Skrivet: 24 februari 1918.
Publicerat: Pravda nr 35, den 26 februari 1918
K�lla: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 35, s 389-392
�vers�ttning: Gunnar Cla�sson
HTML: Martin Fahlgren
K�ra kamrater!
CK:s organisationsbyr� anser det n�dv�ndigt att f�r er klarg�ra de motiv, som har f�rm�tt CK att samtycka till den tyska regeringens fredsvillkor. Organisationsbyr�n g�r det, kamrater, f�r att alla partimedlemmar skall grundligt upplysas om vad CK, som representerar hela partiet mellan kongresserna, har f�r st�ndpunkt. Organisationsbyr�n anser det n�dv�ndigt att p�peka, att CK inte har varit enig om att underteckna fredsvillkoren. N�r beslutet v�l fattats, m�ste det dock st�djas av hela partiet. En partikongress skall h�llas de n�rmaste dagarna och f�rst p� den kommer det att bli m�jligt att avg�ra fr�gan i vad m�n CK riktigt har uttryckt hela partiets verkliga st�ndpunkt. F�re kongressen skall alla partimedlemmar i enlighet med sin partiplikt och f�r att bevara enheten i v�ra egna led genomf�ra de beslut som har fattats av deras centrala ledande organ, partiets CK.
Den absoluta n�dv�ndigheten av att i detta �gonblick (den 24 februari 1918) underteckna en annexionistisk och otroligt h�rd fred med Tyskland beror framf�r allt p� att vi inte har n�gon arm� och inte kan f�rsvara oss.
Det �r allm�nt k�nt varf�r vi alla efter den 25 oktober 1917, efter segern f�r proletariatets och fattigb�ndernas diktatur, blivit f�rsvarsanh�ngare, �r f�r att fosterlandet skall f�rsvaras.
Med tanke p� fosterlandsf�rsvaret �r det otill�tligt att l�ta sig dras in i v�pnad strid, n�r man inte har n�gon arm� och fienden �r v�pnad till t�nderna och utm�rkt f�rberedd.
Den socialistiska sovjetrepubliken kan inte f�ra krig, d� den uppenbart �verv�ldigande majoriteten av arbetar-, bonde- och soldatmassorna, vilka v�ljer sovjeterna, �r motst�ndare till kriget. Detta skulle vara ett �ventyr. Saken ligger annorlunda till om detta krig tar slut, �ven om det blir genom en utomordentligt tung fred, och den tyska imperialismen sedan �ter vill f�ra ett angreppskrig mot Ryssland. D� kommer majoriteten av sovjeterna s�kert att vara f�r krig.
Att f�ra krig nu inneb�r objektivt att falla f�r den ryska bourgeoisins provokation. Denna bourgeoisi k�nner utm�rkt v�l till att Ryssland nu �r f�rsvarsl�st och kommer att krossas �ven av obetydliga tyska styrkor, som bara beh�ver sk�ra av de viktigaste j�rnv�gslinjerna f�r att ta Petrograd och Moskva genom uthungring. Bourgeoisin vill ha krig, ty den vill st�rta sovjetmakten och tr�ffa en �verenskommelse med den tyska bourgeoisin. Borgarnas jubel n�r tyskarna marscherade in i Dvinsk och Rezjitsa, i Venden och Gapsal, i Minsk och Drissa bekr�ftade detta s� klart som t�nkas kan.
F�rsvar av revolution�rt krig �r i detta �gonblick inget annat �n en tom revolution�r fras. Det �r ju om�jligt f�r ett ruinerat bondeland att f�ra ett modernt krig mot den avancerade imperialismen utan en arm� och utan betydande ekonomiska f�rberedelser. Att g�ra motst�nd mot den tyska imperialismen �r obetingat n�dv�ndigt, ty den kommer att krossa oss och h�lla oss f�ngna. Det skulle dock vara en tom fras att kr�va motst�nd just genom v�pnat uppror och just nu, d� s�dant motst�nd �r uppenbart hoppl�st f�r oss och uppenbart f�rdelaktigt b�de f�r den tyska och den ryska bourgeoisin.
Att i detta �gonblick f�rsvara revolution�rt krig med argument om st�d �t den internationella socialistiska r�relsen �r samma tomma fras. Om vi g�r det l�ttare f�r den tyska imperialismen att krossa sovjetrepubliken genom att ta strid med den vid fel tidpunkt, s� kommer vi att skada och inte att hj�lpa den tyska och internationella arbetarr�relsen och socialismens sak. Vi m�ste hj�lpa enbart de revolution�ra internationalisterna i alla l�nder genom allsidigt, entr�get och systematiskt arbete, men att ge sig in p� �ventyret att g�ra v�pnat uppror, d� det uppenbart �r ett �ventyr, �r ov�rdigt en marxist.
Om Liebknecht kommer att segra om 2-3 veckor (vilket �r m�jligt), s� klarar han naturligtvis oss ur alla sv�righeter. Det skulle dock vara en ren dumhet och skulle g�ra den stora parollen om solidariteten mellan alla l�nders arbetande m�nniskor till ett h�n, om vi fick infallet att f�rs�kra folket, att Liebknecht absolut och obetingat kommer att segra de n�rmaste veckorna. Genom att resonera p� det s�ttet f�rvandlar vi den stora parollen �Vi satsar p� v�rldsrevolutionen� till en helt inneh�llsl�s fras.
Situationen liknar objektivt sommaren 1907. Den g�ngen var det den ryske monarkisten Stolypin som krossade oss och h�ll oss f�ngna, idag �r det den tyske imperialisten. Den g�ngen visade sig parollen om omedelbart uppror, som tyv�rr omfattades av hela det socialistrevolution�ra partiet, vara en tom fras. Idag, i detta �gonblick, �r parollen om det revolution�ra kriget tydligt en fras, som har fascinerat v�nstersocialistrevolution�rerna, vilka upprepar h�gersocialistrevolution�rernas argument. Vi �r den tyska imperialismens f�ngar och vi har en l�ng och sv�r kamp framf�r oss f�r att st�rta denne ledare f�r v�rldsimperialismen; denna kamp �r obetingat den sista och avg�rande striden f�r socialismen. Men att i detta �gonblick inleda denna kamp med ett v�pnat uppror mot imperialismens ledare �r ett �ventyr, som marxister aldrig kommer att ge sig in p�.
Systematisk, ob�jlig och allsidig uppbyggnad av landets v�rnkraft, sj�lvdisciplin �verallt, begagnande av ett sv�rt nederlag f�r att �ka disciplinen p� livets alla omr�den f�r en ekonomisk utveckling av landet och konsolidering av sovjetmakten � det �r uppgiften f�r dagen, det �r att f�rbereda revolution�rt krig i handling och inte bara i ord.
Avslutningsvis anser organisationsbyr�n det n�dv�ndigt p�peka, att eftersom den tyska imperialismens offensiv �nnu inte hejdats, m�ste alla partimedlemmar organisera ett samst�mmigt motst�nd mot den. Om det �r om�jligt att underteckna en fred, �ven ytterligt h�rd, och vinna tid f�r att f�rbereda nya drabbningar, m�ste v�rt parti peka p� n�dv�ndigheten att sp�nna alla krafter f�r ett alldeles �ppet motst�nd.
Om det g�r att vinna tid, att f� �tminstone ett kort andrum f�r organisationsarbete, �r det v�r plikt att efterstr�va detta. Om vi inte f�r uppskov, s� m�ste v�rt parti uppmana massorna till kamp, till det mest energiska sj�lvf�rsvar. Vi �r �vertygade om att alla partimedlemmar kommer att g�ra sin plikt mot partiet, mot sitt lands arbetarklass, mot folket och proletariatet. Genom att bevara sovjetmakten st�der vi b�st och starkast proletariatet i alla l�nder i dess otroligt sv�ra och tunga kamp mot deras egen bourgeoisi. Socialismens sak kan nu inte lida n�gon sv�rare f�rlust �n att sovjetmakten i Ryssland krossas.
Med kamratlig h�lsning
Organisationsbyr�n i RSDAP(b):s CK