Skrift utgiven av Arbetarkulturs f�rlag 1941
Efter undertecknandet av Molotov-Ribbentroppakten h�sten 1939 och i synnerhet efter utbrottet av Finska vinterkriget (november 1939) hamnade det svenska kommunistpartiet (SKP) i en mycket besv�rlig position. Detta beskrivs utf�rligt i Yvonne Hirdmans Sveriges Kommunistiska Parti och 2:a v�rldskrigets f�rsta �r och dokumenteras med artiklar ur kommunistpartiets press, fr�mst dagstidningen Ny Dag, i Kommunisterna och Andra v�rldskriget 1939-40.
Att SKP hade det sv�rt och att dess politiska linje under dessa �r inte var s�rskilt inspirerande f�r efterv�rlden framg�r inte minst av att n�r Arbetarkultur 1972 gav ut en samling tal och skrifter, Linderot � Masslinjen (med inledning av Per-Olov Zennstr�m), d� tog man inte med en enda text fr�n denna period. I den Linderot-samling som gavs ut 1949, Svensk arbetarr�relse i brytningstid, ing�r d�remot 3 artiklar (fr�n maj-december 1940), men dessa handlar ganska litet om den politik som f�rdes, utan de handlar fr�mst om den f�rf�ljelse som SKP utsatts f�r (transportf�rbudet, interneringsl�gren, f�rslagen att f�rbjuda partiet osv).
F�religgande skrift, som s�ledes inte ing�r i de ovann�mnda samlingarna, ger lite mer k�tt p� benen. Den inneh�ller referat av ett tal av Linderot och 2 resolutioner fr�n en konferens som SKP h�ll i februari 1941. Givetvis tas fr�gan om SKP:s legalitet upp, men tyngdpunkten ligger p� kampen f�r fred och f�r Sverges �nationella frihet�.[1] En viktig aspekt av detta �r relationerna till omv�rlden, givetvis Sovjetunionen, som ligger SKP varmt om hj�rtat, men ocks� Nazityskland. F�r att inte Sverige ska dras in i kriget m�ste man skaffa sig �v�nner�. Linderot s�ger bl a
.... i utrikespolitiken g�ller det att skaffa sig s� m�nga v�nner som m�jligt. Ty vilken regim som �n h�rskar i Tyskland s� m�ste ur den revolution�ra arbetarklassens synpunkt ocks� Sverge f�ra en utrikespolitik som tar sikte p� v�nskapliga f�rbindelser med Tyskland, diplomatiskt korrekta f�rbindelser, inte �v�nskap� med den nazistiska ideologin och f�rtryckarmetoderna, utan statlig och diplomatisk v�nskap som ger �msesidiga f�rdelar. Vi m�ste dock se till att d�rvidlag inte en undfallenhetspolitik g�r sig g�llande som utan sv�rdslag ber�var Sverge dess nationella oavh�ngighet.
Och i partikonferensens resolution st�r det:
Med Tyskland vars betydelse f�r Sverges l�ge i nuvarande situation �r mycket stor m�ste f�rh�llandena vara v�nskapliga och korrekta.
S�dana formuleringar ville man n�ppeligen stoltsera med senare, vilket nog �r en viktig orsak till att Linderots tal inte ing�r i n�got av samlingsverken.[2]
Martin Fahlgren
F�religgande skrift utg�r en sammanfattning av Sven Linderots referat p� Kommunistiska Partiets konferens den 22-23 febr. I detta tal behandlas en rad viktiga politiska sp�rsm�l, fr�gan om den nationella sj�lvst�ndigheten, den s. k. nordismen, det imperialistiska kriget och v�rt lands neutralitet, socialdemokratismen f�r att n�mna n�gra av de viktigaste avsnitten. Vidare �terfinnes partikonferensens resolutioner till det politiska l�get och i fackf�reningsfr�gan.
S�v�l talet som resolutionerna �r v�rdefulla dokument som anger det kommunistiska partiets politik och taktik i nuvarande situation och visar arbetarklassen v�gen i dess kamp f�r fred och frihet. D�rf�r b�r skriften spridas i massupplaga.
F�rlaget.
Sven Linderots tal p� CK:s utvidgade m�te
Kamrater! Det senaste �ret har ju varit ganska kr�vande f�r partiet p� alla omr�den av dess verksamhet. D�rom har redan i dag �tskilliga rapporter gett en viss bild. Det har talats om pressen och ekonomin, om alla de offer partikamraterna f�tt lov att bringa ekonomiskt f�r att s� l�ngt v�ra krafter f�rm�r s�kerst�lla partiets verksamhet. Jag har dock inte t�nkt i min rapport dr�ja s� l�nge vid vad som varit, utan skall bara g�ra ett par korta erinringar.
Det �r ju karakteristiskt att partiet under hela det g�ngna �ret m�ste k�mpa f�r sin legalitet. Huvudanloppet emot partiet b�rjar redan 1939 genom bannbullor fr�n olika h�ll. Jag t�nker d�rvidlag inte p� tidningsartiklarna i pressen, d�r Nya Dagligt Allehanda, Social-Demokraten under H�glunds tid och andra tidningar kr�vde uppl�sning av partiet, utan jag t�nker p� de auktoriserade bannbullorna framf�r allt fr�n socialdemokratiska partiet och fr�n Landsorganisationen som formulerades fr�mst i cirkul�r 1144.
Alla i den �nationella samlingen� var ju eniga om att kommunistiska partiet p� ett eller annat s�tt skulle likvideras. Emellertid kunde man inte ena sig om att f�rbjuda partiet, men man vidtog en rad lagstiftnings�tg�rder, i syfte att med dessa drabba partiet. Riksdagen antog nya lagar om spioneri i den naiva uppfattningen att kommunistiska partiet var en organisation f�r spioneri, riksdagen antog nya lagar om f�rr�deri i den naiva uppfattningen att de hundratusentals arbetare, som t�nker och k�nner kommunistiskt �r �f�rr�dare�. Man vidtog en rad s�dana �tg�rder. Men framf�r allt gick man in f�r ekonomiska repressalier, annonsbojkotten och pressbyr�ns bojkott. Man hoppades d�rmed ekonomiskt kunna hindra kommunisternas verksamhet.
De svenska arbetarna har genom �ren f�tt klart f�r sig varf�r kommunistiska partiet skall och m�ste finnas, de samlar pengar och g�r alla m�jliga andra uppoffringar av personlig karakt�r, de g�r alla m�jliga kollektiva insatser f�r det parti de vet �r n�dv�ndigt f�r arbetarklassen. V�ra klassfiender kan inte f�rst� detta. Socialdemokratins �vre skikt har redan tappat kontakten med de bredare undre lagren bland folket, s� de f�rst�r det inte heller. Dessa hamnar d�rf�r i alla m�jliga slags spekulationer om att kommunisterna f�r subsidier fr�n Moskva o. s. v. De vill inte och kan inte heller f�rst�, att partiet genom alla pr�vningar uteslutande uppr�tth�lles av svenska arbetare, svenska m�n och kvinnor som �r medvetna om vad de vill.
V�r kamp f�r legaliteten har kr�nts med framg�ng hittills, s�tillvida att partiet icke �r uppl�st. Det var naturligtvis mycket litet som beh�vde tillkomma under f�rra vintern f�r att partiet ocks� skulle uppl�sas.
Men jag vill rikta er uppm�rksamhet p� en sak som i 6 olika former kommit till uttryck fr�n v�ra fiender, b�de de borgerliga och socialdemokratiska � jag tror det �r nyttigt att p�peka det. De s�ger n�mligen: det l�nar sig inte att uppl�sa det kommunistiska partiet, ty d� forts�tter det bara sin verksamhet under jorden och d� blir det sv�rare att kontrollera �n n�r partiet har en legal politisk tillvaro. I detta tal fr�n fiendernas sida ligger faktiskt en mycket stor portion respekt och erk�nnande �t partiet sj�lvt. Det m�ste ju ligga ett erk�nnande �t partiet i detta, n�r de s�ger att vi har en s�dan idealitet och offervilja s� det inte hj�lper med h�rda repressalier � man skulle endast kunna t�nka sig fysiskt utrotande av kommunisterna f�r att n� efterstr�vat resultat. Men n�r det b�rjar bli mer �n hundratusen kommunister � Aftonbladet skrev efter f�rra valet �en hel bolsjevikisk arme� � h�r i landet, d� �r det inte s� l�tt att utrota dem.
Fullmaktslagar ligger dock i tillr�cklig utstr�ckning dukade p� regeringens bord, s� den kunde n�r som helst besluta om f�rbud f�r v�rt parti. F�rresten skulle den kunna utf�rda s�dant f�rbud om �n inte fullmaktslagarna fanns � det finns ingen respekt f�r lagarna p� det h�llet. Transportf�rbudet �r redan det ett grundlagsbrott.
Vi har s�lunda lyckats bevara v�r legala tillvaro som parti. Men med transportf�rbudet f�r partipressen och �vriga �tg�rder mot v�r press, p�tryckningarna med m�tesf�rbud � exempelvis i Stockholm d�r Stockholms stadskollegium v�grar oss att hyra lokaler f�r m�ten � med Folkets Hus i olika delar av landet st�ngda f�r partiet m�ste vi konstatera att v�r kamp f�r legalitet inte n�tt ett s�dant resultat under senaste halv�ret som vi borde kunna n�. Vi m�ste tillk�mpa oss de r�ttigheter som andra partier �tnjuter enligt de s. k. demokratiska f�rfattningarna.
Vidare kan vi konstatera att b�de v�r fackliga ledning i partiets central och i v�ra lokala organisationer rustat sig f�r att �terer�vra f�rlorade positioner i fackf�reningarna fr�n f�rra vintern. Detta arbete har f�rberetts p� den fackliga fronten f�r att d�r uppn� full legalitet, och fackf�reningarna har b�rjat att upph�va cirkul�r 1144.
Jag tror att den senaste tidens kampanj mot kommunisterna i fackf�reningarna har sin f�rklaring m�jligen delvis i nervositet i anledning av l�get i Finland eller vissa andra fruktade utrikespolitiska komplikationer, i anledning av de �kade sv�righeterna i landet, dyrtiden och annat. Att v�r st�llning till ramavtalet och de olika avtalen omfattades med allt st�rre sympati, tror jag, var en av huvudingredienserna i reformistledarnas soppa, n�r de kokade ihop den nya kampanjen. Det �r klart att cirkul�r nr 3 i Metall �r ett resultat av v�r frammarsch i fackf�reningarna. Det �r s�ledes ett tecken p� v�r styrka och inte p� svaghet.
Nej, kampanjen �r ett resultat av v�r frammarsch � och inte bara av vad vi n�tt i fackf�reningarna utan �ven av framg�ngarna i andrakammarvalet. N�r det visade sig att vi �kade v�rt sammanlagda r�stetal med n�ra 5.000 r�ster blev man s�kert chockerad.
Efter att ha gjort en detaljkritik av distrikten ifr�ga om riksdagsvalet, fortsatte Linderot: Jag slutar denna �terblick med att citera vad partikonferensen f�rra �ret sade s�som sin uppfattning, den konferens som h�lls under en mycket hetsig period:
Konferensen konstaterar med tillfredsst�llelse, att partiet best�tt det h�rda prov det st�llts inf�r och att medlemsmassorna med fullt f�rtroende sluter upp bakom den eniga centralkommitt�n, att medlemmarnas offervilja j�mte de av ledningen genomf�rda besparings�tg�rderna s�krat Ny Dags .och den �vriga kommunistiska pressens utgivning.
Jag tror att partikonferensen kan vara �verens med politiska byr�n om v�rderingen av den g�ngna verksamheten s�som tillfredsst�llande, s�tillvida att partiet best�tt provet som bolsjevikiskt parti. Detta utesluter inte n�dv�ndig kritisk pr�vning av v�rt partis verksamhet. Utan en s�dan fortg�ende sj�lvkritisk pr�vning kommer partiet att stagnera och stagnation betyder tillbakag�ng.
Efter en allm�n �versikt av krigsl�get yttrade talaren: Vi har fortfarande att inrikta v�r verksamhet enligt den allm�nna uppgift som Kommunistiska Internationalens ledare, Dimitrov, st�llde i oktober 1939 d� kriget br�t ut, d� han i en stor artikel visade Kommunistiska Internationalens st�ndpunkt till det p�g�ende kriget:
Historien st�ller nu arbetarklassen i de kapitalistiska l�nderna uppgifter av den st�rsta betydelse. Det tillkommer den att f�ra ut miljoner m�nniskor ur krigets helvete, att r�dda sina l�nder och sina folk fr�n ruin, f�r�delse och underg�ng. Endast arbetarklassen i spetsen f�r de stora massorna av b�nder och arbetande i st�derna �r i st�nd att bjuda bourgeoisin och imperialismen det beslutsammaste motst�nd, f�rm�r g�ra slut p� dess blodiga, brottsliga verk och f�r alltid avskaffa de orsaker, som framkallar de imperialistiska krigen.
D�ri ligger ju koncentrerad den generallinje vi m�ste f�lja, den stora huvuduppgiften som arbetarklassen i alla l�nder har att k�mpa f�r. Kamrat Dimitrov s�ger i forts�ttningen:
Den historiska roll, som arbetarklassens kommunistiska f�rtrupp har sig �lagd, best�r i nuvarande �gonblick i att organisera denna kamp och att g� i spetsen f�r den. F�r att kommunisterna framg�ngsrikt skall kunna utf�ra denna roll, m�ste de ge en f�rebild i fr�ga om en riktig f�rst�else av detta krigs v�sen och i grund krossa den legend om dess f�rment antifascistiska, r�ttvisa karakt�r, som de socialdemokratiska ledarna s� ivrigt sprider. Att upplysa massorna om sakens verkliga f�rh�llande, upplysa och �n en g�ng upplysa � det �r i dag framf�r allt den viktigaste f�ruts�ttningen f�r massornas mobilisering till kamp mot det imperialistiska kriget och den kapitalistiska reaktionen.
Utvecklandet av en verkligt bred r�relse mot det imperialistiska kriget och reaktionen kan ha framg�ng endast i det fall, att kommunisterna verkar och k�mpar mitt ibland massorna sj�lva, lyh�rt f�ljer deras st�mningar, uppm�rksamt lyssnar till deras r�st, behj�rtar deras n�d och lidanden. Kommunisterna f�r inte ila i f�rv�g. De m�ste uppst�lla paroller, som motsvarar den givna konkreta situationen och som �r f�rst�eliga och vinner geh�r bland arbetarklassens massor, bland de arbetande i stad och p� land. Samtidigt m�ste de st�ndigt marschera i spetsen f�r massr�relsen och leda den fram till de mognande, nya uppgifternas l�sande.
Jag har redan talat om att denna f�rst�else finns i v�rt parti, och jag tror inte att ifr�ga om den allm�nna politik som vi under denna krigsperiod har att f�lja, n�got mer �r att till�gga.
D�remot skulle jag vilja taga upp n�gra problem som under de h�r krigsm�naderna fr�n september 1939 till nu har st�tt till diskussion, exempelvis
Gustav Johansson skrev en broschyr efter M�nchenuppg�relsen, en mycket bra broschyr, �Den stora illusionen�. Han visade vilket illusionistiskt trolleri man bedrev med frasen om neutralitet, han visade att den sandlerska neutraliteten inte var n�gon neutralitet, han visade att intet land kunde skydda sig genom en proklamation om neutralitet. Allt detta var riktigt. Men det uppstod �ven en uppfattning, att egentligen kan inte kommunisterna n�gonsin st�lla krav p� neutralitet som en politisk paroll i en krigsfr�ga, och den uppfattningen hade ju mycket starka sk�l att bygga p�. Under tidigare v�rldskrig st�llde vi inte neutralitetsparollen prolet�rt revolution�rt, utan i v�ra l�nder d�r vi var f�r neutraliteten var vi f�r den av pacifistiska sk�l. De flesta som k�mpade mot kriget gjorde det n�stan uteslutande utifr�n pacifistiska st�ndpunkter och inte fr�n marxistiska och revolution�ra.
Fr�gan l�stes sedan genom det finsk-ryska kriget. Ty under detta krig kr�vde vi neutralitet � ensamma i hela Sverge. Regeringen framtr�dde som �icke krigf�rande�, underst�dde Mannerheims krig mot Sovjetunionen. Och det var klart att en paroll om att Sverge skulle iakttaga strikt neutralitet var ur arbetarklassens synpunkt helt riktig. Vi beg�rde inte att Sverge skulle marschera upp p� Sovjetunionens sida, vi beg�rde intet underst�d �t Sovjetunionen. Vi beg�rde endast neutralitet. Parollen blev d�rigenom klar � vi ville att Sverge skulle avst� fr�n att blanda sig i denna konflikt. F�r Sverges del var detta en fredsparoll eftersom Sverge genom en falsk utrikespolitik befann sig p� randen till krig.
Vi kan med stolthet konstatera, och vi kommer ocks� i historien att f� r�tt, att vi var de enda, som st�llde en f�r svenska folket riktig paroll under finska kriget.
En annan fr�ga �r parollen fr�n f�rra v�rldskriget om nederlag f�r den egna regeringen i imperialistiska krig. Lenins och Stalins l�ror och den rika teoretiska litteratur vi d�ri har till hands hj�lper oss att l�sa dessa fr�gor.
Men vi m�ste �ven h�r akta oss att schematisera. F�r att g�ra sp�rsm�let mer konkret kan vi ta det grekiska kriget. Skall kommunisterna och arbetarna i Grekland k�mpa med i armen f�r att jaga italienarna fr�n Grekland, eller skall man s�ga att detta Grekland g�tt i den brittiska imperialismens ledband, att deras krig �r ett led i det stora imperialistiska kriget och att arbetarna i Grekland d�rf�r skall k�mpa f�r den egna regeringens nederlag? I Grekland h�rskar ju en fascistisk regim. Den nyss d�de Metaxas var en fascistisk diktator som satte kommunisterna i f�ngelse och ut�vade starka repressalier mot arbetarna. F�r min del har jag haft den uppfattningen att i den situation, vari Grekland befann sig n�r det blev angripet av Mussolinis Italien skulle arbetarna k�mpa mot inkr�ktarna utan att gl�mma fienden i det egna landet, de grekiska fascisterna, och att de ocks� m�ste jagas bort, och att engelsm�nnen ocks� skulle bort fr�n Grekland. Men de grekiska arbetarna kan inte k�mpa p� tv� eller tre milit�ra fronter p� en g�ng. De m�ste s� att s�ga l�sa dessa problem i tur och ordning.
I senaste numret av den instruktiva och l�rorika tidskriften V�rlden i Dag, som inom parentes sagt har alldeles f�r liten upplaga inom partiet,� skriver en av de ledande kommunisterna i Grekland f�ljande:
I verkligheten har de italienska imperialisterna f�rberett och inlett detta krig, som ett konsekvent fullf�ljande av sina imperialistiska rovplaner gentemot Grekland; de har b�rjat det f�r att tillfredsst�lla sitt maktbeg�r, som �stundar det absoluta herrav�ldet �ver Medelhavet, dess kuster, �ar och sj�v�gar och herrav�ldet �ver Balkanl�nderna .. .
Bara s�ttet att gradera visar vad han egentligen vill s�ga oss i denna artikel.
Det �r en of�rtydbar f�rklaring att det �r riktigt av grekiska folket att kasta sig mot italienarna s�som inkr�ktare, och d�rmed �r fr�gan om det italiensk-grekiska kriget riktigt st�lld s�som jag tror.
Artikelf�rfattaren forts�tter:
Det grekiska folket m�ste emellertid ocks� inse, att skulden f�rdetta krig, som kostar dess b�sta s�ners blod, drabbar inte blott de italienska utan �ven de engelska imperialisterna och �ven den egna borgarklassen.
Det �r klart, att denna folkfientliga och reaktion�ra politik, inriktad p� att oms�tta landets strategiska l�ge i h�gsta m�jliga vinst, inte motsvarar det grekiska folkets intressen. Den grekiska bourgeoisins m�l i detta krig motsvarar denna politik. De grekiska arbetarna och arbetande har emellertid ingenting att skaffa med dessa m�l. Det �r fullst�ndigt f�rst�eligt och riktigt, att de kastar sig emot den imperialistiske inkr�ktaren � som �syftade att er�vra det grekiska territoriet och underkasta det grekiska folket fr�mmande herrav�lde � och med all kraft h�ller honom borta fr�n sina gr�nser. Och de handlar likas� riktigt, n�r de v�nder sig mot den grekiska bourgeoisin, som s�ker missbruka massornas antiimperialistiska st�mning och frihetsk�rlek f�r att d�lja sin egen medskyldighet f�r detta krig och sina egna profitsyften samt under parollen �nationellt befrielsekrig� s�ker f�rleda arbetarklassen och folkmassorna till en borgfredspolitik. Den grekiska arbetarklassen och det grekiska folket vill befria sitt land fr�n slaveriet och f�rmyndarskapet under alla imperialistiska makter, fr�n allt f�rtryck och all utsugning genom fr�mmande kapitalister och den egna bourgeoisin. Greklands arbetarklass �r f�r st�rsta m�jliga f�rst�rkning av det grekiska folkets f�rsvarskraft, genom att de medborgerliga demokratiska fri- och r�ttigheterna f�r det arbetande folket �terinf�res, genom att terrorn avskaffas och de politiska f�ngarna friges och genom att krigsb�rdorna l�gges p� de rika.
Det �r n�dv�ndigt att i v�rt parti h�rskar klarhet i dessa problem eller att kamraterna �tminstone har nyckeln till dessa problem klar, s� de kan l�sa dem ocks� n�r de framtr�der under nya former och n�r det uppst�r nya situationer.
D�rmed �verg�r jag till de speciella f�rh�llandena h�r i Sverge. Vad Sverges l�ge ang�r s� kan jag fatta mig kort. Krigsfaran har varit synnerligen akut i en del situationer, men den har f�r �gonblicket dragit f�rbi. Detta pr�glar ocks� de svenska statsmakternas politik. Men det kan ju bli mycket hastiga sv�ngningar i situationen, och vi kan inte komma ifr�n att det som fr�mst karakteriserar det l�ge vari vi befinner oss �r inte fr�nvaron av krigsfara utan det oerh�rt f�r�ndrade f�rh�llande vi befinner oss i genom kriget och den latenta krigsfara som ligger �ver landet. Det �r det v�sentliga och det m�ste vi utg� ifr�n i v�r svenska politik. D�rf�r m�ste vi utveckla v�r aktivitet, se till att vi har klara linjer och kan vinna f�rst�else f�r dem p� den utrikespolitiska fronten. Ty fr�mst av allt �r fr�gan om krigsfaran en fr�ga om vilken utrikespolitik Sverge bedriver. Det �r ju klart att ett �oresonligt� �verfall kan komma, att en makt ockuperar landet oavsett vilken politik som f�res. Den utrikespolitik landet f�r spelar dock en oerh�rt viktig roll. Vi m�ste st�lla den fr�gan i centrum f�r uppm�rksamheten n�r vi behandlar det aktuella l�get.
Vi har ju formulerat v�ra st�ndpunkter och har intet att �ndra i det fallet. Det �r m�jligen n�gonting som vi skulle kunna nyansera � men intet finns att revidera. Vi har sagt att Sovjetunionen har r�ddat Sverge fr�n att dras in i kriget. Vi vill emellertid inte fr�nk�nna v�rt eget parti en viss del av hedern att ha r�ddat Sverge fr�n kriget, ty den kamp mot kriget vi f�rde � om �n folket stod under psykos och inte h�rde mycket av vad vi sade � bidrog dock n�got till att d�mpa krigsaktivisterna under f�rra vintern. Vissa grupper av b�nderna ville ju inte heller g� in i n�got krig f�r den finsk-ryska konfliktens skull. N�gon �versvallande lust d�rtill fanns v�l inte heller bland de inkallade i fr�msta linjen. Men att krigspsykosen var mycket stark �r klart i alla fall. Om vi allts� inte kan fr�nk�nna dessa inre orsaker deras v�rde, s� kan vi dock st� fast vid att Sovjetunionen r�ddade Sverges fred, d�rf�r att Sovjetunionen inte �r n�got imperialistiskt land. Det er�vrade inte Finland.
Det l�ge vi befinner oss i kr�ver klart att Sverge utvecklar v�nskapliga f�rbindelser med Sovjetunionen, vilken dels kan hj�lpa oss att h�lla oss utanf�r kriget och dels kan hj�lpa v�r folkf�rs�rjning. Detta m�ste vara grundl�ggande f�r den svenska utrikespolitiken.
Vad s� ang�r st�llningen till Tyskland synes v�l f�r m�nga saken litet sv�rare. Vi k�mpar ju mot nazismen, mot Hitler och alla fascistiska f�rtryckare av vad slag de vara m�nde, solidariskt med den internationella arbetarklassen. Men att h�rf�r driva den svenska politiken i fientlig riktning mot Tyskland skulle vara fel. Att vi bek�mpar den nazistiska politiken i tidningar och tal o. s. v. �r naturligtvis riktigt och vi kommer naturligtvis att forts�tta d�rmed. Men den svenska utrikespolitiken m�ste f�lja det r�d som Molotov en g�ng gav, n�mligen att i utrikespolitiken g�ller det att skaffa sig s� m�nga v�nner som m�jligt. Ty vilken regim som �n h�rskar i Tyskland s� m�ste ur den revolution�ra arbetarklassens synpunkt ocks� Sverge f�ra en utrikespolitik som tar sikte p� v�nskapliga f�rbindelser med Tyskland, diplomatiskt korrekta f�rbindelser, inte �v�nskap� med den nazistiska ideologin och f�rtryckarmetoderna, utan statlig och diplomatisk v�nskap som ger �msesidiga f�rdelar. Vi m�ste dock se till att d�rvidlag inte en undfallenhetspolitik g�r sig g�llande som utan sv�rdslag ber�var Sverge dess nationella oavh�ngighet.
Jag n�mnde den nationella oavh�ngigheten. Det �r n�dv�ndigt att partiet st�ller den nationella fr�gan riktigt, i synnerhet nu, n�r fr�gan om den nationella friheten, den nationella oavh�ngigheten och fr�gan om huruvida vi �r beredda att f�rsvara den nationella sj�lvst�ndigheten �r s� aktuell. Kamrat Hilding Hagberg deklarerade efter en fr�gad riksdagen, att vi �r beredda att �f�rsvara den nationella oavh�ngigheten mot vem det vara m�nde�. Sedan s�kte riksdagsman Nilsson fr�n G�teborg g�ra Hagberg till �protokollf�rfalskare�. Nilsson blev emellertid kvar p� slagf�ltet, skalperad och tillintetgjord. Men denna diskussion l�ser inte hela fr�gan om v�r st�llning till nationen och jag tror att det i den fr�gan r�der viss oklarhet i partiet.
Vi har nog genom n�got f�r kortfattade formuleringar bidragit att v�cka ett visst missf�rst�nd ute bland arbetarna, en oklarhet som �r av tv� slag. En del tror att vi innerst inne har g�tt �ver p� den �nationella fronten�, men s�ker rent formell avgr�nsning fr�n den s. k. nationella samlingen. Andra �ter tror att vi bara s�ker man�vrera oss ut ur ett sv�rt l�ge och i verkligheten �r fiender till nationell frihet. B�da dessa uppfattningar �r felaktiga.
Stalin skrev en artikel redan �r 1904 om nationalitetsfr�gan, och jag vill ur denna ge ett par citat som jag anser mycket l�rorika. Stalin b�rjar denna artikel p� f�ljande s�tt:
Allt flyter . . . Samh�llslivet f�r�ndrar sig och med det ocks� �den nationella fr�gan�. Till olika tider betr�des kampens arena av olika klasser, och varje klass uppfattar �den nationella fr�gan� p� sitt s�tt. Det �r klart att �den nationella fr�gan� tj�nar olika intressen till olika tider och antar olika schatteringar, beroende av n�r och av vilken klass den rullas upp.
Han s�ger p� ett annat st�lle i samma artikel:
En ny klass, proletariatet, har betr�tt kampens arena och d�rmed har en ny �nationell fr�ga�, proletariatets �nationella fr�ga� uppst�tt. Liksom proletariatet skiljer sig fr�n adeln och bourgeoisin, skiljer sig �den nationella fr�ga� som st�llts av proletariatet fr�n adelns och bourgeoisins �nationella fr�ga�.
De �nationella �sk�dningarna� �r s�lunda tidsbest�mda och klassbest�mda. V�r uppgift �r att f�retr�da de klassmedvetna arbetarnas synpunkt p� den nationella fr�gan i Sverge. Vi m�ste dra upp en r�g�ng mot de nationalister och chauvinister, som s�ker f�nga de svenska arbetarna och b�nderna p� sina limsp�n genom att fria till deras vilja att bevara Sverge s�som en fri nationalstat, som s�ker anv�nda dem f�r sina chauvinistiska, reaktion�ra och kapitalistiska intressen. Vi m�ste visa att den nationella friheten f�ruts�tter frihet inom nationen, vilket emellertid inte f�r f�rst�s mekaniskt s� att vi f�rst i ett socialistiskt Sverge vill k�mpa mot inkr�ktare. Det �r vi beredda att g�ra �ven i ett borgerligt Sverge.
Vi m�ste �ven g�ra klart f�r oss att fr�gan om den nationella oavh�ngigheten icke �r n�gon dogm, n�got orubbligt, utan underkastad utvecklingens lagar. Lika v�l som sm� stammar och mindre grupper genom utvecklingen blivit sammanfattade i nationer och nationalstater, s� kommer �ven nationerna en g�ng att f�rsvinna och ge plats f�r h�gre m�nskliga enheter.
S�lunda m�ste vi, n�r vi talar om v�r vilja att f�rsvara den nationella oavh�ngigheten, samtidigt h�lla arbetarklassens internationalism levande mot chauvinismen.
N�r vi s�ger att vi vill f�rsvara den nationella oavh�ngigheten, att vi v�rderar vissa nationella s�rdrag, t. ex. v�rt spr�k, och vill fritt kunna utveckla v�r kultur p� det svenska spr�kets grundval s� �r vi d�rf�r icke nationalister, utan vi �r f�r nationell frihet s� l�nge denna nationella frihet �r historiskt betingad, n�dv�ndig och progressiv.
Vi st�ller allts� fr�gan om nationen, om arbetarklassens st�llning till nationen, p� ett nytt s�tt enligt marxismens grundsyn.
I det sammanhanget n�gra ord om �nordismen�. Den har n�mligen r�tt stor betydelse. Genom att Norge och Danmark blivit undertryckta har det uppst�tt en mycket stark r�relse i Sverge. Men det var inte det v�sentliga f�r nordismens apostlar, utan det v�sentliga f�r dem var finska kriget. Det finns nu ett samfund som heter Nordens Frihet och en tidning med samma namn, vilken �r fylld av de mest tanketomma floskler som kan l�sas i en tidning p� en g�ng, och det vill inte s�ga litet. Men man kan se inte bara i Nordens Frihet utan �verallt i dagspressen, icke minst i den socialdemokratiska pressen, hur den �nordiska tanken� odlas. Och om man s�ker tr�nga igenom alla fraserna och fr�ga: vad �r d� denna nordism, denna nordiska, �desbest�mda, historiska �desgemenskap, o. s. v., s� finner man bara tomhet. Man talar om Norden, om �finnarna och vi� som blodsfr�nder, om finska skogens dystra sus, v�sterhavets svall � och det �r inte s� litet tungom�lstaleri med i spelet.
Vi har emellertid politiskt sett all anledning att ta upp detta och mota Olle i grind. Vi har visserligen besl�ktade spr�k i Skandinavien, och fr�n Danmark har vi h�mtat id�n om folkh�gskolan som vi f�tt av Grundtvig. Men vad har vi annars f�tt? Varifr�n har Sverige f�tt sin kultur? Ja, ifr�ga om vitterhet och m�larkonst har Frankrike varit storleverant�r. V�r liberala demokrati (medan den �nnu till�mpades) har vi h�mtat fr�n England. V�r arbetarr�relse har vi f�tt fr�n Tyskland och �ven vetenskapen har haft sin huvudsakliga f�rankring i Tyskland. Svenskar har studerat vid tyska universitet, och de flesta moderna doktorsavhandlingarna har skrivits p� tyska � inte p� danska.
Det finns ingen �nordisk tanke�. Inte t�nker Fritz Clausen och Aksel Larsen p� samma s�tt, inte kan man g�ra en syntes av deras t�nkes�tt och kalla det f�r den �nordiska tanken�. Lika litet kan man g�ra det med exempelvis Knut Hamsun och Erik Blomberg, eller av Gustav Johansson i Ny Dag och Ivar Anderson i Svenska Dagbladet, eller av Wenner-Gren och textilarbetare Pettersson. Man g�r faktiskt och lurar p� arbetarklassen en falsk uppfattning och utnyttjar den i krigsaktivistisk riktning.
Det �r partiets uppgift att g�ra upp ocks� ideologiskt med dessa m�nniskor och visa arbetarklassen att de med allt detta bara skapar dimbildning f�r att i t�cken och m�rker kunna leda massorna vart dessa herrar vill.
Vi vill det finska folkets v�l, det norska och danska folkets v�l. Vi underst�djer frihetskampen som de norska br�derna f�r mot ockupanterna, vi underst�djer frihetskampen i Danmark. Men det g�r inte Quisling och Clausen.
Vi st�llde ju p� sin tid fr�gan om ett nordiskt f�rsvarsf�rbund. Detta strider dock inte p� n�got s�tt mot det jag h�r framh�llit. Vad lade vi d� in i parollen om ett nordiskt f�rsvarsf�rbund? Vi h�vdade att de sm� nordiska l�nderna var hotade av en stormakt, men vart och ett var f�r svagt att ensamt f�rsvara sig. D�rf�r beh�vdes samverkan mellan dessa l�nder och d�rtill st�d fr�n Sovjetunionen. S� st�llde vi fr�gan d�. Och det var riktigt, det var en realpolitisk paroll i d�varande situation i syfte att bevara freden. Men de som nu �r �nordister� de avb�jde d�. Nu vill de bilda �milit�rallianser� sedan tre av Nordens fem l�nder ockuperats av tyskar och engelsm�n. Vi m�ste resa de nordiska l�ndernas arbetare och b�nder till kamp f�r fred och frihet mot krigsaktivistiska �nordister�.
Om vi vill befr�mja en s�dan politik som jag h�r talat om s� m�ste vi fota v�r kamp p� en riktig inrikespolitik och s�ka vinna massorna, f� dem att lyssna, samla, leda och organisera dem. Detta kan vi inte utan att formulera de krav som massorna sj�lva uttalar, som r�r sig om br�det, bekymren f�r dagen, om krisbyr�kratin, om de inkallades ers�ttningar, om avl�ningarna, om ramavtal och andra avtal, om kompensation f�r dyrtiden. Den grundlinje vi h�r tidigare slagit fast, kamp f�r bevarande av arbetarklassens levnadsstandard, vidh�ller vi. Att massorna inte kunnat f�rsvara sin levnadsstandard beror p� att de i alltf�r h�g grad �r f�ngna under socialdemokratiskt inflytande �nnu.
Kamrat Linderot �vergick d�refter till den aktuella fackliga situationen och reformistledarnas splittringskampanj. Talarens synpunkter i dessa fr�gor �r sammanfattade i en s�rskild resolution som antogs enh�lligt av partikonferensen och �r avtryckt i detta h�fte.
Linderot fortsatte:
Till sist n�gra ord om kampen mot socialdemokratismen. Vi hade ju bara 102.000 r�ster i senaste valet och socialdemokraterna hade �ver en och en halv miljon r�ster. Det �r klart att det m�ste finnas differenser bland alla dessa, �ven bland ledarna. Men framf�r allt m�ste vi differentiera mellan massorna och ledarna samt s�ka vinna massorna f�r en kamp mot den nuvarande socialdemokratiska ledningens kurs. Vi m�ste visa, att n�r vi f�re storkriget st�llt f�rslag om enhetsfront med socialdemokratiska partiet s� var det v�r f�rhoppning att finna en linje f�r att f� dem att bryta klassamarbetet med bourgeoisin. Kriget st�llde oss inf�r nya f�rh�llanden. Vi kan inte tala om enhetsfront med socialdemokratiska partiet i dag. Vi vill enhetsfront med massorna, men st�ller inte ens f�rslag om enhet med den socialdemokratiska ledningen.
Slutligen n�gra ord om kommunistiska partiet. Jag har tidigare talat om v�r kamp f�r legaliteten. Jag beh�ver d�rf�r inte upprepa att denna kamp f�r legalitet naturligtvis skall forts�tta p� alla l�mpliga s�tt. P� olika omr�den skall vi f�rs�ka tr�nga fram. Men de som tror att en s�dan legalisering av partiet b�ttre skall kunna g� f�r sig inom fackf�reningarna eller p� andra omr�den genom att vi upptr�der undergivet och undfallande de har tagit fel, ty d� vinner vi aldrig n�gonting. Vi m�ste alltid ta h�nsyn till f�religgande omst�ndigheter och den situation i vilken vi befinner oss. De som var undfallande under hetsen vid finsk-ryska kriget har f�tt k�nna det och lida dyrt f�r det.
V�r kaderpolitik m�ste f�rb�ttras. Jag m�ste d�rvid p� nytt ta upp den gamla fr�gan om att dra in v�ra kvinnor i ledande instanser f�r att alltid ha ers�ttning f�r de m�n som kommer bort fr�n partiarbetet genom inkallelser o. dyl. F�ruts�tt att vii dag fick en krigsmobilisering. Hur blir det d� med partiet? Vem skall d� rycka in i ledningarna ? Vem skall se till att parollerna kommer ut till medlemmarna? Det f�r kvinnorna g�ra i mycket h�g grad, liksom ungdomen. Ungdomsf�rbundet kommer vi senare att tala mer om h�r. Men jag vill inte j�mst�lla denna fr�ga om efterv�xten genom ungdomsr�relsen med fr�gan om kaderpolitiken ifr�ga om kvinnorna. Men p� b�gge omr�dena kan vi notera stora f�rsummelser, och det �r n�dv�ndigt att vi p� allvar tar fasta p� dessa uppgifter. N�r vi satt organisationsfr�gan s�som en s�rskild punkt p� dagordningen �r det just meningen att ge ytterligare argument f�r en annan kaderpolitik, speciellt vad ang�r kvinnorna.
Till sist. Vad �r det som gjort att vi kunnat genomg� de t�mligen h�rda prov partiet genomg�tt under de senaste �ren? Jo, det �r att partiets kader till�gnat sig de bolsjevikiska grundid�erna, genom att k�mpa, l�sa och studera, genom att den till�gnat sig Stalins och Lenins, Marx' och Engels' l�ror. Jag tror att framf�r allt studiet av partihistorien varit oss till stor nytta.
Om vi till�gnar oss en bolsjevikisk teori, erfarenhet och rustning s� l�ngt var och en f�rm�r och m�jligheter finns, s� kommer vi att bli oslagbara. Men det f�ruts�tter enhet i partiet. Jag vill bara l�gga detta p� hj�rtat hos er: Bevara enheten som eder �gonsten. Sammanh�llning, disciplin och enhet i partiet, en bolsjevikisk teoretisk rustning, en prolet�r h�rdhet i n�varna, har vi det, d� kommer vi att marschera fram�t och l�sa v�ra uppgifter. (Appl�der.)
1. Den internationella situationen pr�glas fortfarande av det p�g�ende imperialistiska kriget. F�renta staternas �ppna underst�d �t den engelska imperialismen i kampen mot den tyska och italienska imperialismen, Greklands indragande i kriget, Japans fortsatta er�vringskrig i Kina, sp�nningen i Stillahavsomr�det, febertillst�ndet p� Balkan � allt detta tyder p� att kriget blir l�ngvarigt och hotar att utveckla sig till ett v�rldskrig vars flammor kommer att omsluta alla v�rldsdelar. Detta st�ller arbetarklassen i alla l�nder inf�r oerh�rda kampuppgifter, inf�r uppgifterna att i internationell solidaritet och kampgemenskap, i spetsen f�r alla andra fredstr�ngtande krafter, er�vra en varaktig fred genom att skapa fredsregeringar och st�rta alla imperialistiska krigsregeringar, avskaffa krigens orsaker och trygga freden och friheten f�r folken genom socialismen.
2. L�get i Sverge har f�tt sin s�rskilda karakt�r genom den blockad av utfartsv�garna v�sterut, som �r ett resultat av den tyska ockupationen av v�ra v�stra grannl�nder, av den �verh�ngande faran att dras in i kriget samt av faran f�r att landet genom eftergifter gentemot stormaktsanspr�k utan direkta krigshandlingar helt f�rlorar den nationella sj�lvbest�mmander�tten.
3. Genom detta l�ge st�lles fortfarande fr�gan om Sverges utrikespolitik, tryggandet av freden och f�rsvaret av den nationella oavh�ngigheten i fr�msta planet.
Den omedelbara krigsfara f�r Sverge som uppkom p� vintern 1939-1940 genom att regeringen �vergav den officiella neutralitetslinjen och upptr�dde som underst�djande, �icke krigf�rande� part p� Finlands sida i kriget mellan Finland och Sovjetunionen liksom den �verh�ngande krigsfaran i april 1940, d� det imperialistiska kriget svepte in �ver Norge och Danmark, �vensom sp�nningen p� eftersommaren har f�r tillf�llet dragit f�rbi, och Sverge har hittills undsluppit att dras in i kriget inte minst tack vare att kommunistiska partiet f�rde en orygglig kamp f�r freden, att motst�nd restes mot krigsaktivisterna av det arbetande folket, s�rskilt p� landsbygden, och framf�r allt tack vare att Sovjetunionens fredspolitik och dess s�rskilda intresse av att bevara freden i �stersj�omr�det var en tyngre vikt i den internationella politikens v�gsk�l �n de krafter inom och utom Sverge som ville dra landet med i krigsvirveln.
Fara f�r tv�ra omkastningar f�religger dock alltj�mt.
4. Dessa fakta n�dv�ndigg�r i folkets intresse ovillkorligt en utrikespolitik, som, syftande till fred och v�nskap med alla l�nder och folk, framf�r allt s�ker skapa v�nskapliga och politiskt korrekta f�rbindelser med Sovjetunionen, som hittills varit det enda yttre skyddet f�r Sverges fred, genom vars st�d ett svenskt h�vdande av neutraliteten och sj�lvst�ndigheten kan underl�ttas, genom vilket land Sverge kan tillf�ras f�r folkf�rs�rjningen n�dv�ndiga produkter och skaffa avs�ttning f�r svenskt arbete f�r att m�ta den starkt v�xande arbetsl�sheten. Med Tyskland vars betydelse f�r Sverges l�ge i nuvarande situation �r mycket stor m�ste f�rh�llandena vara v�nskapliga och korrekta. Detta utesluter icke verksamt st�d i l�mpliga former �t folkens frihetskamp i de ockuperade l�nderna.
En utrikespolitik av denna art utesluter dock s�dana eftergifter f�r andra staters anspr�k som i v�sentliga delar upph�ver den nationella sj�lvbest�mmander�tten och neutraliteten.
5. F�r att kunna genomf�ra en dylik utrikespolitik m�ste storfinansens m�jligheter att p�verka kursen och avg�randena likvideras. F�r detta kr�ves ocks� en upprensning med krigsaktivisterna av alla riktningar. Inflytelserika civila och milit�ra personer propagerar f�r �modig uppslutning� p� Tysklands sida, f�r en nazistisk �nyordning� av v�rlden, andra vill koppla Sverges �den samman med Cityfinansens �demokrati� och imperialistiska krigsm�l, �ter andra � oftast i f�rbund med ovan n�mnda kategorier � fantiserar om att Sverge skall alliera sig med Finland i n�got slags �revanschkrig� mot Sovjetunionen. Alla dessa riktningar och str�mningar och deras enskilda agenter i olika f�rkl�dnader m�ste isoleras och st�llas utanf�r allt inflytande p� den svenska politiken.
H�ri inbegripes �ven den brokiga samling som har sin hemvist i �Nordens Frihet�. De representerar en �nordism� vars realbest�mning de ej f�rm�r klarg�ra men vars politiska m�ls�ttning �r krigsaktivistisk och ofta uttryck f�r en svensk imperialism (Sverge som �ledarstaten� i Norden).
6. Gentemot alla dessa f�r Sverges folk, f�r dess fred och nationella oavh�ngighet farliga krafter g�ller det att mobilisera alla som verkligen vill en svensk politik f�r fred och frihet.
Framf�r allt m�ste arbetarklassen frig�ras fr�n den chauvinism och den nationalistiska dimbildning, som alla folkfiender str�var att uppr�tth�lla. Arbetarklassens internationalism m�ste �teruppv�ckas och paras med en nationell fredsvilja, vilken �ven f�ruts�tter frihet inom nationen, och denna m�ste bli grundvalen f�r svenska folkets kamp f�r att f�rsvara Sverges nationella frihet mot vem det vara m�nde som utifr�n eller inifr�n hotar densamma.
7. F�ruts�ttningen f�r att n� resultat i dessa str�vanden �r att den inrikespolitiska kursen l�gges om. Krafterna m�ste inriktas p� att genomf�ra en betydande minskning i rustningsutgifterna, att l�gga krisens b�rdor p� de b�rkraftigas axlar, f�rsvara de arbetande massornas levnadsstandard, och d�rmed g�ra slut p� de f�rh�llanden som nu till�ter de rika att h�sta in j�tteprofiter och ytterligare berika sig p� krisen, medan det skapande arbetets folk i stad och p� land genom arbetsl�shet, skatteutplundring, prisstegringar och andra former f�r �standards�nkning� drives till sv�ltgr�nsen.
8. Denna oeftergivliga kamp f�r de ekonomiska dagskraven fordrar en lika energisk kamp f�r bevarandet av folkets demokratiska fri- och r�ttigheter. Statsmakternas oavl�tliga ingrepp i de demokratiska r�ttigheter som folket tidigare tillk�mpat sig m�ste f� ett slut, systemet med �fullmaktslagar� m�ste �ndras, transportf�rbud och andra repressalier mot den f�r sin r�tt k�mpande arbetarr�relsen och dess kommunistiska parti m�ste upph�ra f�r att folkets f�rsvarskraft i kommande tider skall kunna st�rkas.
9. En s�dan yttre och inre kurs i den svenska politiken kan ej genomf�ras av en �samlingsregering� d�r reaktionen och storfinansen i viktiga fr�gor ut�var ett avg�rande inflytande. En nationell samling p� en s�dan grundval som den p� vilken nuvarande regering bygger sin regeringsmakt �r falsk. Den fotar sig p� klassf�rsoningens illusion och uppr�tth�lles av bourgeoisin s� l�nge som den utg�r den effektivaste metoden att trygga de ekonomiskt h�rskande skiktens privilegier och �verv�ltra krisb�rdorna p� massornas axlar. D�rf�r m�ste det arbetande folket, som �r bundet vid sitt land, vid sin fabrik, vid sin t�ppa och sin torva, och som �lskar sin fosterbygd, skapa sin egen enhet i kamp mot det fosterlandsl�sa kapitalet och mot alla de folkets h�rskare och herrar vilkas fosterlandsk�rlek heter profit. P� s�dan grundval kan en folkmassornas nationella enhet skapas, mot den falska och l�gnaktiga �nationella samling� som i dag ges ut som �kta vara, och p� en s�dan grundval, i kamp f�r massornas sanna intressen kan en regeringsmakt skapas, som genomf�r en f�r folket och landet riktig och nyttig politik.
10. F�ruts�ttningen f�r att skapa en s�dan enhet bland folket �r att massorna frig�ras fr�n socialdemokratismens skadliga och f�rlamande inflytande. Socialdemokratiska partiet har i allm�nna val vunnit majoriteten i den svenska riksdagen. Denna majoritetsst�llning missbrukas till genomf�randet av en f�r massorna skadlig politik. Sedan socialdemokratin f�tt parlamentarisk majoritet genomf�res fr�n statens sida en oerh�rd utplundring av de breda folkmassorna genom skatter och p�lagor, prisf�rdyringar och annan brandskattning av de fattiga som saknar motstycke i senare tids historia. Socialdemokratiska partiet har i sin hand hela best�mmander�tten i ledningen f�r Landsorganisationen med dess n�ra 1 miljon medlemmar. Denna st�llning missbrukar socialdemokratin p� det gr�vsta och genomf�r en ledardiktatur �ver medlemmarna, som ber�var dessa alla grundl�ggande demokratiska r�ttigheter. De f�r ej ens yttra sig i sina egna avtalsfr�gor eller v�lja sina egna styrelser i fackf�reningar och verkstadsklubbar (Metall).
F�r Sverges arbetande folk �r det i dag en livsfr�ga att bryta dessa socialdemokratiska ledares herrav�lde och skapa en f�rnyelse av den svenska arbetarr�relsen p� demokratisk och socialistisk grundval.
11. Sverges kommunistiska parti st�ller s�som sina aktuellaste uppgifter i dag att med hela sin kraft k�mpa f�r en s�dan yttre och inre politik vars huvudpunkter h�r ovan utformats. Det s�ker i dag f�rena det arbetande folkets krafter till f�rsvaret av freden, landets sj�lvst�ndighet, massornas levnadsstandard och de demokratiska fri- och r�ttigheterna. Kommunistiska partiet �r medvetet om sitt ansvar inf�r den svenska arbetarklassen. S�som en oskiljaktig del av denna arbetarklass, s�som det enda arbetarparti i detta land som k�mpar p� demokratisk och socialistisk grundval skall partiet trots alla f�rf�ljelser, trots allt genomf�ra sin historiska mission.
Den svenska arbetarklassen har under ett halvt �rhundrade byggt upp en facklig organisation p� demokratisk grundval. Den grundl�ggande principen har varit alla l�nearbetares gemensamma intressen att mot kapitalets makt k�mpa f�r b�ttre ekonomiska och sociala f�rh�llanden. Under decenniers h�rda strider har ocks� fackf�reningsr�relsen f�rm�tt att tillk�mpa arbetarna betydande f�rb�ttringar i livsvillkoren. P� fackf�reningsr�relsen, som nu omsluter n�ra en miljon medlemmar, har socialdemokratin i huvudsak byggt sina parlamentariska positioner, skaffat sig majoritet i riksdagen och d�rigenom m�jlighet att leda landets politik, tr�nga tillbaka kapitalets krafter och f�rb�ttra arbetarklassens st�llning.
Det l�ge som uppst�tt genom stormaktskriget utnyttjas av de ekonomiskt h�rskande skikten i Sverge till att �ka utsugningen av massorna och genomf�ra s�nkning av arbetarklassens levnadsstandard f�r att berika kapitalisterna. Fackf�reningsr�relsens reformistiska ledning bygger sin nuvarande politik p� samarbete med borgarklassen, uppfyller reaktionens �nskem�l, anpassar sig efter �samlingsregeringens� direktiv f�r statlig utplundring av folket, godk�nner s�nkning av reall�nerna (ramavtalet) samt upptr�der �ppet f�r l�gre arbetsl�ner, s�som fallet �r t. ex. i byggnadsindustrin, d�r LO-ledningen givit sin anslutning till oerh�rda l�nes�nkningskrav. Denna arbetarfientliga politik motiveras bland annat med h�nvisning till av kriget skapade sv�righeter och med det bedr�gliga talet om att arbetarna m�ste s�nka sin levnadsstandard f�r att landet skall undg� den inflationsfara, som i verkligheten frammanas av den ruinerande upprustningen och den kapitalistiska misshush�llningen.
F�r att kunna genomf�ra denna politik i fackorganisationerna bryter de h�gsta fackliga ledningarna stadgar och kongressbeslut, kr�nker fackf�reningarnas sj�lvklara stadgeenliga r�ttigheter och f�rs�ker att helt avskaffa den fackliga demokratin. Medlemmarnas demokratiska r�ttighet att i allm�nna omr�stningar uttala sig om sina egna arbets- och l�nevillkor avskaffas diktatoriskt. Ett f�tal � ofta av fackf�rbunds- och LO-ledning utsedda funktion�rer � avg�r avtalsfr�gorna och fastst�ller den standards�nkning, som passar arbetsk�parnas och �samlingsregeringens� str�vanden.
De reformistiska ledningarna dekreterar uppifr�n vilken inrikespolitisk uppfattning och vilken st�llning till utrikespolitiken som medlemmarna och funktion�rerna skall intaga. Landsorganisationens cirkul�r 1144 och 1214, Kommunalarbetarf�rbundets styrelsebeslut att fackf�reningsmedlemmarna icke f�r k�pa den arbetartidning de vill eller bes�ka de arbetarm�ten som intresserar dem, med risk av uteslutning, samt Metallindustriarbetarf�rbundets cirkul�r nr 3, vilket bland annat dekreterar, att medlemmar som vill k�mpa mot standards�nkningen och f�rsvara de demokratiska r�ttigheter stadgarna tillerk�nner dem skall uteslutas � allt detta g�r stick i st�v med fackf�reningsr�relsens grundprinciper, st�r i strid med stadgar och organisationspraxis samt gagnar uteslutande reaktionens anlopp mot arbetarklassens levnadsstandard. Detta �r ett f�rs�k att hindra arbetarklassen att f�ra en mot borgarklassen inriktad sj�lvst�ndig politik.
Bland arbetarna har, oavsett partitillh�righet, uppst�tt en stark opposition mot denna politik. I s�rskild grad har arbetarna reagerat mot Metallindustriarbetarf�rbundets cirkul�r nr 3, som utvidgar de reformistiska ledarnas tidigare f�rda, reaktion�ra kamp mot kommunisterna, till att g�lla �ven partil�sa och socialdemokratiska arbetare, vilka tillsammans med kommunisterna i fackorganisationerna k�mpar f�r att avv�rja standards�nkningen, hindra splittringen och bevara den fackliga demokratin.
I denna f�r den svenska fackf�reningsr�relsen allvarliga situation manar kommunistiska partiet fackf�reningsfolket, att modigt k�mpa f�r bevarandet av levnadsstandarden. Bek�mpa ledarbyr�kratins klassfientliga politik, sl� vakt om den fackliga demokratin och fackf�reningsr�relsens enhet p� klasskampens grundval. Fackf�reningsfolket m�ste tillbakavisa varje f�rs�k att organisatoriskt uppdela fackf�reningsr�relsen efter partipolitiska linjer. (Oljelunds f�rslag i Ny Tid att bilda kommunistiska fackf�reningar.) Fackf�reningsr�relsens organisatoriska enhet �r f�ruts�ttningen f�r dess klassm�ssiga slagkraft i kampen f�r massornas intressen.
De medlemmar i fackf�reningarna, som p� grund av ovan n�mnda dekret uteslutes m�ste �terintagas. Alla �rliga klassk�mpar m�ste ha r�tt att tillh�ra fackf�reningsr�relsen. De stadgeenligt valda styrelserna och funktion�rerna m�ste f� beh�lla sina funktioner och medlemsmajoritetens vilja ifr�ga om styrelse- och funktion�rsval m�ste respekteras av f�rbundsledningarna.
Fackf�reningsmedlemmar!
Slut mangrant upp till fackf�reningsm�tena!
K�mpa f�r en enig, demokratisk, fri och slagkraftig fackf�reningsr�relse!
SVERGES KOMMUNISTISKA PARTI
Centralkommitt�n.
[1] Fr�gan om SKP:s legala status var givetvis inte l�ngre lika br�nnande som den var under vinterkriget, vilket avslutades n�ra ett �r tidigare.
[2] Linderots karakteristik av Finska vinterkriget som �Mannerheims krig mot Sovjetunionen� �r v�l knappast heller n�got som man vill skylta med p� 1970-talet.