Skrivet: 6 mars 1919
Publicerat: Den 7 mars 1919 i nr 52 av Pravda och nr 52 av Izvestija VTsIK
K�lla: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl,b 37, s 515-520
�vers�ttning: Gunnar Claësson
HTML: Martin Fahlgren
Tal vid ett gemensamt h�gtidssammantr�de den 6 mars 1919 med allryska centrala exekutivkommitt�n, moskvasovjeten, Rysslands kommunistiska partis (bolsjevikerna) moskvakommitt�, allryska centrala fackf�reningsr�det, fackf�reningarna och fabrikskommitt�erna i Moskva f�r att fira bildandet av Kommunistiska Internationalen.
(Stormande ovation) Kamrater, till Kommunistiska internationalens 1:a kongress lyckades vi inte f� representanter f�r alla l�nder d�r denna organisation har de mest trofasta v�nner och d�r det finns arbetare som helt och fullt sympatiserar med oss. L�t mig d�rf�r b�rja med ett kort citat, som skall visa er, att vi i verkligheten har fler v�nner �n vi ser, �n vi k�nner till och �n vi har kunnat samla h�r i Moskva, trots alla f�rf�ljelser, trots hela v�rldens f�renade bourgeoisi, som f�refaller allsm�ktig. Dessa f�rf�ljelser har g�tt s� l�ngt som till f�rs�k att omge oss med ett slags kinesisk mur och att tiotals och dussintals bolsjeviker f�rvisas fr�n v�rldens friaste republiker. Det verkar som om man fruktar, att ett tiotal eller ett dussin bolsjeviker �r i st�nd att smitta hela v�rlden. Men vi vet naturligtvis, att denna fruktan �r l�jlig, ty de har redan smittat hela v�rlden, eftersom de ryska arbetarnas kamp redan har �vertygat arbetarmassorna i alla l�nder om att hela v�rldsrevolutionens �de avg�rs h�r i Ryssland.
Kamrater, jag har h�r ett exemplar av tidningen l�Humanit�, en fransk tidning, vars inriktning n�rmast motsvarar v�ra mensjevikers eller h�gersocialistrevolution�rers. Under kriget hetsade denna tidning p� det mest skoningsl�sa s�tt mot dem som delade v�r st�ndpunkt. Nu f�rsvarar tidningen dem som under kriget gick tillsammans med sina l�nders bourgeoisi. Den rapporterar nu, i sitt nummer av den 13 januari 1919, att det s�som den sj�lv erk�nner h�llits ett j�ttem�te av aktiva parti- och fackf�reningsmedlemmar i Seinefederationen, dvs det departement som ligger n�rmast Paris, ett centrum f�r den prolet�ra r�relsen och f�r hela det politiska livet i Frankrike. F�rste talaren p� detta m�te var Bracke, en socialist, som under hela kriget hade samma uppfattning som v�ra mensjeviker och f�rsvarsv�nner p� h�gerkanten. Nu var han mjuk och mild. Inte ett ord om en enda akut fr�ga! Han slutade med att s�ga, att han var emot den inblandning hans lands regering f�retar i den kamp andra l�nders proletariat f�r. Hans ord mottogs med starka appl�der. N�ste talare var en meningsfr�nde till honom, en viss Pierre Laval. Han talade om demobilisering, den mest akuta fr�gan i dagens Frankrike, det land som nog fick bringa st�rre offer i detta brottsliga krig �n n�gon annan. Detta land ser nu, att demobiliseringen f�rhalas och bromsas, att man inte vill genomf�ra den och f�rbereder ett nytt krig, som uppenbarligen kommer att kr�va nya offer av de franska arbetarna, enbart d�rf�r att de franska eller brittiska kapitalisterna skall kunna inh�sta �nnu st�rre profiter. Tidningen f�rklarar forts�ttningsvis, att den stora publiken lyssnade till talaren, Pierre Laval, men att hans uttalanden mot bolsjevismen framkallade s�dana protester och s�dan indignation att m�tet inte kunde forts�ttas. Efter detta kunde medborgare Pierre Renaudel inte f� ordet, och m�tet avslutades med en kort deklaration av medborgare P�ricat. Han �r en av de f� f�retr�darna f�r den franska arbetarr�relsen, som i det v�sentliga �r solidarisk med oss. S�ledes m�ste tidningen medge, att m�tet avbr�t en talare s� snart denne v�nde sig mot bolsjevikerna.
Kamrater, vi kunde f�r n�rvarande inte f� hit ett enda ombud direkt fr�n Frankrike, och endast en fransman, kamrat Guilbeaux, tog sig hit med stor sv�righet. (Stormande appl�der) Han kommer att tala h�r idag. Han har i flera m�nader suttit i f�ngelse i Schweiz, i denna fria republik, och han anklagades f�r att ha kontakt med Lenin och f�rbereda en revolution d�r. Genom Tyskland eskorterades han av gendarmer och officerare, uppenbarligen av fruktan f�r att han kunde l�ta en t�ndsticka falla, vilken skulle s�tta Tyskland i brand.
Men Tyskland brinner ocks� utan en s�dan t�ndsticka. Ocks� i Frankrike finns det som synes personer som sympatiserar med den bolsjevikinka r�relsen. De franska massorna tillh�r f�rmodligen de mest erfarna, politiskt mest skolade, mest aktiva och k�nsligaste massorna. De till�ter inte en talare vid ett folkm�te att ansl� en enda falsk ton: han stoppas. Med h�nsyn till det franska temperamentet kan han vara glad �ver att han inte drogs ner fr�n talarstolen! N�r d�rf�r en mot oss fientlig tidning medger vad som f�rsiggick p� detta stora m�te, s� kan vi s�ga att det franska proletariatet st�r p� v�r sida.
Jag skall anf�ra ytterligare ett kort citat, ur en italiensk tidning. Det g�rs s� stora f�rs�k att isolera oss fr�n den �vriga v�rlden, att vi mycket s�llan f�r en socialistisk tidning fr�n utlandet. Som ett s�llsynt undantag har vi f�tt ett exemplar av den italienska tidningen Avanti!, organ f�r Italienska socialistiska partiet, ett parti som deltog i Zimmerwald, k�mpade mot kriget och som nu beslutat att inte delta i de gulas kongress i Bern, i den gamla internationalens kongress, d�r det deltar personer som tillsammans med sina regeringar bidrog till att f�rl�nga detta brottsliga krig. Avanti! �r fortfarande underkastad str�ng censur. Men i det nummer vi tillf�lligtvis f�tt har jag l�st en artikel om partilivet i den lilla orten Cavriago � f�rmodligen en riktig avkrok, eftersom den inte kan �terfinnas p� n�gon karta. Arbetare vid ett m�te d�r antog en resolution, som st�dde deras tidning f�r dess kompromissl�sa st�ndpunkt, och f�rklarade att de gillade de tyska spartakisterna. Sedan f�ljer n�gra ord p� italienska � �Sovietisti russi� � som trots detta f�rst�s �ver hela v�rlden. De s�nder h�lsningar till de ryska �sovjetisterna� och uttrycker en �nskan om att de ryska och tyska revolution�rernas program skall antas i hela v�rlden och bidra till att kampen mot bourgeoisin och det milit�ra herrav�ldet slutf�rs. N�r man l�ser en s�dan resolution, antagen i n�got slags italienskt Posjechonje,[1] har man full r�tt att s�ga sig, att de italienska massorna st�r p� v�r sida, att de har f�rst�tt vad de ryska �sovjetisterna� �r f�r n�got, vad de ryska �sovjetisternas� och de tyska spartakisternas program �r f�r n�got. Men den g�ngen hade vi �nnu inte n�got s�dant program! Vi hade inget gemensamt program med de tyska spartakisterna, men de italienska arbetarna f�rkastade allt de hade sett i sin borgerliga press, som korrumperad av miljon�rer och miljard�rer sprider f�rtal om oss i miljoner exemplar. Den lyckades inte bedra de italienska arbetarna. De italienska arbetarna f�rstod vad spartakisterna och �sovjetisterna� var f�r n�got och sade, att de sympatiserade med deras program, d� detta program �nnu inte alls fanns. Det �r d�rf�r som v�r uppgift var s� l�tt p� denna kongress. Vi beh�vde bara som program skriva ned det som redan inplantats i medvetandet och hj�rtana p� arbetarna, �ven s�dana som var undang�mda i n�gon avkrok och avskurna fr�n oss av polisi�ra och milit�ra hinder. Det var d�rf�r vi s� l�tt och i s� fullst�ndig endr�kt n�dde fram till ett enh�lligt beslut i alla huvudfr�gor. Och vi �r helt �vertygade om att dessa beslut kommer att r�na stark genklang bland alla l�nders arbetare.
Den sovjetiska r�relsen, kamrater, �r den form som vi tillk�mpat oss i Ryssland, som nu sprids i hela v�rlden och vars blotta namn ger arbetarna ett helt program. Jag hoppas, kamrater, att vi som f�tt den stora lyckan att utveckla sovjetformen till seger inte skall bli h�gmodiga av det.
Vi vet mycket v�l, kamrater, att orsaken till att vi blev f�rst med att delta i en prolet�r sovjetrevolution inte var att vi var lika bra eller b�ttre f�rberedda �n andra arbetare, utan att vi var s�mre f�rberedda. Just den omst�ndigheten gjorde att vi st�lldes inf�r den mest barbariska, genomruttna fiende, just den omst�ndigheten framkallade revolutionens yttre omfattning. Men vi vet �ven, att sovjeterna hos oss best�r �n idag, att de k�mpar med gigantiska sv�righeter, som beror p� en otillr�cklig kulturniv� och den b�rda som i mer �n ett �r drabbat oss, som st�r ensamma p� v�r post, i en tid d� fiender omger oss fr�n alla h�ll och d� som ni mycket v�l vet otroliga lidanden, hungerb�rdan och om�nskliga kval st�rtat �ver oss.
Kamrater, de som direkt eller indirekt st�ller sig p� bourgeoisins sida s�ker ofta appellera till arbetarna och v�cka deras vrede genom att peka p� vilka sv�ra lidanden som nu drabbar arbetarna. Och vi s�ger till dem: ja, dessa lidanden �r sv�ra och vi d�ljer dem inte f�r er. S� s�ger vi till arbetarna, och de vet detta mycket v�l av egen erfarenhet. Ni ser att vi k�mpar inte bara f�r att vinna socialismen f�r egen del, inte bara f�r att v�ra barn skall minnas kapitalisterna och gods�garna som f�rhistoriska monster; vi k�mpar f�r att arbetarna i hela v�rlden skall segra tillsammans med oss.
Kommunistiska internationalens 1:a kongress, d�r det fastst�lldes att sovjeterna vinner arbetarnas sympati i hela v�rlden, visar oss att den internationella kommunistiska revolutionens seger �r s�kerst�lld. (Appl�der) Bourgeoisin kommer fortfarande att rasa i en rad l�nder; bourgeoisin b�rjar just med f�rberedelser till att ta livet av de b�sta m�nniskorna, socialismens b�sta f�retr�dare s�som framg�r av vitgardisternas brutala mord p� Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. S�dana offer �r oundvikliga. Vi s�ker ingen kompromiss med bourgeoisin, vi g�r till den sista och avg�rande striden mot den. Men vi vet, att efter krigets lidanden, kval och olyckor, d� massorna i hela v�rlden k�mpar f�r demobilisering, k�nner sig bedragna och f�rst�r vilka otroliga skatteb�rdor som p�lagts dem av kapitalisterna, som d�dade tiotals miljoner m�nniskor f�r att f� st�rre profiter � vi vet att tiden f�r dessa r�vares herrav�lde �r ute!
Nu d� ordet �sovjet� f�rst�s av alla �r den kommunistiska revolutionens seger s�kerst�lld. Kamraterna i denna sal har sett hur den f�rsta sovjetrepubliken bildades, de ser nu hur Tredje internationalen, Kommunistiska internationalen (appl�der), har bildats, de kommer alla att f� se hur en sovjeternas federativa v�rldsrepublik kommer att bildas. (Appl�der)
[1] Posjechonje, synonym f�r en gudsf�rg�ten h�la i landsorten med r�a patriarkaliska seder och vanor. Uttrycket har vunnit burskap tack vare den ryske satirikern Michail Saltykov-Sjtjedrins verk Posjechonskaja starina (Gamla tider i Posjechonje). � Red