Original titel: "Was ist Klassenbewu�tsein? Ein Beitrag zur Diskussion �ber die Neuformierung der Arbeiterbewegung"
Publicerat: 1934
�vers�ttning: Tomas B�hm
Digitalisering: Jonas Holmgren
Grund�sk�dningen i denna skrift kan sammanfattas enligt f�ljande: Den upprivande kamp som revolution�rerna �ver hela v�rlden m�ste f�ra p� flera fronter f�r med sig, att de bara kan se m�nniskornas liv ur sin ideologis st�ndpunkt. Vidare f�r den med sig att man bara beaktar just de fakta i det samh�lleliga livet som p� n�got s�tt �r besl�ktade med eller n�ra deras tankar och kamp. Revolution�rerna vet emellertid f�ga om det stora flertalet av jordens befolkning; de vet ingenting eller f�ga om deras kamp, lidande och tankar. Denna befolkning lever i sitt eget undertryckta tillst�nd mer eller mindre omedvetet och st�djer d�rmed kapitalets h�rskare. Om man f�rs�ker fastst�lla hur m�nga av de 40 miljoner vuxna tyska medborgare, som k�nner till n�got om och �r verkligt skakade av avr�ttningarna av de tyska revolution�rerna, och hur m�nga som noterar tidningsnotiserna om detta p� ett likgiltigt s�tt, kommer man med en g�ng att begripa vad denna skrift syftar p�, n�mligen sammanslutningen av det revolution�ra avantgardets medvetande med den genomsnittlige medborgarens medvetande.
H�r kommer endast ansatser att ges och fr�gest�llningar p�visas, vilka hittills har varit obeaktade i arbetarr�relsen. M� det ena eller det andra synas snett eller falskt; det st�r dock fast att m�nniskornas verkliga psykologiska liv utspelas p� en annan niv� �n f�respr�karna f�r den sociala revolutionen tror, just p� grund av sina djupa inblickar i det samh�lleliga varat. Och detta �r ocks� en orsak till arbetarr�relsens misslyckande. Man b�r d�rf�r ta denna skrift som en appell fr�n de opolitiska genomsnittliga m�nniskorna till de framtida ledarna av revolutionen, f�r att dessa skall f�rst� m�nniskorna b�ttre, f�r att de skall fordra mindre f�rst�else f�r "historiens g�ng" av dem och kunna ge b�ttre uttryck f�r m�nniskornas lidande och �nskningar. Att de skall tala mindre om "subjektiva faktorer" i historien p� ett teoretiskt s�tt och i st�llet kunna f�rst� massans liv b�ttre.
Juni 1934
Ernst Parell (pseudonym f�r W.R.)
Det f�ljande �r ett f�rs�k att utifr�n masspsykologins st�ndpunkt skala fram och klarg�ra vissa sv�righeter i diskussionen om arbetarr�relsens nyskapande, och f�rs�ket inneh�ller fr�n b�rjan m�nga brister. De yttre omst�ndigheterna och levnadsbetingelserna under vilka de tyska emigranterna m�ste utf�ra sitt arbete �r inte l�tta. Vidare �r den intima kontakten med det politiska livet, framf�r allt med massans liv, s�nderriven eller bristf�llig; tidningarna informerar p� ett f�rvr�ngt s�tt, de mots�ger varandra och missar masspsykologiska fr�gor, s� att man redan d�r f�r flera felk�llor. Biblioteken finns inte i exilen eller �r bristf�lliga. Den h�rda kampen f�r existensen och f�rf�ljelsen genom g�stl�ndernas myndigheter verkar �ven i samma riktning. Ocks� den aktuella splittringen i organisationerna och i diskussionerna inom arbetarr�relsen f�rsv�rar v�r uppgift. Om man d�rtill l�gger det nya med den politiska psykologin, som �r beh�ftad med en ung vetenskaps alla svagheter och felk�llor, s� har vi n�mnt tillr�ckligt med faktorer, som utesluter kravet p� en hundraprocentigt exakt, felfri, till politisk praktik oms�ttbar unders�kning. Vi kommer att gl�dja oss om vi lyckas framh�va viktiga, �n s� l�nge obeaktade fr�gest�llningar, och om vi kan besvara dem till en viss del. Och om vi kan ge vissa riktlinjer �t v�ra medk�mpars initiativ och deras kritiska granskning av den revolution�ra frontens nuvarande andliga verktyg.
F�religgande avhandling �r samtidigt ocks� ett svar p� n�gra fr�gor som kommit sedan utgivningen av "Fascismens masspsykologi", dels ocks� p� enskilda kritikers fr�gor, som enligt min mening vittnar om den of�rst�else som m�nga samh�llspolitiker har f�r psykologiska fr�gest�llningar.
Diskussionen med olika politiska grupper har visat, att svaret p� fr�gan: "Vad �r klassmedvetande?" m�ste f�reg�s av ett kort st�llningstagande till de momentana grundfr�gor, som finns i den politiska situationen.
Det tunga nederlaget f�r den socialistiska r�relsen i Tyskland har nu f�tt negativa konsekvenser �ven i andra l�nder, och fascismen befinner sig nu gentemot den revolution�ra r�relsen �verallt p� rask frammarsch; s�v�l den andra som ocks� den tredje internationalen har visat sin of�rm�ga att s�v�l teoretiskt som praktiskt bem�stra situationen. Den andra internationalen visade detta genom sin principiellt borgerliga politik, den tredje genom sin brist p� sj�lvkritik, genom sin of�rm�ga att korrigera beg�ngna fel och framf�r allt genom sin of�rm�ga, delvis p� grund av bristande vilja, att f�rinta byr�kratin inom de egna leden.
Det "socialistiska arbetarpartiet" och de "internationella kommunisterna" vill ha en "ny international". Redan i fr�gan om hur detta skall g� till finns det sv�ra mots�ttningar. Trotskij har redan kallat till grundandet av den fj�rde internationalen. SAP �r i princip villigt, men vill emellertid uppr�tta den nya internationalen s�som ett resultat av arbetarr�relsens enighet, i motsats till Trotskij, som vill uppr�tta den genast och sedan med denna paroll genomf�ra enigheten. I den sexualpolitiska r�relsen st�lls fr�gan s�:
Skall man genast bilda en organisation och verka i enlighet med sitt program, eller skall man f�rst l�ta ideologin och programmet tr�nga in �verallt och f�rst vid en senare tidpunkt genomf�ra den organisatoriska sammanfattningen p� bredare basis? Vi beslutade oss f�r den senare regeln och menar att den "l�sare f�rberedande organisationen" har m�nga f�rdelar. Den motverkar en alltf�r tidig avgr�nsning, den inneb�r m�jligheter att tr�nga genom till andra organisationer och mycket annat. Dessutom beror detta p� vilka perspektiv vi har f�r den vidare politiska utvecklingen. Den sexualpolitiska arbetsgemenskapen trodde att den principiellt kunde n�mna tre m�jligheter:
1. att ett uppror i Tyskland var m�jligt inom den allra n�rmaste tiden. D� ingen av de best�ende organisationerna p� det minsta s�tt �r f�rberedd f�r denna situation, skulle ingen ha r�relsen s� i sin hand, att man kunde f�ra den medvetet till slutet. Denna m�jlighet �r �verhuvudtaget det mest osannolika perspektivet. Skulle det �nd� intr�ffa, skulle situationen bli kaotisk, allts� till sitt f�rlopp mycket os�ker. Trots detta vore det den b�sta utv�gen. Vi skulle st�dja den omedelbart med alla medel.
2. det �r m�jligt att arbetarr�relsen beh�ver n�gra �r f�r sin teoretiska och organisatoriska samling och sedan s�som enig r�relse m�lmedvetet kan vinna makten i Tyskland under ett bra, skolat och beslutsamt ledarskap inom loppet av tv� decennier. Detta perspektiv �r det mest sannolika, men det fordrar emellertid redan idag energiska, oavbrutna och outtr�ttliga f�rberedelser.
3. den tredje m�jligheten �r att arbetarr�relsens samling inte eller alltf�r l�ngsamt, lyckas �ven under nya, goda, p�litliga ledare, och att den internationella fascismen �verallt n�r och bef�ster sina positioner, framf�r allt genom sin inneboende sluga f�rm�ga att f�nga barn och ungdomar. Att fascismen skaffar sig en l�ngvarig massbas, att den eventuellt �ven f�r hj�lp av en �n s� svag konjunkturv�g. D� m�ste den socialistiska r�relsen r�kna med ett l�ngt, mycket l�ngt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt barbari under m�nga �rtionden. D� m�ste den kunna bevisa att den inte har felat i sina grunder, att den kommer att f� r�tt till slut. Denna variant visar det tunga ansvar som vi har p� oss.
Vi avser att, s� l�ngt f�rh�llandena till�ter det, st�lla in oss p� den f�rsta m�jligheten, och g�ra den andra m�jligheten med dess st�rre sannolikhet till arbetets egentliga m�l. Vi t�nker koncentrera alla krafter p� dess uppfyllande och uppbringa alla m�nskliga krafter f�r att f�rhindra den tredje m�jligheten.
Om vi p� detta s�tt har skapandet av enighet och slagkraft hos arbetarr�relsen och dess allianser med alla skikt av den arbetande befolkningen som m�l, m�ste vi ocks� fr�n b�rjan avgr�nsa oss fr�n de str�vanden, som visserligen talar mycket om "skapandet av enighet", men �nd� i praktiken endast driver splittringen vidare utan att vilja det sj�lv. Hur kommer det sig att de sekteristiska klickbildningarna fortskrider �ven nu efter den tyska katastrofen, att situationen verkar f�ga uppmuntrande i ansvariga kretsar inom och utom Tyskland, att den fruktl�sa skolastiska diskussionens metoder med sina on�diga �msesidiga gr�l inte kan f�rsvinna och ge vika f�r dagens verklighet? Vi menar att dessa olycksaliga misstag ligger i fasth�llandet av gamla f�rbrukade och f�rstelnade satser, ord, schematan, diskussionss�tt och att detta fasth�llande sj�lv kommer ur bristen p� fria fr�gest�llningar, nya s�tt att t�nka, nya s�tt att se p� tingen. Vi �r �vertygade om att till och med en enda bra, ny id�, ocks� �ven en enda ny tr�ffande paroll skulle kunna avsluta den hoppl�sa debatten, avliva de fruktl�sa diskussionerna och leda till omedelbar sammanslagning. Vi avser alla dem, som k�nner sig tr�ffade av denna kritik.
V�r n�sta uppgift �r att g�ra verklighet av den levande marxismen, f�rst i betraktandet av verkligheten och genom diskussion. Detta leder �ver till fr�gan om grundandet av en ny internationell organisation. Om denna till sin f�rsta kongress inte skulle ta med sig n�got annat �n de gamla metoderna, parollerna och t�nke- och diskussionss�tten vore den d�df�dd. Att vi vill ta �ver kapitalet, att vi vill �verta produktionsmedlen, att vi vill uppr�tta arbetarnas, soldaternas, b�ndernas och tj�nstem�nnens makt �ver kapitalet, att vi vill ha en verklig demokrati f�r det arbetande folket, att vi f�r �vertagandet av makten inte kan anv�nda r�str�tten, utan n�dv�ndigtvis m�ste anv�nda vapen och mycket annat, vet vi. Att bara ropa ut detta p� ett programmatiskt s�tt vore av intet v�rde, f�r det har vi redan gjort i tillr�cklig utstr�ckning. Den stora fr�gan �r varf�r man inte har h�rt p� oss, varf�r v�ra organisationer blev f�rkalkade, varf�r byr�kratin kv�vde oss, varf�r massorna handlade mot sina egna intressen n�r de bar fram Hitler till makten. Man skulle inte beh�va �gna o�ndligt mycket energi p� i och f�r sig mycket viktiga fr�gor om strategi och taktik, om vi hade massorna bakom oss. Strategin och taktiken v�nder idag de olika grupperna mot varandra. Man m�ste framf�r allt upptr�da med helt nya kunskaper om dessa grundfr�gor, med helt nya metoder om inflytande p� massan, komma med en helt ny ideologisk och personell struktur, om man vill t�nka �n s� litet p� att uppn� n�got. Vi beh�ver inte f�rs�ka bevisa s�rskilt l�nge att vi inte talade den breda, delvis opolitiska, delvis ideologiskt f�rtryckta massans spr�k, n�r den slutligen hj�lpte reaktionen till seger. De f�rstod varken v�ra resolutioner eller vad vi menade med "socialism"; de hade och har inget f�rtroende f�r oss; de l�ste v�ra flygblad av plikt eller inte alls. S�vitt de kom i r�relse, hade de en diffus uppfattning om socialismen, men vi kunde inte dra nytta av dessa diffusa socialistiska k�nslor och d�rmed hj�lptes Hitler till makten. Att vi led ett stort nederlag i fr�ga om att ut�va inflytande p� och entusiasmera massorna utg�r den ursprungliga grunden till de m�nga stora och sm� bristerna i arbetarr�relsen. Bland annat bindningen till socialdemokraterna, liksom f�rdomarna och k�nslan av att ha blivit kr�nkt hos vissa prolet�ra ledare, debatterandet och den skolastiska marxism, som vi bedrev.
En bit av den gemensamma grundorsaken till socialismens misslyckande i alla sina delar �r bristen p� en brukbar marxistisk politisk psykologi, om �n en liten bit, men en v�sentlig, som inte l�ngre kan skylas �ver, och inte heller betraktas som l�ngt ned p� prioritetslistan. Denna brist uttrycks inte bara i att man f�rst m�ste utarbeta en s�dan psykologi, utan ocks� i det att det i arbetarr�relsen finns en stor skygghet inf�r psykologisk betraktelse och �sk�dning, inf�r medveten praktisk psykologi. Denna brist p� v�r sida blev till en stor f�rdel f�r klassfienden, det vill s�ga ett m�ktigt vapen f�r fascismen. Medan vi lade fram storartade historiska analyser och ekonomiska mots�ttningar i de imperialistiska f�rh�llandena f�r massorna, entusiasmerades de inf�r Hitler ur sina djupaste k�nslok�llor. Vi har, f�r att tala med Marx, �verl�tit de subjektiva faktorernas praktik till idealisterna, vi hade blivit mekaniska och ekonomistiska materialister. �verdriver vi inte? Ser vi inte genom "fackspecialistens" glas�gon? Vi skall f�rs�ka besvara denna fr�ga med hj�lp av n�gra konkreta exempel, det r�r sig inte om ett totalt l�kemedel, utan om ett litet bidrag, som utg�r en f�rsta b�rjan.
Det avg�rande f�r en slagkraftig politik, som s�tter uppr�ttandet av arbetets herrav�lde �ver kapitalet som m�l, som k�mpar f�r socialism, �r inte bara det att uppfatta hur produktivkrafternas utveckling och f�r�ndring visar sig objektivt i de samh�lleliga r�relserna, oavh�ngigt v�r vilja, utan �ven vad som samtidigt och likv�rdigt d�rmed utspelar sig i "huvudena", det vill s�ga i de sj�lsliga strukturerna hos de m�nniskor som �r underkastade dessa objektiva f�rlopp, och som samtidigt driver dessa fram�t i olika l�nder, stadsdelar, yrkesskikt, �ldersgrupper, k�n, etc. I den socialistiska r�relsen och politiken spelar begreppet klassmedvetande en ledande roll; "att bli klassmedveten" fordras som en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r de f�rtryckta skikten av befolkningen i alla l�nder f�r att kunna �stadkomma en revolution�r omvandling av det idag r�dande samh�lleliga systemet. Vi menar dock uppenbarligen detta att m�nniskorna p� n�got s�tt m�ste f�r�ndra sig under inflytandet av de samh�lleliga och ekonomiska processerna, f�r att �ver huvudtaget kunna genomf�ra en s�dan samh�llelig g�rning som den sociala revolutionen. Vi vet ocks� att Lenin skapade avantgardet och det revolution�ra partiet f�r att gynna denna f�r�ndring av m�nniskorna, f�r att accelerera den, koncentrera den och f�rvandla den till en politisk kraft. I avantgardet - den b�sta och mest medvetna delen av de socialistiska k�mparna - borde medvetandet om den samh�lleliga situationen, om medlen f�r dess betvingande och om den r�tta v�gen till socialismen, koncentrera sig, sk�rpa sig och �va sig i f�rutseende. Detta medvetande, till vars niv� den arbetande massan n�gots�n�r m�ste lyftas upp, om revolutionens uppgift ska kunna genomf�ras. Detta �r varken mer eller mindre �n politikens problem, den som sammanfattas i ordet "enhetsfront".
Den kan r�cka med tv� exempel f�r att visa att vi saknar en konkret f�rst�else om vad klassmedvetande �r.
I den nyligen utgivna broschyren "B�rja p� nytt" st�lls mycket riktigt kravet p� ett "revolution�rt parti", ett i ordets alla bem�rkelser revolution�rt ledarskap, men man f�rnekar f�rekomsten av klassmedvetenhet hos proletariatet:
"Grunden f�r alla deras (andra och tredje internationalen) insikter och handlingar bildar tron p� en inneboende revolution�r spontanitet hos proletariatet ... men hur blir det, om en s�dan revolution�r spontanitet bara finns i huvudena p� de socialistiska partierna, men inte existerar i verkligheten? - Om det skulle visa sig vara s� att proletariatet inte alls av egen kraft, det vill s�ga genom naturliga samh�llskrafter drivs mot den "socialistiska slutkampen" ... of�rm�gen att t�nka p� annat s�tt �n med sina dogmer och teser tror de med n�stan religi�s gl�d p� spontana revolution�ra krafter ..."
Den exempell�sa heroiska kamp som de �sterrikiska arbetarna f�rde den 12-16 februari 1934 bevisar att det mycket v�l kan finnas revolution�r spontanitet utan medvetenhet om "den socialistiska slutkampen". Revolution�r spontanitet och medvetenhet om "slutkampen" �r tv� skilda saker.
Ledningen m�ste allts� i konsekvens med detta b�ra det revolution�ra medvetandet till massan. Detta st�r utom allt tvivel! Men hur, fr�gar vi oss nu, n�r vi ju �nnu inte vet exakt besked om vad det �r vi skall kalla revolution�rt medvetande? I Tyskland fanns f�r en kort tid sedan cirka 30 miljoner anti-kapitalistiskt sinnade arbetare, mer �n nog i antal f�r den sociala revolutionen, men fascismen kom till makten just med hj�lp av den anti-kapitalistiskt sinnade k�rntruppen bland sina anh�ngare. �r anti-kapitalistiskt sinnelag redan klassmedvetande eller inte alls, �r det endast en ansats d�rtill eller endast en betingelse f�r dess uppkomst? Vad �r d� klassmedvetande �ver huvudtaget? Lenin skapade begreppet avantgarde f�r den revolution�ra f�rtruppen och partiet och �ven organisationen sj�lv, som skulle komplettera vad massan sj�lv inte spontant kunde �stadkomma:
"Vi sade, att arbetarna inte heller kunde ha en socialdemokratisk medvetenhet. Denna skulle bara kunna ges dem utifr�n. Historien fr�n alla l�nder bekr�ftar att arbetarklassen med egna krafter endast �r i st�nd till att n� fram till en facklig eller trade-unionistisk medvetenhet, det vill s�ga till �vertygelsen om n�dv�ndigheten av att sl� sig samman fackligt, f�ra kamp mot f�retagaren, fordra den eller den arbetarv�nliga lagstiftningen av sin regering och s� vidare." (Lenin)
Arbetarklassen skapar allts� �nd� ur sin klassituation ett "medvetande", som emellertid inte �r tillr�ckligt f�r att skaka av sig kapitalets h�rskare (d�rtill �r ett str�ngt organiserat parti n�dv�ndigt), men det finns �nd� kanske f�rstadier eller element av det som man kallar klassmedvetande eller revolution�rt medvetande? Vad �r detta? Hur blir det f�rst�eligt? Hur ser det ut rent konkret?
Att man definierar det, som man skulle kunna kalla klassmedvetande eller dess element eller f�ruts�ttningar, s�som en spontan bildning inom den f�rtryckta klassen, beror p� det faktum, att det i sin konkreta gestalt inte �r k�nt och detta skapar d�rmed en hoppl�s situation f�r ledarna; dessa m� vara hur tappra som helst, skolade och ha andra goda egenskaper; om det inte finns vad man kallar klassmedvetande i proletariatet, kommer inget ledarskap att lyckas med att leda massorna. Vad �r det d� som man skall b�ra fram till massorna? �r det det h�gspecialiserade vetandet om den sociologiska processen och dess mots�ttningar? Eller det komplicerade vetandet om den kapitalistiska utsugningens lagar? Hade partisanerna i det revolution�ra Ryssland ett s�dant vetande d� de entusiastiskt k�mpade, eller var det inte alls n�dv�ndigt f�r dem? Var de "klassmedvetna" arbetare och b�nder eller bara upprorsmakare? Vi m�ste framst�lla dessa fr�gor f�r att visa hur utsiktsl�sa de �r.
L�t oss i st�llet utg� fr�n enkel praktik och erfarenhet.
F�r en tid sedan talade man i en politisk grupp mycket om klassmedvetande och n�dv�ndigheten av att "f�ra den till massniv�n". Den fr�ga som kanske m�ste dyka upp f�r f�rsta g�ngen f�r �h�raren �r f�ljande: Vad �r det man egentligen talar om? Vad �r det man menar n�r man s�ger klassmedvetande? En som f�rh�ll sig mycket tyst fr�gade en av de ledande funktion�rerna, som sj�lv mycket ivrigt f�rkunnade vikten av det tyska proletariatets klassmedvetande, om han kunde n�mna fem konkreta element i klassmedvetandet och kanske ocks� fem h�mmande element f�r dess utveckling. Om man vill utveckla klassmedvetandet, s� m�ste man ju �tminstone veta vad man vill utveckla och varf�r det inte utvecklar sig sj�lv i ett f�rtryck, vad det allts� �r som f�rhindrar det! Fr�gan verkade logisk. Den tillfr�gade funktion�ren var dock n�got f�rv�nad. Han tvekade en stund, sedan sade han beslutsamt: "Men sj�lvklart, hungern"! Den snabba motfr�gan var: "�r den hungrige SA-mannen klassmedveten?" �r tjuven, som stj�l en korv av hunger eller den arbetsl�se, som st�ller upp till en reaktion�r demonstration f�r tv� mark, eller ynglingen som kastar sten mot polisen under en demonstration klassmedveten? Om allts� hungern, som KPD har byggt hela sin masspsykologi p�, i sig inte �r n�got element f�r klassmedvetande vad �r det annars? Vad �r frihet? Hur ser den ut konkret? P� vilket s�tt skiljer sig den socialistiska friheten fr�n den nationella, den som Hitler talar f�r?
Svaren p� dessa fr�gor var genomg�ende otillfredsst�llande. Har v�nstertidskrifterna framst�llt och besvarat s�dana fr�gor? Nej! S� falsk som den �sk�dning �r som s�ger att den f�rtryckta klassen kan f�ra revolutionen till seger utan ledning men med en spontant uppst�dd vilja, s� falsk �r ocks� den motsatta uppfattningen, att det bara beror p� ledningen, som sj�lv skall skapa klassmedvetandet.
N�r allts� en best�md psykisk situation i massan f�rst m�ste klinga samman med det revolution�ra ledarskapets h�ga medvetenhet f�r att man skall skapa den subjektiva betingelsen f�r den sociala revolutionen, d� �r svaret p� fr�gan "vad �r klassmedvetande?" desto n�dv�ndigare. Skulle n�gon h�r inv�nda att denna fr�ga �r �verfl�dig, eftersom man alltid har betonat att man m�ste knyta an till "de sm� vardagsbekymmer", s� fr�gar vi i st�llet: Kallas det f�r att utveckla klassmedvetande n�r man verkar f�r att inr�tta ventilationsanordningar i en fabrik? Vad kallas det d�, n�r (NSBO = Nationalsozialistische Betriebsorganisation, den nationalsocialistiska f�retagsn�mnden) g�r samma sak, ja kanske till och med verkar f�r det med st�rre tyngd? Har den d� vunnit arbetarna? Visst! Var ligger d� skillnaden mellan det socialistiska och det fascistiska f�retr�dande av "de sm� intressena", mellan v�r frihetsparoll och parollen "kraft genom gl�dje"?
Menar man samma sak n�r man talar om den prolet�ra l�rlingens klassmedvetande eller n�r man talar om den prolet�ra ungdomsledarens? Man s�ger att massans medvetande m�ste lyftas till det revolution�ra klassmedvetandets niv�. Om man med det menar det h�gt utvecklade vetande om den historiska processen som revolutionens ledare m�ste ha, d� har man blivit helt utopisk. Det kan aldrig under kapitalismen lyckas att fylla den breda massan, som skall genomf�ra upproret och revolutionen, med detta h�gt specificerade vetande, inte genom n�gon sorts propaganda. Att man antingen ropade ut paroller under valm�ten eller, s� som ofta h�nt i Sportpalatset, att en funktion�r talade i timmar om bourgeoisins finanspolitik eller om mots�ttningarna mellan USA och Japan, har varje g�ng kv�vt den begynnande sp�nningen och entusiasmen, och har varje g�ng betytt, att man i st�llet f�r att f� massan att fatta intresse f�r en objektiv samh�llsanalys, har slagit ihj�l de tusentals �h�rarnas s� kallade klassk�nsla.
Den hittillsvarande marxistiskt revolution�ra politiken f�rutsatte, s�som i f�rhand klart, ett klassmedvetande hos proletariatet. Man kunde dock inte ge n�gra detaljer eller konkretisera det. Denna politik lade in sitt eget, ofta falska, vetande om den sociologiska processen i den f�rtryckta klassens medvetande, detta kallades nyligen tr�ffande f�r "subjektiv idealism". �nd� k�nde man i varje kommunistisk f�rsamling massans klassmedvetenhet s�som helt otvetydig och kunde klart skilja atmosf�ren fr�n alla andra organisationers politiska atmosf�r.
Det m�ste allts� finnas n�got som klassmedvetande i den breda massan, n�got som i grunden skiljer sig fr�n det som den revolution�ra ledningen har. Det skulle allts� finnas tv� konkreta typer av klassmedvetande: det som den revolution�ra ledningen har och det som massan har; b�da m�ste fl�tas samman. Ledningen har en tr�ngande uppgift bredvid kunskapen om den objektiva historiska processen, n�mligen f�ljande:
a) Vad de olika skikten, yrkesgrupperna, �ldersklasserna, och k�nen har f�r fram�tstr�vande �nskningar, id�er och tankar inom sig.
b) Vad som i dessa �nskningar, r�dslor, tankar och id�er, som de b�r i sig, f�rhindrar det fram�tskridande utvecklande momentet. ("Traditionella bindningar")
Klassmedvetandet i massan �r inte f�rdigt fr�n b�rjan s�som KP-ledningen trodde. Det fattades inte heller fullst�ndigt och �r �ven annorlunda strukturerat �n SP-ledningen menade. Det existerar snarare i konkreta element, som i sig �nnu inte utg�r n�got klassmedvetande (exempelvis ren hunger), men det kan bildas i sammanfattningen av elementen. Dessa element �r inte heller rena till sin f�rekomst, utan genomsatta, sammanblandade, genomv�vda med motsatta psykiska krafter och inneh�ll. Hitler kan bara fungera med sin formel att massan skulle vara barnsligt suggestiv och att den bara �terger vad man stoppar in i den s� l�nge, som det revolution�ra partiet inte uppfyller sin viktigaste uppgift, n�mligen att utarbeta, klarg�ra och driva fram klassmedvetandet ur sin givna form. Och i Tyskland skedde inte detta.
Inneh�llet i det revolution�ra ledarskapets klassmedvetande �r inte av personlig art; i s� m�tto som personliga intressen (personlig �regirighet etc.) �r f�r handen verkar dessa h�mmande p� ledarskapets arbete. D�remot �r klassmedvetandet i de breda massorna (vi talar inte om den f�rsvinnande minoriteten av entydigt medvetna revolution�ra arbetare) genomg�ende och alltigenom av personlig art. Det f�rra �r uppfyllt med vetandet om mots�ttningarna i det kapitalistiska samh�llssystemet, om de oerh�rda m�jligheterna i den socialistiska planhush�llningen, om n�dv�ndigheten av den sociala revolutionen s�som en anpassning av till�gnelseformen till produktionsformen, om de fram�t- och bak�tstr�vande krafterna i historien. Det andra �r l�ngt avl�gset fr�n s�dant vetande, liksom fr�n de stora perspektiven; det handlar d�r i st�llet om litet och det minsta, alldagligt och banalt. Det f�rsta handlar om objektiva, historiska och socialekonomiska processer, om de yttre betingelserna av ekonomisk och samh�llelig art, som de m�nniskor som utg�r samh�llet �r underkastade. Denna process m�ste begripas, man m�ste f� den i handen och m�stra den, om man vill v�nda dess slavar till att bli herrar. Man m�ste allts� inr�tta planhush�llningen, f�r att utrota de d�dliga kriserna och skapa grunden f�r det arbetande folkets liv. D�ri �r det bland annat n�dv�ndigt att ha en noggrann kunskap om exempelvis mots�ttningarna mellan USA och Japan. Det andra �r dock fullst�ndigt ointresserat av de rysk-japanska eller engelsk-amerikanska mots�ttningarna, likas� av produktivkrafternas utveckling. Det orienterar sig endast och enbart mot de subjektiva speglingarna, f�rankringarna, effekterna av detta objektiva skeende i miljontals olika sm� vardagsfr�gor. Dess inneh�ll utg�res allts� av intresset av n�ring, kl�der, mode, familjef�rh�llanden, m�jligheter till sexuell tillfredsst�llelse i sn�vaste bem�rkelse, p� sexuella lekar och n�jen i vidare bem�rkelse, s�som bio, teater, utst�llningar, n�jesf�lt och dans, vidare i f�rl�ngningen sv�righeterna i barnuppfostran, bostadsinredning, l�ngden och utformningen av fritiden, etc.
M�nniskans vara och hennes betingelser speglar, f�rankrar och reproducerar sig i hennes sj�lsliga struktur i det att det formar henne. Endast genom denna sj�lsliga struktur �r den objektiva processen n�bar f�r oss - dess h�mning liksom dess fr�mjande och beh�rskning. Bara genom m�nniskornas huvuden, genom deras vilja att arbeta och deras l�ngtan efter lycka, i korthet deras psykiska existens, kan vi skapa, konsumera och f�r�ndra v�rlden. Detta har de till ekonomister urartade "marxisterna" gl�mt bort f�r l�nge sedan. Om en omfattande, historiskt och med stora perspektiv arbetande ekonomisk politik och statspolitik, vill uppn� och s�kra den internationella socialismen (och inte exempelvis den nationella socialismen, under vilket namn den �n m� upptr�da), med andra ord om denna politik vill vara marxistisk, m�ste den anknyta till det lilla, banala, primitiva och enkla vardagslivet och �nskandet hos den bredaste massan, med alla dess olikheter efter land och samh�llsskikt.
Bara p� detta s�tt kan det lyckas att fl�ta samman den objektiva sociologiska processen med m�nniskornas subjektiva medvetande, f�r att undanr�ja mots�ttningen och klyftan mellan dem; kortsagt; just arbetarna, som l�gger grunden till kultur och skapar rikedomar, m�ste f� f�rmedlat till sig medvetandet om sina r�ttigheter och anspr�k, s� att de en g�ng kan f� veta vilken niv� som kulturbildningen "ovanf�r" redan har n�tt, och d�ri bli medvetna om hur de sj�lva lever, hur beskedliga de �r och hur de g�r en dygd av just denna beskedlighet, som de sedan till och med kallar revolution�r dygd. Om denna sammanfl�tning lyckas, men bara d�, kommer vi att l�mna de filosofiska debatterna inom partierna om avantgarde och taktik, f�r att komma in i den levande taktiken gentemot den str�mmande massr�relsen, in i den livsn�ra politiska handlingen. Det �r inte s�rskilt v�gat att p�st�, att arbetarr�relsen skulle slippa en o�ndlig m�ngd av sekterism, in�tv�ndhet, skolastik, fraktionsbildningar och splittringar, att den skulle f�rkorta den t�rniga v�gen till det sj�lvklara, till socialismen, om den skapar sin propaganda, taktik och politik f�rst och fr�mst ur massans liv och inte ur b�cker. Idag �r det s�, att den genomsnittliga ungdomen har kommit mycket l�ngre i vissa fr�gor �n sina ledare, att man f�rst m�ste tala "taktiskt" med ledarna om saker som exempelvis k�nslivet, som f�r ungdomarna �r n�got sj�lvklart. Det borde vara omv�nt, ledaren m�ste vara f�rkroppsligandet av f�rsta rangens klassmedvetande och l�ta de andra komma efter sig.
Den som k�nner den ideologiska kampen i arbetarr�relsen har m�h�nda f�ljt med mer eller mindre villigt till denna punkt och har sannolikt �ven t�nkt: "det h�r �r v�l inga nyheter! Varf�r detta l�nga tal?" Han kommer dock mycket snart att kunna �vertyga sig om att en del av dem, som i allm�nhet �r eniga med honom, stupar n�r det g�ller det konkreta. Att de har inv�ndningar och bet�nkligheter, k�nner sig tveksamma och upptr�der mot oss ropande p� Marx och Lenin. Innan dessa, som k�nner s�dan tveksamhet, l�ser vidare, rekommenderar vi som f�rs�k �nnu en g�ng att f�r sig sj�lva klarg�ra fem konkreta element i klassmedvetandet och fem h�mningar i detsamma.
Det kommer att v�cka mycket motst�nd hos dem, som med klassmedvetande f�rst�r en etisk angel�genhet, om man drar f�ljande slutsatser:
Den politiska reaktionen, fascismen och kyrkan i dess spets, kr�ver f�rnekelse av den jordiska lyckan, tukt, lydnad, uppoffring f�r nationen, folket och f�derneslandet av den arbetande massan. Problemet �r inte att de kr�ver detta, utan att de sj�lva lever politiskt genom att massan uppfyller dessa krav, och att de blir tjocka och feta d�rav. De st�djer sig d�rvid p� massindividernas skuldk�nslor, p� den beskedlighet de har uppfostrats till, p� deras b�jelse att tyst och villigt, ibland �ven saligt, st� ut med umb�randen och dessutom p� deras identifiering med den �rorike ledaren, vars "k�rlek till folket" blir en ers�ttning f�r en reell behovstillfredsst�llelse f�r massan. Det revolution�ra avantgardet �r sj�lvt genom betingelserna f�r sin existens och genom sitt uppsatta m�l underkastat en liknande ideologi. Vad som emellertid g�ller f�r ungdomsledaren kan p� intet s�tt g�lla f�r den ledda ungdomen. Om man vill f�ra befolkningens massa ut i f�ltet mot kapitalet, utveckla dess klassmedvetande och leda den till uppror, d� inser man att f�rsakelseprincipen �r skadlig och reaktion�r. Socialismen h�vdar, att samh�llets produktivkrafter �r helt tillr�ckligt utvecklade f�r att s�kra alla l�nders bredaste massor ett liv, som motsvarar samh�llets kulturniv�. Mot den princip av f�rsakelse, som den politiska reaktionen h�vdar, b�r man s�tta principen om den rika lyckan p� jorden - och att vi d�rmed inte menar s�llskapsspel och �ldrickande borde v�l vara f�rst�eligt. Den "enkle mannens" beskedlighet, en dygd under kyrkan och fascismen, �r ur socialistisk synpunkt hans st�rsta fel. Det �r ett av de m�nga element som riktar sig mot hans klassmedvetande. Den socialistiske ekonomen kan bevisa att det finns tillr�ckligt med rikedomar f�r alla arbetande m�nniskor f�r att de skall kunna f�ra ett lyckligt liv. Denna bevisf�ring m�ste dock �ven forts�ttningsvis f�ras grundligt, detaljerat och kontinuerligt, med den fullst�ndiga noggrannhet som k�nnetecknar vetenskapliga arbeten.
Den genomsnittlige tyske eller utl�ndske arbetaren eller tj�nstemannen �r inte intresserad av Sovjetunionens fem�rsplan "i sig" som en revolution�r samh�llsbedrift, utan endast av fr�gan om den f�rh�jda behovstillfredsst�llelsen. Han t�nker ungef�r s� h�r: "Om socialismen bara �ter kommer att inneb�ra offer, f�rsakelse, n�d och uppoffring f�r oss, d� �r det likgiltigt f�r oss, om man kallar detta el�nde socialistiskt eller kapitalistiskt. F�rdelen med det socialistiska samh�llet m�ste visa sig d�rigenom att det tillfredsst�ller v�ra behov och h�ller st�nd f�r behovens tillv�xt. "Detta betyder att ledarskapets heroism inte g�ller f�r den breda massan. N�r man i revolutionstider l�gger p� umb�randen p� massan, d� har den r�tt att fordra noggranna bevis f�r att dessa umb�randen i motsats till dem under kapitalismen �r �verg�ende. Att f�ra detta i bevis utg�r en av de m�nga sv�righeter som ligger i f�rst�elsen av teorin om socialismens m�jligheter i ett land. Vi f�rv�ntar oss h�r uppr�rdhet �ver detta p�st�ende. Anklagelsen f�r "sm�borgerlighet" kommer v�l inte att saknas fr�n epikur�erna. Emellertid lovade Lenin b�nderna att de skulle f� storgods�garnas jord, fast�n han helt s�kert visste, att f�rdelningen av jorden skulle leda till "sm�borgerlighet". Det var huvudsakligen med denna paroll som han genomdrev revolutionen, med b�nderna och inte mot dem. D�rigenom hade han utan tvivel s�rat en princip i den h�ga socialistiska statspolitiken och teorin, n�mligen kollektivismen. De ungerska revolution�rerna d�remot hade h�ga principer, men ingen k�nnedom om de subjektiva faktorerna. De visste mycket v�l vad historien fordrade, men d�remot inte vad b�nderna fordrade. De socialiserade genast storgodsen - och f�rlorade revolutionen. R�cker detta exempel, f�r att vi i m�nga andras st�lle skall bevisa, att man bara kan n� socialismens sista m�l genom att tillfredsst�lla de minsta, mest n�rliggande m�len hos massindividen, genom att m�ktigt �ka deras behovstillfredsst�llelse? D�, och bara d�, infinner sig den revolution�ra heroismen hos den breda massan.
Det finns inte m�nga fel som �r s� allvarliga som uppfattningen att "klassmedvetande" �r ett etiskt begrepp. Den asketiska revolutionsuppfattningen har hittills endast lett till komplikationer och nederlag.
Med exempel kan man p� ett bra s�tt pr�va om uppfattningen om klassmedvetandet �r ett etiskt eller icke-etiskt rationellt begrepp:
Om tv� m�nniskor, A och B, hungrar, kan den ene foga sig och l�ta bli att stj�la f�r att i st�llet tigga eller hungra ihj�l. Den andra kan emellertid skaffa sig n�ring egenm�ktigt. Ett brett skikt av proletariatet lever efter B:s principer. Det kallas f�r "trasproletariatet". Vi delar p� intet s�tt den romantiska beundran som finns f�r f�rbrytarv�rlden, men saken fordrar klarhet. Vilken av de b�gge n�mnda typerna inneh�ller flest element av klassk�nsla i sig? Att stj�la �r inget tecken p� klassmedvetande. En kort eftertanke visar dock - trots v�rt inre moraliska motst�nd - att den, som inte fogar sig efter lagarna och stj�l n�r han hungrar, fortfarande h�vdar en vilja att leva. Han b�r mer energi i sig att k�mpa emot �n den som stillatigande l�gger sig p� kapitalismens slaktb�nk. Vi h�ller fast vid att grundproblemet hos en korrekt psykologi inte �r varf�r en hungrande m�nniska stj�l, utan just omv�nt varf�r hon inte stj�l. Vi h�vdar att stj�landet inte �r ett tecken p� klassmedvetande; detta st�r helt klart. En tegelsten �r �nnu inget hus; men med tegelstenar bygger man hus, d�rtill beh�vs dessutom br�dor, cement, glas och - vi t�nker p� partiets roll - ingenj�rer, murare, snickare, etc.
Vi hamnar p� d�da omr�den, om vi betraktar klassmedvetandet som en etisk fordran och som konsekvens d�rav ocks� tillsammans med bourgeoisin och dess sakf�rare medverkar i f�rd�mandet av ungdomssexualiteten, de prostituerades karakt�r, f�rbrytarnas f�rslagenhet och tjuvarnas omoral. St�r v�r �sk�dning inte i mots�ttning till revolutionens intressen? Kan inte den politiska reaktionen propagandistiskt utnyttja v�r amoraliska syn p� klassmedvetandet mot oss? Visst kommer den att g�ra det, och det har den dessutom gjort sedan l�nge, fast vi s� ofta vill bevisa v�r moral. Det �r inte till n�gon nytta f�r oss, och driver bara kapitalismens offer till den politiska reaktionen d� de inte k�nner sig f�rst�dda av oss. Och vi st�r inte heller b�ttre i den politiska reaktionens �gon. I dess �gon �r vi tjuvar, d�rf�r att vi vill expropriera privat�gandet av produktionsmedlen. Skulle vi d�rf�r ge upp och d�lja denna grundavsikt? Anv�nder inte reaktionen �ven detta mot oss?
Allt som idag kallar sig moral och etik st�r undantagsl�st i tj�nst �t f�rtrycket av den arbetande m�nskligheten. Vi kan bevisa b�de praktiskt och teoretiskt att v�r samh�llsordning, just f�r att den kan vara amoralisk, kan avl�sa dagens kaos med verklig ordning. Lenins st�llningstagande i fr�gan om den prolet�ra etiken utgick entydigt fr�n den prolet�ra revolutionens intressen. Allt som tj�nar revolutionen �r etiskt, allt som skadar den �r oetiskt. L�t oss f�rs�ka att formulera fr�gan annorlunda. Allt som mots�ger den borgerliga ordningen, som inneh�ller k�llor till motst�nd, kan betraktas som element i klassmedvetandet; d�remot kan allt som binds till den borgerliga ordningen, som st�der och bef�ster den, kallas f�r klassmedvetandets h�mning.
N�r massorna marscherade upp i "Tiergarten" under novemberrevolutionen var demonstranterna mycket tveksamma att betr�da gr�smattorna. I denna anekdot, oavsett om den �r sann eller bara skickligt p�hittad, finns ett stort stycke tragik om den revolution�ra r�relsen uttryckt: f�rborgerligandet av revolutionens b�rare.
Utan n�gra djupare teoretiska begrundanden kommer vi h�r att f�rs�ka st�lla samman de genomsnittliga m�nniskornas beteendem�nster, som dels verkar specifikt i riktning mot ett revolution�rt medvetande, dels verkar h�mmande mot dess bildande, vilket g�r dem till reaktion�ra psykiska h�llningar. Vi kommer endast att befatta oss med s�dana psykiska faktorer, som antingen orienterar sig politiskt �t v�nster eller politiskt �t h�ger, och inte de politiskt indifferenta, som kan omfatta alla politiska riktningar, som exempelvis att h�lla tal, kritisk f�rm�ga, k�rlek till naturen etc. De f�ljande exemplen kan med l�tthet ut�kas; det som h�r kommer att anf�ras har jag st�llt upp tillsammans med tv� unga m�nniskor.
Sedan l�ng tid tillbaka anstr�nger sig de olika politiska partierna s�rskilt att n� ungdomen, inte bara f�r att den �nnu har framtiden f�r sig i motsats till de flesta vuxna, vilka - som ett tr�ffande tales�tt har, uttryckt det - har den "bakom sig". Ungdomen f�rtj�nar att prioriteras. Att den utg�r det mest aktiva �ldersskiktet h�nger samman med dess entusiasm, med dess sexuella mognande och den d�rmed f�rbundna f�rm�gan till engagemang och handling. Dessa egenskaper �r dock i sig inte specifikt riktade �t v�nster eller h�ger eller �t n�got annat h�ll. Kyrkan f�rfogar exempelvis �ver fler ungdomar �n v�nsterpartierna. Man kan emellertid inom det ungdomliga upplevandet med ganska stor l�tthet skilja ut element, som str�var politiskt �t v�nster och andra som politiskt str�var �t h�ger och st�lla dessa mot varandra. Hos varje ung individ finns det en tendens till revolt mot auktorit�rt f�rtryck, s�rskilt mot f�r�ldrarna, som vanligen �r verkst�llare av den statliga auktoriteten. Det �r denna revolt som i f�rsta hand brukar dra ungdomen till politiska v�nsterr�relser. Den �r alltid f�rknippad med mer eller mindre medvetna, mer eller mindre tr�ngande behov att realisera det sexuella livet. Ju klarare som den unge lyckas utveckla de naturliga heterosexuella b�jelserna i revolten, desto tillg�ngligare �r han f�r revolution�ra id�er; ju mer det homosexuella behovet verkar i hans struktur och ju mer borttr�ngt medvetandet om sexualiteten i allm�nhet �r, desto l�ttare drar det honom �t h�ger. Den sexuella h�mningen, �ngesten inf�r sexuell verksamhet och motsvarande skuldk�nslor �r alltid antingen h�gerdrivande, eller �tminstone h�mmande f�r det revolution�ra t�nkandet. Bindningar till f�r�ldrarna och till f�r�ldrahemmet �r ett sv�rt, icke omv�ndbart h�mmande element. Vi kommer att kalla s�dana psykiska faktorer f�r icke omv�ndbara, som aldrig kan bli positiva element i klassmedvetandet, allts� s�dana som aldrig kan utnyttjas av det revolution�ra partiet i den sociala revolutionens intresse. H�r finns bara ett undantag, som ang�r barnen till redan revolution�rt t�nkande f�r�ldrar; h�r kan f�r�ldrabindningen verka positivt, men den brukar dock i motsats till detta lika ofta f�rvandla sig till reaktion�r inst�llning s�som protest mot f�r�ldrarna.
Det finns ett behov, som ber�r ungdomen som inget annat, och vars uppfyllande betyder mycket f�r dem, men som trots detta inte kan �terfinnas i n�gon ungdomsproklamation, inte i n�got ungdomsprogram: det �r behovet av en l�genhet, ett eget rum. Detta kan st�llas i samma rad som revolten mot f�r�ldrarna s�som positivt element i klassmedvetandet. Dessutom �r det ett behov, som aldrig kan eller f�r tillfredsst�llas av den ordning, som den politiska reaktionen �nskar. F�r den finns inget h�mmande element, den beh�rskar den mest reaktion�ra flickan. Behovet av att leva i ett ungdomskollektiv �r ytterligare ett positivt element. Mot detta verkar dock vanligtvis den familj�ra bindningen, "l�ngtan till f�r�ldrahemmet", till hemorten. Med en gynnsam inriktning av kollektivet kan detta kopplas ur, det vill s�ga n�r kollektivet g�rs till hemort. L�ngtan till dansgolvet �r mycket m�ktig hos n�stan alla ungdomar; den utg�r till skillnad fr�n f�r�ldrabindningen ett omv�ndbart element, det vill s�ga den �r under vanliga omst�ndigheter h�mmande, men det kan kraftigt befordra den revolution�ra sammanslutningen, n�r man l�ser problemet med f�rh�llandet mellan politik och privatliv p� ett revolution�rt s�tt. Detta lyckades p� sin tid f�r s�rskilt skickliga ungdomsledare i Tyskland.
Idag gynnar d�remot s�v�l kollektivbehovet som l�ngtan till dansgolvet den tyska politiska reaktionen i h�g utstr�ckning, eftersom reaktionen har organiserat dessa behov. Hos de kristna organisationerna sker det i form av "kransar", och hos nazisterna tydligt i de kollektivistiska ungdomsf�rbanden.
Fr�n Tyskland kom f�ljande meddelande:
"Nyligen talade jag med en 17-�rig gymnasieflicka fr�n Berlin, som tillbringade sina ferier h�r. Hon g�r p� en skola i Willmersdorf och ber�ttade i f�rbifarten n�got som torde vara mycket intressant f�r dig. Pojkarna och flickorna i Hitlerjugend och i Tyska Flickors F�rbund har en oanad frihet i skolan och i f�r�ldrahemmet, vilket naturligtvis �ven uttrycks i sexuell aktivitet och i v�nskap.
Tidigare skulle en flicka vid hennes skola aldrig v�ga visa f�r klassen och f�r skolan att hon h�mtades fr�n skolan av en pojkv�n. Idag st�r pojkarna (mest Hitlerjugend) i skaror framf�r skolan och alla tycker detta �r sj�lvklart. Tyska Flickors F�rbund (Bund Deutscher M�del, B D M) kallas nu 'Bubi dr�ck mich' (gosse, krama mig). B D M:s Dahlemer-grupp m�ste uppl�sas f�r att sex flickor under 18 �r blev gravida. Emellertid �r detta mycket intressant, liksom f�rs�ket att organisera ungdomar. Detta leder till att banden till f�r�ldrahemmen l�ses, och dessa exempel �r sannolikt symptomatiska f�r vad jag under tiden f�tt mig bekr�ftat."
Det �r inte riktigt att pojkarna och flickorna har en "oanad frihet". Den som h�vdar n�got s�dant, ser inte de sanna f�rh�llandena, n�dv�ndigheterna och mots�ttningarna. �ven tidigare har flickorna l�tit h�mta sig av pojkar fr�n skolan, �ven om det kanske inte har skett just vid denna skola. Bara i ljuset av en spismoral uttrycker graviditet och "att l�ta h�mta sig" tecken p� ungdomens "sexuella frihet". De friheter som ungdomarna i Dahlem nu har n�tt, har varit sj�lvklara saker l�nge i Neuk�lln. Det r�r sig emellertid om helheten: man m�ste i f�rsta hand se den j�ttelika mots�gelsen som Hitlerjugend har fastnat i: � ena sidan str�ngt auktorit�r, militaristisk uppfostran och �tskiljande av b�da k�nen, � andra sidan ett genom kollektivisering av ungdomslivet s�nderrivande av de familj�ra bindningarna, ett omskakande av familjemoralen samtidigt med en str�ngt fascistisk familjeideologi. De tyska revolution�rerna m�ste noggrant f�lja utvecklingen av s�dana mots�ttningar och klarg�ra dem f�r de inblandade. I detta fall �r ungdomens l�sg�rande fr�n f�r�ldrahemmen riktig, men mots�ttningen i att detta l�sg�rande riktas till den officiella ledar- och familjeideologin b�r utarbetas p� ett klart s�tt. Det m�ste �ven g�ras klart, att ungdomen, som str�var mot frihet och sj�lvbest�mmande i f�rh�llande till f�r�ldrahemmets burar (n�got som vi bejakar och vill uppfylla), i verkligheten hamnar i ett annat auktorit�rt f�rh�llande, n�mligen i "Arbeitsdienst"-l�gret eller de fascistiska f�rbunden, d�r den �ter m�ste h�lla tyst. Dessa mots�gelser visar sig tydligast just p� det sexuella omr�det. Det "friare beteendet" motsvarar de fram�tstr�vande tendenserna i Hitlerjugend, s� l�ngt som - �ven om det �r vagt och subjektivt - de �r revolution�ra; det skulle dock aldrig h�nda att en verkligt revolution�rt samh�llsledning skulle uppl�sa ett f�rbund av flickor, bara d�rf�r att vissa flickor hade blivit gravida. Detta betyder ju, vilket ber�ttaren inte ser p� sitt naiva s�tt, att det beskrivna beteendet hos ungdomen f�r NSDAP:s ledarskap inte alls �r angen�mt och att man h�ller p� att kollidera. Ungdomen mots�ger ledarskapets hela moraluppfattning. Vi m�ste klart h�vda dessa Hitlerungdomars r�tt till fullt sj�lvbest�mmande och till samh�llelig tillfredsst�llelse av sina behov, och d� i f�rsta hand ocks� de sexuella behoven. Om man i dagens situation redan ser den sexuella friheten, d� gl�mmer man bort tv� faktorer: f�r det f�rsta, att endast detta lilla r�cker, f�r att den moraliska statsapparaten skall uppb�da motst�nd, och f�r det andra, att detta �r de f�rsta ansatserna, att man inte kan tala om frihet
s� l�nge som hela statsapparaten och samh�llsuppfattningen �r emot det
s� l�nge som pojkarna och flickorna inte har n�gon egen l�genhet, d�r de kan vara ost�rda, inte har n�gra preventivmedel f�r att undvika graviditeter, ingen kunskap om n�dv�ndigheten av och sv�righeten i k�nslivet �ver huvudtaget
s� l�nge de �r uppfostrade p� ett s�dant s�tt, att de hamnar i sv�ra konflikter s� fort som de �ver huvudtaget b�rjar bedriva k�nsumg�nge
s� l�nge pojkar och flickor �r skilda �t i sina f�rbund
s� l�nge de inte kan best�mma gemensamt tillsammans med l�rarna hur deras skolning och deras f�rberedelser f�r uppgifter i samh�llslivet skall vara beskaffade
s� l�nge de l�r sig siffror om f�delse- och d�dsdatum f�r medlemmarna i det preussiska kungahuset i st�llet f�r de fattigaste pojkarnas och flickornas historia, de som kommer fr�n Berlins f�rorter, fr�n Hamburg, fr�n J�terberg eller fr�n en bondby.
Det kan inte vara ungdomens ideal att kritikl�st tj�na en "F�hrer" och att d� f�r kapitalistintressen som framst�lls som "fosterlandsintressen". Idealet m�ste vara att f�rst� sitt eget liv och gestalta det efter den egna viljan. Ungdomen kan bara vara ansvarig f�r sig sj�lv. D� och bara d� kommer klyftan mellan samh�llet och dess ungdom att f�rsvinna.
N�r ungdomen en g�ng f�rst�r denna klyfta, som idag skiljer den fr�n samh�llet, d� erk�nner den sig samtidigt s�som f�rtryckt och kommer att verka f�r den sociala revolutionen. Om ungdomen har praktiskt upph�vt denna klyfta, gestaltat den samh�lleliga ordningen i enlighet med sina behov och gett fritt och objektivt utlopp �t sin frihetsl�ngtan p� ett rej�lt och konkret s�tt, d� kommer den att bli fullf�ljare av den sociala revolutionen.
Vi kan inte bevisa n�dv�ndigheten av den sociala revolutionen p� ett teoretiskt s�tt f�r ungdomen i alla l�nder och v�rldsdelar, utan bara utveckla den ur n�den och mots�ttningarna hos ungdomen sj�lv. I centrum f�r denna n�d och dessa mots�ttningar finns den j�ttelika fr�gan om ungdomens k�nsliv.
I motsats till de vanliga uppfattningarna hos de hittillsvarande politiska partierna l�r oss ungdomsarbetet, att den genomsnittlige unge har en insikt i klassituationen som antingen endast �r ytlig och tveksam, eller, n�r den �r �kta, f�rekommer mycket s�llan. I det senare fallet r�r det sig om intellektuellt �vermogna eller s�dana ungdomar som kommer fr�n ett revolution�rt sinnat f�r�ldrahem i vilket de inte erfor n�got f�rtryck. L�rlingssituationen befordrar snarare en indifferent sl�het �n ett revolution�rt sinnelag. Den kan bara bli positiv i sammanhang med andra specifika klasselement, till exempel behovet av sk�n fritid. �ven hungern �r, i motsats till den vulg�ra �sk�dningen, i sig snarare ett element av vanv�rd och klickbildning �n medvetande om klassituationen. Vi tr�ffar p� hungern tillsammans med andra f�rsakelser lika ofta eller �nnu oftare hos SA-ungdomarna eller hos de kristna. Ocks� dessa element kan bli m�ktiga krafter i positiv mening, om de fattas i sammanhang med den ungdomliga l�ngtan efter romantiska upplevelser, med den sexuella aktiviteten och dess f�rh�llande till f�r�ldrarna. Man m�ste se klart, att hungern ensam i sig, om den inte resulterat i demoralisering, snarare leder vidare i de olika borgerliga v�lg�renhetsorganisationernas armar. I enlighet med den konkreta erfarenheten verkar hungern mycket mer i revolution�r riktning p� ungdomen n�r den st�lls i samband med r�dslan f�r f�rmyndarskapsuppfostran, som man l�tt k�nner igen som en klassinstitution.
Ben�genheten att binda sig till en ledare och till id�er �r ospecifik i politisk bem�rkelse f�r ungdomarna. Den kan anv�ndas av alla riktningar och �r d�rigenom snarare ett skadligt element, om det revolution�ra partiet inte kan ta hand om detta riktigt.
Dragning till sport, f�rk�rlek f�r milit�riskt upptr�dande, uniformer, som flickorna (och omv�nt) tycker om, tycke f�r milit�ra s�nger �r i dagens situation framf�r allt h�mmande element f�r den prolet�ra r�relsen, eftersom den politiska reaktionen har st�rre m�jligheter att organisera dessa behov. Fotboll i synnerhet verkar direkt avpolitiserande och befordrar reaktion�ra tendenser. Dessa tendenser �r emellertid principiellt omv�ndbara, man kan ocks� anv�nda dem fr�n v�nster, om man har lyckats f� bort den ekonomistiska uppfattningen om hungerns allmakt.
Att dessa mots�ttningar inte har l�sts, att de revolution�ra tendenserna inte har blivit utvecklade, att h�mningarna inte har blivit beaktade av de revolution�ra organisationerna, att man inte ur detta kan sluta sig till fel i klassk�nslan, utan endast sluta sig till det revolution�ra arbetets bristf�lliga psykologiska insikter, detta bevisar den oerh�rda fluktuationen hos de revolution�ra f�rbundens medlemmar. Endast en f�rsvinnande minoritet st�r ut, och ocks� den inte l�ngre �n n�gra �r. Jag har inga siffror till mitt f�rfogande, men erfarenheten har l�rt mig, att ungdomar, vuxna, m�n och kvinnor, m�nniskor ur alla skikt i miljontal har vandrat genom de revolution�ra organisationerna under det sista �rtiondet, utan att h�lla fast vid den revolution�ra saken, utan att binda sig till den. Vad drev dem in i den revolution�ra organisationen? Ingen uniform, ingen materiell f�rdel, endast diffusa socialistiska �vertygelser och revolution�ra k�nslor. Varf�r stannade de inte kvar? D�rf�r att organisationen inte utvecklade dessa k�nslor. Varf�r drevs de vidare till likgiltighet eller till den politiska reaktionen? D�rf�r att de i sig �ven hade motsatta borgerliga strukturer, som inte f�rst�rdes. Varf�r f�rst�rdes inte dessa, varf�r befordrades och utvecklades inte de andra? D�rf�r att man inte visste vad som skulle befordras, vad som skulle f�rst�ras. Med enkel "disciplin" kunde man inte �stadkomma detta. Med musik och marscher inte heller, det kunde de andra mycket b�ttre. Med paroller lika litet, om de inte konkretiserades, ty det politiska skr�let fr�n de andra var h�gre och kraftigare. Det enda som de revolution�ra organisationerna kunde erbjuda massorna utan konkurrens och som de i verkligheten inte erbj�d, det enda som kunde ha h�llit kvar de tillstr�mmande massorna och kunde ha dragit med sig andra, var kunskapen om vad den obildade, f�rtryckta och efter frihet och auktorit�rt skydd samtidigt l�ngtande kulin �nskade, utan att sj�lv veta det helt klart; att formulera detta i ord, att uttala det f�r honom p� hans spr�k, att t�nka ut det �t honom, det hade beh�vts. Emellertid var en organisation, som avvisade all psykologi som kontrarevolution�r, inte vuxen s�dana uppgifter. Hur ser d� klassmedvetandet hos kvinnorna ut i stort? Parollerna "g� in i produktionsprocessen", "oavh�ngighet fr�n mannen", "r�tt till den egna kroppen" (och mer h�nde inte �n att man upprepade dessa paroller) sade inte mycket. Det �r sant att de viktigaste best�ndsdelarna hos kvinnornas klassmedvetande �r l�ngtan efter ekonomisk sj�lvst�ndighet, efter oavh�ngighet fr�n mannen, efter sexuell oavh�ngighet. Men minst lika starka negativt h�mmande element utg�r r�dslan f�r att genom en "sovjet"-lagstiftning f�rlora mannen och f�rs�rjaren, f�r att inte ha n�got r�ttsligt s�krat sexualobjekt, f�r det fria livet �ver huvudtaget, som beh�rskar alla kvinnor, deras starka ben�genhet till bindningar etc. Ett annat m�ktigt hinder f�r politisk klarhet utg�r framf�r allt oron f�r att barnen kommer att "tas ifr�n en" genom den f�rutsedda kollektivuppfostran. Detta g�ller �ven f�r kommunistiska kvinnor - visserligen inte p� m�tena, d�r de sj�lva f�respr�kar en s�dan uppfostran, men desto mer i de husliga konflikterna med mannen, i politiska h�mningar, som dock �r tydligast hos de sm�borgerliga kvinnorna. Man m�ste veta att revolten mot �ktenskapet s�som ekonomisk bindning och sexuell inskr�nkning skulle kunna ha blivit ett m�ktigt aktiverande av den revolution�ra r�relsen. S�rskilt om man p� ett brett, sanningsenligt och sakligt s�tt hade analyserat dessa f�r kvinnorna centrala fr�gor.
I st�llet f�rvirrade de oklara propagandisterna denna fr�ga, i det att de � ena sidan talade om det sovjetiska �ktenskapet, och �nd� � andra sidan ber�mde att �ktenskapen i Sovjetunionen �ter stadgade sig; till detta kunde genomsnittligt t�nkande kvinnor endast s�ga: "H�r propagerar ni f�r uppl�sandet av �ktenskapet och familjen, medan kvinnan d�r borta fortfarande �r avh�ngig av mannen", eller ocks� omv�nt: "Ni vill �verl�mna oss alla �t m�nnen." S�dana mots�gelser beh�ver noggrann vetenskaplig unders�kning genom psykologiska fackgrupper och noggrant handskande genom de politiska organisationerna.
Det g�llde ju inte bara de i industriarbete sysselsatta, mer entydigt v�nsterorienterade industriarbeterskorna, som lika litet hade organiserats, utan det �verv�gande flertalet hemmafruar, hemarbetare, butiks�garinnor, varuhusanst�llda etc. Enligt v�r erfarenhet �r det utom�ktenskapliga k�nsf�rh�llandet eller ben�genheten d�rtill ett element, som kan ha en m�ktig inverkan gentemot reaktion�ra inflytanden. D� det emellertid alltid f�rekommer tillsammans med l�ngtan efter �ktenskaplig trygghet, r�cker inte den enkla formeln om upph�vandet av skillnaderna mellan �ktenskaplig och icke �ktenskaplig genom sovjetlagarna f�r att f� fram denna m�ktiga verkan.
�ven den i f�retaget revolution�ra kvinnan �r m�nga g�nger reaktion�r hemma. I f�rsta hand �r det moraliska och kulturella �sikter, som motverkar de kritiska, ekonomiska och sexuella intressena.
- I kvinnor�ttsfr�gorna hos de olika borgerliga organisationerna ligger m�ktiga revolution�ra impulser, som alltid �r medvetna om en ekonomisk sj�lvst�ndighet, mindre ofta om sexuell sj�lvst�ndighet, men i alla fall �r f�r en f�r�ndring av det best�ende och f�r en nyordning. Endast socialismen kan svara praktiskt p� dessa fr�gor, men socialisterna anstr�nger sig inte f�r att kalla ut den ideologiska f�rvirringen hos dessa kvinnor, att g�ra klart f�r dem, att de samtidigt �nskar varandra mots�gande saker, att de anar de socialistiska m�len, men inte kan formulera dem noggrant och d�rf�r hamnar i en sentimental eller Pankhurst-liknande revolt. Redan genom att rulla upp alla de otaliga och sm� fr�gor som g�ller det personliga livet och dess f�rh�llande till det sociala skulle man �tminstone kunna �stadkomma en r�relse i denna sak, skulle diskussioner kunna uppst�, skulle den vinna, som hade n�got att s�ga och detta skulle bara vara socialisterna, om de inte hemfaller �t formalistiska partidebatter.
Reaktion�ren skulle inte ha n�got att s�ga, om han utsattes f�r sakliga argument. Bland kvinnorna i Tyskland utvecklade sig mot slutet av 1933 en mycket m�rkv�rdig och l�rorik r�relse, d�r man kunde praktisk studera dialektik, b�ttre �n i b�ckerna. De protesterade mot bindningen till den husliga h�rden, vilket utgjorde ett revolution�rt element, men i st�llet f�r att st� vid h�rden ville de vara "tyska kvinnok�mpar s�som Br�nhilde", vilket i denna form skulle vara reaktion�rt. Man m�ste g�ra klart f�r sig att modersideologin som underst�ds av nazisterna med alla medel har en antisexuell k�rna, som m�ste avsl�jas: att vara moder st�r mot att vara �lskarinna. Kvinnorna vill ha b�da tv�, men de kan inte hitta ut ur den mots�ttning, som dessa b�da saker nu bildar p.g.a. den kapitalistiska moralen, och de f�rnekar sig under trycket av den politiska reaktionen som sexualv�sen. Den kvinnor�ttskamp som i sin nuvarande form ter sig reaktion�r, som v�nder sig mot de klassm�ssiga k�nslorna, �r l�tt omv�ndbar, eftersom den str�var efter en f�r�ndring. Man m�ste �ven hos kvinnorna fastst�lla, att direkt hunger och bekymmer om barnens f�rs�rjning endast f�rh�llandevis s�llan kan f�rmedla ett revolution�rt t�nkande; mycket oftare f�rmedlas h�rigenom r�dsla f�r politik �ver huvudtaget, bromsande av mannens och barnens politiska verksamhet, d� de hj�lper till med familjef�rs�rjningen, sl�het eller prostitution. Dessa bekymmer kan bli till v�sentliga drivkrafter i klassmedvetandet, om de bringas in i det riktiga sammanhanget med de andra krafterna och motkrafterna. Mycket sv�r �r till exempel fr�gan om dragningen till smycken, kroppslig f�rsk�ning, som idag �r en sv�r h�mning f�r revolution�rt t�nkande och revolution�ra k�nslor, p� n�got s�tt kan v�ndas om. Vi tror inte att det n�gonsin kommer att lyckas f�r n�gon revolution�r organisation, att hos massan av kvinnor f� igenom den enkelhet och f�rk�rlek f�r "smyckesl�shet", som �r f�rh�rskande hos de kommunistiska kvinnorna. Man m�ste n�gonstans mellan erk�nnandet av borgerliga vanor och erk�nnandet av asketiskt levnadss�tt hitta en v�g som beaktar b�de klasskampens fordringar och det naturliga smyckningsbehovet.
V�ra politiker tror inte, att s�dana h�r fr�gor �r v�rda att dryftas. D� kan vi rekommendera dem att studera den mekanism, som den politiska reaktionen anv�nder f�r att h�lla kvinnorna p� sin sida. Den viktigaste fr�gan f�r kvinnor�relsen g�ller utan tvekan fr�gan om familjens framtid och barnens uppfostran. I de tyska sexualpolitiska organisationerna verkade f�ljande upplysning genast f�r kvinnornas vinnande, n�mligen att socialismen har andra former f�r samlivet mellan man, kvinna och barn, och att framf�r allt den s� kallade uppl�sningen av familjen genom bolsjevismen skulle inneb�ra att de sexuella intressena l�sgjordes fr�n den ekonomiska bundenheten. Familjeideologins utveckling i dagens Tyskland f�rtj�nar den allra st�rsta uppm�rksamhet, s�som till exempel mots�gelsen mellan familj och SA-tj�nst hos ungdomen. Endast ur noggrann kunskap kan det v�xa fram medel f�r en framtida kvinnopolitik. Eftersom prostitutionen p� grund av fascismens sexualmoraliska tryck kommer att v�xa till obevekligt, �r �ven de prostituerades vinnande en best�ndsdel i den prolet�ra politiken ur denna aspekt.
Om och hur klassmedvetande eller ansatser d�rtill f�religger hos befolkningen och vad den revolution�ra ledningen skulle ha f�r uppgifter, blir tydligt genom de m�nga stora och sm� h�ndelserna i Tyskland. Vi tog upp "Br�nhilder�relsen", i vilken kvinnorna p� ett oklart s�tt revolterar mot tillbakaf�randet till h�rden och det �ktenskapliga f�rslavandet. F�r en kort tid sedan var Goebbels tvungen att ta st�llning till en f�r nationalsocialismen ytterst pinsam fr�ga. Efter makt�vertagandet sk�rpte NSDAP abort- och preventivmedelslagarna p�tagligt. Partiet hade �verl�tit barnens uppfostran till de religi�sa och milit�ra organisationerna; det proklamerade familjen som grunden f�r nationen och staten, och det pr�glade satsen: "En tysk kvinna r�ker inte". Vidare bek�mpade det kortklippta kvinnor, bordellerna inf�rdes �ter, kvinnorna jagades ut ur fabrikerna och mannen �terfick f�ruts�ttningsl�st sin maktposition. Partiet hade allts� sj�lvt helt i linje med sin historiska funktion, satt ig�ng den skarpaste kulturreaktion. Det �r sj�lvklart att m�nga funktion�rer genomf�rde dessa �tg�rder precis s� noga som det var meningen. I en liten stad hade en tv�lfirma satt upp ett plakat, p� vilket en vacker flicka hade ett tv�ttmedelspaket i handen. En nazifunktion�r hade f�rbjudit plakatet, d�rf�r att det s�rade "folkets k�nslor f�r seder och bruk"; s�dana och liknande begivenheter f�ranledde Goebbels att dra ut i kamp mot de "obefogade sedesdomarna och de f�rljugna kyskhetsapostlarna". Han avvisade sedesmoraliserandet, klandrade de tendenser som helst ville s�tta in kyskhetskommissioner i st�der och p� landsbygd, vilket endast skulle leda till utpressning och hyckleri. Han h�vdade vidare, att kvinnorna redan var r�dda f�r att g� ut ensamma eller sitta p� restaurant, att g� ut med en ung man utan f�rkl�de, att m�la sig, etc. Ordagrant: "... om hon en g�ng r�ker en cigarett hemma i familjen eller i s�llskapslivet, beh�ver hon f�r den skull inte vara fallen eller utst�tt." Nationalsocialismen skulle inte vara n�gon pietistr�relse, folket fick inte ber�vas livsgl�djen, man m�ste n� fram till mer livsbejakelse och mindre hyckleri, till mer moral och mindre moraliserande. - Hur skulle man uppfatta detta? Vad l�r man av detta tal?
F�r det f�rsta, att den nationalsocialistiska kulturpolitiken v�ckte stark uppr�rdhet hos den genomsnittliga kvinnan, annars hade Goebbels inte talat s�.
F�r det andra, att denna uppr�rdhet m�ste vara stor, f�r annars hade inte Goebbels, liksom en g�ng Roehm f�re honom, ingripit p� detta f�r nationalsocialismen och dess ideologi mots�gelsefulla s�tt. Nazistledarna �r mycket skickliga masspsykologer och suddar hellre ut en princip i sin v�rlds�sk�dning �n att de riskerar basen f�r sin makt.
F�r det tredje, att den i verkligheten inte har n�got att s�ga, att hon varken kan f�rst� eller bem�stra denna mots�gelse, i vilken nationalsocialismen med sin reaktion�ra ideologi befinner sig gentemot revolution�rt sinnade anh�ngare, n�got som man kan fastst�lla p� alla omr�den.
F�r det fj�rde, att det h�r f�religger ett stycke socialistiskt klassmedvetande i oren, diffus form, som det socialistiska arbetet skulle kunna ta upp, om man bara hade gjort klart f�r sig sj�lv detta problem: det masspsykologiska problemet ligger d�ri att man med h�nvisning till de reaktion�ra resultaten m�ste bestyrka nazistanh�ngarens revolution�ra sinnelag, att man d�remot hos SPD-mannen propagandistiskt m�ste avsl�ja hans sm�borgerliga h�mningar, s�som man �ver huvudtaget m�ste st�lla alla mots�gelser i det kraftigaste ljus, i st�llet f�r att bara se reaktion�ren hos SA-mannen, och hos SPD-mannen bara se "den fortfarande inte helt klare" revolution�ren.
F�r det femte, att ett s�dant ingripande fr�n Goebbels genast s�krar de gamla anh�ngarna som hade b�rjat bli vacklande och �ven vinner nya, liksom att motst�ndarna blir os�kra, om man inte konkret kan visa p� det ol�sliga i hela problematiken i Tredje Riket. I vad ligger det ol�sliga?
Att bef�sta familjen och att binda kvinnan till h�rden fordrar �tg�rder, s�dana som den konsekvente nazisten tog till. Dock mots�ger detta fullst�ndigt den livsbejakelse som propagerades just f�r att mildra uppstudsigheten. Vidare: den viktigaste k�rnan i nazistideologin �r moralen (�ra, renhet etc.). Om en enkelt t�nkande man st�llde sig upp i en f�rsamling och fr�gade, hur moralen skiljer sig konkret fr�n moraliserandet, skulle varje nazistfunktion�r komma i den djupaste f�rl�genhet. Fr�gan skulle bara beh�va l�ta konkret. Att f�rbjuda en kvinna att g� ut med en ung man skulle allts� vara moraliserande, dock inte den moral, som nationalsocialismen kr�ver; att g� ut ensam skulle allts� vara till�tet. Hur skulle det vara om den unge mannen kysser kvinnan? �r detta moraliserande eller moral, eller hur �r det om han t.o.m. vill ha ett k�rleksf�rh�llande med henne? H�r detta till livsgl�djen eller inte? Skulle nationalsocialisten h�r offra �nnu mer och till och med g� med p� den fria k�rleken, n�got som vi tilltror honom. Han kunde vidare tillfr�gas, om det inte skulle skada bef�standet av �ktenskapet och familjen, om man till�t s�dant �ppet, och vad skulle sedan h�nda med barnen, som skulle komma ur dessa f�rh�llanden. Om v�r nazist ocks� skulle g� in p� dessa fr�gor och f�rklara, att ett barn �r ett barn, bara det stammar fr�n arier, d� vore det ber�ttigat att g� vidare och fr�ga, om varje samlagsakt m�ste f�ra till en graviditet, och om det inte �r s�, vad skulle man g�ra f�r att f�rhindra detta, etc. Man m�ste medge, att p� ett s�dant s�tt en livlig offentlig debatt i helt opolitiska former skulle kunna utveckla sig, att den skulle kunna bli hundra g�nger mer obehaglig f�r nazisterna �n tusen illegala flygblad, av det enkla sk�let att nazisterna sj�lva skulle g�ra propaganda f�r oss, helt omedvetna. Finns det d� allts� inget klassmedvetande? Det finns i alla vardagslivets h�rn!
Det skulle vara om�jligt att utveckla klassmedvetandet, eftersom man i s� fall hamnar i f�ngelse? - Om man griper sig an fr�gor, som rycker nazisten in p� livet, s�dana som reaktionen inte kan besvara, d� beh�ver man inte l�ngre t�nka efter vad klassmedvetande �r. Avantgardets roll i illegaliteten? - H�r �r den dold! I den prolet�ra demokratins konkreta inneh�ll, inte i den prolet�ra demokratins ord eller paroller, som 90 av 100 inte kan f�rst�. Man skulle kunna h�mta tusentals exempel fr�n alla omr�den och kunna visa, att det inte finns en enda fr�ga, konsekvent st�lld och genomt�nkt, som nazisterna svarar p�. Det kan r�ra sig om religion, f�retag, f�retagarens relation till arbetarna, medelklassens utsikter, och s� vidare. Det g�ller nu att ta sig an de typiska allm�ngiltiga fr�gorna, till att b�rja med utan program, som finns i de liv, som m�nniskorna i reaktionen lever. Den revolution�ra ledningen har nu ingen viktigare uppgift �n att sp�ra upp nazismens �mma punkter och att gestalta diskussionen i massorna p� ett s�dant s�tt, att den aldrig blir avbruten, utan bara leder vidare, utan att man uts�tter sig f�r n�gon risk. Revolutionen kan endast utvecklas ur det dagliga livets mots�gelser och inte ur debatten om de japansk-amerikanska mots�ttningarna eller ur uppmaningar till demonstrationer och strejker, som ingen kan genomf�ra. Inte heller genom att man framst�ller nazisterna som sadister och f�rbrytare, utan endast genom att mot varandra st�lla deras subjektiva str�vande och deras of�rm�ga att l�sa problemen.
Vi ska inte l�gga n�gon st�rre vikt vid att bevisa eller vederl�gga, att v�ra �sikter till 100 procent �r riktiga eller ej, eller till 100 procent genomf�rbara eller ej. Riktigheten m�ste visa sig i praktiken. Vi m�ste i st�llet l�gga den allra st�rsta vikt vid att se vad som f�rsigg�r i verkligheten, vad som intresserar de breda skikten, var reaktionens mots�gelser finns. En teori kan inte finnas f�rdig vid en aktions begynnelse; den kan bara utvecklas under aktionens lopp och d� renas fr�n felaktigheter. Det sagda g�ller ocks� f�r den skissartade teckningen av klassmedvetandets konkreta element och dess motsats hos vuxna arbetande m�n.
Kollektivt arbete p� industrin �r utan tvivel den viktigaste k�llan f�r klassm�ssiga k�nslor. Att vara prolet�r och att arbeta i en fabrik r�cker dock inte f�r att vara klassmedveten, lika lite som det r�cker att vara fackligt organiserad, fast�n b�da dessa faktorer utg�r oeftergivliga sociala f�ruts�ttningar f�r klassmedvetandet.
H�r �r beviset: I Tyskland finns det idag m�nga f�re detta medlemmar i fria fackf�reningar, som idag betalar in avgifter till NSBO p� samma mekaniska s�tt, som de f�rut betalade in till fackf�reningen, med eller utan eftertanke. N�r n�dv�ndigheten av att vara organiserad har �verg�tt i arbetarens k�tt och blod som hos den tyske arbetaren, s� blir oftast medvetandets om organisationens art lidande d�rav. Den nazistiska propagandan f�r "arbetets �ra", "j�mlikhet mellan arbetsgivare och arbetare" och "fabrikens och nationens enhet" bed�vade l�tt den genomsnittlige arbetaren, s�rskilt den som var �vertygad om socialdemokratins samf�rst�ndsteori.
Han �r s� pass "kn�ckt" i sj�lsligt avseende, att han redan k�nner sig uppr�ttad om man f�rs�krar honom om att han �r "en fullv�rdig medlem av nationen" och framf�r allt om han f�r en nationell uniform. Den som underskattar ideologins materiella makt, kommer inte att utr�tta n�got. Den har visat sig starkare i v�r historiska period �n den materiella n�dens makt; annars vore inte Hitler och Thyssen utan arbetarna och b�nderna vid makten. Och nazisterna vet exakt vilket pris det handlar om, n�r de friar till arbetarna. De v�ger noggrant upp den ideologiska giftdos som de i f�rv�g m�ste spruta in i arbetarklassen, f�r att kunna oms�tta exempelvis arbetsr�ttsf�rslaget fr�n 1934 till lag. De �r tillr�ckligt kloka f�r att veta att dom inte kan stifta en s�dan lag, utan att beg� politiskt sj�lvmord, om de inte dessf�rinnan har genomf�rt arbetarnas intima ideologiska bindning till sin v�rlds�sk�dning. Ley gjorde flera m�naders ideologiskt f�rarbete innan arbetslagen kom. Om vi bara ser f�rgrymmat p� denna lags hela brutalitet, som r�var bort det sista fr�n arbetaren, gl�mmer vi att vi ser p� den med andra �gon, uppfattar den annorlunda �n den ideologiskt preparerade arbetaren, och d� kan vi bara uttrycka v�ra, men inte hans tankar om mots�gelser, n�r vi talar till honom.
�ven v�rt fackliga arbete m�ste f�reg�s av ideologiskt arbete; l�nge, noggrant, �verlagt och med k�nnedom om var arbetaren hindrats ideologiskt. Arbetaren k�nner ju tydligt den aktion, som genomf�rts mot honom, en m�ktig bit av hans klassmedvetande, men han har ocks� snart k�nslor och tankar i sig, f�r att slippa bli medveten om hela sv�righeten i sitt l�ge, som han inte kan bem�stra, och p� detta s�tt blir han tillg�nglig f�r illusioner. Potatiss�cken som Hitler sk�nkt hade till 99 procent ideologiska syften och till 1 procent praktiska syften. Det g�ller ocks� f�r de s�nkta sp�rv�gsavgifterna.
Den genom klasskampen skolade arbetaren kommer inte att l�ta lura sig s�rskilt ofta, men m�nga andra har blivit kn�ckta. Endast en minoritet �r skolad, och p� grund av den fria fackf�reningspolitiken har merparten aldrig deltagit i n�gon strejk. De "farliga" arbetarna finns knappast l�ngre kvar i fabrikerna. Arbetaren kan allts� k�nna p� sig vad som sker, men han ser likv�l ingen ledning, och m�ste av n�d n�ra den f�rhoppningen i sig, att Hitler �nd� menar v�l, han g�r ju �nd� saker "ocks� f�r arbetaren". Han tar emot allmosor utan medvetenhet om att han i verkligheten �r produktionens herre och att man inte kan sk�nka honom n�got. Ilskan �ver att f�retagaren f�r en tusenfalt h�gre inkomst som likv�rdig "folkkamrat" (Volksgenosse: det av nazisterna anv�nda ideologiska uttrycket f�r "medborgare") uppfyller bara den som inte �r nedtryckt av �sk�dningen att "det �r b�ttre att ha en potatiss�ck i k�llaren �n att ligga i r�nnstenen". Om vi fr�gar konkret p� vilket s�tt allmoses�cken med potatis hindrar hans klassm�ssiga uppr�rdhet, s� kan vi fastst�lla, att det viktigaste elementet utg�rs av hans familjeansvar. Man kan aldrig f� honom till klassm�ssigt t�nkande genom att helt enkelt uppfordra honom att strejka, s�som de helt inskr�nkta g�r, de som inte vet vad som f�rsigg�r inom en arbetare. Det hj�lper inte heller med att uppmana honom att g� in i f�rtalade, hemliga och sv�rt hotade fackf�reningar, som han inte har n�got f�rtroende f�r. Som revolution�r arbetare m�ste man ocks� verka inom NSBO och visa kollegerna, att man f�rst�r deras hemliga, outtalade sv�righeter, att man vet att de h�ller tillbaka sin uppr�rdhet p� grund av ansvaret f�r familjen, att de inte sj�lva kan till�ta sig att t�nka igenom sv�righeterna.
Det finns typiska sv�righeter, som ber�r miljontals arbetare p� samma s�tt, men som de knappt �r medvetna om. S�som f�r den unge arbetaren den fr�msta sv�righeten utg�rs av l�nen, v�nings- och flickv�nsfr�gan, s� �r f�r den vuxne arbetaren hans familj�ra ansvar hans viktigaste sv�righet, n�got som vi inte utan vidare f�r j�mst�lla med borgerlig familjebindning. Om man s�ger till honom: "strejka", s� f�rst�r han inte vad man vill eller ocks� v�nder han enbart ryggen till. Om man i st�llet skulle g�ra klart f�r honom (h�r mycket schematiskt och tillr�ttalagt) att han �r oklar, att han �r os�ker �ver en uppr�rdhet, som inte v�gar sig fram, vilket delvis beror p� att han inte vet om Hitler �r en arbetsgivarknekt eller en �rlig nationell ledare som alla kan tro p� - vilket potatiss�cken skulle tyda p� - och att han �r imponerad av talen och festligheterna och d�rf�r tror p� en god vilja och ut�ver detta hellre fogar sig, eftersom han �r familjef�rs�rjare, d� har man f�rst�tt honom, vilket han k�nner direkt. D� har man visat sig som en �kta revolution�r, ty d� har man vunnit en arbetare, om �n inte direkt med detsamma f�r en strejk, s� dock till senare tillf�llen, n�r s�dana �ar av masspsykologisk f�rst�else sluter sig samman, i byar, st�der och provinser, n�r k�nslan b�rjar sprida sig som en lavin, att det finns folk som vet precis vad som uppfyller en, uppr�r, h�ller tillbaka, driver fram�t och samtidigt binder samman. S�dana illegala flygblad skulle man inte beh�va anstr�nga sig f�r att f� ut, de skulle slitas ur handen p� utdelaren, och de som skriver flygbladen skulle inte arbeta med k�nslan av utsiktsl�shet, s�som de g�r, n�r de om och om igen ber�ttar om martyrskap och bedr�gerier, utan med k�nslan av den omedelbara kontakten med den verkligt indifferente arbetaren, som det ju verkligen kommer an p� till slut. Det vore utan tvekan att ers�tta illusionspropaganda med verkligheten, att ers�tta det politiskt gagnl�sa skrikandet med saklig beh�rskning av situationen.
Sm� begivenheter avsl�jar ofta mer �n stora h�ndelser. En s�dan mindre begivenhet ska visa vad jag menar, n�r jag talar om klassm�ssigt t�nkande och dess h�mningar, varvid det visar sig att den borgerliga sexualideologin utg�r det st�rsta h�mmande elementet. P� ett �sterrikiskt lokalt�g pratar n�gra arbetare och b�nder politik, personliga saker och fruntimmershistorier om vartannat. D� s�ger en ung arbetare, uppenbarligen en gift s�dan, att lagarna �r en styggelse. Han menar att de �r till f�r de rika, och att de fattiga inte har n�gon gl�dje av dem. Jag lyssnade till f�r att h�ra vad denna klassmedvetne arbetare hade att s�ga.
Han fortsatte: "En s�dan lag �r till exempel �ktenskapslagen. Mannen f�r prygla sin hustru, st�r det d�r, Men det f�r endast den rike g�ra. Om en fattig pryglar sin hustru straffas han alltid." Detta m� st�mma i sak eller inte. Det �r h�gst betecknande f�r vad en s�dan genomsnittlig arbetare t�nker. Han st�ller sig s�som fattig gentemot de rika och k�nner oj�mlikheten. I detta har han ansatser till en klassm�ssig inst�llning. Men han skulle �nd� g�rna vilja prygla sin fru i enlighet med lagens m�jligheter; h�r k�nner han sig eftersatt, och det p� ett klassm�ssigt s�tt. Borgerlig sexualmoral st�r mot klassmedvetande hos en och samma arbetare. Den sexuella �gander�tten, som klasstaten ger till mannen, herrav�ldet �ver hustru och barn, h�r till de sv�raste h�mningarna hos alla familjemedlemmar f�r utvecklandet av klassmedvetandet. Den verkar genom att krossa alla delaktiga, binda mannen till den borgerliga ordningen och l�ta honom frukta sovjetordningen hemligt eller �ppet, hindra honom bokstavligen i det politiska arbetet, etc. Detta �r ingen etisk, utan politisk fr�ga, och den kan endast behandlas som en s�dan, och d� i den revolution�ra propagandans fr�msta linje och inte som hittills p� politikens bakg�rd. H�r finns kanske det viktigaste, politiskt mest verksamma omr�det f�r mannens privatliv. Det har samma reaktion�ra betydelse inom proletariatet, som exempelvis egnahemsbyggen och kolonitr�dg�rdsr�relser har s�som sm�borgerlighetens familjepolitiska aktioner. S�som negativa h�mmande element i klassmedvetandet framtr�der vidare de manliga f�reningarna och v�rdshuslivet - hos sm�borgerligheten speciellt den lilla egendomen. De flesta sm� �garna var inte klara �ver att revolutionen inte i f�rsta hand skulle r�ra de sm� egendomarna. Karri�rism, identifieringen med f�retaget, stoltheten hos arbetaren �ver det kapitalistiska f�retagets utveckling, str�vande efter kontinuerlig ekonomisk s�kerhet s�som i �mbetsmannav�rlden eller som framtida pension�r motverkar alltid utvecklandet av klassmedvetandet om det revolution�ra partiet inte p� noggrannaste s�tt kan ge positiv information i alla dessa fr�gor, om det inte ger konkreta svar till alla skikt p� fr�gan: Vad h�nder efter revolutionen med mitt lilla hus, min kolonitr�dg�rd, mina v�rdshusbes�k, min k�gelklubb, mitt herrav�lde �ver fru och barn, min r�tt till pension, f�retaget, som jag �r s� stolt �ver?
Man ser p� denna konkreta uppr�kning, hur falskt det �r att i f�rv�g avgr�nsa och s�ka best�mma sexualpolitikens roll och plats. Den �r varken den enda politiken mot den politiska reaktionen, vilket man p�st�r att sexualpolitikerna menar, eller en fr�ga som endast ang�r sexualreformr�relsen. Den f�rdelar sig snarare p� konkreta livsfr�gor, p� ett st�lle som element till klassmedvetandet som hos ungdomen, p� ett annat st�lle som h�mning av dess utveckling som hos den gifta kvinnan etc. Den tillh�r oundg�ngligen det revolution�ra arbetet och st�r d�r i n�rmaste f�rbindelse med icke-sexuella, rent ekonomiska eller konstn�rliga fr�gor, och kan lika litet skiljas fr�n dessa, s�som livet skiljer dem.
P� vilket s�tt representeras det revolution�ra klassmedvetandets element och dess h�mningar hos barnet?
Barnr�relsen har alltid varit en av de svagaste punkterna inom det revolution�ra l�gret. Vi tror absolut inte, som man tillskriver oss, att vi vet allt och att vi kan l�sa alla fr�gor p� en g�ng. Vi har bara sett och uppt�ckt n�gra fakta, som man m�ste vidareutveckla, och vi fordrar endast av medk�mparna, att de inte bara torrt kritiserar och i st�llet f�r att tala om leninismen anv�nder den korrekt, i det att de alltid "l�r sig, l�r sig och �ter l�r sig" att se allt p� nytt, att f�rst� allt undantagsl�st p� nytt. Jag har redan utvecklat, att den prolet�ra barnpolitiken varit alldeles f�r torr, f�r rationalistisk, icke anpassad f�r barn, att den framf�r allt inte vetat (med undantag f�r m�nga enskilda, mycket skickliga barngruppsledare) hur ett barn verkligen k�nner och t�nker. Inte heller h�r kan vi ge mer �n antydningar i st�llet f�r en detaljerad utredning, och vi v�ntar oss allts� en saklig pr�vning hos vederb�rande.
Hunger, att vara utpr�glat undern�rd, �r visserligen en upplevelse f�r barnet som outpl�nligt pr�glar in klyftan till "det rika barnet", men i sig �r den inte n�gon revolution�r faktor. Det v�cker mycket mindre hat mot de �gande �n avund, f�rsagdhet och ben�genhet att stj�la, som t.ex. hos de vanv�rdade barnklickarna. Om man skulle vilja basera barnarbetet p� effektiv hunger, skulle man ha en alltf�r sn�v basis, ty vi m�ste n� m�nga fler barn �n de som faktiskt hungrar. �ver huvudtaget �r armodet aldrig absolut, utan alltid relativt till dem, som har mer. H�r ankommer det allts� p� handhavandet av avunden och beskedligheten, som utvecklas ur st�ndiga umb�randen och h�mmar den revolution�ra k�nslan. De starkaste drivkrafterna till ett revolution�rt sinnelag hos barnen �r enligt iakttagelserna identifieringen med �ldre klassmedvetna syskon eller f�r�ldrar. Emellertid �r detta s�llan fallet. Visserligen kan ett revolution�rt, ateistiskt uppfostrat barn st�lla en hel skola p� huvudet och skaka om den, men detta skulle f�rbli en tillf�llighet, om det inte organiseras. De barnb�cker som spreds i Tyskland av barn hade liten effekt, eftersom de lade mer vikt vid inl�randet av torra paroller �n p� att v�cka barnets intresse f�r reella fr�gor och ting i den prolet�ra r�relsen.
Trots allehanda ogrundade inv�ndningar fr�n barngruppsledare och riksledare f�r barnorganisationer - inv�ndningar som inte �r grundade p� erfarenheter - m�ste jag h�lla fast vid att barnen reagerar l�ttast och livaktigast inf�r politiska fr�gor genom att man st�ller sexuella fr�gor och genom att man �stadkommer en best�md kamratlig bindning. Sexualf�rtrycket i barnets liv �r s� omedelbart k�nnbart f�r barnet, medan fr�gorna om klassen fortfarande �r s� sv�rfattbara f�r dess t�nkande, att det h�r inte �r fr�ga om n�got val. Och tidigt sexuellt vetande, som motsvarar sanningen, binder inte bara p� ett levande s�tt till den som f�rmedlar det, f�rst�r inte bara varje annat f�rhandenvarande misstroende mellan barnet och den vuxne, utan betyder i sig den b�sta grunden f�r areligi�st t�nkande och klassm�ssiga k�nslor. Sv�righeten ligger inte heller h�r s� mycket hos barnen som hos de vuxna, som skall genomf�ra denna uppgift. Utifr�n detta kan man l�tt f�rmedla kunskaper och k�nsloimpulser hos barnet mot kyrkan och kapitalet, som man annars inte eller endast med sv�righet kan framkalla. Om man vill prestera en s�dan positiv sida av uppgiften, �r det oavl�tligt med en noggrann kunskap om de sv�ra h�mningar, som barnet �r underkastat och som senare blir till reaktion�ra bindningar. Man kommer till en bondstuga i bergen, d�r f�r�ldrarna har en socialistisk inst�llning. Men barnet f�r alltid h�ra, n�r det m�ter n�gon fr�mling: "S�g nu vackert goddag!" eller: "N�, hur s�ger man?" Och barnet kr�ker sig av r�dsla i sig sj�lv, det blir "sn�llt". Den ideologiska kampen mot den s� kallade sn�llheten h�r till den prolet�ra frontens viktigaste uppgifter, vars utf�rande dock f�rsv�ras mycket genom den borgerliga deformeringen, som �ven finns hos prolet�ra uppfostrare. De vanliga ber�ttelserna, sp�khistorierna och hotelserna ("jag h�mtar polisen med detsamma") h�r till den politiska reaktionens m�ktigaste reaktion�ra hj�lpmedel.
Varje prolet�r far, och det finns bara ett f�tal undantag, revanscherar sig p� barnet f�r sin kulitj�nst i f�retaget. �tminstone h�r vill han vara herre, kunna befalla och �ga en underlydande. Om det inte �r hunden, �r det barnet. Att barnagan h�r hit �r uppenbart. Det hj�lper emellertid ingenting, att bara veta detta och sj�lv inte g�ra det. Det som �r n�dv�ndigt �r att organisera den bredaste internationella propaganda mot detta. Detta �r redan m�jligt och genomf�rbart under kapitalismen. Varje mor som sl�r sitt barn p� gatan borde st�llas till svars offentligt.
Under ett organiserat genomf�rande av en s�dan �tg�rd skulle offentligheten snart dras in i kampen om barnet som en del av samh�llet, mot dess behandling som unders�te i familjen. Det skulle d� finnas s�dana, som skulle mena att man "�ger" sina barn och d�rf�r f�r sl� dem, likas� andra, som vore emot detta. Och det skulle till �verv�gande del vara m�nniskor, som aldrig har h�rt n�gonting om kommunismen. De skulle omedelbart vara indragna i klasskampen, det vill s�ga en del av den, aktiveras tusenfalt b�ttre, nyttigare och mer �ndam�lsenligt �n genom "uppmaningar", som stoppas in i brevl�dan och sedan vandrar ol�sta till papperskorgen.
Vi kan naturligtvis inte dryfta alla detaljer h�r och ge noggranna anvisningar. Socialisterna i de kapitalistiska l�nderna f�r inte v�nta p� anvisningar. De m�ste ur sina innersta k�nslor st� upp f�r det, som �r riktigt, som �r till v�r nytta, och st� upp mot det, som �r oriktigt och skadar oss. Man b�r tala mindre om n�dv�ndigheten av de undre organisationernas initiativ och hellre visa p� de st�llen i v�rt samh�lleliga liv, d�r initiativ kan utvecklas. D�rtill beh�vs den mest konsekventa omst�llning av hela v�r propagandametod fr�n papperet till det levande, fr�n r�dslan at beg� fel, som leder till sl�het, till mod att ocks� kunna beg� fel och sedan kunna korrigera dem.
F�r att �terv�nda till barnet: den sexualekonomiska forskningen kan visa, att den tidiga och str�nga renlighetsuppfostran f�rmedlar de allra sv�raste karakt�rsm�ssiga h�mningar av aktiviteten. Att under kapitalismen arbeta vid den kulturpolitiska fronten med barnpolitik betyder konkret ingenting annat, �n att till exempel brett rulla upp fr�gan om den tidiga renlighetsuppfostrans skadlighet och behandla den sakligt. Man kommer d� snabbare �n vad n�gra skulle �nska in i politiken, ty reaktion�ren, som st�r upp f�r tukt och disciplin, kommer inte att l�ta v�nta p� sig l�nge s�som motst�ndare. Men just detta vill vi ju. Vi vill �stadkomma diskussioner, i vilka befolkningen sj�lvintresserat tar del, eftersom det handlar om sv�ra vardagsfr�gor. Det kommer att bli den socialistiske fackanalytikerns uppgift att vara organisationerna behj�lpliga i detta, att leda diskussionerna etc.
Ett annat konkret exempel: F�rbudet mot onani hos sm�barnen och hotelserna fr�n f�r�ldrar, l�rare och pr�ster �r sedan l�nge ett livligt diskussions�mne inom offentligheten. Kommunisterna har inte kunnat g�ra n�gonting h�r, vilket delvis berott p� att de sj�lva varit f�ngna av den borgerliga uppfattningen och delvis p� att de avvisar den s� kallade "freudianismen", som ju inte alls ber�rs h�r, eftersom Freud sj�lv inte har tagit st�llning i denna fr�ga. Men h�r, just h�r och ingenstans lika mycket som h�r, ligger k�rnproblemet om uppfostran till lydnad eller frisk r�rlighet hos barnet. Detta �r klassfr�gor och inte "individuella" angel�genheter. Det vet kyrkan mycket v�l, ty den handhar dessa s� kallade fabriserade fr�gor. F�r kyrkan �r barnets onani en politisk fr�ga! Vi tror ju inte ett �gonblick, att vi kommer att l�sa denna fr�ga nu, men rulla upp den kan vi, utveckla diskussioner och f� r�relse i v�rt arbete. Den som d� s�ger, att man inte skall r�ra vid farliga saker f�r att inte st�ta bort folk, denne skulle vi svara, att han skall �verl�ta saken �t dem, som har den n�dv�ndiga skolningen f�r att klara av saken. De skall bara inte st�ra oss och falla in i kyrkans korus. Ingen annan �n den som k�nner barnens konflikter kan b�ttre bed�ma hur �mt�liga, uppr�rande men ocks� br�nnande dessa fr�gor �r. De engagerar utan undantag varje mor i alla l�ger och varje barn. Detsamma g�ller f�r alla fr�gor i barnpolitiken, som inte kan vara n�got annat f�r oss �n praktiskt till�mpad pedagogik, en pedagogik som �n s� l�nge endast kan till�mpas i den politiska diskussionen och i den ideologiska kampen. Jag betonar, att det st�r helt klart f�r mig vilket motst�nd som kommer att v�ckas, n�r dessa fr�gor rullas upp. Men lika klart �r det att vi h�rmed rullar upp k�rnfr�gor i v�r existens, och d�rf�r inte kommer att kola av p.g.a. politisk �derf�rkalkning.
H�r n�mnde vi endast n�gra typiska exempel. Skulle nu n�gon "expert" inv�nda att dessa fr�gor om barnuppfostran fortfarande �r kontroversiella i vetenskapen, s� skulle vi svara: Visst �r de kontroversiella, men fr�gans l�sning kan inte n�s i akademiska diskussioner, utan bara i den levande kampen om saken. Vi kan ta fel i detaljer, men att onanibek�mpningen hos sm�barn �r en uppgjord linje f�r reaktionen st�r klart. Likas� att vi inte f�r bek�mpa barnsexualiteten. Allt �vrigt kommer att visa sig.
Jag vet inte om f�ljande exempel kan ge omedelbara praktiska konsekvenser. Emellertid manar det intensivt till att beakta det lilla och det minsta, att s�ka upp det stora i det lilla och d�r klara av det, l�ra sig att skilja det typiska och allm�nna fr�n ovanliga individuella fakta.
Hitler vinner barnen idag v�sentligen genom krigslekar och krigsber�ttelser. Allts� st�r s�kert den uppgiften framf�r oss att f�rst� varf�r han d�rmed vinner framg�ng, vad som d�rvid p�g�r inom barnet. Det handlar inte bara om djuplodande forskning, utan framf�r allt om insikt om barnets reaktioner. P� en g�rd leker n�gra 6-10-�riga pojkar soldater, krig och liknande. En pojke springer omkring med en sabel vid sidan och ett tr�gev�r i handen och skjuter p� sina kamrater. Jag fr�gar pojken, om han vill d�da sina kamrater. Han stannar genast, tittar p� mig f�rbluffad och fr�gar: "D�da?" - Jag s�ger: "Det �r v�l klart, om du skjuter d�dar du honom ju!" - "Ja, men jag vill ju inte alls d�da", �r svaret. "Varf�r springer du d� omkring med gev�r och sabel?" "Sabeln �r s� vacker och l�ng", svarade han. Jag ville inte g� in mer p� den komplicerade fr�gan om pacifismen och skillnaden mellan krig och inb�rdeskrig, men jag vet genom andra erfarenheter, att barnen trots omedvetna avsikter att d�da inte f�r sin gl�dje i krigslekarna genom lusten att m�rda, utan genom den motoriska lusten i leken, genom f�rstoringen av deras jag-k�nslor genom vapnet i handen och genom rytmiken i det milit�riska.
Skulle inte s�dana insikter kunna g�ras nyttiga f�r den prolet�ra barnpolitiken? Skulle det bara vara utopier? Jag vet inte. I alla fall �r detta fakta ur barnens liv, och om vi inte kunde n� och organisera barnen, �r det s�kert av den anledningen, att vi inte gjorde oss m�dan, att se dem i deras m�ngfald och d�rvid bem�stra och utnyttja det som kunde nyttigg�ras. Detta �r sv�ra, mycket sv�ra fr�gor, som omedelbart kr�ver svar. Om vi inte rullar upp dem, kommer vi inte heller n�gonsin att kunna besvara dem praktiskt.
Sexpol-r�relsen m�ste k�mpa p� ett flertal fronter. En av dem �r sn�ret av ink�rda begrepp, vilka man inte l�ngre kan finna n�got inneh�ll i, om man av en h�ndelse skulle komma p� id�n, att framst�lla mycket banala fr�gor. En s�dan fr�ga lyder. "Vad �r politik?" Anledningen att st�lla dessa fr�gor utg�rs av en inv�ndning som man alltid f�r h�ra, n�r man framst�ller grundsatserna f�r den ur sexualekonomin h�rledda masspsykologin: "Allt detta kan ju vara mycket riktigt och nyttigt, men det viktigaste och mest avg�rande �r dock politiken" och de "ekonomiska faktorerna". Man kan d� iaktta, hur de tysta �h�rarna p� m�tet eller under f�redraget, som har f�ljt de masspsykologiska framst�llningarna med stort intresse och inst�mmande, b�rjar bli fundersamma, och os�kra i den bed�mning som de hittills har kommit fram till, och f�rfaller till en m�rkv�rdigt skygg v�rdnad av ordet "politik". Det kan d� ofta intr�ffa, att till och med f�retr�daren f�r den masspsykologiska st�ndpunkten, hur enkel och uppenbar denna �n �r, viker tillbaka ett steg vid ordet "politik" och b�rjar tala om att relationen mellan politiken och den masspsykologiska praktiken "f�rst m�ste unders�kas". F�retr�daren f�r den h�ga politiken och de "ekonomiska faktorerna", vilka de alltid uppfattar som f�rbig�ngna (fast�n det knappast behandlas n�got annat i tidskrifterna och tidningarna �n "ekonomiska faktorer" men aldrig masspsykologiska faktorer), brukar vanligen bli ett konkret svar skyldiga ang�ende fr�gan vad "politik" egentligen �r. Ett ord, som verkar som en fetisch p� vanliga d�dliga. Man m�ste v�nja sig vid att st�lla varje fetischartat verkande angel�genhet i det starka ljuset av naiva fr�gor, som ju vanligen �r de mest pinsamma, framg�ngsrika och djupdykande fr�gorna.
Den politiske lekmannen f�rst�r med "politik" framf�r allt diplomatiska f�rhandlingar mellan f�retr�dare f�r stora och sm� stater, d�r man avg�r m�nsklighetens �de. Om detta, s�ger han med r�tta, f�rst�r jag ingenting. Eller s� ser han i politiken parlamentariskt k�psl�ende med v�nner och fiender, men �ven �msesidigt bedr�geri, spioneri, �verlistande och avg�randen enligt "aff�rsm�ssiga" metoder. Inte heller om detta f�rst�r han n�got, och mycket ofta st�ter det bort honom. Han l�ser d�rvid det hela med att resonera som s� att "med politik vill jag inte ha n�gonting att g�ra". Han ser d�rvid inte mots�gelsen, att man best�mmer �ver honom i detta av honom med r�tt f�raktade k�psl�ende, och att han trots detta godvilligt �verl�ter dessa viktiga avg�randen till m�nniskor, som han betraktar som bedragare.
Politik kan slutligen betyda, att man vill vinna befolkningens massor. F�r varje marxistiskt skolad person st�r det genast klart, att borgerlig politik alltid m�ste vara demagogisk, ty den kan ge massorna l�ften, men inte uppfylla n�got. I motsats d�rtill �r den revolution�ra politiken i princip odemagogisk, d� den ocks� kan uppfylla allt som den lovar massorna. N�r den �r eller verkar demagogisk, kan man med s�kerhet sluta sig till ett prisgivande av de revolution�ra grundsatserna.
Vi skall nu ge ett prov p� en s�dan typisk politisk diskussion, som erfarenhetsm�ssigt betraktas som "h�g politik" av befolkningens massa, en politik som inte f�rst�s, utan betraktas med stor blyghet och v�rdnad, en politik som upplevs passivt eller inte alls.
"... om man - som England - f�redrar en legalisering av upprustningen framf�r kapprustningen, m�ste man h�lla med om att som en f�ljd av en s�dan legalisering m�ste man ocks� skapa s�kerheter mot nya brott mot detta f�rdrag. Och man m�ste f�rhandla om dessa s�kerheter p� den s� kallade avrustningskonferensen i Gen�ve och d� behandla garantierna f�r genomf�randet av en avrustningskonvention. Tyskland antar dock inte de franska villkoren. De tiger som muren i sina officiella tillk�nnagivanden d�rom och har vid samtalen i Berlin med den brittiske f�rhandlaren Eden v�grat att komma till Gen�ve. D�rmed har, som sagt, de brittisk-franska f�rhandlingarna blivit oh�llbara. Det diplomatiska meningsutbytet utanf�r Gen�ves avrustningskonferens �r avslutat, utan att ha lett till n�got resultat. Det ankommer nu p� avrustningskonferensen att skapa de erforderliga fredsgarantierna utan Tyskland. Frankrike r�knar d�rvid med Storbritanniens medverkan.
Detta �r inneh�llet och meningen i den l�nga franska noten av den 17 april, svaret p� den brittiska noten av den 28 mars och p� sir John Simons aide-memoire av den 10 april."
F�r att inte f�rol�mpa n�gon, har jag med avsikt undvikit att ange k�llan till ovanst�ende notis. Den som k�nner igen sig kan ocks� k�nna sig tr�ffad. Annorlunda kan man ju inte m�ta politikernas ben�genhet att bli f�rol�mpade.
Vem �r "Tyskland", vem �r "Frankrike"? Vad �r diplomatiskt meningsutbyte? �r detta verkligen inneh�llet och meningen i den franska noten? Vilket samband har denna "politiska not" med massans behov, med dess tankar, k�nslor, liv och vegeterande? Inget alls! Man b�r d�rvid j�mf�ra Lenins politik vid freden vid Brest-Litovsk. Parollen "Slut med kriget!" kunde f�rst�s av den minsta utsvultna bondpojke, medan f�retr�darna f�r den h�ga politiken var emot den.
Den breda massan, vars vilja och framtidsgestaltning den revolution�ra politiken skall s�kra och vars uttryck den m�ste vara, t�nker och talar annorlunda. Den som idag �nnu talar om Barthou-resor, utan att f�r alla enkelt, tydligt och f�rst�eligt f�rklara vari dessa resors reaktion�ra bedr�geri best�r, spelar ofrivilligt med.
Om vi kontrollerar den h�ga politikens verkan p� den breda massan, ser vi att den i b�sta fall efterapas av den enskilde som ett slags kaf�politik. Den breda massan reagerar p� den genomg�ende passivt, t�ligt och ointresserat, den spelar hela tiden statistens roll i den "stora politiken". Man m�ste g�ra det fullst�ndigt klart f�r sig, att den "h�ga politikens" apteater skulle ta ett pl�tsligt och f�r diplomaterna mycket oangen�mt slut, om massorna skulle �verge statistrollen f�r ett aktivt st�llningstagande. Eller kort uttryckt, om den inte skulle vara opolitisk l�ngre. Den som inte oavbrutet st�ller sig och besvarar den f�r den revolution�ra politiken grundl�ggande fr�gan "vad h�nder i massorna", m�ste n�dv�ndigtvis, antingen han vill eller inte, fastna i den borgerliga politikens sn�rskog, och antingen bli opolitisk eller f�lja denna politik. Den breda massans opolitiskhet �r en av den politiska reaktionens styrkor. Den andra �r den nimbus, med vilken den omger sin politik, s� att till och med socialister vill bli delaktiga i den.
Det h�r till de revolution�ra politikernas uppgifter att noga k�nna efter, att erfara, att veta, hur massorna upplever kulisspolitiken. N�r Hitler p� sommaren 1932 st�llde de f�rsta kraven p� att bli rikskansler till Hindenburg och denne tillbakavisade detta, efter det att en f�r massorna ok�nd intrigkamp hade utspelat sig i kulisserna, v�nde Hitler sig till sina anh�ngare med en gl�dande bek�nnelse till "folkets vilja". Det var fallet Potempa som gav tillf�lle till detta:
SA-m�n m�rdade p� ett bestialiskt s�tt en polsk arbetare och d�mdes till d�den. Hitler framtr�dde h�gljutt till deras f�rsvar. Bakgrunden till denna gest var i verkligheten det nederlag, som Hitler kort dessf�rinnan lidit mot Hindenburg, n�r han av denne kr�vde att bli rikskansler. Hitler spelade ut sin massbas, n�r hans feodala f�rbindelser inte r�ckte till.
Massan genomsk�dade p� intet s�tt detta spel, som bedrevs med den. Den k�nde sig snarare "f�rst�dd" av Hitler i nationell identifiering. Hitlers bek�nnelser till m�nniskor, som av "nationella �rok�nslor" hade slaktat en "marxisthund", hans st�llningstagande emot den f�rhatade regeringen, som hade d�mt m�rdarna till d�den, �verv�gde skyh�gt den "falska" kommunistiska motpropagandans verkningar, som n�jde sig med att just kalla m�rdarna f�r "m�rdare" och ans�g detta f�r den ber�mda "demaskerings-politiken". Om kommunisterna med en bredare agitation hade avsl�jat sammanhangen mellan Hindenburgs avvisande av Hitler med Hitlers appell till massk�nslorna, skulle inte verkningarna ha uteblivit. KPD talade emellertid bara om alla reaktion�ra riktningars "likhet", och partiet f�rm�dde inte fatta de reella mots�gelserna inom bourgeoisin och hade �ver huvudtaget inte l�rt sig att � det noggrannaste f�lja de egna s�v�l som motst�ndarnas anh�ngares reaktioner. Genom att partiet inte gjorde n�gonting annat �n att kalla m�rdarna f�r m�rdare, st�llde det sig automatiskt p� den av massorna hatade regeringens sida i den �vertygade nazistmassans och de �n s� l�nge svagt sympatiserandes �gon.
Revolution�r politik �r till sitt inneh�ll och spr�k antingen ett uttryck f�r den breda massans primitiva, obildade och livsf�rbundna v�sen, eller ocks� kallar den sig bara revolution�r och �r i praktiken resultatl�s och reaktion�r. Ocks� d�r den framst�ller principiellt viktiga saker, kommer den att f�rbli of�rst�dd av massan och p� s� vis objektivt verka i anti-revolution�r riktning.
V�rlden st�r inf�r ett nytt mordiskt krig. Barthou och Litwinow framtr�dde b�gge i Gen�ve f�r de staters st�ndpunkter, som de representerade, som f�retr�dare f�r freden, mot Tyskland. En korrekt kritik av Litwinows upptr�dande fr�n revolution�r internationell st�ndpunkt har hittills endast f�rekommit i Trotskijs organ "V�rt ord" (andra juniveckan 1934). Alla andra prolet�ra organisationer tycks helt ha f�rlorat f�rst�elsen, ja k�nsligheten f�r det som skedde i Gen�ve. Emellertid saknar ocks� denna kritik den grundl�ggande masspsykologiska fr�gest�llningen: "Hur upplevs de b�gge statsm�nnens upptr�dande av den genomsnittlige opolitiske arbetaren, tj�nstemannen, eller av b�nderna i Tyskland, Frankrike, England eller till och med i Sovjetunionen? K�nner han, att en prolet�r stat st�r bakom Litwinow? M�rker han n�gon skillnad mellan Barthous fredsvilja och Litwinows? F�rst�r han den fina skillnaden som sovjetregeringen g�r mellan "imperialismen som helhet" och "speciella krigspartier"? Vet den ryske arbetaren, att han p� grund av den �msesidiga f�rbundskonstellationen kommer att dra i f�lt tillsammans med den franske arbetaren mot de tyska och engelska arbetarna och skjuta p� dessa?"
Hur skall en vanlig d�dlig kunna tr�nga igenom f�ljande kommentar av Bela Kun?
"Ofta bek�mpar vi kriget helt i allm�nhet. Inte s�llan k�nner olika kommunistiska redakt�rer hur de hamnar i f�rl�genhet. 'Hur kan det komma sig', fr�gar de sig, 'att imperialismen f�rbereder kriget och att Herriot �ker till Sovjetunionen och d�r tas emot med v�lvilja. Hur kan man f�rklara detta'?
Jag har l�st m�nga d�liga artiklar om Herriots resa. Och inte i n�gon av dem har man kunnat l�sa, vad som nu st�r fullst�ndigt klart efter kamrat Stalins tal p� den 17:e partidagen, n�mligen att det alltid finns krigspartier i imperialismen. Imperialismen som helhet, som epok, �r f�r kriget, men det finns olika krigspartier, som forcerar kriget mest av alla. Den aktuella uppgiften �r, att man koncentrerar elden mot den grupp i bourgeoisin som just �r ett krigsparti och allts� forcerar kriget mest.
Naturligtvis m�ste man d�rvid alltid betona, att de grupper inom bourgeoisin, som idag ikl�der sig med en pacifistisk mantel, eller som idag betraktar tidpunkten f�r kriget som f�rhastad, likas� kommer att vara f�r kriget vid en l�mplig tidpunkt, f�r ett krig mot Sovjetunionen, s�som de ledande krigspartierna. Detta m�ste vi alltid betona, dock m�ste vi koncentrera elden mot krigspartierna i f�rsta hand: I Japan mot generalernas, feodalherrarnas och trustmagnaternas militaristiskt-fascistiska klick, i Tyskland mot Hitlerfascisterna, i Storbritannien mot Dieharderna och s� vidare," Bela Kun, Den kommunistiska pressens uppgifter, Rundschau 33/ 1934, s. 1259.)
Och var �r den franska rustningsindustrin? Varf�r, kommer den att fr�ga sig, som inte f�rst�r n�got om den h�ga allianspolitiken, varf�r v�nde sig inte Litwinow i Gen�ve till de breda massorna i alla l�nder, som till inget pris vill ha n�got krig? Varf�r sluter han allianser med imperialistiska regeringar, som vill ha krig, i st�llet f�r att sluta allianser med massorna? Varf�r underst�djer han illusionen, som just de imperialistiska makterna h�ller vid liv att det f�r l�nge sedan avsomnade Nationernas F�rbund verkligen skulle kunna hindra kriget? Varf�r s�ger han inte klart och �ppet f�r alla, att Nationernas F�rbund aldrig i verkligheten skulle kunna hindra kriget och att ingen borgerlig regering i v�rlden n�gonsin kan g�ra detta, utan endast och allenast den solidariska aktionen fr�n ammunitions- och transportarbetare i alla kapitalistiska l�nder? Man kan inte p�st� att Sovjetunionens utrikespolitik kan f�rst�s b�ttre av de opolitiska arbetarna i n�got land �n Frankrikes utrikespolitik. Och just detta skulle vara det viktigaste k�nnetecknet i en prolet�r politik!
Vi sparar svaret p� fr�gan, varf�r en f�retr�dare f�r en prolet�r stat fullst�ndigt har gl�mt bort det revolution�ra diplomatspr�ket, tills vi f�r h�ra, vad de "enda ledarna f�r revolutionen" har att s�ga d�rtill. Det st�r dock klart, att endast ett ord av Litwinow i Nationernas F�rbunds talarstol till ammunitions- och transportarbetarna samt soldatm�drarna i alla l�nder, tv�rtemot bruk, artighet och sederna i Nationernas F�rbund dvs. ett helt odiplomatiskt brott av alla eventuella �verenskommelser, hade gjort mer f�r att f�rhindra kriget �n tjugo allianspakter p� papperet. Tror Litwinow verkligen att han kan f�rhindra kriget genom sin politik? �r inte en appell s�som Karl Liebknechts fr�n 1914 i form av en v�gran av krigskrediter varit en tusenfalt starkare mur mot krigschauvinism �n de h�gpolitiska motiveringarna inom socialdemokratin? Emellertid har v�ra prolet�ra revolution�ra ledare en s�dan respekt f�r en diplomatisk f�retr�dare, och framf�r allt inf�r en sovjetisk s�dan, att de inte l�ngre f�rst�r de leddas spr�k och f�rklarar oss som galna. Trots detta och �ter igen: Solidariteten fr�n 5 eller 10 miljoner framtida krigsoffer �r mer v�rd �n 500.000 (till och med) sovjetiska bajonetter! Den kommande katastrofen kommer att blodigt besanna denna sats, som idag f�rklaras som galen!
Det finns f�r Sovjetunionen som prolet�r-revolution�r stat bara en r�ddning: att leda den egna arm�n i allians med krigs- och transportindustrins arbetare och med de enkla soldaterna fr�n alla l�nder mot de kapitalistiska regeringarna och generalstaberna i alla l�nder. Om Sovjetunionen idag sluter allianser med generalstaberna och diplomaterna fr�n kapitalistiska l�nder, g�r den det f�r att den revolution�ra r�relsen svikit internationellt. Lenin v�nde sig i skrift och ord alltid till den breda massan. D�rur kommer l�sningen p� v�r fr�ga: Kan den revolution�ra politiken n�gonsin lyckas att sl� den borgerliga politiken, om den anv�nder dess tales�tt, taktik, strategi, i korthet om den anv�nder borgerliga metoder? Det kan den aldrig lyckas med. Den kommer bara att f�rirra sig i politikens labyrint, sl�pa efter h�ndelserna och g�ra det s�mre �n de borgerliga politikerna. Det finns bara en m�jlighet: Det �r att hugga s�nder den ouppl�sliga knuten som den borgerliga politikens labyrint utg�r, genom att inte apa efter den borgerliga politiken, utan genom att s�tta emot med den revolution�ra politikens grundprincip, n�mligen att oavbrutet, outtr�ttligt, enkelt och klart rikta sig till massan. Massans tankar, t�nkta och ot�nkta, m�ste f�ras fram, ges uttryck, och massans respekt f�r den h�ga politiken m�ste f�rst�ras. Man f�r inte ta bedr�geriet p� allvar, utan det g�ller att outtr�ttligt och utan f�rbarmande avsl�ja det, att tala massans spr�k. Man f�r inte anpassa massan till den h�ga politiken, utan i st�llet m�ste man anpassa politiken till massan, demokratisera den, f�renkla den, g�ra den tillg�nglig f�r alla. Lenins sats, att varje kokerska m�ste ha f�rm�gan att regera staten, genom att politik och statsledning g�rs enkel, inneh�ller outf�rd grundtanken om den sociala demokratin. Den "h�ga politiken" kan bara existera, eftersom den revolution�ra politiken har anpassat sig till dess form, spr�k, tankeg�ngar, om ocks� med revolution�rt inneh�ll, eftersom den inte har v�nt sig till massan, utan har behandlat denna som ett barn som skall �vertygas, och som �ntligen m�ste erk�nna, och "ocks� i framtiden m�ste forts�tta att erk�nna" att det behandlas of�rsk�mt.
Om den sociala revolutionens p�st�ende �r riktig, att ekonomins och kulturens sociala problem verkligen kan l�sas i den sociala demokratins anda, d� har bara f�ljande politiska fr�gest�llningar och principer plats.
1. Vilka man�vrer utf�r bourgeoisins olika riktningar f�r att f� massorna bakom sig eller f�r att ta dem ifr�n varandra?
2. Vad �r det som h�nder i massorna, som g�r att de f�ljer politiska grupper eller partier, som aldrig kan uppfylla sina l�ften?
3. Vilka behov har massan i sina olika schatteringar?
4. Vilka av dessa behov �r samh�lleligt m�jliga och ber�ttigade, vilka �r livsn�dv�ndiga?
5. �r v�rldsekonomin s�dan, att behoven kan tillfredsst�llas om det kapitalistiska herrav�ldet krossas och man i st�llet f�r den ekonomiska anarkin inf�r planhush�llning?
6. Vet massorna vilka samh�lleliga institutioner som st�r i v�gen f�r deras behovstillfredsst�llelse och varf�r dessa hindrande institutioner existerar?
7. Hur skall man kunna undanr�ja dem och vad skall man ers�tta dem med?
8. Vilka ekonomiska, sociala, masspsykologiska f�ruts�ttningar �r n�dv�ndiga f�r att garantera den breda massans behovstillfredsst�llelse?
Ur alla dessa fr�gor kan den sociala revolutionens oundvikliga n�dv�ndighet h�rledas, undantagsl�st ur varje fr�ga, undantagsl�st p� varje omr�de av det m�nskliga livet. Eller uttryckt annorlunda: Det masspsykologiska arbetet skall inte st� i skuggan av den ekonomiska politiken, utan den ekonomiska politiken skall tr�da i tj�nst hos masspsykologin, som f�rst�r och leder massan. M�nniskornas behov �r inte till f�r den ekonomiska politiken, utan den ekonomiska politiken �r till f�r behovstillfredsst�llelsen.
Erfarenheterna av KPD:s partiliv l�r oss, att denna enda m�jliga form f�r en revolution�r politik i Tyskland saknats. N�r KPD:s ledare talade i timmar i sportspalatset om stormakternas intressemots�ttningar och det kommande krigets ekonomiska bakgrund, s� efterapade de, utan att vilja det eller att vara medvetna om det, politikens borgerliga form. V�ra revolution�ra politiker �r alltf�r ivriga i denna t�vlingslust med Boncourerna. Varf�r de tog efter h�r och d�rigenom f�rlorade alla m�jligheter, �r en fr�ga om den revolution�ra ledarens struktur. De kommer �ter att k�nna sig mycket f�rol�mpade n�r de l�ser detta, och beteckna det som "trotskistisk kontrarevolution". Jag har heller ingen f�rhoppning om att kunna �vertyga dem om att de till formen men �ven objektivt-sakligt f�r en borgerlig politik. F�r att sk�ra av varje m�jlighet till saklig protest, n�mner vi, i st�llet f�r m�nga, endast ett konkret exempel p� hur KPD har bytt ut politikens revolution�ra princip mot den borgerliga.
I december 1932 ordnade SPD en demonstration i "Lustgarten". De kommunistiska organisationerna, s�rskilt kampf�rbunden, ansl�t sig till demonstrationst�get, blandade sig i de demonstrerande socialdemokratiska massorna och sl�t en praktisk enhetsfront utan n�gon teori om de japanskamerikanska mots�ttningarna. Det var massans spr�k, dess vilja. KPD:s ledning, som bara ville ha en enhetsfront "under kommunistisk ledning", eller snarare sade sig vilja det, gav funktion�rerna en skrapa efter�t. Partidirektiven hade endast lytt att st� vid trottoaren och "h�lsa" den socialdemokratiska demonstrationen. Vid samma tid f�rhandlade Torgler i hemlighet med den socialdemokratiska ledningen om bildandet av en enhetsfront, som massorna inte visste n�got om. De hade snarare f�tts att tro officiellt, att en enhetsfront med socialdemokratins topp vore "kontrarevolution�rt". Jag sj�lv deltog vid denna tid i ett hemligt sammantr�de mellan n�gra kommunistiska och socialdemokratiska toppfunktion�rer ang�ende bildandet av en enhetsfront.
I cellerna fick ingen veta n�got om detta. Det �r borgerlig politik. Just det motsatta hade varit prolet�r och revolution�r politik: att ge kommunisterna direktiv att st�dja den socialdemokratiska demonstrationen och meddela massorna i Lustgarten via h�gtalare, att man f�rhandlade med socialdemokraterna om bildandet av en enhetsfront. Detta inneb�r, att hj�lpa massans ideologi fram�t, att ge uttryck f�r deras �nskningar. I st�llet bedrev man "h�g politik", "strategi" och "taktik" utan massa, mot denna, och utesl�t alla, som ville ha och genomf�rde en revolution�r politik.
En av revolutionens gamla principer �r avskaffandet av den hemliga diplomatin. Detta �r sj�lvklart, ty eftersom den sociala revolutionen inneb�r att folkviljan genomdrivs under industriproletariatets ledning mot produktionsmedlens �gare, s� finns inte l�ngre n�got att h�lla hemligt. D� finns det ingenting mer, som massan inte skulle f� h�ra. Den m�ste tv�rtom kunna veta kontrollera allt.
Om man �verblickar de kommunistiska partiernas politiska utveckling sedan Lenins d�d, s� kan man sl� fast, att principen om att st�ndigt v�nda sig till massorna g�tt f�rlorad alltmer, och att byr�kratin b�rjade v�xa fram i och med efterapandet av den borgerliga politikens former inom och utom partiet. I st�llet f�r demokrati inom partiet kom de �msesidiga bedr�geriernas och klickbildningarnas kulisspolitik. Detta fullst�ndigt urholkade det revolution�ra partiets kraft, fast�n det omsl�t de b�sta revolution�ra elementen.
D� Lenin i oktober 1917 s�g att tidpunkten f�r det folkliga upproret var inne och han m�tte motst�nd inom partiets ledning f�r denna uppfattning, f�rblev han den revolution�ra politikens princip trogen: Han v�nde sig till partimedlemmarnas massa. Han bildade inte n�gon klick, han intrigerade inte, och han f�rs�kte inte vinna genom fraktionsbildning. Varje uteslutande av massan genom politiska �verv�ganden och �tg�rder �r, oavsett den subjektiva avsikten, kontrarevolution�rt. Den revolution�ra politiken har inget att d�lja f�r massorna, den vill avsl�ja allt. Var �n kulisspolitiken m� upptr�da, s� k�nner man igen den politiska reaktionen i den.
Det �r en oerh�rd f�rdel f�r den revolution�ra sexualpolitiken, att den st�ndigt m�ste tala massans spr�k, och att bourgeoisin inte kan s�tta n�got emot den, eftersom det inte kan finnas en positiv borgerlig sexualpolitik. Den revolution�re sexualpolitikern kan d�rf�r inte heller urarta borgerligt. Det kan inte finnas en hemlig diplomati p� det sexualpolitiska omr�det. Sex-pol kan endast v�nda sig till massan, eller s� upph�r den att existera.
Det �r kanske f�rol�mpande att h�ra det och s�kerligen skadligt fr�n den revolution�ra r�relsens st�ndpunkt, men det g�r inte att f�rneka: de enskilda revolution�ra grupperna �verbjuder varandra med f�rs�kringar om att de �r de "enda" och "sanna" arvtagarna till den "�kta marxismen" och den "�kta leninismen". Om man emellertid �verblickar skillnaderna som skiljer dem �t, s� finner man att de �r mycket bagatellartade i f�rh�llande till de gigantiska uppgifterna. Den ena gruppen vill f�rst skapa det revolution�ra partiet, den andra vill f�rst ha massan, innan den hj�lper till att bilda den nya Internationalen, den tredje proklamerar sig st�ndigt som "arbetarklassen" och revolutionens enda ledare, utan att p� n�got s�tt vara det, den fj�rde f�retr�der i n�gon detaljfr�ga en egen riktning, etc. Vi har redan sagt att denna splittring beror p� felaktiga eller ofullst�ndiga fr�gest�llningar och att de �msesidiga utsk�llningarna inte leder ett steg vidare. Vi s�ker f�rg�ves i dagens revolution�ra diskussion efter fr�gest�llningen och dess svar, varf�r inte formeringen av det nya revolution�ra partiet lyckas, varf�r den tidigare revolution�ra organisationen inte kunde vinna massorna trots att den hade en apparat och varf�r fr�gan om ledningens, partiets och massans f�rh�llande till varandra fortfarande v�llar s� mycket huvudbry 17 �r efter den ryska revolutionen. �r det inte sannolikt, att ett viktigt fel har f�rblivit ouppt�ckt hela tiden? Det �r ju helt osannolikt, att katastrofen intr�ffade p� grund av att Stalin underbl�ste byr�kratin eller att den socialdemokratiska ledningen urartade i borgerlig riktning f�r �rtionden sedan eller att Hitler fick s� mycket pengar fr�n industrierna. Grundfr�gan �r �ter och �ter igen, varf�r industriarbetarna sl�t sig till reformismen och byr�kratin. Detta g�ller grundfr�gan om relationerna mellan ledning, parti och massa.
IV:e Internationalens grundare st�r, �tminstone om man h�r dess funktion�rer och l�ser deras tidningar, vid den st�ndpunkten, att man allra f�rst m�ste skapa det revolution�ra partiet, d�refter m�ste man vinna proletariatet och f�rst efter detta st�r sm�borgerligheten i tur. Jag tvivlar inte p� att de internationella kommunisternas ansvariga ledare sj�lva d�mer ut felaktigheten i s�dana fr�gest�llningar. Man kan inte kalla sig marxist och skilja p� ledning, parti och massa p� detta schematiska s�tt. Relationen �r - f�r att anv�nda det h�gtidliga ordet - dialektisk. I korthet: ett revolution�rt parti kan inte uppst� ur luften, det kan endast utformas ur massan, och till att b�rja med ur massans prolet�ra del. Detta f�ruts�tter att partiets initiativtagare talar samma spr�k som denna massa som skall utg�ra partiet. Men massan f�rst�r ingenting om de fina skillnaderna mellan de enskilda revolution�ra riktningarna, den �r ointresserad av detta. Det revolution�ra partiet bildas inte bara genom ett klart utarbetande av en �sk�dning och en praktik som motsvarar verkligheten, utan �ven i f�rsta hand genom att man tar upp de fr�gor som intresserar de olika skikten inom befolkningen. D� och bara d� levererar ocks� den breda massan de funktioner, som partiet beh�ver. Detta �terverkar i sin tur i form av b�ttre organisering av massan och �ter tillbaka. Parti och massa lyfter sig �msesidigt i h�jden. Bara genom denna intima sammansm�ltning med massan och en samtidig avs�ndring av ledarkadern ur massan skapas masspartiet. Det vill s�ga inte det kvantitativt utan det kvalitativt best�mda partiet, som leder massorna.
KPD anordnade t�vlingsv�rvning av medlemmar, som upptogs urskillningsl�st. Det var ett kvantitativt "massparti", men det f�ll s�nder, dels genom medlemmarnas fluktuation och dels genom den bristande differentieringen mellan skolade funktion�rer och massmedlemmar. Vi kommer tillbaka till denna fr�ga i en organisatorisk artikel.
Den tyska Sex-pol l�t sig alltid ledas av insikten, att ledningen f�r ett massarbete aldrig kan �verblicka allt i detalj, att massan ensam aldrig kan fatta, formulera och oms�tta de stora sammanhangen i samlad praktik, att det beh�vs en levande kontakt mellan ledare och massa och att teorin skapas ur massans liv och �ter m�ste ges tillbaka till massan som praktik. Den l�rde sig av partiarbetet, att funktion�rerna inte f�r vara verkst�llande organ f�r ledningens beslut, utan endast f�rmedlare mellan masslivet och ledningen. F�r att skapa denna kontakt inr�ttade Sex-pol s� kallade "instruktionskv�llar". Dessa sammankomster var inte till f�r att instruera funktion�rerna, utan f�r att l�ta sig instrueras av dem. (Vem kommer inte ih�g KPD:s ber�mda partikonferenser, d�r s�dant direkt f�rhindrades!) Man f�rberedde inget tema och ingen diskussion, utan st�llde helt enkelt fr�gan till funktion�rerna och de enkla kamraterna, var de f�r tillf�llet m�tte de st�rsta sv�righeterna. Redan genom detta kunde man inte komma fel i bed�mningen av det, som f�r tillf�llet var det viktigaste. Man dryftade sv�righeten gemensamt, fann h�r en l�sning, som �verl�ts till praktisk granskning, uppsk�t d�r ett avg�rande tills man hade mer material f�rhanden f�r att kunna fatta ett beslut. Det levande livet fl�t ur de kamratliga samtalen. Man beh�vde inte suga teorier ur fingrarna, de gav sig av sig sj�lva. Det v�xande deltagandet och diskussionens livaktighet visade att instruktionskv�llarna var ett lyckat grepp. Man kom till �vertygelsen att livet inte kunde bedragas, utan kunde fattas klart och enkelt.
Man beh�vde endast l�ta de enkla organisationsmedlemmarna (det fanns ocks� m�nga icke-medlemmar n�rvarande) tala utan omsvep.
Som enda allvarlig sv�righet visade sig blockeringen genom falska, av borgerlig ideologi f�rmedlade, �sk�dningar, som emellertid sj�nk samman till intet i ljuset av livsn�ra, of�rfalskade och odogmatiska samtal. Den fj�rde instruktionskv�llen kom aldrig till st�nd. Den officiella partif�retr�daren sammankallade inte l�ngre m�tet.
Den nu mest br�nnande fr�gan i den arbetarr�relse som h�ller p� att ta ny form, lyder: nytt parti eller revolution�r f�rnyelse av III:e Internationalen? Sex-pol kan p� grund av tv� orsaker idag �nnu inte besluta sig entydigt f�r den ena eller den andra riktningen. F�r det f�rsta vet vi inte vilka grupper, organisationer eller cirklar som blir de f�rsta som accepterar v�r uppfattning om n�dv�ndigheten av en revolution�r sexualpolitik. Om man skall g�ra en bed�mning av de viktigaste politiska organisationernas hittillsvarande inst�llning, s� finns det inte n�gra b�ttre utsikter hos de organisationer, som �r f�r en ny international. Men detta f�r inte vara den enda avg�rande faktorn. Sexualpolitiken �r bara en del, om ocks� en ofr�nkomlig och central del, i den revolution�ra fronten �ver huvudtaget. Det �r d�rf�r viktigt f�r att kunna f�lla ett avg�rande att veta vilken kader, som kommer att bilda k�rnan i den nya arbetarr�relsen. Detta har hittills inte framg�tt klart p� n�got s�tt.
Om vi idag kunde vara s�kra p� att KP:s nuvarande medlemmar kommer att bilda denna k�rna (f�r den nuvarande ledningen st�mmer detta s�kerligen inte), d� vore det meningsl�st att bilda ett nytt revolution�rt parti. D� m�ste emellertid de revolution�ra medlemmarna i KPD inte bara "g�ra sig kvitt" den gamla ledningen (s�som den redan har gjort vid ett flertal tillf�llen), eftersom den inte visat den ringaste ansats till �kta sj�lvkritik, utan ocks� avs�tta den officiellt och s� sm�ningom ur sin egen krets skapa en ny ledning. I l�ngden kan man inte v�gra att utf�ra exekutivkommitt�ns beslut - till exempel att inte proklamera ett "revolution�rt uppsving" och att v�gra att uppmana till masstrejker - fast�n exekutivkommitt�n beg�r detta, och samtidigt forts�tta att identifiera exekutivkommitt�n med begreppet "kommunistiskt parti". Detta �r ett politiskt f�rvirrande f�rh�llningss�tt.
Fr�gan om vad och vem som �r "partiet" beh�ver idag mer klarg�rande �n n�gonsin. �r det de samlade medlemmarna eller bara de anst�llda inom apparaten eller bara exekutivkommitt�n? Vi vet att ocks� de b�sta krafterna inom socialdemokratin anv�nder begreppet "parti" som fetisch. Alltefter partiets struktur, politik och objektiva verkan kan dess oantastlighet, dess enhet och slutenhet vid en tidpunkt lika v�l utg�ra en m�ktig kraft f�r den revolution�ra r�relsen, som ett sv�rt hinder vid en annan.
K�rntruppen i den sociala revolutionen, industri- och transportarbetarna, �r "fortfarande" inte med i det kommunistiska partiet. Partimedlemmarna anstr�nger sig med alla medel nu som f�rr f�r att vinna dem, men vilja och subjektivt mod ensamt r�cker inte till. Man m�ste ocks� ha framg�ng, och f�r att vinna framg�ng m�ste man k�nna den b�sta v�gen f�r att n� m�let. Kanske kommer dessa k�rntrupper snart att bilda k�rnan i den revolution�ra organisationen utan att vilja infoga sig i dagens KP-organisation. De fanns d�r 1923, men sedan gick de ur. Man m�ste f�rst� varf�r det gick s�. D� skulle fr�gan om en ny revolution�r organisation f� stor vikt. Likas� om en b�rkraftig och best�ende massr�relse skulle b�rja formas, inte inom den socialdemokratiska industriarbetark�ren, utan inom de revolution�rt sinnade prolet�ra SA-trupperna.[1*]
Detta kan vi inte alls best�mma idag, d� allt befinner sig i j�sning. Fr�gan cm ett nytt parti hade inte heller dykt upp, om de n�dv�ndiga m�jligheterna hade funnits inom KP f�r att �ver huvudtaget framst�lla s�dana fr�gor och diskutera dem sinsemellan, f�r att sondera utvecklingsm�jligheterna. Det var och �r inte m�jligt. Vi kan endast noggrant f�lja den revolution�ra samlings- och mognadsprocessen, som f�r n�rvarande �ger rum i alla skikt av den tyska befolkningen, och ta konkret st�llning i det aktuella �gonblicket.
Om dagens revolution�ra kadrer inte var f�r sig i f�rsta hand f�rsvarade sin egen organisation utan i st�llet f�rst och fr�mst den revolution�ra samlingen, s� skulle denna organisation ocks� vara s� pass r�rlig att den kunde reagera prompt och riktigt p� f�reteelserna i massan. Den skulle d�, i st�llet f�r att abstrakt och mekaniskt uppmana till masstrejker, hj�lpa SA-mannen, ungdomsfunktion�ren eller kvinnoorganisationerna i varje akut sv�righet med konkreta klarg�randen, l�sningar och n�dv�ndigheter och d�rmed automatiskt tillf�rs�kra sig f�rtroende och slutligen ocks� ledningen. Det tomma, skolastiska, h�mmande och massfr�nst�tande ligger ju just i detta, att varje existerande organisation redan ser sig som den gudsutvalda ledaren f�r den kommande revolutionen och p� grund av detta f�rs�ker att sm�da alla andra som kontrarevolution�rer. Detta inbilska �vermod och denna barnsliga prestigeanda kan inte nog och grundligt nog br�nnm�rkas. Sex-pol m�ste avh�lla sig ifr�n att i sin nuvarande personella och organisatoriska sammans�ttning se sig som ledare f�r revolutionens sexualpolitiska flank. Den slutgiltiga ledningen �r inget anspr�k och absolut ingen r�ttighet utan endast resultatet av en process: Den som f�rst�r v�rldsh�ndelserna b�st, den som kan g�ra dem f�rst�dda f�r de breda och framf�r allt opolitiska massorna, och den som klarast kan hj�lpa den revolution�ra j�sningen till mognad, den kommer att f� ledningen. Att leda revolutionen �r ingen f�rtj�nst, ingen egenskap, inget anspr�k, utan endast ett tungt ansvar, ett resultat, och d�rf�r �r ledningen inte heller n�got som kan proklameras eller er�vras. Den som idag ljudligast proklamerar sig som den ende, sanne och hundraprocentigt klare ledaren av den kommande revolutionen i denna f�rvirrade, komplicerade och s� lite f�rst�dda och med s� m�nga utg�ngsm�jligheter beh�ftade v�rldssituation, kommer att vara den som f�rsvinner snabbast och mest ljudl�st ur rampljuset, n�r det en g�ng har kommit s� l�ngt, att man med r�tta kan tala om ett revolution�rt uppsving.
F�r att nybyggnaden ska lyckas �r vidare f�ljande av betydelse: Det verkligt klassmedvetna proletariatet utg�r en minoritet i hela nationen. �ven om ledningen tillkommer dem, s� beh�ver de �nd� allierade. Man h�r om och om igen fr�n tyska kamrater, att det finns all anledning att vara optimistisk, eftersom de goda revolution�rerna �ter finner varandra och �msesidigt diskuterar, arbetar och r�dg�r med varandra. Detta �r utan tvekan mycket, mycket viktigt, men fortfarande ingen grund f�r optimism. Det viktigaste �r f�rst och fr�mst om dessa goda revolution�rer ocks� f�r kontakt med de breda och oorganiserade massorna. Vidare om de, f�r att f� denna kontakt, ocks� lyssnar noga p� spr�ket, tankarna och mots�gelserna hos denna breda opolitiska eller politiskt missledda massa, och om de som f�rst�r dessa mots�gelser ocks� kan �verf�ra dem till det revolution�ra spr�ket och �terf�rmedla det i klar och klassmedveten form. Denna kader kommer att f�rbli en generalstab utan h�r, om den inte kan f�rm� partifunktion�rerna att f�rbli en del av den breda massan, att inte avs�ndra sig, och att f�rst� de opolitiska eller politiskt missledda mycket noga.
Sekterism �r utesluten, om partimedlemmarna inte blir verkst�llande organ f�r ledningen och dess analyser, utan levande f�rmedlare mellan massa och ledning. Ledningen har inte till uppgift att "f�ra det kommunistiska programmet till massan" eller "att g�ra massan till klassmedvetna k�mpar", utan den m�ste se som sin viktigaste uppgift, f�rutom att f�lja den objektiva historiska processen, att utveckla massans existerande revolution�ra str�vanden. Och samtidigt med detta utveckla str�vandena hos det likgiltiga proletariatet, sm�borgerskapet och bondeklassen.
I dagens revolution�ra tidningar finner man n�stan ingenting annat �n partijargongen. Man hittar n�stan aldrig n�gonting som tyder p� f�rst�else av mots�gelserna i de olika befolkningsskikten. En s�dan f�rbindelse med den breda massan - b�de i fr�ga om spr�k och i fr�ga om �mnesval - borde fylla minst tre fj�rdedelar av varje tidning. Resten r�cker f�r en upprepning av de marxistiska grundprinciperna.
Man kan ocks� formulera det s�: Tills vi har l�rt oss att framst�lla den sv�ra teorin p� ett enkelt och av alla f�rst�eligt spr�k, tills massorna kommit s� l�ngt, att de �ver huvudtaget intresserar sig f�r teorier, m�ste man framst�lla samma saker tv� g�nger p� skilda s�tt: p� marxistiskt spr�k och samtidigt �versatt till den breda massans spr�k - det �r ju den man riktar sig till. Utan deras f�rst�else av och aktiva st�d f�r revolutionen f�rblir vi el�ndiga debatt�rer.
I diskussioner om dessa fr�gor brukar man kr�va f�rdiga recept f�r Sex-pol. Redan dessa krav visar hur lite man f�rst�tt marxismen, hur lite man f�rst�tt den revolution�re marxistens grundl�ggande uppgift, n�mligen att kunna t�nka och handla sj�lvst�ndigt. Man kan bara demonstrera principer med exempel, men det som g�ller i det ena specialfallet, kan vara falskt i det andra. F�r att visa vad vi menar ska jag n�mna n�gra viktiga exempel:
Lenin l�rde med r�tta ut, att revolution�ren m�ste finna sig till r�tta p� livets alla omr�den. Vi m�ste dock precisera detta p� s� s�tt, att han m�ste kunna utveckla den speciella revolution�ra tendensen ur livets alla omr�den.
Om vi bara t�nker p� de prolet�ra sk�despelarna och de r�da trupperna, och d�rvid bortser fr�n de verkligt fina prestationerna, s� har man hittills endast �verf�rt fackf�reningsparoller p� ett mekaniskt s�tt till konsten, och p� detta s�tt klistrat p� en revolution�r tendens p� en borgerlig chanson-form. De revolution�ra konstn�rernas viktigaste uppgift �r emellertid att g�ra det som Sex-pol har gjort inom sitt omr�de, n�mligen att redan under kapitalismen arbeta fram de specifika revolution�ra tendenserna och formerna ur det material som finns tillg�ngligt.
Detta kan genomf�ras utan s�rskilt mycket "vetenskap", genom en otvungen och f�rdomsfri, allts� revolution�r, syn p� livet. Det kommunistiska partiet l�t de r�da kabar�erna framtr�da f�r att dra fler m�nniskor, �ven opolitiska, till m�tena. Detta l�nade sig. Det visade sig d�rigenom, att ju mer konstn�rliga, rytmiska och folkliga framst�llningarna var, ju b�ttre effekt hade de. Ju mer de liknade den borgerliga formen, ju mer p�klistrad den revolution�ra l�sningen var, desto mindre blev framg�ngen. Men det g�r ju inte att skapa s� m�nga r�da kabar�er att man f�r hela befolkningen till m�tena. Detta visar att man m�ste f� den revolution�ra konsten, den revolution�ra k�nslan, den revolution�ra melodin och den revolution�ra rytmiken dith�n d�r massorna lever, arbetar och lider. Detta kan s�kerligen f�rverkligas i l�nder som fortfarande �r demokratiska eller bara halvfascistiska, och genom att anv�nda sig av speciella knep kan det ordnas �ven i fullst�ndigt fascistiska stater. De revolution�ra musikerna, dansarna, s�ngarna, etc. kan med de enklaste medel sammanst�lla grupper med pojkar, flickor, st�rre barn och �ven vuxna som s�ker sig till g�rdarna och torgen, ja kort sagt till alla de platser d�r b�rarna av den kommande revolutionen brukar h�lla till. De kan skapa och sprida den atmosf�r, och f�rankra den k�nslom�ssigt, som vi beh�ver s� intensivt f�r att g�ra den breda massan till sympatis�rer av revolutionen. Och detta g�rs genom god folkmusik, folkdans och folks�nger, som �r antikapitalistiska i sig och som �r anpassade eller kan anpassas till de f�rtrycktas k�nslor och d�rf�r kan �vertas av revolutionen. En byr�kratisk natur kommer att ha b�de den ena och den andra inv�ndningen mot detta f�rslag, om han inte rent av p�st�r, att man h�rigenom drar uppm�rksamheten fr�n "klasskampen" som ju "�r huvudsaken".
Jag vet inte om det ligger n�gra konkreta sv�righeter i detta, och vilka dessa i s� fall skulle vara. Den som v�ntar sig f�rdiga recept kommer aldrig att kunna utf�ra n�gonting. I princip g�ller dock det som Sex-pol vill h�vda, oavsett om det genomf�rs p� det ena eller andra s�ttet, n�mligen att man m�ste binda massorna till sig k�nslom�ssigt. K�nslom�ssig bindning betyder f�rtroende, i likhet med det f�rtroende som barnet hyser f�r sin moder, som skyddar och leder det. Det inneb�r f�rst�else till och med f�r m�nniskornas innersta bekymmer och �nskningar, framf�r allt det hemligaste av allt, sexualiteten.
Till massarbetet h�r �ven den vetenskapliga forskningen och uppg�relsen med den borgerliga vetenskapen inom alla omr�den, inte bara inom den politiska ekonomin. Den borgerliga vetenskapen beh�rskar samh�llets ideologibildning, och denna dominans �r m�ktigare ju mer livsn�ra �mnena ifr�ga �r.
Man kan bara t�nka p� den sexualpolitiska litteraturen (rasl�ran). H�rigenom framg�r det klart att f�rsummelsen av det revolution�ra vetenskapliga arbetet i l�nder med h�g kultur s�v�l g�r det sv�rare att vinna inflytande i massan som det avsev�rt �kar hindren f�r samh�llets nyordning efter den sociala revolutionens seger. Om man dessutom l�ser fr�gan om det revolution�ra vetenskapliga arbetet, s� l�ser man samtidigt en stor del av problemet med de intellektuellas st�llning i klasskampen.
Ocks� h�r m�ste den nya uppbyggnaden av den revolution�ra r�relsen b�rja med att man st�r till svars f�r det hittillsvarande revolution�rt vetenskapliga arbetets art. Detta kan naturligtvis endast g�ras principiellt h�r. Vi ska bara lyfta fram n�gra viktiga faktorer. Den marxistiska metoden bedrevs f�r sig sj�lv som filosofi, en filosofi som fr�mst ut�vats i form av �ndl�sa debatter om "slump och n�dv�ndighet", som ingen vanlig d�dlig kunnat f�rst�. Kurt Sauerlands nu s� ber�mda bok om den "dialektiska materialismen" �r ett m�nsterexempel p� denna form. Det �r en sammanfl�tning av filosofisk formalism och partiopportunism. Det vetenskapliga arbetet p� det naturvetenskapliga omr�det har legat nere, och det har knappast varit b�ttre p� det samh�llsvetenskapliga omr�det. Man har inte varit vuxen de borgerliga forskarnas sakk�nnedom. Till och med tidskriften "Unter dem Banner des Marxismus", som hade till uppgift att v�rda och bygga ut den marxistiska vetenskapen, stelnade i formellt spr�k och abstrakt dialektik, bortsett fr�n n�gra bra arbeten. Ingen kan p�st� att den har f�tt ig�ng diskussioner och att den har ingripit i borgerligt-vetenskapliga stridsfr�gor p� annat s�tt �n genom att bedyra den revolution�ra troheten. Detta ber�r en principiell punkt. P� den vetenskapliga fronten r�cker det absolut inte med att man befriar sig fr�n uppgiften genom att klandra motst�ndaren f�r att denne bortser fr�n teorin om klasskampen eller genom att i st�llet f�r sakligt arbete bek�nna sig till revolutionen i var tredje mening.
Till att b�rja med beh�ver vi g�ra en ing�ende granskning av hela den borgerliga vetenskapens situation och struktur. Den �r splittrad p� hundratusentals olika individualistiska s�tt, och den tj�nar antingen de l�gre vetenskapsm�nnens karri�rism eller de h�gre vetenskaparnas privata nycker. Inom ett och samma omr�de kan inte den ene forskaren f�rst� den andre. Vetenskapen �r akademisk inte bara till spr�ket utan ocks� i sitt val av temata. J�mf�r antalet uppsatser om hj�rnv�vnadens struktur hos kroniska alkoholister med antalet avhandlingar i fr�gan om vilka sociala omst�ndigheter som g�r m�nniskor till alkoholister. Den borgerliga vetenskapen blir alltmer livsfr�mmande, den producerar allt fler groteska teorier och den f�rirrar sig alltmer i striden om dessa teorier, ju mer livsn�ra det behandlade �mnesomr�det �r. D�rf�r �r det matematiken som �r friast fr�n det borgerliga t�nkandets inflytande, medan exempelvis tuberkulosforskningen inte ens har b�rjat studera folkn�ringens och boendemis�rens effekt p� m�nniskans lungor. Om psykiatrin, som �r en tummelplats f�r den v�rsta inskr�nktheten, kan bara s�gas, att den skulle ha till uppgift att utarbeta grundprinciperna f�r den sj�lsliga hygienen men i praktiken fungerar som ett verktyg som om�jligg�r just detta.
Vi n�jer oss med dessa exempel f�r att antyda, att den marxistiska vetenskapen och forskningen m�ste vara konkurrenskraftiga i ren sakk�nnedom, f�r att inte bara �vertr�ffa den borgerliga vetenskapen i sakfr�gor utan ocks� bli en attraktionspunkt f�r unga intellektuella och forskare, som vi kommer att vara i tr�ngande behov av efter revolutionen.
Den marxistiska vetenskapen kan inte utvecklas genom att man begr�nsar sig till att klistra p� klasskampsparoller p� vetenskapen - den kan endast utvecklas ur de enskilda vetenskapsomr�denas egna fr�gest�llningar, problem och resultat. Vi m�ste p� saklig v�g visa var den borgerliga forskningen sviker, varf�r den sviker, var den borgerliga v�rlds�sk�dningen st�ller sig hindrande i v�gen f�r kunskapen, hur den g�r detta, etc. Sedan, efter det att man gjort detta verkligt sakligt, har man ocks� r�tt att kalla sig f�r en marxistisk vetenskapsman och utarbeta relationen mellan den enskilda vetenskapen och fr�gan om den samh�lleliga klasskampen.
Dessa uppfattningar �r inga tomma p�st�enden, utan grundade p� erfarenheterna av sexualekonomins utveckling. D�rf�r ska vi principiellt f�rklara ytterligare en fr�ga ang�ende den vetenskapliga diskussionen mellan proletariat och bourgeoisi med detta speciella exempel. Den utmynnar i den allm�nna fr�gan om den revolution�ra politikens principer.
Den som k�nner diskussionen inom den borgerliga vetenskapen har �ven kunnat �vertyga sig om det hoppl�sa i att f�rs�ka besegra motst�ndarens falska �sk�dning genom debatt. Freud uppt�ckte att de sj�lsliga sjukdomarna var f�ljder av sexuell borttr�ngning. Sinnessjukhusen, psykopatanstalterna och ungdomsv�rdskolorna i de kapitalistiska staterna �r �verfyllda med m�nniskor som hamnat d�r p� grund av den borgerliga sexualekonomin. En lustigkurre kom nyligen med f�ljande sk�mt: han hade r�knat ut att i enlighet med �kningen av antalet sinnessjuka i USA, s� kommer det om 250 �r inte att finnas n�got annat �n sinnessjuka d�r. Detta �r inte alls s� osannolikt som det l�ter. Till f�r n�gra �r sedan hade man �nnu kunnat hoppas att Freuds omst�rtande uppt�ckter skulle er�vra psykiatrin och att fr�gan om neurosprofylaxen d�rmed skulle v�cka h�ftig diskussion. Detta skulle vara det f�rsta steget mot en uppg�relse mellan marxistisk och borgerlig �sk�dning inom detta omr�de, utan att ordet marxism till en b�rjan hade beh�vt n�mnas. I st�llet f�rblev psykiatrin ober�rd, och den har fortsatt att h�lla fast vid sin uppfattning om de "degenerativa anlagen" som orsak till mentalsjukdomar. Mer �n s�, psykiatrin har till och med er�vrat psykoanalysen till stora delar och i dess viktigaste avsnitt. F�r en kort tid sedan sade en ledande psykoanalytiker, att man inte skulle bry sig om neurosprofylaxen utan endast bedriva individuell terapi. Detta �r klart, eftersom fr�gan om neurosprofylaxen rullar upp hela fr�gan om den borgerliga sexualordningen och religionens och moralens existens. Om man skulle vilja bek�mpa Freuds vetenskapliga fel "marxistiskt" genom att "avsl�ja honom som reaktion�r", s� vore man ett dumhuvud. Om man sakligt visar var Freud var en naturvetenskapare av genial typ och var han var en borgerlig filosof av �ldsta schattering, s� har man bedrivit �kta, fruktbart marxistiskt-revolution�rt arbete.
Kan man allts� hoppas p� att avg�ra kampen p� det vetenskapliga omr�det till revolutionens f�rm�n genom vetenskapliga diskussioner? Det kan aldrig lyckas. Det inneb�r inte att man h�danefter ska avvisa all diskussion. I st�llet m�ste man v�rda den. Man m�ste er�vra ledande positioner i alla vetenskapliga organisationer genom sakligt arbete, man m�ste l�ra sig av diskussionerna och ta reda p� varf�r och var den borgerlige forskaren t�nker fel, och n�r han f�rbiser det v�sentligaste. Endast p� detta s�tt kan man skola sig sj�lv b�ttre. Men den reella kampen f�rs p� annat h�ll. F�r att stanna vid exemplet med sexualvetenskapen: Ingen borgerlig psykiater med genomsnittligt t�nkande kommer n�gonsin att acceptera uppfattningen att neuroserna, psykoserna, beg�ren, etc. �r f�ljder av den fruktansv�rda sexualekonomi som massorna lever under. D�remot intresserar sig de breda massorna mycket f�r dessa fr�gor, vilket helt enkelt beror p� att de lider sv�rt, d�rf�r att de sj�lva �r utsatta f�r psykiatrernas inskr�nkthet (dessa f�respr�kare f�r den kapitalistiska sexualordningen) och det sj�lsliga el�ndet. Jag kan f�rs�kra att varje genomsnittlig arbetarpojke b�ttre begriper sammanhangen mellan f�rtryckt sexualitet och sj�lslig depression och arbetsst�rning �n de flesta genomsnittliga psykiatrerna i v�rlden g�r tillsammans. Vi kan s�ga: Om massorna en g�ng kommer att leva sexuellt tillfredsst�llda och friska, s� kommer diskussionen att avg�ra sig sj�lv, om det sj�lsliga lidandet �r ett uttryck f�r st�rd sexuell ekonomi.
Detta g�ller �ven f�r f�retr�darna f�r en borgerlig moral inom det marxistiska l�gret, f�r de borgerligt inskr�nkta l�rarna, pedagogerna, etc., som tror att "de m�ste avvisa psykoanalysen", eftersom de inte f�rst�r n�got av den. Principen att st�ndigt v�nda sig till massan p� ett f�rst�eligt s�tt g�ller �ven h�r, inom det heliga omr�det av den f�regivet oantastliga vetenskapen. Sex-pol har n�tt sin popularitet genom den f�rst�else som m�tt r�relsen fr�n breda skikt av Tysklands och �sterrikes befolkning, och inte genom n�gon organisation, f�r det hade man ingen, och inte heller genom n�gon makt, f�r n�gon s�dan �gde man inte. Man lyckades endast och allenast genom principen att g�ra fr�gan om den sexuella sundheten till en offentlig fr�ga. D�rf�r var till och med partibyr�kratin maktl�s mot Sex-pol i s� h�g grad, g�ller �ven f�r varje typ av medicinsk eller annan vetenskap, s�som till exempel tuberkulosforskningen. F�ruts�ttningen f�r detta �r naturligtvis att den revolution�ra vetenskapen inte f�r fram falska, borgerliga uppfattningar till den breda massan, n�got som endast hj�lper reaktionen, utan att man till att b�rja med sj�lv blir klar �ver principerna f�r att utveckla en dialektiskt-materialistisk naturvetenskap och f�rst efter detta v�nder sig till massorna. Det �r uppenbart att det �r b�ttre att inte s�ga n�gonting alls, �n att, samtidigt som man ropar "L�nge leve revolutionen", f�rmedla den borgerliga uppfattningen om k�nslivets skadlighet vid unga �r till den prolet�ra ungdomen.
Massorna har en enast�ende instinkt f�r sanningen, men denna instinkt blir inte synbar, n�r de revolution�ra organisationerna inte kan erbjuda dem n�gonting och de borgerliga kvacksalvarna erbjuder dem allt fr�n borddans till k�llorna i Lourdes.
Den kommunistiska revolution�ra r�relsen vill det samma som den sm�borgerligt pacifistiska: den vill avskaffa kriget och skapa fred p� jorden. Den revolution�ra �sk�dningen h�vdar med r�tta att detta m�l endast kan uppn�s genom att kapitalets herrav�lde undanr�jes med v�ld, till exempel genom att det imperialistiska kriget f�rvandlas till inb�rdeskrig. Pacifisterna avvisar �ven inb�rdeskriget, eftersom det betyder v�ld. D�rvid vill de inte inse, att man i s� fall endast s�krar fortbest�ndet av det system som ger upphov till krigen.
F�r den breda opolitiska massan betyder kommunist "v�ldsm�nniska". Den breda massans �sikt �r dock avg�rande. Den �r r�dd f�r v�ldet, den vill ha fred och lugn och vill d�rf�r inte veta av kommunismen. Trots det st�der den f�r n�rvarande just det som den inte vill ha.
Den hittillsvarande kommunistiska propagandan har st�llt v�ldsteorin mot den pacifistiska teorin p� ett mekaniskt och absolut s�tt. En mycket stor del av socialdemokraterna har d�rf�r aldrig g�tt �ver till kommunisterna. Teorin om det v�ldsamma makt�vertagandet kan inte �verges, men som det visat sig kan inte de breda massorna vinnas f�r den utan vidare. Den nationalsocialistiska r�relsen vann mycket i styrka p� att den under sken av en "tysk revolution" f�ngade massan med l�ftet om det fredliga makt�vertagandet. Helt omedvetet, naturligtvis, tog den d�rigenom samtidigt h�nsyn till s�v�l den revolution�ra som den pacifistiska k�nslan hos massan. Man beh�ver nu endast st�lla tv� fr�gor, f�r att l�sa denna mots�ttning. Den f�rsta fr�gan �r vad massorna t�nker om v�ldet. Erfarenheten l�r oss, att de �r pacifistiska, att de �r r�dda f�r v�ld. Den andra fr�gan �r hur fr�gan om det likv�l n�dv�ndiga v�ldet f�rh�ller sig till massans inst�llning till det. Svaret p� de b�da fr�gorna m�ste med n�dv�ndighet lyda: Ju st�rre massbas den revolution�ra r�relsen har, desto mindre v�ld kommer det att beh�vas. Och desto mer f�rsvinner �ven massans r�dsla f�r revolutionen. Det samma g�ller i fr�ga om inflytandet i krigsmakten och i statsapparaten. D�rf�r genomf�rdes den ryska revolutionen med ett minimum av blodsutgjutelse. Det var f�rst imperialisternas intervention som f�rorsakade blodbadet. D� var det historiskt tydligt och uppenbart f�r alla att det var imperialisterna och de �terst�ende vita gardena som bar skulden.
Men den revolution�ra massbasens storlek beror p� hur bra det revolution�ra partiet kan tala ett spr�k som f�rst�s av alla arbetande skikt i befolkningen och hur tr�ffande det kan ge uttryck f�r alla deras �nskningar och revolution�ra id�er. Till detta beh�vs det en medveten masspsykologisk praktik.
H�r kan kanske en "principiell motst�ndare" inv�nda att den ryska revolutionen segrade utan sexualpolitik och masspsykologi. Men vi inv�nder: De ryska b�nderna var inte heller f�rborgerligade som de amerikanska, det ryska proletariatet inte som det engelska, och dessutom var det Lenin, den st�rste masspsykologen genom tiderna, som ledde den ryska revolutionen.
F�r att �terv�nda till fr�gan om revolutionens massbas tar vi ett andra, �nnu mer konkret exempel:
I den tyska Schutzpolizei fanns underliga mots�gelser. KPD sk�llde i tidningarna p� "polisv�ldet", "polishorder", etc. Detta var en konsekvent f�ljd av teorin om socialfascismen. Ilskan mot polisen var visserligen begriplig, ty de sk�t och slog om och om igen, m�nga g�nger p� demonstranterna. Men en revolution�r ledning f�r inte ge efter f�r sin begripliga vrede. Den f�r inte gl�mma att utan sympati och st�d fr�n en stor del av polisen, kan ett uppror inte lyckas utan mycket stora f�rluster. Det samma g�ller f�r krigsmakten. Man f�r inte f�r ett �gonblick gl�mma, att poliserna och soldaterna �r s�ner till prolet�rer, b�nder, tj�nstem�n, etc. I st�llet f�r att hetsa mot dem, m�ste ledningen fr�ga sig vad det �r som g�r att den genomsnittlige polisen eller soldaten s� drastiskt v�nder ryggen �t sin klass. Jag vet inte om den skiss som f�ljer �r riktigt. Kanske �r den det inte. Men t�nk p� en beriden poliskonstapel, som �r bev�pnad och b�r hj�lm och som rider h�gt �ver m�ngden p� gatan. Och f�rest�ll er honom sedan i den prolet�ra familjekretsen, som broder, make eller fader, och sedan till s�ngs eller i underkl�der. P� gatan k�nner han sig som "staten" och de sm� prolet�ra flickorna niger ovillkorligen inf�r honom, ty mamma hotade att h�mta honom om de var "stygga", det vill s�ga olydiga eller lekte med k�nsorganen. Polismannen upplever sig sj�lv som ordningens v�ktare och det f�r honom att k�nna sig storartad. Detta �r det reaktion�ra i honom. Hemma eller i kasernen �r han den underbetalde, opersonlige och st�ndigt bugande och tj�nande kapitalistknekten. Detta �r en mots�gelse som bland m�nga andra �r avg�rande f�r den revolution�ra kampen.
Flertalet av de preussiska poliserna var socialdemokrater. Under veckorna f�r Hitlers makt�vertagande skyddade m�nga av dem de kommunister och andra socialister som f�rf�ljdes av SS. En konsekvent, f�rnuftig och f�rst�elig revolution�r propaganda kan l�sa den psykiska mots�gelsen inom polismannen utan n�gra st�rre sv�righeter. Men �n en g�ng: vi har inga recept utan bara en metod med vilken vi kan betrakta olika problem.
H�r �r ett exempel p� hur man inte f�r g�ra. N�r Papen-regeringen kom till makten i juli 1932, var en av dess f�rsta �tg�rder att f�rbjuda flickbes�k i poliskasernerna, vilket varit till�tit till dess. St�mningen var d�rf�r mycket upprorisk. De som arbetade i de l�gre organisationerna fick fr�n m�nga h�ll h�ra hur unga poliser yttrade sig s� h�r: "Vi har l�tit dem ta mycket ifr�n oss, utan att s�ga emot: v�r l�n har s�nkts, v�r tj�nstetid tas i anspr�k orimligt mycket, etc. Men vi kommer inte att l�ta dem ta flickorna ifr�n oss." Sex-pol informerade genast centralkommitt�n och r�dde denna att ta h�nsyn till denna st�mning och att f�retr�da detta intresse offentligt. Detta ville man emellertid inte veta av. Det hade ju ingenting att g�ra med klasskampen. Erfarenheten l�rde oss, att d�r det fanns Sex-poll�kare till hands, d�r poliserna tog r�dgivningsbyr�n i anspr�k, d�r mattades ocks� den arbetarfientliga st�mningen.
Man lyssnade inte p� s�dana saker, som naturligtvis inte var n�gon "h�g politik". Det visar emellertid otvetydigt, att man inte kan n� ut till de olika befolkningsskikten med abstrakta politiska fr�gor, utan att man endast kan utveckla politiken ur de behov och bekymmer som finns hos massan.
Om vi inte lyssnar p� de sm�, skenbart tillf�lliga, skenbart bredvidliggande yttringarna av massans liv, s� kommer massan med r�tta inte att lita p� att vi kommer att f�rst� dem, efter det att vi har tagit makten.
En anh�ngare av Sex-pol tog upp tv� vandrande prolet�ra l�rlingar under en bilf�rd. Snart b�rjade ett samtal om politik. Det var riktigt prolet�ra pojkar, som i sitt land �nnu inte uppn�tt r�str�tts�ldern. De var socialistiskt sinnade, men som de sade, ointresserade av politik. Detta �verl�t de g�rna till den v�rdige socialdemokratiske premi�rministern. De skulle �ven g�rna �verl�ta sin r�str�tt till honom, om han bara gav dem de trevliga flickor som de l�rde k�nna p� sina resor. Ber�ttaren f�rs�krade, att det inte r�rde sig om f�rslummade landstrykare, utan om vanliga, friska arbetarpojkar. Den som inte lyssnar p� s�dana saker, och saknar f�rst�else och vilja att l�ra av det, �r ett hoppl�st fall.
I �sterrike sk�t soldater fr�n arbetar- och bondefamiljer arbetarhusen i sm�bitar och d�dade hundratals kamrater fr�n sin klass. Inte i n�gon tidning eller i n�got referat fann vi ett sp�r av fr�gan hur s�dant kunde vara m�jligt och hur man ska komma �t detta. Denna fr�ga och dess svar inneb�r varken mer eller mindre �n svaret p� den "h�ga, strategiska fr�gan", om och hur ett uppror och gatustrider kan vara m�jliga med statsapparatens nuvarande milit�rtekniska utrustning. I st�llet f�r att kasta avfallshinkar med sk�llsord �ver varandras huvuden och �msesidigt ropa "arbetarf�rr�dare", som inte leder n�gon vart, eftersom den ene inte �r b�ttre �n den andre, s� skulle det g�ra gott f�r dem som kallar sig proletariatets ledare, att f�r en g�ngs skull st�lla s�dana fr�gor och f�rs�ka f�rst� soldaterna. D� skulle de kunna l�ra sig hur man vinner inflytande p� arm�n och polisen.
N�r en representant fr�n Sex-pol 1932, m�tte Pieck, som var medlem av partiets centralkommitt�, sade Pieck, att de i "Sexualmoralens inbrytande" utvecklade principiella uppfattningarna stod i mots�ttning till partiets och marxismens uppfattning. N�r han tillfr�gades om sk�len h�rtill, sade han: "Ni utg�r fr�n konsumtionen, men vi fr�n produktionen. D�rf�r �r ni inga marxister." Sex-polf�retr�daren fr�gade om behoven berodde p� produktionen eller om inte omv�nt produktionen tj�nade behovstillfredsst�llelsen. Pieck f�rstod inte denna fr�ga. F�rst tv� �r senare stod det klart, vilken skillnad det handlade om: Ekonomismen utvecklade hela sitt arbete och sin propaganda enbart ur det samh�lleliga varats objektiva sida, ur produktivkrafternas fortskridande, ur statens ekonomiska mots�ttningar, ur den sovjetiska planekonomins �verl�gsenhet j�mf�rt med den kapitalistiska anarkin etc. och "ankn�t denna statspolitik till de sm� vardagsfr�gorna". Denna "anknytning" blev ett fullst�ndigt fiasko.
Sex-pol utvecklade den sociala revolutionens n�dv�ndighet ur de subjektiva behoven, h�rledde samtliga politiska fr�gor ur massornas behovstillfredsst�llelse och dess Om och Hur, och n�dde d�rigenom det st�rsta intresse �ven hos politiskt oklara m�nniskor ur alla kretsar. H�r ligger inte bara grundskillnaden mellan det levande revolution�ra arbetet och den dogmatiska, skolastiska parti-"marxismen", utan ocks� f�rklaringen till varf�r till och med de b�sta funktion�rerna, som har "k�rt in sig" i den h�ga statspolitiken, inte begriper Sex-pols fr�gest�llningar.
Somliga kominternfunktion�rer k�nner ju luckan i sitt arbete, men de kan inte finna st�llet, d�r de konkret kan sammanl�nka statspolitiken med massbehoven. S� sade till exempel Manuilski i sitt referat "Den revolution�ra krisen mognar" p� den XVII:e partidagen hus SUKP (III:e delen, "Tillst�ndet i Kominterns sektioner") (citerat efter Rundschau nr 16, s. 586):
"Vi kan ta v�r kommunistiska ungdomsinternational. Den kommunistiska ungdomsinternationalen har under en l�ng f�ljd av �r uppfostrat en pr�ktig generation unga bolsjeviker under Kominterns ledning, som mer �n en g�ng har bevisat sin gr�nsl�sa h�ngivenhet till kommunismens sak.
Men den f�rm�dde inte att tr�nga djupt in i arbetarungdomens massa. Inte heller socialdemokratin har lyckats f� grepp om denna ungdom. Ungdomen i de kapitalistiska l�nderna tillh�r de oerh�rt starka idrottsorganisationer som skapats av bourgeoisin, dess milit�rstaber eller pr�sterskapet. I Tyskland har en viss del av den arbetsl�sa ungdomen g�tt till de fascistiska kasernerna. Men medlemmarna i det kommunistiska ungdomsf�rbundet har inte f�rst�tt denna l�rdom. De slogs modigt mot fascisterna i Tyskland. I flera l�nder arbetar de mycket bra inom arm�n, vilket ofta resulterar i l�nga tukthusstraff, men att g� in i till exempel en katolsk idrottsorganisation, d�r tiotusentals ungdomliga arbetare finns samlade, k�nns lika sv�rt f�r dem, som det k�nns f�r p�ven att ansluta sig till ateisternas f�rbund och d�r bedriva propaganda f�r katolicismen. (Munterhet). Men medlemmarna i ungdomsf�rbundet och kommunisterna �r ju inte bundna av n�gra prestige�verv�ganden, s�som Kristus' f�rvaltare. De kommunistiska organisationerna och dess ungdomsorganisationer m�ste vara r�rliga, de m�ste finnas �verallt d�r det finns arbetare, de m�ste finnas i idrottsorganisationerna, i s�dana fritidsorganisationer f�r arbetarna som 'Dopolavoro' i Italien, i Arbeitsdienstl�gren, men framf�r allt m�ste de finnas p� arbetsplatserna."
Detta �r alltigenom korrekt, men det saknar det v�sentligaste. Om ungdomsorganisationerna arbetar i kristna organisationer, st�r de helt hj�lpl�sa inf�r den kristna ungdomen, om de arbetar med hj�lp av Kominterns ekonomiska och politiska analyser. Kommunisten m�ste ju veta, vad han ska tala med den kristna ungdomen om, och vilka l�sningar kommunismen har, inte fr�mst inom den politiska ekonomin utan f�r de speciella problem som den kristna ungdomen har. Det �r f�rst ur dessa problem, som n�dv�ndigheten av en socialistisk planekonomi s� sm�ningom kan h�rledas som grunden f�r l�sningen av de personliga problemen.
I princip �r allts� Sex-pol enig med Manuilski vad g�ller fr�gan om kommunisternas inomorganisatoriska arbete. Skillnaderna framtr�der dock genast mycket tydligt, n�r man kommer till den konkreta fr�gan, vad som intresserar den kristna eller annars genomsnittliga ungdomen, utifr�n vilket konkret livsinneh�ll de kommunistiska ungdomsorganisationernas arbete skall utveckla sig (jfr "De ungas sexuella kamp" av Reich, som f�rbj�ds av KPD, men studerades mycket intensivt av ungdomen ur alla l�ger). Det samma g�ller f�r varje formalistisk fras fr�n Kominternledningen. Den s�ger alltid riktigt, att man m�ste bedriva massarbete, men den v�rjer sig mot det konkreta inneh�llet i det n�dv�ndiga massarbetet, i synnerhet om detta inneh�ll �r personligt och ligger l�ngt fr�n den "h�ga politiken". De reser en absolut mots�ttning mellan det personliga och det politiska i st�llet f�r att se det dialektiska f�rh�llandet mellan de b�da. En del personliga problem (s�som fr�gan om sexualpartners eller egna bost�der f�r de unga) �r inte bara samtidigt typiska sociala fr�gor om den sociala ordningen, utan man kan �ven s�ga att politik inte �r n�got annat �n den praktik som kommer till uttryck genom de behov och intressen som finns hos de olika skikten och �ldersgrupperna i samh�llet.
Kort uttryckt skiljer sig den revolution�ra politiken fr�n varje typ av borgerlig politik d�rigenom, att den f�rra st�ller politiken i tj�nst hos massans behovstillfredsst�llelse, medan den senare bygger upp hela sin politik p� den strukturella, historiskt betingade anspr�ksl�sheten hos massorna.
Den som har arbetat i de kommunistiska cellerna vet hur partimedlemmarna sj�lva reagerade p� den "h�ga politiken". Vid de varje vecka �terkommande sammankomsterna h�lls det ett politiskt referat. En "referent" redogjorde f�r bourgeoisins politik, en del gjorde det b�ttre och andra det s�mre, och medlemmarna h�rde mer eller mindre intresserat p�, men alltid passivt. Diskussioner uppstod vanligen bara i s�dana celler d�r de intellektuella eller gamla skolade funktion�rer var i majoritet, eftersom de tyckte om att diskutera h�gpolitiska fr�gor. Under m�naderna strax f�re Hitlers makt�vertagande h�nde det allt oftare, att de prolet�ra medlemmarna, som visserligen inte var bevandrade i den "h�ga politiken" men �nd� var medvetna om att n�got m�ste ske, avbr�t de tomma politiska referaten och sade ungef�r s� h�r: "Vad bourgeoisin vill och vad den g�r har vi h�rt sedan �r tillbaka i era referat. Nu vill vi emellertid �ntligen h�ra, vad vi ska g�ra, vad vi ska driva f�r slags politik. Referenterna visste inte vad de skulle svara p� detta." N�r man i de olika distrikten b�rjade tala om de skolade Sex-poltalarnas framg�ngar och man sade att Sex-poltalarna kunde f� de mest oskolade medlemmarna fr�n massan och partiet intresserade av politik genom att utg� fr�n personliga fr�gor och sedan g� �ver till de politiska, b�rjade partiet fr�ga efter Sex-poltalarna, eftersom de ville ha de "opolitiska" till sina gruppm�ten. Kvinnoarbetet och ungdomsarbetet misslyckades �verallt, eftersom man alltid talade p� samma s�tt om det "politiska l�get", vilket alltid resulterade i samma l�ngtr�kighet. Sex-poltalarna var emellertid skolade att till att b�rja med st�lla fr�gan, vad kvinnorna, ungdomen eller de arbetsl�sa upplevde som personliga problem. Man utgick fr�n ett "opolitiskt" problem, kanske fr�gan "hur ska jag klara av mitt barns uppfostran" eller "pojkar och flickor i samma organisation". N�r man tog upp en fr�ga, som r�rde det personliga livet, v�ckte den stort intresse och livaktigt deltagande fr�n �h�rarnas sida, och det ledde regelbundet vidare till de stora politiska fr�gorna, som, n�r de presenterades i den gamla formen, kv�vde all revolution�r k�nsla. I st�llet f�r att bedriva "h�g politik" och tala om att "knyta an till vardagsfr�gorna" f�r att sedan koppla bort dem i praktiken, utgick Sex-pol alltid bara fr�n det personliga f�r att slutligen n� fram till exempelvis det politiska samarbetet mellan Hitler och Br�ning. Denna metod, att i st�llet f�r att fastna i h�g politik komma till klasspolitikens stora fr�gor utifr�n det personligaste, kallade partirepresentanterna "kontrarevolution�r avvikelse". �nd� ropade deras funktion�rer efter oss f�r att vi skulle komma till Oranienburg, J�terbog, Dresden, Frankfurt, Steglitz, Stettin, och s� vidare f�r att "komma de opolitiska n�rmare". I stora fabriker, d�r de anst�llda i stor utstr�ckning var smittade av nationalsocialismen och inte hade haft kontakt med de r�da fackf�reningarna under flera �r, lyckades Sex-pol samla dussintals med m�nniskor till sina m�ten, de lyckades f� liv i de kommunistiska cellerna och intresserade tidigare opolitiska kvinnor och ungdomar. R�relsen var alltf�r ung och alltf�r svag. Till en b�rjan tolererades den motvilligt av partiledningen, men sedan bannlystes den. D�rf�r kunde den bara samla erfarenheter. Det som betecknades som en avvikelse fr�n det politiska och som reaktion�rt, var den verkligt revolution�ra propagandan. Om detta vittnade det intresse, som de opolitiska visade f�r politiken till slut.
En revolution�r organisation kan aldrig segra utan att massan politiseras i revolution�r riktning. Massan �r helt enkelt inte intresserad av den gamla formens h�ga politik. De s� kallade revolution�ra aktioner, som massan stod mer eller mindre likgiltig inf�r, var f�rs�k att "mobilisera" massan genom att ge exempel. Detta misslyckades i de flesta fall.
Erfarenheterna fr�n Sex-polarbetet i Tyskland kan �verf�ras till den revolution�ra politikens alla omr�den. Politiseringen av den tr�ga massan kan inte f�rverkligas enbart genom att ge exempel, och lika lite genom - m�rk v�l - psykologiskt felaktiga upprop � la "Till arbetarna i hela v�rlden". Om massan ska bli politiskt aktiv, m�ste den sj�lv st�lla sig grundfr�gan om den revolution�ra politiken: "Vad vill vi? Hur uppn�r vi det?" Om det �r riktigt - och det tvivlar vi inte p� - att den sociala revolutionen f�rverkligar den sociala demokratins tanke, s� att hela befolkningen deltar i politiken (inte i borgarnas diplomatiska spel utan i den revolution�ra politiken). Att den inte bara kommer att "dra in" massan i arbetet med att organisera det samh�lleliga livet, utan faktiskt l�gga huvuddelen av detta arbete i massans h�nder. Om allt detta �r riktigt, s� kommer n�dv�ndigtvis de grundprinciper f�r massarbetet som vi h�r endast antytt med n�gra f� exempel att bli en ofr�nkomlig konsekvens. Dessa exempel g�r inte anspr�k p� att vara allm�ngiltiga, utan de utg�r endast f�rslag p� hur man ska behandla fr�gan om och hur man ska kunna v�cka den slumrande aktiviteten hos massorna.
Det �r klart att det aldrig kan finnas en ledning, som kan �verblicka och dirigera alla de sv�rbem�strade problem och uppgifter som det samh�lleliga livet skapar. Detta kan endast den borgerliga diktaturen klara av, eftersom den inte tar h�nsyn till massans behov och eftersom den just vilar p� massans skenbara behovsl�shet och p� dess politiska sl�het. I dagens kapitalistiska system �r arbetet f�r l�nge sedan en samh�llelig angel�genhet - det �r endast sj�lva till�gnandet av produkterna som �r f�retagarnas privata angel�genhet.
Den sociala revolutionen vill till exempel socialisera storf�retagen, det vill s�ga �verl�ta dess fabriker i arbetarnas egen f�rvaltning. Vi vet hur sv�rt Sovjetunionen hade det i b�rjan och �ven idag med denna sj�lvf�rvaltning. Det revolution�ra arbetet i f�retagen kan bara bli framg�ngsrikt, om det v�cker arbetarnas intresse f�r f�retaget, som ett objektivt intresse i produktionen, och att man sedan utg�r fr�n detta intresse. Arbetaren har dock inget intresse i f�retaget som s�dant, och rakt inte i f�retaget i dess nuvarande form. F�r att f� ett revolution�rt intresse i f�retaget redan idag, m�ste arbetaren framf�r allt f�rest�lla sig att f�retaget redan nu under kapitalismen tillh�r honom sj�lv. Man m�ste g�ra arbetsstyrkan medveten om att f�retaget och dess ledning p� grund av deras arbete tillh�r dem och bara dem. Att denna r�tt, som f�r n�rvarande kapitalisten g�r anspr�k p� f�r sig, �r f�rbunden med m�nga plikter, att man m�ste veta n�got om f�retagsdrift, f�retagsorganisation, etc. m�ste ocks� g�ras klart.
Propagandan m�ste klart och tydligt visa, att det �r arbetarna och inte den nuvarande �garen till kapitalet och till produktionsmedlen, som �r de egentliga herrarna �ver f�retaget. Det �r masspsykologiskt en stor skillnad, om vi s�ger: "Vi exproprierar storkapitalisterna", eller om vi s�ger: "Vi tar v�r egendom i v�r r�ttm�tiga besittning". I det f�rsta fallet reagerar den genomsnittlige opolitiske eller politiskt deformerade industriarbetaren p� expropriationsparollen med en skuldk�nsla och en h�mning, som om han till�gnade sig en fr�mmande �godel. I det andra fallet kommer han att bli medveten om sin lagliga �gander�tt, en �gander�tt som grundar sig p� hans arbete, och den borgerliga ideologin om "privategendomens oantastlighet" och produktionsmedlens dito f�rlorar sin makt �ver massorna. Ty problemet �r inte att den h�rskande klassen sprider och f�rsvarar en s�dan ideologi, utan varf�r massan grips av den och bejakar den.
Skulle en revolution�r organisation inte vara kapabel att f�rklara f�r arbetarna, att de �r de r�ttm�tiga herrarna och att de redan nu m�ste bry sig om sina uppgifter? Liksom de sm�borgerliga k�pmannafruarna och arbetarskarorna i Sex-polgrupperna f�rs�kte bli klara �ver, hur man egentligen b�st kunde utforma barnens uppfostran, hur man skulle organisera hush�llsarbetet mest praktiskt och om det inte skulle vara f�rdelaktigare att inr�tta ett kollektivt k�k i bostadsblocket, s� kan, kommer och m�ste �ven arbetsstyrkorna redan nu g�ra f�rberedelser f�r �vertagandet av f�retagen. De m�ste l�ra sig att t�nka p� egen hand, att skola sig, de m�ste l�ra sig allt som kommer att beh�vas och att t�nka p� hur det ska organiseras. Erfarenheterna fr�n Sovjet kan h�r bara vara till en viss hj�lp - de kan inte ers�tta detta arbete, d� f�rh�llandena liksom m�jligheterna �r annorlunda d�r. Det �r helt s�kert, att detta �r enda s�ttet att f� arbetarna intresserade av den sociala revolutionen, n�got man inte kan uppn� med l�rda f�rel�sningar om det politiska l�get och fem�rsplanen.
Det reella makt�vertagandet av f�retagen m�ste f�reg�s av ett ideellt makt�vertagande genom konkreta f�rberedelser. Det samma g�ller f�r idrottsorganisationer, ungdomsorganisationer och milit�rf�rband. Det �r detta, och endast detta, som kan kallas att "v�cka klassmedvetandet". Den revolution�ra partiledningen har ingen annan uppgift, och kan inte ha n�gon annan, �n att efter makt�vertagandet hj�lpa dessa f�rstadier till den revolution�ra sociala demokratin till st�rre klarhet, att leda f�rberedelserna och att st�lla sitt st�rre kunnande till f�rfogande. Genom att arbetarna p� detta s�tt blir indragna i det konkreta arbetet, kommer de att k�nna sig som de egentliga herrarna �ver f�retaget, och de betraktar inte l�ngre f�retagaren som l�negivare utan som utsugare av deras arbetskraft.
Om den revolution�re ledaren m�ste veta vad merv�rde �r, s� m�ste arbetaren ha noggranna kunskaper om hur stor profit han verkligen skapar �t arbetsgivaren genom sin arbetsinsats i det f�retag han jobbar i. Detta �r klassmedvetande. D� kommer han att strejka, och han g�r det inte bara p� grund av k�nslom�ssig solidaritet eller p� grund av bindningen till fackf�reningsledaren, utan p� grund av eget intresse, och inga fackf�reningsledare kommer d� att kunna bedra honom. Han kommer att k�mpa f�r sina egna intressen, ja, han kommer att tvinga strejken p� en svag ledning och kommer att undanr�ja den om den sviker. Den revolution�ra propagandan har i huvudsak bara best�tt av negativ kritik. Den m�ste l�ra sig att dessutom vara konstruktiv, f�rberedande och positiv.
Precis samma princip om att praktiskt bli medveten g�ller f�r ungdomen i alla skikt och kretsar. N�r ungdomen arbetar p� ett f�retag, kommer den att delta i det konkreta fackf�reningsarbetet. N�r ungdomen inte arbetar p� f�retagen, kommer den att �gna sig �t gestaltningen av sitt personliga liv, �t l�sningen av f�r�ldrakonflikter, den sexuella fr�gan eller bostadsfr�gan. P� detta s�tt kommer den inte bara att skapa nya former av samh�lleligt liv ur det egna livet, genom till att b�rja med bara t�nka ut dessa nya former och sedan engagera sig i dem f�r att slutligen k�mpa f�r dem. Den kommer inte heller att l�ta sig t�mjas igen.
Det r�cker inte med f�redrag om det politiska l�get, nej inte ens om "ungdomens sexuella fr�gor". Detta kontrolleras ju ovanifr�n. Ungdomen m�ste redan nu b�rja organisera sitt liv p� varje omr�de. Den kan d�rvid varken' bekymra sig om polisen eller om myndigheter och ska inte heller g�ra det. Den ska g�ra det som den k�nner �r riktigt och som den kan g�ra. Den kommer d� snart att m�rka att de �r inst�ngda p� alla h�ll, vilket g�r �ven de enklaste och mest sj�lvklara sakerna i det ungdomliga livets gestaltning om�jliga. Och p� detta s�tt kommer den genom praktiken att inse vad som �r revolution�r politik och revolution�r n�dv�ndighet. Om de kapitalistiska myndigheterna l�gger fingrarna emellan vid till exempel skaffandet av preventivmedel, vid organisation av �msesidig hj�lp i bostadsfr�gan etc. f�rst med hotelser, sedan arresteringar och slutligen med sv�ra f�ngelsestraff, d� och bara d� kommer de innerst inne att k�nna var och hur de f�rtrycks. D� kommer de att l�ra sig k�mpa, inte i ett tomrum, inte p� grund av paroller som kommer utifr�n, utan i sammanst�tningen med den h�rda verkligheten i livet under kapitalismen. S� l�rde sig de tjeckiska ungdomsf�rbunden 1931, n�r polisen arresterade dem i deras t�ltl�ger, d�r de levde det k�nsliv som de ville leva. D� k�mpade de p� gatan med knytn�varna mot statsmakten f�r sina r�ttigheter. I Tyskland f�r man idag endast t�lta med �ktenskapsbevis, och den tyska ungdomen finner sig stillatigande om �n morrande i detta f�rbud. I st�llet s�ker den sig till andra st�llen, d�r den kan kringg� f�rbudet.
Medvetandet om deras sanna r�ttigheter att gestalta sina liv kommer ocks� ovillkorligen att tvinga dem till kamp f�r detta. De beh�ver nu bara ett st�d, en organisation, ett parti, som f�rst�r dem, hj�lper dem och f�retr�der dem.
Massans klassmedvetande best�r inte av kunskap om de historiska eller ekonomiska lagar, som reglerar m�nniskans existens, utan:
1. k�nnedomen om de egna livsbehoven p� alla omr�den
2. k�nnedomen om v�garna och m�jligheterna till deras tillfredsst�llelse.
3. k�nnedomen om de hinder, som den privatekonomiska samh�llsordningen l�gger i v�gen.
4. k�nnedomen om de egna h�mningarna och �ngesten f�r att bli klar �ver de egna behoven och hindren f�r deras tillfredsst�llelse ("den inhemske fienden" finns �ven i fr�ga om den undertryckte individens psykiska h�mningar).
5. k�nnedomen om att enigheten inom massan utg�r en o�vervinnelig styrka gentemot f�rtryckarnas makt.
Den revolution�ra ledningens (det revolution�ra partiets) klassmedvetande �r ingenting annat �n kunskapen plus f�rm�gan att � massans v�gnar uttrycka det som den inte kan uttrycka sj�lv. Och den revolution�ra befrielsen fr�n kapitalets ok �r den sammanfattande handling, som v�xer fram av sig sj�lv ur massans v�lutvecklade klassmedvetande, n�r den revolution�ra ledningen har f�rst�tt massan p� alla livets omr�den.
Det f�ljande �r en sammanfattning av n�gra f�r�ndringar i v�r arbetsmetod. De tycks vara n�dv�ndiga om vi d�mer efter de beg�ngna misstagen.
Princip: Det �r om�jligt att ge anvisningar i enskildheter. Vad som beh�vs �r klarhet om v�r grundl�ggande uppfattning och v�ra analyser och att man anv�nder dessa p� enskildheter. Om principen �r riktig, s� beg�r man inget misstag i det enskilda fallet. Men om v�r grundl�ggande uppfattning och dess metod �r felaktig, d� blir de riktiga avg�randena i enskildheterna bara tillf�lligheter och felk�llorna �r m�nga. F�r bed�mningen av politiska h�ndelser
1. F�r att vi ska f�rst� alla f�rlopp �r tv� fr�gor n�dv�ndiga:
a) g�r f�rloppet i revolution�r eller reaktion�r riktning?
b) Anser de personer som �r inblandade i f�rloppet att de handlar i socialismens eller kapitalismens tj�nst? (Objektivt och subjektivt skiljer sig f�r det mesta: SA �r objektivt sett kontrarevolution�rt men subjektivt sett revolution�rt.)
2. F�r att klara uppgifterna �r det oundg�ngligt att inf�r varje bed�mning och st�llningstagande fr�ga sig:
Vad f�rsigg�r bland massans olika skikt? Vad i den �r f�r oss och vad �r mot oss?
Hur upplever den breda, politiskt omedvetna eller deformerade massan de politiska h�ndelserna? Hur upplever och k�nner massan inf�r den revolution�ra r�relsen?
3. Varje h�ndelse �r mots�gelsefull och inneh�ller element f�r och emot revolutionen. Man kan endast vara f�rutseende genom
a) f�rst�else av mots�gelserna
b) uppst�llning av de m�jliga utvecklingsvarianterna (till exempel reaktion�ra och revolution�ra element i fascismen).
4. Den samh�lleliga processen inneh�ller samtidigt fram�tstr�vande och bromsande eller bak�tstr�vande krafter. Revolution�rt arbete best�r i att gripa tag i de b�da krafterna och i att driva fram de revolution�ra tendenserna (till exempel Hitlerjugend, d�r den sexuella friheten �r en fram�tstr�vande kraft, medan auktoritetstron �r bak�tstr�vande).
5. Behoven �r inte till f�r n�ringslivet, utan n�ringslivet �r till f�r behoven.
6. Poliser och andra motst�ndare, som man �r r�dd f�r, b�r man f�rest�lla sig i underkl�der. Det samma g�ller f�r varje fruktad auktoritet.
7. Suggestionen som medel f�r att vinna massorna g�ller bara f�r den politiska reaktionen. Den revolution�ra r�relsen ska inte suggerera, utan avsl�ja f�r massan, komma p� och uttala dess outtalade och outt�nkta �nskningar. (Teorin om det revolution�ra uppsvinget �r suggestion.)
8. Den hemliga diplomatin �r reaktionens politik. Revolutionens politik �r att alltid v�nda sig till massorna och att f�rinta hemligpolitiken. (Ett exempel p� motsatsen �r Litwinows tal vid avrustningskonferensens senaste sammantr�de.)
9. Om man l�gger in de egna �nskningarna i massan och inte bed�mer det verkliga l�get oavh�ngigt av de egna �nskningarna, d� f�rblir de �nskningar som l�ttast kan infrias ouppfyllda.
(Att projicera situationen utifr�n en liten krets p� massan.)
10. Ekonomismen leder till misslyckande: M�nniskan, inte maskinen, skapar historien. Till detta beh�ver hon maskinen. Ekonomin oms�tter sig aldrig direkt i medvetandet, utan det finns m�nga mellanled och �ven mots�gelser (j�mf�r den kristne arbetaren, den fattiga nazistkvinnan, etc.).
11. N�r massan revolterar mot materiellt och sexuellt el�nde, s� �r detta inget problem. Man m�ste inse att massan inte f�rst�tt problemet, n�r den handlar mot sina egna intressen ("irrationellt f�rh�llningss�tt"), till exempel att kvinnan bejakar �ktenskapet, �ven om det blir till ett ok. Arbetare gl�mmer utsugningen n�r f�retaget g�r bra, och ungdomen bejakar sexualf�rtrycket.
12. Klassmedvetandet b�r inte b�ras till massorna skolm�staraktigt som ett system av l�rosatser, utan b�r utvecklas ur massans upplevelser. Politisering av alla behov.
13. Man b�r g�ra klart, att proletariatet, om det f�retr�der sina egna intressen, d�rmed samtidigt f�retr�der alla arbetandes intressen. Ingen motsatsst�llning mellan proletariat och medelklass. Under h�gkapitalismen befinner sig industriproletariatet i minoritet, och det �r dessutom f�rborgerligat.
14. Hellre inga flygblad (och annan agitation) �n d�liga. Undvik att g�ra massan besviken eller modf�lld. Det �r inte din vilja som �r avg�rande utan massans reaktion (j�mf�r folkomr�stning)! Bygg i st�llet upp f�rtroende f�r din sakliga argumentering, till exempel genom att medge att du i en viss fr�ga inte vet n�gonting.
15. Uppmana inte massan att genomf�ra fler aktioner �n den kan klara av. �ka l�ngsamt! Arbeta grundligt p� l�ng sikt, men var beredd p� pl�tsliga v�ndningar!
16. Den breda opolitiska massan avg�r alltid revolutionens �de. Politisera d�rf�r privatlivet, det "lilla" livet p� tivolin, dansgolv, biografer, torg, sovrum, h�rb�rgen, vadslagningskontor! Den revolution�ra energin finns i de sm� vardagsh�ndelserna!
17. T�nk alltid internationellt, aldrig endast nationellt. ("Vi tyskar �r inte intresserade av enhetsfronten i Frankrike och i Saaromr�det eller av den kinesiska revolutionen").
18. Det finns tv� typer av klassmedvetande: massans �r annorlunda �n ledningens, (ungdomens behov, till exempel av en egen l�genhet, fabriksarbetarnas motst�nd mot l�nes�nkningar, SA-folkets uppr�rdhet �ver sin avv�pning � ena sidan - � andra sidan k�nnedom om krisf�rloppets mekanism, om den socialistiska planekonomins teknik, om de imperialistiska mots�ttningarna och krigsrustningarna �ver hela v�rlden i kombination med ing�ende insikter i massans behov.)
19. Viljan eller programmet avg�r inte den politiska tyngden hos en organisation, eller r�relse, utan dess massbas, det vill s�ga det gensvar den vinner hos massan. D�rf�r kan den revolution�ra ledningen inte till�ta sig, att kryssa fram f�rsiktigt som Goebbels, som undgick massakern den 30 juni, eftersom han inte f�retr�dde n�gon massbas, som han var bunden vid och d�rf�r kunde falla �ver p� den "r�tta" sidan.
20. En principiell fr�ga: I vilket avseende �r jag sj�lv, revolution�ren, borgerligt, religi�st eller moraliskt p�verkad? Hur st�r denna p�verkan mitt revolution�ra arbete? I vilket avseende �r jag sj�lv auktoritetstrogen?
21. Av den revolution�ra ledningen kan man fordra, att den inte bara subjektivt utan ocks� objektivt arbetar i revolutionens intresse.
22. Om den beg�r fel, s� b�r alla krafter s�ttas in f�r att inte bara korrigera felen i de l�gre enheterna utan ocks� i de h�gre.
23. Den politiska linjen m�ste alltid underst�llas basens kontroll (diskussion inom partiet).
24. Det �r fel att vidta politiska �tg�rder i tysthet eller i hemlighet - d� skapar man oklarhet och f�rvirring. Medlemmarna i partiet m�ste vara noggrant informerade om varje politisk v�ndning. Beg�ngna fel ska underst�llas en verklig sj�lvkritik, som inte mekaniskt skjuter skulden p� de �ldre enheterna ("den X:e partidagens beslut genomf�rdes inte i tillr�cklig utstr�ckning").
25. D�rut�ver b�r fr�gan st�llas om ledningen, om den personella f�rnyelsen av de mellersta och �versta funktion�rskadrerna. Den som inte g�r f�re i insikt och allts� sl�par efter, den �r �ven ol�mplig som ledare, �ven n�r han slutligen ger med sig under massans tryck.
26. S�k redan nu efter medel f�r f�rst�else av hur man redan fr�n b�rjan kan f�rhindra en byr�kratisering av en levande revolution�r organisation. Varf�r blir den enkle arbetaren s� l�tt en pamp n�r han blir funktion�r? Det b�sta k�nnetecknet: den sexualmoraliska inst�llningen i fr�gan om ungdomen och �ktenskapet!
27. Hur kan man k�nna igen den framtida f�rr�daren, spionen, �verl�paren, den som faller i de avg�rande �gonblicken, �nnu innan han vet eller anar det sj�lv? (Inbilskhet, diplomatisk beg�vning, vekhet i f�retr�dandet av egna st�ndpunkter, �verdriven v�nlighet, forcerat uppvisande av revolution�rt sinnelag, etc.)
28. Hur k�nner man igen den faste revolution�rens karakt�rsegenskaper? (Yttre enkel h�llning, f�rm�ga till direkt kontakt med m�nniskor, enkel, sj�lvklar h�llning till det sexuella, frasl�shet, inte bara k�nslom�ssig, utan i f�rsta hand f�rnuftsm�ssig �vertygelse om socialismen, ingen utveckling till pamp i h�gre funktioner, ingen patriarkalisk inst�llning till hustru och barn.)
29. Strukturen i det parti som ska byggas upp: k�rnans kvalitet, inte kvantitet! K�rnan (partiet) + omgivande sympatiserande massa (tidigare enkla partimedlemmar). Pr�votid innan en ny medlem v�ljs in b�r inf�ras p� nytt.
30. �verlasta inte funktion�rerna! L�t dem absolut ha sin fritid! Koppla inte bort privatlivet, utan ha det i ordning! Skola alltid ers�ttare och ha dem beredda. F�rdela arbetet i sm� portioner. Korta och sakliga sammantr�den! Gynna kritik, genom att sakligt ta upp dem, ta utan f�rbarmande bort all osaklig kritik! F�rst� alltid f�rst den andres st�ndpunkt! Undvik bl�ndverksaktioner, inga "kampanjer", utan grundlig penetration tills aktionen utl�ses av sig sj�lv.
31. Ingen on�dig heroism! Var inte stolt �ver martyrskap, utan spara krafterna! Det �r ingen konst eller �ra att sitta av ett straff, utan det �r den st�rsta konst att undvika det! St�ta inte med "prolet�r solidaritet", utan ut�va verklig solidaritet (j�mf�r missf�rh�llandena i den "r�da hj�lpen").
32. Personliga konflikter och relationer st�r ofta arbetet. L�r att inte koppla bort det personliga, utan att politisera det (till exempel kvinnan som �r svartsjuk p� mannen och hindrar honom i hans arbete, eller tv�rtom).
33. Man m�ste l�ra sig att st�lla om sig i t�nkandet. Detta ska inte blandas ihop med brist p� �vertygelse. Kontrollera var bindningar till organisationen och till �verkomna �sk�dningar f�rhindrar seendet av den levande verkligheten (den revolution�ra organisationen och dess medvetna solidaritet utg�r grunden f�r den enskildes revolution�ra arbete. N�r organisationen d�rut�ver blir en omedveten ers�ttning f�r hem och familj, kan blicken f�r verkligheten grumlas).
34. F�rhandla alltid inf�r partiets breda offentlighet �ven i de inre partifr�gorna (g�ller naturligtvis endast under legal tid). Hemlig diplomati inom partiet �r skadlig. Den som d�ljer sin mening h�r inte till oss. Inte heller den som st�ller revolutionens sak i tj�nst hos taktiken i st�llet f�r omv�nt.
35. Att utveckla egna initiativ betyder inget annat �n att se p� livet of�rvr�ngt och dra konsekvenserna d�rav.
[1*] Utrotningen av SA:s ledare i Tyskland den 30 juni 1934 visade att de i "Fascismens masspsykologi" framst�llda mots�gelserna mellan revolution�rt och reaktion�rt inom fascismen, som sammanfattats till en enhet i dess ideologi, med ett slag hade blivit of�renliga. Jag s�ger inte detta f�r att i likhet med revolutionens "enda ledare" bevisa att "analysen" bekr�ftades, utan av ett annat sk�l: �nnu f�r en kort tid sedan tillbakavisade Kominternpressen intensivt alla f�rs�k att se NSDAP som n�got mer �n en vakt f�r finanskapitalet, det vill s�ga dem som menade att NSDAP representerar massans revolution�ra energi, som omv�nts i reaktion�r riktning. Nu s�g den dess perspektiv om det revolution�ra uppsvinget bekr�ftat n�r NSDAP:s v�nsterflygel blev halshuggen. Man f�r hoppas att den revolution�ra r�relsens historia i framtiden inte kommer att till�ta s�dant fuskverk och s�dan ytlighet. Den som har varit med om de inre partistriderna mellan 1929 och 1933 vet att alla de som pekade p� SA som en omedveten revolution�r potential betecknades som sabot�rer, i likhet med dem som visade p� det oavvisliga faktum, att stora delar av det tidigare RFB hade g�tt �ver till SA, och, slutligen, liksom den som betonade att SA rekryterades bland arbetare och endast objektivt, men inte subjektivt, utgjorde en legotrupp f�r kapitalet. Man h�rde inte g�rna detta. Man s�g i fascismen endast dess reaktion�ra funktion och inte den revolution�ra kraften i dess massbas. D�rmed f�rlorade man ocks� slaget. Nu, efter�t, d� det inte l�ngre �r sv�rt att se mots�gelserna, tillst�r man det som f�rut bannlystes. De "partitrogna" kommer lugnande att s�ga, att det ju �nd� �r n�got, att man inte f�r beg�ra f�r mycket, Komintern sv�ngde ju i v�rderingen av fascismen liksom i fr�gan om enhetsfronten med socialdemokratin. P� detta kan man svara: En ledning, som inte g�r f�re massan i insikten om tingen och f�rloppen, som inte f�rutser, �r ingen ledning, utan en broms i samh�llsutvecklingen. N�r goda kommunister hyser s�dant medlidande med ledningen, d� g�r de det p� grund av omedveten auktoritetsskr�ck. Partilivets praktiska erfarenhet har l�rt oss, att den genomsnittlige funktion�ren n�r han inte f�retr�dde n�got partibeslut s�g och t�nkte b�ttre med egen ren instinkt �n n�gon av funktion�rerna i toppen. Idag finns det �terigen nya processer, som man m�ste f�rutse och som man m�ste utveckla ur de aktuella mots�gelserna, om man vill beh�rska framtiden och inte m�ta den of�rberedd. Vi st�r till exempel inf�r den stora faran, att de j�ttelika massr�relserna, som nu skakar olika l�nder (USA, Frankrike), utan ledning och utan m�lmedvetenhet kommer att rinna ut i sanden och bereda plats f�r den bittersta besvikelse och letargi. Detta �r lika m�jligt, som att den nya tilltagande uppr�rdheten och insikten i massan ska utveckla sig till en v�rldsrevolution�r situation. Man kan lugnt s�ga, att vi idag efter h�ndelserna den 30 juni hade kunnat lyfta handen till det avg�rande slaget, underst�dda av Tysklands sv�ra ekonomiska desorganisation, om den kommunistiska ledningen i Tyskland hade f�rberett sig grundligt sedan 1923 eller �tminstone 1929. Man skall inte urs�kta, utan l�ra av det f�rg�ngna. Vi m�ste idag genom en korrekt uppfattning av de stora utvecklingslinjerna och bakslagen i den samh�lleliga processen, f�r att kunna ta tyglarna till den samh�lleliga ordningen om kaos skulle utbryta. Tills dess m�ste den breda massan av jordens befolkning l�ngsamt och grundligt f� den orubbliga k�nslan av att vi �r de enda som f�rst�r dem - dem, massan, och inte bara Barthou, Litwinow och vad de heter och inte bara v�ra egna �nskningar. Detta f�rtroende, kan man inte lura sig till, utan de m�ste f� ett �kta och intensivt f�rtroende f�r oss, till kommunismen, n�got som de "enda ledarna" inte kunde frammana p� tio �r utan fastmera ruinerade direkt genom sina fel och sin insiktsl�shet. Det kommande kriget �r v�l den n�rmaste stora chansen f�r den sociala revolutionen. Vi f�r inte missa den, s� som vi missade chanserna den 20 juli 1932, december och januari 1933/34 och den 30 juni 1934. F�r denna saks skull m�ste revolution�rerna i f�rsta hand f�rst�ra auktoritetstron i sig sj�lva!