K�lla: "On Colonialism", Moscow 1959, s. 152-155.
Publicerat: Ffg i New-York Daily Tribune: No. 5119, den 16 september, 1857.
�vers�ttning: Rune Beckius
Korrektur: Jonas Holmgren
V�ldsd�den beg�ngna av de revolterande sepoyerna[1] i Indien �r verkligen outs�gligt motbjudande och ruskiga - s�som v�ldet m�ter en - endast i uppror, krig mellan nationaliteter, raser och framf�r allt religioner. Med andra ord, s�dant som det respektabla England sj�lv brukade appl�dera n�r det f�r�vades av vend�erna mot "de bl�", av den spanska gerillan mot de otrogna fransm�nnen, av serberna gentemot sina tyska och ungerska grannar, av kroaterna mot de wienska rebellerna, av Cavaignacs mobilgarde eller Bonapartes decembrister mot det prolet�ra Frankrikes s�ner och d�ttrar.[2] Hur avskyv�rt sepoyerna �n har betett sig s� �r det �nd� bara en koncentrerad reflex av Englands eget beteende i Indien; inte bara under sj�lva grundl�ggandet av det �stliga imperiet utan �ven under de g�ngna tio �ren av etablerat v�lde. F�r att ge den r�tta bilden av detta v�lde r�cker det med att p�peka att tortyr utgjorde en institutionaliserad del i finanspolitiken.[3] Det finns en sorts vederg�llningsprincip i m�nsklighetens historia, och det �r den historiska vederg�llningens regel att dess verktyg smides - ej av den f�rf�rdelade utan - av f�r�varen sj�lv.
Det f�rsta slaget mot det franska kungad�met utdelades av adeln, inte av b�nderna. Den indiska revolten b�rjade inte med de "livegna arrendatorerna",[4] torterade, van�rade och skinnade som de var av britterna, utan med de av dem kl�dda, f�dda, kelade och g�dda sepoyerna. F�r att finna paralleller till sepoyernas sk�ndligheter beh�ver vi inte - s�som vissa Londontidningar l�tsas tro - s�ka oss tillbaka till medeltiden eller ens bortom Englands samtidshistoria. Det enda som beh�vs �r att studera det f�rsta kinesiska kriget;[5] en ren g�rdagsh�ndelse s� att s�ga. Den engelska soldatesken begick vidrigheter f�r sitt h�ga n�jes skull, utan att dess lidelse helgats av religi�s fanatism och uppf�rstorats av ett hat mot en �verm�ktig er�vrarras, eller ens provocerats av en modig fiendes h�rda motst�nd. V�ldt�kterna, spetsandet av barn och br�nnandet av byar var en rent godtycklig lek som dokumenterats - ej av mandarinerna, men v�l av de brittiska officerarna sj�lva.
�ven vid nuvarande katastrof vore det ett of�rl�tligt misstag att f�ruts�tta att all grymhet f�rekommer p� sepoyernas sida, medan den m�nskliga godhetens mj�lk fl�dar �ver p� den engelska. De brittiska officerarnas brev doftar av illvilja. En officer skriver fr�n Peshawar och beskriver avv�pnandet av 10:e Frivilliga kavalleriet f�r att det v�grat lyda ordern att storma det 55:e Inf�dda infanteriet. Han formligen jublar �ver att det inte bara avv�pnades, utan �ven ber�vades vapenrock och st�vlar samt, efter att ha erh�llit 12 rapp per man, marscherades till flodstranden f�r att embarkera p� b�tar och s�ndas nerf�r Indus, varvid brevskrivaren f�rtjust f�rv�ntar sig att varje man av kvinna f�dd kan komma att drunkna i forsarna. En annan brevskrivare informerar oss om n�gra peshawarbor som r�kade utl�sa ett nattligt alarm n�r de avfyrade sm�llare vid en br�llopsfest (en nationell sedv�nja); dessa personer blev n�sta morgon bundna och "fick s� grundligt med prygel att de inte skulle komma att gl�mma det i f�rsta taget". Det kom nyheter fr�n Pindee att tre inf�dda ledare intrigerade. Sir John Lawrence svarade i ett meddelande vari han beordrade en spion till m�tet. P� spionens rapport skickade Sir John ett andra meddelande: "H�ng dem." H�vdingarna h�ngdes. En �mbetsman fr�n Allahabad skriver: "Vi har makt �ver b�de liv och d�d och jag kan f�rs�kra dig att vi inte visar n�gon skonsamhet." En annan fr�n samma st�lle: "Inte en dag passerar utan att vi h�nger upp en tio, femton stycken av dem (icke-stridande)." En jublande officer skriver: "Holmes h�nger dem i tjogtal, som en sann hedersprick." En annan, medan han alluderar p� den summariska h�ngningen av ett stort antal inf�dda: "D� b�rjade det roliga." En tredje: "Vi h�ller krigsr�tt p� h�stryggen, och varje nigger vi tr�ffar p� blir antingen h�ngd eller skjuten."[6] Fr�n Benares informeras vi att trettio zemindarer h�ngdes p� blotta misstanken att de sympatiserade med sina landsm�n, och hela byar br�ndes ned med samma motivering. En officer fr�n Benares, vars brev tryckts i The London Times s�ger: "De europeiska trupperna har blivit som dj�vlar gentemot de inf�dda."
Sedan b�r det inte gl�mmas att medan engelsm�nnens grymheter skildras som handlingar av milit�r beslutsamhet - enkelt och snabbt ber�ttade utan att dr�ja vid de avskyv�rda detaljerna - s� �verdrivs ytterligare de inf�ddas v�ldsd�d, chockerande nog i sig, fullt avsiktligt. Till exempel den ing�ende redovisning av �vergreppen f�r�vade i Delhi och Meerut som f�rst d�k upp i The Times och sedan valsat runt i Londonpressen, fr�n vem kommer den? Fr�n en feg kyrkoherde bosatt i Bangalore, Mysore, mer �n hundrasextio mil f�gelv�gen, fr�n h�ndelserna i fr�ga. Faktiska rapporter fr�n Delhi bevisar att en engelsk kyrkoherdes f�rest�llningsv�rld �r fullt kapabel av avla st�rre fasor �n t.o.m. den vilda fantasin hos en hinduisk myterist. Avskurna n�sor, br�st o.s.v., med andra ord alla de fasansfulla stympningarna beg�ngna av sepoyerna, �r givetvis mycket mer motbjudande f�r den europeiska k�nslan �n det gl�dande bombardemanget �ver bostadsomr�den i Kanton beordrade av en sekreterare i Manchester Peace Society, eller en fransk �verstes halstrande av araber insp�rrade i en grotta[7], eller de brittiska soldater som blir fl�dda levande av den "niosvansade katten" efter en summarisk krigsr�tt[8] eller n�gon annan av de filantropiska �tg�rder som brukas i brittiska straffkolonier. Grymheten har, som allt annat, sitt mode, vilket v�xlar i tid och rum. Den mycket l�rde Caesar ber�ttar helt sakligt hur han beordrar att tusentals galliska krigare ska f� sina h�gerh�nder avhuggna. Napoleon skulle ha sk�mts �ver n�got s�dant. Han f�redrog att s�nda de regementen som misst�nkts f�r republikanism till San Domingo f�r att d� i pest eller f�r de svartas hand.[9]
De beryktade stympningar som begicks av sepoyerna p�minner om det kristna bysantinska imperiets praxis, eller om f�reskrifterna i kejsar Karl V:s strafflag, eller de engelska straffen f�r h�gf�rr�deri s�som de fortfarande omvittnas av domaren Blackstone. F�r Hinduerna, vars religion gjort dem till virtuosa sj�lvpl�gare, m�ste denna tortyr f�refalla ganska sj�lvklar n�r den till�mpas p� en fiende till deras ras och tro; �nnu mer s� f�r engelsm�nnen som f�r bara n�gra �r sedan brukade g�ra sig en inkomst p� Juggernaut festivalerna[10], beskyddande och assisterande en grym religions blodiga riter.
De rasande vr�len fr�n "bloody old Times" - som Cobbett[11] brukade s�ga - liksom fyllde en roll i en Mozart-opera, vilken i den mest melodiska ansp�nning h�nger sig �t id�n att f�rst h�nga sin fiende, sedan halstra honom, sedan kvadrera honom, sedan spetsa honom och sedan fl� honom levande - den sliter sin h�mndpassion i trasor. Detta skulle framst� som allt annat �n l�jligt om inte komedins billiga tricks vore fullt synliga under tragedins patos. The London Times �verarbetar sin roll, inte endast av panik. Den f�rser komedin med en figur som hittills missats: H�mndens Tartuffe. Vad den egentligen vill �r att tj�na en hacka och att avv�nda uppm�rksamheten fr�n regeringen. Eftersom Delhi inte - likt Jerikos murar - fallit f�r blotta vindpusten, m�ste John Bull dr�nkas �nda upp till �ronen i ropen p� h�mnd s� att han inte m�rker att det �r regeringen som �r ansvarig f�r det sattyg som kl�ckts fram, och de kolossala dimensioner som det till�tits anta.
[1] Sepoyer kallades de inf�dda soldaterna i Brittisk tj�nst, vilka 1857 genomf�rde en blodig revolt mot britterna.
[2] Vend�e: En mot revolutionen upprorisk provins. B�ndernas krav i den franska revolutionen gick till en b�rjan mycket l�ngre �n vad de parlamentariska f�rsamlingarna - best�ende av borgerligt besuttna revolution�rer - kunde sm�lta. Detta drev revolutionen som helhet �t v�nster, men i n�gra fall lyckades rojalisterna rekrytera de missn�jda b�nderna �t kontrarevolutionen. "De bl�" var den revolution�ra regeringens trupper. Spansk gerilla: Detta syftar p� spanjorernas motst�ndskrig mot Napoleons invasionsf�rs�k 1808-14. Det var i detta krig som ordet gerilla myntades, och Francisco Goya fick inspiration till sin bildsvit Desastres de la Guerra (Krigets fasor). Mobilgardet: Bildades av den franska regeringen genom ett dekret av 25 februari 1848 och rekryterades ur trasproletariatet f�r att sedan s�ttas in mot det framprovocerade arbetarupproret i Paris i juni samma �r. Decembristerna: Ett hemligt bonapartistiskt s�llskap som organiserade repressionen mot republikanerna vid Louis Bonapartes statskupp, 2 december 1851, d� han l�t g�ra sig till kejsar Napoleon III.
[3] Se �ven Marx-artikeln i New-York Daily Tribune, No. 5120, September 17, 1857; eller Marx/Engels, On Colonialism, Moscow 1959; Investigation of Tortures in India; s. 162-167. Denna artikel kommenterar en d�tida "aff�r" och bygger p� en officiell rapport inf�r underhuset, en s.k. Blue Book, 1856-57.
[4] I texten st�r "Ryots". De var inte livegna i formell juridisk mening.
[5] Det s.k. opiumkriget, 1840-42, d� England f�rde krig mot Kina f�r att fritt f� avyttra sitt opium p� den stora och l�nsamma kinesiska marknaden.
[6] Dessa rader ekar tydligt i Brechts Kanons�ng ur Tolvskillingsoperan, d�r m�rdaren Mackie Kniven och polischefen Tiger Brown visar sig vara gamla lumparkompisar.
[7] Denne "fredlige" sekreterare var en liberal vid namn John Bowring som l�t bombardera Kanton den 24 oktober 1856. The Peace Society: ett borgerligt pacifistiskt s�llskap - grundat i London 1816 - f�r fr�mjandet av den fria handeln. Uppenbarligen kom den fria handeln med tiden att v�ga tyngre �n pacifismen. En fransk �verste: Marshal P�lissier l�t under upproret i Algeriet 1845 kv�va ett tusental rebeller inst�ngda i ett grottsystem med hj�lp av eld och r�k.
[8] Egentligen "under drum-head court-martial" vilket betecknar ett summariskt statuerande av exempel under f�ltm�ssiga f�rh�llanden.
[9] I den franska kolonin San Domingo, numer Haiti, rasade sedan 1792 historiens st�rsta slavuppror under ledning av en f.d. slav med en h�pnadsv�ckande naturlig fallenhet f�r milit�rt ledarskap - Toussaint Louverture - utl�st i svallv�gorna av franska revolutionen och med tiden ideologiskt inspirerad av dess id�er om de m�nskliga r�ttigheterna.
[10] Juggernaut: P� sanskrit "jagan-natha" - v�rldsherren - ett av guden Vishnu/Krishna epitet. Begreppet f�rknippas i v�st fr�mst med den religi�sa fest d� en j�ttestor vagn i form av ett tempeltorn rullas fram och tillbaka utmed en processionsv�g. Vid dessa tillf�llen h�nde det att folk i religi�s entusiasm kastade sig under hjulen och l�t sig krossas (under 1:a v�rldskriget d�ptes d�rf�r den f�rsta tanksen till Juggernaut).
[11] William Cobbett (1763-1835), publicist, f�rel�pare till chartisterna i kampen f�r r�str�tt och arbetarnas dagskrav.