Detta verk skrevs f�r att summera erfarenheterna av det Andra revolution�ra inb�rdeskriget och anv�ndes i f�rfattarens f�rel�sningar vid R�da arm�ns h�gskola i norra Shensi. Endast fem kapitel blev f�rdiga. De kapitel, som r�rde den strategiska offensiven, det politiska arbetet och andra problem f�rblev oskrivna, d�rf�r att han var alltf�r upptagen till f�ljd av Sianintermezzot. Detta verk, en f�ljd av en viktig kontrovers som under det Andra revolution�ra inb�rdeskriget uppstod inom partiet om milit�ra fr�gor, ger uttryck f�r en linje i milit�ra fr�gor gentemot en annan. Det utvidgade m�tet med Centralkommitt�ns politiska byr�, som h�lls i januari 1935 i Tsunyi, avgjorde kontroversen om den milit�ra linjen, bekr�ftade �nyo kamrat Mao Tse-tungs synpunkter och f�rkastade den felaktiga linjen. I oktober 1935 flyttade Centralkommitt�n till norra Shensi, och i december gav kamrat Mao Tse-tung en rapport ”Om taktiken i kampen mot den japanska imperialismen”, i vilken problem, som r�rde partiets politiska linje under det Andra revolution�ra inb�rdeskriget, l�stes systematiskt. Han skrev detta verk ett �r senare, under 1936, f�r att p� ett systematiskt s�tt f�rklara de strategiska problemen i Kinas revolution�ra krig.
KAPITEL I
HUR MAN STUDERAR KRIG
1. Krigets lagar �r utvecklingslagar
Krigets lagar utg�r ett problem som en var, som leder ett krig, m�ste studera och l�sa.
Lagarna f�r ett revolution�rt krig utg�r ett problem som en var, som leder ett revolution�rt krig, m�ste studera och l�sa.
Lagarna f�r Kinas revolution�ra krig utg�r ett problem som en var, som leder Kinas revolution�ra krig, m�ste studera och l�sa.
Vi �r nu inbegripna i ett krig; v�rt krig �r ett revolution�rt krig, och v�rt revolution�ra krig f�res i det halvkoloniala och halvfeodala landet Kina. D�rf�r m�ste vi studera inte enbart krigets lagar i allm�nhet, utan de s�rskilda lagarna f�r revolution�rt krig och de �nnumera s�rskilda lagarna f�r ett revolution�rt krig i Kina.
D�rest den som ska utf�ra n�gonting, inte f�rst�r de faktiska omst�ndigheterna, sakens natur och dess f�rh�llanden till andra ting, kommer han, som alla vet, inte att k�nna de lagar som styr den eller att veta hur den ska g�ras och inte heller att vara i st�nd att g�ra den v�l.
Krig �r den h�gsta formen av kamp f�r att l�sa mots�ttningar mellan klasser, nationer, stater eller politiska grupper, n�r dessa mots�ttningar utvecklats till ett visst stadium, och har f�rekommit �nda sedan privat�gander�tten och klasserna uppstod. Om ni inte f�rst�r krigets faktiska betingelser, dess natur och dess f�rh�llanden till andra ting, kommer ni inte att k�nna krigets lagar och inte heller att veta hur man leder ett krig eller att kunna vinna seger.
Revolution�rt krig har, vare sig det �r ett revolution�rt klasskrig eller ett revolution�rt nationellt krig, vid sidan om de betingelser och den natur som krig i allm�nhet uppvisar, sina egna s�rskilda betingelser och sin egen natur. J�mte krigets allm�nna lagar har det d�rf�r sina egna s�rskilda lagar. Om ni inte f�rst�r dess s�rskilda betingelser och s�rskilda natur, inte f�rst�r dess s�rskilda lagar, kommer ni inte att kunna leda ett revolution�rt krig och leda det med framg�ng.
Kinas revolution�ra krig, vare sig det �r inb�rdeskrig eller nationellt krig, f�res i Kinas s�rskilda milj� och har av detta sk�l sina egna s�rskilda betingelser och sin egen s�rskilda natur, vilka skiljer det b�de fr�n krig i allm�nhet och fr�n revolution�rt krig i allm�nhet. D�rf�r har det, vid sidan om lagarna f�r krig i allm�nhet och revolution�rt krig i allm�nhet, sina s�rskilda egna lagar. Om ni inte f�rst�r dessa, kommer ni inte att kunna vinna seger i Kinas revolution�ra krig.
D�rf�r m�ste vi studera krigets allm�nna lagar och tillika det revolution�ra krigets lagar, och slutligen m�ste vi studera lagarna f�r Kinas revolution�ra krig.
Vissa m�nniskor har en felaktig �sikt, vilken vi f�r l�nge sedan vederlagt. De s�ger, att det �r nog att enbart studera lagarna f�r krig i allm�nhet, eller, f�r att s�ga det mera konkret, att det �r nog, om man blott f�ljer de milit�ra handb�cker, som utgivits av den reaktion�ra kinesiska regeringen eller av de reaktion�ra krigsh�gskolorna i Kina. De ser inte att dessa handb�cker endast ger lagarna f�r krig i allm�nhet och dessutom helt och h�llet �r kopierade fr�n utlandet, och att vi, om vi kopierar och till�mpar dem ordagrant, utan minsta �ndring i fr�ga om form eller inneh�ll, ”sk�r till foten f�r att den ska passa skon” och kommer att lida nederlag. Deras argument �r: varf�r ska kunskap, som kostat blod, inte komma till nytta? De kan inte inse att vi, trots att vi b�r v�rda oss om denna tidigare erfarenhet som f�rv�rvats p� detta s�tt, ocks� m�ste v�rda oss om den erfarenhet vi f�rv�rvat till priset av v�rt eget blod.
Andra har en annan felaktig �sikt, och �ven den har vederlagts av oss f�r l�nge sedan. De s�ger, att det r�cker med att enbart studera erfarenheterna fr�n det revolution�ra kriget i Ryssland, eller, f�r att uttrycka saken mera konkret, att det r�cker med att enbart f�lja de lagar enligt vilka inb�rdeskriget i Sovjetunionen leddes och de milit�rhandb�cker som utgivits av sovjetiska milit�ra organisationer. De inser inte att dessa lagar och handb�cker inneh�ller det som �r s�rskilt k�nnetecknande f�r inb�rdeskriget och R�da arm�n i Sovjetunionen och att vi, om vi kopierar och till�mpar dessa utan att medge n�gra f�r�ndringar, �terigen kommer att ”sk�ra till foten f�r att den ska passa skon” och lida nederlag. Deras argument �r: eftersom v�rt krig, liksom kriget i Sovjetunionen, �r ett revolution�rt krig och eftersom Sovjetunionen vann seger, kan det v�l inte finnas n�got annat alternativ �n att f�lja det sovjetiska exemplet? De kan inte inse att medan vi b�r s�tta s�rskilt v�rde p� krigserfarenheterna i Sovjetunionen, d�rf�r att de utg�r de senaste erfarenheterna av ett revolution�rt krig och vanns under Lenins och Stalins ledning, b�r vi likaledes v�rda oss om erfarenheterna i Kinas revolution�ra krig, ty det finns m�nga faktorer som �r speciella f�r den kinesiska revolutionen och Kinas R�da arm�.
Det finns ytterligare andra m�nniskor, som har en tredje felaktig �sikt, vilken vi �ven vederlagt f�r l�nge sedan. De s�ger, att den mest v�rdefulla erfarenheten �r den fr�n Nordexpeditionen av 1926-27, och att vi m�ste l�ra av denna, eller, f�r att s�ga det mera konkret, att vi m�ste imitera Nordexpeditionen genom att g� r�tt p� f�r att inta de stora st�derna. De kan inte inse, att medan erfarenheten fr�n Nordexpeditionen b�r studeras, b�r den inte kopieras och till�mpas mekaniskt, d�rf�r att omst�ndigheterna i v�rt nuvarande krig �r annorlunda. Vi b�r fr�n Nordexpeditionen ta enbart det som �nnu i dag �r giltigt och arbeta oss fram till n�got eget i ljuset av nuvarande f�rh�llanden.
S�lunda best�ms de olika lagarna f�r hur man leder olika slag av krig av de skilda betingelserna i dessa krig — olikheter i dessa krigs tid, plats och natur. Vad tidsfaktorn ang�r, utvecklas b�de kriget och dess lagar; varje historiskt skede har sina s�rskilda k�nnetecken, och s�lunda har krigets lagar i varje historiskt skede sina s�regenheter och kan inte mekaniskt till�mpas i ett annat skede. Vad krigets natur ang�r, har b�de revolution�rt krig och kontrarevolution�rt krig sina s�rskilda k�nnetecken, d�rf�r har lagarna som styr dem ocks� sina egna k�nnetecken, och de som g�ller f�r det ena kan inte mekaniskt �verf�ras till det andra. Vad platsfaktorn ang�r, har varje land eller nation, s�rskilt ett stort land eller en stor nation, sina egna k�nnetecken, f�ljaktligen har ocks� lagarna f�r krig i varje land eller nation sina egna k�nnetecken, och �ven h�r g�ller det, att de, som kan till�mpas p� det ena, inte mekaniskt kan �verf�ras till det andra. N�r vi studerar lagarna f�r hur man leder krig, vilka f�rekommer i olika historiska skeden, skiljer sig till sin natur och f�res p� olika platser och av olika nationer, m�ste vi uppm�rksamma varts och etts k�nnetecken och utveckling och mots�tta oss ett mekaniskt s�tt att se p� krigets problem.
Och detta �r inte allt. N�r en bef�lhavare, som i b�rjan endast f�rm�r ta bef�let �ver en liten styrka, blir i st�nd att ta bef�let �ver en stor styrka, betyder detta att han g�r framsteg och utvecklas. Det �r ocks� en skillnad mellan att f�ra krig i ett omr�de och i m�nga omr�den. Det �r s�ledes ett tecken p� en bef�lhavares framsteg och utveckling, om han, som till en b�rjan endast f�rm�r operera inom ett omr�de, vilket han k�nner v�l till, sedan blir i st�nd att operera i m�nga andra omr�den. Beroende av den tekniska, taktiska och strategiska utvecklingen p� fiendens och v�r egen sida, skiljer sig f�rh�llandena i ett visst krig ocks� fr�n skede till skede. Det betyder ytterligare framsteg och utveckling n�r en bef�lhavare, som f�rm�tt ut�va bef�l i ett krig i dess l�gre skeden, blir i st�nd att ut�va bef�l ocks� i dess h�gre skeden. En bef�lhavare, som aldrig kommer l�ngre �n att kunna ut�va bef�let enbart �ver en styrka av en viss storlek, endast i ett visst omr�de och i ett visst skede av krigets utveckling, visar att han inte g�tt fram�t och inte utvecklats. Det finns de som n�jer sig med att kunna endast en sak eller med vad de ser genom ett titth�l; de g�r aldrig fram�t. De kan m�h�nda spela en viss roll i revolutionen p� en viss ort och vid en viss tidpunkt, men ingen betydelsefull roll. Vi beh�ver krigsledare, som kan spela en betydelsefull roll. Alla lagar f�r hur man leder krig utvecklas j�msides med historien och krigen; ingenting �r of�r�nderligt.
2. Krigets syfte �r att avskaffa kriget
Kriget, denna monstru�sa �msesidiga m�nniskoslakt, kommer till slut att avskaffas genom det m�nskliga samh�llets fram�tskridande, och detta i en icke allt f�r avl�gsen framtid. Men det finns endast ett s�tt att avskaffa det, och det �r att bek�mpa kriget med krig, att bek�mpa kontrarevolution�rt krig med revolution�rt krig, att bek�mpa nationellt kontrarevolution�rt krig med nationellt revolution�rt krig, och att bek�mpa kontrarevolution�rt klasskrig med revolution�rt klasskrig. Historien k�nner endast tv� slag av krig, det r�ttf�rdiga och det or�ttf�rdiga. Vi st�der r�ttf�rdiga krig och bek�mpar or�ttf�rdiga krig. Alla kontrarevolution�ra krig �r or�ttf�rdiga, alla revolution�ra krig �r r�ttf�rdiga. M�nsklighetens krigsera kommer att bringas till ett slut genom v�ra egna anstr�ngningar, och utan tvivel �r det krig vi nu utk�mpar en del av denna sista strid. Det krig vi st�r inf�r kommer tvivelsutan likaledes att utg�ra en del av det st�rsta och mest h�nsynsl�sa av alla krig. Vi st�r inf�r det st�rsta och mest h�nsynsl�sa av or�ttf�rdiga kontrarevolution�ra krig, och m�nsklighetens stora flertal kommer att �del�ggas, om vi inte h�jer ett r�ttf�rdigt krigs ban�r. Ban�ret i m�nsklighetens r�ttf�rdiga krig �r ban�ret f�r m�nsklighetens r�ddning. Ban�ret i Kinas r�ttf�rdiga krig �r ban�ret f�r Kinas r�ddning. Ett krig som f�res av m�nsklighetens stora flertal och av det kinesiska folket �r utan tvivel ett r�ttf�rdigt krig, det �dlaste och �rorikaste som kan f�retas f�r m�nsklighetens och Kinas r�ddning, och en bro till en ny era i v�rldshistorien. N�r det m�nskliga samh�llet kommer dith�n att klasser och stater avskaffats, kommer det inte l�ngre att finnas krig, vare sig kontrarevolution�ra eller revolution�ra, or�ttf�rdiga eller r�ttf�rdiga; d� intr�der en era av best�ende fred f�r m�nskligheten. V�rt studium av lagarna f�r revolution�rt krig bottnar i v�r �nskan att avskaffa alla krig. H�ri ligger skillnaden mellan oss kommunister och alla de exploaterande klasserna.
3. Strategin �r studiet av lagarna f�r ett krigsl�ge i dess helhet[1]
Varhelst det finns krig, finns det ett krigsl�ge som helhet. Krigsl�get som helhet kan omfatta hela v�rlden, eller ett helt land, eller en sj�lvst�ndig gerillazon eller en sj�lvst�ndig st�rre operationsfront. Varje krigsl�ge av s�dan karakt�r, att dess olika sidor och skeden kr�ver ett omfattande �verv�gande, utg�r ett krigsl�ge som helhet.
Den strategiska vetenskapens uppgift �r att studera de lagar f�r hur man leder ett krig, vilka styr ett krigsl�ge som helhet. Vetenskapen om f�ltt�gen och vetenskapen om taktiken har till uppgift att studera de lagar f�r hur ett krig ledes, vilka styr ett partiellt l�ge.
Varf�r �r det n�dv�ndigt f�r den som f�r bef�let �ver ett f�ltt�g eller en taktisk operation, att i n�gon m�n f�rst� strategins lagar? D�rf�r, att f�rst�elsen av det hela, underl�ttar behandlingen av delen, d�rf�r att delen �r underordnad det hela. �sikten att en strategisk seger avg�rs enbart genom taktiska framg�ngar �r felaktig, d�rf�r att den f�rbiser faktum att seger eller nederlag i ett krig f�rst och fr�mst �r en fr�ga om huruvida l�get som helhet och dess olika skeden vederb�rligen beaktats. Om det f�rekommer allvarliga brister eller fel i bed�mningen av l�get som helhet samt dess olika skeden, kommer kriget s�kerligen att f�rloras. ”Ett enda of�rsiktigt drag kan g�ra att hela spelet g�r f�rlorat” syftar p� ett drag som ber�r l�get som helhet, ett drag som �r avg�rande f�r hela l�get, och inte p� ett drag av partiell natur, ett drag som inte �r avg�rande f�r hela l�get. S�som i schack, s� ock i krig.
Men l�get som helhet kan inte l�sg�ras fr�n sina best�ndsdelar och bli oberoende av dem, ty det best�r av alla sina best�ndsdelar. Ibland kan vissa delar lida nederlag eller f�rintas utan att allvarligt skada l�get som helhet, emedan de inte �r avg�rande f�r l�get som helhet. Vissa nederlag eller misslyckanden i taktiska operationer eller i f�ltt�g leder inte till en f�rs�mring i krigsl�get som helhet, d�rf�r att de inte �r av avg�rande betydelse. Men om man f�rlorar de flesta av f�ltt�gen som bildar krigsl�get som helhet, eller ett eller tv� av de avg�rande f�ltt�gen, �ndrar detta omedelbart hela l�get. H�r blir ”de flesta av f�ltt�gen” eller ”ett eller tv� f�ltt�g” avg�rande. I krigets historia finns exempel p� hur nederlag i ett enda slag har upph�vt alla f�rdelarna av en rad segrar, och det finns ocks� exempel p� hur seger i ett enda slag efter m�nga nederlag medf�rt ett nytt l�ge. I dessa fall var ”en rad segrar” och ”m�nga nederlag” till sin natur partiella och icke avg�rande f�r l�get som helhet, medan ”nederlag i ett enda slag” och ”seger i ett enda slag” spelade den avg�rande rollen. Allt detta f�rklarar vikten av att beakta l�get som helhet. Det viktigaste f�r den som har �verbef�let �r att koncentrera sig p� att behandla krigsl�get som helhet. Huvudsaken �r att han, i enlighet med omst�ndigheterna, befattar sig med problemen om grupperingen av sina milit�ra f�rband och formationer, med f�rh�llandena mellan f�ltt�gen, mellan de olika operationsskedena och mellan v�r verksamhet som helhet och fiendens verksamhet som helhet — alla dessa problem kr�ver av honom den st�rsta omsorg och m�da, och om han f�rbiser dem och f�rdjupar sig i sekund�ra problem, kan han n�ppeligen undvika bakslag.
F�rh�llandet mellan helheten och delen g�ller inte enbart f�rh�llandet mellan strategi och f�ltt�g utan �ven f�rh�llandet mellan f�ltt�g och taktik. Exempel finns i f�rh�llandet mellan en divisions och dess regementens och bataljoners operationer och i f�rh�llandet mellan ett kompanis och dess plutoners och gruppers operationer. Bef�lhavaren p� vilken niv� som helst b�r rikta sin uppm�rksamhet p� det viktigaste och mest avg�rande problemet eller aktionen i hela det l�ge han befattar sig med och inte p� andra problem eller aktioner.
Vad som �r viktigt eller avg�rande b�r inte best�mmas genom allm�nna eller abstrakta �verv�ganden, utan i �verensst�mmelse med de konkreta f�rh�llandena. I en milit�r operation b�r angreppsriktningen och angreppspunkten v�ljas i �verensst�mmelse med fiendens faktiska l�ge, terr�ngen och v�ra egna truppers styrka vid tillf�llet. Man b�r se till att soldaterna inte f�r�ter sig n�r provianten �r riklig, och s�rja f�r att inte l�ta dem g� hungriga d� provianten �r knapp. I de vita omr�dena kan minsta lilla informationsl�cka orsaka nederlag i en p�f�ljande strid, men i de r�da omr�dena �r s�dana l�ckor ofta inte s� allvarliga. Det �r n�dv�ndigt f�r de h�gsta bef�lhavarna att personligen deltaga i vissa strider men inte i andra. F�r en milit�rskola �r den viktigaste fr�gan att v�lja en rektor och l�rare samt antaga ett utbildningsprogram. F�r ett massm�te �r huvudfr�gan att mobilisera massorna att deltaga samt att framf�ra l�mpliga paroller. Och s� vidare och s� vidare. Med ett ord, principen �r att inrikta v�r uppm�rksamhet p� de viktiga l�nkarna som ber�r l�get som helhet.
Enda s�ttet att studera lagarna, som styr ett krigsl�ge som helhet, �r att anv�nda hj�rnan ordentligt. Ty det som g�ller l�get som helhet �r inte synligt f�r �gat, och vi kan f�rst� det endast genom att grundligt t�nka igenom det. Det finns inget annat s�tt. Men eftersom l�get som helhet best�r av delar, kan folk som har erfarenhet av delarna, erfarenhet av f�ltt�g och taktik, f�rst� problem som ligger p� en h�gre niv�, f�rutsatt att de �r villiga att anv�nda hj�rnan ordentligt. Strategins problem omfattar f�ljande:
Att ta vederb�rlig h�nsyn till f�rh�llandet mellan fienden och oss sj�lva.
Att ta vederb�rlig h�nsyn till f�rh�llandet mellan olika f�ltt�g eller mellan olika operationsskeden.
Att ta vederb�rlig h�nsyn till de delar som ber�r (�r avg�rande f�r) l�get i dess helhet.
Att ta vederb�rlig h�nsyn till s�rdragen i l�get som helhet.
Att ta vederb�rlig h�nsyn till f�rh�llandet mellan fronten och omr�dena bakom den.
Att ta vederb�rlig h�nsyn till s�v�l skillnaden som sambandet mellan f�rluster och ers�ttningar, mellan kamp och vila, mellan koncentration och spridning, mellan angrepp och f�rsvar, mellan framryckning och retr�tt, mellan f�rd�ljande och avsl�jande, mellan huvudangreppet och st�dangreppen, mellan angrepp och uppeh�llande aktion, mellan centraliserat och decentraliserat bef�l, mellan l�ngvarigt krig och ett krig f�r snabbt avg�rande, mellan st�llningskrig och r�rligt krig, mellan v�ra egna styrkor och v�nskapliga styrkor, mellan en milit�r gren och en annan, mellan h�gre och l�gre niv�er, mellan kadrerna och manskapet, mellan gamla och nya soldater, mellan �ldre och yngre kadrer, mellan r�da omr�den och vita omr�den, mellan gamla r�da omr�den och nya r�da omr�den, mellan det centrala distriktet och gr�nserna i ett givet basomr�de, mellan den varma �rstiden och den kalla, mellan seger och nederlag, mellan stora och sm� truppformationer, mellan den regulj�ra arm�n och gerillastyrkorna, mellan att f�rinta fienden och att vinna massorna, mellan att utvidga R�da arm�n och st�rka densamma, mellan milit�rt arbete och politiskt arbete, mellan tidigare och nuvarande uppgifter, mellan nuvarande och framtida uppgifter, mellan uppgifter som v�xer fram ur en grupp av betingelser och de som v�xer fram ur en annan, mellan fasta och r�rliga fronter, mellan inb�rdeskrig och nationellt krig, mellan ett historiskt skede och ett annat, och s� vidare och s� vidare.
Inga av dessa strategiproblem �r synliga f�r �gat, och �nd� kan vi, om vi bem�dar oss att t�nka, begripa, fatta och bem�stra dem alla, det vill s�ga, vi kan h�ja de viktiga problem, som r�r ett krig eller milit�ra operationer, till principernas h�gre plan, och l�sa dem. V�r uppgift i studiet av strategins problem �r att n� detta m�l.
4. Det viktigaste �r att vara skicklig i att l�ra
Varf�r har vi organiserat R�da arm�n? F�r att besegra fienden. Varf�r studerar vi krigets lagar? F�r att till�mpa dem i krig.
Det �r inte l�tt att l�ra, och det �r �nnu sv�rare att till�mpa det man har l�rt. M�nga m�nniskor verkar imponerande, n�r de behandlar milit�rvetenskap i klassrummen eller i b�cker, men n�r det g�ller verklig strid, vinner en del slagen medan andra f�rlorar dem. B�de krigets historia och v�r egen erfarenhet i krig har bevisat detta.
Vari ligger d� sv�righeten?
I det verkliga livet kan vi inte beg�ra ”st�ndigt segrande generaler”, historien uppvisar ytterst f� s�dana, och det �r l�ngt emellan dem. Vad vi kan beg�ra �r generaler, som �r modiga och kloka och i regel segrar i striderna under ett krigs f�rlopp, generaler som f�renar visdom med mod. F�r att bli b�de vis och modig, m�ste man f�rv�rva en metod, en metod som kan anv�ndas b�de d� man l�r n�got och d� man till�mpar det man har l�rt.
Vilken metod? Metoden �r att g�ra oss ur alla synpunkter v�l f�rtrogna med s�v�l fiendens som v�rt eget l�ge, att uppt�cka de lagar som styr b�da parternas handlingar och sedan utnyttja dessa lagar i v�ra egna operationer.
De milit�ra handb�cker som utgivits i m�nga l�nder pekar b�de p� n�dv�ndigheten av ”att smidigt till�mpa principerna i enlighet med betingelserna” och p� de �tg�rder man m�ste vidta i h�ndelse av nederlag. De pekar p� det f�rstn�mnda, f�r att varna en bef�lhavare mot att subjektivt beg� misstag genom en alltf�r stel till�mpning av principerna, och p� det sistn�mnda f�r att s�tta honom i st�nd att reda upp situationen sedan han beg�tt subjektiva misstag eller sedan ov�ntade och oundvikliga f�r�ndringar intr�tt i de objektiva f�rh�llandena.
Varf�r beg�s subjektiva misstag? D�rf�r att det s�tt p� vilket styrkorna i ett krig eller i en strid f�rdelas eller ledes inte passar den givna tidens och platsens betingelser, d�rf�r att subjektiv ledning inte motsvarar eller strider emot de objektiva betingelserna, med andra ord, d�rf�r att mots�ttningen mellan det subjektiva och det objektiva inte har l�sts. Vad m�nniskor �n sysslar med, kan de sv�rligen undvika s�dana situationer, men en del m�nniskor visar sig mera kompetenta �n andra. Liksom vi i vilket arbete som helst, kr�ver en relativt h�g kompetens, s� kr�ver vi ocks� i ett krig flera segrar, eller omv�nt, f�rre nederlag. H�r ligger sv�righeten i att bringa det subjektiva och det objektiva i r�tt f�rh�llande till varandra.
Ta ett exempel ur taktiken. Om den punkt som utv�ljs f�r angrepp, ligger p� en av fiendens flanker och just d�r han har sin svaga punkt och angreppet f�ljaktligen lyckas, d� st�r det subjektiva i r�tt f�rh�llande till det objektiva, det vill s�ga, d� st�mmer bef�lhavarens spaning, bed�mning och beslut med fiendens verkliga l�ge och dispositioner. Om den punkt man v�ljer att angripa ligger p� en annan flank eller i mitten, och angreppet st�ter p� ett hinder och inte har framg�ng, saknas en dylik �verensst�mmelse. Om angreppet g�res i r�tt tid, om reserverna anv�nds varken f�r sent eller f�r tidigt och om alla andra dispositioner och operationer i denna strid �r s�dana att de �r f�rm�nliga f�r oss och inte f�r fienden, st�mmer den subjektiva ledningen under stridens g�ng fullkomligt med det objektiva l�get. En dylik �verensst�mmelse �r mycket s�llsynt i ett krig eller i ett slag, ty de stridande �r grupper av levande m�nniskor, som b�r vapen och beh�ller sina hemligheter f�r sig sj�lva. Detta �r n�got helt annat �n att hantera livl�sa ting eller rutinsaker. Men om de order som bef�lhavaren ger i stort sett st�mmer med det verkliga l�get, det vill s�ga, om de avg�rande elementen i dessa order st�mmer med det verkliga l�get, finns det en grundval f�r seger.
En bef�lhavares riktiga dispositioner h�rleder sig ur hans riktiga beslut, hans riktiga beslut h�rleder sig ur hans riktiga omd�men, och hans riktiga omd�men h�rleder sig ur en grundlig och n�dv�ndig spaning samt ur att han �verv�ger och sammanfogar de data av olika slag som samlats genom spaningsverksamheten. Han anv�nder alla m�jliga och n�dv�ndiga spaningsmetoder, begrundar de upplysningar som samlats om fiendens l�ge, f�rkastar de v�rdel�sa och v�ljer ut de v�sentliga, eliminerar det som �r falskt och beh�ller det som �r sant. Han g�r fr�n ett ting till ett annat och utifr�n och in; sedan tar han f�rh�llandena p� sin egen sida med i ber�kningen och g�r en j�mf�rande granskning av b�da sidorna och deras inb�rdes f�rh�llanden, och p� s� s�tt bildar han sina omd�men, best�mmer sig och utarbetar sina planer. S�dan �r hela den process som en milit�r g�r igenom f�r att vinna kunskap om ett l�ge, innan han utformar en strategisk plan, en plan f�r ett f�ltt�g eller f�r ett slag. Men i st�llet f�r att g�ra detta, baserar en v�rdsl�s milit�r sina milit�ra planer p� sitt eget �nsket�nkande, f�ljaktligen �r hans planer fantasifulla och �verensst�mmer inte med verkligheten. En v�ghalsig milit�r, som st�der sig enbart p� entusiasm, m�ste ofelbart bli lurad av fienden, eller lockas av n�gon ytlig eller partiell f�reteelse i fiendens l�ge, eller p�verkas av sina underordnades oansvariga f�rslag, vilka inte �r grundade p� verklig vetskap eller djup insikt. P� detta s�tt k�r han huvudet i v�ggen, d�rf�r att han inte vet och inte vill veta, att varje milit�r plan m�ste grundas p� den n�dv�ndiga spaningen och p� omsorgsfullt �verv�gande av fiendens l�ge, hans eget l�ge och f�rh�llandet mellan dessa.
Den processen genom vilken man f�r kunskap om ett l�ge p�g�r inte endast innan en milit�r plan utformats utan ocks� efter�t. Under planens genomf�rande, fr�n och med den stund den s�ttes i verkst�llighet och fram till operationens slut, finns en annan process f�r att f� kunskap om l�get, n�mligen praktikens. Under denna process f�rlopp �r det n�dv�ndigt att �nyo granska huruvida planen, som man utarbetade under den f�reg�ende processen, st�mmer med verkligheten. G�r den inte det, eller st�mmer den inte helt med verkligheten, blir det, i ljuset av v�r nya kunskap, n�dv�ndigt att bilda nya omd�men, fatta nya beslut och �ndra den ursprungliga planen s� att den svarar mot det nya l�get. I n�stan varje operation �ndras planen n�got och ibland �ndras den helt. En v�ghalsig man, som inte f�rst�r behovet av dylika �ndringar eller �r ovillig att g�ra dem och i st�llet g�r blint p�, kommer oundvikligen att k�ra huvudet i v�ggen.
Det ovan sagda g�ller en strategisk aktion, ett f�ltt�g eller ett slag. S� l�nge en erfaren milit�r �r anspr�ksl�s och villig att l�ra, kommer han att kunna l�ra v�l k�nna sina egna styrkors karakt�r (officerare, soldater, vapen, utrustning, osv. och summan av allt detta), de fientliga styrkornas karakt�r (likaledes officerare, soldater, vapen, utrustning osv. och summan av allt detta) samt alla andra f�rh�llanden som sammanh�nger med kriget, s�som politik, ekonomi, geografi och v�der. En s�dan milit�r kommer att b�ttre begripa att leda ett krig eller en operation och �r en mera trolig segrare. Han kommer dith�n d�rf�r, att han, under en l�ng tidsperiod, har l�rt k�nna l�get p� b�de fiendesidan och sin egen sida, han har uppt�ckt handlingens lagar och l�st mots�ttningarna mellan det subjektiva och det objektiva. Denna kunskapsprocess �r ytterst viktig; utan en s�dan l�ng period av erfarenhet vore det sv�rt att f�rst� och begripa lagarna f�r ett helt krig. Varken en nyb�rjare eller en m�nniska, som strider endast p� papperet, kan bli en verkligt skicklig bef�lhavare av h�g rang; endast den som har l�rt genom verklig kamp i krig kan bli det.
Alla milit�ra lagar och milit�ra teorier som �r av principiell natur, utg�res av erfarenheter fr�n tidigare krig, vilka summerats av m�nniskor i g�ngna tider eller i v�r egen tid. Vi b�r allvarligt studera dessa l�rdomar, som betalts med blod och �r ett arv fr�n g�ngna tiders krig. Detta �r en sak. Men det finns en till. Vi b�r pr�va dessa slutsatser mot v�r egen erfarenhet, till�gna oss det som �r nyttigt, f�rkasta det som �r till ingen nytta samt tillfoga det som �r v�rt eget speciella. Det sistn�mnda �r mycket viktigt, ty annars kan vi inte leda ett krig.
Att l�sa �r att l�ra, men att till�mpa �r ocks� att l�ra, och d�rtill det viktigare s�ttet att l�ra. V�r fr�msta metod att l�ra oss krigf�ring �r att f�ra krig. En person som inte haft tillf�lle till skolg�ng kan dock l�ra krigf�ring — han kan l�ra genom att k�mpa i krig. Ett revolution�rt krig �r ett massf�retag; ofta �r det inte en fr�ga om att f�rst l�ra och sedan g�ra, utan om att g�ra och sedan l�ra, ty att g�ra �r i sig sj�lvt att l�ra. Det finns en skiljelinje mellan en vanlig civil m�nniska och en soldat, men den �r inte n�gon kinesisk mur och kan snabbt bryggas �ver, och s�ttet att brygga �ver den �r att deltaga i revolution, i krig. N�r vi s�ger, att det inte �r l�tt att l�ra och till�mpa det man l�r sig, menar vi, att det �r sv�rt att l�ra grundligt och till�mpa skickligt. N�r vi s�ger, att civila mycket snabbt kan bli soldater, menar vi att det inte �r sv�rt att stiga �ver tr�skeln. F�r att f�ra samman dessa tv� uttalanden, kan vi citera det kinesiska ordst�vet: ”Ingenting i v�rlden �r sv�rt f�r den som l�gger manken till.” Att stiga �ver tr�skeln �r inte sv�rt, och att uppn� m�sterskap �r ocks� m�jligt, f�rutsatt att man inriktar sig p� uppgiften och �r skicklig i att l�ra.
Krigets lagar �r, liksom de lagar som styr alla andra ting, den objektiva verklighetens �terspeglingar i v�rt medvetande; allting utanf�r medvetandet �r objektiv verklighet. F�ljaktligen innesluter det, som man m�ste l�ra och k�nna till, l�get b�de hos fienden och p� v�r sida; b�gge f�reteelserna m�ste betraktas s�som studieobjekt, medan medvetandet (f�rm�gan att t�nka) allena �r subjektet som utf�r studiet. En del m�nniskor har f�rm�ga att k�nna sig sj�lva men �r d�ligt i st�nd att k�nna sin fiende, och med andra �r det tv�rtom; ingendera sortens m�nniskor kan l�sa problemet om att l�ra och till�mpa krigets lagar. Det finns ett uttalande fr�n den gamla tiden i Kina i den store milit�rvetenskaparen Sun Wu Tus bok, ”K�nn fienden och k�nn dig sj�lv, och du kan utk�mpa ett hundra strider utan fara f�r nederlag.”[2] Detta �syftar b�de l�randets och till�mpningens stadier, b�de k�nnedomen om lagarna f�r den objektiva verklighetens utveckling och v�ra egna beslut om handling i enlighet med dessa lagar i syfte att besegra den fiende vi st�r inf�r. Vi b�r inte ta detta uttalande l�tt.
Kriget �r den h�gsta formen f�r kamp mellan nationer, stater, klasser eller politiska grupper, och alla krigets lagar till�mpas av krigf�rande nationer, stater, klasser eller politiska grupper i syfte att vinna seger. Seger eller nederlag i krig, beror tvivelsutan i stort sett av de milit�ra, politiska och ekonomiska f�rh�llandena och naturf�rh�llandena p� b�da sidor. Men inte enbart av dessa. Det beror ocks� av varje sidas subjektiva f�rm�ga att leda kriget.
En milit�r f�r inte, i sin str�van att vinna ett krig, �verskrida de gr�nser, som de materiella betingelserna s�tter; inom dessa gr�nser kan och b�r han emellertid str�va efter seger. Sk�deplatsen f�r en milit�rs aktioner �r byggd p� de objektiva materiella betingelserna, men p� denna scen kan han leda uppf�randet av m�nget drama, fyllt med d�d och f�rg, kraft och storhet. N�r d�rf�r de objektiva materiella grundvalarna, det vill s�ga, de milit�ra, politiska och ekonomiska f�rh�llandena samt naturf�rh�llandena �r givna, m�ste bef�lhavarna i v�r R�da arm� visa sin skicklighet och st�lla upp alla sina styrkor i syfte att krossa de nationella fienderna och klassfienderna samt omdana denna onda v�rld. Det �r h�r v�r subjektiva skicklighet i att leda krig kan och b�r ut�vas. Vi till�ter inte n�gon av v�ra bef�lhavare i R�da arm�n att bli en drumlig hetsporre; vi �nskar f�rvisso att varje bef�lhavare i R�da arm�n ska bli en hj�lte, som �r b�de dj�rv och klart�nkt, som �ger b�de ett allt �vervinnande mod och f�rm�ga att f�rbli herre �ver situationen under alla de f�r�ndringar och v�xlingar som �ger rum under hela kriget. N�r han simmar i krigets ocean, m�ste han inte endast undvika att kava omkring utan att komma n�gon vart, utan m�ste f�rs�kra sig om att han med v�l avpassade simtag n�r den motsatta stranden. Lagarna f�r hur man leder ett krig �r l�ran om konsten att simma i krigets ocean.
Detta om v�ra metoder.
KAPITEL II
KINAS KOMMUNISTISKA PARTI OCH KINAS REVOLUTION�RA KRIG
Kinas revolution�ra krig, som b�rjade 1924, har genomg�tt tv� skeden: det f�rsta fr�n 1924 till 1927, och det andra fr�n 1927 till 1936; nu kommer ett skede av ett nationellt revolution�rt krig mot Japan att inledas. Detta revolution�ra krigs alla tre skeden har utk�mpats, h�ller p� att utk�mpas och kommer att utk�mpas under ledning av det kinesiska proletariatet och dess parti, Kinas kommunistiska parti. De fr�msta fienderna i Kinas revolution�ra krig �r imperialismen och de feodala krafterna. Ehuru den kinesiska bourgeoisin vid vissa historiska tidpunkter m� deltaga i det revolution�ra kriget, g�r dess sj�lviskhet och brist p� politisk och ekonomisk sj�lvst�ndighet den b�de ovillig och of�rm�gen att leda Kinas revolution�ra krig in p� v�gen till fullst�ndig seger. De stora massorna av Kinas b�nder och av sm�bourgeoisin i st�derna �nskar att deltaga aktivt i det revolution�ra kriget och f�ra det till fullst�ndig seger. De utg�r huvudstyrkorna i det revolution�ra kriget, men eftersom de �r sm�producenter �r deras politiska vyer begr�nsade (och en del av de arbetsl�sa massorna har anarkistiska �sikter) och de �r d�rf�r of�rm�gna att ge riktig ledning i kriget. I en era, d� proletariatet redan framtr�tt p� den politiska scenen, faller s�lunda ansvaret f�r att leda Kinas revolution�ra krig oundvikligen p� Kinas kommunistiska parti. I en dylik era kommer med all s�kerhet vilket revolution�rt krig som helst att sluta i nederlag, om det saknar eller f�res i strid med proletariatets och Kinas kommunistiska partis ledning. Bland alla de samh�llsskikt och politiska grupperingar, som finns i det halvkoloniala Kina, �r proletariatet och det kommunistiska partiet de fr�n tr�ngsynthet och sj�lviskhet mest frigjorda. De �r politiskt sett de mest framsynta, de b�st organiserade och mest redo att f�rdomsfritt l�ra av avantgardeklassen, proletariatet och dess politiska parti v�rlden �ver, samt att utnyttja denna erfarenhet i sin egen saks tj�nst. F�ljaktligen �r det endast proletariatet och det kommunistiska partiet som kan leda b�nderna, st�dernas sm�bourgeoisi och bourgeoisi, �vervinna tr�ngsyntheten bland b�nderna och sm�bourgeoisin och f�rst�relselustan hos de arbetsl�sa massorna, samt ocks� (f�rutsatt att det kommunistiska partiet icke beg�r fel i sin politik) �vervinner den vacklan och brist p� grundlighet som bourgeoisin uppvisar — och som kan leda revolutionen och kriget in p� v�gen till seger.
Det revolution�ra kriget 1924-27 f�rdes allm�nt talat under f�rh�llanden, i vilka det internationella proletariatet och det kinesiska proletariatet samt dess parti ut�vade politiskt inflytande p� Kinas nationella bourgeoisi och dess partier samt ingick i politiskt samarbete med dem. Men detta revolution�ra krig misslyckades vid den kritiska tidpunkten, fr�mst d�rf�r, att storbourgeoisin blev f�rr�dare, och �ven d�rf�r, att opportunister inom de revolution�ra leden frivilligt uppgav ledningen av revolutionen.
Det agrarrevolution�ra kriget, som varade fr�n 1927 till nu, har f�rts under nya betingelser. I detta krig �r fienden icke endast imperialismen utan ocks� storbourgeoisins och de stora gods�garnas f�rbund. Och den nationella bourgeoisin har blivit en svans �t storbourgeoisin. Detta revolution�ra krig ledes enbart av det kommunistiska partiet, som uppr�ttat sin oinskr�nkta ledning i det. Kommunistiska partiets oinskr�nkta ledning �r den viktigaste betingelsen, vilken g�r det m�jligt att med fasthet slutf�ra det revolution�ra kriget. Utan denna ledning �r det ot�nkbart att det revolution�ra kriget kunde ha f�rts med s�dan st�ndaktighet.
Kinas kommunistiska parti har lett Kinas revolution�ra krig modigt och beslutsamt och i femton l�nga �r[3] visat hela nationen att det �r folkets v�n. Det har vid varje tidpunkt k�mpat i det revolution�ra krigets fr�msta led f�r att f�rsvara folkets intressen och f�r dess frihet och frig�relse.
Kinas kommunistiska parti har genom sin m�dosamma kamp och genom det martyrium hundratusentals av dess heroiska medlemmar och kadrer utst�tt, spelat en stor uppfostrande roll bland hundratals miljoner m�nniskor �ver hela landet. Partiets utomordentliga historiska framg�ngar i sin revolution�ra kamp har vid denna kritiska tidpunkt, d� Kina invaderas av en fiende till hela nationen, skapat f�ruts�ttningarna f�r dess fortbest�nd och r�ddning; och dessa f�ruts�ttningar bygger p� en politisk ledning, som �tnjuter f�rtroende hos folkets �verv�gande flertal och har utvalts av dem efter att ha pr�vats i m�nga �r. I dag �r folket mera berett att godta vad det kommunistiska partiet s�ger �n vad n�got annat politiskt parti s�ger. Om det inte vore f�r Kinas kommunistiska partis m�dosamma kamp under de senaste femton �ren skulle det vara om�jligt att r�dda Kina undan det nya hotet om underkuvande.
F�rutom Chen Tu-Hsius[4] h�geropportunistiska fel och Li Li-sans[5] ”v�nster”-opportunism, har Kinas kommunistiska parti under det revolution�ra krigets f�rlopp beg�tt tv� andra fel. Det f�rsta felet var ”v�nster”-opportunismen av 1931-34,[6] som resulterade i allvarliga f�rluster i det agrar-revolution�ra kriget med p�f�ljd att vi, i st�llet f�r att sl� ned fiendens femte ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g, f�rlorade v�ra basomr�den och R�da arm�n f�rsvagades. Detta fel r�ttades vid det utvidgade m�te, som Centralkommitt�ns politiska byr� h�ll i Tsunyi i januari 1935. Det andra felet var Chang Kuo-taos h�geropportunism av 1935-36,[7] vilken utvecklades s� l�ngt att den undergr�vde disciplinen inom partiet och R�da arm�n samt orsakade allvarliga f�rluster f�r en del av R�da arm�ns huvudstyrkor. Men ocks� detta fel r�ttades till slut, tack vare Centralkommitt�ns riktiga ledning och den politiska medvetenheten hos partimedlemmarna, bef�lhavarna och k�mparna i R�da arm�n. Naturligtvis var alla dessa fel skadliga f�r v�rt parti, f�r v�r revolution och f�r kriget, men till slut �vervann vi dem. I och med att vi gjorde detta, st�lsattes v�rt parti och v�r R�da arm� och blev �nnu starkare.
Kinas kommunistiska parti har lett och forts�tter att leda detta gripande, storslagna och segerrika revolution�ra krig. Detta krig �r inte enbart en fana f�r Kinas frig�relse, utan har ocks� internationell revolution�r betydelse. De revolution�ra folken jorden runt har �gonen p� oss. I det nya skedet, det antijapanska nationella revolution�ra krigets skede, kommer vi att leda den kinesiska revolutionen till dess fullbordan och att ut�va ett djupt g�ende inflytande p� revolutionen i �ster och i hela v�rlden. V�rt revolution�ra krig har bevisat, att vi beh�ver en riktig marxistisk milit�r linje s�v�l som en riktig marxistisk politisk linje. Femton �r av revolution och krig har hamrat ut en s�dan politisk linje och en s�dan milit�r linje. Vi tror att dessa linjer fr�n och med nu, i krigets nya skede, kommer att vidareutvecklas, att fyllas ut och berikas under de nya f�rh�llandena s� att vi kan uppn� v�rt m�l att besegra nationens fiende. Historien s�ger oss att riktiga politiska och milit�ra linjer inte uppst�r och utvecklas spontant och i lugn och ro, utan endast under kamp. Dessa linjer m�ste bek�mpa ”v�nster”-opportunismen � ena sidan och h�geropportunismen � den andra. Utan att vi bek�mpar och genomg�ende �vervinner dessa f�rd�rvliga tendenser, som skadar revolutionen och det revolution�ra kriget, vore det om�jligt att f� fram en riktig linje och vinna seger i det revolution�ra kriget. Detta �r sk�let till att jag i denna broschyr ofta ber�r felaktiga �sikter.
KAPITEL III
KINAS REVOLUTION�RA KRIGS K�NNETECKEN
1. �mnets vikt
Folk, som inte vill medge, som inte vet eller inte vill veta att Kinas revolution�ra krig har sina egna k�nnetecken, har satt likhetstecken mellan det krig som R�da arm�n utk�mpar emot kuomintangstyrkorna och krig i allm�nhet eller inb�rdeskriget i Sovjetunionen. Erfarenheterna fr�n inb�rdeskriget i Sovjetunionen, vilket leddes av Lenin och Stalin, har v�rldsomfattande betydelse. Alla kommunistiska partier, Kinas kommunistiska parti inber�knat, betraktar denna erfarenhet och den teoretiska sammanfattning d�rav, som gjordes av Lenin och Stalin, s�som v�gledande f�r sig. Men detta betyder inte att vi b�r mekaniskt till�mpa denna erfarenhet p� v�ra egna f�rh�llanden. Kinas revolution�ra krig har i m�nga avseenden k�nnetecken som skiljer det fr�n inb�rdeskriget i Sovjetunionen. Det �r givetvis fel att inte ta dessa k�nnetecken med i ber�kningen eller att f�rneka deras existens. Detta har till fullo bekr�ftats under v�rt tio�riga krig.
V�r fiende har beg�tt liknande fel. Han har inte insett att kampen mot R�da arm�n fordrar en annan strategi och en annan taktik �n de som nu anv�nds i kampen mot andra styrkor. Fienden f�rlitade sig p� sin �verl�gsenhet i olika avseenden, tog oss l�tt och h�ll fast vid sina gamla krigf�ringsmetoder. S� var fallet b�de f�re och under hans fj�rde ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g �r 1933, med resultat att han led en rad nederlag. En ny inst�llning till problemet inom kuomintangarm�n f�reslogs f�rst av den reaktion�re kuomintanggeneralen Liu Wei-yuan och sedan av Tai Yueh. Deras id�er accepterades sm�ningom av Chiang Kai-shek. Det var p� detta s�tt Chiang Kai-sheks utbildningsk�r f�r officerare vid Lushan [8] kom till och de nya reaktion�ra milit�ra principerna till�mpades i det femte ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�get.
Men n�r fienden �ndrade sina milit�ra principer[9] s� att de passade f�r operationer mot R�da arm�n, uppstod inom v�ra led en grupp m�nniskor som �tergick till det ”gamla s�ttet”. De yrkade p� �terg�ng till metoder, som passade vad de var vana vid, v�grade att unders�ka de s�rskilda betingelserna i varje enskilt fall, f�rkastade de erfarenheter som vunnits under de blodiga striderna i R�da arm�ns historia, f�rringade imperialismens och Kuomintangs styrka s�v�l som kuomintangarm�ns och blundade f�r de nya reaktion�ra principer som fienden lagt sig till med. Till f�ljd av allt detta f�rlorade vi alla de revolution�ra basomr�dena med undantag f�r gr�nsomr�det Shensi-Kansu, R�da arm�n minskade fr�n 300.000 till n�gra tiotusental, medlemsantalet i Kinas kommunistiska parti f�ll fr�n 300.000 till n�gra tiotusental, och s� gott som alla partiorganisationer inom kuomintangomr�dena f�rintades. Vi blev, kort sagt, h�rt bestraffade, vilket var av historisk betydelse. Denna grupp kallade sig marxist-leninistisk, men i verklighet hade den inte l�rt ett uns av marxismen-leninismen. Lenin sade, att det som �r viktigast i marxismen, dess levande sj�l, �r den konkreta analysen av konkreta f�rh�llanden [10] Det var just detta som dessa v�ra kamrater gl�mde.
F�ljaktligen kan man se, att det �r om�jligt att leda Kinas revolution�ra krig och att leda det till seger utan f�rst�else f�r dess k�nnetecken.
2. Vad �r det som k�nnetecknar Kinas revolution�ra krig?
Vad �r det d� som k�nnetecknar Kinas revolution�ra krig?
Jag tror det finns fyra huvudsakliga k�nnetecken.
Det f�rsta �r, att Kina �r ett v�ldigt halvkolonialt land, som politiskt och ekonomiskt �r oj�mnt utvecklat och har genomg�tt revolutionen 1924-27.
Detta k�nnetecken visar att det �r m�jligt f�r Kinas revolution�ra krig att utvecklas och uppn� seger. Vi p�pekade detta redan (vid F�rsta partikongressen i gr�nsomr�det Hunan-Kiangsi)[11] i slutet av �r 1927 och i b�rjan av �r 1928, kort efter det att gerillakrig inleddes i Kina, d� en del kamrater i Chingkangbergen i gr�nsomr�det HunanKiangsi st�llde fr�gan: ”Hur l�nge kan vi h�lla den r�da fanan uppe?” Ty detta var en synnerligen grundl�ggande fr�ga. Utan att besvara denna fr�ga, om huruvida Kinas revolution�ra basomr�den och Kinas R�da arm� kunde �verleva och utvecklas, skulle vi inte ha f�rm�tt att g� ett enda steg fram�t. Kinas kommunistiska partis Sj�tte rikskongress �r 1928 gav �nyo svaret p� denna fr�ga. Sedan dess har Kinas revolution�ra r�relse haft en riktig teoretisk grund.
L�t oss nu analysera detta k�nnetecken.
Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Kina �r oj�mn — en svag kapitalistisk hush�llning existerar samtidigt med en �verv�gande halvfeodal hush�llning; n�gra f� moderna industri- och handelsst�der existerar j�msides med en v�ldig stagnerad landsbygd; flera miljoner industriarbetare existerar samtidigt med flera hundra miljoner b�nder och hantverkare, vilka arbetar under det gamla systemet; stora krigsherrar, som beh�rskar centralregeringen, existerar j�msides med sm� krigsherrar, som beh�rskar provinserna; tv� slags reaktion�ra arm�er, den s� kallade Centralarm�n under Chiang Kai-shek och ”diverse trupper” under krigsherrarna i provinserna, existerar sida vid sida; n�gra f� j�rnv�gar, �ngb�tslinjer och motorv�gar existerar sida vid sida med or�kneliga skottk�rrestigar och g�ngstigar, av vilka m�nga �r sv�ra �ven f�r en fotg�ngare att ta sig fram p�.
Kina �r ett halvkolonialt land — oenighet bland de imperialistiska makterna skapar oenighet bland de styrande grupperna i Kina. Det �r skillnad mellan ett halvkolonialt land, som beh�rskas av flera l�nder och en koloni som beh�rskas av ett enda land.
Kina �r ett v�ldigt land — ”N�r det �r m�rkt i �ster, �r det ljust i v�ster; n�r allt �r m�rkt i s�der, �r det �nnu ljust i norr.” S�lunda beh�ver man inte oroa sig f�r brist p� utrymme att man�vrera i.
Kina har genomg�tt en stor revolution — denna har gett de fr�n ur vilka R�da arm�n vuxit fram, f�rsett oss med ledaren f�r R�da arm�n, n�mligen Kinas kommunistiska parti, och givit massorna erfarenheten av medverkan i en revolution.
D�rf�r s�ger vi, att det f�rsta k�nnetecknet f�r Kinas revolution�ra krig �r att det f�rs i ett v�ldigt halvkolonialt land, vilket politiskt och ekonomiskt �r oj�mnt utvecklat och har genomg�tt en revolution. Detta k�nnetecken best�mmer i grunden v�r milit�ra strategi och tak. tik s� v�l som v�r politiska strategi och taktik.
Det andra k�nnetecknet �r, att v�r fiende �r stor och stark.
Hur st�r det till med Kuomintang, R�da arm�ns fiende? Det �r ett parti som har gripit den politiska makten och mer eller mindre stabiliserat sin maktst�llning. Det har st�d av v�rldens fr�msta kontrarevolution�ra stater. Det har omdanat sin arm�, vilken s�lunda blivit olik varje annan arm� i Kinas historia och i det stora hela liknar de moderna staternas arm�er. Denna arm� �r mycket b�ttre utrustad med vapen och materiel �n R�da arm�n och �r st�rre �n n�gon arm� i Kinas historia och �n n�got annat lands st�ende arm�. En hel v�rld skiljer Kuomintangs arm� och R�da arm�n �t. Kuomintang har kontroll �ver nyckelpositionerna eller livslinjerna i Kinas politik, hush�llning, kommunikationer och kultur. Dess politiska makt str�cker sig �ver hela landet.
Kinas R�da arm� st�r d�rf�r inf�r en stor och m�ktig fiende. Detta �r det andra k�nnetecknet f�r Kinas revolution�ra krig. Det leder n�dv�ndigtvis till att R�da arm�ns milit�ra operationer p� m�nga s�tt skiljer sig fr�n de som g�ller f�r krig i allm�nhet eller g�llde under inb�rdeskriget i Sovjetunionen eller under Nordexpeditionen.
Det tredje k�nnetecknet �r att R�da arm�n �r liten och svag.
Kinas R�da arm� skapades efter den f�rsta stora revolutionens nederlag och b�rjade som gerillaf�rband. Detta skedde under en period, d� de reaktion�ra kapitalistiska l�nderna i v�rlden upplevde en relativ politisk och ekonomisk stabilisering samtidigt som Kina upplevde en reaktion.
V�r politiska makt existerar i spridda och isolerade bergiga trakter eller i l�ngt avl�gsna trakter och erh�ller ingen hj�lp av n�got slag fr�n ytterv�rlden. De ekonomiska och kulturella f�rh�llandena i de revolution�ra basomr�dena �r efterblivna i j�mf�relse med de som r�der i kuomintangomr�dena. De revolution�ra basomr�dena omfattar endast landsbygdsdistrikt och sm�st�der. Dessa omr�den var i b�rjan ytterst sm� och har inte vuxit n�mnv�rt sedan dess. Dessutom �r de flytande och icke fasta, och R�da arm�n har inga verkligt fasta baser.
R�da arm�n �r numer�rt liten, dess vapen �r d�liga, och den har stora sv�righeter att erh�lla f�rn�denheter s�som mat, s�ngkl�der och kl�der.
Detta k�nnetecken st�r i skarp kontrast till det f�reg�ende. Ur denna skarpa kontrast har R�da arm�ns strategi och taktik uppst�tt.
Det fj�rde k�nnetecknet �r kommunistiska partiets ledarskap och agrarrevolutionen.
Detta k�nnetecken �r en oundviklig f�ljd av det f�rsta. Det har givit upphov till tv� s�rdrag. A ena sidan, trots att Kinas revolution�ra krig �ger rum i en period av reaktion inom Kina och i hela den kapitalistiska v�rlden, kan det bli segerrikt d�rf�r, att det st�r under ledning av kommunistiska partiet och har b�ndernas st�d. Tack vare bondemassornas st�d �r v�ra basomr�den, hur sm� de �n �r, politiskt sett ytterst m�ktiga och st�r beslutsamt emot den v�ldiga kuomintangregimen samtidigt som de milit�rt l�gger stora sv�righeter i v�gen f�r Kuomintangs angrepp. R�da arm�n har, trots att den �r liten, en stor stridsduglighet — d�rf�r att dess medlemmar, v�gledda av kommunistiska partiet, �r f�dda ur agrarrevolutionen och k�mpar f�r sina egna intressen, och d�rf�r att dess bef�l och k�mpar �r politiskt enade.
A andra sidan, uppvisar Kuomintang en skarp kontrast. Det bek�mpar agrarrevolutionen och har d�rf�r inget st�d bland b�nderna. Trots att det har en stor arm�, kan Kuomintang inte f� sina soldater och de m�nga officerarna av l�gre rang, som ursprungligen var sm�producenter, att villigt riskera livet f�r dess sak. Dess bef�l och dess manskap �r politiskt splittrade, vilket neds�tter dess stridsduglighet.
3. V�r strategi och taktik, en f�ljd av dessa k�nnetecken
De fyra k�nnetecknen f�r Kinas revolution�ra krig �r: ett v�ldigt halvkolonialt land som har en oj�mn politisk och ekonomisk utveckling och har genomg�tt en stor revolution; en stor och m�ktig fiende; en liten och svag R�d arm� samt agrarrevolutionen. Dessa k�nnetecken best�mmer linjen f�r hur Kinas revolution�ra krig ska ledas s�v�l som m�nga av dess strategiska och taktiska principer. Av de f�rsta och fj�rde k�nnetecknen f�ljer att det �r m�jligt f�r Kinas R�da arm� att v�xa och att besegra sin fiende. Av de andra och tredje k�nnetecknen f�ljer att det �r om�jligt f�r Kinas R�da arm� att v�xa mycket fort eller att snabbt besegra sin fiende; med andra ord, kriget kommer att bli l�ngvarigt och kan, om det sk�tes illa, till och med f�rloras.
Dessa �r de tv� perspektiven i Kinas revolution�ra krig. De existerar samtidigt, det vill s�ga, det finns gynnsamma faktorer s�v�l som sv�righeter. Detta �r Kinas revolution�ra krigs grundl�ggande lag, ur vilken m�nga andra lagar f�ljer. V�rt tio�riga krigs historia har bevisat denna lags giltighet. Den som har �gon att se med, men inte kan se denna grundl�ggande lag, kan inte leda Kinas revolution�ra krig, kan inte f�ra R�da arm�n till segrar.
Det st�r klart, att vi m�ste l�sa f�ljande principfr�gor p� ett riktigt s�tt:
R�tt avg�ra v�r strategis inriktning, bek�mpa �ventyrspolitik, n�r vi g�r till angrepp, bek�mpa konservatism, n�r vi intar f�rsvarsst�llning, och bek�mpa tendenser till flyktmentalitet n�r vi f�rflyttar oss fr�n ett st�lle till ett annat.
G� emot gerillainst�llning i R�da arm�n, men samtidigt inse att dess operationer har gerillakarakt�r.
G� emot l�ngvariga f�ltt�g och en strategi f�r snabbt avg�rande och h�lla p� strategin f�r ett l�ngvarigt krig och f�ltt�g f�r snabba avg�randen.
G� emot fasta stridslinjer och st�llningskrig och h�lla p� flytande stridslinjer och en r�rlig krigf�ring.
G� emot strider som enbart syftar till att jaga fienden p� flykten och h�lla p� strider f�r att f�rinta fienden.
G� emot strategin att sl� med tv� ”n�var” i tv� riktningar samtidigt och h�lla p� strategin att sl� med en ”n�ve” i en riktning i taget [12]
G� emot principen att uppr�tth�lla ett stort uppland och h�lla fast vid principen att ha sm� uppland.
G� emot ett fullst�ndigt centraliserat bef�l och vara f�r ett relativt centraliserat bef�l.
G� emot den rent milit�ra synpunkten och de kringstr�vande rebellernas metoder[13] och inse att R�da arm�n �r en propagandist och organisat�r f�r den kinesiska revolutionen.
G� emot banditmetoder[14] och uppr�tth�lla strikt politisk disciplin.
G� emot krigsherremetoder och befordra b�de demokrati inom rimliga gr�nser och en auktorit�r disciplin i arm�n.
G� emot en felaktig, sekteriskt politik i fr�ga om kadrerna och uppr�tth�lla en riktig kaderpolitik.
G� emot isoleringspolitiken och h�lla fast vid politiken att vinna alla t�nkbara bundsf�rvanter.
G� emot att R�da arm�n h�lls kvar p� sitt gamla stadium och str�va att f�ra den upp i ett nytt stadium.
V�r nuvarande diskussion om strategiska problem syftar att noggrant klarg�ra dessa ting i ljuset fr�n den historiska erfarenhet som vunnits under Kinas tio �r av blodigt revolution�rt krig.
KAPITEL IV
”INRINGNING OCH UNDERTRYCKNING” OCH F�LTT�G D�REMOT — HUVUD�NSTRET F�R KINAS INB�RDESKRIG
Under de tio �r som g�tt sedan v�rt gerillakrig b�rjade, har varje sj�lvst�ndigt R�da arm�f�rband, varje R�d arm� och varje revolution�rt basomr�de av fienden regelbundet utsatts f�r ”inringning och undertryckning”. Fienden betraktar R�da arm�n som ett monster och f�rs�ker inf�nga den s� snart den visar sig. Han f�rf�ljer st�ndigt R�da arm�n och f�rs�ker st�ndigt att inringa den. Detta krigf�ringsm�nster har inte �ndrats p� tio �r, och d�rest inte inb�rdeskriget ger plats f�r ett nationellt krig, kommer m�nstret att f�rbli detsamma �nda till den dag d� fienden blir den svagare parten och R�da arm�n den starkare.
R�da arm�ns operationer tar formen av f�ltt�g mot ”inringning och undertryckning”. F�r oss betyder seger huvudsakligen seger i kampen mot ”inringning och undertryckning”, det vill s�ga, strategiska segrar och segrar i f�ltt�g. Kampen mot varje ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g utg�r ett motf�ltt�g, som vanligtvis omfattar flera eller till och med tjogtals strider, stora och sm�. Innan ett ”inringnings och undertrycknings”-f�ltt�g grundligt krossats, kan man inte tala om strategisk seger eller om seger f�r motf�ltt�get som helhet, trots att m�nga strider m� ha vunnits. R�da arm�ns tio�riga historia �r en historia om f�ltt�g mot ”inringning och undertryckning”.
Under fiendens ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g och R�da arm�ns motf�ltt�g anv�nds tv� slags krigf�ring, offensiv och defensiv. H�ri skiljer de sig inte fr�n n�got annat krig, gammalt eller nutida, i Kina eller annorst�des. Det som s�rskilt k�nnetecknar Kinas inb�rdeskrig �r emellertid den st�ndiga v�xlingen mellan dessa tv� former av krigf�ring under en l�ng tidsperiod. I varje ”inringnings och undertrycknings”-f�ltt�g anv�nder fienden offensiven emot R�da arm�ns defensiv, och R�da arm�n anv�nder defensiven emot hans offensiv; detta �r f�rsta skedet i ett f�ltt�g emot ”inringning och undertryckning”. Sedan anv�nder fienden defensiven emot R�da arm�ns offensiv, och R�da arm�n anv�nder offensiven emot hans defensiv; detta �r andra skedet i ett motf�ltt�g. Varje ”inringnings och undertrycknings”-f�ltt�g har dessa tv� skeden och de v�xlar under en l�ng period.
Med st�ndig v�xling under en l�ng period menar vi att detta krigf�ringsm�nster och dessa kampformer upprepas. Detta faktum �r uppenbart f�r alla. Ett ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g och ett f�ltt�g emot det — s�dant �r krigets �terkommande m�nster. I varje f�ltt�g best�r v�xlingen mellan kampformerna av det f�rsta skedet, under vilket fienden anv�nder offensiven emot v�r defensiv och vi m�ter hans offensiv med v�r defensiv, samt av det andra skedet, under vilket fienden anv�nder defensiven mot v�r offensiv, och vi m�ter hans defensiv med v�r offensiv.
Vad inneh�llet i ett f�ltt�g eller i ett slag betr�ffar, best�r det inte enbart av upprepning utan �r varje g�ng olika. �ven detta �r ett faktum och uppenbart f�r alla. I detta sammanhang har det blivit regel att varje f�ltt�g och motf�ltt�g blir mera omfattande �n de f�reg�ende, situationen blir mera komplicerad och striderna mer intensiva.
Men detta betyder inte att det inte f�rekommer toppar och v�gdalar. Efter fiendens femte ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g var R�da arm�n allvarligt f�rsvagad och alla basomr�dena i s�der gick f�rlorade. Sedan R�da arm�n f�rflyttat sig till Nordv�st, h�ller den inte l�ngre, s�som var fallet s�derut, en livsviktig st�llning, som kan hota den inre fienden. F�ljaktligen har ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�gen minskat i omfattning, situationen har f�renklats och striderna �r mindre intensiva.
Vari best�r ett nederlag f�r R�da arm�n? S�vitt det g�ller strategi, kan vi tala om nederlag endast d� ett f�ltt�g emot ”inringning och undertryckning” helt och h�llet misslyckas, men �ven d� �r nederlaget endast partiellt och tillf�lligt. Ty endast en total f�rintelse av R�da arm�n skulle utg�ra ett fullst�ndigt nederlag i inb�rdeskriget; men detta har aldrig intr�ffat. F�rlusten av stora delar av dess basomr�den och R�da arm�ns f�rflyttning, inneb�r ett tillf�lligt och partiellt nederlag, inte ett slutgiltigt och fullst�ndigt, trots att detta partiella nederlag betydde f�rlust av 90 procent av partiets medlemsantal, de v�pnade styrkorna och basomr�dena. Vi kallar denna f�rflyttning forts�ttningen p� v�r defensiv, och fiendens f�rf�ljelse av oss forts�ttningen p� hans offensiv. Det vill s�ga, under striden mellan fiendens ”inringning och undertryckning” och v�rt motf�ltt�g, l�t vi i st�llet f�r att g� �ver fr�n defensiv till offensiv v�r defensiv brytas av fiendens offensiv; s�lunda v�ndes v�r defensiv i retr�tt och fiendens offensiv i f�rf�ljande. Men n�r R�da arm�n n�dde ett nytt omr�de, som till exempel d� vi f�rflyttade oss fr�n provinsen Kiangsi och en del andra omr�den till provinsen Shensi, b�rjade upprepningen av ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�gen �nyo. Det �r d�rf�r vi s�ger att R�da arm�ns strategiska retr�tt (L�nga marschen) var en forts�ttning p� dess strategiska defensiv, och fiendens strategiska f�rf�ljande en forts�ttning p� hans strategiska offensiv.
I Kinas inb�rdeskrig, som i alla andra krig, gamla eller nutida, i Kina eller utomlands, finns endast tv� grundl�ggande krigf�ringss�tt, angrepp och f�rsvar. Det s�rskilda k�nnetecknet p� Kinas inb�rdeskrig best�r i den under l�ng tid p�g�ende upprepningen av ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�gen och av v�ra motf�ltt�g j�mte den under l�ng tid p�g�ende v�xlingen mellan dessa tv� krigf�ringss�tt, angrepp och f�rsvar, d�ri inr�knat f�reteelsen med den stora strategiska f�rflyttningen �ver mer �n tolvtusen kilometer (L�nga marschen).[15]
Ett nederlag f�r fienden �r ganska likartat. N�r fiendens ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g bryts och v�r defensiv blir en offensiv, n�r fienden �verg�r till defensiven och m�ste omorganisera innan han kan s�tta ig�ng ytterligare ett ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g, �r detta ett strategiskt nederlag. Fienden har inte s�som vi n�dgats utf�ra en strategisk f�rflyttning l�ngs mer �n tolvtusen kilometer, ty han beh�rskar hela landet och �r mycket starkare �n vi. Men partiella f�rflyttningar av hans styrkor har f�rekommit. Ibland har fiendestyrkor i vita f�sten, vilka inringats av R�da arm�n i vissa basomr�den, brutit igenom v�r inringning och dragit sig tillbaka till vita omr�den f�r att organisera nya offensiver. Om inb�rdeskriget f�rl�nges och R�da arm�ns segrar blir mera omfattande, blir det flera h�ndelser av detta slag. Men fienden kan inte uppn� samma resultat som R�da arm�n emedan han inte har folkets st�d och hans officerare och manskap inte �r eniga. F�rs�kte han g�ra efter R�da arm�ns l�ngv�ga f�rflyttning, skulle han s�kerligen utpl�nas.
Under Li Li-san-linjens period �r 1930, fattade kamrat Li Li-san inte det kinesiska inb�rdeskrigets l�ngvariga karakt�r och av det sk�let fattade han inte lagen om att det under loppet av detta krig under en l�ng tidsrymd f�rekommer upprepade ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g och nederlag f�r dessa (vid denna tidpunkt hade det redan f�rekommit tre i gr�nsomr�det Hunan-Kiangsi och tv� i Fukien). I ett f�rs�k att vinna en snabb seger f�r revolutionen beordrade han f�ljaktligen R�da arm�n, som d� befann sig i sp�dbarns�ldern, att angripa Wuhan och gav samtidigt order om ett landsomfattande v�pnat uppror. S�lunda begick han ett ”v�nster”-opportunistiskt fel.
”V�nster”-opportunisterna av �ren 1931–34 trodde likaledes inte p� lagen om upprepade ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g. En del ansvariga kamrater i v�rt basomr�de l�ngs Hupeh-Honan-Anhweigr�nsen hade en teori om ”st�dtrupper”, och vidh�ll att kuomintangarm�n efter nederlaget i sitt tredje ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g hade blivit enbart en st�dtrupp och att imperialisterna sj�lva skulle tvingas att g� i f�lt som huvudstyrka i de fortsatta angreppen mot R�da arm�n. Den strategi som baserades p� denna v�rdering, utgick ifr�n att R�da arm�n borde angripa Wuhan. I princip sammanf�ll detta med �sikterna hos de kamrater i Kiangsi, som p�yrkade att R�da arm�n skulle angripa Nanchang, var emot arbetet med att sammanl�nka basomr�dena och taktiken att lura fienden in p� djupet, ans�g att er�vringen av huvudstaden och andra viktiga st�der i en provins, var utg�ngspunkten f�r en seger i denna provins, och vidh�ll att ”kampen mot det femte 'inringnings- och undertrycknings'-f�ltt�get utg�r den avg�rande kampen mellan revolutionens och kolonialismens v�gar”. Denna ”v�nster”-opportunism var k�llan till den felaktiga linje, som till�mpades i kampen mot det fj�rde ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�get i gr�nsomr�det Hupeh-Honan-Anhwei och i striderna mot det femte i Centrala basomr�det i Kiangsi. Den st�llde R�da arm�n hj�lpl�s inf�r dessa ursinniga fientliga f�ltt�g och orsakade den kinesiska revolutionen v�ldiga f�rluster.
�sikten att R�da arm�n inte under n�gra omst�ndigheter borde till�mpa defensiva metoder var direkt f�rbunden med denna ”v�nster”-opportunism, vilken f�rnekade ”inringnings- och f�rintelse”-f�ltt�gens upprepning, och var likaledes helt och h�llet felaktig.
Satsen, att en revolution eller ett revolution�rt krig �r en offensiv, �r naturligtvis riktig. D� en revolution eller ett revolution�rt krig uppst�r och utvecklas fr�n liten styrka till stor styrka, fr�n saknad av politisk makt till att er�vra politisk makt, fr�n saknad av en R�d arm� till att skapa en R�d arm� och fr�n saknad av revolution�ra basomr�den till uppr�ttandet av s�dana, m�ste den vara p� offensiven och kan inte vara konservativ; och tendenser till konservatism m�ste bek�mpas.
Den enda riktiga satsen �r att en revolution eller ett revolution�rt krig �r en offensiv, men ocks� innefattar f�rsvar och retr�tt. Att f�rsvara f�r att angripa, att dra sig tillbaka f�r att rycka fram, att angripa flankerna f�r att rycka upp mot fronten, och att ta en omv�g f�r att uppn� den direkta v�gen — detta �r oundvikligt i m�nga f�reteelsers, s�rskilt i de milit�ra r�relsernas utvecklingsprocess.
Av de b�gge ovann�mnda satserna kan den f�rsta vara riktig p� det politiska planet, men den �r oriktig, n�r den �verflyttas till det milit�ra planet. Dessutom �r den politiskt riktig endast i en situation (n�r revolutionen g�r fram�t), men oriktig n�r den �verf�res till en annan situation (n�r revolutionen �r p� tillbakag�ng, p� allm�n retr�tt s�som i Ryssland �r 1906[16] och i Kina �r 1927, eller p� partiell retr�tt s�som i Ryssland 1918 vid tiden f�r Brest-Litovskf�rdraget).[17]
Endast den andra satsen �r helt riktig och sann. ”V�nster”-opportunismen av 1931-34, som mekaniskt motsatte sig anv�ndandet av defensiva milit�ra �tg�rder, var ingenting annat �n ett utslag av barnsligt t�nkande.
N�r kommer m�nstret med upprepade ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g att upph�ra? Om inb�rdeskriget blir l�ngvarigt, kommer, enligt min �sikt, denna upprepning att upph�ra n�r en grundlig f�r�ndring i styrkebalansen sker. Den kommer att upph�ra, n�r R�da arm�n har blivit starkare �n fienden. D� blir det vi som kommer att inringa och undertrycka fienden och han som tar sin tillflykt till motf�ltt�g. Men de politiska och milit�ra betingelserna kommer inte att till�ta honom att uppn� samma st�llning som R�da arm�n i sina motf�ltt�g. Det kan best�mt p�st�s att vid den tidpunkten kommer m�nstret med upprepade ”inringnings- och undertrycknings”f�ltt�g att ha upph�rt, om inte helt, s� till st�rsta delen.
KAPITEL V
DEN STRATEGISKA DEFENSIVEN
Under denna rubrik skulle jag vilja diskutera f�ljande fr�gor: 1) aktivt och passivt f�rsvar; 2) f�rberedelser f�r att bek�mpa ”inringnings och undertrycknings”-f�ltt�g; 3) strategisk retr�tt; 4) strategisk motoffensiv; 5) motoffensivens inledning; 6) truppkoncentration; 7) r�rlig krigf�ring; 8) krig f�r snabbt avg�rande; 9) f�rintelsekrig.
1. Aktivt och passivt f�rsvar
Varf�r b�rjar vi med att tala om f�rsvar? Sedan Kinas f�rsta nationella enhetsfront 1924–27 brutit samman, blev revolutionen ett klasskrig av det mest intensiva och skoningsl�sa slag. Under det att fienden h�rskade �ver hela landet, hade vi endast sm� v�pnade styrkor; f�ljaktligen hade vi fr�n b�rjan att f�ra en bitter kamp mot hans
”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g. V�ra offensiver har varit intimt f�rbundna med v�ra anstr�ngningar att bryta dessa ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g, och v�rt �de beror helt och h�llet p� om vi f�rm�r att bryta dem. Processen f�r att sl� tillbaka ett ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g sker vanligtvis p� omv�gar och �r inte s� direkt som man kunde �nska. Huvudfr�gan som d�rtill �r ganska allvarlig, �r hur vi ska bevara v�r styrka och inv�nta ett tillf�lle att sl� fienden. D�rf�r �r det strategiska f�rsvaret det mest komplicerade och viktigaste problemet i R�da arm�ns operationer.
Under v�ra tio �r av krig uppstod ofta tv� avvikelser i det strategiska f�rsvaret; den ena var att man f�rringade fienden, den andra, att man l�t sig f�rskr�ckas av honom. Som f�ljd av att man f�rringade fienden, led m�nga gerillaf�rband nederlag, och var R�da arm�n vid flera tillf�llen of�rm�gen att bryta fiendens ”inringning och undertryckning”.
N�r de revolution�ra gerillaf�rbanden f�rst uppstod, h�nde det ofta att deras ledare inte r�tt v�rderade fiendens och v�rt eget l�ge. Eftersom de hade lyckats att organisera pl�tsliga v�pnade uppror p� vissa st�llen eller myterier bland de vita trupperna, s�g de endast de f�r �gonblicket gynnsamma f�rh�llandena, eller s�g inte det allvarliga l�ge de faktiskt stod inf�r och d�rf�r underv�rderade de vanligtvis fienden. Vidare hade de inget begrepp om sina egna svagheter (s�som att de saknade erfarenhet och hade sm� styrkor). Det var ett objektivt faktum att fienden var stark och vi svaga, och �nd� v�grade somliga att �gna en tanke d�r�t, talade enbart om angrepp men aldrig om f�rsvar eller retr�tt. P� detta s�tt avv�pnade de sig andligt vad f�rsvar angick, och f�ljaktligen var deras aktioner missriktade. M�nga gerillaf�rband led nederlag av detta sk�l.
Exempel p� hur R�da arm�n av detta sk�l inte lyckades bryta fiendens ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g var dess nederlag �r 1928 i Haifeng-Lufengomr�det i provinsen Kwangtung,[18] samt d� R�da arm�n �r 1932, under fj�rde motf�ltt�get mot fiendens ”inringning och undertryckning” i gr�nsomr�det Hupeh-Honan-Anhwei, f�rlorade sin r�relsefrihet d�rf�r att den handlat enligt teorin att kuomintangarm�n endast var en st�dtrupp.
Det finns m�nga exempel p� motg�ngar som berodde p� r�dsla f�r fienden.
I motsats till de som underv�rderade fienden, fanns en del m�nniskor som kraftigt �verv�rderade honom och samtidigt underv�rderade v�r egen styrka. F�ljaktligen till�mpade de en of�rsvarlig retr�tt politik och likaledes avv�pnade de sig andligt i fr�ga om f�rsvaret. Detta hade till f�ljd att en del gerillaf�rband led nederlag, eller att en del av R�da arm�ns f�ltt�g misslyckades eller att basomr�den gick f�rlorade.
Det mest uppseendev�ckande exemplet p� f�rlust av ett basomr�de var Centrala basomr�det i Kiangsi under det femte f�ltt�get mot ”inringning och undertryckning”. H�r uppstod felet ur en h�geravvikelse. Ledarna fruktade fienden som om han vore en tiger, satte upp f�rsvar �verallt, utk�mpade f�rsvarsaktioner vid varje steg och v�gade inte rycka fram till fiendens uppland och angripa honom d�r, n�got som skulle ha gynnat oss, ej heller v�gade de dristigt locka fiendens trupper s� l�ngt in att de kunde f�sas samman och f�rintas. F�ljaktligen gick hela basomr�det f�rlorat, och R�da arm�n tvingades f�reta den L�nga marschen p� �ver 12.000 kilometer. Denna typ av fel f�regicks emellertid vanligen av ett ”v�nster”-fel, som innebar att man underv�rderade fienden. Den milit�ra �ventyrspolitiken att angripa nyckelst�derna �r 1932 var roten och upphovet till den sedermera till�mpade linjen om passivt f�rsvar mot fiendens femte ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g.
Det mest extrema exemplet p� r�dsla f�r fienden var ”Chang Kuotaos retr�ttlinje”. Fj�rde R�da frontarm�ns v�stra kolonns nederlag v�ster om Gula floden[19] markerade denna linjes slutgiltiga bankrutt.
Aktivt f�rsvar kallas �ven f�r offensivt f�rsvar, eller f�rsvar genom avg�rande strider. Passivt f�rsvar kallas �ven f�r ett rent defensivt f�rsvar eller rent f�rsvar. Passivt f�rsvar �r i verkligheten ett slags falskt f�rsvar, och det enda verkliga f�rsvaret �r aktivt f�rsvar, f�rsvar som syftar till motangrepp och �verg�ng till offensiv. S� vitt jag vet, finns det ingen milit�rhandbok av v�rde eller n�gon klok milit�rexpert, gammal eller modern, kinesisk eller utl�ndsk, som inte mots�tter sig passivt f�rsvar, vare sig det r�r strategi eller taktik. Endast en regelr�tt f�ne eller en galning skulle anamma passivt f�rsvar och ha det som talisman. Det finns dock m�nniskor i denna v�rld som g�r s�dant. Detta �r ett fel i krig, ett �dagal�ggande av konservatism i milit�ra fr�gor, som vi beslutsamt m�ste bek�mpa.
Milit�ra experter i de nyare och under snabb utveckling stadda imperialistl�nderna, n�mligen Tyskland och Japan, trumpetar h�gljutt ut f�rm�nerna med den strategiska offensiven och �r motst�ndare till det strategiska f�rsvaret. Milit�rt t�nkande av detta slag passar absolut inte i Kinas revolution�ra krig. Dessa milit�rexperter p�st�r att en allvarlig svaghet hos defensiven �r att den undergr�ver folkets stridsmoral i st�llet f�r att st�rka den. Detta g�ller l�nder, d�r klassmots�ttningarna �r akuta och kriget endast gynnar det reaktion�ra h�rskande skiktet eller de reaktion�ra politiska grupper som befinner sig vid makten. Men v�rt l�ge �r ett annat. Vi kan, genom parollen att f�rsvara de revolution�ra basomr�dena och att f�rsvara Kina, samla det �verv�gande flertalet av folket till att k�mpa som en man, d�rf�r att vi �r de undertryckta och offer f�r aggression. Det var ocks� genom att till�mpa f�rsvarsmetoder som Sovjetunionens R�da arm� besegrade sina fiender under inb�rdeskriget. N�r imperialistl�nderna organiserade de vita f�r angrepp, f�rde Sovjetunionen kriget under parollen att f�rsvara sovjeterna, och �ven d� Oktoberrevolutionen f�rbereddes utf�rdes milit�r mobilisering under parollen att f�rsvara huvudstaden. I varje r�ttvist krig har f�rsvars�tg�rder inte enbart en lugnande effekt p� politiskt fientliga element, de g�r det ocks� m�jligt att samla de efterblivna grupperna bland massorna till att deltaga i kriget.
D� Marx sade, att n�r ett v�pnat uppror v�l brutit ut f�r det inte bli en minuts uppeh�ll i anfallet,[20] menade han, att n�r massorna v�l �verrumplat fienden, genom att resa sig, f�r de inte ge de reaktion�ra h�rskarna en enda chans att beh�lla eller �terf� sin politiska makt, de m�ste gripa tillf�llet att sl� ned landets reaktion�ra h�rskande krafter n�r dessa �r of�rberedda, och de f�r inte n�ja sig med de segrar som redan vunnits, underv�rdera fienden, slappna i sina anfall eller tveka med att rycka fram och s�lunda l�ta tillf�llet att f�rinta fienden g� sig ur h�nderna och dra misslyckande �ver revolutionen. Detta �r riktigt. Det betyder dock inte att vi revolution�rer, n�r vi redan befinner oss i strid med en �verl�gsen fiende, inte b�r till�mpa f�rsvars�tg�rder d� vi �r h�rt pressade. Endast en prima idiot skulle t�nka s�.
Som helhet betraktat har v�rt krig varit en offensiv emot Kuomintang, men milit�rt sett har det tagit formen av att bryta fiendens ”inringning och undertryckning”.
Milit�rt best�r v�r krigf�ring i omv�xlande bruk av defensiv och offensiv. I v�rt fall g�r det ingen skillnad om offensiven s�gs f�lja eller f�reg� defensiven, d�rf�r att sakens k�rna �r att bryta ”inringningen och undertryckningen”. F�rsvars�tg�rderna forts�tter till dess att ett ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g �r krossat, varp� offensiven b�rjar; detta �r bara tv� skeden i samma f�reteelse, och ett fientligt ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g f�ljs snabbt av ett annat. Defensiven �r det mest komplicerade och viktigaste av dessa tv� skeden. Den ber�r m�nga problem om hur man ska bryta ”inringning och undertryckning”. Den grundl�ggande principen �r att h�lla p� aktivt f�rsvar och bek�mpa passivt f�rsvar. N�r i v�rt inb�rdeskrig R�da arm�ns styrka �vertr�ffar fiendens, kommer vi allm�nt sett inte l�ngre att ha behov av den strategiska defensiven. V�r politik blir d� enbart den strategiska offensivens. Denna f�r�ndring kommer att bero p� en genomg�ende f�r�ndring i styrkebalansen. D� detta intr�ffar kommer de enda �terst�ende defensiva �tg�rderna att vara av partiell karakt�r.
2. F�rberedelser f�r att bek�mpa ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g
Om vi inte vidtar beh�vliga och tillr�ckliga f�rberedelser emot ett planerat fientligt ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g, kommer vi med s�kerhet att tvingas intaga en passiv h�llning. Att ta strid i hast �r att k�mpa utan att vara s�ker om seger. D�rf�r �r det ytterst n�dv�ndigt f�r oss att, d� fienden f�rbereder ett ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g, f�rbereda v�rt motf�ltt�g. Att mots�tta sig s�dana f�rberedelser, vilket en del folk i v�ra led en g�ng gjorde, �r barnsligt och l�jev�ckande.
Det finns ett sv�rt problem, kring vilket meningsbrytningar l�tt kan uppst�. N�r b�r vi avsluta v�r offensiv och �verg� till att f�rbereda v�rt n�sta motf�ltt�g emot ”inringning och undertryckning”? D� vi befinner oss i segerrik offensiv och fienden �r p� defensiven, utf�r han sina f�rberedelser f�r n�sta ”inringnings- och undertryckrings”-f�ltt�g i hemlighet, och det �r d�rf�r sv�rt f�r oss att veta n�r hans offensiv ska b�rja. Om v�rt arbete med att f�rbereda motf�ltt�get b�rjar f�r tidigt, kommer detta oundvikligen att minska vinsterna av v�r offensiv och kan ibland ocks� ha en viss skadlig inverkan p� R�da arm�n och folket. Ty de fr�msta �tg�rderna i f�rberedelsestadiet �r de milit�ra f�rberedelserna f�r �tert�get och den politiska mobiliseringen f�r detta. Om vi b�rjar f�rberedelserna f�r tidigt, kan detta ibland �verg� i v�ntan p� fienden; sedan vi har v�ntat en l�ng tid, utan att fienden uppenbarar sig, m�ste vi �teruppta v�r offensiv. Och ibland kan det h�nda att fienden b�rjar sin offensiv just d� v�r �terupptagna offensiv inledes, vilket f�rs�tter oss i ett sv�rt l�ge. D�rf�r �r valet av r�tta tidpunkten att b�rja v�ra f�rberedelser en viktig fr�ga. Vilken tidpunkt som �r den r�tta b�r avg�ras med vederb�rlig h�nsyn b�de till fiendens och v�rt eget l�ge samt till de inb�rdes f�rh�llanden dessa emellan. F�r att k�nna fiendens l�ge, b�r vi samla uppgifter om hans politiska, milit�ra och ekonomiska st�llning och om den allm�nna st�mningen i hans territorium. Vi m�ste, d� vi analyserar s�dana upplysningar, ta fiendens hela styrka med i ber�kningen och f�r inte �verdriva omfattningen av hans tidigare nederlag. A andra sidan f�r vi inte uraktl�ta att r�kna med hans inre mots�ttningar, ekonomiska sv�righeter, den inverkan hans tidigare nederlag haft, osv. Vad oss sj�lva ang�r, f�r vi inte �verdriva omfattningen av v�ra tidigare segrar, men vi b�r ej heller uraktl�ta att ta dessas verkan helt med i r�kningen.
N�r det g�ller tidpunkten f�r f�rberedelserna, �r det, allm�nt talat, b�ttre att b�rja dessa f�r tidigt �n f�r sent. Ty det f�rra inneb�r mindre f�rluster och har den f�rdelen att vi �r f�rberedda och undviker fara och f�rs�tter oss i en i grunden o�vervinnelig st�llning.
De v�sentliga problemen under f�rberedelsestadiet �r f�rberedelserna f�r R�da arm�ns �tert�g, den politiska mobiliseringen, rekryteringen, ordnandet av ekonomin och provianteringen och behandlingen av politiskt fr�mmande element.
Med f�rberedelser f�r R�da arm�ns �tert�g menar vi att man m�ste se upp med att den inte r�r sig i en riktning som s�tter �tert�get i fara, eller att den inte rycker fram alltf�r l�ngt vid sina angrepp eller blir alltf�r uttr�ttad. Dessa �r de ting R�da arm�ns huvudstyrka m�ste dra f�rsorg om inf�r en fientlig offensiv av stor omfattning. Vid en s�dan tidpunkt, m�ste R�da arm�n koncentrera sin uppm�rksamhet fr�mst p� att planera valet och f�rberedandet av stridsomr�dena, anskaffa krigsf�rr�d samt utvidga och utbilda sina egna styrkor. Fr�gan om den politiska mobiliseringen �r ytterst viktig i kampen emot ”inringning och undertryckning”. Det vill s�ga, vi b�r klart, beslutsamt och till fullo tala om f�r R�da arm�n och folket i basomr�dena att fiendens offensiv �r oundviklig och n�ra f�rest�ende och kommer att tillfoga folket allvarlig skada. Men samtidigt b�r vi upplysa dem om hans svagheter, de faktorer som gynnar R�da arm�n, v�r obetvingliga segervilja och v�r allm�nna arbetsplan. Vi b�r mana R�da arm�n och hela befolkningen att k�mpa mot fiendens ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g och f�rsvara basomr�det. Utom i de fall d� det r�r sig om milit�ra hemligheter b�r den politiska mobiliseringen ske �ppet och, vad mera �r, b�r varje anstr�ngning g�ras att utvidga den till alla som m�jligen kan t�nkas st�dja revolutionens sak. Nyckeln till det hela �r att �vertyga kadrerna.
Vid rekryteringen av nya soldater b�r h�nsyn tas fr�mst till tv� faktorer, f�r det f�rsta, den politiska medvetenhetsniv�n bland folket och befolkningens storlek, och, f�r det andra, R�da arm�ns tillst�nd vid den aktuella tidpunkten och hur stora f�rluster den m�jligen kan komma att lida under motf�ltt�gets f�rlopp.
I motf�ltt�get �r givetvis fr�gan om finanser och proviant av allra st�rsta vikt. Vi m�ste r�kna med att fienden m�h�nda drar ut p� f�ltt�get. Det �r n�dv�ndigt att g�ra en uppskattning av de minimala materiella kraven — fr�mst R�da arm�ns men �ven befolkningens i det revolution�ra basomr�det — under hela kampen mot fiendens ”inringnings- och undertrycknings”-f�ltt�g.
Vad de politiskt fr�mmande elementen ang�r, b�r vi inte slappna i vaksamhet, men vi b�r ej heller vara �verdrivet oroliga f�r f�rr�deri fr�n deras sida och tillgripa alltf�r omfattande f�rebyggande �tg�rder. Skillnad b�r g�ras mellan gods�garna, k�pm�nnen och de rika b�nderna. Det viktiga �r att f�rklara v�r politik f�r dem och f� dem att st� neutrala, samtidigt som vi organiserar folkets massor till att h�lla ett �ga p� dem, Str�nga �tg�rder s�som arresteringar b�r anv�ndas endast mot det f�tal som �r farligast.
I en kamp emot ”inringning och undertryckning” �r framg�ngens omf�ng n�ra f�rbunden med den m�n i vilka uppgifterna under det f�rberedande skedet har fullf�ljts. Avslappning i det f�rberedande arbetet, som f�ljd av att fienden underv�rderats, och panik, som f�ljd av att man fruktar fiendens angrepp, �r skadliga tendenser, och b�da m�ste beslutsamt bek�mpas. Vad vi beh�ver �r en entusiastisk men lugn sinnesst�mning och intensivt men v�lordnat arbete.
3. Strategisk retr�tt
En strategisk retr�tt �r ett planerat strategiskt steg som en underl�gsen styrka, n�r den st�r ansikte mot ansikte med en �verl�gsen styrka vars offensiv den �r ur st�nd att snabbt krossa, tar i syfte att bevara sina krafter och f�r att besegra fienden. Men milit�ra �ventyrare mots�tter sig envist att ta ett s�dant steg och f�rordar "att ge sig i kast med fienden utanf�r portarna".
Vi vet alla att n�r tv� boxare g�r en match, viker den kloke boxaren undan till att b�rja med, medan den dumme rusar ursinnigt p� och f�rbrukar alla sina krafter i b�rjan. Till slut blir han oftast slagen av den som vek undan.
I romanen Shui Hu Chuan,[21] ropar gymnastikinstrukt�ren Hung, d� han utmanar Lin Chung till en match p� Chai Chins lantgods:
— Kom an! Kom an! Kom an! Vid slutet �r det Lin Chung, som efter att ha vikit undan, uppt�cker Hungs svaga punkt och sl�r honom i golvet med ett slag.
Under V�r- och h�stperioden, n�r staterna Lu och Chi [22] l�g i krig med varandra, ville hertig Chuang fr�n Lu g� till angrepp innan Chis trupper hunnit tr�tta ut sig, men Tsao Kuei hindrade honom. N�r han i st�llet till�mpade taktiken "n�r fienden tr�ttnar, angriper vi", besegrade han Chiarm�n. Detta �r ett klassiskt exempel ur Kinas krigshistoria p� hur en svag styrka besegrade en stark. H�r �r historikern Tsochiu Mings[23] redog�relse f�r den:
P� v�ren invaderade Chitrupper oss. Hertigen t�nkte ta upp striden med dem. Tsao Kuei beg�rde audiens. Hans grannar sade: — Detta �r de k�tt�tande �mbetsm�nnens sak, varf�r ska du l�gga dig i den? Tsao svarade: — K�tt�tare �r d�raktiga, de kan inte planera i f�rv�g. S� han tr�ffade hertigen och fr�gade: — Vad t�nker du st�dja dig p�, n�r du g�r i strid? Hertigen svarade: — Jag v�gar aldrig beh�lla all min mat eller alla mina kl�der f�r min egen njutning, utan delar dem alltid med andra. Tsao sade: — En s�dan futtig v�lg�renhet kan inte komma alla till godo. Folket kommer inte att f�lja dig. Hertigen sade: — Jag offrar aldrig �t gudarna f�rre offerdjur, jade eller silke �n vad dem tillkommer. Jag uppfyller mina plikter. Tsao sade: — En s�dan futtig tro vinner inget f�rtroende. Gudarna kommer inte att v�lsigna dig. Hertigen sade: — Fast�n jag inte personligen kan syssla med alla detaljer i alla stora och sm� processer beg�r jag alltid att f� alla fakta. Tsao sade: — Det visar din tillgivenhet f�r ditt folk. Du kan g� ut i strid. N�r du g�r det, ber jag att f� f�lja dig. Hertigen och han �kte i samma stridsvagn. Striden begynte vid Changshuo. D� hertigen ville trumma till angrepp sade Tsao: — Inte �n. N�r m�nnen fr�n Chi hade trummat tre g�nger, sade Tsao: — Nu kan vi trumma. Chiarm�n jagades p� flykten. Hertigen ville s�tta efter den. �ter sade Tsao: — Inte �n. Han steg ur vagnen och unders�kte fiendens hjulsp�r, kl�ttrade sedan upp p� vagnens armst�d f�r att speja. Han sade: — Nu kan vi f�rf�lja! S� b�rjade jakten efter Chitrupperna. Efter segern fr�gade hertigen Tsao varf�r han hade givit s�dana r�d. Tsao svarade: — En strid �r beroende av mod. Vid f�rsta trumningen blir man modig, vid den andra ebbar modet bort och vid den tredje f�rsvinner det. N�r fiendens mod sj�nk, var v�rt fortfarande gott och d�rf�r segrade vi. Det �r sv�rt att genomsk�da en stor stats planer, och jag fruktade ett bakh�ll. Men n�r jag unders�kte fiendens hjulsp�r och fann att de korsade varandra och spejade l�ngt bort och s�g hans ban�r sjunka, r�dde jag till f�rf�ljelse.
Detta var ett exempel p� hur en svag stat gjorde motst�nd mot en stark stat. Historien ber�ttar om de politiska f�rberedelserna inf�r striden — om att vinna folkets f�rtroende; den ber�ttar om ett slagf�lt som �r gynnsamt f�r �verg�ng till motoffensiv — Changshuo; den anger den gynnsamma tidpunkten f�r att inleda motoffensiven — n�r fiendens mod �r p� upph�llningen och det egna modet �r gott; och den p�visar �gonblicket att p�b�rja f�rf�ljelsen — n�r fiendens hjulsp�r korsar varandra och hans baner sjunker. Fast�n slaget inte var stort, illustrerar det principerna f�r det strategiska f�rsvaret. Kinas krigshistoria inneh�ller m�nga exempel p� segrar som vunnits enligt dessa principer, t.ex. s�dana ber�mda slag som slaget vid Chengkao mellan staterna Chu och Han,[24] slaget vid Kunyang mellan staterna Hsin och Han,[25] slagit vid Kuantu mellan Yuan Shao och Tsao Tsao,[26] slaget vid Chihpi mellan staterna Wu och Wei,[27] slaget vid Yiling mellan staterna Wu och Shu,[28] och slaget vid Feishui mellan staterna Chin och Tsin[29] I vart och ett av dessa fall var de stridande parterna inte j�mnstarka och den svagare parten vek f�rst undan och vann �vertaget genom att sl� till f�rst sedan fienden slagit och besegrade p� s� s�tt den starkare parten.
V�rt krig b�rjade p� h�sten 1927, och vid den tiden hade vi ingen erfarenhet alls. Nanchangupproret[30] och Kantonupproret[31] misslyckades, och under H�stsk�rdeupproret[32] led R�da arm�n i gr�nsomr�det Hunan-Hupeh-Kiangsi ocks� flera nederlag och f�rflyttade sig till Chingkangbergen p� gr�nsen mellan Hunan och Kiangsi. F�ljande april begav sig �ven de f�rband vilka hade �verlevt Nanchangupprorets nederlag till Chingkangbergen via s�dra Hunan. Redan i maj 1928 hade emellertid de grundl�ggande principerna f�r gerillakrig, enkla till sin natur och l�mpade f�r f�rh�llandena p� den tiden, utvecklats och sammanfattats i en formel med sexton skrivtecken: "Fienden rycker fram, vi drar oss tillbaka; fienden sl�r l�ger, vi hems�ker honom; fienden tr�ttnar, vi angriper; fienden sl�r till retr�tt, vi f�rf�ljer." Denna formulering av milit�ra principer, uttryckt i sexton skrivtecken, accepterades av Centralkommitt�n innan Li Li-sanlinjen uppkom. Senare utvecklades v�ra operationsprinciper ett steg vidare. Vid tiden f�r v�rt f�rsta f�ltt�g emot "inringning och undertryckning" i Kiangsis basomr�de, framlades principen om att "locka fienden in p� djupet" och till�mpades dessutom segerrikt. N�r fiendens tredje "inringings- och undertrycknings"-f�ltt�g slogs tillbaka, hade en fullst�ndig upps�ttning av operationsprinciper f�r R�da arm�n tagit form. Detta betecknade ett nytt skede i utvecklingen av v�ra milit�rprinciper, vilka kraftigt berikades till sitt inneh�ll och undergick m�nga �ndringar i formen, fr�mst i den meningen att ehuru de i grunden f�rblev desamma som i sextonteckensformeln, gick de ut�ver sin ursprungliga enkla natur. Sextonteckensformeln innesl�t de grundl�ggande principerna f�r bek�mpandet av "inringning och undertryckning"; den t�ckte den strategiska defensivens och den strategiska offensivens tv� skeden, och inom defensivens ram t�ckte den den strategiska retr�ttens och den strategiska motoffensivens tv� skeden. Det som senare tillkom var endast en utveckling av denna formel.
Men fr�n och med januari 1932, efter publiceringen av partiets resolution "K�mpa f�r seger f�rst i en eller flera provinser sedan ni krossat det tredje 'inringnings- och undertrycknings-f�ltt�get' ", vilken inneh�ll allvarliga principiella fel, angrep "v�nster"-opportunisterna dessa riktiga principer, upph�vde dem slutligen allesammans och inf�rde en fullst�ndig upps�ttning av motsatta "nya principer" eller "regulj�ra principer". D�refter skulle de gamla principerna inte l�ngre g�lla som regulj�ra utan skulle f�rkastas s�som "gerillamentalitet". Motst�ndet mot "gerillamentaliteten" varade i hela tre �r. Dess f�rsta skede var milit�r �ventyrspolitik, i det andra slog det om i konservatism och blev slutligen i det tredje skedet flyktmentalitet. Det var inte f�rr�n Centralkommitt�n i januari 1935 h�ll det utvidgade m�tet med politiska byr�n i Tsunyi i provinsen Kweichow, som denna felaktiga linje f�rklarades bankrutt och den gamla linjens riktighet �ter fastslogs. Men till vilket pris!
De kamrater som s� energiskt k�mpade emot "gerillamentaliteten" argumenterade enligt f�ljande linjer. Det var fel att locka fienden in p� djupet, d�rf�r, att vi tvingades att uppge s� mycket mark. Strider hade visserligen vunnits p� detta s�tt, men var inte situationen annorlunda nu? Vidare, var det inte b�ttre att besegra fienden utan att uppge mark? Och var det inte �nnu b�ttre att besegra fienden i hans egna omr�den, eller vid gr�nserna mellan hans och v�ra omr�den? Den gamla praktiken hade inte haft n�got "regulj�rt" �ver sig och var metoder som anv�ndes endast av gerillan. Nu hade vi skapat v�r egen stat, och v�r R�da arm� hade blivit en regulj�r arm�. V�r kamp emot Chiang Kai-shek hade blivit ett krig mellan tv� stater, mellan tv� stora arm�er. Historien b�r inte upprepa sig, och allt som hade med "gerillamentalitet" att g�ra borde helt f�rkastas. De nya principerna var "fullst�ndigt marxistiska", medan de gamla hade skapats av gerillaf�rband i bergen, och det fanns ingen marxism i bergen. De nya principerna var motsatsen till de gamla. De var: "St�ll en mot tio, st�ll tio mot hundra, k�mpa modigt och beslutsamt och utnyttja segrar genom att f�rf�lja hack i h�l", "Angrip p� alla fronter", "Intag nyckelst�der" och "Sl� med tv� 'knytn�var' i tv� riktningar samtidigt". N�r fienden angreps, var metoden att ta itu med honom: "Ta upp kampen med fienden utanf�r portarna", "F� �vertaget genom att sl� till f�rst", "L�t inte v�ra grytor och pannor sl�s s�nder", "Ge inte upp en tumsbredd mark" och "Dela upp styrkorna p� sex v�gar". Kriget var "den avg�rande striden mellan revolutionens och kolonialismens v�gar", ett krig med korta snabba st�tar, blockhuskrigf�ring, ett uttr�ttningskrig, "ett l�ngvarigt krig". Dessutom f�rekom politiken att vidmakth�lla ett stort uppland och ett fullst�ndigt centraliserat �verbef�l. Slutligen f�rekom omfattande "flyttningar". Och var och en som inte godtog dessa id�er skulle straffas, st�mplas som opportunist, och s� vidare och s� vidare.
Dessa teorier och denna praktik var utan tvivel helt felaktiga. De var ingenting annat �n subjektivism. Under gynnsamma f�rh�llanden kom denna subjektivism till uttryck i sm�borgerlig revolution�r fanatism och impulsivitet, men d� det blev bakslag och l�get f�rv�rrades, f�r�ndrades den successivt till desperat v�ghalsighet, konservatism och flyktmentalitet. Dessa teorier och denna praktik h�rde de hetlevrade och okunniga till. De hade inte minsta anstrykning av marxism; i verkligheten var de antimarxistiska.
H�r ska vi diskutera endast den strategiska retr�tten, vilken i Kiangsi kallades "locka fienden in p� djupet" och i Szechuan "dra samman fronten". Ingen tidigare krigsteoretiker eller h�rf�rare har n�gonsin f�rnekat att detta �r den politik en svag arm� som k�mpar mot en stark arm�, m�ste till�mpa i krigets inledande skede. En utl�ndsk milit�rexpert har sagt att man i strategiskt defensiva operationer helst undviker avg�rande strider i b�rjan och s�ker dem endast d� betingelserna blivit gynnsamma. Detta �r helt riktigt och vi har ingenting att till�gga i fr�gan.
Syftet med den strategiska retr�tten �r att bevara milit�r styrka och f�rbereda motoffensiven. Retr�tten �r n�dv�ndig d�rf�r, att om man inte tar ett steg tillbaka, n�r en stark fiende angriper, betyder detta oundvikligen att man riskerar att inte kunna bevara de egna styrkorna. F�rr motsatte sig emellertid m�nga envist retr�tt, de ans�g den vara en "opportunistisk linje f�r rent f�rsvar". V�r historia har bevisat att deras motst�nd var helt felaktigt.
F�r att f�rbereda en motoffensiv m�ste vi v�lja eller skapa betingelser som gynnar oss men �r ogynnsamma f�r fienden, f�r att s�lunda �stadkomma en �ndring i styrkebalansen innan vi g�r vidare till motoffensivens skede.
I ljuset av v�r tidigare erfarenhet, b�r vi under retr�ttskedet i allm�nhet f�rs�kra oss om �tminstone tv� av f�ljande betingelser, innan vi kan anse att l�get gynnar oss och �r ogynnsamt f�r fienden och innan vi kan g� �ver till motoffensiv. Betingelserna �r:
Den f�rsta betingelsen, aktivt st�d fr�n befolkningen, �r f�r R�da arm�n den viktigaste. Den betyder att arm�n har ett basomr�de. Dessutom �r det, f�rutsatt att denna betingelse f�religger, l�tt att uppn� betingelserna 4, 5 och 6. N�r s�lunda fienden s�tter ig�ng med en omfattande offensiv, drar sig R�da arm�n vanligtvis tillbaka fr�n det vita omr�det till basomr�det, d�rf�r att det �r h�r som befolkningen mest aktivt st�djer R�da arm�n emot den vita arm�n. Det r�der ocks� skillnad mellan ett basomr�des gr�nser och dess centrala distrikt; i det senare �r folket mera inst�llt p� att hindra att upplysningar sprids till fienden, p� att deltaga i rekognoscering och transporter och villigare att deltaga i striderna, och s� vidare. D� vi bek�mpade de f�rsta, andra och tredje "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�gen i Kiangsi, l�g s�lunda alla de st�llen vi utvalde till "slutpunkter f�r retr�tten" p� platser d�r den f�rsta betingelsen, folkets st�d, var utm�rkt eller ganska god. Detta k�nnetecken p� v�ra basomr�den gjorde R�da arm�ns operationer mycket olika vanliga operationer och var den fr�msta orsaken till att fienden efter�t tvingades falla tillbaka p� politiken med blockhuskrig.
En f�rdel med att operera p� inre linjer �r att det g�r det m�jligt f�r den vikande arm�n att v�lja terr�ng som gynnar den och tvinga den angripande arm�n att strida p� dess villkor. F�r att besegra en stark arm�, m�ste en svag arm� omsorgsfullt v�lja ut en gynnsam terr�ng som slagf�lt. Men denna betingelse ensam r�cker inte, den m�ste �tf�ljas av andra betingelser. Den f�rsta bland dessa �r folkets st�d. Den andra �r en s�rbar fiende, till exempel en fiende som �r tr�tt eller har beg�tt misstag, eller en framryckande fiendekolonn, vars stridsduglighet �r relativt d�lig. I brist p� dessa betingelser, m�ste vi, �ven om vi har funnit en utm�rkt terr�ng, l�mna den ur r�kningen och forts�tta retr�tten f�r att erh�lla de �nskv�rda betingelserna. I de vita omr�dena r�der ingen brist p� bra terr�ng, men vi har inte den gynnsamma betingelse som folkets aktiva st�d utg�r. Om andra betingelser �nnu inte f�religger, har R�da arm�n inget annat alternativ �n att dra sig tillbaka till sitt basomr�de. Skillnader s�dana som de mellan vita omr�den och r�da omr�den finns vanligtvis ocks� mellan ett basomr�des gr�nser och dess centrala distrikt.
Med undantag f�r lokala f�rband och uppeh�llande styrkor b�r alla v�ra stormtrupper i princip koncentreras. N�r R�da arm�n angriper en fiende, som �r p� strategisk defensiv, sprider den vanligtvis sina egna styrkor. S� snart fienden s�tter ig�ng med en omfattande offensiv, f�retar R�da arm�n en "retr�tt mot centrum". Den slutpunkt som valts f�r retr�tten �r vanligen bel�gen i basomr�dets centrala del men ligger ibland i de fr�mre, ibland i de bakre avsnitten, allt efter omst�ndigheternas krav. Genom en s�dan retr�tt mot centrum kan alla R�da arm�ns huvudstyrkor koncentreras.
Ytterligare en v�sentlig betingelse f�r en svag arm�, som k�mpar mot en stark arm�, �r att v�lja ut fiendens svagare f�rband till angreppsm�l. Men i b�rjan av fiendens offensiv vet vi i regel inte vilken av hans framryckande kolonner som �r den starkaste och vilken som �r den n�st starkaste, vilken som �r den svagaste och vilken som �r den n�st svagaste, och d�rf�r kr�vs en rekognosceringsprocess. Denna tar ofta ganska l�ng tid. Detta �r ytterligare ett sk�l till att strategisk retr�tt �r n�dv�ndig.
Om den framryckande fienden �r mycket talrikare och starkare �n vi, kan vi �stadkomma en �ndring i styrkebalansen f�rst sedan fienden tr�ngt l�ngt in i v�rt basomr�de och smakat p� all den bitterhet det rymmer f�r honom. Som stabschefen f�r en av Chiang Kai-sheks brigader sade under det tredje "inringnings- och undertrycknings" f�ltt�get: "V�ra tjocka karlar har slitit sig magra, och v�ra magra karlar har slitit sig till d�ds". Eller s�som Chen Ming-shu, �verbef�lhavare f�r V�stra rutten i Kuomintangs "inringnings- och undertrycknings"-arm� sade: "�verallt famlar den Nationella arm�n i m�rker, medan R�da arm�n g�r omkring i dagljus". Vid denna tid har den fientliga arm�n, trots att den fortfarande �r stark, blivit mycket f�rsvagad, dess soldater �r tr�tta, dess moral sviktar och m�nga av dess svaga punkter har blottats. Men R�da arm�n har, trots att den �r svag, bevarat sin styrka och lagrat upp sin energi och v�ntar i lugn och ro p� den utschasade fienden. Vid en s�dan tidpunkt �r det i allm�nhet m�jligt att uppn� en viss j�mst�lldhet mellan de b�da sidorna, eller att �ndra fiendens absoluta �verl�gsenhet till relativ �verl�gsenhet och v�r absoluta underl�gsenhet till relativ underl�gsenhet och ibland �ven att bli fienden �verl�gsen. D� R�da arm�n k�mpade emot det tredje "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get i Kiangsi, genomf�rde den en retr�tt mot den yttersta gr�nsen (f�r att koncentreras i basomr�dets bakre avsnitt); om den inte hade gjort detta, skulle den inte ha besegrat fienden, ty dennes "inringnings- och undertrycknings"-styrkor var d� mer �n tio g�nger st�rre �n R�da arm�n. N�r Sun Wu Tsu sade, "Undvik fienden, n�r han �r vid full vig�r, sl� till n�r han �r utmattad och drar sig tillbaka", menade han att man b�r tr�tta ut och demoralisera fienden f�r att minska hans �verl�gsenhet.
Syftet med retr�tten �r slutligen att f�rm� fienden att beg� misstag eller att uppt�cka hans misstag. Man m�ste inse, att hur vis en fientlig bef�lhavare �n m� vara, kan han inte undg� att under en relativt l�ng tidsperiod beg� en del misstag, och d�rf�r �r det alltid m�jligt f�r oss att utnyttja de blottor han ger oss. Fienden kan beg� misstag lika v�l som vi ibland r�knar fel och ger honom blottor, som han kan utnyttja. Dessutom kan vi genom v�ra egna aktioner locka fienden till att beg� misstag, till exempel, genom att "f�rfalska ett framtr�dande", s�som Sun Wu Tzu kallade det, det vill s�ga genom att finta i �ster men anfalla i v�ster. Om vi ska genomf�ra detta, kan inte slutpunkten f�r retr�tten fast begr�nsas till ett visst omr�de. Ibland, d� vi dragit oss tillbaka till det f�rutbest�mda omr�det och inte �nnu funnit blottor att utnyttja, m�ste vi dra oss �nnu l�ngre tillbaka och v�nta p� att fienden bjuder oss en blotta.
De gynnsamma betingelser vi s�ker genom retr�tt �r i allm�nhet de ovan n�mnda. Men detta betyder inte att en motoffensiv inte kan p�b�rjas innan alla dessa betingelser uppn�tts. Det �r varken m�jligt eller n�dv�ndigt att alla dessa betingelser samtidigt f�rekommer. Men en svag styrka, som opererar p� de inre linjerna mot en stark fiende, b�r f�rs�ka uppn� de betingelser som �r n�dv�ndiga med h�nsyn till det faktiska l�get hos fienden. Alla motsatta �sikter �r oriktiga.
Beslutet om slutpunkten f�r retr�tt b�r bero p� l�get som helhet. Det �r fel att besluta om en plats som, sedd i f�rh�llande endast till en del av l�get, verkar gynnsam f�r v�r �verg�ng till motoffensiv, om den inte �r gynnsam ocks� d� man ser p� l�get som helhet. Ty vid motoffensivens b�rjan m�ste vi �verv�ga den f�ljande utvecklingen, och v�r motoffensiv b�rjar alltid i partiell omfattning. Ibland b�r slutpunkten f�r retr�tten f�rl�ggas i basomr�dets fr�mre avsnitt, s� som skedde under v�ra andra och fj�rde motf�ltt�g emot "inringning och undertryckning" i Kiangsi och i v�rt tredje motf�ltt�g i Shensi-Kansuomr�det. Ibland b�r den ligga i basomr�dets mittavsnitt s�som i v�rt f�rsta motf�ltt�g i Kiangsi. Vid andra tidpunkter b�r den f�rl�ggas till basomr�dets bakre avsnitt s�som i v�rt tredje motf�ltt�g i Kiangsi. I alla dessa fall gjordes beslutet genom att det partiella l�get st�lldes i f�rh�llande till l�get som helhet. Men under det femte motf�ltt�get i Kiangsi sk�nkte v�r arm� inte en tanke �t retr�tten, d�rf�r att den varken tog det partiella l�get eller l�get som helhet med i ber�kningen, och detta var verkligen b�de f�rhastat och v�ghalsigt. Ett l�ge bildas av en m�ngd faktorer; n�r vi ser p� f�rh�llandet mellan en del av l�get och det hela, b�r vi grunda v�ra omd�men p� huruvida faktorerna p� fiendens och v�r sida, s� som de visar sig i b�de det partiella l�get och l�get som helhet, �r i viss grad gynnsamma f�r oss att inleda en motoffensiv.
Slutpunkterna f�r retr�tten i ett basomr�de kan allm�nt uppdelas i tre typer, de i fr�mre avsnittet, de i mittavsnittet och de i basomr�dets bakre avsnitt. Betyder detta att vi helt v�grar att strida i de vita omr�dena? Nej. Endast d� vi har att g�ra med ett fientligt "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g av stor omfattning v�grar vi att strida i de vita omr�dena. Det �r endast n�r det best�r en stor skillnad mellan fiendens och v�r styrka som vi, i �verensst�mmelse med principen att bevara v�r styrka och bida v�r tid f�r att besegra fienden, f�rordar retr�tt till basomr�det och att locka fienden in p� djupet, ty endast p� detta s�tt kan vi skapa eller finna betingelser gynnsamma f�r v�r motoffensiv. Om l�get inte �r s� allvarligt, eller om det �r s� allvarligt att R�da arm�n inte ens i basomr�det kan p�b�rja sin motoffensiv, eller om motoffensiven g�r d�ligt och en ytterligare retr�tt �r n�dv�ndig f�r att �v�gabringa en �ndring i l�get, d� b�r vi erk�nna, �tminstone teoretiskt, att slutpunkten f�r retr�tten kan f�rl�ggas i ett vitt omr�de, fast�n vi i det f�rg�ngna haft mycken liten erfarenhet av detta slag.
I allm�nhet kan �ven slutpunkterna f�r retr�tten i ett vitt omr�de uppdelas i tre typer: 1) de som ligger framf�r v�rt basomr�de, 2) de som ligger p� v�rt basomr�des flanker, och 3) de som ligger bakom v�rt basomr�de. H�r �r ett exempel p� den f�rsta typen.
Hade det inte varit f�r oenigheten inom R�da arm�n och splittringen i den lokala partiorganisationen (de tv� sv�ra problem som skapades av Li Li-sanlinjen och A-B-gruppen),[33] �r det troligt att vi, under v�rt f�rsta motf�ltt�g emot "inringning och undertryckning" i Kiangsi, hade koncentrerat v�ra styrkor inom den triangel som bildas av Kian, Nanfeng och Changshu och satt ig�ng en motoffensiv. Ty den fientliga styrkan, som ryckte fram fr�n omr�det mellan Kan- och Fufloderna, var inte R�da arm�n mycket �verl�gsen numer�rt sett (100.000 emot 40.000). Trots att folkets st�d d�r inte var s� aktivt som i basomr�det, var terr�ngen gynnsam; dessutom skulle det ha varit m�jligt att en efter en krossa de fientliga styrkorna som ryckte fram l�ngs skilda v�gar.
Och h�r ett exempel p� den andra typen.
Om, under v�rt tredje motf�ltt�g i Kiangsi, fiendens offensiv inte haft en s�dan omfattning, om en av fiendens kolonner hade avancerat fr�n Chienning, Lichuan och Taining vid gr�nsen mellan Fukien och Kiangsi, och om denna kolonn inte hade varit f�r stark f�r oss att angripa, �r det likas� t�nkbart att R�da arm�n kunde ha samlat sina styrkor i det vita omr�det i v�stra Fukien och krossat denna kolonn f�rst, utan att ha beh�vt ta en omv�g p� ettusen ii genom Juichin till Hsingkuo.
Slutligen, ett exempel p� den tredje typen.
Om, under samma tredje motf�ltt�g i Kiangsi, fiendens huvudstyrka hade g�tt s�derut i st�llet f�r v�sterut, hade vi kanske tvingats dra oss tillbaka till Huichang-Hsunwu-Anyuanomr�det (ett vitt omr�de), i syfte att locka fienden l�ngre s�derut; R�da arm�n kunde d� ha gjort en st�t norrut in i basomr�dets inre, vid vilken tidpunkt den fientliga styrkan norr om basomr�det inte skulle ha varit s�rskilt stor.
De ovann�mnda �r emellertid hypotetiska exempel och grundar sig inte p� faktisk erfarenhet; de b�r anses som exceptionella och inte behandlas som allm�nna principer. N�r fienden s�tter ig�ng ett omfattande "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g �r det v�r allm�nna princip att locka honom djupt in, dra oss tillbaka till basomr�det och bek�mpa honom d�r, emedan detta �r v�r s�kraste metod att krossa hans offensiv.
De som f�respr�kar att "ta upp striden med fienden utanf�r portarna" mots�tter sig strategisk retr�tt. De p�st�r att retr�tt betyder att f�rlora mark, att orsaka folket skador ("l�ter v�ra grytor och pannor krossas" som de s�ger) och ger upphov till ogynnsamma �terverkningar ut�t. Under v�rt femte motf�ltt�g p�stod de att varje g�ng vi tog ett steg bak�t skulle fienden flytta sina blockhus ett steg fram�t, s� att v�ra basomr�den oavbrutet skulle krympa och vi inte skulle ha n�gon m�jlighet att �terta f�rlorad mark. Ehuru det tidigare kunnat vara nyttigt att locka fienden allt djupare in i v�rt territorium, skulle det vara v�rdel�st emot fiendens femte "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g, i vilket han till�mpade blockhuskrig. Enda s�ttet att ta itu med fiendens femte f�ltt�g var, sade de, att dela upp v�ra styrkor f�r f�rsvar och g�ra korta snabba utfall mot fienden.
Det �r l�tt att bem�ta s�dana �sikter, och v�r historia har redan gjort det. Vad f�rlust av territorium ang�r, h�nder det ofta att endast genom f�rluster kan f�rluster undg�s; detta �r principen om "att ge f�r att kunna ta". Om det som vi f�rlorar �r territorium och det som vi vinner �r seger �ver fienden plus �terer�vring och �ven utvidgning av v�rt territorium, �r detta ett l�nsamt f�retag. Om en k�pare inte "f�rlorar" en del pengar i en aff�rstransaktion, kan han inte skaffa varor; om en s�ljare inte "f�rlorar" en del varor, kan han inte f� pengar. De f�rluster man lider i en revolution�r r�relse drar f�rst�relse med sig, och det som man vinner �r uppbygge av progressiv karakt�r. S�mn och vila inneb�r tidsf�rlust, men man f�r energi igen f�r n�sta dags arbete. Om n�got dumhuvud inte f�rst�r detta och v�grar att sova, kommer han inte att ha n�gon energi n�sta dag, och detta �r ett f�rlustbringande f�retag. Vi f�rlorade i det femte motf�ltt�get av precis s�dana sk�l. Ovillighet att uppge en del av v�rt territorium ledde till f�rlust av hela v�rt territorium. Abyssinien f�rlorade ocks� allt sitt territorium, d� det stred mot fienden och k�rde huvudet i v�ggen, ehuru detta inte var enda orsaken till dess nederlag.
Detsamma g�ller ifr�ga om att orsaka folket skador. Om ni v�grar att under en kort tid l�ta en del hush�llsgrytor och pannor krossas, kommer ni att f�rorsaka att krossandet av hela folkets grytor och pannor kommer att p�g� under l�ngre period. Om ni �r r�dda f�r ogynnsamma politiska �terverkningar p� kort sikt, kommer ni att f� betala priset i form av ogynnsamma politiska �terverkningar under en l�ng tid. Om de ryska bolsjevikerna efter Oktoberrevolutionen hade f�ljt "v�nsterkommunisternas" �sikter och v�grat att underteckna fredstraktaten med Tyskland, skulle de nyf�dda sovjeterna ha riskerat en tidig d�d.[34]
S�dana skenbart revolution�ra "v�nster"-�sikter har sitt ursprung s�v�l i de sm�borgerliga intellektuellas impulsivitet som i sm�jordbrukarnas tr�ngsynta konservatism. Folk som har s�dana �sikter ser enbart ensidigt p� problemen och �r of�rm�gna att �verblicka hela situationen; de �r ovilliga att f�rbinda dagens intressen med morgondagens eller delens intressen med det helas, utan kl�nger sig som blodiglar fast vid det partiella och tillf�lliga. Helt visst b�r vi envist gripa tag i det partiella och det tillf�lliga n�r dessa under dagens konkreta omst�ndigheter �r gynnsamma — och s�rskilt n�r de �r avg�rande — f�r hela det r�dande l�get och hela skedet. Annars blir vi f�respr�kare f�r att l�ta saker och ting bero och inte g�ra n�got �t dem. Det �r d�rf�r som en retr�tt m�ste ha en slutpunkt. Vi f�r inte l�ta oss ledas av sm�brukarens kortsynthet. Vi b�r l�ra av bolsjevikernas klokhet. Blotta �gat �r inte nog, vi m�ste ha hj�lp av teleskop och mikroskop. Den marxistiska metoden �r teleskop och mikroskop i politiska och milit�ra fr�gor.
Givetvis har den strategiska retr�tten sina sv�righeter. Att v�lja tiden f�r retr�ttens b�rjan, att utv�lja slutpunkten, att �vertyga kadrerna och folket politiskt — dessa �r sv�ra problem som pockar p�
en l�sning.
Fr�gan om tidpunkten f�r retr�ttens b�rjan �r ytterst viktig. Om, under v�rt f�rsta motf�ltt�g emot "inringning och undertryckning" i provinsen Kiangsi, v�r retr�tt inte hade genomf�rts just n�r den skedde, det vill s�ga, om den hade blivit f�rsenad, skulle allra minst v�r segers omfattning ha p�verkats. B�de en f�r tidig och en f�rsenad retr�tt medf�r givetvis f�rluster. Men allm�nt talat medf�r en f�rsenad retr�tt st�rre f�rluster �n en f�r tidig. En retr�tt i r�ttan tid, som g�r det m�jligt f�r oss att helt beh�lla initiativet, �r av st�rsta hj�lp f�r oss vid �verg�ngen till motoffensiv, d� vi, sedan vi n�tt slutpunkten f�r retr�tten, har grupperat om v�ra styrkor och i lugn och ro inv�ntar den uttr�ttade fienden. N�r vi krossade fiendens f�rsta, andra och fj�rde "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g i Kiangsi, var vi i st�nd att ta itu med fienden med tillf�rsikt och utan br�dska. Det var endast under det tredje f�ltt�get som R�da arm�n var mycket uttr�ttad av den omv�g den hade tvingats ta f�r att kunna �tersamlas, emedan vi inte trodde att fienden s� snabbt skulle s�tta ig�ng en ny offensiv efter att ha lidit ett s�dant f�rkrossande nederlag i det andra f�ltt�get (vi avslutade v�rt andra motf�ltt�g den 29 maj 1931 och Chiang Kai-shek b�rjade sitt tredje "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g den 1 juli).
Tidpunkten f�r retr�tten beslutas p� samma s�tt som tiden fastst�lles f�r motf�ltt�gets f�rberedande skede, vilket vi tidigare diskuterat, det vill s�ga, helt p� grund av de erforderliga informationer vi inf�rskaffat samt p� bed�mningen av hela l�get p� fiendens och p� v�r egen sida.
Det �r ytterst sv�rt att �vertyga kadrerna och folket om behovet av strategisk retr�tt, n�r de inte haft n�gon erfarenhet av den, och n�r arm�ledningens prestige inte �nnu �r s�dan, att den kan koncentrera befogenheten att besluta om strategisk retr�tt i h�nderna p� ett f�tal m�nniskor eller en enda person och samtidigt �ga kadrernas f�rtroende. Eftersom kadrerna saknade erfarenhet av och inte hade n�gon tillit till strategisk retr�tt, m�tte stora sv�righeter i b�rjan p� v�ra f�rsta och fj�rde motf�ltt�g och under hela loppet av det femte. Under det f�rsta motf�ltt�get var kadrerna, under inflytande fr�n Li Li-sanlinjen, f�r angrepp och inte f�r retr�tt, �nda tills de blivit �vertygade om motsatsen. I det fj�rde motf�ltt�get satte sig kadrerna, under inflytande av milit�r �ventyrspolitik, emot att f�rbereda retr�tt. I det femte motf�ltt�get h�ll de f�rst envist fast vid den milit�ra �ventyrar�sikten, vilken motsatte sig att locka fienden in p� djupet, men senare slog de om till milit�r konservatism. Ett annat fall �r det med anh�ngarna av Chang Kuo-taolinjen, vilka inte medgav att det var om�jligt f�r oss att uppr�tta v�ra basomr�den i de tibetanska regionerna och hos Huifolket,[35] f�rr�n de k�rt huvudet i v�ggen. Erfarenhet �r v�sentlig f�r kadrerna, och misslyckandet �r i sanning framg�ngens moder. Men det �r ocks� n�dv�ndigt att med �ppet sinne l�ra av andra m�nniskors erfarenhet, och det �r rena "tr�ngsynta empirismen" att i allting h�lla p� sin egen personliga erfarenhet, och, om den fattas, att envist framh�rda i sina egna �sikter och f�rkasta andras erfarenhet. V�rt krig har lidit inte s� litet av detta sk�l.
Folkets av dess oerfarenhet orsakade brist p� tillit till den strategiska retr�ttens n�dv�ndighet, var aldrig st�rre �n i v�rt f�rsta motf�ltt�g i Kiangsi. D� motsatte sig alla lokala partiorganisationer och massan av folket i h�radena Kian, Hsingkuo och Yungfeng R�da arm�ns tillbakadragande. Men efter erfarenheten fr�n det f�rsta motf�ltt�get uppstod inget liknande problem i de f�ljande. Alla var �verens om att f�rlusten av mark i basomr�dena och folkets lidanden var tillf�lliga f�reteelser och var �vertygade om att R�da arm�n kunde krossa fiendens "inringning och undertryckning". Fr�gan huruvida folket hyser tillit �r emellertid intimt f�rbunden med huruvida kadrerna hyser tillit, och f�ljaktligen �r den f�rsta och fr�msta uppgiften att �vertyga kadrerna.
Strategisk retr�tt syftar enbart till att g� �ver till motoffensiv och �r endast f�rsta skedet i den strategiska defensiven. Den avg�rande l�nken i hela denna strategi �r huruvida seger kan vinnas i motoffensivens f�ljande skede.
4. Strategisk motoffensiv
F�r att krossa offensiven fr�n en fiende, som �r absolut �verl�gsen, st�djer vi oss p� det l�ge som skapats under den strategiska retr�ttens skede, ett l�ge som gynnar oss och �r ogynnsamt f�r fienden och �r annorlunda �n det som r�dde i b�rjan av fiendens offensiv. Ett s�dant l�ge bildas av m�nga faktorer. Allt detta har behandlats ovan.
F�rekomsten av dessa betingelser och av ett l�ge, som gynnar oss och �r ogynnsamt f�r fienden, inneb�r emellertid �nnu inte att vi har besegrat fienden. Dylika betingelser och ett dylikt l�ge erbjuder m�jligheten till seger f�r oss och nederlag f�r fienden, men de inneb�r inte att segern eller nederlaget blivit verklighet; de har inte �nnu bragt endera arm�n verklig seger eller verkligt nederlag. F�r att �stadkomma verklig seger eller dito nederlag, �r ett avg�rande slag mellan de b�da arm�erna n�dv�ndigt. Endast ett avg�rande slag kan l�sa fr�gan om vilken arm� som �r segrare och vilken som �r slagen. Detta �r den enda uppgiften i den strategiska motoffensivens skede. Motoffensiven �r en l�ngvarig process, det mest fascinerande, det mest dynamiska och �ven det slutliga skedet i ett defensivt f�ltt�g. Det som kallas aktiv defensiv g�ller huvudsakligen denna strategiska motoffensiv, vilken till sin natur �r en avg�rande strid.
Betingelser och l�ge skapas inte enbart i den strategiska retr�ttens skede, utan fortfar att skapas i motoffensivens skede. De �r varken till form eller natur exakt desamma i det tidigare som i det senare skedet.
Vad som skulle kunna f�rbli detsamma till form och natur �r, till exempel, det faktum att fiendens trupper kommer att vara i �nnu h�gre grad uttr�ttade och �derl�tna, vilket helt enkelt �r en forts�ttning av deras tillst�nd i det f�reg�ende skedet.
Men helt nya betingelser och ett helt nytt l�ge m�ste uppst�. N�r fienden s�lunda har lidit ett eller flera nederlag, kommer de betingelser som �r f�rdelaktiga f�r oss och of�rdelaktiga f�r honom inte att inskr�nka sig till fiendens tr�tthet osv., utan en ny faktor kommer att ha tillf�rts, n�mligen den att han lidit nederlag. Nya f�r�ndringar kommer att ske i l�get ocks�. N�r fienden b�rjar man�vrera sina trupper p� ett oredigt s�tt och g�ra felman�vrer, kommer de b�da stridande arm�ernas relativa styrkef�rh�llanden ej l�ngre att vara det samma som f�rut.
Men om det inte �r fiendens styrkor utan v�ra, vilka har lidit ett eller flera nederlag, kommer b�de betingelserna och l�get att �ndras i motsatt riktning. Det vill s�ga, nackdelarna f�r fienden kommer att minska, medan � v�r sida nackdelar kommer att uppst� och �ven v�xa. Detta blir �terigen n�got helt nytt och annorlunda.
Ett nederlag f�r endera sidan kommer att direkt och snabbt leda till en ny anstr�ngning av den slagna sidan f�r att undg� katastrof, dra sig ur de nya betingelserna och det nya l�get, som �r ogynnsamma f�r den och gynnar fienden, samt �terskapa s�dana betingelser och ett s�dant l�ge som gynnar den egna sidan och �r ogynnsamma f�r motparten i syfte att ut�va tryck p� denne.
Den vinnande sidan kommer att anstr�nga sig f�r det precis motsatta. Den kommer att str�va att utnyttja sin seger och ge fienden �nnu st�rre skador, att ut�ka de betingelser som gynnar den och ytterligare f�rb�ttra sitt l�ge samt att hindra fienden att dra sig ur sina ogynnsamma betingelser och sitt d�liga l�ge och undg� katastrof.
Under det avg�rande slagets skede blir striden s�lunda f�r b�da parter den mest intensiva, mest v�xlande, mest komplicerade s�v�l som den sv�raste och mest pr�vande i hela kriget eller hela f�ltt�get; den �r ur bef�lets synpunkt den mest kr�vande tidpunkten.
I motoffensivens skede uppst�r m�nga problem av vilka de fr�msta �r motoffensivens inledning, truppernas koncentration, r�rlig krigf�ring, ett krig f�r snabbt avg�rande och f�rintelsekrig.
Principerna r�rande dessa problem skiljer sig inte, vare sig i en motoffensiv eller i en offensiv, till sin grundl�ggande karakt�r. I denna bem�rkelse kan man s�ga att en motoffensiv �r en offensiv.
En motoffensiv �r dock inte precis detsamma som en offensiv. Motoffensivens principer till�mpas d� fienden befinner sig p� offensiven. Offensivens principer till�mpas d� fienden �r p� defensiven. I denna bem�rkelse finns det vissa skillnader mellan en motoffensiv och en offensiv.
Av detta sk�l b�r vi, trots att de olika operationsproblemen alla ing�r i diskussionen av motoffensiven i detta kapitel om den strategiska defensiven, och kapitlet om den strategiska offensiven, f�r att undvika upprepningar, endast behandlar andra problem, n�r det g�ller verklig till�mpning, dock inte bortse fr�n vare sig likheterna eller skillnaderna mellan motoffensiven och offensiven.
5. P�b�rjandet av motoffensiven
Problemet om p�b�rjandet av en motoffensiv �r problemet om den "inledande striden" eller "preludiet".
M�nga borgerliga milit�rexperter tillr�der, vare sig man till�mpar den strategiska defensiven eller den strategiska offensiven, f�rsiktighet i den f�rsta striden, alldeles s�rskilt n�r man �r p� defensiven. I det f�rg�ngna har �ven vi understrukit detta som varande en allvarlig anvisning. V�ra operationer emot de fem fientliga "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�gen i Kiangsi har givit oss en rik erfarenhet, och ett studium av denna sker icke utan beh�llning.
I det f�rsta f�ltt�get anv�nde fienden omkring 100.000 man uppdelade i �tta kolonner, vilka ryckte fram s�derut fr�n Kian-Chienninglinjen emot R�da arm�ns basomr�de. R�da arm�n hade omkring 40.000 man och var koncentrerad i omr�det kring Huangpi och Hsiapu i Ningtu h�rad, provinsen Kiangsi.
L�get var f�ljande:
Av ovann�mnda sk�l besl�t vi att v�r f�rsta strid skulle f�ras emot Chang Hui-tsans huvudstyrka, och vi slog segerrikt till tv� av hans brigader och hans divisionsh�gkvarter, tillf�ngatog hela styrkan p� 9.000 man och divisionsbef�lhavaren sj�lv, utan att l�ta en enda man eller h�st undkomma. Denna enda seger skr�mde Tans division p� flykt mot Tungshao och Hsus division att fly mot Toupi. V�ra trupper f�rf�ljde sedan Tans division och utpl�nade h�lften av den. Vi utk�mpade tv� slag p� fem dagar (27 december 1930 till 1 januari 1931). De fientliga styrkorna i Futien, Tungku och Toupi, som fruktade ett nederlag, drog sig tillbaka i oordning. S� slutade det f�rsta "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get.
L�get i det andra "inringnings- och undertrycknings"- f�ltt�get var f�ljande:
Av dessa sk�l besl�t vi att i v�r f�rsta strid ge oss p� Wang Chinyus och Kung Ping-fans styrkor (allt som allt elva regementen) i Futienavsnittet. Efter att ha segrat i denna strid angrep vi successivt Kuo Hua-tsung, Sun Lien-chung, Chu Shao-liang och Liu Ho-ting. Inom loppet av femton dagar (fr�n 16 till 30 maj 1931) marscherade vi 700 Ii, utk�mpade fem slag, tog som krigsbyte �ver 20.000 gev�r och krossade i grunden fiendens "inringnings- och undertrycknings"f�ltt�g. D� vi stred emot Wang Chin-yu l�g vi mellan tv� fientliga
styrkor under Tsai Ting-kai och Kuo Hua-tsung, ungef�r 10 li fr�n den senare och 40 li fr�n den f�rre. En del m�nniskor sade, att vi h�ll p� att "r�ka in i en �terv�ndsgr�nd", men vi kom igenom i alla fall. Fr�mst berodde detta p� att vi �tnj�t folkets st�d i basomr�det och att fienden saknade samordning mellan sina f�rband. Sedan vi hade besegrat Kuo Hua-tsungs division, flydde Hao Meng-lings under skydd av m�rker tillbaka till Yungfeng och undvek s�lunda en katastrof.
I det tredje "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get var l�get f�ljande.
I detta l�ge var den plan vi f�rst besl�t oss f�r att f�rflytta oss fr�n Hsingkuo via Wanan, g�ra ett genombrott vid Futien och sedan svepa fr�n v�ster till �ster igenom fiendens bakre kommunikationslinjer samt d�rmed l�ta fienden till ingen nytta tr�nga djupt in i v�rt basomr�de i s�dra Kiangsi. Detta skulle vara den f�rsta fasen i v�r operation. Sedan, d� fienden v�nde tillbaka mot norr och oundvikligen var mycket uttr�ttad, skulle vi ta tillf�llet att sl� till mot hans s�rbara f�rband; detta skulle vara den andra fasen i v�r operation. K�rnan i denna plan var att undvika fiendens huvudstyrkor och sl� mot hans svaga punkter. Men n�r v�ra styrkor ryckte fram mot Futien, uppt�cktes vi av fienden, som snabbt skickade de tv� divisionerna under Chen Cheng och Lo Cho-ying till platsen. Vi m�ste �ndra v�r plan och falla tillbaka till Kaohsinghsu i Hsingkuo h�rads v�stra del, vilket j�mte dess omgivningar p� mindre �n 100 kvadrat li d� utgjorde det enda st�llet d�r v�ra trupper kunde koncentreras. Dagen efter v�r koncentration besl�t vi att g�ra en st�t �sterut emot Lientang i �stra delen av Hsingkuo h�rad, Liangtsun i s�dra delen av Yungfengs h�rad och Huangpi i norra delen av Ningtu h�rad. Samma natt, under skydd av m�rkret, passerade vi den 40 li breda �ppningen mellan Chiang Ting-wens division och Chiang Kuang-nais, Tsai Ting-kais och Han Teh-chins styrkor, och sv�ngde mot Lientang. P� andra dagen hade vi sk�rmytslingar med de fr�mre f�rbanden i Shangkuan Yun-hsiangs styrkor (han hade bef�let �ver Hao Meng-lings division s�v�l som �ver sin egen). Den f�rsta striden utk�mpades p� tredje dagen mot Shangkuan Yun-hsings division och den andra striden p� fj�rde dagen mot Hao Meng-lings division; efter en tredagarsmarsch n�dde vi Huangpi och utk�mpade v�r tredje strid mot Mao Ping-wens division. Vi vann alla tre striderna och tog �ver 10.000 gev�r som byte. Vid denna tidpunkt v�nde fiendens huvudstyrkor, vilka hade h�llit p� att rycka fram v�ster- och s�derut, mot �ster. Med Huangpi som m�l konvergerade de i rasande fart f�r att s�ka strid med oss och n�rmade sig oss i en stor kompakt inringningsman�ver. Vi gled igenom i de h�ga bergen, som l�g i den 20 li breda �ppningen mellan � ena sidan Chiang Kuang-nais, Tsai Ting-kais och Han Teh-chins styrkor och � andra sidan Chen Chengs och Lo Cho-yings, och p� detta s�tt, �terv�ndande fr�n �ster till v�ster, �tersamlade vi v�ra styrkor inom Hsingkuo h�rads gr�nser. D� fienden uppt�ckte detta och �ter b�rjade rycka v�sterut, hade v�ra styrkor redan f�tt tv� veckors vila medan fiendens styrkor, hungriga, utmattade och demoraliserade, var odugliga till strid och d�rf�r besl�t att retr�ttera. Vi utnyttjade deras retr�tt genom att angripa Chiang Kuang-nais, Tsai Ting-kais, Chiang Ting-wens och Han Teh-chins styrkor, utpl�nade en av Chiang Ting-wens brigader och Han Teh-chins hela division. Vad divisionerna under Chiang Kuang-nai och Tsai Ting-kai ang�r, blev striden oavgjord och de kom undan.
L�get i det fj�rde "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get var f�ljande. Fienden ryckte fram mot Kuangchang med tre kolonner; den �stra av dessa var hans huvudstyrka, medan de tv� divisionerna som utgjorde hans v�stra kolonn var blottst�llda f�r oss och samtidigt mycket n�ra omr�det d�r vi hade v�ra styrkor koncentrerade. S�lunda fick vi tillf�lle att f�rst angripa hans v�stra kolonn i s�dra delen av Yihuangs h�rad, och med ett enda hugg utpl�nade vi de tv� divisionerna under Li Ming och Chen Shih-chi. Eftersom fienden d� skickade tv� divisioner fr�n den �stra kolonnen att st�dja sin mittkolonn och ryckte fram vidare, kunde vi �ter utpl�na en division i s�dra delen av Yihuangs h�rad. I dessa tv� strider tog vi i byte mer �n 10.000 gev�r och, allm�nt sett, krossade vi detta f�ltt�g f�r "inringning och undertryckning".
I det femte "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get ryckte fienden fram genom att till�mpa sin nya strategi, att bygga blockhus. Han ockuperade f�rst Lichuan. I ett f�rs�k att �terta Lichuan och f� ig�ng en strid med fienden utanf�r basomr�det, gjorde vi ett angrepp norr om Lichuan vid Hsiaoshih, vilket var ett av fiendens f�sten och dessutom bel�get i ett vitt omr�de. D� vi misslyckades, flyttade vi v�rt angrepp till Tzehsichiao, som ocks� var ett av fiendens f�sten i det vita omr�det sydost om Hsiaoshih, och �terigen misslyckades vi. Sedan, d� vi s�kte strid med fienden, trampade vi runt mellan fiendens huvudstyrka och hans blockhus och bragtes till fullst�ndig passivitet. Under loppet av hela v�rt femte motf�ltt�g mot "inringning och undertryckning", vilket p�gick ett helt �r, visade vi inte minsta sp�r av initiativ eller fart. Till slut m�ste vi dra ut ur v�rt basomr�de i Kiangsi.
V�r arm�s erfarenheter i dessa fem motf�ltt�g mot "inringning och undertryckning" bevisar, att f�r R�da arm�n, som befinner sig p� defensiven, �r det f�rsta slaget av yttersta vikt, om den ska krossa en stor och stark fientlig "undertrycknings"-styrka. Seger eller nederlag i det f�rsta slaget har en v�ldig inverkan p� hela l�get �nda fram till det slutliga slaget. H�rur drar vi f�ljande slutsatser.
F�r det f�rsta, det f�rsta slaget m�ste vinnas. Vi b�r sl� till endast n�r vi �r helt s�kra att fiendens l�ge, terr�ngen och folkets st�d alltsammans �r till f�rdel f�r oss och till nackdel f�r fienden. I annat fall b�r vi hellre dra oss tillbaka och f�rsiktigt bida v�r tid. Det kommer alltid att finnas tillf�llen; vi b�r inte �verilat g� med p� strid. I v�rt f�rsta motf�ltt�g planerade vi ursprungligen att sl� till mot Tan Taoyuans trupper; vi ryckte fram tv� g�nger men m�ste b�gge g�ngerna h�lla oss i schack och retirera, d�rf�r att de v�grade att r�ra sig ur sin dominerande st�llning p� Yuantouh�jderna. Ett par dagar senare utvalde vi Chang Hui-tsans trupper, vilka var s�rbarare f�r v�rt angrepp. I v�rt andra motf�ltt�g ryckte v�r arm� fram till Tungku och slog, trots risken f�r informationsl�ckor, l�ger helt n�ra fienden i tjugufem dagar av det enda sk�let att vi ville v�nta tills Wang Chinyus m�n l�mnade sitt bef�sta l�ger vid Futien; vi f�rkastade alla ot�liga f�rslag om ett snabbt angrepp och n�dde slutligen v�rt m�l.
I v�rt tredje motf�ltt�g till�mpade vi t�lamod, trots att stormen rasade omkring oss och vi hade gjort en omv�g p� ettusen li och trots att fienden hade uppt�ckt v�r plan att �verflygla honom. Vi v�nde tillbaka, �ndrade v�r taktik till att g�ra en br�sch i mitten, och slutligen utk�mpade vi segerrikt det f�rsta slaget vid Lientang. I v�rt fj�rde motf�ltt�g drog vi oss, sedan v�rt angrepp mot Nanfeng misslyckats, tvekl�st tillbaka, sv�ngde runt mot fiendens h�gra flank och �tersamlade v�ra styrkor i omr�det vid Tungshao, varefter vi inledde v�rt stora och segerrika slag i s�dra delen av Yihuangs h�rad. Det var endast i det femte motf�ltt�get som vikten av den f�rsta striden inte blev erk�nd alls. Oroade �ver f�rlusten av en enda h�radsstad, Lichuan, marscherade v�ra styrkor norrut f�r att m�ta fienden i ett f�rs�k att �terta den. Sedan behandlades inte det ov�ntade m�tet vid Hsunkou, vilket slutade med seger (en fientlig division utpl�nades), som en f�rsta strid, ej heller f�ruts�gs de �ndringar som d�rp� m�ste intr�da, utan i st�llet gjordes ett v�ghalsigt angrepp mot Hsiaoshih utan n�gon s�kerhet om seger. S�lunda tappade vi initiativet i v�r allra f�rsta operation, och detta �r verkligen det v�rsta och dummaste s�ttet att k�mpa.
F�r det andra, m�ste planen f�r den f�rsta striden vara inledningen till och en organisk del av planen f�r hela f�ltt�get. Utan en god plan f�r hela f�ltt�get �r det absolut om�jligt att utk�mpa en verkligt bra f�rsta strid. Det vill s�ga, �ven om den f�rsta striden slutar i seger, kan en s�dan seger, om den mera skadar �n hj�lper f�ltt�get som helhet, endast r�knas s�som ett nederlag (som till exempel i fallet striden vid Hsunkou i det femte f�ltt�get). D�rf�r m�ste vi, innan vi utk�mpar den f�rsta striden, ha en allm�n uppfattning om hur den andra, tredje och fj�rde, och �ven den slutgiltiga striden ska utk�mpas, och bet�nka vilka �ndringar som kommer att uppst� i fiendens l�ge som helhet, om vi vinner eller f�rlorar var och en av de f�ljande striderna. Trots att resultatet kanske inte — och i verkligheten s�kerligen inte — kommer att utfalla precis som vi v�ntat, m�ste vi omsorgsfullt och realistiskt r�kna ut allt i ljuset av det allm�nna l�get hos b�gge parterna. Utan att fatta l�get som helhet �r det om�jligt att g�ra n�gra verkligt goda drag p� schackbr�det.
F�r det tredje, m�ste man ocks� bet�nka vad som kommer att ske i krigets n�sta strategiska skede. Den som leder strategin g�r inte sin plikt, om han enbart sysslar med motoffensiven och f�rsummar de �tg�rder som ska till�mpas sedan den lyckats, eller ifall den misslyckas. I varje s�rskilt strategiskt skede b�r han ta med i ber�kningen de skeden som ska f�lja p� detta, eller �tminstone det n�st f�ljande. Fast�n framtida �ndringar �r sv�ra att f�rutse och trots att tingen verkar suddigare ju l�ngre fram man blickar, �r en allm�n ber�kning m�jlig och en bed�mning av avl�gsna utsikter beh�vlig. I krig s�v�l som i politik anv�nder den, som planerar endast f�r ett steg i s�nder, ett skadligt s�tt att leda saker och ting. Det �r n�dv�ndigt att efter varje steg unders�ka de f�r�ndringar som intr�tt och modifiera eller utveckla sina strategiska eller operationsplaner i enlighet d�rmed, eljest riskerar man att rusa r�tt p� utan tanke p� farorna. Det �r emellertid absolut n�dv�ndigt att ha en l�ngsiktig plan, vars allm�nna konturer �r genomt�nkta och som omfattar ett helt strategiskt skede eller till och med flera strategiska skeden. Uraktl�tenhet, att g�ra upp en s�dan plan, kommer att leda till att man beg�r felet att tveka och l�ter sig sj�lv bindas, n�got som faktiskt tj�nar fiendens strategiska m�ls�ttning och f�rs�tter en sj�lv i en passiv st�llning. Man m�ste komma ih�g att fiendens �verbef�l har en viss insikt i strategi. Endast d� vi har utbildat oss till att vara huvudet h�gre �n fienden, kommer strategiska segrar att bli m�jliga. Under fiendens femte "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g var uraktl�tenhet att g�ra detta huvudorsaken till de fel i den strategiska ledningen som begicks under "v�nster"-opportunisternas och Chang Kuo-taos linjer. Kort sagt, i retr�ttskedet m�ste vi se fram�t till motoffensivens skede, i motoffensivens skede m�ste vi se fram�t till offensivens, och i offensivens skede m�ste vi �ter se fram�t till ett skede av retr�tt. Om vi inte g�r detta, utan endast inskr�nker oss till nuet, inbjuder vi till nederlag.
Den f�rsta striden m�ste vinnas. Planen f�r hela f�ltt�get m�ste tas med i ber�kningen. Och det strategiska skede som f�ljer h�rn�st m�ste tas med i ber�kningen. Dessa �r de tre principer som vi aldrig f�r gl�mma d� vi inleder en motoffensiv, det vill s�ga, d� vi utk�mpar den f�rsta striden.
6. Truppkoncentration
Koncentration av trupper verkar l�tt men �r i praktiken ganska sv�r att genomf�ra. Alla vet att det b�sta s�ttet �r att anv�nda en stor styrka till att besegra en liten, och �nd� uraktl�ter m�nga m�nniskor att g�ra detta och delar tv�rtom ofta upp sina styrkor. Orsaken �r att s�dana milit�rledare inte har sinne f�r strategi och blir f�rvirrade av komplicerade omst�ndigheter; f�ljaktligen �r de prisgivna �t dessa omst�ndigheter, tappar initiativet och finner en tillflykt i passivitet.
Hur komplicerade, allvarliga och h�rda f�rh�llandena �n �r, beh�ver en milit�rledare mest av allt f�rm�gan att sj�lvst�ndigt organisera och utnyttja de styrkor �ver vilka han f�r bef�let. Han kan m�h�nda ofta av fienden tvingas till passivitet, men det viktiga �r att snabbt �terta initiativet. Underl�tenhet att g�ra detta inneb�r nederlag.
Initiativet �r inte n�got som man endast f�rest�ller sig utan �r konkret och materiellt. Det viktigaste i detta sammanhang �r att bevara och samla en v�pnad styrka som �r s� stor som m�jligt och fylld av stridslust.
I ett f�rsvarskrig �r det l�tt att falla i ett passivt l�ge, som ger mycket mindre spelrum f�r en omfattande till�mpning av initiativ �n vad en offensiv krigf�ring g�r. Emellertid kan en defensiv krigf�ring, trots att den �r passiv till formen, vara aktiv till inneh�llet och kan ledas �ver fr�n det skede i vilket den �r passiv till formen till ett i vilket den �r aktiv b�de till form och inneh�ll. En fullt planerad strategisk retr�tt f�retas till synes under tv�ng, men i verkligheten utf�res den i syfte att bevara v�r styrka och bida tiden f�r att besegra fienden, locka honom in p� djupet och f�rbereda v�r motoffensiv. A andra sidan kan en v�gran att dra sig tillbaka och ett br�dst�rtat accepterande av strid (s� som i slaget vid Hsiaoshih) synas som ett allvarligt f�rs�k att vinna initiativet, medan det i verkligheten �r passivitet. En strategisk motoffensiv �r aktiv inte endast till inneh�llet utan kastar �ven av retr�ttperiodens passiva form. I f�rh�llandet till fienden �r v�r motoffensiv v�rt f�rs�k att f�rm� honom att sl�ppa initiativet och att f�rs�tta honom i ett passivt l�ge.
Truppkoncentration, r�rlig krigf�ring, ett krig f�r snabbt avg�rande och ett utpl�ningskrig �r alla n�dv�ndiga betingelser f�r att helt kunna uppn� detta m�l. Och bland dessa �r truppkoncentrationen den fr�msta och viktigaste.
Truppkoncentration �r n�dv�ndig f�r att kunna kasta om l�get mellan fienden och oss sj�lva. F�r det f�rsta, �r dess syfte att kasta om l�get vad framryckning och retr�tt betr�ffar. Dessf�rinnan var det fienden som ryckte fram och vi som drog oss tillbaka; nu s�ker vi ett l�ge i vilket vi rycker fram och han g�r p� retr�tt. N�r vi koncentrerar v�ra trupper och vinner ett slag, d� uppn�r vi i detta slag det ovann�mnda syftet, och detta p�verkar hela f�ltt�get.
F�r det andra, �r dess syfte att kasta om l�get vad angrepp och f�rsvar ang�r. I ett f�rsvarskrig ing�r retr�tten till den fastst�llda slutpunkten i grund och botten i det passiva eller "f�rsvars"-skedet. Motoffensiven tillh�r det aktiva eller "angrepps"-skedet. Ehuru den strategiska defensiven, s� l�nge den p�g�r, bibeh�ller sin defensiva karakt�r, inneb�r motoffensiven, i j�mf�relse med retr�tten, redan en �ndring inte endast till formen utan till inneh�llet. Motoffensiven �r �verg�ngen mellan det strategiska f�rsvaret och den strategiska offensiven, och till sin natur en inledning till den strategiska offensiven; det �r just precis f�r motoffensivens syfte som trupperna koncentreras.
F�r det tredje, �r dess syfte att kasta om l�get i fr�ga om inre och yttre linjer. En arm�, som opererar l�ngs strategiska inre linjer, lider av m�nga nackdelar, och detta g�ller s�rskilt R�da arm�n, som st�r inf�r "inringning och undertryckning". Men i f�ltt�g och strider kan och m�ste vi absolut �ndra p� denna situation. Vi kan f�rvandla ett stort "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g, som fienden satt ig�ng emot oss, till ett antal sm�, separata inringnings- och undertryckningsf�ltt�g, som vi utk�mpar mot fienden. Vi kan f�rvandla det konvergerande angrepp som fienden p� strategins niv� riktar mot oss, till konvergerande angrepp, som vi riktar mot fienden p� f�ltt�gs och striders niv�. Vi kan f�rvandla fiendens strategiska �verl�gsenhet �ver oss till v�r �verl�gsenhet �ver honom i f�ltt�g och strider. Vi kan f�rs�tta fienden, som strategiskt befinner sig i en stark st�llning, i en svag st�llning i f�ltt�g och strider. Samtidigt kan vi f�rvandla v�r egen strategiskt svaga st�llning till en stark st�llning i f�ltt�g och strider. Detta �r vad vi kallar ytterlinjeoperationer inom inrelinjeoperationer, inringning och undertryckning inom "inringning och undertryckning", blockad inom blockad, offensiv inom defensiv, �verl�gsenhet inom underl�gsenhet, styrka inom svaghet, f�rdelar inom nackdelar, och initiativ inom passivitet. Segern i det strategiska f�rsvaret beror i grunden p� denna �tg�rd — truppkoncentrationen.
I Kinas R�da arm�s krigskr�nika har detta ofta varit ett viktigt tviste�mne. I slaget vid Kian den 4 oktober 1930 p�b�rjade vi v�r framryckning och v�rt anfall innan v�ra styrkor var fullst�ndigt koncentrerade, men lyckligtvis flydde den fientliga styrkan (Teng Yings division) sj�lvmant; v�rt angrepp var i sig sj�lvt utan verkan.
Fr�n och med 1932 hade vi parollen "Angrepp p� alla fronter", vilken manade till angrepp fr�n basomr�det i alla riktningar — norr, s�der, �ster och v�ster. En s�dan paroll �r felaktig inte endast f�r det strategiska f�rsvaret, utan ocks� f�r den strategiska offensiven. S� l�nge inte en v�sentlig f�r�ndring skett i den allm�nna styrkebalansen, innefattar b�de strategi och taktik defensiv och offensiv, uppeh�llande aktioner och stormangrepp, och "anfall p� alla fronter" �r i praktiken ytterligt s�llsynta. Denna paroll uttrycker den milit�ra likformighet som �tf�ljer milit�r �ventyrspolitik.
�r 1933 framlade anh�ngarna av den milit�ra likformigheten teorin om att "sl� med tv� knytn�var" och splittra R�da arm�ns huvudstyrka i tv� delar, i syfte att samtidigt s�ka segrar i tv� strategiska riktningar. Som f�ljd h�rav f�rblev en knytn�ve sysslol�s medan den andra blev uttr�ttad i strider, och vi misslyckades med att vinna den st�rsta seger som vid denna tid var m�jlig att uppn�. Enligt min �sikt b�r vi, d� vi st�r inf�r en stark fiende, anv�nda v�r arm� oavsett dess storlek, i endast en huvudriktning �t g�ngen, inte i tv�. Jag mots�tter mig inte operationer i tv� eller flera riktningar, men vid varje tidpunkt b�r det finnas endast en huvudriktning. Kinas R�da arm�, som intr�dde p� inb�rdeskrigets arena som en liten, svag styrka, har sedan dess upprepade g�nger besegrat sin starka motst�ndare och vunnit segrar som f�rv�nat v�rlden, och den har gjort detta huvudsakligen genom att f�rlita sig till anv�ndning av koncentrerad styrka. Vilken som helst av dess stora segrar kan �beropas som bevis. N�r vi s�ger, "St�ll en mot tio, st�ll tio mot hundra", talar vi om strategi, om hela kriget och den allm�nna styrkebalansen. I strategisk mening �r det just detta vi har gjort. Vi talar emellertid inte om f�ltt�g och taktik, och p� detta omr�de f�r vi aldrig g�ra n�got s�dant. S�v�l i motoffensiver som i offensiver, b�r vi alltid koncentrera en stor styrka f�r att sl� emot en del av fiendens styrkor. Varje g�ng vi inte koncentrerade v�ra trupper fick vi lida f�r det, s� i striderna mot Tan Tao-yuan i Tungshaoomr�det i Ningtu h�rad i provinsen Kiangsi i januari 1931, mot 19:e routearm�n i Kaohsinghsuomr�det i Hsingkuo h�rad i Kiangsi i augusti 1931, mot Chen Chi-tang i Shuikouhsuomr�det i Nanhsiungs h�rad i provinsen Kwangtung i juli 1932 och mot Chen Cheng i Tuantsunomr�det i Lichuans h�rad i Kiangsi i mars 1934. F�rr bed�mdes s�dana strider som de vid Shuikouhsu och Tuantsun vanligtvis som segerrika eller till och med som stora segrar (i den f�rra jagade vi tjugo regementen under Chen Chi-tang p� flykten, i den senare tolv regementen under Chen Cheng), men vi v�lkomnade aldrig s�dana segrar, och i ett visst avseende betraktade vi dem som nederlag. Ty, enligt v�r mening, �r en strid av liten betydelse, om den inte ger f�ngar eller krigsbyte, eller om dessa inte �verv�ger f�rlusterna. V�r strategi �r "St�ll en mot tio", och v�r taktik �r "St�ll tio mot en" — detta �r en av v�ra grundl�ggande principer f�r att f� �vertaget �ver fienden.
Den milit�ra likformigheten n�dde h�jdpunkten i v�rt femte motf�ltt�g mot "inringning och undertryckning" �r 1934. Det ans�gs, att vi kunde sl� fienden genom att "dela upp styrkorna p� sex rutter" och "g�ra motst�nd p� alla fronter", men i st�llet blev vi slagna av fienden, och sk�let h�rtill var fruktan f�r att f�rlora territorium. Naturligtvis kan man knappast undg� att f�rlora territorium d� man koncentrerar huvudstyrkorna i en riktning och l�mnar endast uppeh�llande styrkor p� de andra st�llena. Men denna f�rlust �r tempor�r och partiell, den kompenseras av segern p� det st�lle d�r stormanfallet g�res. Territorium, som f�rlorats i de uppeh�llande styrkornas omr�de, kan �tertas efter en s�dan seger. Fiendens f�rsta, andra, tredje och fj�rde f�ltt�g f�r "inringning och undertryckning" innebar alla f�rlust av territorium — s�rskilt det tredje f�ltt�get, i vilket R�da arm�ns basomr�de i Kiangsi gick n�stan helt f�rlorat — men till slut inte bara �tertog utan utvidgade vi v�rt territorium.
Uraktl�tenhet att v�rdera folkets krafter i basomr�det har ofta lett till obefogad fruktan f�r att f�rflytta R�da arm�n f�r l�ngt bort fr�n basomr�det. Detta var fallet d� R�da arm�n i Kiangsi gjorde en l�ng framryckning f�r att angripa Changchow i provinsen Fukien �r 1932, och ocks� d� den sv�ngde om f�r att angripa Fukien efter segern i v�rt fj�rde motf�ltt�g �r 1933. I det f�rsta fallet befarades att fienden skulle ta hela basomr�det, och i det andra att han skulle ta en del av det. F�ljaktligen restes motst�nd mot att koncentrera styrkorna och f�reslogs att dela upp dem f�r f�rsvar, men till slut visade sig allt detta vara felaktigt. Vad fienden g�ller, fruktar han att rycka in i v�rt basomr�de, men den st�rsta faran �r i hans �gon en R�d arm� som har ryckt in i ett vitt omr�de. Hans uppm�rksamhet �r alltid inriktad p� var R�da arm�ns huvudstyrka befinner sig, och han tar s�llan �gonen fr�n den f�r att koncentrera sig p� basomr�det. �ven n�r R�da arm�n befinner sig p� defensiven, �r den fortfarande centrum f�r fiendens uppm�rksamhet. En del av hans allm�nna plan �r att minska v�rt basomr�des omf�ng, men om R�da arm�n koncentrerar sin huvudstyrka f�r att utpl�na en av hans kolonner, tvingas fiendens �verbef�l att rikta st�rre uppm�rksamhet mot R�da arm�n och koncentrera st�rre styrkor emot den. S�lunda �r det alltid m�jligt att omintetg�ra en fientlig plan p� att minska ett basomr�des omf�ng.
Det var ocks� felaktigt att s�ga "I det femte inringnings- och undertrycknings-f�ltt�get, som f�res medels blockhuskrigsf�ring, �r det om�jligt f�r oss att operera med koncentrerade styrkor, och allt vi kan g�ra �r att dela upp dem f�r f�rsvar och f�r korta, snabba st�tar". Fiendens taktik, att pressa fram�t tre, fem, �tta eller tio li �t g�ngen och sedan bygga blockhus vid varje halt, var helt och h�llet en f�ljd av R�da arm�ns sed att utk�mpa defensiva aktioner vid varje uppeh�ll i retr�tten. L�get skulle s�kerligen ha varit annorlunda, om v�r arm� hade �vergett taktiken med punkt-f�r-punkt-f�rvaret p� inre linjer och, d� s� var m�jligt och n�dv�ndigt, hade v�nt och st�tt in i fiendens inre linjer. Principen om koncentration av styrkorna �r precis den r�tta metoden att besegra fiendens blockhuskrigf�ring.
Den typ av truppkoncentration som vi f�respr�kar inneb�r inte att vi uppger folkets gerillakrig. Det har f�r l�nge sedan visat sig vara felaktigt att, s�som Li Li-sanlinjen f�respr�kade, uppge gerillakrig i liten skala och "koncentrera varje gev�r inom R�da arm�n". N�r man betraktar det revolution�ra kriget som helhet, ser man att de operationer som folkgerillan utf�r och de som utf�rs av R�da arm�ns huvudstyrkor kompletterar varandra p� samma s�tt som en m�nniskas h�ger- och v�nsterarmar; och hade vi endast R�da arm�ns huvudstyrkor och inte folkgerillan, skulle vi vara som en k�mpe med endast en arm. I konkreta ordalag, och s�rskilt med tanke p� milit�ra operationer, menar vi, n�r vi talar om folket inom basomr�det som en faktor, att vi har ett v�pnat folk. Detta �r huvudsk�let till att fienden fruktar att n�rma sig v�rt basomr�de.
Det �r ocks� n�dv�ndigt att anv�nda R�da arm�f�rband f�r operationer i sekund�ra riktningar; inte alla R�da arm�ns styrkor b�r koncentreras. Den typ av koncentration vi f�respr�kar �r grundad p� principen om att garantera absolut eller relativ �verl�gsenhet p� slagf�ltet. F�r att h�lla en stark fiende st�ngen eller utk�mpa en strid p� ett slagf�lt av stor vikt, m�ste vi ha en absolut �verl�gsen styrka. S� t.ex. koncentrerades 40.000 man f�r att k�mpa mot Chang Huitsans 9.000 man den 30 december 1930, i den f�rsta striden i v�rt f�rsta motf�ltt�g. F�r att ta itu med en svagare fiende eller utk�mpa en strid p� ett slagf�lt av mindre betydelse, r�cker det med en relativt �verl�gsen styrka. S� till exempel anv�ndes endast c:a 10.000 R�da arm�soldater, f�r att bek�mpa Liu Ho-tings 7.000 man starka division i Chienning den 29 maj 1931, i v�rt andra motf�ltt�gs sista strid.
Detta inneb�r inte att vi vid varje tillf�lle m�ste vara numer�rt �verl�gsna. Under vissa omst�ndigheter kan vi ta upp strid d� vi har en relativt eller absolut underl�gsen styrka. Ta ett fall d� vi g�r i strid med en relativt underl�gsen styrka, n�r vi har endast en ganska liten R�d arm�styrka i ett visst omr�de (d� det inte �r s� att vi har fler trupper men inte har koncentrerat dem). F�r att d� krossa anfallet fr�n en starkare fiende under betingelser d�r folkets st�d, terr�ngen och v�dret i h�g grad gynnar oss, �r det naturligtvis n�dv�ndigt att koncentrera huvudstyrkan av v�r R�da arms f�r en �verrumplingsattack mot en del av fiendens ena flank medan vi h�ller tillbaka hans center och den andra flanken med gerillaenheter eller sm� styrkor. P� detta s�tt kan segern vinnas. F�r v�r �verrumplingsattack mot denna del av fiendens flank g�ller fortfarande principen att anv�nda en �verl�gsen styrka mot en underl�gsen styrka, att anv�nda de m�nga f�r att besegra de f�. Samma princip g�ller ocks� n�r vi g�r i strid med en fullst�ndigt underl�gsen styrka, till exempel, d� en gerillastyrka utf�r en �verrumplingsattack mot en stor vit arm�styrka, men anfaller endast en liten del av den.
R�rande argumentet att koncentrationen av en stor styrka f�r aktion i ett enda stridsomr�de begr�nsas av terr�ngen, v�garna, krigsf�rr�den och inkvarteringsm�jligheterna, b�r detta bed�mas enligt betingelserna. Det finns en gradskillnad i dessa begr�nsningars inverkan p� R�da arm�n och Vita arm�n, eftersom R�da arm�n kan utst� st�rre p�frestningar �n den Vita arm�n.
Vi anv�nder de f� till att besegra de m�nga — detta s�ger vi till Kinas h�rskare i allm�nhet. Vi anv�nder de m�nga till att besegra de f� — detta s�ger vi till varje enskild fientlig styrka p� slagf�ltet. Detta �r inte l�ngre en hemlighet, och i allm�nhet �r fienden nu v�l insatt i v�rt tillv�gag�ngss�tt. Han kan emellertid varken hindra v�ra segrar eller undg� sina egna f�rluster d�rf�r att han vet inte n�r och var vi kommer att g� till aktion. Detta h�ller vi hemligt. R�da arm�n opererar i stort sett genom �verrumplingsanfall.
7. R�rlig krigf�ring
R�rlig krigf�ring eller st�llningskrig? V�rt svar �r: r�rlig krigf�ring. S� l�nge vi saknar en stor arm� eller ammunitionsreserver, och s� l�nge det finns endast en enda R�da arm�styrka som f�r kampen i varje basomr�de, �r st�llningskrig i regel oanv�ndbart f�r oss. Vi kan i allm�nhet inte till�mpa st�llningskrig varken f�r anfall eller i f�rsvar.
Ett av de fr�msta k�nnetecknen p� R�da arm�ns operationer �r fr�nvaron av fasta stridslinjer, vilken �r en f�ljd av faktum att fienden �r stark medan R�da arm�ns tekniska utrustning �r bristf�llig.
R�da arm�ns stridslinjer best�mmes av riktningen i vilken den opererar. Eftersom dess operationsriktning ofta �ndras, �r dess stridslinjer flytande. Trots att huvudriktningen under en viss tidsperiod inte �ndras, kan de sekund�ra riktningarna inom dess ram skifta n�r som helst; n�r vi blir stoppade i en riktning, m�ste vi v�nda oss i en annan. Om det h�nder, att vi efter en tid blir stoppade �ven i huvudriktningen, m�ste vi �ndra till och med denna.
I ett revolution�rt inb�rdeskrig kan det inte f�rekomma n�gra fasta stridslinjer, s� var inte heller fallet i Sovjetunionen. Skillnaden mellan sovjetarm�n och v�r arms �r, att den f�rstn�mndas stridslinjer inte var s� flytande som v�ra. Fullst�ndigt fasta stridslinjer kan inte f�rekomma i n�got krig, ty detta f�rebyggs av v�xlingen mellan seger och nederlag och mellan framryckning och retr�tt. Men relativt fasta stridslinjer f�rekommer ofta i vanliga krig. Undantag f�rekommer endast d� en arms st�r emot en mycket starkare fiende, s�som fallet �r med Kinas R�da arms i dess nuvarande skede.
Att stridslinjerna �r flytande leder till att v�ra basomr�dens omf�ng ocks� blir flytande. V�ra basomr�den h�ller st�ndigt p� att utvidgas eller sammandras, och lika ofta som ett basomr�de faller, uppst�r ett nytt. Denna territoriella fluiditet �r helt och h�llet en f�ljd av krigets fluiditet.
Krigets och v�rt territoriums fluiditet leder till att allt uppbygge i v�ra basomr�den ocks� m�ste bli flytande. Byggplaner som str�cker sig �ver flera �r kan inte komma i fr�ga. Ofta f�rekommande �ndringar i planeringen tillh�r arbetet f�r dagen.
Det �r till v�r f�rm�n att erk�nna detta k�nnetecken. Vi m�ste grunda v�r planering p� detta k�nnetecken och f�r inte hysa illusioner om ett framryckningskrig utan retr�tter, inte bli oroade �ver varje tillf�llig fluiditet i v�rt territorium eller i v�r arm�s bakre omr�den eller f�rs�ka att g�ra upp detaljerade l�ngsiktiga planer. Vi m�ste anpassa v�rt t�nkande och v�rt arbete till f�rh�llandena, vara redo att s�tta oss ned likav�l som att marschera vidare, och alltid ha v�ra marschransoner till hands. Endast genom att anstr�nga oss i dagens r�rliga s�tt att leva, kan vi uppn� relativ stabilitet i morgon, och d�refter fullst�ndig stabilitet.
F�respr�karna f�r den ”regulj�ra krigf�rings”-strategi, som dominerade v�rt femte notf�ltt�g, f�rnekade denna fluiditet och motsatte sig vad de kallade f�r ”gerillaism”. Dessa kamrater, som motsatte sig fluiditet, sk�tte saker och ting som om de vore h�rskare i en stor stat, och f�ljden blev en utomordentlig och v�ldig fluiditet — den L�nga marschen p� 25.000 li.
V�r demokratiska arbetar- och bonderepublik �r en stat, men i dag �r den �nnu inte fullvuxen. I dag befinner vi oss �nnu i det strategiska f�rsvarets skede i inb�rdeskriget, formen f�r v�r politiska makt �r �nnu l�ngt ifr�n en fullvuxen stats, v�r arms �r �nnu fienden mycket underl�gsen b�de numer�rt och i teknisk utrustning, v�rt territorium �r �nnu mycket litet, och v�r fiende �r st�ndigt p� jakt efter att f�rinta oss och kommer aldrig att k�nna sig till freds innan han gjort detta. D� vi p� grundval av dessa fakta best�mmer v�r politik, b�r vi inte f�rneka gerillaism i allm�nna ordalag utan �ppet medge R�da arm�ns gerillakarakt�r. Det tj�nar ingenting till att sk�mmas �ver detta. Tv�rtom, denna gerillakarakt�r �r just v�rt k�nnetecknande drag, v�r styrka och v�rt medel f�r att besegra fienden. Vi b�r vara beredda att uppge det, men detta kan vi inte g�ra i dag. I framtiden kan denna gerillakarakt�r best�mt bli n�gonting att sk�mmas �ver och uppge, men i dag �r den ov�rderlig, och vi m�ste h�lla fast vid den.
"K�mpa n�r ni kan vinna, ge er av n�r ni inte kan vinna" — detta �r folkets s�tt att beskriva v�r r�rliga krigf�ring i dag. Det finns inte en enda milit�rexpert i hela v�rlden, som anser det riktigt att endast k�mpa och aldrig f�reta f�rflyttning, fast f� m�nniskor f�rflyttar sig s� mycket som vi. Vi f�rbrukar i allm�nhet mer tid p� f�rflyttning �n p� strid och skulle g�ra bra ifr�n oss om vi utk�mpade i genomsnitt en st�rre strid per m�nad. Allt v�rt "flyttande" g�res i syfte att "utk�mpa strider", och all v�r strategi och taktik bygger p� "strid". Det finns inte dess mindre tidpunkter, d� det inte �r tillr�dligt f�r oss att ge oss in i strid. F�r det f�rsta, �r det ol�mpligt att k�mpa, n�r den styrka vi st�r inf�r �r f�r stor. F�r det andra, �r det ibland ol�mpligt att k�mpa, n�r de styrkor vi har emot oss, trots att de inte �r s� stora, befinner sig mycket n�ra andra fientliga styrkor. F�r det tredje, �r det allm�nt sett ol�mpligt att k�mpa emot en fientlig styrka, som inte �r isolerad och som �r starkt f�rskansad. F�r det fj�rde, �r det ol�mpligt att forts�tta en strid, som inte ger n�gon m�jlighet till seger. I vilken som helst av dessa situationer �r vi beredda att ge oss av. En s�dan f�rflyttning �r b�de till�ten och n�dv�ndig. Ty v�rt erk�nnande av n�dv�ndigheten att f�rflytta oss, grundar sig p� v�rt erk�nnande av n�dv�ndigheten av att k�mpa. H�ri ligger det grundl�ggande k�nnetecknet f�r R�da arm�ns r�rliga krigf�ring.
R�rlig krigf�ring �r grundl�ggande, men vi avb�jer inte st�llningskrig n�r s�dant �r m�jligt och n�dv�ndigt. Det b�r medges att st�llningskrig b�r anv�ndas f�r ett h�rdnackat f�rsvar av s�rskilda nyckelpositioner under en uppeh�llande aktion under den strategiska defensiven och n�r vi, under den strategiska offensiven, m�ter en fiende, som �r isolerad och avskuren fr�n hj�lp. Vi har avsev�rda erfarenheter av att besegra fienden genom s�dant st�llningskrig; vi har brutit upp m�nga fientliga st�der, blockhus och f�stningar och tr�ngt igenom ganska starkt bef�sta fientliga f�ltst�llningar. I framtiden kommer vi att �ka v�ra anstr�ngningar och avhj�lpa v�ra brister i detta avseende. Vi b�r f�r all del f�rorda st�llningsangrepp eller -f�rsvar, n�r f�rh�llandena kr�ver och till�ter detta. Vad vi i dag mots�tter oss �r att anv�nda st�llningskrig allm�nt eller att j�mst�lla det med r�rlig krigf�ring; detta �r otill�tligt.
Har d� under inb�rdeskrigets tio �r alls inga �ndringar f�rekommit i R�da arm�ns gerillakarakt�r, i dess saknad av fasta stridslinjer, i fluiditeten i dess basomr�den eller i fluiditeten i uppbyggnadsarbetet inom dess basomr�den? Jo, �ndringar har f�rekommit. Perioden fr�n tiden p� Chingkangbergen till v�rt f�rsta motf�ltt�g mot "inringning och undertryckning" i Kiangsi var det f�rsta skedet, det skede i vilket gerillakarakt�ren och fluiditeten var mycket framtr�dande, eftersom R�da arm�n befann sig i sp�dbarns�ldern och basomr�dena �nnu var gerillazoner. I det andra skedet, som omfattade perioden fr�n det f�rsta till det tredje motf�ltt�get, minskades b�de gerillakarakt�ren och fluiditeten, eftersom frontarm�er hade bildats och basomr�den med en befolkning p� flera miljoner m�nniskor hade uppr�ttats. I det tredje skedet, som innefattade perioden fr�n slutet av det tredje till det femte motf�ltt�get, minskades gerillakarakt�ren och fluiditeten �nnu mer, och en centralregering och en revolution�r milit�rkommission hade redan uppr�ttats. Det fj�rde skedet var den L�nga marschen. Det felaktiga tillbakavisandet av gerillakrigf�ring och fluiditet i liten skala hade lett till gerillakrigf�ring och fluiditet i stor skala. Nu befinner vi oss i det femte skedet. Till f�ljd av att vi inte lyckades krossa det femte "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�get och p� grund av denna stora fluiditet har R�da arm�n och basomr�dena minskat avsev�rt. Men vi har slagit oss ned i Nordv�st och konsoliderat och utvecklat v�rt basomr�de h�r i gr�nsomr�det Shensi-KansuNingsia. De tre frontarm�erna, som utg�r R�da arm�ns huvudstyrkor, har st�llts under ett enhetligt bef�l, vilket icke tidigare f�rekommit.
Om vi ser till v�r strategis natur, kan vi ocks� s�ga att perioden fr�n tiden i Chingkangbergen till v�rt fj�rde notf�ltt�g var ett skede, det femte motf�ltt�gets period ett annat, och perioden fr�n den L�nga marschen fram till i dag det tredje. Under det femte motf�ltt�get f�rkastades felaktigt den riktiga tidigare politiken; i dag har vi med r�tt f�rkastat den felaktiga politik, som antogs under det femte motf�ltt�get, och har �terupplivat den tidigare och riktiga politiken. Vi har emellertid inte kastat ut allting fr�n det femte motf�ltt�get eller �terupplivat allt som f�regick det. Vi har �terupplivat endast det som var bra i det f�rg�ngna och gjort oss av endast med misstagen fr�n det femte motf�ltt�gets period.
Gerilla-ismen har tv� aspekter. En �r oregelbundenhet, det vill s�ga, decentralisering, brist p� enhetlighet, fr�nvaron av strikt disciplin och f�rekomsten av enkla arbetsmetoder. Dessa drag h�rde R�da arm�ns sp�dbarns�lder till, och en del av dem var just vad som beh�vdes vid den tiden. Allt efter som R�da arm�n uppn�r ett h�gre stadium, m�ste vi steg f�r steg och medvetet g�ra slut p� dem i syfte att g�ra R�da arm�n mera centraliserad, mera enhetlig, mera disciplinerad och grundligare i sitt arbete — kort sagt, mer regulj�r till sin karakt�r. I ledningen av operationerna b�r vi ocks� steg f�r steg och medvetet minska s�dana gerilladrag, som inte l�ngre kr�vs i ett h�gre stadium. V�gran att g�ra framsteg i detta avseende och envist fasth�llande vid det gamla stadiet �r otill�tligt och skadligt samt till men f�r operationer i stor skala.
Gerilla-ismens andra aspekt �r principen om r�rlig krigf�ring, de gerilladrag i b�de strategiska och taktiska operationer, som f�r n�rvarande �nnu �r n�dv�ndiga, den oundvikliga fluiditeten i v�ra basomr�den, fluiditeten i planeringen av basomr�denas utveckling och avvisandet av en f�r tidig regulj�risering i uppbygget av R�da arm�n. I detta sammanhang �r det lika otill�tligt, of�rm�nligt och skadligt f�r v�ra nuvarande operationer att f�rneka historiens fakta, att mots�tta sig bibeh�llandet av det som �r nyttigt och v�ghalsigt l�mna det nuvarande stadiet f�r att blint rusa in i ett "nytt stadium", vilket �nnu ligger utom r�ckh�ll och inte har n�gon verklig betydelse i nuvarande tid.
Vi st�r nu inf�r ett nytt stadium vad R�da arm�ns tekniska utrustning och organisation ang�r. Vi m�ste vara beredda att g� �ver till detta nya stadium. Det vore felaktigt och skadligt f�r v�r framtida krigf�ring om vi inte f�rberedde oss. I framtiden, n�r de tekniska och organisatoriska f�rh�llandena inom R�da arm�n intr�tt i ett nytt stadium, kommer dess operationsriktningar och stridslinjer att bli fastare. Det kommer att bli mera st�llningskrig, fluiditeten i kriget, i v�rt territorium och i v�rt uppbygge kommer att minskas starkt och slutligen f�rsvinna. Vi kommer inte l�ngre att vara handikappade av de nuvarande begr�nsningarna, s�som fiendens �verl�gsenhet och hans starkt bef�sta st�llningar.
F�r n�rvarande mots�tter vi oss s�v�l de felaktiga �tg�rderna fr�n den tid d� "v�nster"-opportunismen dominerade som �terupplivandet av m�nga av de irregulj�ra drag som R�da arm�n hade i sin sp�dbarns�lder men som nu �r on�diga. Men vi m�ste beslutsamt verka f�r att �terst�lla de m�nga v�rdefulla principerna f�r arm�ns uppbygge och f�r den strategi och taktik, vilka st�ndigt f�rde R�da arm�n till seger. Vi m�ste sammanfatta allt som �r bra i det f�rg�ngna i en systematisk, allt h�gre utvecklad och rikare milit�r linje, f�r att vinna segrar �ver fienden i dag och f�rbereda �verg�ngen till det nya stadiet i framtiden.
R�rlig krigf�ring innefattar m�nga problem, s�som rekognoscering, bed�mning, beslut, stridsdisposition, bef�l, f�rd�ljande, koncentration, framryckning, deployering, angrepp, f�rf�ljande, �verrumplingsangrepp, st�llningsangrepp, st�llningsf�rsvar, sk�rmytslingar, retr�tt, nattstrider, s�rskilda operationer, att undvika det starka och anfalla det svaga, bel�gring av fienden i syfte att sl� mot hans f�rst�rkningar, skenanfall, luftv�rn, operationer bland flera fientliga styrkor, avledande operationer, p� varann f�ljande operationer, operationer utan ett uppland, behovet av att vila och h�mta nya krafter. Dessa problem f�retedde m�nga speciella drag i R�da arm�ns historia, drag vilka b�r behandlas metodiskt och sammanfattas i vetenskapen om f�ltt�g, och jag �mnar inte g� in p� dem h�r.
8. Krig f�r snabba avg�randen
Ett strategiskt l�ngvarigt krig och f�ltt�g eller strider f�r snabba avg�randen �r tv� sidor av samma sak, tv� principer, vilka i inb�rdeskrig b�r understrykas lika starkt och samtidigt och vilka �ven �r till�mpliga i anti-imperialistiska krig.
Revolution�ra styrkor v�xer endast gradvis d�rf�r att de reaktion�ra styrkorna �r mycket starka. Detta faktum avg�r v�rt krigs l�ngvariga natur. H�r kan ot�lighet vara skadlig, och att f�rorda "snabbt avg�rande" �r felaktigt. I andra l�nder kan det f�rv�na att n�gon f�r ett tio�rigt revolution�rt krig, som vi har gjort, men f�r oss �r det liksom de inledande avsnitten i en "�ttabent" ess� — "presentationen, utvecklingen och den prelimin�ra utl�ggningen av �mnet"[36] — och m�nga fler sp�nnande delar kommer att f�lja. Utan tvivel kommer utvecklingen i framtiden att i h�g grad p�skyndas under inflytande av f�rh�llandena inom- och utomlands. Eftersom f�r�ndringar redan intr�tt i de inrikes- och utrikespolitiska l�gena och st�rre f�r�ndringar �r p� v�g, kan man s�ga att vi har vuxit ifr�n den period d� utvecklingen gick l�ngsamt och vi k�mpade isolerat. Men vi f�r inte v�nta oss framg�ngar med ens. Str�van att "utpl�na fienden f�re frukost" �r ber�mv�rd, men det �r inte bra att g�ra upp konkreta planer f�r att f�rverkliga detta. Eftersom de reaktion�ra krafterna i Kina underst�ds av m�nga imperialistiska makter, kommer v�rt revolution�ra krig att forts�tta att vara l�ngvarigt �nda till dess att de revolution�ra krafterna i Kina har samlat styrka nog till att sl� s�nder v�ra inre och yttre fienders viktigaste st�llningar, och till dess de internationella revolution�ra krafterna har krossat eller tyglat huvudparten av de internationella reaktion�ra krafterna. En av v�r strategis viktiga v�gledande principer �r att utg� fr�n denna st�ndpunkt d� vi formulerar v�r strategi f�r l�ngvarigt krig.
Motsatsen g�ller f�r f�ltt�g och strider — h�r �r principen inte l�ngvarighet utan snabba avg�randen. Snabba avg�randen s�ks i f�ltt�g och strider, och detta g�ller i alla tider och f�r alla l�nder. I alla tider och i alla l�nder s�ker man ocks� uppn� snabba avg�randen i ett krig som helhet, och ett l�ngvarigt krig anses skadligt. Kriget i Kina m�ste emellertid sk�tas med det st�rsta t�lamod och behandlas som ett l�ngvarigt krig. D� Li Li-sanlinjen r�dde, f�rl�jligade en del m�nniskor v�rt s�tt att handla som "skuggboxningstaktik" (med h�nsyftning p� v�r taktik att utk�mpa m�nga strider fram och tillbaka innan vi �vergick till att inta de stora st�derna) och sade att vi inte skulle f� uppleva revolutionens seger f�rr�n v�rt h�r vitnat. Dylik ot�lighet har f�r l�nge sedan bevisats vara felaktigt. Men om de hade till�mpat sin kritik inte p� strategin utan p� f�ltt�gen och striderna, skulle de ha haft fullkomligt r�tt, och detta av f�ljande sk�l. F�r det f�rsta, R�da arm�n hade inga k�llor att lita till f�r p�fyllning av vapen och s�rskilt av ammunition. F�r det andra, de vita styrkorna best�r av m�nga arm�er medan det finns endast en R�d arm�, som m�ste vara beredd att i snabb f�ljd utk�mpa den ena operationen efter den andra f�r att krossa varje "inringnings- och undertrycknings"f�ltt�g. Och f�r det tredje, trots att de vita arm�erna rycker fram en f�r en, h�ller sig de flesta av dem ganska n�ra varandra, och om vi inte lyckas f� ett snabbt avg�rande, d� vi angriper en av dem, kommer alla de andra att konvergera mot oss. Av dessa sk�l m�ste vi g� in f�r snabba avg�randen. Vanligtvis avslutar vi en strid inom loppet av ett par timmar, eller inom loppet av en eller tv� dagar. Endast d� v�r plan g�r ut p� att "bel�gra fienden i syfte att sl� emot hans f�rst�rkningar", och v�rt syfte inte �r att sl� emot den bel�grade fienden, utan emot hans f�rst�rkningar, �r vi beredda p� en viss grad av l�ngvarighet i v�ra bel�gringsoperationer. Men �ven d� siktar vi p� ett snabbt avg�rande mot f�rst�rkningarna. En plan f�r l�ngvariga operationer till�mpas ofta av oss i f�ltt�g och strider, d� vi strategiskt befinner oss p� defensiven och h�rdnackat f�rsvarar positioner f�r att h�lla en front, eller d� vi, i en strategisk offensiv angriper isolerade fientliga styrkor, som �r avskurna fr�n hj�lp, eller d� vi h�ller p� att utpl�na vita f�sten inom v�rt basomr�de. Men l�ngt utdragna operationer av detta slag �r snarare till hj�lp �n till hinders f�r R�da arm�ns huvudstyrkor i deras strider f�r snabba avg�randen.
Ett snabbt avg�rande f�r man inte enbart genom att �nska det, det kr�ver en m�ngd s�rskilda betingelser. Huvudkraven �r: att g�ra tillr�ckliga f�rberedelser, att gripa det r�tta tillf�llet, att koncentrera �verl�gsna styrkor, att till�mpa en inringnings- och �verflyglingstaktik, att ha en gynnsam terr�ng, att sl� till mot fienden d� han befinner sig p� r�rlig fot eller d� han gjort halt men �nnu inte konsoliderat sina st�llningar. D�rest inte dessa betingelser finns �r det om�jligt att uppn� ett snabbt avg�rande i ett f�ltt�g eller i en strid.
Krossandet av en fientlig "inringning och undertryckning" �r ett st�rre f�ltt�g, men �nd� g�ller principen om ett snabbt avg�rande och inte den om l�ngvarig kamp. Ty de tillg�ngliga trupperna, de ekonomiska resurserna och den milit�ra slagkraften i ett basomr�de till�ter inte en l�ngvarig kamp.
Ehuru snabbt avg�rande �r den allm�nna principen, m�ste vi mots�tta oss otillb�rlig ot�lighet. Det �r alltigenom n�dv�ndigt att den h�gsta milit�ra och politiska ledande instansen i ett revolution�rt basomr�de, sedan den tagit basomr�dets f�rh�llanden och fiendens l�ge med i ber�kningen, inte l�ter sig skr�mmas av fiendens grymhet, ej heller blir nedslagen av sv�righeter, som kan uth�rdas, eller deprimerad av motg�ngar, utan har det t�lamod och den uth�llighet som erfordras. Det tog oss endast en vecka, fr�n den f�rsta striden till den sista, att krossa fiendens f�rsta "inringnings- och undertrycknings" f�ltt�g i Kiangsi; det andra krossades p� knappa tv� veckor; det tredje drog ut p� tiden i tre m�nader innan det krossades; det fj�rde tog tre veckor; det femte pr�vade v�r uth�llighet i ett helt �rs tid. N�r vi, efter att ha misslyckats med att krossa fiendens femte f�ltt�g, tvingades att bryta oss ur den fientliga inringningen, visade vi en otillb�rlig br�dska. Under d� r�dande betingelser kunde vi gott och v�l ha h�llit ut i tv� eller tre m�nader till och givit v�ra trupper tid f�r vila och reorganisation. Om detta hade gjorts och om ledningen hade varit en smula visare efter v�r utbrytning, skulle slutet ha varit ett helt annat.
Trots detta, beh�ller principen, att med alla m�jliga medel f�rkorta ett f�ltt�g, sin giltighet. F�ltt�gs- och stridsplaner b�r kr�va att vi anstr�nger oss till det yttersta f�r att koncentrera trupperna, till�mpar r�rlig krigf�ring och s� vidare, i syfte att s�kra f�rintelsen av fiendens effektiva styrka p� de inre linjerna (det vill s�ga, inom basomr�det) och ett snabbt nederlag f�r hans "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g. Men d�r det �r tydligt att f�ltt�get inte kan avslutas p� v�ra inre linjer, b�r vi anv�nda R�da arm�ns huvudstyrka till att bryta oss ur den fientliga inringningen och kasta om till v�ra yttre linjer (det vill s�ga, till fiendens inre linjer) i syfte att besegra honom d�r. Nu, sedan fienden har utvecklat sin blockhuskrigf�ring i h�g grad, kommer detta att bli v�r vanliga operationsmetod. Vid tidpunkten f�r Fukienintermezzot,[37] tv� m�nader efter det att vi b�rjade v�rt femte motf�ltt�g, borde R�da arm�ns huvudstyrkor utan tvivel ha tr�ngt in i omr�det Kiangsu-Chekiang-Anhwei-Kiangsi med Chekiang som centrum, och svept p� l�ngden och bredden �ver hela omr�det mellan Hangchow, Soochow, Nanking, Wuhu, Nanchang och Foochow och p� s� s�tt f�rvandlat v�r strategiska defensiv till en strategisk offensiv, som hotat fiendens livsviktiga centra, och s�kt drabbningar i de v�ldiga omr�den d�r inga blockhus fanns. P� s� s�tt skulle vi ha tvingat fienden, som d� angrep s�dra Kiangsi och v�stra Fukien, att v�nda tillbaka f�r att f�rsvara sina livsviktiga centra, brutit hans angrepp mot basomr�det i Kiangsi och hj�lpt folkregimen i Fukien — vi skulle s�kerligen ha hj�lpt den p� detta s�tt. Eftersom denna plan f�rkastades, kunde fiendens femte "inringning och undertryckning" inte brytas och folkregimen i Fukien f�ll oundvikligen samman. �ven efter ett �rs strider och fast�n det blivit ol�mpligt f�r oss att rycka fram mot Chekiang, kunde vi �nd� ha g�tt �ver till strategisk offensiv i en annan riktning genom att f�rflytta v�ra huvudstyrkor mot Hunan, det vill s�ga, genom att st�ta in i det centrala Hunan i st�llet f�r att dra genom Hunan till Kweichow. P� s� s�tt kunde vi ha man�vrerat fienden fr�n Kiangsi in i Hunan och f�rintat honom d�r. Eftersom ocks� denna plan avslogs, gick allt hopp om att bryta ned fiendens femte f�ltt�g till spillo, och vi hade inget annat alternativ �n att antr�da den L�nga marschen.
9. F�rintelsekrig
Det �r inte p� sin plats att f�rorda "en utmattningsstrid" f�r Kinas R�da arm� av i dag. En "strid om skatter" mellan en drakkung och en tiggare i st�llet f�r mellan tv� drakkungar skulle te sig ganska l�jlig. Ty f�r R�da arm�n, som f�r n�stan alla sina f�rn�denheter fr�n fienden, �r ett f�rintelsekrig den grundl�ggande politiken. Endast genom att f�rinta fiendens effektiva styrkor kan vi krossa hans "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g och utvidga v�ra revolution�ra basomr�den. Att tillfoga fienden f�rluster �r ett medel att f�rinta honom, annars vore det ingen mening med det. Vi lider sj�lva f�rluster, d� vi tillfogar fienden f�rluster, men vi skaffar oss p�fyllning d� vi f�rintar hans f�rband. P� s� s�tt inte bara gottg�r vi v�ra f�rluster utan �kar v�r arm�s styrka. En strid i vilken fienden drivs p� flykten, �r i grund och botten inte avg�rande i kampen mot en mycket stark fiende. Ett f�rintande slag har emellertid en stor och omedelbar verkan p� vilken fiende som helst. Att skada en m�nniskas tio fingrar �r inte lika effektivt som att hugga av ett av dem, och att driva tio fientliga divisioner p� flykt �r inte lika effektivt som att f�rinta en av dem.
V�r politik gentemot fiendens f�rsta, andra, tredje och fj�rde "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g var f�rintelsekrig. De styrkor som vi f�rintade i varje f�ltt�g utgjorde endast en del av fiendens totala styrka, och �nd� krossades alla dessa "inringnings- och undertrycknings"-f�ltt�g. I v�rt femte motf�ltt�g genomf�rdes emellertid en rakt motsatt politik, vilken faktiskt hj�lpte fienden att uppn� sina m�l.
F�rintelsekrig kr�ver att man koncentrerar �verl�gsna styrkor och till�mpar taktiken att inringa och �verflygla. Vi kan inte ha det f�rra utan det senare. Betingelser s�dana som st�d fr�n befolkningen, gynnsam terr�ng, en s�rbar fientlig styrka och den f�rdel som �verraskningen ger �r alla oumb�rliga, n�r man �syftar att f�rinta fienden.
Att enbart driva en fientlig styrka p� flykt eller till�ta den att komma undan har en mening endast d� v�r huvudstyrka i striden eller i f�ltt�get som helhet koncentrerar sina f�rintelseoperationer mot en annan fientlig styrka, annars �r det meningsl�st. H�r uppv�gs f�rlusterna av vinsterna.
D� vi skapar v�r egen krigsindustri f�r vi inte bli beroende av den. V�r grundl�ggande politik �r att lita till de imperialistiska l�ndernas och v�r inhemske fiendes krigsindustrier. Vi g�r anspr�k p� produktionen fr�n s�v�l Londons som Hanyangs arsenaler, och vad mera �r, den levereras till oss av fiendens tr�ngk�rer. Detta �r nakna sanningen och inget sk�mt.
[1] Strategins vetenskap, vetenskapen om f�ltt�gen och taktikens vetenskap �r allesamman delar av den kinesiska milit�rvetenskapen. Strategins vetenskap handlar om de lagar som styr ett krigsl�ge som helhet. Vetenskapen om f�ltt�gen handlar om de lagar som styr f�ltt�g och till�mpas d� man leder ett f�ltt�g. Taktikens vetenskap handlar om de lagar som styr strider och till�mpas d� man leder en strid.[TILLBAKA]
[2] Sun Wu Tzu, eller Sun Wu, var en ber�md kinesisk milit�rexpert i fj�rde seklet f.Kr. Han skrev Sim Tzu, en avhandling om krig som omfattar tretton kapitel. Citatet h�rr�r fr�n kapitel 3, ”Angreppsstrategi”.[TILLBAKA]
[3] N�r kamrat Mao Tse-tung �r 1936 skrev denna artikel var det exakt femton �r sedan Kinas kommunistiska parti bildades i juli 1921.[TILLBAKA]
[4] Chen Tu-hsiu var ursprungligen professor vid Pekinguniversitetet och blev vida k�nd s�som en av redakt�rerna i Ny Ungdom. Han var en av Kinas kommunistiska partis grundare. P� grund av det anseende han �tnj�t vid tiden f�r Fj�rde majr�relsen och som f�ljd av partiets omogenhet under dess f�rsta �r, blev han partiets generalsekreterare. Under det sista skedet av 1924-27 �rs revolution utvecklades h�gert�nkandet, vilket Chen Tuhsiu representerade, inom partiet till en kapitulationslinje. Kamrat Mao Tse-tung har anm�rkt att kapitulanterna vid denna tid ”frivilligt gav upp partiets ledarskap �ver bondemassorna, st�dernas sm�bourgeoisi och mellanbourgeoisin och i synnerhet gav de upp partiets ledarskap �ver de v�pnade styrkorna och f�rorsakade s�lunda revolutionens nederlag”. (Det nuvarande l�get och v�ra uppgifter”, Valda verk av Mao Tse-tung, bd IV, s. 182). Efter 1927 �rs nederlag f�rlorade Chen Tu-hsiu och en handfull andra kapitulanter sin tro p� revolutionens framtid och blev likvidatorer. De intog den reaktion�ra trotskyistiska st�ndpunkten och grundade tillsammans med trotskyisterna en liten partifientlig grupp. Som f�ljd h�rav utesl�ts Chen Tu-hsiu ur partiet i november 1929. Han dog �r 1942.[TILLBAKA]
[5] Li Li-sans ”v�nster”-opportunism, allm�nt bekant som ”Li Li-sanlinjen”, �syftar den ”v�nster”-opportunistiska linje som existerade i partiet under omkring fyra m�nader med b�rjan fr�n juni 1930. Den f�retr�ddes av kamrat Li Li-san, som d� var den mest inflytelserike ledaren i Kinas kommunistiska partis Centralkommitt�. Li Li-sanlinjen hade f�ljande k�nnetecken: den br�t mot den politik, som partiets Sj�tte rikskongress utstakat; den f�rnekade att det var n�dv�ndigt att bygga upp masstyrka f�r revolutionen samt att revolutionens utveckling var oregelbunden; den betraktade s�som ”ytterligt felaktiga ... ett utslag av den f�r bondementaliteten k�nnetecknande lokala begr�nsningen och konservatismen” kamrat Mao Tse-tungs id�er, att vi, f�r en l�ng tid fram�ver, borde inrikta oss huvudsakligen p� att skapa basomr�den p� landsbygden, anv�nda landsbygdsomr�dena f�r att omringa st�derna och anv�nda dessa baser till att befr�mja en hela landet omfattande revolution�r flod; och den ans�g att f�rberedelser borde p�b�rjas f�r omedelbara resningar i alla delar av landet. P� grundval av denna felaktiga linje gjorde kamrat Li Li-san upp en �ventyrlig plan f�r organiserandet av omedelbara v�pnade resningar i de viktigaste st�derna i landet. Samtidigt v�grade han att erk�nna v�rldsrevolutionens oregelbundna utveckling och trodde att den kinesiska revolutionens allm�nna utbrott oundvikligen skulle leda till att en allm�n v�rldsrevolution utbr�t. Han v�grade ocks� att erk�nna att Kinas borgerligt-demokratiska revolution var en l�ngvarig process och h�ll f�re att om bara segrar kunde �stadkommas i en eller flera provinser, skulle detta markera b�rjan till en �verg�ng till en socialistisk revolution och formulerade s�lunda ett antal ol�mpliga riktlinjer f�r en v�nsterbetonad �ventyrspolitik. Kamrat Mao Tse-tung motsatte sig denna felaktiga linje, och de breda massorna av kadrer och medlemmar inom partiet kr�vde �venledes att den skulle korrigeras. Vid det tredje plenarm�tet med partiets sj�tte Centralkommitt� i september 1930 medgav kamrat Li Li-san de misstag som p�pekats och l�mnade d�refter sin ledande st�llning i Centralkommitt�n. Under en l�ng tidsperiod r�ttade kamrat Li Li-san sina felaktiga �sikter och �tervaldes d�rf�r vid partiets Sjunde rikskongress till ledamot av Centralkommitt�n.[TILLBAKA]
[6] Partiets sj�tte Centralkommitt� besl�t vid sitt tredje plenarsammantr�de i september 1930 m�nga positiva �tg�rder f�r att g�ra slut p� Li Lisanlinjen, och den Centralkommitt� som d�refter bestod gjorde likadant. Efter sammantr�det motsatte sig emellertid en del partikamrater som var oerfarna i den praktiska revolution�ra kampen, med kamraterna Chen Shao-yu (Wang Ming) och Chin Pang-hsien (Po Ku) i spetsen, Centralkommitt�ns �tg�rder. I broschyren ”De tv� linjerna eller kampen f�r Kinas kommunistiska partis fortsatta bolsjevisering” f�rklarade de emfatiskt att huvudfaran inom partiet just d� inte var ”v�nster”-opportunismen utan ”h�geropportunismen”. F�r att r�ttf�rdiga sin egen verksamhet ”kritiserade” de Li Li-sanlinjen s�som ”h�gerinriktad”. De lade fram ett nytt politiskt program, vilket fortsatte, �terupplivade eller utvecklade Li Lisanlinjen och andra ”v�nster”-id�er och politiska linjer i en ny skepnad, och motsatte sig kamrat Mao Tse-tungs riktiga linje. Det var fr�mst i syfte att kritisera denna nya ”v�nster”-opportunistiska linjes milit�ra misstag som kamrat Mao Tse-tung skrev ”Strategiska problem i Kinas revolution�ra krig”. Denna felaktiga linje h�rskade inom partiet fr�n och med sj�tte Centralkommitt�ns fj�rde plenarsammantr�de i januari 1931 till och med det sammantr�de med Politiska byr�n som Centralkommitt�n i januari 1935 sammankallade till Tsunyi, i provinsen Kweichow. Detta sammantr�de gjorde slut p� denna felaktiga linjes dominans och skapade den nya ledningen i Centralkommitt�n, med kamrat Mao Tse-tung i spetsen. Den felaktiga ”v�nster”-linjen f�rh�rskade inom partiet en ovanligt l�ng tid (fyra �r) och orsakade ytterligt sv�ra f�rluster med katastrofala f�ljder f�r partiet och revolutionen. F�rluster p� upp till 90 procent tillfogades Kinas kommunistiska parti, den kinesiska R�da arm�n och dess basomr�den, tiotals miljoner m�nniskor i de revolution�ra basomr�dena fick genomlida Kuomintangs grymma f�rtryck och den kinesiska revolutionens frammarsch bromsades. De flesta av de felande kamraterna kom, efter personliga erfarenheter under ett antal �r, att f�rst� sina misstag och r�tta dem och har d�refter utf�rt en m�ngd nyttigt arbete f�r partiet och folket. Under kamrat Mao Tse-tungs ledning enade de sig med alla andra kamrater inom partiet p� grundval av en gemensam politisk uppfattning. ”Resolution r�rande vissa fr�gor i v�rt partis historia”, vilken antogs av sj�tte Centralkommitt�ns sjunde plenarsammantr�de i april 1945, gjorde en detaljerad sammanfattning av denna felaktiga linjes olika aspekter.[TILLBAKA]
[7] Chang Kuo-tao f�rr�dde den kinesiska revolutionen. Han blev medlem i Kinas kommunistiska parti i sin ungdom, i syfte att spekulera i revolutionen. Medan han var med i partiet gjorde han m�nga misstag och slutade med att beg� allvarliga brott. Till de mest k�nda h�r att han �r 1935 motsatte sig R�da arm�ns marsch norrut och i st�llet f�respr�kade en defaitistisk och likvidatorisk linje, som gick ut p� att R�da arm�n skulle dra sig tillbaka till de nationella minoritetsomr�dena vid gr�nsen mellan Szechuan och Sikang. Han begick �ppet f�rr�deri mot partiet och Centralkommitt�n, skapade en egen falsk Centralkommitt�, br�t enheten i partiet och i R�da arm�n och f�rorsakade dess Fj�rde frontarm� sv�ra f�rluster. Tack vare kamrat Mao Tse-tungs och Centralkommitt�ns t�lmodiga uppfostringsverksamhet, v�nde Fj�rde frontarm�n och dess m�nga kadrer snart tillbaka under Centralkommitt�ns riktiga ledning och deltog med �ra i den kamp som f�ljde. Chang Kuo-tao visade sig emellertid of�rb�tterlig. Han flydde p� v�ren 1938 ensam fr�n gr�nsomr�det Shensi-Kansu-Ningsia och ansl�t sig till Kuomintangs hemliga polis.[TILLBAKA]
[8] Officerarnas utbildningsk�r vid Lushan var en organisation som Chiang Kai-shek grundade i juli 1938 p� Lushanberget i Kiukiang i provinsen Kiangsi f�r att utbilda antikommunistiska milit�ra kadrer. Officerare ur Chiang Kai-sheks v�pnade styrkor skickades i tur och ordning dit f�r att deltaga i fascistiska milit�ra och politiska kurser ledda av tyska, italienska och amerikanska instrukt�rer.[TILLBAKA]
[9] Dessa nya milit�ra principer utgjorde huvudinneh�llet i Chiang Kaishekg�ngets politik f�r ”blockhuskrigf�ring”, vari de ryckte fram steg f�r steg och bef�ste sig vid varje steg.[TILLBAKA]
[10] Lenin sade, d� han kritiserade den ungerske kommunisten Bela Kun, att ”han uppger det v�sentligaste i marxismen, marxismens levande sj�l, den konkreta analysen av konkreta ting”.[TILLBAKA]
[11] Gr�nsomr�det Hunan-Kiangsis f�rsta partikongress h�lls den 20 maj 1928 vid Maoping i Ningkangs h�rad.[TILLBAKA]
[12] En f�rklaring finns p� sid. 236-237 i denna bok.[TILLBAKA]
[13] Se ”Om korrigering av felaktiga id�er i partiet”, noterna 4 och 5, sid. 117 i denna bok.[TILLBAKA]
[14] ”Banditmetoder” �syftar den plundring och det r�veri som �r ett resultat av att disciplin, organisation och en klar politisk ledning saknas.[TILLBAKA]
[15] Den L�nga marschen p� 25.000 11 (12.500 kilometer) utf�rdes av R�da arm�n fr�n provinsen Kiangsi till norra delen av provinsen Shensi. Se vidare artikeln ”Om taktiken mot den japanska imperialismen”, not 20, s. 175 i detta band.[TILLBAKA]
[16] Perioden sedan decemberresningen av �r 1905 slagits ned, d� den revolution�ra floden i Ryssland sm�ningom sj�nk. Se Sovjetunionens Kommunistiska Partis (bolsjevikernas) historia, tredje kapitlet, avsnitten 5 och 6.[TILLBAKA]
[17] Fredsf�rdraget i Brest-Litovsk sl�ts mellan Sovjetunionen och Tyskland i mars 1918. De revolution�ra styrkorna, som stod inf�r uppenbart �verl�gsna fiender, m�ste g�ra en tillf�llig retr�tt i syfte att f�rebygga att de tyska imperialisterna angrep den nyf�dda Sovjetrepubliken, vilken �nnu inte hade en egen arm�. Fredsf�rdraget gav Sovjetrepubliken tid till att konsolidera proletariatets politiska makt, reorganisera sin ekonomi och bygga upp R�da arm�n. Det gjorde det m�jligt f�r proletariatet att vidmakth�lla sin ledning �ver b�nderna och bygga upp tillr�cklig kraft f�r att besegra vitgardisterna och den v�pnade intervention som 1918-1921 f�retogs av Storbritannien, F�renta staterna, Frankrike, Japan, Polen och andra l�nder.[TILLBAKA]
[18] Den 30 oktober 1927 ig�ngsatte b�nderna i Haifeng och Lufeng i provinsen Kwangtung sin tredje resning under ledning av Kinas kommunistiska parti. De ockuperade Haifeng och Lufeng och de omkringliggande omr�dena, organiserade en R�d arm� och grundade arbetarnas och b�ndernas demokratiska politiska makt. De blev senare besegrade d�rf�r att att de begick misstaget att underskatta fienden.[TILLBAKA]
[19] R�da arm�ns Fj�rde och Andra frontarm�er f�renade p� h�sten 1936 sina styrkor och f�rflyttade sig norrut fr�n den nord�stra delen av Sikang. Chang Kuo-tao vidh�ll vid den tiden alltj�mt sin partifientliga st�ndpunkt och den retr�tt- och likvidationspolitik som han dittills f�ljt. I oktober samma �r, n�r Andra och Fj�rde frontarm�erna anl�nde till Kansu, beordrade Chang Kuo-tao Fj�rde arm�ns f�rtrupper, som uppgick till �ver 20.000 man, att organisera V�stra kolonnen f�r att g� �ver Gula floden och rycka fram v�sterut till Chinghai. V�stra kolonnren blev praktiskt taget besegrad efter att ha lidit f�rluster i drabbningar i december 1936, och blev helt besegrad i mars 1937.[TILLBAKA]
[20] Se brev fr�n Marx till Kugelmann om Pariskommunen.[TILLBAKA]
[21] Shui Hu Chuan �r en ber�md kinesisk roman om ett bondekrig. Romanen tillskrives Shih Nai-an, som levde i slutet av Yuandynastin och i b�rjan p� Mingdynastin (p� 1300-talet e.Kr.). Lin Chung och Chai Chin �r b�da hj�ltar ur denna roman. Hung var gymnastikinstrukt�r p� Chai Chins lantegendom.[TILLBAKA]
[22] Lu och Chi var tv� feodala stater under V�r- och H�stperioden (722 -481 f.Kr.). Chi var en stor stat i den centrala delen av nuvarande Shantungprovinsen, och Lu var en mindre stat i s�dra delen. Hertig Chuang regerade �ver Lu fr�n 693 till 662 f.Kr.[TILLBAKA]
[23] Tsochiu Ming var f�rfattare till Tso Chuan, en klassisk kr�nika om Choudynastin. F�r det citerade stycket se den del av Tso Chuan som heter "Hertig Chuangs tionde �r" (684 f.Kr.).[TILLBAKA]
[24] Den gamla staden Chengkao, i nordv�stra delen av nuvarande Chengkao h�rad i provinsen Honan, hade stor milit�r betydelse. D�r utk�mpades strider �r 203 f.Kr. mellan Liu Pang, kungen av Han, och Hsiang Yu, kungen av Chu. I b�rjan intog Hsiang Yu Hsingyang och Chengkao, och Liu Pangs trupper drevs n�stan alla p� flykt. Liu Pang v�ntade till det gynnsamma �gonblick d� Hsiang Yus trupper befann sig mittstr�ms under en �verg�ng av Szefloden, krossade dem och �tertog Chengkao.[TILLBAKA]
[25] Den gamla staden Kunyang, i norra delen av nuvarande Yehhsiens h�rad, i provinsen Honan, var det st�lle d�r Liu Hsiu, som grundade �stra handynastin, besegrade trupper tillh�rande Wang Mang, kejsaren av Hsindynastin, �r 23 f.Kr. Det r�dde en v�ldig skillnad i numer�r mellan de b�da stridande parterna, Liu Hsiu hade 8.000-9.000 man mot Wang Mangs 400.000. Men genom att dra f�rdel av f�rsummelser som begicks av tv� av Wang Mangs generaler, Wang Shun och Wang Yu, vilka underskattade fienden, lyckades Liu Hsiu med endast 3.000 utvalda trupper driva Wang Mangs huvudstyrkor p� flykt. Han fullf�ljde denna seger med att krossa �terstoden av de fientliga trupperna.[TILLBAKA]
[26] Kuantu l�g i den nord�stra delen av nuvarande Chungmou h�rad i provinsen Honan, och d�r stod slaget mellan Tsao Tsaos och Yuan Shaos arm�er �r 200 f.Kr. Yuan Shao hade en arm� p� 100.000 man, medan Tsao Tsao hade endast en liten styrka och otillr�ckliga f�rr�d. Tsao Tsao utnyttjade det f�rh�llandet, att Yuan Shaos trupper, vilka f�rringade fienden, brast i vaksamhet, och skickade sina snabbfotade soldater att f�reta ett �verraskningsangrepp mot dem och s�tta eld p� deras f�rr�d. Yuan Shaos arm� greps av f�rvirring och dess huvudstyrka utpl�nades.[TILLBAKA]
[27] Staten Wu styrdes av Sun Chuan, och staten Wei av Tsao Tsao. Chihpi ligger p� floden Yangtses s�dra strand, nord�st om Chiayu i provinsen Hupeh. �r 208 f.Kr. ledde Tsao Tsao en arm� p� �ver 500.000 man, som han uppgav r�kna 800.000, f�r att angripa Sun Chuan. Den senare uppb�dade i f�rening med Tsao Tsaos antagonist Liu Pei en styrka p� 30.000 man. Eftersom de visste att Tsao Tsaos arm� led av epidemier och var ovan att strida till sj�ss, satte Sun Chuans och Lin Peis allierade styrkor eld p� Tsao Tsaos flotta och krossade hans arm�.[TILLBAKA]
[28] Yiling, �ster om nuvarande Ichang i provinsen Hupeh, var den plats d�r Lu Sun, en av staten Wus generaler, �r 222 f.Kr. besegrade en arm� tillh�rande Liu Pei, staten Shus h�rskare. Liu Peis trupper vann i b�rjan av kriget en rad segrar i rask f�ljd och tr�ngde in i Wus territorium 500-600 li �nda fram till Yiling. Lu Sun, som f�rsvarade Yiling, undvek strid i sju m�nader, till dess Liu Pei "inte visste n�gon levande r�d och hans trupper blev uttr�ttade och demoraliserade". D� krossade han Liu Peis trupper genom att dra f�rdel av vinden f�r att s�tta eld p� deras t�lt.[TILLBAKA]
[29] Hsieh Hsuan, en general under �stra Tsindynastin, besegrade Fu Chien, staten Chins h�rskare, �r 383 f.Kr. vid Feifloden i provinsen Anhwei. Fu Chien hade en infanteristyrka p� �ver 600.000 man, ett kavalleri p� 270.000 och en gardesk�r p� �ver 30.000, medan �stra Tsins sammanlagda styrkor p� land och till sj�ss uppgick till endast 80.000. N�r arm�erna stod emot varandra p� vardera sidan av Feifloden, bad Hsieh Hsuan, i det att han drog f�rdel av de fientliga truppernas tv�rs�kerhet och �vermod, att Fu Chien skulle f�rflytta sina trupper ett stycke bak�t f�r att l�mna plats �t �stra Tsins styrkor, s� att de kunde g� �ver floden och ta upp strid. Fu Chien gick med p� f�rslaget, men d� han gav order om retr�tt, greps hans trupper av panik och kunde inte hejdas. �stra Tsinstyrkorna grep chansen, gick �ver floden och satte i g�ng en offensiv som krossade fienden.[TILLBAKA]
[30] Nanchang, provinsen Kiangsis huvudstad, var sk�deplatsen f�r den ber�mda resningen av den 1 augusti 1927, som Kinas kommunistiska parti ledde i syfte att bek�mpa Chiang Kai-sheks och Wang Ching-weis kontrarevolution och forts�tta revolutionen av 1924-27. Mer �n 30.000 man deltog i resningen, vilken leddes av kamraterna Chou En-lai, Chu Teh, Ho Lung och Yeh Ting. Upprorsarm�n drog sig tillbaka fr�n Nanchang den 5 augusti som planerat, men led nederlag d� den n�rmade sig Chaochow och Swatow i provinsen Kwangtung. Ledda av kamraterna Chu Teh, Chen Yi och Lin Piao, k�mpade sig en del av trupperna senare fram till Chingkangbergen och f�renade sig med F�rsta divisionen av den F�rsta revolution�ra arbetare- och bondearm�n under kamrat Mao Tse-tung.[TILLBAKA]
[31] Se "Hur kommer det sig att en r�d politisk makt kan existera i Kina?" not 8, s. 73 i denna bok.[TILLBAKA]
[32] Det ber�mda H�stsk�rdeupproret under kamrat Mao Tse-tungs ledning inleddes i september 1927 av folkets v�pnade styrkor fr�n h�radena Hsiushui, Pinghsiang, Pingkiang och Liuyang p� gr�nsen Hunan-Kiangsi. Dessa f�rband utgjorde F�rsta divisionen i den F�rsta revolution�ra arbetare- och bondearm�n, som kamrat Mao Tse-tung ledde till Chingkangbergen, d�r en revolution�r bas uppr�ttades.[TILLBAKA]
[33] A-B- (initialerna stod f�r "Anti-Bolsjevik") gruppen var en kontrarevolution�r organisation best�ende av hemliga kuomintangagenter i de r�da omr�dena.[TILLBAKA]
[34] Se V. I. Lenin, "Egendomligt och vidunderligt", "Allvarlig l�rdom och stort ansvar", "Referat om krig och fred p� Rysslands Kommunistiska (Bolsjevikerna) Partis Sjunde Kongress", Valda verk, bd II, f�rsta delen, samt Sovjetunionens Kommunistiska Partis Historia, sjunde kapitlet, avsnitt 7.[TILLBAKA]
[35] De omr�den som h�r omn�mns �r de av tibetaner bebodda omr�dena i Sikang och Huifolkets omr�den i provinserna Kansu, Chinghai och Sinkiang.[TILLBAKA]
[36] Den "�ttabenta ess�n" var den f�reskrivna formen vid de kejserliga t�vlingsexamina i det feodala Kina fr�n det 15:e till det 19:e �rhundradet. Ess�ns huvudpart bestod av begynnelseavsnittet, det mittersta avsnittet, det bakre avsnittet och det avslutande avsnittet, och var och ett av dessa avsnitt skulle best� av tv� underavsnitt. H�r anv�nder kamrat Mao Tse-tung utvecklingen av temat i detta slags ess� som metafor f�r att belysa revolutionens utveckling genom dess olika stadier. Vanligtvis anv�nder emellertid kamrat Mao Tse-tung uttrycket "�ttabent ess�" f�r att f�rl�jliga dogmatismen.[TILLBAKA]
[37] Under inflytande av den anti-japanska r�relsens uppsving bland folket �ver hela Kina, br�t ledarna f�r Kuomintangs 10:e routearm� i f�rbund med kuomintangstyrkorna under Li Chi-shen i november 1933 offentligen med Chiang Kai-shek och uppr�ttade i Fukien "Republiken Kinas revolution�ra folkregering", samt sl�t en �verenskommelse med R�da arm�n om att angripa Chiang Kai-shek och g�ra motst�nd mot Japan. Nittonde routearm�n och folkregeringen i Fukien br�t emellertid samman under Chiang Kai-shektruppernas angrepp.[TILLBAKA]