Ekonomiska och finansiella problem i kriget mot Japan

December 1942

Denna artikel, som ursprungligen hade titeln "En grundl�ggande summering av v�rt tidigare arbete", var f�rsta kapitlet i Ekonomiska och finansiella problem, en redog�relse som kamrat Mao Tsetung gav vid en konferens f�r �ldre kadrer i gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsia. �ren 1941 och 1942 var de sv�raste f�r de befriade omr�dena i f�rsvarskriget mot Japan. De japanska inkr�ktarnas ursinniga angrepp och den inringning och blockad som Kuomintang genomf�rde skapade v�ldiga finansiella sv�righeter f�r de befriade omr�dena. Kamrat Mao Tsetung p�pekade att det f�r att �vervinna dessa sv�righeter var n�dv�ndigt f�r partiet att g�ra sitt yttersta f�r att leda folket i utvecklingen av jordbruket och andra produktionsgrenar, och han uppmanade regeringen och andra organisationer, skolorna och arm�n i de befriade omr�dena att producera det mesta m�jliga f�r sitt eget underh�ll. Kamrat Mao Tsetungs Ekonomiska och finansiella problem och hans artiklar "Sprid i basomr�dena kampanjerna f�r att s�tta ned arrendeavgifterna, �ka produktionen samt st�dja administrationen och visa omsorg om folket" och "Organisera er!" utgjorde partiets grundprogram f�r ledningen av produktionskampanjen i de befriade omr�dena. H�r kritiserar kamrat Mao Tsetung str�ngt den felaktiga f�rest�llning som ledde till koncentration p� de statliga inkomsterna och utgifterna och f�rsummande av den ekonomiska utvecklingen samt den felaktiga arbetsstilen att st�lla krav p� folket utan att mobilisera och hj�lpa det att utveckla produktionen och �vervinna sv�righeterna. Han framl�gger ocks� partiets riktiga politik f�r att "utveckla hush�llningen och s�kerst�lla f�rs�rjningen". Stora framg�ngar uppn�ddes med denna politik i den produktionskampanj som utvecklades i gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsia och i de befriade omr�dena bakom fiendens linjer. Den icke blott satte de v�pnade styrkorna och folket i befriade omr�dena i st�nd att med framg�ng ta sig igenom krigets sv�raste period utan f�rs�g ocks� partiet med en rik fond av erfarenheter f�r v�gledning av ekonomiskt uppbygge under senare �r.

Den allm�nna linje som v�gleder v�rt ekonomiska och finansiella arbete �r att utveckla hush�llningen och s�kerst�lla f�rs�rjningen. Men m�nga av v�ra kamrater l�gger ensidigt vikt vid statliga finanser och f�rst�r inte vikten av hush�llningen som helhet. De �r s� helt upptagnaav statliga inkomster och utgifter som s�dana att de inte kan finna l�sningar till n�gra problem, hur h�rt de �n f�rs�ker. Orsaken �r att en gammalmodig och konservativ uppfattning st�ller till oh�gn i deras t�nkande. De vet inte att fast�n en god eller d�lig finanspolitik p�verkar hush�llningen, s� �r det hush�llningen som best�mmer finanserna. Utan en v�lgrundad hush�llning �r det om�jligt att l�sa finansiella sv�righeter, och utan en v�xande hush�llning �r det om�jligt att f� finanserna att balansera. Det finansiella problemet i gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsia �r att f�rse tiotusentals soldater och civil personal med medel till t�ckande av deras levnads- och operationskostnader, med andra ord problemet att skaffa fram medel f�r att f�ra kriget. Dessa medel kommer delvis fr�n skatter som folket betalar och delvis fr�n produktion som de tiotusentals soldaterna och civilpersonalen sj�lva bedriver. Om vi inte utvecklar s�v�l den privata som den allm�nna sektorn av hush�llningen, kommer vi helt enkelt att ge upp och l�ta oss utpl�nas. Finansiella sv�righeter kan �vervinnas endast genom en praktisk och effektiv ekonomisk utveckling. Att f�rsumma den ekonomiska utvecklingen och skapandet av finansieringsk�llor och i st�llet hoppas att de finansiella sv�righeterna ska l�sas genom nedsk�rning av ofr�nkomliga utgifter uttrycker en konservativ uppfattning som inte kan l�sa n�gra problem.

Under de senaste fem �ren har vi genomg�tt flera stadier. V�ra v�rsta sv�righeter intr�ffade �ren 1940 och 1941, d� Kuomintang skapade slitningar genom sina tv� antikommunistiska kampanjer. Under en tid hade vi en mycket akut brist p� kl�der, matolja, papper och gr�nsaker, fotbekl�dnader f�r v�ra soldater och vinters�ngkl�der f�r v�r civila personal. Kuomintang f�rs�kte att strypa oss genom att inte utbetala de medel som tillkom oss och p�tvinga oss en ekonomisk blockad; vi befann oss verkligen i ett f�rf�rligt tr�ngm�l. Men vi klarade oss. Inte bara d�rigenom att folket i gr�nsomr�det f�rs�g oss med spannm�l utan ocks� d�rigenom att vi beslutsamt och med egna h�nder byggde upp den allm�nna sektorn i v�r hush�llning. Regeringen uppr�ttade m�nga industrier f�r att fylla gr�nsomr�dets behov, trupperna tog itu med en omfattande produktionskampanj och utvidgade jordbruk, industri och handel f�r att fylla sina egna behov, och tiotusentals m�nniskor i olika organisationer och skolor utvecklade liknande ekonomisk verksamhet f�r sitt eget underh�ll. Denna sj�lvf�rs�rjande hush�llning, som utvecklats av trupperna och de olika organisationerna och skolorna �r en s�rskild produkt av de s�rskilda f�rh�llandena i dag. Den skulle vara orimlig och obegriplig under andra historiska f�rh�llanden, men den �ralltigenom rimlig och n�dv�ndig f�r n�rvarande. Det �r med s�dana medel vi har �vervunnit v�ra sv�righeter. Bevisar inte dessa obestridliga historiska fakta sanningen i att f�rs�rjningen kan s�kras endast genom ekonomisk utveckling? Ehuru vi �nnu m�ter m�nga sv�righeter, har grunden till den allm�nna sektorn i v�r hush�llning redan blivit lagd. Om ytterligare ett �r, i slutet av 1943, kommer denna grund att vara �nnu fastare.

Utveckling av hush�llningen �r den riktiga linjen, men utveckling betyder inte v�rdsl�s eller illa grundad expansion. N�gra kamrater, som inte tar h�nsyn till de s�rskilda betingelser som r�der h�r i detta nu, reser h�gljudda men tomma krav p� utveckling. De kr�ver t ex uppr�ttande av tung industri och l�gger fram planer f�r stora salt- och rustningsindustrier, vilka allesammans �r orealistiska och oantagbara. Partiets linje �r den enda riktiga linjen f�r utvecklingen. Den bek�mpar � ena sidan gammalmodiga och konservativa uppfattningar och � andra sidan storslagna, tomma och orealistiska planer. Detta �r partiets kamp p� tv� fronter i finansiellt och ekonomiskt arbete.

Medan vi m�ste utveckla den allm�nna sektorn i v�r hush�llning, b�r vi inte gl�mma betydelsen av den hj�lp som folket ger. De har givit oss spannm�l, 90000 tan[*] �r 1940, 200000 �r 1941 och 160000 1942,[1] och s�lunda s�rjt f�r f�da �t v�ra soldater och v�r civila personal. Fram till slutet av 1941 var spannm�lsproduktionen klen i den allm�nna sektorn inom v�rt jordbruk och vi litade till folket f�r spannm�l. Vi m�ste uppmana arm�n att producera mera spannm�l, men f�r en tid �nnu m�ste vi lita i huvudsak till folket. Ehuru gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsia utg�r uppland och inte lidit direkta krigsskador har det endast l 500 000 inv�nare, en liten befolkning f�r ett s� stort omr�de, och att skaffa fram s� stora m�ngder spannm�l �r inte l�tt. Dessutom transporterar folket salt f�r oss eller betalar en salttransportavgift, och 1941 k�pte de regeringsobligationer f�r ett v�rde av fem miljoner yuan, vilket alltsammans representerar en inte ringa b�rda. F�r att fylla f�rsvarskrigets och det nationella �teruppbyggets behov m�ste folket ta p� sig s�dana b�rdor, vilkas n�dv�ndighet de mycket v�l inser. N�r regeringen befinner sig i stora sv�righeter �r det n�dv�ndigt att beg�ra av folket att de ska b�ra en tyngre b�rda, och de f�rst�r det ocks�. Men n�r vi tar fr�n folket m�ste vi samtidigt hj�lpa dem att fylla upp och utvidga sin hush�llning. Det vill s�ga l�mpliga �tg�rder och metoder m�ste tillgripas f�r att hj�lpa folket att utvecklasitt jordbruk, kreaturssk�tseln, hantverket, saltindustrin och handeln, s� att de erh�ller samtidigt som de ger och, dessutom, erh�ller mer �n de ger. Endast p� det s�ttet kan vi vidmakth�lla ett l�ngvarigt krig mot Japan.

Utan h�nsyn till krigets behov yrkar n�gra kamrater p� att regeringen b�r f�ra en "v�lviljans" politik. Detta �r ett misstag. F�r om vi inte vinner kriget mot Japan kommer denna "v�lvilja" inte att betyda n�gonting f�r folket och att vara till f�rdel endast f�r de japanska imperialisterna. Och omv�nt, ehuru folket har att b�ra ganska tunga b�rdor just nu, kommer f�rh�llandena att bli b�ttre f�r dem allt eftersom de sv�righeter som regeringen och trupperna st�r inf�r blir �vervunna, kriget uppr�tth�lls och fienden blir slagen; och det �r just d�ri den revolution�ra regeringens sanna v�lvilja ligger.

Ett annat misstag �r att "t�mma dammen f�r att f�nga fisken", det vill s�ga att st�lla �ndl�sa krav p� folket, inte ta h�nsyn till dess umb�randen och bekymra sig endast om regeringens och arm�ns behov. Det �r Kuomintangs s�tt att t�nka och det f�r vi aldrig l�gga oss till med. Ehuru vi tillf�lligt �kat folkets b�rdor, har vi omedelbart tagit itu med arbetet f�r att bygga upp den allm�nna sektorn i v�r hush�llning. Under �ren 1941 och 1942 fyllde arm�n, regeringen och andra organisationer och skolor huvudparten av sina behov genom egna anstr�ngningar. Det �r en underbar prestation utan motstycke i Kinas historia, och den bidrar till den materiella grundvalen f�r v�r o�vervinnelighet. Ju st�rre v�r ekonomiska verksamhet f�r sj�lvf�rs�rjning �r, desto mera blir vi i st�nd att g�ra f�r att l�tta folkets skatteb�rda. Under det f�rsta stadiet, fr�n 1937 till 1939, tog vi mycket litet av folket; under detta stadium var de i st�nd att avsev�rt f�rb�ttra sin ekonomi. Under andra stadiet, fr�n 1940 till 1942, �kades b�rdan p� folket. Det tredje stadiet kommer att b�rja 1943. Om under de tv� n�rmaste �ren, 1943 och 1944, den allm�nna sektorn i v�r hush�llning forts�tter att v�xa och om alla eller de flesta av v�ra trupper i gr�nsomr�det Shensi� Kansu�Ningsia �r i det l�get att de kan syssla med jordbruk, kommer folkets b�rda �ter att l�ttas i slutet av 1944 och de blir �ter i st�nd att f�rb�ttra sin f�rs�rjning. Detta �r en m�jlighet som vi b�r f�rbereda oss att omvandla till verklighet.

Vi m�ste f�rkasta alla ensidiga �sikter och f�ra fram v�rt partis riktiga paroll: "Utveckla hush�llningen och s�kerst�ll f�rs�rjningen". Vad f�rh�llandet mellan allm�nna och privata intressen betr�ffar, �r v�ra paroller: "Ta h�nsyn till b�de allm�nna och privata intressen" och "Ta h�nsyn till s�v�l trupperna som de civila". Vi anser endast dessaparoller som riktiga. Vi kan garantera v�ra finansiella behov endast genom att utvidga b�de den allm�nna och den privata sektorn i v�r hush�llning p� ett realistiskt och praktiskt s�tt. �ven under sv�ra tider m�ste vi se till att s�tta en gr�ns f�r beskattningen s� att b�rdorna, �ven om de �r tunga, inte skadar folket. Och s� snart vi kan b�r vi l�tta p� b�rdorna s� att folket kan st�rka sig ekonomiskt.

Yttersta h�gern i Kuomintang betraktar uppbygget i gr�nsomr�det som ett hoppl�st f�retag och sv�righeterna h�r som o�verstigliga. De v�ntar att gr�nsomr�det ska falla ihop vilken dag som helst. Det �r inte l�nt att diskutera med s�dant folk. De kommer aldrig att f� uppleva v�rt "sammanbrott", och vi kommer otvivelaktigt att f� det allt b�ttre. De begriper inte att massorna under ledning av kommunistiska partiet och gr�nsomr�dets revolution�ra regering alltid ger partiet och regeringen sitt st�d. Och partiet och regeringen kommer alltid att finna s�tt att �vervinna ekonomiska och finansiella sv�righeter, hur allvarliga dessa �n m� vara. Faktum �r att vi redan tagit oss igenom n�gra av v�ra senaste sv�righeter och snart kommer att �vervinna andra. Vi har tidigare m�tt sv�righeter som var m�nga g�nger st�rre och vi �vervann dem alla. V�ra basomr�den i norra och mellersta Kina, d�r intensiva strider p�g�r varenda dag, st�r nu inf�r sv�righeter som �r mycket st�rre �n gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsias, men vi har redan h�llit ut i fem och ett halvt �r i dessa omr�den och kan s�kerligen forts�tta att h�lla ut till segern. F�r oss finns ingen anledning till pessimism, vi kan �vervinna vilken sv�righet som helst.

Efter den konferens som nu p�g�r med de �ldre kadrerna i gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ningsia ska vi oms�tta politiken f�r "b�ttre trupper och enklare administration"[2] i verkligheten. Den m�ste genomf�ras noggrant, grundligt och allm�nt, inte v�rdsl�st, ytligt eller delvis. D� vi genomf�r den m�ste vi uppn� de fem m�len, som �r f�renkling, sammanf�rande, effektivisering, ekonomisering och kamp mot byr�krati. Dessa fem m�l har ett mycket viktigt samband med v�rt ekonomiska och finansiella arbete. F�renklingen kommer att minska de improduktiva utgifterna och �ka v�ra inkomster av produktion; den kommer inte bara att ha en direkt och h�lsosam effekt p� v�ra finanser, utan ocks� att l�tta folkets b�rdor och vara det till nytta ekonomiskt. I v�r ekonomiska och finansiella apparat m�ste vi �vervinna s�dana missf�rh�llanden som oenighet, sj�lvst�ndighetsf�rklaringar och brist p� samverkan och m�ste uppr�tta ett system f�r arbetet som �r enhetligt och f�ljer den v�gledning som ges samt medger oss att helt och fullt till�mpa v�ra riktlinjer och best�mmelser. Med uppr�ttandet av ett s�dant system kommer arbetseffektiviteten att �ka. Alla v�ra organisationer, och s�rskilt de som sysslar med ekonomiskt och finansiellt arbete, m�ste �gna uppm�rksamhet �t att spara. Genom att praktisera sparsamhet kan vi sk�ra bort en stor del on�diga och sl�saktiga utgifter, som kanske uppg�r till tiotals miljoner yuan. Slutligen m�ste folk, som sysslar med ekonomiskt och finansiellt arbete, �vervinna kvarlevande byr�kratiska sedv�njor av vilka en del, s�dana som korruption och ohederligt utnyttjande av tj�nstest�llning, �verorganisation, meningsl�s "standardisering" och byr�kratiskt pedanteri, �r mycket allvarliga. Om vi helt och fullt uppn�r dessa fem m�l i partiet, regeringen och arm�n, kommer v�r politik f�r "b�ttre trupper och enklare administration" att uppn� sitt syfte, v�ra sv�righeter kommer med s�kerhet att �vervinnas och vi ska tysta gliringarna om v�rt annalkande "sammanbrott".


Noter

[*] Ett tan = 150 kg.[TILLBAKA]

[1]Dessa siffror utvisar summan av den jordbruksskatt (naturaskatt i spannm�l), som betaltes av b�nderna i gr�nsomr�det Shensi�Kansu�Ning-sia fr�n 1940 till 1942.[TILLBAKA]

[2] Om "b�ttre trupper och enklare administration" se "En synnerligen viktig politik", s. 99�101 i detta band.[TILLBAKA]