Se �ven den engelska utg�van.
... Skicka mig f�rresten �nd� den utlovade hegelska naturfilosofin! Just nu sysslar jag en smula med fysiologi och t�nker i samma veva l�sa litet om j�mf�rande anatomi. D�r kan man nu hitta en del h�gst spekulativa ting, som emellertid inte uppt�ckts f�rr�n p� senare tid; jag skulle g�rna vilja se efter om inte gubben anat n�got av allt detta. S� mycket �r i alla fall s�kert: om han i dag haft att skriva en naturfilosofi, hade allt detta material av sig sj�lvt uppenbarat sig f�r honom fr�n alla h�ll. Folk har f�r �vrigt inget som helst begrepp om vilka framsteg som gjorts inom naturvetenskapen under de senaste trettio �ren. Vad som varit avg�rande f�r fysiologin �r fr�mst den organiska kemins oerh�rda utveckling och d�rn�st mikroskopet, vars m�jligheter man inte p� r�tt s�tt f�rm�tt utnyttja f�rr�n under de tv� senaste decennierna. Anv�ndningen av mikroskopet har lett till �nnu viktigare uppt�ckter �n framstegen inom kemin. Den viktigaste, som revolutionerat hela fysiologin och skapat de n�dv�ndiga f�ruts�ttningarna f�r den j�mf�rande fysiologin, �r uppt�ckten av cellerna - hos v�xter uppt�cktes de av Schleiden och hos djur av Schwann (omkring 1836). Allting �r celler. Cellen �r Hegels "varat i sig", och i sin utveckling genomg�r den exakt den hegelska processen, f�r att slutligen resultera i "id�n": den fullbordade organismen.
Ett annat r�n som skulle ha glatt gamle Hegel �r, inom fysiken, det som g�ller krafternas korrelation[1], eller lagen om hur under givna f�ruts�ttningar mekanisk r�relse - allts� mekanisk kraft - omvandlas till v�rme (exempelvis genom friktion); v�rme omvandlas till ljus, ljus till elektricitet (genom kemiska fenomen av typen Voltas stapel) och elektricitet till magnetism. Dessa omvandlingar kan ocks� �ga rum p� annat s�tt och g� i motsatt riktning. En engelsman, vars namn jag inte kommer ih�g just nu[2], har bevisat att dessa krafter �verg�r i varandra enligt klart markerade regler vad kvantiteten ang�r, s� att ett visst kvantum av exempelvis elektricitet motsvarar en viss m�ngd av n�gon av de andra krafterna, t.ex. magnetism, ljus, v�rme eller r�relse. D�rigenom har det blivit om�jligt att i forts�ttningen f�ra fram den f�rflugna teorin om latent v�rme. Men �r inte detta en utomordentligt fin materiell motsvarighet till hur reflexionsbetingelser kan uppl�sas i varandra?
En sak �r s�ker: Genom att studera den j�mf�rande fysiologin f�r man ett rej�lt f�rakt f�r alla f�rs�k att idealisera m�nniskan och upph�ja henne p� andra djurs bekostnad. I varje detalj sl�s man av hur strukturen �verensst�mmer med andra d�ggdjurs, och sj�lva grunddragen kan man �terfinna �ven hos ryggradsdjuren, ja till och med - l�t vara mindre tydligt - hos kr�ftdjur, insekter, binnikemaskar etc. Hegels tankar om kvalitetens relationer till kvantiteten passar ocks� in alldeles utm�rkt h�r. Hos de l�gsta infusionsdjuren finner man slutligen den ursprungliga formen, den enkla, sj�lvst�ndigt levande cellen, som i sin tur inte p� n�got m�rkbart s�tt skiljer sig fr�n de l�gst st�ende v�xterna (encelliga svampar av den typ som kan angripa vin, potatis etc.) eller fr�n h�gre utvecklade bakterier eller m�nniskornas �gg och spermier; allt detta p�minner ocks� i h�g grad om den levande kroppens sj�lvst�ndiga celler (blodkroppar, hudceller och celler i slemhinnor, k�rtlar, njurar etc.) ...
[1] Engels syftar h�r p� lagen om energins ombildning. Att han anv�nder ordet "kraft" beror p� att man p� hans tid �nnu inte markerat n�gon klar skillnad mellan begreppen "kraft" och "energi". "Kraft" kunde betyda b�de energi och vad man i dag inom forskningen menar med ordet kraft.
[2] H�r avses James Joule, en engelsk fysiker.