Skrivet: 9 april 1922
Publicerat: I Pravda nr 81, 11 april 1922.
K�lla: Samlade skrifter i urval, bd. 17 (Stockholm 1955), s. 326-330�
�vers�ttning: Alice Wallenius ??
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
T�nk er, att en representant f�r kommunisterna m�ste s�ka komma in i en lokal, d�r bourgeoisiens representanter driver propaganda inf�r ett ganska talrikt bes�kt arbetarm�te. T�nk er vidare, att bourgeoisien kr�ver en h�g avgift av oss f�r tilltr�det till denna lokal. Om avgiften inte varit �verenskommen p� f�rhand, m�ste vi naturligtvis k�psl� f�r att inte betunga v�rt partis budget. Om vi betalt allt f�r mycket f�r intr�det i denna lokal, s� har vi otvivelaktigt gjort ett fel. Men det �r b�ttre att betala dyrt � �tminstone s� l�nge vi inte l�rt oss hur man b�r k�psl� � �n att avst� fr�n m�jligheten att framtr�da och tala f�r arbetarna, vilka hittills uteslutande befunnit sig i reformisternas, d. v. s. bourgeoisiens sanna v�nners, s� att s�ga �besittning�.
Denna j�mf�relse f�ll mig i sinnet, d� jag i dagens Pravda l�ste det telegrafiska meddelandet fr�n Berlin om de villkor, p� vilka man uppn�tt samf�rst�nd mellan representanterna f�r de tre Internationalerna.
V�ra representanter handlade enligt min mening oriktigt, d� de samtyckte till f�ljande tv� villkor: f�r det f�rsta att sovjetmakten inte skall till�mpa d�dsstraffet i m�let mot de 47 socialistrevolution�rerna, och f�r det andra att sovjetmakten till�ter representanter f�r alla tre Internationalerna att vara n�rvarande vid domstolsf�rhandlingarna i denna process.
B�da dessa villkor �r ingenting annat �n en politisk eftergift, som det revolution�ra proletariatet gjort den reaktion�ra bourgeoisien. Ifall n�gon betvivlar riktigheten av en s�dan definition, s� beh�ver man bara st�lla honom f�ljande fr�ga f�r att avsl�ja hans politiska naivitet: G�r den engelska eller en annan nuvarande regering med p� att representanter f�r alla tre Internationalerna �r n�rvarade vid processen mot de f�r uppror beskyllda irl�ndska arbetarna? Eller vid processen mot de nyligen f�r uppror �talade sydafrikanska arbetarna? Samtycker den engelska eller n�gon annan regering i detta eller liknande fall till att lova att inte till�mpa d�dsstraffet mot sina politiska motst�ndare? Det beh�vs bara lite eftertanke i denna fr�ga f�r att f�rst� f�ljande enkla sanning: Vi st�r �verallt i v�rlden inf�r den reaktion�ra bourgeoisiens kamp mot det revolution�ra proletariatet. I detta fall g�r Komintern, som representerar den ena parten i denna kamp, en politisk eftergift �t den andra parten � den reaktion�ra bourgeoisien. Ty alla i hela v�rlden (utom de, som vill d�lja den uppenbara sanningen) vet, att socialistrevolution�rerna sk�t p� kommunisterna och gjorde uppror mot dem, att de faktiskt och ibland �ven formellt arbetade f�r enhetsfront med hela den internationella reaktion�ra bourgeoisien.
Fr�gan �r, vilken eftergift den internationella bourgeoisien till geng�ld gjort oss? Svaret h�rp� kan endast bli: Den har inte gjort oss n�gon eftergift alls.
Endast ett resonemang, som d�ljer denna klasskampens enkla och klara sanning, endast ett resonemang, som kastar smolk i arbetarnas och de arbetande massornas �gon, kan f�rs�ka skymma bort denna p�tagliga sanning. Enligt den �verenskommelse, som undertecknades av III Internationalens representanter i Berlin, har vi redan gjort den internationella bourgeoisien tv� politiska eftergifter. Vi har inte f�tt n�gon som helst eftergift av den i geng�ld.
Den roll, som II och II� Internationalernas representanter spelade, gick ut p� att framtvinga de politiska eftergifter, som proletariatet gjorde bourgeoisien, varvid de best�mt v�grade att genomf�ra eller ens att f�rs�ka f� igenom n�gon som helst politisk eftergift av den internationella bourgeoisien till f�rm�n f�r det revolution�ra proletariatet. Detta obestridliga politiska faktum blev naturligtvis h�llet i skymundan av den borgerliga diplomatins skickliga representanter (bourgeoisien har under m�nga �rhundraden l�rt representanterna f�r sin klass att vara goda diplomater), men f�rs�ket att skymma bort faktum f�r�ndrar inte det ringaste sj�lva faktum. Om den eller den representanten f�r II och II� Internationalen stod i direkt eller indirekt f�rbindelse med bourgeoisien, �r i detta fall en fr�ga av fullkomligt underordnad betydelse. Vi beskyller dem inte f�r direkt f�rbindelse. Det har ingenting med saken att g�ra, om d�r fanns en direkt f�rbindelse eller om den indirekta f�rbindelsen var t�mligen komplicerad. Endast det har med saken att g�ra, att Komintern under p�tryckning av II och II� Internationalernas befullm�ktigade gjorde en politisk eftergift �t den internationella bourgeoisien och att vi inte fick n�gon som helst eftergift i geng�ld.
Vad blir d� slutsatsen h�rav?
Slutsatsen blir framf�r allt att kamraterna Radek, Bucharin och andra, vilka representerade Kommunistiska Internationalen, handlade oriktigt.
Vidare. Framg�r det d�rav att vi m�ste bryta den �verenskommelse vi undertecknat? Nej. Jag tror, att en s�dan slutsats vore oriktig och att vi inte b�r bryta den �verenskommelse vi undertecknat. Vi b�r bara g�ra den slutsatsen, att de borgerliga diplomaterna denna g�ng visat sig vara skickligare �n v�ra och att vi n�sta g�ng � s�vida inte intr�desavgiften till lokalen best�mmes p� f�rhand � m�ste k�psl� och man�vrera skickligare. Vi m�ste st�lla oss som regel att inte g�ra politiska eftergifter �t den internationella bourgeoisien (hur skickligt dessa eftergifter �n t�ckes av vilka f�rmedlare det vara m�), om vi inte i geng�ld f�r mer eller mindre likv�rdiga eftergifter av den internationella bourgeoisien till f�rm�n f�r Sovjetryssland eller andra avdelningar av det internationella, mot kapitalismen k�mpande proletariatet.
Det �r m�jligt att de italienska kommunisterna och en del av de franska kommunisterna och syndikalisterna, vilka var emot enhetsfronttaktiken, av de ovan anf�rda uttalandena drar den slutsatsen att enhetsfronttaktiken �r oriktig. Denna slutsats blir uppenbart oriktig. Om kommunisternas befullm�ktigade betalat alltf�r dyrt intr�de i den lokal, d�r de har n�gon, om �n obetydlig, m�jlighet att h�nv�nda sig till arbetarna, vilka hittills uteslutande befunnit sig i reformisternas �besittning�, s� m� man bem�da sig om att n�sta g�ng r�tta detta fel. Men det vore ett oj�mf�rligt st�rre fel att f�rkasta varje villkor och varje avgift f�r att kunna tr�nga in i denna synnerligen starkt skyddade, st�ngda lokal. Kamraterna Radeks, Bucharins och andras fel �r inte stort, eftersom det mesta vi riskerar �r, att Sovjetrysslands fiender, uppmuntrade av Berlinkonferensens resultat, kommer att organisera ett par tre kanske framg�ngsrika attentat mot enskilda personer. Ty nu vet de p� f�rhand, att de kan skjuta p� kommunister, emedan de har den chansen att s�dana konferenser som den i Berlin hindrar kommunisterna att skjuta dem.
I varje fall har vi likv�l slagit en br�sch i den st�ngda lokalen. I varje fall har kamrat Radek lyckats att �tminstone f�r en del arbetare avsl�ja, att II Internationalen v�grade att upptaga parollen om upph�vandet av Versaillesf�rdraget bland demonstrationsparollerna. De italienska kommunisternas och en del av de franska kommunisternas och syndikalisternas st�rsta fel best�r d�ri, att de ger sig tillfreds med det vetande de har. De ger sig tillfreds med att v�l veta, att II och II� Internationalens representanter samt �ven herrarna Paul Levi, Serrati o. s. v. �r skickliga befullm�ktigade f�r bourgeoisien och f�rmedlare av dess inflytande. Men de personer och de arbetare, som verkligen best�mt vet det och verkligen f�rst�r betydelsen h�rav, utg�r otvivelaktigt minoriteten b�de i Italien, i England, i Amerika ock i Frankrike, Kommunisterna f�r inte steka sig i sitt eget fett, utan de m�ste l�ra att handla s�, att de utan att rygga tillbaka f�r vissa offer, utan att frukta f�r fel, som �r oundvikliga i b�rjan av varje ny och sv�r uppgift, kan tr�nga in den st�ngda lokal, d�r bourgeoisiens representanter p�verkar arbetarna. Kommunister, som inte vill f�rst� och inte vill l�ra sig detta, kan inte hoppas att vinna arbetarklassens majoritet, i varje fall f�rsv�rar och f�rdr�jer de vinnandet av en s�dan majoritet. Men f�r kommunisterna och f�r alla verkliga anh�ngare av arbetarrevolutionen �r redan detta en fullkomligt of�rl�tlig sak.
Genom sina diplomater har bourgeoisien �n en g�ng visat sig vara skickligare �n Kommunistiska Internationalens representanter. Det �r Berlinkonferensens l�rdom. Denna l�rdom skall vi inte gl�mma. Av denna l�rdom kommer vi att dra alla erforderliga slutsatser. II och II� Internationalens representanter beh�ver enhetsfronten, ty de hoppas att f�rsvaga oss genom kolossala eftergifter fr�n v�r sida; de hoppas att kunna tr�nga in i v�r kommunistiska lokal utan varje avgift; de hoppas att genom enhetsfrontstaktiken kunna �vertyga arbetarna om att den reformistiska taktiken �r riktig och den revolution�ra oriktig. Vi beh�ver enhetsfronten, emedan vi hoppas kunna �vertyga arbetarna om motsatsen. V�ra kommunistiska representanters fel kommer vi att skylla p� dem och de partier, som beg�tt felen, samt bem�da oss om att ta l�rdom av dessa fel och komma d�rh�n, att de inte upprepas f�r framtiden. Men under inga f�rh�llanden kommer vi att skylla v�ra kommunisters fel p� proletariatets massor, vilka �verallt i v�rlden st�r inf�r det framryckande kapitalets anstorm. Det �r f�r att hj�lpa dessa massor att k�mpa mot kapitalet och hj�lpa dem att f�rst� den �sluga mekaniken� i de tv� fronterna i hela den internationella ekonomin och i hela den internationella politiken, som vi godk�nt enhetsfronttaktiken och genomf�r den �nda till slutet.