Originalets titel: Some comments on H. Ticktin�s Towards a Political Economy of the USSR
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
Digitalisering: Martin Fahlgren
Annan version: I pdf-format p� marxistarkiv.se � direktl�nk.
Artikeln �versatt fr�n den engelska tidskriften Critique nr 3, h�sten 1974.
Flera av skillnaderna mellan den analys av Sovjetunionen som ryms i mina tio teser, och vilken traditionellt f�rsvaras av Fj�rde internationalen, och den analys som Ticktins uppsats inneh�ller �r av en i huvudsak semantisk karakt�r. N�gra exempel kommer att visa detta.
Ticktin f�rs�ker avvisa tanken att byr�kratin �r ett h�rskande skikt i Sovjetunionen genom att s�ga att det inte �r fallet, och inte har varit fallet p� flera �rtionden, att �den som arbetar p� kontor� automatiskt �r en privilegierad person i Sovjetunionen.[1] Han har r�tt. Men f�ljer av detta att den h�rskande och privilegierade gruppen i Sovjetunionen bara utg�rs av �byr�kratins elit�? Allt beror p� hur man definierar �byr�krati�. Jag kan h�lla med Ticktin om att den definition som Trotskij ibland anv�nder (�den som arbetar p� kontor�) kan ge upphov till missuppfattningar av den sort p� vilken Ticktin grundar sitt resonemang. Men jag vill med kraft f�rneka att bara �kontorsarbetarnas� toppskikt (�eliten�) �r materiellt privilegierade.
Enligt min uppfattning �r den korrekta definitionen av byr�kratin ett samh�llsskikt som omfattar alla de som ut�var f�rvaltande (ledande) funktioner inom n�gon av det sovjetiska samh�llslivets sektorer: ekonomin, staten, arm�n, vetenskapen, konsten, etc. Alla dessa m�nniskor �r materiellt privilegierade. Deras antal �r mycket st�rre �n en liten �elit�. Det uppg�r antagligen till flera miljoner. Denna grupp kontrollerar och f�rvaltar den samh�lleliga merproduktionen. Den har monopol �ver makten p� varje niv� av samh�llet. Den utest�nger den stora massan arbetare, b�nderna och en stor del av intelligentsian fr�n att direkt deltaga i beslutsfattandet, �tminstone p� maktniv�. I marxistiska termer och i ordets vida (�makrosociala� och inte bara �makroekonomiska�) mening �terspeglar detta den arbetsdelning som finns mellan produktion och ackumulation. Ur marxistisk begreppsm�ssig synvinkel �r det d�rf�r ber�ttigat att anv�nda kategorin byr�krati som en samh�lleligt till�mplig kategori, mycket mer �n �teknokrati� (vad �r Brezjnev �tekniker� i?).
Oavsett de sektoriella intresseskillnader som otvivelaktigt existerar inom dess led (av vilka Ticktin betonar de i centrum och de som sk�ter fabrikerna) s� finns det ett gemensamt samh�lleligt intresse som f�renar dem f�r att beh�lla monopolet �ver makten, eftersom det �r grunden f�r viktiga privilegier (p� konsumtionsomr�det).
Ticktin b�rjar med att klarl�gga att man varken kan f�rst� den sovjetiska ekonomins funktionss�tt i planerings- eller i marknadstermer. Han forts�tter sedan med att s�ga att dess �centrala dynamik� �mots�ger sig sj�lv�. �Med andra ord s� finner vi inte en central dynamik, utan en som �r sammansatt av �tskilliga lagar eller tendenser som st�r i konflikt med varandra och speglar de sociala grupperingarna i samh�llet.�[2] M�jligen. Men det �r bara en omskrivning, inte en definition i marxistiska termer. Tar jag miste n�r jag s�ger att den �centrala dynamik som mots�ger sig sj�lv� �r exakt samma sak som den sj�lvmots�gande blandning och kombination mellan planens logik och logiken att samh�llets h�rskare maximerar det privata till�gnandet av konsumtionsvaror, som jag utpekar som sovjetekonomins grundl�ggande mots�ttning? Ticktin p�st�r ju trots allt sj�lv att �den avl�nade f�retagspersonalen... endast �r intresserad av att �ka sin personliga v�lf�rd�.[3]
Ticktin kritiserar en av mina meningar som uppger att �byr�kratin har inga politiska, sociala eller ekonomiska medel till sitt f�rfogande f�r att f� f�rsvaret av sina egna specifika materiella intressen att sammanfalla med utvecklingen av produktionss�ttet, fr�n vilket deras privilegier h�rstammar�.[4] Han forts�tter med att s�ga, att i s� m�tto som byr�kraterna innehar en viss n�dv�ndig funktion inom produktionen, s� innehar de ett speciellt produktionsf�rh�llande. Om de skulle avl�gsnas s� skulle det antingen bli en total kollaps eller ett annat system.[5] Men detta kringg�r uppenbarligen sakfr�gan: i vilka produktionsf�rh�llanden finner sig den sovjetiska fabriksledaren infogad? Givetvis inte bara att �kommendera arbetarna� (i f�rbig�ende sagt helt ofullst�ndigt. En av f�rtj�nsterna med Ticktins uppsats �r att den klarl�gger detta.) Han befinner sig ocks� i ett speciellt f�rh�llande till andra chefer: de p� fabriker eller verkst�der som levererar r�varor och maskiner, och de i f�retag som tar �ver de f�rdiga produkter som tillverkas i den fabrik som han sk�ter.
Det �r min �sikt att detta produktionsf�rh�llande � formulerat p� ett allm�nt s�tt: det speciella inb�rdes f�rh�llandet mellan olika ekonomiska enheter � i grund och botten bara kan anta tv� former: marknad eller plan (justering �a posteriori� [i efterhand] eller beslut �a priori� [p� f�rhand]). Jag kommer d�rf�r, helt i linje med allt som Ticktin skriver, fram till att det s�tt p� vilket byr�kraterna agerar f�r att maximera sin konsumtion st�ller till oreda f�r planen. Ticktin svarar att denna typ av produktionsf�rh�llande inte alls �r en byr�kratiskt centraliserad planering. Om man ers�tter byr�kraternas ledning med demokratisk arbetarkontroll (�samh�llelig kontroll�) s� f�r man �ett annat system�, n�mligen �verklig planering� ist�llet f�r �d�lig administration�. �terigen �r debatten uppenbart semantisk. P� samma s�tt skulle man kunna s�ga att det under monopolkapitalismen inte l�ngre finns n�gra �verkliga marknadskrafter� utan bara �monopolistisk konkurrens�, som �r n�got �helt annat�. Man skulle sedan kunna f�r�ndra arbetets i grunden dubbla form f�r objektiv socialisering till fyra, fem, sex former, etc. Men till slut kommer den f�rargliga fr�gan att uppst�, om inte skillnaden mellan �konkurrenskapitalismen� och �monopolkapitalismen�, i deras gemensamma f�rh�llande till marknaden, �r mycket mindre �n skillnaden mellan l�t oss s�ga monopolkapitalismen och den sovjetiska ekonomin, om inte skillnaden mellan en �centralt och sl�saktigt administrerad ekonomi� och �verklig socialistisk planering�, i deras gemensamma f�rh�llande till planeringen, �r kvalitativt mindre �n den mellan en �centralt och sl�saktigt administrerad ekonomi� och monopolkapitalismen. Eftersom svaret p� dessa fr�gor �r uppenbart s� �r vi tillbaka d�r vi b�rjade, det vill s�ga med att k�nna igen den sovjetiska ekonomin som en byr�kratiskt deformerad, degenererad och sl�saktig sorts planekonomi � men icke desto mindre en sorts planekonomi och inte en icke existerande �tredje sorts� socialiserat arbete, varken spontant eller medvetet �
V�r fr�msta meningsskiljaktighet med Ticktin, som inte �r semantisk utan betydande, handlar om �Sovjets dominerande ekonomiska drag... i dag�, som han identifierar som �sl�seri�. Det �r en l�tt �verdrift n�r det handlar om ett land som p� ett mystiskt s�tt (bara genom att sl�sa med resurser?) inom loppet av en generation f�rvandlades fr�n ett underutvecklat land till v�rldens andra industrimakt. Det vore mycket mer r�tt att s�ga att �Sovjets dominerande ekonomiska drag� �r tillv�xt plus sl�seri, tillv�xt trots (��kande�) sl�seri, verklig tillv�xt trots �kande sl�seri. Det �r f�rvisso en ganska svidande sammanfattning av den �mots�gelsefulla centrala dynamiken�. Men det betecknar Sovjetunionen s�som n�got helt annat �n ett stagnerande eller tillbakag�ende samh�lle som i grunden �r sl�saktigt och ingenting annat (till exempel det romerska imperiet under dess f�rfall.)
Ticktins v�gran att medge att det finns en mots�ttning mellan den centrala planeringens logik och byr�kratins materiella egenintressen leder till paradoxala resultat. Han tvingas formulera retoriska fr�gor som inte f�r n�got svar. Varf�r g�r inte den �centrala administrativa eliten� med p� arbetarkontroll och samh�llelig kontroll �ver planeringsmekanismen, om inte d�rf�r att den �r r�dd f�r att bli av med sina materiella privilegier? Varf�r finns det en konflikt mellan �planerarna� och fabriksledarna, om inte d�rf�r att planeringens logik (det vill s�ga den grundl�ggande tendensen att v�rdera allt arbete som omedelbart samh�lleligt som blev f�ljden av att privategendomen och det privata arbetet upph�vdes) g�r mot den ledningspraktik som bara �r avpassad efter att maximera chefernas konsumtionsbehov? Varf�r hamstrar (och sl�sar) cheferna p� r�varor, utrustning etc, om inte f�r att maximera sina inkomster? Varf�r skulle inte inf�randet av ett vinstsystem f�r att ber�kna chefernas l�ner leda till n�gon grundl�ggande f�r�ndring av detta, s� l�nge planeringen lever kvar (det vill s�ga s� l�nge inte �marknadskrafterna� och de enskilda fabrikscheferna kan avg�ra priser, l�ner och investeringar)? Om man svarar p� dessa fr�gor s� kommer man att f�rst� det sovjetiska samh�llets grundl�ggande mots�ttningar p� ett mycket b�ttre s�tt �n om man ensidigt betonar sl�seriet, och enbart sl�seriet.
Ticktin konstaterar helt riktigt att trenden att st�rka marknaden utg�r en trend mot att �teruppr�tta kapitalismen. Han konstaterar ocks� helt r�tt att denna trend inte kan bryta igenom p� ett kvalitativt s�tt utan att f�rst ha undanr�jt arbetarnas motst�nd (mot att �terinf�ra en �fri arbetarmarknad�, det vill s�ga bland annat chefernas r�tt att avskeda arbetare. �ven om detta inte skulle vara den enda sida hos det sovjetiska samh�llet som arbetarna skulle f�rsvara. Vi har en k�nsla av att de ocks� skulle g� mot att utl�ndska eller inhemska �gare tar �ver fabrikerna.). Men denna prognos, som p� ett snyggt s�tt passar in i v�r analys, leder till en sl�ende lucka i Ticktins definition av det sovjetiska samh�llet.
N�r Trotskij sa att arbetarna i de kapitalistiska l�nderna borde f�rsvara sina demokratiska friheter mot det fascistiska hotet, s� formulerade han inte det som ett f�rsvar av den borgerliga staten utan av �fr�na till prolet�r demokrati inom det borgerliga samh�llet�. Skulle Ticktin s�ga att det faktum att det saknas en arbetsmarknad och existerar anst�llningstrygghet f�r proletariatet i Sovjetunionen bara �r �fr�n till en socialiserad planering� i ett �sl�saktigt administrerat samh�lle�? Diskussionen skulle f�rst se ut att vara semantisk. Men snart skulle det absurda i en s�dan st�ndpunkt visa sig. Permanent anst�llningstrygghet och avsaknad av en arbetsmarknad �r inte bara n�gra sidofr�gor eller mindre viktiga aspekter hos samh�llssystemet. De �r en del av Sovjetunionens grundl�ggande produktionsf�rh�llanden. Tillsammans med andra f�rh�llanden r�ttf�rdigar de v�r definition att detta samh�lle fortfarande �r ett samh�lle i �verg�ng mellan kapitalism och socialism (vilket �r liktydigt med en arbetarstat), om �n ett extremt byr�kratiserat och sl�saktigt s�dant, d�r avskaffandet av byr�kratins maktmonopol och missk�tsel med hj�lp av en politisk revolution, genom att det uppr�ttas arbetardemokrati och arbetarstyre, skulle �ppna v�gen till socialismen utan att beh�va g� igenom f�dslov�ndorna av en ny social revolution, och utan att beh�va avskaffa ett �samh�llssystem� till f�rm�n f�r ett helt nytt.
[1] H Ticktin, Sl�seriets ekonomi.