Se �ven den engelska utg�van.
H�gt �rade medborgarinna.
Jag �r fortfarande skyldig Er ett svar p� brevet av den 14 februari. Orsakerna till f�rseningen har emellertid ingalunda n�gonting med l�ttja att g�ra. Men f�r att kunna svara p� Er fr�ga om vad jag anser om Plechhanovs bok m�ste jag ju f�rst ha l�st den. Visserligen brukar jag kunna l�sa ryska texter utan n�gra st�rre sv�righeter, bara jag har tid att �gna dem ett extra ing�ende studium, men ibland har jag s� fulltecknade arbetsperioder att det inte blir n�gon tid �ver till detta - d� hinner jag f�rlora en hel del av mitt tidigare grepp om spr�ket och blir senare tvungen att s� att s�ga ta nya tag igen. Det �r just vad som h�nt mig n�r det g�ller denna bok.
Marx' manuskript, som en sekreterare skriver ut efter min diktamen, ger mig full syssels�ttning hela dagen. P� kv�llarna dyker det upp bes�kare, som man inte g�rna kan kasta ut med detsamma; dessutom har jag korrektur som m�ste g�s igenom och en m�ngd brev som skall besvaras, och slutligen m�ste jag �gna en viss uppm�rksamhet �t de �vers�ttningar (bl.a. till italienska och danska) som man nu g�r av mitt arbete om "Familjens, privategendomens och statens ursprung" - man har n�mligen bett mig l�sa igenom dessa, och detta kontrollarbete har visat sig vara b�de n�dv�ndigt och m�dosamt. Allt detta har nu gjort att jag �nnu inte hunnit l�ngre �n till sid. 60 i Plechhanovs bok. Om jag bara finge tre ost�rda dagar p� mig, skulle jag s�kerligen hinna l�sa den till slut - och dessutom f� mina kunskaper i det ryska spr�ket en smula upptr�nade.
Jag tror dock att jag, redan genom de stycken jag hittills l�st, i viss utstr�ckning f�rst�tt vilka meningsskiljaktigheter f�rfattaren syftar p�.
F�rst och fr�mst vill jag �n en g�ng f�rklara att jag �r stolt �ver att det inom den ryska ungdomen bildats ett parti, som �ppet och utan omsvep accepterar Marx' analys av de ekonomiska och historiska sammanhangen och som tagit avst�nd fr�n de tidigare ryska socialisternas anarkism och tendenser till panslavism. Jag vet att min stolthet skulle ha delats av Marx sj�lv, om han f�tt leva tillr�ckligt l�nge f�r att kunna bevittna denna utveckling, som betyder ett stort steg fram�t f�r de revolution�ra krafterna i Ert land. Marx' teori ter sig f�r mig som en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r att man skall kunna skapa n�gon sammanh�ngande och konsekvent revolution�r taktik; genom att till�mpa denna teori p� det aktuella landets ekonomiska och politiska f�rh�llanden kommer man snart till klarhet om vilken taktik som �r f�rdelaktigast.
Detta kr�ver emellertid att man verkligen k�nner till de r�dande politiska och ekonomiska f�rh�llandena, och sj�lv blir jag h�r tvungen att bek�nna att mina kunskaper om den aktuella situationen i Ryssland �r alltf�r bristf�lliga f�r att jag skulle kunna ge n�gra verkligt detaljerade rekommendationer om den l�mpligaste taktiken. Dessutom vet jag n�stan ingenting om Ert revolution�ra partis inre, inofficiella historia. S�rskilt de senaste �rens st�llningstaganden �r jag n�ra nog helt okunnig om; mina ryska v�nner har aldrig dryftat dem med mig. Detta g�r det �nnu sv�rare f�r mig att ge n�got utl�tande om den f�r �gonblicket r�dande situationen.
Vissa underr�ttelser om det allm�nna l�get i Ryssland har emellertid n�tt mig; de tyder p� att man n�rmar sig ett nytt 1789. Inom en relativt begr�nsad tidsperiod m�ste revolutionen komma, och den kan bryta ut n�r som helst. Hela riket ter sig som en f�rdigst�lld spr�ngladdning; det �r endast den ant�ndande l�gan som fattas. Efter mordet p� Alexander II har atmosf�ren blivit �nnu mer hotfull. H�r har vi ett av de relativt s�llan f�rekommande fall d�r ett litet antal sammansvurna kan s�tta ig�ng en revolution; man kan med andra ord medelst en l�tt st�t st�rta ett helt samh�llssystem, som - f�r att tala med Plechhanov - f�tt allt sv�rare att beh�lla sin j�mvikt. Det �r allts� m�jligt att genom en i sig sj�lv obetydlig handling sl�ppa l�s v�ldiga och efter en tid okontrollerbara krafter. Om n�gonsin Blanquis id�er - hans fantasier om att en liten grupp konspirat�rer skulle kunna �stadkomma en total samh�llsomv�lvning - kan s�gas ha �gt ett visst existensber�ttigande, s� �r det f�rvisso nu i Petersburg. S� snart krutet n�tts av den t�ndande gnistan, s� att spr�ngkraften l�sg�res och man erh�ller en kinetisk nationell energi i st�llet f�r en potentiell (f�r att �terigen citera ett av Plechanovs v�lfunna �lsklingsuttryck) kommer de personer som svarade f�r ant�ndningen att slungas undan av explosionen, inf�r vilkens styrka de blir helt maktl�sa; utbrottets konsekvenser kommer i st�llet att best�mmas av de ekonomiska faktorerna i landet.
Om nu dessa personer tror att de kan ta makten - vad spelar det egentligen f�r roll? F�rutsatt att de verkligen lyckas bryta f�rd�mningarna, kommer de framv�ltrande flodmassorna snart nog att ber�va dem den illusionen. Men det finns v�l inte n�got sk�l att klaga �ver att denna illusion b�ttrar p� deras viljekraft? Folk som skryter med att ha gjort en revolution f�r alltid dagen efter uppt�cka att de inte haft en aning om vad de h�llit p� med - den revolution man gjort p�minner inte det minsta om den som de avsett att genomf�ra. Det �r detta som Hegel kallar historiens ironi, och f� historiska personligheter har undg�tt att r�ka ut f�r den. Se bara p� Bismarck, som mot sin vilja blivit revolution�r, eller Gladstone, som nu r�kat i luven p� sin s� h�gt lovprisade tsar.
F�r mig �r det viktigaste i detta sammanhang att man i Ryssland ger den avg�rande impulsen, s� att revolutionen bryter ut. Fr�n vilken partigrupp signalerna kommer f�refaller mig vara av mindre betydelse: det viktiga �r att anfallet kommer, inte vilket ban�r man rycker fram under. En grupp vanliga palatsrevolution�rer skulle genast sj�lva sopas undan. N�r l�get �r s� sp�nt, n�r de revolution�ra elementen f�rst�rkts i s� h�g grad, n�r de ekonomiska villkoren f�r folkflertalet inom denna v�ldiga nation f�r var dag blir allt mera outh�rdliga, n�r den samh�lleliga utvecklingens alla stadier finns representerade - fr�n den primitivaste bygemenskap till den modernaste storfinans och industri i v�ldig skala, d� tycks det mig som om Ert 1789 snart kan komma att f�ljas av ett 1793, eftersom de ovan n�mnda mots�ttningarna tvingats ihop med hj�lp av ett exempell�st despotiskt program, vilket ungdomen, som h�r representerar nationens intelligens och v�rdighet, betraktar med en st�ndigt v�xande avsky.
K�ra medborgarinna, nu f�r jag s�ga farv�l f�r denna g�ng. Klockan �r halv tre p� natten, och i morgon hinner jag inte g�ra n�got till�gg innan posten skall iv�g. Skriv g�rna till mig p� ryska, om Ni f�redrar det, men Ni f�r ha v�nligheten att d� komma ih�g att jag inte �r s� van vid att l�sa rysk skrivstil.
Er tillgivne
F. Engels