�rv genom utbyte.") Visserligen best�r ett element av tv�ng i att bytespartnerna drivs till utbyte genom sina behov; men fr�n denna synpunkt "�r det endast min egen natur, som �r ett helt av behov och drifter, och inte n�got fr�mmande, som[27] g�r v�ld p� mig ... men det �r ju just genom denna sida som jag g�r v�ld p� den andre, driver honom in i bytessystemet."[28] S� visar sig just varucirkulationen som f�rverkligandet av varu�garnas frihet och oavh�ngighet.
Men l�t oss forts�tta: I utbytet st�r individerna endast som varubesittare gentemot varandra, och var och en av dessa individer "st�r i samma samh�lleliga relation till de andra som de till honom. Som subjekt f�r utbytet �r allts� individernas relation d�rf�r j�mlikhetens relation. Det �r om�jligt att sp�ra n�gon skillnad eller till och med mots�ttning mellan dem ... "[29] De som utbyter representerar visserligen olika behov och olika bruksv�rden; men denna omst�ndighet, "s�tter inte alls den sociala j�mlikheten mellan individerna i fara, utan l�gger tv�rtom deras naturliga olikhet till grund f�r deras sociala j�mlikhet. Om individen A hade samma behov som individen B och b�gge genom sitt arbete f�rf�rdigat samma f�rem�l skulle det inte finnas n�gon relation mellan dem; de vore inte skilda individer ur sin produktions synvinkel. B�gge har behov av att andas; f�r b�gge existerar luften som atmosf�r; detta leder inte till n�gon social kontakt mellan dem; som individer som andas, st�r de bara i relation till varandra som naturvarelser /Naturk�rper/, inte som personer. Endast skillnaderna i deras behov och deras produktion ger anledning till utbytet och till deras sociala liks�ttande i utbytet. Denna naturliga olikhet �r d�rf�r f�ruts�ttningen f�r deras sociala j�mlikhet /Gleichheit/ i utbytesakten och �verhuvud f�r den relation vari de m�ter varandra som produktiva varelser."[30]
Men � andra sidan �r �ven "de varor som de utbyter, som bytesv�rden ekvivalenter", "vilka inte bara �r lika, utan som uttryckligen skall vara lika"; och "om n�gon lurar n�gon annan, sker det inte genom naturen hos den sociala funktion, i vilken de st�r till varandra, ... utan bara genom naturlig slughet, �vertalningsf�rm�ga etc., allts� genom den ena individens rent individuella �verl�gsenhet �ver den andra"[31]. D�rf�r framtr�der h�r s�v�l bytessubjekten som �ven utbytets f�rem�l underkastade j�mlikhetens lag.
Men slutligen tillkommer i utbytet, till best�mningen av frihet och j�mlikhet, best�mningen av �msesidighet: "Individen A tj�nar individen B's behov genom /eg. f�rmedelst, vermittelst/ varan a bara i den m�n och eftersom individen B tj�nar A's behov genom varan b och omv�nt. Var och en tj�nar den andre f�r att tj�na sig sj�lv; alla anv�nder andra som sina medel." D�rf�r finns �ven "i de utbytande subjektens medvetande, att de endast �r i transaktionen i eget �ndam�l /eg. som sj�lv�ndam�l �t sig/; att varje individ endast �r medel f�r den andre; slutligen att �msesidigheten, enligt vilken alla �r samtidigt m�l och medel, n�rmare best�mt endast uppn�r det egna �ndam�let genom att individen blir medel f�r den andre, och endast blir medel, i den m�n individen uppn�r sitt �ndam�l -, att denna �msesidighet �r ett n�dv�ndigt faktum[32], f�rutsatt som utbytets naturliga betingelse, men att den som s�dan �r likgiltig f�r utbytets b�da subjekt, och endast har intresse f�r subjektet, i den m�n det �r hans intresse. "[33]
P� ett annat st�lle s�ger Marx: "Ekonomerna uttrycker detta s�: var och en f�ljer sitt privata intresse och endast sitt privata intresse; och d�rmed tj�nar var och en, utan att vilja det och utan att veta om det, allas privatintressen, allts� det allm�nna intresset." Emellertid: "Po�ngen ligger inte i att genom att var och en f�ljer sitt privata intresse, n�s privatintressenas helhet, allts� det allm�nna intresset. Snarare kunde av denna abstrakta fras h�rledas att var och en hindrar alla andras intresse att g�ra sig g�llande och att i st�llet f�r den allm�nna affirmationen /bejakandet/ f�ljer den allm�nna negationen av detta allas krig mot alla /bellum omnium contra omnes/. Po�ngen ligger tv�rtom i att privatintresset sj�lvt redan �r ett samh�lleligt best�mt intresse och att det bara kan uppn�s inom de av samh�llet best�mda betingelserna och med de medel som samh�llet ger ... Det �r de privatas intresse, men inneh�llet i detta intresse, s�v�l som formen och medlen f�r att f�rverkliga det, �r givet genom av alla oberoende samh�lleliga betingelser."[34]
Marx unders�ker vidare hur varubesittarnas f�rest�llningar om j�mlikhet, frihet och �msesidighet, som framspringer ur sj�lva varuutbytet, bef�stes och full�ndas genom penningsystemet. Det h�nf�r sig framf�rallt till pengarnas "utj�mnarroll /Gleichmacherrolle/" vilka "som radikal nivell�r /Leveller/"[35] utpl�nar alla naturliga skillnader, och l�ter "en arbetare, som k�per varor f�r tre kronor" framtr�da "i samma funktion, i samma j�mlikhet ... som en kung som g�r detsamma".[36] Och t.o.m. ackumulationen, pengarnas f�rstelnande till skatt, upph�ver endast skenbart varubesittarnas j�mlikhet. Ty "om den ene ackumulerar pengar och den andre inte, s� g�r ingen detta p� den andres bekostnad ... Han kan endast ta i penningform, vad han ger i varans form. Den ene njuter rikedomens inneh�ll, den andre s�tter sig i besittning av dess allm�nna form. Om den ene blir utfattig och den andre g�r sig rik, s� �r det fr�ga om deras godtycke, deras sparsamhet, flit[37], moral o.s.v., och framg�r ingalunda ur det ekonomiska f�rh�llande ... sj�lvt, vari individerna tr�der mot varandra i cirkulationen."
Dessutom: "Inte ens arv och liknande juridiska f�rh�llanden, som kan f�rl�nga oj�mlikheter som s� uppst�r, inskr�nker den sociala j�mlikheten. St�r det f�rh�llande, som individen A ursprungligen stod i, inte i mots�gelse till j�mlikheten, s� kan denna mots�gelse f�rvisso inte frambringas genom att individen B tr�der i A:s st�lle och f�revigar individen A. Det �r snarare den sociala lagen som g�r sig g�llande �ver den naturliga levnadsgr�nsen; denna bef�ster sig mot naturens tillf�lliga verkningar. Ty naturens inverkan som s�dan vore snarare ett upph�vande av individens frihet. Dessutom, eftersom individen i detta f�rh�llande endast �r penningens individuation[2*], �r hon som s�dan lika od�dlig som pengarna sj�lva."[38]
S� mycket om "frihets- och j�mlikhetsharmonierna", som med n�dv�ndighet v�xer fram ur varuutbytets verkliga betingelser, och som l�ter det framtr�da som "ett sannskyldigt Eden f�r de medf�dda m�nskliga r�ttigheterna"[39]. Man beh�ver inte bli f�rv�nad �ver att kapitalismens apologeter �nda fram till idag med f�rk�rlek flyr till det enkla varuutbytets omr�de, d� de f�rs�ker trolla bort mots�ttningarna i den kapitalistiska ekonomiska ordningen! Eftersom de kapitalistiska f�rh�llandena ocks� �r utbytesf�rh�llanden, betraktas de blott som s�dana. "Hela denna visdom inneb�r allts� bara", anm�rker Marx, "att man blir st�ende vid de enklaste ekonomiska f�rh�llandena, som, om de fattas som sj�lvst�ndiga, �r rena abstraktioner. I verkligheten f�rmedlas de d�remot genom de djupaste mots�ttningar och bara en sida av dem framtr�der, en sida d�r deras uttryck �r utsuddat."[40] Om d�rf�r de borgerliga ekonomerna h�ller fram det enkla varuutbytets f�rh�llanden som vederl�ggning av "mer utvecklade ekonomiska f�rh�llanden, i vilka individerna inte upptr�der blott som utbytande, som k�pare och s�ljare i best�mda relationer till varandra", "s� s�gs d�rmed inte mer �n om man p�st�r att det inte existerar n�gra skillnader, �n mindre n�gon mots�ttning eller mots�gelse mellan naturf�rem�len, eftersom alla, fattat i tyngdens best�mning, har vikt /in der Bestimmung der Schwere gefasst, alle schwer ...sind[3*]/ och d�rf�r �r lika eller eftersom alla har tre dimensioner och d�rf�r �r lika". Ekonomerna gl�mmer h�r att till och med den f�ruts�ttning, som de utg�r fr�n, "varken framg�r ur individens vilja eller ur hans omedelbara naturlighet, utan �r en historisk" f�ruts�ttning, och att i utvecklad varucirkulation "individen bara har existens som producent av bytesv�rden och att allts� redan h�r hela negationen av hans naturliga existens �r innesluten".[41] Och de gl�mmer � andra sidan att varucirkulationens sf�r endast framst�llde det borgerliga samh�llets yta, men under denna, "i djupet f�rsigg�r helt andra processer", som frambringar "andra, mer invecklade" ekonomiska f�rh�llanden, som "mer eller mindre kolliderar med individernas frihet och oavh�ngighet".
F�r att p�visa den heltigenom ohistoriska karakt�ren hos denna "f�rbarnsligade abstraktion" hos den borgerliga apologetiken, v�nder sig Marx till den samh�lleliga arbetsdelning, som bildar f�ruts�ttningen f�r varuproduktionen. Klassikerna (fr�n Petty till Smith) har uppfattat arbetsdelningen "som sammanfallande /korrelativ/ med bytesv�rdet" eftersom de produkter som antar formen av varor och v�rden i sj�lva verket inte �r n�got annat �n arbete som f�rverkligats p� olika s�tt och i olika bruksv�rden, som "den f�rem�lsliga tillvaron av arbetets delning. Denna delning uttrycker bara i verksam /t�tiger/ form, som s�rskiljande /Besonderung/ av /olika/ arbeten, ... det som varornas skilda bruksv�rde uttrycker i saklig form". Emellertid framtr�der i varuutbytet arbetets delning "bara i resultatet". Varuutbytet uttrycker bara, "att utbytets subjekt producerar olika varor, som motsvarar olika behov, och att om envar �r beroende av allas produktion, s� �r alla beroende av hans produktion, genom att de �msesidigt kompletterar /erg�nzen/ varandra; och att p� det s�ttet varje enskilds produkt f�rmedelst /genom/ cirkulationsprocessen, till beloppet av den v�rdestorlek som �gs av produkten, �r medel f�r deltagandet i den samh�lleliga produktionen �verhuvud."[42] Men de komplicerade ekonomiska f�rh�llanden, som �r inneslutna i den samh�lleliga arbetsdelningen, f�rblir h�r dolda. Det �r dock klart att varuproduktionen "inte endast f�ruts�tter arbetets delning �verhuvud, utan f�ruts�tter en specifikt utvecklad form av densamma"[43], som yttrar sig i isoleringen och "det punktvisa sj�lvst�ndigg�randet"[44], i varuproducenternas privata karakt�r.[45] Och det �r just denna specifika form av arbetsdelning som det h�r g�ller! Ty s� l�nge endast utbytesrelationen som s�dan betraktas, st�r "en engelsk arrendator och en fransk bonde ... i samma ekonomiska f�rh�llande". Men den franske "bonden s�ljer endast det lilla �verskottet av /�ber/ sin familjs produktion. Huvuddelen f�rt�r han sj�lv, f�rh�ller sig allts� till den st�rsta delen av sin produkt inte som till bytesv�rde, utan som till bruksv�rde, omedelbart subsistensmedel/medel f�r hans underh�ll/. Den engelske arrendatorn d�remot �r heltigenom beroende av sin produkts f�rs�ljning, allts� av produkten som vara, d�rigenom sin produkts samh�lleliga bruksv�rde. Hans produktion �r allts� i hela sitt omf�ng gripen av bytesv�rdet och best�md av det."
Av detta ser man, "vilken h�gst olika utveckling av arbetets produktivkraft, av arbetets delning, vilka olika relationer mellan individerna i produktionen som kr�vs, f�r att spannm�let t.ex. skall produceras som blott bytesv�rde och d�rmed helt ing� i cirkulationen; vilka ekonomiska processer det kr�vs, f�r att g�ra en engelsk arrendator av en fransk bonde"[46]. Men f�r den utvecklade varuproduktionen �r inte den i halv naturahush�llning levande bonden karakteristisk, utan den kapitalistiske arrendatorn, - eftersom h�r produktionen f�r marknaden �r avg�rande. Unders�kningen av arbetsdelningens form, som ligger till grund f�r varuutbytet, leder d�rf�r till det (av oss redan k�nda) resultatet, att "hela den borgerliga produktionens system �r f�rutsatt, f�r att bytesv�rdet skulle framtr�da som enkel utg�ngspunkt p� ytan" och f�r att samh�llsmedlemmarna skall m�tas "i cirkulationsprocessen som fria privatproducenter i de enkla relationerna av k�p och f�rs�ljningar, och figurera som cirkulationsprocessens oavh�ngiga subjekt".[47] Det �r allts� ingen tillf�llighet, att de f�rest�llningar som v�xer fram ur den utvecklade varuproduktionen, och som sammanfattar sig i "egendomens, frihetens och j�mlikhetens treenighet", "teoretiskt formulerades f�rst av de italienska, engelska och franska ekonomerna p� 16- och 1700-talet", som p� s� vis endast f�regrep realiserandet av denna treenighet i det borgerliga samh�llet. L�ngt ifr�n att uttrycka n�gra eviga karakt�rsdrag i den m�nskliga naturen, �r dessa f�rest�llningar tv�rtom bara reflexer av den kapitalistiska utbytesprocessen, som bildar deras reala basis. "Som rena id�er �r de idealiserade uttryck f�r bytesprocessens olika moment; utvecklade i juridiska, politiska och sociala relationer �r de endast reproducerade med helt annan kraft och makt /in anderen Potenzen/."[48]
S� mycket om den borgerligt-apologetiska misstolkningen av den enkla varucirkulationen och av de d�rur framspringande lagarna.[49] Ett motstycke till detta ser Marx "i larvigheten hos de socialister (i synnerhet de franska, som vill visa p� socialismen som f�rverkligande av det borgerliga samh�llets id�er, som de uttalats i franska revolutionen)" som p�st�r "att utbytet, bytesv�rdet o.s.v. ursprungligen (i tiden) eller enligt sitt begrepp (i dess adekvata form) �r ett system av frihet och j�mlikhet f�r alla, men att det f�rfalskats genom pengarna, kapitalet etc.". Dessa socialister (Marx t�nker h�r framf�rallt p� Proudhon[50]) "m�ste man svara: bytesv�rdet, eller n�rmare best�mt penningsystemet, �r i verkligheten frihetens och j�mlikhetens system, och det som vid systemets fortsatta utveckling st�r friheten och j�mlikheten, �r st�rningar som �r inneboende i systemet, det �r just f�rverkligandet av friheten och j�mlikheten, vilka nu visar sig vara /el. styrker sig som, sich ausweisen als/ oj�mlikhet och ofrihet".[51] Av det som sagts framg�r en mycket viktig metodologisk slutledning. Eftersom cirkulationsprocessen, "som den framtr�der p� samh�llets yta", inte k�nner till n�got annat s�tt av till�gnelse �n det p� producenternas j�mlikhet, frihet och �msesidighet beroende till�gnandet /Appropriation/ av arbetets produkt genom arbetet och av fr�mmande arbetes produkt genom eget arbete", s� m�ste de mots�gelser som framkommer vid varuproduktionens utveckling /Entfaltung/, "likv�l som den ursprungliga appropriationens lag h�rledas genom arbetet, ur sj�lva bytesv�rdets utveckling".[52] Den enkla varucirkulationen tycks endast till�ta f�rv�rv av �gander�tt till fr�mmande arbete genom bortgivande /Hingabe/ av eget arbete, d.v.s. bara genom ett utbyte av ekvivalenter. Teorin m�ste nu visa, hur detta i den vidare utvecklingen omvandlas, och hur det till slut kommer d�rh�n, "att den privata �gander�tten till det egna arbetets produkt �r identiskt med �tskiljandet av arbete och egendom; s� att arbete = kommer att skapa fr�mmande egendom, och egendom - kommer att kommendera fr�mmande arbete".[53]
Vi kommer nu till Marx' unders�knings huvudtema - till kapitalets kategori. Den f�rsta fr�gan �r naturligtvis: Vad �r kapital? Hur m�ste dess begrepp utvecklas?
I Rohentwurf l�ser vi att ekonomerna ofta uppfattar kapitalet som "anhopat (egentligen f�rem�lsgjort/vergegenst�ndlichte/[54]) arbete", "som tj�nar som medel f�r nytt arbete". Men "det �r lika om�jligt att �verg� direkt fr�n arbetet till kapitalet som fr�n de olika m�nniskoraserna direkt till bankiren eller fr�n naturen till �ngmaskinen". Den vanliga definitionen s�ger n�mligen i grunden inte mer �n att kapital �r produktionsmedel, "ty i vidaste mening m�ste �ven det f�rem�l som naturen levererar, t.ex. sten, f�rst till�gnas genom en eller annan aktivitet innan det kan anv�ndas som instrument, som produktionsmedel. Att d�rifr�n sluta sig till att det skulle ha existerat kapital i alla samh�llsformer �r alltigenom ohistoriskt. Alla kroppens lemmar skulle f�ljaktligen vara kapital, eftersom varje lem genom aktivitet, arbete, inte bara m�ste utvecklas, utan ocks� f� n�ring, reproduceras, f�r att kunna vara verksamt som organ. Armen och i synnerhet handen, �r allts� kapital. Kapital skulle bara vara ett nytt namn f�r n�got som �r lika gammalt som m�nniskosl�ktet, eftersom allt slags arbete - �ven det mest outvecklade, jakt, fiske o.s.v. - f�ruts�tter att produkten av tidigare arbete anv�nds som medel f�r omedelbart, levande arbete."
I den anf�rda definitionen betraktas allts� endast "kapitalets enkla materia, bortsett fr�n den formbest�mning utan vilken det inte �r kapital". Men "abstraherar man s� fr�n kapitalets best�mda form och bara betonar inneh�llet, varvid kapitalet bara �r ett n�dv�ndigt moment i allt arbete, s� finns det naturligtvis ingenting som �r l�ttare att bevisa �n att kapitalet �r en n�dv�ndig betingelse f�r all m�nsklig produktion. Beviset blir m�jligt d�rigenom att man abstraherar fr�n de specifika best�mningar som g�r det till ett moment i ett s�rskilt utvecklat, historiskt, skede i den m�nskliga produktionen. Po�ngen �r att �ven om allt kapital �r f�rem�lsgjort arbete som tj�nar som medel f�r ny produktion, s� �r inte allt f�rem�lsgjort arbete, som tj�nar som medel f�r ny produktion, kapital. Kapitalet fattas som ting, inte som f�rh�llande."[55]
Mera framg�ng tycks vid f�rsta �gonkastet en annan f�rklaring lova, som uppfattar kapitalet som "en summa av v�rden", eller som "sig sj�lvt reproducerande bytesv�rde". H�r "fasth�lls" �tminstone "den form, varigenom bytesv�rdet[56] �r utg�ngspunkten"[57], och inte en anhopning av materiella arbetsprodukter. Emellertid: "Varje summa av v�rden �r ett bytesv�rde, och varje bytesv�rdet �r utg�ngspunkten", och inte en anhopning av materiella arbetsprodukter. Emellertid: "Varje summa av v�rden �r ett bytesv�rde, och varje bytesv�rde �r en summa av v�rden. Genom enkel addition kan jag inte komma fr�n bytesv�rde till kapital."[58] � andra sidan, "om varje kapital �r en summa av varor, d.v.s. av bytesv�rden, s� �r inte varje summa av varor, av bytesv�rden, kapital".[59] Den andra f�rklaringen duger d�rf�r lika lite som den f�rsta.
Visserligen hj�lper ekonomerna sig ur f�rl�genheten genom att som "kapital" definiera varje v�rde, "som producerar en profit", eller som "�tminstone anv�nds med syftet att producera en profit". Men i detta fall, f�ruts�tts helt enkelt det som f�rst skall f�rklaras, "ty profiten �r ett best�mt f�rh�llande av kapitalet till sig sj�lvt".[60] Det �r klart att detta inte �r n�got svar p� fr�gan. Kapitalet m�ste n�mligen begripas som ett sig f�r�kande v�rde, allts� som process. Och f�r detta �ndam�l �r det n�dv�ndigt att inte utg� fr�n en enkel summa a/ arbetsprodukter eller v�rden, utan "fr�n bytesv�rdet som redan blivit utvecklat i cirkulationens r�relse". H�r b�rjar d�rf�r Marx' analys.
Vilken av de tv� av oss k�nda cirkulationsformerna (V-P-V och P-V-P) g�ller det d� h�r? I vilken av dessa kan v�rdet bli till kapital?
Uppenbarligen inte i kretsloppet V-P-V (enkel varucirkulation) eftersom varans och pengarnas v�rdev�xling h�r endast har rollen av en "f�rsvinnande f�rmedling": "Vara utbyts slutligen mot vara ..., och sj�lva cirkulationen tj�nade endast till att � ena sidan l�ta bruksv�rdena enligt behovet v�xla h�nder, � andra sidan att l�ta dem v�xla h�nder enligt det m�tt /f�rh�llande/, vari de inneh�ller arbetstid, ... vari de �r lika tunga moment av den allm�nna samh�lleliga arbetstiden."[61] Som s�dan b�r d�rf�r den enkla varucirkulationen, formen V-P-V, "inte i sig sj�lv, sj�lvf�rnyelsens princip", den kan inte "av sig sj�lv p� nytt s�tta sig i brand" ... Processens upprepande "framg�r inte ur sj�lva cirkulationens betingelser ... varor m�ste st�ndigt p� nytt, och d� utifr�n, kastas in i den, som br�nnmaterial i elden. Annars slocknar den i indifferens."[62]
M a o: Det �r konsumtionen, bruksv�rdet, som utg�r det slutgiltiga �ndam�let och det egentliga inneh�llet i den enkla varucirkulationen. "Det �r d�rf�r inte hos denna sida av inneh�llet (materian)" slutar Marx, "som vi m�ste s�ka de best�mningar som leder vidare." Vi m�ste snarare h�lla oss till formsidan, d�r "bytesv�rdet som s�dant utvecklar sig vidare, f�r f�rdjupade best�mningar genom sj�lva cirkulationens process. Allts� enligt den sida i pengarnas utveckling", d�r det framtr�der som resultat av cirkulationsprocessen.[63] Vi kommer s� till kategorin "pengarna som kapital" som "g�r ut�ver sin enkla best�mning som pengar"[64], och just d�rigenom framst�ller en �verg�ng fr�n v�rde och pengar till kapital.
H�r kan det sj�lvklart endast handla om pengarna i sin "tredje best�mning"[65]. Ty endast i denna best�mning �r pengarna "inte blott f�rmedlande form i varuutbytet ... Det �r en produkt av cirkulationen, som liksom mot �verenskommelsen, framv�xte ur den", och vari v�rdet "sj�lvst�ndigg�r" sig mot cirkulationen. Och samtidigt �r det en form, som endast l�ter v�rdets f�rstoring, dess st�ndiga m�ngfaldigande, framtr�da som meningsfull r�relse.[66]
Men s� l�nge vi f�rblir i den enkla varucirkulationens sf�r, m�ste �ven detta sj�lvst�ndigg�rande av pengarna till sist visa sig som en chim�r /skenbild/. Ty �ven i dess tredje best�mning �r pengarna endast "suspenderat cirkulationsmedel", som har det �syftade eller icke �syftade avbrytandet av cirkulationsprocessen att tacka f�r sin uppkomst. G�r pengarna nu "�ter in i cirkulationen s� �r det slut med deras of�rg�nglighet, s� f�rg�s det v�rde som finns i dem i varornas bruksv�rden, mot vilka de utbyter sig, och de blir �ter blott cirkulationsmedel." F�rblir pengarna d�remot undandragna cirkulationen, "s� �r de lika v�rdel�sa, som om de skulle ligga nergr�vda i det djupaste bergsschakt"; de "sjunker samman i sin materia, som blir kvar, som den oorganiska askan av hela processen".[67] Och till och med om de pengar som undandragits cirkulationen samlas i en skatt, �ger i r�relsen V-P-V ingen verklig v�rdef�rmering, inget v�rdeskapande rum. "V�rde uppkommer inte ur v�rde, utan v�rdet kastas i form av varan in i cirkulationen, f�r att dras ur denna i skattens obrukbara form ... Samma v�rdestorlek som tidigare" fanns "i varans form, existerar nu i pengarnas form; det anhopas i den senare formen, eftersom det avstods ifr�n i varuformen ... Berikandet upptr�der s� enligt sitt inneh�ll s�som frivillig utarmning."[68] D�rf�r kan i den enkla cirkulationen pengarnas f�rmerande "endast upptr�da i anhopningens form, f�rmedlad genom V-P, varans st�ndigt f�rnyade f�rs�ljning, genom att pengarna inte till�ts att genomg� hela sitt omlopp", att �ter f�rvandla sig till vara.[69] S� kan i formen V-P-V varken att pengarna ing�r i cirkulationen eller att de inte ing�r bevara dem fr�n den slutgiltiga f�rlusten av deras sj�lvst�ndighet och of�rg�nglighet![70]
Var ligger nu problemets verkliga l�sning? Vilka �r betingelserna f�r att pengarna skulle komma �ver den primitiva skattbildningens niv�, att de - utan att uppg� i enbart cirkulationsmedel eller bli till sten i skatten - skulle vidmakth�lla och f�rmera sig som sj�lvst�ndigt v�rde? Ty "som den allm�nna rikedomens form ... f�rm�r pengarna bara genomf�ra en kvantitativ r�relse: att f�rmera sig ... De vidmakth�ller sig endast som ett fr�n bruksv�rdet skilt, f�r sig g�llande v�rde, genom att de oavbrutet m�ngfaldigar sig".[71] Denna betingelse �r tydligen given f�rst i kretsloppsformen P-V-P (k�pa f�r att s�lja). Ty, f�r att pengarna skall "vidmakth�lla sig som pengar, m�ste de �ter g� in i cirkulationen liksom som de har tr�tt ur den, men inte som enbart cirkulationsmedel" ... De m�ste "till och med i sin tillvaro som vara f�rbli pengar, och i sin tillvaro som pengar endast existera som varans �verg�ende form ... Dess ing�ende i cirkulationen m�ste sj�lvt vara ett moment av dess f�rblivande-hos-sig-sj�lv[72], och dess f�rblivande-hos-sig-sj�lv m�ste vara ett ing�ende i cirkulationen." (M a o: f�rst i pengarnas gestalt som kapital kan den m�ttl�sa driften efter bytesv�rdets f�r�kning fr�n blott en "chim�r" bli till levande verklighet.[73]) � andra sidan m�ste cirkulationen sj�lv visa sig vara "ett moment av produktionen av bytesv�rden", som led i en process vari bytesv�rdena vidmakth�ller och f�rmerar sig. F�r detta �ndam�l m�ste dock bytesv�rdet "verkligen utbytas mot bruksv�rde och varan konsumeras som bruksv�rde, men vidmakth�lla sig som bytesv�rde i denna konsumtion"[74] ... Konsumtionen av denna vara m�ste allts� vara produktiv konsumtion, som inte �r inriktad p� omedelbar njutning utan p� reproduktionen och nyproduktionen av v�rden.[75] Endast under dessa betingelser, allts� endast om kretsloppet V-P-V sl�r om i kretsloppet P-V-P, kan pengarna bli till ett v�rde, som vidmakth�ller och f�rmerar sig, d.v.s. bli till kapital.
Emellertid m�ste det bruksv�rde, vars konsumtion skall visa sig vara samtidigt produktion av v�rde och merv�rde, best�mmas n�rmare. Kapitalet �r, som redan framh�vts, enligt sitt v�sen ett "merv�rde-avlande" v�rde.[76] D�rf�r kan "som bruksv�rde, d.v.s. som nyttigt, gentemot kapitalet st� endast det som f�rmerar, m�ngfaldigar och d�rf�r vidmakth�ller kapitalet; ... inte en konsumtionsartikel, vari det f�rlorar sig, utan ... vari det vidmakth�ller och f�rmerar sig". Endast ett s�dant bruksv�rde kan tr�da gentemot kapitalet som "sj�lvst�ndiggjort v�rde", endast i ett s�dant kan kapitalet realisera sig. Enligt denna sida, kan inte varan som s�dan vara kapitalets motsats, d� de pengar som blivit kapital "�r likgiltiga f�r alla varors s�rskildheter, och kan anta varje godtycklig form av vara. Pengar �r inte den ena eller andra varan, utan kan formf�rvandlas /metamorfiseras/ till varje vara ... Ist�llet f�r att utesluta pengar framtr�der varornas hela krets, alla varor, som lika m�nga inkarnationer /f�rkroppsliganden/ av pengar", emedan varorna - liksom pengarna - i utbytet endast g�ller som f�rem�lsgjort arbete. I detta h�nseende finns ingen principiell skillnad mellan varor och pengar som f�rvandlats till kapital.[77] "Den enda motsatsen mot det f�rem�lsgjorda arbetet �r det inte f�rem�lsliga /ungegenst�ndliche/, ... arbetet som subjektivitet. (Eller det tidsm�ssigt f�rflutna, men rumsligt existerande i motsats till det tidsm�ssigt n�rvarande, levande arbetet.)" Men som s�dant kan det endast "f�religga som levande subjekt, i vilket det existerar som f�rm�ga, som m�jlighet; allts� som arbetare".[78] Det enda bruksv�rde, "som kan bilda en motsats och komplement ett till pengar som kapital, �r arbetet", som ett bruksv�rde, "varur bytesv�rdet sj�lvt blir till, producerar och f�r�kar sig"; och "det enda utbyte, varigenom pengar kan bli till kapital, �r det, som dess �gare ing�r med den levande arbetsf�rm�gans[79] �gare, d.v.s. arbetaren".[80] I denna mening kan det levande arbetet betecknas som kapitalets bruksv�rde, - som "verkligt icke-kapital", som tr�der gentemot kapitalet som s�dant.[81]
Det �r samma l�sning av problemet som vi k�nner till fr�n Kapitalet I[82]; bara att d�r f�religger denna l�sning i f�rdig gestalt, med de mellanled som leder dit utel�mnade, - medan vi h�r kan iaktta denna l�sning vid dess f�delse. Men i b�da fallen blir pengarnas f�rvandling till kapital - som Marx sj�lv betonar p� ett st�lle - "utvecklat ur det sj�lvst�ndiggjorda bytesv�rdets f�rh�llande till bruksv�rdet".[83] S� det vore helt �verfl�digt att st�lla den senare l�sningen i Kapitalet, vilken tycks mera "realistisk", mot den mera "metafysiska" i Rohentwurf. B�da �r resultatet av Marx' dialektiska metod, och m�ste d�rf�r som s�dana i samma m�n accepteras eller avvisas. Skillnaden ligger endast i framst�llningss�ttet.
Sj�lvklart vore det helt f�rfelat, att i den anf�rda l�sningen blott se en dialektisk utveckling av begrepp! Den grundar sig likas� p� en djupg�ende analys av de konkreta historiska betingelser, som ledde till bildandet av det kapitalistiska produktionss�ttet. Ty som f�rsta f�ruts�ttning f�r kapitalf�rh�llandet ses i Rohentwurf, liksom i Kapitalet, att penning�garen, kapitalisten, kan byta sina pengar "mot den fr�mmande arbetsf�rm�gan som vara"; att allts� "arbetaren f�r det f�rsta som fri �gare f�rfogar �ver sin arbetsf�rm�ga, f�rh�ller sig till den som vara", och f�r det andra, "att han inte l�ngre skall utbyta sitt arbete i en annan varas form, som f�rem�lsgjort arbete, utan att den enda varan som han har att bjuda ut och s�lja �r just sin levande, i sin levande kroppslighet n�rvarande arbetsf�rm�ga ..." Men att kapitalisten finner "arbetsf�rm�gan p� marknaden, inom cirkulationens gr�nser, som vara - denna f�ruts�ttning som �r utg�ngspunkten s�v�l f�r oss, som f�r det borgerliga samh�llet i dess produktionsprocess - �r uppenbarligen resultatet av en l�ng historisk utveckling, sammanfattningen av m�nga ekonomiska omv�lvningar, och f�ruts�tter andra produktionss�tts underg�ng ... och en best�md utveckling hos det samh�lleliga arbetets produktivkrafter."[84]
"P� denna punkt visar det sig f�rvisso", anm�rker Marx av denna anledning, "hur framst�llningens dialektiska form endast �r riktig, d� den k�nner sina gr�nser". Men dessa gr�nser �r best�mda genom den faktiska historiska utvecklingen! Av betraktandet av den enkla cirkulationen framg�r f�r oss kapitalets allm�nna begrepp, emedan inom det borgerliga produktionss�ttet den enkla cirkulationen sj�lv endast existerar som kapitalets f�ruts�ttning och samtidigt f�ruts�ttande kapitalet. Att detta framg�r, g�r inte kapitalet till inkarnationen av en evig id�; utan det visar ..., hur det f�rst i verkligheten, endast som n�dv�ndig form, m�ste utmynna i bytesv�rdes�ttande arbete, i produktion som grundar sig p� bytesv�rdet".[85] Det som vid f�rsta p�seendet kan framst� som ren "begreppsdialektik", �r i verkligheten endast en �terspegling av det faktum, att den enkla varucirkulationen - som f�rst under kapitalets herrav�lde blir till den allm�nna form, som genomtr�nger hela den ekonomiska organismen -, inom detta produktionss�tt endast utg�r en "abstrakt sf�r", som "visar sig som moment, som blott framtr�delseform av en djupare process, - av det industriella kapitalet -, en process som ligger bakom, som �r ett resultat av likav�l som den producerar denna abstrakta sf�r".[86]
"Det �r mycket viktigt att fasth�lla", framh�ver Marx, att utbytesf�rh�llandet mellan l�narbetaren och kapitalisten "till att b�rja med ... endast �r ett f�rh�llande mellan vara och pengar", ett enkelt cirkulationsf�rh�llande. Ty det som �ger rum inom cirkulationen, "�r icke utbytet mellan pengar och arbete, utan utbytet mellan pengar och den levande arbetsf�rm�gan"[87]. Men det som i forts�ttningen driver detta utbyte ut�ver den enkla cirkulationens gr�nser, �r det specifika bruksv�rdet hos den inbytta arbetsf�rm�gan.
I den enkla cirkulationen �r (som vi redan vet) bruksv�rdets inneh�ll ekonomiskt likgiltigt, det "ang�r inte f�rh�llandets form". Men h�r, i kapitalets utbyte med arbetaren, "framtr�der tv�rtom bruksv�rdet hos det, som inbytts mot pengar som ett s�rskilt ekonomiskt f�rh�llande", som "v�sentligt ekonomiskt moment" av utbytet.[88] H�r �ger d�rf�r i verkligheten "tv� inte endast formellt, utan kvalitativt olika och till och med motsatta processer" rum: 1. utbytet av arbetsf�rm�gan mot arbetsl�n (en akt, som faller inom den enkla cirkulationen), och 2. bruket av arbetsf�rm�gan genom kapitalisten. "D� arbetsf�rm�gan existerar i sj�lva subjektets levande tillst�nd, och endast manifesterar sig som egen livsyttring hos detsamma, s� st�ller naturligtvis ... till�gnelsen av r�tten /r�ttstiteln/ till bruket av densamma, under brukets akt, k�paren och s�ljaren i ett annat f�rh�llande �n det som f�religger vid /k�p av/ f�rem�lsgjort arbete, vilket som f�rem�l �r f�rhanden utanf�r producenten".[89] Just d�rf�r �r "det som skiljer den andra fr�n den f�rsta akten - den andra akten �r n�mligen den s�rskilda processen av arbetets till�gnelse fr�n kapitalets sida - just[90] skillnaden i utbytet mellan kapital och arbete och utbytet, som pengarna f�rmedlar det mellan varor. I utbytet mellan kapital och arbete �r den f�rsta akten ett utbyte, faller helt och h�llet inom den vanliga cirkulationens ram; den andra �r en process, kvalitativt skild fr�n utbytet, och det �r endast genom missbruk[91], som den �verhuvud skulle kunna kallas f�r n�got slags utbyte. Den st�r direkt gentemot utbytet" av varor; den �r "v�sentligen en annan kategori".[92]
S� mycket om f�rvandlingen av cirkulationsformen V-P-V till formen P-V-P. I denna omvandlings f�rlopp har pengarna blivit till kapital. "Den of�rg�nglighet som pengarna str�vade efter, genom att de satte sig negativt gentemot cirkulationen, drog sig undan den, n�r kapitalet, i det att det just vidmakth�ller sig genom att utel�mna sig �t cirkulationen. Kapitalet, som det bytesv�rde som f�ruts�tter cirkulationen, som �r f�ruts�ttning f�r den och som vidmakth�ller sig i cirkulationen, antar omv�xlande b�da de moment som inryms i den enkla cirkulationen "V och P", "men inte som i den enkla cirkulationen, att det endast �verg�r fr�n en av formerna till den andra, utan genom att det i varje best�mning samtidigt �r relationen till det motsatta".[93] "Pengar och vara som s�dana, liksom den enkla cirkulationen sj�lv, existerar f�r kapitalet endast som s�rskilda abstrakta moment av dess tillvaro, i vilka det st�ndigt framtr�der, �verg�r fr�n det ena till det andra, liksom det st�ndigt f�rsvinner". S� har "pengarna i kapitalet f�rlorat sin stelhet och har fr�n ett handgripligt ting blivit till en process".[94] Men hand i hand d�rmed sker en djupg�ende f�rvandling hos hela produktionss�ttet: Medan tidigare, p� den enkla cirkulationens niv�, den v�rdeskapande produktionen endast i s� m�tto var av betydelse, som de varor som ingick i cirkulationen, m�ste vara f�rkroppsliganden av samh�llelig arbetstid och som s�dana v�rden, "s� g�r nu sj�lva cirkulationen" tillbaka till "den aktivitet som s�tter eller producerar bytesv�rdet ... som sin grund" (och samtidigt "som dess resultat").[95] Och medan tidigare cirkulationen hade en produktion, "som bara som �verskott skapade bytesv�rden", som f�ruts�ttning, blir nu v�rdeproduktionen till den avg�rande samh�lleliga form, som beh�rskar hela produktionssystemet. En historisk process, vars teoretiska uttryck just utg�rs av kategorin "pengar som kapital".
I f�reg�ende kapitel framh�vdes tv� olika processer i utbytet mellan kapital och arbete: f�r arbetaren utg�r detta utbyte endast f�rs�ljningen av hans arbetskraft mot en best�md summa pengar, mot arbetsl�n; men kapitalisten f�rv�rvar genom detta utbyte sj�lva arbetet, "produktivkraften, som vidmakth�ller och m�ngfaldigar kapitalet", och som inte framkommer ur v�rdet utan ur bruksv�rdet hos den vara, som kapitalisten f�rv�rvade. Arbetarens utbyte �r en akt i den enkla varucirkulationen, vari hans vara (arbetskraften) genomg�r cirkulationsformen V-P-V; medan kapitalet h�r f�retr�der det motsatta momentet, formen P-V-P. Och slutligen handlar det f�r arbetaren om ett utbyte av ekvivalenter (arbetskraft mot arbetspris), d�remot kan det fr�n kapitalets sida endast vara tal om ett skenbart utbyte (eller "icke-utbyte"), d� kapitalisten genom det "m�ste erh�lla mera v�rde, �n han har givit".
F�rst skall vi betrakta den f�rsta av dessa processer, utbytet mellan kapital och arbetskraft.
Som i varje utbyte framtr�der h�r arbetaren som �gare till sin vara, arbetskraften, �ven om denna inte existerar som ett ting utanf�r honom, utan endast i hans levande kroppslighet /Leiblichkeit/. Det �r allts� sj�lvklart, att han till pengarnas �gare, kapitalisten, endast kan �verl�ta f�rfogandet /dispositionen/ �ver sin arbetsf�rm�ga - varvid detta f�rfogande "bara inskr�nker sig till ett best�mt arbete och ett tidsm�ssigt best�mt f�rfogande �ver detta arbete (s� och s� mycket arbetstid)"[96]. D�rav f�ljer att arbetaren "st�ndigt kan b�rja bytet p� nytt, bara han har intagit tillr�ckligt mycket materia /stoff/ f�r att kunna reproducera sina livsyttringar"; allts� att f�r honom, "s� l�nge han �r arbetsf�rm�gen, ... �r arbetet st�ndigt en ny k�lla f�r utbyte ... med kapitalet". Det periodiska �terkommandet av bytesakten �r blott uttryck f�r det enkla faktum, att arbetaren "�r ingen perpetuum mobile /evighetsmaskin/" och att han f�rst m�ste sova ut och �ta sig m�tt "innan han �r i st�nd att upprepa sitt arbete och sitt utbyte med kapitalet".[97] Dessutom �r upprepningen endast skenbar. "Vad han byter med kapitalet, �r hela hans arbetsf�rm�ga, som han f�rbrukar p� l�t oss s�ga[98] tjugo �r. I st�llet f�r att betala allt p� en g�ng betalar kapitalet honom portionsvis." Men d�rigenom �ndras naturligtvis ingenting i f�rh�llandets v�sen.[99]
Och dock �r det faktum, att arbetaren �r �gare till sin arbetskraft och i utbytet blott �verl�ter en viss tids f�rfogande �ver denna till kapitalet, av avg�rande betydelse. Ty detta r�knas till de drag i l�narbetsf�rh�llandet, som historiskt h�jer det �ver de tidigare utsugningss�tten. I slavf�rh�llandet t.ex. tillh�r den omedelbare, verklige producenten "den enskilde, s�rskilde �garen, vars arbetsmaskin han �r. Som totalitet av kraftyttring, som arbetsf�rm�ga �r han en sak som tillh�r en annan, och f�rh�ller sig d�rf�r inte som subjekt till sin s�rskilda kraftyttring eller till den levande arbetshandlingen". Under livegenskapen "framtr�der arbetaren som ett moment av sj�lva jordegendomen, han �r ett tillbeh�r till jorden p� samma s�tt som dragdjuret". Men l�narbetaren d�remot "tillh�r sig sj�lv och disponerar genom utbytet �ver sin egen kraftyttring". Det han s�ljer "�r alltid bara en best�md, s�rskild m�ngd kraftyttring; ovanf�r varje s�rskild yttring st�r arbetsf�rm�gan som totalitet".[100] (Och det s�ger inget annat �n att arbetaren �r erk�nd som person, som en m�nniska, "som �r n�got f�r sig, utanf�r sitt arbete och som endast avyttrar sin livsyttring som ett medel f�r sitt eget liv".[101]) Men f�r det andra s�ljer l�narbetaren sin kraftyttring "till en s�rskild kapitalist, gentemot vilken han s�som enskild st�r oavh�ngig. Det �r uppenbart att detta inte �r hans f�rh�llande till kapitalets existens som kapital, d.v.s. kapitalistklassen.[102] Vad den enskilda verkliga personen betr�ffar, �verl�ts allts� till arbetaren ett vitt f�lt f�r eget val och gottfinnande och d�rmed av formell frihet"[103], som producenterna i andra klassamh�llen saknade, och utan vilka hans befrielsekamp skulle vara i det n�rmaste ot�nkbar!
Gentemot l�narbetaren framtr�der allts� hans arbetskraft "som hans egendom, ett av hans moment, var�ver han som subjekt �vergriper, och som han vidmakth�ller genom att avyttra det". H�rvid verkar han som enkel varubesittare, och det �r klart, "att det bruk som k�paren g�r av den vara arbetaren �verl�ter till honom lika litet ang�r f�rh�llandets formbest�mning som bruket av vilken annan vara ... som helst" ... "Om kapitalisten skulle n�ja sig med blotta dispositionsf�rm�gan (-r�tten) utan att verkligen l�ta arbetaren arbeta, t.ex. f�r att ha hans arbete i reserv eller undandra sin konkurrent dispositionsf�rm�gan[104] ..., s� har �nd� utbytet �gt rum tillfullo". Visserligen ger ackordsystemet "sken av att arbetaren skulle erh�lla en viss andel av produktionen. Men detta system inneb�r bara ett annat s�tt att m�ta tiden[105] (i st�llet f�r att s�ga: du skall arbeta i tolv timmar, s�ger man: Du f�r s� och s� mycket per styck; d.v.s. vi m�ter den tid, du har arbetat, efter antalet produkter)", och denna form �ndrar ingenting i det faktum, att arbetaren, i enlighet med lagen om varuutbyte, av kapitalisten endast f�r en ekvivalent till sin arbetskraft.[106]
Vad storleken av denna ekvivalent, arbetskraftens v�rde, betr�ffar, s� �r det klart, att den inte kan vara best�md "av det s�tt p� vilket k�paren brukar den, utan endast av det kvantum f�rem�lsgjort arbete som finns i varan".[107] ("En saks bruksv�rde ang�r inte bruksv�rdets f�rs�ljare, utan endast dess k�pare. Att salpeter har den egenskapen att det kan anv�ndas f�r kruttillverkning, best�mmer inte priset p� salpeter - detta pris best�ms av salpeters produktionskostnader, ..."[108]) S� har �ven f�r arbetaren hans arbetskraft "bara bruksv�rde i den m�n det �r bytesv�rde, inte f�r att det producerar bytesv�rden".[109] Men detta bytesv�rde �r best�mt av produktionskostnaderna f�r arbetskraften, d.v.s. f�r sj�lva arbetaren. Den vara, som han bjuder ut, "existerar bara som f�rm�ga, som en f�rm�ga hos hans kroppslighet"; i enlighet d�rmed utm�ts v�rdet av hans arbetskraft genom den m�ngd arbete, som �r n�dv�ndig f�r att h�lla arbetaren vid liv och reproducera honom som arbetare. Denna m�ngd "m�ter i allm�nhet ... den summa pengar som han f�r i utbytet".[110]
Som varje varuutbyte f�rmedlas �ven bytet mellan arbetskraft och kapital genom pengar. "Arbetaren �r i utbytet kapitalistens j�mlike, som varje annan som utbyter, i det att han erh�ller sin ekvivalent i form av pengar, rikedomens allm�nna form". Visserligen �r denna j�mlikhet endast "sken och bedr�gligt sken" och upph�vs i verkligheten genom att kapitalet till�gnar sig en del av hans arbetstid "utan utbyte, medelst /vermittelst/ utbytets form", att allts� arbetaren st�r i ett f�rh�llande till kapitalisten "som �r annorlunda ekonomiskt best�mt - f�rutom utbytets f�rh�llande" ... "Detta sken existerar dock som illusion � hans sida och i viss m�n" �ven "� den andra sidan /kapitalistens/, och modifierar d�rf�r �ven v�sentligt hans /arbetarens/ f�rh�llande till skillnad fr�n arbetarens f�rh�llande i andra samh�lleliga produktionss�tt."[111]
Men inte bara det! Genom att arbetaren "byter ut" sin arbetskraft "mot rikedomens allm�nna form", pengarna, "blir han delaktig av den allm�nna rikedomen intill gr�nsen f�r sin ekvivalent - en kvantitativ gr�ns som, v�l att m�rka, sl�r om till en kvalitativ gr�ns, vilket �r fallet i varje utbyte." Denna gr�ns �r visserligen i regel r�tt s� sn�vt dragen; men arbetaren �r "inte bunden till s�rskilda f�rem�l eller ett s�rskilt s�tt f�r tillfredsst�llelse" av sina behov.[112] "Arbetaren �r inte kvalitativt begr�nsad[113] genom kretsen av sina behov/Gen�sse/ - utan endast kvantitativt." �ven detta "skiljer honom fr�n slaven, den livegne etc."[114]
Utbytet mellan arbetskraft och kapital faller inom den enkla varucirkulationens omr�de �ven av den anledningen att f�r arbetaren inte v�rdet som s�dant utg�r �ndam�let f�r utbytet, utan tillfredsst�llelsen av hans omedelbara behov. "Han f�r visserligen pengar, men bara i pengarnas best�mning som mynt; d.v.s. bara som sig sj�lv upph�vande och f�rsvinnande f�rmedling. Vad han utbyter �r allts� inte bytesv�rdet, inte rikedomen, utan livsmedel, f�rem�l f�r hans livsuppeh�lle, f�r tillfredsst�llelse av hans behov �verhuvud, - fysiska, sociala o.s.v."[115] Vi har visserligen sett, d� vi betraktade kretsloppet V-P-V, att pengarna kan undandra sig cirkulationen, att de kan bli till skatt. I denna mening f�rm�r �ven arbetaren i teorin, att spara en del av de pengar som kommer i hans besittning, f�r att fasth�lla dem i rikedomens allm�nna form, allts� f�r att "berika" sig. Men detta �r bara m�jligt "genom att han offrar sin substantiella tillfredsst�llelse f�r rikedomens form, allts� bara genom f�rsakelse, sparande. Enbart genom att inskr�nka p� sin egen konsumtion undandrar han cirkulationen mindre �n han ger den av bruksf�rem�l". Eller ocks� genom "att han i h�gre grad f�rsakar sin vila" och att han "oftare f�rnyar" sin arbetskrafts "utbytesakt ... eller l�ter den bli kvantitativt st�rre - genom flit".
Just d�rf�r g�r man i dagens samh�lle, h�nar Marx, ut och predikar "fliten" just f�r arbetaren. Kravet h�js "att den, f�r vilken f�rem�let f�r utbytet �r hans livsmedel, skall f�rsaka, men inte den, f�r vilken det �r berikandet."[116] ... "Men ingen ekonom kommer att f�rneka, att om arbetarna allm�nt, allts� som arbetare (vad den enskilde arbetaren till skillnad fr�n hela arbetarklassen /seinem genus/ g�r eller kan g�ra kan bara finnas som undantag, inte som regel, eftersom det inte ligger i sj�lva best�mningen av f�rh�llandet), som regel skulle uppfylla detta krav", s� skulle arbetarna - bortsett fr�n de enorma skador detta skulle tillfoga den allm�nna konsumtionen - "absolut anv�nda medel, som skulle upph�va sina egna syften ... �r alla eller flertalet arbetare �ver m�ttan flitiga (om �verhuvud fliten i den moderna industrin �r �verl�tet �t deras eget avg�rande, - n�got som inte �r fallet i de viktigaste och mest utvecklade produktionsgrenarna), s� f�r�kar de inte v�rdet p� sin vara utan bara dess kvantitet, ... s� skulle en allm�n l�neminskning snart �ter s�tta den p� r�tt fot."[117] Vad d�rf�r arbetarna i b�sta fall kan uppn� genom sin sparsamhet �r, att de mer �ndam�lsenligt f�rdelar sina utgifter, och "under sin �lderdom eller om sjukdom eller ekonomiska kriser kommer emellan, inte skall ligga fattighusen eller staten till last eller livn�ra sig p� tiggeri ..., och i synnerhet inte vegetera p� kapitalisterna". Och detta �r ocks� "kapitalisternas egentliga krav. Arbetarna b�r spara s� mycket under goda tider, att de kan leva mer eller mindre under de d�liga tiderna, uth�rda f�rkortad arbetstid[118] eller l�nes�nkningar etc." De skall underl�tta f�r kapitalet att �vervinna kriserna, och � andra sidan s�rja f�r att "kapitalisterna sl�r stora r�ntor ur deras besparingar eller att staten �ter upp dem"; "allts� p� varje s�tt" spara "f�r kapitalet, inte f�r sig"![119]
Att den genomsnittlige l�narbetaren inte kan berika sig genom sin sparsamhet, inte kan h�ja sig �ver niv�n f�r sin klass, �r enbart ett resultat av att i utbytet med kapitalet "arbetaren ... befinner sig i den enkla cirkulationens f�rh�llande och allts�" som ekvivalent f�r sin arbetskraft "inte erh�ller rikedom utan bara livsmedel, bruksv�rden f�r den omedelbara konsumtionen ... Om vi i cirkulationen utg�r fr�n varan, fr�n bruksv�rdet som bytets princip, s� kommer vi med n�dv�ndighet tillbaka till varan", som "sedan den fullbordat sitt kretslopp, konsumeras som ett direkt objekt f�r behovet". D�rvid tillkommer /har/ pengarna endast rollen av bytesmedel, av "f�rsvinnande f�rmedling".[120] Men om de pengar som sparats ihop av arbetaren "inte skall f�rbli blott en produkt av cirkulationen", s� m�ste de f�rr eller senare "sj�lva bli kapital, d.v.s. k�pa arbete", och d�rf�r "allts� frambringa den motsats som skulle upph�vas i en punkt, i en annan punkt". Vore allts� utbytets produkt fr�n arbetarens sida "inte ... bruksv�rdet, livsmedel, tillfredsst�llande av det omedelbara behovet ..., skulle inte arbetet st� gentemot kapitalet som arbete, som ickekapital, utan som kapital. Men inte heller kapital kan st� gentemot kapital, om kapitalet inte st�r gentemot arbete, eftersom kapitalet bara �r kapital som icke-arbete; i denna motsatsrelation. Allts� skulle sj�lva kapitalets begrepp och f�rh�llande f�rintas."[121]
I det enkla varuutbytet kan s�ljaren inte resa n�gra anspr�k p� frukterna av den vara som han s�lt; s� �ven l�narbetaren, som f�r priset av sin arbetsf�rm�ga "ger bort dess skapande kraft" "liksom Esau f�r en sk�l linssoppa sin f�rstf�dslor�tt". F�r arbetaren �r hans utbyte med kapitalet (som sismondianen Cherbuliez uttrycker det "att avst� fr�n alla arbetets frukter".[122] Men det som "framst�r paradoxalt som resultat, ligger redan i sj�lva f�ruts�ttningen". D� i det kapitalistiska produktionss�ttet arbetaren endast f�rfogar �ver sin arbetsf�rm�ga, som sammanfaller med hans personlighet, medan alla medel f�r hans arbetes f�rem�lsg�rande tillh�r kapitalet - s� kan inte heller hans arbetes produktivkraft komma honom, utan bara kapitalet, tillgodo. "Arbetaren utbyter allts� arbetet som enkelt, f�rutbest�mt, genom en f�reg�ngen process best�mt bytesv�rde - han byter sj�lva arbetet som f�rem�lsgjort arbete; ... kapitalet byter in det som levande arbete, som rikedomens allm�nna produktivkraft; som den verksamhet som f�r�kar rikedomen. Det �r uppenbart att arbetaren inte kan berika sig genom detta utbyte ... Tv�rtom m�ste han utarma sig genom att hans arbetes skapande kraft etableras mot honom som kapitalets kraft, som en fr�mmande makt. Han avyttrar arbetet som rikedomens produktivkraft; kapitalet till�gnar sig det som s�dant."[123] "Att arbetet skiljs fr�n �gandet av arbetsprodukten, allts� fr�n rikedomen, �r d�rf�r satt genom sj�lva denna bytesakt."[124] Den sista punkt som Marx n�rmare g�r in p�, d� han framst�ller bytet mellan arbetskraften och kapitalet �r den abstrakta karakt�ren hos det arbete som st�r gentemot kapital. "D� kapitalet som s�dant �r likgiltigt mot varje s�rskildhet /Besonderheit/ av sin substans" �r �ven arbetet som st�r gentemot det, "likgiltigt gentemot dess s�rskilda best�mdhet, men det �r i st�nd till varje best�mdhet ... D.v.s., arbetet �r visserligen i varje enskilt fall ett best�mt s�dant; men kapitalet kan st�lla sig gentemot varje best�mt arbete; enligt m�jligheten /dynamei/ st�r totaliteten av alla arbeten gentemot det, och det �r en tillf�llighet vilket arbete som st�r just gentemot det". F�ljaktligen �r �ven "arbetaren sj�lv absolut likgiltig f�r sitt arbetes best�mdhet; det har som s�dant inget intresse f�r honom utan bara s�vida det �verhuvud �r arbete och som s�dant bruksv�rde f�r kapitalet. Att vara b�rare av arbetet som s�dant - d.v.s. arbetet som bruksv�rde f�r kapitalet - utg�r d�rf�r hans ekonomiska karakt�r; han �r arbetare i motsats till kapitalisten". Just det skiljer arbetaren fr�n "hantverkaren, skr�brodern etc., vilkas ekonomiska karakt�r ligger just i deras arbetes best�mdhet och f�rh�llandet till en best�md m�stare etc."[125] L�nef�rh�llandet "utvecklas d�rf�r renare och adekvatare ju mer arbetet f�rlorar all konstkarakt�r; dess s�rskilda f�rdighet blir alltmer n�got abstrakt och likgiltigt och det blir alltmer rent abstrakt verksamhet, rent mekanisk, d�rf�r likgiltig, i f�rh�llande till sin s�rskilda form indifferent verksamhet ..." "H�r visar det sig �ter", avslutar Marx, "hur produktionsf�rh�llandets s�rskilda best�mdhet, kategorin - h�r kapital och arbete - f�rst blir sann med utvecklingen av ett s�rskilt materiellt produktionss�tt och med ett s�rskilt steg i utvecklingen av de industriella produktivkrafterna", d.v.s. av kapitalismen.[126]
S� l�ngt om den f�rsta sidan hos den process som �ger rum mellan kapital och arbete: om arbetskraftens utbyte, som faller i den enkla varucirkulationens omr�de. "F�rvandlingen av arbete (som levande �ndam�lsenlig verksamhet) till kapital �r i sig resultat av utbytet mellan kapital och arbete, s�vitt detta utbyte ger kapitalisten �gander�tten till arbetets produkt". ...
Verklig blir dock denna f�rvandling f�rst genom arbetets konsumtion, som till en b�rjan faller utanf�r detta utbyte och �r oberoende av det", allts� f�rst i den kapitalistiska produktionsprocessen.[127] Denna m�ste d�rf�r skildras.
H�r kan vi fatta oss kortare; inte bara f�r att unders�kningen av arbets- och v�rdef�rmeringsprocessen i Kapitalet tycks mycket klarare och mer full�ndad �n framst�llningen i Rohentwurf, utan �ven (och det �r det avg�rande ur v�rt arbetes synpunkt) f�r att Rohentwurf inneh�ller f�rre tankeg�ngar, som i j�mf�relse med det senare verket erbjuder n�got nytt, och s�ledes kan komplettera resultaten i Kapitalet. Skillnaden ligger framf�rallt i framst�llningss�ttet; men den tycks viktig nog f�r att r�ttf�rdiga en s�rskild unders�kning av de avsnitt i Rohentwurf[128] som g�ller detta tema.
Vi s�g: Det levande arbetet - i dess omedelbara tillvaro, som det finns till i arbetarens kroppslighet avskilt fr�n kapitalet - �r endast m�jligheten till att bli v�rdenas k�lla; f�rst "genom kontakten med kapitalet blir arbetet bragt till verklig aktivitet" (ur arbetet sj�lvt - tillfogar Marx - kan inte s�dant komma, eftersom arbetet �r utan f�rem�l[5*]) "blir arbetet en verkligt v�rdes�ttande, produktiv aktivitet". Nu har vi n�tt s� l�ngt. Processens f�rsta fas - "s�vitt det �verhuvudtaget g�ller utbytesprocessen" - �r avslutad. Ekvivalenter har utbytts, och kapitalisten �r nu i besittning av arbetskraften, som skall visa sig f�r honom som kapitalbildande, som rikedomens produktivkraft, genom att den s�tts i verket, genom arbete. Den fortsatta processen m�ste allts� ha konsumtionen av arbete, "kapitalets relation till arbete som sitt bruksv�rde" till inneh�ll.[129]
Som ett resultat av utbytet mellan kapitalisten och arbetaren har kapitalet kunnat inf�rliva sj�lva det levande arbetet med sig. Det levande arbetet har blivit till ett av kapitalets moment - vid sidan om dess sakliga moment, som existerar i gestalt av produktionsmedel och endast f�rkroppsligar f�rem�lsgjort arbete. F�r att bevara och f�r�ka sig, m�ste nu kapitalet som f�rem�lsgjort arbete tr�da i process med det icke f�rem�lsgjorda: "� ena sidan m�ste den f�rem�lslighet, vari kapitalet best�r, f�rarbetas, d.v.s. f�rt�ras av arbetet, � andra sidan m�ste arbetets blotta subjektivitet ... upph�vas och bli f�rem�lsgjord i kapitalets material." Detta kan endast ske i produktionsprocessen, genom att kapitalets f�rem�lsliga element som passivt �mne /Stoff/ underkastas arbetets formande aktivitet. Ty: "Kapitalets relation till arbetet, - det f�rem�lsgjorda arbetets relation till det levande arbetet ... kan till sitt inneh�ll �verhuvudtaget bara vara arbetets relation till dess f�rem�lslighet, till dess �mne." Kapitalets substans, det f�rem�lsgjorda arbetet, kan, som blotta arbetets �mne, endast upptr�da i tv� best�mningar: i r��mnets, d.v.s. det forml�sa �mnets best�mning, "det rena materialet f�r arbetets forms�ttande, �ndam�lsenliga aktivitet", och i arbetsinstrumentets best�mning, "varigenom den subjektiva aktiviteten mellan sig och sitt f�rem�l skjuter ett f�rem�l som sin ledare".[130] Genom att arbetet konsumerar r��mnet och arbetsinstrumentet, "f�r�ndrar det sin egen gestalt" och g�r "ur icke-vilans form �ver i varats form, ur r�relsens form �ver i f�rem�lslighetens".[131] Processens resultat �r den produkt, vari - som i det neutrala resultatet[132] - kapitalets i produktionen f�rt�rda /aufgezehrten/ element (r��mne, instrument, arbete) �ter upptr�der. Hela processen m�ste d�rf�r betecknas som produktiv konsumtion, d.v.s. en konsumtion som inte �r "ett enkelt f�rt�rande /Verzehren/ av det �mnesm�ssiga", utan "endast f�rt�r /verzehrt/ f�rem�lets givna form, f�r att s�tta den i en ny f�rem�lslig form ... Den f�rt�r /verzehrt/ det f�rem�lsliga hos f�rem�let - likgiltigheten gentemot formen - och det subjektiva i aktiviteten; formar det ena (f�rem�let), materialiserar det andra (arbetet). Men som produkt �r produktionsprocessens resultat bruksv�rde."[133]
Vi noterar: Analysen hittills inskr�nkte sig till produktionsprocessens �mnesm�ssiga sida. Men bakom denna �mnesm�ssiga sida tycks inte bara kapitalets specifika r�relse f�rsvinna, utan �ven varje v�rdebest�mning: "Bomull som blir bomullsgarn eller bomullsgarn som blir v�vnad, eller v�vnad som blir material f�r tryck och f�rgning, existerar f�r arbetet endast som befintlig /vorhandne/ bomull eller som befintligt bomullsgarn respektive tyg. S�vitt dessa sj�lva �r arbetets produkter ... intr�der de inte alls i n�gon process, utan" verkar "endast som materiella existenser med best�mda naturliga egenskaper. Hur dessa har satts i dem, ber�r inte det levande arbetets relation till dem; f�r arbetet existerar de endast s�vitt de existerar skilda fr�n det levande arbetet, allts� som arbets�mne /Arbeitsstoff/. "[134] Det vill allts� s�ga: "S� l�ngt vi hittills betraktat processen, s� ing�r d�ri det f�r-sig-varande kapitalet - d.v.s. kapitalisten[135] - inte alls. Det �r inte kapitalisten som av arbetet f�rt�rs /aufgezehrt wird/ som r��mne och arbetsinstrument. Det �r inte heller kapitalisten som f�rt�r /aufzehrt/, utan arbetet." Produktionsprocessen "framtr�der allts� inte som kapitalets produktionsprocess, utan som produktionsprocess r�tt och sl�tt," (som s�dan "h�r den till alla produktionsformer") "och skilt fr�n arbetet upptr�der kapitalet endast i den �mnesm�ssiga best�mdheten av r��mne och arbetsinstrument", vari "alla relationer ... till arbetet sj�lvt som kapitalets bruksv�rde ... �r utpl�nade." ("Det �r denna sida, som ekonomerna fixerar, f�r att framst�lla kapitalet som ett n�dv�ndigt element i alla produktionsprocesser. De kan naturligtvis bara g�ra detta, genom att de gl�mmer att beakta dess beteende som kapital under denna process."[136])
Vidare: "Det kan inte framkomma n�got vid processens slut, som inte upptr�dde som f�ruts�ttning och betingelse i processens b�rjan. Men � andra sidan m�ste ocks� allt framkomma". Om allts� analysen hittills inte har f�rt l�ngre �n till den enkla, "i ingen s�rskild ekonomisk best�mdhet satta" produktionsprocessens begrepp, s� m�ste detta komma fr�n analysens ensidighet, det m�ste komma av att denna inskr�nkte sig till processens �mnesm�ssiga sida, utan att samtidigt betrakta den som den process som bevarar och m�ngfaldigar v�rdena, allts� att processen inte samtidigt har uppfattats i dess formbest�mdhet. Men som s�dan �r denna process kapitalets sj�lvbevarelseprocess.[137]
"Kapitalet best�r, vad g�ller formen" (d.v.s. betraktat som samh�lleligt f�rh�llande) "inte av arbetsf�rem�l och arbete, utan av v�rden och �nnu mera best�mt av priser". Att kapitalets best�ndsdelar under arbetsprocessen underg�r �mnesm�ssiga f�r�ndringar, att de "ur icke-vilans - processens - form vid dess slut �ter sammanfattar sig i vilande objektiv gestalt i produkten, ... ang�r inte alls deras best�mning som v�rden ... Tidigare upptr�dde de som produktens grundl�ggande, likgiltiga betingelser. Nu �r de produkt. Produktens v�rde kan allts� bara vara lika med den v�rdesumma, som var materialiserad i processens best�mda �mnesm�ssiga element, ... /d.v.s./ vara lika med r��mnets v�rde + v�rdet av arbetsinstrumentets f�rintade delar + arbetets v�rde[138]". (Eller: produktens pris �r lika med dess produktionskostnader.)[139]
Fr�n denna synpunkt hade inte kapitalets v�rde �ndrat sig och det hade blott antagit en annan �mnesm�ssig gestalt. Den �mnesm�ssiga omvandlingen �r dock en oundg�nglig n�dv�ndighet, eftersom kapitalets sj�lvbevarelse annars inte alls vore m�jlig. Men att den materiella produktionsprocessen skall forts�tta fram till produkten, "ligger redan i betingelsen att kapitalet verkligen blir bruksv�rde", det �r det kapitalistiska produktionss�ttets f�ruts�ttning. "Satsen, att det n�dv�ndiga priset (v�rdet) = summan av produktionskostnaderna, �r d�rf�r rent analytisk". Den s�ger endast att kapitalets ursprungliga v�rde i produktionsprocessen delar upp sig i best�mda kvantitativa best�ndsdelar (arbetskraftens v�rde, r��mnets v�rde, arbetsinstrumentets v�rde), f�r att i produkten �ter upptr�da som en enkel summa av v�rden. "Men summan �r lika med den ursprungliga enheten ... Var kapitalet ursprungligen = 100 daler, s� f�rblir det nu som f�rr lika med 100 daler. Detta trots att dessa 100 daler, som i produktionspriset[140] existerade som 50 daler bomull, 40 daler arbetsl�n + 10 daler spinnmaskin, nu existerar som bomullsgarn till priset av 100 daler. Dessa hundra dalers reproduktion �r enkelt sig-sj�lv-lika-f�rblivande, bara att det �r f�rmedlat genom den materiella produktionsprocessen".[141] Den enda r�relse som h�r f�rsigg�r med v�rdet �r, "att det en g�ng upptr�der som helt, en enhet; sedan som delning av denna enhet i ett best�mt antal; och slutligen som summa". (Man hade "�ven ursprungligen kunnat betrakta de 100 dalerna som en summa av 50 + 40 + 10 daler, men lika v�l som en summa av 60 + 30 + 10 daler etc." - Det helas v�rde hade d�rigenom inte alls �ndrat sig.) "Summans, det adderades, best�mning framkom endast genom det delande som f�rsiggick i produktionsprocessen; den existerar inte i produkten som s�dan. Satsen, att produkten pris = produktionskostnadernas pris, eller att kapitalets v�rde = produktens v�rde, s�ger allts� inte mer �n att kapitalets v�rde har bevarats i produktionsprocessen ... Med denna kapitalets blotta identitet eller reproduktion av dess v�rde tv�rs igenom produktionsprocessen hade vi inte kommit l�ngre �n vi var fr�n b�rjan".[142]
"Att ekonomerna i sj�lva verket inte menar det, n�r de talar om prisets best�mning genom produktionskostnaderna, �r klart. Annars kunde man aldrig skapa ett st�rre v�rde �n det som ursprungligen fanns (inget st�rre bytesv�rde, trots ett st�rre bruksv�rde, vilket det dock inte alls �r tal om h�r)", - men detta skulle mots�ga sj�lva kapitalets begrepp.[143] Kapitalet "skulle visserligen ... inte f�rbli utanf�r cirkulationen, utan skulle anta olika varors gestalt, men f�r ingenting; detta vore en process utan �ndam�l, eftersom kapitalet slutligen bara hade representerat den identiska penningsumman, och endast hade l�pt risken att tr�da skadat ... ur produktionsakten". Kapitalistens deltagande i produktionsprocessen skulle d�rf�r inskr�nka sig till att f�rstr�cka /l�na/ arbetaren hans l�n, "att utbetala produktens pris till honom f�re dess realisation". Han skulle ge honom kredit, "och n�rmare best�mt gratis, pou le roi de Prusse".
Emellertid: "Kapitalisten m�ste �ven �ta och dricka, han kan inte leva av denna pengarnas formv�xling". D�rf�r skulle han inte ha n�gon annan utv�g, �n att �ter och �ter anv�nda en del av det ursprungliga kapitalet f�r sina personliga behov och hans kapital skulle till slut vara f�rsvunnet.[144] � andra sidan, "�r det lika klart, att enligt de vanliga ekonomiska best�mningarna skulle det kapital som bara kunde erh�lla sitt v�rde, inte erh�lla detta v�rde. Produktionens risker m�ste kompenseras. Kapitalet m�ste bevara sig under prisernas f�r�ndringar. Kapitalets v�rdef�rminskning /Entwertung/, som st�ndigt f�rsigg�r genom produktivkraftens h�jning m�ste kompenseras etc. Helt banalt s�ger d�rf�r ocks� ekonomerna, att om det inte fanns n�gon vinst, inte framkom en profit, s� skulle var och en �ta upp sina pengar, i st�llet f�r att kasta in dem i produktionen ... I korthet: En f�ruts�ttning f�r detta icke-v�rdef�rmerande, d.v.s. n�r det �r f�rutsatt att kapitalets v�rde inte m�ngfaldigas, �r att kapitalet inte �r ett verkligt led /Glied/ i produktionen, inte �r ett s�rskilt produktionsf�rh�llande. Det f�ruts�tter ett tillst�nd, i vilket produktionskostnaderna inte har kapitalets form, och kapitalet inte �r satt som betingelse f�r produktionen".[145]
D�rf�r �r det, som nationalekonomerna menar med "produktionskostnader", n�got helt annat. De r�knar s�: "Ursprungligt kapital = 100 (allts� t.ex. r��mne = 50; arbete = 40; instrument = 10) + 5% r�nta + 5% profit. Allts� �r produktionskostnaderna inte 100 utan 110; produktionskostnaderna �r allts� st�rre �n produktionens kostnader".[146] Men, i st�llet f�r de tidigare sv�righeterna inst�ller sig en ny: hur skall man f�rklara detta 10-procentiga p�slag ovanp� produktionskostnaderna? Marx visar nu, med argument som vi redan k�nner fr�n Kapitalet[147], att merv�rdet - som "�verhuvud �r v�rde ut�ver ekvivalenten" - varken kan h�rledas ur produktens h�gre bruksv�rde[148], eller ur handelstransaktionerna ("profit upon alienation")[149], och att alla f�rklaringsf�rs�k av detta slag inte leder n�gon vart.
"Det �r l�tt att begripa", heter det i Rohentwurf, "hur arbetet kan f�r�ka bruksv�rdet; sv�righeten ligger i hur den skulle kunna skapa h�gre bytesv�rden �n de som f�rutsatts."[150] Annars skulle ju satsen, "att priset = produktionskostnaderna ... ocks� heta: Priset p� en vara �r alltid st�rre �n dess produktionskostnader".[151]
D�rav f�ljer den av oss redan k�nda l�sningen att merv�rdet framspringer ur differensen mellan det i arbetsl�nen f�rem�lsgjorda arbetet och det av arbetaren presterade levande arbetet. Om n�mligen "en hel arbetsdag var n�dv�ndig f�r att h�lla arbetaren vid liv under en arbetsdag s� skulle kapitalet inte existera, eftersom arbetsdagen skulle utbytas mot sin egen produkt och kapitalet allts� inte v�rdef�rmeras och d�rf�r inte heller vidmakth�lla sig sj�lvt som kapital ... Vore kapitalet", d.v.s. kapitalisten, "tvingat att arbeta f�r att leva, s� skulle det inte bevara sig sj�lvt som kapital utan som arbete. �gandet av r��mnen och arbetsinstrument skulle bara vara nominellt; dessa skulle ekonomiskt i lika h�g grad tillh�ra arbetaren som de tillh�r kapitalisten, eftersom de bara skulle skapa v�rde �t kapitalisten i den m�n han sj�lv var arbetare. Han skulle d�rf�r inte f�rh�lla sig till dem som till kapital utan som till arbetets enkla �mne och medel, s� som arbetaren sj�lv g�r i produktionsprocessen. �r d�remot t.ex. bara en halv arbetsdag n�dv�ndig f�r att h�lla arbetaren vid liv en hel arbetsdag, s� ger produktens merv�rde sig sj�lvt eftersom kapitalisten i priset bara betalt en halv arbetsdag och i produkten erh�ller en hel f�rem�lsgjord arbetsdag; allts� f�r att han ingenting utbytt mot den andra h�lften av arbetsdagen ... Utbytet mellan arbete och kapital ..., m�ste, hur mycket det �n �r enkelt utbyte fr�n arbetarens sida, vara icke-utbyte fr�n kapitalistens sida. Han", kapitalisten, "m�ste erh�lla mer v�rde �n han har utgivit. Utbytet, betraktat fr�n kapitalets sida, beh�ver bara vara ett skenbart utbyte, d.v.s. tillh�ra en annan ekonomisk formbest�mning �n utbytets. Annars vore kapitalet som kapital och arbetet som arbete, i motsats till kapitalet, om�jligt ... Det �r inte utbytet, utan endast en process, vari han", kapitalisten, "utan utbyte erh�ller f�rem�lsgjord arbetstid, d.v.s. v�rde, som kan g�ra honom till kapitalist."[152]
H�r borde framh�vas �nnu ett moment, vilket, som Marx om och om igen framh�ver, "sj�lvt �r satt i det ekonomiska f�rh�llandet", d.v.s. i kapitalf�rh�llandet. N�rmare best�mt: "I den f�rsta akten, i utbytet mellan kapital och arbete, upptr�dde det som s�dant, f�r sig[153] existerande arbetet n�dv�ndigt som arbetare. Likadant h�r i den andra processen: ... Det f�r sig varande kapitalet, �r kapitalisten. Det s�gs av socialister" (vilka Marx, som vetenskaplig kommunist, vill avgr�nsa sig fr�n) "att vi beh�ver kapital, men inte kapitalisten. I s� fall framtr�der kapitalet som en ren sak, inte som produktionsf�rh�llande, som reflekterat i sig, just �r kapitalisten. Jag kan mycket v�l skilja kapitalet fr�n denne enskilde kapitalist och det kan �verg� till en annan. Men genom att han f�rlorar kapitalet, f�rlorar han ocks� egenskapen att vara kapitalist. Kapitalet kan d�rf�r visserligen skiljas fr�n den enskilde kapitalisten, men inte fr�n kapitalisten, vilken som s�dan st�r gentemot arbetaren. (S� kan ocks� den enskilde arbetaren upph�ra att vara arbetets f�r-sig-varande; han kan �rva pengar, stj�la etc. Men d� upph�r han att vara arbetare. Som arbetare �r han endast det f�r sig varande arbetet.)"[154]
Men l�t oss nu �terv�nda till detta kapitels egentliga tema. Som vi s�g, s� avviker Rohentwurf i detta h�nseende i mycket fr�n Kapitalet I. H�r saknas inte bara de skarpa �tskillnaderna i begreppen mellan arbetsf�rem�l och r�material, arbetsprocess och produktionsprocess, mellan v�rdebildningsprocess och v�rdef�rmeringsprocess o.s.v. - �ven sj�lva framst�llningss�ttet har h�r en abstrakt karakt�r och uppvisar fler sp�r av "ett koketterande med det hegelska uttryckss�ttet". Unders�kningens resultat �r visserligen de samma, s� att Rohentwurfs framst�llning i detta fall rent av kan betraktas som den f�rsta redaktionen av kapitel 5 i Kapitalet I[155]. Men det som f�rl�nar denna framst�llning en s�rskild tjusning, �r att den (som Rohentwurf �verhuvud) f�r oss in i Marx' vetenskapliga verkstad och l�ter oss bli vittnen till hans ekonomiska teoris tillkomst. Att det d�rvid inte gick utan experiment och terminologiska f�rs�k, har vi sett, och det skall visa sig �nnu tydligare i n�sta kapitel.
I f�reg�ende kapitel talades framf�r allt om den del av produktionskostnaderna, ur vilken v�rdeut�kningen, merv�rdet framspringer. Det �r det levande arbete som utbyter sig direkt mot kapitalet.[156] Men var f�rblir de andra delarna i kapitalv�rdet, de som representerar arbete som f�rkroppsligats i r��mne och i arbetsmedel? Om t.ex. kapitalisten av sitt kapital p� l�t oss s�ga 100 daler, l�gger ut 50 daler f�r bomull, 10 daler f�r arbetsinstrument[157] och 40 daler f�r arbetsl�n (vi antar, att arbetsl�nen inneh�ller fyra timmar arbete), s� r�knar han med - efter att han l�tit en arbetare arbeta 8 timmar - att f� "reproducerat" hela sitt kapital, med den d�rtill h�rande profiten p� 40 daler, s� att han skulle vara i besittning av en vara = 140 daler. Men hur skall arbetaren f� detta till st�nd "d� ena halvan av hans arbetsdag, som hans l�n visar, med hj�lp av instrument och material endast skapar 40 daler; den andra halvan endast det samma; och arbetaren endast f�rfogar �ver en arbetsdag, och inte kan arbeta tv� arbetsdagar p� en"? D� hans verkliga produkt = 80 daler, s� kan han reproducera endast 80, inte 140; d�rigenom skulle kapitalisten i st�llet f�r en profit p� 40 daler lida en f�rlust p� 20 p� sitt ursprungliga kapital.[158] Hur kan i beaktande av detta (och det �r inv�ndningens inneb�rd) arbetet ensamt betraktas som k�lla f�r v�rdet, som v�rdeskapande?[159]
H�r m�ste man �ter skilja mellan v�rde och bruksv�rde. S�vitt vi betraktar produktionsprocessen fr�n den enkla arbetsprocessens st�ndpunkt, bjuder fr�gan ovan inga sv�righeter alls. I arbetsprocessen "f�ruts�tter arbetet n�rvaron av instrument som underl�ttar arbetet, och material i vilket arbetet framst�ller sig, som det ger form." Det �r klart, att "om bomullen inte redan hade formen av tr�d, och virke och metall inte hade formen av en spindel[6*]", s� kunde arbetaren inte "producera n�gon v�v, inte n�got h�gre bruksv�rde. F�r arbetaren sj�lv, i produktionsprocessen, �r de 50 dalerna och de 10 dalerna inget annat �n tr�d och spindel, inga bytesv�rden".[160] I produktionens f�rlopp "anv�nds det f�rg�ngliga i tingens form f�r att s�tta deras brukbarhet. N�r bomull blir garn, garnet tyg, tyget tryckt tyg eller f�rgat tyg etc., och detta tyg blir kl�der, 1) bevaras bomullens substans i alla dessa former ...; 2) I alla dess p� varandra f�ljande[161] processer har �mnet erh�llit en allt nyttigare form, eftersom den anpassats b�ttre till konsumtionen; tills den slutligen erh�ller den form vari den direkt kan bli f�rem�l f�r konsumtion, d� allts� f�rt�randet av �mnet och upph�vandet av dess form blir till m�nskligt bruk /njutning/, och allts� tygets f�r�ndring �r sj�lva dess bruk."[162]
Det ligger allts� i den enkla arbetsprocessens v�sen, "att produktionens tidigare steg bevaras genom de senare", att arbetsmaterialet och arbetsmedlen endast kan skyddas mot obrukbarhet och f�rst�relse, genom att bli f�rem�l f�r nytt levande arbete. "Vad g�ller bruksv�rdet, har arbetet den egenskapen att det bevarar det befintliga bruksv�rdet genom att �ka det, och det �kar det genom att g�ra det till f�rem�l f�r ett nytt, genom sitt slutliga �ndam�l best�mt arbete; genom att �ter /f�ra/ det fr�n den form, vari det likgiltigt best�r, g�ra det till ett material som �r f�rem�l, g�ra det till arbetets kropp."[163] Men "detta bevarande av det gamla bruksv�rdet �r inte en process som genom nytt arbete f�rsigg�r vid sidan av ut�kningen eller full�ndningen av samma bruksv�rde", - och att arbetaren bevarar det "genom att han anv�nder instrumentet som instrument och ger r��mnet en h�gre form av bruksv�rde, ligger i sj�lva arbetets natur".[164]
S� mycket om bevarandet och h�jandet av produktionsmedlens bruksv�rde, vilket �stadkoms genom arbetsprocessen. Som best�ndsdelar av kapitalet �r dock dessa produktionsmedel samtidigt v�rden, best�mda kvantiteter av f�rem�lsgjord arbetstid. Som s�dana framtr�der de �ter i produktens v�rde. Men hur sker detta? Vi s�g att arbetaren inte tillf�r produkten n�got i v�rde f�rutom sin arbetsdag. (Om han t.ex. "f�rutom v�vnaden m�ste skapa tr�den och spindeln p� samma arbetsdag, s� hade processen faktiskt[165] varit om�jlig".) Om allts� produktionsmedlens v�rden �ter framtr�der i produkten, s� �r det bara f�r att de som s�dana redan tidigare, f�re produktionsprocessen, var f�rhanden som v�rden. De "reproduceras"[166] allts� inte i denna process, nyskapas inte, utan bevaras blott, "genom att deras kvalitet som bruksv�rden f�r ytterligare arbete bevaras genom kontakten med det levande arbetet. S�v�l bomullens bruksv�rde som bomull som dess bruksv�rde som garn bevaras genom att bomullen v�vs som garn; genom att den existerar som ett av de objektiva momenten i v�vningen (det andra momentet �r spinnrocken). D�rmed bevaras ocks� den kvantitet arbetstid som ingick i bomullen och bomullsgarnet. Det som i den enkla produktionsprocessen upptr�der som bevarandet av det tidigare arbetets kvalitet - och d�rigenom ocks� av det material, vari denna kvalitet �r satt - upptr�der i v�rdef�rmerings- /Verwertungs-/ processen som bevarandet av det redan f�rem�lsgjorda arbetets kvantitet."[167] Men detta bevarande kostar inte arbetaren n�gon extra anstr�ngning. F�ruts�tt, att produktionsmedlen finns tillhands i naturen, utan m�nskligt ingripande /Zutun/; d� kommer v�rdet hos produkten att reduceras till det kvantum, som arbetaren tillsatt, det kommer att vara lika med en f�rem�lsgjord arbetsdag. Men i den m�n produktionsmedlen "�r en produkt av tidigare arbete ... inneh�ller produkten f�rutom sitt nyv�rde �ven sitt gamla".[168] Arbetaren "ers�tter allts� genom sj�lva arbetandets akt, inte genom tillfogande av s�rskild arbetstid f�r detta �ndam�l, den gamla arbetstiden. Han ers�tter den helt enkelt genom tillfogandet av ny, varigenom den gamla f�rblir bevarad i produkten och blir element av en ny produkt."[169]
Vi ser: Det �r inte kvantiteten utan kvaliteten hos det levande arbetet, som samtidigt bevarar den arbetstid som redan finns i r��mnet och i arbetsinstrumentet. Men h�r kommer vi till en punkt, d�r Rohentwurfs framst�llning avviker fr�n Kapitalets. Det heter i Rohentwurf: "Att den arbetstid, som ing�r i r��mnet och arbetsinstrumentet samtidigt bevaras �r inte ett resultat av arbetets kvantitet utan av dess kvalitet som arbete �verhuvudtaget. Och arbetets allm�nna kvalitet, som inte �r en s�rskild kvalifikation hos arbetet - inte specifikt, best�mt arbete - utan just att arbetet som arbete �r arbete, f�r inte n�gon s�rskild betalning, eftersom kapitalet har k�pt denna kvalitet i utbytet med arbetaren."[170]
D�remot h�rleds i Kapitalet dubbelsidigheten hos arbetets resultat (n�mligen "tillfogandet av nytt v�rde till arbetsf�rem�let" � ena sidan, och "bevarandet av de gamla v�rdena i produkten" � andra sidan) ur sj�lva arbetets dubbelsidighet, ur dess tvekluvna /zwieschl�chtigen/ karakt�r som bruksv�rdeskapande, konkret, nyttigt arbete, och som v�rdeskapande abstrakt-m�nskligt arbete:
"Vid betraktandet av v�rdebildningsprocessen kom det fram ... att s�vitt ett bruksv�rde f�rbrukas p� ett �ndam�lsenligt s�tt f�r att framst�lla ett nytt bruksv�rde, s� �r den arbetstid som beh�vs f�r att framst�lla det f�rbrukade bruksv�rdet en del av den arbetstid som �r n�dv�ndig f�r att framst�lla det nya bruksv�rdet. Denna arbetstid �verf�rs fr�n det f�rbrukade produktionsmedlet till den nya produkten. Arbetaren bevarar allts� de f�rbrukade produktionsmedlens v�rden eller �verf�r dem som v�rdebest�ndsdelar till produkten, inte genom att �verhuvud tills�tta arbete, utan genom dettas s�rskilda nyttiga karakt�r, genom detta tillskottsarbetes specifikt produktiva form."[171] Och vidare: "I dess /arbetets/ abstrakta allm�nna egenskap som utgivande /Verausgabung/ av m�nsklig arbetskraft, tills�tter spinnarens arbete nyv�rde till bomullens och spindelns v�rde, och i dess konkreta, s�rskilda nyttiga egenskap som spinningsprocess, �verf�r den dessa produktionsmedels v�rde till produkten och bevarar s� deras v�rde i produkten. D�rav dubbelsidigheten hos arbetets resultat vid samma tidpunkt."[172]
J�mf�relsen mellan dessa b�da framst�llningar visar varf�r Marx m�ste korrigera sin ursprungliga formulering. I sin abstrakta karakt�r av "arbete �verhuvud" �r arbetet v�rdeskapande arbete och kan inte skiljas �t annat �n kvantitativt. Det kan d�rf�r inte likav�l dras fram som f�rklaring till v�rdebevarandet.[173]
Att arbetets v�rdebevarande f�rm�ga inte kostar arbetaren n�gonting har redan framh�vts; lika lite kostar den kapitalisten, som stoppar den p� sig "lika gratis, som surplusarbetet/merarbetet/". "Men han f�r denna f�rm�ga gratis, emedan ... materialet och arbetsinstrumentet befinner sig i hans hand redan enligt f�ruts�ttningen, och arbetaren kan d�rf�r inte arbeta, utan att g�ra det arbete som i f�rem�lslig form redan �r i kapitalets hand till material f�r sitt arbete och d�rf�r ocks� konservera det i detta material f�rem�lsgjorda arbetet."[174] "Denna livgivande naturkraft hos arbetet - att det, genom att nyttja material och instrument, bevarar desamma, i den ena eller andra formen, allts� �ven det arbete som har f�rem�lsgjorts i dem, deras bytesv�rde - blir, som varje natur- eller samh�llelig kraft hos arbetet, som inte �r produkten av tidigare arbete, eller inte produktion av s�dant tidigare arbete som m�ste upprepas (t.ex. arbetarens historiska utveckling etc.), kapitalets kraft, inte arbetets. Allts� betalas den heller inte av kapitalet. Lika lite, som arbetaren f�r betalt, f�r att han kan t�nka etc."[175] Om allts� denna naturg�va hos den verksamma arbetskraften uteslutande kommer kapitalisten tillgodo, s� �r detta "redan satt i f�rh�llandet mellan kapital och arbete som i sig redan �r den enes merv�rde[176] och den andres sal�r /l�n/".[177] Eller uttryckt p� annat s�tt: "I produktionsprocessen �r �tskiljandet mellan arbetet och dess tillvaros f�rem�lsliga moment - instrument och material - upph�vd. Kapitalets och l�nearbetets tillvaro beror p� �tskiljandet. Kapitalet betalar inte f�r det upph�vande av �tskiljandet som verkligen f�rsigg�r i produktionsprocessen - utan detta upph�vande kunde det �verhuvudtaget inte arbetas - ... Om kapitalet skulle vara tvingat att �ven betala f�r upph�vandet av detta �tskiljande, s� skulle det just upph�ra att vara kapital."[178]
I motsats till produktionsmedlen vars v�rde endast bevaras, �verf�rs till produkten, �r produktionsprocessens subjektiva faktor, arbetskraften sj�lv k�lla till nytt v�rde, emedan dess verksamhet utg�r "f�rem�lsg�rande av ny arbetstid i ett bruksv�rde". H�r m�ste dock skiljas mellan det n�dv�ndiga och merarbetet. S� l�nge arbetaren endast producerar en ekvivalent till v�rdet av sin egen arbetskraft, "ers�tter han endast de pengar som kapitalisten har f�rskotterat vid k�pet av arbetskraften, pengar som arbetaren sj�lv gett ut /verausgabte/ p� existensmedel /Lebensmittel/." Med h�nsyn till den spenderade /utgivna, verausgabte/ l�nesumman framtr�der denna del av det nyskapade v�rdet "endast som reproduktion. Men denna del �r verkligen reproducerad, inte bara skenbart, som produktionsmedlens v�rde. Det ena v�rdets ers�ttning genom det andra f�rmedlas h�r genom nytt v�rdeskapande."[179] Vad d�remot arbetaren arbetar d�rut�ver, �r "icke reproduktion, utan tillsats av v�rde, surplusv�rde" - allts� ett v�rdeskapande, som utg�r en helt /wesentlich/ annan kategori och �r det som f�rst f�rl�nar den kapitalistiska produktionen dess mening.
Av det som hittills sagts framg�r: Vad betr�ffar v�rdet, s� f�rh�ller sig produktionsprocessens olika faktorer helt och h�llet olika. De f�rem�lsliga faktorerna (r��mne, arbetsinstrument) kan aldrig tillf�ra produkten mer v�rde �n de sj�lva innehar; deras egna v�rde bevaras blott, f�rblir allts� of�r�ndrat.[180] Helt annorlunda �r det med den subjektiva faktorn, arbetskraften - som inte bara reproducerar sitt eget v�rde, utan ocks� tills�tter produkten ett nytt v�rde, merv�rde. Det �r det enda element i produktionen, med vilket i v�rdef�rmeringsprocessen f�rsigg�r en v�rde�ndring. Vi kommer s� till det konstanta och det variabla kapitalets begrepp, vilka motsvarar produktionsmedlens och arbetskraftens olika funktioner i v�rdef�rmeringsprocessen.[181] Det �r en begrepps�tskillnad, vars betydelse f�r Marx' l�robyggnad utan vidare inses, men till vilken Marx n�dde f�rst under arbetet med Rohentwurf .[182] S� betecknade han �ven i b�rjan det senare "konstanta" kapitalet som "of�r�ndrat", "of�r�nderligt" eller "invariabelt" v�rde, och st�llde det mot "f�r�ndrat", "f�r�nderligt", eller "reproducerat v�rde".[183] Och f�rst senare, mot slutet av hans unders�kning av produktionsprocessen blir beteckningarna "konstant" och "variabelt" kapital till regel.
Genom att skilja mellan det v�rdeskapande och det v�rdebevarande arbetet, har Marx satt en sp�rr gentemot de av den borgerliga apologetikens teorier, som vill h�rleda kapitalets vinst ur de "produktiva tj�nster", "som produktionsmedlen ... genom deras bruksv�rde presterar i arbetsprocessen".[184] Visserligen kan den enskilde kapitalisten "inbilla sig (och f�r hans r�kning g�r det samma tj�nst), att om han innehar ett kapital p� 100 daler - 50 daler bomull, 40 daler livsmedel, f�r att erh�lla arbete, 10 daler instrument - och r�knar en profit p� 10% till sina produktionskostnader, s� m�ste arbetet ers�tta honom med 50 daler f�r bomull, 40 daler f�r livsmedel, 10 daler f�r instrument, och 10% p� 50, p� 40 och p� 10; s� att i hans f�rest�llning arbetet skaffar honom 55 daler r��mne, 44 daler livsmedel, 11 daler instrument, tillsammans[185] = 110. Men f�r ekonomer �r detta en m�rkv�rdig uppfattning ... Om arbetarens arbetsdag=10 timmar och han p� 8 timmar kan skapa 40 daler, d.v.s. sin sal�r /l�n/, eller vad som �r detsamma, kan bevara sin arbetsf�rm�ga och ers�tta den, s� tar det f�r honom 4/5 dag, f�r att ers�tta kapitalet l�nen, och han ger kapitalisten 1/5 surplusarbete eller 10 daler." Detta �verskott av 10 daler utg�r sedan kapitalistens hela vinst. "Hela det f�rem�lsgjorda arbete som arbetaren har skapat, �r 50 daler, och vad kostnaderna f�r instrument och r��mne �n m� vara, kan han inte tills�tta mera, ty hans dag kan inte f�rem�lsg�ra sig i mer arbete ..."[186] Illusionen "hos den vanlige ekonomen och hos den �nnu vanligare kapitalisten" ..., "att 10% skulle ha producerats i lika h�g grad av alla kapitalets delar", [187] beror � ena sidan p� att produktionsmedlens roll i v�rdef�rmeringsprocessen missk�nns, och � andra sidan p� att den verkliga merv�rdekvoten blandas samman med denna kvot, som �r ber�knad p� totalkapitalet, d.v.s. med profitkvoten.[188] Men profitkvoten uttrycker ingalunda det f�rh�llande "vari det levande arbetet f�rmerar det f�rem�lsgjorda; ty denna f�rmering �r endast = det surplus /�verskott/, varmed arbetaren reproducerar sin arbetsl�n, d.v.s. den tid, som han arbetar mer �n han skulle /m�sste/ arbeta, f�r att producera sin arbetsl�n."[189] Graden av denna f�rmering kan d�rf�r tillf�rlitligt endast f�s fram ur det producerade nyv�rdets f�rh�llande till kapitalets variabla del.
De f�reg�ende kapitlen ledde oss till den centrala kategorin i Marx system: till den kategori, som (som Engels s�ger) "var kallad, att omv�lva hela" den tidigare "ekonomin, och som erbj�d nyckeln till f�rst�elsen av hela den kapitalistiska produktionen"[190] - n�mligen till merv�rdets kategori.
Vi s�g: V�rdenas f�rmering, som �ger rum i den kapitalistiska produktionsprocessen kan ingalunda h�rledas ur de "produktiva tj�nsterna" av kapitalets f�rem�lsliga element, produktionsmedlen. "De f�rskott[191] som gjorts i material och maskiner �vers�tts bara fr�n en form till en annan ... Deras v�rde �r resultatet av tidigare produktion, inte av den omedelbara, vari de tj�nar som instrument och material." Det enda v�rde, som verkligen frambringas i produktionsprocessen, �r d�rf�r "det v�rde som tillf�rs genom den nya m�ngden arbete. Men detta v�rde best�r av det n�dv�ndiga arbetet, som reproducerar l�nen ..., och av surplusarbetet[7*], d�rf�r surplusv�rdet ut�ver detta n�dv�ndiga arbete."[192] Hemligheten med det kapitalistiska "Plusmacherei"[8*] uppl�ser sig allts� i att l�narbetaren, ber�vad alla produktionsmedel, �r tvungen att arbeta mer �n den tid som �r n�dv�ndig f�r att frambringa hans livsuppeh�lle, - �tt han �verhuvud endast kan leva, d� han samtidigt offrar en del av sin livstid till kapitalet. Endast p� detta s�tt kan kapitalet v�rdef�rmera /verwerten/ sig, kan det skapa merv�rde. Men det "som fr�n kapitalets sida framtr�der som merv�rde, framtr�der fr�n arbetarens sida exakt som merarbete ut�ver hans behov som arbetare, allts� ut�ver de omedelbara behov han har, f�r att h�lla sig vid liv".[193] I detta h�nseende finns ingen grundl�ggande skillnad mellan l�narbetarens samh�lleliga l�ge och det hos tidigare epokers exploaterade klasser; ty �ven "d�r kapitalet h�rskar (precis som d�r slaveri, livegenskap eller dagsverke av n�got slag h�rskar) �r arbetarens absoluta arbetstid[194], satt som betingelse f�r honom, f�r att/han skall/ f� arbeta den n�dv�ndiga arbetstiden, d.v.s. f�r att kunna realisera den arbetstid, som �r n�dv�ndig f�r att vidmakth�lla hans arbetsf�rm�ga, i bruksv�rden f�r sig."[195]
Liksom de tidigare s�tten att exploatera, vilar �ven kapitalets p� de omedelbara producenternas merarbete. Det �r emellertid klart, att kapitalf�rh�llandet (men �ven dagsverksskyldigheten /Frondienst/ och slaveriet) icke vore m�jligt, om det m�nskliga arbetet endast gav det som var n�dv�ndigt f�r de omedelbara producenternas direkta livsuppeh�lle. "Vore allt arbete i ett land", skrev en engelsman �r 1821, "endast tillr�ckligt f�r att livn�ra totalbefolkningen, s� skulle det inte finnas n�got merarbete, och f�ljaktligen ingenting som kunde ackumuleras som kapital."[196] En viss ynnest hos naturbetingelserna, en relativ fruktbarhet hos det m�nskliga arbetet bildar s�lunda f�ruts�ttningen f�r varje slags exploatering, varje slags klassherrav�lde. I denna mening "kan man s�ga, att merv�rdet o.s.v. beror p� en naturlag, p� det m�nskliga arbetets produktivitet i dess utbyte med naturen."[197] Men av att varje merarbete f�ruts�tter en merprodukt, f�ljer inte omv�nt att blotta m�jligheten av merprodukt redan skapar merarbetet som ett faktum. Det m�ste f�rst intr�da f�rh�llanden, som tvingar producenten, att arbeta ut�ver sin n�dv�ndiga arbetstid. Marx anf�r h�r ett brev fr�n en v�stindisk plantage�gare, vilket trycktes i Londontidningen Times i november 1857. Plantage�garen beklagade sig �ver de s� kallade "Quashees" (de fria negrerna p� Jamaika[198]). I brevet ber�ttas "med stor moralisk indignation", hur dessa Quashees - i st�llet f�r att ta arbete /verdingen/ som l�narbetare vid sockerplantagerna - "n�jer sig med att producera det som �r absolut n�dv�ndigt f�r deras egen konsumtion och betraktar lathet och dagdriveri (indulgence and idleness) som den egentliga lyxartikeln bredvid detta 'bruksv�rde'. Han s�ger ocks� att de ger fan i sockret och i det fasta kapital som �r nerlagt i planteringarna[199] och att de snarare med ironisk skadegl�dje skrattar �t de plantage�gare[200] som dukar under, ja att de utnyttjar den kristendom som de f�tt l�ra sig, till att sk�nm�la denna sl�het och st�mning av skadegl�dje". Dessa negrer "har upph�rt att vara slavar, men inte f�r att bli l�narbetare utan sj�lvf�rs�rjande[201] b�nder[202], som arbetar enbart f�r sin egen n�dtorftiga konsumtion. Kapitalet som kapital existerar inte f�r dem, eftersom den sj�lvst�ndiggjorda rikedomen �verhuvud bara existerar antingen i kraft av omedelbart tv�ngsarbete, slaveri", respektive dagsverken, "eller i kraft av f�rmedlat tv�ngsarbete, l�narbete." ("Det omedelbara tv�ngsarbetet st�r inte i f�rh�llande till rikedomen som kapital, utan som ett herrskapsf�rh�llande ... f�r vilket rikedomen bara har v�rde som konsumtion, inte som egentlig rikedom och som d�rf�r inte", som kapitalf�rh�llandet, "kan frambringa den allm�nna industrin", fliten, arbetsvilligheten.)[203]
I den sista meningen h�nvisas till den s�rskilda roll som kapitalet spelar "som producent av fr�mmande flit, som utpumpare av merarbete och exploat�r av arbetskraft".[204] �ven de h�rskande klasserna i tidigare epoker lyckades avpressa betydande m�ngder merarbete ur de folkmassor som de underkastat sig. Men d�r produktivkrafternas utveckling �nnu �r l�g, m�ste �ven merprodukten f�rbli relativt liten, och "herrarna lever inte mycket b�ttre �n knektarna".[205] � andra sidan "�r ... det klart, att om i en ekonomisk samh�llsformation produktens bruksv�rde �verv�ger, inte bytesv�rdet, att merarbetet d� �r begr�nsat genom en vidare eller sn�vare krets av behov, men att inget skrankl�st behov av merarbete framspringer ur sj�lva produktionss�ttets karakt�r"[206] F�rst under kapitalismen blir till�gnelsen av merarbetet till sj�lv�ndam�l, blir merarbetets st�ndiga ut�kning till en ovillkorlig betingelse f�r produktionsprocessen. Men f�r kapitalet st�r h�r medel och sporrar /Antriebe/ till buds[207] som i "energi, m�ttl�shet och verkan" vida �vertr�ffar tidigare epokers direkta tv�ngsarbete och som d�rf�r l�ter kapitalets produktionss�tt tr�da fram som "ett epokg�rande s�tt att exploatera".[208] Marx avser h�r framf�r allt produktionen av det s� kallade relativa merv�rdet.
Det finns tv� grundl�ggande metoder att f�rstora merarbetet. F�r det f�rsta kan detta resultat �stadkommas genom enkel f�rl�ngning av arbetsprocessens varaktighet. Men f�r det andra kan man - d� arbetsdagens l�ngd �r given - g�ra merarbetet st�rre �ven genom en h�jning av arbetets produktivitet, resp. genom en h�jning av producenternas arbetsintensitet.[209] I det f�rsta fallet vinns merarbetet genom en utvidgning av producenternas totalarbetstid, i det andra - genom f�rkortning av deras n�dv�ndiga arbetstid. Det f�rsta s�ttet betecknas d�rf�r av Marx som absolut, det andra - som relativt merarbete. Grundvalen f�r den f�rsta formen "�r jordens, naturens, inneboende fruktbarhet"[210]; medan den andra "grundar sig p� utvecklingen av de samh�lleliga produktivkrafterna".[211] Motsvarande detta �r merarbetets f�rsta form inte bara den allm�nna grundvalen f�r den andra, utan ocks� mycket �ldre. Den �r i sj�lva verket lika gammal som m�nniskans utsugning genom m�nniskan, och kan d�rf�r betecknas som en exploateringsform som �r gemensam f�r alla klassamh�llen.[212]
Inte heller kapitalet kan p� n�got vis avst� fr�n det absoluta merarbetet. Framf�r allt inte i det kapitalistiska produktionss�ttets b�rjan, d� det f�rst "bem�ktigade sig arbetsprocessen i dess historiskt ned�rvda eller f�rhandenvarande gestalt, och endast �kade arbetsdagens l�ngd".[213] H�r spelar allts� det absoluta merarbetet den utslagsgivande rollen, och d�rf�r �r p� detta utvecklingsstadium "skillnaden i kapitalets produktion och den av tidigare produktionssteg endast formell" (i den meningen att avpressandet av merarbetet i tidigare produktionssystem "direkt var satt genom v�ldet", hos kapitalet d�remot �r det "f�rmedlat genom utbytet"). "Bruksv�rden och bytesv�rden v�xer h�r i samma enkla f�rh�llande, och d�rf�r framtr�der denna form av surplusarbetet i slaveriets, livegenskapens o.s.v. produktionss�tt, d�r det huvudsakligen ... handlar om bruksv�rdet, liksom i kapitalets p� bytesv�rdet direkt och p� bruksv�rdet endast indirekt inriktade produktionss�tt."[214] Men hur viktigt, hur oumb�rligt f�r kapitalet till�gnandet av det absoluta merv�rdet var och f�rblir (och vi kommer senare att se att kapitalets produktionsmetoder bygger p� att det kombinerar b�da slagen av merarbete), s� k�nnetecknar det dock inte det kapitalistiska produktionss�ttets v�sen! Detta best�r snarare i den st�ndiga revolutioneringen av arbetsprocessens tekniska och samh�lleliga betingelser, f�r att p� detta s�tt alltmer tr�nga den ursprungliga naturbetingade gr�nsen f�r den n�dv�ndiga arbetstiden tillbaka, och alltmer utvidga merarbetets dom�ner /omr�den/. Den "industriella och s�rskiljande historiska karakt�ren hos det p� kapitalet grundade produktionss�ttet" framtr�der d�rf�r inte omedelbart i det absoluta utan i det relativa merarbetet.[215] Och det �r framf�r allt i denna inneb�rd, som kapitalet �r produktivt - "i den m�n det som tv�ng �ver l�narbetet ... sporrar arbetets produktivkraft f�r att skapa relativt merv�rde".[216]
Dock g�r p� denna punkt skillnaden mellan kapitalets produktionss�tt och tidigare epokers mycket djupare. Det har framh�vts att det kapitalistiska produktionss�ttet redan fr�n b�rjan �r inriktat p� bytesv�rdet, och att i detta bruksv�rdenas produktion inte framtr�der som �ndam�l, utan endast som medel till �ndam�let - d.v.s. till kapitalf�rmeringen. Det betyder dock, att kapitalet inte bara m�ste tvinga fram merarbete, utan �ven m�ste realisera det som merv�rde.
D�rav f�ljer nu tv� saker: Till att b�rja med, att "det merv�rde som skapats p� en punkt" kr�ver "att merv�rde skapas p� en annan punkt" mot vilket det skulle kunna utbytas. "En betingelse f�r den p� kapitalet baserade produktionen �r d�rf�r produktionen av en cirkulationens cirkel som st�ndigt utvidgas, genom att kretsen direkt utvidgas eller genom att fler punkter skapas i samma krets som produktionspunkter ... Som kapitalet � ene sidan har en tendens att st�ndigt skapa mer surplusarbete, har det � andra sidan en kompletterande tendens att skapa st�ndigt fler utbytespunkter; det inneb�r h�r (fr�n det absoluta merv�rdets ... st�ndpunkt), att framkalla mer surplusarbete som komplement till sig sj�lv; i grunden[217] att propagera /driva fram och sprida/ det p� kapitalet baserade produktionss�ttet ..."[218] S� framtr�der f�r kapitalet "varje gr�ns ... som en skranka som m�ste �vervinnas", genom att det f�rs�ker "att l�gga varje moment av produktionen under utbytet, och upph�va producerandet av omedelbara bruksv�rden, vilka inte ing�r i utbytet, d.v.s. att s�tta den p� kapitalet baserade produktionen i tidigare ... produktionss�tts st�lle". Handeln framtr�der h�r d�rf�r "som v�sentlig allomfattande f�ruts�ttning och moment hos produktionen sj�lv", och "tendensen att skapa v�rldsmarknaden" som "omedelbart given i sj�lva kapitalets begrepp".[219]
� andra sidan, l�ser vi i Rohentwurf, m�ste kapitalet, f�r att driva fram produktionen av relativt merv�rde, som �r grundad p� f�rmerande och utveckling av produktivkrafterna, str�va efter "att den konsumerande cirkeln inom cirkulationen utvidgas liksom tidigare den produktiva cirkeln". Det kapitalistiska produktionss�ttet kr�ver d�rf�r: "f�r det f�rsta: kvantitativ utvidgning av den f�refintliga konsumtionen; f�r det andra: skapande av nya behov genom att befintliga behov propageras /utvidgas/ till att omfatta ett st�rre omr�de; f�r det tredje: produktion av nya behov och uppt�ckt och skapande av nya bruksv�rden." Med andra ord: Vad det g�ller �r "att det vunna surplusarbetet inte bara f�rblir ett kvantitativt surplus, utan att samtidigt kretsen av kvalitativt skilda arbeten st�ndigt v�xer, g�rs m�ngfaldigare, differentieras i sig sj�lv". "T.ex. beh�ver man genom en f�rdubbling av produktivkraften bara anv�nda ett kapital p� 50, d�r man tidigare beh�vde ett p� 100, vilket inneb�r att ett kapital p� 50 och det d�rtill svarande n�dv�ndiga arbetet blir fritt, - allts� m�ste f�r det befriade kapitalet och arbetet skapas en ny, kvalitativt skild produktionsgren som tillfredsst�ller och frambringar ett nytt behov.[220] Den gamla industrins v�rde bevaras genom att en fond f�r en ny industri skapas, d�r f�rh�llandet mellan kapital och arbete[221] s�tter sig i en ny form." "Allts� utforskning av hela naturen f�r att uppt�cka nya nyttiga egenskaper hos tingen; universellt utbyte av produkter mellan alla fr�mmande l�nder och klimatf�rh�llanden; nya (sinnrika /k�nstliche/) metoder att omvandla naturliga f�rem�l, varigenom dessa f�r nya bruksv�rden ... Naturvetenskapens utveckling till dess h�gsta punkt; liksom uppt�ckt, skapande och tillfredsst�llande av nya behov, som framg�r ur samh�llet sj�lvt; frambringandet av den samh�lleliga m�nniskans alla egenskaper och produktion av en samh�llelig m�nniska, som �r s� rik som m�jligt p� behov, d� den �r rik p� egenskaper och relationer; produktionen av denna m�nniska som en samh�llsprodukt, som �r s� total och universell som m�jligt (ty f�r att kunna njuta i m�nga avseenden, m�ste m�nniskan vara i st�nd att njuta, allts� vara i h�g grad kultiverad) - allt detta �r likas� betingelser f�r den produktion, som �r baserad p� kapitalet."[222]
S� som den kapitalistiska produktionen, forts�tter Marx, "skapar den universella industrin /fliten/ ..., s� skapar den ocks� ett system av allm�n exploatering av naturliga och m�nskliga egenskaper, ett system av allm�nnytta[223], ett system, f�r vilket sj�lva vetenskapen, likav�l som alla fysiska och andliga egenskaper, framst�r som b�rare; medan ingenting framst�r som i-sig-sj�lv-h�gre, ber�ttigat-f�r-sig utanf�r denna den samh�lleliga produktionens och utbytets cirkel /krets/. P� s� s�tt skapar f�rst kapitalet det borgerliga samh�llet och den universella till�gnelsen av naturen, och sj�lva det samh�lleliga sammanhanget mellan medlemmarna i samh�llet. D�rav kapitalets stora civiliserande inflytande[224]; dess produktion av en samh�llsniv�, i j�mf�relse med vilken alla tidigare niv�er bara framst�r som lokala utvecklingar av m�nskligheten och som naturidolatri /dyrkan/. Naturen blir f�rst /p� denna niv�/ ett rent f�rem�l f�r m�nniskan, en sak bara f�r nyttan; den upph�r att vara en makt erk�nd f�r sig; och den teoretiska kunskapen om dess sj�lvst�ndiga lagar framst�r bara som en list[225] f�r att underkasta naturen de m�nskliga behoven - antingen som f�rem�l f�r konsumtion eller som medel f�r produktion. Kapitalet driver genom denna sin tendens ut �ver nationella skrankor och f�rdomar, och ut �ver naturdyrkan och �ver en ned�rvd tillfredsst�llelse, som sj�lvtillr�ckligt h�ll sig inom best�mda gr�nser och som tillfredsst�llde existerande behov och reproducerade gamla livsstilar. Kapitalet �r destruktivt mot allt detta och st�ndigt revolutionerande; det river ner alla skrankor som h�mmar produktivkrafternas utveckling, behovens utvidgning, produktionens m�ngfald och exploateringen och utbytet av natur- och sj�lskrafterna."[226]
S� mycket om kapitalets "propagandistiska" /utbredande/ och "civiliserande" tendens, som dessa b�da tendenser framkommer ur kapitalets str�vande efter absolut och relativt merv�rde. Vi har f�rt in dessa tankeg�ngar - som f�rst utvecklas i Rohentwurfs avsnitt om cirkulationen h�r, d� de enligt v�r uppfattning bjuder p� n�got nytt, - n�got som inte finns i Kapitalet (utom i tillf�lliga anm�rkningar). - F�r �vrigt borde h�r h�nvisas till strukturen hos de delar av Marx' verk som handlar om kapitalets produktionsprocess; en struktur som framkommer ur skiljandet mellan merv�rdets tv� grundformer. S� l�nge det endast g�llde att f�rklara kapitalets v�rdef�rmering �verhuvud, kunde och m�ste Marx bortse fr�n det relativa merv�rdet och inskr�nka sig till analysen av det absoluta merv�rdet. Men nu f�rskjuter sig unders�kningens tyngdpunkt: Den m�ste fortg� till det relativa merarbetet och det relativa merv�rdet, om det skall f�rklaras, varf�r kapitalet i den maskinm�ssiga driften skapar sig den mest adekvata formen f�r sin existens och hur det kommer sig, att med den kapitalistiska produktionens utveckling avtar m�ngden av det anv�nda levande arbetet st�ndigt j�mf�rt med det som �r f�rem�lsgjort i produktionsmedlen, fast f�rh�llandet mellan det obetalda levande arbetet och det betalda st�ndigt v�xer. (Ett tema, som framf�r allt kapitel 17 och 18 i detta arbete kommer att handla om.)
I Rohentwurf f�ljer h�r en unders�kning, som inte finns i Kapitalet I, men som vi �nd� m�ste belysa n�rmare.
Vi s�g: Det som framf�r allt k�nnetecknar kapitalets produktionss�tt, det som �r specifikt f�r det, �r dess str�van efter relativt merv�rde. Endast s� f�rm�r kapitalet st�ndigt driva de materiella produktivkrafternas utveckling fram�t och st�lla sj�lva det samh�lleliga fram�tskridandet i rikedomens tj�nst.[227]
Men just h�r st�ter kapitalet p� skrankor, som ligger i dess egen natur, och som l�ter dess produktionss�tt framtr�da som bara en f�rg�nglig, om �n historiskt n�dv�ndig utvecklingsepok.[228]
Kapitalet kan utveckla samh�llets produktivkrafter endast s�vida det d�rigenom v�rdef�rmeras, skapar merv�rde. Dess v�rdef�rmering �r dock d�md att h�lla sig inom gr�nsen f�r f�rh�llandet mellan det n�dv�ndiga arbetet och merarbetet. D�rav f�ljer att kapitalets v�rdef�rmering m�ste bli allt sv�rare i den utstr�ckning som produktivkrafterna redan �r utvecklade och den n�dv�ndiga arbetstiden n�rmar sig sin "l�gsta" gr�ns.
L�t oss anta att f�rh�llandet mellan det n�dv�ndiga och merarbetet �r 1:1. Arbetaren arbetar allts� lika l�nge f�r sig sj�lv som f�r kapitalisten. "I det att kapitalisten genom utbytet mot det i arbetaren f�rem�lsgjorda arbetet - d.v.s. en halv dags arbete - till�gnar sig hela dagen ..., skapar han sitt kapitals merv�rde, i det f�rutsatta fallet en halv dags f�rem�lsgjort arbete." Antag nu att "arbetets produktivkrafter f�rdubblas ..., d.v.s. p� samma tid levererar samma arbete det dubbla bruksv�rdet"[229]. Arbetaren beh�vde d� bara arbeta en fj�rdedels dag f�r att leva en hel. Skulle hans arbetstid kortas ner med en fj�rdedel, s� skulle kapitalisten fortfarande kunna till�gna sig samma kvantum merarbete. Han kommer naturligtvis inte att vara b�jd att g� med p� en s�dan f�rkortning av arbetsdagen, ty som kapitalist m�ste han efterstr�va en st�ndigt stigande v�rdef�rmering av sitt kapital - �ven om han inte vore tvungen till det genom konkurrensen med andra kapitalister. Han kommer allts� att forts�tta med att l�ta arbetaren arbeta hela arbetsdagen: "Produktivkraftens ut�kning /Vermehrung/, som g�r det m�jligt f�r arbetaren att med en fj�rdedels arbetsdag leva hela dagen, uttrycker sig nu helt enkelt i att han nu m�ste arbeta 3/4 dag f�r kapitalet, medan han tidigare endast arbetade 2/4 dag f�r det. Sitt arbetes ut�kade /Vergr�sserte/ produktivkraft, s�vitt den �r avkortning av tiden f�r ers�ttandet av det i arbetaren f�rem�lsgjorda arbetet ..., framtr�der som f�rl�ngning av hans arbetstid f�r kapitalets v�rdef�rmering ..."[230]
Men h�r, forts�tter Marx, faller en sak i �gonen: arbetets produktivitet har f�rdubblats, merarbetet (eller merv�rdet) har dock endast vuxit med h�lften - fr�n tv� fj�rdedels till tre fj�rdedels dag. "Det visar sig allts�, att surplusarbetet (fr�n arbetarens st�ndpunkt) eller surplusv�rdet (fr�n kapitalets st�ndpunkt), inte v�xer i samma numeriska f�rh�llande som produktivkraften." Hade d�remot arbetaren ursprungligen varit tvungen att arbeta tv� tredjedels dag f�r att leva en dag, s� hade det n�dv�ndiga arbetet genom produktivkraftens f�rdubbling fallit fr�n tv� tredjedels till en tredjedels dag, och motsvarande hade merarbetet f�rdubblats. Hur mycket h�jningen av "arbetets produktivkraft �kar kapitalets v�rde, beror allts� p� det ursprungliga f�rh�llande, vari andelen av det i arbetaren f�rem�lsgjorda arbetet st�r till hans levande" (varvid arbetarens totala arbetsdag "alltid upptr�der som gr�ns"). Kapitalet kan naturligtvis aldrig ta hela arbetsdagen i besittning, d� en best�md del av densamma alltid m�ste utbytas mot det i arbetaren f�rem�lsgjorda arbetet: "Merv�rdet �r �verhuvudtaget endast det levande arbetets f�rh�llande till det i arbetaren f�rem�lsgjorda: det ena ledet i f�rh�llandet m�ste d�rf�r alltid finnas kvar. Redan genom att f�rh�llandet �r konstant som f�rh�llande, om �n dess faktorer v�xlar, �r ett best�mt f�rh�llande givet mellan produktivkraftens ut�kning och merv�rdets ut�kning", och det relativa merv�rdet kan inte v�xa "i samma numeriska f�rh�llande som produktivkraften".[231] Merv�rdets tillv�xt m�ste snarare sakta av, som f�ljande exempel visar:
Vi antar, att produktivkraftens f�rdubbling skulle ha reducerat det n�dv�ndiga arbetet fr�n en halv till en fj�rdedels dag, varigenom kapitalisten vann en fj�rdedels dag i relativt merv�rde. Antag nu, att produktivkraften �ter skulle f�rdubbla sig; d� kommer den n�dv�ndiga arbetstiden att sjunka fr�n en fj�rdedels till en �ttondels dag och merarbetet endast v�xa med en �ttondels dag. Med varje fortsatt �kning av produktiviteten minskas allts� merv�rdets relativa tillv�xt. "Vore den n�dv�ndiga arbetstiden redan reducerad till 1/1000, s� vore totalsurplusv�rdet = 999/1000. Skulle produktivkraften nu tusenfaldigas, s� sj�nk den n�dv�ndiga arbetstiden till 1/1.000.000 arbetsdag och totalsurplusv�rdet skulle nu utg�ra 999.999/1.000.000 av en arbetsdag ..., den hade allts� vuxit med 999/1.000.000 ..., d.v.s. den hade endast �kat med en tusendel i och med produktivkraftens tusenfaldigande ..."[232]
Marx sammanfattar nu resultatet av sin unders�kning av relationen mellan det relativa merv�rdets tillv�xt och tillv�xten hos arbetsproduktiviteten i f�ljande tre punkter:
"F�r det f�rsta: Ut�kningen av det levande arbetets produktivkraft �kar kapitalets v�rde (eller minskar arbetarens v�rde[233]) inte genom att den �kar kvantiteten av med samma arbete skapade produkter eller bruksv�rden - arbetets produktivkraft �r dess naturkraft -, utan emedan �kningen minskar det n�dv�ndiga arbetet och i samma m�n som den minskar detta arbete skapar den surplusarbete eller, vilket �r samma sak, surplusv�rde; eftersom det merv�rde som kapitalet uppn�r i produktionsprocessen, �verhuvudtaget bara best�r i m�ngden surplusarbete ut�ver det n�dv�ndiga arbetet. Ut�kningen av produktivkraften kan bara ut�ka surplusarbetet ..., i den m�n den minskar det n�dv�ndiga arbetet i f�rh�llandet till surplusarbetet, och endast i det f�rh�llande, vari �kningen minskar detta f�rh�llande."
"F�r det andra: Kapitalets merv�rde �kar inte som produktivkraftens multiplikator, d.v.s. med det tal, varmed produktivkraften ... ut�kas; utan som skillnaden mellan den del av den levande arbetsdagen som tidigare �tgick f�r det n�dv�ndiga arbetet och samma del dividerad med produktivkraftens multiplikator ..."
Allts� beror den absoluta summa, varmed kapitalet genom en best�md f�r�kning av produktivkraften �kar sitt v�rde, p� den givna del av arbetsdagen som utg�r det n�dv�ndiga arbetet, och som allts� uttrycker det ursprungliga f�rh�llandet mellan det n�dv�ndiga arbetet och den levande arbetsdagen. Produktivkraftens ut�kning i ett best�mt f�rh�llande kan allts� �ka kapitalets v�rde olika t.ex. i olika l�nder. En allm�n ut�kning av produktivkraften i samma grad kan �ka kapitalets[234] v�rde olika inom olika industrigrenar; och den g�r det allteftersom f�rh�llandena mellan n�dv�ndigt arbete och levande arbetsdag i dessa olika grenar �r olika." (Marx tillfogar: "Detta f�rh�llande vore naturligtvis detsamma i alla aff�rsgrenar i ett system av fri konkurrens, om arbetet �verallt vore enkelt arbete, d.v.s. om det n�dv�ndiga arbetet vore detsamma, f�rest�llde samma kvantum f�rem�lsgjort arbete.")[235]
"F�r det tredje: Ju st�rre kapitalets surplusv�rde �r f�re produktivkraftens �kning, ju st�rre m�ngd surplusarbete eller surplusv�rde �r f�rutsatt av kapitalet, eller ju mindre del av arbetsdagen som utg�r arbetarens ekvivalent eller uttrycker det n�dv�ndiga arbetet - desto mindre blir den tillv�xt av surplusv�rdet som kapitalet erh�ller genom produktivkraftens ut�kning. Dess surplusv�rde stiger, men allt mindre i proportion till produktivkraftens utveckling. Allts� ju mer kapitalet redan har utvecklats, ju mer surplusarbete det skapat - desto mer fruktansv�rt m�ste det utveckla produktivkraften f�r att blott i mindre f�rh�llande v�rdef�rmeras, d.v.s. tillfoga merv�rde - eftersom kapitalets skranka alltid f�rblir f�rh�llandet mellan den del av dagen som uttrycker det n�dv�ndiga arbetet och hela arbetsdagen. Endast innanf�r dessa gr�nser kan det r�ra sig. Ju mindre den del som faller p� det n�dv�ndiga arbetet, ju st�rre surplusarbetet - desto mindre kan n�gon ut�kning av produktivkraften k�nnbar[236] f�rminska det n�dv�ndiga arbetet; eftersom n�mnaren har vuxit enormt.[237] Kapitalets v�rdesj�lvf�rmering /Selbstverwertung/ blir sv�rare i den grad det redan �r v�rdef�rmerat." Ja, p� en viss punkt skulle "produktivkrafternas ut�kning ..., sj�lva v�rdef�rmeringen ..., bli likgiltig f�r kapitalet - eftersom v�rdef�rmeringens proportioner har blivit minimala -, och kapitalet hade upph�rt att vara kapital."[238]
De anf�rda meningarna, betonar Marx, �r "i denna abstraktion bara riktiga vad g�ller f�rh�llandet p� den nuvarande st�ndpunkten" (d.v.s. s�vitt det endast handlar om den rent abstrakta relationen mellan produktivitetens utveckling och merv�rdets tillv�xt). "Ytterligare relationer skall tillkomma, vilka betydligt modifierar dem. Det hela, s�vida det f�rsigg�r i allm�nhet h�r �verhuvudtaget redan till l�ran om profiten. "[239] Och detta �r ocks� grunden till att dessa meningar - trots deras betydelse - endast finns fragmentariskt i Kapitalet I.[240] Visserligen anv�nds de senare vid l�sningen av den fallande profitkvotens fundamentala problem - och d�[241] kommer vi att ha tillf�lle att �terkomma till dem.
Till skillnad fr�n det absoluta merv�rdet vinns det relativa inte genom f�rl�ngning av arbetsprestationens varaktighet, utan genom f�rbilligandet av arbetarens arbetskraft. D�rav den "inneboende driften och den best�ende tendensen hos kapitalet, ... att omv�lva arbetsprocessens tekniska och samh�lleliga betingelser, allts� att omv�lva sj�lva produktionss�ttet, f�r att h�ja arbetets produktivkraft, genom arbetets h�jda produktivkraft s�nka arbetskraftens v�rde och p� s� vis f�rkorta den del av arbetsdagen som �r n�dv�ndig f�r att reproducera detta v�rde."[242]
Vilka �r nu de s�rskilda produktionsmetoder, som kapitalet utvecklar i sin iver /Drang/ efter relativt merv�rde?
H�r m�ste h�nvisas till kooperationens kapitalistiska anv�ndning, till den manufakturm�ssiga delningen av arbetet och - framf�rallt - till det moderna maskineriets utveckling. Det �r teman, vars systematiska framst�llning hela fj�rde avsnittet i Kapitalet I har �gnats �t, men som i Rohentwurf bara har behandlats i skissform och sammanblandade med andra fr�gor.
Det som till att b�rja med k�nnetecknar dessa produktionsmetoder �r att de st�ller arbetets samh�lleliga produktivkrafter i kapitalets tj�nst. Som vi redan har framh�vt[243], ligger det i sj�lva l�narbetets begrepp, att arbetaren avst�r fr�n bruksv�rdet av sin vara och d�rmed fr�n frukterna av sitt arbete. "�tskiljandet av arbete och egendom i arbetets produkt" �r allts� givet redan genom det faktum att utbyte mellan kapital och arbete �ger rum.[244] Emellertid: Det som arbetaren s�ljer till kapitalisten och det han f�r betalt f�r av denne, �r "hans individuella, enskildgjorda /vereinzelte/ arbetskraft". Men i produktionsprocessen anv�nds han inte som enskild, utan som led i en "verksam /werkt�tigen/ organism", varigenom nya samh�lleliga potenser v�xer fast vid hans arbetsf�rm�ga.[245]
Ty: Redan denna enkla samverkan mellan arbetskrafter betyder ingalunda blott en addition av desamma; d�rvid tillkommer �ven ett plus i produktivkraft som just framspringer ur arbetets gemensamma, kombinerade karakt�r. (�nnu mer g�ller detta sj�lvfallet om arbetets delning inom verkstaden.) Men d� f�reningen av arbetare i produktionsprocessen "inte �r satt av dem, utan av kapitalet", �r den "inte arbetarnas tillvaro, utan kapitalets tillvaro. Gentemot den enskilde arbetaren framtr�der den som tillf�llig."[246] D�rav kommer �ven produktivitetens ut�kning /Vermehrung/, som framspringer ur arbetarnas samverkan, inte dem sj�lva, utan kapitalet tillgodo. (Detta �r den enkla f�ljden av det faktum, "att den verkligt stora utvecklingen av arbetets produktivkraft b�rjar f�rst fr�n och med det �gonblick, d� det �r f�rvandlat till l�narbete, ... under betingelser under vilka arbetaren inte l�ngre kan till�gna sig dess resultat".[247]) "D�rf�r berikar alla civilisationens framsteg, eller med andra ord varje ut�kning av de samh�lleliga produktivkrafterna, eller om ni s� �nskar, sj�lva arbetets produktivkrafter, inte arbetaren utan kapitalet", monopoliseras av kapitalistklassen. Alla dessa framsteg verkar dock d�rh�n, att med produktivitetens ut�kning ut�ka det relativa merarbetets dom�n, och - "d� kapitalet �r arbetarens motsats" - �ven "den objektiva makten �ver arbetet", d.v.s. �ka kapitalets makt.[248] ("D�rf�r anser arbetaren, och med all r�tt, att utvecklingen av hans eget arbetes produktivkraft �r fientlig mot honom ..."[249]).
Utvecklingen av det specifikt kapitalistiska produktionss�ttet grundar sig allts� framf�rallt p� arbetets samh�lleliga potenser. Men kapitalet kan bara st�lla dessa potenser i sin tj�nst, d� det fr�n b�rjan �r en kollektivkraft och som s�dan "inte har att g�ra med enskildgjort /vereinzelt/ utan med kombinerat arbete".[250] Den kapitalistiska produktionens �ndam�l �r ju inte produktion av bruksv�rde, utan av bytesv�rde (r�ttare sagt av merv�rde); merarbetet "m�ste allts� redan fr�n b�rjan vara tillr�ckligt stort f�r att en del av det �ter skall kunna anv�ndas som kapital", d.v.s. kapitalet m�ste vara i st�nd att "s�tta ett visst kvantum levande arbetsf�rm�ga samtidigt till verket".[251] I denna mening �r ackumulation och koncentration av arbetskrafter, "m�ngas gruppering kring ett kapital", inbegripet i kapitalets begrepp (inte som ackumulation och koncentration av det "f�rdiga"[252] kapitalet, som "�ger rum i �tskillnad fr�n m�nga /andra/ kapital", allts� f�ruts�tter konkurrensens sf�r[253]).
I den kapitalistiska produktionens begynnelse �r dock arbetarnas f�rening genom kapitalet "endast formell, och ang�r endast arbetets produkt, inte sj�lva arbetet". Denna f�rening best�r helt enkelt i "att kapitalet syssels�tter olika sj�lvst�ndiga och utspritt boende hantverkare, som spinnare etc. ... H�r �r produktionss�ttet /s�ttet att producera/ �nnu inte best�mt av kapitalet, utan endast p�tr�ffat /vorgefunden/ av det. Dessa utspridda arbetares enhetspunkt ligger endast i deras �msesidiga relation till kapitalet ... I st�llet f�r att utbyta med m�nga, utbyter de med den ena kapitalisten ... Som samverkande /zusammenwirkende/ arbete existerar de endast i sig, s�vitt var och en av dem arbetar f�r kapitalet, d.v.s. ett centrum i kapitalet, - utan att de" verkligen "samarbetar".[254] Koncentrationen inskr�nker sig h�r �nnu till en koncentration av utbyten genom kapitalet. Men snart �vervinns detta stadium. Snart kommer kapitalet d�rh�n, att det inte l�ngre syssels�tter arbetarna p� det s�tt det fann /p�tr�ffade/ dem, utan l�ter dem samverka i ett f�retag. "Nu upptr�der kapitalet b�de som arbetarnas kollektivkraft, ... och som den enhet som binder dem samman och d�rf�r skapar denna kraft", - vilket samtidigt medf�r "arbetarnas fulla avskiljande fr�n produktionsbetingelserna", deras fulla beroende av kapitalet.[255]
Till att b�rja med kommer det bara att r�ra sig om den enkla kooperationen, om att "ett st�rre antal arbetare verkar p� samma tid och i samma lokal ..., f�r att producera samma varuslag under kommando av samma kapitalist", varvid ett s�dant f�retag knappast skiljer sig fr�n s�ttet att producera i skr�v�sendets hantverksindustri "p� n�got annat s�tt �n genom det st�rre antal arbetare som samtidigt syssels�tts av samma kapital".[256] Men kapitalet kan inte inskr�nka sig till att enbart l�ta arbetarna samverka - det m�ste iv�g ut�ver detta! Givetvis f�ruts�tter varje produktion i st�rre skala en s�dan samverkan - och i denna betydelse f�rblir den enkla kooperationen "den kapitalistiska produktionens grundform". Det vore dock historiskt felaktigt att d�ri se en s�rskild, "fast" utvecklingsepok hos det kapitalistiska produktionss�ttet.[257] Ty redan n�stinp� sitt f�rsta steg tvingas det tidiga kapitalistiska f�retaget, "att nyttja arbetarnas koncentration i samma rum och deras arbetens samtidighet p� ett annat s�tt" - n�mligen s� att man s�nderdelar hela verket i best�mda deloperationer och tilldelar olika s�rskilda arbetargrupper var och en av dessa operationer. Men d�rigenom kommer den typiska kapitalistiska manufakturen som industriellt produktionss�tt till, och dess princip blir arbetets delning inom verkstaden, och hos vilket det fr�n b�rjan inte framf�rallt handlar om produktens kvalitet - som hos hantverket - utan om massproduktion, eftersom det g�ller "bytesv�rde och surplusv�rde".
Som den kapitalistiska produktionens f�rsta historiska form upptr�der d�rf�r manufakturen till att b�rja med "d�r man i massor producerar f�r utf�rsel, f�r den utl�ndska marknaden", allts� i de handels- och kustst�der vars industriella produktion "s� att s�ga naturvuxet �r inriktad p� bytesv�rdet". Men utanf�r dessa stora stapelplatser griper manufakturen "till att b�rja med inte tag i den s� kallade stadsn�ringen - utan i den lantliga bin�ringen, spinnandet och v�vandet, - det arbete, som minst kr�ver yrkesskicklighet, konstn�rligt utbildning". Eller "s�dana produktionsgrenar, som glasfabriker, metallfabriker, virkess�gerier etc., som fr�n b�rjan kr�ver en st�rre koncentration av arbetskrafter ... liksom koncentration av arbetsmedel etc.", och som d�rf�r "inte kan bedrivas skr�m�ssigt".[258]
Men hur mycket �n den tidiga kapitalistiska manufakturen str�var efter att genom kooperationen och arbetets delning alstra relativt merv�rde, s� �r dess lagar ingalunda identiska "med de, som motsvarar storindustrin"[259]. Ty manufakturens grundval f�rblir, trots all utveckling av arbetsdelningen, hantverksskickligheten, - dess "specifika maskineri f�rblir ... den av m�nga delarbetare kombinerade totalarbetaren".[260] H�r g�ller d�rf�r f�ruts�ttningen, "att det n�dv�ndiga arbetet i manufakturen �nnu tar en stor del av hela den disponibla arbetstiden, att allts� den enskilde arbetarens surplusarbete fortfarande �r f�rh�llandevis litet". Detta uppv�gs endast genom att i manufakturen "�r profitkvoten st�rre, att kapitalet allts� ackumuleras snabbare i f�rh�llande till den storlek[261] det redan har, �n i storindustrin". Men � andra sidan "framkommer denna h�gre profitkvot hos manufakturen enbart genom att denna anv�nder m�nga arbetare p� en g�ng" ... Det �r d�rf�r fortfarande det absoluta merarbetet som h�rskar i manufakturen och som p�trycker den sin st�mpel.[262]
Det �r f�rst den p� maskinell drift grundade moderna industrin som kan �vervinna denna skranka. I motsats till i manufakturen utg�r i storindustrin produktionss�ttets omv�lvning inte fr�n arbetskraften, utan fr�n arbetsmedlet.[263] Men d�rigenom f�r�ndras i grunden den ursprungliga relationen mellan arbetaren och arbetsmedlet. I hantverkets st�lle - vilket �r underordnat arbetaren - tr�der nu ett "besj�lat odjur", som "objektiverar den vetenskapliga tanken och faktiskt �r det som sammanfattar /l�nkar ihop/", s� att den enskilde arbetaren endast existerar "som ett levande isolerat tillbeh�r till det".[264] Till skillnad fr�n det enkla verktyget upptr�der n�mligen maskinen och �nnu mer maskineriet som automatiskt system, "i inget avseende som den enskilde arbetarens arbetsmedel. Dess specifika s�rm�rke /differentia specifica/ �r ingalunda, som hos arbetsmedlet, att f�rmedla arbetarens aktivitet till objektet; utan denna aktivitet �r snarare satt /gesetzt/, s� att den endast f�rmedlar maskinens arbete, dess verksamhet /Aktion/ p� r�materialet, och �vervakar och skyddar maskinen fr�n st�rningar. Inte som hos instrumentet, som arbetaren besj�lar som ett organ med sin egen skicklighet och aktivitet, och vars handhavande d�rf�r beror p� hans virtuositet /m�sterskap/. Utan maskinen, som �t arbetaren besitter skicklighet och kraft[265], �r sj�lva den virtuos, som �ger en egen sj�l, i de mekaniska lagar som verkar i den ... Arbetarens aktivitet som inskr�nkts till blott och bart en abstraktion av aktivitet[266], best�ms och regleras i alla avseenden av maskineriets r�relse, inte tv�rtom." Men d�rigenom har produktionsprocessen "upph�rt att vara arbetsprocess i den meningen att arbetet upph�rt att vara den beh�rskande enhet som omgriper produktionsprocessen. Arbetet framst�r tv�rtom endast som ett medvetet organ spritt �ver det mekaniska systemet p� m�nga punkter, vilka utg�rs av enskilda, levande arbetare; underordnat sj�lva maskineriets totalprocess, sj�lvt bara en lem i systemet vars enhet inte ligger i den levande arbetaren utan i det levande (aktiva) maskineriet ..., gentemot vilket den v�rdef�rmerande kraften hos den enskilda arbetsf�rm�gan f�rsvinner som n�got o�ndligt litet ..." Kapitalets fulla utveckling �ger rum f�rst n�r arbetsmedlet "upptr�der inom produktionsprocessen som maskin gentemot arbetet; hela produktionsprocessen �r emellertid inte l�ngre underordnad arbetarens omedelbara handlag, utan har blivit en teknologisk anv�ndning av vetenskapen". "D�rf�r �r det kapitalets tendens att ge produktionen vetenskaplig karakt�r, och det omedelbara arbetet reduceras till enbart ett moment i denna process."[267]
Vilket resultat f�r nu denna omgestaltning av arbetsmedlet och den d�rav betingade omv�lvningen hos hela produktionss�ttet f�r kapitalets v�rdef�rmeringsprocess?
Man h�r ofta av nationalekonomerna, s�ger Marx p� ett annat st�lle, att maskineriet "sparar arbete", och att med maskineriets hj�lp "arbetet g�r och skapar ting, som det absolut inte kunde g�ra utan maskineriet". B�dadera �r riktigt, men h�nf�r sig endast till "maskineriets bruksv�rde"[268], till arbetsprocessen som s�dan, inte till dess roll i kapitalets v�rdef�rmeringsprocess. I denna tj�nar tv�rtom maskineriet endast som medel f�r en �kning av merv�rdeproduktionen.
Marx har i Kapitalet I uttrycksfullt och utf�rligt skildrat hur maskinv�sendets inf�rande historiskt gick hand i hand med en m�ttl�s f�rl�ngning av arbetsdagen och med den mest h�nsynsl�sa exploatering av kvinno- och barnarbete; allt metoder f�r att ut�ka det absoluta merarbetet och det absoluta merv�rdet. Men detta �r inte maskineriets inneboende �ndam�l - enligt sitt v�sen �r det framf�r allt ett medel att h�ja det relativa merv�rdet.
Det ligger i det relativa merv�rdets begrepp, att genom produktivitetens �kning spara in n�dv�ndigt arbete, f�r att utvidga merarbetet.[269] "F�rverkligandet av denna tendens �r f�rvandlingen av arbetsmedlet till maskineri."[270] D�rf�r "h�nder det endast i ekonomernas fantasier", att maskinen "skyndar till den enskilde arbetarens hj�lp", genom att avkorta och underl�tta hans arbete! (Tv�rtom: maskineriets kapitalistiska anv�ndning ber�var arbetarens aktivitet "all sj�lvst�ndighet och all attraktiv[271] karakt�r", genom att inte endast f�rvandla arbetaren till en delarbetare, utan t.o.m. till en delmaskin.) "I st�llet �r det s�, att kapitalet anv�nder maskinen endast om den" (genom avkortande av det n�dv�ndiga arbetet) "s�tter arbetaren i st�nd att arbeta en st�rre del av sin tid f�r kapitalet, /d.v.s./ att f�rh�lla sig till en st�rre del av sin tid som till n�got som inte tillh�r honom sj�lv ... Genom denna process reduceras den kvantitet arbete, som �r n�dv�ndig f�r produktion av ett visst f�rem�l, till ett minimum, men detta bara om ett maximum av arbete d�rmed v�rdef�rmeras i ett maximum av s�dana f�rem�l. "[272] I verkligheten visar det sig allts�, att den kapitalistiska anv�ndningen av maskineriet �r precis raka motsatsen till vad den borgerliga apologetiken vill g�ra den till: i st�llet f�r att g�ra arbetaren mer oberoende och mildra exploateringen av honom, tj�nar den tv�rtom till att konfiskera en v�xande del av hans arbetstid som merarbete, och d�rmed f�reviga och st�rka den makt som �r fientlig mot honom: kapitalets.
En annan verkan av maskineriet - bildandet av den s� kallade reservarm�n - g�r vi in p� f�rst i n�sta kapitel. Men redan h�r b�r pekas p�, "att maskindriften, hur den �n genom att stegra arbetets produktivkraft �kar merarbetet p� det n�dv�ndiga arbetets bekostnad, endast kan frambringa detta resultat genom att minska det antal arbetare, som ett visst kapital syssels�tter. Maskindriften f�rvandlar den kapitaldel, som f�rut var variabel, d.v.s. omsattes i levande arbete, till maskineri, allts� till konstant kapital, som inte producerar merv�rde[273] ... Att anv�nda maskineri f�r produktion av merv�rde inneb�r en inneboende mots�gelse, eftersom maskineriet endast kan f�rstora den av de tv� faktorer, varav merv�rdets storlek beror, n�mligen merv�rdekvoten, genom att minska den andra faktorn, arbetarnas antal."[274] - Hur denna mots�gelse l�ses (och samtidigt f�rdjupas), kommer vi att se senare.
S� mycket om den roll som tillkommer maskineriet i kapitalets v�rdef�rmeringsprocess. F�rvisso har utvecklingen av maskineriet - om vi betraktar den fr�n den rena arbetsprocessens synpunkt, allts� bortsett fr�n dess kapitalistiska anv�ndning - andra aspekter. Om det l�ser vi i Rohentwurf:
"Naturen bygger inga maskiner, inga lokomotiv, j�rnv�gar, telegrafer, automatiska spinnmaskiner[275] etc. De �r produkter av den m�nskliga industrin /fliten/; de �r naturliga material som omvandlats till den m�nskliga viljans organ �ver naturen eller f�r dess f�rverkligande i naturen. De �r den m�nskliga hj�rnans organ, skapade av den m�nskliga handen; vetandets f�rem�lsgjorda kraft." Maskineriets utveckling "visar i vilken grad det allm�nna, samh�lleliga vetandet ... har blivit omedelbar produktivkraft och den samh�lleliga livsprocessens betingelser d�rmed sj�lv kommit under det allm�nna intellektets[276] kontroll och omformats i �verensst�mmelse d�rmed. Den visar i vilken utstr�ckning de samh�lleliga produktivkrafterna har producerats, inte blott i form av vetande utan ocks� som omedelbara organ f�r den samh�lleliga praktiken, f�r den reella livsprocessen."[277] Men det betyder inte bara, att "det enskilda arbetet som s�dant �verhuvudtaget upph�rt att framtr�da som produktivt och snarast �r produktivt bara i de gemensamma arbeten vilka underordnar naturens makter under sig".[278] Det betyder dessutom, att maskineriets utveckling som ett automatiskt system i sin sista konsekvens (t�nk bara p� "automationen" som i dag griper omkring sig) radikalt omv�lver sj�lva arbetsprocessens natur genom att tilldela arbetaren den totalt f�r�ndrade funktionen av enbart "v�ktare och reglerare" av densamma.[279] Men d�rav framkommer, att just maskineriets utveckling - fast�n den i kapitalistisk till�mpning endast leder till l�narbetarens f�rtryck - bjuder den s�kraste h�vst�ngen f�r hans framtida befrielse, genom att den m�jligg�r den radikala avkortningen av arbetstiden, utan vilken klassamh�llets avl�gsnande skulle f�rbli ett tomt ord.[280] (Vi skall �terkomma utf�rligare till detta tema i kapitel 28.) Men � andra sidan g�r just utvecklingen av det moderna maskineriet "det till en fr�ga om liv och d�d att s�tta m�nniskans absoluta anv�ndbarhet f�r skiftande arbetsuppgifter i st�llet f�r det ohyggliga tillst�ndet, att en arbetarbefolkning, nedtryckt i el�nde, h�lles i reserv f�r kapitalets skiftande exploateringsbehov. Det g�ller att ers�tta delindividen, som bara har en samh�llelig detaljfunktion" (som l�narbetaren idag) "med den fullt utvecklade totalindividen, f�r vilken olika samh�lleliga funktioner �r verksamhetsformer, som avl�ser varandra".[281] B�dadera kan naturligtvis f�rverkligas f�rst i det kommunistiska samh�llet; men kapitalet verkar /treibt/ sj�lvt - mot sin vilja - i denna riktning! - "� ena sidan v�cker kapitalet alla vetenskapens och naturens makter s�v�l som den samh�lleliga kombinationens och den samh�lleliga kommunikationens makter till liv f�r att g�ra skapandet av rikedom (relativt) oberoende av den d�rtill anv�nda arbetstiden".[282] � andra sidan vill det m�ta dessa p� s� s�tt frambringade, enorma samh�llskrafter efter arbetstiden och st�nga in dem inom gr�nser som kr�vs f�r att det redan skapade v�rdet skall kunna bibeh�llas som v�rde. Produktivkrafterna och de samh�lleliga relationerna, som �r olika sidor av den samh�lleliga individens utveckling, framst�r f�r kapitalet bara som medel och �r bara medel f�r kapitalet att producera p� dess inskr�nkta grundval. Men i verkligheten �r det de materiella betingelser varmed denna grundval skall spr�ngas i luften."[283] Det �r dock en fr�ga, som g�r l�ngt utanf�r detta kapitels ram, och vilken vi skall befatta oss n�rmare med f�rst i kapitlet om den socialistiska samh�llsordningen.
I den hittillsvarande unders�kningen g�llde det f�r Marx att, till att b�rja med, upps�ka grunden till merv�rdets natur, att utveckla det som f�rkroppsligande /Verk�rperung/ av "den absoluta eller relativa arbetstid, som - ut�ver den n�dv�ndiga arbetstiden - s�tts i verket av kapitalet".[284] F�r att f�rst� denna process var det antal arbetare, som anv�nds av kapitalet likgiltigt: ty, om det g�llde hundra, tio eller en arbetsdag, i vart fall vanns merv�rdet antingen genom f�rl�ngning av arbetarens totalarbetstid eller genom f�rkortning av hans n�dv�ndiga arbetstid - i vart fall berodde kapitalets grad av v�rdef�rmering eller merv�rdekvoten endast p� arbetsdagens delning i n�dv�ndigt och merarbete. S� l�ngt kunde man allts� bortse fr�n antalet arbetare, som exploaterades av kapitalet, eller som det i Rohentwurf genomg�ende heter, fr�n summan av de "samtidiga arbetsdagarna"[285].
Kapitalet �r dock, (som framh�vdes redan i f�rra kapitlet) fr�n b�rjan en "kollektivkraft", som vilar p� upph�vandet av arbetarens enskildgjordhet /Verinzelung/, p� koncentrationen av m�nga arbetare genom en kapitalist. "Det kan inte finnas en kapitalist f�r varje arbetare utan det m�ste g� en viss kvantitet arbetare p� en kapitalist - medan det kan g� en eller tv� ges�ller p� en m�stare." Ty, "om kapitalisten bara anv�nde en arbetare, f�r att leva upp dennes surplustid, s� skulle han uppenbarligen vinna dubbelt p� att sj�lv arbeta, eftersom han ut�ver surplusarbetet skulle vinna den l�n han betalt arbetaren".[286] Han skulle tv�rtom genom inskr�nkningen till en arbetare "f�rlora i denna process ... eller arbetaren skulle bara vara hans hj�lp och han skulle inte f�rh�lla sig till denne som kapital". F�r att allts� "kapitalet skulle existera som kapital", f�r att kapitalisten "skulle kunna s�v�l leva av profiten som ackumulera", m�ste han vara i st�nd "att s�tta ett visst kvantum levande arbetsf�rm�ga till verket samtidigt m�ste hans vinst vara = summan av m�nga samtidiga levande arbetsdagars surplustid".[287]
Hur inverkar nu antalet av kapitalet sysselsatta arbetare p� kapitalets v�rdef�rmering, p� merv�rdeproduktionen?
H�r m�ste framf�rallt skiljas mellan merv�rdets kvot och massa. F�r den f�rstn�mnda �r, som sagt, antalet anv�nda arbetskrafter heltigenom likgiltigt. Kapitalet m� anst�lla 5 eller 50 arbetare; men om arbetarna arbetar lika l�nge var g�ng, och om f�rh�llandet mellan betalt och obetalt arbete �r detsamma, s� kommer var och en av de 50 arbetarna att skapa lika mycket merv�rde, som var och en av de 5. Men det som kommer att vara olika, �r totalmassan av det merv�rde som produceras i de b�da fallen, - den m�ttstock, i vilken kapitalet kan v�rdef�rmera sig p� en g�ng /i ett omslag/. F�r att best�mma denna massa, m�ste man inte bara - som f�r den enskilda arbetsdagen - k�nna merv�rdekvoten och arbetsdagens l�ngd, utan ocks� hur ofta arbetsdagen rumsligen upprepar sig, d.v.s. antalet samtidigt sysselsatta arbetare. De b�da sista faktorerna kan dock sammanfattas i begreppet "aggregatarbete"[288]. D�rigenom skulle skillnaden mellan flera och en arbetsdag med avseende p� best�mmandet av det producerade merv�rdets massa f�rsvinna. Men p� samma s�tt kan ocks� det arbete som s�tts i r�relse av ett samh�lles totalkapital uppfattas som en arbetsdag (t.ex. kan totalarbetet av 6 miljoner arbetare, som i genomsnitt arbetar 8 timmar om dagen, ses som en arbetsdag av 48 miljoner timmar). Om denna samh�lleliga arbetsdag utg�r en fix /fast/ storhet, s� kan merv�rdet uppenbarligen "endast f�r�kas relativt, genom arbetets st�rre produktivkraft"; men �r denna given "enbart absolut ..., genom f�rvandling av en st�rre del av befolkningen till arbetare och �kning av de samtidiga arbetsdagarna"[289]. H�r upptr�der allts� arbetarbefolkningens tillv�xt som "den matematiska gr�nsen f�r det merv�rde, som samh�llets totalkapital kan frambringa".[290]
S� l�ngt om hur antalet anv�nda arbetskrafter inverkar p� kapitalets v�rdef�rmering, p� massan av det merv�rde som produceras av dem. Men det �r ingalunda den enda aspekt som bjuds, d� vi betraktar de "samtidiga arbetsdagarna".
Det produktionss�tt som grundar sig p� kapitalet �r endast m�jligt, emedan kapitalet st�ndigt kan till�gna sig merarbete. Men merarbete "existerar endast i f�rh�llande till det n�dv�ndiga, allts� endast s�vida detta existerar. Kapitalet m�ste d�rf�r s�tta n�dv�ndigt arbete, f�r att s�tta surplusarbete ... men kapitalet m�ste likas� upph�va det som n�dv�ndigt arbete, f�r att s�tta det som surplusarbete ..." Det �r d�rf�r dess tendens att skapa s� mycket arbete som m�jligt, lika mycket som det �r dess tendens att reducera det n�dv�ndiga arbetet till ett minimum. "S� l�nge vi betraktar den enskilda arbetsdagen", s�ger Marx, "�r processen naturligtvis enkel: 1) att f�rl�nga den till den naturliga m�jlighetens gr�nser; 2) att alltmer f�rkorta den n�dv�ndiga delen av densamma (d.v.s. m�ttl�st h�ja produktivkrafterna)". Men annorlunda blir det, n�r det inte l�ngre handlar cm arbetsdagen, utan om "m�nga arbetsdagar bredvid varandra". H�r upptr�der de just n�mnda tendenserna i modifierad form:
� ena sidan ligger det i kapitalets natur att str�va efter gr�nsl�s v�rdef�rmering (det "skapar bara ett best�mt merv�rde, eftersom det inte kan s�tta ett o�ndligt p� en g�ng; men kapitalet �r den st�ndiga r�relsen att skapa mera merv�rde"[291]). Men den levande arbetsdagen, som bildar k�llan till dess v�rdef�rmering, �r alltid begr�nsad - antingen det g�ller naturliga eller lagliga, av samh�llet dragna gr�nser f�r arbetsdagen. Kan d�rf�r dess varaktighet inte ut�kas - och produktionsteknikens utveckling tillsvidare inte till�ter n�gon �kning av det relativa merarbetet -, s� kan kapitalet hoppa �ver arbetsdagens gr�ns "endast genom att det bredvid den ena arbetsdagen samtidigt s�tter en annan - genom att rumsligen tillfoga fler samtidiga arbetsdagar. T.ex. kan jag bara driva A's surplusarbete till 3 timmar; men tillfogar jag B, C, D etc., s� blir det tolv timmar. I st�llet f�r ett surplusarbete p� 3 timmar har jag nu skapat ett p� 12".[292] S� kan inom best�mda gr�nser arbetsdagens f�rl�ngning ers�ttas genom ut�kning av arbetarantalet, och massan av det absoluta merv�rdet - trots att merv�rdekvoten f�rblir lika - kan h�jas.[293] D�rav kapitalets str�vanden att anv�nda s� m�nga arbetare som m�jligt, f�r att kunna avpressa merarbete ur s� m�nga som m�jligt.
Men � andra sidan driver tr�ngtan /der Drang/ efter relativt merv�rde kapitalet till att s�tta s� m�nga som m�jligt av dessa arbetare "som inte n�dv�ndiga ... och reducera de n�dv�ndiga arbetsdagarna i f�rh�llande till den totala f�rem�lsgjorda arbetstiden - liksom kapitalet str�vade efter att reducera de n�dv�ndiga arbetstimmarna hos den enskilda arbetsdagen. Om 6 (12-timmars) arbetsdagar �r n�dv�ndiga, f�r att producera 12 �verfl�diga arbetstimmar, s� arbetar kapitalet i den riktningen att endast 4 skall vara n�dv�ndiga. Eller ocks� kan de 6 arbetsdagarna betraktas som en arbetsdag p� 72 timmar; om det lyckas, att minska den n�dv�ndiga arbetstiden med 24 timmar, s� faller tv� n�dv�ndiga arbetsdagar bort - vilket �r 2 arbetare".[294] "Lagen om att f�rmera surplusarbetstimmarna" genom att minska det n�dv�ndiga arbetet, "tar allts� nu formen av att minska antalet n�dv�ndiga arbetare".[295] (Arbetarantalets minskning visar dock h�r det relativa merv�rdets tillv�xt, medan i det f�reg�ende fallet arbetarantalets �kning uttryckte det absoluta merv�rdets tillv�xt.)
Kapitalets str�van g�r mot att "l�nka samman det absoluta med det relativa merv�rdet". Det som det allts� traktas efter, �r "arbetsdagens st�rsta l�ngd, med st�rst antal samtidiga arbetsdagar, samtidigt med reduktionen � ena sidan av den n�dv�ndiga arbetstiden till ett minimum, � andra sidan av det n�dv�ndiga arbetarantalet till ett minimum".[296] Den f�rsta processen betyder ut�kning av den arbetande befolkningen, den andra - dess relativa minskning, om den �n absolut f�rblir densamma eller till och med kan v�xa. "B�da tendenserna �r n�dv�ndiga tendenser hos kapitalet. Enheten av dessa mots�gande tendenser, d�rf�r den levande mots�gelsen[297], �r given f�rst med maskineriet"[298], som endast minskar det n�dv�ndiga arbetet, f�r att f�rstora merarbetet, och som d�rf�r visar sig som det m�ktigaste medlet f�r det relativa s�v�l som det absoluta merv�rdets produktion. (Och just d�rf�r m�ste maskineriets kapitalistiska anv�ndning - som redan framh�vts - fr�mst bli utvecklad och begripen utifr�n kapitalets f�rh�llande till det levande arbetet, d.v.s. fr�n dess str�van efter merv�rdestill�gnelse, och icke utifr�n konkurrensen.[299])
Allts�: "Om arbetstiden inte betraktas som den enskilde arbetarens arbetsdag, utan som ett obest�mt antal arbetares obest�mda arbetsdag, s� kommer alla populations-/befolknings-/f�rh�llanden in i" unders�kningen, och redan ur merv�rdets grundformer framg�r "samtliga mots�gelser, som har uttalats fast�n inte begripits i den moderna populationsteorin".[300] Det visar sig sedan, att kapitalets tvekluvna lag att sammanl�nka "st�rst absolut massa n�dv�ndigt arbete med st�rst relativ massa surplusarbete", motsvarar en lika tvekluven lag, att � ena sidan f�rvandla en s� stor del av befolkningen som m�jligt till arbetarbefolkning, och � andra sidan "att st�ndigt s�tta en del av denna som surplusbefolkning - en befolkning som till en b�rjan �r onyttig, fram till dess att kapitalet kan v�rdef�rmera den".[301]
S� kommer vi till fr�gan om den s� kallade industriella reservarm�n[302], som Marx i Rohentwurf (ej som i Kapitalet) h�rleder direkt ur det relativa merv�rdets begrepp, utan att tidigare ha skildrat maskineriets och kapitalackumulationens inverkan p� arbetarbefolkningens utveckling. Men d� - bortsett fr�n den punkt som n�mnts - denna del av hans arbeten (s. 502-504 i Grundrisse) j�mf�rt med Kapitalet inneh�ller f�ga nytt s� kan det gott hoppas �ver. H�r skall endast framh�vas den metod, det s�tt, p� vilket Marx uppfattar den industriella reservarm�n som ett resultat av den dialektiska processen av det samtidiga s�ttandet[12*] och upph�vandet av det n�dv�ndiga arbetet genom kapitalet;[303] vidare den omst�ndigheten, att han h�r j�mst�ller reservarm�n med "pauperismens sf�r", medan enligt Kapitalet denna av utarmade och lumpprolet�ra element bebodda sf�r, endast utg�r den "djupaste utf�llningen av den relativa �verbefolkningen".
D�remot framst�r det f�reg�ende avsnittet i Grundrisse som s�rskilt intressant (sv s. 169 - 174/ty 497-501), som befattar sig med kapitalismens befolkningslag till skillnad fr�n tidigare produktionsstegs, och vari vi �ven finner Marx' enda av oss k�nda utf�rliga kritik av Malthus' befolkningsl�ra.[304]
D�r heter det: "I olika samh�lleliga produktionss�tt existerar olika lagar f�r populations�kning och �verpopulation"[305], som visserligen - eftersom det h�r g�ller "historien om m�nniskans natur" - �r "naturliga lagar; men de �r bara naturliga f�r m�nniskan vid en best�md, historisk utveckling, d�r produktivkrafterna n�tt en best�md utvecklingsgrad, best�md av m�nniskans egen historiska process ... Dessa olika lagar kan helt enkelt reduceras till de olika s�tten att f�rh�lla sig till produktionsbetingelserna eller - sett i relation till den levande individen - till individens reproduktionsbetingelser som medlem av samh�llet, eftersom han bara arbetar och till�gnar sig i samh�llet. Uppl�sningen av dessa f�rh�llanden med avseende p� den enskilde individen, eller en del av befolkningen s�tter dem utanf�r de reproduktiva betingelser som tillh�r denna best�mda bas, d�rf�r som �verbefolkning ..." Men det �r "endast i det p� kapitalet grundade produktionss�ttet som" �verbefolkning "upptr�der som ett resultat av sj�lva arbetet, av utvecklingen av arbetets produktivkraft". D�rf�r �r ingenting mer felaktigt �n att kasta folk�kningens olika historiska lagar i en hatt, som malthusianerna g�r! Ty "p� ett steg av den samh�lleliga produktionens utveckling kan en viss population d�rf�r inneb�ra �verpopulation, medan samma population inte �r det p� ett annat steg; och dess effekter kan vara olika". "... �verpopulation var allts� hos j�garfolken n�gonting annat �n hos atenarna, och hos atenarna n�gonting annat �n hos germanerna ... en �verpopulation av fria atenare som f�rvandlas till kolonister, �r avsev�rt skild fr�n en �verpopulation av arbetare som f�rvandlas till fattighjon[306]. Likas� �r den tiggande �verpopulation, som t�r sin merprodukt i ett kloster, v�sentligt skild fr�n den som skapas i en fabrik."
Eftersom i alla f�rkapitalistiska samh�llsformationer, forts�tter Marx, "produktivkrafternas utveckling inte �r till�gnelsens bas, utan ett best�mt f�rh�llande till produktionsbetingelserna (egendomsformerna) - vilka framtr�der[307] som en f�rutsatt skranka f�r produktivkrafterna, och endast skall reproduceras - s� m�ste den populationsutveckling vari utvecklingen av alla produktivkrafter resumeras[308] /sammanfattas/ i �nnu h�gre grad ha en yttre skranka och allts� framtr�da som en utveckling som skall h�mmas /eg. beskr�nkas, Beschr�nken/". Det vill s�ga: f�r att ett s�dant samh�lle "skulle forts�tta att existera p� det gamla s�ttet, som s�dant, �r reproduktionen av dess medlemmar under de f�rutsatta objektiva betingelserna n�dv�ndig", men dessa "�r endast f�renliga med en best�md populationsm�ngd". - Men p� alla niv�er i samh�llsutvecklingen upptr�der "den �verpopulation som �r satt p� en viss produktionsbas d�rf�r lika best�md som den adekvata populationen. �verpopulation och population �r tillsammans den population som kan frambringas av en best�md produktionsbas. Hur l�ngt populationen kan s�tta sig ut�ver sin skranka. Hur stor �verpopulation produktionsbasen g�r till sin egen f�ruts�ttning �r givet av sj�lva skrankan - eller snarare av samma grund som s�tter skrankan. Det f�rh�ller sig p� samma s�tt som med arbete och surplusarbete, vilka tillsammans utg�r hela arbetet p� den givna basen."[309]
Man b�r allts� inte alls f�rebr� Malthus, att han "har h�vdat �verpopulationens faktum under alla samh�llsformer". (I varje fall "har han inte bevisat det, ty det finns ingenting mer okritiskt �n hans brokigt hopf�sta kompilationer /utdrag/ fr�n historieskrivare och reseskildringar".) Men det som �r huvudfelet i hans "befolkningsl�ra" �r att han "betraktar �verpopulationen som likartad under den ekonomiska utvecklingens olika faser". Han "f�rst�r inte dess specifika skillnader i olika utvecklingsfaser och reducerar d�rf�r p� sitt stupida s�tt dessa komplicerade och v�xlande f�rh�llanden till ett f�rh�llande, till tv� ekvationer, d�r m�nniskans naturliga fortplantning p� den ena sidan och livsmedlens[310] naturliga fortplantning p� den andra sidan st�r gentemot varandra som tv� naturliga serier, varav den ena v�xer i geometrisk, den andra i aritmetisk serie. P� s� s�tt omvandlar han historiskt olikartade f�rh�llanden till ett abstrakt talf�rh�llande som han h�mtat ur luften och som varken �r grundat p� naturlagar eller p� historiska f�rh�llanden."[311]
Enligt Malthus, forts�tter Marx, "skall det finnas en naturlig skillnad mellan m�nniskans och t.ex. s�dens fortplantning. Den apan f�ruts�tter d�rmed att m�nniskans f�r�kning �r blott och bart en naturprocess som beh�ver yttre hinder[312] f�r att inte utvecklas i geometrisk serie. Denna geometriska fortplantning �r m�nniskans naturliga fortplantningsprocess." Visserligen finner man i den verkliga historien, "att populationen utvecklas i mycket olikartade f�rh�llanden och att �verpopulation likas� �r ett historiskt best�mt f�rh�llande, ingalunda best�mt genom talf�rh�llanden eller genom en absolut gr�ns som livsmedlens produktivitet skulle s�tta, utan att den begr�nsas av de f�rh�llanden som best�mda produktionsbetingelser s�tter." Men Malthus s�tter sig bara �ver dessa historiskt best�mda lagar f�r befolkningsr�relsen. "Malthus' m�nniska, abstraherad fr�n den historiskt best�mda m�nniskan, existerar bara i Malthus' hj�rna; s� allts� ocks� den geometriska fortplantningsmetod som svarar mot denna Malthus' naturliga m�nniska. D�rf�r framtr�der den verkliga historien f�r Malthus inte s�, att hans naturm�nniskas fortplantning skulle vara en abstraktion fr�n historieprocessen, fr�n den verkliga fortplantningen, utan tv�rtom s� att den verkliga fortplantningen skulle vara en till�mpning av hans teori. Det som i historien �r betingelser, inre betingelser f�r s�v�l population som �verpopulation p� varje stadium /Stufe/, framst�r hos honom som yttre hinder[313] som har hindrat populationen att utvecklas enligt hans formel." - Men � andra sidan framst�r hos Malthus produktionen av livsmedel - som den hindras[314], best�ms av den m�nskliga handlingen /Aktion/ - som hinder[315], som den s�tter �t sig sj�lv. Fanerogamer t�ckte en g�ng hela jordens yta. Deras reproduktion upph�rde f�rst n�r det inte fanns mer plats. De h�ll sig inte till n�gon aritmetisk proportion. Var Malthus har uppt�ckt att reproduktionen av naturvarelser med fri vilja stannar[316] /upph�r/ av inre drift, utan yttre hinder, �r sv�rt att s�ga. De inneboende, historiskt skiftande gr�nserna f�r den m�nskliga fortplantningsprocessen f�rvandlar han till yttre skrankor, och naturreproduktionens yttre hinder f�rvandlar han till inneboende gr�nser eller naturlagar f�r fortplantningen."[317]
Men f�r det andra relaterar Malthus "p� ett enfaldigt s�tt en viss kvantitet m�nniskor till en viss kvantitet livsmedel. Ricardo har med r�tta inv�nt att kvantiteten f�refintlig spannm�l �r t�mligen likgiltig f�r arbetaren om han inte har n�gon syssels�ttning; att det allts� �r syssels�ttningsmedlen och inte subsistensmedlen[318] som f�rs�tter honom i eller utanf�r kategorin surpluspopulation."[319] Men denna inv�ndning av Ricardo, forts�tter Marx, "skall fattas mer allm�nt", d� det h�r �verhuvud g�ller den "sociala f�rmedling genom vilken individen f�rh�ller sig till och skapar medlen f�r sin reproduktion; det g�ller allts� produktionsbetingelserna och individens f�rh�llande till dem. F�r slaven i Aten fanns det inga skrankor f�r hans f�r�kning utom den producerbara n�dtorften[320]. Och vi har aldrig h�rt att det under antiken skulle ha funnits surplus-slavar. Behovet av dem snarare steg. Men v�l fanns det surpluspopulation av icke-arbetare (i den omedelbara betydelsen) vilka inte var f�r m�nga i f�rh�llande till de existerande livsmedlen men som hade f�rlorat de betingelser under vilka de kunde till�gna sig livsmedlen." (Marx forts�tter: "Uppfinningen av surplusarbetare, d.v.s. av egendomsl�sa m�nniskor som arbetar, tillh�r kapitalets epok.") Lika lite kan feodaltidens surplusbefolkning deduceras /h�rledas/ ur n�got som helst f�rh�llande mellan m�nniskoantalet och m�ngden livsmedel: "De tiggare som slog sig ner i klostren och hj�lpte dessa att f�rt�ra deras surplusprodukt h�r till samma kategori som feodalherrens f�lje[321], och detta visar att surplusprodukten inte kunde f�rt�ras av sina f� �gare." Och slutligen bevisar ocks� "�verpopulationen bland t.ex. j�garfolk[322], som kommer till uttryck i de enskilda stammarnas inb�rdes kamp ... inte att jorden inte skulle kunna f�da det lilla antalet m�nniskor, utan att betingelserna f�r deras reproduktion kr�ver ett stort territorium f�r det lilla antalet m�nniskor." Allts� finner man ingenstans "ett f�rh�llande grundat p� icke existerande, absoluta m�ngder subsistensmedel[323], utan bara f�rh�llanden baserade p� reproduktionsbetingelserna ... vari betingelserna f�r reproduktionen av m�nniskan, av totalpopulationen, av den relativa surpluspopulationen ing�r. Denna surpluspopulation �r bara relativ: den st�r inte i n�got f�rh�llande till subsistensmedlen �ver huvud taget, utan till det s�tt varp� dessa produceras. D�rf�r ocks� bara surplus p� detta utvecklingsstadium."[324]
S� mycket om Malthus' egentliga befolkningsdoktrin, som Marx p� en annan plats kallade f�r en paskill /sm�deskrift/ mot m�nniskosl�ktet".[325] Visserligen f�rs�kte Malthus senare, att ge sin doktrin en direkt ekonomisk grund, genom att st�dja den p� den s.k. lagen om "markens avtagande avkastning". Men denna punkt g�r Marx i sin kritik av Malthus' befolkningsteori inte in p�, d� den f�rst skulle tas h�nsyn till n�r Ricardos r�nteteori skulle behandlas.[326] Han inskr�nker sig d�rf�r i Rohentwurf till anm�rkningen, att den s� kallade lagen skulle f�ras tillbaka till, "att jordbruket p� det stadium av industrins utveckling, som Ricardo m.fl. k�nde till, stod tillbaka f�r manufakturen, n�got som f�r �vrigt - om �n i v�xlande grad - �r inneboende i den borgerliga produktionen."[327]
Redan ur merv�rdets enkla lag framg�r allts� kapitalets tendens, att inte bara "m�ttl�st ut�ka" det m�nskliga arbetet, utan ocks� "g�ra det relativt �verfl�digt".[328] Begreppsm�ssigt ing�r d�rf�r i l�ran om merv�rdet �ven l�ran om surplusbefolkningen, om den industriella reservarm�n. Men hur existensen av �verbefolkning h�nger samman med bildandet av surpluskapital, med den kapitalistiska ackumulationen, kommer att visa sig f�rst i det f�ljande.
Hittills har vi endast betraktat kapitalet i dess tillkomstprocess /Entstehungs-/, inte i det best�ende fl�det av dess f�rnyelse, dess reproduktion. Emellertid p�trycker den kapitalistiska produktionsprocessens blotta upprepning, dess blotta kontinuitet, "vissa nya karakt�rer p� dess enskildgjorda f�rlopp eller uppl�ser snarare detta f�rlopps skenkarakt�r".[329] S� framtr�dde "vid kapitalets f�rsta f�rekomst" dess f�ruts�ttningar "som yttre f�ruts�ttningar ...; d�rf�r inte framsprungna ur dess inre v�sen, och inte f�rklarade ur /av/ detta". Det r�cker dock att fatta /fassen/ kapitalbildningens f�rlopp i reproduktionsprocessens sammanhang f�r att dessa f�ruts�ttningar "skall framtr�da som moment i kapitalets r�relse, s� att kapitalet sj�lvt - hur de �n historiskt har uppst�tt - har f�rutsatt dem som sina egna moment".[330]
Med andra ord: Fr�n den hittillsvarande unders�kningens st�ndpunkt kunde och m�sta antas, "att kapitalisten n�gon g�ng i det f�rflutna genom n�got slags ursprunglig ackumulation, som var oavh�ngig av andras obetalda arbete, blev penning�gare", innan han kunde betr�da marknaden som k�pare av arbetskraft och produktionsmedel; d.v.s. att till�gnelsen av fr�mmande arbeten genom kapitalisten f�regick utbytet av varor som tillh�rde honom sj�lv och som kastades in i cirkulationen av honom - "v�rden, som inte h�rr�r fr�n hans utbyte med det levande arbetet eller fr�n hans f�rh�llande som kapital till arbetet".[331] Det �r till denna "ursprungliga ackumulation" (previous accumulation), som de borgerliga ekonomerna med f�rk�rlek klamrar sig fast f�r att bringa det faktum, att kapitalets v�rdef�rmering endast best�r av till�gnelse av obetalt arbete, "i harmoni med de allm�nna egendomslagar som kapitalets samh�lle sj�lvt proklamerat". Hur det �n m� vara idag, s�ger de, ursprungligen har kapitalisterna "arbetat sig till" sitt kapital; d�rf�r �r ingenting naturligare �n att de kr�ver betalt f�r dettas "produktiva tj�nster".
Detta haltar dock p� flera s�tt: F�r det f�rsta vet vi bara alltf�r v�l, hur mycket kapitalets verkliga tillkomsthistoria byggde p� rov (t.ex. baggb�leri), bedr�geri, underkuvning, kort sagt p� v�ld[332]. Allt detta �r handlingar, som inte har att g�ra med den fredliga metoden: ackumulation av det man "arbetat sig till". (Hade kapitalismen tvingats inskr�nka sig till denna fredliga metod s� hade den �n idag inte kommit ur barnskorna.) Och f�r det andra g�r sig de borgerliga ekonomerna h�r skyldiga till en f�rv�xling, genom att de uppger att betingelserna f�r kapitalets tillblivelse �r "betingelser f�r dess nuvarande f�rverkligande, d.v.s. de uppger att de moment i vilka kapitalisten �nnu till�gnar sig som icke-kapitalist - eftersom han endast h�ller p� att bli kapitalist - �r de verkliga villkor[333], under vilka han till�gnar sig som kapitalist". De gl�mmer att den ackumulation av kapital som f�regick, inte sprang fram ur arbetet, h�r till de betingelser, vilka som "historiska f�rstadier av kapitalets tillblivelse ligger bakom det, liksom de processer, varigenom jorden �vergick fr�n ett flytande hav av eld och gaser till sin nuvarande form, ligger bakom den f�rdigbildade jordens nuvarande liv". Visserligen kan enskilda kapital "alltj�mt uppst� t.ex. genom anhopning[334]. Men det anhopade[335] f�rr�det blir till kapital f�rst genom utsugning av arbete."[336] Apologetikens f�rs�k att ur "arbetsegendomen" och de "enkla och 'r�ttf�rdiga' lagarna av utbyte av ekvivalenter" h�rleda "kapitalets eviga r�tt till frukterna av fr�mmande arbete" m�ste, som det heter i Kapitalet, f�rvisas till "barnsagornas" v�rld. Hur r�tt han har, visar sig med en g�ng, d� vi i st�llet f�r ett isolerat produktionsf�rlopp ser p� kapitalets reproduktionsprocess.
Vi s�g att som resultat av den ursprungliga produktionsprocessen har kapitalisten till�gnat sig merarbete, som till att b�rja med existerar i merproduktens form och ur denna f�rst m�ste f�rvandlas till pengar. Betingelserna f�r merprodukts realisering, liksom realiseringen �verhuvud, unders�ks av Marx f�rst i verkets f�ljande avsnitt, vilket handlar om kapitalets cirkulationsprocess. H�r m�ste d�rf�r antas, att kapitalisten lyckats avyttra varan och att han s�ljer den till dess v�rde. D�rmed �r �ven merv�rdet realiserat, f�rvandlat till pengarnas form. Men dessa pengar "�r nu redan i sig kapital" och "som s�dana anvisning p� nytt arbete".[337] �ven detta nya kapital (som Marx till skillnad fr�n det ursprungliga, vars frukt det �r, kallar f�r "surpluskapital" eller "tillskottskapital"), m�ste f�rvisso v�rdef�rmeras, allts� genomg� produktionsprocessen. Men hur mycket skiljer sig inte den andra processens f�ruts�ttningar fr�n den f�rstas!
Framf�rallt �r surpluskapitalet sj�lvt inget annat �n kapitaliserat merv�rde. Det inneh�ller "�nda fr�n b�rjan inte en enda v�rdeatom, som inte h�rstammar fr�n obetalt arbete".[338] D�rf�r �r ocks� de s�rskilda gestalter som det m�ste anta, f�r att p� nytt v�rdef�rmera sig, n�mligen det konstanta och variabla kapitalets gestalter, endast s�rskilda former av sj�lva merarbetet. Tidigare, n�r den ursprungliga produktionsakten betraktades, framtr�dde det "som en g�rning fr�n kapitalets sida", att produktionens sakliga betingelser - r��mne, instrument och livsmedel f�r arbetarna - "f�rel�g i ett omf�ng som gjorde det m�jligt f�r det levande arbetet att f�rverkliga sig, inte bara som n�dv�ndigt arbete utan som merarbete".[339] Men nu har "det sken ramlat av, som fortfarande existerade vid det f�rsta betraktandet av produktionsprocessen, att kapitalet � sin sida, p� ett eller annat s�tt skulle skaffa fram n�got v�rde ur cirkulationen ... Alla moment, som tr�der gentemot den levande arbetsf�rm�gan som fr�mmande, yttre makter, som under vissa, av den sj�lv oberoende betingelser konsumerade och anv�nde den, �r nu satta som dess egen produkt och resultat."[340]
Men inte bara det. "Nu framtr�der ocks�" det absoluta �tskiljande mellan egendom och arbete, som ligger i kapitalf�rh�llandets v�sen[341] - men som fr�n den hittillsvarande st�ndpunkten endast utgjorde /darstellte/ en historisk f�ruts�ttning f�r detta �tskiljande - "som produkt av arbetet sj�lvt, som f�rem�lsgjordhet, objektivering av arbetets egna moment". D.v.s.: Hittills kunde vi anta, att kapitalet just i kraft av den "ursprungliga ackumulationen" fr�n dess �gares sida blev till en makt som beh�rskar arbetet. Denna illusion f�rsvinner dock, s� snart vi betraktar surpluskapitalets kretslopp, allts� reproduktionsprocessen. Nu blir det klart, att det �r arbetsf�rm�gans eget verk att produktionens sakliga betingelser, som skapats av arbetsf�rm�gan tr�der gentemot denna som kapital, att processen av arbetets f�rverkligande[13*] samtidigt �r processen av dess overkligg�rande[342]. Ty genom sitt intr�de i produktionsprocessen har arbetsf�rm�gan "inte bara framst�llt betingelserna f�r det n�dv�ndiga arbetet som n�got som tillh�r kapitalet; utan den i arbetsf�rm�gan som m�jlighet liggande v�rdef�rmeringen, den v�rdeskapande m�jligheten, existerar nu �venledes som surplusv�rde, surplusprodukt, med ett ord, som kapital ... Arbetsf�rm�gan har inte bara skapat den fr�mmande rikedomen och sin egen fattigdom, utan rikedomens f�rh�llande till den sj�lv som fattigdom", allts� sj�lva kapitalf�rh�llandet.[343] Och "detta sociala f�rh�llande, produktionsf�rh�llande, framtr�der i sj�lva verket som ett viktigare resultat av processen �n dess materiella resultat".[344]
Unders�kningens resultat hittills �r, att vi framf�rallt m�ste skilja mellan betingelserna f�r kapitalet i vardande /i dess tillblivelse/ och f�r det tillblivna, det "f�rdiga" kapitalet.[345] Det en g�ng historiskt utvecklade kapitalet frambringar sina existensbetingelser - "inte som betingelser f�r dess uppkomst utan som resultat av dess tillvaro. Kapitalet utg�r allts� inte l�ngre fr�n f�ruts�ttningarna fr�n dess tillblivelse, utan det f�ruts�tts sj�lvt, och utg�ende fr�n sig sj�lvt, skapar det sj�lvt f�ruts�ttningarna f�r sitt fortsatta bevarande och sin tillv�xt."[346]
Visserligen, upprepar Marx, "om vi kallar det surpluskapital som ursprungligen kommer ut ur produktionsprocessen, f�r surpluskapital I, ... framst�r besittandet av v�rden p� kapitalistens sida, av vilka han formellt utbyter en del mot den levande arbetsf�rm�gan, som en betingelse f�r skapandet av surpluskapital I." ("Vi s�ger formellt, eftersom det levande arbetet ocks� m�ste ge tillbaka till kapitalisten de v�rden som han bytt ut, och ers�tta dem.") - "Men l�t oss nu t�nka oss att surpluskapitalet �ter kastas in i produktionsprocessen, att det �ter realiserar sitt surplusv�rde i utbytet, och att det �ter upptr�der som ett nytt surpluskapital i b�rjan av en tredje produktionsprocess. Detta surpluskapital II har andra f�ruts�ttningar �n surpluskapital I. F�ruts�ttningarna f�r surpluskapital I var v�rden som tillh�rde kapitalisten och som denne kastade in i cirkulationen ... F�ruts�ttningen f�r surpluskapital II �r inget annat �n existensen av surpluskapital I; det vill med andra ord s�ga f�ruts�ttningen att kapitalisten redan har till�gnat sig fr�mmande arbete utan utbyte. Detta s�tter honom i st�nd att oupph�rligen s�tta ig�ng processen fr�n b�rjan igen ... F�rfluten till�gnelse av fr�mmande arbete framtr�der nu som den enkla betingelsen f�r ny till�gnelse av fr�mmande arbete ... Att han", kapitalisten, "redan som kapital stod gentemot det levande arbetet, framtr�der som den enda betingelsen f�r att han inte bara bevarar sig som kapital utan ocks� att han som v�xande kapital i v�xande grad till�gnar sig fr�mmande arbete utan ekvivalent, eller utvidgar sin makt, sin existens som kapital gentemot den levande arbetsf�rm�gan[347], och � andra sidan st�ndigt p� nytt s�tter den levande arbetsf�rm�gan i dess subjektiva substansl�sa torftighet som levande arbetsf�rm�ga."[348]
Vi kommer nu till ett st�lle i Rohentwurf, som - med bara f� �ndringar - upptogs i Kapitalet I.[349] Detta st�lle lyder: Om ett surpluskapital I skapades genom det enkla utbytet mellan f�rem�lsgjort arbete och den levande arbetsf�rm�gan - ett utbyte som helt igenom �r grundat p� lagarna f�r utbyte av ekvivalenter vilka v�rderas enligt den kvantitet arbete eller arbetstid som inneh�lls i dem - och om detta utbyte (med juridiska termer) inte f�rutsatte n�got annat �n vars och ens egendomsr�tt till sina egna produkter och den fria dispositionen �ver dessa[350] - men i den m�n som surpluskapital II:s f�rh�llande till surpluskapital I d�rf�r �r en konsekvens av detta f�rsta f�rh�llande - s� ser vi att egendomsr�tten, p� kapitalets sida p� dialektisk v�g genom en egendomlig konsekvens, sl�r �ver i r�tten till en fr�mmande produkt eller i egendomsr�tten till fr�mmande arbete, r�tten att till�gna sig fr�mmande arbete utan ekvivalent ... Egendomsr�tten sl�r � ena sidan �ver i r�tten att till�gna sig fr�mmande arbete, � andra sidan i plikten att respektera produkten av det egna arbetet och sj�lva det egna arbetet som v�rden som tillh�r en annan. Det utbyte av ekvivalenter, som framstod som den ursprungliga operation f�r vilken egendomsr�tten �r det juridiska uttrycket, har bytt ansikte p� ett s�dant s�tt att utbytet � ena sidan bara �r skenbart, d�rigenom att den del av kapitalet som utbyts mot levande arbetsf�rm�ga, f�r det f�rsta sj�lv �r fr�mmande arbete som till�gnats utan ekvivalent, och f�r det andra m�ste ers�ttas av ett surplus av arbete[351], allts� i verkligheten inte alls ges bort utan bara f�rvandlas fr�n en form till en annan. Utbytets f�rh�llande har allts� totalt fallit bort eller �r blott sken. Vidare framtr�dde egendomsr�tten ursprungligen som grundad p� ens eget arbete.[352] Egendom framtr�der nu som r�tt till fr�mmande arbete och som om�jlighet f�r arbetet att till�gna sig sin egen produkt. Den fullst�ndiga �tskillnaden mellan egendom, och �n mer rikedom, och arbete framst�r nu som konsekvens av den lag som utgick fr�n deras identitet."[353]
Att dessa meningar �r synnerligen viktiga, �r uppenbart. Det handlar ju om en punkt, d�r den grundl�ggande skillnaden mellan Marx' uppfattning om kapitalet och hans f�reg�ngares framtr�der mycket klart. Att �verg�ngen till det kapitalistiska produktionss�ttet svarar mot ett omslag i till�gnelselagen, anades och uttalades naturligtvis redan f�re Marx[354]; men Marx var den f�rste som f�rklarade naturen av detta omslag och p�visade dess n�dv�ndighet. Ty hela sv�righeten i att begripa kapitalet och dess former best�r just i att finna ut hur den till�gnelse av arbete utan ekvivalent, som karakteriserar kapitalismen, "framspringer ur varuutbytets lag - ur att varorna utbytes mot varandra i f�rh�llande till den m�ngd arbetstid som de inneh�ller", allts� "till att b�rja med inte mots�ger denna lag".[355] Men denna sv�righet kunde inte l�sas, s�l�nge ekonomerna inte l�t arbetaren byta ut sin v�rdeskapande f�rm�ga, arbetskraften med kapitalisten, utan l�t honom direkt utbyta arbetet. Ty: Som utbytet av alla varor r�ttar sig �ven utbytet av arbetskraften efter dess reproduktionskostnader, d.v.s. efter kvantiteten i den f�rem�lsgjord arbetstid, - eftersom "v�rdet som s�dant ... alltid �r effekt, aldrig orsak". "Det utbyte, som f�rsigg�r mellan arbetare och kapitalist motsvarar allts� fullst�ndigt utbytets lagar", s�vitt det g�ller bytesv�rdet hos den vara som kapitalisten inhandlade. "Men v�rdets bruksv�rde, som kapitalisten bytt till sig, �r sj�lva v�rdef�rmeringens element, och dess m�tt - det levande arbetet och arbetstiden, och just mer arbetstid, ... �n reproduktionen av den levande arbetaren kostar. Genom att kapitalet allts� bytt till sig arbetsf�rm�gan som ekvivalent, har det utan ekvivalent bytt till sig arbetstid, - i den m�n den g�r ut�ver den arbetstid som inneh�lls i arbetsf�rm�gan; kapitalet har till�gnat sig fr�mmande arbetstid utan utbyte f�rmedlat genom utbytets form. Utbytet blir d�rf�r blott formellt, och ... i kapitalets vidare utveckling upph�vs d�rf�r ocks� skenet, att kapitalet mot arbetsf�rm�gan skulle byta in n�got annat �n dess", arbetsf�rm�gans, "eget f�rem�lsgjorda arbete; allts� �verhuvud skulle byta till sig arbetsf�rm�gan mot n�got ... S� sl�r utbytet om i sin motsats, och privategendomens lagar - frihet, j�mlikhet, egendom (�gandet av det egna arbetet och den fria dispositionen �ver det) - sl�r om i arbetarens egendomsl�shet och avyttring /Ent�usserung/ av hans arbete, hans f�rh�llande till det som fr�mmande egendom och tv�rtom."[356]
Detta �r allts� problemets l�sning, som Rosa Luxemburg med r�tta kallar f�r ett "m�sterstycke av historisk dialektik".[357] Den s�regna karakt�ren hos varan arbetskraft, vilken som v�rde blott representerar sina reproduktionskostnader, men som bruksv�rde sj�lv �r k�lla till nytt v�rdeskapande, g�r det m�jligt, att utbytet mellan arbetaren och kapitalisten p� en g�ng motsvarar varuutbytets lagar och �nd� mots�ger dessa; att den viktigaste av alla bytesakter faktiskt g�r ut p� till�gnelsen av fr�mmande arbete utan utbyte, men �nd� "under sken av utbyte". Det �r dock klart, att detta sken, vilket Marx framh�ver, �r ett "n�dv�ndigt sken" s�vitt den kapitalistiska produktionen sj�lv �r varuproduktion och d�rf�r f�ruts�tter varuutbytets lagar.
F�rvisso blir detta omslag i till�gnelser�tten synligt bara "om vi betraktar den kapitalistiska produktionen under dess oavbrutna fl�de och f�ster uppm�rksamheten inte p� den enskilde kapitalisten och den enskilde arbetaren utan p� kapitalistklassen och arbetarklassen i dess helhet".[358] Ty transaktionen mellan arbetaren och kapitalisten m�ste, om man ser den isolerad, framtr�da som heltigenom "r�ttvis", d.v.s. motsvarande varuutbytets allm�nna lagar, och man kan d� inte inse, hur den skulle sl� om i sin motsats. Men �r detta �nd� fallet, s� kan d�ri endast ses en f�rfalskning eller kr�nkning av den "ursprungliga" r�tten, som var grundad p� varu�garnas str�nga j�mlikhet och inte tycktes l�mna n�got utrymme f�r en ensidig till�gnelse av fr�mmande arbetes produkter, f�r den ene producentens utsugning av den andre.
I denna mening kritiseras kapitalets s�tt att till�gna sig av de sm�borgerliga socialisterna (t.ex. Proudhon[359]) och av de nationalekonomer som f�ljer Sismondi. S� framh�ver Cherbuliez, att om kapitalisten till�gnar sig arbetarens arbetsprodukt, s� �r detta "en str�ng konsekvens av lagen om till�gnelse", vars "fundamentalprincip" omv�nt bestod i att producenten hade "en uteslutande r�tt till det v�rde som framspringer ur hans arbete".[360] Emellertid �r en s�dan "r�tt", svarar Marx, "en ren fiktion", blott en reflex av de isolerat betraktade h�ndelserna /Vorg�nge/ inom den moderna varucirkulationen. "Varorna utbytes endast i f�rh�llande till sitt v�rde, d.v.s. till den arbetstid som de inneh�ller. Individerna tr�der bara gentemot varandra som varubesittare och kan d�rf�r endast bem�ktiga sig andras varor genom avyttrande av sin egen vara. Det verkar d�rf�r vara s�, att de endast har sitt eget arbete att byta ut, eftersom utbytet av varor som inneh�ller fr�mmande arbete - s�vida de inte sj�lva har erh�llits genom att utbyta den egna varan - f�ruts�tter andra f�rh�llanden bland m�nniskorna �n det mellan varu�gare, mellan k�pare och s�ljare. I den kapitalistiska produktionen f�rsvinner detta sken. Men det som inte f�rsvinner, �r illusionen, att m�nniskorna ursprungligen tr�der mot varandra endast som varubesittare, och d�rf�r var och en endast �r �gare om han �r arbetare. Detta 'ursprungligen' framspringer", slutar Marx, "endast ur den kapitalistiska produktionens sken; det �r en illusion, som historiskt aldrig har existerat". Ty i den verkliga historien upptr�der m�nniskan "alltid som �gare" (eller �tminstone som besittare) "innan han upptr�der som arbetare".[361]
"Det �r en illusion[362]", heter det med samma inneb�rd i Rohentwurf, "att i alla produktionstillst�nd produktionen och d�rf�r samh�llet vilade p� utbytet av blott arbete mot arbete. I de olika former, vari arbetet f�rh�ller sig till sina produktionsbetingelser som sin egendom, �r arbetarens reproduktion ingalunda satt genom blott arbete, ty hans egendomsf�rh�llande �r inte resultat av utan f�ruts�ttning f�r hans arbete. I jordegendomen �r det klart; f�r skr�v�sendet m�ste det ocks� bli klart, att det s�rskilda slags �gande, som konstituerar arbetet, inte beror p� blott arbete eller utbyte av arbete, utan p� arbetarens objektiva sammanhang med en samf�llighet, och betingelser som han antr�ffar, och vilka han utg�r fr�n som sin bas. Dessa �r ocks� produkter av ett arbete, av det v�rldshistoriska arbetet; samf�llighetens arbete, dess historiska utveckling som inte utg�r fr�n de enskildas arbete, och inte heller fr�n utbyte av deras arbeten ... Ett tillst�nd i vilket endast arbete byts mot arbete, ... f�ruts�tter l�sg�randet av arbetet fr�n dess ursprungliga sammanvuxenhet med dess objektiva betingelser, - varav det � ena sidan framtr�der som blott arbete, och � andra sidan dess produkt, som f�rem�lsgjort arbete, f�r en heltigenom sj�lvst�ndig tillvaro som v�rde gentemot arbetet."[363] Detta tillst�nd f�ruts�tter allts� den kapitalistiska produktionen, och med den �ven det kapitalistiska till�gnelses�ttet. Med andra ord: Den traditionella uppfattningen av "arbetsegendomen" �r inte bara en bit nationalekonomisk mytologi; den missk�nner �ven grundligt den specifikt historiska karakt�ren hos varuutbytet och varuproduktionen �verhuvud. Den f�rbiser d�rf�r att kapitalets till�gnelses�tt, som vilar p� egendomsl�shet, p� arbetarens expropriation, varken �r en fullst�ndig negation, eller en "f�rfalskning" av det fria utbytets lagar, utan snarare �r "deras sista utformning". "Ty s� l�nge inte sj�lva arbetsf�rm�gan utbyts, vilar produktionens grundvalar �nnu inte p� utbytet, utan utbytet �r enbart en sn�v krets, som vilar p� icke-utbyte som sin bas, som i alla produktionsstadier f�re det borgerliga."[364]
Till�gnelselagens omslag kommer f�rvisso f�rst "fram genom att det fria utbytets sista stadium /Stufe/ �r utbytet av arbetsf�rm�ga ... som vara."[365] Men � andra sidan �r det "f�rst fr�n denna tidpunkt, som varuproduktionen g�r sig allm�n, och blir typisk produktionsform, och f�rst d� produceras varje produkt p� f�rhand f�r f�rs�ljning och all rikedom som produceras genomg�r cirkulationen. F�rst d� l�narbetet har blivit basen f�r varuproduktionen tvingar sig denna p� hela samh�llet; men f�rst d� utvecklar den ocks� alla sina dolda krafter och makter /Potenzen/. "[366] D�rf�r �r det ingenting att undra �ver, att just varuproduktionens fulla utveckling "enligt dess egna inneboende lagar" driver fram resultat, som mots�ger det till�gnelses�tt som f�ljer av varuproduktionens lagar och v�nder det till dess motsats!
Emellertid k�nner cirkulationsprocessen, "som den framtr�der p� samh�llets yta, ... inget annat s�tt f�r till�gnelse" �n genom utbytet av ekvivalenter och just d�rf�r m�ste s�v�l sj�lva detta till�gnelses�tt, som de lagar som mots�ger det "h�rledas ur sj�lva bytesv�rdets utveckling".[367] (Sak samma med v�rdelagen, som � ena sidan inte l�ngre tycks g�lla f�r det kapitalistiska produktionss�ttet, men � andra sidan f�r sin fulla giltighet f�ruts�tter just detta produktionss�tt.[368]) Den borgerliga ekonomin m�ste riva s�nder sammanhanget mellan den enkla varuekonomins och den kapitalistiska produktionens till�gnelses�tt - den kan inte fatta deras �msesidiga relation som en "enhet av motsatser". F�r det f�rsta saknar den borgerliga ekonomin den dialektiska metodens utrustning, och f�r det andra - kunskapen om den blott relativa, historiska karakt�ren s�v�l hos den enkla varuekonomin som �ven hos sj�lva det kapitalistiska produktionss�ttet.
S� mycket om Marx' analys av surpluskapitalet, som den finns i Rohentwurf. Denna analys visar oss, att "f�rst vid det andra kretsloppets slut" (d.v.s. surpluskapital I:s kretslopp) "framtr�der kapitalets sanna natur", f�rst h�r bortfaller allts� "illusionen, att kapitalisten skulle utbyta" n�got annat "med arbetaren �n en del av hans eget f�rem�lsgjorda arbete".[369] Och f�rst h�r framtr�der "det levande arbetet endast som medel att v�rdef�rmera det f�rem�lsgjorda, d�da arbetet, besj�la det och f�rlora sin sj�l till det"; medan de objektiva betingelserna hos detta arbete nu "�r satta som fr�mmande, sj�lvst�ndiga existenser, ... som v�rden, som h�ller fast i sig och �r f�r sig, som bildar rikedom som �r fr�mmande f�r arbetsf�rm�gan, kapitalets rikedom".[370] Det som s� framkommer, �r den "yttersta alienationen /Entfremdung/", �tskiljandet av sj�lva arbetet fr�n betingelserna f�r dess f�rverkligande. "�r detta �tskiljande en g�ng f�rutsatt, s� kan produktionsprocessen bara nyproducera den, reproducera den och reproducera den i utvidgad skala. "[371] Men vi vet: "Det som framst�r som paradoxalt i resultatet ligger redan i sj�lva f�ruts�ttningen", ligger redan i utbytesakten mellan kapitalisten och arbetaren. Ty "�tskiljandet av arbetet fr�n �gandet av arbetets produkt, av arbete fr�n rikedom", hade "satts" redan "i sj�lva denna bytesakt".[372] Denna f�ruts�ttning endast f�rverkligas i kapitalets produktions- och reproduktionsprocess.
Marx' unders�kning av surpluskapitalet visade oss: "S� skapar sig kapitalet - s� snart det som s�dant blivit till - sina egna f�ruts�ttningar, n�mligen innehavet av de reella betingelserna f�r skapandet av nya v�rden utan utbyte genom dess egen produktionsprocess. Dessa f�ruts�ttningar, som ursprungligen upptr�dde som betingelser f�r dess tillblivelse ... upptr�der nu som resultat av dess eget f�rverkligande ... som satta av det sj�lvt - icke som betingelser f�r dess uppkomst utan som resultat av dess tillvaro."[373] Men d�rav f�ljer, att betingelserna f�r kapitalets tillblivelse inte faller inom det kapitalistiska produktionss�ttets sf�r, att de m�ste finna sin f�rklaring utanf�r detta.[374] Detta �r inte endast av betydelse f�r att tillbakavisa apologetikens undanflykter (som n�mndes i f�rra kapitlet). "Vad som �r mycket viktigare f�r oss", s�ger Marx, �r att v�r metod anger de punkter, "d�r ett historiskt betraktelses�tt m�ste anv�ndas eller d�r den borgerliga ekonomin, som en blott historisk gestalt av produktionsprocessen, visar ut�ver sig sj�lv p� tidigare historiska s�tt att producera."[375] Ty lika n�dv�ndigt som det var att fatta de ekonomiska kategoriernas tillblivelseg�ng som den dialektiska utvecklingen av det som redan inneh�lls i kapitalets begrepp, lika n�dv�ndigt �r det ocks�, att inte f�rbise att vi h�r inte har att g�ra med ren begreppsdialektik, och att �verhuvudtaget "framst�llningens dialektiska form endast �r riktig, d� den k�nner sina gr�nser".[376] S� leder oss sj�lva Marx' metod till betraktande av "kapitalets antediluvianska betingelser", som visserligen "tillh�r dess bildandes historia, men ingalunda dess nutida historia", och som finner sitt mest markanta uttryck i kapitalets s� kallade ursprungliga ackumulation.
Kapitalf�rh�llandets betingelser som s�dana, l�ser vi i Rohentwurf, "�r sj�lva satta i det f�rh�llande som kapitalf�rh�llandet ursprungligen framtr�der". Dessa �r: I. "att den levande arbetsf�rm�gan �r f�rhanden som blott subjektiv existens, d�rf�r lika �tskild fr�n det levande arbetets betingelser, som fr�n existensmedlen ... den levande arbetsf�rm�gans medel till sj�lvbevarelse" ... 2. m�ste det v�rde som befinner sig p� den andra sidan (kapitalet)" vara en ackumulation av bruksv�rde tillr�ckligt stor inte bara f�r att ge de f�rem�lsliga betingelserna f�r produktionen av de produkter eller de v�rden, som �r n�dv�ndiga f�r att reproducera eller bevara den levande arbetsf�rm�gan, utan ocks� f�r att absorbera surplusarbete - att framl�gga det objektiva materialet f�r surplusarbetet"; 3. m�ste dock "ett fritt utbytesf�rh�llande mellan b�da sidor" vara f�rhanden ...; d.v.s. "/en/ produktion, som inte omedelbart ger producenterna livsmedel, utan som �r f�rmedlad genom utbytet, och som lika lite omedelbart kan bem�ktiga sig det fr�mmande arbetet, utan m�ste k�pa, byta till sig det fr�n arbetaren sj�lv". Slutligen 4. m�ste den sida som st�r gentemot arbetaren "upptr�da som v�rde och betrakta v�rdes�ttande, v�rdesj�lvf�rmerande /Selbstverwertung/, penningskapande som slutgiltigt �ndam�l - inte omedelbart njutande eller skapande av bruksv�rden".[377]
L�t oss b�rja med de b�da sista betingelserna. Det har redan betonats, att det inte kan vara tal om kapitalf�rh�llandet, s� l�nge arbetaren inte sj�lv genom utbyte f�rfogar �ver sin egen kraftyttring. Det kapitalistiska produktionss�ttet f�ruts�tter d�rf�r uppl�sning av alla f�rh�llanden, "vari arbetarna sj�lva, sj�lva de levande arbetsf�rm�gorna, �nnu omedelbart tillh�r de objektiva produktionsbetingelserna, och till�gnas som s�dana - allts� �r slavar eller livegna. F�r kapitalet �r inte arbetaren, utan endast arbetet en produktionsbetingelse. Kan kapitalet l�ta arbetet utr�ttas av maskiner, eller till och med av vatten eller luft, desto b�ttre. Och kapitalet till�gnar sig inte arbetaren, utan hans arbete - inte omedelbart, utan f�rmedlat genom utbyte".[378] "(Att slaveriet inom det borgerliga produktionssystemet �r m�jligt p� en punkt strider inte mot detta. Men detta slaveri �r bara m�jligt eftersom det inte existerar p� andra punkter och framst�r som anomali i f�rh�llande till sj�lva det borgerliga systemet.)"[379]
Emellertid konstituerar utbytet av levande arbete mot pengar, mot f�rem�lsgjort arbete, "�nnu varken kapital � ena sidan, eller l�nearbete � den andra". Det kan �ven r�ra sig om andra f�rh�llanden. S� t.ex. om s� kallade tj�nster. "N�r A utbyter ett v�rde eller pengar ..., mot en tj�nst fr�n B", s� byter b�gge "faktiskt bara bruksv�rden mot varandra"; A ger livsmedel (eller pengar), B ett arbete, en tj�nst, som A vill konsumera, antingen direkt - personliga tj�nster - eller genom att han levererar materialet till B, varigenom denne genom f�rem�lsg�rande av sitt arbete skapar ett bruksv�rde best�mt f�r A:s konsumtion. "S� �r det t.ex. n�r en bonde h�rb�rgerar en vagabonderande skr�ddare i sitt hus - som f�rr var brukligt - och ger honom tyg att g�ra kl�der av.[380] Eller n�r jag ger pengar till en l�kare f�r att han skall lappa ihop mig. I b�gge fallen �r det viktiga den tj�nst som skr�ddaren resp. l�karen g�r. 'Jag ger f�r att du skall g�ra' framst�r h�r p� exakt samma niv� som 'Jag g�r f�r att du skall ge' eller 'jag ger f�r att du skall ge'. Mannen som g�r ett plagg av tyget som jag gett honom ger mig ett bruksv�rde. Men i st�llet f�r att genast ge mig bruksv�rdet i dess f�rem�lsliga form ger han mig det i form av aktivitet. Jag ger honom ett f�rdigt bruksv�rde; han f�rf�rdigar mig ett annat. Skillnaden mellan det f�rflutna, f�rem�lsgjorda arbetet och det levande, n�rvarande arbetet framst�r h�r bara som en formell skillnad mellan arbetets olika tempus - i det ena fallet st�r arbetet i perfektum, i det andra i presens."[381]
Nu, forts�tter Marx, "inneh�ller plagget inte bara ett best�mt, formgivande arbete - en best�md form av anv�ndbarhet som meddelats tyget genom arbetets r�relse - utan det inneh�ller ocks� en viss kvantitet arbete och d�rf�r inte bara bruksv�rde utan v�rde �ver huvud taget, v�rde som s�dant. Men detta v�rde existerar inte f�r A, eftersom han konsumerar plaggen och inte �r kl�deshandlare. Han har allts� bytt till sig arbete - men inte arbete som v�rdes�ttande arbete utan som en aktivitet, som skapar nytta, bruksv�rde." I personliga tj�nster "konsumeras" till och med "detta bruksv�rde som s�dant utan att �verg� fr�n r�relsens form till sakens. N�r den som g�r tj�nsten - som ofta �r fallet i enkla f�rh�llanden - inte erh�ller pengar utan sj�lv erh�ller omedelbara bruksv�rden bortfaller ocks� skenet av att det h�r p� ett eller annat s�tt skulle r�ra sig om v�rden till skillnad fr�n bruksv�rden. Men �ven om A betalar pengar f�r tj�nsten f�rvandlar inte detta hans pengar till kapital utan utg�r snarare s�ttandet av pengarna som rent cirkulationsmedel som anv�nds f�r att erh�lla ett f�rem�l f�r konsumtion, ett best�mt bruksv�rde. Denna akt �r d�rf�r inte heller en akt som producerar rikedom utan tv�rtom en akt som konsumerar rikedom." Penning�garen "vet att hans pengar inte v�rdef�rmeras utan v�rdeminskas, genom att han �vers�tter dem fr�n v�rdets form till bruksv�rdets form", - och ju oftare han "upprepar utbytet desto fattigare blir han".[382] De pengar som han "h�r utbyter mot det levande arbetet (tj�nster in natura eller tj�nster som objektiveras i en sak) �r inte kapital utan reveny /inkomst/, pengar som cirkulationsmedel ... inte pengar, som kommer att bevara och v�rdef�rmera sig som s�dana genom ink�p av arbete. Utbyte av pengar som reveny, som blott cirkulationsmedel mot levande arbete kan aldrig s�tta pengarna som kapital och d�rf�r aldrig arbetet som l�narbete i ekonomisk mening. Att konsumera (utge) pengar �r inte att producera pengar, det kan vi se utan n�gon vidlyftig unders�kning."[383]
"Det som konstituerar kapital", avslutar Marx, "och d�rmed l�narbete, �r allts� inte helt enkelt utbytet av f�rem�lsgjort arbete mot levande ... Det konstituerande �r i st�llet utbytet av f�rem�lsgjort arbete som v�rde, som v�rde, som h�ller fast i sig, mot levande arbete som v�rdets bruksv�rde - som bruksv�rde f�r v�rdet och inte bruksv�rde f�r ett best�mt, s�rskilt bruk eller konsumtion."[384]
Just av denna anledning kan man inte beteckna de fria dagl�nare som man av och till finner i den period, d� de f�rborgerliga f�rh�llandena uppl�ses, som "l�narbetare". Visserligen k�ps deras tj�nster "inte f�r konsumtion utan f�r produktion; men f�r det f�rsta - t.o.m. i stor skala - enbart till produktion av omedelbara bruksv�rden, inte till produktion av v�rden; och f�r det andra: om t.ex. adelsmannen s�llar den frie arbetaren till sina livegna, och �ter s�ljer hans produkter, och om den frie arbetaren p� s� s�tt skapar v�rde f�r adelsmannen, s� g�ller detta utbyte endast �verfl�det och det sker bara i �verfl�dets, i lyxkonsumtionens intresse; det g�ller allts� i grund och botten[385] bara ett f�rkl�tt uppk�p av fr�mmande arbete f�r omedelbar konsumtion eller som bruksv�rde."[386] (Marx tillfogar: "Och f�r �vrigt, d�r dessa fria arbetare blir fler och f�rh�llandet tilltar, s� befinner sig det gamla produktionss�ttet ... i uppl�sning och det verkliga l�narbetets element f�rbereds." Det kan dock ocks� g� till som i det gamla Polen, d�r dessa fria knektar "dyker upp och f�rsvinner igen, utan att produktionss�ttet f�r�ndras".[387])
Kapitalf�rh�llandet kan allts� bara uppst�, d� den vara som k�paren av arbetskraften f�rv�rvat endast tj�nar som medel att vidmakth�lla och f�r�ka de v�rden som han besitter. F�r att detta skall uppn�s m�ste arbetaren inte endast vara personligt fri; han m�ste �ven f�rs�ttas i det l�ge, d�r det inte l�ngre �r m�jligt f�r honom, att utbyta produkter som han sj�lv producerat, och d�r den enda vara, som han kan bjuda ut, �r hans egen arbetskraft. ("S� l�nge b�gge sidor bara utbyter arbete i form av f�rem�lsgjort arbete med varandra, �r f�rh�llandet om�jligt."[388])
Arbetskraftens �gare m�ste allts� vara egendomsl�s prolet�r. Hur enkel och sj�lvklar denna betingelse �n framst�r fr�n den nuvarande samh�llsordningens st�ndpunkt, s� kr�vde det dock �rhundraden av utveckling, tills en klass av s�dana prolet�rer kunde uppst�. Ty - bortsett fr�n slaveriet och slaveriliknande f�rh�llanden, "d�r arbetaren sj�lv framtr�der bland de naturliga betingelserna f�r en tredje individs eller en samf�llighets produktion"[389] - var producenterna i tidigare tids�ldrar alltid antingen �gare eller �tminstone innehavare av produktionsmedel (av jorden resp. hantverksverktygen). Produktionens f�rem�lsliga betingelser framtr�der h�r d�rf�r "som naturf�ruts�ttningar, producentens naturliga existensbetingelser, - alldeles som hans levande kropp, hur mycket han �n reproducerar den och utvecklar den, ursprungligen inte �r satt av honom sj�lv, utan framtr�der som f�ruts�ttning f�r honom sj�lv". Tidigare epokers produktionss�tt vilade allts� p� producenternas ursprungliga enhet med produktionsbetingelserna[390], - och det �r inte denna enhet "som tarvar f�rklaring eller �r resultat av en historisk process, utan �tskiljandet ... ett /�t/skiljande, som �r fullst�ndigt satt f�rst i f�rh�llandet mellan l�narbete och kapital".[391] Med andra ord: Det kapitalistiska produktionss�ttet f�ruts�tter en rad historiska omv�lvningar, varigenom f�rst de olika former, i vilka producenten fortfarande var f�rbunden med produktionsmedlen, f�rst�rdes. Det f�ruts�tter allts� framf�r allt: F�r det f�rsta, "uppl�sning av f�rh�llandet till jorden - till marken - som naturlig produktionsbetingelse, till vilken individen f�rh�ller sig som till sin egen oorganiska tillvaro, som till sina krafters laboratorium och sin viljas dom�n." ("I kapitalets formel" �r d�rf�r framf�rallt "icke-jord�gandet/-egendomen /inbegripet eller det tillst�nd negerat, d�r den arbetande individen f�rh�ller sig till marken, till jorden, som sin egen, d.v.s. producerar, arbetar som markens �gare. "[392]) F�r det andra f�ruts�tter det kapitalistiska produktionss�ttet uppl�sningen av f�rh�llanden vari producenten "upptr�der som �gare av instrumentet". ("Som den ovann�mnda formen av jord�gande f�ruts�tter en verklig samf�llighet[393], s� f�ruts�tter denna arbetarens �gander�tt till arbetsmedlet en s�rskild utvecklingsform av manufakturarbetet som hantverksarbete; d�rmed �r skr�- och korporationsv�sendet o.s.v. f�rbundet.") Och slutligen f�ruts�tter det kapitalistiska produktionss�ttet - "inbegripet i b�da f�rh�llandena" - uppl�sningen av det tillst�nd, d�r producenten fortfarande "innehar konsumtionsmedlen f�re produktionen, vilket �r n�dv�ndigt f�r att leva som producent - allts� medan hans produktion p�g�r, innan den fullgjordes". ("Som jord�gare framtr�der han som direkt f�rsedd med den beh�vliga konsumtionsfonden. Som hantverksm�stare har han �rvt, f�rtj�nat, sparat ihop till den, och som hantverkaryngling �r han f�rst l�rling, varvid han �nnu inte alls framtr�der som egentlig, sj�lvst�ndig arbetare, utan patriarkaliskt delar kosten med m�staren ...")
"Dessa �r nu", forts�tter Rohentwurf, "historiska f�ruts�ttningar f�r att arbetaren skall upphittas som fri arbetare ... gentemot produktionens objektiva betingelser som hans icke-egendom, som fr�mmande egendom, som f�r sig varande v�rde, som kapital. � andra sidan fr�gar man sig, vilka betingelser fordras f�r att han skall finna ett kapital gentemot sig?"[394]
Svaret lyder: "Det ligger ... i kapitalets begrepp, i dess uppkomst, att det utg�r fr�n pengarna och d�rf�r fr�n f�rm�genheten, som existerar i form av pengar. Det ligger i lika h�g grad i kapitalets begrepp, att det framtr�der som h�rstammande ur cirkulationen, som cirkulationens produkt. Kapitalbildningen utg�r d�rf�r inte fr�n jord�gandet (h�r p� sin h�jd fr�n arrendatorn, s�vitt han handlar med jordbruksprodukter), inte heller fr�n skr�et (fast�n det finns en m�jlighet i detta senare fall[395]) utan fr�n k�pmans- och ockerf�rm�genheten."[396] I synnerhet utg�r det f�rsta en n�dv�ndig betingelse f�r det kapitalistiska produktionss�ttets utveckling, d� detta "f�ruts�tter produktion f�r handeln, avs�ttning i stor skala och inte till enskilda kunder, allts� �ven f�ruts�tter en k�pman som inte k�per f�r att tillfredsst�lla sina personliga behov utan koncentrerar m�ngas k�pakter i sin." Men � andra sidan verkar all utveckling av k�pmansf�rm�genheten i den riktningen, att "ge produktionen en mer och mer p� bytesv�rdet inriktad karakt�r", och undergr�ver d�rigenom de gamla produktionsf�rh�llandena. (I denna betydelse talade Marx om k�pmansf�rm�genhetens och handelns "uppl�sande verkan".[397]) Denna verkan �r dock, "tagen f�r sig ... otillr�cklig f�r att f�rmedla och f�rklara �verg�ngen fr�n ett produktionss�tt till ett annat" (d.v.s. fr�n det feodala till det kapitalistiska).[398] ("Annars hade", l�ser vi i Rohentwurf, "det gamla Rom, Byzans o.s.v. avslutat sin historia eller snarare b�rjat en ny historia med fritt arbete och kapital. Ocks� d�r var uppl�sningen av de gamla egendomsf�rh�llandena f�rknippad med penningf�rm�genhetens utveckling - handel o.s.v. Men ist�llet f�r till industri f�rde denna uppl�sning i verkligheten[399] till landsbygdens herrav�lde �ver staden.[400])
Det var allts� inte penningrikedomen som s�dan som gjorde k�pm�n och penninginnehavare p� 1400- till 1600-talet till kapitalister. Detta f�rutsatte snarare den historiska processen av produktionsmedlens skiljande fr�n arbetet och arbetarna. F�rst n�r denna process har "n�tt en best�md niv�, kunde penningf�rm�genheten placera sig som medlare mellan de p� detta s�tt frigjorda objektiva livsbetingelserna och de levande arbetskrafterna - som blivit fria, men ocks� l�sa och lediga - och k�pa den ena med den andra".[401] F�rst d� blev allts� den "ursprungliga ackumulationen" av produktionsbetingelserna fr�n kapitalisternas sida m�jlig.
Ingalunda som en skapelse ur intet (som det i grunden f�resv�var den borgerliga ekonomin[402]). "Den uppl�sningsprocess som f�rvandlar en m�ngd av en nations etc. individer till potentiellt /dynamei/ fria l�narbetare - individer som endast genom sin egendomsl�shet tvingas att arbeta och att s�lja sitt arbete - f�ruts�tter � andra sidan inte att dessa individers hittillsvarande inkomstk�llor ... f�rsvunnit, utan tv�rtom att endast deras anv�ndning blivit en annan ..." "Ty s� mycket �r klart, samma process som skilt en m�ngd individer fr�n deras hittillsvarande - p� ett eller annat s�tt[403] - affirmativa /bejakande/ relationer till arbetets objektiva betingelser och som negerar dessa relationer, varigenom dessa individer har f�rvandlats till fria arbetare, samma process har potentiellt /dynamei/ frigjort dessa arbetets objektiva betingelser - marken, r�material, livsmedel, arbetsinstrument, pengar eller allt detta - fr�n deras tidigare bundenhet vid de nu fr�n dem frigjorda individerna". Denna process "innebar, att hittills med varandra f�rbundna element skildes �t - dess resultat �r d�rf�r inte, att ett av elementen f�rsvinner, utan att vart och ett av dem framtr�der i negativ relation till varje annat - den frie arbetaren (som en m�jlighet /der M�glichheit nach/) p� den ena sidan, kapitalet (som en m�jlighet) p� den andra". Skiljandet av de f�rem�lsliga arbetsbetingelserna fr�n alla de massor, som f�rvandlades till fria arbetare, m�ste d�rf�r "framtr�da lika mycket som ett sj�lvst�ndigg�rande av samma betingelser vid den motsatta polen".[404]
"Ingenting kan d�rf�r vara enfaldigare �n att uppfatta kapitalets urbildning (d.v.s. den ursprungliga ackumulationen) "som om den hade anhopat och skapat produktionens objektiva betingelser - livsmedel, r�material, instrument - och erbjudit dem �t arbetaren, som var i avsaknad av dem[405] ... Kapitalets urbildning sker i st�llet helt enkelt genom att det v�rde som existerar som penningf�rm�genhet, genom det gamla produktionss�ttets historiska uppl�sningsprocess blir i st�nd till att � ena sidan k�pa arbetets objektiva betingelser, och att � andra sidan mot pengar byta till sig sj�lva det levande arbetet fr�n arbetarna, som blivit fria. Alla dessa moment �r f�rhanden[406]; sj�lva deras skiljande �r en historisk process, en uppl�sningsprocess och det �r denna som g�r pengarna i st�nd till att f�rvandla sig till kapital.[407] I den m�n pengarna sj�lva �r aktivt med i historien, �r det endast d� de som ett h�gst energiskt skiljande medel ingriper i denna process, och d� de medverkar till att framst�lla de skinnade, objektivt fria arbetarna; men s�kerligen �r det inte genom att de skapar de objektiva betingelserna f�r deras existens, utan genom att de hj�lper till att p�skynda deras �tskillnad fr�n dessa betingelser - deras egendomsl�shet."[408]
Kapitalet g�r p� denna niv� "inget annat �n att det f�renar de h�nder och arbetsmedel som redan �r tillst�des. Det agglomererar/anhopar/ dem under sitt herrav�lde. Det �r dess verkliga anhopande; anhopandet av arbetarna p� punkter j�mte deras instrument."[409] Visserligen: "fr�n denna process' historiska grundval" (manufakturen o.s.v.) "kan denna koncentration endast �ga rum i form av att dessa arbetare sammantr�nger sig som l�narbetare, d.v.s. som s�dana, som m�ste s�lja sin arbetskraft, emedan deras produktionsmedel sj�lvst�ndigt tr�der gentemot dem som fr�mmande egendom, fr�mmande makt, ... (emedan) f�rfogandet �ver dessa genom pengarna befinner sig i h�nderna p� enskilda penning- eller varu�gare, vilka d�rigenom blir kapitalister"[410]. Men h�r m�ste man skilja mellan processens kapitalistiska form och dess inneh�ll. Ty det �r en allm�n betingelse f�r arbetet som s�dant, "att ... livsmedel f�r arbetaren m�ste finnas till, innan de nya �r producerade", och att "produkterna av hans arbete m�ste bilda r�materialet och arbetsmedlen f�r hans reproduktion". Och endast under kapitalismen antar detta f�rr�d av produktions- och livsmedel formen av varor och kapital. "Men hos ekonomerna uttalas med n�dv�ndighet alltid som en egenskap hos tinget, det som �r en egenskap hos, som �r karakteristiskt f�r det kapitalistiska produktionss�ttet, allts� hos sj�lva kapitalet, s�vitt det uttrycker ett best�mt f�rh�llande mellan producenterna och till deras produkt."[411]
En anm�rkning m� h�r tillfogas: I populariseringar av Marx' ekonomi behandlas ofta kapitlet om den "ursprungliga ackumulationen" som en visserligen viktig men i grunden dock utanf�r den egentliga ekonomiska analysen liggande, bara historisk exkurs. Inget kan vara mer felaktigt.[412]
F�rvisso m�ste, innan det kapitalistiska produktionss�ttet �verhuvudtaget kunde h�vda sig, den ursprungliga enheten mellan producenterna och produktionsbetingelserna slitas s�nder, m�ste arbetarna med innehavet av dessa produktionsbetingelser, och d�rmed av sin "arbetsfond", �ven ha f�rlorat "funktionen att ackumulera".[413] Fr�n denna synpunkt �r den ursprungliga ackumulationen ett element som konstituerar sj�lva kapitalf�rh�llandet och �r d�rf�r "inbegripet i kapitalets begrepp".[414] Men av detta f�ljer inte, att vi b�r betrakta skiljandeprocessen mellan de arbetande och produktionsmedlen, som utg�r denna ackumulations v�sen, som ett en g�ng f�r alla avslutat, endast historiskt faktum! Tv�rtom: "Om kapitalet en g�ng finns till, s� utvecklar sig ur det kapitalistiska produktionss�ttet sj�lvt uppr�tth�llandet och reproduktionen av detta skiljande i allt st�rre skala, tills den historiska omv�ndningen[415] �ger rum." Detta sker genom merv�rdets st�ndiga kapitalisering, "varigenom arbetets ut�kade produkter, som samtidigt �r dess objektiva betingelser, betingelser f�r dess reproduktion, st�ndigt tr�der gentemot dem som kapital, som makter, vilka �r fr�mmandegjorda f�r arbetet, makter vilka beh�rskar arbetet och som �r individualiserade i kapitalisten. Men d�rmed blir det �ven en specifik funktion f�r kapitalisten att ackumulera, d.v.s. �tervandla en del av merprodukten till produktionsmedel." (Med denna inneb�rd talar Rohentwurf om "kapitalets specifika ackumulation", varmed b�r f�rst�s det fr�n kapitalisten utg�ende "framr�ckandet av materialet f�r det" nya "surplusarbetet", f�r utvidgad reproduktion.[416]) Men denna ackumulation framst�ller "endast som fortl�pande process, det som i den ursprungliga ackumulationen framtr�der som en s�rskild historisk process, som kapitalets tillkomstprocess och som �verg�ng fr�n ett produktionss�tt till ett annat".[417]
Men inte bara det. Om � ena sidan pengarnas f�rvandling till kapital f�ruts�tter den ursprungliga ackumulationens historiska process, "s� �r � andra sidan effekten av det en g�ng tillblivna kapitalet och dess process, att det kastar under sig all produktion och utvecklar och �verallt genomf�r skiljandet mellan arbete och egendom, mellan arbetet och dess objektiva betingelser".[418] Det kapitalistiska produktionss�ttets vidare frammarsch har d�rf�r inte endast det stegvisa f�rintandet av det hantverksm�ssiga arbetet, av de sj�lv arbetande sm� jord�garna etc. till f�ljd, utan �ven "att de sm� kapitalisterna uppslukas av de stora, och de upph�r att vara kapitalister" /eg. "och deras avkapitalisering"/. H�r har vi �terigen med samma skiljandeprocess att g�ra, som "b�rjar med den ursprungliga ackumulationen och sedan upptr�der som en best�ende process i kapitalets ackumulation och koncentration och slutligen uttrycker sig ... som centralisation av redan f�refintliga kapital i n�gra f�s h�nder och avkapitalisering av de m�nga".[419] En process som endast kommer att ta slut med sj�lva kapitalismens undanr�jande, d.v.s. med uppr�ttandet av den ursprungliga enheten mellan producenterna och deras produktionsbetingelser.
Liksom sina f�reg�ngare skiljer �ven Marx mellan v�rdet och arbetskraftens pris (eller f�r att tala med klassikerna, mellan "arbetets" "naturliga" pris och dess "marknadspris"). Arbetskraftens pris �r arbetsl�nen, s� l�ngt den endast beror p� f�rh�llandet mellan utbud och efterfr�gan p� arbetsmarknaden; arbetskraftens v�rde d�remot - �r en genomsnittsstorlek till vilken den verkligt betalda l�nen str�var att utj�mna sig �ver l�ngre tidsrymd och som d�rf�r �r oavh�ngig av utbud och efterfr�gan.
Men varigenom best�ms nu arbetskraftens v�rde? Som f�r alla varor, genom dess produktionskostnader. Men d� arbetskraften "bara existerar som anlag hos den levande individen"[420], d� den inte kan l�sg�ras fr�n arbetaren, uppl�ser sig allts� produktionskostnaderna i de kostnader som kr�vs, f�r att "bevara arbetaren som arbetare" och "f�reviga arbetarnas sl�kte"; och det �r - om vi bortser fr�n de relativt l�ga inl�rningskostnaderna f�r det stora flertalet arbetare - framf�rallt livsmedlen, som tj�nar till arbetarens och hans familjs uppeh�lle, till deras mat, kl�der, bostad etc. I denna mening �r arbetskraftens v�rde best�mt genom de "n�dv�ndiga existensmedlens" v�rde och i sista hand, genom den m�ngd arbete som �r f�rkroppsligad i dessa.
S� l�ngt sammanfaller best�mningen av arbetskraftens v�rde med alla �vriga varors v�rdebest�mning. Skillnaden visar sig f�rst d� vi fr�gar efter omfattningen av de livsmedel som �r n�dv�ndiga f�r arbetarens uppeh�lle, resp. de "n�dv�ndiga behov" som ligger till grund f�r dessa.
Det �r l�tt att inse, att summan av "n�dv�ndiga livsmedel" i varje fall m�ste r�cka till, f�r "att bevara den arbetande individen s�som arbetande individ i hans normala livstillst�nd"[421]. Vi m�ste allts� (enligt Otto Bauers lyckligt valda terminologi[422]) skilja mellan de energier som utgetts i den blotta "livsprocessen" och de som utgetts i "arbetsprocessen". (Om endast de f�rstn�mnda ers�tts, d� kommer den ytterligare energiutgift, som f�rorsakas av sj�lva arbetsprestationen, inte - eller endast ofullst�ndigt - att ers�ttas, d� kan endast en f�rkrympt reproduktion av arbetskraften �ga rum, d� sjunker arbetskraftens pris under dess v�rde.) - Vidare �r det klart, att sj�lva de s� kallade "naturliga behoven, som n�ring, kl�der, v�rme, bostad o.s.v.", kan vara mycket olika "alltefter landets klimatm�ssiga och andra naturliga s�regenheter".[423]
Men g�ller det verkligen endast de s� kallade "naturliga" behoven och �r dessa identiska med de "n�dv�ndiga" behoven i nationalekonomiska sammanhang? Nationalekonomin �r ju ingen natur- utan en samh�llsvetenskap; den fr�gar d�rf�r inte, vilka behov som �r n�dv�ndiga "i sig" eller fr�n fysiologins st�ndpunkt, utan vilka behov som motsvarar det "normala", samh�lleligt givna levnadss�ttet hos arbetaren i ett best�mt land och vid en best�md tid. "... omfattningen av de s.k. n�dv�ndiga behoven, liksom det s�tt varp� de tillfredsst�lls," �r "en historisk produkt och betingas d�rf�r till stor del av ett lands kulturniv�, �vensom v�sentligen av de omst�ndigheter under vilka den fria arbetarklassen har uppst�tt, och d�rf�r ocks� av dess vanor och krav p� livet". Och dessa behovs omfattning beror naturligtvis �ven p� de nyframv�xta levnadskrav, som arbetarklassen lyckas genomdriva i den politiska och fackliga kampen mot kapitalistklassen. Detta lyckas dock bara om framg�ngarna inte endast �r av �verg�ende natur, utan f�rm�dde bef�sta sig. I detta sammanhang framh�ver Marx uttryckligen det "historiska och moraliska element", som ing�r i arbetskraftens v�rdebest�mning.[424]
Men vad f�ljer av att "v�rdet av arbetskraften" - till skillnad fr�n de �vriga varorna - "bildas ur tv� element, varav det ena endast �r fysiskt, det andra historiskt eller samh�lleligt"?[425] Inget annat �n att l�nebildningens lagar (som Engels s�ger) �r "elastiska", att arbetskraftens v�rde m�ste r�ra sig inom vissa best�mda gr�nser. "Dess nedersta gr�ns best�ms av det fysiska elementet, d.v.s. arbetarklassen m�ste f�r att vidmakth�llas och f�rnyas, f�r att forts�tta sin fysiska existens erh�lla de n�dv�ndighetsf�rem�l /Bedarfsgegenst�nde/, som �r absolut n�dv�ndiga f�r att den skall kunna leva och f�r�kas. V�rdet av dessa oumb�rliga n�dv�ndighetsf�rem�l bildar d�rf�r den nedersta gr�nsen f�r arbetets v�rde."[426] Och dess �versta gr�ns? Den �r, eftersom de m�nskliga behoven �r mycket t�jbara, inte best�mbar ur dess behov. Hos Marx l�ser vi om det:
"Vad profiterna ang�r, s� finns det ingen lag, som best�mmer deras minimum. Vi kan inte s�ga hur l�ngt det �r till deras nedersta gr�ns. Och varf�r kan vi inte fastst�lla denna gr�ns? Emedan vi v�l �r i st�nd att fastst�lla minimil�nerna men inte maximil�nerna. Vi kan blott s�ga, att om arbetsdagens gr�nser �r givna, s� motsvarar profitens maximum arbetsl�nens fysiska minimum, och att maximiprofiten vid givna l�ner motsvarar den l�ngsta utstr�ckning av arbetsdagen, som �r f�renlig med arbetarnas fysiska krafter. Profitens maximum begr�nsas allts� endast av arbetsl�nens fysiska minimum och arbetsdagens fysiska maximum. Det �r klart, att en oerh�rd skala av variationer �r m�jlig inom de b�da gr�nserna av denna maximiprofitkvot /H�chstprofitrate/. Best�mmandet av dess faktiska storlek avg�res blott av den oavbrutna kampen mellan kapital och arbete. Kapitalisten f�rs�ker st�ndigt att pressa ner arbetsl�nen till dess fysiska minimim�tt och utstr�cka arbetsdagen till dess fysiska maximim�tt, under det att arbetaren st�ndigt ut�var ett tryck i motsatt riktning. Det hela utmynnar i fr�gan om kraftf�rh�llandet mellan de k�mpande."[427]
Det citerade st�llet b�r naturligtvis inte f�rst�s som om det ekonomiskt �verhuvudtaget inte skulle finnas en h�gsta gr�ns f�r arbetskraftens v�rde och dess l�neh�jningar. En s�dan gr�ns finns, och den �r till och med r�tt s� sn�vt dragen. Men denna gr�ns kan varken h�rledas ur arbetarnas livskrav, som �r samh�lleligt givna, eller ur den abstrakt fattade storleken av den nationalprodukt som skall f�rdelas, utan endast ur sj�lva kapitalets natur. Ty det �r helt enkelt inte s� att arbetarklassen och kapitalet utg�r tv� autonoma makter, vars respektive "andelar" i nationalprodukten endast beror p� den styrka de f�r tillf�llet har; utan arbetarklassen �r fr�n kapitalismens b�rjan underkastad kapitalets ekonomiska makt, och dess "andel" m�ste sj�lvklart alltid r�tta sig efter kapitalets "andel". Arbetsl�nens verkliga �versta gr�ns �r d�rmed given genom profitens h�jd, n�rmare best�mt genom profitkvotens r�relse. Eller som det heter hos Rosa Luxemburg:
"Hela den kapitalistiska ekonomin, allts� framf�rallt ink�pet av arbetskraft, har till �ndam�l: produktionen av profit. Den best�mda profitkvoten som produktionens �ndam�l f�reg�r allts� hyrandet av arbetarna s�som n�got givet, och bildar samtidigt i genomsnitt den �versta skranka, till vilken l�nerna kan stiga. Men i profiten bor ocks� tendensen att utvidga sig oinskr�nkt p� arbetsl�nens bekostnad, d.v.s. att reducera den till det nakna existensminimum. Mellan dessa yttersta punkter r�r sig l�nen upp och ner, beroende p� utbudets f�rh�llande till efterfr�gan, d.v.s. de disponibla arbetskrafternas f�rh�llande till det produktionssugna kapitalets storlek."[428]
Att detta �r den sanna inneb�rden av Marx' l�neteori har sedan l�nge insetts av en och annan borgerlig ekonom. T.ex. skrev p� sin tid Werner Sombart i sin polemik mot Julius Wolf:
"Wolf �r uppenbarligen f�ngad i den falska f�rest�llningen, att p�st�endet att arbetsl�nens norm med n�dv�ndighet m�ste f�rbli v�rdet av de mest n�dv�ndiga livsmedlen, �r ett p�st�ende som tillh�r den marxistiska teorin; han �terfinner till och med den 'j�rnh�rda l�nelagen' om �n inte i ord, s� dock till sitt inneh�ll hos Marx. Nu �r det knappast m�jligt att t�nka sig en mer snedvriden uppfattning. Man beh�ver endast l�sa Marx' uppr�rda angrepp mot den j�rnh�rda l�nelagens f�retr�dare. Men �ven utan dessa uttryckliga f�rbeh�ll borde dock Wolf av Marx' hela teori blivit �vertygad om att det endast �r en l�nelag som �r n�dv�ndig f�r marxismen: 'Arbetsl�nen kan aldrig stiga s� h�gt, att kapitalisten f�rlorar intresset f�r produktionen'."[429]
Visserligen skrevs Sombarts artikel p� 1890-talet. Men sedan dess har �ven m�nga socialister "f�rkovrat" sig s� mycket, att de inte ens kan skilja mellan Marx' l�neteori och Lassalles "j�rnh�rda l�nelag", och tolkar denna teori p� Julius Wolfs man�r med inneb�rden "fysiologiskt existensminimum"! S� kan man t.ex. l�sa hos Fritz Sternberg: "Arbetarens l�n pendlar, som Marx formulerar det, kring hans produktionskostnader, d.v.s. kring en s�dan niv�, att arbetaren n�tt och j�mnt kan klara sig."[430] Om en skriftst�llare, som bek�nner sig till marxismen, �r s� lite informerad, vad skall man d� kunna kr�va av "marxf�rintare"?
Men hur �r det nu med Sternbergs n�sta p�st�ende, att Marx menar att "den industriella koncentrationen och ackumulationen av kapitalet inte skulle leda till en �kning i reall�nerna", utan tv�rtom skulle leda till deras s�nkning?[431] Kan man �tminstone tro honom p� denna punkt?
De unders�kningar, som det h�r g�ller finns i 15. kapitlet i Kapitalet I, d�r "V�xlingar i arbetskraftens pris och merv�rdets storlek" utforskas. Vi l�ser d�r, att "den relativa storleken av arbetskraftens pris[432] och av merv�rdet �r beroende av tre omst�ndigheter: 1. arbetsdagens l�ngd eller arbetets extensiva storlek, 2. arbetets normala intensitet eller dess intensiva storlek, d.v.s. att en best�md kvantitet arbete utges under en best�md tid, 3. slutligen arbetets produktivkraft, d.v.s. att allt efter produktionsbetingelsernas utvecklingsgrad levererar samma arbetsm�ngd p� samma tid en st�rre eller mindre kvantitet produkter".[433] Och v�l att m�rka: en �ndring i var och en av dessa faktorer kan enligt Marx leda till en �kning av reall�nerna!
Vad betr�ffar �ndringar i arbetsdagens l�ngd, s� �r det klart, att vid en f�rl�ngning av arbetsdagen kan s�v�l merv�rdet som den l�n som arbetaren f�r f�r sin dagsprestation, v�xa samtidigt - "med samma eller olika inkrement /till�gg/".[434]
"Om man tar en given storhet och delar den i tv� delar", l�ser vi i Theorien, "s� �r det klart att den ena delen blott kan �ka i den m�n som den andra minskar och vice versa. Men s� �r ingalunda fallet vid tillv�xande storheter. Och arbetsdagen �r en s�dan tillv�xande storhet, s� l�nge man inte har tillk�mpat sig en normalarbetsdag. N�r det �r fr�ga om dylika storheter kan b�da delar" (d.v.s. s�v�l den "betalda", som motsvarar arbetsl�nen, som den "obetalda", som motsvarar merv�rdet) "�ka, antingen i samma takt eller ocks� i olika takt. Den enas tillv�xt betingas inte av den andras avtagande och vice versa. Detta �r v�l "bortsett fr�n arbetsintensitetens h�jning" det enda fall, d�r b�de l�n och merv�rde kan tillv�xa, m�jligtvis ocks� i samma grad, med avseende p� bytesv�rdet. Vad g�ller bruksv�rdet �r detta sj�lvklart".[435]
Detta fall tycks f�r n�rvarande (sedan fascismen nedk�mpats) inte vara av intresse, d� i dagens l�ge i Europa inte f�rl�ngning utan f�rkortning av arbetstiden �r p� dagordningen. Men om man tar h�nsyn till vilka enorma massor av �vertimmar som arbetarna i de flesta kapitalistiska l�nder presterar under den nuvarande prosperitetsperioden, m�ste �ven denna variant hos Marx tillm�tas aktualitet, d� �ven �kningen av reall�nerna i dessa l�nder (d�r den finns) utan tvekan m�ste f�ras tillbaka till presterandet av �vertimmar.
Oj�mf�rligt mycket viktigare �r dock Marx' andra variant, som r�r �kningen av arbetsintensiteten. D�rom heter det i Kapitalet:
"V�xande arbetsintensitet f�ruts�tter �kat utgivande av arbete under samma tidsrymd. Den mer intensiva arbetsdagen f�rkroppsligas d�rf�r i fler produkter �n en mindre intensiv arbetsdag av samma timantal. Med h�jd produktivkraft frambringar samma arbetsdag fler produkter, men d� sjunker v�rdet av den enskilda produkten, emedan den kostar mindre arbete �n f�rut. �kar d�remot arbetets intensitet, f�rblir produktens v�rde of�r�ndrat, emedan produkten efter�t kostar lika mycket arbete som f�rut. Antalet produkter stiger h�r, utan att deras pris sjunker ... Samma arbetsdag framst�ller sig allts� inte som f�rut i en konstant utan i en variabel v�rdeprodukt. Den intensivare 12-timmars arbetsdagen t.ex. i ett v�rde p� 7-8 sh i st�llet f�r i 6 sh, som en 12-timmars arbetsdag av vanlig intensitet. S� mycket �r klart: stiger arbetsdagens v�rdeprodukt, t.ex. fr�n 6 till 8 sh, s� kan denna v�rdeprodukts b�gge delar, merv�rdet och arbetskraftens pris, v�xa samtidigt, i samma eller olika grad ... Att arbetskraftens pris h�js inneb�r h�r inte n�dv�ndigt att dess pris stiger �ver dess v�rde." (D.v.s., �ven arbetskraftens v�rde kan i detta fall v�xa.)
� andra sidan kan h�jningen av arbetskraftens pris ibland "ledsagas av en minskning av dess v�rde". Detta �ger alltid rum, "d� arbetskraftens prish�jning inte uppv�ger dess allt hastigare f�rslitning."[436] Stiger till f�ljd av den v�xande arbetsintensiteten endast priset eller ocks� v�rdet av arbetskraften, s� kan �nd� i b�da fallen en tillv�xt i reall�nerna f�lja. Hur viktig denna variant �r, kan man se av att de h�ga reall�nerna hos arbetarna i de ledande kapitalistiska l�nderna utan tvivel kan f�ras tillbaka till den periodiskt stigande arbetsintensiteten. (Detta framh�vde redan Henryk Grossman i sin f�rtr�ffliga kritik av Sternbergs "Imperialismus".)[437]
Vi kommer nu till den viktigaste varianten: till de f�r�ndringar i f�rh�llandet mellan arbetsl�nen och merv�rdet, som har sitt ursprung i den stigande arbetsproduktiviteten. Om detta l�ser vi i Kapitalets 15. kapitel:
"Arbetskraftens v�rde best�ms genom v�rdet av en best�md kvantitet livsmedel. Det �r allts� v�rdet och inte m�ngden av dessa livsmedel, som v�xlar med arbetets produktivkraft. M�ngden sj�lv kan vid stigande arbetsproduktivitet v�xa f�r arbetare och kapitalist samtidigt och i samma f�rh�llande utan n�gon storleksv�xling mellan arbetskraftens pris och merv�rdet. Om arbetskraftens ursprungliga v�rde �r 3 sh och den n�dv�ndiga arbetstiden 6 timmar, medan merv�rdet ocks� �r 3 sh och merarbetet utg�r 6 timmar, s� skulle merv�rdet och arbetskraftens pris f�rbli of�r�ndrade, �ven om arbetets produktivkraft f�rdubblades, f�rutsatt att arbetsdagens delning mellan arbetare och kapitalist f�rblev of�r�ndrad. B�da delarna av arbetsdagen framst�ller sig nu i dubbelt s� m�nga men f�rh�llandevis billigare bruksv�rden. �ven om arbetskraftens pris var of�r�ndrat, skulle det ha stigit �ver arbetskraftens v�rde. Om arbetskraftens pris sj�nk, men inte till gr�nsen f�r det nya v�rdet, inte till 1 1/2 sh utan till 2 sh 10 pence, 2 sh 6 pence o.s.v., s� skulle detta fallande pris �nd� representera en st�rre m�ngd livsmedel �n f�rut. N�r arbetets produktivkraft stiger, kan arbetskraftens pris st�ndigt falla, medan arbetaren samtidigt f�r en st�ndigt �kande m�ngd livsmedel."[438] (Och graden av denna �kning skulle uppenbarligen bero "p� den relativa vikt, som kapitalets tryck � ena sidan - arbetarnas motst�nd � den andra, l�gger i v�gsk�len".)
Just denna sista variant - det fall, d�r arbetsl�nen endast delvis anpassar sig till arbetskraftens v�rdes�nkning, vilken framkallats av den v�xande arbetsproduktiviteten - verkar teoretiskt och praktiskt vara av s�rskilt intresse. D�rigenom f�r n�mligen arbetarna en mindre eller st�rre kompensation. Vi vet ju, att enligt Marx' l�neteori best�mmer v�rdet hos de fysiologiskt n�dv�ndiga livsmedlen endast den understa gr�nsen f�r arbetskraftens v�rde, medan dess �versta gr�ns �r fastlagd av "kraftf�rh�llandet mellan de k�mpande", d.v.s. mellan kapitalet och arbetarklassen. I enlighet med detta framh�ver Marx i Theorien, att "arbetarna kan kvantitativt tilltvinga sig visst deltagande i den allm�nna rikedomens framsteg - �ven om de inte kan hindra att l�nen, till sitt v�rde, pressas ner" (som resultat av arbetsproduktivitetens �kning) "- just genom att de inte l�ter den pressas ner till sitt minimum".[439] Och �nnu klarare heter det i Marx' f�redrag "L�n, pris och profit":
"Tack vare den �kade arbetsproduktiviteten skulle samma dagliga genomsnittsm�ngd av n�dv�ndighetsf�rem�l kunna sjunka fr�n 3 till 2 shilling eller skulle i st�llet f�r 6 endast 4 timmar av arbetsdagen vara nog f�r att producera ett v�rde som motsvarade de dagliga n�dv�ndighetsf�rem�lens v�rde. Arbetaren skulle d� vara i st�nd att f�r 2 shilling k�pa precis lika mycket livsn�dv�ndigheter som han tidigare kunde k�pa f�r 3 shilling. Faktiskt skulle arbetets v�rde ha sjunkit men detta minskade v�rde skulle f�rfoga �ver samma m�ngd varor som tidigare ... Ehuru arbetarens absoluta levnadsstandard skulle f�rbli densamma, s� skulle hans relativa l�n ha sjunkit och d�rmed hans relativa samh�lleliga st�llning i f�rh�llande till kapitalistens." Men om "arbetaren skulle g�ra motst�nd mot en s�dan s�nkning av de relativa l�nerna, s� skulle han endast s�ka f� en viss andel av det egna arbetets �kade produktivkraft och uppr�tth�lla en st�llning p� samh�llsskalan som motsvarade hans tidigare."[440]
D�rav kan vi sluta oss till, att arbetarna - till en viss grad - v�l kan delta /partizipieren/ i utvecklingen av arbetets produktivitet. Visserligen bestred Marx kategoriskt den l�ra som den amerikanske nationalekonomen Carey redan 1835 h�vdade, "att arbetsl�nen �verhuvud stiger och sjunker som arbetets produktivitet". "Hela v�r analys av merv�rdets produktion", s�ger han, "visar absurditeten i denna slutledning".[441] Ty "arbetets v�xande produktivitet ... g�r hand i hand med att arbetaren blir allt billigare, d.v.s. med att merv�rdekvoten v�xer - t.o.m. om reall�nen stiger". Men denna "stiger aldrig i samma takt som arbetets produktivitet".[442] (Om detta var regel, s� skulle merv�rdekvoten aldrig stiga och d�rmed vore produktionen "av det relativa merv�rdet" och d�rmed sj�lva kapitalismen om�jlig![443]) D�rf�r �r det inget att f�rv�na sig �ver, att dagens borgerliga ekonomer endast h�vdar den strikta parallelliteten mellan reall�nen och arbetsproduktiviteten, utan att n�gonsin verkligen kunna framl�gga bevis f�r det.
S� mycket om den analys som finns i 15. kapitlet. Vi ser: alla varianter som h�r har anf�rts innehar i sig samtidigt m�jligheten till en h�jning av reall�nerna. Marx var allts� - trots Sternberg - helt fj�rran fr�n att f�rneka en s�dan m�jlighet. Tv�rtom kan man se hur mycket han r�knade med det, i synnerhet i de arbeten som �gnats �t kapitalets ackumulation. Vi skall nu �verg� till dessa arbeten.
H�r r�cker det att ordagrant citera ett r�tt l�ngt, men mycket viktigt st�lle ur Kapitalet I, 23. kapitlet (underkapitel 1: "V�xande efterfr�gan p� arbetskraft p� grund av ackumulationen, n�r kapitalets sammans�ttning f�rblir of�r�ndrad"). "Kapitalets tillv�xt inneb�r tillv�xt av dess variabla eller i arbetskraft omsatta del ... Kapitalets ackumulationsbehov kan �verflygla arbetskraftens eller arbetarantalets tillv�xt, efterfr�gan p� arbetare kan �verflygla utbudet och l�nerna av det sk�let stiga. Detta intr�ffar d� 1. kapitalet �rligen producerar ett merv�rde, varav en del �rligen l�gges till originalkapitalet, d� 2. denna tillv�xt sj�lv �rligen v�xer med tilltagande omf�ng hos det redan verksamma kapitalet, och slutligen d� 3. driften att berika sig sporras i s�rskilt h�g grad - t.ex. vid �ppnande av nya marknader, eller vid tillkomst av nya omr�den f�r kapitalplaceringar /-anlage/ till f�ljd av nyutvecklade samh�lleliga behov o.s.v. - och ackumulationen pl�tsligt kan utvidgas helt enkelt genom att en st�rre del av merv�rdet eller merprodukten anv�nds som kapital och en mindre del som reveny. Slutligen m�ste l�nerna stiga ... d� f�rr eller senare den punkt n�s, d�r ackumulationens behov b�rjar v�xa ut�ver den vanliga tillg�ngen p� arbete p� grund av att fler arbetare syssels�tts f�r varje �r."
Under s�dana "ackumulationsbetingelser, som �r mest gynnsamma f�r arbetarna, ikl�der sig arbetarnas beroendef�rh�llande dr�gliga ... former. Ist�llet f�r att med kapitalets tillv�xt bli intensivare, blir det endast extensivare, d.v.s. det sker bara en utvidgning av omr�det f�r kapitalets exploatering och herrav�lde samtidigt med dess egen storlek och antalet av dess underlydande. Av deras egen v�xande och i stigande utstr�ckning till tillskottskapital /Zusatz-/ f�rvandlade merprodukt str�mmar en st�rre del tillbaka till dem i form av betalningsmedel, s� att de vidgar kretsen av sina behov /Gen�sse/, b�ttre utrustar sin konsumtionsfond av kl�der, m�bler o.s.v. och kan bilda sm� reservfonder av pengar. Men lika lite som b�ttre kl�der, m�bler, n�ring, behandling o.s.v. och en st�rre peculium /handkassa[16*]/ upph�ver slavens beroende och exploatering, lika lite upph�vs h�rigenom l�narbetarens beroendest�llning. Stigande arbetspris till f�ljd av kapitalets ackumulation inneb�r i verkligheten endast att l�ngden och tyngden av den gyllene kedja[444], som l�narbetaren redan har smitt sig sj�lv, nu till�ter att han �r l�sare fastsp�nd." Arbetsl�nens tillv�xt betyder "i b�sta fall bara kvantitativ minskning av det obetalda arbete, som arbetaren m�ste prestera. Men denna minskning kan aldrig fortg� till den punkt, d� den skulle hota sj�lva systemet."
Ty: "Antingen forts�tter arbetets pris att stiga, emedan dess �kning inte h�mmar ackumulationen ... I detta fall �r det uppenbart, att en f�rminskning av det obetalda arbetet ingalunda hindrar kapitalet att utvidga sitt herrav�lde. - Eller ocks� - och det �r alternativets andra sida - f�rslappas ackumulationen som f�ljd av det stigande arbetspriset, emedan sporren till vinst avtrubbas. Ackumulationen avtar. Men samtidigt f�rsvinner orsaken till avtagandet, n�mligen disproportionen mellan kapital och exploaterbar arbetskraft /�verfl�det p� kapital/. Den kapitalistiska produktionsprocessens mekanism avl�gsnar allts� sj�lv de hinder, som den �verg�ende skapar. Arbetspriset sjunker �ter till en niv�, som motsvarar kapitalets v�rdef�rmeringsbehov, antingen nu denna niv� ligger under eller �ver eller �r lika med den niv�, som f�re l�ne�kningen g�llde som normal."
"H�jningen av arbetets pris �r allts�" - avslutar Marx - "d�md att stanna inom gr�nser, som inte bara l�mnar det kapitalistiska systemets grundvalar or�rda, utan ocks� s�krar kapitalets reproduktion i v�xande skala. Lagen f�r den kapitalistiska ackumulationen ... uttrycker allts� i sj�lva verket bara att dennas natur utesluter, att arbetets exploateringsgrad kan falla s� kraftigt eller arbetspriset stiga s� h�gt, att den st�ndiga reproduktionen av kapitalf�rh�llandet och dess reproduktion i st�ndigt utvidgad skala p� allvar hotas."[445]
Vi ber l�saren att urs�kta detta lite v�l l�nga citat. Men det var n�dv�ndigt f�r att visa, att Marx understr�k inte bara m�jligheten utan �ven n�dv�ndigheten av att reall�nerna stiger i den industriella /konjunktur-/ cykelns prosperitetsfas /h�gkonjunktur/. Visserligen unders�ks, i det anf�rda underkapitlet, den "v�xande efterfr�gan p� arbetskraft" under f�ruts�ttning av en "of�r�nderlig sammans�ttning av kapitalet". Existensen av "den industriella reservarm�n" beaktas allts� inte. Men att detta faktum endast utg�r n�got motverkande, som visserligen i h�g grad modifierar den tendens hos l�nebildningen som skildrats, men inte alls upph�ver den, kommer vi att se nedan.[446] Men innan dess m�ste vi g� in p� Marx' mycket viktiga doktrin om den "relativa l�nen".
Redan 1849 skrev Marx i sitt f�redrag L�narbete och kapital: "Men varken den nominella arbetsl�nen, d.v.s. den penningsumma f�r vilken arbetaren s�ljer sig till kapitalisten, eller den reella arbetsl�nen, d.v.s. den summa varor, han kan k�pa f�r dessa pengar, utt�mmer de f�rh�llanden som arbetsl�nen inneh�ller. Framf�r allt best�mmes arbetsl�nen genom sitt f�rh�llande till kapitalistens vinst, profiten -proportionerlig, relativ arbetsl�n. Den reella arbetsl�nen uttrycker arbetets pris i f�rh�llande till de �vriga varornas pris, den relativa arbetsl�nen d�remot det omedelbara arbetets andel i det v�rde, som detta arbete nyskapat, i f�rh�llande till den andel d�rav, som tillfaller det anhopade arbetet, kapitalet."
Och vidare: "Ett hus m� vara stort eller litet, s� l�nge de hus som omger det likaledes �r sm�, s� tillfredsst�ller det alla samh�lleliga anspr�k p� en bostad. Men om ett palats reser sig vid sidan av det lilla huset, s� krymper det samman till en koja. Det lilla huset bevisar blott, att dess �gare inte kan resa n�gra krav eller blott de blygsammaste. Och m� det under civilisationens g�ng skjuta i h�jden aldrig s� mycket - om det angr�nsande palatset skjuter i h�jden lika mycket eller rent av �nnu mera, kommer inv�naren i det f�rh�llandevis lilla huset att k�nna sig allt mera obehaglig till mods, allt mera otillfredsst�lld och betryckt inom sina fyra v�ggar."
Men exakt s� f�rh�ller det sig med arbetarklassens l�ge under kapitalismen: "Den reella arbetsl�nen kan f�rbli densamma, den kan till och med stiga, och den relativa arbetsl�nen inte desto mindre sjunka. L�t oss exempelvis antaga att alla livsmedel sjunkit med 2/3 i pris, under det att dagsl�nen blott sjunkit med 1/3, allts� exempelvis fr�n 3 mark till 2 mark. Fast arbetaren med dessa 2 mark f�rfogar �ver en st�rre summa varor �n tidigare med 3 mark, s� har �nd� hans arbetsl�n avtagit i f�rh�llande till kapitalistens vinst. Kapitalistens ... profit har �kats med en mark, d.v.s. f�r en mindre summa bytesv�rden, som han betalar arbetaren, m�ste arbetaren producera en st�rre summa bytesv�rden �n tidigare. Kapitalets andel i f�rh�llande till arbetets andel har �kat. Den samh�lleliga rikedomens f�rdelning mellan kapital och arbete har blivit �nnu oj�mnare. Kapitalisten befaller med samma kapital �ver en st�rre kvantitet arbete. Kapitalistklassens makt �ver arbetarklassen har vuxit, arbetarens samh�lleliga st�llning har f�rs�mrats, har pressats ner �nnu ett steg under kapitalistens."[447]
Det som sagts hittills �r inte n�got v�sentligt nytt, eftersom liknande tankeg�ngar finns redan hos Ricardo[448], Cherbuliez[449] och andra. Men det som �r v�sentligt �r den s�rskilda vikt, som Marx f�ste vid kategorin den "relativa l�nen", s�v�l som de l�ngtg�ende teoretiska och praktiska slutledningar som han drog d�rav. Ty endast hos Marx kan man finna den (av Rosa Luxemburg ben�mnda[450]) "lagen om den relativa l�nens tendentiella fall", genom vilken med n�dv�ndighet det "�msesidiga avst�ndet" mellan arbetar- och kapitalistklassen - som det h�r framf�rallt g�ller[451] - f�rstoras allt mer, och vars f�ljder d�rf�r endast kan �vervinnas genom en socialistisk omvandling av samh�llet.
Det �r Rosa Luxemburg som har tagit fram denna sida av Marx' l�neteori i ljuset. I hennes "Einf�hrung in die National�konomie" l�ser vi:
"Den kapitalistiska produktionen kan inte ta ett enda steg fram�t, utan att minska /f�rringa/ arbetarens andel i den samh�lleliga produkten. Med varje ny uppfinning inom tekniken, varje f�rb�ttring av maskinerna, med varje ny till�mpning av �nga och elektricitet i produktionen och kommunikationerna blir arbetarens andel i produkten mindre och kapitalistens st�rre." Detta �r "en helt osynlig makt, en enkel mekanisk verkan hos konkurrensen och varuproduktionen, som ur arbetarens h�nder rycker en allt st�rre andel av hans produkt ... Utsugarens personliga roll �r �nnu synlig n�r det r�r sig om den absoluta l�nen, d.v.s. de reella levnadsvillkoren. En l�neminskning som leder till en nedpressning av arbetarnas reella levnadsvillkor, �r ett synligt attentat av kapitalisterna mot arbetarna, och inom fackf�reningens r�ckvidd besvaras detta attentat genast med kamp ..."
Helt annorlunda f�rh�ller det sig, d� det r�r sig om den osynliga s�nkning av den relativa l�nen som framkallas genom det blotta tekniska framsteget, genom uppfinningar, inf�rande av maskiner, f�rb�ttring av kommunikationsmedel etc.:
"Verkningarna av alla dessa framsteg p� arbetarnas relativa l�n ... framg�r helt mekaniskt ur varuproduktionen och arbetskraftens varukarakt�r ... Kampen mot att den relativa l�nen sjunker betyder d�rf�r ocks� kamp mot arbetskraftens varukarakt�r, d.v.s. mot hela den kapitalistiska produktionen. Kampen mot den relativa l�nens fall �r allts� inte l�ngre en kamp p� varuekonomins mark, utan ett revolution�rt, omst�rtande anlopp mot denna ekonomis best�nd, det �r proletariatets socialistiska r�relse."[452]
Nu blir det klart, varf�r Marx s� h�ftigt angrep Lassalles "j�rnh�rda l�nelag". Inte bara f�r att den byggde p� en malthusiansk befolkningsl�ra och eftersom den motsade fakta; utan ocks� f�r att denna lag helt och h�llet f�rbis�g den "relativa l�nens" kategori och de revolution�ra m�ls�ttningar som v�xer fram ur denna. Marx' egen ekonomiska l�ra utmynnar i insikten att l�nearbetets system i grunden "�r ett system av slaveri, och n�rmare best�mt ett slaveri, som blir h�rdare i samma m�n, som arbetets samh�lleliga produktivkrafter utvecklas, vare sig arbetaren f�r b�ttre eller s�mre betalt"[453], och att d�rf�r detta systems missf�rh�llanden endast kan avl�gsnas med sj�lva l�nearbetets upph�vande.
"Och sedan denna insikt allt mer banat sig v�g i v�rt parti", skrev han f�rbittrat i Gotha-programbrevet, "v�nder man tillbaka till Lassalles dogmer ... Det �r som om bland slavar, vilka �ntligen avsl�jat slaveriets hemlighet och gjort uppror, en i f�r�ldrade f�rest�llningar f�ngen slav skulle skriva i upprorets program: Slaveriet m�ste avskaffas, eftersom slavarnas kosth�ll under slaverisystemet inte kan �verstiga ett visst l�gt maximum!"[454]
S� mycket om l�ran om den "relativa l�nen". Det var viktigt att g� in p� denna, eftersom f�rst d�rigenom diskussionen om Marx' l�neteori kan s�ttas i sin r�tta ram.[455] Det visar sig att det f�r marxismens ekonomiska (och politiska) teori inte alls �r avg�rande om reall�nerna stiger eller faller - hur viktig denna speciella fr�ga annars �n m� vara; och om Marx' kritiker koncentrerar sina angrepp p� just denna punkt, bevisar de bara hur lite de har tr�ngt in i hans l�neteoris verkliga anda.
Hittills har vi kunnat begr�nsa oss till att �terge Marx' tankeg�ngar; men nu kommer vi till en punkt, d�r n�gra kritiska f�rbeh�ll tycks vara n�dv�ndiga.
Dessa h�nf�r sig ingalunda till sakens v�sen. Ty den industriella reservarm�ns existens under kapitalismen kan inte alls f�rnekas, lika lite som det betydelsefulla inflytande, som den ut�var �ver l�nebildningen. Vi tycker dock, att underkapitlen 3 och 4 i ackumulationskapitlet (i Kapitalet I) uppvisar n�gra luckor, som kunde leda till felaktiga f�rest�llningar och som �ven faktiskt har gjort det.
Vad l�r Marx ut i dessa underkapitel? F�r det f�rsta, att �kningen av kapitalets organiska sammans�ttning - vilken �r n�dv�ndigt f�rbunden med det kapitalistiska produktionss�ttets framsteg - m�ste leda till en relativ minskning av kapitalets variabla del, den del som anv�nds f�r ink�p av arbetskraften. Utan tvivel breder den kapitalistiska produktionen ut sig alltmer, och d�rmed v�xer �ven, betraktat �ver l�ngre tidsperioder, efterfr�gan p� arbetskrafter; men den tillv�xer i en "st�ndigt avtagande proportion". Helt annorlunda var det i kapitalismens barndom: "Kapitalets sammans�ttning f�r�ndrades endast mycket l�ngsamt. I stort sett motsvarade allts� dess ackumulation en proportionell tillv�xt av arbetsefterfr�gan".[456] Men detta var en tids�lder, d� det variabla kapitalet, som lagts ut p� arbetsl�ner, mycket starkt �verv�gde det som lagts ut p� maskineri, d.v.s. "d� manufakturen �nnu var f�rh�rskande, och storindustrin �nnu l�g i sin linda".[457] P� den tiden kunde man fortfarande med Adam Smith hysa �sikten, att kapitalets ackumulation skulle vara identisk med stigande efterfr�gan p� arbete och st�ndigt stigande arbetsl�n, och att l�neniv�n helt enkelt best�ms genom arbetarbefolkningens absoluta antal i f�rh�llande till det produktiva kapitalets storlek.
Men storindustrins utveckling har kastat denna optimistiska uppfattning �ver �nda. Nu blev kapitalisterna tvungna att st�ndigt inf�ra nytt maskineri och att fullkomna sina maskiner - "annars var de d�mda till underg�ng". Men "att fullkomna maskineri betyder att g�ra m�nskligt arbete �verfl�digt".[458] Genom maskinv�sendets utbredning m�ste n�mligen f�rh�llandet mellan den konstanta och den variabla kapitaldelen st�ndigt f�r�ndras till den f�rras f�rdel. Men "d� efterfr�gan p� arbete inte �r best�md av totalkapitalets omf�ng, utan av dess variabla best�ndsdel, s� sjunker /f�llt/ den allts� progressivt /Sa: alltmer/ med totalkapitalets tillv�xt - i st�llet f�r att som f�rut ... v�xa i f�rh�llande till denna. Efterfr�gan p� arbete sjunker i relation till totalkapitalets storlek och i accelererad minskningstakt[17*] med denna storleks tillv�xt."[459] Det �r en tendens som f�rklarar en empiriskt given relativ �verskottsbefolkning av arbetare, d.v.s. en som �verstiger kapitalets genomsnittliga v�rdef�rmeringsbehov. Denna �verskottsbefolkning kommer i kristider till uttryck i ofantliga arbetsl�shetsh�rar, vilka n�stan sipprar bort under h�gkonjunktur, men som st�ndigt finns[460], och vars underm�liga f�rs�rjning dels vilar p� samh�llet och dels p� de sysselsatta arbetarna.
Vilken funktion har nu denna �verbefolkning /�berschussbev�lkerung/ i den kapitalistiska produktionen?
Den �r av tv� anledningar oumb�rlig f�r kapitalet. F�r det f�rsta: Den relativa �verbefolkningen st�ller "exploaterbara m�nniskomaterial, alltid beredda ... f�r kapitalets v�xlande v�rdef�rmeringsbehov" till f�rfogande, som det allt efter konjunkturl�get antingen kan syssels�tta eller s�tta p� gatan. "Den kvantitet f�rfogbar /disponibel/ arbetskraft, som levereras av den naturliga befolkningstillv�xten, �r alldeles otillr�cklig f�r den kapitalistiska produktionen. F�r att f� fritt spelrum beh�ver den en industriell reservarm�, som �r oberoende av /eg. oavh�ngig/ denna naturskranka."[461] Och f�r det andra: Den industriella reservarm�n verkar p� samma g�ng som en m�ktig l�neregulator, som tyglar arbetarklassens l�nekrav. Ty i den utvecklade kapitalismen �r just "den relativa �verbefolkningen ... den grund p� vilken lagen om tillg�ng och efterfr�gan p� arbete r�r sig. Den tvingar in denna lag inom skrankor, som helt och h�llet passar kapitalets utsugningsbeg�r och h�rsklystnad."[462] I tider av ekonomisk stagnation och begynnande uppsving trycker den p� den "aktiva arbetararm�n", genom att den inte till�ter den att sp�nna sina l�nekrav f�r h�gt; men under kristid hindrar den v�ldigt ofta arbetarna att begagna sin strejkr�tt f�r att avv�rja kapitalets offensiv mot arbetarklassens levnadsvillkor. I denna mening "regleras arbetsl�nens allm�nna r�relser uteslutande av den industriella reservarm�ns �kning och minskning, som motsvarar det industriella kretsloppets /konjunkturcykelns/ periodiska sv�ngningar." Dessa sv�ngningar regleras "inte av f�r�ndringen i arbetarbefolkningens absoluta antal utan av det v�xlande f�rh�llandet mellan den sysselsatta delen av arbetarklassen och reservarm�n, av �kningen och minskningen av �verbefolkningens relativa omf�ng, av den utstr�ckning, vari den �n absorberas, �n �ter frig�res."[463]
Detta �r i de mest allm�nna dragen inneh�llet i l�ran om den industriella reservarm�n. Till det b�r nu f�ljande anm�rkas:
F�r det f�rsta �r det klart, att ur blotta det faktum att den variabla kapitaldelen relativt avtar kan inga slutsatser dras vad g�ller den industriella reservarm�ns storlek och relativa vikt. H�r beror allt p� de konkreta f�rh�llandena; � ena sidan p� den utstr�ckning och det tempo i vilket den organiska sammans�ttningen stiger, s�v�l som p� l�ngden av "de andh�mtningspauser, d� ackumulationen verkar p� den givna tekniska grundvalen, s� att produktionen endast utvidgas"[464], och � andra sidan p� sj�lva ackumulationsprocessens levande kraft. Det �r d�rf�r mycket m�jligt, att d�r kapitalet expanderar starkt och en stor inre (eller yttre) marknad st�r kapitalistklassen till f�rfogande, d�r v�xer efterfr�gan p� arbetskraft s� mycket �ver en l�ngre tidsrymd, att de menliga f�ljderna av den industriella reservarm�n betydligt inskr�nks. (Se utvecklingen i USA fram till den stora ekonomiska krisen 1929.)
F�r det andra: Marx visar sj�lv p� ett annat st�lle att den industriella reservarm�n i prosperitetsperioder mer eller mindre absorberas, d.v.s. n�stan f�s att f�rsvinna.[465] D�rigenom upph�vs tidvis �ven dess verkningar p� l�neniv�n, eller de inskr�nks �tminstone v�sentligt.
F�r det tredje: I ackumulationskapitlet framh�vs mycket starkt det faktum att kapitalet fortare kan �ka "sin tillg�ng p� arbete ... �n sin efterfr�gan p� arbetare", genom att avpressa en st�rre kvantitet arbete ur samma antal sysselsatta arbetare genom att f�rl�nga arbetstiden. "�verarbetet bland den sysselsatta delen av arbetarklassen kommer leden att t�tna i dess reserv, medan omv�nt det �kade tryck, som reserven genom sin konkurrens ut�var p� de sysselsatta, tvingar dessa till �verarbete och underkastelse under kapitalets bud /Diktat/ ... Produktionen av en relativ �verbefolkning eller arbetarnas fris�ttande g�r d�rf�r �nnu fortare �n den med ackumulationens framsteg p�skyndade tekniska omv�lvningen av produktionsprocessen och den motsvarande proportionella minskningen av den variabla delen av kapitalet j�mf�rt med den konstanta."[466] Det �r dock klart att denna faktor, som p�skyndar bildningen av den industriella reservarm�n, idag inte l�ngre kan spela samma roll som p� Marx' tid, eftersom arbetarlagstiftningen och inf�randet av 48- resp. 40-timmarsvecka har satt en sp�rr f�r kapitalets exploateringspraktiker vad g�ller arbetstidens f�rl�ngning.
Och slutligen: Redan i Kapitalet h�nvisas till fackf�reningarnas roll, vilka "f�rs�ker organisera ett planm�ssigt samarbete mellan de sysselsatta och de arbetsl�sa /ickesysselsatta/ f�r att f�rhindra eller i varje fall d�mpa de �del�ggande f�ljder, som denna den kapitalistiska produktionens naturlag" (d.v.s. den �verskjutande arbetarbefolkningen) "har f�r deras klass".[467] Men hur mycket kraftfullare m�ste inte i dagens l�ge denna sida hos den fackliga verksamheten framh�vas!
Det r�r sig h�r om faktorer, som delvis kan kompensera de menliga konsekvenser som den industriella reservarm�n har f�r l�nebildningen. Dessa har s�kerligen bidragit till att arbetarklassens levnadsstandard i de ledande kapitalistiska l�nderna inte bara inte sj�nk, utan tv�rtom kunnat h�jas m�rkbart. Men just dessa faktorer g�r Marx (av metodologiska anledningar) inte in p� i sin analys.[468] Det �r en omst�ndighet som m�ste st�lla de briljanta utl�ggningarna om den industriella reservarm�n i fel dager, och som f�rledde m�nga anh�ngare av Marx till antagandet, att det inte handlade om en allm�n historisk tendens, utan om en konkret prognos f�r de kommande �rtiondena. Och detta har v�l varit grunden till att den borgerligt-reformistiska karikatyren av Marx' uppfattningar - den s� kallade "utarmningsteorin" (Verelendungs-/ - fr�n marxistiskt h�ll aldrig riktigt kunnat avv�rjas!
Men har d� inte Marx sj�lv st�llt upp "utarmningsteorin", och h�r den inte till h�rnpelarna i Marx' system? Inte alls. Mot detta talar redan det faktum, att Kapitalets f�rfattare s� energiskt bestred uppfattningen /Konzeption/ om ett "fysiologiskt existensminimum" (och d�rf�r �ven Lassalles "j�rnh�rda l�nelag"). Men utan denna konception kan man inte alls t�nka sig teorin om arbetarklassens absoluta "utarmning". Allts� endera av dessa tv�: Antingen tillst�r man, att Marx avb�jde konceptionen om ett fysiologiskt existensminimum, och d� f�r man inte p�dyvla honom den s� kallade utarmningsteorin; eller ocks� h�ller man fast vid det sistn�mnda antagandet, och d� m�ste man - mot b�ttre vetande och samvete - st�mpla Marx som anh�ngare av den "j�rnh�rda l�nelagen" ... Och just detta �r vad f�rkunnarna av legenden om Marx' "utarmningsteori" g�r och alltid har gjort.
V�l att m�rka: Vi vill h�r f�rbli p� teorins mark. Det r�r sig allts� inte om fr�gan, hur Marx och Engels vid den ena eller andra tidpunkten bed�mde l�nernas konkreta r�relse i England och p� kontinenten[469], utan endast och allenast om fr�gan: framg�r n�dv�ndigheten av en fortskridande absolut f�rs�mring av arbetarklassens l�ge (eller dess "utarmning") ur marxismens ekonomiska system, ur de av Marx uppst�llda utvecklingslagarna f�r den kapitalistiska produktionen? Det g�ller huruvida det st�mmer att enligt Marx skulle - som t.ex. Sternberg p�st�r - kapitalets koncentration och ackumulation inte leda till en h�jning utan till en s�nkning av reall�nerna? Och det sistn�mnda p�st�endet m�ste - redan med h�nsyn till att Marx var motst�ndare till konceptionen om ett fysiologiskt existensminimum - avgjort avb�jas.
Men �ven stora t�nkare kan ibland vara inkonsekventa och st�lla upp teorem som mots�ger varandra. H�r g�ller det om det verkligen g�r att finna tankeg�ngar i Marx' ekonomiska l�robyggnad, som h�nvisar till oundvikligheten av en inte bara relativ utan �ven absolut f�rs�mring av arbetarklassens l�ge under kapitalismen.[470]
Endast egentliga ekonomiska verk av Marx, som han skrev i mogen �lder, som Grunddragen (1857-1858), Teorier om merv�rdet (1861-1863) och Kapitalet kan beaktas. Ty �nnu i Kommunistiska manifestet, skrivet 1847, heter det: "Den livegne har under livegenskapen arbetat sig upp till medlem av kommunen liksom sm�borgaren till borgare under den feodala absolutismens ok. I st�llet f�r att h�ja sig i och med industrins framsteg sjunker d�remot den moderna arbetaren allt djupare ned under sin klass' levnadsvillkor. Arbetaren blir en fattiglapp /Pauper/, och fattigdomen utvecklar sig �nnu fortare �n befolkningen och rikedomen."[471]
Men i Kommunistiska manifestet finns �ven l�ran om arbetsl�nens minimum[472], som Marx senare som bekant �vergav. Dessutom: Hur stor betydelse Manifestet �n haft som id�historiskt dokument, s� kommer �nd� ingen att d�ri s�ka kvintessensen /k�rnan/ i Marx' ekonomiska l�ra. Det anf�rda st�llet kan d�rf�r i v�rt fall inte bevisa n�gonting, och det �r b�ttre, att ta avst�nd fr�n det. L�t oss allts� �terv�nda till Marx' egentliga ekonomiska verk.
H�r kan endast g�lla det v�lk�nda stycke ur Kapitalet, som lyder: "... inom det kapitalistiska systemet genomf�rs alla metoder f�r �kning av arbetets samh�lleliga produktivkraft p� den individuelle arbetarens bekostnad. Alla medel f�r utveckling av produktionen, sl�r om till medel, som beh�rskar och exploaterar producenten. De stympar arbetaren till en delm�nniska, f�rnedrar /entw�rdigen/ honom till maskinens bihang och hans arbetes inneh�ll f�rintas genom att detta g�rs till en pl�ga /Qual/. De g�r arbetsprocessens andliga krafter /Potenzen/ fr�mmande f�r honom i samma m�n som vetenskapen som sj�lvst�ndig kraft inf�rlivas med arbetsprocessen ... Men alla metoder att producera merv�rde �r p� samma g�ng metoder att ackumulera, och varje utvidgning av ackumulationen blir omv�nt ett medel att utveckla dessa metoder. D�rav f�ljer att i samma m�n som kapitalet ackumulerar, m�ste arbetarnas villkor /Lage/ f�rs�mras, antingen arbetsl�nen �r h�g eller l�g."
Och h�r f�ljer den s� ofta, men i allm�nhet utan sitt sammanhang citerade meningen: "Den lag slutligen, som st�ndigt h�ller den relativa �verbefolkningen eller den industriella reservarm�n i j�mvikt med ackumulationens omf�ng och energi, smider arbetaren fastare vid kapitalet, �n Hefaistos' kilar f�rm�dde smida fast Prometeus vid klippan. Den medf�r en ackumulation av el�nde, som svarar mot ackumulationen av kapital. Ackumulationen av rikedom vid ena polen �r allts� samtidigt ackumulation av el�nde, arbetsb�rda[473] /Arbeitsqual/, slaveri, okunnighet, brutalisering och moralisk degradering vid motpolen, d.v.s.. f�r den klass, som producerar sin egen produkt som kapital."[474]
Det var n�dv�ndigt att citera hela stycket, eftersom det i sj�lva verket �r det enda uttalande i Kapitalet, p� vilket de Marxkritiker, som vill tillskriva honom en "utarmningsteori", kan st�da sig med n�got sken av ber�ttigande.[475] Men om vi tittar n�rmare, m�ste till och med detta sken g� upp i r�k. Ty vad s�ger i verkligheten det citerade st�llet? Negeras kanske genom den sista meningen, som talar om "ackumulation av el�nde", den f�reg�ende meningen, som endast p�st�r en relativ f�rs�mring? Ingalunda. Den sista meningen s�ger endast att, samtidigt med ackumulationens tillv�xt, v�xer �ven den industriella reservarm�n, allts� att allt st�rre delar av arbetarklassen blir �verfl�diga, och d�rf�r faller offer f�r el�nde, okunnighet, brutalisering och moralisk degradering. "Ackumulationen av el�ndet" h�nf�rs allts� endast till detta "arbetarklassens Lasarusskikt"[476] och inte till arbetarklassen som helhet! (Annars skulle man ju anta, att Marx just fr�n den i tilltagande grad "okunniga, brutaliserade och moraliskt degraderade" arbetarklassen v�ntade sig socialismens genomf�rande, - n�got som kanske kan h�vdas om Bakunin, men inte om Marx!)
Marx kan f�r �vrigt knappast ha t�nkt sig en absolut "utarmning" av hela arbetarklassen vid tidpunkten f�r publikationen av Kapitalet I. Det bevisar en j�mf�relse med "Inauguraladressen" som skrevs tre �r tidigare (1864), d�r det st�r: "Sannerligen, med f�r�ndrade lokalf�rger, och med f�ryngrad m�ttstock upprepas engelska fakta i kontinentens alla industriella och framskridna l�nder. Sedan 1848 sker i alla en oerh�rd utveckling av industrin och oanad expansion av ut- och inf�rsel ... I alla, som i England, stiger reall�nen, d.v.s. den m�ngd livsmedel som kan anskaffas med penningl�nen, f�r en minoritet inom arbetarklassen, medan i de flesta fall penningl�nens stigande inte markerade en verklig f�rb�ttring av livet ... �verallt har arbetarklassens massor sjunkit djupare i �tminstone samma grad som klassen �ver dem slungats upp�t i den samh�lleliga v�gsk�len." (Allts� �ter en h�nvisning p� att Marx redan vid denna tidpunkt r�knade med m�jligheten av en blott relativ f�rs�mring av arbetarklassens villkor.) "Och s� �r det nu i alla Europas l�nder en sanning ... att ingen utveckling av maskineri, ingen kemisk uppt�ckt, ingen till�mpning av vetenskap p� produktionen, ingen f�rb�ttring av kommunikationsmedel, inga nya kolonier, ingen utvandring, inget �ppnande av marknader, ingen frihandel, och heller inte alla dessa saker tillsammans kan undanr�ja de arbetande massornas el�nde[477]. Snarare tv�rtom: p� den nuvarande falska grundvalen m�ste varje ny utveckling av arbetets produktivkrafter str�va att (i l�ran om den "relativa arbetsl�nens" mening) "ytterligare f�rdjupa de sociala kontrasterna och tillspetsa den sociala mots�ttningen".[478]
Detta �r Marx' verkliga uppfattning, som helt och h�llet motsvarade d�tidens verkliga l�ge (1849-1864), vilket styrks av ekonomisk-historiska forskningar. Men n�r Marx �r 1864 v�rderade den europeiska arbetarklassens l�ge s�, d� kan man sannerligen inte som Sternberg, Strachey[479] och andra antaga, att han tre �r senare (i Kapitalet) skulle ha n�tt fram till en teori, enligt vilken reall�nerna sjunker under alla omst�ndigheter, och arbetarklassens l�ge st�ndigt m�ste f�rs�mras inte bara relativt utan �ven absolut! Detta g�ller desto starkare, eftersom vi �ger yttranden av marxismens grundare fr�n senare tid, vilka - som vi m�ste antaga - har f�rblivit ok�nda f�r Sternberg och Strachey, men som bevisar raka motsatsen till det som de p�st�r. T.ex. skrev Engels - medan Marx fortfarande levde och s�kerligen med hans gillande[480] - 14 �r efter Kapitalets publicerande, allts� 1881: "Fackf�reningarnas stora f�rtj�nst i kampen f�r att h�lla l�nerna uppe best�r i att de str�var efter att bevara och h�ja levnadsstandarden. Det finns i Londons East End m�nga f�rv�rvsgrenar vars arbete inte �r mindre kvalificerat och lika tungt som murarnas och deras hantlangares. Trots detta f�r de knappt h�lften av deras l�ner. Varf�r? Helt enkelt eftersom en m�ktig organisation s�tter den ena gruppen i st�nd att som norm f�r l�nerna uppr�tth�lla en f�rh�llandevis h�g levnadsstandard, under det att den andra gruppen, oorganiserad och vanm�ktig som den �r, inte bara m�ste foga sig i f�retagarnas ofr�nkomliga �vergrepp, utan �ven deras godtyckliga ... L�nelagen �r allts� inte av det slaget, att den skulle dra en or�rlig linje. Inom vissa gr�nser �r den ingalunda obeveklig. I alla tider (fr�nsett stora depressioner) finns det i varje f�rv�rvsgren ett visst spelrum, inom vilket l�neh�jden kan f�r�ndras som resultat av kampen mellan de motparter som brottas med varandra. L�nerna fastst�lls i vart fall genom k�psl�ende, och d�rvid har den som bjuder l�ngst och h�rdast motst�nd st�rst utsikt att f� mer �n det som tillkommer honom. F�rs�ker den enskilde arbetaren komma �verens med kapitalisten, s� blir han l�tt lurad, och �r p� n�d och on�d utl�mnad �t kapitalisten. Men om arbetarna i en hel produktionsgren bildar en m�ktig organisation och bland sig samlar en fond, f�r att bli i st�nd att i n�dfall bjuda f�retagarna spetsen och d�rigenom kunna s�tta sig i st�nd att tr�da mot f�retagarna som en makt; d� och f�rst d� har arbetarna m�jlighet att �tminstone erh�lla det lilla som i det nuvarande samh�llets ekonomiska struktur kan betecknas som en 'r�ttvis dagsl�n f�r ett r�ttvist dagsverke'."[481]
S� sade Engels 1881. Det var allts� bara konsekvent, n�r han 10 �r senare (1891) mot f�ljande sats i utkastet till Erfurt-programmet, "prolet�rernas antal och el�nde blir allt st�rre", inv�nde: "Arbetarnas organisation, deras st�ndigt v�xande motst�nd kommer m�jligen att s�tta upp en viss vall mot el�ndets tillv�xt. Men det som s�kert v�xer, �r existensens os�kerhet".[482] (En formulering som vi just i dag kan och m�ste gripa tillbaka p�. Ty i en del av den kapitalistiska v�rlden har faktiskt "en vall satts upp mot arbetarnas omedelbara, fysiska el�nde"[483].) En iakttagare, som ser allt i rosenr�tt, kunde kanske d�rav dra slutsatsen att bourgeoisin i de ledande kapitalistiska l�nderna f�rm�r - mots�gande kommunistiska Manifestet - "s�kra slavarna deras existens, till och med inom slaveriet", och att kapitalets herrav�lde d�rf�r var slutgiltigt s�krat. Men mildrandet, eller till och med avskaffandet av det fysiska el�ndet �r inte allt. Det som framf�rallt - och mer �n n�nsin - hotar till och med de mest framskridna kapitalistnationernas arbetarklass �r os�kerheten i deras existens - det faktum, att den m�ste hanka sig fram i skuggan av kriser och �nnu mer f�rh�rjande krig; och mot detta onda har i kapitalismen inte vuxit n�t botemedel ...
Hur �r det nu - kan Engels' anf�rda yttranden f�renas med n�got slags "utarmningsteori"? Visst inte. Inte heller d� man ville uppfatta dessa yttranden som ett rent "�tert�gsf�rsvar", som n�got slags sj�lvkritik, som marxismens grundare gjorde av sina tidigare �sikter. Ty i det fallet skulle det f�rbli of�rklarligt att det �verhuvudtaget skulle vara n�dv�ndigt att i dag g� till storms mot en teori, som f�rkastades av Engels redan 1881 ...
S� mycket om den s� kallade "utarmningsteorin". Vi ser att till och med fr�n den "filologiska" sidan m�ste denna teori f�rvisas till avdelningen vetenskapliga missf�rst�nd. Vad det h�r g�ller, �r naturligtvis inte hur ordet "el�nde" skall tolkas i Marx' verk, utan om den "utarmningsteori", som p�dyvlats Marx, g�r att f�rena med hans best�mning av arbetskraftens v�rde, hans polemik mot "den j�rnh�rda l�nelagen", hans utl�ggningar om reall�nens �kning med arbetets v�xande intensitet och produktivitet etc. etc.? Och h�r v�gar vi sannerligen p�st�: �ven om Marx i sj�lva verket n�gon g�ng hade st�llt upp en "utarmningsteori", s� m�ste den avb�jas - eftersom den mots�ger hans l�neteoris anda och inneh�ll.
Men det betyder inte att legenden om Marx' "utarmningsteori" skulle vara helt och h�llet gripen ur luften, att den skulle sakna varje reellt inneh�ll. Ty �ven vetenskapliga missf�rst�nd har sin logik, �r oftast knutna till n�gra verkliga fakta, som gav anledning till deras uppkomst. S� ocks� i detta fall. Det som verkligen f�rel�g (och som p� ett eller annat s�tt m�ste f�rga av sig �ven p� d�tidens teoretiska uppfattningar), var den europeiska arbetarklassens tillsynes tr�stl�sa l�ge under f�rra �rhundradets 40- till 60-tal. Framstegen var relativt ringa och skedde i en verklig snigelfart, arbetsmassornas faktiska el�nde var fortfarande s� enormt att alla d�tidens socialister, (och i synnerhet alla revolution�ra socialister) bed�mde utsikterna f�r en n�mnv�rd f�rb�ttring av arbetarklassens materiella l�ge under kapitalismen mycket pessimistiskt, och allts� lutade �t en "utarmnings"-prognos. �ven Marx stod naturligtvis i detta empiriska faktums trollkrets, och hans vetenskapliga storhet visar sig just i att han i sin ekonomiska teori i s� ringa utstr�ckning l�t leda sig d�rav! ... Men en sak kan man tillst� Marx-kritikerna: �ven Marx (och Engels) �verskattade ofta vikten av de faktorer som f�rs�mrade proletariatets l�ge, och tog d�rf�r endast med tvekan fasta p� m�jligheten att betydligt h�ja arbetarnas levnadsstandard, till och med n�r det g�llde de ledande kapitalistiska l�nderna. I denna mening kan de str�nga kritikerna (som i alla fall har f�rdelen att skriva n�stan hundra �r efter Marx och Engels) f�rebr� de b�da t�nkarna f�r "bristf�lligt f�rutseende". Men att detta inte har n�got med Marx' l�neteori som s�dan att g�ra, borde egentligen vara klart �ven f�r dem.
D�rmed vill vi naturligtvis inte s�ga, att det inte finns utarmningstendenser i den kapitalistiska verkligheten; det finns det mer �n nog - det g�ller bara att veta var man skall leta efter dem. S�dana tendenser kommer n�mligen i tv� sf�rer tydligt i dagen: f�r det f�rsta (tempor�rt) i alla kristider, och f�r det andra (permanent) i v�rldens s� kallade underutvecklade omr�den, till vilka vi inte bara m�ste r�kna Syd- och Centralamerika, Asien och Afrika, utan �ven de kapitalistiskt efterblivna l�nderna i Central- och V�steuropa (Grekland, Spanien, Portugal, delar av Italien).
Vad g�ller arbetarklassens utarmning i alla kristider, s� beh�ver man inte �dsla m�nga ord p� det. Inte ens v�rldens arbetararistokrati - den nordamerikanska arbetarklassen - g�r s�ker, vilket erfarenheterna av den tolv�riga ekonomiska krisen 1929-40 visar. (Till och med 1940 fanns det i F�renta Staterna fortfarande 10 miljoner arbetsl�sa!) Visserligen vill inte de borgerliga ekonomiska historikerna g�rna bli p�minda om detta, de f�redrar att h�lla fingrarna borta fr�n detta br�nnbara �mne ... Men inte bara det: inte ens den industriella reservarm�n existerar f�r dem, eftersom den inte finns i den officiella l�nestatistiken. Men redan Rosa Luxemburg skrev: "N�r man skildrar de kapitalistiska l�nef�rh�llandena, s� �r det helt felaktigt, att endast ta med de sysselsatta industriarbetarnas faktiskt betalda l�ner ... Hela reservarm�n av arbetsl�sa - fr�n de tillf�lligt icke-sysselsatta kvalificerade arbetarna ner till det djupaste armod och den officiella fattigdomen - ing�r i best�mningen av l�nef�rh�llandena som en likaber�ttigad faktor." Ty "de l�gsta skikten av de lite eller inte alls sysselsatta n�dlidande och utst�tta �r inte n�got avskum ... utan de �r genom alla reservarm�ns mellanled sammanbundna med det h�gsta och mest v�lbest�llda industriella arbetarskiktet genom levande inre band. Detta inre sammanhang visar sig sifferm�ssigt, genom att var g�ng aff�rerna g�r d�ligt v�xer dessa l�gre skikt i reservarm�n pl�tsligt, och krymper ihop i b�ttre tider; vidare genom att antalet som tar sin tillflykt till den offentliga fattigv�rden avtar relativt d� klasskampen utvecklas och den prolet�ra massans sj�lvk�nsla d�rigenom �kar." Och d�rf�r: "Levnadsf�rh�llandena f�r proletariatets djupaste skikt ... drivs av samma lagar f�r den kapitalistiska produktionen, dras upp och ner, och proletariatet bildar f�rst /bara/ tillsammans med breda skikt av lantarbetare liksom med sin arm� av arbetsl�sa och med alla skikt fr�n det �versta till det l�gsta ett organiskt helt, en social klass, i vars olika grader av n�d och tryck man kan omfatta den kapitalistiska l�nelagen i dess helhet."[484]
Men g�r man det, tar man h�nsyn till arbetarnas l�ge inte bara i prosperitets- utan ocks� i kristider och inte bara till de sysselsatta utan ocks� till de icke sysselsatta, s� kommer naturligtvis den bild som dras upp av de sk�nm�lande ekonomiska statistikerna att bli mycket m�rkare - d� kommer man inte heller att kunna f�rneka f�rekomsten av starka utarmningstendenser i dagens kapitalism.
�ven de s� kallade "underutvecklade omr�dena" leder oss till samma slutsatser. Det �r visserligen mycket vackert att F�renta staternas industriarbetare oftast �ger egna hus och bilar; men hur kommer det sig, att arbetarna i det n�rbel�gna Latinamerika inte alls har n�got s�dant, och oftast m�ste n�ja sig med om�nskligt l�ga l�ner? Hur kommer det sig, att den nordamerikanske arbetaren mycket ofta tj�nar tio g�nger s� mycket som sin klassbroder i Guatemala? Och �r det �verhuvudtaget meningsfullt att skriva l�rda avhandlingar om den s� kallade oavbrutna f�rb�ttringen av arbetarklassens l�ge under kapitalismen, om man d�rvid endast tar h�nsyn till levnadsstandarden i de h�gt och h�gst utvecklade kapitalistiska nationerna? - Ja, kommer man att s�ga, just dessa l�nder �r karakteristiska f�r kapitalismen, endast d�r kan man betrakta arbetarklassens l�ge som "normalt"; och om omr�den som Guatemala kommer att svinga sig upp till samma arbetsproduktivitet, s� kommer kapitalismens v�lsignelse i form av h�ga arbetsl�ner �ven arbetarna i detta omr�de tillgodo ... Men det som syssels�tter oss h�r, �r inte det som en g�ng skulle kunna h�nda, utan det som faktiskt �r - inte arbetarklassens l�ge vid ett dr�mt tusen�rsfirande av kapitalismen, utan i den verkliga kapitalistiska v�rld som existerar idag. Och f�r det andra, vem kan s�ga att just de nordamerikanska, australiensiska, engelska arbetarnas l�ge skulle vara "normalt", gentemot vilket den �vriga v�rldens arbetares l�ge �r "onormalt"? Utg�r inte den kapitalistiska v�rlden en helhet och m�ste inte s�v�l de h�gutvecklade (f�r det mesta h�rskande) nationerna som de underutvecklade (beh�rskade, utsugna) nationerna anses som dess best�ndsdelar? Och �r inte arbetarklassens h�ga levnadsstandard i de mest utvecklade l�nderna till stor del betingad just av att arbetarna i andra l�nder inte har en s�dan standard?
H�r m�ste vi gripa tillbaka p� Marx' l�ra om de h�gkapitalistiska nationernas exploatering av de kapitalistiskt underutvecklade (framf�rallt av jordbruksfolk). H�r avses inte kolonier eller halvkolonier i str�ng mening, utan l�nder, som visserligen kan vara politiskt "oberoende", men �nd� blir ekonomiskt utsugna av best�mda kapitalistiska makter. Och till och med i det fall d� de inte p�tvingas skadliga handelsf�rdrag, och inte (som t.ex. Guatemala) endast utg�r vissa utl�ndska aktiebolags herrav�lden. Med andra ord: Det g�ller h�r ett slags utsugning som inte beh�ver anv�nda n�gra politiska p�tryckningsmedel, utan som sker helt enkelt genom de ekonomiska lagar som finns i kapitalismen.
Men vilka lagar r�r det sig h�r om? Till att b�rja med om v�rdelagen. Vi vet att enligt v�rdelagen r�knas endast det arbete som samh�lleligt n�dv�ndigt arbete, som kr�vs "f�r att" framst�lla "ett bruksv�rde under f�religgande samh�lleligt normala produktionsbetingelser och med samh�llelig genomsnittsgrad av skicklighet och intensitet i arbetet".[485] Inom ett land utj�mnas skillnader i arbetets intensitet och produktivitet till en samh�llelig genomsnittsniv�. Men inte p� v�rldsmarknaden! D�r producerar inte bara "det intensivare nationella arbetet, j�mf�rt med det mindre intensiva ... p� samma tid mera v�rde, som uttrycker sig i mera pengar"; d�r modifieras v�rdelagen �nnu mer genom att p� v�rldsmarknaden r�knas det produktivare nationella arbetet �ven som intensivare, om inte konkurrensen tvingar den produktivare nationen att s�nka sina varors f�rs�ljningspris till deras v�rde."[486] Resultatet �r att mellan olika nationer �ger ett oj�mnt utbyte rum, s� att t.ex. "3 arbetsdagar i ett land utbyts mot en i ett annat ... Eller, som kvalificerat, komplicerat arbete inom ett land f�rh�ller sig till okvalificerat, enkelt arbete, s� kan olika l�nders arbetsdagar f�rh�lla sig till varandra. I detta fall utsuger det rikare landet det fattigare" (till och med om det fattigare vinner genom utbytet)[487], - "precis som den fabrikant, som begagnar en ny uppfinning innan den blivit allm�n ... utnyttjar /v�rdef�rmerar/ den specifika h�gre produktivkraften hos det av honom anv�nda arbetet som merarbete", och p� s� s�tt uppn�r extra vinster.[488] Bara med den skillnaden att h�r �r dessa extravinster inte av �verg�ende utan av varaktig natur. Det rikare landet f�rv�rvar p� detta s�tt r��mnen och produkter, som skulle bli mycket dyrare f�r det, om det skulle beh�va frambringa dem inom sitt eget omr�de, det befrias allts� fr�n alla nackdelar av det geografiska l�get etc.[18*] Men vilken enorm f�rlust detta oj�mna utbyte inneb�r f�r det fattigare landet, som p� detta s�tt st�ndigt m�ste sk�nka bort en del av sitt nationella arbete, beh�ver h�r inte belysas.
Henryk Grossmann tror f�r �vrigt att han kan anf�ra �nnu ett sk�l till att de underutvecklade[19*] nationerna i det internationella utbytet sugs ut av de h�gkapitalistiska, och detta sk�l �r olikheten i deras kapitals organiska sammans�ttning. I den m�n det finns en tendens i det internationella utbytet /Verkehr/ till att utj�mna profitkvoterna, "s�ljs varorna fr�n det kapitalistiskt h�gt utvecklade landet - allts� med en genomsnittligt h�gre organisk sammans�ttning av kapitalet - till produktionspriser, som st�ndigt �r h�gre �n varornas v�rden, under det att omv�nt varor fr�n l�nder med l�gre organisk sammans�ttning hos kapitalet vid fri konkurrens s�ljs till produktionspriser, vilka i regel m�ste vara l�gre �n deras v�rden ... P� detta s�tt sker p� v�rldsmarknaden inom cirkulationssf�ren �verf�ringar av det merv�rde som producerats i det kapitalistiskt mindre utvecklade landet, till det som �r h�gre kapitalistiskt utvecklat ..."[489] Det �r samma slutsats som ocks� Otto Bauer kom till i sin "Einf�hrung in die Volkswirtschaftslehre": "Det �r inte sant, att folken utbyter varor, f�r vars framst�llning lika mycket arbete �r n�dv�ndigt. I priserna finns ju ocks� bytesvinster och bytesf�rluster g�mda. L�nderna med utvecklad industri - det �r l�nder som uppn�r bytesvinster p� agrarl�ndernas bekostnad. Det vill s�ga, de utvecklade l�nderna berikar sig p� agrarl�ndernas bekostnad."[490]
Det �r klart, att de bytesvinster som de h�gkapitalistiska nationerna tillskansar sig i sitt utbyte med de underutvecklade l�nderna, till en del �ven kan anv�ndas f�r att g�ra vissa l�neeftergifter �t arbetarna i de h�gkapitalistiska nationerna. Det spelrum, "inom vilket l�neh�jden kan f�r�ndras som resultat av kampen mellan de motparter som brottas med varandra"[491] ut�kas d�rigenom - �ven bortsett fr�n att priserna p� de varor som importerats fr�n de underutvecklade l�nderna �r l�gre, vilket delvis �ven kan komma mottagarlandets arbetare tillgodo. Eller, som Otto Bauer kort och gott uttrycker det: "Arbetarna i de framskridna l�nderna har det b�ttre; varf�r �r det s�? De framskridna l�nderna uppn�r bytesvinster, de berikar sig p� de underutvecklades bekostnad."[492] D�rav f�r man naturligtvis inte dra slutsatsen att arbetarna i de h�gkapitalistiska l�nderna p� liv och d�d �r tvungna att g�ra gemensam front med sin egen kapitalistklass[493]; utan endast, att 1. levnadsstandardens h�jning - s�vitt den kommer ur denna k�lla - inte kan komma alla l�nders proletariat till del, utan tv�rtom grundar sig p� de underutvecklade l�ndernas l�gre standard; och att 2. denna �kning av levnadsstandarden i de ledande l�nderna endast kan vara s� l�nge v�rldens agrar- och koloniall�nder h�nger efter i sin ekonomiska utveckling. Men i dag ser man klarare �n n�gonsin, "att inget land vill f�rbli agrarland, eftersom det inte varaktigt vill l�ta sig utsugas av industrinationerna. Detta problem", avslutar Otto Bauer, "kommer kapitalismen inte att klara av. Agrarl�nderna kommer att uppge industrialiseringen f�rst d� de inte l�ngre utsugs. Men det kan inte uppn�s inom kapitalismen. Detta problem kan f�rst socialismen l�sa."[494]
Sedan vi s� har l�rt k�nna �ven medaljens fr�nsida, kan vi avsluta v�r unders�kning. Men en anm�rkning kan vara till�ten: Det kan s�kerligen inte vara sv�rt att p�visa den ytliga och i grov empirism ingjutna karakt�ren hos dagens vanliga Marx-kritik, s�dan den framg�r ur Sternbergs och Stracheys skrifter. Det �r dock (f�r att anv�nda ett fr�n Engels l�nat uttryck) "endast elevarbete". Mycket viktigare och intressantare �r naturligtvis studiet av Marx' l�neteori. Och d� hoppas vi ha visat, att det h�r r�r sig om en mycket konstrik och fint strukturerad tankebyggnad, som - trots det avsev�rda tidsavst�nd som skiljer oss fr�n dess tillkomst - �n i dag �r helt g�ngbar, och som ger analytiska verktyg av stor sk�rpa. Visserligen �r denna teori (som vi s�g vid betraktandet av l�ran om den "industriella reservarm�n") f�rknippad med vissa faror, som framf�r allt h�rr�r fr�n att man inte tillr�ckligt beaktat den metodologiska uppbyggnaden hos Marx' verk. Det r�r sig dock om brister, som inte r�r teorins grundval och inte alls st�r i v�gen f�r teorins fruktbara till�mpning och vidarebildning. Naturligtvis kan den som i nationalekonomin endast visar intresse f�r ytans framtr�delser och en g�ng f�r alla s�ker f�rdiga svar, inte tilltalas av Marx' strikt vetenskapliga och till hela sin karakt�r dialektiska l�neteori, men "t�nkande l�sare" (som Marx appellerade till i f�rordet till Kapitalet I[495]) m�ste studiet av l�neteorin fortfarande ge teoretisk njutning.
[1] Jfr kapitel 5, s. 115ff.
[2] Inv�ndningen framf�rdes redan av Tugan-Baranowsky.
[3] F Oppenheimer, Wert und Kapitalprofit, s. 176ff.
[4] R Schlesinger; Marx, His Time and Ours, 1950, s. 96f.
[5] Grundrisse, s. 903f.
[6] Theorien III, s. 69. - Just detta st�lle avser Schlesinger (a.a., s. 119), d� han pratar om Marx' "ih�rdiga f�rs�k att, i ett stadium, d� varor utbyts till produktionspriser, �t 'v�rde' spara en inneb�rd som inte kan uppr�tth�llas utom med tautologier". (Den verkliga meningen i Marx' text f�rblev dold f�r honom.)
[7] Theorien III, s. 68.
[8] Grunddragen 43 (korr) /ty 74.
[9] A.a., s. 904.
[10] Till kritiken, s. 52 /ty 44f.
[11] Kapitalet III, s. 293 /ty 336.
[12] Kapitalet II, 33 /ty 39 och 128 /ty 141. - Jfr Theorien III, s. 307: "... att f�rst p� kapitalets grundval varuproduktionen, eller produktens produktion som vara blir omfattande och griper tag i produktens v�sen".
[13] Kapitalet I, s. 516/ty 613. - Jfr a.a. II, s. 108 (korr) /Sa 87 /ty 119f: "Den kapitalistiska produktionen �r verkligen varuproduktion som produktionens allm�nna form, men den �r det endast och blir det st�ndigt allt mer i sin utveckling, eftersom arbetet h�r sj�lvt upptr�der som vara, eftersom arbetaren s�ljer arbetet, d.v.s. funktionen av sin arbetskraft ..."
[14] Grundrisse 22 och 26f, Grunddragen 31 och 36f, Till kritiken, s. 251 och 257f (korr enligt b�da).
[15] A.a. 22-24, Grunddragen 32-34, Till kritiken 252-254.
[16] Jfr Kapitalet I, 52 (korr) /ty 74: "V�rdeuttryckets hemlighet, alla arbetens likhet och lika giltighet, emedan och i den m�n de �r m�nskligt arbete �verhuvud, kan inte uttydas, f�rr�n den m�nskliga j�mlikhetens begrepp redan �ger en folkf�rdoms fasthet. Men detta �r f�rst m�jligt i ett samh�lle, d�r varuformen �r arbetsproduktens allm�nna form och m�nniskornas f�rh�llande till varandra som varuinnehavare /Warenbesitzer/ allts� �r det r�dande samh�lleliga f�rh�llandet."
[17] Grunddragen, s. 35 (korr) /ty 24. /Ocks� i Till kritiken, s. 256./
[18] Kapitalet III, s. 159 (korr) /Sa 148 /ty 186.
[19] Jfr 4. kapitlet i det tidigare anf�rda arbetet av den ryske nationalekonomen Rubin om Marx' v�rdeteori.
[20] Vad betr�ffar detta f�rh�llande, s� kan inte ens Marx-kritikerna f�rneka, att det viktigaste av alla utbyten - arbetskraftens k�p och f�rs�ljning - i f�rsta hand r�ttar sig efter v�rdelagen, allts� efter den f�rsta "modellen", trots den av Marx sj�lv framh�vda modifikationen (Se Kapitalet III, s. 145f (korr) /Sa 132f /ty 170f).
[21] Grundrisse, s. 532.
[22] Hela "kapitlet om kapitalet" var (som vi kan se av den redaktionella anm�rkningen p� sid. 150 i Grundrisse) "till att b�rja med betecknat som 'Kapitlet om pengar som kapital'", och det �r d�rf�r obegripligt att utgivarna av verket anv�nder denna ursprungliga titel som inneh�llsf�rteckning f�r sid. 151-162 som �r �gnade unders�kningen av "Appropriationslagen". Sovjetekonomen Leontiev tar denna felaktiga inneh�llsbeteckning p� fullt allvar och bem�dar sig att p�visa f�r sina l�sare, att trots att inneh�llet p� sidorna 151-162 "vid f�rsta p�seendet ... inte tycks motsvara den av Marx givna titeln", s� handlar det i verkligheten �nd� bara om en "skenbar mots�gelse". (O perwonatschalom nabroske 'Kapitala' Marksa, s. 27.)
[23] S� betecknas denna i dubbel tappning f�religgande unders�kning (s. 151-162 och 901-918) i Index zu den 7 Heften (s. 858 i Grundrisse).
[24] Jfr Kapitalet I, s. 74f och 150-152/ty 99f och 189-191.
[25] Grundrisse s. 902f.
[26] A.a. 904.
[27] Rosdolsky har �ndrat Grundrisses 'das' till 'die'.
[28] Grunddragen, s. 58/ty 155 och s. 60 (korr.)/ty 155-157.
[29] A.a. 56 (korr)/ty 153.
[30] A.a. 57 (korr)/ty 154.
[31] A.a. 56/ty 153.
[32] Grundrisses "ein notwendiges fact" har ersatts med "eine notwendige Tatsache"
[33] Grunddragen 58f/ty 155, Grundrisse 911f. - Texten forts�tter: "Det gemenskapliga intresse, som framtr�der som totalbytesaktens inneh�ll, �r visserligen som faktum i b�da sidornas medvetande, men som s�dant �r det inte motiv, utan existerar s� att s�ga endast bakom ryggen p� de i sig reflekterade intressena hos enskilda ... Individen kan p� sin h�jd f� tr�st ur medvetandet, att tillfredsst�llandet av hans mest h�nsynsl�sa enskilda intresse just �r f�rverkligande av den upph�vda mots�ttningen, av det allm�nna samh�lleliga intresset ... Det allm�nna intresset �r just allm�nheten /die Allgemeinheit/ av sj�lviska intressen."
[34] Grunddragen, s. 43f (korr.)/ty 74.
[35] Kapitalet I s. 113/ty 146.
[36] Grunddragen 61 (korr.)/ty 158.
[37] Tyskans 'Industrie' betyder ocks� flit, jfr engelska 'industrious'.)
[38] Grunddragen 61f (korr)/ty 158, och Grundrisse, s. 915.
[39] Kapitalet I, 152(korr.)/ty 189.
[40] "... man ser inte att redan i den enkla best�mningen av bytesv�rdet och pengarna ligger mots�ttningen mellan arbetsl�n och kapital latent." (Grunddragen s. 63/ty 159.)
[41] Grunddragen 62f (korr.)/ty 159f.
[42] Grundrisse 907-909.
[43] A.a. 905.
[44] Ett begrepp som tagits fr�n Hegel.
[45] S� har samh�llelig arbetsdelning - och ofta i r�tt s� utvecklad gestalt - �ven funnits i de ursprungliga kommunistiska samf�lligheterna, utan att d�rf�r de produkter som tillverkats av dem, antagit varuform. Lika riktigt som det allts� �r, "att privatutbyte f�ruts�tter arbetsdelning, lika felaktigt �r det att arbetsdelning f�ruts�tter privatutbyte." (Till kritiken, s. 53/ty 45.)
[46] Grundrisse 906.
[47] A.a. 907.
[48] A.a. 915f. "Detta har ocks� visat sig i historien. Denna sorts j�mlikhet och frihet �r raka motsatsen till den antika friheten och j�mlikheten, som inte hade det utvecklade bytesv�rdet som sin grund utan som tv�rtom gick under vid dettas utveckling." (Grunddragen s. 60 (korr.)/ty 156.)
[49] Jfr skissen "Bastiat und Carey" i Grundrisse, s. 843-848.
[50] Jfr Kapitalet I, s. 74/ty 99f, not 38.
[51] Grunddragen 63 (korr)/ty 160, /felciterat i tyska upplagan/.
[52] Grundrisse 904.
[53] A.a. 148.
[54] "I det anhopade arbetet ligger ocks� redan n�got som kommits �t p� bakv�gar, d� det i begreppsbest�mningen endast skulle vara f�rem�lsgjort arbete, i vilket visserligen ett best�mt kvantum arbete �r anhopat. Det anhopade arbete omfattar dock redan en m�ngd av s�dana f�rem�l i vilka arbete �r realiserat." (Grundrisse, s. 170.)
[55] Grunddragen 65f (korr)/ty 168ff. - Jfr det v�lk�nda st�llet ur "L�narbete och Kapital" (1847), s. 31 o 32f /ty MEW 6 s. 407f: "Anhopat arbete, som tj�nar som medel f�r ny produktion, �r kapital. S� s�ger ekonomerna. Vad �r en negerslav? En m�nniska av den svarta rasen. Den ena f�rklaringen s�ger lika mycket som den andra. En neger �r en neger. F�rst under best�mda f�rh�llanden blir han till slav. En bomullsspinnmaskin �r en maskin att spinna bomull med. Blott under best�mda f�rh�llanden blir den till kapital. Om den ryckes ut ur dessa f�rh�llanden �r den lika lite kapital som guld i och f�r sig �r pengar eller sockret sockerpriset." Och vidare: "Ocks� kapitalet �r ett samh�lleligt produktionsf�rh�llande. Det �r ett borgerligt produktionsf�rh�llande, ett produktionsf�rh�llande i det borgerliga samh�llet. Har inte existensmedlen, arbetsverktygen, r�varorna av vilka kapitalet best�r, frambragts och anhopats under givna samh�lleliga betingelser, under best�mda samh�lleliga f�rh�llanden? Anv�nds de inte under givna samh�lleliga betingelser, under best�mda samh�lleliga f�rh�llanden till ny produktion? Och �r det inte just denna best�mda samh�lleliga karakt�r som g�r kapital av dessa produkter, som anv�ndes till ny produktion?"
[56] Jfr fotnot 8, s. 113.
[57] Grunddragen s. 67 (korr)/ty 169.
[58] Grundrisse s. 162f.
[59] L�narbete och Kapital, s. 33 /ty MEW 6, s. 408.
[60] Grunddragen 67/ty 170. - P� ett annat st�lle i Rohentwurf kan vi l�sa: "F�r herrar ekonomer blir det f�rbannat sv�rt att p� teoretisk v�g komma fr�n v�rdets sj�lvbevarelse i kapitalet till dess m�ngfaldigande; n�mligen detta" (redan fattat)" i dess grundbest�mning, inte bara som biomst�ndighet /Akzidens/ eller bara som resultat ... Visserligen f�rs�ker ekonomerna inf�ra denna grundbest�mning i kapitalets f�rh�llande som n�got v�sentligt, men n�r det inte sker i den brutala formen, att kapitalet best�ms som det som ger profit, varvid kapitalets f�rmering �r satt - som en s�rskild ekonomisk form - redan i profiten, s� sker det bara svagt och f�rstulet ... Deras svammel att ingen vill anv�nda sitt kapital utan att tj�na p� det, utmynnar antingen i f�nigheten, att de sn�lla kapitalisterna f�rblir kapitalister �ven om de inte anv�nder sitt kapital eller ocks� i det snusf�rnuftiga p�st�endet att vinstgivande anv�ndning ligger i kapitalets begrepp. N�v�l. Det skulle i s� fall ha bevisats." (A.a., s. 72 (korr) /ty 182.)
[61] Grundrisse, s. 925. - "Cirkulationen betraktad i sig sj�lv �r f�rmedlingen av f�rutsatta extremer. Men den s�tter inte dessa poler. Som f�rmedlingens helhet, som total process sj�lv, m�ste cirkulationen d�rf�r vara f�rmedlad. Dess omedelbara vara �r d�rf�r rent sken. Cirkulationen �r ett fenomen av en process som p�g�r bakom dess rygg." (A.a. 920.)
[62] A.a. s. 166 och 920.
[63] A.a. s. 925.
[64] "Pengarna som kapital �r en best�mning hos pengarna, som g�r ut�ver deras enkla best�mning som pengar. Det kan betraktas som en h�gre realisation; liksom man kan s�ga att apan �r vidareutvecklad i m�nniskan. Emellertid har d� den l�gre formen satts som �vergripande subjekt �ver den h�gre", vilket skulle vara felaktigt. "I varje fall �r pengarna som kapital skilda fr�n pengarna som pengar. Den nya best�mningen m�ste jag utveckla." (A.a. 162.) - Jfr Kapitalet I, 4. kapitlet, s. 127 /ty 161, d�r det ocks� talas om kategorin "pengarna som kapital".
[65] Jfr kapitel 8 i detta arbete.
[66] Grundrisse s. 929 och 935.
[67] A.a. 929 och 174.
[68] A.a. 929 och 935.
[69] A.a. 930.
[70] Jfr Kapitalet I, s. 143 (korr) /ty 180: "Kapitalet kan allts� inte framspringa ur cirkulationen, och kan lika lite inte framspringa ur cirkulationen. Det m�ste samtidigt framspringa ur den och inte g�ra det."
[71] Grundrisse, s. 936.
[72] /Beisichbleiben/, �terigen en genklang av Hegels terminologi.
[73] "Kapitalet, representerande rikedomens allm�nna form, pengarna, �r driften utan m�tt och skranka, att g� ut�ver sin skranka. Varje gr�ns �r och m�ste vara en skranka f�r det. Annars skulle det upph�ra att vara kapital - att vara pengar som producerar sig sj�lv. S� snart det inte l�ngre k�nde en best�md gr�ns som skranka, utan behagligt fann sig i att ha den som gr�ns, s� hade det sj�lvt sjunkit ned fr�n bytesv�rde till bruksv�rde, fr�n rikedomens allm�nna form till en best�md substantiell tillvaro /Bestehn/ av densamma ... Merv�rdets kvantitativa gr�ns framtr�der f�r kapitalet endast som en naturskranka, som en n�dv�ndighet, som det st�ndigt f�rs�ker att �vervinna och g� ut�ver". (A.a., s. 240.) - Skiljandet mellan begreppen "gr�ns" och "skranka" kommer fr�n Hegel. (Se Wissenschaft der Logik, I, s. 110f.)
[74] Detta �r inte m�jligt i den enkla varucirkulationen: "Det i varan existerande bruksv�rdet f�rsvinner (f�r varans �gare), d� dess pris realiseras i pengar; det i pengar fixerade bytesv�rdet f�rsvinner (f�r pengarnas �gare), d� det realiserar sig som bruksv�rde i varan ... Genom utbytets enkla akt kan det ena endast g� f�rlorat i sin best�mning gentemot det andra, d� det realiserar sig i detta. Inget kan vidmakth�lla sig i den ena best�mningen, genom att �verg� till den andra." (Grundrisse, s. 919f.)
[75] A.a., s. 932f.
[76] "Det aktiva v�rdet �r endast merv�rdes�ttande v�rde." (A.a., s. 936.
[77] A.a., s. 941
[78] Grunddragen, s. 73/ty 183 och Grundrisse 942.
[79] I Rohentwurf anv�nds genomg�ende i st�llet f�r det senare "Arbeitskraft" uttrycket "Arbeitsverm�gen".
[80] A.a., s. 942, 943 och 944.
[81] A.a., s. 185. - Som "icke-kapital, som kapitalets motsatta form �r arbetet: 1) ... icke-r��mne, icke-arbetsinstrument, icke-r�material: arbetet skilt fr�n alla arbetsmedel och arbetsf�rem�l, fr�n hela sin objektivitet ... dess rent subjektiva existens" ... men 2) �r arbetet i denna best�mning "v�rdets levande k�lla" (f�r kapitalisten), och d�rmed "rikedomens allm�nna m�jlighet", "som s�dan bekr�ftas i handlandet /Aktion/. B�da satserna "betingar varandra och f�ljer av arbetets v�sen, liksom arbetet f�ruts�ttes av kapitalet som dess motsats, som kapitalets motsatta tillvaro /Dasein/ ... och liksom arbetet � sin sidas f�ruts�tter kapitalet". (Grunddragen 90f (korr.) /ty 203.) - Vi var h�r tvungna att inskr�nka oss till en sammanfattning - dock mycket torftig - av denna viktiga, men �ven sv�rf�rst�eliga sida i Rohentwurf.
[82] Kapitalet I, s. 144ff/ty 181ff.
[83] Grundrisse s. 952.
[84] A.a., s. 945. - Jfr Kapitalet I, s. 145f/ty 183.
[85] Grundrisse, s. 945f.
[86] A.a., s. 922f.
[87] A.a., s. 946.
[88] A.a., s. 185f. (Jfr kapitel 3, s. 93f.
[89] Marx tillfogar: "Detta inkr�ktar inte p� det enkla utbytesf�rh�llandet ... Som bruksv�rde realiseras arbetsf�rm�gan endast i arbetets verksamhet, men p� samma s�tt", som bruksv�rdet hos en flaska vin "f�rst realiseras, d� vinet dricks. Arbetet sj�lvt h�r lika lite till den enkla cirkulationsprocessen, som drickandet". (Grundrisse, s. 946.)
[90] Rosdolsky har ersatt Grundrisses "exactly" med "gerade".
[91] Rosdolsky har ersatt Grundrisses "by misuse" med "Missbrauch".
[92] A.a., s. 186.
[93] A.a., s. 938. - "I Kapitalet s�tts v�rdets of�rg�nglighet ... genom att det visserligen inkarnerar /f�rkroppsligar/ sig i de f�rg�ngliga varorna, antar deras gestalt, men ocks� st�ndigt v�xlar gestalt. Kapitalet v�xlar mellan sin eviga gestalt i pengar och sin f�rg�ngliga gestalt i varorna; of�rg�ngligheten s�tts som det enda som den kan vara, f�rg�nglighet, som f�rg�r - process - liv. Men denna f�rm�ga vidmakth�ller kapitalet endast genom att det som en vampyr st�ndigt insuger det levande arbetet som sin sj�l." (A.a., s. 539.) - Jfr Kapitalet I, s. 199f (korr)/ty 247: "Kapitalet �r avlidet arbete. Liksom vampyren kan det endast upplivas genom att insuga levande arbete och det lever desto intensivare, ju mera det insuger."
[94] Grundrisse, s. 937.
[95] A.a., s. 166f. - H�r tycks det vid f�rsta �gonkastet handla om en rent hegeliansk konstruktion, d� "tillbakag�endet i /till grunden/" /das Zur�ckgehen in den Grund/ h�r till de v�sentligaste best�mningarna i den hegelianska dialektiken. (Jfr anm�rkning 109 p� s. 47) Men hur realistiskt Marx uppfattade detta "tillbakag�ende" kan man se av f�ljande st�lle i Rohentwurf: "S� var cirkulationen", d.v.s. den enkla varucirkulationen, "... f�rutsatt[4*] en produktion, som k�nde till bytesv�rdet endast i �verfl�dets form, som �verskott �ver bruksv�rdet; men cirkulationen gick tillbaks i en produktion, som endast �gde rum med avseende p� cirkulationen, gick tillbaks i den produktion, som satte bytesv�rdet som sitt omedelbara objekt. Det �r ett exempel p� den enkla cirkulationens historiska �terg�ng i kapitalet, bytesv�rdet som den form, som beh�rskar produktionen." (A.a., s. 922)
[96] Grunddragen, s. 80/ty 193.
S�ljer arbetaren sin arbetskraft, l�ser vi i Kapitalet I, "en g�ng f�r alla, s� s�ljer han sig sj�lv, f�rvandlar sig fr�n en fri man till en slav, fr�n en varu�gare till en vara". (Kapitalet I, s. 145/ty 182.)
[97] "I st�llet f�r att bli f�rundrade �ver detta", s�ger Marx vidare, "och tillskriva kapitalet den stora f�rtj�nsten f�r att arbetaren �verhuvud lever, allts� dagligen kan upprepa best�mda livsprocesser ... skulle den borgerliga ekonomins sk�nm�lande sykofanter rikta sin uppm�rksamhet p� att arbetaren efter st�ndigt upprepat arbete alltid bara ha sj�lva sitt levande, omedelbara arbete att byta med." (Grunddragen 88/ty 199)
[98] Grundrisses "say" har �versatts till "sage".
[99] A.a., s. 88f/ty 201.
[100] A.a., s. 147f (korr.)/ty 368.
[101] A.a., s. 87/ty 200.
[102] Jfr Kapitalet I, s. 504 (korr)/ty 598f: "Fr�n samh�llelig synpunkt �r allts� arbetarklassen ... ett tillbeh�r till kapitalet i lika h�g grad som det d�da arbetsmedlet ... Den romerske slaven var f�ngslad med kedjor, medan l�narbetaren med osynliga tr�dar �r bunden vid sin �gare. Skenet av hans oavh�ngighet uppr�tth�lls s�v�l genom st�ndigt byte av den individuelle l�neherren /arbetsk�paren/, som genom kontraktets r�ttsfiktion."
[103] Grunddragen s. 147 (korr.)/ty 368.
[104] Marx anf�r h�r som exempel teaterdirekt�rer som "k�per s�ngerskor f�r en s�song, inte f�r att l�ta dem sjunga, utan bara f�r att de inte skall sjunga p� en konkurrentteater".
[106] Grunddragen s. 79f (korr)/ty 193.
[107] A.a., s. 80 (korr) och 147f/ty 193 o. 368f. (Jfr Theorien, III, s. 110.)
[108] Grunddragen 102/ty 213.
[109] A.a., s. 102/ty 214.
[110] A.a., s. 80 (korr.)/ty 193f. (Mera utf�rligt om Marx' l�neteori i Appendix till detta avsnitt.)
[111] Grundrisse 194f, 368f och 566.
[112] Just d�rigenom, forts�tter Marx, blir det m�jligt "f�r arbetaren att ta del av h�gre och �ven andliga ting, agitation f�r hans intressen, att h�lla sig med tidningar, h�ra f�rel�sningar, uppfostra barn, utveckla sin smak o.s.v., allts� hans enda andel av civilisationen, som skiljer honom fr�n slaven ..." (Grunddragen 85 (korr.)/ty 197f.)
[113] I Grundrisse "ausgeschlossen", hos Rosdolsky "begrenzt".
[114] A.a., 81/ty 194. - Det faktum, att kretsen f�r deras behovstillfredsst�llelse /Gen�sse/ endast �r kvantitativt begr�nsad, - tillfogar Marx - f�rl�nar de moderna arbetarna "�ven som konsumenter ... en helt annan tyngd /Wichtigkeit/ ... �n den, som arbetarna t.ex. i antiken, eller medeltiden, eller i Asien har och hade" (a.a., 81 (korr.)/ty 194).
[115] A.a., 82 (korr.)/ty 195. (Som l�saren ser, f�r Marx aldrig f�r sig att inskr�nka arbetskraftens v�rde till dess fysiska "existensminimum"!)
[116] A.a., s. 82f (korr.)/ty 195f. (I f�ljande mening s�ger Marx: "Illusionen att kapitalisterna faktiskt 'f�rsakade' - och just d�rigenom blev kapitalister (ett krav och en f�rest�llning som �ver huvud bara hade en mening l�ngt tidigare, n�r kapitalet utvecklades /utbildade sig/ ur feodala o.s.v. f�rh�llanden) - har �vergivits av alla tillr�kneliga moderna ekonomer." - H�r var Kapitalets f�rfattare sannerligen alltf�r optimistisk.)
[117] A.a., s. 83f (korr.)/ty 196f. /�vers�ttning enligt Liedman, d�r dock en sats "fallit bort" p� s. 83./
[118] Grundrisses "short time" har �versatts till Kurzarbeit /t.ex. tredagarsvecka/.
[119] A.a., s. 84f (korr.)/ty 196-198. - F�r �vrigt, tillfogar Marx, "vill varje kapitalist visserligen att hans arbetare skall spara - men bara hans, eftersom det �r de som st�r i relation till honom som arbetare; d�remot inte den �vriga arbetarv�rlden, ty den st�r i konsumentf�rh�llande till honom. Trots alla 'fromma' tales�tt s�ker han med alla medel att sporra den till konsumtion, ge sina varor nya lockelser, p�dyvla dessa arbetare nya behov o.s.v. Det �r just denna sida av f�rh�llandet mellan kapital och arbete som �r ett v�sentligt civilisationsmoment varp� kapitalismens historiska ber�ttigande men ocks� dess nuvarande makt beror." (A.a., s. 85/ty 198.)
Jfr Marx' uppsats Arbeitslohn (1847): "�ndam�let - �tminstone sparbankernas strikt ekonomiska syfte -skall vara: att arbetarna genom sin egen f�rsiktighet och klokhet utj�mnar den goda arbetstiden med den d�liga, och d�rf�r f�rdelar sin arbetsl�n i den cykel som den industriella r�relsen genoml�per p� s� vis, att de verkligen aldrig ger ut mer �n arbetsl�nens minimum, det som �r oundvikligt f�r att leva. - Men vi har sett, att arbetsl�nens sv�ngningar inte bara just revolutionerar arbetaren, utan att han utan det tillf�lliga /momentane/ stigandet �ver arbetsl�nens minimum, skulle vara utest�ngd fr�n produktionens, fr�n den offentliga rikedomens, fr�n civilisationens alla framsteg, allts� /skulle vara/ utest�ngd fr�n all m�jlighet till emancipation. S� skall han f�rvandla sig sj�lv till en borgerlig r�knemaskin, s�tta gnidenheten i system och ge uselheten en station�r, konservativ karakt�r." (MEW 6, s. 545.)
[120] Grunddragen, s. 85 och 90 (korr.)/ty 198 och 202f.
[121] A.a., 86f (korr.)/ty 199.
[122] A.a., 103/ty 214 o. 215.
[123] �ven de borgerliga ekonomerna tillst�r detta, genom att de betraktar arbetsl�nen, "sal�ren", som icke produktiv. "Att vara produktiv betyder naturligtvis hos dem att kunna producera rikedom. Eftersom l�nen �r produkten av utbytet mellan arbetare och kapital - och den enda produkt som �r satt i sj�lva detta utbyte - tillst�r de, att arbetaren i detta utbyte varken producerar n�gon rikedom f�r kapitalisten eller f�r arbetaren sj�lv. Ty f�r kapitalisten inneb�r utbetalningen av pengar f�r ett bruksv�rde (och sj�lva betalningen �r kapitalets enda funktion i detta f�rh�llande) att rikedom uppges i st�llet f�r att skapas, varf�r han f�rs�ker betala s� lite som m�jligt. Inte heller producerar arbetaren /i detta utbyte/ n�gon rikedom f�r sig sj�lv, ty f�r honom skapar l�nen bara livsmedel, tillfredsst�llelse av individuella behov, mer eller mindre - men aldrig rikedomens allm�nna form, aldrig rikedom. Det kan den heller aldrig, eftersom inneh�llet i den vara som arbetaren s�ljer p� intet s�tt st�ller den �ver cirkulationens allm�nna lagar; han kastar in ett v�rde i cirkulationen, f�r en ekvivalent medelst pengarna, f�r att skaffa sig ett annat bruksv�rde, som han f�rt�r. En s�dan operation kan naturligtvis aldrig g�ra n�gon rikare, utan vid processens slut m�ste arbetaren vara tillbaka p� den fl�ck d�r han befann sig fr�n b�rjan." (A.a. 89 (korr.)/ty 201f.)
[124] A.a., 102f (korr.)/ty 214.
[125] "... i det skr�m�ssiga, hantverksm�ssiga arbetet, d�r sj�lva kapitalet fortfarande har en inskr�nkt /bornerad/ form och �nnu �r helt f�rs�nkt i en best�md substans, allts� �nnu inte �r kapital som s�dant, framtr�der ocks� arbetet som f�rs�nkt i sin s�rskilda best�mdhet, inte i den totalitet och abstraktion, som det arbete har, som st�r gentemot kapitalet". (A.a., 91f (korr.)/ty 204.)
[126] A.a., s. 91f. (korr.)/ty 204f.
[127] A.a., 104 (korr.) och 102 (korr.)/ty 215 o. 213.
[128] Se Grundrisse s. 205-224 och 227-232.
[129] Grunddragen, s. 92f (korr)/ty 205.
[130] A.a. s. 93f (korr)/ty 206. /Marx har Beziehung i st�llet f�r Bestimmung./
[131] Kapitalet I, s. 163(oigenk�nnligt)/ty 204.
[132] I den meningen, att h�r f�rsvinner skillnaden mellan produktionsprocessens subjektiva och objektiva faktorer.
[133] Grunddragen, s. 96 (korr.)/ty 208.
[134] A.a., s. 97f (korr.)/ty 209. - Jfr Kapitalet I, s. 158 (korr.)/ty 107: Om produktionsmedlen i arbetsprocessen g�r sin karakt�r av produkter av tidigare arbete g�llande, s� �r det genom sina brister. En kniv som inte sk�r, garn som st�ndigt brister o.s.v., p�minner livligt om smedm�stare A och garntillverkare E. I den lyckade produkten �r f�rmedlingen av dess bruksegenskaper genom f�rflutet arbete uppl�st.
[135] Se s. 200f nedan.
[136] Grunddragen, s. 98f (korr.)/ty 210.
[137] A.a., s. 99f(korr.)/ty 211f.
[138] �ven i Rohentwurf talas fortfarande ofta om "arbetets v�rde" (ist�llet f�r om arbetsf�rm�gans v�rde).
[139] Grundrisse s. 219.
[140] H�r avses med produktionspris detsamma, som Marx i Kapitalet III betecknade som "kostnadspris" /"Kostpreis"/.
[141] Grundrisse, s. 220.
[142] A.a., 221. - Visserligen, "f�rutom den enkla numeriska delningen och samadderingen tillkommer i produktionsprocessen formelementet till v�rdet ..., att dess element nu upptr�der som produktionskostnader, d.v.s. just att produktionsprocessens element inte fasth�lls i deras �mnesm�ssiga best�mdhet, utan som v�rden ..." (a.a., s. 222f.)
[143] A.a., s. 221f.
[144] "Men kapitalisten", s�ger de apologetiska ekonomerna, "betalas f�r sitt arbete att kasta in de 100 dalerna i produktionsprocessen, i st�llet f�r att �ta upp dem. Men med vad skall han f� betalt? Och tycks hans arbete inte helt och h�llet onyttigt, eftersom kapitalet innefattar arbetsl�nen, d.v.s. eftersom arbetarna kunde leva genom enkel reproduktion av produktionskostnaderna, n�got som kapitalisten inte kan? Han upptr�dde allts� bland faux frais de production /produktionens falska kostnader/. Vad �n hans f�rtj�nst m� vara, m�jlig skulle reproduktionen vara" �ven "utan honom ..." F�r det f�rsta, eftersom arbetarna i detta fall inte alls beh�vde honom, f�r att vara verksamma i produktionen; "och f�r det andra skulle det inte finnas n�gon fond, ur vilken hans f�rtj�nst skulle betalas, eftersom varans pris = produktionskostnaderna. Men skulle hans arbete uppfattas som s�rskilt, bredvid och utanf�r arbetarnas arbete", allts� som uppsyningsarbete, "s� skulle han, liksom arbetarna, f� en best�md arbetsl�n, skulle allts� falla inom deras kategori och skulle ingalunda f�rh�lla sig som kapitalist till arbetet, han skulle heller aldrig berika sig, utan endast f� ett bytesv�rde, som han beh�vde konsumera genom cirkulationen. Kapitalets tillvaro gentemot arbetet kr�ver, att det f�r sig varande kapitalet, kapitalisten, kan finnas till som icke-arbetare, kan leva." (A.a., s. 223f.)
[145] A.a., s. 223f.
[146] A.a., s. 222. - Jfr Theorien III, s. 74ff.
[147] Se Kapitalet I, s. 137-142 /ty 173-178.
[148] "F�r att r�ttf�rdiga kapitalet, f�r att apologisera det", anm�rker Marx vid detta tillf�lle, s� f�rklarar ekonomerna kapitalet "just genom en process som g�r dess tillvaro om�jlig. F�r att demonstrera det, demonstrera de bort det. Du betalar mig f�r mitt arbete, byter det mot dess egen produkt, och du drar fr�n mig av v�rdet p� det r��mne och material, som du har levererat till mig. Det vill s�ga, vi �r Associ�s /kompanjoner/, som f�r in olika element i produktionsprocessen och utbyter dem till deras v�rde. Allts�, produkten f�rvandlas till pengar, och pengarna delas s�, att du, kapitalist, erh�ller priset av ditt r��mne och instrument, jag, arbetare, erh�ller det pris som arbetet har tillfogat dem. Nyttan f�r dig �r att du nu innehar r��mne och instrument i en konsumabel (cirkulerbar) form, och f�r mig att mitt arbete har blivit till pengar /verwertet/. Men du skulle emellertid snart hamna i det l�get, att du i pengarnas form �tit upp ditt kapital, medan jag som arbetare snart skulle komma i besittning av b�da." (Grundrisse 228.)
[149] Grundrisse, s. 222 /profit, vinst genom avyttring/.
[150] A.a., s. 224.
[151] A.a., s. 222.
[152] Grunddragen, s. 108f/ty 230, och Grundrisse s. 228.
[153] Terminologin kommer fr�n Hegel.
[154] Grunddragen 99 (korr.)/ty 210f. - Det anf�rda stycket �r riktat mot Bray, Gray, Proudhon m.fl. Det tr�ffar dock dagens anh�ngare av teorin om "statskapitalismen" lika bra. �ven de gl�mmer, att i kapitalets begrepp �r kapitalisten innefattad, och att en "kapitalism" utan kapitalistklassen utg�r en contradictio in adjecto /sj�lvmots�gelse/.
[155] Se Kapitalet I, s. 153-171 /ty 192-213.
[156] "Vad som h�r omedelbart s�ljes �r inte en vara i vilken arbetet redan har realiserats, utan sj�lva bruket av arbetsf�rm�gan, s�ledes faktiskt sj�lva arbetet, eftersom arbetsf�rm�gans use /bruk/ �r dess action /verksamhet/ - d.v.s. arbete. Det �r s�ledes inte genom varuutbyte f�rmedlat utbyte av arbete." (Teorier I, s. 202 (korr.)/ty 373.)
[157] Dessa 10 daler f�rest�ller h�r naturligtvis endast den del av arbetsinstrumentet som helt har f�rbrukats under en produktionsperiod.
[158] Grundrisse 259f. - Exemplet �r visserligen mindre passande, d� en f�retagare, som endast anst�ller en enda arbetare inte kan g�lla som kapitalist. Men i detta sammanhang h�nger det inte p� det.
[159] "S�dana inv�ndningar", s�ger Marx, "har i massor gjorts mot Ricardo; han skulle endast betrakta profit och l�n som best�ndsdelar av produktionskostnaderna, inte maskineriet och materialet." (A.a.)
[160] Grundrisse s. 259 och 260.
[161] Rosdolsky har ersatt Marx' anglicism 'subsequenten' med 'nachfolgenden'.
[162] Grunddragen 116 (korr.)/ty 266.
[163] A.a., s. 116f (korr.)/ty 267. - ("En spindel bevaras som bruksv�rde endast genom att den f�rslits under spinning. Annars skulle genom den best�mda form, som h�r s�tts i j�rnet och tr�et - s�v�l arbetet som satte formen, som det �mne vid /an/ vilket arbetet satte den, vara f�rd�rvad till bruket. Endast genom att spindeln s�tts som medel f�r det levande arbetet, som ett f�rem�lsligt tillvarosmoment i arbetets kraft /Lebendigkeit/, bevaras bruksv�rdet hos tr�et och j�rnet, p� samma s�tt som deras form. Att f�rslitas, �r spindelns best�mning som arbetsinstrument, men att f�rslitas i spinningsprocessen. Den st�rre produktivitet som den f�rl�nar arbetet skapar mera bruksv�rden och ers�tter s� det bruksv�rde som f�rt�rts vid instrumentets konsumtion.")
[164] A.a., s. 117f/ty 267f.
[165] Grundrisses "in fact" har ersatts med "in der Tat".
[166] "Det kan ..." anm�rker Marx, "endast s�tillvida s�gas, att arbetaren reproducerar dessa v�rden, som de utan detta arbete skulle ruttna bort, vore utan nytta; men likas� vore arbetet utan dem utan nytta." (Grundrisse s. 261).
[167] A.a., s. 261 och Grunddragen s. 118 (korr.)/ty 268f.
[168] Grundrisse 261.
[169] A.a., s. 262.
[170] Grunddragen s. 114 (korr.)/ty 265.
[171] Kapitalet I, s. 172f (korr.)/ty 215.
[172] A.a., s. 173 (korr.)/ty 215.
[173] F�r �vrigt l�ser vi p� ett annat st�lle i Rohentwurf: "Det levande arbetet tills�tter ett nytt arbetskvantum; men inte genom detta kvantitativa tills�ttande bevarar arbetet den redan f�rem�lsgjorda arbetskvantiteten /Arbeitsquantum/, utan genom sin kvalitet som levande arbete, eller genom att den f�rh�ller sig som arbete till de bruksv�rden, vari det f�rg�ngna arbetet existerar." (Grundrisse s. 269.) Men vad �r "arbetets f�rh�llande till bruksv�rden" annat �n konkret nyttigt arbete?
[174] Grundrisse, s. 272.
[175] A.a., s. 263.
[176] Grundrisses "Profit" har ersatts med "Mehrwert".
[177] A.a., s. 262. - Endast i kristider blir kapitalisten medveten om detta sammanhang. �ven om han "endast l�ter arbeta f�r att skapa merv�rde, - f�r att skapa �nnu inte befintligt v�rde - s� visar det sig, att s� snart han upph�r med att l�ta arbeta, s� minskar �ven hans redan befintliga kapital sitt v�rde; det visar sig allts�, att det levande arbetet inte endast tillfogar nytt v�rde, utan att det genom the very act of adding a new value to the old one, maintains, eternizes it /genom sj�lva akten att tillfoga ett nytt v�rde till det gamla bevarar, f�revigar kapitalet/". (A.a., s. 271.)
[178] Grunddragen 119 (korr.)/ty 269. - Marx tillfogar: "Upph�vandet h�r till den materiella /stoffliche/ roll, som arbetet enligt sin natur spelar i produktionsprocessen; det h�r till dess bruksv�rde. Men som bruksv�rde tillh�r arbetet kapitalisten; som blott bytesv�rde tillh�r det arbetaren. Dess levande kvalitet i sj�lva produktionsprocessen - att bevara den f�rem�lsgjorda arbetstiden genom att den g�r denna till det levande arbetets objektiva existensform /eg. s�tt att finnas till som f�rem�l/ - ang�r inte arbetaren. Denna till�gnelse, varigenom det levande arbetet i sj�lva produktionsprocessen g�r instrument och /r�/material till sin sj�ls kropp och d�rmed uppv�cker dem fr�n de d�da, st�r verkligen i motsats till att arbetet �r f�rem�lsl�st /gegenstandslos/, eller �r verklighet endast i omedelbar livlighet i arbetaren, - och att arbetsmaterial och instrument existerar som sj�lvst�ndiga storheter /eg. f�r sig sj�lv varande/ i kapitalet." (119f/ty 269f.)
[179] Kapitalet I, 179 (korr.)/ty 223. - Jfr Grunddragen 114f/ty 264f.
[180] Grundrisse 227.
[181] "Samma best�ndsdelar av kapitalet, som fr�n arbetsprocessens st�ndpunkt kan s�rskiljas som objektiva och subjektiva faktorer, som produktionsmedel och arbetskraft, kan fr�n v�rdef�rmeringsprocessens st�ndpunkt skiljas �t som konstant och variabelt kapital." (Kapitalet I, s. 180 (korr.)/ty 224.)
[182] "Denna punkt m�ste indeed /sannerligen/ unders�kas, eftersom det �r ytterst viktigt att skilja mellan det of�r�ndrade v�rdet som en del av kapitalet, som bevaras, en annan, som reproduceras ... och en del som nyproduceras." (Grundrisse 289.)
[183] Jfr Grundrisse, s. 227, 280, 289, 299 o.s.v.
[184] "Som bytesv�rde ... betraktas varan alltid fr�n resultatets synpunkt. Det �r inte fr�gan om den tj�nst, den presterar utan om den tj�nst, som den sj�lv kommit i �tnjutande av, d� den producerades ... Man f�rst�r vilken 'tj�nst' kategorin 'tj�nst' /service/ m�ste g�ra en viss sorts ekonomer som J.B. Say och F. Bastiat ..." (Till kritiken, s. 27/ty 24.)
[185] Grundrisses "together" har �versatts till "zusammen".
[186] Grundrisse 262f.
[187] A.a., s. 279. - Som det ibland f�rekommer i Rohentwurf har Marx oavsiktligt ersatt det talexempel, d�r arbetaren skapade 40 daler merv�rde, med ett annat, d�r han endast skapar 10 daler merv�rde.
[188] Om profitens och profitkvotens kategorier se kapitel 25 i detta arbete.
[189] "Vore arbetaren ... inte kapitalistens arbetare, och inte f�rh�ll sig till de bruksv�rden som inryms i de 100 dalerna som till kapital, utan helt enkelt som till f�rem�lsliga betingelser f�r sitt arbete", s� vore han naturligtvis inte tvungen att fullg�ra merarbete. Han skulle, l�t oss s�ga, arbeta endast 3/4 dag. Men om han en g�ng skulle arbeta en hel dag, "emedan han hade material liggande framf�r sig och likas� instrument", s� skulle det aldrig falla honom in, att betrakta den s� skapade nyvinsten som en procentsats hos total-"kapitalet" p� 100. F�r honom skulle det helt enkelt betyda en tillv�xt av 25%, "d� han skulle kunna k�pa f�r en fj�rdedel mer livsmedel ... och enbart livsmedlen skulle f�r honom ha v�rde, eftersom det h�r g�ller bruksv�rdet." (A.a., 277f.)
[190] Kapitalet II, s. 17 (korr.)/ty 23.
[191] I Grundrisse: "Advancen", hos Rosdolsky "Vorschusse".
[192] Grundrisse, s. 489.
[193] Grunddragen, 109 (korr.)/ty 230f.
[194] D.v.s. arbetstid som inneh�ller merv�rde.
[195] Grundrisse, s. 431f.
[196] Ur den p� s. 301 i Grundrisse anf�rda anonyma skriften: The Source and Remedy of the National Difficulties, deduced from the Principles of Political Economy. (Jfr Theorien III, s. 248.)
[197] Theorien III, s. 326. (I Marx' ekonomiska verk finns flera textstycken, som belyser fr�gan om "merv�rdets naturbasis" fr�n olika sidor. H�r de viktigaste. Theorien I, s. 18f och 122f; II, s. 8 och 408f; III, s. 325 och 442; Grundrisse 230-232 (sv 109-111) och 534; Kapitalet I, s. 446f och 448f/ty 534f och 537f; Kapitalet III, 568f och 703-705/ty 647f och 802-804.)
[198] Slaveriets upph�vande i den brittiska kolonin Jamaica skedde �r 1833. - Se d�rom den "objektiva" (d.v.s. den tar i verkligheten plantage�garnas parti) ber�ttelsen i boken: "History of the British West Indies" av Sir Alan Burns, 1954, s. 525ff.
[199] I Grundrisse: "plantations".
[200] I Grundrisse: "Planter".
[201] I Grundrisse: "self-sustaining".
[202] I Grundrisse "peasants". - Att den v�stindiske plantage�garen �verdrev m�ttl�st i sitt brev, �r sj�lvklart. I sj�lva verket innehade den stora majoriteten "Quashees" inget eget land, fr�n vilket de hade kunnat tillfredsst�lla sin '"n�dtorftiga konsumtion". De var d�rf�r tvungna att arbeta f�r verkliga sv�ltl�ner p� sina forna herrars plantager. Om hur f�rtvivlat deras l�ge var, vittnar bland annat Jamaika-negrernas - av den engelska regeringen p� det grymmaste s�tt nedtryckta uppror i oktober 1865. (Se Marx' och Engels brevv�xling, MEW 31, s. 155, 157, 159 och 187.
I detta sammanhang borde p�minnas om att de forna slav�garna p� Jamaica hade den varmaste f�respr�kare i den ber�mde "antikapitalistiske romantikern", Thomas Carlyle. Han skrev i sin pamflett: "Aktuell anm�rkning om negerslaveriet": "D�r en svart man genom att arbeta ungef�r en halvtimme per dag (enligt ber�kningar) kan f�rse sig, hj�lpt av sol och jord, med s� mycket pumpor han beh�ver, �r han troligen lite tr�g att ge sig p� h�rt arbete! Tillg�ng och efterfr�gan, vilka enligt vetenskapen skall g�lla �ven f�r honom, har en sv�r uppgift med denne man. Den starka solen �r fri och fruktbar jord i dessa obefolkade eller halvt befolkade trakter n�stan fri; dessa �r hans 'tillg�ng'; och en halvtimme per dag, nedlagd p� dessa, kommer att producera pumpor vilka �r hans 'efterfr�gan'. Den lyckligt lottade svarte mannen, g�r snabbt upp r�kningen med tillg�ng och efterfr�gan: - men s� snabbt g�r det inte f�r den mindre lyckligt lottade vite mannen i dessa tropiska trakter. Sj�lv kan han inte arbeta; och hans svarte granne, som har gott om pumpor, har ingen br�dska att hj�lpa honom. Nedsjunken till �ronen i pumpor, sugande p� sockersaft och v�l till mods i skapelsen, kan han lyssna till den mindre lyckligt lottade vite mannens 'efterfr�gan', och ta sig god tid innan han tillfredsst�ller den. H�gre l�ner, herre; h�gre, f�r din sockersk�rd kan inte v�nta; �nnu h�gre, - tills inte ens den rikaste sockersk�rd man kan t�nka sig, t�cker l�nerna!" Och vidare: "Om Quasheen inte hederligt hj�lper till att f� ut detta socker, denna kanel och andra �dlare produkter fr�n de V�stindiska �arna, till hela m�nsklighetens fromma, d� kommer inte heller Den Allsm�ktige" (d.v.s. den k�re Guden, som Carlyle g�r sig till tolk f�r) "att till�ta Quashees att forts�tta att odla pumpor d�r, f�r bara den lates eget b�sta, utan kommer att k�ra ut honom, undan f�r undan, som en lat pumpa, som skuggar fruktbar mark; honom och hela hans anhang, - kanske p� ett fruktansv�rt s�tt ... Nej, gudarna �nskar att f�rutom pumpor skall kryddor och v�rdefulla produkter v�xa i deras V�stindien; s� mycket har de i alla fall tydligt uttalat i och med att de gjorde �arna: - och �nnu mycket mer �nskar de, att tappra flitiga m�n skall fylla deras V�stindien, inte likgiltig of�retagsam tv�bent boskap, hur lyckliga de �n �r �ver alla sina pumpor!" - "Ni �r inte 'slavar' nu", predikar Carlyle, sin samtids f�rgyllare, "och inte heller �nskar jag se er som slavar igen, om det kan undvikas; men utan tvekan m�ste ni vara tj�nare �t de som �r f�dda klokare �n ni, som �r f�dda till era herrar, - tj�nare �t de vita, om de �r f�dda klokare �n ni - och vilken d�dlig kan betvivla det? Att ni kan lita p� det, mina obskyra svarta v�nner, �r och har alltid varit v�rldens lag, f�r er och f�r alla m�nniskor: Att vara tj�nare, de dummare av oss �t de klokare; och enbart sorg, gagnl�shet och besvikelse kommer att drabba b�da, tills de i n�gon utstr�ckning h�ller sig till detta ... Jag menar, inget v�lbefinnande och till slut inget liv alls, kommer att vara m�jligt f�r er eller oss, om Himlens lag inte f�r r�da. Och om 'slav' huvudsakligen betyder 'tj�nare anst�lld p� livstid', - p� livstid, eller med avtal f�r l�ng tid, och som inte l�tt kan brytas, - jag fr�gar varf�r av alla m�nskliga f�reteelser, �r inte just 'l�ngtidsavtalet' det avtal man b�r �nska sig, om de r�tta villkoren f�r det v�l hittas? Att vara tj�nare anst�lld f�r livet, med de r�tta villkoren en g�ng funna, vilket jag inte p�st�r att de �r, tycks mig mycket f�rdelaktigare �n att vara tj�nare anst�lld per m�nad, eller med ett avtal som kan uppl�sas p� en dag. En s�n tj�nare har det illa st�llt - han fostras till nomad - mellan honom och hans herre kan inte g�rna ett gott f�rh�llande uppst�!" (Citerat efter nordamerikanen J Bigelows skrift, "Jamaica in 1850: or, the effects of Sixteen Years of Freedom on a Slave Colony", New York, 1851, s. 118-122.) - Om Carlyles senare utveckling, se Kapitalet I, s. 219/ty 265, not 90.
[203] Grunddragen, s. 110f (korr.)/ty 231f.
[204] Kapitalet I, 268 (korr)/ty 328.
[205] Theorien II, s. 8.
[206] Kapitalet I, 202 (korr)/ty 250.
[207] F�rst under kapitalismen, s�ger Marx p� ett st�lle i Kapitalet, blir pengarna till "den allm�nna flitens medel", blir str�vandet efter pengar till "allas drift". "Genom att arbetets �ndam�l inte �r en s�rskild produkt, som st�r i ett s�rskilt f�rh�llande till de s�rskilda behoven hos en individ, utan pengar, rikedomen i dess allm�nna form, har fliten /Arbeitsamkeit/ hos individen ingen gr�ns; den �r likgiltig gentemot sin s�rskildhet, och antar varje form, som tj�nar �ndam�let." Visserligen �r den "allm�nna fliten endast m�jlig, d�r varje arbete producerar den allm�nna rikedomen, inte en best�md form av densamma; d�r allts� �ven individens l�n �r pengar". Den f�ruts�tter d�rf�r arbetet som l�narbete. (Grundrisse s. 135.)
[208] Kapitalet II, s. 36 (korr.)/ty 42.
[209] A.a., s. 356/ty 431.
[210] M�jligheten till merarbete vilar d�rmed framf�r allt p� den naturvuxna produktiviteten hos jordbruksarbetet, och d�ri ligger, enligt Marx, den riktiga k�rnan i fysiokraternas l�ra. (A.a., III, 694f/ty791f)
[211] Teorier III, 450/ty 442.
[212] Just denna form av merarbete spelade i slaveriets och dagsverksarbetets system den mest framst�ende rollen. D�remot upptr�der det relativa merarbetet endast sporadiskt i f�rkapitalistiska tillst�nd. S� t.ex. f�rs�kte ibland de f�r export producerande gods�garna i Mellan- och �steuropa p� 1600- till 1800-talet att tvinga p� sina livegna den s� kallade "uppm�tta roboten" /gemessene Robot/ (ett b�hmiskt-�sterrikiskt uttryck). (Jfr de patent /lagar/ som f�rbjuder "m�ttroboten", utgivna av Maria Theresia och Joseph II.) S�dana f�rs�k hos godsherrarna strandade dock mest p� den d�tida jordbruksteknikens primitivitet. P� denna omst�ndighet visade sedan Rich. Jones i sin "Essay on the Distribution of Wealth and on the Sources of Taxation" (1831, s. 37f/Theorien anger s. 61/). D�rom l�ser vi i Teorierna; "Jordr�ntan (i samband med dagsverksarbetet) kan under dessa omst�ndigheter endast �kas antingen genom att b�ndernas /Fronbauer/ arbete utnyttjas mera skickligt och effektivt" (relative surplus labour)" - men jord�garnas of�rm�ga att fr�mja agrikulturvetenskapen utg�r h�r ett hinder - eller genom att �ka den avkr�vda arbetsm�ngden." (Teorier, III, s. 402/ty 391f.)
[213] Kapitalet I, 273 (helt �ndrat)/ty 334.
[214] Grundrisse, s. 655.
[215] A.a.
[216] Teorier, I, s. 96f (korr)/ty 64.
[217] Rosdolsky har ersatt Marx' "au fond" med "im Grunde".
[218] I denna mening talar Marx �ven p� andra st�llen i Grundrisse om en "propagandistisk tendens hos kapitalet" (Grundrisse 440f och 657). - I Kapitalet n�mns denna "propagandistiska tendens" p� sid. 445/ty 533. �versatt med "framtr�ngande".
Jfr R Luxemburg, "Akkumulation des Kapitals", 1921, s. 445f: "Kapitalismen �r den f�rsta ekonomiska formen med propagandistisk kraft, - en form som har tendensen att utbreda sig p� jordklotet och att f�rtr�nga alla andra ekonomiska former, en form som inte t�l n�gon annan bredvid sig." (�ven Hilferding talade i Finanzkapital (s. 289) om kartellernas "propagandistiska kraft".)
[219] Grunddragen, s. 121f (korr.)/ty 311.
[220] T�nk h�r bara p� de nyskapade massbehoven av personbilar, kylsk�p, TV-apparater o.s.v.
[221] I Grundrisse: "des capital and labour".
[222] Grunddragen, s. 122f (korr)/ty 312f.
[223] Marx anspelar h�r p� den "nyttighetsl�ra" /utilitarismen/ som utvecklades av filosoferna och ekonomerna under 1600- och 1700-talen. (Se hans skiss om nyttighetsl�rans utveckling i Den tyska ideologin, ty MEW 3, 393-399 och fotnot 63 i Kapitalet I, s. 537f/ty 636f.)
[224] I Grundrisse : "Hence the great civilising influence of capital".
[225] Marx anv�nder sig h�r �terigen av ett begrepp fr�n Hegel: "Det �r k�nt", skriver G Luk�cs, "att Hegels senare historiefilosofi i "f�rnuftets list" har sitt centralbegrepp. Omsatt i prosaiskt spr�k, inneb�r detta uttryck, att m�nniskorna visserligen g�r sin historia sj�lva, att de samh�lleliga skeendenas verkliga motor ligger i deras individuella egoistiska str�vanden, men att ur totaliteten av dessa enskilda lidelser som huvudrikning framkommer n�got annat, �n det de handlande m�nniskorna vill och efterstr�var; men att detta andra ingalunda �r n�got tillf�lligt, utan att just h�ri kommer historiens lagbundenhet, 'anden' med Hegels uttryck i dagen." ("Der junge Hegel", s. 452.)
[226] Grunddragen, s. 123f (korr)/ty 313. - Jfr den v�lk�nda beskrivningen av denna tendens hos kapitalismen i Kommunistiska manifestet/ty MEW 4, s. 463f).
[227] Grundrisse, s. 483f.
[228] Det bortses h�r fr�n de skrankor som framkommer ur n�dv�ndigheten att realisera kapitalet och dess merv�rde. (Denna fr�ga behandlas f�rst i den del av Rohentwurf som �gnas �t cirkulationsprocessen.)
[229] Marx tillfogar: "Som bruksv�rde �r i det nuvarande f�rh�llandet" (d.v.s. p� unders�kningens nuvarande niv�) "�n s� l�nge enbart best�mt, vad arbetaren konsumerar f�r att h�lla sig vid liv, den m�ngd livsmedel mot vilken han, genom pengarnas f�rmedling, utbyter det i sin levande arbetsf�rm�ga f�rem�lsgjorda arbetet." (Grundrisse, s. 239). M.a.o. produktivkraftens h�jning unders�ks h�r endast i den m�n den g�ller industrigrenar, "vilkas produkter direkt eller indirekt ing�r i bildningen av arbetarnas konsumtionsmedel". Det motsatta antagandet skulle endast komplicera unders�kningen, utan att �ndra dess resultat. (Jfr Theorien I, s. 187 och Kapitalet I, s. 277/ty 338).
[230] Grundrisse, s. 239-241.
[231] A.a., s. 241-243. (Jfr �ven kritiken av Ricardo p� sidan 258 i Rohentwurf.)
[232] I Grundrisse: "inte ens stigit med en elftedel"; uppenbarligen ett r�knefel, som det finns flera av, s�v�l i Rohentwurf som i Theorien. Engels anm�rker av liknande anledning: "Hur urstyv Marx �n var som algebraiker, s� f�rblev r�knandet med siffror ovant f�r honom ..." (Kapitalet II, s. 252 (korr.)/ty 286.)
[233] D.v.s. av arbetskraften.
[234] Det g�ller naturligtvis merv�rdet.
[235] Grunddragen, s. 111f (korr.)/ty 244-246.
[236] I Grundrisse "sensibly" /har �versatts till "merkbar'7.
[237] "Men detta sker inte" (som 'harmonikerna' - Carey och Bastiat - antar), "emedan arbetsl�nen eller arbetets andel i produkten, har vuxit utan eftersom l�nen redan har sjunkit s� djupt, betraktad i f�rh�llande till arbetets produkt eller till den levande arbetsdagen." (A.a.)
[238] A.a., s. 112f (korr.)/ty 246.
[239] A.a., s. 113 (korr)/ty 246f.
[240] Kapitalet I, s. 454f/ty 544.
[241] Se appendix till detta arbetes V. del.
[242] Kapitalet I, 277 (korr.)/ty 338 och 273f (korr.)/ty 334.
[243] Se kapitel 12 i detta arbete.
[244] Grunddragen, 102f/ty 214.
[245] Kapitalet I, s. 290 (korr.)/ty 352.
[246] Grunddragen, s. 163 (korr.)/ty 479.
[247] Teorier I, 76 /ty 41.
[248] Grunddragen 103f (korr.)/ty 215.
[249] Theorien II, 576.
[250] Grunddragen 157f/ty 427.
[251] A.a., s. 167(korr)/ty 483. - Sammanfattningen av m�nga arbetare i en produktionsprocess �r naturligtvis inte en form, som �r uteslutande f�rbeh�llen kapitalet. Det r�cker att h�nvisa till det med slavar eller livegna drivna storjordbruket, liksom den "sporadiska anv�ndningen av kooperation i stor skala" i de industriella f�retagen under antiken eller medeltiden. "Vissa industrigrenar - t.ex. gruvarbete - f�ruts�tter fr�n b�rjan kooperation. S� l�nge kapitalet inte existerar sker det" (gruvarbetet) "som tv�ngsarbete (av livegna eller slavar) under en uppsyningsman. Detsamma g�ller v�gbyggen o.s.v. F�r att �verta dessa arbeten, skapar kapitalet inte ackumulationen och koncentrationen av arbetare, utan det �vertar denna." Men i motsats till tidigare produktionssystem f�r kapitalet fram "samma f�rening p� ett annat s�tt. n�mligen genom dess s�tt att utbytas mot det fria arbetet". Kooperationen i stor skala �r "h�r inte p�tvingad genom direkt fysiskt v�ld ...; den �r p�tvingad d�rigenom att produktionsbetingelserna �r fr�mmande egendom och sj�lva �r f�rhanden som objektiv association, vilket �r detsamma som ackumulation och koncentration av produktionsbetingelserna". (A.a. 164, 158, 169 (korr.)/ty 480, 427 och 484.)
[253] "F�re ackumulationen genom kapitalet f�ruts�tts en ackumulation som konstituerar kapitalet, som h�r till dess begreppsbest�mning; vi kan �nnu knappast tala om koncentration av kapital eftersom denna sker i �tskillnad fr�n /im unterschied gegen/ m�nga kapital; om man bara talar om kapitalet[10*], s� sammanfaller koncentrationen �nnu med ackumulationen av kapital eller med kapitalets begrepp. D.v.s. den utg�r ingen s�rskild best�mning. Men kapitalet st�r fr�n b�rjan gentemot arbetarna som det ena /Eins/ eller enheten i f�rh�llande till de m�nga. Och p� s� s�tt framtr�der det ... som koncentration av arbetare, som en enhet utanf�r arbetarna sj�lva. Fr�n denna sida inneh�lls begreppet koncentration i begreppet kapital ..." (Grunddragen 168 (korr.)/ty 484.)
[254] Grunddragen s. 163 (korr.)/ty 480. (Jfr Grundrisse, s. 409f.)
[255] Grunddragen s. 165 (korr.)/ty 481 och 483.
[256] Kapitalet I, s. 281 (korr.)/ty 341.
[257] A.a., s. 291f/ty 354f.
[258] Grundrisse, s. 410f.
[259] Theorien II, s. 586.
[260] Kapitalet I, s. 303 och 320/ty 369 och 390.
[261] Grundrisses "amount" har �versatts till "Ausmass".
[262] Grunddragen, s. 166/ty 482.
[263] Kapitalet I, 322 /ty 391.
[264] Grunddragen, s. 153f (korr.)/ty 374.
[265] Om kooperationens f�rkapitalistiska former s�ger Marx: "Ju mer produktionen beror p� blott manuellt arbete, anv�ndning av muskelkraft o.s.v. - kort sagt: ju mer den beror p� fysisk anstr�ngning och den enskildes arbete - desto mer best�r �kningen av produktivkraften i arbetarnas massiva samarbete." ("D�rf�r det v�ldsamma sammandrivandet av folk i Egypten, Etrurien, Indien etc. till tv�ngsbyggnader och offentliga tv�ngsarbeten") Annorlunda i det "halvkonstn�rliga arbetet", d�r det h�ngde p� "det enskilda men okombinerade arbetets skicklighet". Men kapitalet "kombinerar massarbetet med skickligheten, men p� s� s�tt att massarbetet mister sin fysiska makt och skickligheten inte existerar i arbetaren utan i maskinen och i denna i kraft av vetenskaplig kombination med maskinen som en som helhet verkande fabrik. Arbetets samh�lleliga anda f�r en objektiv existens utanf�r den enskilde arbetaren." (Grunddragen 158 (korr)/ty 427f.
[266] Med den inneb�rden att l�narbetarens aktivitet "mer och mer ... blir rent mekanisk, d�rf�r likgiltig aktivitet, indifferent gentemot sin s�rskilda form". (A.a., 92 (korr)/ty 204; jfr h�r kapitel 12, s. 193.
[267] A.a., s. 187-190 (korr)/ty 584-587.
[268] Grundrisse 292.
[269] "Att spara in p� det n�dv�ndiga arbetet och skapa surplusarbete �r det karakteristiska" hos maskineriet. (A.a.)
[270] Grunddragen 188/ty 585. - Jfr det st�lle i Rohentwurf, som citerades i not 159 i 2. kapitlet. D�r betonar Marx, att "maskineriets inkommande" inte skall utvecklas "ur konkurrensen", utan "ur kapitalets f�rh�llande till det levande arbetet". (I L�narbete och kapital - s. 45/MEW 6, s. 417 - h�rleder Marx sj�lv fortfarande maskineriet ur kapitalisternas konkurrens.)
[271] Grundrisses "attrayanten" har �versatts till "anziehenden".
[272] Grunddragen 192f (korr)/ty 589. - I anslutning d�rtill anm�rker Marx: "Den f�rsta sidan �r viktig eftersom kapitalet h�r - helt oavsiktligt - reducerar det m�nskliga arbetet, f�rbrukningen av kraft, till ett minimum. Detta kommer det frigjorda arbetet till godo och �r betingelsen f�r dess frig�relse."
[273] D�rav f�ljer lagen om "kapitalets stigande organiska sammans�ttning"; en lag, som uttalats redan av klassikerna, men som f�rst Marx anvisade r�tt plats i den politiska ekonomins system. (Jfr L�n, pris, profit, s. 78f /ty MEW 16, s. 150f.)
[274] Kapitalet I, s. 353f (korr)/ty 429.
[275] Grundrisse: "electric telegraphs, self-acting mules".
[276] Grundrisse: "general intellect" /Liedman har "intelligens"/. - Jfr hur Marx skiljer mellan "allm�nt" och "samf�llt" /gemeinschaftlicher/ arbete i Kapitalet III: "B�da spelar sin roll i produktionsprocessen och �verg�r i varandra men skiljer sig ocks� �t. Allm�nt arbete �r allt vetenskapligt arbete, alla uppt�ckter och uppfinningar. Det �r betingat dels av kooperation med levande arbete, dels av anv�ndande av tidigare generationers arbete." D�remot "f�ruts�tter samf�llt arbete individernas omedelbara kooperation" (allts� samh�llets kommunistiska organisation). (s. 92f (korr)/ty 113f; jfr Grunddragen 177f/ty 505.)
[277] Grunddragen 198f (korr)/ty 594.
[278] A.a. 191 (korr)/ty 588.
[279] A.a. 197/ty 592f.
[280] Jfr not 31 i detta kapitel.
[281] Kapitalet I, s. 426 (korr)/ty 512.
[282] I detta sammanhang s�ger Marx: "I samma m�n som arbetstiden - den nakna kvantiteten arbete - s�tts av kapitalet som det enda best�mmande elementet, i samma m�n f�rsvinner det omedelbara arbetet och dess kvantitet som best�mmande princip f�r produktionen - f�r skapandet av bruksv�rden - och reduceras kvantitativt till en obetydlig proportion och kvalitativt till ett visserligen n�dv�ndigt moment, som dock � ena sidan �r underordnat det allm�nna, vetenskapliga arbetet och den teknologiska anv�ndningen av naturvetenskapen och � andra sidan den allm�nna produktivkraft, vilken framg�r ur samh�llets strukturering /Gliederung/ i totalproduktionen - och som framtr�der som det samh�lleliga arbetets naturg�va (�ven om det �r en historisk produkt). Kapitalet arbetar allts� p� uppl�sningen av sig /sj�lv/ som beh�rskande form f�r produktionen." (Grunddragen 191 (korr)/ty 587f.)
[283] A.a. 198 (korr)/ty 593f.
[284] Grundrisse, s. 289.
[285] Samma term m�ter vi n�stan �verallt i Marx' Theorien �ber den Mehrwert.
[286] Mars antar h�r, att arbetarna arbetar halva dagen f�r sig sj�lva och den andra halvan f�r kapitalisten.
[287] Grunddragen, s. 163 och 166 (korr)/ty 479 och 482f. Om det minimum av arbetare som en f�retagare m�ste anst�lla, "f�r att visa sig /entpuppen/ som kapitalist", jfr Kapitalet I, s. 266-268 /ty 326-328. (Hur detta minimum m�ste v�xa under den kapitalistiska utvecklingen, se a.a., s. 207f och 230/ty 256f och 283.)
[288] "Aggregatarbete, d.v.s. arbetsdagen multiplicerad med antalet samtidiga arbetsdagar ..." (Grundrisse, s. 714.)
[289] A.a., s. 660. (Jfr Kapitalet III, s. 222/ty 253.)
[290] Kapitalet I, s. 265/ty 325.
[291] Grundrisse s. 240.
[292] A.a., s. 302f.
[293] Satsen att, med given merv�rdekvot beror "merv�rdets massa p� antalet av samma kapital sysselsatta arbetare", ter sig, som Marx s�ger, som en "tautologisk utsaga. Ty om 1 arbetsdag ger mig 2 surplustimmar, s� ger mig 12 arbetsdagar 24 surplustimmar eller 2 surplusdagar. Satsen blir emellertid mycket viktig i samband med best�mmandet av profiten som �r lika med merv�rdets f�rh�llande till det f�rskotterade kapitalet, s�ledes beroende av merv�rdets absoluta storlek ... Betraktar man enbart den enkla lagen om merv�rdet, s� f�refaller det tautologiskt att s�ga att merv�rdets absoluta amount /belopp/ vid en given merv�rdekvot och en given arbetsdag betingas av massan av det anv�nda kapitalet. Ty �kningen av denna kapitalmassa och �kningen av antalet samtidigt sysselsatta arbetare �r efter f�ruts�ttningen identiska eller bara uttryck f�r samma faktum. Men n�r man kommer till betraktandet av profiten, d�r massan av det anv�nda totalkapitalet och antalet sysselsatta arbetare �r mycket varierande f�r kapital av samma storlek, s� f�rst�r man lagens vikt." (Teorien II, s. 301f /ty 412f.)
[294] Grundrisse s. 304. - D� de resterande 4 arbetarna tillsammans forts�tter att leverera 12 merarbetstimmar, m�ste nu var och en av dem prestera inte 2 utan 3 timmar merarbete. Det relativa merarbetet har allts� vuxit; tidigare var merarbetets f�rh�llande till det n�dv�ndiga som 2:10, nu som 3:9. Men om det vore m�jligt f�r samma kapital, att anv�nda alla 6 arbetarna enligt den nya kvoten, "s� skulle merv�rdet ha f�r�kat sig inte endast relativt utan absolut". (A.a.)
[295] Grundrisse, s. 654.
[296] A.a., s. 656.
[297] Jfr Hegels Wissenschaff der Logik, II, s. 58: "Men det �r en av den hittillsvarande logikens och den vanliga f�rest�llningens grundf�rdomar att mots�gelsen inte vore en lika v�sensartad /wesenhafte/ och inneboende best�mning som identiteten; ja, om man talade om rangordning, och b�da best�mningarna skulle h�llas fast som �tskilda, s� borde mots�gelsen h�llas f�r det djupare och mera v�sensartade. Ty identiteten �r gentemot mots�gelsen endast best�mningen av det enkelt omedelbara, av det d�da varat; medan mots�gelsen �r roten till all r�relse och all livaktighet[11*]; endast s�vitt n�got har en mots�gelse i sig sj�lvt, r�r det sig, har drift och aktivitet ... N�got �r allts� levande, endast s�vitt det i sig inneh�ller mots�gelsen, och n�rmare best�mt /om detta n�got/ har /eg. �r/ denna kraft, att i sig rymma /fassen/ och utst� mots�gelsen."
[298] Grundrisse, s. 660f.
[299] Jfr anm�rkning 28 i 17. kapitlet i detta arbete.
[300] Grunddragen 160 (korr) /ty 438, och Grundrisse, s. 304.
[301] A.a. 302f. - "Det �r tv� tendenser som st�ndigt korsar varandra; den ena �r att anv�nda s� lite arbete som m�jligt f�r att producera samma eller /en/ st�rre kvantitet varor eller nettoprodukt, nettoinkomst, merv�rde; den andra �r att anv�nda ett s� stort antal arbetare som m�jligt - om �n minsta m�jliga i f�rh�llande till den m�ngd varor de producerar -, eftersom med massan anv�nt arbete - vid en given niv� /Stufe/ hos produktivkraften - v�xer ocks� merv�rdets och merproduktens massa. Den ena tendensen kastar arbetarna p� gatan och skapar en �vertalig befolkning. Den andra absorberar dem �ter, och utvidgar l�neslaveriet absolut, s� att arbetarens lott st�ndigt v�xlar, men han �nd� aldrig kommer ur l�neslaveriet." (Theorien II, s. 575f.)
[302] Detta uttryck f�rekommer visserligen inte i grunddragen, fast Marx p� tv� st�llen (s. 304 och 503) betecknar den mot den "n�dv�ndiga populationen" st�llda "surpluspopulationen" av arbetare, som "reserv" och som "reserv f�r senare bruk". Man b�r dock komma ih�g, att uttrycket "industriell reservarm�" pr�glades redan 1845 av Engels. (Se hans Lage der arbeitenden Klassen in England, MEW 2, s. 314f.)
[303] "Kapitalet som s�ttande av surplusarbetet /som g�r surplusarbetet till en absolut n�dv�ndighet f�r kapitalets existens/ �r lika mycket och i samma moment s�ttande och ickes�ttande av det n�dv�ndiga arbetet; kapitalet �r /existerar/ endast s�vida det �r och samtidigt inte �r." (Grundrisse 304.)
[304] Jfr den analoga (men mindre djupa) kritiken av denna l�ra i Sismondis Nouveaux Principes, 1819, II s. 266-278.
[305] Jfr det ofta anf�rda st�llet i Kapitalet I: "Med den av dem sj�lva producerade kapitalackumulationen ... producerar arbetarbefolkningen ... i v�xande omfattning /omf�ng/ de medel som skall g�ra dem �vertaliga. Detta �r en populationslag som �r utm�rkande f�r det kapitalistiska produktionss�ttet, liksom faktiskt varje s�rskilt historiskt produktionss�tt har sin egen s�rskilda, historiskt giltiga populationslag. En abstrakt populationslag existerar bara f�r v�xter och djur, s�vida inte m�nniskan historiskt ingriper." (Kapitalet I, s. 557f (korr) /Sa 593f /ty 660.)
[306] Grundrisse: "workhouse inmates", inhysningar i arbetshus /ex spinnhus/. �vers: Se ocks� not i Kapitalet I, s. 230.
[307] Enligt denna tanke har den arbetande individen i alla samh�llsformationer, "d�r jordegendom /-�gande/ och jordbruk bildar den ekonomiska ordningens bas", "ett objektivt s�tt att existera i �gandet /Eigentum/ av jorden, ett s�tt som �r f�ruts�ttningen f�r hans aktivitet /T�tigkeit/ och inte framst�r blott som resultat av hans aktivitet". Just denna tanke g�r Marx till grund f�r sin utf�rliga skildring av "Epochen �konomisher Gesellschaftsformation" /Den ekonomiska samh�llsformationens epoker/, vilken finns p� s. 375-413 i Grundrisse /p� svenska i "Om f�rkapitalistiska produktionss�tt"/. (Utgivningen av detta kapitel av Grunddragen p� engelska 1964, med inledning av E. Hobsbawm, startade en livlig diskussion. Bland annat vill man ur texten utl�sa en grundl�ggning av tesen om en s�rskild "asiatisk samh�llsformation".)
[308] �ven p� andra st�llen i Rohentwurf framh�ver Marx �ter och �ter igen betydelsen av befolkningsfaktorn som "rikedomens grundk�lla". S� heter det t.ex. p� s. 174 (korr) /ty 502: "Betraktar vi vidare betingelserna s�v�l f�r utvecklingen av produktivkraften som f�r utbytet, allts� arbetets delning, kooperation, allsidig iakttagelse - som bara kan g�ras av m�nga huvuden, - vetenskap, st�rsta m�jliga antal centra f�r byte, s� finner vi att alltsammans �r identiskt med befolkningstillv�xt.
[309] A.a., s. 170-172 (korr) /ty 498-500, Grundrisse 386.
[310] Grundrisse: "means of subsistence", Rosdolsky: "Unterhaltsmittel".
[311] Grunddragen, s. 171f (korr) /ty 499. - Jfr Theorien II, s. 108, d�r Marx kallar Malthus' "fr�n tidigare skriftst�llare stulna f�nigheter om den geometriska och aritmetiska progressionen" f�r en "chim�risk /inbillad/ hypotes".
[312] Grundrisses "restraints, checks" har �versatts till "Hemmnisse".
[313] Grundrisse: "check".
[314] Grundrisses "gecheckt" har �versatts till "gez�gelt".
[315] Grundrisse: "check"
[316] Grundrisses "stoppt" har �versatts till "aufh�rt".
[317] Grunddragen, s. 172f (korr) /ty 499f. - I Theorien II, s. 114 s�ger Marx: "Darwin s�g inte, att han i sin utm�rkta skrift (On the Origin of Species etc.) rev omkull Malthus' teori, genom att han uppt�ckte den 'geometriska' progressionen i djur- och v�xtriket. Malthus' teori �r beroende just av att han st�llde m�nniskans geometriska progression och djurens och v�xternas chim�riska 'aritmetiska' progression mot varandra. I Darwins verk ... finns i detalj, bortsett fr�n hans grundprincip, den naturhistoriska vederl�ggningen av Malthus' teori."
[318] Grundrisse: "die means of employment und nicht of subsistence".
[319] Jfr Engels brev till F. A. Lange 29.3.1865, "Brev", s. 61-63 /ty MEW 31, s. 466f.
[320] Grundrisse: "necessaries", Rosdolsky: "Unterhaltsmittel".
[321] Grundrisse: "retainer", Rosdolsky: "Gefolksleute".
[322] Grundrisse: "hunting peoples".
[323] Grundrisse: "means of subsistence".
[324] Grundrisse: "auf diesem state of development". - Grunddragen, s. 173f (korr) /ty 500f.
[325] I brevet till J B Schweitzer 24.1.1865, "Brev", s. 51 (korr) /ty MEW 16, s. 26.
[326] "R�nteteorin, som egentligen inte tillh�r Malthus, men som han �nd� f�r in, h�r inte hit." (Grunddragen, s. 174 (korr)/ty 501.)
[327] A.a. - Att "jordbrukets relativt st�rre oproduktivitet" blott utg�r ett historiskt faktum, allts� kan f�rsvinna redan under kapitalismen, framh�vs av Marx i Teorier. (Theorien II, s. 99f Och 242f; jfr ocks� Grundrisse 561.)
[328] Grundrisse 303.
[329] Kapitalet I, s. 498 (korr.)/ty 592.
[330] Grunddragen, s. 132 (korr.)/ty 354.
[331] Kapitalet I, s. 500/ty 594 och Grunddragen, s. 138/ty 360.
[332] Grunddragen, s. 143 (korr.)/ty 364 och Kapitalet I, s. 629/ty 742.
[333] Grundrisse: "very conditions".
[334] Grundrisse: "hoarding", av Rosdolsky �versatt till "Aufspeichern".
[335] Grundrisse: "hoard", �versatt till "Aufgespeicherte".
[336] Grunddragen, s. 142f (korr.)/ty 363.
[337] Grundrisse, s. 272.
[338] Kapitalet I, s. 512 (korr.)/ty 608.
[339] Grunddragen, s. 133 (korr.)/ty 356. (H�r bortses naturligtvis fr�n den del av merv�rdet, som kapitalisten sj�lv konsumerar.)
[340] A.a., s. 135 och 132 (korr.)/ty 357 och 355.
[341] Jfr s. 192f i detta arbete.
[342] Som ett exempel p� s�regenheterna i Rohentwurfs framst�llningss�tt och dess "hegelianska" terminologi, som ofta verkar oredig, anf�rs h�r hela det stycke, ur vilket den citerade satsen har tagits: "Fr�n arbetets st�ndpunkt framtr�der allts� det levande arbetet som aktivt i produktionsprocessen p� ett s�dant s�tt, att det i sitt f�rverkligande i objektiva betingelser samtidigt st�ter bort detta som en fr�mmande realitet och d�rmed s�tter sig sj�lvt som en substansl�s, beh�vande arbetsf�rm�ga gentemot denna realitet, som gjorts fr�mmande f�r arbetet och som inte tillh�r det utan andra. Det s�tter sin egen verklighet inte som vara f�r sig utan blott som ett vara f�r andra, och d�rf�r blott ett annorlunda vara eller det andras vara gentemot det sj�lvt. Denna verkligg�randeprocess /f�rverkligande-/ �r tillika arbetets overkligg�randeprocess. Det s�tter sig objektivt - men det s�tter denna sin objektivitet som sitt eget icke-vara eller som sitt icke-varas vara - kapitalet. Det v�nder allts� tillbaka i sig sj�lvt som enbart en m�jlighet till v�rdes�ttande och/eller v�rdef�rmerande; emedan hela den verkliga rikedomen, det verkliga v�rdets v�rld - och d�rmed ocks� de reella betingelserna f�r dess eget f�rverkligande /verkligg�rande/ - �r satt som sj�lvst�ndiga existenser gentemot det sj�lvt." (A.a. 136 (korr.)/ty 357f.)
[343] Kapitalet I, s. 508 (korr.)/ty 604: "Den kapitalistiska produktionsprocessen, betraktad i sitt sammanhang eller som reproduktionsprocess, producerar allts� inte endast varor, inte endast merv�rde, utan den producerar och reproducerar sj�lva kapitalf�rh�llandet, � ena sidan kapitalisten, � andra sidan l�narbetaren."
[344] Grunddragen, s. 134f och 141 (korr.)/ty 356f och 362. - Jfr Grundrisse s. 412: "Produktionen av kapitalister och l�narbetare �r allts� en huvudprodukt av kapitalets v�rdef�rmeringsprocess. Den vanliga ekonomin, som bara har de producerade sakerna f�r �gonen, gl�mmer detta fullst�ndigt."
[346] Grunddragen, s. 142 (korr.)/ty 363f. - P� sidan 77 (korr.)/ty 189 l�ser vi: "Man b�r bet�nka, att de nya produktivkrafterna och produktionsf�rh�llandena inte utvecklas ur intet eller ur luften eller ur den sig sj�lv s�ttande id�ns sk�te, utan att de utvecklas inom och i mots�ttning till den r�dande utvecklingen av produktionen och ned�rvda, traditionella egendomsf�rh�llanden. Om i det full�ndade borgerliga systemet varje ekonomiskt f�rh�llande f�ruts�tter alla andra f�rh�llanden i den borgerlig-ekonomiska formen och p� s� s�tt allt som �r satt samtidigt �r f�ruts�ttning, s� f�r man komma ih�g att detta �r f�rh�llandet med varje organiskt system. Sj�lva detta organiska system som totalitet har sina f�ruts�ttningar, och dess utveckling till totalitet best�r just i att det underordnar alla samh�llets element under sig, eller att det ur samh�llet skapar de organ som �nnu fattas f�r det. Det blir allts� p� historisk v�g en totalitet. Att bli till denna totalitet bildar ett moment i dess process, i dess utveckling."
[347] "I det av arbetet producerade surpluskapitalet ... har allts� samtidigt den reala n�dv�ndigheten av nytt surplusarbete skapats, och d�rf�r �r sj�lva surpluskapitalet den reala m�jligheten till, p� samma g�ng nytt surplusarbete och nytt surpluskapital. Det visar sig h�r, hur rikedomens objektiva v�rld genom sj�lva arbetet oupph�rligt[14*] utvidgas som en fr�mmande makt gentemot arbetet, och hur denna v�rld oupph�rligen vinner en allt bredare och fullst�ndigare existens, s� att den levande arbetsf�rm�gans beh�vande subjektivitet erbjuder en allt skarpare kontrast till de skapade v�rdena ..." (A.a., s. 137 (korr.)/ty 359.)
[348] A.a., s. 138f (korr./ty 360f.
[349] Se Kapitalet I, s. 512f/ty 608f.
[350] I Kapitalet: "... f�ruts�tter inget annat �n att arbetaren fritt f�rfogar �ver sin egen f�rm�ga, och penning- eller varu�garen �ver v�rden som tillh�r honom".
[351] Grundrisse: "Arbeitsverm�gen".
[352] I Kapitalet f�ljer satsen: "�tminstone m�ste detta antagande g�lla, d� bara likaber�ttigade varubesittare stod gentemot varandra, och det enda medlet f�r att till�gna sig en fr�mmande vara var att avyttra sin egen, vilken bara kunde framst�llas genom arbete."
[353] Grunddragen, s. 142 (korr.)/ty 361f.
[354] T.ex. av Adam Smith (jfr Teorier I, s. 91f/ty 58f); av Sismondi och Cherbuliez (Se Kapitalet I, anm�rkning 23 p� sidan 513/ty 610 och Theorien III, s. 369f). - Jfr �ven Marx' kritik av Ricardo, Teorier II, s. 294f/ty 404f.
[355] Theorien III, s. 473.
[356] Grundrisse, s. 565f.
[357] Akkumulation des Kapitals, 1921, s. 235.
[358] Kapitalet I, s. 515 (korr.)/ty 612.
[359] Das Kapital I, s. 613, not 24: "Man beundrar Proudhons fiffighet - han vill avskaffa den kapitalistiska egendomen, genom att gentemot den - g�ra varuproduktionens eviga egendomslagar g�llande!" /Finns inte med i den svenska upplagan./
[360] Citerad i Theorien III, s. 369.
[361] A.a.
[362] Grundrisse: "delusion".
[363] Grundrisse, s. 414. (Jfr �ven a.a., s. 628.)
[364] A.a. s. 566.
[365] A.a.
[366] Kapitalet I, s. 516 (korr.)/ty 613. (... "Endast som universalkategori f�r hela det samh�lleliga varat", s�ger Luk�cs, "kan varan begripas i sin of�rfalskade v�sensart." Och just d�rf�r visar "varuformen som universell form �ven i sig betraktad en annan bild, �n ett partikul�rt, enskildgjort, icke h�rskande fenomen." - Geschichte und Klassenbewusstsein, s. 96 och 97/Historia och klassmedvetande 143 och 144 (korr.).
[367] Grundrisse, s. 904.
[368] Jfr kapitel 9 i detta arbete.
[369] Grundrisse, s. 413 och 416.
[370] "Det material som arbetsf�rm�gan bearbetar �r fr�mmande material; p� samma s�tt �r instrumentet ett fr�mmande instrument, dess arbete framst�r bara som bihang till materialet och instrumentet som substansen, och dess arbete f�rem�lsg�r sig allts� i n�got som inte tillh�r den. Ja, sj�lva det levande arbetet framst�r som fr�mmande gentemot den levande arbetsf�rm�gan vars arbete det �r - vars egna livsyttring det �r - ty det levande arbetet har avtr�tts till kapitalet mot f�rem�lsgjort arbete, mot sj�lva arbetsprodukten. Arbetsf�rm�gan f�rh�ller sig till arbetet som till ett fr�mmande arbete, och om kapitalet ville betala den utan att l�ta den arbeta, s� skulle den med n�je ing� detta avtal. Dess eget arbete ... �r lika fr�mmande f�r den som materialet och instrumentet. D�rf�r framst�r ocks� produkten f�r arbetsf�rm�gan som en kombination av fr�mmande material, fr�mmande instrument och fr�mmande arbete - som fr�mmande egendom, och den har d�rf�r efter produktionen bara blivit fattigare �n den var f�re, eftersom den utgivit livskraft, men annars b�rjar pl�gan p� nytt ..." (Grunddragen, s. 145 (korr.)/ty 366.)
[371] A.a. s. 143f (korr.)/ty 365.
[372] Grunddragen 103 (korr.)/ty 214. - "Vad �r kapital, betraktat inte som resultat utan som f�ruts�ttning f�r produktionsprocesserna? Vad g�r det till kapital innan det intr�der i processen s� att denna endast utvecklar som fr�mmande, sj�lvst�ndiga, i sig fasth�llande subjekt, personifikationer, i korthet, som fr�mmande egendom, och i denna gestalt som 'anv�ndare' och 'kommendanter' av sj�lva arbetet, som de till�gnar sig, ist�llet f�r att till�gnas av det ... Pengarna ... till�gnar sig merv�rdet i processen endast ... emedan de redan f�re produktionsprocessen �r f�rutsatta som kapital ... Skulle de inte g� in i produktionsprocessen som kapital, s� skulle de inte heller g� ut ur den som kapital." (Theorien, III s. 467 och 466.)
[373] Grunddragen, s. 142 (korr.)/ty 364.
[374] Att de livegna rymmer till st�derna �r t.ex. en av de historiska betingelserna och f�ruts�ttningarna f�r stadsv�sendet. Men det �r ingen betingelse f�r det utbildade stadsv�sendet, inget moment i dess verklighet, utan det tillh�r dess f�rg�ngna f�ruts�ttningar, f�ruts�ttningarna f�r dess tillkomst vilka upph�vts i dess tillvaro." (A.a., s. 141f (korr.)/ty 363.)
[375] A.a., s. 143 (korr.)/ty 364. - Marx forts�tter: "F�r att utveckla den borgerliga ekonomins lagar �r det d�rf�r inte n�dv�ndigt att skriva produktionsf�rh�llandenas verkliga historia. Men den riktiga �sk�dningen och deduktionen av denna som sj�lv varande historiskt tillblivna f�rh�llanden leder alltid till ekvationer /axiom/, vilka - liksom de empiriska talen t.ex. i naturvetenskapen - visar tillbaka p� ett f�rflutet som ligger bakom detta system. Dessa antydningar erbjuder tillsammans med den riktiga uppfattningen av det nuvarande d�rf�r ocks� nyckeln till f�rst�elsen av det f�rflutna - en uppgift f�r sig, till vilken vi hoppas kunna �terkomma." (A.a., s. 143 (korr.)/ty 364f.)
[376] Grundrisse, s. 945.
[377] Grunddragen, s. 146f (korr.)/ty 367f.
[378] Grundrisse, s. 397, /tillh�r avsnittet "Formen, die der kapitalistischen Produktion vorhergehn". Grundrisse 375-413, vilket �r utgivet separat p� svenska;/ Om f�rkapitalistiska produktionss�tt, s. 61f (korr.).
[379] Grunddragen, s. 247 (korr.)/ty 368. Jfr �ven Grundrisse, s. 136: "Negerslaveriet, som �r ett rent industriellt slaveri, och som i alla fall f�rsvinner med det borgerliga samh�llets utveckling och" som "�r of�renligt" med det, "f�ruts�tter det borgerliga samh�llet som sin grundval, och om inte andra fria stater med l�narbete existerade vid sidan av det, utan det var isolerat, s� skulle snart alla samh�llstillst�nd i negerstaterna f�rvandla sig till f�rciviliserade former."
[380] "... skr�ddaren och skomakaren, som �nnu under min barndomstid bes�kte b�nderna i Rhenlandet en efter en f�r att tillverka kl�der och skor av deras hemmagjorda material". (Engels, Till�gg och efterskrift till Kapitalet III, 792 (korr.)/ty 907.)
[381] Grunddragen, s. 148f/ty 369. - "I utbytet av pengar mot arbete eller mot tj�nster f�r omedelbar konsumtion sker alltid ett verkligt utbyte: det �r bara av formellt intresse att det p� �mse sidor utbyts arbetskvantiteter, om man n�mligen vill m�ta arbetets s�rskilda nyttighetsformer med varandra. Det g�ller bara utbytets form, ej dess inneh�ll. N�r det g�ller utbytet av kapital mot arbete �r v�rdet inte m�tare p� utbytet mellan tv� bruksv�rden utan inneh�llet i sj�lva utbytet." (A.a., s. 152/ty 373.)
[382] "N�gon av Paul de Kocks savants /l�rda/ m� g�ra g�llande att jag utan k�pet" av denna tj�nst "liksom utan k�p av br�d, inte kan leva och s�ledes inte heller kan berika mig, att det s�lunda �r ett indirekt medel till, eller �tminstone ett villkor f�r, mitt berikande. P� samma s�tt skulle mitt blodomlopp och min andningsprocess vara villkor f�r mitt berikande. Men f�r den skull berikar mig i och f�r sig varken mitt blodomlopp eller min andningsprocess, vilka snarare b�da f�ruts�tter en kostsam �mnesoms�ttning, utan vars oumb�rlighet det inte skulle finnas n�gra fattiga satar." (Teorier 1, s. 207 (korr.)/ty 378.)
[383] Grunddragen, s. 148-150 (korr.)/ty 369-371. - Jfr a.a., s. 73f (korr.)/ty 183: "Arbetet som en ren tj�nst f�r tillfredsst�llelsen av omedelbara behov har ingenting alls med kapitalet att g�ra eftersom kapitalet inte s�ker det. Om en kapitalist l�ter hugga ved �t sig f�r att kunna steka sin f�rstek, s� st�r inte bara vedhuggaren i det enkla utbytesf�rh�llandet till honom, utan ocks� han till vedhuggaren. Vedhuggaren ger honom sin tj�nst, ett bruksv�rde, som inte f�r�kar kapitalet utan vari det konsumeras; och kapitalisten ger honom f�r den skull en annan vara i form av pengar. S� f�rh�ller det sig med alla tj�nster som arbetare direkt utbyter mot andra personers pengar och som dessa personer konsumerar. Detta �r konsumtion av reveny /inkomst/, vilken som s�dan alltid faller inom den enkla cirkulationen och inte inom kapitalets cirkulation."
[384] A.a., s. 152 (korr.)/ty 372. Som man ser handlar det h�r om en synpunkt som Marx senare utf�rligt utvecklade i Theorien I.
[385] Grundrisse: "au fond".
[386] Det �r fr�n denna synpunkt vi skall v�rdera europeiska ekonomiska historikers f�rs�k att ur f�rekomsten av fria dagl�nare p� godsen under 1700-talet vilja dra slutsatser om dessa f�retags kapitalistiska karakt�r.
[387] Grunddragen, s. 152f (korr.)/ty 373.
[388] A.a., s. 147 (korr.)/ty 368.
[389] Grundrisse, s. 395, Om f�rkapitalistiska produktionss�tt, s. 59.
[390] "Den ursprungliga enheten mellan arbetare och arbetsbetingelser ... har tv� huvudformer: det asiatiska samh�llet (naturvuxen kommunism) och det lilla familjejordbruket ... B�da formerna �r barnformer och f�ga l�mpade att utveckla arbetet som samh�lleligt arbete och det samh�lleliga arbetets produktivkraft. D�rav n�dv�ndigheten av �tskiljandet, klyvningen, mots�ttningen mellan arbete och �gande (varmed menas �gande av produktionsbetingelserna). Den yttersta formen f�r denna klyvning, vari tillika the productive forces of social labour are most powerfully developed /vari det samh�lleliga arbetets produktiva krafter �r starkast utvecklade/, �r kapitalets. F�rst p� den materiella grund som det skapar och genom de revolutioner som arbetarklassen och the whole society undergoes /hela samh�llet underg�r/ i denna skapelseprocess kan den ursprungliga enheten �terst�llas." (Teorier III, s. 423f (korr.)/ty 414f.)
Till problemet med den "asiatiska samh�llsformationen": Det framg�r klart ur alla texter som vi k�nner till, att Marx i den s.k. "asiatiska samh�llsformationen" endast s�g en s�rskild avart av urkommunismen, som st�r i b�rjan av kulturhistorien (detta styrks ocks� av ovan anf�rda citat ur Teorier). Denna omst�ndighet f�rklarar ocks� varf�r Marx inte b�rjar sin uppr�kning av de p� varandra f�ljande epokerna av den ekonomiska historien (i F�rordet av Till kritiken) med urkommunismen utan med de "asiatiska produktionss�tten": "I stora drag", heter det d�r, "kan asiatiska, antika, feodala och moderna borgerliga produktionss�tt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samh�llsformationen". (Till kritiken, s. 11 (korr.)/ty 9.) Likv�l l�ter Marx i samma skrift (och i det tidigare f�rfattade Rohentwurf) all kulturhistoria framg� ur urkommunismen (den "naturvuxna samf�llda egendomen") och framh�ver, att just denna har varit den "urform", som inte bara l�ter sig p�visas i Asien, utan ocks� hos romarna, germanerna, kelterna och slaverna. (Till kritiken, s. 22f/ty 21.) (Denna skenbara "mots�gelse" har aldrig uppm�rksammats av de nutida f�retr�darna f�r teorin om en s�rskild "asiatisk samh�llsformation".)
[391] Grundrisse s. 389. Om f�rkap. PS s. 51f (korr.).
[392] "Det f�rsta villkoret f�r kapitalutvecklingen" - s�ger Marx p� ett annat st�lle - "�r jordegendomens �tskiljande fr�n arbetet, att jorden - denna arbetets urbetingelse - som sj�lvst�ndig makt, i h�nderna p� en s�rskild klass, tr�der gentemot den frie arbetaren." I fysiokraternas framst�llning "framtr�der d�rf�r jord�garen som den egentlige kapitalisten, det vill s�ga den som till�gnar sig surplusarbetet ... Ocks� i detta avseende rymmer fysiokratins system en sanning ..." (Teorier I, s. 57f (korr.)/ty 20 o. 22.)
[393] I motsats till p� varuutbyte och pengar beroende samh�lleliga sammanhang. (Jfr s. 127 i detta arbete.)
[394] Grundrisse, s. 396-398. Om f�rkap. PS, s. 60-62 (korr.).
[395] N�mligen d� "enskilda skr�m�stare f�rvandlas till industrikapitalister, d� skr�na uppl�ses; fallet �r emellertid s�llsynt och detta enligt sakens natur. Skr�v�sendet g�r som helhet under - med m�staren och ges�llen - d�r kapitalisten och arbetaren uppkommer." (A.a., s. 405/ sv 69f (korr.).
[396] A.a., s. 404f, sv 68f (korr.).
[397] S� redan i Grundrisse, s. 741f. (Jfr anm�rkning 17 p� s. 150 i detta arbete.)
[398] Kapitalet III, s. 296 (korr.)/Sa 293f/ty 339.
[399] Grundrisse: "in fact".
[400] Grundrisse, s. 405, Om f�rkap. PS, s. 70. - Jfr Kapitalet III, s. 301 (korr.)/Sa 298f/ty 344: "I den antika v�rlden resulterade handelns inverkan och utvecklingen av k�pmanskapitalet alltid i slavhush�llning; allt efter utg�ngspunkten kanske bara i f�rvandlingen av ett patriarkaliskt, p� produktion av omedelbara subsistensmedel inriktat slavsystem till ett som var inriktat p� produktion av merv�rdet[15*]. I den moderna v�rlden d�remot utmynnar den i det kapitalistiska produktionss�ttet. H�rav f�ljer, att dessa resultat sj�lva var betingade �ven av helt andra omst�ndigheter �n handelskapitalets utveckling."
[401] Grundrisse, s. 408, Om f�rkap. PS, s. 73 (korr.).
[402] Jfr Kapitalet II, s. 128/ty 141f. (Ad. Smiths �sikt om f�rr�dsbildningen.)
[403] Grundrisse: "D'une mani�re ou d'une autre".
[404] Grundrisse, s. 402f, Om f�rkap. PS, s. 66f (korr.).
[405] "Det �r redan vid f�rsta �gonkastet klart", anm�rker Marx i en fotnot, "vilken enfaldig cirkel det vore, om � ena sidan arbetarna, som kapitalet m�ste s�tta i verket f�r att s�tta sig som kapital, f�rst m�ste skapas, v�ckas till liv genom kapitalets anhopande, som om de v�ntade p� sitt 'Varde!', medan � andra sidan kapitalet sj�lvt inte vore i st�nd att anhopa utan fr�mmande arbete, utan p� sin h�jd kunde anhopa sitt eget arbete, d.v.s. sj�lv existerade i form av icke-kapital och icke-pengar; eftersom arbetet innan kapitalet existerar endast kan v�rdef�rmera sig sj�lvt i s�dana former som det hantverksm�ssiga arbetet, jordbruk i liten skala, o.s.v., kort sagt former som inte alls eller endast i liten utstr�ckning kan anhopa; i former som endast till�ter en liten merprodukt och som till stor del f�rt�r denna." (Grundrisse, s. 406, Om f�rkap. PS, s. 70 (korr.).)
[406] Detta g�ller �ven f�r arbetsinstrument: ty "penningf�rm�genheten varken uppfann eller fabricerade spinnrocken och v�vstolen. Men l�sgjorda fr�n sin jord kom spinnare och v�vare med sina spinnrockar och v�vstolar in under penningf�rm�genhetens herrav�lde o.s.v." (A.a., s. 407/ sv 72 (korr.).)
[407] "Det s�tt p� vilket pengarna f�rvandlar sig till kapital", l�ser vi vidare i texten, "visar sig ofta historiskt helt enkelt handgripligen p� s� s�tt, att k�pm�nnen l�ter flera v�vare och spinnare, som dittills bedrivit v�vning och spanad som lantlig bisyssla, arbeta f�r sig och g�r deras bisyssla till huvudf�rv�rv f�r dem, varefter han dock �r s�ker p� dem och har f�tt dem i sitt herrav�lde som l�narbetare. Att sedan dra bort dem fr�n deras hem och hemort och sammanf�ra dem i ett arbetshus, �r ett steg till. Det �r klart att han vid denna enkla process varken f�rberett r�material eller instrument /arbetsmedel/ eller livsmedel f�r v�varna och spinnarna. Allt han gjort �r att undan f�r undan l�ta dem begr�nsa sig till en sorts arbete, varvid de blir beroende av f�rs�ljningen, av k�paren, av k�pmannen, och slutligen producerar de endast f�r och genom honom. Ursprungligen k�pte denne deras arbete endast genom att k�pa deras produkt; s� snart de begr�nsar sig till produktion av detta bytesv�rde och allts� m�ste producera omedelbart bytesv�rde, m�ste byta sitt arbete helt mot pengar f�r att kunna �verleva /fortexistieren/, r�kar de i hans herrav�lde, och slutligen f�rsvinner ocks� skenet av att de s�ljer sina produkter till honom. Han k�per deras arbete och tar ifr�n dem �gandet /das Eigentum/, f�rst till produkten, snart ocks� till instrumentet, eller kvarl�mnar det hos dem under skenbart �gande /als Scheineigentum/ f�r att minska sina egna produktionskostnader." (A.a., s. 409f/sv 74f (korr).)
[408] A.a., s. 408 och 406/sv 73 och 70f (korr).
[409] A.a., s. 407 /sv 72 (korr).
[410] Theorien III, s. 267.
[411] A.a., s. 266f.
[412] Underligt nog finns samma bakv�nda uppfattning �ven hos Rosa Luxemburg. Hon skriver i sitt huvudverk: "Marx behandlar visserligen ing�ende s�v�l processen av till�gnelse av ickekapitalistiska produktionsmedel som processen av b�ndernas /Bauerntum/ f�rvandling till kapitalistiskt proletariat. Hela det 24. kapitlet i Kapitalet I �r �gnat �t skildringen av tillkomsten av det engelska proletariatet, jordbrukets kapitalistiska arrendatorklass och det industriella kapitalet. En framst�ende roll i det sistn�mnda skeendet spelar i Marx' skildring det europeiska kapitalets utplundring av koloniall�nderna. Men allt detta v�l att m�rka endast fr�n den s.k. primitiva ackumulationens synvinkel. De n�mnda processerna illustrerar hos Marx endast kapitalets genes, dess f�delse�gonblick, de betecknar f�dslov�ndorna vid det kapitalistiska produktionss�ttets framstigande ur det feodala samh�llets sk�te. S� snart han l�gger fram den teoretiska analysen av kapitalprocessen - produktion som cirkulation - �terv�nder han st�ndigt till sin f�ruts�ttning: den kapitalistiska produktionens allm�nna och uteslutande herrav�lde." (Die Akkumulation des Kapitals, 1923, s. 285f.)
[413] Teorier III, 423 /ty 413f.
[414] "Men kapitalet f�ruts�tter, f�r att bli till /zu werden/, en viss ackumulation, som ligger redan i den sj�lvst�ndiga mots�ttningen mellan det f�rem�lsgjorda och det levande arbetet; i denna mots�ttnings sj�lvst�ndiga best�nd. Denna ackumulation, som �r n�dv�ndig f�r kapitalets tillblivelse, som allts� �r upptagen redan som f�ruts�ttning - som ett moment - i dess begrepp, m�ste skiljas ... fr�n kapitalets ackumulation som tillblivet kapital, d� det redan m�ste finnas flera kapital." (Grundrisse, s. 226, jfr Grunddragen, s. 168 /ty 484.)
[415] D.v.s. tills den kommunistiska samh�llsordningen �r uppr�ttad.
[416] Det betyder naturligtvis inte att enbart kapitalet utm�rkes av att anv�nda delar av merprodukten f�r den utvidgade reproduktionen. "Ty det �r enfaldigt ..., att anse det som specifikt f�r kapitalet att de f�rem�lsliga betingelserna f�r det levande arbetet �verhuvudtaget m�ste vara f�rhanden - vare sig de tillhandah�lls av naturen, eller �r historiskt frambragda." D�rf�r inneb�r kapitalets specifika ackumulation inget annat "�n att det v�rdef�rmerar det f�rem�lsgjorda merarbetet, ist�llet f�r att, som egyptiska konungar eller etruskiska adliga svartrockar, anl�gga det i - d.v.s. ge ut merprodukten p� - pyramider etc." (Grundrisse, s. 337.)
I kapitalismen tillfaller allts� funktionen att utvidga produktionen kapitalisten, den framst�ller sig som merproduktens f�rvandling till kapital. (Just d�rigenom skiljer sig denna produktionsutvidgning fr�n tidigare epokers.) "Och av det sluter f�ret till ekonom sig till", h�nar Marx, "att om denna operation inte gick till p� detta tvekluvna, specifika s�tt, s� kunde den inte f�rsigg� alls; reproduktionen i utvidgad skala blir i hans huvud oskiljaktig fr�n den kapitalistiska formen av denna reproduktion - ackumulation." (Theorien III, s. 268. - Jfr �ven a.a., s. 412f /sv 421f.
[417] A.a., s. 268.
[418] Grundrisse, s. 411.
[419] Kapitalet III, s. 224f (korr) /Sa 215 /ty 256. (Jfr det identiska st�llet i Theorien III, s. 268.)
[420] Kapitalet I, s. 147 /ty 185.
[421] A.a., s. 147 /ty 185.
[422] O. Bauer, "Rationalisierung und Fehlrationalisierung", s. 170f.
[423] Kapitalet I, s. 147 (korr.)/ty 185.
[424] A.a., s. 147f (korr.)/ty 185.
[425] Marx' f�redrag "L�n, pris, profit", s. 73 (korr.)/ty MEW 16, s. 147. �vers.: Vi har korrigerat texten i Arbetarkulturs utg�va med den tyska texten i Ausgew�hlte Schriften (1934), vilken Rosdolsky anv�nde. F�redraget finns ocks� p� svenska i Skrifter i urval (ovanst. p� s. 574), d�r texten ibland mer �verensst�mmer med MEW:s. F�redraget h�lls av Marx p� engelska 1865.
[426] A.a., s. 73f (korr.)/ty MEW 16, s. 147.
[427] A.a., s. 75f (korr.)/ty MEW 16, s. 149.
[428] Rosa Luxemburg, Ausgew�hlte Reden und Schriften, II, s. 99. - Jfr Karl Kautsky, Karl Marx' �konomische Lehren, 1906, s. 236: "Men l�nen kan aldrig stiga s� h�gt, att den �ventyrar sj�lva merv�rdet. Efterfr�gan p� arbetskraft framkallas i det kapitalistiska produktionss�ttet av kapitalets behov att sj�lv v�rdef�rmera sig, producera merv�rde. Kapitalet kommer d�rf�r aldrig att k�pa arbetskraften till ett pris som utesluter produktion av merv�rde."
[429] Citerat efter K. Diehl, Sozial�konomische Erl�uterungen zu David Ricardos Grundgesetzen der Volkswirtschaft und Besteuerung, II, s. 76.
[430] Fritz Sternberg, Marx und die Gegenwart, s. 13f.
[431] "Industriell koncentration och ackumulation under kapitalismen leder visserligen till en �kning av arbetets produktivitet, men leder enligt honom till en �kning av reall�nerna. Tv�rtom ..." (A.a.)
[432] Att Marx h�r inskr�nkte sig till arbetskraftens pris, hade goda grunder, som man kan se av det p� sidan 75 anf�rda st�llet ur Teorier. Han gjorde detta, eftersom han - f�r att inte on�digtvis komplicera utforskningen av merv�rdebildningens lagar - till en b�rjan var tvungen att uppfatta arbetskraftens v�rde "som n�got fixt", som en given storlek. Fr�n denna metodologiska f�ruts�ttning utg�r �ven Marx' Kapitalet, d.v.s. att d�r behandlas omf�nget av "genomsnittsarbetarens vanem�ssigt n�dv�ndiga existensmedel", och i denna mening �ven arbetskraftens v�rde, som en "konstant storhet". (Kapitalet I, s. 453/ty 542.) D�rav f�ljer naturligtvis inte, att "genomsnittsomf�nget av de n�dv�ndiga existensmedlen" i den konkreta kapitalistiska verkligheten inte skulle kunna �ndra sig, allts� t.ex. inte kunna v�xa! Men detta fall hade Marx endast kunna ta med i den av honom planerade "speciella l�ran om l�narbetet", om han hade kommit att utf�ra �ven denna del av sin plan.
[433] Kapitalet I, s. 453 (korr.)/ty 542.
[434] A.a., s. 459 (korr.)/ty 549. /Bohman skriver: "i samma eller olika grad"./
[435] Teorier II, s. 300 (korr.)/ty 410. - Visserligen �r �kningen av arbetskraftens v�rde i detta fall ofta bara skenbar: "Arbetskraftens dagsv�rde �r n�mligen ... ber�knat efter dess normala genomsnittsvaraktighet eller arbetarens normala livsperiod, och efter en motsvarande normal, till m�nniskonaturen avpassad oms�ttning av livssubstans i r�relse. Till en viss punkt kan den fr�n arbetsdagens f�rl�ngning oskiljbara st�rre f�rslitningen av arbetskraften kompenseras av st�rre ers�ttning. Om arbetsdagen f�rl�nges ut�ver denna punkt v�xer f�rslitningen i geometrisk progression och p� samma g�ng f�rst�rs arbetskraftens alla normala reproduktions- och verksamhetsbetingelser." (Kapitalet I, s. 459 (korr.)/Sa 484f/ty 549.)
[436] A.a., s. 457 (korr.)/ty 547.
[437] I "Gr�nbergs Archiv", 1928.
[438] Kapitalet I, s. 456 (korr.)/Sa 480/ty 545f. - Reall�nernas tillv�xt i de ledande kapitalistiska l�nderna sen mitten av 1800-talet kan nog till st�rre delen f�ras tillbaka till denna teoretiska formel.
[439] Theorien III, s. 306.
[440] L�n, Pris, Profit, s. 65 (korr.)/ty 142.
[441] Kapitalet I, s. 492 (korr.)/ty 587.
[442] A.a., s. 533 (korr.)/ty 631. - "Man b�r dock inte f�rest�lla sig, att eftersom i ett givet land arbetets relativa v�rde stiger och faller i omv�nt f�rh�llande till arbetets produktivitet, s� st�r arbetsl�nen i de olika l�nderna i omv�nt f�rh�llande till arbetets produktivitet. I sj�lva verket �r det tv�rtom. Ju produktivare ett land �r p� v�rldsmarknaden gentemot ett annat, desto h�gre �r arbetsl�nerna d�r, j�mf�rt med de andra l�nderna. Inte bara den nominella arbetsl�nen �r i England h�gre �n p� kontinenten. Arbetaren �ter mera k�tt, tillfredsst�ller flera behov ... Men arbetsl�nen i England �r inte h�gre i f�rh�llande till de engelska arbetarnas produktivitet." (Theorien II, s. 8f.)
[443] Jfr den mot A. Braunthal riktade uppsatsen av Natalie Moszkowska, Zur Verelendungstheorie ("Die Gesellschaft", 1930): "Braunthal f�rnekar ... den relativa f�rs�mringen av de egendomsl�sas /Besitzlosen/ livsvillkor gentemot de �gandes, liksom den under den kapitalistiska utvecklingen v�xande avgrunden /missf�rh�llandet/ mellan arbetarens faktiska livsf�ring och den tekniskt m�jliga ... De anf�rda ordens inneb�rd �r uppenbarligen denna: Merv�rde- eller exploateringskvoten stiger inte under den kapitalistiska utvecklingen (eller �tminstone inte sedan proletariatet organiserats); tv�rtom skulle den mer eller mindre f�rbli p� samma niv� ..." (A.a., s. 235.)
[444] En liknelse som l�nats fr�n den utopiske socialisten Bray. (Se "Arbeitslohn", MEW 6, s. 540.)
[445] Kapitalet I, s. 540f, 545-547 o 548 (korr.)/Sa 574, 578-581 o 582/ty 541, 645-648 o 649.
[446] �ven i Kapitalet III, d�r Marx l�ter f�ruts�ttningen om en konstant organisk sammans�ttning falla, framh�vs upprepade g�nger n�dv�ndigheten av l�nestegringar under den industriella cykelns prosperitetsfas.
[447] L�narbete och kapital, s. 37-41 (korr.)/ty MEW 6, 411-414, /denna text finns ocks� i Skrifter i urval, ovanst. p� s. 522-524/.
[448] Jfr det i Teorier (II, s. 314/ty 426) citerade stycket fr�n Ricardo: "Inte p� grundval av den absoluta m�ngd produkter som varje klass erh�ller kan vi korrekt bed�ma kvoten f�r profiten, jordr�ntan och l�nerna, utan p� grund av den kvantitet arbete som erfordrades f�r tillverkningen av denna m�ngd. Genom f�rb�ttringar av maskineriet och jordbruksmetoderna kan totalprodukten f�rdubblas; men om l�ner, jordr�nta och profit likaledes f�rh�jes till det dubbla, s� kommer alla tre att st� i samma f�rh�llande till varandra som f�rut och man kan inte hos n�gondera tala en relativ f�r�ndring. Om d�remot l�nerna inte blir fullt delaktiga i denna f�rh�jning och blott stiger med h�lften i st�llet f�r att f�rdubblas ... s� tror jag att det �r riktigt att s�ga att l�nerna har sjunkit men profiten har stigit. Om vi n�mligen hade ett of�r�nderligt m�tt att m�ta v�rdet av denna produktion med, s� skulle vi finna att det har tillfallit arbetarklassen ... mindre och kapitalistklassen mera v�rde �n f�rut." - "Det �r en av Ricardos stora f�rtj�nster, att han har unders�kt den relativa, eller proportionate arbetsl�nen", s�ger Marx vid detta tillf�lle, "och fixerat den som kategori. Ditintills hade l�nen alltid betraktats som en enkel faktor och arbetaren f�ljaktligen som ett djur. Men h�r betraktas han i sitt sociala sammanhang." (A.a. 309/ty 420f.)
[449] Jfr Theorien III, s. 387f.
[450] Se Rosa Luxemburg, Ausgew�hlte Reden und Schriften, II, s. 100.
[451] Jfr Grundrisse, s. 491: "I de b�da klassernas kamp - som med n�dv�ndighet f�ljer av arbetarklassens utveckling - blir vidare medvetandet av det �msesidiga avst�ndet, som just �r uttryckt genom arbetsl�nen sj�lv som proportion, av avg�rande vikt." Ty: "Klassernas f�rh�llande till varandra �r mer betingat av de proportionella l�nerna �n av l�nernas absoluta storlek /amount/." (Teorier II, s. 309/ty 420f.)
[452] Rosa Luxemburg, a.a., 717 och 719f.
[453] Kritik av Gothaprogrammet, ty MEW 19, s. 26. /Finns i en m�ngd svenska utg�vor, den b�sta vi hittat �r Aurora, 1975, ovanst. p� s. 357
[454] A.a., Aurora 35f/ty 25f.
[455] "Slutligen inneb�r det att man endast har fattat /begripit/ h�lften av l�nelagen, om man endast k�nner den absoluta l�nens r�relser. F�rst lagen om att den relativa l�nen sjunker mekaniskt med arbetsproduktivitetens framsteg utstr�cker den kapitalistiska l�nelagen till dess fulla r�ckvidd." (Rosa Luxemburg, a.a., s. 725.) Att Henryk Grossmann f�rebr�r just Rosa Luxemburg f�r en "otrolig, barbarisk rumphuggning av de mest grundl�ggande elementen i Marx' l�neteori" (Das Akkumulations- und Zusammenbruchsgesetz, s. 585) b�r bara betraktas som en kuriositet.
[456] Kapitalet I, s. 559 (korr.)/ty 661.
[457] Theorien III, s. 329.
[458] Engels, Anti-D�hring, s. 377 (korr.) /ty 255.
[459] Kapitalet I, s. 555f (korr.)/Sa 592 /ty 658.
[460] Till och med p� h�jdpunkten av nutida prosperitetsperioder i F�renta Staterna finns det fortfarande miljoner arbetsl�sa.
[461] Kapitalet I, s. 561 (korr.)/Sa 598/fy 664.- �vers.: F�rsta meningen dock ej h�rifr�n.
[462] A.a., 564 (korr.)/Sa 602/ty 668. - Helt annorlunda var det i f�rra �rhundradet i de egentliga kolonierna d.v.s. i l�nder, som - liksom Nordamerika, Australien o.s.v. - koloniserats av vita immigranter. I L�n, pris och profit l�ser vi: "I koloniall�nder verkar lagen om utbud och efterfr�gan till arbetarens f�rm�n. D�rav den relativt h�ga l�neniv�n i F�renta Staterna. Kapitalet kan d�r g�ra allt som st�r i dess f�rm�ga, men det kan inte f�rhindra, att arbetsmarknaden st�ndigt t�mmes genom att l�narbetare oavbrutet f�rvandlas till oavh�ngiga, sj�lvf�rs�rjande b�nder. F�r en stor del av amerikanerna �r st�llningen som l�narbetare endast ett genomg�ngsstadium, som de s�kert l�mnar efter l�ngre eller kortare tid." (L�n, pris och profit, s. 76f (korr.)/ty 149f.) Detta undantag vad g�ller de nordamerikanska arbetarnas situation har naturligtvis upph�rt sedan l�nge; men �nd� m�ste de nuvarande h�ga l�nerna f�r arbetare d�r bland annat �ven h�nf�ras till dessa historiska omst�ndigheter.
[463] Kapitalet I, s. 562f (korr.)/ty 666.
[464] A.a., s. 556 (korr.)/ty 658.
[465] "Tv�rtom i prosperitetsperioden ... Det �r inte bara konsumtionen av n�dv�ndiga livsmedel som stiger; arbetarklassen (i vilken nu hela dess reservarm� aktivt intr�tt) tar ocks� f�r �gonblicket del i konsumtionen av lyxartiklar som eljest �r otillg�ngliga f�r den, dessutom �ven i den klass av n�dv�ndiga konsumtionsartiklar, som annars till st�rsta delen utg�r 'n�dv�ndiga' konsumtionsmedel endast f�r kapitalistklassen ..." (Kapitalet II, s. 361 (korr.)/Sa 366/ty 409.)
[466] Kapitalet I, s. 561f (korr.)/Sa 598f/ty 665.
[467] A.a., s. 565 (korr.)/ty 669.
[468] Om vi inte h�nvisar till f�ljande mening, som syftar p� den industriella reservarm�n: "Detta �r den kapitalistiska ackumulationens absoluta, allm�nna lag. Liksom alla andra lagar modifieras den i sitt f�rverkligande genom m�ngahanda omst�ndigheter, vilkas analys inte h�r hit." (A.a., s. 569/ty 674.)
[469] Vi kommer senare att se, att de bed�mde tendenserna hos dessa l�nernas r�relser mycket olika allt efter de konkreta omst�ndigheterna (och ofta r�tt s� pessimistiskt).
[470] Vi talar inte om en "utarmning" /Verelendung/, eftersom denna term (i synnerhet i f�rbindelse med ordet "relativ") tycks oss mots�gelsefull och vilseledande.
[471] Kommunistiska manifestet, Arbetarkultur 1968, s. 40/ty MEW 4, s. 473.
[472] A.a., s. 44/ty 476: "L�narbetets genomsnittspris �r arbetsl�nens minimum, d.v.s. summan av de livsmedel, som �r n�dv�ndiga f�r att h�lla arbetaren som arbetare vid liv. Vad l�narbetaren s�ledes genom sitt arbete till�gnar sig r�cker blott till f�r att uppeh�lla livet /sein nacktes Leben wieder zu erzeugen/."
[473] Jfr Kapitalet I, s. 568 (korr.)/ty 672: "Den tredje kategorin av relativ �verbefolkning, stagnationens, utg�r en del av den aktiva arbetararm�n, men med heltigenom oregelbunden syssels�ttning. ... Den karakteriseras av ett maximum av arbetstid och ett minimum av arbetsl�n. Under rubriken hemarbete har vi ... l�rt k�nna dess huvudformer." (Det �r f�r �vrigt helt felaktigt att identifiera den industriella reservarm�n med "arbetsl�shet" som Sternberg (A.a. s. 55) g�r. Dessa b�da begrepp t�cker inte alls varandra.)
[474] Kapitalet I, s. 570 (korr.)/ty 675. - Den sista meningen upprepas i n�got �ndrad version p� s. 670 (korr.)/ty 791f: "Med det st�ndigt sjunkande antalet kapitalmagnater ... �kar � andra sidan exploateringen av massorna, deras el�nde, slaveri och f�rnedring. Men �ven f�rbittringen �kar hos den st�ndigt v�xande arbetarklassen, som skolas, sammansvetsas och organiseras genom den kapitalistiska produktionsprocessens egen mekanism."
[475] Fritz Sternberg har dock hittat �nnu ett st�lle, som han anf�r p� sidan 261 i sin bok. D�r heter det: "Marx skriver t.ex. i L�n, pris och profit: 'Dessa f� antydningar' (om kapitalets stigande organiska sammans�ttning) 'torde r�cka f�r att visa, att den moderna industrins hela utveckling i allt h�gre grad m�ste sv�nga v�gsk�len till f�rdel f�r kapitalisten och till nackdel f�r arbetaren, och att det f�ljaktligen inte �r den kapitalistiska produktionens allm�nna tendens att h�ja genomsnittsnormall�nen utan att s�nka den eller att i st�rre eller mindre grad pressa ner arbetets v�rde till dess nedersta gr�ns'." - Sternberg utel�mnar dock klokt nog den f�ljande meningen: "Men om tingen i detta system har denna tendens, betyder det d�, att arbetarklassen skulle avst� fr�n att bjuda motst�nd mot kapitalets �vergrepp och uppge sina anstr�ngningar att utnyttja de tillf�llen som yppas att tillf�lligt f�rb�ttra sitt l�ge? Om den gjorde s�, skulle den f�rvandlas till en j�mnstruken massa av kuvade stackare, f�r vilka det inte l�ngre skulle finnas n�gon r�ddning." (L�n, pris och profit, s. 79 (korr.)/ty 151.) Man m�ste medge, att saken erh�ller ett helt annat utseende genom den andra meningen, och att enligt Marx den kapitalistiska produktionens tendens, att pressa ned arbetskraftens v�rde till dess understa gr�ns, endast kan sl� igenom d� det inte finns n�gon mottendens, n�mligen arbetarklassens aktion!
[476] Jfr det f�ljande st�llet i Kapitalet: "Ju st�rre den samh�lleliga rikedomen �r, m�ngden kapital i funktion, omf�nget och energin i dess tillv�xt ... desto st�rre den industriella reservarm�n ... Men ju st�rre denna reservarm� �r i f�rh�llande till den aktiva arbetararm�n, i desto st�rre massor upptr�der den konsoliderade �verbefolkningen, vars el�nde st�r i omv�nt f�rh�llande till pl�gan i dess arbete. Ju st�rre slutligen detta arbetarklassens Lasarusskikt och den industriella reservarm�n �r, desto st�rre den officiella av myndigheterna erk�nda pauperismen /fattigdomen/." (A.a., s. 569 (korr.)/ty 673f.)
[477] Visserligen talar Marx h�r om de arbetande massornas "el�nde"; men det som det h�r g�ller �r om detta el�nde m�ste sk�rpas med kapitalismens utveckling; ty endast d� skulle man kunna tillskriva honom en "utarmningsteori" /Verelendungstheorie/.
[478] Inauguraladresse, MEW 16, s. 9.
[479] I synnerhet tycks oss Stracheys kritik obegriplig. Ty vad skulle man t.ex. s�ga om hans p�st�ende att - enligt Marx - "skulle l�narbetarnas l�ge inte bara f�rb�ttras d� den totala produktionen �kar, utan kapitalismen skulle till och med �verskst allt detta? - Eller l�t oss ta hans f�rklaring till den v�lk�nda striden om den "j�rnh�rda l�nelagen"; att Marx skulle g�tt emot Lassalle bara f�r att han ville anv�nda arbetarnas fackliga organisering till "samh�llets revolution�ra omv�lvning /overthrow/", - trots att han som teoretiker lika mycket som Lassalle trodde p� l�ran om ett "fysiologiskt existensminimum" ... o.s.v., o.s.v.
[480] Se MEW 35, s. 19f.
[481] Engels, MEW 19, s. 252f.
[482] Engels, MEW 22, s. 231.
[483] Man b�r dock minnas negrerna i USA, varav miljoner lever under omst�ndigheter, som enligt dagens m�ttstock endast kan betecknas som "el�ndiga".
[484] Rosa Luxemburg, a.a., s. 724f.
[485] Kapitalet I, s. 34f/ty 53.
[486] A.a., s. 489f (korr.)/ty 584.
[487] Theorien III, s. 101.
[488] Kapitalet III, s. 217 (korr.)/ty 248.
[489] "Das Akkumulations- und Zusammenbruchsgesetz", s. 431f. - Jfr Marx' Grundrisse, s. 755: "Av att profiten kan ligga under merv�rdet ... f�ljer, att inte bara individuella kapitalister, utan nationer kan forts�tta att utbyta med varandra, till och med i utvidgat omf�ng kan upprepa utbytet, utan att de f�r den skull skulle beh�va vinna lika mycket. Den ena kan st�ndigt till�gna sig en del av den andras surplusarbete, f�r vilket den i utbytet inte ger n�gonting tillbaka ..."
[490] Otto Bauer, a.a., s. 165.
[491] Jfr s. 282f i detta arbete.
[492] Bauer, a.a., s. 164. - Den h�r anf�rda �sikten av Otto Bauer tycks visserligen mots�ga den �sikt, som han f�retr�dde p� II. Internationalens Br�sselkongress �r 1928. D�rom l�ser vi i en artikel av L. Birkenfeld i "Gr�nbergs Arkiv", 1930, s. 154: "Den leninistiska teorin om arbetararistokratin f�rbiser art - som Helene och Otto Bauer har framst�llt" (i "Kampf", 1928, s. 393ff) - "de r�ntor som t.ex. USA drar fr�n Europa �r av f�rsvinnande storlek i j�mf�relse med de merv�rdemassor som de amerikanska kapitalisterna kan alstra ur de amerikanska arbetarnas arbete, tack vare den h�ga produktiviteten hos arbetet d�r. Ett par dagar efter det att Otto Bauer hade h�nvisat till detta i Br�ssel, menade den bolschevikiske ledaren Bucharin, att han hade urholkat denna inv�ndning. Han sade att Otto Bauer fr�gar efter var de svenska kolonierna skulle ligga, eftersom en del av de svenska arbetarna f�r de h�gsta l�nerna i Europa? Arbetararistokratins grundval - inv�nde Bucharin - utg�rs just, f�rutom av kolonialprofiterna, av differentialprofiten hos de kapitalister, vars f�retag arbetar med en h�gre genomsnittlig produktivitet."
[493] Impulsen till det �r - som arbetarr�relsens historia l�r oss - mycket stark! Jfr Engels brev till Marx 7.10.1858, d�r han uttalar fruktan f�r "att det engelska proletariatet blir mer och mer borgerligt, s� att den mest borgerliga av alla nationer till slut tycks komma att f� det dith�n, att man har en borgerlig aristokrati och ett borgerligt proletariat vid sidan om bourgeoisin. Hos en nation som utsuger hela v�rlden, �r det i viss m�n r�ttf�rdigat." (MEW 29, s. 358.) Och 23 �r senare klagar han �ter: "den brittiske arbetaren vill just inte komma vidare, han m�ste omskakas genom denna h�ndelse, genom det industriella monopolets f�rlust. En attendant, habeat sibi." (MEW 35, s. 20.)
[494] Otto Bauer, a.a., s. 166.
[495] "Jag f�ruts�tter naturligtvis l�sare, som vill l�ra sig n�got nytt, allts� �ven vill t�nka sj�lva." (Kapitalet I, s. 4 (korr.)/ty 12.
[1*] I den tyska upplagan st�r felaktigt 'Einfachheit', i Grundrisse 'Allgemeinheit'.
[2*] Inte riktigt individualisering, snarar bli till individ.
[3*] I svenska versionen f�renklat till 'lyder tyngdlagen': i den engelska: 'looked at from the point of view of their weight, have weight'.
[4*] Denna produktion var en f�ruts�ttning f�r cirkulationen.
[5*] "gegenstandslos ist", arbetet innehar endast sin egen arbetsf�rm�ga (-kraft). Hur arbetet �ven i verkligheten (�ven praktiskt) skiljs fr�n sitt f�rem�l, blir f�rem�lsl�st, kan man f�lja i Grunddragen 34f/ty 24f.
[6*] Ang. spindel, se anm. i Kapitalet I, s. 162.
[7*] Vanligen �versatt till merarbetet, men vi vill visa att Marx h�r fortfarande anv�nder en term, d�r det engelska ursprunget �r tydligare.
[8*] "Merg�randet", kapitalisten h�vdar att han "gjort" de ytterligare pengar som finns efter produktionsprocessen.
[9*] Kallas i Kapitalet f�r samverkan.
[10*] (�vers.) Tyv�rr bortfaller Grundrisses sp�rr p� "dem" i "dem Kapital" (liksom p� "Konzentration" ovanf�r) h�r i noten.
[11*] Tyska Lebendigkeit (livaktighet) �r substantiv till lebendig, som vi �versatt med levande.
[12*] H�r �r inneb�rden av begreppet setzen (s�tta) ovanligt tydlig: "... den dialektiska processen att kapitalet g�r det n�dv�ndiga arbetet till en verklig f�ruts�ttning samtidigt som kapitalet upph�ver detta n�dv�ndiga arbete ..." (Det visar sig ju ocks� hur mycket kortare begreppet setzen kan �vers�ttas - med s�tta.)
[13*] I tyskan s�tts Verwirklichungsprozess mot Entwirklichungsprozess.
[14*] Tyska textens "progressiv" (fr�n latinet, eg. "framskridande"), kan inte �vers�ttas till dagens svenska "progressivt".
[15*] Marx anv�nder h�r 'merv�rde' som samlande beteckning f�r olika arter av merprodukt. Betr. detta "vacklande" spr�kbruk, se ocks� Kapitalet III, s. 711f/ty 812.
[16*] Ett kort men inte korrekt �vers�ttningsf�rs�k, jfr Kapitalet I, anm. 147, s. 698.
[17*] Den b�sta �vers�ttning vi kunnat hitta f�r "beschleunigter Progression", Sa: "accelererad progression", Bo: "i omv�nd proportion till".
[18*] Rosdolsky blandar h�r enligt v�r mening ihop tv� skilda saker: 1. de mest utvecklade kapitalistiska l�ndernas till�gnelse av jordr�nta (gruvr�nta, kanalr�nta o.s.v., som �r grundad p� geologiska och geografiska f�rh�llanden) fr�n svaga kapitalistiska l�nder, och 2. �verf�ring av v�rde i samma riktning genom det oj�mna utbytet.
[19*] H�r "zur�ckgebliebenen", tidigare "unterentwickelten". Vi anser att termen 'underutvecklad' �r felaktig, men vi anv�nder den. (Den ger intryck av att det skulle finnas en inomkapitalistisk v�g f�r en verklig utveckling i dessa l�nder.)
[A*] Kapitlet "�verg�ng till kapital" (liksom det f�reg�ende) f�religger i tv� versioner i Rohentwurf: i sj�lva manuskriptet (s. 162ff) och i fragmentet av "Till kritikens urtext" (s. 919ff) Vi anv�nder h�r i lika h�g grad b�da versionerna.
[B*] Hittills har vi kunnat f�lja kapitlens ordning i Rohentwurf. Men fr�n och med nu blir detta om�jligt, d� de teman som det g�ller ofta behandlas kringstr�tt i olika delar av Marx' manuskript.
[C*] Vi sammanfattar h�r tv� paragrafer i Grunddragen (s. 131 - 141/ty 354-362), som motsvarar kapitel 21 och det f�rsta stycket i kapitel 22 i Kapitalet I.
Skillnaden mellan de b�da skrivningarna best�r (bortsett fr�n det klarare framst�llningss�ttet i det senare verket) framf�rallt i att i Kapitalet unders�ks fr�gan f�rst fr�n den "enkla" och sedan fr�n den "utvidgade" reproduktionens st�ndpunkt, men i Rohentwurf endast fr�n den "utvidgade" reproduktionens st�ndpunkt.
Last updated on: 12.21.2008