Skrivet: 24 september 1920
Publicerat: I Pravda nr 213, den 25 september 25 1920
K�lla: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 41, s ??? (Collected Works vol, 31, s. 280-282)
�vers�ttning: ???
HTML: Martin Fahlgren
Kamrater, den borgerliga pressen i Tyskland och Frankrike �gnar stor uppm�rksamhet �t diskussionerna inom Tysklands oavh�ngiga socialdemokratiska parti och Frankrikes socialistiska parti med anledning av intr�det i Kommunistiska Internationalen. Den borgerliga pressen h�vdar med utomordentlig energi de �sikter, som de b�gge partiernas opportunistiska h�gerflyglar hyser.
Detta �r fullt begripligt, ty dessa h�gerelement �r i sj�lva verket sm�borgerliga demokrater, som i likhet med Dittman och Crispien inte kan t�nka revolution�rt och �r ur st�nd att hj�lpa arbetarklassen att f�rbereda sig till revolutionen och att genomf�ra revolutionen. Med dessa opportunistiska h�gerelement m�ste oundvikligen en brytning ske, och den �r det enda medlet att sammansvetsa alla de verkligt revolution�ra, verkligt prolet�ra massorna.
Tjuten om Moskvas �diktatur� o. s. v. �r helt enkelt avsedda att str� sand i �gonen p� folk. Kommunistiska Internationalens Exekutivkommitt� har i sj�lva verket tjugu medlemmar, av vilka endast fem �r medlemmar av Rysslands kommunistiska parti. Allt tal om �diktatur� o. s. v. �r antingen sj�lvbedr�geri eller bedr�geri mot arbetarna. Med detta prat d�ljer man det sammanbrott, som drabbat en viss del av de opportunistiska ledarna, p� samma s�tt som liknande prat inom TKAP (Tysklands Kommunistiska arbetarparti) dolde n�gra av dess ledares sammanbrott, d� de avvek fr�n den prolet�ra revolutionens v�g. Ett likadant sj�lvbedr�geri eller bedr�geri mot andra �r �ven skriken om att �Moskvadiktatorerna� i och med villkoren f�r intr�de i Kommunistiska Internationalen skulle f�rf�lja best�mda personer. I intr�desvillkoren, � 20, st�r det tydligt svart p� vitt, att �undantag� (Ausnahmen) fr�n de str�nga reglerna ifr�ga om h�gerflygelns ledare och ifr�ga om centralinstansernas personal �r till�tna enligt �verenskommelse med III Internationalens Exekutivkommitt�.
Eftersom det direkt f�rklaras att undantag �r till�tna, s� kan det inte bli tal om att den ena eller andra enskilda personen absolut inte blir intagen. Helt och fullt erk�nnes allts� att man inte b�r r�kna med det f�rflutna, utan med det n�rvarande, att man b�r r�kna med enskilda personers och enskilda ledares f�r�ndrade �sikter och upptr�dande. Eftersom det f�rklarats att undantag �r till�tna, ifall III Internationalens Exekutivkommitt� ger sitt samtycke d�rtill � och i denna Exekutivkommitt� utg�res endast fj�rdedelen av ryssar � s� betyder det, att tjuten om �diktatur� o. s. v. �r rena struntpratet och fullst�ndig osanning.
Alla dessa tjut �r endast camouflage. I sj�lva verket f�rsigg�r en kamp mellan de revolution�ra, prolet�ra elementen och de opportunistiska, sm�borgerliga. Till de senare h�r �ven Hilferding, Dittman, Crispien, talrika medlemmar av parlamentsfraktionerna i Tyskland och Frankrike o. s. v. Mellan dessa b�da str�mningar f�rsigg�r en kamp i alla v�rldens l�nder utan undantag, och denna kamp har en l�ng historia; kampen har sk�rpts och sk�rpes �verallt under och efter det imperialistiska kriget. Opportunismen representeras av element, tillh�rande �arbetararistokratin�, den gamla professors- och kooperat�r-byr�kratin o. s. v., intellektuella k�lkborgarskikt o. s. v. Utan att rensa ut denna str�mning, som genom sitt vacklande och sin �mensjevism� (Dittman och Crispien liknar fullst�ndigt v�ra mensjeviker) faktiskt f�rverkligar bourgeoisiens inflytande �ver proletariatet inifr�n arbetarr�relsen, inifr�n de socialistiska partierna � utan att rensa ut denna str�mning, utan att bryta med den och utan att utesluta alla dess ansedda representanter �r det om�jligt att svetsa samman det revolution�ra proletariatet.
Utan att sj�lva veta det, f�rverkligar Dittman, Crispien och deras gelikar genom sina �ndl�sa vacklanden �t reformistiskt och mensjevistiskt h�ll faktiskt bourgeoisiens inflytande �ver proletariatet inifr�n det prolet�ra partiet � de genomf�r proletariatets underkastelse under den borgerliga reformismen. Endast genom att bryta med dessa och liknande personer kan man f�rverkliga det revolution�ra proletariatets internationella enhet mot bourgeoisien f�r att st�rta densamma.
Det som h�nt i Italien m�ste �ppna �gonen t. o. m. p� de mest envisa bland dem, som inte ser det skadliga i �enheten� och �freden� med Crispien, Dittman & Co. Den italienska varianten av Crispien och Dittman (Turati, Prampolini och Daragona) b�rjade precis p� samma s�tt hindra revolutionen i Italien, n�r det gick s� l�ngt att det blev fr�ga om en verklig revolution. Och det �r dith�n saken utvecklar sig � mer eller mindre snabbt, mer eller mindre m�dosamt och pl�gsamt � i hela Europa och i hela v�rlden.
Det �r p� tiden att slutgiltigt likvidera alla dessa illusioner om m�jligheten att uppr�tth�lla �enhet� eller �fred� med Dittman, Crispien & C:o, med h�gerflygeln av det tyska �oavh�ngiga socialdemokratiska partiet�, det �engelska oavh�ngiga arbetarpartiet�, det franska socialistiska partiet o. s. v. Det �r p� tiden att alla revolution�ra arbetare rensar ut dem ur sina partier och bildar ett verkligt enhetligt, prolet�rt kommunistiskt parti.