Originalets titel: О морали и классовых нормах
�vers�ttning: Allan Wallenius
HTML: Martin Fahlgren
Svenska utg�van: Frams f�rlag 1927
F�r n�rvarande g�r sig ett behov efter en popul�r skrift teori, s� kan man h�nvisa endast till den bekanta boken [??? forts�ttning saknas i originalet ]
Detta behov �r mera av praktisk natur �n av teoretisk. Den nya arbetarklassen och den studerande ungdomen vill icke blott veta, vad moral �r, utan de st�ller sig fr�gan : ��r mitt levnadss�tt riktigt?�
Om svaret p� den f�rsta fr�gan fr�n den marxistiska samh�llsteorins st�ndpunkt icke erbjuder sv�righeter � d� ju redan Marx och Engels i princip besvarat fr�gan � s� st�ller sig svaret p� den andra fr�gan desto sv�rare. Denna fr�ga framst�lles fullt konkret i en best�md historisk epok av representanter f�r en best�md klass. Den �r alltf�r vidstr�ckt och obest�mt formulerad f�r att icke synas naiv, men icke desto mindre �r den en allvarlig livsfr�ga.
De exploaterande klasserna, som f�re revolutionen h�rskade politiskt och ekonomiskt, underst�dde sitt h�rskarsystem icke blott med en klassf�rtrycksapparat som staten, utan de gav ocks� stadga �t sitt system genom ett best�mt moraliskt tv�ng. De p�tvang de utplundrade klasserna sin moral.
Revolutionen kastade �ver �nda den ekonomiska och politiska makten, ut�vad av blocket mellan borgare och agrarer, samt diskrediterade utsugarmoralen. En del av de fr�gor, varp� den underg�ngna klassens moral tidigare gett sina svar, framst�lles nu fr�n arbetarklassens st�ndpunkt, n�r den upptr�der som h�rskande klass. Och dessa fr�gor ges icke s�llan en dimdunkel, mystisk moralisk form.
Denna lilla boks uppgift best�r icke i att ge konkreta svar p� alla dessa fr�gor. Den vill �verhuvud st�lla problemet om moralen principiellt riktigt. N�r problemet st�lles s�, d� faller en del fr�gor bort, emedan de visat sig oriktigt st�llda. Men de n�dv�ndiga och mer vitala fr�gorna kan l�ttare besvaras, n�r vi vet till vilken adress de riktas, och var svaret p� dem st�r att s�ka. D�rmed ges �ven tillf�lle att v�rdes�tta denna egenartade praktiska amoralitet, som f�retr�der principen: �Allt �r till�tet�, �ven i dylika fr�gor, d�r fr�n proletariatets och dess framtids synpunkt l�ngt ifr�n allt �r till�tet. Denna trasprolet�rsfilosofi har naturligtvis ingenting gemensamt med den kommunistiska amoraliteten, och den upptr�der som produkt av en �verg�ngstid, som en tr�ghetsf�reteelse i den sista fasen, i den period, n�r den st�rtade klassens moral redan n�stan helt kommit i uppl�sning. De gamla normerna (r�ttesn�ren) f�rlorar sin giltighet, men metoderna f�r kollektivandans inverkan p� samh�llet och gr�nserna f�r denna inverkan p� skilda omr�den �r �nnu icke utarbetade eller utformade. �nnu har icke proletariatets samh�lleliga mening utbildats i en r�cka fr�gor, som faller utanf�r ramarna f�r sovjetr�tten, taktiken och den fackliga organisationen. Dessa fr�gor �r emellertid livsviktiga f�r proletariatet fr�n synpunkten av dess sammanfattning som klass, av dess inre sammanh�llning och f�r det samh�llets framtid, d�r denna klass skall inneha den ledande rollen. H�r g�ller det naturligtvis den n�ra framtiden f�r v�rt sovjetsamh�lle, icke framtidssamh�llet �verhuvud.
Den marxistiska litteraturen har knappast befattat sig med fr�gan om moralen. Om man undantager de st�llen i Marx' och Engels' arbeten och korrespondens, som alla k�nner till, och de flyktiga exkursionerna p� moralens marker vid behandlingen av den historiska materialismens teori, s� kan man h�nvisa endast till den bekanta boken av K. Kautsky: �Etik och materialistisk historieuppfattning�, och till n�gra st�llen i C. W. Plechanovs arbeten, i synnerhet om de franska materialisterna. Dessutom st�llvis till Bogdanovs arbeten, n�gra sidor i Bucharins bok �Den materialistiska historieuppfattningen� samt ett och annat hos Dietzgen, vilket dock icke fr�n marxistisk st�ndpunkt �r alldeles fritt fr�n inv�ndningar. Detta torde ock vara allt.
Men om det g�ller f�rvanskningar av den marxistiska st�ndpunkten i fr�ga om moral eller sentimentalt sm�borgerliga �f�rb�ttringar� och �kompletteringar� av marxismen, f�rs�k att f�rena den med Kant o. s. v., d� �r litteraturen mycket rikare. Det vore absolut f�rspilld m�da att i den prolet�ra revolutionens sj�tte �r polemisera mot f�rfattarna till s�dana skrifter. Det vore ungef�r som om vi skulle munhuggas med Miljukov och Struve om sovjetdemokratins �verl�gsenhet �ver den borgerliga republiken. V�r kamp med Marx' etiska kritiker �r sedan l�nge avgjord i praktiken, d� alla dessa herrar under medborgarkriget befann sig p� den vita sidan och d�rmed med �sk�dligaste klarhet visade, var de sociala r�tterna till deras st�llningstagande i fr�gan om moralen l�g.
Till dessa sm�borgerliga intellektuella p� moralens gebit h�r ock Stanislav Volskij med sin svulstiga, skrift �Kampens filosofi� (Volskij stod i kontrarevolutionens l�ger). N. N:s broschyr �Om den prolet�ra etiken� �r en borgerlig f�rfalskning av marxismen i sp�rsm�let moral. Denna hyperintellektuella etik �r precis lika prolet�r, som det mod�rna, proletariatet �r etiskt, d. v. s. b�da storheterna �r lika med noll.
F�rfattaren.
I v�r skildring skall vi utg� fr�n den vanliga, allm�nt g�ngse (om ock filosofiskt begrundade) f�rest�llningen om moralen. Sm�ningom n�rmar vi oss sedan det st�llningstagande, som vi anser vara riktigt och f�renligt med marxismen.
N�r en revolution�r, som sitter i f�ngelse, �verr�cker en n�deans�kan till konungen, eller vid f�rh�r f�rr�der sina partikamrater, talar vi om brott mot den revolution�ra etiken. Om under en strejk i ett kapitalistiskt f�retag en grupp arbetare icke underkastar sig det allm�nna beslutet, g�r till arbete och �vertar strejkbrytarnas roll, s� talar man om kr�nkning av den prolet�ra moralens principer. (Om detta uttryck �ver huvud taget �r anv�ndbart, d�rom senare.) N�r en l�kare f�rr�der sina patienters hemligheter, talar man vanligen om kr�nkning av l�karetiken.
Redan p� grundval av dessa exempel kan man se den allm�nt g�ngse definitionen p� moral. Som moral betraktas det system av normer och regler, som best�mmer m�nniskornas f�rh�llande inom best�mda omr�den av deras� verksamhet. I st�llet f�r ordet moral anv�nder man ofta betydelse ordet �etik�. Men ordet �etik� har i vanligt bruk f�tt en annan nyans och en n�got annorlunda inneb�rd. N�s man med moral vanligen f�rst�r de praktiska normerna f�r ett f�rh�llande, s� f�rst�r man med etik vanligen de allm�nna, begreppen om moral, teori. Vad �ter orden �sedlig� och �etisk� s� betyder de: �verensst�mmande med moralens krav. Osedlig och oetisk: kr�nkande moralens principer.
Vi vet, att m�nniskornas handlingar i samh�llet �ven regleras av lagar, maktdekret o. s. v. D� uppst�r fr�gan: vilka, handlingar regleras genom lagstiftningen och vilka genom moralens lagar? Den �tskiljande gr�nsen i detta fall �r ungef�r f�ljande : F�r det f�rsta f�rbjuder lagarna medborgarna att beg� handlingar, som g�r intr�ng p� den h�rskande klassens intressen. F�r det andra framtr�der staten som ett organ, vilket inr�ttar domstolar och utkr�ver straff. Som motsvarighet till denna upptr�der som lagstiftare p� moralens gebit den samh�lleliga meningen, s�ledes i en klasstat den samh�lleliga meningen av de existerande klasserna. Denna samh�lleliga mening f�rfogar icke �ver repressaliem�jligheter och ej �ver organ f�r repressalier, s�som staten g�r. I synnerhet �r detta fallet, n�r det r�r sig om den samh�lleliga meningen av de icke h�rskande klasserna. Ett vapen, genom vilket samh�llet eller klassen kan ut�va inverkan p� sina enskilda medlemmar �r samh�lleligt ber�m eller tadel, vilket kan utformas �tminstone s� k�nnbart som avbrott i umg�nge eller samf�rdsel, bojkott o. s. v. Vidare f�rbjuder statens lagar en del handlingar men tillstyrker inga andra. I motsats h�rtill icke blott utd�mer de moraliska normerna handlingar, utan de underst�der andra handlingar genom moraliskt ber�m. Vidare f�rbjuder ofta den juridiska lagen icke s�dana handlingar, som moralen f�rbjuder. I motsats h�rtill uttalas moraliska domar ocks� �ver s�dana handlingar, som f�rbjudes i lagarna, men icke alltid i �verensst�mmelse med dessa lagars anda. Av detta ser man att omr�det f�r de m�nskliga handlingarna, �ver vilket (i klasstaten) den moraliska v�rderingen str�ckte och str�cker sig, �r st�rre �n det som regleras av lagstiftningen. Men ocks� detta st�rre omr�de �r begr�nsat.
Men av vad?
Icke varje handling underkastas en moralisk v�rdes�ttning. Om en turist i en m�nniskotom trakt roar sig med att kasta stenar nedf�r ett berg, s� betecknas denna handling varken som sedlig eller osedlig. Men saken blir en annan, om en m�nniska befinner sig bergets fot. Turisten kan tillfoga denna m�nniska skada, om han forts�tter med sin syssels�ttning, och nu kan man betrakta hans g�rande som sedligt eller osedligt. Av detta framg�r, att man underkastar endast s�dana handlingar en moralisk v�rdes�ttning, vilka bringar m�nniskorna nytta eller skada. S�lunda betraktas en handling i och f�r sig utan att tid, rum, socialt l�ge och andra m�nniskors intresse tas i betraktande, icke som sedlig eller osedlig, utan endast i den m�n som denna handling �terverkar p� andra medlemmar i samh�llet (eller p� den handlande sj�lv, n�r man betraktar honom som personlighet i ett med honom j�mb�rdigt samh�lle). P� detta s�tt avskiljes fr�n den stora massan av m�nskliga handlingar omedelbart en best�md del.
Men ocks� denna del blir m�ngfaldigt begr�nsad, n�r man upptar till bed�mande den handlande personens medvetande och vilja, n�got som den gamla moralen alltid gjorde.
L�t oss �terv�nda till v�rt exempel. Vi antar, att v�r turist fortfar att kasta stenar nedf�r berget, fast �vertygad om att ingen befinner sig d�rnere, och med en sten s�rar eller d�dar en m�nniska. I detta fall kan m�rdarens handling icke underst�llas en moralisk v�rdes�ttning, s� till vida som det h�r g�ller n�got, som skett mot den skyldiges vilja och �nskan. � L�t oss ta det motsatta exemplet. I en trakt, d�r det r�der vattenbrist, p�tr�ffar en medlem, av kommunen, n�r han gr�ver ned stulet gods eller p� n�got annat s�tt, tillf�lligtvis en vattenk�lla. Det faller ingen in att f�rklara denna medborgares handling som i h�g grad sedlig. Men en annan medlem av detta, samh�lle, som med anv�ndande av mycken tid och kraft resultatl�st s�ker efter vattenk�llor f�r sitt samh�lle, han blir i detta fall betecknad som en sedlig m�nniska och hans handling sk�rdar moraliskt bifall. Naturligtvis, om alla goda f�resatser skulle sluta s�som k�rlekstj�nsten i den bekanta ber�ttelsen om bj�rnen och eremiten[1], och �terigen alla handlingar, som f�retagits i elak avsikt, skulle sk�nka m�nskligheten o�ndlig lycka, s� skulle begreppen sedligt och osedligt i fr�ga om medvetet handlande m�nniskor i grund �ndras. Men n�r man i allm�nhet hyllar en f�resats, som avser andra m�nniskors v�l, samt betecknar den som sedlig, s� sker detta endast emedan man v�ntar positiva resultat av denna f�resats. Man befr�mjar icke sj�lva f�resatsen genom moraliskt bifall (d� den ju i och f�r sig, n�r den icke omsatts i verkligheten, har varken positivt eller negativt v�rde); det �r f�resatsens f�ljd, eller riktigare: det som i handling �r f�renat med den, som fr�mjas. Likas� tadlas �onda� avsikter endast d�rf�r, att de vanligen �r f�rebud till skadliga handlingar, vilka samh�llet eller klassen vill motverka och hindra redan i avsiktens stadium.
�r icke orden sedlig och osedlig f�r m�nniskorna liktydiga med nyttig och skadlig?
N�r vi l�mnar �sido m�nniskornas m�l och avsikter, n�r de beg�r handlingar av ett eller annat slag, och talar endast om deras faktiska handlingar och dessas f�ljder, d� sker detta med r�tt. N�r man �vers�tter ordet sedlig fr�n moralens dimdunkla spr�k till vanligt spr�k, s� betyder det f�rdelaktig, nyttig, �ndam�lsenlig f�r m�nniskorna eller f�r en best�md grupp av m�nniskor; men osedlig betyder d�remot skadlig, ej �ndam�lsenslig, f�rd�rvlig. Det ges icke ett moralsystem, vars fordringar icke skulle bottna i best�mda samh�llens eller klassers behov och intressen. Strejkbryteriet betraktas som det sv�raste brott mot den prolet�ra moralen, emedan det tillfogar det k�mpande proletariatet stora skador. Feghet och f�rr�deri betraktas i krig som de sv�raste brott mot krigsetiken och det precis i samma utstr�ckning som dessa egenskaper tillfogar de k�mpande skada. St�ld betraktas som osedlig av dem, vilkas produktionss�tt kr�ver att privategendomens former uppr�tth�lles. I motsats h�rtill betraktar den grupp av m�nniskor, vilkas profession best�r i att bryta egendomsr�tten, d. v. s. tjuvarna, det som osedligt eller som h�jden av oskicklighet, n�r n�gonting. som icke �r fast inl�st, l�mnas oantastat. (Naturligtvis med undantag av den egendom som tillh�r det egna bandets medlemmar.) L�kareetiken f�rbjuder att bringa hemligheterna om patienternas sjukdom f�r offentligheten, en�r ett s�dant offentligg�rande materiellt skadar l�karna, eller om man vill ge saken den formulering, som �r l�karnas, emedan bekantg�randet tvingar de sjuka att undandra sig l�karhj�lp. S�lunda skyddar l�kareetiken de allm�nna sundhetsintressena.
Vidare: en handling kan efter denna gamla v�rdes�ttning vara mer eller mindre sedlig. �versatt fr�n moralens spr�k till det materiella spr�ket betyder det, att den eller den handlingen �r mer eller mindre nyttig f�r samh�llet eller klassen. Strejkbrytaren beg�r ett �nnu st�rre brott mot den prolet�ra moralen, n�r han och hans �kamrater� icke blott st�r strejken, utan dessutom v�nder sig till polisen f�r att erh�lla hj�lp mot de strejkande, d. v. s. han tillfogar de strejkande en �nnu st�rre skada o. s. v.
Kort sagt, det som f�r ett givet samh�lle, klass, grupp av m�nniskor �r f�rdelaktigt, nyttosamt, n�dv�ndigt, det betraktas ocks� alltid av det givna samh�llet, klassen, gruppen av m�nniskor s�som sedligt; som osedligt betraktas allt, som �r skadligt f�r det givna samh�llet, klassen, gruppen. D�rvid kan skadan eller nyttan vara direkt eller indirekt, � omedelbart f�rest�ende eller framtida.
Men det som i dag �r f�rdelaktigt, kan i morgon vara skadligt � eller tv�rtom. Hur f�rh�ller sig moralen i s�dana fall?
Ocks� moralen �ndrar sig. Historien ger otaliga exempel d�rp�.
P� den tiden, n�r en enda m�nniskas arbete var f�ga givande, n�r en ensam arbetare icke kunde skapa merv�rde, utan n�r det han producerade knappast r�ckte till att uppeh�lla hans eget liv, p� den tiden beh�ll de folk, som bek�mpade varandra, icke sina f�ngar, utan d�dade dem. En f�nge kunde icke ge sin herre n�got merv�rde. Enligt moralen hos dessa folk var d�dandet av de besegrade lovligt och n�dv�ndigt. Men n�r arbetets produktivitet tillv�xte, s� att f�ngarna icke blott kunde uppeh�lla sig sj�lva utan ocks� skapa, merv�rde f�r sina herrar, d� gjorde man dem till slavar och tvang dem att arbeta f�r segrarna. Moralen hos dessa segerherrar haltade i �verensst�mmelse med deras f�r�ndrade intressen och b�rjade nu f�rd�ma m�rdandet av f�ngar s�som osedligt.
Vidare: handel med m�nniskor och slaveri g�ller f�r osedligt i det utvecklade borgerliga samh�llet. Men f�r grekerna och romarna, som byggde upp den antika kulturen p� slavarnas skuldror, var slavarbete icke osedligt, s� l�nge det spelade en viktig roll i deras hush�llning. Men n�r slavarbete visade sig under en viss epok av det m�nskliga samh�llet mindre nyttosamt �n de livegnas arbete och (senare) det fria arbetet, d� dr�jde moralen icke att uttala sin f�llande dom �ver slavarbetet.
Precis lika f�rh�ll sig med de livegnas arbete. �Uppt�ckten� att livegenskapen vax osedlig och �kr�nkande f�r m�nniskov�rdet� gjordes av de livegnas herrar �gare, n�r de i sin ekonomiska praktik uppt�ckte, att det fria arbetet �r ekonomiskt f�rdelaktigare �n de livegnas arbete.
I synnerhet i Ryssland b�rjade industriherrarna och en del av de adliga att av �moraliska� orsaker uttala sig f�r b�ndernas befrielse vid samma tid, som det fria arbetet framtr�dde s�som mera, produktivt och b�rjade undantr�nga de livegnas arbete, icke blott i industrin, utan ocks� p� godsen, som arbetade f�r marknaden: i synnerhet var detta fallet i Syd-Ryssland.
Att d�da gubbarna p� grund av deras of�rm�ga till arbete betraktas som osedligt i alla samh�llen och under alla ekonomiska system, d�r merv�rdet f�rekommer som faktor; ocks� i lantbrukssamh�llen, d�r gubbarna spelar rollen av ��ldste�, d. v. s. ekonomiska organisatorer. I motsats h�rtill f�rekommer hos m�nga vilda stammar den seden, att gubbarna, n�r de �verskrider en viss �lder, d�das; och denna, sed st�r icke i motsats till de moraliska �sk�dningarna. Orsaken h�rtill �r uppenbar. De folk, hos vilka denna sed �r utbredd, lever under de kargaste existensm�jligheter, s� att gubbarnas uppeh�lle blir m�jligt endast p� bekostnad av de arbetsf�ra och barnen. Av tv� onda ting v�ljer man det mindre onda. I detta fall betraktas mord p� gubbar som sedligt, d� d�rigenom den fortsatta existensen f�r sl�ktet som helhet m�jligg�res.
L�t oss unders�ka sj�lvmordet. Tjuktjerna anser som en stor feghet, om en gubbe, som uppn�tt en viss �lder, icke tager sitt eget liv. Orsaken �r p� grund av det ovan sagda klar. I s�dana samh�llen, d�r det finns tillr�ckligt med livsmedel f�r alla, och d�r befolkningens tillv�xt m�ste betraktas som en f�rdel, i synnerhet bland agrarfolk, anses sj�lvmordet f�r osedligt. T. ex. den kristliga moralen, som uppkommit i ett samh�lle vilket redan f�rfogade �ver massor av merv�rde, betraktar sj�lvmordet som synd. Hos proletariatet i de kapitalistiska l�nderna, d�r de flesta sj�lvmord utg�r resultat av n�d och arbetsl�shet, v�nder sig den moraliska harmen mot de verkliga m�rdarna, d. v. s. mot samh�llsordningen, som med egna h�nder m�rdar de sv�ltande, medan magasinen st�r fulla av varor. (Sj�lvmord bland arbetarna tilltager under perioder av arbetsl�shet och kriser, d. v. s. just medan den st�rsta anhopningen av os�lda varor �ger rum.)
En revolution�r, som beg�r sj�lvmord p� grund av misstr�stan eller till f�ljd av en motg�ng i kampen mot den kapitalistiska ordningen, d. v. s. deserterar fr�n valplatsen, v�cker inga s�rskilda k�nslor av begeistring, d� sj�lvspillingen med sina krafter i framtiden kunnat bist� sin k�mpande klass. Annorlunda d�remot bed�mer revolution�rerna en kamrat, som tar sitt liv under tortyr, n�r han underkastas f�rh�r, p� det att han icke m� f�rr�da sina, kamrater, eller om han tar sitt liv efter kroppslig misshandel i sin cell. I s�dana fall skyddar sj�lvmordet det revolution�ra partiet f�r skada, eller ocks� verkar det som protest och garanterar de �verlevande en b�ttre behandling i f�ngelset.
Under historiens g�ng har de moraliska �sikterna synnerligen ofta v�xlat. S� ans�gs barnamordet bland m�nga nomadfolk f�r lovligt och anses s� till en del �nnu. Dessa systematiska barnamord hade sin orsak i de givna f�rh�llandena, emedan de gav m�drarna m�jlighet att vandra vidare med stammen och s�lunda r�dda, sig undan de f�r nomadlivet sv�rare f�rh�llanden, som skapas av moderskapet, kanske underg�ngen. Hos folk med fast bostad bortfaller detta motiv, och d�r �r dessutom befolkningens tillv�xt fr�n produktionens st�ndpunkt betraktad f�rdelaktig, och barnamordet h�lles f�r en sv�r f�rbrytelse. I gamla Sparta, d�r det f�rsta motivet icke spelade n�gon roll, men d�r det av milit�ra f�rh�llanden var n�dv�ndigt att uppfostra endast mycket sunda, starka medborgare � soldater, d�r r�dde seden, att de fysiskt svaga barnen utsattes att d�.
I det moderna samh�llet, d�r det finnes tillr�ckligt merv�rde f�r att f�rs�rja alla levande fullv�xta, barn och gubbar, och d�r vi har endast en relativ, men ingen absolut �verbefolkning, betraktas barnamordet som en f�rbrytelse och fr�gan om fosterf�rdrivning bed�mes olika, alltefter de olika klassintressena och det olika materiella l�get f�r de skilda grupperna av befolkningen.
I ett samh�lle s�dant som v�rt, allts� i ett klassamh�lle, har olika grupper av m�nniskor olika intressen; f�r en grupp kan just det vara f�rdelaktigt, som f�r en annan grupp �r skadligt. Vad sker allts� med moralen i ett klassamh�lle? I vilken riktning f�r�ndrar den sig?
Moralen i ett klassamh�lle f�ljer hack i h�l p� klassintressena. Den m�ste skruda sig i en dimmig, mytologisk kl�dnad, som har sina best�mda intressen, utformar f�r sig en l�mplig moral, eller ock omformar den p� tj�nligt s�tt den gamla moralen i �verensst�mmelse med sina behov, d�rigenom att den �ndrar den, utvidgar dess krav eller inskr�nker dem, eller utl�gger den eller den punkten helt fr�n sin egen synvinkel.
L�t oss �n en g�ng �terg� till v�rt exempel med strejkbrytarna. De strejkande arbetarna, f�rs�ker att v�cka skamk�nslan hos strejkbrytarna, att p� ett eller annat s�tt f�rm� dem att f�rena sig med arbetarna. Detta �r helt i samklang med arbetarnas intressen, s�ledes ocks� med den prolet�ra moralen, som kr�ver klassolidaritet av alla arbetare i deras kamp. Men nu tr�der fabrikanten fram p� arenan och adresserar sig till arbetarna i ett stort anlagt tal. Man vore beredd att f� h�ra, f�ljande: �Pack! Ni vill ber�va mej den sista gruppen av arbetande, ni hindrar mej att kv�sa strejken, ni f�rorsakar mej kolossala f�rluster!� �nej, v�r fabrikant f�redrar att begagna moraliska tales�tt. �Ni vill hindra de arbetsvilliga att arbeta?� s�ger fabrikanten. �Men ni g�r d�rmed intr�ng p� den m�nskliga friheten, ni �var tv�ng p� personligheten. Sj�lva �nskar ni ju er frihet! Varf�r angriper ni d� andras frihet, d� de har en annan uppfattning �n ni?� o. s. v., o. s. v. H�r har vi ett exempel bland otaliga liknande, d�r tv� klasser ger olika svar p� en och samma fr�ga, d�r deras intressen i denna fr�ga �r diametrala. Den ena klassens moral p�bjuder sina medlemmar det, som den fientliga klassens moral f�rbjuder.
Vidare kan vi ur detta exempel se, hur intr�ng p� en enskild persons eller en hel klass' intresse f�r denna person eller f�r denna klass ter sig som en kr�nkning av den m�nskliga moralen i allm�nhet, eller ocks� framst�ller de fullt medvetet saken p� det s�ttet. Och detta beror d�rp�, att best�mda grupper eller klasser redan tidigare har f�rst�tt att genom en omedveten process anpassa sina moraliska �vertygelser och sitt klassmedvetande inneh�ll och former till sina klassintressen. Det som icke rubbar systemet f�r deras tankeg�ng, vilken uppkommit p� basen av en best�md produktion och distribution, det uppfattas av dem som riktigt. Sedligt �ter �r f�r dem s�dant, som l�ter f�rena sig med deras klassintressen och h�jer utsikterna f�r seger i klasskampen.
V�r l�sare kan nu i st�llet f�r den n�mnda fabrikanten t�nka sig hela kapitalistklassen, i st�llet f�r strejkbrytarna i ett enskilt f�retag � den borgerliga klassens fr�msta intressen, som f�rsvaras i kamp mot fiendeklasserna. I st�llet f�r fabrikanten, som talar till arbetarna st�r d� f�rfattarna, professorerna, pr�sterskapet, advokaterna och alla de, som f�rsvarar utsugningen av arbetarna. D�rmed har han bilden av v�rt nuvarande samh�lle framf�r sig.
Det som �r till f�rdel f�r bourgeoisins klass, det f�rklaras vara sedligt, naturligt, moraliskt, n�dv�ndigt f�r alla. Men det som v�nder sig mot denna klass, mot dess herrav�lde, mot egendomens, statens, familjens o. s. v. system, allt detta framst�lles s�som intr�ng p� den m�nskliga moralen i allm�nhet.
Men utom bourgeoisin fanns och finns det �nnu andra h�rskande klasser. Hur handlar d� de i ett dylikt fall? Precis p� samma s�tt som v�r fabrikant, som hela bourgeoisin. Allt som �r till nytta f�r dessa klasser, som st�der och bef�ster deras makt, som f�rstorar inkomsterna i nuet och tryggar dem f�r framtiden, allt som �verensst�mmer med den klasspsykologi, som redan utformats, och som st�rker dennas inre sammanhang f�rsvaras och genomf�res i den eviga sanningens, sk�nhetens, r�ttf�rdighetens och frihetens o. s. v. namn av deras f�rfattare, av representanterna f�r deras religion o. s. v. Det utges s�som samh�llelig mening, vilken klandrar vissa handlingar av medlemmarna i samh�llet, men gillar andra.
Men n�r dessa klassers intressen tvingar innehavarna av dessa olika eviga sanningar att flyga i luven p� varandra, s� f�rvandlar man denna kamp om intressen till en kamp om eviga sanningar. Och n�r man med hj�lp av detta andliga artilleri tillr�ckligt f�rberett angreppet, n�r klassens leder sammanslutit sig under dessa sanningars ban�r, d� tar �vapnens kritik� vid. Och ehuru de eviga sanningarna i och f�r sig besitter varken n�gon s�rskilt k�nnbar aptit eller �regirighet, s� r�var likv�l den ena klassen i de eviga sanningarnas namn makt och inkomster av den andra. Om man stannade p� den borgerliga eller feodala v�rlds�sk�dningens niv�, s� kunde det f�refalla, som om under historiens g�ng icke klasser k�mpade med varandra om sina intressen, utan som en �evig� sanning med miljoner h�nder grepe en annan om strupen, som om en moral h�lle en moralpredikan f�r en annan � och gjorde det med kulsprutor, gev�r och kanoner.
D� moralen hos varje klass emellertid alltid �r en klassmoral, varf�r existerar och uppr�tth�lles d� ett s�dant bedr�geri och sj�lvbedr�geri, och vad syfte tj�nar man d�rmed, att klassmoralen framst�lles s�som allm�ngiltig och f�r eviga tider? Det kan ju l�tt p�visas, att f�retr�darna f�r olika klasser, n�r det kommit till sammanst�tningar, p� ett ypperligt s�tt f�rst�tt att h�nvisa till, hur motst�ndarens moral l�ngt ifr�n har n�gon allm�ngiltig karakt�r. Men g�llde det dem sj�lva, d� stod de d�r blinda.
Fr�gan om, hur det �r m�jligt, att medlemmarna av en best�md klass kan vara fullst�ndigt uppriktigt �vertygade d�rom, att de sanningar, som de f�rsvarar �r eviga sanningar, och att samtidigt alltid och �verallt best�r en f�rv�nansv�rd harmoni mellan dessa sanningar och de f�rhandenvarande klassintressena, eller med andra ord, hur medvetandet om�rkligt anpassar sig till de materiella intressena, � denna fr�ga m�ste behandlas i samband med klasskunskapens teori. Varf�r man fasth�ller vid detta sj�lvbedr�geri, d�rp� �r det emellertid icke sv�rt att svara.
N�r en klassmoral f�rklaras vara evig, allm�nt giltig, s� h�ller sig icke blott de som sj�lva, tillh�r denna klass, vilket �r sj�lvklart, till densamma, utan ocks� andra samh�lleliga grupper kan f�r en tid dras �ver till denna klass' sida.
Hade v�r fabrikant talat rent spr�k om sina egennyttiga intressen, s� hade p� sin h�jd de andra fabrikanterna sympatiserat med honom, d� de ju sj�lva kanske redan varit i en liknande oangen�m situation, eller kunde bli utsatta f�r en dylik. Men arbetarna skulle ha sagt : �N�ja, det bringar dej ingen nytta, men f�r oss �r det till f�rdel, och d�rmed basta!� Men n�r v�r talare n�mner friheten i allm�nhet, p�pekar det otill�tna i att anv�nda v�ld, d� kan det m�h�nda hos n�gon enfaldig arbetare v�cka tanken : �Hm, kanske jag i alla fall har or�tt�. Och det stora flertalet av dem, som h�r till de andra h�rskande klasserna, kommer i denna fr�ga f�rvisso att underst�da den fabrikant, som uttalar sig f�r �friheten� och mot dess
�f�rtryckare�. �verhuvud taget har detta faktum spelat en stor roll, att klassmoralen insvepts i h�ljet av den allm�ngiltiga, sanningen och r�ttf�rdigheten. Och allt fortfarande spelar det samma viktiga roll. P� detta s�tt tvingar den h�rskande klassen sin moral p� de andra klasserna, som �r beroende av densamma. S� l�nge dessa icke befriar sig fr�n denna, � dem fr�mmande � moral och utarbetar en egen, s� l�nge h�ller den h�rskande klassen dem i koppel och tvingar dem att tj�na deras intressen. Och �ven om det inte finnes n�gon allm�nt giltig moral i ett klassamh�lle, s� har det i alla fall l�nat sig att skapa en illusion d�rom.
(Med de eviga sanningarnas lockbete har i synnerhet medelklassen och sm�borgarna l�tit f�nga sig. Konsten att dra sm�borgarna �ver p� sin sida har alltid spelat en stor roll i storkapitalets strategi. Den vara som kallas �eviga sanningar� beh�ver kapitalet framf�rallt just f�r dessa konsumenter.)
I ett klassamh�lle har icke blott varje klass sin egen moral, utan klassen l�ter �ven sin moral v�xla mer eller mindre under olika perioder av sin historiska utveckling. Och detta �r ganska belysande, n�r man bet�nker, att i den samh�lleliga milj�n, klassernas intressen �ndrar sig, liksom allt annat i denna v�rld flyter och f�r�ndrar sig. Till exempel, n�r bourgeoisin i b�rjan av sin utveckling f�retr�ddes endast av handelskapitalet, hade den �nnu icke brutit med moralen hos den sociala klass som d� var den f�rh�rskande, d. v. s. agrararistokratins och pr�sterskapets moral. Dessa klassers officiella moral var i allm�nhet den kristliga moralen. (Handelskapitalet hade anpassat denna moral endast till den ursprungliga kapitalanhopningens intressen, f�r vilka den gav ett tillr�ckligt utrymme.[2])
Men s� snart bourgeoisin b�rjade sitta stadigare i sadeln och dess intressen r�kade i konflikt med aristokratins och pr�sterskapets intressen, b�rjade den befria, sig fr�n deras moral. F�rst med bist�nd av olika reformistiska str�mningar i kristendomen, vilka b�ttre f�retr�dde deras m�l (reformationen, kalvinismen o. s. v.). Senare n�r borgarna bef�st sin st�llning �nnu mera och efter hand undantr�ngt aristokratin och pr�sterskapet, anst�llde de skriftst�llare, l�rda, moralister och andra i sin tj�nst. Dessa bevisade att religionen �verhuvudtaget var endast den m�nskliga andens f�rirrelse och en vidskepelse, och att man endast genom f�rnuftet kunde finna sanningen. Och �f�rnuftet� fick br�ttom att uppt�cka en hel r�cka av s�dana sanningar, som godk�nde bourgeoisins brytning med den gamla moralen och sporrade dem till kamp om makten. I l�nder, d�r intressemots�ttningarna mellan bourgeoisi och aristokrati var djupa och sk�rande (t. ex. i Frankrike), d�r var brytningen med den gamla moralen ocks� fullst�ndig och bourgeoisin gjorde rent hus med katolicismen. Men d�r mots�ttningarna mellan dessa klasser l�g mindre djup (t. ex. i England), d�r visade sig religionen icke som en s� djup �f�rirrelse� och det kom till en kompromiss mellan bourgeoisin och den gamla moralen.
Men nu st�r bourgeoisin vid makten. Nu g�ller parollen: �Skaffa er rikedomar !� Och borgarklassen berikar sig p� proletariatets bekostnad. En rasande konkurrens mellan de olika kapitalisterna p�g�r. Frihet f�r kapitalet och dess representanter �r nu bourgeosins viktigaste moraliska krav. Allt �r gott, allt �r sedligt, om det bara ger kapitalet m�jlighet att v�xa p� arbetarnas bekostnad. F�r att undanr�ja alla hinder i v�gen f�r kapitalets tillv�xt lj�d redan parollen: �Bort med varje moral!� En fritt handlande personlighet, som utg�r enbart fr�n sina egoistiska intressen i sitt handlande, han s�rjer �ven b�st f�r det allm�nna b�sta, ty, si, de enskildas intressen och samh�llets �r desamma. Men f�lle det n�gon in att f�rgripa sig p� privategendomen eller p� bourgeoisins inkomster, d� skulle den skyldige snart f� erfara, att parollen �bort med moralen� b�r tolkas f�rsiktigt. Han skulle l�ra sig att f�rst� att denna paroll p� verklighetens spr�k lyder: �bort med den moral, som st�r i v�gen f�r kapitalets utveckling !�
Men ju rikare bourgeoisin blir, desto b�ttre kan den f�r varje dag �vertyga sig d�rom, att kapitalets tillv�xt �tf�ljes av proletariatets tillv�xt, att dettas medvetande tillv�xer i samma grad och att dess aktivitet i kamp f�r sina fordringar dagligen stegras. Proletariatet kr�ver sin andel av livets goda och st�r allt mera hotfullt inf�r bourgeoisins maktst�llning. Och den borgerliga moralen underg�r en ny f�r�ndring. Borgarna erinrar sig sin gamla galanta, den kristna moralen, vilken under aristokratins herrav�lde h�ll massorna s� ypperligt i skick, och vilken man s� l�ttsinnigt �vergivit som onyttig och skadlig. P� den gamlas rynkiga ansikte uppt�cker man nu behag, som man i ungdomens dagar icke lade m�rke till. Och nu bevittnar vi denna morals �teruppst�ndelse. I Amerika, i England, d�r hyckleri och fromleri �r s�rdeles utvecklade inom de �vre klasserna, kan man l�gga m�rke till f�ljande bild: Miljon�rer, fabrikanter och b�rsspekulanter upptr�der som predikanter med evangeliet i hand. De s�ger till arbetarmassorna, som samlas f�r att lyssna till dem: �Br�der, t�nk icke p� fr�jderna i detta liv, handla s� som Kristus bjudit haver ! F�lj icke v�rt syndiga f�red�me! Vi har samlat oss rikedomar, d�rf�r v�ntar oss eviga kval i den kommande v�rlden. Men eder lott �r vida b�ttre, ty det �r l�ttare f�r en fattig att komma till himlen �n f�r en rik. Varen oss tacksamma, vi bjuder er f�rsakelser i denna v�rld, men vi �r redo att lida evinnerliga kval f�r den sakens skull, men, si, f�r eder bereder vi paradiset !�
Under trycket av proletariatets v�xande kraft b�rjar s�lunda borgarna att avs�ga sig sin moral, de tvingas att upptr�da i mots�ttning till densamma och ta sin tillflykt till moraliskt hyckleri. (Detta �r ett allm�nt drag hos klasser i uppl�sning innan de f�rlorar sin h�rskarst�llning.) A andra sidan begynner bourgeoisin ocks� att sammansluta sig under p�verkan av proletariatets inre, v�xande solidaritet och p� grund av den allm�nna faran. Den gamla parollen: �Var och en handlar p� egen risk� f�rlorar sitt v�rde i kapitalisternas samh�lle. �V�ldf�rande av personligheten� ut�vas alltmera av de patenterade f�rsvararna av konkurrensens frihet, n�r det �r p� kallat av den borgerliga klassens intresse. Varje europeisk borgare i v�r tid �r en mycket tamare liberal p� moralens omr�de �n hans farfar och farfarsfar i den borgerliga revolutionens tider. Och fast�n det f�r honom i det praktiska livet och p� jakten efter alla slags f�rlustelser icke i verkligheten existerar n�gon moral, tappar han fullst�ndigt m�let om han efter sin farfaders exempel skulle s�ga: �Bort med varje moral!�
Men icke i allt blir den gamla moralen kastad av den nya klassen s�som gammal lump. Liksom en sparsam husmor, vilken av ett gammalt urvuxet plagg, g�r ett nytt, anv�nder sig det m�nskliga' psyket av gamla sanningar, vilka blott anpassas till nya behov. I m�nsklighetens historia t�mmer man oftast gammalt vin i nya l�glar. Den kristliga moralen utg�r ett tydligt exempel h�rp�, hur en och samma moral samtidigt kan tj�na olika klasser. Pr�sterskapet, sm�borgarna och den botf�rdiga bourgeoisin skattar den mycket h�gt f�r denna orsaks skull och f�rmenar att dess t�njbarhet beror d�rp� att den kristna moralen �r den enda allm�ngiltiga moralen f�r alla tider, folk och klasser. I verkligheten �r det s�, att denna st�ndigt unga jungfru kunde tj�na s� m�nga herrar, emedan hon �r full av mots�gelser och emedan man kan utl�gga henne allt efter behag. Varje klass tog henne endast p� det s�tt, som motsvarade dess intressen, utlade skilda punkter i den kristna moralen, s� att man tolkade dem i �verensst�mmelse med sina intressen.
Hur den kristliga moralen slitits i stycken av de olika klasserna ,hur de mest motsatta intressen kan r�ttf�rdigas genom att man �beropar sig p� den kristna l�ran, det ger historien och v�rt dagliga liv hundratals exempel p�.
� V�r jord �r liten, icke ens en tupp har plats p� den, vi beh�ver mera jord!, sade bonden f�re revolutionen till gods�garen.
� Du skall icke hava lust till din n�stas gods, svarade gods�garen, som �nnu icke gl�mt den heliga skrift.
� F�rbarma dig, Fader, jorden �r Guds. Kristus sade ju, den som har tv� kl�dnader give till den, som ingen har. Beg�r vi d� f�r mycket? Endast det, som vi beh�ver till v�rt uppeh�lle.
� Icke av br�d allenast lever m�nniskan. L�r eder att f�rsaka, s� kommer ni till himmelriket, svarar den allra kristligaste gods�garen.
Men blev b�nderna alltf�r p�tr�ngande, d� upph�rde den heliga konversationen och p� platsen upptr�dde polis, gendarmeri och milit�r. B�nderna piskades p� det obarmh�rtigaste och sk�ts ner. De h�mnades � sin sida med mordanslag mot godsherrarna. Och allt detta inom ramen f�r en och samma kristna moral, som uppbars av adel, b�nder, pr�ster, poliser, r�ttroende och sekterister. T�lamod, undergivenhet under �det, h�rsamhet mot de m�ktiga, alla dessa kristendomens moraliska bud har exploat�rerna i alla l�nder p� ett gl�nsande s�tt utnyttjat f�r att r�ttf�rdiga sitt herrav�lde �ver massorna. I motsats h�rtill har massorna i sin kamp mot utsugarna utnyttjat allt, vad d�r ges i evangelierna av demokrati, mot rikedomen, mot olikhet av varje art � och just i den m�n, som massorna �nnu icke h�jt sig till medvetande om sin egen moral och icke helt befriat sig fr�n religionens kedjor. P� det f�rsta stadiet i sin klasskamp f�rs�ker proletariatet till och med att h�lla sig p� den kristliga moralens linje och Kristus f�ref�ll nog m�ngen arbetarledare fr�n den tiden s�som den f�rsta socialisten. Men klasskampens vidare utveckling f�rb�ttrar de fel, som den prolet�ra r�relsen gjort i sin barndom och proletariatets avantgarde sliter s�nder alla religi�sa fj�ttrar.
Men kunde icke m�nskligheten under sin sekell�nga historiska utveckling, trots sina splittrade intressen, utarbeta s�dana moraliska krav, som vore bindande f�r alla m�nniskor, och som �terspeglar det gemensamma i m�nsklighetens intressen i dess kamp mot naturen?
L�t oss b�rja med den f�rsta fr�gan och till den �ndan f�ranstalta en rundfr�ga bland de olika klasserna om det bekanta budordet : �Du skall icke dr�pa !�
Vi v�nder oss f�rst till de andliga emedan de ju �r speciellt kompetenta k�nnare av den Heliga skrift. �F�rvisso�, svarar oss pr�sten, ��r mordet en synd, men .. . men Kristus har dock jagat kr�marna ut ur templet.� Och emedan Kristus med gissel drivit kr�marna ut ur templet, bevisade kyrkans tj�nare den �sista, tj�nsten� �t s�dana m�nniskor, som de tsaristiska b�dlarna f�rpassade till �en b�ttre v�rld�. De gav ocks� sin v�lsignelse �t de miljoner, som de h�rskande klasserna skickade att slaktas i kriget.
Den gudfruktiga sm�borgaren svarar: Mord �r synd, men . . . men om en tjuv smugit sig in i mitt f�rr�dshus och jag skjuter ihj�l honom, vem kan p�st�, att jag �r en gudl�s m�nniska?
Vi sp�rjer hr Bourgeois. �Naturligtvis�, kommer han att svara, �dr�p �r ingen sk�n sak, men . . . men hur kunde det ens komma ifr�ga, att man icke skulle skjuta p� ett s�dant pack, som f�rd�rvar industrin med sina strejker !�
Den ortodoxa storgods�garen har redan f�rut gett oss sitt svar.
�verv�ger ni nu hela tyngden i dessa, �men�, s� ser vi att �versatt fr�n den heliga skrift till vanligt spr�k s� betyder �Du skall icke dr�pa r : �Dr�p, ifall det �r n�dv�ndigt !� D�rmed ser vi, att den existerande moralens svar p� en av de viktigaste fr�gorna, p� fr�gan om det m�nskliga livet, st�r helt i �verensst�mmelse med respektive klassintressen.
Men om man icke bekymrar sig om en enskild m�nsklig personlighet, s� g�r man det kanske om hela m�nskligheten, f�r att uppr�tth�lla den art, som �r dyrbar f�r alla, trots de stridiga klassintressena, vilka �r f�r�nderliga, icke eviga? Ingalunda.
�Frankrike d�r ut, betrakta v�ra b�nder, som ni genom era skatter bragt till fysiskt f�rfall, till tiggarstaven! Hav f�rbarmande med v�rt fosterlands framtid och t�nk p� v�r ras!� utropade den franske borgaren f�re den franska revolutionen till aristokratin. �Efter oss syndafloden�, svarade denna, och t�mde sin champagneb�gare.
�M�rker ni d� icke, att v�rt folk �r f�r �r blir svagare av arbetet i era fabriker�, sade den engelska aristokraten till den nya herrn, till kapitalisten, som kort f�rut varit s� bekymrad �ver Frankrikes �de. �Man m�ste uppr�tta en fabrikslagstiftning, som skyddar nationen fr�n utsugning av arbetskraft och fr�n urartning�.
��r det meningen att �del�gga industrin !� svarade den f�rgrymmade kapitalisten och fortsatte att suga safterna icke blott av de fullvuxna, m�nnen och kvinnorna, utan ocks� av barnen, b�rjande fr�n det femte �ret, �nda tills urartningen hotade att �ventyra statens milit�ra makt, �nda tills faran kom �ver borgarna sj�lva, och denna g�ng fr�n en helt annan sida.
S�dana exempel kan varje land leverera n�r som helst; s� snart indelningen i klasser fortskridit tillr�ckligt l�ngt f�rsvaras m�nsklighetens intressen. Men r�kar klassintressena i motsats till m�nsklighetens intressen och den sociala utvecklingens intressen, d� tvekar aldrig representanterna f�r en klass att ge f�retr�de �t sina gruppintressen. Deras moral st�r framf�rallt p� vakt f�r att skydda de egna klassintressena.
(1 allm�nhet f�rsvaras i ett klassamh�lle m�nsklighetens intressen som sl�kte � faktiskt och icke blott med ord � av samh�llets mest framskridna klass, ty den sociala utvecklingens intressen, den vardande m�nsklighetens intressen sammanfaller med dess klassintressen. P� s� s�tt har sl�ktets intressen s� att s�ga ingen varaktig stad i ett klassamh�lle, utan denna v�xlar i och med att makten �verg�r fr�n en klass till en annan.)
Vi g�r vidare. Om de olika klasserna g�r �tskiljs i fr�ga om m�len f�r deras verksamhet, i uppfattning om gott och ont � m�h�nda kan de vid f�rverkligandet av sina m�l, i medlen till ern�endet av m�let finna n�gon �verensst�mmelse? Kanh�nda �r man sig emellan enig d�rom, att vissa medel �r goda, moraliska, till�tliga, andra d�remot icke? Kanh�nda hyser man en och samma mening om sanning, �rlighet och ordh�llighet?
H�rp� svarar historien: det ges i v�rlden ingenting absolut sedligt eller osedligt, varken i m�l eller i medel; det ges ingen absolut sanning, ingen absolut l�gn. Inom olika klasser taxeras sanningen och �rligheten olika. Feodalismens riddare t. ex. bem�dar sig att b�ra �rligheten och troheten mot sin herre och hans likar h�gt. Men han g�r skillnad mellan en person ur hans egen krets och en av p�belsl�kt. Att bedra den f�rre �r en sv�r f�rbrytelse enligt hans uppfattning, mot den andre �r alla medel till�tliga. Och den i sitt fack invigde k�pmannen s�ger rent ut: �Den som inte bedrager, han g�r ingen aff�r.� � Bedrar han icke s� g�r han detta enligt eget medgivande, emedan �rlighet i handel har blivit f�rdelaktigt. Sanningens och r�ttf�rdighetens aktier � ena sidan; l�gnens � den andra faller och stiger i varje klass' historia. N�r en klass �r stark, n�r den str�var till makten och framtiden tillh�r den, d� stiger r�ttf�rdighetens aktier inom densamma. Den �r mycket sanningsenligare i sitt praktiska liv, liksom i vetenskap och i konst. Men om en klass g�r mot underg�ng, f�rlorar sitt herrav�lde och sin makt, d� griper den till alla medel f�r att r�dda sig. �r sanningen of�rdelaktig, d� stiger l�gnens aktier; och aldrig kommer det att saknas talanger, som bevisar, att l�gnen g�r m�nskligheten stora tj�nster. Om en medlem av en viss klass i sin klass' intresse och icke f�r egen f�rdel griper till l�gn och f�rtal och anv�nder dessa med framg�ng f�r saken, s� blir han betraktad som �rlig och aktad medlem av sin klass, och han g�ller som en m�nniska, med h�gre moral �n hans yrkesbroder, som var tyst, d�r den andre lj�g i klassens namn.
Vid tiden f�r sin uppl�sning frambragte katolicismen jesuitorden, vars moraliska metoder �r tillr�ckligt bekanta. Men om denna ordens enskilda medlemmar anv�nt l�gnen endast f�r att gagna sina egna personliga intressen, s� hade varken katolicismen tolererat en dylik orden ens f�r en dag, eller orden sj�lv tolererat sina l�gnaktiga medlemmar.
De h�rskande klasserna anv�nder l�gnen f�r att bedraga samt f�r att obegr�nsat utsuga de f�rtryckta klasserna. Hela moralen �r egentligen uppbyggd p� klassl�gnen: varje klass utger sina intressen, vilka skickligt d�ljes under moraliska och andra �allm�nna� sanningar, s�som allm�nt giltiga intressen. I motsats h�rtill griper de undertryckta klasserna mycket ofta till l�gnens instrument som ett vapen i kampen mot f�rtryckarna. Varje underjordiskt arbete, varje sammansv�rjning i ett hemligt f�rberett uppror fordrar l�gn. Medan l�gnen i ett klassl�st samh�lle �r en nackdel, emedan den tvingar medlemmarna att anv�nda sin energi till att utfinna sanningen, s� st�r saken helt annorlunda i ett klassamh�lle. L�gnen anv�ndes icke i s�dana fall, d�r det vore mot klassintressena att anv�nda den.
Kanh�nda �r tapperheten den allm�nt erk�nda egenskapen?
Ja, tapperheten �r en egenskap, som uppskattas av alla klasser, ty �nnu har man icke funnit ett medel, som till�ter en att genom feghet segra i en kamp. Men o, ve! Ocks� denna egenskap kan taxeras olika. �De tappres vanvett �r livets visdom�, ropade borgaren f�re revolutionen, n�r han kastade sig i striden. �En miljon i fickan och ett parti whist i en stilla och fredlig omgivning � det dr livets visdom�, s�ger samma borgare ett �rhundrade senare. �ver huvud taget uppskattas tapperheten hos s�dana folk och samh�lleliga grupper, vilkas existens �r f�rbunden med krig. S�dana folk och samh�lleliga grupper �ter, som kan uppn� mera genom slughet och list, uppskattar dessa egenskaper h�gre �n tapperheten. Det kan man f�rst�. F�r klassen �r det moraliskt, som �r nyttigt, som ger den st�rsta framg�ng med minsta kraftf�rbrukning. Och moralen sj�lv �r ingenting annat �n ett medel, att sammansluta alla medlemmar av en klass till kamp f�r det helas intressen och att s� mycket som m�jligt utnyttja dem f�r detta �ndam�l.
Men f�rr�deriet d�? �r det icke lika avskyv�rt f�r alla klasser? Visst icke! Den som betraktas s�som en f�rr�dare av en arm�, av en klass, av ett folk, han betraktas av fiendesidan s�som en �nyttig medarbetare�. Varje klass, arm�, o. s. v. visar genom att man bel�nar f�rr�deri p� den andra sidan, att man icke hatar f�rr�deriet �ver huvud taget, utan endast egna f�rr�dare. Det �r det hela.
Och samvetet? �r det icke den allm�nt giltiga moralens �st, den r�st som �r fr�mmande f�r alla tr�ngt egoistiska ber�kningar och som ljuder just i motsats till dem? Vi ska, betrakta saken n�rmare.
Hos samojederna f�rekommer det ofta, att en medlem av stammen, som blivit rik, en vacker dag under inflytande av samvetets r�st f�rdelar hela sin samlade f�rm�genhet bland de fattiga. D�refter b�rjar han �ter med sina vanliga aff�rer, tills �ter hans materiella �verl�gsenhet besv�rar honom och han p� nytt f�retar en utdelning. En rysk k�pman fr�n �den gamla goda tiden� k�nner visserligen inte det minsta behov att f�rdela sin f�rm�genhet, men �ven han hade icke lugnt samvete, om han ej underh�llit n�gra bl�dsinniga fromma, i sitt testamente donerat en viss summa till fattighuset, utdelat allmosor, underst�tt klostren, eller f�r att vara riktigt s�ker, l�tit h�nga en centnertung klocka i kyrktornet o. s. v. Men redan sonen till v�r k�pman, mera bildad och �ver huvud taget en kultiverad person, han �r alls icke b�jd f�r att underh�lla fromma, underst�dja kloster och donera kyrkklockor. Och det som f�r fadern var en samvetssak, en moralisk handling, det betraktas av sonen snarare som omoraliskt, i varje fall menar han att det �r en dumhet. Han har den uppfattningen, att det �r osedligt och of�rnuftigt att underh�lla frossande munkar och bl�dsinniga fromma, att sl�sa pengar p� underst�d av vidskepelsen. Han f�redrar att l�ta de arbetande �f�rtj�na�, det vill s�ga: han utvidgar exploateringen.
Och samvetets r�st? K�nner inte sonen till den? Helt visst. Alldeles nyligen har han underl�tit att betala avgift till en kassa, som den handelsindustriella klassen grundat f�r att genom agitation f� importtullarna h�jda. Dessutom har han mot alla fabrikanters beslut att v�gra uppfylla arbetarnas krav p� h�gre l�ner, ett beslut som han sj�lv r�stat f�r, beviljat dessa krav, s� att en f�r honom f�rdelaktig best�llning icke skulle g� f�rlorad genom en mellankommande strejk. P� grund h�rav k�nner den gudfruktige k�pmannens son helt visst samvetskval.
Ett annat exempel: V�r k�pmansson har en granne. Under strejken hos denne upptr�der en grupp arbetare, innan strejken avslutats, i arbete. D�rmed var strejkens fullst�ndiga framg�ng bruten. Nu k�nner denna grupp av arbetare samvetskval och blygs att se sina kamrater i �gonen.
Ryttm�staren i spetsen f�r en straffexpedition har uppeh�llit sig hos adelsmarskalken, d�r han f�rdr�jts med kortspel. Han har f�rsummat att exekutionera b�nderna, och dessa har under tiden lagt ett gods i aska. Ryttm�staren k�nner sig t�mligen obehaglig till mods.
Och en terrorist, som f�rsenade sig till en h�gt uppsatt persons extrat�g. Han skulle utf�ra ett attentat mot denne. Terroristen k�nner sig skyldig inf�r partikamraterna, inf�r den klass, vars intressen partiet f�retr�der i kampen.
I samtliga dessa fall g�r samvetets r�st sig g�llande. En m�ngd av samvetskval. Alla dessa exempel har det gemensamt, att vi h�r har fyra personer, som handlade utg�ende fr�n personliga intressen och senare k�nde sig skyldiga. Men skyldiga inf�r vem? Terroristen inf�r sin klass, t. ex. f�r bondeklassen. Ryttm�staren f�r adeln, fabrikanten inf�r de andra fabrikanterna, arbetarna �ter f�r de andra arbetarna, och samojeden igen f�r medlemmarna av sin stam. En var k�nner sig skyldig inf�r sin klass, vilken han tillfogat skada.
Det �r sant, att samojeden k�nner ingen klass, han k�nner sig ansvarig inf�r sitt samfund, det vill s�ga inf�r den samh�lleliga milj� i vilken han lever och med vilken han �r f�rbunden materiellt och psykologiskt. (Hos samojederna f�refinnes �nnu kvarlevor av urkommunismen.) V�r gudfruktiga k�pman �r redan mycket mindre k�nslig f�r sina synder �n samojeden. (Det �r likgiltigt om synderna �r inbillade eller verkliga.) Men han erinrar sig den tiden, n�r han �nnu var en enkel bonde, och hans allmosor till tiggarna, till fattighuset �r en svag efterklang till det, som samojeden g�r, n�r han f�rdelar sina �godelar. Och t. o. m. hans utgifter f�r kyrkor och kloster, om de icke �r kompromisshandlingar med kyrkan som social kategori, �r endast en f�rkrympt form av den handling, som vi kan m�rka i ren form hos samojederna. Men k�pmannens son handlar redan som medlem av en bildad handelsindustriell klass, och han k�nner samvetskval endast s�vida hans handlingar skadar klassen. Tanken att man kan ha moraliskt ansvar inf�r de fattiga p� grund av sin rikedom, vilken tanke samojeden uppenbart k�nner, och vars oklara reflex oroar hans faders samvete, denna tanke kan icke ens dyka upp framf�r honom. (Jag talar h�r om en typisk representant f�r klassen, icke om undantag.) Tv�rtom, han anser att anv�ndningen av hans kapital f�r skapandet av merv�rde �r en sedlig handling, d� han ju p� detta s�tt �f�der� de fattiga. Betr�ffande ryttm�staren, terroristen och prolet�ren �r saken sj�lvklar.
I allm�nhet kan man h�vda f�ljande regel: Inom samh�llen, vilka �nnu icke splittrats i klasser, k�nner sig den enskilda m�nniskan ansvarig f�r sina handlingar inf�r hela samfundet. D�r klasserna utskiljes fr�n ursamfundet, men �nnu icke till fullo utvecklat sig ekonomiskt, och d�r medlemmarna av denna under bildning varande klass �nnu icke har egen klassideologi, d�r f�refinns ansvarigheten antingen gentemot hela samh�llet, inom vilket klassen utbildas, eller ocks� antar ansvarigheten s�rskilda, underliga former, som motsvarar den i uppkomst varande klassens �verg�ngstid. N�r klassen eller klasserna utkristalliserats existerar i regel ansvarighet gentemot klassen. Samvetets r�st, det �r stammens r�st, som talar i personlighetens inre, det �r den tr�d, i vilken stammen drar, f�r att erinra sina enskilda medlemmar om deras sammanhang med det hela. Denna r�st ljuder i klassamh�llet som klassens r�st. Och denna �r�st hos deras egen klass� tvingar alla moralister att f�rvr�nga denna sanning, vare sig det sker med eller utan deras egen vilja, medvetet eller omedvetet. Och det �r endast den prolet�ra klassen som har intresse av, att �ppet avsl�ja denna sanning.
Men har vi inte gl�mt n�got?
Det gavs ett fall fr�n v�r fabrikants, k�pmanssonens liv, n�r samvetets r�st gjorde sig g�llande, utan att man kunde p�st� att det var klassintressen som talade. Saken var den, att en arbetare en g�ng h�ll p� att drunkna. V�r fabrikant hade kunnat r�dda honom, ty han var en skicklig simmare. Men han ville inte riskera sitt liv, och arbetaren drunknade. N�r han kommer ih�g detta fall, k�nner han sig icke riktigt v�l till mods, och detta desto mer, emedan en av hans bekanta, en fabrikant, i ett n�stan analogt fall r�ddat en arbetare. Han vet ocks� om ett annat fall, n�r en arbetare r�ddat en fabrikant. Och s�rskilt beaktansv�rt �r det att den r�ddade fabrikanten icke var n�gon vidare god m�nniska, och att arbetarna i hans f�rgeri dog som flugor. Efter sin r�ddning fortsatte han att d�ma arbetare till d�den genom att ge dem arbete, som �versteg deras krafter, och genom att l�ta dem arbeta i fabrikens f�rgiftade atmosf�r. �ven arbetaren, som r�ddat hans liv, hyste inte precis de v�nligaste k�nslor gentemot denna fabrikant, utan �nskade d�den �ver b�de honom och hans fru, n�r arbetarnas barn m�ste d� av sv�lt. Hur skall allt detta f�rklaras?
H�r m�ste vi g�ra en liten exkursion.
M�nniskan �r ett samh�lleligt, ett socialt v�sen. Alla sociala v�sen k�nnetecknas av att de lever i grupper, icke ensamt skilt f�r sig, samt av att de bist� varandra i kampen f�r tillvaron. Det f�rekommer ju bland andra levande v�sen, att en enskild medlem av en flock f�glar, en hjord av djur, en sv�rm av insekter, g�r f�rlorad, f�r att arten m� r�ddas. Om t. ex. en hjord av bufflar p� savannerna blir �verfallen av ett lejon, s� inl�ter sig vanligen den gamla buffeln, hjordens anf�rare, i en tvekamp med lejonet och g�r d�rvid i de flesta fall under. Men den hj�lper hjorden att undkomma,. Buffeln handlar i detta fall omedvetet, ovillkorligt, s�som alla samh�lleliga djur i dylika fall. Han kan icke handla annorlunda, alldeles som en m�nniska, n�r hon faller klamrar sig fast vid n�got, eller v�jer undan f�r ett hotande slag. (1 det givna fallet v�jer arten undan f�r slaget, genom att en av dess medlemmar tar emot det.) Kunde buffeln i detta fall t�nka, och skulle han t�nka s�, som vanligtvis borgaren g�r det i farans stund, d� hade han kanske beslutat p� f�ljande s�tt: �Jag har starka ben, kanske lyckas jag undkomma� � och d�rmed hade han i full fart l�pt undan. Buffelns, liksom alla sociala djurs, styrka, ligger just d�ri, att de icke �verl�gger p� samma s�tt som borgaren-individualisten, och att de �verhuvud taget icke �verl�gger.
Denna m�rkv�rdiga sj�lvuppoffringsf�rm�ga �r resultatet av en l�ng utveckling. De arter, hos vilka denna f�rm�ga utvecklats starkare, visade sig mera �gnade att ta upp kampen med naturen och fiender, varf�r de ocks� fortlevde. D�r sj�lvuppoffringen vann svagare uttryck, d�r var och en var mera b�jd f�r att handla individuellt och r�dda sig sj�lv, d�r gick arten under. P� s� s�tt utvecklades och st�rktes genom naturligt urval f�rm�gan att offra sig sj�lv � till nytta f�r arten. F�r samh�lleliga djur �r den en lika nyttig egenskap som klor och t�nder hos lejonen, skarpa �gon hos f�glarna, betarna hos elefanterna o. s. v. F�rm�gan till sj�lvuppoffring �r naturligtvis icke sk�njbar, utan f�rdold, ligger hos varje artens medlem som ett st�ndigt �var redo�. Att m�nniskan trots sin fysiska svaghet slutligen segrade i sin kamp med naturen och n�dde fram till sin nuvarande utveckling, berodde i h�g, om icke rent av i h�gsta grad p� denna f�rm�ga att offra sig sj�lv eller riktigare sagt : p� f�rm�gan att f�rfoga �ver samh�llsmedlemmarna i det helas intresse. (Omedvetet f�r artens medlemmar, liksom ock f�r sj�lva arten.)
L�t oss nu betrakta m�nniskorna i den epok, d� de stod uppdelade i olika folk som bekrigade varandra. Den sociala instinkten tog rasinstinktens form. Den verkar nu i den egna rasens intresse och mot den fientliga. Men n�r olika klasser utbildas inom ett folk, tr�der den sociala instinkten i klassintressenas tj�nst. I och f�r sig �r den sociala instinkten blind, som varje ovillkorlig r�relse. Klassinstinkten �ppnar dess �gon, och den ser d�refter p� v�rlden med klassintressets �gon. Den sociala instinkten, som utvecklar sig med den �msesidiga hj�lpen och artens bevarande som bas, vilken bidrog att r�dda andra medlemmar av arten i kamp mot vilda djur och faror, denna sociala instinkt utvecklar sig i klassamh�llet till att skydda best�mda klassers intressen och tillfoga de fientliga klasserna den st�rsta skada. P� barrikaderna, d�r det upproriska folket och den h�rskande klassen under sitt f�rsvar visar prov p� h�gsta tapperhet, st�r den sociala instinkten hos en del av samh�llet mot den sociala instinkten, hos en annan del. Och ehuru den hos alla m�nniskor har ett och samma ursprung, s� leder den nu till �msesidig f�rintelse. Ju oftare klasserna upptr�der i kamp mot varandra, desto oftare g�r sig denna instinkt � nu ledd av klassintresse � g�llande. Ju fredligare ett samh�lles inre liv, desto djupare ligger denna instinkt f�rdold och hos m�nga m�nniskor slumrar den fullkomligt.
Intensivast finner man denna instinkt hos de undertryckta klasserna, som reser sig f�r sin, befrielse. Svagast, d�r klassens existensvillkor h�ller den tillbaka. Till exempel: den vanliga konkurrensen i det kapitalistiska samh�llet, varje borgares beredvillighet att f�rt�ra sin medbroders kapital och inkomster, str�van efter den egna f�rdelen och slutligen den konkurrens, som dikteras av intressena hos det kapitalistiska samh�llet att utveckla sin produktion � allt detta h�ller den sociala instinkten nere och �verr�star den. Men i samma �gonblick som den borgerliga klassen hotas av faran att f�rlora sin makt och egendom, i samma �gonblick f�r�ndrar sig bilden med ett. N�gon Gustav Johansson, k�nd i samh�llet som en ivrig b�rsjobbare, f�r vilken alla medel, genom vilka han kan �ka sina rikedomar, �r till�tliga, st�r pl�tsligt i det fr�msta ledet bland dem, som k�mpar f�r att r�dda den borgerliga staten och f�rlorar kanh�nda sitt liv under f�rs�ket att fr�mja hela sin klass' intressen. Eller n�gon August Andersson, som st�ndigt bar det helas intressen p� tungan, dyker nu pl�tsligt upp bland de f�rsta desert�rerna. �De v�ra blir slagna� skallar det i arbetarkvarteren. Och tusende prolet�rer ilar sina betr�ngda kamrater till hj�lp.
Vad �r det som s�tter massorna i r�relse mitt i denna febrila verksamhet, n�r allt sker med en s�dan hastighet, att ingen kan t�nka �ver situationen och fatta ett medvetet beslut? Det �r den sociala instinkten, sporrad och ledd av klassintresset, eller � om man f�r uttrycka sig s� � av klassens v�derkorn. Otaliga g�nger skallade detta rop: �De v�ra bli slagna� hos v�ra vilda f�rf�der under hundratusenden av �r. Detta rop genlj�d p� de mest olika spr�k, ja, redan innan det fanns n�got m�nskligt spr�k, fick denna tanke sitt uttryck i n�got halvt djuriskt l�te. Och m�nniskorna st�rtade med en element�r kraft till de sinas hj�lp. Och n�r detta rop ljuder i ett klassamh�lle, s� skyndar en var att hj�lpa dem, som han anser vara de sina, d. v. s. m�nniskor, h�rande till hans klass.
(Den sociala instinkten har uppkommit mycket tidigare �n klassintresset, och d�r klassintresset icke vunnit �verhand, d�r kan den sociala instinkten, ledd av en annan klass' medvetenhet, upptr�da mot den egna klassen. Att en del av den h�rskande klassen �verg�r till de revolution�ras sida och att enskilda personer inom aristokratin och bourgeoisin ansluter sig till proletariatet beror i mycket � om ej mest � p� den sociala instinktens inverkan.)
Men hur starka �n klassintressena �r, hur bittert de samh�lleliga grupperna �n i sammandrabbningens �gonblick k�mpar mot varandra, under en tid, n�r livet f�rl�per normalt, kan den sociala instinkten ocks� g�ra sig g�llande som en artinstinkt, om den icke sammanst�ter med klassinstinkten. Med k�nnedom om detta kan vi f�rklara fallet h�r ovan. Fabrikanten r�ddar icke arbetaren utan m�nniskan �ver huvud taget, s� att s�ga en abstrakt m�nniska. Och f�r arbetaren, som r�ddar fabrikanten, �r det icke av vikt att han � r en fabrikant, icke ens att han �r en d�lig m�nniska, utan endast det �r av vikt, att han �r en medlem av arten homo sapiens, som i f�rh�llande till naturen befinner sig i livsfara. Och mot naturen liksom mot vilda djur �r alla m�nniskor medlemmar av en och samma art.
Men l�t oss �ndra den sociala bilden. Vi �verf�r handlingen till en tid av p�g�ende medborgarkrig. L�t oss nu betrakta de agerande personerna! N�r b�da sidorna obarmh�rtigt f�rintar varandra, r�ddas varken den drunknande borgaren av n�gon prolet�r eller kastar sig borgaren i vattnet f�r en kommunards skull. Snarare ger han honom f�r s�kerhets skull �nnu en st�t, ty annars kanske f�r han lov att r�dda den drunknande som m�nniska och sedan � utan att ens ge honom tid att kl�da sig, omedelbart l�ta skjuta honom p� stranden i hans egenskap av f�retr�dare f�r den fientliga sidan.
Den sociala instinkten kunde tj�na som en underbar motor f�r de allm�nna sociala normerna, om icke samh�llet vore uppdelat i klasser. Ehuru den sociala instinkten bottnar djupt i den m�nskliga naturen och liksom varje annan nyttig instinkt stundom verkar med oemotst�ndlig kraft, s� �r den svag emedan den saknar huvud. Alldeles som en i r�tt tid given st�t kan avv�rja ett starkt slag � icke p� grund av att st�ten var stark, utan emedan den gavs skickligt � s� tar �ven klassintresset � starkt genom sin medvetenhet � den sociala instinkten till f�nga � svag som denna �r p� grund av sin blindhet � och f�rvandlar den faktiskt till klassinstinkt. F�rst det framtida samh�llet, som �r befriat fr�n klasskamp och fr�n sj�lva klasserna, kan till fullo utnyttja den sociala instinkten, som �r en av de v�rdefullaste vinningarna i m�nsklighetens historia.
Vi har allts� kommit till ett sorgligt resultat under v�rt letande efter en allm�nt giltig moral, d. v. s. vi kunde icke finna n�gon praktiskt verksam allm�n giltig moral. Och n�r man k�nner klassintressets verkan p� m�nniskornas medvetande och p� deras handlingar och vidare vet, att letandet efter denna moral f�rsigg�r i ett klassamh�lle, s� l�nar det sig helt enkelt inte ens att leta. Men om man ocks� inte finner n�gon allm�nt giltig moral, s� finner man dock en moral, vilken utges som s�dan.
Men �r d� icke den ber�mda moraliska regeln: �Vad I viljen, att m�nniskorna skola g�ra eder, det g�ren ock dem�, ett s�dant allm�ngiltigt moraliskt krav? F�r visso denna l�ra �r mycket �rev�rdig, b�de betr�ffande �lder och goda avsikter. Och skulle dess efterlevnad bero p� skicklig formulering, s� skulle helt visst denna sats inte l�mna n�gonting �vrigt att �nska. D� skulle till exempel alla aristokrater och borgare inte f� �nska s�dant �ver arbetarklassen, vad de icke �nskar sig sj�lva, d. v. s. � alltf�r tungt arbete, of�rs�rjd �lderdom, f�r tidig d�d i armod, r�ttl�shet. Och prolet�rerna m�ste �nska aristokraterna och borgarna t. ex. sex timmars arbetsdag, socialisering av produktionsmedlen, o. s. v.; kort sagt : det b�sta som de kan f�resl� och vad de v�ntar sig av socialismen. Och d�rmed kunde saken l�sas till allm�n bel�tenhet. Men om denna �rev�rdiga regel verkligen n�gonsin g�llde som r�ttesn�re, s� var det blott f�r personer, som alla h�rde till samma klass. I allm�nhet ignorerar denna rent formella regel samh�llets indelning i klasser, eller ock anser den denna indelning s� of�r�nderlig som naturlagarna, och g�r inte ens ett f�rs�k att antasta den.
Detsamma g�ller ocks� i allm�nhet principerna f�r det moraliska, som formulerades av Kant : �Handla s�, som om maximen f�r din handling genom din vilja borde bli en allm�n naturlag !� Ocks� detta bud �r rent formellt. L�t oss se, vad det blir av detta bud n�r vi fyller det med konkret inneh�ll, vad det betyder i ett modernt samh�lle med klassmotsatser.
Borgaren, den typiska representanten f�r sin klass, komme att s�ga : Jag tar arbetare i min tj�nst, s�ljer produkten av deras arbete p� marknaden, har privategendom, skaffar mej allt st�rre och st�rre rikedomar, h�ller styvt p�, att var och en b�r f�rst� att f�rsvara sina intressen och s� vidare. Och jag icke blott till�ter, utan jag rent av kr�ver, att principerna f�r min verksamhet skall bli bas f�r den allm�nna lagstiftningen.
Arbetaren kommer att s�ga : Alla m�ste arbeta ; den som inte arbetar, han skall heller icke �ta ; produktionsmedlen tillh�r samh�llet ; det �r otillst�ndigt att m�nniskor exploateras av m�nniskor ; det �r n�dv�ndigt att str�va till socialismen. Jag fordrar att allt detta skall bli grundval f�r lagstiftningen.
Ocks� andra klasser skulle uttala sig i �verensst�mmelse med sina klassintressen och str�vanden. Hur skulle det d� g� med v�r arma �allm�nna naturlag�? Den skulle falla i h�nderna p� den klass, som visade sig vara den starkaste och vilken kunde g�ra hela sin klasslagstiftning till �allm�n naturlag� (med hot om f�ngelse och d�dsstraff f�r dem som bryter emot densamma). Och hela den beprisade allm�nt giltiga lagen smulas s�nder och uppenbarar endast en gr�nsl�s sm�borgerlig utopism samt f�rfattarens sm�borgerliga begr�nsning.
(Inom parentes sagt betyder detta icke, att denna formella och torra moral icke skulle ha spelat en utvecklande roll f�r det d�tida feodalt sm�borgerliga Tyskland. Sonen till sadelmakaren fr�n K�nigsberg formulerade i moralens dimdunkla spr�k, d. v. s. i en form, som inte var s� v�rst farlig f�r den preussiska konungen och f�r feodaladeln, allas likhet inf�r lagen, de feodala kravens underg�ng, personlighetens r�tt, frihet, j�mlikhet och broderskap � alltsammans politiska fordringar, som den franska bourgeoisin i �ppen kamp uppst�llt mot absolutismen och kyrkan. Men f�r den tiden var ocks� detta ett steg fram�t.)
Vi m�rker allts�, att moralen i ett klassamh�lle �r en klassmoral. Och detta �r oundvikligt. Moralen reglerar p� ett begr�nsat omr�de f�rh�llandet hos m�nniskorna av en viss klass, eller av de klasser, som befinner sig under en h�rskande klassmorals makt. Moralen �r underkastad den allm�nna lagen om att ideologien beror p� de materiella villkoren f�r den best�ende klassen. Det vore absolut om�jligt och oh�llbart, att en given, l�t oss s�ga h�rskande klass' materiella intressen och dess ledande roll i produktion och distribution skulle f�r en kortare eller l�ngre tid skyddas av statsapparaten och bef�stas genom ett motsvarande system av lagar, ideologiskt finna sitt ber�ttigande i religion, filosofi och vetenskap, spegla sig i konsten p� ett f�r klassen gynnsamt s�tt, men samtidigt st� i fullst�ndig motsats till moralen.
Med andra ord: ett oh�llbart l�ge uppst�r, n�r en klass' moral f�reskriver dylikt sona st�r i strid med dess intressen, som icke �verensst�mmer med dess roll i produktionen och direkt g�r emot klassens historiska roll p� den samh�lleliga utvecklingens givna stadium. Moralen ing�r s�ledes i det allm�nna systemet f�r ideologin och alla normer, vilka st�r i klassintressets tj�nst. Och �nnu mer : n�r man betr�ffande ideologiens h�gre stadier, vilka st�r fj�rran fr�n ekonomins bas, genom analys kan fastst�lla deras beroende av ekonomien, s� m�ste beroendet p� moralens omr�de, d. v. s. p� omr�det f�r den praktiska verksamheten, vara mycket intimare och mera omedelbart. Betr�ffande den h�rskande klassen �r detta fullt klart och p�tagligt. Om t. ex. bourgeoisin vid tiden f�r den f�rst�rkta kapitalanhopningen och den kapitalistiska hush�llningens utvidgning l�tit leda sig av den heliga skriftens bud om att ge kl�dnaden �t �n�stan� och p� den grund f�rdelat merv�rdet bland de �beh�vande�, s� skulle den kapitalistiska produktionen varit om�jlig. En s�dan moral skulle st� i himmelsskriande motsats icke blott till kapitalistklassens tr�ngre materiella intressen, utan ock till intressena f�r samh�llets ekonomiska utveckling p� dess kapitalistiska mellanstadium. Samma kan s�gas om agraradeln vid tiden f�r de stora godsen och livegenskapen.
N�got annorlunda f�rh�ller det sig med moralen hos de undertryckta klasserna i s� m�tto, att det h�r �r sv�rare att fastst�lla sammanhanget mellan den faktiskt i klassens liv verkande moralen och klassens intressen. Detta beror d�rp�, att den undertryckta klassen icke alltid �r medveten om sina klassintressen, varf�r dess moral vid ett best�mt stadium av utvecklingen kan befinna sig i strid med dess klassintressen. Den undertryckta klassen utg�r en klass �f�r sig�, d. v. s. den intar en best�md plats i produktionsprocessen, har en best�md plats i sitt f�rh�llande till samh�llets andra klasser, och f�rst senare, stundom i form av en �rsl�ng omformning av klassmedvetandet, f�rvandlar den sig till en �sj�lvmedveten� klass, som k�nner sina intressen och vet sin st�llning i f�rh�llande till de andra klasserna. Och s� l�nge den undertryckta klassen �nnu icke �r medveten om sin st�llning, s� ledes den icke av sina egna klassnormer, som motsvarar dess klassintressen, utan av den h�rskande moralen, d. v. s. den ekonomiskt och politiskt h�rskande klassens moral.
Vi tar som exempel arbetarna i b�rjan av det kapitalistiska produktionss�ttet. Klassen existerar redan som de anst�llda arbetarnas klass, vilka s�ljer sin arbetskraft �t kapitalet. Men den �r �nnu f�ngen i den borgerliga klassens moral. Den betraktar privategendomens institution som n�gonting naturligt of�r�nderligt. Tvingad av sitt ekonomiska l�ge att i kampen f�r att f�rb�ttra sin materiella st�llning anv�nda strejken, betraktar man denna som ett slags f�rbrytelse, icke blott emedan lagarna st�mplar den som brott, utan ocks� emedan man �nnu icke befriat sig fr�n f�ngenskapen i der. borgerliga klassens samh�lleliga meningar, emedan arbetarklassen �r f�rskr�md och �ngslig. Under en strejk hetsas arbetaren som ett djur, vilket flytt ur sin bur, och han sj�lv tycker att f�rh�llandena under en l�ng strejk �r onaturliga och obest�ndiga. Det f�rfaller som om han skulle k�nna sig moraliskt ansvarig f�r att hans herres fabrik stannats och f�r hans herres f�rluster. Han har �nnu icke befriat sig fr�n den f�rest�llning, som hans utsugare p�tvingat honom, att fabrikanten genom att ge honom arbete livn�r honom.
Vid denna tidpunkt f�rs�ker han �nnu att g�ra kompromisser med sin herres moral, han f�rs�ker att urskulda sin kamp, utg�ende fr�n sin herres moraliska f�rest�llningar, vid vilka han vant sig, alldeles som om han skulle bedja den historiska utvecklingen om urs�kt, f�r att arbetarklassens existerar.
De f�rsta famlande �ngsliga f�rs�ken att ideologiskt r�ttf�rdiga sin kamp g�r han s� att s�ga mitt i sin utsugares ideologi: han l�r sig att f�rst� sitt klassl�ge och att formulera sina klassintressen i dimmiga, religi�sa former, genom att han utnyttjar mots�gelsen mellan den kristna l�ran och den kristna moralen. Senare b�rjar han under inflytande av den ekonomiska kampen att sm�ningom utbygga sina klassnormer, men till att b�rja med blott inom de gr�nser, som beh�vs f�r att r�ttf�rdiga strejken och dess lyckliga resultat. Han underst�ller redan strejkbrytarna en moralisk och ofta �ven en ekonomisk bojkott, men han r�ttf�rdigar strejken, allt fortfarande utg�ende fr�n de h�rskande f�rest�llningarna och fr�n varuhush�llningens moral: betala f�r arbetet en �ordentlig l�n�, det vill s�ga han kr�ver i stort sett ett genomsnittligt marknadspris p� arbetskraften!
Vid denna, tidpunkt g�r proletariatet �nnu inget anspr�k p� hela merv�rdet, och detta �terspeglas mycket tydligt i dess vardagsmoral, i moralen f�r den vanliga engelska trade-unionisten. Till sin natur �r denna moral endast en speciell �demokratisk� upplaga av den allm�nna borgerliga moralen, som motsvarar arbetarnas levnadss�tt. F�rst i den d�rp� f�ljande kampperioden, d� det g�ller makten, trasar proletariatet s�nder utsugarideologins och moralens hela spindelv�v och b�rjar att f�rst� och utarbeta sina egna klassnormer, som motsvarar uppgifterna f�r dess klasskamp.
Av dessa exempel kan vi se att moralen i ett klassamh�lle alltid f�rblir endast en klassmoral. Men ofta l�ter en klass leda sig av en annan klass' moral, under vilken den st�r ekonomiskt och med vars ideologi den �nnu icke brutit. D�rf�r skall man icke s�ka de utsugna klassernas specifika klassnormer vid tidpunkten f�r dessa klassernas uppkomst och icke i klasskampens f�rsta etapper, utan vid den tidpunkt, n�r denna klass h�ller p� att bli �sj�lvst�ndig�, vid tidpunkten f�r de h�ftiga sammanst�tningarna mellan klasserna, och slutligen n�r den nya klassen �r herre �ver sitt lands ekonomi och politik.
Efter allt det som h�r framh�llits kan vi redan ge en mycket noggrannare och mer vetenskaplig formulering av moralen, �n den, varmed vi hittills n�jt oss.
D� varje moral �r klassmoral, d� t. o. m. amoraliteten, d. v. s. f�rnekandet av varje moral i en klasstat huvudsakligast inneb�r att den gamla moralen ers�ttes av en ny, som bara inte vill bli kallad moral, s� uppkommer naturligtvis den fr�gan : hur f�rh�ller det sig egentligen med den prolet�ra klassmoralen? F�r det f�rsta, existerar den �verhuvudtaget? Och vilket materiellt inneh�ll har den, f�re och efter revolutionen?
Framf�rallt m�ste man �gna n�gra ord om terminologin. Med moral har man tidigare, d. v. s. i de flesta fall, n�r detta ord anv�nts, f�rst�tt ett system av normer och regler, vilka ansetts vara absolut och allm�nt giltiga. Delvis uppfattar man �nnu saken p� detta s�tt. Det som den eller den moralen rekommenderar, betraktas icke helt enkelt som nyttigt eller n�dv�ndigt f�r klassen, utan omlindas med ett mytologiskt dimh�lje. Det helas intresse, artens, hela klassens intressen ut�vade icke sitt inflytande p� medvetandet s�som ett �ppet formulerat klassintresse och som ett direktiv av det sociala kollektivet, utan i st�llet talade en mystisk �samvetets r�st�. S�rskilt tydligt kom detta i dagen, n�r en samh�llsmedlems personliga intressen kolliderade med det helas intressen, n�r i den enskilda individens medvetande utk�mpades en kamp mellan de personliga och samh�lleliga intressena. F�r personligheten fick fr�gan f�ljande formulering: Skall man bryta mot moralens bud eller icke, skall man handla mot sitt samvete eller icke? D�remot n�dde han icke fram till denna formulering: Skall man handla s�, att man fr�mjar sin egen klass eller s�, att man skadar den?
En lika mystisk form antog ocks� klasskampen (t. ex. den undertryckta klassens kamp mot en annan klass) i medvetandet hos en enskild medlem av t. ex. den f�rstn�mnda klassen, i synnerhet om den senare p�tvingat denna sin ideologi och moral. N�r en m�nniska h�ller p� att befria sig fr�n en fr�mmande moral, vilken utg�tt ur en annan klass, tar denna kamp i hennes medvetande formen av en kamp mellan tvenne moraliska sanningar.
I en dylik situation uppst�r naturligtvis fr�gan: �r det �ndam�lsenligt, att anv�nda termerna � moral, etik, sedlig, osedlig o. s. v. � inom en klass, som icke blott g�r sig n�gon fetisj, vare sig av egna eller fr�mmande klassnormer, utan tv�rtom �r intresserad av att slita den mystiska dr�kten av varje moral, vilken dr�kt alltid d�ljer de mest prosaiska intressen och sociala processer.
P� denna fr�ga kan man ge tv� svar.
F�rsta svaret: Klassnormerna existerade alltid i klassamh�llet. De spelade en mycket viktig roll i det sociala livet, i klasskampens enskilda faser. Dessa normer skrudade sig i en mytologisk dr�kt, men detta hindrade dem alls icke, snarare tv�rtom, att uppfylla en best�md samh�llsfunktion. De upptr�dde i sin mytologiska dr�kt och kallades moraliska normer. Men det viktigaste �r icke deras ben�mning och hur man f�rest�llde sig dem, utan viktigast �r deras v�senart. Om det d�rf�r ocks� �r o�ndam�lsenligt att i samband med de prolet�ra klassnormerna bibeh�lla begreppen �moral�, �sedlig� o. s. v., s� f�r man icke betrakta den f�rg�ngna tidens moral � dess v�senart � endast i sin mytologiska kostymering. Klassnormernas kostym och karakt�r var oskiljaktigt f�rbundna, och man kan skilja dem fr�n
varandra endast logiskt, genom den abstrakta analysen.
Andra svaret: Klassnormerna existerade alltid i klassamh�llet och kommer att existera s� l�nge det finns klasser. �ven proletariatet beh�ver dem. Men moralens v�sen best�r icke d�ri att den �r en pseudonym f�r �klassnormerna� utan d�ri att man gjort en fetisj av dessa normer. N�r man slitit bort det mystiska h�ljet, d� blir klassnormerna kvar, men icke moralen. Moralen �r allts� icke klassnormernas system, utan det fetisjiska elementet i desa normer. Denna st�ndpunkt f�retr�der kamrat Bucharin i sin bok: �Den materialistiska historieuppfattningen�. Han skriver:
�Proletariatet f�r inte predika den kapitalistiska fetisjismen. F�r proletariatet �r dess f�rh�llningsnormer tekniska regler p� alldeles samma s�tt som f�r snickaren som g�r en stol. N�r snickaren g�r en stol, s� hyvlar han, s�gar, limmar o. s. v. Det f�ljer av sj�lva hans arbetsprocess. Han uppfattar inte tr�arbetningens regler som n�got, som �r honom fr�mmande och kommer fr�n ett hinsides, vilket beh�rskar honom. P� alldeles samma s�tt f�rh�ller det sig med proletariatet i dess samh�lleliga kamp. Om det vill uppn� kommunismen, s� m�ste det g�ra det och det, alldeles som snickaren m�ste g�ra vissa saker f�r att f� till st�nd en stol. Och allt som �r �ndam�lsenligt fr�n denna st�ndpunkt m�ste g�ras. Etiken f�rvandlar sig hos proletariatet s� sm�ningom till enkla och f�rst�eliga tekniska f�rh�llningsregler, som erfordras f�r kommunismen, och s� upph�r de egentligen att vara etik. Ty etikens egentliga v�sen best�r ju d�ri, att den betyder normer, som �ro omgivna av ett fetisjistiskt h�lje. Fetisjismen �r etikens v�sen. D�r denna fetisjism f�rsvinner, d�r f�rsvinner ocks� etiken. Det skulle exempelvis inte falla n�gon in att beteckna en konsumtionsaff�rs eller ett partis stadgar som �etiska� eller �moraliska�. Ty d�r ser envar den m�nskliga meningen. Etiken d�remot f�ruts�tter en fetisjistisk dimma, som f�rvirrar huvudet p� m�nga. Proletariatet beh�ver f�rh�llningsregler och det mycket klara, men det beh�ver ingalunda n�gon etik, d. v. s. den fetisjistiska s�sen till den h�lsosamma maten. Det �r sj�lvklart, att inte heller proletariatet genast g�r sig fritt fr�n fetisjismen i det varusamh�lle, vari det lever. Men det �r redan en annan fr�ga.� (N. Bucharin: �Den materialistiska historieuppfattningen�, sid. 412-413.)
Det f�refinns ingen orsak att �ndra den f�rg�ngna tidens terminologi. Jav�l, man kan vara �verens d�rom, att uppfatta moralen i den tr�nga betydelse, som kamrat Bucharin f�resl�r. Men det vore icke f�rdelaktigt f�r oss. Tv�rtom. I den marxistiska litteraturen har sedan det kommunistiska manifestets tid termen �klassmoral� vunnit burskap som beteckning f�r varje moral, vilken utg�r ett system av normer � utg�ngna ur en given klass' intressen � oberoende av hur f�rdolda dessa normer �n var. Denna terminologi kan best�. Annars m�ste vi med klassmoral f�rst� icke sj�lva moralens v�sen med dess ideologiska omh�lje, utan enbart omh�lj et. D� m�ste man s�ga: Klassmoralen �r ett systern f�r att d�lja klassnormerna och icke de dolda normernas system.
Man b�r heller icke gl�mma, att de dolda klassnormernas period, d. v. s. tiden ungef�r fr�n Marx till det kommunistiska samh�llet, blir endast en episod � sedd fr�n den historiska varighetens st�ndpunkt -- i f�rh�llande till de fr�n varje omh�lje befriade normernas period, vilken kommer att str�cka sig �ver �rtusenden.
Men betr�ffande v�r tids terminologi, s� erk�nner vi med Bucharin det o�ndam�lsenliga i det gamla uttryckss�ttet. S�lunda kan man str�ngt vetenskapligt icke nu tala om en prolet�r moral och prolet�r etik : det hela g�ller endast prolet�ra klassnormer. Utg�ende fr�n denna st�ndpunkt kan man anv�nda termen �prolet�r moral� endast betr�ffande den period, n�r proletariatet utvecklade sig som klass, n�r det stod ungef�r p� niv�n f�r Weitlings �sk�dningar, d. v. s. n�r det vart medvetet om motsatsen mellan dess klassintresse och borgarnas, n�r klassen i sitt praktiska liv och i kamp b�rjade befria sig fr�n utsugarnas moral, men �nnu icke l�rt sig att ge form �t sina intressen p� annat s�tt �n i religi�sa formler eller i mystiska formler f�r absoluta, allm�nt giltiga normer.
Det okritiska anv�ndandet av orden moral, etik o. s. v. i fr�ga om prolet�ra normer, �r egentligen en kvarleva, om icke fr�n den borgerliga ideologin, s� dock fr�n den borgerligt-feodala terminologin. Ocks� n�gra marxister syndar p� n�den i detta fall.
Vill man vara vetenskapligt exakt i sin terminologi s� kan man icke tala om prolet�r moral, n�r man betecknar moralen som de f�rdolda klassnormernas system, ty proletariatet har varken avsikt eller intresse av att skapa h�ljen f�r sina klassnormer. Annorlunda st�ller sig saken, n�r de gamla orden �moral�, �etik� o. s. v. anv�ndes av gammal vana i vanligt spr�kbruk, endast emedan spr�ket alltid �r efterblivet, och slutligen emedan man �nnu inte har n�gon terminologi. I det fallet skall man inte vara s� kr�sen och f�rs�ka briljera med sin l�rdom vid varje tillf�lle. Vi s�ger ju ocks� �solen g�r upp och ned�, ehuru astronomin l�rt oss, att solen g�r varken upp eller ned. Antagligen kommer denna terminologi att h�lla sig �nnu n�gon tid, desto mera, som den i sin obest�mdhet och dimmighet kan tj�na som en asyl f�r v�r klass, n�r normerna h�ller p� att utbilda sig, men �nnu icke har klara gr�nser och best�md karakt�r, och s� l�nge det inga nya ord finns f�r dem. F�r resten kommer den gamla terminologin att hos arbetarna likvideras t�mligen snabbt, ty de k�nde just inte vidare v�l till densamma. Orden �synd� och �syndig� utd�r med religionen, och orden �osedlig� och �oetisk� f�rkastas av den prolet�ra vetenskapen, innan de tr�ngt in i klassens spr�kbruk.
Men innan vi �verg�r till fr�gan om proletariatets klassnormer f�re den sociala revolutionen, m�ste vi f�rst visa, att dessa normer �verhuvudtaget existerar och att det ges ett best�mt omr�de, �ver vilket de str�cker sig.
Om vi avl�gsnar fr�n moralen det mystiska elementet, det s. k. allm�nt giltiga och absoluta och betraktar klassnormerna som gr�nser, och vidare p�minner oss, att alla m�nskliga handlingar �r str�ngt villkorliga, och att viljans frihet �r endast ett fantom, s� uppst�r fr�gan : �r icke dessa klassnormer och m�nniskans s. k. ansvarighet f�r sina handlingar ocks� fantom, �ven om denna ansvarighet nu icke st�r inf�r den hemlighetsfulla �samvetets r�st� utan inf�r klassen? I sj�lva verket har vi t. ex. icke f�r avsikt att utstr�cka proletariatets klassnormer �ver bourgeoisin. Det vore framf�r allt onyttigt och d�rf�r icke heller klokt. Fabrikanten, varom vi tidigare talat, vilken gav efter f�r arbetarna under strejken, gjorde det icke under trycket av den allm�nna prolet�ra opinionen, utan av personliga, materiella grunder. Han k�nner ingen moralisk tillfredsst�llelse �ver att f�rkorta lidanden f�r de strejkande, tv�rtom, han k�nner samvetsagg inf�r sina klassmedlemmar, som f�revitar honom feghet och f�rr�deri gentemot de kapitalistiska intressena. Att predika moral f�r borgaren och v�nta ett handlingss�tt av honom som skulle gagna arbetarna, men st� emot hans egna klassintressen (varmed hela den utopiska och sm�borgerliga socialismen jobbat), �r ungef�r detsamma som att �moraliskt� f�rmana en sten, som faller fr�n ett tak, att skona de nedanf�r st�ende m�nniskornas huvuden. Men d� har vi �ter f�ljande fr�ga: N�r en sten faller efter str�ngt fysikaliska fallagar, f�rsigg�r d� icke varje m�nsklig handling efter samma j�rnh�rda, fysiologiska och sociala lagar? Om det �r s� � och det �r alldeles s�kert s�, annars m�ste vi erk�nna en spricka i kausalitetslagen �vad betyder d� ansvarigheten inf�r klassen eller samh�llet, vad betyder d� klassnormerna?
Vid denna punkt m�ste vi dr�ja n�got. Vi kan icke �ndra kosan f�r en fallande sten genom en moralisk maning. Men kan vi i allm�nhet ge den en annan riktning? Naturligtvis. Det �r n�dv�ndigt att till alla de fysikaliska faktorer, som betingar dess fall och riktningen f�r dess fall, foga en ny fysikalisk faktor. Med andra ord: genom en v�l avpassad st�t mot stenen i samma �gonblick den faller eller f�re fallet kan vi r�dda m�nniskorna d�runder fr�n kn�ckta skallar. Precis p� samma s�tt f�rh�ller det sig ocks� med varje enskild m�nniskas handlingar. Samma m�nniska som under vissa omst�ndigheter beg�r vissa handlingar, kan underl�ta att utf�ra dem, om en ny omst�ndighet tillst�ter, vilken b�rjar ut�va sin inverkan och ansluter sig till de villkor, vilka tidigare best�mt denna m�nniskas handlingar. Denna nya omst�ndighet beh�ver endast vara en tillr�ckligt stark faktor och verka i en n�dv�ndig riktning, s�som en rent fysisk kraft. Kan den samh�llsklass, till vilken denna m�nniska h�r, utg�ra en dylik faktor? Den m�nskliga erfarenheten bejakar denna fr�ga. Om viljans frihet hos m�nniskorna �r ett fantom � ett fantom med utsugarh�rkomst (som delvis befr�mjats av den sm�borgerligt-individualistiska hush�llningen) � s� �r t. ex. de �ngerfulla strejkbrytarnas brev till �Pravda� �ren 1912-1913, vilka infl�t i hundratal, alls inga fantom. Likas� utg�r de otaliga fall inget f atom, n�r klassens samh�lleliga mening best�mmer klassmedlemmarnas handlingar, n�r det v�ntade tadlet hindrar klasskamrater att utf�ra en handling, som �r till skada f�r klassen (skamk�nslan), n�r det v�ntade bifallet fr�n klassens sida utl�ser hj�ltemodiga handlingar i klassens intresse o. s. v., o. s. v. P� s� s�tt kan en m�nniskas handling � ifall klassens bifall eller tadel uteslutes � vara ett annat �n om denna faktor g�r sig g�llande. Och allt detta f�rsigg�r p� orsakslagens grund. N�r hj�rnans psykologi utvecklats l�ngre �n vad nu �r fallet, kommer vi att kunna rent fysiologiskt beskriva m�nniskans sociala reflexer och det, som vi nu kallar den allm�nna opinionens moraliska tryck p� den enskilda individen.
Men om klassens samh�lleliga mening och klassnormerna, som kort och myndigt formulerar denna samh�lleliga menings krav, i och f�r sig utg�r en real kraft, s� m�ste �nnu fastst�llas, inom vilka gr�nser denna kraft ut�var sin verksamhet. Det skeptiska, humoristiska f�r
h�llandet till moralen s�som ett system av normer, som �r f�reskrivna och vilka ingen f�ljer som r�ttesn�re, uppkommer vanligen d�rav att man m�rkt den gamla moralens nedvittring, att den gamla moralen icke mer motsvarar klassintressena och beh�lles blott av vana, som ett gammalt plagg. Men samtidigt har vanligen ocks� nya klassnormer redan bildats, vilka har en helt aktuell betydelse. Dess normer tj�nar klassintresset, knyter enskilda medlemmar av klassen till varandra, alldeles som ett sn�re binder ihop ett risknippe, och tvingar den enskilde medlemmen av klassen att inordna sina handlingar under det helas intresse. D�r klassnormerna �verensst�mmer med klassintressena och st�r i de senares tj�nst, d�r vakar hela klassen med tusende �gon �ver deras efterlevnad och underst�der deras moral som en symbol f�r klassenheten. Hela klassen rustar sig till kamp mot dem som st�r klassnormerna, med dessa normer f�rsvarar den sina nuvarande och framtida intressen. Och om en medlems personliga intressen r�kar i konflikt med hans klassnormer s� trycker dessa normer p� den enskilda medlemmen som en fysisk kraft och visar sig starkare �n de personliga intressena. Detta sker endast emedan hela klassen �r fysiskt och socialt starkare �n den enskilda m�nniskan ur denna klass.
Men n�r en enskild m�nniska eller en enskild grupp av en klass l�srycker sig fr�n klassnormernas fj�ttrar, n�r dessa icke �r i st�nd att h�lla m�nniskorna vid det gamla, allm�nt brukliga handlingss�ttet, d� �r dessa protestanter antingen f�rsta pionj�rer eller f�rsvarare f�r nya, annorlunda f�rst�dda, men redan mogna klassintressen, eller helt enkelt har de l�sryckt sig fr�n sin klass och �verg�r p� en annan klass' sida. Det senare sker mestadels, n�r den gamla klassens f�rfall p�g�r, n�r desert�rerna fr�n denna klass ansluter sig till en ny klass, som upptr�der p� historiens arena med framtiden f�r sig. Vi m� erinra oss vissa adelsskikts �verg�ng till bourgeoisin vid tidpunkten f�r den borgerliga revolutionens utbrott. Likas� bourgeoisins och den borgerliga intelligensens desert�rer, vilka st�ller sig p� proletariatets st�ndpunkt. I dessa fall f�rsigg�r ingen emancipation av enskilda personer eller sociala grupper fr�n klassnormer i allm�nhet, ty klassamh�lle och klasskamp fortbest�r, utan dessa personer och grupper ledes nu av andra klassnormer.
Proletariatets intressen �r icke desamma vid alla tider. F�re er�vringen av makten har det andra intressen �n efter maktens �vertagande. Men b�de f�re och efter revolutionen f�r proletariatet en bitter kamp mot sina gamla fiender, en kamp om sin existens, om segern, f�r uppbyggandet av ett nyss hush�llnings- och socialt system. Varje krig har sina regler f�r kampen. En av de viktigaste villkoren f�r segern �r klassens enighet och goda organisation. Dessa egenskaper st�rker dess slagkraft och underordnar varje enskild m�nsklig kraft det helas intressen.
Klassnormerna h�r ocks� till de betingelser, som av klassen skapar en organiserad arm�. Proletariatet beh�ver dem. De existerar redan, n�r proletariatet �r en exploaterad klass. De v�xlar sitt inneh�ll, men de fortbest�r, n�r proletariatet f�rsta g�ngen segrar, d. v. s. n�r det griper makten i sina h�nder. Och de kommer att fortbest� s� l�nge arbetarklassen best�r som klass, s� l�nge samh�llets uppst�llning i klasser icke �r likviderad och klassnormerna f�rvandlat sig till allm�nna sociala normer (f�r att �nnu senare bli sociala instinkter).
Vilket inneh�ll har d� dessa prolet�ra klassnormer f�re och efter den prolet�ra revolutionen?
Arbetarklassen b�rjar sin kamp mot utsugarna f�r att f�rb�ttra sitt l�ge: f�r att minska merv�rdet och i �verensst�mmelse d�rmed f�r att h�ja arbetsl�nen, f�rkorta arbetsdagen, skaffa arbetarskydd i produktionen, r�tt att organisera sig i fackf�reningar o. s. v. N�r proletariatet vid denna tidpunkt r�kar i konflikt med en borgerlig stat, s� stannar dess klasskamp inom ramarna f�r dessa element�ra m�l, den �r underordnad dessa sn�va m�l.
Det viktigaste vapnet f�r proletariatet i denna period �r strejken. D�rf�r uppbygges proletariatets klassnormer fr�mst omkring strejken, de dikteras av en framg�ngsrik strejkkamp som m�l. Den enskilda arbetaren �r maktl�s gentemot sin herre. Men alla fabrikens arbetare tillsammantagna visar sig vid en best�md tidpunkt, i synnerhet n�r produktionen blir billigare, starkare �n fabrikanten. Denna kraft kan de realisera vid en konflikt endast genom solidariskt upptr�dande. Den fr�msta h�vst�ngen f�r de prolet�ra klassnormerna, strejkkampens och �verhuvud taget arbetarkampens grundl�ra � �en f�r alla, och alla f�r en� � uppkommer just i denna period.
Redan denna princip visar den karakt�ristiska skillnaden fr�n den borgerliga, moralen i denna tidsperiod. Den borgerliga klassen hade vid denna tid organiserat sig som stat eller hade tvingat absolutismen in under sina intressen. Den f�rst�r att f�rsvara sina klassintressen med statsmaskineriets instrument. Men sj�lva det borgerliga produktionss�ttets utveckling kr�ver p� detta, stadium den st�rsta konkurrensfrihet. �Var och en sig sj�lv n�rmast� � det �r borgarens paroll, n�r han konkurrerar med sina klassbr�der. Denna individuella paroll st�r i fullst�ndig motsats till den ovanf�r omn�mnda principen f�r den kollektiva kampen. D�rmed f�rklaras ock arbetarnas fruktansv�rda hat mot strejkbrytarna, mot fabrikanternas �lsklingsbarn, som g�r spiontj�nst, mot fabrikens slavuppsyningsm�n, hat mot alla, som bryter den enhetliga prolet�ra, fronten och g�r �ver till klassfiendernas sida. Arbetarklassens samh�lleliga mening f�rd�mer icke blott de st�ndiga strejkbrytarna� utan ock s�dana, som inte trotsar hunger och n�d, utan g�r till arbete mot det allm�nt fattade beslutet. I motsats h�rtill finner de beslutsamma och st�ndaktiga arbetarna bifall, uppmuntran samt materiellt och moraliskt underst�d, n�r de upptr�der som strejkledare, klarg�r de gemensamma intressena, �sl�ss� f�r varje punkt i de uppst�llda fordringarna, och d�rf�r blir kastade ut p� landsv�gen, i f�ngelse o. s. v. Ofta f�res strejken ��ven om alla fordringar uppfyllts � vidare, endast emedan tusental m�nniskor kr�ver �terintr�de i fabrikens arbete f�r n�gra ledare, vilka avskedats av f�retagarna. �En f�r alla och alla f�r en.�
P� detta stadium i kampen b�rjar arbetarklassen i den dagliga praktiska verkligheten att g� �ver gr�nserna f�r den sm�borgerliga moralens g�llande l�rosatser, den b�rjar anv�nda l�gnens och bedr�geriets instrument f�r att underst�dja sina kamrater. N�r en arbetsl�s f�r sig anvisat ett fack, som han icke k�nner tillr�ckligt till d� han upptas i arbete i en fabrik och skall l�mna ett arbete som prov, s� f�rf�rdigas provarbetet bakom uppsyningsm�nnens rygg av kvalificerade arbetarkamrater, varefter det inl�mnas s�som hans arbete. Detta bedr�geri synes bland arbetarna, som fullt lagligt och r�tt. S� f�rh�ller det sig alltid, n�r man kan bedraga chefen, n�r man levererar en utskottsvara i st�llet f�r prima, arbete, n�r man avl�mnar sitt nummer f�re arbetets b�rjan f�r att kunna smita innan skiftv�xlingen kommer o. s. v. Denna st�ndpunkt �ndras delvis vis � vis dylika handlingar, n�r fackf�reningen sj�lv �vertar ansvaret f�r sina medlemmars arbete, och n�r ett s�dant handlingss�tt fr�n en enskild arbetares sida riskerar att omintetg�ra ett f�r alla f�rm�nligt f�rdrag.
Vid denna tidpunkt l�gges grundvalen till den prolet�ra inb�rdes hj�lpen. En fabrikant, som genom sin konkurrens ruinerat andra fabrikanter, erh�ller i borgerliga kretsar vitsordet: �Han �r duktig�. En arbetare, som kommer upp�t p� bekostnad av sina klasskamrater, f�r i sina egna kretsar h�ra ordet: �Skurk�. Inb�rdes hj�lp �r inom den konkurrerande bourgeoisin undantag. Bland arbetarna blir den allm�n regel. Man hj�lper de arbetsl�sa, de f�r bist�nd n�r de s�ker arbete, man s�rjer f�r deras familjer o. s. v. Inb�rdeshj�lpen f�rl�nas organisatoriska former, sammanslutningar av olika art uppkommer, hj�lpkassor uppbygges p� arbetsl�nen, s� l�nge arbetarklassen �nnu icke �r tillr�ckligt stark att tvinga staten att v�ltra en del av dessa utgifter p� f�retagarna.
Den prolet�ra kampens regler utvecklar sig nu till ett system f�r de prolet�ra normerna, vilkas h�rnsten l�gges redan i denna tid. Proletariatets fackliga och andra ekonomiska organisationer grundas, varvid en del av dessa klassnormer upptas i de prolet�ra organisationernas statuter, de s� att s�ga materialiseras. Men den st�rsta delen av normerna upptas icke i statuterna; men likafullt bef�stas de starkt i klassens medvetande. Redan fr�n barna�r inpr�glas de hos den unga generationen, blir arbetarmassans k�tt och blod.
Vid denna tidpunkt intr�der ock i den ekonomiska kampen m�nniskornas f�rhistoriska arv : den sociala instinkten. Detta kapital, dessa f�rdolda sociala reflexer upph�mtas ur djupet, och de ger st�d �t arbetarmassorna i de allra tyngsta momenten av deras liv. Denna, instinkt var �nnu fri, n�r den nuvarande arbetarens f�rf�der handlade i allm�n gemenskap. Den br�t fram som en element�r kraft med ett obekant ursprung, n�r de brittiska arbetarnas f�rf�der under Taylor's ledning stormade fram mot de adliga; den styrkte bondemassornas of�rv�genhet och sammanh�llning, n�r Pugatjovs upproriska bondekosacker h�ngde gods�garna, den vaknade under kriget vid massaktionernas �gonblick; men den l�g som undang�mt krut alldeles intill den gl�dande gnistan vid tidpunkten f�r den individuella hush�llningen. Och nu, n�r miljoner m�nniskor f�renas i v�ldiga massor i fabrikerna, d�r dessa massors tryck, deras skydd och deras angrepp blir allt oundvikligare och d�r r�relserna allt oftare upprepas, d�r v�ckes detta det m�nskligaste fr�n v�r f�rg�ngna tid �ter till liv � och vaknar till att sj�lva v�cka g�rning.
De strejkande samlar sig till r�dpl�gning. Man m�ste f�rhandla om villkoren f�r kapitulation. Man saknar kraft att l�ngre h�lla st�nd. Varje arbetare har enskilt f�r sig kommit till den slutsats, att det icke mera ges n�gon m�jlighet att h�lla ut � man m�ste kapitulera. Man kommer samman, st�mningen stiger, det blir livligare, man k�nner sin kraft, n�gon ropar: �H�llre �n ge vika�. Och alla gripes liksom av en ny v�g av kraft, ny vilja till kamp och ny beslutsamhet. �Ingen kapitulation� ryter massan, och alla g�r hem i det fasta beslutet att h�lla ut. Den nya kampen b�rjar ...
N�r arbetarr�relsen v�xer ut �ver gr�nserna f�r den ekonomiska kampen, n�r nya, st�rre m�l allt oftare och oundvikligare visar sig vid horisonten, n�r icke blott kampen om en usel del av merv�rdet st�r p� dagordningen, utan n�r det g�ller f�rintelse av hela utsugarsystemet, n�r det g�ller kampen om makten, om socialismen, d� utvidgas proletariatets klassnormer och blir rikare p� inneh�ll. Klassens m�l klarl�gges i arbetarpartiets program, delvis ock i metoderna f�r organisation och kamp. Mycket kommer emellertid icke in i programmet. Ju l�ngre tiden lider, desto mera inst�ller sig hela klassen p� detta arbetarklassens viktigaste m�l. Det �r sant: aktiv och medveten �r endast minoriteten. Den l�sg�r sig ofta fr�n massan, som �nnu inte kan f�lja sitt avantgarde. Men det oaktat blir sj�lva sakf�rh�llandet dock of�r�ndrat. De normer, som garanterar de st�rsta framg�ngar i kampen om makten �ver det hela, de �r proletariatets viktigaste normer, �ven om hela klassen �nnu icke blivit fullt p� det klara med sina klassuppgifter och �nnu icke h�jt sig till hj�ltemod i kampen f�r deras f�rverkligande. Allt detta kommer i sinom tid.
�nda till denna tid f�retr�des klassen av sitt avantgarde, av sin progressiva minoritet. Under den period n�r arbetarklassen k�mpar om makten v�rdes�ttes enskilda medlemmars eller hela klassens handlingss�tt fr�n st�ndpunkten av klassens normer s�som underordnat denna tids viktigaste m�l. Arbetaren handlar v�l, n�r han st�ndaktigt f�rsvarar sina strejkkrav, men b�ttre �r det, om han icke inskr�nker sig till kampen fr�n fall till fall, utan ock inskriver sig som medlem av fackf�reningen. �nnu nyttigare �r det f�r klassen, n�r arbetaren icke blott �r medlem av fackf�reningen och regelbundet betalar sin avgift, utan ocks� arbetar aktivt inom f�reningen, v�rvar nya medlemmar f�r organisationen c. s. v. Och �nnu st�rre nytta bereder han sin klass, n�r han �r icke blott en aktiv medlem av sin fackf�rening, utan ock medlem av partiet � av det kommunistiska partiet. Hans f�rtj�nster inf�r klassen �r �nnu st�rre, om han icke tvekar att i klassens intresse ta' p� sig f�ngelsestraff och deportering, och �nnu st�rre, om han f�r den allm�nna sakens skull �offrar� sitt liv i kamp p� barrikaden eller i medborgarkriget.
Men enskilda hj�ltemodiga personligheter fr�n arbetarklassens mitt och t. o. m. hela skikt av progressiva arbetare kan icke segra f�r hela klassen. D�rf�r �r arbetarnas och deras klassnormers h�gsta krav ,att hela klassen h�ngivet arbetar p� att f�rverkliga sitt m�l, underordnar hela sin verksamhet kampens intressen tills fullst�ndig seger vunnits. Detta f�rverkligas n�r klassviljan sp�nnes till det h�gsta, under den prolet�ra revolutionen.
P� s� s�tt utformas proletariatets klassnormer i denna epok. Dess intressen kr�ver, att den enskilda medlemmen av klassen betraktar sig som ett verktyg i hela arbetarklassens kamp. Dessa, intressen kr�ver, om det �r n�dv�ndigt, att hela grupper av de fr�msta m�nnen g�r under, p� det att proletariatet m� of�rskr�ckt kunna kasta hela klassens v�ldiga massa i storm mot de kapitalistiska l�pgravarna.
Den sm�borgerliga moralens ber�mda teoretiker : Immanuel Kant, uppst�llde p� sin tid den moraliska fordran: �Betrakta aldrig en annan m�nniska, som medel f�r ett m�l, utan som ett m�l f�r sig�. De sentimentala sm�borgarna i alla l�nder gjuter m�nga r�relsens t�rar �ver denna och andra principer i den kantska moralen och v�rdes�tter den som grundl�ggande krav f�r den �m�nskliga moralen�. Det fanns narrar, som kallade sig marxister och ville f�rena Marx och Kant i denna punkt De f�renade den vetenskapliga kommunismens teori och praktik med detta sm�borgarnas budord som h�jde den individualistiskt st�mde k�lkborgarens krav: �R�r mig icke !� till moralisk dogm. Man kan l�tt f�rest�lla sig, hur l�ngt proletariatet nu skulle ha kommit i sin kamp, om det hade l�tit leda sig av detta krav � och icke av
alldeles motsatta.
Proletariatet �r grymt och of�rsonligt i sin kamp om makten. Det skonar icke blott ej sina fiender, utan om kampen s� kr�ver, skonar det icke ens de b�sta representanterna f�r sin klass. Den prolet�ra kampens h�gsta vishet best�r icke d�ri, att var och en bara t�nker p� det �inre� av sin egen personlighet och deklamerar om r�ttigheter, utan d�ri, att var och en bereder sig att slunga hela sin energi och sin entusiasm i den allm�nna str�mmen, f�r att gemensamt med sin klass tr�nga fram mot m�let, �ven om han blir liggande p� v�gen, som lik.
I norra Sibirien f�rekommer det att v�ldiga hjordar av renar m�ste g� �ver n�gon stor flad. Det �r n�dv�ndigt att r�dda hela hjorden undan hungerd�d. Men floden �r djup, och hjordens sociala instinkt bygger en bro f�r dem som kommer senare i t�get.
F�rst d� realiserar proletariatet alla sina krafter, n�r varje enskild medlem av klassen �r beredd att i n�dfall offra sig f�r att den bro m� kunna byggas var�ver proletariatet i sin helhet skrider in i framtidens samh�lle.
Proletariatet �r vid makten. Det har uppn�tt m�let f�r vilket det k�mpat och varp� klassnormerna, mognande just under denna kamp, varit inriktade. L�get har f�r�ndrat sig �tskilligt. I den m�n som den rent politiska kampen �nnu icke slutf�rts, f�rblir alla normer och vanor, vilka fordras f�r att sammanh�lla klassen och betrygga segern, fortfarande i kraft. Men en del av dessa normer ing�r redan i sovjetstatens lagstiftning och har f�rvandlats till sovjetr�tt. Samtidigt blev �ven de f�re sovjetmakten skapade kamporganisationerna, fackf�reningarna och partiet, delvis st�djepelare f�r den statliga byggnaden. Men i det nyuppkomna l�get f�r normerna, nytt inneh�ll. Vad f�r ett inneh�ll?
L�t oss b�rja med arbetsdisciplinen. I den borgerliga staten �r arbetaren icke intresserad av att h�ja produktionen och icke heller av att producera mera f�r samma l�n. Ju mera han arbetar, desto mer erh�ller hans chef och desto mera kommer denne att ge ut f�r lyx, ge till den borgerliga staten cch dess parasiter, och desto mera kommer att tillintetg�ras vid industrikriserna, d� det r�der f�r stor tillg�ng och slutligen vid de periodiskt �terkommande imperialistiska krigen. Varifr�n skulle han f� arbetsentusiasm, varf�r skulle det arbetande proletariatet skaffa sig arbetsnormer i den kapitalistiska staten? Till och med i de s�llsynta fall, n�r arbetsentusiasmen vaknar hos det arbetande proletariatet, kommer dessa f�rebud till framtidens fria arbete av alla, f�r alla att visa den praktiska gagnl�sheten av denna str�van, och visa det klarare �n annars i f�rh�llande till den blodssugande kapitalisten, i vars fickor allt det oegennyttiga arbetets frukter hamnar.
Under s�dana sakf�rh�llanden utarbetar arbetaren ingen arbetsdisciplin �t sig sj�lv, utan han m�ste skydda sig mot den arbetsdisciplin, som p�tvingas honom utifr�n. Denna underst�des av kapitalisterna, genom att arbetarna underordnas olika uppsyningsm�ns uppsikt, genom l�nesystemet, genom andel i f�retagets vinst, genom avskedande vid oaktsamhet i arbetet o. s. v. Men det kapitalistiska samh�llet ger sig icke tillfreds; det f�rs�ker vinna arbetarnas sj�l f�r att d�r skapa en inre uppsyningsman i form av borgerliga moralprinciper, inympa f�retagarsynpunkter p� produktionsprocessen och p� en arbetares plikter. Utomlands har kapitalisterna utf�rt ett gl�nsande arbete i detta avseende. Man beh�ver endast t�nka p� psykologin hos en vanlig genomsnitts brittisk trade-unionist (fackf�reningsman) eller hos en medlem av den amerikanska Gompersfederationen. I detta avseende blir arbetarens medvetande i det kapitalistiska samh�llet ett evigt slagf�lt mellan de normer och f�rest�llningar, som p�tvingats proletariatet av de borgerliga utsugarna, och de normer, som hans klassintresse dikterar utan h�nsyn d�rtill, hur de inverkar p� produktionen.
Men n�r proletariatet kommer till makten, n�r det med en k�nsla av gr�nsl�s l�ttnad l�srycker sig fr�n de kapitalistiska normerna och fr�n det kapitalistiska arvet i detta fall, m�ste det of�rdr�jligen skrida till utarbetning av sina egna klassnormer, vilka reglerar den ekonomiska processen p� arbetsplatserna och i de olika facken. Arbetarnas f�rh�llande �r nu i grund ett annat. Genom strejken ville de vinna en st�rre andel av sitt arbetes produkter. Nu kan de vinna mera, n�r de producerar mera. F�rh�llandet till strejken �r nu ett absolut annat. Strejken i arbetarstatens f�retag �r icke p� sin plats. De normer, som bildats i anslutning till strejken, den energi, som anv�nts p� utformning av kampens metoder, blir i grund om�ndrade. D�r man tidigare anv�nde strejk f�r att f�rb�ttra arbetarnas st�llning, m�ste nu den nya frivilliga, av klassmedvetande genomtr�ngda kamratliga arbetsdisciplinen anv�ndas. Denna disciplin f�refinns redan hos oss i Sovjet-Unionen, den utvecklas och bef�stes. Men den b�r genomtr�nga icke blott alla arbetare, utan ock de anst�llda, specialisterna m. fl. Dessa skikt m�ste foga sig efter arbetarklassens produktionsnormer. Arbetarnas f�rh�llande till fabriken �ndras. Nu tillh�r den dem. Likas� betr�ffande noggrannhet och punklighet, skolkning fr�n arbete o. s. v. Redan nu m�rker man en skillnad mellan arbetarnas i Sovjet-Unionen f�rh�llande till sin fabrik och sina arbetsresultat och det f�rh�llande, som existerar utomlands i kapitalistiska fabriker.
Men omvandlingen av de normer, som g�llde f�r arbetarna-slavarna, till normer f�r arbetarna-�garna f�rsigg�r icke i ett nu, utan fordrar en viss tid. En l�ng tid efter den segerrika, prolet�ra revolutionen kvarlever gamla vanor och f�rest�llningar med n�stan hela sin kraft. H�r ett bra exempel. En ledare f�r ett snickerif�retag i Moskva ersatte vid bearbetningen av ett parti nytt r�material, som fordrade h�gre kvalifikation, en arbetare med en annan h�gre kvalificerad. P� grund h�rav vart denna av andra arbetare kallad � strejkbrytare. Jag skall icke h�r ber�tta, hur denna fr�n principiell st�ndpunkt ytterst intressanta sak f�rl�pte, men av det sagda er man, hur stark de gamla prolet�ra normernas, f�rest�llningarnas och uttryckss�ttens automatik �r, och i vilken skarp mots�ttning de tr�der till hela v�r statsindustris struktur.
En arbetare, som strejkar i arbetarstaten �r fr�n de prolet�ra intressenas synvinkel sett en utb�ling, som skadar produktionen. Den strejkande arbetaren f�rvandlas inom gr�nserna f�r den prolet�ra makten till en �arbetsbrytare�. Och en s�dan �r den andra arbetaren i v�rt exempel icke.
I omedelbart samband med denna fr�ga uppkommer den mera allm�nna' om uppkomsten av en ny m�nniskotyp f�r det nya samh�llet. Sovjet-Unionen st�r mycket n�ra denna fr�ga. Erfarenheterna fr�n krigskommunismens tid och fr�n Neps (den nya ekonomiska politikens) tid visar inf�r vilka j�tteproblem vi i detta fall st�r. F�r arbetaren och f�r de anst�llda i det kapitalistiska samh�llet st�r som anledning till arbete � utom det allm�nna ekonomiska tv�nget (�Om du icke g�r till arbete, s� sv�lter du ihj�l!�) --- som vi redan p�visat, avl�ningssystemet. Arbetaren i en fabrik �r vanligen av sm�borgerlig h�rkomst. Om han sj�lv ock i de flesta fall �r son eller sonson till en arbetare, s� �r dock hans farfar eller farfarsfar n�stan alltid en ruinerad bonde eller hantverkare. Kapitalisten underst�der hos honom de rent individualistiska bevekelsegrunderna f�r arbete (�ju mera du arbetar, desto mer f�rtj�nar du�), och f�r s� vitt icke tekniska sv�righeter tr�der emellan, tvingar han arbetaren till ackordsarbete, f�r att p� s� s�tt ut�va tryck p� honom. S� kommer arbetarklassen in i revolutionen och b�rjar bygga upp den nya ekonomin � men redan har kapitalismen hunnit att djupt f�rd�rva den. Egentligen har kapitalismen sj�lv icke skapat de individualistiska bevekelsegrunderna f�r arbete, utan endast utnyttjat det sm�borgerliga arvet i arbetarnas psyke. Dessa bevekelsegrunder st�r ock i �verensst�mmelse med den kapitalistiska periodens psykologi och levnadss�tt �verhuvudtaget.
Nedtyngda av detta, arv m�ste vi under krigskommunismens period bringa det ekonomiska livet i g�ng. Skulden till m�nga av v�ra misslyckade f�rs�k sk�ts d� p� kriget och de ekonomiska orsakerna, men en av huvudorsakerna l�g j�mv�l d�ri, att gamla m�nniskor tog itu med den nya ekonomin p� de nya principernas bas. Spr�nget som togs var enormt och det var icke m�jligt att inom tv� eller tre �r anpassa den gamla arbetarens psyke till de nya f�rh�llandena.
N�r proletariatet b�rjar uppbygga sin statliga ekonomi, s� beh�ver det icke arbetare av den gamla, typen � utan den statliga ekonomins arbetare, en den statliga ekonomins anst�llde och ingenj�r. Vem minns icke den tiden, n�r man av arbetare och anst�llda kr�vde fullkomligt nya, kollektivistiska bevekelsegrunder f�r arbete, n�r de kunde bjuda, endast slikt, som �terstod efter den gamla regimen, spillror av de f�rst�rda gamla, f�rh�llandena. Kom ih�g, hur otrevligt smutsigt ett f�rdelningsst�lle vid Folkf�rs�rjningskommissariatet var, hur grovt de anst�llda upptr�dde mot allm�nheten, hur de plundrade statsf�rr�den! Varf�r? De gamla bevekelsegrunderna f�r arbete hade f�rbi at sin betydelse, de visade sig �verfl�diga och skadliga � nya hade �nnu icke utformat sig. Man hade jagat bort den gamla chefen, den nya � den riktiga � hade �nnu icke infunnit sig. Medvetandet om det gemensamma intresset var svagt, det kunde inte besegra de gamla vanorna och ers�tta dem med nya. De individualistiska bevekelsegrunderna f�r f�rdelningen och f�r arbetet (�nitsjevo !� � det ger jag fan) fortlevde Produktionens och f�rdelningens nya krav stod i gapande motsats till det gamla psyket och de gamla vallorna. Ungef�r som en automobil skulle f�ras icke av en chauff�r, utan dras av ett par oxar.
Men hur har icke allt f�r�ndrats med den nya ekonomiska politiken! Hur h�vlig �r icke den anst�llde i en Nepmanna-aff�r eller i en kooperativ i Moskva, samma bitr�de, vars grovhet och brist p� intresse tidigare var uppr�rande i Folkf�rs�rjningskommissariatet. Hur k�nslol�s, lat och h�gmodig var han icke tidigare, men hur f�rekommande �r han icke nu! Hur snabbt har icke den �kommunistiska� smutsen och dammet l�mnat plats f�r �borgerlig� renlighet och ordentlighet! Vad �r det egentligen som f�rsigg�tt?
Krigskommunismen kunde icke st�dja sig p� de nya bevekelsegrunderna f�r arbetet, d� dessa �nnu ej slagit rot i arbetarmassan, medan de gamla stod i v�gen och f�rd�rvade hela saken. I motsats h�rtill tr�dde Nep genast i f�rbindelse med de gamla bevekelsegrunderna och tog dem i sin tj�nst. D�rf�r gick maskinen �ter runt � helt flott � med det gamla m�nniskomaterialet.
Allts� �r det ett borgerligt maskineri? Javisst, men i m�nga avseenden ett gammalt, i andra �ter ett nytt maskineri. Under Nep kan den statliga hush�llningen i viss m�n st�dja sig p� de gamla bevekelsegrunderna f�r arbete, emedan den i �tskilliga avseenden arbetar med kapitalistiska metoder. Men redan nu � och i �nnu h�gre grad inom n�rmaste framtid � kommer den statliga ekonomien icke att kunna utveckla alla sina m�jligheter, vilka ligger i socialismens f�renade hush�llning, och den kommer icke att vara i st�nd att f�rkv�va de kapitalistiska broddarna, om den icke skapar en kader av nya m�nniskor, som f�rst�r att leda den statliga ekonomin och arbeta i densamma. Redan nu hindras vi att komma fram�t inom vissa grenar, t. ex. i den statliga handeln (d�r alla ekonomiska f�rdelar vore p� v�r sida), fr�mst emedan vi i dag lider brist p� arbetare, som �r fria fr�n kapitalistisk korruption och samtidigt f�rst�r sitt arbete. De individualistiska bevekelsegrunderna, dessa den nu g�ngna, tidens f�rstockade, beklagliga bevekelsegrunder � bakom vilka man k�nner k�lkborgaren med av skr�ck uppsp�rrade �gon, darrande f�r sin egendom � detta lockbete f�r de f�rsocialistiska m�nniskorna, som av Hegels �list och f�rnuft� med en bakelse under n�san lockades till arbete, alldeles som man lockar en ko ur ladug�rden, � dessa individualistiska bevekelsegrunder m�ste ge plats f�r medvetandet om det allm�nna intresset och f�r arbetarens f�rm�ga att i sig uppsuga detta medvetande om en element�r, kollektivistisk bevekelsegrund f�r arbete p� nya grundvalar.
Naturligtvis lyckades detta icke med en g�ng. De individualistiska bevekelsegrunderna kommer endast l�ngsamt att f�rsvinna. F�r en tid kommer det att finnas kombinerade individualistiskt-kollektiva bevekelsegrunder. Arbetaren kommer att f�r sin individuella merprestation erh�lla mera, och hela fabriken f�r f�r sin kollektiva merprestation ett tillskott fr�n premiefonden. Senare undantr�nger premiefonderna eller en ny l�neform allt mera och mera de gamla formerna. Samtidigt f�rsigg�r ock arbetarklassens uppfostran till kollektivistiska bevekelsegrunder f�r arbetet. Hela denna process kommer att f�rl�pa snabbare, ju snabbare v�r arbetarungdom tack vare det nya uppfostringssystemet och i m�n som den blir medveten om sin historiska roll � till�gnar sig den nya produktionsmoralen. Ungdomen f�r inte f�rgl�mma att p� den vilar de st�rsta f�rhoppningar. Den vuxna generationen �r alltf�r f�rd�rvad av kapitalismen och allt f�r van vid det gamla. Jag tror till exempel att till och med medlemmarna av det kommunistiska partiet, hur stor roll de �n spelade, n�r man br�t sig genom de kapitalistiska murarna, och hur stor roll de ock m� komma att spela under de n�rmaste tre eller fyra decennierna, redan �r djupt f�rd�rvad av kapitalismen och utg�r ett alldeles obrukbart material f�r ett rent kommunistiskt bygge. (Det �r deras lycka att de icke upplever kommunismen och d�rf�r kan d� som revolution�rer och hj�ltar.)
Men hur djupt vi �n i psykologiskt avseende m� ha v�ra r�tter i det f�rg�ngna, de nya ekonomiska villkoren ut�var sin verkan. Arbetarens efterblivna psyke, som l�ngsamt haltar fram efter ekonomin och tekniken och g�r intr�ng p� deras utveckling, b�rjar s� sm�ningom att underordna sig den statliga industrins struktur. Allt bredare skikt av arbetare intresserar sig f�r, hur deras f�retag arbetar, om det fyller det program, som uppst�llts o. s. v. De b�rjar k�nna sig som �gare, och det leder till starka f�r�ndringar i arbetarklassens samh�lleliga uppfattning, i den m�n som det g�ller s�dana f�reteelser som plundring av f�retagets egendom, skolkning fr�n arbete, att �verlista administrationen f�r att erh�lla mera och slutligen i v�rdes�ttning av fabriksdirekt�rerna (vilken direkt�r �r den b�sta). Tidigare protesterade arbetarnas samh�lleliga uppfattning icke mot plundring, i synnerhet under d�liga villkor, alla underst�dde varandra vid brott mot arbetsdisciplinen. Som b�sta direkt�r g�llde den, som inf�r allt detta s�g genom fingrarna och var efterl�ten. Nu har allt �ndrats i grund. Genomsnittsarbetarens sociala uppfattning f�rd�mer redan alla brott mot arbetsdisciplinen, ett likgiltigt och brottsligt handhavande av egendom o. s. v., emedan dylikt skadar f�retaget. Nu g�ller den som den b�sta direkt�r, vilken leder f�retaget p� b�sta s�tt, mest skonar fabriken. Denna �ndring i den offentliga uppfattningen, med vilken omv�lvningen i normerna f�r f�rh�llandet �r f�rbunden, har en kolossal betydelse. Uppbyggandet av socialismen b�rjar, i fr�ga om m�nniskor, deras vanor, instinkter och klassnormer med omv�lvning i den genomsnittliga massarbetarens psykologi. F�rst nu erh�ller arbetarstatens industri den arbetare, den beh�ver, utan vilken den icke �r n�gon socialistisk industri. Efter revolutionen i V�ster kommer denna process : det m�nskliga materialets underordnande under de historiskt h�gre hush�llssystemet, att f�rsigg� snabbare och naturligare �n i v�rt bondeland, d�r procenttalet f�r det rena proletariatet i j�mf�relse med de arbetare, som h�rstammar fr�n landsbygden, icke �r stort.
Uppkomsten av den nya m�nniskan f�r det nya ekonomisystemet i Ryssland betyder samtidigt en p�nyttf�delse av den ryska m�nniskans nationella karakt�r, �tminstone proletariatets. Detta g�ller icke blott f�r alla arbetsmetoder, utan ocks� f�r alla levnadsvanor. Den nuvarande typen f�r den ryska arbetaren �r v�sentligen en produkt av livegenskapen, i n�gon m�n f�rb�ttrad genom kapitalismen. V�r j�mmerliga ryska kapitalism kunde icke i s� h�g grad f�r�ndra karakt�ren hos v�r arbetare (som kort f�rut var livegen), att han skulle motsvara de fordringar, som storindustrin och dess h�gt utvecklade teknik st�llde. Denna omvandlingsprocess avbr�ts av kriget och revolutionen. Karakt�rens omvandling m�ste f�rst f�rsigg� under maskinens tuktan. I detta avseende kommer sovjetperioden att automatiskt forts�tta kapitalismens arbete. Men en ny faktor tr�der h�r in. Tidigare f�rsiggick denna omvandling under tillsyn av en uppsyningsman eller chef, nu saknas ett s�dant tryck. I st�llet f�r detta tr�der nu trycket fr�n hela arbetarmassans progressiva avantgarde. Detta avantgarde uppst�ller som sin uppgift, att dra massan till sig, att sj�lv l�ra om p� basen av oml�randets sociala n�dv�ndighet, vilken det l�rt sig av erfarenheten. Denna nya uppfostran �ger rum icke blott som en om�rklig molekul�r process. Tv�rtom, man f�rklarar �ppet krig mot den �gamla m�nniskan�. �nnu n�gon tid, och arbetarklassens offentliga uppfattning kommer att som resultat av detta stora steg fram�t vidtaga str�nga �tg�rder, �nda till bojkott, mot dem, som v�gar � l�t oss s�ga i den prolet�ra diktaturens 15:e eller 20:e �r � att under arbetet eller i det sociala livet pr�la med den ryska karakt�rens fel: l�ttja, bristande punktlighet, dagdriveri, likgiltighet f�r framtiden, likgiltighet f�r att uppfylla �tagna f�rpliktelser, l�gn mot klasskamrater o. s. v. Alla dessa egenskaper kan man icke bringa i harmoni med elektrifieringens och industrins tekniska fortskridande �verhuvud. Ej heller med den nya arbetarens sociala levnadss�tt p� basen av den h�gre ekonomin och tekniken.
H�r m�ste s�gas n�gra ord om bedr�geri och l�gn. L�gnen och bedr�geriet �r ofta viktiga vapen i den exploaterade klassens kamp mot sina fiender. De revolution�ra organisationernas hela underjordiska arbete, t. ex. �r beroende av att man kan �verlista omgivningen och statsmakten. F�r den arbetarstat, som p� alla sidor omges av fientliga kapitalistiska stater, �r l�gnen i utrikespolitiken ofta n�dv�ndig och nyttig o. s. v. D�rf�r f�rh�ller sig arbetarklassen och dess parti till l�gnen och till det �ppna erk�nnandet av r�tten av ljuga helt annorlunda �n vissa mrs Snowdeat och andra gudfruktiga k�lkborgare, som systematiskt blir bedragna och utskrattade som narrar av kapitalets representanter. Detta herrskap och den med dem analoga t�mligen talrika rasen: sm�borgerliga �socialister�, �r alltid f�r �sanningen� och f�r ��rlighet�. De gl�mmer bara en sak, att man kan bedra arbetarklassen, �ven om man sj�lv �r �rlig. Att f�rbli �rlig med de borgerliga och med politikens spetsbovar, att h�lla p� h�gsta grad av �rlighet och att samtidigt g�ra sig skyldig till socialt bedr�geri � d. v. s. att blottst�lla den klass, man representerar, f�r fiendens slag, det �r h�jdpunkten i dessa herrars sociala visdom, det �r priset f�r deras �rlighet och avsky mot l�gnen. P� detta s�tt slingrar de sig undan den historiska sanningen om l�gnen och f�redrar framf�r den l�gnen om sanningen, som s� behagligt s�ver deras k�lkborgarsj�l till ro. I denna fr�ga st�r vid p� annan grund.
Men l�gnen blir en den skadligaste vana i det samh�lleliga livet och i det samh�lleliga arbetet, om den anv�ndes i annat �n klasskampens intresse. Den inf�r s�ndring i arbetarklassen. Framtiden tillh�r naturligtvis sanningen, i den m�n som framtiden tillh�r ett klassl�st samh�lle. L�gnen �r en produkt av den ena m�nniskans f�rtryck �ver den andra � en produkt av klass och gruppkampen. Den f�rsvinner f�rst n�r samh�llets indelning i klasser upph�rt. Men redan innan detta intr�ffat, m�ste l�gnen i arbetarnas f�rh�llanden inb�rdes undvikas, och s�rskilt g�ller detta f�rh�llandet mellan kommunister.
Det �r otillb�rligt att i gruppintressen begagna l�gnen inom partiet, s� som vi begagnar den i kamp mot v�ra fiender. Detta fr�ter s�nder partiet inifr�n och f�rsvagar dess kampduglighet. Skadan �r s� uppenbar, att vi icke beh�ver utbreda oss d�rut�ver. En inifr�n v�l organiserad statlig ekonomi kan man icke bygga upp, om icke denna skadliga sand, som hindrar maskinens fria g�ng, avl�gsnas fr�n hela mekanismen och dess kugghjul rensas. Och d� hela arbetarklassens oml�rande m�ste b�rja med dess avantgarde, d. v. s. med det kommunistiska partiet, s� m�ste kriget mot l�gnen och bedr�geriet i arbetarnas f�rh�llande sinsemellan b�rja med likvidering av kvarlevorna av detta gamla fel inom kommunistiska partiet sj�lvt. Det �r n�gonting helt annat, n�r man kastar sand i �gonen p� sin klassfiende, �n om man f�rs�ker lura en stridsbroder och kamrat.
Icke desto mindre �r l�gnen i sina skadliga yttringar djupt inrotad i v�r karakt�r. I v�r litteratur slogs det redan ofta fast, att ryssen ljuger f�r mycket, ljuger utan nytta f�r sig sj�lv och till stor skada f�r andra. F�r den livegna ryska bonden var l�gnen ett skyddsvapen mot godsherren och mot tsarpolisen. Gods�garens, tsarens och borgarnas makt �r begraven, men vanan att ljuga, som f�rv�rvats under hela den g�ngna tiden, den lever kvar. H�rvidlag m�ste man �tv�tta, skrubba och putsa� mycket l�nge, som Lenin en g�ng i annat samband yttrade.
Ett litet exempel ur livet. Ni g�r gatan fram�t och fr�gar en m�tande om v�gen. Denne k�nner sj�lv icke v�gen, l�tsar i alla fall veta och visar i or�tt riktning, utan att medvetet ha velat tillfoga er skada. S� f�rh�ller det sig p� m�nga omr�den. P� detta s�tt ger man �upplysningar� inom v�r statsapparat, uppg�res tabeller o. s. v. Ett dylikt �skakande ur �rmarna', slikt bedr�geri � t. o. m. utan egennyttiga avsikter, f�rekommer. Det sammanh�nger med bristande ansvarsk�nsla inf�r v�ra ord, l�ften, meddelanden o. s. v. och tillfogar hela v�r sak skada. Det l�ter kanske oerh�rt,. men �r i alla fall faktum, att om i Ryssland skulle grundas en f�rening, vars medlemmar skulle st�lla sig till uppgift att alltid tala sanning, �rligt uppfylla �tagna f�rpliktelser och utbreda dessa principer bland de breda massorna, s� skulle ett s�dant s�llskap finna en �verrik jordm�n f�r sitt arbete och synnerligen aktivt bidraga till att uppfostra den nya sovjetm�nniskan, varp� det nu r�der en stor efterfr�gan f�r det nya ekonomiska systemet.
Den redan nu p�b�rjade omvandlingen av v�r arbetartyp kommer med stora framsteg i denna riktning, att leda till en p�nyttf�delse underifr�n av hela v�r statsapparat. Allt det asiatiska och tsaristiska i v�r statsapparat, och framf�r allt det mest avskyv�rda, som f�rnedrar hela v�r republik, korruptionen, kan likvideras endast genom arbetarklassens samh�lleliga opinion som ett tryck p� massan av anst�llda och genom en bred r�relse, framsprungen ur de anst�lldas egen mitt. Den administrativa kampen mot dessa och andra kr�fts�r kommer aldrig att leda till fullkomligt resultat, om icke den uppkommande och redan delvis bef�sta prolet�ra allm�nna meningen angriper dessa f�reteelser fr�n alla h�ll och vr�ker dem ut ur arbetarstaten. Denna samh�lleliga opinion kommer att utstr�cka sina f�rh�llningsnormer �ver allt i sovjetstaten. Samvetsgrannhet och noggrannhet i arbetet, uppriktighet arbetarna emellan och i arbetarnas f�rh�llande till staten �r oumb�rliga f�r produktionen. H�r �r en den radikalaste f�r�ndring n�dv�ndig. Man kunde direkt i guldvaluta och i flera miljoner rubel utr�kna f�rlusterna, vilka statsekonomin lider p� alla omr�den, tillf�ljd av den nya m�nniskans l�ngsamma uppv�xt och utbildning.
(Kamrat Trotskij har i sina tal och artiklar fullkomligt klart och �vertygande visat, hur genom bristande noggrannhet i sm� detaljer och genom likgiltighet gentemot obetydliga sm�ting hela slag g�tt f�rlorade. Man borde utr�kna, hur mycket v�r republik �rligen f�rlorar p� grund av slentrian, och huruvida denna summa icke skulle vara tillr�cklig att t�cka deficit i v�r budget och att stabilisera rubeln.)
H�rvidlag m�ste v�r ungdom s�ga f�rsta ordet. Den �r icke f�rd�rvad av kapitalet, och den har f�tt sina f�rsta sociala l�ror vid d�net av tsartronens fall, och under den brinnande kampelden fr�n v�rt r�da artilleri, och den kommer att med samma energi och entusiasm, varmed den stormade de vitas l�pgravar, att skynda v�r industri och v�rt statsskepp till hj�lp, f�r att �vervinna det gamla Romanovarvet. N�r de unga �msesidigt bist�r varandra och f�renar sig i arbete p� basen av socialistiska arbetsprinciper och socialistiska bevekelsegrunder, s� kommer de inom kort att slutf�ra bygget av v�r ekonomi. Ungdomen f�r icke gl�mma, att m�nga fr�n den gamla generationen redan �r f�rlorade; det �r f�r sent att l�ta dem l�ra om. De kom mer att ta med sig i graven de kostsammaste kvarlevor av den kapitalistiska strukturen, fr�n vilken de icke kan befria sig.
En arbetares samh�lleliga f�rbindelser inskr�nker sig icke blott till de han har med sin stat, sin industri, och sina kolleger i arbetsprocessen samt i det samh�llelig arbetet. Inom sovjetstatens gr�nser st�ter han redan p andra klasser, framf�r allt p� den honom n�rmast st� ende klassen � b�nderna. � andra sidan st�ter han p� s�dana sociala fr�gor som familjen, k�nsfr�gan, uppgifterna f�r rasens bevarande o. s. v. Hur �r det med den prolet�ra klassens normer p� samtliga dessa omr�den?
Vad de �vriga klasserna betr�ffar, s� �r vi snart f�rdiga med t. ex. Nepmannen. Han kan vara lugn: proletariatets klassnormer utstr�cker sig icke till honom. V m�ste tvinga honom att lyda den prolet�ra staten, genom yttre tv�ng ob�nh�rligt omintetg�ra hans mot sp�nstighet och inte hysa minsta hopp om att han med gl�dje kommer att arbeta f�r arbetarstaten. Fr�n sin d. v. s. fr�n de borgerliga normernas st�ndpunkt, ut g�ende fr�n sin moral har han r�tt, n�r han bestj�l
sovjetstaten och skapar betingelser f�r den kapitalistiska restaureringen. Att tro, att han kommer att anpassa sig till sovjetstaten, det betyder att invagga sig skadliga f�rest�llningar och ge honom m�jlighet at stj�la mera och att bedra oss �nnu mera. Han �r e fiende. Hans �ndalykt kommer att bli en fiendes slut.
Helt annat �r det med den hundra miljoner starka massan av b�nder. Arbetaren m�ste leva sida vid sida med denna klass under m�nga �r. Utan bondehush�llningens kooperation �r jordbrukets socialisering i stor skala om�jlig. I och med industrins utveckling blir bondeungdomen en outt�mlig reserv f�r sj�lva proletariatet som klass. A. andra sidan �r det n�dv�ndigt, just p� grund av den f�rest�ende l�ngvariga sammanlevnaden av dessa b�da klasser, att f�rena bondehush�llningen med den statliga ekonomin ; och �ven p� den sociala psykologins omr�de m�ste en viss �verensst�mmelse f�refinnas. Det �r av stor betydelse f�r arbetarklassen, att ocks� b�nderna tar livlig del i arbetet p� att f�rb�ttra statsapparaten och att de betraktar den som sin egen. P� grund h�rav men �ven av andra orsaker f�r bondeklassens ombildning med bist�nd av proletariatet som den mest utvecklade klassen en utomordentlig betydelse. Allt talangfullt, fink�nsligt, socialt progressivt och livsdugligt i bondemassan m�ste ryckas undan sm�industrins och det sm�borgerliga psykets inflytande. Det ligger i arbetarklassens intresse att dess allm�nna uppfattning ut�var ett uppfostrande tryck �sm�ningom och efterhand � p� bondeklassen. Och �ven om det �r hoppl�st att f�rs�ka genomf�ra de prolet�ra normerna f�r bondeklassen, p� omr�den, d�r b�ndernas klassintressen uppenbart �r i mots�ttning, s� f�rblir denna sak dock icke hoppl�s f�r alltid eller f�r s� l�ng tid som denna klass existerar. Tv�rtom: ur andra klassers historia vet vi, att den h�rskande klassen leder icke blott de efterblivna klasserna under sitt ideella inflytande, under sin kulturs och morals p�verkan, utan ock hela grupper fr�n den mest framskridna klassen, som �nnu icke vaknat och l�rt k�nna sin plats i historien. M� vi blott erinra oss, hur den andliga klassen under sin glansperiod h�ll de andra samh�lleliga skikten i band, hur aristokratins liv och kultur framstod f�r dessa som n�gonting fullkomligt, och hur till och med p�beln str�vade att komma in i f�rrummet till denna kultur, p�beln, som dock f�retr�dde ett mycket h�gt produktionss�tt. M� vi vidare erinra oss, hur aristokratins mest framskridna element �vergick till de borgerliga frit�nkarna.
I v�rt bondeland med proletariatets diktatur kommer allt detta att ocks� g� av stapeln, men naturligtvis i andra former, under gigantiska dimensioner, ty h�r g�ller det flera miljoner m�nniskor. Ju mera industrin hos oss utvecklas, desto starkare kommer ocks� str�mningen av den b�sta bondeungdomen till st�derna att v�xa. Den ekonomiskt segerrika klassens prolet�ra kultur kommer att ut�va sin lockelse och dragningskraft p� de r�rligaste, socialt mest k�nsliga skikten av landsbygdens folk. B�nderna kommer att sk�mmas �ver sin barbariska efterblivenhet och med sk�ran i hand � eller kastande denna ifr�n sig � f�rs�ker de h�lla j�mn fart med den framstormande hammaren. S� blir arbetarklassen lagstiftare j�mv�l f�r byarna, och likas� p� omr�det f�r dessas klassnormer. Arbetarna sk�rdar d�rmed frukterna av sin segerrika industri.
S� kommer det att g�. F�r tillf�llet g�ller det att vinna byarnas progressiva minoritet p� proletariatets sida. Det �r endast b�ckar sm�, de f�rsta f�rel�parna till den v�ldiga str�m, som en g�ng skall flyta fr�n bondef�lten in i den prolet�ra floden, n�r bondeklassen som klass och hela dess nuvarande levnadss�tt i grund f�r�ndras av den nya hush�llningen.
L�t oss g� �ver till andra fr�gor !
Kanh�nda fr�gorna om familjen och k�nsf�rh�llandena icke h�r till klassnormernas omr�de, de �r m�h�nda uteslutande privatlivets angel�genheter? M�ngt och mycket kan kallas �privatsak�, men �tskilligt pr�glas dock av en eminent social karakt�r. Det �r synnerligen viktigt att det socialt betydelsefulla i dessa fr�gor avskiljes fr�n det socialt likgiltiga, och att de besvaras, utg�ende fr�n den prolet�ra klassens intressen i deras totalitet och i h�nseende till dess framtid. H�rtill kommer att fr�gan om rasens bevarande och familjens fortbest�nd, just d� erh�ller en s�rskild betydelse, n�r proletariatet kommer till makten och b�rjar b�ra ansvaret f�r rasens fysiska tillst�nd och f�r dess framtid.
Familjens former, som utbildas p� bondehush�llningens och den sj�lvst�ndiga yrkesproduktionens grundval, vinner automatiskt insteg ocks� i arbetarklassens levnadss�tt. Men inom kort b�rjar kapitalismen uppl�sa familjens gamla form. Den skickar de kvinnliga arbetarna i fabriken, sliter kvinnan fr�n hennes husliga verksamhet och underminerar p� detta s�tt den gamla familjens grundval: k�ket. Men kapitalismen inskr�nker sig till att endast delvis befria kvinnan fr�n det ekonomiska beroende av mannen och att skapa de f�rsta f�ruts�ttningarna f�r m�nskliga �ktenskapsf�rh�llanden och m�nskligare f�rh�llanden �verhuvud mellan kvinna och man. Det ges ingen kapitalist, som kunde besluta sig f�r att underh�lla arbetarbarnen p� bekostnad av merv�rdet och inte p� arbetsl�nen. Den gamla familjens s�nderfallsprocess, som b�rjat under kapitalismens tid, avstannade mitt under sin utveckling, emedan fr�gan cm den sociala uppfostran ej blott icke l�stes i det borgerliga samh�llet utan icke ens kunde uppst�llas som praktiskt problem.
N�r proletariatet kommer till makten, st�r det inf�r den oerh�rda uppgiften att skapa betingelser f�r den slutgiltiga f�renklingen av de nya familjeformerna. Denna uppgift �r framf�r allt en uppgift f�r den sociala barnuppfostran. Och denna fr�ga �r � t. ex. f�r Ryssland � framf�r allt en finansiell fr�ga. Om v�r produktion utvecklar sig snabbt, s� l�ses d�rmed en hel r�cka nya problem och fr�gor, som n�stan alla sammanh�nger med v�r fattigdom. D�rmed g�res ock � �tminstone i st�derna � de fr�n krigskommunismens period �nnu kvarlevande begynnelseresterna av den samh�lleliga uppfostran till utg�ngspunkt f�r den sociala uppfostran, och i f�rsta hand tryggas d�rmed den sociala uppfostran f�r proletariatets hela barngeneration.
Fr�gan om familjens form �r o�terkalleligen avgjord. Familjens vidare evolution framkallar inga tvivel, �tminstone icke f�rs�vitt det g�ller uppfostran av barnen.' Likas� �r det uppenbart, att kvinnans befrielse och en centraliserad hush�llsmetod, som efterhand sl�r s�nder alla, det individuella k�kets krukor och k�rl, �r m�jliga blott p� denna v�g. Denna fr�ga �r programfr�ga f�r det kommunistiska partiet, vilken icke mera beh�ver diskuteras. D�rf�r �r det varje kommunists och varje medveten arbetares uppgift att p� alla s�tt befr�mja den sociala uppfostrans organisation och familjens omvandling. �r emellertid f�ruts�ttningar f�r den sociala uppfostran f�rhanden och fasth�ller vissa skikt av arbetare och arbeterskor allt fortfarande vid familjens gamla former, d� kan man knappast behandla dem annorlunda, �n man behandlar s�dana arbetare, som i st�llet f�r att g� till allm�nna m�ten eller till sitt f�rbunds sammankomster � g�r i kyrkan. Deras hustrur stannar bland sina kastruller och barn, de blir aldrig i tillf�lle att �gna sig �t kampen f�r sin klass' intressen och dess framtid, medan deras kamrater, fyllda av entusiasm och orygglig tro stormar fram�t i massor, drivande socialismens sak till seger. Det �r f�rvisso en viktig fr�ga, huruvida den socialistiska staten i framtiden kommer att till�ta, att en del f�r�ldrar -- l�t vara t. o. m. bara ett obetydligt antal � f�rd�rvar sina barn genom uppfostran i hemmen, d�r man vanst�ller dem efter sin egen avbild.
Men i v�r tid �r det en annan fr�ga, som har aktuell betydelse: fr�gan, hur man skall f�rdela, b�rdan f�r barnens uppfostran mellan m�n och kvinnor, d� den sociala uppfostran f�rst b�rjar bana sig v�g, medan de flesta barn underh�lles av sina f�r�ldrar. Denna fr�ga uppkommer icke blott, n�r f�r�ldrarna skiljes fr�n varandra, utan ock n�r de lever tillsammans.
Den r�ttvisaste l�sningen �r den, att f�r�ldrarna antingen b�ra lika b�rdor, eller f�r s� vitt det g�ller den rent materiella sidan att den presterar mera, som �r materiellt b�ttre situerad.
Den allm�nna, opinionen inom proletariatet m�ste tr�da i br�schen f�r kvinnans och mannens likst�llighet vid uppfyllandet av de plikter, vilka p� grund av sin natur �r samh�lleliga plikter, men som kan �verl�mnas till samh�llet f�rst d�, n�r den sociala uppfostrans system blir det f�rh�rskande systemet. Under inga omst�ndigheter f�r det betraktas som normalt, att hela arbetet med uppfostran eller dess viktigaste del faller p� arbeterskan, som dessutom i materiellt avseende befinner sig i ett s�mre l�ge �n m�nnen av hennes klass.
Den f�ljande fr�gan ber�r formerna f�r k�nsumg�nget. Vid organisationen av den sociala uppfostran uppkommer denna fr�ga i sin rena form, utan att f�rdunklas av de villkor, som sammanh�nger med familjens existens. Man sp�rjer sig huruvida fr�n de prolet�ra intressenas st�ndpunkt fr�gan kan st�llas konkret och j�mv�l besvaras: vilka former f�r k�nsumg�nge �r f�renliga � om icke med de nuvarande sociala f�rbindelserna och intressena � s� dock med f�rh�llandena i det socialistiska samh�llet: monogami, kortvarigt umg�nge, eller ett regell�st k�nsumg�nge?
F�retr�darna f�r den ena eller den andra st�ndpunkten i denna fr�ga har i de flesta fall motiverat sin egen smak eller sina egna vanor med allehanda argument. Inget riktigt, sociologiskt och klassmotiverat svar har man givit. Den som tilltalas av det t�mligen filisteraktiga familjelivet hos Marx och som ger monogamin f�retr�de, han f�rs�ker ock att upph�ja �ktenskapets monogama form till en dogm, till norm � och i detta v�llovliga syfte betj�nar han sig av medicinska och sociala argument. Andra �ter, som mera dras till motsatsen, vill f�rklara det kortvariga �ktenskapet och �k�nskommunismen� som det framtida �ktenskapets naturliga form, varvid de ofta med stolthet betraktar ut�vningen av detta slags k�nsumg�nge i praktiken som en �protest i handling� mot nutidens k�lkborgerliga familjemoral.
I verkligheten f�rh�ller det sig s�, att dessa m�nniskor rekommenderar sin personliga smak f�r det kommunistiska samh�llet och utger sina sympatier f�r objektiv n�dv�ndighet. Fr�gan om k�nsumg�ngets former, �ver vilken man f�r ett s� stort ov�sen i moralens namn blir en social fr�ga, s� fort man icke st�ller den i f�rbindelse med familjen, utan betraktar den fr�n st�ndpunkten: rasens fysiska h�lsa. Knappast torde n�gon kunna bevisa, att den eller den �ktenskapsformen � n�r den sociala uppfostran existerar � kan omedelbart inverka h�mmande eller fr�mjande p� proletariatets kamp f�r kommunismen. D�rf�r kan det socialistiska samh�llets arbetare i detta avseende f�rbli t�mligen likgiltiga gentemot den ena eller andra formen av k�nsumg�nge. Hela problemet blir ett socialt problem f�rst i samband med fr�gan om rasens bevarande och f�rb�ttring, framf�r allt fr�n st�ndpunkten: den sundaste och b�sta avkomman. D�rf�r m�ste denna fr�ga besvaras av medicinen och icke av det kommunistiska programmet och de d�rmed sammanh�ngande klassnormerna f�r proletariatet.
Men �ven medicinen �r synbarligen icke i st�nd att i detta fall f�reskriva ett enhetligt recept. D� den b�sta avkomman under annars lika betingelser i de flesta fall utg�r resultat av k�nsumg�nge i k�rlek, och emedan k�rleken hos m�nga m�nniskor �r av l�ngre, hos andra av kortare varaktighet samt ofta beror p� de deltagande parternas temperament, s� kan vid lika betingelser samma resultat (b�sta avkomma) ern�s genom olika former f�r k�nsumg�nge. Naturligtvis m�ste medicinen, eller riktigare sagt biologin, beakta ocks� andra sidor av detta problem: f�rhindra fysisk utmattning vid k�nsumg�nge, p� b�sta s�tt kombinera de fysiska egenskaperna hos de personer, som tr�der i k�nsumg�nge och efterl�mnar avkomma o. s. v. Allt detta, visar, att man m�ste s�ka svar p� alla dessa h�r uppdykande fr�gor hos medicinen.
andra sidan �r det d�remot n�dv�ndigt, att den socialistiska medicinen f�rst�r att besvara dessa fr�gor icke blott i enskilda fall, utan ock i allm�nhet.
Vi har redan n�rmat oss de normer, som dikteras av rasens fysiska bevarande och f�rb�ttring. H�r b�r man observera, att endast socialismen kan st�lla detta problem i hela dess omfattning, ty endast i det socialistiska samh�llet rycker samh�llets �verv�ldigande flertals, de arbetande massornas, intressen in p� fr�msta platsen. D�rmed placeras ock intressena f�r dessa massors fysiska bevarande och befr�mjande i f�rgrunden. Kapitalismen kan icke st�lla denna fr�ga f�r bourgeoisien, p� grund av den kapitalistiska klassens obest�ndiga sammans�ttning (i motsats till den feodala klassens korporationer), p� grund av �verhuvud det borgerliga livets djupt individualistiska principer och framf�r allt emedan �ktenskapet inom bourgeoisin har till uppgift att �f�rena kapitalet� och d�rf�r icke kan underordnas en medicinsk reglering. Men vad befolkningens �verv�ldigande flertal betr�ffar, d. v. s. arbetarna och de fattiga b�nderna, s� �r den snabbaste kapitalistiska ackumulation och gr�nsl�sa utpressning av ett merv�rdemaximum m�jligt endast, om kapitalismen icke bekymrar sig om de arbetande massornas h�lsa. Aldrig har heller kapitalismen bekymrat sig om denna sak, ty den f�rfogar �ver en j�ttearm� i reserv, som ers�tter de stupade arbetarna och b�nderna med st�ndigt nya och nya. Under bourgeoisins herrav�lde k�mpar arbetarklassen till f�rsvar f�r rasens bevarande endast p� s� s�tt, att den k�mpar f�r b�ttre arbetsvillkor och att den p� grundval av de givna kraftf�rh�llandena uppn�r ett maximum av gynnsamma villkor f�r sin materiella existens.
N�r arbetarklassen sj�lv kommer till makten, �r den ansvarig f�r hela samh�llets h�lsotillst�nd. De fr�msta villkoren f�r rasens p�nyttf�delse �r naturligtvis f�rb�ttring av det materiella l�get samt bostadsf�rh�llandena, slut p� �verlastning med alltf�r tungt arbete, organisation av ett system f�r massornas fysiska fostran o. s. v. Dessutom m�ste i framtiden samh�llets kontroll �ver avkomman tillm�tas en stor betydelse. Fr�n socialistisk st�ndpunkt �r uppfattningen, att varje enskild samh�llsindivid betraktar sin kropp som obetingad privategendom, absolut oh�llbar, ty individen �r blott en enstaka punkt vid sl�ktets �verg�ng fr�n det f�rg�ngna till framtiden. Men tiofalt mer oh�llbar �r en s�dan uppfattning om �mina efterkommande�. Det finns miljoner syfilitiker, som i rasbevaringens intresse m�ste f�rbjudas att ha barn. Dessa syfilitiker f�rgiftar blodet hos flera sl�ktled och beg�var dem med paralytiska fall.
Men h�r kr�ves icke blott laglig reglering. Proletariatets allm�nna opinion st�ller som en kategorisk fordran p� sina medlemmar krav, vilka g�r i samma riktning. Under den offentliga meningens inflytande m�ste hos de sjuka sj�lva utbildas en motsvarande inre �vertygelse. Det som sagts om syfilitikerna g�ller ocks� en m�ngd andra sjuka, vilka i rasens intresse icke f�r ha efterkommande. De potentiella modersk�nslorna, en mans l�ngtan efter barn, m�ste, n�r vederb�rande p� grund av biologiska orsaker icke f�r ha, efterkommande, betraktas endast som sentimentala, personliga upplevelser, inf�r vilka samh�llet ej kan g�ra n�gra koncessioner. Sj�lva m�ste de av samma orsak kv�va dessa k�nslor. H�nsynsl�s kamp mot alla, som sprider k�nssjukdomar, utan att t�nka p�, vilket brott de beg�r mot andra medlemmar av samh�llet, ofta mot sina egna klasskamrater, �r en sj�lvklar sak. (Jag tror, att det �r �verfl�digt att bevisa, att de prolet�ra intressena fordrar den ivrigaste kamp mot prostitutionen, i den m�n som den framkallas icke blott av de sociala f�rh�llandena, vilka ger upphov till prostitutionens �tillg�ng�, utan ock h�r samman med �efterfr�gan�, och �ven med efterfr�gan inom sj�lva arbetarklassen.)
Vi beh�ver ej redan nu kasta fram fr�gan, huruvida i framtiden den socialistiska staten, och, n�r den icke mera existerar, vetenskapen, b�r ingripa i k�nslivet f�r att f�rb�ttra rasen medelst konstlat urval. H�r vill vi blott h�nvisa, till samh�llets omots�gliga r�tt, att leda regleringen av k�nsf�rbindelserna �nda fram till denna gr�ns. Varje medlem i det socialistiska samh�llet har som plikt, att frivilligt i sitt liv f�rverkliga vad som p� detta omr�de f�reskrives av den socialbiologiska n�dv�ndigheten, vilken formuleras av vetenskapen. (Den borgerliga individualismen blir uppr�rd vid tanken p� m�jligheten av ett s�dant konstlat urval i rasens intresse, f�r att bevara och f�rb�ttra den. Och detta i en tid, n�r den betraktar det som naturligt, att familjens former underkastas privategendomens intressen.)
Den viktigaste basen f�r alla proletariatets klassnormer �r icke blott, att arbetarmassorna klart �r medvetna om klassintressena, utan ock den halvt omedvetna klassammanh�llningen, klassk�nslan, k�nslan av f�rvantskap med alla, som h�r till samma klass, samt fientlighet mot f�retr�dare f�r andra klasser. Denna proletariatets psykologiska enhet spelar en mycket viktig roll i hela dess kamp f�re och efter den prolet�ra revolutionen. S�rskilt betydelsefull �r den under tiden f�r �Nep� (den nya ekonomiska politiken), n�r den statliga hush�llningen tr�der i f�rbindelse med hush�llningens kapitalistiska former, och n�r statsindustrins arbetare �r tvungna att tr�da i varaktiga aff�rsf�rbindelser med representanter f�r den kapitalistiska v�rlden och med borgerliga specialister. I s�dana fall, n�r v�ra kommunistiska och partil�sa arbetare har svag samh�righet med sin klass, r�kar de s�rdeles l�tt ut f�r inverkan av den fientliga milj�n. (Detta inflytande av den mot oss fientliga kulturen g�r sig k�nnbar i arbetaruniversiteten, d�r arbetarungdomen ofta r�kar under inflytande av oss fr�mmande element ur l�rarmilj�n. �nnu n�gra �r fram�t m�ste vi k�mpa mot dylik ideologisk os�kerhet inom v�r ungdom.) Som resultat ser vi ofta, hur borgerliga jobbare omslingrar v�ra arbetare, s�som i Orechovo-Svevo Trustfallet �sorgligt i �minnelse. Men om arbetarnas klassk�nsla �r stark, �r det mycket l�ttare f�r dem att h�lla st�nd mot Nepmilj�ns uppl�sande inflytande. Den praktiska slutsatsen h�rav �r f�ljande: F�rst�rka klassammanh�llningen mellan alla arbetare p� alla arbetsomr�den och skoningsl�st f�rd�ma alla desert�rer fr�n den prolet�ra familjen, vilka k�nner sig dragna till de borgerliga elementen och vilka f�redrar v�ra klassfienders samh�lle framf�r arbetarnas milj�. (Inom kommunistiska kretsar talar man under senaste tid mycket om �ktenskap mellan kommunister och personer fr�n andra klasser och debatterar, huruvida de b�r anses l�mpliga.. Principiellt �r detta egentligen inget problem. Det h�r till privatsakernas omr�de, �ven om det �r riktigt, att ett misslyckat �ktenskap kan inverka menligt p� en kommunists aktivitet. Men s� kan ocks� mycket annat inverka, vilket vi vanligen icke tar upp till bed�mning � emedan det �r privatsak. I allm�nhet b�r man d�ma en partimedlem, som icke handlar kommunistiskt, efter hans handlingar, utan att utforska, hur han kommit d�rh�n. Det som �r socialt viktigt i f�religgande fr�ga, �r f�ljande: N�r en kommunist �ktar en kvinna fr�n borgerliga kretsar, s� f�rh�ller man sig � i viss m�n omedvetet � mycket mer �verseende, �n om en kvinnlig kommunist ing�r �ktenskap med en nepman. Av dylika exempel kan man l�ttast se, hur djupt �nnu asiatismen ligger hos oss i fr�ga om kvinnan och den dubbla moralen.)
L�t oss �nnu unders�ka en aktuell fr�ga, fr�gan om den materiella likst�lligheten inom proletariatet och inom det kommunistiska partiet i sovjetstaten. Under krigskommunismen genomf�rde vi likhetens principer i stor utstr�ckning, och det var b�de politiskt och ekonomiskt n�dv�ndigt. N�r det fanns litet livsmedel och proletariatets f�rsvarsm�jligheter m�ste underst�das i medborgarkriget, s� har denna, likhet i fattigdom icke f�rsvagat oss gentemot fienden, utan gett oss � styrka. Men n�r vi �vergick till fredshush�llning, och n�r produktionen m�ste stegras med det m�nniskomaterial, som stod oss till buds, och med de bevekelsegrunder till arbete, som kvarlevde hos arbetarna som arv fr�n den sm�borgerliga och kapitalistiska perioden (d. v. s. huvudsakligen med individualistiska bevekelsegrunder) var vi tvungna att b�rja d�r, som kapitalismen slutat. Vi m�ste i m�ngt �terinf�ra arbetsl�nens kapitalistiska system, d. v. s. olikheten i avl�ningen, g�ra den beroende av arbetarnas kvalifikationer och produktionsnormerna. H�rtill kom dessutom de enskilda f�retagens och trusternas olikheter, och i samband d�rmed blev den fr�gan betydelsefull, vilka f�retag, som visat sig b�ttre och vilka svagare i kontakt med marknaden. Denna olikhet �r n�dv�ndig f�r produktionen p� utvecklingens nu givna niv� och med det f�rhandenvarande m�nniskomaterialet. Den tr�ngde �nda in i det kommunistiska partiet och framkallade missn�je hos de �l�gre skikten� mot de b�ttre betalda s. k. ��vre skikten�. Vad l�get inom arbetarklassen i dess helhet betr�ffar, s� f�rvandlar sig h�r protesten mot olikheten till en protest d�remot, att socialismen framv�xer ur kapitalismen. Denna protest �r reaktion�r, n�r som bas f�r densamma ligger str�van till ett sm�borgerligt j�mlikhetsmakeri, som alls icke bryr sig om produktionens behov. Men den kan, denna protest, vara progressiv, f�rs�vitt den utg�r en protest utg�ngen ur arbetarnas mognade sociala medvetande mot kvarlevorna av de kapitalistiska f�rh�llandena och n�r den framf�r allt riktar sig mot s�dana former f�r olikhet, vilka icke h�rflyter ur produktionens behov.
Denna protest verkar desto mer progressiv ju snabbare hela arbetarklassens kvalifikationsniv� h�jes och h�vdandet av olikhet j�mte alla slags privilegier icke mer bli n�dv�ndiga f�r produktionen. Vad det kommunistiska partiet ang�r, s� vore det knappast m�jligt, d� detta parti �r ett massparti, att l�sslita detsamma fr�n arbetarklassens existensvillkor och materiellt f�rvandla det till ett �s�llskap av j�mlikar�. Men en�r kommunisterna arbetar i hela klassens intresse och m�ste s� arbeta � och icke utg�ende fr�n n�gra ber�kningar av materiell art, s� m�ste h�r kampen mot s�dana former f�r olikheten, som icke betingas av politiska eller ekonomiska orsaker och samtidigt f�rsvagar partiets inre sammanh�llning, f�ras mycket mera beslutsamt �n annorst�des. Denna olikhet inom partiet och enskilda partiskikts privilegierade st�llning, som g�r vida ut�ver det som �r n�dv�ndigt f�r att bevara partiets v�rdefullaste element fr�n uttr�ttning, denna olikhet �r mycket skadlig i s�dan mening, att den kan leda till
kamp om privilegierade poster, till f�rkalkning i partisystemet, till karri�risk och byr�kratisk urartning av vissa partiskikt. Denna process blir desto farligare, ju mera unga, nya krafter, unga m�nniskor, besj�lade av en ny psykologi, bekl�der ledande poster i parti- och sovjetapparaten, och n�r dessa unga krafter st�ter p� motst�nd, som alls icke dikteras av den sociala uppbyggnadens intressen.
I allm�nhet har partiet alltf�r mycket gett efter f�r den statliga apparatens automatiska r�relse och struktur. P� avl�ningsomr�det reglerades statsapparaten efter de borgerliga specialisterna, som man m�ste locka till sig genom att tillfredsst�lla deras anspr�k och vanor, och under Nep perioden tillkom dessutom regleringen efter arbetarnas kvalifikationer � �gamla stilen�. P� en best�md niv� var detta historiskt n�dv�ndigt f�r den statliga apparaten. Men ju snabbare utbildningen av specialister fr�n arbetarkretsarna av kvalificerade arbetare samt deras intr�de i produktionen och den statliga apparaten f�rsigg�r (och flertalet prolet�rer m�ste i framtiden vara kvalificerade), desto mindre anledning har staten att vidh�lla det gamla avl�ningssystemet och den d�rmed sammanh�ngande samt utan m�tta och mening tilltagande olikheten inom den statliga apparaten. Denna hya etapp kommer antagligen att b�rja inom fem eller sex �r. Men redan nu �r det tid att l�ta en st�mma h�ras mot en olikhet, som �r endast en produkt av viljan att efterapa de borgerliga f�rh�llandena och icke kan visa att den framv�xt p� basen av n�gra verkliga intressen. Den n�rmaste framtiden tillh�r utan tvivel likheten i materiella existensvillkor f�r de statliga arbetarna. Och ehuruv�l j�mlikheten i och f�r sig, likheten till varje pris, icke utg�r n�got sj�lvst�ndigt m�l f�r v�r str�van, s� kommer den dock s� sm�ningom att gripa alltmera omkring sig, st�djande sig p� behoven f�r hush�llsutvecklingen och p� den nya arbetarorganisationens nya psykologi.
�verhuvudtaget f�r man icke st�lla fr�gan om j�mlikhet i materiella ting och alla d�rmed analoga fr�gor under synvinkeln av n�gon slags abstrakt och absolut socialistisk r�ttf�rdighet, utan de m�ste betraktas utg�ende fr�n v�ra utvecklingsintressen, fr�n intressena att driva hela v�rt socialistiska uppbygge fram�t. Och i varje enskilt fall m�ste man avg�ra fr�gan konkret: befordrar det r�relsen p� denna niv�, st�rker det proletariatets krafter och sammanslutning, har det ogynnsamma f�ljder, och slutligen �r det kanske en likgiltig sak. Olikheten var och �r tillsvidare n�dv�ndig f�r produktionen och inom dessa gr�nser m�ste vi �ven komma tillr�tta med den. Vi kommer att vara mot olikheten, s� fort utvecklingen av de nya produktionsf�rh�llandena med nya arbetaregenerationer icke blott icke fordrar dylika olikheter, utan n�r de tv�rtom blir ett hinder f�r fram�tskridandet.
Till sist en fr�ga, som mycket intresserar bondeskikten i v�rt parti: i vilken utstr�ckning �r arbete i den egna individuella hush�llningen (med alla d�rav h�rflytande f�ljder) f�renligt med arbete i det kommunistiska partiet? St�r inte fr�gan s�: � antingen en sj�lvst�ndig hush�llning, eller det kommunistiska partiet? Detta �antingen-eller� �r on�digt. En bonde som �r medlem av partiet m�ste st�ndigt vara medveten d�rom, att hans individuella hush�llning icke �r m�l, utan ett medel till det kommunistiska m�let. Med andra ord: om han kan vara en god ekonom och kan propagera i handling de nya metoderna f�r jordbruket samt f�rblir en god kommunist, d� �r det utm�rkt. En bondekommunist, som vill f�rbli en kommunist, m�ste st�lla sin hush�llning i andra rummet och partiet i. f�rsta. Hush�llningen f�r betraktas endast som medel och inte vidare. Naturligtvis �r det mycket sv�rt i det praktiska livet att dra upp gr�nserna, n�r intresset f�r den egna hush�llningen b�rjar g�ra intr�ng p� den kommunistiska pliktuppfyllelsen. N�got principiellt of�renligt ligger det icke d�ri. Medlemmar av v�rt parti f�rstod ju utm�rkt, n�r de arbetade illegalt, att f�rena olika slags arbeten, vilka tj�na som medel till livsuppeh�lle, med det ivriga arbetet f�r partiet, som f�r dem var det viktigaste. Arbetet f�r livsuppeh�llet var underordnat partiarbetet som medel. Utg�ende fr�n denna synpunkt kan man avg�ra ocks� andra problem, vilka uppkommer f�r bondekommunisterna, t. ex. hurudana former och i hur stor utstr�ckning kan de genomf�ra handelsoperationer o. s. v.
De av oss givna exemplen fr�n omr�det f�r de prolet�ra normerna bevisar, att f�r det f�rsta dessa normer existerar, samt f�r det andra, att de obetingat kommer att f�refinnas s� l�nge det ges klasser. Det vore dock helt otroligt, att klassnormerna p� grund av obekanta orsaker upph�rde att finnas till under den socialistiska statens, den prolet�ra diktaturens period, klassnormerna, vilka spelar en s� viktig roll i att sammansluta klassen, som utg�r dess inre band, dess kampberedskap och som st�rker det helas inflytande �ver sina delar.
Vi gav n�gra exempel. Vi har icke st�llt det som en uppgift att systematiskt beskriva alla proletariatets klassnormer, ty den viktigaste uppgiften f�r detta arbete �r att st�lla fr�gan om moralen och klassnormerna riktigt. Av det sagda framg�r emellertid, vilken h�llning man b�r inta betr�ffande den element�ra �amoralismen�, som �r t�mligen utbredd bland den prolet�ra ungdomen, utan att ungdomen �r medveten om, hur l�ngt dessa verkningar str�cker sig. Om man med denna amoralism f�rst�r f�rnekandet av den borgerliga och sm�borgerliga moralen i teori och praktik samt avsl�jandet av det �klassl�sa� dunklet �ver klassnormerna, s� �r en dylik �amoralism� egentligen en marxistisk, historisk materialistisk behandling av andra klassers moral. Om denna amoralism f�rnekar alla normer �verhuvudtaget, s�ledes ock de prolet�ra klassnormerna, s� �r en s�dan amoralism inom ramarna av den �nnu icke slutf�rda kampen i b�sta fall utopisk och teoretisk f�rvirrad, i v�rsta fall � en produkt av den sm�borgerligt anarkistiska individualismens inflytande p� proletariatet. Men snarare f�r man anta att vi icke har framf�r oss n�gon �osund�, �farlig� o. s. v. f�reteelse, utan att helt enkelt en del av v�r ungdom �nnu icke kommit till klarhet �ver sig sj�lv. Under stormloppet att befria sig fr�n de moraliska kedjorna, som slagits om ungdomen av de exploaterande och historiskt efterblivna klasserna, sl�r den sig l�s fr�n alla normer �verhuvudtaget, ehuru den i det praktiska livet i de flesta fall frivilligt underordnar sig sin egen klass' grundnormer.
I och med de socialistiska f�rh�llandenas vidare utveckling kommer klassnormerna att f�r�ndra sig p� s� s�tt, att de blir enklare, mer elastiska och mer rationalistiska. De kommer, s� att s�ga, att f�rkortas. F�r att en medarbetare i ett socialistiskt samh�lle p� det ena eller andra omr�det, som regleras av klassnormer, m� i sin klass' intresse handha annorlunda �n f�rut, beh�ver den allm�nna opinionen inom hans klass icke ut�va n�got tv�ng �ver honom. Han kommer sm�ningom att sj�lvmant v�nja sig vid, att i sin praktiska verksamhet ut�va allt det, som vetenskapen och det allm�nna intresset p�bjuder. Om � l�t oss antaga � medicinen p�visar att den eller den ingrodda vanan �r samh�lleligt skadlig, s� beh�ver man icke f�r att bek�mpa denna vana f�rst en h�rdnackad kamp f�r att utbilda en allm�n opinion av klassens majoritet, f�r att sedan underst�dd av den allm�nna opinionens tryck tvinga denna nya form p� alla klassens medlemmar. Kulturniv�ns allm�nna h�jning och medvetandet att vara medarbetare i den socialistiska staten kommer bl. a. att ta sig uttryck ocks� d�ri, att medlemmarna av denna stat kommer att l�ra sig att med mycket st�rre l�tthet och naturlighet uppfylla allt socialistiskt n�dv�ndigt, �n vad de gjorde under den stela offentliga formuleringen, n�r f�rverkligandet av det f�r klassen n�dv�ndiga skedde genom att n�gon ny moral f�rkunnades
H�r ett exempel. L�t oss antaga, att av en eller annan orsak f�delsesiffran vid ett visst utvecklingsstadium av det socialistiska samh�llet sjunker till ett bet�nkligt minimum. Det vore tillr�ckligt att vetenskapen sloge alarm, f�r att samh�llets medlemmar genast, medvetet och frivilligt, skulle draga konsekvenserna. Under s�dana omst�ndigheter kommer man icke att formulera parollen: ��ka barnaf�delserna!� i n�gon f�rbenad social norm, till dess att den n�dv�ndiga proportionen mellan d�dlighet och f�delser �ter uppn�tts.
Det �r ena sidan. � andra sidan �r det utom allt tvivel att i och med klassernas allm�nna f�rsvinnande ocks� klassnormerna kommer att f�rvandlas till allm�nna sociala normer, i synnerhet som arbetarna i den socialistiska delen av hush�llningen sm�ningom kommer att omfatta hela den arbetande befolkningens �verv�ldigande flertal. Men icke blott av denna orsak. Klassnormerna m�ste efter klasskampens upph�rande antingen avd�, eller ocks� erh�lla en annan form och ett annat inneh�ll. Med andra ord: det m�ste p� den nya sociala basen uppfylla andra uppgifter. Klassnormerna f�rvandlas till sociala normer. Svaret p� fr�gan, om de kommer att existera l�ngre, i vilken form och om man kommer att kunna genetiskt f�rena de blivande sociala normerna med klassnormen, beror kanh�nda d�rp�, vilken utvecklingsniv� av framtidens samh�lle, som vi avser. Det som p� en viss niv� �nnu kvarst�r som social norm, blir redan p� f�ljande social instinkt och utvecklar sig i den enskilda m�nskans verksamhet till f�rverkligandet av arvet fr�n de f�reg�ende generationerna. Framf�r allt faller i och med klassamh�llets likvidering allt det, som framalstrats genom samh�llets klasstryck. Man kan sl� fast, att r�tten likvideras f�rr �n de oskrivna klassnormerna och de allm�nna sociala normerna. Sannolikast �r, att r�ttsnormerna under �verg�ngsperioden sm�ningom ers�ttes med allm�nna sociala normer, och att de i st�rre utstr�ckning sl�r rot i de sociala instinkterna f�rst i en historiskt senare period.
P� fr�gan om klassnormernas framtid ger vi i �verensst�mmelse d�rmed f�ljande svar : Dessa normer har samma framtid som arm�, milis, domstol, som staten �verhuvudtaget, d. v. s. de har ingen framtid. �ver de sociala normernas framtid kan man endast hysa f�rmodanden. Vid �verg�ngen fr�n socialism till kommunism m�ste de existera f�r en tid. Med dem f�rsvinner de sista kvarlevorna av m�nsklighetens och dess historias klassperiod.
[1] Ber�ttelsen om eremiten och bj�rnen �r den bekanta fabeln av Krylov, som f�rt�ljer om eremitens goda v�n, bj�rnen, som ville skydda v�nnen mot den envetna flugan och tog en stor sten f�r att sl� ihj�l flugan, men samtidigt slog ihj�l sin sovande v�n.
[2] Betecknande �r, att medan adeln f�retr�dde den ur den kristna moralen tagna principen �s�rj icke f�r morgondagen� och f�rsl�sade sin egendom, s� lade representanterna f�r pr�sterskapet i sina predikningar huvudvikten p� att man avstod fr�n jordiska �godelar (till f�rm�n f�r kyrkan), medan d�remot bourgeoisin tr�dde fram f�r m�ttligheten � i den ursprungliga kapitalanhopningens intresse.