K�lla: Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry. uppl., b 42, s 91-117, 128-161 och 196-197
�vers�ttning: ???
HTML: Martin Fahlgren
Kamrater, jag tror att ni fattade ett helt riktigt beslut, n�r ni f�redrog att f�rst tala om koncessionerna i partigruppen. Enligt upplysningar vi f�tt har fr�gan om koncessionerna framkallat avsev�rd r�relse och rentav oro �verallt, inte bara i partikretsar och bland arbetarmassorna, utan ocks� bland b�ndernas breda massor. Alla kamrater har p�pekat att efter dekretet av den 23 november i �r har det p� flertalet m�ten, som �gnats �t olika �mnen, oftast st�llts fr�gor och gjorts skriftliga f�rfr�gningar om koncessionerna, och den allm�nna tonen i s�v�l dessa f�rfr�gningar som diskussionerna har pr�glats av �ngslan: de egna kapitalisterna har vi jagat bort, men fr�mmande s�dana vill vi sl�ppa in. Jag tror att dessa farh�gor, detta breda intresse f�r koncessionerna, vilket inte bara partikamrater har gett uttryck f�r, �r ett gynnsamt tecken som visar oss, att arbetar- och bondemakten under tre �r av otroligt h�rd kamp blivit s� stark och erfarenheterna av kapitalisterna �r s� rotade, att de breda massorna anser arbetar- och bondemakten vara tillr�ckligt stabil f�r att klara sig utan koncessioner och sig sj�lva tillr�ckligt skolade f�r att annat �n i yttersta n�dtv�ng g�ra n�gra som helst aff�rer med kapitalisterna. Denna �vervakning nedifr�n, dessa farh�gor bland massorna, denna oro inom kretsar utanf�r partiet vittnar om vilken ytterst sp�nd uppm�rksamhet som �gnas �t relationerna mellan oss och kapitalisterna. Jag tror att vi ur denna aspekt obetingat m�ste v�lkomna dessa farh�gor s�som ett tecken p� st�mningarna bland de breda massorna.
�nd� tror jag att vi skall komma fram till uppfattningen, att vi i fr�gan om koncessionerna inte f�r v�gledas enbart av denna revolution�ra instinkt. Efter att ha �verv�gt fr�gans alla aspekter kommer vi att vara �vertygade om riktigheten av den politik vi antagit, n�mligen att erbjuda koncessioner. Jag kan i korthet s�ga, att huvudtemat i min rapport eller, r�ttare sagt, upprepningen av ett samtal jag f�r inte s� l�nge sedan hade i Moskva med flera hundra ansvariga funktion�rer, ty n�gon rapport har jag inte utarbetat och kan jag allts� inte l�gga fram, att huvudtemat i detta samtal var att bevisa tv� teser, n�mligen, f�r det f�rsta, att varje krig �r en forts�ttning p� fredstidens politik, fast�n med andra medel, och, f�r det andra, att de koncessioner vi ger och som vi m�ste ge �r en forts�ttning p� kriget i annan form och med andra medel. F�r att bevisa dessa tv� teser eller, r�ttare sagt, endast den andra, eftersom den f�rsta inte beh�ver s�rskilda bevis, skall jag b�rja med fr�gans politiska aspekt. Jag skall uppeh�lla mig vid relationerna mellan de nutida imperialistiska makterna, relationer som �r v�sentliga f�r f�rst�elsen av hela den nutida utrikespolitiken. Detta �r v�sentligt f�r att man skall f�rst� varf�r vi gav oss in i denna politik.
Amerikanen Vanderlip s�nde till folkkommissariernas r�d ett brev d�r han sade: �Vi republikaner, som tillh�r Amerikas republikanska parti, det stora finanskapitalets parti, som �r f�rbundet med minnet av befrielsekriget mot sydstaterna, vi har nu inte makten.� Detta skrev han redan f�re valen, som �gde rum i november: �Vi kommer att segra i valen i november (nu har de segrat), och i mars blir presidentskapet v�rt. V�r politik kommer inte att upprepa de dumheter, som vecklade in Amerika i de europeiska angel�genheterna, vi kommer att se till v�ra egna intressen. V�ra amerikanska intressen leder oss till en konfrontation med Japan, vi kommer i krig med Japan. Kanske �r det inte ointressant f�r er att f� veta, att v�r flotta �r 1923 kommer att vara starkare �n den brittiska. F�r att f�ra krig m�ste vi ha olja till hands, utan olja kan vi inte f�ra ett modernt krig. Det �r n�dv�ndigt inte bara att ha olja, utan ocks� att vidta �tg�rder f�r att fienden inte skall f� n�gon olja. Japan �r i detta avseende illa ute. N�gonstans utanf�r Kamtjatka finns en vik (jag har gl�mt dess namn), d�r det finns oljek�llor, och vi vill inte att japanerna skall f� den oljan. Om ni s�ljer den marken till oss, s� garanterar jag att v�rt folk blir s� entusiastiskt, att vi genast kommer att erk�nna er regering. Om ni inte s�ljer, utan bara ger oss koncessioner, s� kan jag inte s�ga att vi v�grar att studera detta projekt, men jag kan inte utlova en entusiasm som skulle garantera att sovjetregeringen blir erk�nd.�
Vanderlips brev redovisade helt �ppenhj�rtigt och med oerh�rd cynism st�ndpunkten hos en imperialist, som klart ser, att ett krig med Japan n�rmar sig, och st�ller fr�gan direkt och �ppet: tr�ffa en uppg�relse med oss, s� f�r ni vissa f�rdelar. Fr�gan stod s� h�r: Fj�rran �stern, Kamtjatka och ett stycke av Sibirien befinner sig nu de facto i Japans �go, eftersom dess v�pnade styrkor best�mmer d�r och omst�ndigheterna som ni vet gjort det n�dv�ndigt att skapa en buffertstat, Fj�rran�sternrepubliken, och vi vet mycket v�l vilka otroliga lidanden de sibiriska b�nderna uts�tts f�r av den japanska imperialismen, vilken oerh�rd m�ngd bestialiteter japanerna har beg�tt i Sibirien. Kamraterna fr�n Sibirien vet det: och har i publikationer nyligen ber�ttat utf�rligt om detta. F�ra krig med Japan kan vi dock inte, och vi m�ste g�ra allt f�r att f�rs�ka att inte bara uppskjuta ett krig med Japan, utan ocks� om m�jligt slippa det, eftersom vi av begripliga sk�l inte orkar med det. Och samtidigt v�llar Japan oss kolossal skada genom att ber�va oss kontakten med v�rldshandeln via Stilla havet. Under s�dana betingelser, n�r vi st�r inf�r en v�xande konflikt, en v�xande konfrontation mellan Amerika och Japan � ty det har redan i m�nga decennier p�g�tt en ytterst h�rd kamp mellan Japan och Amerika om Stilla havet och kontrollen �ver dess kuster, och diplomatins, ekonomins och handelns hela historia �r full av helt best�mda indikationer om hur denna kamp tilltar och g�r ett krig mellan Amerika och Japan oundvikligt � r�kar vi i samma situation som vi befunnit oss i under tre �r: en socialistisk republik, omringad av imperialistiska l�nder, som �r oj�mf�rligt starkare �n vi i milit�rt h�nseende, som tillgriper alla agitatoriska och propagandistiska medel f�r att �ka hatet mot sovjetrepubliken � och inte kommer att f�rsitta ett enda tillf�lle till milit�r intervention, som de uttrycker saken, dvs till att strypa sovjetmakten.
Om vi med detta i minnet kastar en allm�n blick �ver de tre g�ngna �ren med utg�ngspunkt i sovjetrepublikens internationella situation, s� blir det klart att den enda orsaken till att vi kunde h�lla ut och kunde besegra ententemakternas oerh�rt m�ktiga allians, som st�ddes av v�ra vitgardister, var att det inte r�dde n�gon som helst enighet mellan dessa makter. Hittills har vi kunnat segra endast tack vare de djupa slitningarna mellan de imperialistiska makterna och endast tack vare att dessa slitningar inte varit tillf�lliga interna partigr�l, utan det har r�rt sig om en djup outpl�nlig ekonomisk intressekonflikt mellan de imperialistiska l�nderna som, eftersom de baserar sig p� privat�gande av jord och kapital, inte kan undg� att f�ra en rovdjurspolitik, som omintetgjort f�rs�ken att f�rena deras krafter mot sovjetmakten. Om vi ser p� Japan, som hade n�stan hela Sibirien i sin hand och naturligtvis n�r som helst kunde ha hj�lpt Koltjak, s� var huvudorsaken till att det inte gjorde detta att dess intressen i grunden skiljer sig fr�n Amerikas och att det inte ville kratsa kastanjerna ur elden �t det amerikanska kapitalet. Med k�nnedom om denna svaghet har vi naturligtvis inte kunnat f�ra n�gon annan politik �n en som syftar till att utnyttja denna slitning mellan Amerika och Japan f�r att st�rka oss sj�lva och uppskjuta m�jligheten av en �verenskommelse mellan Japan och Amerika mot oss, och att en s�dan �verenskommelse �r m�jlig har vi redan sett exempel p�: i amerikanska tidningar har man publicerat texten till en �verenskommelse mellan alla l�nder som lovat st�dja Koltjak.�
Naturligtvis sprack denna �verenskommelse, men det �r inte alls om�jligt att de vid f�rsta tillf�lle kommer att f�rs�ka �terst�lla denna �verenskommelse. Och ju mer den kommunistiska r�relsen �kar i djup och styrka, desto fler nya f�rs�k kommer de att g�ra f�r att strypa v�r republik. H�rav kommer sig v�r politik, som g�r ut p� att utnyttja spliten mellan de imperialistiska makterna till att f�rsv�ra en �verenskommelse eller om m�jligt g�ra den tempor�rt om�jlig. Detta har i tre �r varit huvudlinjen i v�r politik; den gjorde det n�dv�ndigt att underteckna Brest-freden; den gjorde det ocks� n�dv�ndigt att underteckna avtalet med Bullitt om fred och vapenstillest�nd, ett f�r oss ytterst of�rdelaktigt avtal. Samma linje �l�gger oss nu att med b�da h�nderna gripa tag i ett s�dant f�rslag som det om koncessioner. Vi ger nu Amerika Kamtjatka, som egentligen �nd� inte �r v�rt, eftersom japanska trupper befinner sig d�r. Att bek�mpa Japan �r vi f�r n�rvarande inte i st�nd till. Vi ger Amerika f�r ekonomiskt bruk ett territorium, d�r vi absolut inte har vare sig marina eller milit�ra styrkor och dit vi inte kan s�nda s�dana. Och genom att g�ra detta engagerar vi den amerikanska imperialismen mot den japanska och mot den f�r oss mest n�rliggande bourgeoisin, den japanska, som fortfarande har Fj�rran�sternrepubliken i sin hand.
V�ra viktigaste intressen vid koncessionsf�rhandlingarna var allts� politiska. Och den senaste tidens h�ndelser har h�gst tydligt visat att vi redan har tj�nat p� blotta f�rhandlingarna om dessa koncessioner. Vi har �nnu inte gett n�gra koncessioner och kan inte g�ra det, innan den amerikanske presidenten har installerats, vilket sker tidigast i mars, och dessutom beh�ller vi m�jligheten att vid detaljgranskningen av avtalet avst� fr�n att underteckna det.
Ekonomiskt �r denna fr�ga allts� sekund�r, och hela dess inneb�rd best�r i det politiska intresset. Och att vi har tj�nat p� det bevisas av alla presspublikationer som vi har erh�llit. Vanderlip sj�lv har insisterat p� att koncessionsprojektet tills vidare m�ste hemligh�llas. Det m�ste h�llas hemligt tills det republikanska partiet har segrat. Och vi gick med p� att inte publicera vare sig hans brev eller hela det prelimin�ra f�rslaget. Men det visade sig att en s�dan hemlighet inte kan h�llas dold l�nge. S� snart Vanderlip kom till Amerika, b�rjade det genast komma diverse avsl�janden. F�re valet var Harding presidentkandidat, och han har nu redan segrat. Samme Harding har i tidningarna dementerat att han skulle ha kontakter med sovjetmakten via Vanderlip. Hans dementi var mycket kategorisk och hade s� gott som f�ljande inneh�ll: Vanderlip k�nner jag inte och jag erk�nner inga som helst f�rbindelser med sovjetmakten. Men det �r helt uppenbart vad som framkallat denna demeni. Att p� tr�skeln till valen i det borgerliga Amerika f� rykte om sig som anh�ngare till en �verenskommelse med sovjetmakten skulle f�r Harding ha betytt att f�rlora kanske flera hundra tusen r�ster, och d�rf�r skyndade han sig att tillk�nnage att han inte k�nde n�gon Vanderlip. Men s� snart valen �r �ver har vi fr�n Amerika b�rjat f� upplysningar av helt annan karakt�r. I en rad tidningsartiklar rekommenderar Vanderlip p� alla s�tt en �verenskommelse med sovjetmakten, och i en tidning skrev han rentav att han j�mf�rde Lenin med Washington. Det har allts� visat sig att vi i de borgerliga l�nderna har propagandister f�r en �verenskommelse med oss, och dessa propagandister har vi f�tt bland f�retr�darna f�r den v�rsta typen av utsugare s�som Vanderlip och inte i det sovjetiska s�ndebudets gestalt eller bland n�gra journalister.
N�r jag hade tillf�lle att p� ett m�te med ansvariga funktion�rer ber�tta samma sak som jag nu ber�ttar, s� gav en kamrat som �terv�nt fr�n Amerika, d�r han arbetat p� Vanderlips fabriker, uttryck f�r sin f�rskr�ckelse och sade att aldrig n�gon annanstans hade han sett en s�dan utsugning som p� Vanderlips fabriker. Och nu har vi f�tt en s�dan kapitalistisk haj som propagandist f�r handelsf�rbindelser med Sovjetryssland, och �ven om vi f�rutom det f�reslagna koncessionsavtalet inte skulle f� n�gonting annat, s� kan det �nd� s�gas att vi har vunnit. Vi har f�tt en hel rad meddelanden, naturligtvis hemliga s�dana, om att de kapitalistiska l�nderna inte har gett upp avsikten att till v�ren �ter b�rja krig mot Sovjetryssland. Vi har f�tt en hel rad upplysningar om att vissa kapitalistiska stater redan vidtar f�rberedande �tg�rder, och vitgardistelement kan s�gas bedriva f�rberedelsearbete i alla stater. V�rt huvudsakliga intresse �r d�rf�r att �teruppr�tta handelsf�rbindelser, och f�r den skull m�ste vi ha �tminstone en del av kapitalisterna p� v�r sida.
I England har kampen p�g�tt l�nge. Vi har tj�nat p� det blotta faktum att vi bland f�retr�darna f�r den v�rsta kapitalistiska utsugning har personer, som �r f�r en politik som g�r ut p� att �teruppta handelsf�rbindelserna med Ryssland. �verenskommelsen med England, handelsavtalet med England, har �nnu inte undertecknats. Krasin f�r nu intensiva f�rhandlingar i London om detta. Den engelska regeringen har lagt fram ett eget f�rslag f�r oss, och vi har kommit med ett motf�rslag, men vi ser �nd� att den engelska regeringen f�rhalar �verenskommelsen, att det d�r finns ett intensivt verksamt milit�rt reaktion�rt parti, som f�rs�ker hindra ing�endet av handels�verenskommelser och hittills har lyckats med det. Det �r v�rt direkta intresse och v�r direkta plikt att st�dja allt det som kan st�rka de partier och grupper som efterstr�var att detta avtal med oss ing�s. I Vanderlip har vi f�tt en s�dan anh�ngare, och detta �r inte bara en tillf�llighet, det kan inte bara f�rklaras med att Vanderlip �r s�rskilt f�retagsam eller att Vanderlip k�nner Sibirien s�rskilt v�l. H�r finns djupare orsaker, som har att g�ra med utvecklingen av intressena hos den engelska imperialismen, vilken besitter en otrolig m�ngd kolonier. Oenigheten mellan den amerikanska och den engelska imperialismen �r h�r djupg�ende, och det �r obetingat v�r plikt att ta fasta p� denna oenighet.
Jag n�mnde att Vanderlip k�nner Sibirien s�rskilt v�l. N�r v�ra f�rhandlingar n�rmade sig slutet, p�pekade kamrat Tjitjerin att vi borde ta emot Vanderlip, eftersom detta kommer att f� en utm�rkt inverkan p� hans fortsatta aktivitet i V�steuropa. Utsikten att f� samtala med en s�dan kapitalistisk haj h�r visserligen inte till de angen�ma, men sedan jag p� tj�nstens v�gnar f�tt samtala mycket h�vligt t o m med framlidne Mirbach, kunde jag naturligtvis inte heller skr�mmas av samtalet med Vanderlip. Det �r intressant att n�r Vanderlip och jag utbytte diverse artigheter och han b�rjade sk�mta och s�ga att amerikanerna �r ett ytterst praktiskt folk och inte tror p� n�gon, innan de sj�lva sett det med egna �gon, svarade jag honom ocks� halvt sk�mtsamt: �Nu f�r ni se hur bra det �r i Sovjetryssland, och d� kommer ni att inf�ra det hemma i Amerika.� Han svarade mig, nu inte p� engelska, utan p� ryska: �Kanske det.� �Vad nu, kan ni rentav ryska?� Och han sade: �Jag reste fem tusen verst genom Sibirien f�r m�nga �r sedan, och Sibirien gjorde mig ytterst intresserad.� Detta sk�mtsamma utbyte av artigheter med Vanderlip slutade med att Vanderlip p� v�g ut sade: �Ja, jag m�ste erk�nna att mister Lenin inte har n�gra horn, och det m�ste jag ber�tta f�r alla mina bekanta i Amerika�. Det skulle naturligtvis ha varit ett bagatellartat sk�mt, om det inte vore s� att vi fortl�pande fick h�ra i europeisk press, att sovjetmakten �r ett monster som det inte g�r att ha n�gra f�rbindelser med. Vi fick en m�jlighet att genom Vanderlip s�som anh�ngare av �teruppr�ttade handelsf�rbindelser med oss kasta en sten i detta tr�sk.
Fr�n Japan har det inte kommit n�got enda meddelande, d�r det inte talats om en ytterst stark oro inom japanska handelskretsar. Den japanska opinionen s�ger att den aldrig kommer att ge avkall p� sina intressen, att den �r emot koncessioner i Sovjetryssland. Kort sagt har vi f�tt en enorm sk�rpning av fiendskapen mellan Japan och Amerika och d�rmed en obestridlig f�rsvagning av Japans och Amerikas tryck p� oss.
P� det m�te med ansvariga funktion�rer i Moskva, d�r jag fick meddela detta faktum, st�lldes under diskussionen f�ljande fr�ga: �Det �r allts� s�, skrev en kamrat, �att vi driver Japan och Amerika i krig, men det �r arbetarna och b�nderna som kommer att kriga. Anst�r det oss socialister, �ven om dessa stater �r imperialistiska, att driva tv� stater i krig, som leder till att arbetares blod gjuts?� P� det svarade jag att om vi verkligen drev arbetare och b�nder i krig, s� skulle det vara en f�rbrytelse. Men hela v�r politik och propaganda syftar till att g�ra slut p� krigen och inte alls till att driva folk i krig. Och erfarenheterna har tillr�ckligt klart visat att socialistisk revolution �r den enda utv�gen ur de eviga krigen. V�r politik best�r allts� inte i att driva n�gon i krig. Vi har inte gjort n�got som skulle r�ttf�rdiga ett krig, direkt eller indirekt, mellan Japan och Amerika. Hela v�r propaganda och alla tidningsartiklar vimlar av klarg�randen av sanningen att ett krig mellan Amerika och Japan skulle bli ett imperialistiskt krig p� samma s�tt som den engelska gruppens krig mot den tyska �r 1914, att vad socialisterna m�ste t�nka p� �r att st�rta kapitalisternas v�lde, f�reta en arbetarrevolution och inte p� att f�rsvara f�derneslandet. Men om vi, som g�r allt som st�r i v�r makt f�r akt p�skynda denna revolution, befinner oss i den situationen att vi �r en svag socialistisk republik, som attackeras av imperialistiska r�vare, bedriver vi d� en riktig politik n�r vi utnyttjar oenigheten mellan dem f�r att g�ra det sv�rare f�r dem att g� samman mot oss? Naturligtvis �r en s�dan politik riktig. Vi har f�rt den i fyra �r. Och den viktigaste yttringen av denna politik var Brestf�rdraget. S� l�nge den tyska imperialismen gjorde mot st�nd kunde vi h�lla st�nd t o m innan R�da arm�n hade skapats genom att utnyttja imperialisternas inb�rdes mots�ttningar.
Det var i den situationen v�r koncessionspolitik betr�ffande Kamtjatka tillkom. Denna typ av koncession �r ganska extraordin�r. Jag skall senare tala om hur de �vriga koncessionsobjekten tar form. Nu skall jag begr�nsa mig till fr�gans politiska sida. Jag vill p�peka att relationerna mellan Japan och Amerika inneh�ller f�rklaringen till att det f�r oss �r f�rdelaktigt att erbjuda koncessioner eller locka med s�dana. En koncession f�ruts�tter att fredliga relationer �teruppr�ttas p� ett eller annat s�tt, att handelsf�rbindelserna �teruppr�ttas, f�ruts�tter en m�jlighet f�r oss att inleda direkta och omfattande ink�p av maskiner vi beh�ver. Och vi m�ste inrikta alla anstr�ngningar p� att �stadkomma detta. Detta har �nnu inte uppn�tts.
Den kamrat som st�ller fr�gan om ett �terupptagande av handelsf�rbindelserna med England undrar varf�r undertecknandet av �verenskommelsen med England f�rdr�js. Jag svarar att det f�rdr�js d�rf�r att den engelska regeringen tvekar. Majoriteten inom Englands handels- och industribourgeoisi �r f�r ett �terupptagande av f�rbindelserna och inser klart att �tg�rder till st�d f�r krig inneb�r att ta ytterst stora risker och p�skynda en revolution. Ni minns hur den engelska regeringen under v�r marsch mot Warszawa st�llde ultimatum och hotade med att ge flottan order att segla mot Petrograd. Ni minns hur hela England t�cktes av �aktionsr�d� och den engelska arbetarklassens mensjevikiska ledare sagt att de var emot krig, att de skulle f�rhindra ett s�dant krig. � andra sidan �r den engelska bourgeoisins reaktion�ra del och milit�rklicken vid hovet f�r fortsatt krig. Att handelsavtalets undertecknande f�rdr�js m�ste utan tvivel tillskrivas deras inflytande. De enskilda v�ndningarna i dessa handelsf�rbindelserna med England, i detta avtal om handelsf�rbindelser med England skall jag inte ber�tta om, eftersom det skulle f�ra mycket l�ngt. I partiets centralkommitt� har vi f�tt diskutera denna k�nsliga fr�ga mycket flitigt den senaste tiden. Vi har �terkommit till den ogement ofta, varvid v�r politik h�rvidlag klart har best�mts i riktning mot maximal medg�rlighet. V�rt m�l �r nu att f� ett handelsavtal med England f�r att kunna inleda ett mer regulj�rt varuutbyte och f� m�jlighet att snarast m�jligt k�pa erforderliga maskiner f�r v�r omfattande plan f�r folkhush�llets �teruppbyggande. Ju fortare vi g�r detta, desto bredare bas f�r vi f�r ekonomisk oavh�ngighet av de kapitalistiska l�nderna. Just nu, n�r de har br�nt fingrarna p� den v�pnade invasionen i Ryssland, kan de inte genast fundera p� att �teruppta kriget; vi m�ste ta tillf�llet i akt och �ven till priset av maximala eftergifter f� till st�nd handelsf�rbindelser, vi tror inte f�r en sekund p� att vi f�r stabila handelsf�rbindelser med de imperialistiska makterna; det blir en tempor�r respit. Erfarenheterna fr�n revolutionernas, de stora konflikternas historia l�r oss att krig, en rad krig �r ofr�nkomliga. Att sovjetrepubliken skall f� existera vid de kapitalistiska l�ndernas sida, en sovjetrepublik omringad av kapitalistiska l�nder, �r f�r kapitalismen s� oacceptabelt att de kommer att gripa varje tillf�lle att �teruppta kriget. Folken �r tr�tta p� imperialistiskt krig och hotar att l�ta sin indignation komma till uttryck vid fortsatt krig, men det �r inte uteslutet att kapitalisterna kan komma att �teruppta det inom n�gra f� �r. Det �r d�rf�r vi m�ste inrikta alla krafter p� att utnyttja tillf�llet, eftersom det erbjuder sig, och uppta handelsf�rbindelser. Jag kan h�r s�ga f�ljande (jag ber att detta inte protokollf�rs). Jag tror att vi med v�r benst�mda inst�llning, att Kommunistiska internationalen inte �r n�gon regeringsinstitution, kommer att sist och slutligen ta hem spelet. Detta desto mer som den engelska bourgeoisin f�rnuftsm�ssigt m�ste inse hur bef�ngt det �r att resa sig mot Tredje internationalen. Tredje internationalen bildades i mars 1919. I juli 1920 h�lls dess andra kongress, och d�refter proklamerades �ppet moskvavillkorens i alla l�nder. Det p�g�r en �ppen kamp om anslutningen till Kommunistiska internationalen. Organisatoriska grundvalar f�r ett kommunistiskt parti finns �verallt. F�rs�k att av oss ultimativt kr�va att vi g�r en insats f�r att g�ra oss kvitt Kommunistiska internationalen �r d�rf�r oacceptabla. Men det faktum att de yrkar p� detta visar var skon kl�mmer och vad de ogillar i v�r politik. �ven dessf�rutan har vi vetat vad de ogillar i v�r politik. En annan fr�ga, som man kan tala om p� ett partim�te och som oroar England, �r Orienten. England vill �l�gga oss att inte f�reta oss n�got mot Englands intressen i �stern. Vi g�r g�rna med p� att g�ra ett s�dant �tagande. �sternfolkens kongress, en kommunistisk kongress, h�lls t ex i Baku, i den oavh�ngiga republiken Azerbajdzjan och inte i RSFSR. Englands regering kommer inte att lyckas besl� oss med att f�reta oss n�got mot de engelska intressena. Eftersom de inte vet s�rskilt mycket om v�r f�rfattning blandar de ibland ihop den azerbajdzjanska republiken med Ryska sovjetrepubliken. H�rvidlag �r v�ra lagar klara och best�mda, och det �r l�tt att vederl�gga de engelska ministrarnas falska tolkningar. Men det finns fortfarande meningsmots�ttningar i denna fr�ga, och Krasin och ministrarna sysslar med dessa tv� �mma punkter.
I juli, d� Polen hotades av fullst�ndigt nederlag, av att krossas av R�da arm�n, lade England fram hela texten till ett avtal, d�r det sades att vi m�ste g�ra ett principuttalande om att vi inte skulle bedriva n�gon officiell propaganda och inte f�reta oss n�got som stred mot Englands intressen i Orienten. Detta kommer att utarbetas av en senare politisk konferens, men idag �r det ett visst handelsavtal vi h�ller p� att ing�. Passar det er att underteckna det? Vi svarade att det gjorde det. Vi s�ger ocks� nu att vi skall underteckna detta avtal. Den politiska konferensen kommer mer exakt att definiera Englands intressen i Orienten. Vi har ocks� vissa intressen i Orienten, och n�r s� beh�vs kommer vi utf�rligt att redovisa dem. England kan inte s�ga rent ut att det �verger sitt f�rslag fr�n i juli. D�rf�r drar det ut p� tiden och f�rs�ker f�r det egna folket d�lja sanningen om f�rhandlingarna. F�rhandlingarna �r inne i ett obest�mt skede, och vi kan inte garantera att avtalet blir undertecknat. Hovkretsar och milit�rer i England motarbetar detta avtal och har ett mycket starkt inflytande. Men vi ger oss nu in p� maximala eftergifter och tror att det f�r oss �r av intresse att f� ett handelsavtal och s� snart som m�jligt kunna k�pa viktiga saker f�r att �terst�lla transportv�sendet, dvs �nglok, f�r att �teruppbygga industrin och f�r att elektrifiera. Detta �r det allra viktigaste f�r oss. Om vi f�r detta, s� kommer vi inom n�gra �r att vara s� starka att �ven om det v�rsta intr�ffar och det om n�gra �r blir en milit�r intervention, s� kommer den att misslyckas, eftersom vi kommer �tt vara starkare �n nu. V�r politik i centralkommitt�n g�r ut p� att g�ra maximala eftergifter f�r England. Och om dessa herrar tror att de skall kunna besl� oss med l�ftesbrott, s� f�rklarar vi att v�r regering inte kommer att bedriva n�gon som helst officiell propaganda och att vi inte �mnar antasta n�gra som helst engelska intressen i Orienten. Om de hoppas att h�r kunna sk�ra pipor i vassen, s� l�t dem f�rs�ka, vi kommer inte att f�rlora p� det.
Jag kommer nu fram till fr�gan om Englands f�rh�llande till Frankrike. H�r �r relationerna trassliga. � ena sidan �r England och Frankrike med i Nationernas f�rbund och �r skyldiga att samverka, men � den andra samverkar de inte, s� snart en sk�rpning intr�der. N�r kamrat Kamenev var i London och tillsammans med Krasin f�rde f�rhandlingar, kom detta klart fram. Frankrike ville att Polen och Wrangel skulle f� st�d, men den engelska regeringen f�rklarade: �Vi f�ljer inte Frankrike.� Koncessioner �r f�r England acceptablare �n f�r Frankrike, som �nnu hoppas p� att f� in sina fordringar, medan i England de n�gorlunda aff�rssinnade kapitalisterna har slutat t�nka p� detta. �ven ur den aspekten �r det f�rdelaktigt f�r oss att utnyttja tvedr�kten mellan England och Frankrike, och d�rf�r �r det n�dv�ndigt att framh�rda i att politiskt erbjuda England koncessioner. Vi har nu ett utkast till avtal om skogskoncessioner i landets nord�stliga del. Tack vare att det inte r�der n�gon politisk enighet mellan England och Frankrike befinner vi oss i den situationen, att det �r v�r skyldighet att t o m ta vissa risker, bara vi kan se till att ett milit�rt f�rbund mellan England och Frankrike f�rsv�ras. Om England och Frankrike kommer att ge st�d �t ett nytt krig mot oss, s� kommer det (t o m om vi avslutar det med fullst�ndig seger p� samma s�tt som vi nu avslutat kriget mot Wrangel) att dra p� oss kolossala b�rdor, f�rsv�ra v�r ekonomiska utveckling och f�rs�mra arbetarnas och b�ndernas situation. D�rf�r m�ste vi g� med p� allt som medf�r mindre f�rluster f�r oss. Och det �r klart att f�rlusterna p� koncessionerna �r ingenting i j�mf�relse med vad som skulle bli f�ljden om v�rt ekonomiska uppbyggnadsarbete f�rdr�jdes och tusentals arbetare och b�nder fick s�tta livet till, ifall vi inte lyckas motverka imperialisternas f�rbund. Och ett medel att motverka ett f�rbund mellan dem �r att f�rhandla med England om koncessioner. Detta �r fr�gans politiska aspekt.
Den sista aspekten slutligen �r Englands och hela ententens f�rh�llande till Tyskland. Tyskland �r det mest avancerade landet, bortsett fr�n Amerika. I elektricitetens utveckling st�r det rentav p� en �nnu h�gre teknisk niv�. Och detta land, som �r bundet av Versaillesf�rdraget, befinner sig i om�jliga existensvillkor. I en s�dan situation �r det naturligt att Tyskland drivs i riktning mot ett f�rbund med Ryssland. N�r de ryska trupperna n�rmade sig Warszawa sj�d det i hela Tyskland. Ett f�rbund mellan Ryssland och Tyskland, ett land som blivit strypt och som har m�jlighet att s�tta gigantiska produktivkrafter i r�relse � denna situation har i Tyskland lett till en politisk f�rvirring: de tyska svarta hundradena sympatiserar med de ryska bolsjevikerna s�som spartakisterna ocks� g�r. Och detta �r helt begripligt, eftersom det emanerar ur ekonomiska orsaker, och detta �r grunden f�r hela den ekonomiska situationen och f�r v�r utrikespolitik.
S� l�nge vi �r ensamma och den kapitalistiska v�rlden stark g�r v�r utrikespolitik � ena sidan ut p� att vi skall utnyttja meningsskiljaktigheterna (att besegra alla de imperialistiska staterna skulle naturligtvis vara det mest angen�ma, men det kommer att dr�ja r�tt l�nge innan vi f�rm�r g�ra detta). V�r existens �r beroende av att det � ena sidan r�der en fundamental oenighet mellan de imperialistiska staterna och � den andra av att ententens seger och Versaillesfreden har kastat den tyska nationens v�ldiga flertal in i en situation som det �r om�jligt att leva i. Versaillesfreden har skapat den situationen att Tyskland inte ens kan dr�mma om en andh�mtningspaus, om att inte bli plundrat, om att inte bli ber�vat sina existensmedel, om att dess befolkning inte d�ms till sv�lt och utd�ende, och det enda s�tt det kan r�dda sig p� �r ett f�rbund med Sovjetryssland, dit det ocks� v�nder sina blickar. De �r rabiata motst�ndare till Sovjetryssland, de hatar bolsjeviker och som veritabla vitgardister skjuter de sina egna kommunister. Den tyska borgerliga regeringen hyser ett ursinnigt hat mot bolsjevikerna, men dess internationella st�llning �r s�dan att den drivs till fred med Sovjetryssland mot sin egen vilja. Detta, kamrater, �r v�r internationella politiks, v�r utrikespolitiks andra h�rnsten: att bevisa f�r folken, som �r medvetna om det borgerliga f�rtrycket, att det f�r dem inte finns n�gon annan r�ddning �n sovjetrepubliken. Och eftersom sovjetrepubliken i tre �rs tid motst�tt imperialisternas anstormning bevisar detta att det i v�rlden finns ett land, ett enda land, som med framg�ng avv�rjer detta imperialistiska f�rtryck. M� vara att det �r ett land av �str�tr�vare�, �plundrare�, �banditer�, bolsjeviker osv, men utan detta land �r det trots allt om�jligt att f�rb�ttra den ekonomiska situationen. �
I detta l�ge f�r koncessionsfr�gan ytterligare en aspekt. Denna broschyr som jag har i min hand �r dekretet om koncessioner av den 23 november. Den kommer att delas ut till alla kongressmedlemmar. Vi �mnar i utlandet ge ut broschyren om koncessioner p� flera spr�k.� V�rt syfte �r att omedelbart g�ra allt f�r att g�ra befolkningen i s� m�nga l�nder som m�jligt och just i de l�nder, som �r mest f�rtryckta, intresserade av koncessioner. Japans och Amerikas intressen g�r starkt is�r. De f�rm�r inte sinsemellan dela upp Kina, en rad �ar osv. Skillnaden mellan Tysklands och ententens intressen �r av ett annat slag. Tysklands existens har om�jliggjorts genom de villkor som ententen har satt upp f�r det. Folket d�r h�ller p� att d�, eftersom ententen beslagtar motorerna och boskapen. Denna situation driver Tyskland till att n�rma sig Sovjetryssland. Jag k�nner inte till detaljerna i f�rdraget mellan Tyskland och ententen, men i varje fall �r det k�nt att detta f�rdrag f�rbjuder direkta handelsf�rbindelser mellan Tyskland och Sovjetryssland. Och n�r vi gjorde aff�ren med de tyska �ngloken gjorde vi den p� ett s�dant s�tt, att det var Sverige och inte Tyskland som var v�r motpart. Tyskland kommer knappast f�re april 1921 att kunna �teruppr�tta �ppna handelsf�rbindelser med oss. Men vi kommer att ta snabbare steg i riktning mot handelsf�rbindelser med Tyskland �n med ententen. Existensvillkoren tvingar Tysklands hela folk, de tyska svarta hundradena och kapitalisterna inte undantagna, att s�ka kontakter med Sovjetryssland. Tyskland �r redan knutet till oss genom vissa handelsf�rbindelser. Tyskland kan bli �nnu mer knutet till oss, eftersom vi erbjuder det en livsmedelskoncession. Det �r allts� klart att vi m�ste f�ra fram koncessioner som ekonomisk metod, �ven oberoende av i vad m�n ett projekt g�r att f�rverkliga.
Intresset f�r koncessioner �r s� stort att �ven om vi inte lyckas erbjuda en enda koncession, �ven om vi inte fick till st�nd ett enda avtal (och detta �r �nnu helt m�jligt), �ven om det skulle bli s�, skulle vi �nd� tj�na p� det, m�ste vi �nd� f�ra en s�dan politik, eftersom vi d�rigenom g�r det sv�rare f�r de imperialistiska l�nderna att angripa oss.
Oavsett detta m�ste vi p�visa f�r alla f�rtryckta folk � och detta emanerar ur Versaillesf�rdraget � att en handfull l�nder stryper andra folk, och �ppet eller f�rdolt, medvetet eller omedvetet v�nder sig dessa folk till oss f�r att f� hj�lp, varvid de blir mer och mer medvetna om den ekonomiska n�dv�ndigheten av ett f�rbund med Sovjetryssland mot den internationella imperialismen. Livsmedelskoncessioner g�r d�rf�r utanf�r ramarna f�r de gamla borgerliga koncessionerna, de liknar inte l�ngre de gamla kapitalistiska koncessionerna. De f�rblir kapitalistiska, eftersom vi s�ger till de tyska kapitalisterna att de skall komma med s�-och-s�-m�nga traktorer, s� ger vi dem prima jungfrulig jord och spannm�l. Vi lockar kapitalet med v�ldiga profiter. I det h�nseendet f�rblir koncessionerna rent kapitalistiska f�retag, men de f�r om�tligt st�rre betydelse, eftersom Tyskland som nation, �sterrike och andra l�nder inte kan existera, eftersom de beh�ver livsmedelshj�lp och eftersom hela folket, oberoende av om kapitalisten tj�nar hundra eller tv�hundra procent, trots f�rdomarna mot bolsjevismen ser att bolsjevikerna skapar helt annorlunda internationella relationer, vilka g�r det m�jligt f�r alla f�rtryckta folk att befria sig fr�n det imperialistiska f�rtrycket. Det �r d�rf�r som v�ra framg�ngar de senaste tre �ren kommer att leda till �nnu st�rre framg�ngar i utrikespolitiken under det n�rmaste �ret. V�r politik grupperar kring sovjetrepubliken de kapitalistiska l�nder som stryps av imperialismen. Det �r d�rf�r som detta erbjudande om koncessioner inte bara h�r kapitalistisk betydelse, det �r d�rf�r det �r en utstr�ckt hand inte bara till de tyska kapitalisterna: �Kom hit med hundratals traktorer och tj�na trehundra procent per rubel om ni s� vill!�; det �r ocks� en hand som str�cks ut till de f�rtryckta folken, det �r ett de f�rtryckta massornas f�rbund, som �r en av faktorerna i den kommande prolet�ra revolutionen. De tvivel och farh�gor som �nnu finns i de framskridna l�nderna, vilka s�ger att Ryssland kunde ta risken att g�ra socialistisk revolution d�rf�r att det �r stort och har egna resurser f�r sitt uppeh�lle, medan vi europeiska industril�nder inte kommer att kunna g�ra detta, eftersom vi inte har n�gra bundsf�rvanter, �r ogrundade, och vi s�ger: �Ni har redan en bundsf�rvant � Sovjetryssland.� Och eftersom vi ger koncessioner blir det ett f�rbund, som kommer att st�rka f�rbundet mot v�rldsimperialismen. Denna omst�ndighet f�r vi inte tappa ur sikte, ty den r�ttf�rdigar v�r koncessionspolitik och visar p� n�dv�ndigheten av att ge s�dana koncessioner.
Vidare n�gra rent ekonomiska �verv�ganden. Jag �verg�r nu till s�dana �verv�ganden och skall l�sa upp n�gra best�mmelser i lagen, �ven om jag hoppas att de h�r n�rvarande kamraterna har l�st denna lag av den 23 november. Men jag skall erinra om den judiciella makten p� v�rt territorium. I h�ndelse av en tvist en del av vad som produceras, att vi, om s�rskilda tekniska f�rb�ttringar introduceras, �r beredda att ge handelsf�rm�ner, att koncessionstidens l�ngd blir beroende av utgifternas storlek och karakt�r. Vi garanterar att den i ett f�retag investerade egendomen inte kommer att konfiskeras eller rekvireras.
H�rf�rutan kan privatkapitalet och privat�garna naturligtvis inte ha n�gra f�rbindelser med oss. Men borttagen �r h�r fr�gan om domstolar, vilken fr�n b�rjan ber�rdes i f�rslaget till avtal. Sedan s�g vi att detta var of�rdelaktigt f�r oss. Vi beh�ller allts� den judiciella makten p� v�rt territorium. I h�ndelse av en tvist kommer fr�gan att avg�ras av v�ra domare. Det blir inga rekvisitioner, utan det blir en till�mpning av v�ra judiciella institutioners jurisprudens.
I den femte punkten talas det om arbetslagskodexen. I det ursprungliga avtalsf�rslaget, som diskuterades med Vanderlip, stipulerades att trakter som bebos av underutvecklade stammar, vi kan inte s�ga vilka, skulle undantas fr�n arbetslagskodexens till�mpning. I s�dana trakter �r ingen arbetslagskodex m�jlig. Undantaget kommer att best� i att det i arbetslagskodexens st�lle ing�s ett specialavtal om garantier f�r arbetarna.
Den sista punkten �r en d�r vi garanterar koncession�ren att ensidiga �ndringar inte f�r g�ras. H�rf�rutan kan det naturligtvis inte ens vara tal om att till�ta koncessioner. Men vad en icke-ensidig �ndring inneb�r har l�mnats �ppet. Det kommer an p� texten till avtalet om varje koncession. Skiljedom genom n�gon neutral stat �r m�jlig. Detta �r en punkt som kan ge anledning till oenighet och som l�mnar ett visst utrymme vid best�mmandet av sj�lva koncessionsvillkoren. Det b�r exempelvis p�pekas att de mensjevikiska arbetarledarna i den kapitalistiska v�rlden anses vara p�litligt folk. De �r med i borgerliga regeringar, och f�r borgerliga regeringar �r det mycket sv�rt att j�va de europeiska l�ndernas mensjeviker eller socialf�rr�dare som s�dana medlare eller skiljedomare. Erfarenheterna har emellertid visat oss att s� snart det blir n�gra allvarligare sp�nningar beter sig dessa herrar amerikanska och europeiska mensjeviker p� samma s�tt som de ryska mensjevikerna, dvs de vet inte hur de skall bete sig och de n�dgas ge vika f�r de revolution�ra massornas tryck, samtidigt som de f�rblir motst�ndare till revolutionen. Detta �r en �ppen fr�ga. Vi avg�r den inte i f�rv�g.
Av dessa villkor, som jag har l�st upp f�r er, finner ni att ekonomiska relationer mellan kapitalistiska koncession�rer och en socialistisk republik �r l�ngtifr�n fasta och stabila. En kapitalist, som bevarar privat�gande och utsugningsf�rh�llanden, kan naturligtvis inte vara n�got annat �n en fr�mmande kropp en socialistisk republik. H�rur framg�r det som �r ett av de viktigaste �mnena f�r min rapport: koncessioner �r krigets forts�ttning, bara i en annan form. Jag skall nu g� �ver till detta i detalj, och f�rst vill jag redog�ra f�r de tre viktigaste typerna eller f�rem�len f�r koncessioner.
I denna broschyr har vi gett en f�rteckning �ver de viktigaste f�rem�len f�r koncessioner, och de kamrater fr�n h�gsta folkhush�llningsr�det, som l�mnat materialet till denna broschyr och redigerat den, har bifogat kartor som �sk�dligt visar dessa f�rem�l f�r koncessioner. Av dessa kartor framg�r att f�rem�len f�r koncessioner �r indelade i tre huvudtyper: skogskoncessioner i de nordligaste omr�dena �r den f�rsta, livsmedelskoncessioner den andra och gruvkoncessioner i Sibirien den tredje.
Det �r uppenbart att vi har ekonomiskt intresse av att ge skogskoncessioner i det europeiska Rysslands nordligaste omr�den, d�r det finns tiotals, hundratals miljoner desiatina skog, som vi �r helt ur st�nd att exploatera, eftersom det saknas kommunikationer och produktionsmedel och saknas m�jligheter att transportera livsmedel till arbetare d�r, medan en stat med en stark flotta d�r har m�jlighet att avverka skogen p� r�tt s�tt och f�ra ut v�ldiga m�ngder timmer.
Om vi vill ha varuutbyte med utlandet, och det vill vi, och vi inser att det �r n�dv�ndigt, s� �r v�rt viktigaste intresse att s� snart som m�jligt fr�n kapitalistiska l�nder f� de produktionsmedel (�nglok, maskiner, elektriska apparater), varf�rutan vi inte i n�gon st�rre omfattning och ofta inte alls kommer att kunna �teruppbygga v�r industri, eftersom v�ra fabriker inte har tillg�ng till de maskiner de beh�ver. Vi m�ste muta kapitalismen med h�ga profiter. Den kommer att f� extraprofiter � den extraprofiten l�ter vi den f� � medan vi f�r det vi fr�mst beh�ver f�r att bli starkare, definitivt komma p� f�tterna och besegra den ekonomiskt. F�r att f� de b�sta maskinerna o a m�ste vi betala. Vad skall vi betala med? Vi har kvar guldreserver p� n�gra miljoner. I specialplanen f�r Rysslands elektrifiering kommer ni att se att denna plan, som �r avsedd f�r decennier, tillsammans med kompletterande arbete f�r att �teruppbygga industrin kommer att g�ra det n�dv�ndigt att enligt approximativa ber�kningar spendera inemot 17 miljarder guldrubel. Enbart elektrifieringen kommer direkt att kosta mer �n en miljard guldrubel. Detta kan vi inte t�cka med v�ra guldreserver; det �r ytterst ol�mpligt och farligt f�r oss att exportera livsmedel, eftersom vi inte har tillr�ckligt med livsmedel f�r att t�cka den egna industrins behov; men behovet m�ste t�ckas. H�r finns inget ekonomiskt l�mpligare f�rem�l f�r oss �n skogarna i de nordligaste omr�dena, skogar som vi har i otrolig m�ngd och som multnar och g�r f�rlorade d�r, eftersom vi ekonomiskt �r ur st�nd att exploatera dem. Timmer �r samtidigt enormt v�rdefullt p� den internationella marknaden. I detta avseende �r nordomr�dena politiskt l�mpliga f�r oss, eftersom de ligger i en avl�gsen utkant. S�dana koncessioner �r passande f�r oss b�de politiskt och ekonomiskt, och vi m�ste st�dja oss p� dem i st�rsta m�jliga utstr�ckning. Miljutin meddelade p� konferensen i Moskva, som jag talade om, att f�rhandlingarna med England om en s�dan koncession i det nordeuropeiska Ryssland g�r framsteg. D�r finns flera tiotal miljoner desiatina skog. Om vi l�mnar ifr�n oss tre eller fem miljoner desiatina skog till koncession�rer i schackrutem�nster, s� f�r vi m�jlighet att dra f�rdel av moderna f�retag och skaffa oss utbildning genom att st�lla som villkor att tekniker fr�n v�r sida f�r medverka, och d�rmed tj�nar vi mycket f�r egen del och g�r det sv�rare f�r de kapitalistiska stater, som gjort aff�rer med oss, att genomf�ra milit�ra f�retag mot oss, eftersom krig annullerar allt och i ett krig byggen, anl�ggningar och kommunikationer tillfaller oss. Eventuella nya koltjakar, denikinar osv f�r det inte l�ttare att f�reta sig n�got mot oss.
Den andra typen �r livsmedelskoncessioner. R�knar vi bort V�stsibirien, d�r det finns v�ldiga arealer f�rstklassig jord som �r otillg�nglig f�r oss p� grund av de l�nga avst�nden till kommunikationer, finns det enbart i europeiska Ryssland och l�ngs Uralfloden � v�rt jordbrukskommissariat har gett denna uppgift och fastst�llt vilken areal vi inte kommer att kunna bruka � minst 3 miljoner desiatina l�ngs Uralfloden, vilka kosackerna �vergett som resultat av inb�rdeskrigets segerrika slut, d� hela kosackbyar f�rsvann. D�r finns utm�rkta jordar, som m�ste pl�jas upp men som vi under bristen p� boskap och med f�rsvagade produktivkrafter inte kommer att kunna bruka.
P� statsjordbruken i Donomr�det finns inemot 800 000 desiatina jord som vi inte kan bruka; f�r att bruka den beh�vs en v�ldig massa dragdjur eller hela traktorkolonner, som vi inte har att s�tta in, samtidigt som vissa kapitalistiska l�nder med akut livsmedelsbehov � �sterrike, Tyskland, B�hmen � skulle kunna s�tta in dem och f� ett utm�rkt vete under ett gott �r. Vi vet inte i vad m�n vi lyckas f�rverkliga detta. Nu har vi tv� traktorfabriker i g�ng, i Moskva och Petrograd, men p� grund av de sv�ra f�rh�llandena kan de inte f� fram n�got st�rre antal traktorer. Vi skulle kunna underl�tta situationen genom att k�pa fler traktorer. Traktorer �r ett mycket viktigt medel f�r att radikalt omvandla det gamla �kerbruket och pl�ja upp mer jord. Med s�dana koncessioner kan vi visa en hel rad l�nder, att vi kan utveckla v�rldsekonomin i gigantisk omfattning.
Om v�r propaganda och v�rt erbjudande inte kr�ns med framg�ng, om v�rt erbjudande inte antas, kommer det �nd� att bli till nytta inte bara politiskt, utan ocks�: f�r socialismen. Vad som sker i den kapitalistiska v�rlden �r inte bara en f�rsnillning av rikedom, utan ocks� en d�rskap och ett brott, ty i somliga l�nder finns ett livsmedels�verskott som inte kan s�ljas p� grund av valutarevolutionerna, eftersom pengarna har blivit v�rdel�sa i en hel rad av de besegrade l�nderna. Enorma m�ngder livsmedel ruttnar bort, samtidigt som tiotals miljoner inv�nare i l�nder som Tyskland faktiskt sv�lter och g�r under. Denna orimlighet, denna kapitalismens f�rbrytelse h�ller p� att bli uppenbar f�r alla kapitalistiska l�nder och f�r de sm� l�nder som omger Ryssland. Sovjetrepubliken tr�der fram och s�ger: �Vi har hundratusentals desiatina utm�rkt jord, som skulle kunna pl�jas upp av traktorer, och ni har traktorer, ni har bensin och ni har utbildade tekniker; vi f�resl�r alla folk, d�ribland ocks� de kapitalistiska l�ndernas folk, att man g�r det till en h�rnsten att �teruppbygga folkhush�llet och r�dda alla folk fr�n sv�lt.� Om kapitalisterna inte f�rst�r detta, s� �r det ett argument f�r att den kapitalistiska ordningen �r rutten, vansinnig och brottslig. Detta kommer att f� inte bara propagandistisk betydelse; det blir en kommunistisk uppmaning till revolution, eftersom det med en obestridlighet som folken blir alltmer medvetna om visar att kapitalismen h�ller p� att falla s�nder och inte kan tillgodose behoven. En f�rsvinnande liten minoritet imperialistiska l�nder berikar sig, medan en hel rad andra l�nder direkt st�r vid underg�ngens rand. V�rldsekonomin beh�ver omorganiseras. Och sovjetrepubliken l�gger fram denna omorganisationsplan, detta helt sakliga, oomtvistliga, genomf�rbara erbjudande: �Ni h�ller p� att d� av sv�lt under kapitalismen, trots den oerh�rda rikedomen p� teknisk utrustning � vi har m�jlighet att l�sa krisen genom att f�rena er teknik med v�ra r�varor, men kapitalisterna �r i v�gen. Vi f�resl�r dem att detta g�rs, men de bromsar och omintetg�r det hela.� Detta �r den andra typen av koncessioner, livsmedels- eller traktorkoncessioner.
Den tredje typen �r gruvkoncessioner. De finns angivna p� Sibiriens karta, d�r man utf�rligt har angett varje omr�de, som kan komma p� tal f�r koncessioner. Sibiriens mineralrikedomar �r helt o�ndliga, och inom �tskilliga �r kan vi inte ens i b�sta fall, om vi har stor framg�ng, exploatera ens en hundradel av dem. De �r bel�gna under f�rh�llanden, som kr�ver den b�sta maskinutrustning. H�r finns ocks� s�dana produkter som kopparmalm, som de kapitalistiska l�nderna, den elektriska industrin har ytterst stort behov av p� grund av den akuta bristen p� dessa produkter. Det finns en m�jlighet att �terst�lla v�rldsekonomin och utveckla den internationella tekniken, om man inleder regulj�ra f�rbindelser med oss.
Dessa koncessioner �r naturligtvis sv�ra att f�rverkliga, dvs de erbjuder st�rre sv�righeter �n skogs- och livsmedelskoncessioner. D�r, vid livsmedelskoncessioner, �r det fr�ga om traktorinsatser f�r en kort tid. Skogskoncessioner �r inte heller s� sv�ra att ge, s�rskilt som det r�r sig om objekt som �r otillg�ngliga f�r oss, men gruvkoncessionerna �r delvis bel�gna ganska n�ra j�rnv�g, delvis i t�ttbefolkade omr�den, och h�r �r risken stor, och vi kommer att noga �verv�ga huruvida vi skall ge s�dana och st�lla upp best�mda villkor, ty det r�der inget tvivel om att koncessionerna �r ett nytt krig. Kapitalisterna kommer till oss f�r ett nytt krig, och redan kapitalisternas sj�lva existens h�r �r ett krig mot den omgivande socialistiska v�rlden. Kapitalistiska f�retag i en socialistisk stat �r ekonomiskt sett ett krig f�r frihandel, mot tv�ngsrekvisitionspolitik, ett krig f�r privat �gande mot en republik som har avskaffat detta �gande. Och ur denna ekonomiska rot v�xer det fram en hel rad inb�rdes relationer (i stil med krigstillst�ndet mellan �sucharevkamarknaden� och v�ra institutioner). Vi kanske f�r h�ra att vi st�nger en �sucharevka� och sedan, �ppnar en ny rad �sucharevkor� genom att sl�ppa in kapitalister. Vi blundar inte f�r detta och vi s�ger: om vi hittills har segrat, om vi segrade n�r v�ra fiender satte in alla resurser f�r att torpedera v�ra f�retag, n�r detta f�rs�k att torpedera produktionen inifr�n gjordes samtidigt med f�rs�k att torpedera den utifr�n, skall vi d� inte f�rm� klara av och �vervaka detta i vissa best�mda omr�den, n�r vi kommer att ha fastst�llt vissa best�mda villkor och f�rh�llanden? Vi har praktiska erfarenheter av att bek�mpa milit�rt spionage, kapitalistiskt spionage. Vi bek�mpade dem n�r de g�mde sig i v�ra egna institutioner � skall vi verkligen inte klara av dem, n�r kapitalisterna sl�pps in hit enligt best�mda listor och p� best�mda villkor? Naturligtvis vet vi att de kommer att kr�nka dessa villkor, och vi kommer att bek�mpa dessa kr�nkningar. Men, kamrater, koncessioner p� kapitalistisk grund �r ett krig. S� l�nge vi inte har st�rtat kapitalet i andra l�nder, s� l�nge det �r mycket starkare �n vi, kommer det n�r som helst att kunna s�nda sina styrkor mot oss och �terigen b�rja krig mot oss. D�rf�r m�ste vi bli starkare, och f�r den skull m�ste vi utveckla storindustrin och f� fart p� transportv�sendet. N�r vi genomf�r detta tar vi en risk, det blir �ter krigsf�rh�llanden, �ter en kamp, och om de kommer att f�rs�ka att undergr�va v�r politik, s� kommer vi att bek�mpa dem. Det skulle vara ett stort misstag att tro att ett fredligt avtal om koncessioner �r ett fredsavtal med kapitalisterna. Det �r ett avtal om krig, men ett avtal som f�r oss �r mindre farligt, f�r arbetarna och b�nderna mindre tungt, mindre tungt �n l�get var d� de b�sta stridsvagnarna och kanonerna sattes in mot oss, och d�rf�r m�ste vi anv�nda alla metoder och n� fram till att till priset av ekonomiska eftergifter utveckla v�ra ekonomiska krafter och underl�tta v�rt ekonomiska �teruppbyggnadsarbete. Naturligtvis kommer kapitalisterna inte att h�lla avtalen, s�ger de kamrater som �r r�dda f�r koncessioner. Det s�ger sig sj�lvt att vi absolut inte f�r intala oss att kapitalisterna kommer att h�lla avtal. Det blir ett krig, och krig �r det sista argument, som �verhuvudtaget kvarst�r som ett argument, vilket ing�r i den socialistiska republikens relationer.
Krig hotar oss nu vilken stund som helst. Vi f�r fredsf�rhandlingar med Polen, och det finns alla chanser f�r att fred kommer att undertecknas eller �tminstone, f�r att vara mer exakt, �r chanserna f�r att denna fred ing�s starkt �verv�gande. Men det r�der inget tvivel om att savinkovarna och de franska kapitalisterna arbetar f�r att torpedera detta f�rdrag. Om inte idag, s� i morgon �r krig m�jligt f�r kapitalisterna, och de skulle g�rna inleda det redan nu, om bara inte tre �rs erfarenheter hade l�rt dem n�got. Koncessioner �r en viss risk; koncessioner �r en f�rlust; koncessioner �r en forts�ttning p� kriget. Detta �r obestridligt, men ett s�dant krig �r gynnsammare f�r oss. N�r vi har f�tt ett visst minimum av produktionsmedel, �nglok och maskiner kommer vi ekonomiskt inte l�ngre att vara vad vi hittills varit, och d� blir de imperialistiska l�nderna �nnu mindre farliga f�r oss.
Man har sagt oss att koncession�rerna kommer att skapa exklusiva f�rh�llanden f�r sina arbetare och f�rse dem med b�ttre kl�der, b�ttre skor, b�ttre livsmedel. Det kommer att bli deras propaganda bland v�ra arbetare, som m�ste utst� umb�randen och kommer att f� g�ra det l�nge �n. Vi f�r d� en socialistisk republik, d�r arbetarna har det el�ndigt, och intill den en kapitalistisk �, d�r arbetarna lever utm�rkt. S�dana farh�gor h�rs ofta p� v�ra partim�ten. Denna fara finns naturligtvis och den visar att koncessioner �r en forts�ttning p� kriget och inte fred, men vi har f�tt erfara mycket st�rre pr�vningar och samtidigt f�tt se att arbetare fr�n de kapitalistiska l�nderna kommer till v�rt land, trots att de vet att de ekonomiska f�rh�llanden som v�ntar dem i Ryssland �r mycket s�mre; skulle vi d� verkligen h�r inte kunna f�rsvara oss mot s�dan propaganda genom v�r motpropaganda, skulle vi inte kunna bevisa f�r arbetarna att kapitalismen naturligtvis kan skapa b�ttre f�rh�llanden f�r vissa grupper av sina arbetare men att detta inte f�rb�ttrar villkoren f�r de �vriga arbetarmassorna? Hur kommer det sig att det alltid �r vi och inte de som har vunnit p� all ber�ring med det borgerliga Europa och Amerika? Varf�r �r de fortfarande r�dda f�r att skicka delegationer till oss, men inte vi till dem? I de delegationer, som de har s�nt till oss, har vi hittills alltid lyckats f� �ver �tminstone en liten del p� v�r sida, trots att delegationerna huvudsakligen best�tt av mensjevikelement och det r�rt sig om m�nniskor som kommit hit f�r en kort tid. Skall vi d� frukta f�r att inte kunna klarg�ra sanningen f�r arbetarna?! Vi skulle vara mycket d�liga, om vi fruktade f�r detta, om vi satte s�dana �verv�ganden h�gre �n det direkta intresset, som har den st�rsta betydelsen n�r det g�ller koncessionerna.
V�ra b�nders och arbetares situation �r fortfarande sv�r. Den m�ste f�rb�ttras. Det kan vi inte hysa n�gra tvivel om. Jag tror att vi kommer att enas om att koncessionspolitiken ocks� �r en politik f�r fortsatt krig, men v�r uppgift �r att uppr�tth�lla existensen f�r den ensamma socialistiska republiken, omringad av kapitalistiska fiender, bevara republiken, som �r oj�mf�rligt svagare �n de kapitalistiska fienderna runt om den, d�rigenom ber�va fienderna m�jligheten att skapa ett f�rbund sinsemellan f�r att bek�mpa oss, l�gga hinder i v�gen f�r deras politik och inte ge dem m�jlighet att segra; v�r uppgift �r att tillf�rs�kra Ryssland erforderliga redskap och medel f�r att �teruppbygga ekonomin, ty n�r vi har f�tt detta kommer vi att st� s� s�kert p� f�tterna att inga som helst kapitalistiska fiender skr�mmer oss. Det �r denna st�ndpunkt som har varit v�gledande f�r oss i v�r koncessionspolitik, vilken jag h�r har redogjort f�r.
Publicerat i slutet av december 1920 i broschyren V I Lenin Om koncessionerna (Rapport inf�r RKP:s partigrupp p� 8:e sovjetkongressen), Moskva, Gosizdat
(Rop i salen: �Leve kamrat Lenin!� D�nande appl�der. En stormande ovation.) Kamrater, jag har att avl�gga rapport om regeringens utrikes- och inrikespolitik. Jag uppfattar inte syftet med min rapport vara att ge er en uppr�kning av ens de st�rsta eller viktigaste lagar och �tg�rder som arbetar- och bonderegeringen har antagit. Inte heller tror jag att ni skulle vara intresserade av en redog�relse f�r h�ndelserna under denna period, eller att det �r mycket viktigt att jag skulle ge en s�dan. Som jag ser det b�r allm�nna slutsatser dras av de viktigaste l�rdomar vi har dragit under detta �r, vilket var inte mindre rikt p� tv�ra politiska v�ndningar �n de f�reg�ende �ren av revolutionen. Ur de allm�nna l�rdomarna av detta �rs erfarenheter m�ste vi h�rleda de mest br�dskande politiska och ekonomiska uppgifter som vi st�r inf�r, uppgifter till vilka sovjetmakten � b�de genom lagstiftnings�tg�rderna som underst�lls er f�r granskning och godk�nnande och genom totalsumman av sina �tg�rder � f�r n�rvarande knyter de st�rsta f�rhoppningar och tillm�ter den st�rsta betydelse och av vilkas uppfyllande den v�ntar sig viktiga framsteg i v�r ekonomiska utveckling. Till�t mig d�rf�r att begr�nsa mig till enbart korta kommentarer om republikens internationella l�ge och om huvudresultaten av v�r utrikespolitik under det f�rflutna �ret.
Ni vet naturligtvis alla hur de polska gods�garna och kapitalisterna p�tvingade oss ett krig under press och p�tryckningar fr�n V�steuropas kapitalistiska l�nder, och inte fr�n V�steuropa allena. Ni vet att vi i april detta �r erbj�d den polska regeringen fred p� villkor som var oj�mf�rlig f�rdelaktigare f�r den �n de nuvarande villkoren, och bara under trycket av den yttersta n�dv�ndighet, sedan alla v�ra f�rhandlingar om ett vapenstillest�nd med Polen hade slutat i ett fullst�ndigt sammanbrott, tvingades vi att g� till krig, som trots det mycket sv�ra nederlag v�ra trupper tillfogades n�ra Warszawa, utan tvivel som resultat av att de var utmattade, har slutat med en fred som �r mer f�rdelaktig f�r oss �n den vi erbj�d Polen i april. Prelimin�r fred med Polen har undertecknats och nu p�g�r f�rhandlingar om undertecknandet av ett slutgiltigt fredsf�rdrag. Vi blundar p� intet s�tt f�r den fara som best�r i att n�gra av de mest omedg�rliga kapitalistiska l�nderna och best�mda ryska vitgardistkretsar ut�var press i syfte att hindra dessa f�rhandlingar fr�n att sluta med en fred. Det b�r emellertid s�gas att ententens politik, som syftar till milit�r intervention och v�pnat undertryckande av sovjetmakten, alltmer g�r fiasko och att vi till v�r fredspolitik vinner �ver ett stadigt v�xande antal stater som otvivelaktigt �r fientligt inst�llda till sovjetmakten. Antalet l�nder som har undertecknat fredsf�rdrag v�xer och det finns stor sannolikhet f�r att ett slutgiltigt fredsf�rdrag med Polen kommer att undertecknas inom den n�rmaste tiden. P� s� s�tt kommer ytterligare ett synnerligen allvarligt slag att tillfogas alliansen av kapitalistiska krafter, vilka f�rs�ker att rycka fr�n oss makten medelst krig.
Kamrater, ni vet naturligtvis ocks� att v�ra tillf�lliga bakslag under kriget med Polen och sv�righeten i v�rt l�ge under vissa moment av kriget berodde p� att vi var tvungna att k�mpa mot Wrangel, som var officiellt erk�nd av en av imperialistmakterna och som fick kolossal materiell, milit�r och annan hj�lp. F�r att sluta kriget s� fort som m�jligt tvingades vi att f�reta en snabb koncentration av trupper f�r att tillfoga Wrangel ett avg�rande slag. Ni vet naturligtvis vilken of�rf�rad heroism R�da arm�n �dagalade i fr�ga om att �vervinna hinder och bef�stningar, som till och med milit�ra experter ans�g ointagliga. Den fullst�ndiga, avg�rande och utomordentligt snabba seger som R�da arm�n vann �ver Wrangel �r en av de mest lysande sidorna i dess historia. S� slutade kriget som p�tvingades oss av vitgardisterna och imperialisterna.
Vi kan nu med mycket st�rre tillf�rsikt och best�mdhet gripa oss an med en uppgift som ligger oss varmt om hj�rtat, en n�dv�ndig uppgift som sedan l�nge har engagerat oss � en ekonomisk utveckling. Vi kan g�ra s� i tillf�rsikt om att de kapitalistiska industripamparna inte s� l�tt skall lyckas omintetg�ra detta arbete som f�rut. Men vi m�ste naturligtvis vara p� v�r vakt. Vi kan naturligtvis under inga omst�ndigheter s�ga att vi redan �r garanterade mot krig. Det �r inte p� grund av fr�nvaron av formella fredsf�rdrag som vi �nnu saknar denna garanti. Vi vet mycket v�l att �terstoderna av Wrangels arm� inte har f�rintats, utan �r undang�mda inte l�ngt borta, att de beskyddas och vaktas med de kapitalistiska makternas hj�lp. Vi vet att de vitgardistiska ryska organisationerna arbetar aktivt f�r att �terigen s�ka skapa milit�ra enheter av det ena eller andra slaget och f�rbereda dem tillsammans med Wrangels styrkor f�r en ny anstormning mot Ryssland i ett l�mpligt �gonblick.
Det �r d�rf�r vi under alla omst�ndigheter m�ste bevara v�r milit�ra beredskap. Utan h�nsyn till de slag som imperialismen redan har tillfogats m�ste vi till varje pris h�lla v�r R�da arm� i h�gsta stridsberedskap och f�rst�rka dess stridsf�rm�ga. Detta hindrar naturligtvis inte att en viss del av arm�n frig�rs och snabbt demobiliseras. Vi r�knar med att den v�ldiga erfarenhet som R�da arm�n och dess ledare har samlat under kriget nu skall hj�lpa oss att f�rb�ttra dess kvalitet. Och vi skall vid arm�ns reducering se till att en k�rna beh�lls, vars underh�ll inte kommer att l�gga en om�ttlig b�rda p� republiken, och att vi samtidigt med reduceringen av arm�ns numer�r b�ttre �n f�rut tryggar m�jligheten att vid behov �nyo mobilisera och utrusta en �nnu st�rre milit�r styrka.
Vi �r s�kra p� att alla grannstaterna, vilka redan har f�rlorat mycket genom att st�dja vitgardistiska konspirationer mot oss, har l�rt tillr�ckligt av erfarenheternas h�rda l�xa och p� ett riktigt s�tt v�rderat v�r f�rsonlighet, vilken alla tolkade som svaghet fr�n v�r sida. Tre �rs erfarenheter har utan tvivel visat dem att samtidigt som vi ih�rdigt str�var efter fred �r vi f�rberedda i milit�rt h�nseende. Varje f�rs�k att s�tta ig�ng ett krig mot oss kommer f�r de indragna staterna att inneb�ra att de f�r s�mre villkor som resultat av ett s�dant krig �n de skulle kunna ha haft utan ett krig eller f�re detsamma. Detta har bevisats betr�ffande n�gra l�nder. Det �r en vinning som vi inte skall f�rneka och som inte kommer att gl�mmas av n�gon av de makter som omger oss eller �r i politisk kontakt med Ryssland. Tack vare detta f�rb�ttras stadigt v�ra relationer med grannl�nderna. Ni vet att en slutgiltig fred har undertecknats med en hel rad stater vid Rysslands v�stgr�nser. Tidigare ingick dessa i det f�rutvarande Ryska imperiet och sovjetmakten har ovillkorligt erk�nt deras oavh�ngighet och suver�nitet enligt v�ra politiska grundprinciper. Fred p� en s�dan grundval har alla chanser att bli l�ngt mer varaktig �n vad kapitalisterna och vissa v�steuropeiska stater skulle �nska.
Vad den lettiska regeringen betr�ffar, m�ste jag s�ga att det en kort tid var fara f�r att v�ra relationer skulle bli f�rs�mrade, s� mycket att �ven tanken p� en brytning av de diplomatiska f�rbindelserna kunde uppst�. Men den senaste rapporten fr�n v�r representant i Lettland tyder p� att en f�r�ndring redan har intr�tt i politiken, att m�nga missf�rst�nd och r�ttm�tiga anledningar till missn�je har undanr�jts. Det finns en v�lgrundad f�rhoppning om att vi inom en n�ra framtid kommer att ha intima ekonomiska f�rbindelser med Lettland, som i v�r handel med V�steuropa naturligtvis kommer att vara �nnu nyttigare f�r oss �n Estland och andra stater, som gr�nsar till RSFSR.
Jag m�ste ocks� s�ga, kamrater, att v�r politik i �ster varit mycket framg�ngsrik under detta �r. Vi b�r v�lkomna bildandet och konsolideringen av sovjetrepublikerna Buchara, Azerbajdzjan och Armenien, vilka inte bara har �terst�llt sitt fullst�ndiga oberoende, utan ocks� har lagt regeringsmakten i h�nderna p� arbetarna och b�nderna. Dessa republiker �r bevis och bekr�ftelse p� det faktum att sovjetmaktens id�er och principer �r begripliga och omedelbart genomf�rbara, inte bara i de industriellt utvecklade l�nderna, inte bara i dem som har en s�dan social grundval som proletariatet, utan ocks� i dem som har b�nderna som sin grundval. Bondesovjeternas id� har segrat. B�ndernas makt har s�krats; de �ger jorden och produktionsmedlen. De v�nskapliga relationerna mellan bondesovjetrepublikerna och Ryska socialistiska republiken har redan konsoliderats genom de praktiska resultaten av v�r politik.
Vi kan ocks� v�lkomna det f�rest�ende undertecknandet av ett f�rdrag med Persien, med vilket v�nskapliga relationer har s�kerst�llts genom det faktum att de fundamentala intressena hos alla folk som lider under imperialismens f�rtryck sammanfaller.
Vi m�ste ocks� notera att v�nskapliga relationer med Afghanistan, och i �n h�gre grad med Turkiet, stadigt uppr�ttas och f�rst�rk. I f�rh�llande till det senare landet har ententel�nderna gjort allt de kunnat f�r att om�jligg�ra mer eller mindre normala relationer mellan det och de v�steuropeiska l�nderna. Denna omst�ndighet, i samband med sovjetmaktens konsolidering, st�rker stadigt alliansen och de v�nskapliga relationerna mellan Ryssland och de f�rtryckta nationerna i Orienten trots bourgeoisins motst�nd och intriger och trots att borgerliga l�nder finns kvar runt Ryssland. Ty huvudfaktorn i politiken idag �r att v�ld brukas av imperialisterna mot folk som inte har haft den goda turen att vara bland segrarna; denna imperialismens globala politik leder till n�rmare relationer, f�rbund och v�nskap mellan alla f�rtryckta nationer. Den framg�ng som vi i detta avseende har uppn�tt ocks� i v�ster i f�rh�llande till mera europeiserade stater visar att v�r utrikespolitiks nuvarande principer �r riktiga och att f�rb�ttringen av v�rt internationella l�ge vilar p� en fast grund. Vi �r �vertygade om att vid en fortsatt fredspolitik och eftergifter fr�n v�r sida (och vi m�ste g�ra eftergifter f�r att undg� krig) skall v�r politiks huvudlinje och de fundamentala intressen, som f�ljer av den imperialistiska politikens sj�lva natur, komma till sin r�tt och g�ra det mer och mer bjudande f�r RSFSR att uppr�tta intimare relationer med ett v�xande antal grannstater, trots alla intriger och st�mplingar av imperialisterna, som naturligtvis alltid kan provocera gr�l mellan oss och n�gon annan stat. S�dana relationer �r en garanti f�r att vi helhj�rtat skall kunna �gna oss �t ekonomisk utveckling och f�r att vi under en l�ngre period skall kunna arbeta lugnt, stadigt och med tillf�rsikt.
Jag m�ste ocks� n�mna att f�rhandlingar med England nu p�g�r om undertecknandet av ett handelsavtal. Tyv�rr har dessa f�rhandlingar dragit ut p� tiden mycket l�ngre �n vi skulle �nska, men det �r inte alls v�rt fel. Redan i juli, n�r den engelska regeringen vid en tidpunkt, d� sovjettrupperna uppn�dde sina st�rsta framg�ngar, officiellt f�relade oss texten till ett avtal som m�jliggjorde handelsf�rbindelser, svarade vi med att ge v�rt fulla samtycke, men sedan dess har konflikten mellan de olika str�mningarna inom den engelska regeringen och den engelska staten bromsat denna sak. Vi ser hur den engelska regeringen vacklar och hotar att bryta relationerna med oss samt att omedelbart s�nda krigsfartyg mot Petrograd. Vi har sett allt detta, men samtidigt har vi sett att som svar p� detta hot har aktionsr�d bildats �ver hela England. Vi har sett hur de mest extrema anh�ngarna av den opportunistiska riktningen och deras ledare under arbetarnas tryck har tvingats att acceptera denna helt �f�rfattningsvidriga� politik, vilken de sj�lva ig�r f�rd�mde. Det har trots alla mensjevikiska f�rdomar som hittills har varit f�rh�rskande inom den engelska fackf�reningsr�relsen visat sig, att de arbetande m�nniskornas tryck och politiska medvetenhet har blivit starka nog f�r att trubba av eggen p� imperialisternas krigiska politik. I det vi forts�tter v�r fredspolitik, st�r vi fast vid v�r st�ndpunkt i fr�ga om den engelska regeringens f�rslag fr�n i juli. Vi �r beredda att underteckna ett handelsavtal omedelbart, och om det �nnu inte har undertecknats, s� vilar skulden helt p� dessa riktningar och tendenser inom de engelska styrande kretsarna som vill omintetg�ra handelsavtalet och, mot majoritetens vilja, inte bara arbetarnas utan ocks� den engelska bourgeoisins, vill ha fria h�nder att anfalla Sovjetryssland igen. Det �r deras sak.
Ju l�ngre en s�dan politik forts�tts av en del inflytelserika kretsar i England, av finansiella och imperialistiska kretsar d�r, desto mer kommer den att tillspetsa det finansiella l�get, desto l�ngre f�rdr�jer den det halva avtal som nu har blivit n�dv�ndigt mellan det borgerliga England och sovjetrepubliken och desto n�rmare kommer den att f�ra imperialisterna en situation, som tvingar dem att sedan acceptera ett fullst�ndigt avtal och inte l�ngre ett halvt avtal.
Kamrater, jag m�ste s�ga att detta handelsavtal med England �r f�rknippat med en av de viktigaste fr�gorna i v�r ekonomiska politik, n�mligen koncessionerna. En av de viktigaste lagar som antagits av sovjetregeringen under verksamhetsperioden �r lagen om koncessionerna av den 23 november detta �r. Ni �r naturligtvis alla bekanta med texten till denna lag. Ni vet alla att vi nu har publicerat kompletterande material, av vilket delegaterna till sovjetkongressen kan f� fullst�ndig information om denna fr�ga. Vi har publicerat en speciell broschyr som inneh�ller inte bara texten till detta dekret, utan ocks� en lista �ver de f�rn�msta koncessioner som vi erbjuder, n�mligen livsmedels-, skogs- och gruvkoncessioner. Vi har vidtagit �tg�rder f�r att g�ra dekretet tillg�ngligt i de v�steuropeiska l�nderna s� fort som m�jligt, och vi hoppas att v�r koncessionspolitik ocks� kommer att bli en praktisk framg�ng. Vi blundar inte alls f�r de faror denna politik medf�r f�r den socialistiska sovjetrepubliken, ett land som dessutom �r svagt och efterblivet. S� l�nge som v�r sovjetrepublik f�rblir ett ensamt gr�nsland till hela den kapitalistiska v�rlden skulle det vara absolut l�jligt, fantastiskt och utopiskt att hoppas att vi kan uppn� fullst�ndigt ekonomiskt oberoende och att alla faror kommer att f�rsvinna. S� l�nge s�dana grundl�ggande kontraster kvarst�r, kommer naturligtvis ocks� farorna att kvarst�, och dessa g�r inte att undfly. Vi m�ste bara st� p� s�kra ben f�r att �verleva dessa faror; vi m�ste vara i st�nd att skilja mellan stora faror och sm� faror och v�lja de mindre betydande farorna hellre �n de stora.
Vi fick nyligen veta att p� kongressen med sovjeterna i Arzamas h�rad i Nizjnijn-Novgorodguvernementet sade en partil�s bonde med anledning av koncessionerna: �Kamrater! Vi skickar er till allryska kongressen och f�rklarar att vi b�nder �r beredda att hungra, frysa och g�ra v�r plikt i tre �r till, bara ni inte s�ljer ut Moder Ryssland i form av koncessioner.� Jag v�lkomnar innerligt s�dana k�nslor, vilka �r mycket vitt spridda. Jag tror att det i h�g grad �r belysande att de partil�sa arbetande massorna � inte bara arbetarna, utan ocks� b�nderna � under tre �r har f�rv�rvat den politiska och ekonomiska erfarenhet som g�r att de kan och m�ste s�tta sin befrielse fr�n kapitalisterna h�gre �n allt annat och som f�r dem att �dagal�gga trefaldig f�rsiktighet och med ytterlig misst�nksamhet betrakta varje steg, som i sig medf�r en m�jlighet av nya risker f�r att kapitalismen �teruppr�ttas. Otvivelaktigt lyssnar vi med stor uppm�rksamhet till uttalanden av detta slag, men vi m�ste s�ga att det inte �r fr�ga om n�gon utf�rs�ljning av Ryssland till kapitalisterna, att det �r fr�ga om koncessioner; varje koncessionsavtal �r begr�nsat till en best�md period och genom best�mda villkor och kringg�rdat med alla m�jliga garantier, som har blivit omsorgsfullt �verv�gda och som kommer att �verv�gas och diskuteras med er g�ng p� g�ng, p� den nuvarande kongressen och p� olika andra konferenser. Dessa tempor�ra avtal bar ingen likhet med n�gon utf�rs�ljning. De har inget att skaffa med n�gon utf�rs�ljning av Ryssland, men de utg�r en viss ekonomisk eftergift till kapitalisterna f�r att vi p� s� s�tt s� fort som m�jligt skall kunna f�rv�rva de maskiner och lokomotiv, utan vilka vi inte kan �teruppbygga v�rt n�ringsliv. Vi har inte r�tt att f�rsm� n�got som, om �n i ringa m�n, kan hj�lpa oss att f�rb�ttra arbetarnas och b�ndernas f�rh�llanden;
Man m�ste g�ra mesta m�jliga f�r att snabbt �teruppr�tta handelsf�rbindelserna. Och dessa f�rhandlingar p�g�r nu halvlegalt. Vi best�ller lokomotiv och maskiner i l�ngtifr�n tillr�ckligt antal, men vi har b�rjat att best�lla dem. N�r vi kommer att f�ra dessa f�rhandlingar legalt, utvecklar vi dessa m�jligheter i v�ldig omfattning. Med industrins hj�lp skall vi kunna uppn� en hel del och dessutom p� kortare tid; men �ven om framg�ngarna �r mycket stora kommer denna tidsperiod att m�tas i �r, �tskilliga �r. Man m�ste h�lla i minnet att �ven om vi nu har vunnit en milit�r seger och har s�krat fred, s� l�r historien oss att ingen stor fr�ga n�gonsin har avgjorts och ingen revolution fullbordats utan en serie av krig. Och denna l�rdom skall vi inte gl�mma. Vi har redan l�rt en rad m�ktiga stater att inte f�ra krig mot oss, men vi kan inte garantera att detta varar l�nge. Vi m�ste vara beredda p� att de imperialistiska r�varna anfaller oss igen vid minsta f�r�ndring av l�get. Vi m�ste vara beredda p� det. D�rf�r m�ste vi framf�r allt �teruppr�tta n�ringslivet och s�tta det stadigt p� f�tterna. Utan utrustning och utan maskiner fr�n kapitalistiska l�nder kan vi inte g�ra det snabbt. Och h�rvid b�r vi inte missunna kapitalisterna lite extraprofit, bara vi kan genomf�ra detta �teruppbyggande. Arbetarna och b�nderna b�r ha samma inst�llning som dessa partil�sa b�nder som har sagt att de inte �r r�dda f�r offer och umb�randen. De �r medvetna om faran f�r kapitalistisk intervention och betraktar inte koncessionerna ur sentimental synvinkel, utan som en forts�ttning p� kriget, som en �verflyttning av den skoningsl�sa kampen till ett annat plan; de ser m�jligheten av nya f�rs�k fr�n bourgeoisins sida att �teruppr�tta den gamla kapitalismen. Det �r utm�rkt, det �r en garanti f�r att inte bara sovjetmaktens organ, utan alla arbetare och b�nder kommer att g�ra det till sin uppgift att bevaka och skydda v�ra intressen. Och d�, det �r vi f�rvissade om, kommer vi att kunna placera skyddet av v�ra intressen p� en s�dan grundval att ett �teruppr�ttande av kapitalisternas makt kommer att vara utom all fr�ga �ven under genomf�randet av koncessionsavtalen; vi skall se till att faran reduceras till ett minimum och blir mindre �n krigsfaran, att det blir sv�rt att �teruppta kriget och l�ttare f�r oss att �teruppbygga och utveckla v�rt n�ringsliv under en kortare period, under ett mindre antal �r (och det r�r sig om ganska m�nga �r).
Kamrater, de ekonomiska uppgifterna, den ekonomiska fronten skjuts nu g�ng p� g�ng fram som det viktigaste och huvudsakligaste. N�r jag g�tt igenom det lagstiftningsmaterial, om vilket jag har att rapportera f�r er, har jag konstaterat att det v�ldiga flertalet �tg�rder och f�rordningar av b�de folkkommissariernas r�d och f�rsvarsr�det f�r n�rvarande utg�rs av specificerade, detaljerade och f�retr�desvis helt sm� �tg�rder, f�rknippade med denna ekonomiska verksamhet. Ni v�ntar er naturligtvis inte att jag skall r�kna upp dessa �tg�rder. Det skulle vara ytterst tr�kigt och helt ointressant. Jag skulle bara vilja n�mna att det �r l�ngtifr�n f�rsta g�ngen som vi f�r fram arbetet till den f�rsta frontlinjen. L�t oss p�minna om den resolution som antogs av allryska centrala exekutivkommitt�n den 29 april 1918. Det var en tid d� Ryssland var ekonomiskt s�nderstyckat genom Brestfreden, som p�tvingades oss, och detta ytterst roffaraktiga f�rdrag hade f�rsatt oss i ett utomordentligt sv�rt l�ge. D� uppenbarade sig ett tillf�lle att r�kna med en andh�mtningspaus, som skulle skapa betingelser f�r �terupptagande av fredlig ekonomisk verksamhet, och � trots att vi nu vet att denna andh�mtningspaus blev mycket kortvarig � d� �gnade allryska centrala exekutivkommitt�s i sin resolution den 29 april genast all uppm�rksamhet �t den ekonomiska utvecklingen. Denna resolution, som inte har upph�vts och som f�rblir en av v�ra lagar, ger oss riktiga perspektiv f�r bed�mningen av hur vi n�rmade oss denna uppgift och vad vi nu b�r �gna st�rre uppm�rksamhet �t f�r v�rt arbete och f�r att slutf�ra det.
En granskning av denna resolution visar klart att m�nga av de problem som vi nu har att arbeta med togs upp distinkt, best�mt och nog s� resolut s� l�ngt tillbaka som i april 1918. Vi p�minner om detta och s�ger att repetition �r l�rdomens moder. Och vi generar oss inte �ver att nu f� upprepa dessa grundl�ggande sanningar f�r det ekonomiska uppbyggnadsarbetet. Vi kommer att upprepa dem ytterligare m�nga g�nger, men se bara vilken skillnad det �r mellan proklamerandet av abstrakta principer 1918 och det praktiska ekonomiska arbete som redan har p�b�rjats. Trots de enorma sv�righeterna och de st�ndiga avbrotten i v�rt arbete kommer vi n�rmare och n�rmare en konkret och praktisk l�sning p� v�ra ekonomiska problem. Vi skall upprepa saker om och om igen. I ett konstruktivt arbete kan man inte undg� att g�ra en v�ldig massa upprepningar eller att v�nda tillbaka d� och d�, att pr�va vad man har gjort, att g�ra vissa korrigeringar, att bruka nya metoder och att sp�nna krafterna f�r att �vertyga de efterblivna och oskolade.
Grunddraget i den nuvarande politiska situationen �r att vi upplever en brytningsperiod, en �verg�ngsperiod, ett slags sicksackr�relse � en period d� vi �verg�r fr�n krig till ekonomisk utveckling. Detta har h�nt f�rr, men inte i s�dan stor omfattning. Detta b�r st�ndigt p�minna oss om vilka sovjetmaktens allm�npolitiska uppgifter �r och vad som utg�r det specifika draget i denna �verg�ng. Proletariatets diktatur har varit framg�ngsrikt d�rf�r att den har varit i st�nd till att kombinera tv�ng och �vertygelse. Proletariatets diktatur fruktar inte tv�ng och skarpa, beslutsamma och skoningsl�sa tv�ngs�tg�rder fr�n statens sida, ty den avancerade klassen, den av kapitalismen mest f�rtryckta klassen, har r�tt att anv�nda tv�ng, eftersom den g�r s� i alla arbetandes och utsugnas intresse och �ger tv�ngs- och �vertygelsemedel som ingen av de f�rutvarande klasserna n�gonsin har �gt, trots att de hade oj�mf�rligt st�rre materiella resurser f�r propaganda och agitation �n vi har.
Om vi fr�gar oss om resultaten av v�r tre�riga erfarenhet (ty det �r sv�rt att p� vissa grundl�ggande punkter summera resultaten av ett enda �r), om vi fr�gar oss vad som sist och slutligen �r f�rklaringen till v�ra segrar �ver en fiende mycket starkare �n vi sj�lva, s� m�ste svaret bli: det var d�rf�r att man i organisationen av R�da arm�n p� ett utomordentligt s�tt i praktiken omsatte en konsekvent och fast prolet�r ledning i arbetarnas och b�ndernas f�rbund mot alla utsugare. P� vilket s�tt kunde detta ske? Varf�r gick de v�ldiga bondemassorna s� villigt med p� det? D�rf�r att de till sitt �verv�ldigande flertal partil�sa b�nderna ins�g att den enda v�gen till r�ddning var att st�dja sovjetmakten. Det var naturligtvis varken genom b�cker eller propaganda, utan genom sina egna erfarenheter de ins�g detta. De �vertygades genom inb�rdeskrigets erfarenheter, i synnerhet av v�ra mensjevikers och socialistrevolution�rers allians, vilken i vissa huvuddrag �r mera besl�ktad med sm�bondehush�llningen. Deras erfarenheter av dessa sm��garpartiers allians med gods�gare och kapitalister och �ven deras erfarenheter av Koltjak och Denikin �vertygade bondemassorna om att ingen medelv�g var m�jlig, att den r�tlinjiga sovjetiska politiken var riktig, att proletariatets j�rnh�rda ledarskap var det enda medlet att r�dda b�nderna fr�n utsugning och v�ld. Och bara d�rf�r att vi har kunnat �vertyga b�nderna om detta, bara d�rf�r har v�r tv�ngspolitik, grundad p� denna fasta och ovillkorliga �vertygelse, haft en s�dan gigantisk framg�ng.
Nu b�r vi h�lla i minnet att vi vid �verg�ngen till arbetets front st�r inf�r samma uppgift under nya f�rh�llanden och i mycket st�rre skala, men densamma som m�tte oss n�r vi slogs mot vitgardisterna och s�g en s�dan entusiasm och kraftsamling fr�n arbetar- och bondemassornas sida som aldrig har f�rekommit och aldrig kan f�rekomma under n�got krig i n�gon annan stat. Fr�n sina egna iakttagelser och sin bekantskap med livet har de partil�sa b�nderna, likt den nyss citerade bonden fr�n Arzamas, verkligen kommit till slutsatsen att utsugarna �r skoningsl�sa fiender och att en skoningsl�s statsmakt �r n�dv�ndig f�r att sl� ned dem.
Vi lyckades f� st�rre folkmassor �n n�gonsin tidigare att inta en medveten h�llning till kriget och att st�dja det aktivt. Aldrig f�rr, inte under n�gon politisk regim, har det funnits ens tiondelen av den sympati f�r ett krig och f�rst�else f�r det som allm�nt �dagalades av v�ra partianslutna och icke partianslutna arbetare och partil�sa b�nder (och b�nderna �r till sin massa partil�sa) som under sovjetmakten. H�ri l�g huvudorsaken till att vi slutligen kunde besegra den m�ktige fienden. H�r besannas en av marxismens djupaste teser, vilken p� samma g�ng �r den enklaste och begripligaste. Ju st�rre bredd och omfattning historiska h�ndelser har, desto fler m�nniskor deltar i dem och, omv�nt, ju djupare f�r�ndring vi vill �stadkomma, desto mer m�ste vi �ka intresset f�r och den medvetna inst�llningen till den, �vertyga fler och fler miljoner och tiotals miljoner m�nniskor om att den �r n�dv�ndig. Orsaken till att v�r revolution har l�mnat alla andra revolutioner l�ngt bakom sig �r n�r allt kommer omkring den, att den genom sovjetmakten har f�tt tiotals miljoner m�nniskor, vilka tidigare var ointresserade av statens utveckling, att aktivt delta i arbetet p� att bygga upp staten. L�t oss nu fr�n denna aspekt granska de nya uppgifter som m�ter oss och har uttryckts i tiotals och hundratals beslut som sovjetregeringen fattat under denna period; de har utgjort nio tiondelar av arbets- och f�rsvarsr�dets arbete (vi skall tala om detta senare) och antagligen mer �n h�lften av folkkommissarier�dets arbete, n�mligen de ekonomiska uppgifterna: utarbetandet av en enhetlig ekonomisk plan, reorganisationen av sj�lva grundvalarna f�r Rysslands n�ringsliv, sj�lva grundvalarna f�r sm�bondehush�llningen. Dessa uppgifter kr�ver att alla medlemmar av fackf�reningarna, utan undantag, m�ste dras in i detta absolut nya arbete som var fr�mmande f�r dem Unander kapitalismen. Fr�ga er nu sj�lva: finns h�r den f�ruts�ttning f�r en snabb och ovillkorlig framg�ng som uppstod under kriget och som best�r i att massorna dras in i arbetet. �r fackf�reningarnas medlemmar och majoriteten av de partil�sa m�nniskorna �vertygade om att v�ra nya metoder och v�ra stora uppgifter f�r n�ringslivets utveckling �r n�dv�ndiga? �r de s� �vertygade om detta som de var om n�dv�ndigheten av att ge allt f�r kriget, att offra allt f�r segerns sak p� krigsfronten? Om fr�gan st�lls p� detta s�tt, tvingas ni att svara att de f�rvisso inte �r det. De �r l�ngtifr�n s� �vertygade om detta som de borde vara.
Krig �r en sak som m�nniskorna f�rst�tt och varit vana vid i hundratals och tusentals �r. De gamla v�ldshandlingarna och brutaliteten fr�n gods�garnas sida var s� uppenbara att det var l�tt att �vertyga m�nniskorna; ja, det var inte ens sv�rt att �vertyga b�nderna i de rikare spannm�lsomr�dena, vilka har minst f�rbindelse med industrin, att vi f�rde ett krig i det arbetande folkets intresse, och det var d�rf�r m�jligt att framkalla en n�stan allm�n entusiasm. Det kommer att bli sv�rare att f� bondemassorna och fackf�reningsmedlemmarna att f�rst� dessa uppgifter nu, att f� dem att f�rst� att vi inte kan leva p� det gamla s�ttet, att hur den kapitalistiska utsugningen �n slagit rot genom decennierna, s� m�ste den avskaffas. Vi m�ste f� var och en att f�rst� att Ryssland tillh�r oss, och att bara vi, massorna av arbetare och b�nder, genom v�r verksamhet och v�r str�nga arbetsdisciplin kan omgestalta de gamla ekonomiska existensbetingelserna och genomf�ra en stor ekonomisk plan. Det finns ingen annan r�ddning. Vi ligger efter de kapitalistiska makterna och kommer att ligga efter dem; vi kommer att bli slagna om vi inte lyckas �teruppbygga v�rt n�ringsliv. Det �r d�rf�r vi m�ste upprepa de gamla sanningar som jag just p�mint er om, de gamla sanningarna om de organisatoriska uppgifternas vikt, om arbetsdisciplinen och om fackf�reningarnas om�tligt stora roll � som �r helt unik p� detta omr�de, eftersom det inte finns n�gon annan organisation som f�renar de breda massorna; det �r d�rf�r vi inte bara m�ste upprepa dessa gamla sanningar utan ocks� helt och fullt inse att �verg�ngen fr�n milit�ra uppgifter till ekonomiska uppgifter har b�rjat.
Vi har varit helt framg�ngsrika p� det milit�ra omr�det, och vi m�ste nu f�rbereda samma framg�ng f�r uppgifter som �r sv�rare och som kr�ver entusiasm och oegennyttighet av det v�ldiga flertalet arbetare och b�nder. �vertygelsen att de nya uppgifterna �r n�dv�ndiga m�ste ingjutas i hundratals miljoner m�nniskor, som fr�n generation till generation har levt i ett tillst�nd av slaveri och f�rtryck och vilkas alla initiativ har f�rkv�vts. Vi m�ste �vertyga miljoner arbetare som tillh�r fackf�reningarna men som �nnu inte �r politiskt medvetna och �r ovana vid att betrakta sig sj�lva som best�mmande. De m�ste organiseras, men inte f�r att g�ra motst�nd mot regeringen, utan f�r att st�dja och utveckla sin arbetarregerings �tg�rder och f�r att genomf�ra dem helt och fullt. Denna �verg�ng kommer att ledsagas av sv�righeter. Betraktad blott som en formulering �r det ingen ny uppgift; men det �r en ny uppgift s�tillvida som den ekonomiska uppgiften f�r f�rsta g�ngen st�lls i v�ldig skala; vi m�ste inse och komma ih�g att kriget p� den ekonomiska fronten kommer att bli sv�rare och l�ngvarigare. F�r att framg�ngar skall uppn�s p� denna front m�ste ett st�rre antal arbetare och b�nder skolas till att bli initiativrika, aktiva och h�ngivna. Och detta g�r att g�ra h�rf�r talar de erfarenheter som vi har f�rv�rvat i det ekonomiska uppbyggnadsarbetet eftersom massorna helt inser att n�den, k�lden, hungern och alla umb�randen har orsakats av produktivkrafternas otillr�cklighet. Vi m�ste nu �verf�ra all v�r agitation och propaganda fr�n politiska och milit�ra intressen till det ekonomiska uppbyggnadsarbetet. Vi har proklamerat detta m�nga g�nger, men �nnu otillr�ckligt; och jag tycker att det h�r till de mest framtr�dande �tg�rder som sovjetregeringen vidtagit under det f�rflutna �ret att centralbyr�n f�r produktionspropaganda vid allryska centrala fackf�reningsr�det� har bildats, dess arbete f�renats med arbetet av huvudkommitt�n f�r politisk upplysning� och nya tidningar har startats f�r respektive industrier, vilka skall �gna uppm�rksamhet inte bara �t produktionspropanganda, utan ocks� �t dess organisering i landsomfattande skala.
N�dv�ndigheten av att organisera produktionspropaganda i landsomfattande skala �r en f�ljd av alla s�regenheterna i det politiska l�get. Det �r lika n�dv�ndigt f�r arbetarklassen, fackf�reningarna och b�nderna. Det �r absolut v�sentligt f�r v�r statsnapparat, vilken vi l�ngtifr�n tillr�ckligt har anv�nt f�r detta syfte. Vi har tusen g�nger mer kunskap, bokkunskap, om hur vi b�r leda industrin och engagera massorna �n praktisk till�mpning av dessa kunskaper. Vi m�ste se till att bokstavligen alla fackf�reningsmedlemmar blir intresserade av produktionen och att de skall minnas att endast genom v�xande produktion och h�jning av arbetsproduktiviteten kommer Sovjetryssland att vara i st�nd att segra. Och bara p� s� s�tt kommer Sovjetryssland att med omkring tio �r f�rkorta den period av fruktansv�rda f�rh�llanden, av hunger och k�ld som det nu genomlever. Om vi inte f�rst�r denna uppgift kan vi alla g� under, d�rf�r att vi med den svaga apparat vi har blir tvungna att retirera, eftersom kapitalisterna, efter ett kort andrum, vid varje tidpunkt kan �teruppta kriget, medan vi d� inte kommer att vara i st�nd till att forts�tta ett s�dant krig. Vi kommer d� inte att vara i st�nd till att ge uttryck f�r v�ra miljonmassors kraft, och i detta sista krig kommer vi att bli krossade. Just s� st�r fr�gan. Hittills har alla revolutioners, alla stora revolutioners �de avgjorts genom en l�ng serie krig. Ocks� v�r revolution �r en s�dan stor revolution. Vi har genomlevt ett skede av krig och vi m�ste f�rbereda oss f�r ett nytt. Vi vet inte n�r det kommer, men vi m�ste se till att vara helt f�rberedda n�r det kommer. Det �r d�rf�r vi inte f�r avst� fr�n tv�ngs�tg�rder, inte bara f�r att vi sl�r vakt om proletariatets diktatur, som bondemassorna och de partil�sa arbetarna redan har f�rst�tt. De vet allt om v�r proletariatets diktatur och den skr�mmer dem inte, de �r inte r�dda f�r den, de betraktar den som ett b�lverk och ett f�ste, dvs n�gonting varmed de kan st� emot gods�garna och kapitalisterna och varf�rutan seger �r om�jlig.
Detta medvetande, denna �vertygelse, som redan har blivit djupt rotad bland bondemassorna vad betr�ffar de milit�ra och politiska uppgifterna, m�ste nu �verf�ras till de ekonomiska problemen. Vi lyckas kanske inte i ett slag �stadkomma denna �verg�ng. Den kan m�h�nda inte genomf�ras utan viss vacklan och �terfall i den gamla slappheten och sm�borgerliga ideologin. Vi m�ste ta itu med detta arbete med �nnu st�rre energi och iver och h�lla i minnet att vi kommer att kunna �vertyga de partil�sa b�nderna och de otillr�ckligt medvetna fackf�reningsmedlemmarna, eftersom sanningen �r p� v�r sida och eftersom det inte kan f�rnekas att vi i ett andra krigsskede inte kommer att kunna sl� v�ra fiender, om inte n�ringslivet �teruppbyggs. L�t oss bara se till att de m�nga miljonerna f�rh�ller sig mer medvetet till kriget p� den ekonomiska fronten. Det �r uppgiften f�r centralbyr�n f�r produktionspropaganda, uppgiften f�r allryska centrala fackf�reningsr�det, uppgiften f�r alla partifunktion�rer, uppgiften f�r sovjetmaktens alla apparater, uppgiften f�r all v�r propaganda, med vars hj�lp vi uppn�tt framg�ngar av v�rldsomfattande betydelse, eftersom v�r propaganda i helahv�rlden alltid har sagt arbetarna och b�nderna sanningen, medan all annan propaganda s�ger l�gner till dem. Vi m�ste nu �verf�ra v�r propaganda till n�gonting som �r l�ngt sv�rare och ber�r arbetarnas dagliga arbete i verkst�derna, hur sv�ra dessa arbetsf�rh�llanden �n m� vara, hur starka minnena �n m� vara av det gamla kapitalistiska systemet, vilket l�rt arbetarna och b�nderna att misstro myndigheterna. Vi m�ste �vertyga b�de arbetarna och b�nderna om att utan en ny f�rening av krafterna, utan nya former av statlig sammanslutning, utan nya former i f�rening med tv�ng kommer vi inte ut ur det tr�sk, bort fr�n den avgrund av ekonomisk kollaps vi st�r p� randen till � och vi har redan b�rjat komma bort fr�n den.
Jag �verg�r nu, kamrater, till vissa fakta om v�r ekonomiska politik och de ekonomiska problem som f�refaller mig vara karakteristiska f�r det nuvarande politiska l�get och den �verg�ng vi nu st�r inf�r. F�rst m�ste jag n�mna v�rt f�rslag till agrarlag, folkkommissariernas r�ds f�rslag till lag om konsolidering och utveckling av jordbruksproduktionen och om hj�lp till bondejordbruken. Detta lagf�rslag publicerades den 14 december detta �r, och f�re detta datum meddelades dess huvudinneh�ll och principer per radio till alla lokala funktion�rer.
�tg�rder b�r genast vidtas i syfte att f� detta lagf�rslag ing�ende diskuterat � utg�ende fr�n lokala erfarenheter (p� vilka det �r baserat), och detta har man redan insett ute p� ort och st�lle � av kongressen samt ocks� av representanter f�r de lokala exekutivkommitt�erna och deras avdelningar. Jag tror att ingen kamrat nu tvivlar p� n�dv�ndigheten av speciella och mycket energiska hj�lp�tg�rder � inte bara i form av2uppmuntran, utan ocks� i form av tv�ng f�r att h�ja v�r jordbruksproduktion.
V�rt land har varit och �r �nnu ett land av sm�b�nder, och �verg�ngen till kommunism �r l�ngt sv�rare f�r oss �n den skulle vara under andra f�rh�llanden. F�r att fullborda denna �verg�ng m�ste b�ndernas egen medverkan i den vara tio g�nger st�rre �n under kriget. Kriget kr�vde och m�ste kr�va en del av den vuxna manliga befolkningen. Men v�rt bondeland, som �nnu �r utmattat, m�ste mobilisera hela den manliga och kvinnliga arbetar- och bondebefolkningen utan undantag. Det �r inte sv�rt att �vertyga oss kommunister, funktion�rer i jordbruksavdelningarna, om att statlig arbetsplikt �r n�dv�ndig. Under diskussionen av lagf�rslaget av den 14 december, som har underst�llts er f�r granskning, hoppas jag att det p� den punkten inte skall f�rekomma ens skuggan av principiella meningsskiljaktigheter. Man m�ste ocks� inse en annan sv�righet: att �vertyga de partil�sa b�nderna. B�nderna �r inte socialister. Och att bygga v�ra socialistiska planer s�, som om de skulle vara det, det vore att bygga p� l�san sand; det skulle betyda att vi inte f�rst�r v�ra uppgifter och att vi under dessa tre �r inte har l�rt oss att avpassa v�ra program och genomf�ra v�ra nya �tg�rder med vederb�rlig h�nsyn till den fattigdom och den ofta el�ndiga verklighet som omger oss. Vi m�ste ha en klar bild av de problem vi st�r inf�r. Den f�rsta uppgiften �r att f�rena de kommunister som arbetar i jordbruksavdelningarna, sammanfatta deras erfarenheter, uppf�nga vad som gjorts p� ort och st�lle och inbegripa detta i de lagf�rslag som kommer att utf�rdas centralt av statliga institutioner och av allryska sovjetkongressen. Och vi hoppas att tillsammans med er kunna g�ra detta. Men det �r blott f�rsta steget. Det andra steget �r att �vertyga de partil�sa b�nderna, just de partil�sa b�nderna, d�rf�r att de utg�r majoriteten och d�rf�r att vad vi �r i st�nd att g�ra kan bli gjort endast genom att denna massa, som i sig sj�lv �r aktiv och full av initiativ, f�s att i h�gre grad inse att man m�ste gripa sig an med denna uppgift. Bondejordbruket kan inte forts�tta p� det gamla s�ttet. Vi kunde klara oss ur det f�rsta krigsskedet, men det kommer inte att bli s� l�tt att klara oss ur ett andra krigsskede, och d�rf�r m�ste vi �gna speciell uppm�rksamhet �t denna aspekt.
Vi m�ste f� varje partil�s bonde att f�rst� denna obestridliga sanning och vi �r �vertygade om att han kommer att f�rst� den. Han har inte genomlevt alla dessa sex senaste pl�gsamma och sv�ra �r f�rg�ves. Han �r inte lik f�rkrigsbonden. Han har lidit sv�rt, han har t�nkt igenom mycket och burit politiska och ekonomiska b�rdor, som f�tt honom att gl�mma mycket av det gamla. Jag tror att han redan sj�lv inser att han inte kan leva p� det gamla s�ttet, att han m�ste leva p� ett annat s�tt. Alla v�ra propagandamedel, alla statens resurser, hela v�r undervisning och alla v�rt partis resurser och reserver m�ste s�ttas in med full kraft f�r att �vertyga den partil�se bonden. F�rst d� kommer v�rt lagf�rslag om agrarfr�gan vilket jag hoppas ni kommer att godk�nna enh�lligt, naturligtvis med vederb�rliga korrigeringar och kompletteringar � att st�llas p� en solid grund. F�rst n�r vi har �vertygat majoriteten av b�nderna och dragit in dem i detta arbete blir det lika starkt som v�r politik �r, ty � s�som kamrat Kurajev helt riktigt sade i en artikel baserad p� Tatarrepublikens erfarenheter � de arbetande medel- och fattigb�nderna �r v�nner till sovjetmakten, medan dagdrivarna �r dess fiender. Det �r den verkliga sanningen, en sanning i vilken det inte finns n�gonting socialistiskt men vilken �r s� odiskutabel och uppenbar att varje bym�te och varje m�te med partil�sa b�nder kommer att f�rst� den, och den kommer att bli �vertygelsen hos den �verv�ldigande majoriteten av de arbetande b�nderna.
Kamrater, h�r �r vad jag s�rskilt vill po�ngtera f�r er nu n�r vi har �verg�tt fr�n krigsskedet till ekonomisk utveckling. I ett land av sm�b�nder �r det v�r fr�msta och huvudsakliga uppgift att f�rm� att �verg� till statligt tv�ng f�r att h�ja bondejordbrukets niv�, att b�rja med �tg�rder som �r absolut v�sentliga, br�dskande, fullt f�rst�eliga och begripliga f�r bonden. Vi kan uppn� detta f�rst n�r vi f�rm�tt att �vertyga ytterligare miljoner m�nniskor som �nnu inte �r redo f�r det. Vi m�ste s�tta alla v�ra styrkor i r�relse f�r detta och se till att tv�ngsapparaten, vitaliserad och f�rst�rkt, anpassas och utvecklas f�r en ny �vertygelsekampanj. Och d� kommer vi att avsluta detta f�ltt�g med seger. Nu b�rjar f�ltt�get mot resterna av tr�ghet, m�rker och misstroende bland bondemassorna. Med de gamla metoderna g�r det inte att segra, men med propaganda, agitation och organiserad p�verkan, som vi har l�rt oss, kommer vi att segra, och vi skall ocks� se till att inte bara dekret blir antagna, institutioner skapas och skrifter utges � det �r inte nog att order flyger ut �ver hela landet, utan alla �krarna m�ste bes�s b�ttre n�sta v�r �n f�rut och en best�md f�rb�ttring m�ste uppn�s i sm�jordbruket, om �n den mest element�ra � ju f�rsiktigare desto b�ttre � men den m�ste till varje pris uppn�s i massomfattning. Om vi riktigt f�rst�r v�r uppgift och om vi �gnar hela v�r uppm�rksamhet �t den partil�se bonden, om vi p� detta koncentrerar all den skicklighet och erfarenhet som vi har vunnit under dessa tre �r, d� kommer vi att segra. Utan en s�dan seger, utan en praktisk och massomfattande f�rb�ttring av sm�jordbruket finns ingen r�ddning f�r oss. Utan denna bas �r ingen ekonomisk utveckling m�jlig och de mest storslagna planer kommer att bli v�rdel�sa. M� kamraterna h�lla detta i minnet och f�ra ut det till b�nderna. M� de s�ga till Arnzamas� partil�sa b�nder och det finns omkring tio eller femton miljoner s�dana att vi inte kan h�lla p� att hungra och frysa i det o�ndliga, ty d� kommer vi att st�rtas under n�sta krigsskede. Detta �r en statlig angel�genhet; det ber�r v�rt statsintresse. Den som h�r visar minsta svaghet, minsta slapphet, den �r en stor f�rbrytare mot arbetar- och bondemakten, den hj�lper gods�garen och kapitalisten, och gods�garen och kapitalisten h�ller sin arm� i n�rheten, de har den i beredskap f�r att kasta den mot oss, s� snart de m�rker att vi f�rsvagas. Det finns inget annat medel att st�rka oss �n att utveckla v�rt viktigaste st�d � jordbruket och st�dernas industri � och det kan inte utvecklas p� annat s�tt �n genom att den partil�se bonden �vertygas om behovet av att g�ra s�, genom att alla v�ra krafter mobiliseras f�r att hj�lpa honom och ge honom denna hj�lp i praktiken.
Vi erk�nner att vi st�r i skuld till bonden. Vi har tagit s�d fr�n honom i utbyte mot papperspengar, vi har tagit den p� kredit. Vi m�ste betala tillbaka denna skuld, och vi skall g�ra s� n�r vi har �teruppr�ttat v�r industri. Men f�r att �teruppr�tta den beh�vs ett �verskott av jordbruksprodukter. Det �r d�rf�r v�rt f�rslag till agrarlag �r s� viktigt, inte bara emedan vi m�ste s�kerst�lla praktiska resultat, utan ocks� d�rf�r att omkring det, som i en br�nnpunkt, hundratals beslut och lagstiftnings�tg�rder av sovjetmakten grupperar sig.
Jag �verg�r nu till fr�gan om hur basen f�r v�r industriella utveckling skapas f�r att g�ra det m�jligt f�r oss att b�rja �terst�lla Rysslands ekonomiska krafter. I detta sammanhang m�ste jag framf�r allt f�sta er uppm�rksamhet � i m�ngden av rapporter som ni har f�tt eller kommer att f� under de n�rmaste dagarna fr�n alla kommissariaten � p� en passus i rapporten fr�n v�rt livsmedelskommissariat. Varje kommissariat ger er inom de n�rmaste dagarna en m�ngd faktiska rapportmaterial, vilka i sin helhet �verv�ldigar genom sitt �verfl�d. Bland dem m�ste ni v�lja ut vad som �r mest v�sentligt f�r att vinna framg�ng, hur anspr�ksl�s den �n m� vara, och vad som �r grundl�ggande f�r genomf�randet av hela v�r ekonomiska plan, f�r att �teruppr�tta v�rt n�ringsliv och v�r industri. En av dessa v�sentligheter �r tillst�ndet i v�r livsmedelsupphandling. I broschyren som har utdelats till er livsmedelskommissariatets rapport f�r tre �r finns en liten tabell fr�n vilken jag skall l�sa bara totalsummorna, ja ocks� dessa i runda tal, eftersom att l�sa siffror och speciellt att lyssna till siffror �r en sv�r sak. Detta �r siffror som visar den totala upphandlingen f�r varje �r. Fr�n den 1 augusti 1916 till den 1 augusti 1917 upphandlades 320 000 000 pud; f�ljande �r upphandlades 50 000 000 pud, sedan 160 000 000 och 200 000 000 pud. Dessa siffror 320, 50, 100 och 200 visar grundvalen f�r sovjetmaktens ekonomiska historia, sovjetmaktens arbete p� det ekonomiska omr�det, f�rberedelsearbetet p� fundamentet som, n�r det v�l �r i v�r besittning, kommer att m�jligg�ra f�r Oss att verkligen p�b�rja v�rt uppbygge. De f�rrevolution�ra 320 000 000 punden �r det ungef�rliga minimum, utan vilket utveckling �r om�jlig. Under revolutionens f�rsta �r, med bara 50 000 000 pud, r�dde hunger, k�ld och den st�rsta fattigdom. Under det andra �ret hade vi 100 000 000 pud; under det tredje �ret 200 000 000 pud. En f�rdubbling varje �r. Enligt uppgifter som jag ig�r fick fr�n Sviderskij, hade vi 155 000 000 pud den 15 december. F�r f�rsta g�ngen b�rjar vi komma p� f�tter, men med den yttersta anstr�ngning, under oj�mf�rbara sv�righeter, och ofta m�ste vi trygga livsmedelsf�rs�rjningen utan Sibirien, Kaukasien och S�dern. F�r n�rvarande, med en upphandling av �ver 150 000 000 pud, kan vi utan �verdrift s�ga att vi trots alla sv�righeter har l�st denna uppgift. Vi kommer att f�rfoga �ver omkring 300 000 000 pud, kanske rentav mer. Utan en s�dan spannm�lsfond kommer det att vara om�jligt att �terst�lla landets industri, om�jligt att t�nka sig en f�rnyelse av transportv�sendet och om�jligt att ens n�rma sig den stora uppgiften att elektrifiera Ryssland. Inget socialistiskt land �r m�jligt som en stat med arbetar- och bondemakt, om det inte med gemensamma anstr�ngningar av arbetarna och b�nderna kan ackumulera en livsmedelsfond tillr�cklig f�r att garantera f�rs�rjningen av de arbetare, som �r sysselsatta inom industrin, och g�ra det m�jligt att skicka tio- och hundratusentals arbetare dit sovjetmakten anser det n�dv�ndigt. Utan detta blir det bara prat. Livsmedelsfonden �r det ekonomiska systemets verkliga bas. Och h�r �r den uppn�dda framg�ngen v�ldig. Utg�ende fr�n denna framg�ng och med en s�dan reserv kan vi gripa oss an med att �teruppr�tta v�rt n�ringsliv. Vi vet att dessa framg�ngar har uppn�tts till priset av oerh�rda umb�randen, hunger och brist p� kreatursfoder p� landsbygden, vilka kan bli �nnu mer akuta. Vi vet att �ret av torka har �kat b�ndernas sv�righeter och umb�randen oerh�rt. Vi betonar d�rf�r f�rst och fr�mst hj�lp�tg�rderna som framlagts i det av mig n�mnda lagf�rslaget. Vi betraktar denna livsmedelsfond som en fond f�r industrins �teruppbyggande, som en fond f�r hj�lp till b�nderna. Utan en s�dan fond �r statsmakten ingenting. Utan en s�dan fond f�rblir den socialistiska politiken bara en �nskan.
Och vi m�ste komma ih�g att produktionspropagandan som vi resolut har beslutat genomf�ra kompletteras av ytterligare ett annat slags p�verkningsmedel, n�mligen premiering i natura. Lagen om premiering i natura har varit ett av de viktigaste dekreten och besluten av folkkommissariernas r�d och f�rsvarsr�det. Vi lyckades inte utf�rda denna lag omedelbart. Om ni ser efter kommer ni att finna att det �nda sedan april har varit en l�ng kedja av beslut och resolutioner, och den utf�rdades f�rst n�r vi med oerh�rda anstr�ngningar av v�rt transportv�sende hade lyckats ackumulera en livsmedelsfond p� 500 000 pud. En halv miljon pud �r en mycket blygsam siffra. De rapporter som ni utan tvivel l�ste i Izvestija ig�r visar att av dessa 500 000 pud har 170 000 pud redan f�rbrukats. Reserven �r som ni ser oansenlig och l�ngt ifr�n tillr�cklig, men likv�l har vi slagit in p� en v�g, l�ngs vilken vi skall g� vidare. Detta �r ett vittnesb�rd om att vi inte bara genom �vertygelse �verg�r till nya arbetsmetoder. Det �r inte nog att s�ga till b�nderna och arbetarna att iaktta den st�rsta arbetsdisciplin. Dessutom b�r man hj�lpa dem, man b�r bel�na dem som efter oj�mf�rliga umb�randen forts�tter att visa heroism p� arbetsfronten. Vi har redan skapat en reservfond, men den utnyttjas p� ett s�tt som �r l�ngt ifr�n tillfredsst�llande. Vi i folkkommissariernas r�d har en hel rad indikationer p� att premieringen i natura ofta i praktiken betyder ett enkelt tillskott till arbetsl�nen. En hel del �terst�r att g�ra i detta avseende. Och j�msides med konferenserna och de kompletterande projekten p� centralt h�ll m�ste det viktigaste arbetet f�rsigg�, n�mligen arbetet p� ort och st�lle och bland de breda massorna. Att staten inte bara �vertygar utan ocks� bel�nar bra arbetare genom att skapa b�ttre levnadsf�rh�llanden f�r dem �r inte sv�rt att f�rst�, och man beh�ver inte vara socialist f�r att f�rst� det, och h�r f�rs�krar vi oss i f�rv�g om de partil�sa arbetar- och bondemassornas sympati. Vi b�r blott g�ra denna id� vida mer k�nd och p� ett mera praktiskt s�tt organisera detta arbete lokalt.
Om vi nu �verg�r till br�nslet, s� finner ni i kamrat Rykovs teser siffror som visar den f�rb�ttring som har uppn�tts, en f�rb�ttring inte bara i fr�ga om veden utan ocks� betr�ffande oljan. Nu, med den stora entusiasm som arbetarna visar i Azerbajdzjanska republiken, de v�nskapliga relationer som vi uppr�ttat med dem och de kunniga ledare som h�gsta folkhush�llningsr�det utsett, �r oljesituationen nu gynnsam, s� att vi b�rjar st� p� egna ben ocks� betr�ffande br�nslet. Kolleveranserna fr�n Donetsb�ckenet h�ller vi p� att �ka fr�n 25 till 50 miljoner pud per m�nad tack vare den befullm�ktigade kommission som skickades dit under ordf�randeskap av kamrat Trotskij. Denna kommission har beslutat att s�nda ansvarsfulla och erfarna personer till Donetsb�ckenet. Kamrat Pjatakov har nu s�nts dit f�r att ta ledningen.
Vad betr�ffar br�nslet har s�ledes vissa �tg�rder vidtagits f�r att uppn� framg�ng. Donetsb�ckenet, ett av v�ra st�rsta basomr�den, �r redan under v�r kontroll. I folkkommissarier�dets och f�rsvarsr�dets protokoll kan vi finna beslut r�rande Donetsb�ckenet. D�r talas om att s�nda kommissioner, utrustade med betydande befogenheter och best�ende av representanter f�r centralmakten och lokala tj�nstem�n. Vi m�ste stimulera arbetet p� ort och st�lle och det f�refaller mig som om vi kan g�ra s� med hj�lp av dessa kommissioner. Ni kommer att f� se resultaten av dessa kommissioners arbete, vilka vi ocks� i forts�ttningen kommer att tills�tta. Vi m�ste ut�va ett best�mt tryck p� br�nsleproduktionen, v�r industris huvudbransch.
Jag m�ste s�ga att en av de st�rsta framg�ngarna p� br�nsleomr�det har vi i form av den hydrauliska torvutvinningsmetoden. Torv �r ett br�nsle som vi har i mycket stora kvantiteter, men vi har inte varit i st�nd till att utnyttja det, eftersom vi tills nu har tvingats arbeta under outh�rdliga f�rh�llanden. Denna nya metod skall hj�lpa Oss att komma ut ur br�nslebristen, som utg�r en av de st�rsta farorna p� v�r ekonomiska front. Under m�nga �r kommer vi inte att vara i st�nd till att komma ut ur denna �terv�ndsgr�nd, om vi h�ller oss till de gamla ekonomiska metoderna och inte �teruppr�ttar v�r industri och v�rt transportv�sen. Medlemmar av v�r torvkommitt� har hj�lpt tv� ryska ingenj�rer att full�nda denna nya uppfinning, och nu st�r den nya metoden p� randen till fullbordan. Vi st�r s�lunda inf�r en stor revolution, vilken kommer att vara ett viktigt st�d f�r oss ekonomiskt. Man f�r inte gl�mma att vi har om�tliga rikedomar av torv. Men vi kan inte utnyttja dem d�rf�r att vi inte kan skicka m�nniskor till s�dant straffarbete. Det kapitalistiska systemet kunde skicka folk till s�dant sv�rt arbete. I den kapitalistiska staten drevs folk att arbeta d�r av hunger, men i den socialistiska staten kan vi inte skicka folk till s�dant straffarbete, och ingen vill ta s�dant arbete frivilligt. Det kapitalistiska systemet gjorde allt f�r de �versta skikten. Det s�rjde inte f�r de l�gre klasserna.
Vi m�ste inf�ra fler maskiner �verallt och �verg� till att anv�nda maskinteknik s� l�ngt som m�jligt. Utvinning av torv genom den hydrauliska metoden, som s� framg�ngsrikt f�rts fram av h�gsta folkhush�llningsr�det, g�r det m�jligt att utvinna br�nsle i v�ldiga kvantiteter och eliminera behovet av kvalificerade arbetare, eftersom �ven okvalificerade arbetare kan utf�ra arbetet med en s�dan metod. Vi har tillverkat dessa maskiner; jag skulle vilja r�da kamraterna att titta p� den filmupptagning av torvutvinning som har visats i Moskva och som kan bli demonstrerad f�r kongressdelegaterna. Den ger en konkret f�rest�llning om ett av de viktigaste medlen f�r att bek�mpa br�nslebristen. Vi har gjort maskiner som beh�vs f�r den nya metoden, men vi har gjort dem d�ligt. Tj�nsteresor utomlands vid uppr�ttande av varuutbyte med fr�mmande l�nder, �ven under de existerande halvlegala handelsf�rbindelserna, kunde hj�lpa oss att f� dessa maskiner, vilka konstruerats av v�ra uppfinnare, ordentligt gjorda. Dessa maskiners antal och den framg�ng som vunnits p� detta omr�de av huvudtorvkommitt�n och h�gsta folkhush�llningsr�det kommer att tj�na som ett m�tt p� alla v�ra ekonomiska framsteg. Om vi inte �vervinner br�nslehungern, blir det om�jligt att segra p� den ekonomiska fronten. Vitala framg�ngar i fr�ga om transportv�sendets �teruppr�ttande �r ocks� beroende av detta.
Ni har f�r �vrigt redan sett av kamraterna Jemsjanovs och Trotskijs teser att vi h�r, p� detta omr�de, har att g�ra med en verklig plan som har utarbetats f�r m�nga �r. Direktiv nr 1042 var ber�knat f�r fem �r�, p� fem �r kan vi �teruppr�tta v�rt transportv�sen och minska antalet nedslitna lokomotiv. Och om kanske det sv�raste skulle jag vilja understryka det som p�pekats i nionde tesen, n�mligen att vi redan har reducerat denna period.
N�r stora planer kommer fram, vilka �r ber�knade f�r m�nga �r, finner man ofta skeptiker som s�ger: hur kan vi planera f�r flera �r fram�t? Det b�sta vi kan hoppas p� �r att g�ra vad som beh�vs f�r �gonblicket. Kamrater; man m�ste kunna f�rena b�de det ena och det andra; man kan inte arbeta utan en l�ngtidsplan som syftar till betydande framg�ngar. Att det i verkligheten �r s�, visar den otvivelaktiga f�rb�ttringen av transportv�sendets arbete. Jag riktar er uppm�rksamhet p� det st�lle i nionde tesen d�r det s�gs att perioden f�r transportv�sendets �teruppr�ttande var fem �r, men att den redan har reducerats d�rf�r att vi �r f�re normen. Perioden har nu fixerats till tre och ett halvt �r. S� b�r man arbeta ocks� inom n�ringslivets �vriga branscher. Arbets- och f�rsvarsr�dets verkliga och praktiska uppgift g�r alltmer ut p� detta. Samtidigt som man f�ljer med vetenskapens och praktikens r�n, m�ste man p� ort och st�lle orubbligt str�va efter att planen uppfylls f�re den utsatta tiden, s� att massorna kommer att se att den l�nga perioden fram till industrins fullst�ndiga �teruppr�ttande kan reduceras tack vare dessa r�n. Detta beror p� oss. L�t Oss f�rb�ttra driften i varje verkstad, i varje j�rnv�gsdep�, inom varje sf�r, s� f�rkortar vi denna period. Den har redan f�rkortats. Var inte r�dda f�r l�ngtidsplaner, utan dem kan inte n�ringslivet p�nyttf�das; l�t oss �gna all v�r energi p� ort och st�lle �t deras fullf�ljande.
Ekonomiska planer m�ste fullf�ljas i �verensst�mmelse med ett best�mt program och ett �kat uppfyllande av detta program m�ste noteras och uppmuntras. Massorna b�r inte bara f� veta, titan ocks� k�nna att f�rkortningen av hungerns, k�ldens och fattigdomens period helt �r beroende av hur snabbt de uppfyller v�ra ekonomiska planer. De olika produktionsbranschernas planer m�ste vara strikt samordnade och f�rbundna med varandra, s� att de tillsammans utg�r den enhetliga ekonomiska plan som vi har ett s�dant stort behov av.
I samband med detta st�r vi inf�r uppgiften att f�rena folkkommissariaten f�r de olika grenarna av ekonomin under ett enda ekonomiskt centrum. Vi har b�rjat gripa oss an med denna uppgift och vi framl�gger f�r er ett beslut av folkkommissariernas r�d och arbets- och f�rsvarsr�det betr�ffande reorganisering av den senare institutionen.
Ni kommer att granska detta f�rslag, och jag hoppas att det med n�dv�ndiga korrigeringar kommer att antas enh�lligt. Dess inneh�ll �r mycket anspr�ksl�st men det har stor betydelse, eftersom vi beh�ver ett organ som mera best�mt k�nner sin st�llning och som f�renar allt det ekonomiska arbete som nu st�llts i f�rgrunden.
Denna uppgift har behandlats i litteraturen inf�r kongressen i en broschyr av kamrat Gusev, vilken i f�rbig�ende sagt inte �r s� lyckad som hans f�reg�ende broschyr.� Denna broschyr inneh�ller en vidlyftig plan f�r organiseringen av arbets- och f�rsvarsr�det, dit m�nga framst�ende funktion�rer, bland vilka vi finner Trotskij och Rykov, skulle �verf�ras. Jag skulle vilja s�ga att vi beh�ver mindre av s�dant fantasteri. Vi kan inte hoppa ut ur en apparat som det har tagit tre �r att bygga upp. Vi inser dess v�ldiga bristf�lligheter, vi kommer utf�rligt att tala om dem p� denna kongress. Denna fr�ga �r upptagen p� dagordningen som en av huvudfr�gorna. Jag syftar p� fr�gan om sovjetapparatens f�rb�ttring. Men vi b�r f�r n�rvarande arbeta med f�rsiktighet, i m�n av n�dv�ndighet f�r�ndra v�r apparat p� grundval av de praktiska erfarenheterna. Kamrat Gusev f�rl�jligar det f�rslag som vi har lagt fram och s�ger att vi f�resl�r att jordbrukskommissariatet fogas till arbets- och f�rsvarsr�det. Alldeles riktigt, vi framl�gger ett s�dant f�rslag. I det tilldelar vi en mycket anspr�ksl�s plats �t arbets- och f�rsvarsr�det och g�r det till en arbets- och f�rsvarskommission vid folkkommissariernas r�d. Tills nu har vi arbetat i arbets- och f�rsvarsr�det utan n�gra stadgar. Ramarna f�r folkkommissarier�dets och arbets- och f�rsvarsr�dets befogenheter har varit d�ligt definierade, vi har ibland g�tt ut�ver dessa befogenheter och agerat som en lagstiftande institution. Men det har aldrig uppst�tt n�gon konflikt p� denna grund. S�dana fall har avgjorts genom att de omedelbart h�nskjutits till folkkommissariernas r�d. N�r det blev uppenbart att arbets- och f�rsvarsr�det m�ste omformas till ett organ f�r fastare samordning av den ekonomiska politiken, inst�llde sig fr�gan hur vi lagstiftningsv�gen skulle best�mma dessa relationer. Tv� v�gar �r m�jliga. En av dem kr�ver avgr�nsning av befogenhetskretsen f�r folkkommissariernas r�d och f�r arbets- och f�rsvarsr�det. F�r att g�ra detta m�ste m�nga kodifierare engageras och en massa papper anv�ndas, och likv�l ger detta inte n�gon garanti f�r att misstag inte kommer att beg�s.
L�t oss g� en annan v�g. Arbets- och f�rsvarsr�det har betraktats som n�gonting n�ra nog lika med folkkommissariernas r�d. L�t oss �verge denna tanke. M� det vara en kommission vid folkkommissariernas r�d. Vi eliminerar en massa friktioner och uppn�r ett snabbare praktiskt verkst�llande. Om n�gon medlem av folkkommissariernas r�d �r missn�jd, s� kan han inge klagom�l till folkkommissariernas r�d; det kan sammankallas inom n�gra timmar. H�rigenom avl�gsnar vi friktioner mellan �mbetsverk och g�r av arbets- och f�rsvarsr�det ett organ som kan arbeta snabbt. Denna uppgift �r inte l�tt. Den �r f�rknippad med det verkliga skapandet av en enhetlig ekonomisk plan. Den uppgift, som vi i alla fall har gjort n�gonting �t och som vi under tv� �r har f�rberett, g�r ut p� att uppn� en f�rening av kommissariaten f�r ekonomins grenar. Det �r d�rf�r jag riktar er uppm�rksamhet p� detta lagf�rslag om arbets- och f�rsvarsr�det, och jag hoppas att ni, med n�dv�ndiga kompletteringar, kommer att godk�nna det.
Arbetet p� att f�rena dessa kommissariat kommer d� att f�rsigg� smidigare, snabbare, mer best�mt och energiskt.
Jag kommer nu till den sista punkten, till fr�gan om elektrifieringen, som st�llts p� kongressens dagordning som en s�rskild punkt, och ni f�r �h�ra en rapport om denna fr�ga. Jag tror att vi h�r bevittnar en mycket stor v�ndning, en som i varje fall markerar b�rjan till stora framg�ngar f�r sovjetmakten. Fr�n de allryska kongressernas tribun kommer h�refter inte bara politiker och administrat�rer, utan ocks� ingenj�rer och agronomer att tala. Detta markerar inledningen till den lyckliga tid, d� politiken kommer att tr�da i bakgrunden, d� politik kommer att diskuteras mindre ofta och inte s� l�nge, och ingenj�rer och agronomer kommer att tala mera. F�r att vi verkligen skall kunna g� �ver till ekonomiskt utvecklingsarbete, m�ste denna vana b�rja med allryska sovjetkongressen och genomf�ras uppifr�n och ned inom alla sovjeter och organisationer, tidningar, propagandan och agitationsorgan, inom alla institutioner.
Vi har utan tvivel l�rt oss politik; h�r g�r det inte att bringa oss ur fattningen, h�r har vi en grund att st� p�. Men det st�r d�ligt till med de ekonomiska angel�genheterna. Den b�sta politiken fr�n och med nu �r mindre politik. F�r fram fler ingenj�rer och agronomer, l�r av dem, h�ll ett �ga p� deras arbete, omvandla v�ra kongresser och konferenser inte till propagandam�ten, utan till organ f�r pr�vning av v�ra ekonomiska framg�ngar, till organ, d�r vi verkligen skall kunna l�ra oss hur man bygger upp ekonomin.
Ni f�r h�ra en rapport fr�n statliga elektrifieringskommissionen, som bildades genom ett beslut av allryska centrala exekutivkommitt�n den 7 februari 1920. Den 21 februari undertecknade h�gsta folkhush�llningsr�dets presidium den slutgiltiga f�rordningen om denna kommissions sammans�ttning, och en hel rad av de b�sta specialisterna och funktion�rerna, huvudsakligen fr�n h�gsta folkhush�llningsr�det, �ver hundra av dem, �gnade sig helt �t denna sak med bitr�de av de b�sta krafterna fr�n j�rnv�gskommissariatet och jordbrukskommissariatet. Vi har framf�r oss resultaten av arbetet av statliga kommissionen f�r Rysslands elektrifiering i form av detta band som kommer att utdelas till er idag eller i morgon. Jag hoppas att ni inte skall bli r�dda f�r detta band. Jag tror att det inte kommer att bli sv�rt f�r mig att �vertyga er om den s�rskilda betydelse detta band har. Enligt min mening �r det v�rt andra partiprogram. Vi har ett partiprogram, som utomordentligt v�l har f�rklarats av kamraterna Preobrazjenskij och Bucharin, i form av en bok som �r mindre omf�ngsrik men i h�gsta grad v�rdefull. Det �r det politiska programmet; det �r en uppr�kning av v�ra m�l, en f�rklaring av relationerna mellan klasserna och massorna. Man m�ste emellertid ocks� f�rst� att det �r p� tiden att sl� in p� denna v�g i verkligheten och att m�ta de praktiska resultat som har uppn�tts. V�rt partiprogram f�r inte f�rbli blott ett partiprogram. Det m�ste bli ett program f�r v�r ekonomiska utveckling, i annat fall duger det inte heller som partiprogram. Det m�ste kompletteras med ett andra partiprogram, med en arbetsplan f�r hela n�ringslivets �teruppbyggande och dess h�jande till den moderna teknikens niv�. Utan en elektrifieringsplan kan vi inte ta itu med n�got verkligt konstruktivt arbete. N�r vi diskuterar �terst�llandet av jordbruket, industrin och transportv�sendet och deras harmoniska samordning, m�ste vi diskutera en bred ekonomisk plan. Vi m�ste anta en best�md plan. Det blir naturligtvis en plan som antas bara som en f�rsta approximering. Detta partiprogram kommer inte att vara s� of�r�nderligt som v�rt verkliga partiprogram, vilket bara kan �ndras av partikongresserna. Nej, dag f�r dag kommer detta program att f�rb�ttras, bearbetas, fullkomnas och modifieras i varje verkstad och i varje distrikt. Vi beh�ver det som ett f�rsta utkast, vilket kommer att f�rel�ggas hela Ryssland som en stor ekonomisk plan som �r ber�knad f�r en period av minst tio �r och som visar hur Ryssland skall f� den verkliga ekonomiska bas som �r n�dv�ndig f�r kommunism. Vilken var en av de m�ktigaste och inspirerande impulser som tiofaldigade v�ra krafter och v�r energi n�r vi k�mpade och framg�ngsrikt segrade p� krigets front? Det var medvetandet om faran. Alle fr�gade: kan gods�garna och kapitalisterna �terv�nda till Ryssland? Och svarade: ja, de kan �terv�nda. D�rf�r �kade vi v�ra anstr�ngningar hundrafalt, och vi segrade.
Tag den ekonomiska fronten och fr�ga: kan kapitalismen �teruppr�ttas ekonomiskt i Ryssland? Vi har bek�mpat marknaden id Sucharevka. I dagarna, inf�r den allryska sovjetkongressens �ppnande, st�ngdes denna f�ga angen�ma institution av Moskvas arbetar- och r�darmistdeputerades sovjet. (Appl�der) Sucharevka har st�ngts, men det �r inte denna marknad som �r s� f�rskr�cklig. Den gamla Sucharevkamarknaden vid Sucharevkatorget har st�ngts och det var inte sv�rt att st�nga den. Det f�rskr�ckliga �r den �Sucharevka� som beh�rskar varje liten �gares sj�l och handlingar. Denna �Sucharevka� m�ste man st�nga. Denna �Sucharevka� �r kapitalismens grundval. S� l�nge den finns, kan kapitalisterna �terv�nda till Ryssland och de kan bli starkare �n vi. Detta m�ste man klart inse. Detta m�ste tj�na som den fr�msta drivfj�dern i v�rt arbete och som ett villkor, ett m�tt p� v�ra faktiska framg�ngar. S� l�nge vi lever i ett sm�bondeland, finns det en solidare ekonomisk bas f�r kapitalism i Ryssland �n f�r kommunism. Det m�ste h�llas i minnet. Var och en som uppm�rksamt iakttar livet p� landsbygden, j�mf�rt med livet i staden, vet att vi inte har dragit upp kapitalismens r�tter och att vi inte har undergr�vt fundamentet, grundvalen f�r den inre fienden. Den senare �r beroende av sm�produktionen, och f�r att undergr�va den finns bara ett medel, n�mligen att st�lla landets ekonomi, inklusive jordbruket, p� en ny teknisk bas, p� den moderna storproduktionens tekniska bas. Bara elektriciteten kan tj�na som bas f�r detta.
Kommunism �r sovjetmakt plus elektrifiering av hela landet. I annat fall kommer landet att f�rbli ett sm�bondeland, och vi m�ste klart inse det. Vi �r svagare �n kapitalismen, inte bara i v�rldsomfattning, utan ocks� inom landet. Det vet alla. Vi har insett detta och vi skall se till att den ekonomiska basen omformas fr�n en sm�bondebas till en storindustriell bas. F�rst n�r landet har blivit elektrifierat och industrin, jordbruket och transportv�sendet har st�llts p� den moderna storindustrins tekniska bas, f�rst d� kommer vi att segra slutgiltigt.
Vi har redan dragit upp en prelimin�r plan f�r landets elektrifiering; tv� hundra av v�ra b�sta vetenskapsm�n och tekniker har arbetat p� den. Vi har en plan som ger oss materiella och finansiella kalkyler som t�cker en l�ng period av �r, minst ett decennium. Denna plan visar hur m�nga miljoner tunnor cement och hur m�nga miljoner tegelstenar vi beh�ver f�r elektrifieringens genomf�rande. Kostnaderna f�r elektrifieringsuppgiftens genomf�rande ber�knas uppg� till mellan 1 och 1,2 miljarder guldrubel. Ni vet att vi l�ngtifr�n kan t�cka denna summa med v�ra guldreserver. Inte heller v�r livsmedelsfond �r stor. D�rf�r m�ste vi benkosta dessa utgifter med koncessioner i �verensst�mmelse med den plan jag har n�mnt. Ni kommer att se kalkylen som visar hur �teruppr�ttandet av v�r industri och v�rt transportv�sen �r planerat p� denna grundval.
F�r inte s� l�nge sedan hade jag tillf�lle att vara med p� en bondefest i h�radet Volokolamsk, en avl�gsen del av Moskvaguvernementet, d�r b�nderna har elektriskt ljus. Ett m�te var arrangerat p� gatan, och en av b�nderna steg fram och b�rjade tala, i det han v�lkomnade denna nya h�ndelse i b�ndernas liv. �Vi b�nder var oupplysta�, sade han, �och nu har ljuset kommit till oss, ett onaturligt ljus, vilket kommer att lysa upp v�rt bondem�rker.� F�r min del var jag inte f�rv�nad �ver dessa ord. Naturligtvis, f�r de partil�sa bondemassorna �r elektriskt ljus ett �onaturligt ljus�, men f�r Oss �r det onaturligt att b�nderna och arbetarna under hundratals och tusentals �r har kunnat leva i ett s�dant m�rker, i fattigdom och f�rtryck hos gods�garna och kapitalisterna. Man kan inte komma ut ur ett s�dant m�rker s� fort. F�r n�rvarande m�ste vi str�va efter att g�ra varje kraftverk som vi bygger till ett verkligt f�ste f�r upplysning, att de brukas f�r att ge massorna elektrisk undervisning, s� att s�ga. Man m�ste se till att alla f�r veta varf�r dessa sm� kraftverk, av vilka vi redan har tiotals, har med industrins �teruppbyggande att g�ra. Vi har en utarbetad plan f�r elektrifiering, men fullf�ljandet av denna plan �r ber�knad f�r en hel rad �r. Vi m�ste fullf�lja denna plan till varje pris, och tiden f�r dess genomf�rande m�ste f�rkortas. H�r m�ste vara samma sak som i fallet med en av v�ra f�rsta ekonomiska planer, planen f�r transportv�sendets �terst�llande � direktiv nr 1042 � som var ber�knad f�r fem �r men som redan har f�rkortats till tre och ett halvt �r, eftersom vi �r f�re normen. Vi kommer att beh�va 10 eller kanske 20 �r f�r elektrifieringsplanens genomf�rande, dvs f�r att genomf�ra de omvandlingar som kommer att om�jligg�ra ett �terv�ndande till kapitalism. Och detta kommer att bli ett exempel p� snabb social utveckling utan motstycke i v�rlden. Vi m�ste till varje pris genomf�ra denna plan och f�rkorta tiden f�r dess uppfyllande.
F�r f�rsta g�ngen griper vi oss an med ekonomiskt arbete p� ett s�dant s�tt att vi � f�rutom de separata planerna inom enskilda sektorer av industrin, s�som t ex inom transportv�sendet, planer som �verf�rts till andra industribranscher ocks� f�r en �vergripande plan som �r ber�knad f�r en hel rad av �r. Detta �r ett sv�rt arbete, ett arbete som siktar p� kommunismens seger.
Man m�ste emellertid veta och h�lla i minnet att elektrifieringen inte kan genomf�ras med de analfabeter vi har. V�r kommission kommer att str�va efter att avskaffa analfabetismen, men det �r inte nog. Den har gjort mycket i j�mf�relse med det som var, men lite i j�mf�relse med det som beh�vs. F�rutom l�s- och skrivkunnighet beh�ver de arbetande m�nniskorna kultur, medvetenhet och bildning; majoriteten av b�nderna m�ste f�s att f�rst� de uppgifter som v�ntar oss. Detta partiets program m�ste bli en grundbok f�r anv�ndning i varje skola. J�mte generalplanen f�r elektrifieringens genomf�rande finner ni i den separata planer f�r varje distrikt i Ryssland. Och varje kamrat som reser ut till ort och st�lle kommer att ha ett best�mt utarbetat schema f�r elektrifieringens genomf�rande i sitt distrikt, ett schema f�r �verg�ng fr�n m�rker och okunnighet till ett normalt liv. Och, kamrater, ni kan och m�ste p� ort och st�lle j�mf�ra, bearbeta och pr�va de teser som ni har f�tt; ni m�ste se till att n�r fr�gan �Vad �r kommunism?� st�lls i varje skola och i varje studiecirkel, b�r svaret inte bara bli vad som �r skrivet i partiprogrammet, utan det b�r ocks� s�ga hur vi skall komma ut ur tillst�ndet av okunnighet.
V�ra b�sta funktion�rer och ekonomiska experter har fullgjort den uppgift de har f�tt, att utarbeta en plan f�r elektrifiering av Ryssland och f�r �teruppr�ttandet av dess ekonomi. Vi m�ste nu se till att arbetarna och b�nderna f�r veta hur stor och sv�r denna uppgift �r, hur man b�r gripa sig an med den och hur man skall bem�stra den.
Vi m�ste str�va efter att varje fabrik och varje kraftverk g�rs till en h�rd f�r upplysning, och om Ryssland t�cks med ett t�tt n�t av elektricitetsverk och m�ktiga tekniska installationer, s� kommer v�r kommunistiska ekonomiska utveckling att bli ett m�nster f�r ett framtida socialistiskt Europa och Asien. (Stormande och l�ngvariga appl�der)
Publicerat 1921 i boken �ttonde allryska kongressen av arbetar-, bonden, r�darmist- och kosackdeputerades sovjeter. Stenografisk rapport.
Efter att ha �h�rt rapporten av ordf�randen i statliga kommissionen f�r elektrifiering, uttrycker �ttonde allryska sovjetkongressen sin tacksamhet, framf�rallt till h�gsta folkhush�llningsr�dets presidium, d�refter till jordbruksfolkkommissariatet och j�rnv�gsfolkkommissariatet, och i synnerhet till kommissionen f�r Rysslands elektrifiering f�r utarbetandet av elektrifieringsplanen f�r Ryssland.
Kongressen ger i uppdrag �t allryska centrala exekutivkommitt�n, folkkommissariernas r�d, arbets- och f�rsvarsr�det och h�gsta folkhush�llningsr�dets presidium samt ocks� de andra folkkommissariaten att fullborda utarbetandet av denna plan och stadf�sta den, dessutom obligatoriskt inom kortaste tidsfrist.
Vidare ger kongressen i uppdrag �t regeringen och ber allryska centrala fackf�reningsr�det och allryska fackf�reningskongressen att vidta alla �tg�rder f�r vidast m�jliga propaganda f�r denna plan och att bekanta de bredaste massor i staden och p� landsbygden med den. Studiet av denna plan m�ste inf�ras i alla republikens utbildningsinstitutioner utan undantag; varje kraftverk och varje acceptabelt organiserad fabrik och statsjordbruk m�ste bli ett centrum f�r utl�rande av elektricitetens och den moderna industrins principer, ett propagandacentrum f�r elektrifieringsplanen och det systematiska studiet av den. Alla som har tillr�cklig utbildning, vetenskaplig eller praktisk, m�ste mangrant mobiliseras till propaganda f�r elektrifieringsplanen och f�r att meddela andra en kunskap som �r n�dv�ndig f�r att f�rst� den.
Kongressen uttrycker sin orubbliga �vertygelse att alla administrativa institutioner, alla sovjeter, alla arbetare och arbetande b�nder sp�nner alla sina krafter och inte l�ter sig hejdas av n�gra offer f�r att verkst�lla planen f�r elektrifiering av Ryssland till varje pris och trots alla hinder.
Skrivet mellan den 21 och 29 december 1920.
Publicerat ffg. 1930 i V. I. Lenin, Samlade verk, 2:a o. 3:e ry, uppl., b. XXVI