Ur Fj�rde internationalen 3-4/81
Originalets titel: China � The Economic Crisis (publicerat i franska Inprecor, 16 februari 1981)
�vers�ttning: ok�nd
Digitalisering: Martin Fahlgren
Annan version: Finns i pdf-format p� www.marxistarkiv.se � direktl�nk
De olika fraktioner och fraktionsallianser som avl�st varandra i ledningen f�r Kinas kommunistiska parti (KKP) och f�r regeringen har alltsedan revolutionens seger 1949, st�llts inf�r en rad strategiska problem som h�rr�r ur landets efterblivenhet. De centrala fr�gest�llningar man varit tvungen att ta st�llning till har framf�rallt r�rt:
� s�ttet att livn�ra en befolkning som v�xer med minst 10 om inte med 15 miljoner personer per �r, och detta samtidigt som det traditionella jordbruket redan �r ett av de mest produktiva i v�rlden och en radikal modernisering av jordbruket skulle ta alltf�r l�ng tid f�r att kunna l�sa det problemet p� kort sikt;
� s�ttet att minska och d�refter att gradvis suga upp den enorma undersyssels�ttningen p� landsbygden och den mindre arbetsl�sheten i st�derna som framkallats av befolkningsr�relserna och av en massutvandring fr�n lansbygden som p� l�ng sikt �r oundviklig;
� f�rdelningen av nationalinkomsten mellan konsumtionsfonder och ackumulationsfonder och n�r det g�ller ackumulationsfonderna mellan jordbruket, den tunga och den l�tta industrin, liksom effekterna av de proportionerna som fastst�llts p� l�sningen av de tv� f�reg�ende nyckelfr�gorna;
� metoderna f�r planering och f�rvaltning och deras effekter p� tillv�xttakten, p� produktionen av n�dv�ndiga livsmedel, p� omfattningen av social j�mlikhet (eller oj�mlikhet) och av sociala sp�nningar, samt dessa effekters �terverkningar p� planeringens funktion, p� tillv�xttakten, osv;
� tempot i och formerna f�r landets industrialisering och modernisering som trots alla idealistiska mystifikationer som f�rkunnar motsatsen �r ouppl�sligt f�rbundna. Denna modernisering �r oundg�nglig inte enbart f�r nationella f�rsvars�ndam�l utan ocks� f�r att tillfredsst�lla befolkningens mest element�ra behov, s�som alfabetisering, ett garanterat minimum sjukv�rd f�r alla, en allm�n h�jning av den kulturella niv�n[1], osv;
� valet av de relationer med v�rldsmarknaden som �r mest f�renliga med tidigare typer av den relationen, antingen en n�stan fullst�ndig sj�lvf�rs�rjning, eller en fullst�ndig integrering i v�rldsmarknaden, n�got som skulle betyda att formerna f�r utvecklingen best�mdes av den kapitalistiska profitens och den imperialistiska �verprofitens logik.
Schematiskt och mycket f�renklat skulle vi kunna sammanfatta de problem man haft att ta st�llning till p� f�ljande s�tt: En kinesisk bonde producerar grovt r�knat ett ton s�d per arbets�r. Hur stor del av detta ton ris eller vete ska avs�ttas f�r hans egen konsumtion � som f�r n�rvarande fluktuerar mellan 300 och 350 kg per �r � eller f�r hela byn? Hur stor del stannar i byn f�r att ackumuleras inom jordbruket? Vilken effekt f�r dessa relativt eller absolut stigande eller fallande ransoner p� jordbruksarbetets produktivitet och p� jordbruksproduktionens tillv�xttakt liksom p� b�ndernas inst�llning till den socialiserade egendomens regim (dvs objektivt, effekterna p� arbetar-bondealliansen)?
Hur stor del av detta ton ris g�r till staden f�r att livn�ra arbetare och byr�krater, f�r att exporteras (utbytas) mot varor som beh�vs f�r industrialiseringen? Vilka blir effekterna av dessa proportioner p� industrins tillv�xttakt, p� industrialiseringens tempo, p� industriarbetets produktivitet, p� arbetsl�sheten? Under vilka former kommer jordbrukets �verskott att tas fr�n byn? Genom tv�ngsleveranser? Genom marknadsmekanismer? Vilka effekter f�r detta p� livsmedelssituationen och p� graden av (�kande eller minskande) oj�mlikhet bland b�nderna sj�lva?
Varje fraktion, parti eller partiallians som regerar ett efterblivet land som Kina skulle tvingas ta st�llning i dessa fr�gor � �ven en revolution�rt marxistisk str�mning. Att f�rkasta den reaktion�ra utopi som f�rkunnar att det �r m�jligt att fullborda �uppbygget av socialismen i ett land� inneb�r ingalunda att man i v�ntan p� v�rldsrevolutionens seger upph�r att st�ndigt str�va efter att �stadkomma ekonomisk utveckling. S�dan var V�nsteroppositionens inst�llning f�re och efter uteslutningen ur Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) 1927. S�dan f�rblev Leo Trotskijs inst�llning in i det sista. Den stalinistiska byr�kratin f�rtalade d� den trotskistiska oppositionen och p�stod att denna f�respr�ka de milit�ra �ventyrligheter, dvs, �export av revolutionen p� bajonetter� som ett alternativ till en ekonomisk utveckling i Sovjetunionen. Ingenting kan vara l�ngre bort fr�n den historiska sanningen.
Det �r v�lbekant hur Stalin till slut l�ste de likartade, men inte identiska sv�righeter Sovjetunionen stod inf�r efter det att den f�rsta revolution�ra v�gen (1919-1921) lidit nederlag. Han valde en omfattande industrialisering som byggde p� en prioritering av den tunga industrin och k�nnetecknades av en massiv �verf�ring av arbetskraft fr�n landsbygden, till staden. Denna politik kombinerades med en tv�ngskollektivisering av jordbruket, en byr�kratiskt centraliserad planering och industrif�rvaltning d�r byr�kraternas materiella intressen utgjorde den viktigaste � om inte den enda � drivkraften bakom Planens f�rverkligande.
Detta medf�rde en enorm tillv�xt av byr�kratins privilegier och av den sociala oj�mlikheten.
KKP:s ledning styrde till en b�rjan in p� en v�g som liknade Sovjetunionens, samtidigt som den behandlade b�nderna mycket f�rsiktigare. Men snart nog ins�g man att Kinas kvalitativt st�rre underutveckling om�jliggjorde en industrialisering av stalinistisk typ. F�r att kunna erbjuda ytterligare 200 miljoner l�narbetare syssels�ttning i st�derna (landsbygdsbefolkningens ��verskott� � antalet ungdomar som s�kte anst�llning i st�derna under en tidsperiod p� mellan 10 till 15 �r) f�r en investeringskostnad av 2 000 dollar par arbetstillf�lle under perioden 1955-1965 (en siffra som s�kerligen inte �r �verdriven) skulle det ha varit n�dv�ndigt att investera 400 miljarder dollar i industrin under tv� till tre fem�rsplaner � en summa som helt uppenbart l�g utom r�ckh�ll f�r den kinesiska ekonomin vars nationalinkomst �r 1957 ber�knades till 50 miljarder dollar.[2] Med tanke p� det traditionella kinesiska jordbrukets h�ga produktivitet, trots den h�ga arbetsintensiteten, var det dessutom lika om�jligt att livn�ra ytterligare 200 till 300 miljoner m�nniskor med 100 miljoner jordbruksproducenter f�rre. I s� fall skulle det kinesiska jordbrukets �marginella� produktivitet sjunka oerh�rt, just p.g.a. det faktum att den kinesiska bonden p� en stor del av den brukbara arealen �r en riktig tr�dg�rdsm�stare vars prestation inte kan �kas utan att investeringarna �kas radikalt: bevattningsanl�ggningar och konstg�dsel.[3] Man befann sig uppenbarligen i en ond cirkel: det var inte m�jligt att kraftigt �ka industriproduktionen utan att kraftigt �ka investeringarna och jordbruksproduktionen. Och det var inte m�jligt att kraftigt �ka jordbruksproduktionen utan att kraftigt �ka investeringarna. Det fanns inga tillg�ngliga resurser f�r att �ka investeringarna utan att industri- och jordbruksproduktionen kraftigt �kade. Det var s�ledes n�dv�ndigt att �ndra kurs. Den ekonomiska politiken genomgick f�ljande faser.
� Under perioden 1958-1962, det �stora spr�nget� och de �rena� folkkommunernas politik: anstr�ngningarna koncentrerades p� �arbetsinvestering�[4], dvs att huvudsakligen p� ort och st�lle utnyttja b�ndernas undersysselsatta arbetskraft f�r verksamheter som syftade till att i sin f�rl�ngning �ka jordbruksproduktionen (bevattningsanl�ggningar, �bakg�rdsmasugnar�, industri f�r sm�rre jordbruksredskap, osv). Den ursprungliga tanken var inte felaktig. Till denna l�nkades dock snabbt en �verdriven avtappning och centralisering av �verskottet och tom av jordbruksavkastningen och detta med byr�kratiska ledningsmetoder. F�ljden blev missn�je bland b�nderna, ett allvarligt produktivitetsfall, osv.
� Perioden av �korrigering� och f�rsiktig modernisering, 1962-1966: Under Liu Shaoqis och Deng Xiaopings ledning �vergavs centraliseringen av jordbruksarbetet p� de j�ttelika kollektiven. Brigaderna (flera byar) � ja, tom arbetslaget (en by) � och inte kommunerna, blev de grundl�ggande produktionsenheterna och kooperation och �msesidig hj�lp sattes i centrum. En begr�nsad frihandel med jordbruks�verskottet �terinf�rdes. En begr�nsad modernisering av industrin genomf�rdes. Samtidigt b�rjade en satsning p� sj�lvf�rs�rjning under det dubbla trycket av blockaden fr�n imperialismen och fr�n Kreml.
� �Kulturrevolutionens� period, 1966-1971, fram till Deng Xiaopings f�rsta �teruppr�ttelse: Den privata sektorn delades h�rda slag �ven om den inte fullst�ndigt undertrycktes (s�rskilt inte p� landsbygden). �Arbetsinvesteringsmetoden� �verf�rdes till industrin, s�rskilt till oljeindustrin som upplevde ett f�rsta uppsving tack vare det omfattande utnyttjandet av arbetskraft (erfarenheterna fr�n Da-qing). Satsningen p� sj�lvf�rs�rjning fick absurda proportioner. Moderniseringen avstannade tv�rt. Det r�der inget tvivel om att det f�rekom kapitalf�rst�ring.
� Perioden 1971-1976: Zhou Enlai och Deng Xiaoping lyckades s�tta stopp f�r inriktningen p� sj�lvf�rs�rjning och f�rverkliga en �ppning gentemot imperialismen. Kina b�rjade �ter importera modern teknologi, men fortfarande i begr�nsad skala. Den fria handeln med jordbruks�verskottet, som fortfarande l�g i b�ndernas h�nder, �terinf�rdes delvis. Men denna �nya kurs� m�tte motst�nd. Medelv�gen mellan �kulturrevolution� och �korrigering� var f�ga effektiv.
� Efter Maos d�d: en mer radikal v�ndning mot de �fyra moderniseringarna� som l�g Deng Xiaoping s� varmt om hj�rtat, en snabb �terintegrering av folkrepubliken Kina i v�rldsmarknaden, efterfr�gan p� kapitalistiska krediter, rasering av folkkommunerna, fullst�ndig �teruppr�ttelse f�r �materiella incitament�. Men sj�lva omfattningen av v�ndningen har medf�rt att ekonomin fr�n �r 1979 �terigen f�rlorat j�mvikten. Det �r n�dv�ndigt med en ny justering.
L�t oss till�gga att det under n�ra tv� decennier var praktiskt taget l�ne- och realinkomstopp f�r arbetarna (med rena sv�ltl�nerna f�r folkkommunernas ��verskottspersonal� som hyrdes ut till industrif�retagen f�r l�ner under de officiella normerna). N�r dessa fattiga bland de fattiga, �Maos kulier� demonstrerade mot denna skandal under �kulturrevolutionen� anklagades de f�r... �ekonomism� av den extrema maoistfraktionen och undertrycktes h�rt.
Under �kulturrevolutionen� [5] f�rekom en mindre reducering (men inte ett avskaffande) av de byr�kratiska privilegierna, en reducering av betydelsen av byr�kratins �teknokratiska� skikt till f�rm�n f�r de politiska och milit�ra skikten. Men trots Maos l�ften och de R�da g�rdernas krav institutionaliserades inte arbetarmakten i f�retagen, �n mindre i landet. D�refter riktades ett h�rt f�rtryck mot de mest militanta delarna av ungdomen och arbetarna; ett f�rtryck som leddes av �de fyras g�ng�, vilket f�rklarat varf�r dessa inte fick n�got masst�d d� de avl�gsnades fr�n makten. Sedan 1976 har man gjort materiella eftergifter �t arbetarna (l�ne�kningar; och �ven n�gra institutionella eftergifter som vi skall n�mna l�ngre fram Men den teknokratiska flygeln i norr byr�kratin har f�tt �kad makt. Den sociala oj�mlikheten �kar. I st�derna f�rekommer v�lst�nd och fattigdom sida vid sida i en omfattning som vi m�ste g� tillbaka till b�rjan av 1950-talet f�l att finna en motsvarighet till.
Utg�ngen av fraktionskampen till f�rm�n f�r de �fyra moderniseringarna visar framf�rallt att den kinesiska byr�kratin blivit varse att det med fr�mst �arbetsinvestering� �r om�jligt att innan �r 2 000 f�rvandla Kina till en �modern stormakt� om man vill undvika att de sociala sp�nningarna n�r en explosionspunkt. Man lyckades varken �ka jordbruksproducenternas eller industriarbetarnas avkastning genom att under ett kvarts sekel frysa � eller tom s�nka � producenternas levnadsstandard.
Dessutom var det lika om�jligt att inom en f�ruts�gbar framtid integrera massan av arbetsl�sa (i st�derna) och de undersysselsatta b�nderna p� landsbygden i den moderna industrin.
Den mest pragmatiska l�sningen f�ref�ll d� vara att kombinera utvecklingen av den moderna industrin med utl�ndsk hj�lp och en utveckling av den privata eller kooperativa sektorn som har l�g produktivitet, men som skulle kunna suga upp en del av arbetsl�sheten.
F�ljaktligen r�r det sig inte om en �terg�ng till den stalinistiska modellen, vilken f�r �vrigt inte heller den maoistiska modellen hade mycket gemensamt med. Om det finns �f�rebilder� f�r Deng Xiaopings politik b�r de snarare s�kas i Jugoslavien (men, minus arbetarsj�lvstyret) eller, �nnu b�ttre, i de �ungerska reformerna�. Det �r �teruppr�ttandet av marknadsekonomin och av �materiella incitament� som utg�r k�rnan i Deng Xiaopings eller r�ttare sagt Hu Qiaomus, Zhao Zhiyangs och Chen Yuns strategi (de senare utg�r de verkliga upphovsm�nnen till �den kinesiska ekonomiska reformen�).
Det �r marknaden som man f�rv�ntar sig ska kunna sammanl�nka nyckelindustrierna som ska m�jligg�ra en gradvis modernisering av hela landets infrastruktur, �exportindustrierna� (framf�rallt olja, kol och textilier), jordbruket som stimuleras av en st�rre tillg�ng p� konstg�dsel[6] och konsumtionsvaror fr�n industrin, och den snabbt expanderande privata och kooperativa sektorn.
Folkrepubliken Kinas nye premi�rminister, Zhao Zhiyang, hade gjort omfattande experiment med denna ekonomiska utvecklingsmodell i Kinas mest befolkade provins, Sichuan, som han som KKP:s f�rste provinssekreterare administrerade mellan 1975 och 1979. Han utvecklade d�r folkkommunssystemet p� ett mycket radikalare s�tt �n man �nnu v�gat g�ra n�gon annanstans i Kina. Bondefamiljen (snarare �n brigaderna eller produktionslaget) �r ansvariga f�r att f�rverkliga produktionsm�len (kvoterna). Familjen �tnjuter �tre friheter�: friheten att utvidga den fria handeln med sitt �verskott, och friheten att bilda privata f�retag utanf�r jordbruket (huvudsakligen hantverks- och handelsf�retag).
Paradoxalt nog har Zhao Zhiyang samtidigt �terg�tt till en av huvudid�erna bakom Maos ekonomiska politik under �det stora spr�nget� och �kulturrevolutionen� (en id� som Mao sj�lv mer eller mindre helt �vergav fr�n 1970): id�n om en industri som vilar p� b�ndernas och jordbrukets behov, och i grund och botten finansieras av jordbruksexpansionen (dvs genom �arbetsinvestering� p� landsbygden). Till skillnad fr�n Mao, f�rs�ker han uppn� m�let medelst t�mligen grova men effektiva �materiella incitament� och inte genom politisk mobilisering, indoktrinering eller tv�ng.[7] Men grundtanken �r densamma och skiljer sig i grunden fr�n Stalins och Chrusjtjovs: Det �r om�jligt att �verf�ra �verskottet av arbetskraft p� den kinesiska landsbygden till st�derna och den moderna industrin. Man m�ste finna ett annat s�tt att g�ra sig av med det.
Efter en rivstart � industriproduktionen �kade med 14,3% 1977 och med 13,9% 1978 � st�tte de �fyra moderniseringarnas politik� snart p� hinder och inre mots�ttningar:
l. Exporten utvecklades inte i samma takt som importen av modern teknologi. I synnerhet befinner sig utvinningen av olja i relativ stagnation just p g a avsaknaden av modern teknologi och l�mpliga ledningsmetoder. Den sv�ra olycka som intr�ffade i Bohai-gulfen, d�r borrplattform nummer 2 st�rtade samman och orsakade 72 arbetares d�d[8] �r ett tecken p� detta.
I sj�lva verket h�ller oljeexporten till Japan p� att minska: den har minskat fr�n 9 miljoner ton 1980 till 8,3 miljoner ton 1981 och 8,1 miljoner 1982, samtidigt som man i de ursprungliga kontrakten hade fastslagit en �kning till respektive 9,5 och 15 miljoner ton.[9]
Att vidmakth�lla det tempo i moderniseringen som f�rutsades 1975-1976 skulle ha lett till en enorm skulds�ttning f�r Kina, av samma storleksordning som Polens och Brasiliens. Underskottet i handelsbalansen med de imperialistiska l�nderna �kade fr�n 1,2 miljarder dollar 1977 till 3,5 miljarder 1975 och 4,5 miljarder 1979 (�ven om detta kompenserades av en kreditbalans med Hong Kong p� respektive 1,7 miljarder, 2,2 miljarder och 2,6 miljarder dollar) till minst 16 miljarder dollar 1985 (med en �rlig skuldkostnad p� 3,2 miljarder dollar).
I denna situation ville inte de alltf�r pragmatiska och alltf�r f�rsiktiga ledarna i den kinesiska byr�kratin hamna. Det blev d�rf�r n�dv�ndigt att s�nka ambitionerna, stryka en del av de mest storslagna projekten, bromsa upp expansionstakten. Ett stort antal planer p� import av �f�rdiga� fabriker annullerades.[10] N�r Hua Guofeng avgick som regeringschef f�rklarade han officiellt inf�r den nationella folkf�rsamlingen den 7 september 1980 att 10-�rsplanen f�r 1976-1985 som inneh�ll de �fyra moderniseringarnas� mest ambiti�sa m�l, inte skulle oms�ttas i praktiken.[11]
2. M�nga �moderniseringsprojekt� som inleddes vid b�rjan av Deng Xiao-pings era har misslyckats, eller har inte sett f�rv�ntade resultat, p.g.a. avsaknaden av kompetent personal, felaktig planering, byr�kratiskt slarv, likgiltighet fr�n likn�jda arbetare, dvs fenomen som liknade de under Edward Giereck-eran i Polen, men som f�rv�rrades av landets storlek och enorma underutveckling. Tv� skandaler symboliserar dessa misslyckanden: st�lverket i Wuhan som var �mnat att producera 4 miljoner ton st�l och k�pts in fr�n Tyskland f�r ett h�gt pris, men vars n�dv�ndiga elf�rs�rjning man helt enkelt gl�mt att ber�kna; och det fr�n Japan best�llda st�lverket i Baos-han, n�ra Shanghai, med en kapacitet p� 6 miljoner ton, men som man bokstavligen t�nkt bygga p� kvicksand.[12]
P� ett mera allm�nt s�tt har expansionsm�len vad g�ller st�lindustrin, oljeproduktionen och produktionen av jordbruksmaskiner minskats avsev�rt. Prioriteringen av st�let (�spannm�l och st�l� var de tv� expansionsaxlarna i Kina under Mao) har �vergivits. M�let p� 60 miljoner st�ltackor under 1985 tycks ha ersatts med 45 miljoner. Likas� har man �vergivit den bef�ngda id�n att �f�rverkliga huvuddelen av jordbrukets mekanisering under 1980�, vilket fortfarande vidh�lls i januari 1978[13], och som skulle ha betytt tillverkningen av motsvarande 3,5 miljoner traktorer p� 15 h�stkrafter vardera inom loppet av tre �r. Denna m�ls�ttning kan s�kerligen bara uppn�s inom 6 till 8 �r.
D�remot har man kvalitativt prioriterat kolet vars expansion borde kunna ers�tta den olja som inte kan exporteras till Japan och t�cka energiunderskottet i Kina sj�lvt, vilket riskerar att f�rv�rras under de kommande �ren.[14]
3. Eftergifterna till b�nderna i form av en h�jning av ink�pspriserna f�r jordbruksprodukter och till arbetarna i form av l�neh�jningar har inte kunnat bringas i �verensst�mmelse. Detta har medf�rt ett inflationstryck � ena sidan och kris i f�rs�rjningen med vissa n�dv�ndighetsprodukter � den andra.
Far Eastern Economic Review har �gnat tv� studier �t inflationstrycket i Kina.[15] I mitten av 1980 ber�knades inflationen uppg� till mellan 6 och 7% och i slutet av �ret till mellan 15 och 20%.[16] Om denna inflation framf�rallt uttrycks i en p�taglig f�rdyrning av livsmedlen i st�derna, d� ligger den grundl�ggande orsaken i det starka budgetunderskott som uppst�tt f�r f�rsta g�ngen i Folkrepubliken Kinas historia. Times [17] talar om ett underskott av en storleksordning p� 10 miljarder dollar, eller 15% av de totala budgetutgifterna 1979. �tstramningspolitiken och omjusteringen av investeringsprojekt har huvudsakligen till uppgift att minska detta underskott.
4. Det motst�nd som en del av den politiska apparaten och framf�rallt milit�ren har f�rt i det tysta mot genomf�randet av de �fyra moderniseringarna� har f�rsenat, bromsat eller till och med f�rhindrat f�rverkligandet av en rad reformer och �kat bristen p� j�mvikt �nnu mer. Detta tysta motst�nd �r f�r �vrigt f�rmodligen lika mycket ett resultat av inkompetens inf�r f�rvaltnings- och produktionsproblemen fr�n den genom fraktionskamp utvalda apparatens sida, s�som ett resultat av politiska meningsskiljaktigheter i egentlig mening.
5. Omfattningen av gemensamma bolag med utl�ndskt kapital har varit mera begr�nsad �n ber�knat. V�sentligen var det till en b�rjan kinesiska kapitalister i utlandet (inklusive de i Hong Kong) som slagit in p� denna v�g i utbyte mot avsev�rda koncessioner: den �nationella bourgeoisien� som delvis exproprierades under �kulturrevolutionen� har �terf�tt alla sina bankkonton, inklusive de h�ga l�ner som inneh�lls under perioden 1966-1976.
Det intr�ffade dessutom ett mycket omtalat misslyckande med det f�rsta �gemensamma bolaget�: Jiang Sho � yllespinneriet. Detta som byggdes 1978 i Guandong-provinsen i samarbete med en firma fr�n Hong Kong och en fr�n Macao, uppvisade en minskande produktion ist�llet f�r �kande.[18] Sammanlagt har enbart 13 av 800 planerade �gemensamma bolag� blivit definitivt godk�nda och omsatts i praktiken.[19] F�r att ers�tta den f�rutsedda vinst som uteblivit tvekar dessutom inte Deng-regimen att direkt exportera arbetskraft till l�gt pris[20]. Men resultatet �r �n en g�ng f�ga inspirerande, �tminstone hittills.
Om vi vill g�ra en syntes av alla dessa mots�ttningar, skulle vi kunna s�ga att de �fyra moderniseringarnas� politik har beg�tt samma misstag som tidigare den maoistiska politiken:
den har f�rs�kt f�rverkliga f�r mycket f�r snabbt �ven om genom en annan v�g �n Mao.[21] Men det kan inte vara slumpens verk. Om vissa misstag upprepas med en s�dan st�ndaktighet kan det inte enbart bero p� medf�dda brister hos byr�kratin. De �r ocks� en f�ljd av de objektiva problemens enorma tryck Att ombes�rja att 900 miljoner eller kanske t.o.m. en miljard munnar f�r mat, bostad och garanteras ett minimum av sjukv�rd utg�r ett j�ttelikt problem f�r ett efterblivet land som Kina.
L�t oss upprepa: Vilken regim som helst som har makten i Beijing, och som inte tj�nar intressena hos en �gande klass som �r underordnad imperialismen, skulle konfronteras med samma drama. De som har det historiska ansvaret �r de japanska milit�rerna och imperialisterna som �delade landet och f�re dem de brittiska, amerikanska, franska, tsaristiska och japanska imperialisterna som plundrade och �delade det och h�ll kvar det i sin underutveckling. De som har det historiska ansvaret �r Stalin, Chrusjtjov och Brezjnev och den europeiska, japanska och amerikanska arbetarklassens ledare som har v�grat att l�tta denna underutvecklingens enorma b�rda genom att medelst segerrika socialistiska revolutioner i sina l�nder erbjuda Kina ett stort, gener�st, oegennyttigt bist�nd.
V�rldsrevolutionen kommer att fylla denna lucka. Men i v�ntan p� V�rldsrevolutionen m�ste man f�da denna miljard munnar, nu, �r efter �r, m�nad efter m�nad. D�r har vi dessutom r�tterna till de kraftiga sv�ngningarna som KKP-ledningens ekonomiska politik genomg�tt sedan de kom till makten.
Parallellt med mots�gelserna i �de fyra moderniseringarnas� politik har en rad sociala sp�nningar kommit till uttryck p� alla niv�er i det kinesiska samh�llet. Dessa sp�nningar fanns delvis redan under de f�reg�ende faserna av Folkrepubliken Kinas utveckling.
Men den ekonomiska �liberaliseringen sk�rpte dem otvivelaktligen, samtidigt som den begr�nsade �demokratiseringen 1978-1979 och den v�xande skepticismen fr�n arbetarnas och ungdomens sida gentemot alla det kinesiska partiets fraktioner, har till�tit dem att framtr�da mera �ppet. Bland dessa sociala sp�nningar b�r man notera:
Denna arbetsl�shet, som redan till stor del utg�r den �materialistiska� f�rklaringen till fenomenet med r�dgardisterna l�stes p� ett s�rskilt grymt s�tt n�r Liu Biao och �de fyras g�ng� likviderade �kulturrevolutionens De unga deporterades i massor till landsbygden, och f�rbj�ds att �terv�nda till st�derna. �ven om den ideologiska indoktrineringen (�tj�na folket�) tillf�lligt minskade chocken hos en del av offren, f�rstod dessa snart vad det var fr�gan om, framf�rallt inf�r det kyliga mottagandet de fick av b�nderna (n�got som det kinesiska jordbruket sannerligen inte lider brist p� �r arbetskraft).
P� detta f�ljde en massiv r�relse av ungdomar som illegalt �terv�nde till st�derna, vilket ledde till en orov�ckande v�g av kriminalitet. Dessa ungdomar m�ste tillgripa extrema �tg�rder f�r att klara livhanken, ty de saknade b�de uppeh�lls- och arbetstillst�nd. Det verkar som om attentatet vid Beijings station den 29 oktober 1980 var en handling av en ung �desperado� av denna typ, Wang Zhiqang.[22] Myndigheternas reaktion var f�rv�nansv�rt mild eftersom Deng Xiaoping-fraktionen i r�dande l�ge inte ville framst� som delaktig i ansvaret f�r den massiva deporteringen av ungdomar 1968-1970.[23]
L�t oss ocks� p�minna om att den 9 december 1978 strejkade 50000 ungdomar som arbetade vid de statliga jordbruken i Yunnan-provinsen. Strejken f�ljdes av en demonstration med tusentals arbetsl�sa ungdomar i Shanghai den 11-13 december 1978. I b�rjan av februari 1979 var ungdomar fr�n den stora kinesiska metropolen inbegripna i ett veritabelt upplopp som blockerade j�rnv�gstransporterna under 12 timmar. Tv� �ledare� f�r dessa upplopp d�mdes till nio respektive fem �rs f�ngelse i en r�tteg�ng som h�lls den 10 december 1979.[24]
Allt detta f�rklarar b�de byr�kratins oro och f�rsiktighet inf�r ungdoms�r �arbetsl�shetsproblemet. F�r att f� en uppskattning om problemets omfattning ska vi �terge tv� siffror. Antalet ungdomar som s�ndes till landsbygden i slutet p� sextiotalet och i b�rjan av 1970-talet ber�knas till 16 miljoner. Antalet ungdomar som slutar skolan f�r att s�ka ett arbete i de kinesiska st�derna var 1979 12 miljoner, varav 7 miljoner f�tt anst�llning.[25]
Byr�kratin har s�kt minska denna arbetsl�shet p� tv� s�tt; som �n en g�ng p� ett typiskt s�tt f�renar grunddragen i Deng Xiaopings politik. Denna utnyttjar �materiella incitament (och �den fria marknaden�) f�r att f�rs�ka avl�gsna problemet fr�n den offentliga sektorn. De unga har f�tt tillst�nd att etablera sm� f�retag som hantverkare, �terf�rs�ljare, reparat�rer (detta �r den explosiva utvecklingen av �anst�llning i den tredje sektorn� som �r s� v�lk�nt i de underutvecklade kapitalistiska l�nderna). Naturligtvis uppmuntras initiativ i form av sm� kooperativ, men det rent privata initiativet tillbakavisas inte.
Dessutom forts�tter man att uppmuntra ett �terv�ndande till landsbygden, men �n en g�ng med hj�lp av �materiella incitaments Ett meddelande fr�n den kinesiska nyhetsbyr�n (�Nya Kina�) som publicerades i slutet av 1979[26] g�r g�llande att l miljon ungdomar har organiserat i runt tal 30 000 kollektivjordbruk, bland vilka det finns en del vars inkomst �r dubbelt s� h�g som i folkkommunerna, och �n�stan lika h�g som inkomsten i st�derna�.
Den gradvisa raseringen av folkkommunerna, den snabba �terg�ngen till en jordbruksekonomi d�r marknaden spelar en framtr�dande roll kunde inte undg� att �ka de sociala klyftorna p� landsbygden. Sedan anstr�ngningarna att �stadkomma utj�mning misslyckats � dessa medf�rde att �kningen av livsmedelsproduktionen sj�nk till en farligt l�g niv� � har nu �ter, s�som i Sovjet p� 50- och 60-talen, uppkommit, sida vid sida, �rika kommuner� och �fattiga kommuner�, f�r att inte tala om �rika brigader� och �fattiga brigader� och �rika b�nder� och �fattiga b�nder�.
Den nye premi�rministern Zhao Zhiqangs �gontj�nare betonar att b�nderna fr�n Sichuan nu transporterar sina (privata) svin med (privat) cykel, (privat) moped, eller med (kooperativ) lastbil f�r att s�lja dem p� den fria marknaden. L�senordet �r v�lk�nt:
�Berika er�. Men hur m�nga folkkommuner, f�r att inte tala om den kinesiska bondebefolkningen kan kosta p� sig s�dana bedrifter?
Vi har redan sett att enligt officiella k�llor motsvarar en jordbrukares medelinkomst h�lften av medelinkomsten f�r en l�narbetare i st�derna, som �r 75 yuan per m�nad. Om vi j�mf�r siffran 40 yuan i m�naden med den vinst p� 400 yuan i m�naden som den k�nde bonden Luo tj�nar p� sin lastbil, �r det l�tt att f�rest�lla sig vilken mis�r en stor del av de kinesiska b�nderna lever under, samma b�nder som �f�rde� den tredje kinesiska revolutionen till seger f�r trettio �r sedan. Vice premi�rministern Yao Yilin har erk�nt att 10% av b�nderna saknar tillr�cklig med f�da. Och inte heller bland dem �r missn�jet l�ngre passivt. I januari 1979 demonstrerade tiotusentals b�nder i Beijing. En av deras slagord var: �Ned med hungern�.
I sj�lva verket har en ledare ur Deng-fraktionen i en avsiktligt pessimistisk analys f�r att f�rv�rra balansr�kningen �ver maoismen, intygat att b�nderna genomsnittliga konsumtion av s�desslag var mindre 1978 �n 1957.[27] Detta p�st�ende �r inte s�rskilt trov�rdigt.
Den amerikanska journalisten Felix Butterfield[28] har utifr�n kinesiska regeringsk�llor rapporterat att den f�rv�ntade livsl�ngden i Folkrepubliken Kina �kat fr�n 32 �r 1949 till 68 �r 1978. N�r man k�nner till att den genomsnittliga konsumtionen hos en bondefamilj 1957 (eller 1937) inte �versteg 2 000 kalorier per person, s� skulle en minskning av detta minimum inte ha till�tit en s�dan �kning av medellivsl�ngden i ett land d�r 80% av inv�narna fortfarande bor p� landsbygden. Argumentet kan ocks� anv�ndas mot den amerikanska professorn Nicholas Lardys p�st�ende att livsmedelskonsumtionen per capita under hela perioden 1958-1978 skulle ha varit l�gre �n p� 1930-talet.[29]
Genom att gynna en utveckling av marknaden har Deng-fraktionens politik dessutom framkallat reaktioner som Mao helt riktigt hade f�rutsett och fruktat: �de rika kommunerna�, �de rika brigaderna� och �de rika arbetslagen� f�redrar att utveckla odlingar som ger st�rre avkastning p� marknaden �n de s�desslag som levereras till staten f�r fasta priser. Detta har lett till en farlig stagnation eller tom en tillbakag�ng f�r odlingen av s�desslag, trots att den totala jordbruksproduktionen �kat.[30] Enligt officiella siffror s�ldes 1978 14,6% av jordbruksproduktionen p� den fria marknaden. Dilemmat f�r regeringen �r s�rskilt grymt: antingen att p� nytt �ka ink�pspriserna p� s�desslag fr�n kommunerna (vilket skulle �ka budgetunderskottet och �ka inflationen) eller �terg� till systemet med fasta kvoter, dvs att starkt begr�nsa den nyligen beviljade �fria marknadens.
Den v�xande oj�mlikheten i st�derna �r ett kombinerat resultat av en h�jning av de h�gre kadrernas l�ner, �terinf�randet av den �nationella patriotiska bourgeoisiens� privilegier, utvidgningen av den privata sektorn och det pl�tsliga massiva framtr�dandet � efter ett avbrott p� trettio �r � av utl�ndska tekniker, turister osv. Det som under �kulturrevolutionen� och �ven under dess avveckling var inskr�nkt (och dolt) upptr�der p� nytt inf�r offentligheten: lyxaff�rer, reklam f�r lyxvaror, lyxrestauranger, svart marknad, prostitution.
Precis som i �steuropa och Sovjetunionen spelar fr�gan om utl�ndsk valuta en nyckelroll f�r utvidgningen och bef�standet av den sociala oj�mlikheten. Det har uppkommit en svart marknad f�r Hong Kong-dollar, USA-dollar, yen och annan h�rdvaluta som ger tillg�ng till lyxvaror som importerats (ofta illegalt) eller tillverkas p� plats. Turisterna, som betraktas som en av denna marknads f�rs�rjningsk�llor, tvingas byta sin valuta mot en kinesisk �specialvaluta�, vilket man hoppats skulle f�rhindra en utvidgning av den svarta marknaden. I sj�lva verket har detta bara utmynnat i en kompletterande handel, n�mligen med denna �specialvaluta.[31] Och, i likhet med specialaff�rerna med utl�ndska varor[32] i �steuropa har denna dubbla penningscirkulation v�ckt protester, t o m i form av demonstrationer fr�n en del sektorer av den kinesiska befolkningen.[33]
Regimen f�rs�ker utnyttja de politiker som satt i �ledande poster� under kulturrevolutionen som syndabockar f�r den v�xande oj�mlikheten. Deras verkliga korruption offentligg�rs. Byr�kraternas inte mindre verkliga korruption i Li Shaoqis/Deng Xiaopings parti offentliggjordes i samband med �kulturrevolutionen�. Men d� den arbetsl�sa ungdomen och arbetarna som arbetar h�rt f�r en blygsam l�n ser hur den gamla lyxbadstranden Beidaihe �ter blir en lyxbadstrand reserverad �t utl�nningar, �t de �nyrika�, �t de �patriotiska borgarna�, f�r att inte tala om de h�ga �mbetsm�nnen och teknokraterna som nu sitter vid makten, d� blir den avledande effekten av r�tteg�ngen mot �de fyras g�ng� och liknande r�tteg�ngar f�ga effektiv. Allvarliga sociala sp�nningar h�ller p� att hopas i Kina. En explosion av Polens typ �r inte utesluten inom de n�rmaste �ren.
P� den femte folkf�rsamlingens andra m�te tillk�nnagav Deng de principer f�r demokratiseringen av f�retagens ledning som skulle inf�ras samtidigt med den �ekonomiska liberaliseringar. Men han betonade starkt den oundg�ngliga enheten mellan �demokrati� och �centraliserad ledning�. Mot KKP:s centraliserade ledning p� nationell och provinsiell niv� svarar direkt�rens centraliserade ledning p� f�retagsniv�. Arbetarna har r�tt att v�lja f�rm�n och verkm�stare. R�tten att v�lja f�retagsledare kommer inte p� tal.
Likv�l �r alla v�sterl�ndska kommentarer om �rehabilitering av profiten", eller �terg�ng till �marknadsekonomi", lika falska som d� de g�llde de beryktade Liberman-Trapeznikov-reformerna i Sovjet. Den verkliga debatten g�ller vilka kriterier de centrala myndigheterna ska anv�nda f�r att bed�ma f�retagens prestationer: bruttoproduktionen, f�rs�ljningssiffror, �tillf�rt v�rde� eller �profit�. L�ngt ifr�n att vara en sj�lvst�ndig drivkraft f�r den ekonomiska utvecklingen, �r profiten helt enkelt ett instrument f�r planens f�rverkligande. F�retagen har varken friheten att fastsl� (eller �ndra) priserna eller �ndra det tillverkade sortimentet n�r det g�ller de produkter som anses viktiga. Som Thierry Pairault[34] mycket riktigt p�pekat f�rst�rks i viss m�n, trots skenet, de centrala instansernas kontroll �ver de stora f�retagen ytterligare under det nya f�rvaltningssystemet. Ty �ven om f�retagen beviljas r�tten att v�lja sina leverant�rer, och att d�rmed uppr�tta kontraktsenliga f�rbindelser mellan dem, m�ste alla utgifter g� genom bankv�sendet, som liksom i Sovjet blir det fr�msta instrumentet f�r att kontrollera att planen fullf�ljs. Ingen utgift som g�r ut�ver de f�rutsedda produktions- och leveransplanerna, f�r bankernas godk�nnande, och kan d�rmed inte genomf�ras. Profitens roll, f�rutom att den m�jligg�r bokf�ring, begr�nsas f�ljaktligen till att vara en "materiell stimulans�, dvs f�r att �ka bonustill�ggen som fortfarande �r av blygsamt format f�r arbetarna � i genomsnitt 10% av l�nen. Det r�der inget tvivel om att saken ligger annorlunda till f�r byr�kraterna, men detta har �nnu inte klart bevisats.
Slutligen f�r man ett intryck av att de djupg�ende f�r�ndringarna inte har g�llt s� mycket de st�rre industrierna som den lokala industrin, och i landsortsindustrin. Det �r p� detta omr�de som man med utg�ngspunkt fr�n id�n om en l�ngtg�ende sj�lvtillr�cklighet f�r varje provins (delvis f�reskrivet av h�nsyn till det nationella f�rsvaret) genomf�rdes en verklig decentralisering under �kulturrevolutionens Denna id� f�ljdes av en id� om en parallell utveckling av basindustrin (framf�rallt st�l- men �ven elindustrin) i varje provins, med ledningen i h�nderna p� partiledningen p� provinsiell och lokal niv�.
Den f�r�ndring som inf�rts i och med den nuvarande reformen g�r snarare i riktning mot centralisering �n decentralisering. Id�n om �bakg�rdsmasugnar� har definitivt �vergivits. Likas� id�n om varje provins sj�lvtillr�cklighet. Man l�gger tonvikten vid m�ngfalden av naturresurser och en st�rre arbetsdelning mellan lokala industrier och industrier i nationell skala. De lokala myndigheternas vikt och makt begr�nsas oundvikligen till f�rm�n f�r �direkt�rerna� � ena sidan, och branschernas centrala administration � den andra, utan att man d�rmed �terg�tt till det gamla stalinistiska systemet med branschministeriet som kontrollerar allt uppifr�n. Det �r m�jligt att de dessutom ersatts av �truster� i nationell skala. Initiativ p� lokal och provinsiell niv� f�r att utveckla varje omr�des specifika m�jligheter uppmuntras. Men detta begr�nsas och kontrolleras av centralmakten.
Man b�r inte av detta dra slutsatsen att marknadens vikt i den kinesiska ekonomin i sj�lva verket inte �kat eller att reformerna i �ungersk stil� �r till stor del inbillade. F�r det f�rsta utvidgades den kooperativa och den privata sektorn, dvs den sektorn av ekonomin som st�r utanf�r statlig kontroll, s�v�l i st�derna som p� landsbygden. Dessutom ger �sj�lvf�rvaltningssystemet� � inte arbetarsj�lvstyre som inneb�r att de avg�rande besluten inklusive i fr�ga om anst�llning och avskedanden av f�retagsdirekt�rerna faller p� arbetarr�det � som uppr�ttats med f�rsiktighet, och till att b�rja med inom de mest l�nsamma f�retagen, ett st�rre man�verutrymme �t �direkt�rerna� och utnyttjar element av konkurrens och samarbete mellan f�retag f�r att f�rb�ttra produktiviteten. Men man ifr�gas�tter inte den allm�nna ramen f�r den ovanifr�n styrda centraliserade planeringen (dvs den byr�kratiskt centraliserade planeringen), inte heller de byr�kratiska besluten av ett v�ldigt litet antal m�nniskor, eller prioriteringarna n�r det g�ller distributionen och utvecklingen av de nationella resurserna.
Ur detta f�ljer en grundl�ggande mots�ttning som var p�taglig redan i Sovjet vid tiden f�r Liberman-Trapeznikov-reformerna: profiterna befinner sig i h�nderna p� kommando-posterna, men �f�retagen� (dvs �direkt�rerna�) har inte m�jlighet att p�verka de faktorer som best�mmer profiten: ink�pspriserna f�r r�varor och maskiner, den totala l�nesumman och f�rs�ljningspriserna p� de f�rdiga produkterna. Dessutom vill byr�kratins teknokratiska flygel utvidga reformerna i riktning mot att ge direkt�rerna r�tten att avskeda arbetskraft p� samma s�tt som de f�rs�ker i Ungern och i Polen (en direkt�r f�r ett st�lverk i Chongqing som f�r n�rvarande syssels�tter 40 000 l�narbetare[35] skulle vilja minska antalet till h�lften).
Inflationstrycket, som �kat i slutet av 1980, och den nya budgetkontroll som beslutats har dessutom tagit sig uttryck i en tydlig �tstramningspolitik. L�nerna kommer inte att �ka med mer �n 10 eller 15% och hela fr�gan om bonustill�gg kommer att revideras i ljuset av de krav som budgetkontrollen st�ller.
Om vi g�r en allm�n balansr�kning �ver hela den ekonomiska utvecklingen sedan �det stora spr�nget fram�t�, f�r att inte s�ga sedan revolutionens seger 1949 kommer vi fram till tv� allm�nna slutsatser:
l. F�r det f�rsta har den socialistiska revolutionens historiska ber�ttigande bekr�ftats mer �n n�gonsin. Den kinesiska revolutionen f�rblir v�rt sekels viktigaste och progressivaste h�ndelse vid sidan av den socialistiska Oktoberrevolutionen. Den har �stadkommit mycket viktiga f�r�ndringar som varit till stor gagn f�r ett mycket stort antal m�nniskor, trots enorma kostnader och uppoffringar som till en del h�rr�r ur �vergrepp fr�n byr�kratins sida och d�rf�r var on�diga och hade kunna undvikas.
Idag �r det inte endast det imperialistiska kretsarna � ena sidan, Kreml och dess agenter � den andra, som ifr�gas�tter dessa framg�ngar, utan ocks� en del av de kinesiska ledarna f�rblindade av sin antimaoistiska fraktionalism. Men fakta �r envisa.
I motsats till en myt som sprids idag, �r den kinesiska ekonomiska utvecklingen under de senaste trettio �ren mycket �verl�gsen den indiska. P� basis av officiell statistik som offentliggjorts av den nuvarande ledningen f�r det kinesiska kommunistpartiet finner man att om Kinas index f�r produktion per capita �r 1978 s�tts lika med 100, blir motsvarande index f�r Indien 68 f�r produktion av s�desslag, 60 f�r elproduktionen, 48 f�r st�lproduktionen och 46 f�r cementproduktionen.[36]
Den sociala situationen i Kina varierar avsev�rt fr�n en region till en annan, och t o m fr�n en ort till en annan. �verallt finns djup fattigdom n�rvarande. Men det historiska fram�tskridandet �r inte mindre odiskutabelt. Den ovan citerade amerikanska journalisten Felix Butterfield som utm�rks av ett minimum av objektivitet, sammanfattar de framsteg som gjorts tack vare revolutionen p� f�ljande s�tt:[37]
Varje dag precis efter lunchen rensar m�nga anst�llda p� kontoren i Beijing omsorgsfullt sina skrivbord och l�gger sovs�ckar p� dem. De f�rbereder sig f�r en av de viktigaste och mest tillfredsst�llande ritualerna i det kinesiska livet, den l�nga middagsluren, �xiu-xi�.
(...) en amerikansk ingenj�r som bes�kte en oljeborrplattform i s�dra Kina var f�rv�nad �ver att konstatera att arbetarna slutade borra vid lunchtid. De st�ngde av alla maskiner och lade sig sedan f�r att sova(...)
�xiu-xi� �r en av de bekv�mligheter som den kommunistiska revolutionen medf�rt. Det finns till och med inskriven i f�rfattningen, vars artikel 49 lyder; �Den arbetande befolkningen har r�tt till vila�.
Kommunisterna har ersatt de st�ndiga hoten fr�n hungersn�d, banditv�sende och pestartade epidemier med vad som ibland liknar en enorm v�lf�rdsstat.
F�rutom den allm�nna vilostunden f�rekommer garanterad livstidsanst�llning, ett system som kallas �j�rnrissk�len�. Det �r n�stan om�jligt f�r en fabrik att avskeda en arbetare om denne inte �r en tjuv eller en m�rdare. Sjukv�rden och undervisningen �r kostnadsfri. Boendet i st�derna �r kraftigt subventionerat, den genomsnittliga hyran ligger p� 2,7 amerikanska dollar i m�naden.
Man skulle kunna inv�nda att allt detta motsvaras av en mycket l�g genomsnittlig arbetsproduktivitet, vilket �r obestridligt. Men den var knappast h�gre under den gamla regimen, med den tv�faldiga skillnaden att den d� var f�rbunden med en outh�rdlig fysisk anstr�ngning och en ofattbar mis�r f�r massan av producenter. Fram�tskridandet �r obestridligt och universellt.[38] Detta fram�tskridande �r resultat av att arbetskraften inte l�ngre �r en vara, av att det inte finns n�gon arbetsmarknad och av att arbetarna � trots den enorma m�ngden arbetsl�sa � �tnjuter anst�llningstrygghet och garanterad minimil�n. Detta �r ett resultat av det kollektiva �gandet av produktionsmedlen och existensen av en arbetarstat, om �n byr�kratiserad. Det bevisar att kapitalismen inte har �terinf�rts i Kina, att landet bevarar en ekonomisk struktur j�mf�rbar med Sovjetunionens, �folkdemokratiernas� Jugoslaviens, Kubas eller Vietnams, vilket f�reskriver en likadan ekonomisk dynamik p� l�ng sikt, med liknande ekonomiska mots�ttningar.
2. F�r det andra �l�gger underutvecklingens enorma tyngd str�nga begr�nsningar p� Kinas ekonomiska utveckling vilka f�rblivit f�rv�nansv�rt of�r�nderliga under de senaste trettio �ren, trots de mest v�ldsamma politiska v�ndningarna. Om man abstraherar bort fraseologin och den relativa tyngden av olika fraktioner av byr�kratin (politiska, milit�ra, teknokratiska) liksom fr�n den v�xlande niv�n av massmobiliseringar, �r det inte f�r�ndringarna utan de konstanta elementen i byr�kratins ekonomiska politik som �r sl�ende.
St�llda inf�r den ekonomiska utvecklingens grundl�ggande problem har alla fraktioner av byr�kratin klart prioriterat utvecklingen av den tunga industrin, systematiskt underutvecklat eller inte tillr�ckligt utnyttjat den l�tta industrin som �nd� utg�r den mest utvecklade delen av den kinesiska industrin, den viktigaste b�de f�r tillfredsst�llelsen av befolkningens behov och f�r utvecklingen av exporten.
Det �r m�jligt att denna nu kommer att f�r�ndras, men det �terst�r att se... St�llda inf�r de problem som den kinesiska storindustrin � f�rlorad i den f�r�ldrade produktionens hav � reser, har alla byr�kratins fraktioner beh�llit och f�rs�kt f�rst�rka centralmaktens kontroll �ver f�retagen, �ven om den anv�nt olika medel. Vi har redan understrukit detta i fr�ga om Deng Xiaoping-fraktionen. Detta var ocks� fallet under �kulturrevolutionen� ett faktum som maoisterna i v�st ignorerat, men som d�rf�r inte �r mindre verkligt.
Och inf�r den smala gr�ns som skiljer tillfredsst�llandet av den kinesiska befolkningens livsmedelsbehov fr�n hungersn�d, har alla fraktioner systematiskt str�vat efter att importera spannm�l.
Man skulle kunna f�rmoda att dessa of�r�nderliga element i politiken f�ljer automatiskt av underutvecklingens mots�ttningar. Men s� �r inte alls fallet. Den enda ofr�nkomliga f�ljden av mots�ttningarna �r att utrymmet f�r de m�jliga och genomf�rbara variationerna �r litet. Ingen ekonomisk politik kan garantera en miljard kineser � vare sig idag eller inom tio �r � en konsumtions- och kulturniv� j�mf�rbar med de industrialiserade eller t o m de halvindustrialiserade l�ndernas. Men just d�rf�r att denna marginal �r s� sn�v har den byr�kratiska ledningen och planeringen, de felaktiga politiska linjer, de katastrofala misstagen vad g�ller investeringar eller prioriteringar, sl�seriet med tillg�ngar, kv�vandet av massornas initiativkraft, f�tt �nnu �desdigrare f�ljder i Kina �n i de mer utvecklade l�nderna. De �r verkliga brott mot m�nskligheten.
Den kinesiska ekonomiska krisen �r en kris f�r det byr�kratiska styret och inte f�r den socialiserade ekonomin. Precis som i Sovjet och i Polen beror krisen p� underproduktion av bruksv�rden, inte p� �verproduktion av bytesv�rden som kriserna i de kapitalistiska l�nderna. Det �r fr�ga om ett underutnyttjande av de fysiska (materiella och m�nskliga) resurserna, inte om en �verackumulation av kapital. Den som inte f�rst�tt dessa skillnader har inte f�rst�tt den marxistiska ekonomiska analysens ABC.
Det kinesiska exemplet bekr�ftar det som de revolution�ra marxisterna st�ndigt har h�vdat i ett halvt sekel. Socialistiska demokratin �r ingen �lyx f�r de rika l�nderna�. Den �r inte en idealnorm som b�r f�rverkligas �efter det att imperialisterna slutgiltigt krossats�, och som under tiden med n�dv�ndighet m�ste underordnas realpolitikens krav. Den �r ett materiellt, omedelbart krav i alla arbetarstater, en oundg�nglig f�ruts�ttning f�r att de materiella och m�nskliga resurserna ska kunna utnyttjas n�gorlunda harmoniskt, det enda medlet f�r att reducera sl�seriet, korruptionen och bristen p� erfarenhet i f�rvaltningen av kollektiviserade produktionsmedel. Utan socialistisk demokrati �r det om�jligt att verkligen uppskatta behoven hos massan av konsumenter och deras prioriteringar. Det �r �nd� mindre m�jligt att uppskatta f�retagens verkliga produktionskapacitet och att l�pande kontrollera att de utnyttjas effektivt. All effektiv planering om�jligg�rs f�r att byr�kraterna har ett materiellt intresse av att d�lja en del av f�retagens tillf�ngar. Hela det ekonomiska livet blir ogenomskinligt.
Eftersom Kina �r ett mycket mindre utvecklat land �n Sovjet, �folkdemokratierna� Kuba eller Jugoslavien, eftersom Kina �r ett land i vilket proletariatet �r mycket mindre utvecklat och mycket mindre kvalificerat �r det mycket sv�rare att d�r f�rverkliga den socialistiska demokratin. Men p g a samma underutveckling �r den socialistiska demokratin d�r desto mer n�dv�ndig. Avsaknaden av den p�tvingar ekonomin rubbningar � och massorna mycket mindre godtagbara uppoffringar � just d�rf�r att de s�kerhetsventiler som finns p� andra h�ll saknas. Vi �r �vertygade om att ett v�xande antal arbetare, unga rebeller och kritiska kommunister i Folkrepubliken Kina kommer att dra de n�dv�ndiga slutsatserna. Det �r ett tidens tecken att den nya kinesiska demokratiska r�relsen har antagit som sin fana den �femte moderniseringen�: demokratin, av vilken f�rverkligandet av de fyra andra, vetenskapliga och ekonomiska, �r avh�ngigt.
PS. Den ekonomiska och sociala krisen har f�rdjupats sedan januari 1981. Regeringen tycks ha beslutat sig f�r att sk�rpa �tstramningspolitiken genom f�retagsnedl�ggelser och massiva avskedanden beslutade p� central niv�. Detta kommer f�r f�rsta g�ngen att skapa en omfattande arbetsl�shet bland vuxna i st�derna, med en minskning av de arbetsl�sas inkomst p� 25 till 50%, till f�ljd av de l�ga arbetsl�shetsanslagen som f�rutsetts.[39] En ny k�lla till missn�je bland massorna kommer p� s� vis att l�ggas till den som skapas av de dyra levnadskostnaderna.
[1] Enligt mme Chen Muhua, vice premi�rminister, saknar 60% av skolungdomen tillg�ng till utbildning; 20% av de som g�tt grundskolan har inte m�jlighet att forts�tta till mellanstadiet; 50�7o av de som g�tt ut nian forts�tter inte vidare till gymnasiet; och endast 5% av de som tagit studenten kommer in p� universitetet. (Renmin Ribao, 11 augusti 1979)
[2] Jacques Guillermez, Le parli communiste chinois au pouvoir, Payot 1972, s. 198.
[3] I den omtalade modellbyn, Dachai, har den enorma arbetsinsatsen p� terrassering som tusentals b�nder gjorde mellan 1970 och 1974 definitivt inte �kat den odlade arealen med mer �n 3 hektar. Den genomsnittliga avkastningen �r mindre �n l % (Pierre P�on, Apres Mao, les managers, Fayolle 1977, s.113) Man har (n�stan) gl�mt att en av de f�rsta huvudanklagelserna som riktades mot �de fyras g�ng� 1976 var att de hade �saboterat� Dachai�. Det var Hua Guofeng som (liksom tidigare Mao) var den stora f�rsvararen av �exemplet Dachai�. F�r �vrigt har man nu konstaterat att statistiken fr�n Dachai f�rfalskades.
[4] �Arbetsinvestering�. Med detta begrepp syftar Mandel p� att man ist�llet f�r kapital �investerar� den undersysselsatta arbetskraften i allm�nna kapitalskapande arbeten (t ex nyodling, bevattningsanl�ggningar, v�gbyggen, osv.).
[5] Omkring 1975-1976 var minimil�nen per m�nad 30 yuan inom industrin (36 yuan i pappersbruket i Canton). De mest kvalificerade arbetarna tj�nade 120 yuan, de mest v�lbetalda teknikerna och ingenj�rerna 200 yuan, n�gra ekonomer och de politiska ledarna 300 yuan (till vilket tillkommer avsev�rda naturaf�rm�ner), de mest k�nda konstn�rerna 400 yuan (Pierre P�an, op.cit., s.53). Dessa siffror har inte f�r�ndrats p� 10 �r.
[6] Importen av fabriker och petrokemisk teknologi var fr�mst inriktad p� den snabba produktionen av konstg�dsel. Denna �kade fr�n 8,7 miljoner ton 1965 till 26 miljoner 1975 och 53 miljoner 1979 (Thierry Pairault, Les politiques �conomiques chinoises, Notes et Etudes Documentation, la Documemation francaise 1980, s.100, 173). Samtidigt �kade den konstbevattnade arealen fr�n 16 miljoner hektar 1949 till 35 miljoner 1957 och 45 miljoner hektar 1977.
[7] Internationella borgerliga massmedia har tillm�tt �pilotexemplet�, Sichuan, stor betydelse. Se t ex Far Eastern Economic Review. 21 november. 1980. Christian Science Monitor, 13 oktober 1980 rapporterar om hur pressen i Sichuan diskuterar fallet med den �rika bonden� Luo, som tack vare besparingar p� l 000 yuan och ett bankl�n (!) p� 3 000 yuan, skaffade sig en lastbil p� 2,5 ton som han sedan hyrde ut till �sin� kommun, vilket gav honom en vinst p� 400 yuan i m�naden...
[8] Far Fastern Economic Review, 26 september 1980.
[9] Far Fastern Economic Review, 12 september 1980.
[10] Se s�rskilt Neue Z�richer Zeitung, 7 november 1980, Le Monde, 10 januari 1981; Financial Times 4 december 1980.
[11] Far Fastern Economic Review, 12 september 1980.
[12] Thierry Pairault, Les Politiques �conomiques chinoises, Notes et Etudes documentaires, la documentation francaise, 1980, s.84, 86.
[13] Thierry Pairault, ibid., s.112.
[14] Christian Science Monitor, 21 april 1980, Financial Times, 17 september 1980.
[15] Far Fastern Economic Review, den 6 juni och den 26 september 1980.
[16] Le Monde, 17 december 1980.
[17] The Times, 29 september 1980.
[18] Financial Times, 10 oktober 1980.
[19] Financial Times, 26 november 1980.
[20] Det r�r sig framf�rallt om byggnadsarbetare, varav l 200 rekryterades av tv� japanska f�retag som utf�r projekt i Irak (Business Week 28 januari 1980). Enligt Newsweek, 14 september 1980 l�r den kinesiska regeringen ha undertecknat 40 kontrakt om uppl�telse av arbetskraft f�r ett sammanlagt v�rde av 100 miljoner dollar i l�nekostnader.
[21] Thierry Pairault har en intressant historieskrivning om ursprunget till begreppet �de fyra moderniseringarna" som f�rst anv�ndes av Liu Shaoqi p� den VIIl:e kongressen (1956), sedan av Mao sj�lv 1957 i hans tal om mots�ttningar (det �r sant att Mao inte r�knar teknologin till de �fyra moderniseringarna�, men d�remot kulturen). Man f�r intryck av en fullst�ndig v�xelverkan mellan entusiastiska satsningar och omjusteringar: �det stora spr�nget fram�t� d�refter omjustering 1962-1965, �kulturrevolution� sedan omjustering 1971-1974; �de fyra moderniseringarna" med �verinvesteringar och �verhettning f�ljda av en ny omjustering 1979-1981 eller t o m 1979-1982.
[22] Lib�ration, 14 november 1980.
[23] Tv� b�cker som utkommit p� franska och som grundar sig p� autentiska kinesiska dokument redog�r f�r den kinesiska ungdomens fattigdom, bitterhet, uppror och f�rvirring: Avoir vingt ans en Chine, a la campagne. Le Seuil 1978, Printemps de P�kin, Archives Gallimard, 1980.
[24] Keesings's Contemporary Archives, s.30, 491.
[25] Ibid., s.30, 941-2.
[26] Agence Chine Nouvelle, 2 november 1979.
[27] Kinesisk tidskrift, Recherches �conomiques, nummer 12, 1979 som citeras av Thierry Pairault, op.cit., s.97.
[28] New York Times, l januari 1981.
[29] New York Times Magazine, 28 december 1980.
[30] Mellan 1977 och 1979 �kade inte produktionen av s�desslag med mer �n 8,5% i genomsnitt per �r, medan produktionen av �kade med ett �rligt genomsnitt p� 16,5%, sockerr�r med 10,5% och sockerbetor med 12,5%.
[31] Financial Times, l oktober 1980.
[32] The Guardian. 9 oktober 1980.
[33] En depesch fr�n AFP daterad Peking den 2:a januari 1981, visar att tidningen Jeunes chinoises f�rd�mer den svarta handeln som f�rekommer p� t�get mellan Peking och Kanton (Kanton �r genomfartsstad till Hong Kong). Enligt tidningen �ker 50�7o av resen�rerna med det t�get enbart i syfta att bedriva illegal handel. Mellan januari och september 1980 beslagtog polisen 410 l�dor med gamla mynt, guld och silversmycken och guldtackor.
[34] Thierry Pairault, op.cit., se not 11.
[35] Far Eastern Economic Review, 21 november 1980.
[36] Thierry Pairault, op.cit., s.13-16.
[37] New York Times, l januari 1981.
[38] I sin Mao-biografi � den mest fullst�ndiga hittills � g�r Dick Wilson en h�rd bed�mning av Maos politiska agerande, men han erk�nner samtidigt att 900 miljoner inv�nare i Folkrepubliken Kina har en mycket h�gre levnadsstandard �n f�reg�ende generation (Mao, The People's Emperor, Futura Publication, London 1980, s.452.)
[39] Le Monde, 27 januari 1981.