Skrivet: 10 juni 1921
Publicerat: Ffg. i V. I. Lenin, Samlade verk, 5:e ry. uppl., b. 52, 1965.
K�lla: V I Lenin, Samlade verk, 5:e ry. uppl., b. 52, sid. 265-269
�vers�ttning: S. Wallenius
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
Saken �r den att Levi i mycket har r�tt politiskt. Tyv�rr har han gjort en rad disciplinbrott, varf�r partiet har uteslutit honom.
Thalheimers och B�la Kuns teser �r i grunden politiskt felaktiga. Det �r frasmakeri och lek med v�nsterord.
Radek vacklar och har f�rst�rt sitt ursprungliga utkast genom en rad eftergifter �t �v�nsterns� dumheter. Redan hans f�rsta �eftergift� �r s� betecknande som m�jligt: i f�rsta punkten av sina teser, �Umgrenzung der Fragen� [2], hade han tidigare �att vinna arbetarklassens majoritet (f�r kommunismens principer)� (Obs!) Det har f�r�ndrats (verballhornt[3]) till �att vinna de socialt avg�rande delarna av arbetarklassen�.
En riktig p�rla! Att i detta sammanhang f�rsvaga n�dv�ndigheten att �f�r kommunismens principer� vinna just majoriteten av arbetarklassen �r hur absurt som helst.
F�r maktens er�vring beh�vs det under vissa betingelser (inklusive att majoriteten av arbetarklassen redan vunnits f�r kommunismens principer) att majoriteten av de socialt avg�rande delarna av arbetarklassen s�tter in en st�t p� den avg�rande punkten.
Att f�r�ndra, verballhornen, denna sanning p� s� s�tt, att man i f�rsta punkten i Kommunistiska internationalens allm�nna uppgifter om arbetarklassens vinnande f�r kommunismens principer f�rsvagar tesen om n�dv�ndigheten att er�vra majoriteten av arbetarklassen � det �r ett typexempel p� B�la Kuns och Thalheimers enfald (den senare, fan m� ta honom, g�r ett respektabelt intryck men skulle i verkligheten beh�va en riktig risbastu) och � Radeks ivriga medg�rlighet.
Radeks teser var alltf�r l�nga, utan benstomme och utan en politisk medelpunkt. Och Radek urvattnade dem �nnu mer, f�rst�rde dem helt och h�llet.
Jag vet inte vad som kan g�ras. Alltf�r mycket har f�rspillts � b�de tid och arbete.
Om ni inte �nskar en �ppen strid p� kongressen s� f�resl�r jag:
1. Att redan idag (eftersom Bucharin p�st�r att ni senast idag m�ste avg�ra det viktigaste; b�st vore att skjuta p� det) genom noggrann omr�stning helt och h�llet f�rkasta Thalheimers och B�la Kuns teser som i grunden felaktiga. Det m�ste skrivas upp. Om ni inte g�r det och g�r med p� eftergifter s� g�r allt �t pepparn.
2. Att Radeks f�rsta utkast, utan de �f�rb�ttringar� som jag gav ett exempel p�, skall tas till grundval.
3. Att 1-3 personer skall f� i uppdrag att f�rkorta och r�tta till texten s� att den f�rses med benstomme (om det �r m�jligt!) och verkligen exakt och otvetydigt skjuter f�ljande huvudid�er i f�rgrunden:
De kommunistiska partierna har �nnu ingenstans vunnit majoriteten (av arbetarklassen), vare sig f�r organiserad ledning eller ens f�r kommunismens principer. Det �r grundvalen. Att �f�rsvaga� detta fundament f�r den enda f�rnuftiga taktiken �r brottsligt l�ttsinne.
: revolution�ra utbrott kan inte desto mindre intr�ffa mycket snart eftersom det f�rekommer rikligt med explosivt material i Europa; en l�tt seger f�r arbetarklassen �r ocks� m�jlig � i undantagsfall. Men det vore absurt att nu bygga Kommunistiska internationalens taktik p� denna m�jlighet, det vore absurt och skadligt att skriva och tro att propagandans tid skulle vara �ver och handlingens tid b�rja.
Kommunistiska internationalen m�ste bygga sin taktik p� ett oavl�tligt och systematiskt arbete p� att vinna majoriteten av arbetarklassen, i f�rsta hand inom de gamla fackf�reningarna. D� kommer vi absolut att segra vilken v�ndning h�ndelsef�rloppet �n tar. Att f�r kort tid �segra� n�r h�ndelseutvecklingen �r enast�ende gynnsam kan �ven en d�re.
: det ��ppna brevets� taktik m�ste till�mpas �verallt.[4] Detta m�ste s�gas utan krumbukter, klart och tydligt, eftersom alla vacklanden betr�ffande det ��ppna brevet� �r h�gst skadliga, h�gst sk�ndliga och h�gst spridda. Det �r ingenting att d�lja. Alla som inte f�rst�tt hur absolut n�dv�ndig det ��ppna brevets� taktik �r m�ste uteslutas ur Kommunistiska internationalen senast en m�nad efter tredje kongressen. Jag inser nu klart mitt fel n�r jag r�stade p� KAPD:s upptagning, det m�ste r�ttas till snabbt och i full m�n.
I st�llet f�r l�ngrandiga vidlyftigheter som hos Radek vore det b�ttre att �vers�tta hela det ��ppna brevet� (p� tyska: anf�ra det i dess helhet) och ing�ende f�rklara dess betydelse och att det kan anv�ndas som m�nster.
Det tycker jag att r�cker f�r en allm�n resolution om taktiken.
Endast p� detta s�tt kan tonen anges. Huvudtanken kommer att framst� klart och tydligt. Inga oklarheter. Ingen skall kunna utl�sa vad han bara vill (som hos Radek).
D� skulle Radeks ursprungliga text f�rkortas till h�gst en fj�rdedel.
Det �r p� tiden att vi upph�r att skriva och anst�lla omr�stning om broschyrer i st�llet f�r teser. �ven om vi alla �r �verens s� �r enskilda fel oundvikliga i detta system. Och n�r det saknas benstomme och tvister p�g�r s� kommer vi att r�ka ut f�r stora fel och f�rfuska allt.
Och sedan kan vi l�gga till, om ni ans�tts av skrivkl�da: p� grundvalen av denna taktik, bl. a., som exempel, inte som princip utan just som exempel.
Vidare.
Att sl� samman Serrati och Levi i samma sorts �opportunism� �r dumt. Serrati har gjort fel; vad f�r fel? Det b�r s�gas klart och tydligt att det �r i den italienska fr�gan och inte i den allm�ntaktiska. Att han gick is�r med kommunisterna och inte utesl�t reformisterna, Turati & Co. S� l�nge ni inte har r�ttat till detta f�rblir ni utanf�r Kommunistiska internationalen, kamrater italienare. Vi utesluter er.[5]
Och till de italienska kommunisterna ett allvarligt r�d och krav: S�tt inte n�san i v�dret, lek inte med v�nsterord utan arbeta energiskt, t�lamodigt och skickligt p� att �vertyga flertalet arbetare bland Serratis anh�ngare och dra dem �ver p� er sida. �Fallet Levi� bottnar inte i den allm�nna taktiken utan i v�rderingen av M�rzaktion [marsaktionen � Red], i den tyska fr�gan. Brandler s�ger att situationen var defensiv, att regeringen provocerade.
L�t oss utg� fr�n att det st�mmer, att det �r faktum. Vilken slutsats f�ljer i s� fall?
1. Att alla ropen om offensiv � och de var otaliga � var felaktiga och ol�gliga.
2. Att appellen om en allm�n strejk var fel taktik eftersom det var fr�ga om en provokation fr�n regeringens sida, vilken �nskade i kampen dra in kommunismens lilla f�ste (den del av centrum d�r kommunisterna redan hade majoriteten).
3. S�dana fel m�ste undvikas i framtiden, ty efter mordet p� 20 000 arbetare under inb�rdeskriget genom h�gerns skickliga man�vrer �r l�get i Tyskland s�reget.
4. Att som �kupp� eller t. o. m. �Bakuninkupp� beteckna defensiven av hundratusentals arbetare (Brandler s�ger en miljon. Har han inte fel? �r han inte alltf�r entusiastisk? Varf�r finns det inga uppgifter om enskilda omr�den och st�der???) �r v�rre �n ett fel; det �r ett brott mot den revolution�ra disciplinen. Eftersom Levi dessutom gjorde andra f�rseelser (som b�r uppr�knas exakt och synnerligen f�rsiktigt) s� har han gjort sig f�rtj�nt av ett straff och med r�tta uteslutits.
Uteslutningen b�r tidsbegr�nsas, t. ex. ett halv�r. Sedan kan han igen ans�ka om intr�de i partiet, och Kommunistiska internationalen rekommenderar att han upptas i partiet om han uppf�rt sig lojalt under denna tid.
Det h�r skriver jag endast p� grundval av Levis och Brandlers broschyrer � n�got mer har jag inte l�st. Brandler har visat � om han har gjort det � en sak, att M�rzaktion inte var n�gon �Bakuninkupp� [en f�rol�mpning som Levi med r�tta utesl�ts f�r] utan en hj�ltemodig f�rsvarsaktion av hundratusentals revolution�ra arbetare. Men hur hj�ltemodigt det �n var s� f�r man h�refter inte inl�ta sig i en s�dan strid, framprovocerad av en regering som redan, fr�n och med januari 1919, genom provokationer d�dat 20 000 arbetare, s� l�nge kommunisterna ej innehar majoriteten �ver hela landet och inte bara i en liten del.
(Julidagarna 1917 var ingen Bakuninkupp. F�r en s�dan v�rdering skulle vi ha uteslutit ur partiet. Julidagarna var en hj�ltemodig offensiv. Och den slutsats vi drog var att n�sta hj�ltemodiga offensiv skulle vi inte b�rja f�r tidigt. Att �ppna allm�n strid f�r tidigt � det �r sakens k�rna n�r det g�ller M�rzaktion. Inte en kupp utan ett fel, mildrat genom hj�ltemodet i hundratusentals arbetares defensivaktion.)
Betr�ffande �meral. G�r det inte att skaffa �tminstone 2-3 dokument?
Det skulle inte skada om det gick att f�r Komintern trycka minst 2 dokument (2-4 sidor) om varje land.
Vilka fakta finns det om �meral? Om Strasser?
Till det viktigaste som ej f�r gl�mmas: allt som i Radeks f�rsta teser ber�r �avvaktandets parti� och dess f�rd�mande m�ste bort. Allt skall strykas.
Om Bulgarien, Serbien (Jugoslavien?) och Tjeckoslovakien skall fr�gan st�llas konkret, skilt, klart och exakt, just om dessa l�nder.
�r vi inte �verens om detta f�resl�r jag att politbyr�n sammankallas.
Den 10 juni 1921
Lenin
[1] Detta brev skrevs i anslutning till utkastet till teserna om taktiken f�r Kommunistiska internationalens tredje kongress. Arbetet att utarbeta dessa teser hade uppdragits �t den ryska delegationen vid kongressen.
Den 1 juni 1921 skickade Radek till Lenin ett utkast till teser med �ndringar som f�reslagits av A. Thalheimer och Bela Kun, samt ett eget utkast som� de sj�lva hade sammanst�llt. P� kuvertet som inneh�ll detta material nedtecknade Lenin d sina f�rsta kommentarer till utkastet till teser om taktiken och skrev sedan ned sina anm�rkningar i mer detalj enligt nedan.
I �verensst�mmelse med Lenins anvisningar omarbetades f�rslaget till teser och diskuterades p� f�rberedande sammantr�den med flera delegationer och f�relades kongressen av den ryska delegationen. Den 1 juli h�ll Lenin ett tal till f�rsvar av Kommunistiska internationalens taktik (se Tal den 1 juli till f�rsvar av Kommunistiska Internationalens taktik). Den 12 juli antogs teserna enh�lligt av kongressen.
[2] Avgr�nsning av fr�gekretsen, fr�gedefiniering. � Red.
[3] F�rs�mrats genom f�rmenta f�rb�ttringar. � Red.
[4] Det �ppna brevet (Offener Brief) fr�n F�renade tyska kommunistpartiets centralkommitt� till det Tyska socialistpartiet, det Oavh�ngiga tyska socialdemokratiska partiet, det Tyska kommunistiska arbetarpartiet och alla fackf�reningar publicerades i Die Rote Fahne 8 januari 1921. F�renade tyska kommunistpartiet uppmanade alla arbetare, fackf�reningar och socialistiska organisationer att f�rena sina krafter f�r att bek�mpa den framv�xande reaktionen och kapitalisternas angrepp p� det arbetande folkets vitala r�ttigheter. Programmet f�r enhetsaktionen inneh�ll krav p� h�gre pensioner f�r lytta krigsveteraner; avskaffande av arbetsl�sheten; f�rb�ttrandet av landets finanser p� bekostnad av monopolen; inf�randet av fabrikskommitt�kontroll �ver alla lager av livsmedel, r�material och br�nsle; ig�ngs�ttandet av alla nedlagda f�retag; kontroll av s�dd och sk�rd och marknadsf�ringen av alla jordbruksprodukter av bonder�den tillsammans med jordbruksarbetarnas organisationer; omedelbart avv�pnande och uppl�sande av alla borgerliga milit�ra organisationer; uppr�ttande av arbetarnas sj�lvf�rsvar; amnesti f�r alla relationer med Sovjetryssland. Lenin kommenterade det �ppna brevet mycket positivt.
H�gerledarna i organisationerna till vilka det �ppna brevet adresserades f�rkastade f�rslaget till enhetsaktion med kommunisterna, trots det faktum att arbetarna st�llde sig positiva till en enad prolet�r front.
[5] Den italienska fr�gan dryftades p� Kominterns tredje kongress i samband med det italienska socialistiska partiets protest mot att Kominterns exekutivkommitt� utesl�t partiet ur Komintern och fastslog att Italiens kommunistiska parti skulle utg�ra Kominterns enda sektion i Italien. Kongressen fattade den 29 juni 1921 f�ljande beslut om socialistiska partiet: �S� l�nge Italiens socialistiska parti inte uteslutit deltagarna i den reformistiska Reggio-Emilia-konferensen och deras anh�ngare kan partiet inte tillh�ra Kommunistiska internationalen. Ifall detta ultimativa f�rhandskrav uppfylls uppdrar tredje v�rldskongressen �t exekutivkommitt�n att tr�ffa erforderliga anstalter f�r att f�rena det fr�n reformistiska och centristiska element renade socialistiska partiet med kommunistiska partiet till en enhetlig sektion av Kommunistiska internationalen.� Detta beslut av tredje Kominternkongressen blev aldrig omsatt i praktiken.
V�ren 1923 bildades inom Italiens socialistiska parti en v�nstergrupp, de s. k. tredjeinternationalisterna (G. M. Serrati, F. Maffi m. fl.), vilka uttalade sig f�r en sammanslagning med kommunistiska partiet. De ansl�t sig till kommunistiska partiet i augusti 1924.