K�re morian!
Jag hoppas att Du nu �ntligen f�tt noterna. Tankspritt nog tycks jag i deras st�lle ha bifogat den papperslapp som jag skrivit upp numren p�. Sj�lva noterna hade jag tydligen skjutit in under skrivunderl�gget. D�r hittade jag dem ocks�, mycket riktigt, s� snart jag h�mtat mig fr�n den best�rtning jag f�rst erfor d� jag fick Ditt telegram. Hoppas att de trots allt kom fram i tid.
I Tyskland �r v�l situationen just nu ganska uppenbar. Efter Bismarcks oerh�rda framg�ngar med den preussiska arm�ns hj�lp har utvecklingen i Tyskland hela tiden g�tt i riktning mot de borgerliga kejsard�mesid�erna p� ett s� markerat s�tt, att vi i likhet med alla andra m�ste acceptera faktum, vare sig vi vill eller inte. Vad sakens nationella sida betr�ffar, kommer Bismarck i alla h�ndelser att ge kejsard�met de gr�nser borgerligheten t�nkt sig - det kommer f�ljaktligen att �ven omfatta de sydv�stra delarna av Tyskland, f�r talet om en gr�nslinje vid Main och en oberoende sydtysk konfederation �r s�kerligen endast avsett att syssels�tta fransm�nnens tankar, medan tyskarna marscherar mot Stuttgart. Dessutom kommer s�kert �ven �sterrikes tyska provinser att inom kort ing� i den nya staten, eftersom �sterrike nu kommer att domineras av ungrarna, medan tyskarna f�r n�ja sig med tredjeplatsen och till och med m�ste l�ta slaverna komma f�re.
Politiskt blir Bismarck tvungen att st�dja sig p� borgarna, som han m�ste ha p� sin sida f�r att kunna h�lla furstarna i schack. Den saken kanske inte �r s� aktuell just nu, n�r arm�n och hans egen prestige r�cker till f�r att trygga hans st�llning. Men han m�ste snart nog v�dja till borgarna, om det s� bara g�ller att f� parlamentet att acceptera centralregeringen, och den naturliga utvecklingen blir sedan att han eller hans eftertr�dare f�r s�ka sitt st�d hos dem �ven i andra fr�gor; p� s� s�tt kommer han sj�lv att i allt h�gre grad h�ra hemma i det borgerliga l�gret, �ven om han nu - vilket �r mycket m�jligt - inte s�ker sig dit annat �n n�r situationen tvingar honom till det.
En f�rdel med detta �r att l�get f�renklas: genom att de m�nga sm� huvudst�dernas roll blir en annan, f�rst�rks m�jligheterna ett genomf�ra en revolution; i alla h�ndelser kommer utvecklingen att g� snabbare. Ett tyskt parlament �r ju ocks� n�gonting helt annat �n en preussisk kammare. Sm�staternas maktapparater kommer att sopas undan, �tskilligt lokalt maktmissbruk kommer d� att f�rsvinna, och �ntligen blir v�ra partier verkligt nationella.
Den v�rsta nackdelen �r den lika olyckliga som oundvikliga konsekvensen att den preussiska mentaliteten sprider sig �ver hela Tyskland. En annan beklaglig sak �r de �sterrikiska s�ndringstendenserna, som kommer att leda till att de slaviska elementen g�r en hastig frammarsch i B�hmen, M�hren och K�rnten. Detta �r tyv�rr saker som man inte kan g�ra n�gonting �t.
Enligt min �sikt b�r vi d�rf�r helt enkelt acceptera vad som har skett - utan att d�rf�r p�st� att vi gillar det - och i st�rsta m�jliga utstr�ckning begagna oss av de �kade m�jligheter vi f�tt att bygga upp v�r nationella organisation och ena det tyska proletariatet.
Stumpf hade inte beh�vt ber�tta f�r mig att broder Liebknecht skulle kr�ngla till det riktigt ordentligt f�r sig p� grund av sitt fanatiska prat om �sterrike. Det var alldeles sj�lvklart att det m�ste bli s�. Dessutom var det ju l�tt att k�nna igen hans stil i de vredgade rapporter fr�n Leipzig som han l�t publicera i "Neue Frankfurter Zeitung". Denna annars f�ga furste�lskande tidning gick s� l�ngt som till att klandra preussarna f�r deras otillst�ndiga upptr�dande mot "den �rev�rdige kurfursten av Hessen" och i h�gst�mda ordalag prisa den stackars Georg V av Hannover!
I "Guardian" har jag inte skrivit n�gonting nytt.
Din
F. E.