Skrivet den 26 mars (8 april) 1917. Publicerat ffg 1924 i nr 3-4 av tidskriften Bolsjevik.
I de föregående breven skisserades de omedelbara uppgifterna för det revolutionära proletariatet i Ryssland på följande sätt: (1) att finna den säkraste vägen till revolutionens nästa etapp eller till den andra revolutionen, som (2) måste föra över statsmakten från godsägarnas och kapitalisternas (gutjkoviternas, lvoviternas, miljukoviternas och kerenskijiternas) regering till arbetarnas och de fattigaste böndernas regering. (3) Den sistnämnda regeringen måste organiseras med arbetar- och bondedeputerades sovjeter som modell, nämligen (4) den måste krossa och helt eliminera det gamla och i alla borgerliga stater förekommande statsmaskineriet, armén, polisen, byråkratin (ämbetsmannakåren) genom att ersätta detta maskineri (5) inte bara med en massorganisation utan med en allmän organisation av hela det beväpnade folket. (6) Endast en sådan regering, "sådan" till sin klassammansättning ("proletariatets och böndernas revolutionärt demokratiska diktatur") och till sina styrelseorgan ("proletär milis") blir kapabel att framgångsrikt lösa den utomordentligt svåra och obetingat brådskande, allra viktigaste uppgiften, nämligen att uppnå fred, och dessutom inte en imperialistisk fred, inte en uppgörelse mellan imperialistiska makter om en uppdelning av det av kapitalisterna och deras regeringar rövade bytet, utan en verkligt varaktig och demokratisk fred, som inte kan uppnås utan en proletär revolution i en rad länder. (7) I Ryssland kan proletariatet segra inom den närmaste framtiden endast om arbetarna från segerns första steg får stöd av den väldiga majoriteten av bönderna i deras kamp för konfiskation av all godsägarjord (och för nationalisering av all jord, om vi antar att de "104:s" agrarprogram fortfarande i huvudsak är böndernas agrarprogram). (8) I samband med en sådan bonderevolution och på dess grundval kan och måste proletariatet i förbund med den fattigaste delen av bönderna vidta ytterligare åtgärder för att kontrollera framställningen och fördelningen av de viktigaste produkterna, för att införa "allmän arbetsplikt" o.s.v. Dessa åtgärder är absolut ofrånkomligen dikterade av de förhållanden, som skapats av kriget och som i många avseenden rentav kommer att bli ännu mer akuta under efterkrigstiden; i sin helhet och i sin utveckling kommer dessa åtgärder att bli en övergång till socialism, som i Ryssland inte kan genomföras direkt, med en gång, utan övergångsåtgärder men som är genomförbar och akut nödvändig som resultat av sådana övergångsåtgärder. (9) I detta sammanhang uppstår med tvingande nödvändighet uppgiften att omedelbart på landsbygden organisera speciella arbetardeputeradesovjeter, d.v.s. sovjeter bestående av lönarbetare inom jordbruket och skilda från de övriga bondedeputeradesovjeterna.
Detta är i korthet det av oss skisserade programmet, baserat på en uppskattning av klasskrafterna i den ryska revolutionen och världsrevolutionen samt erfarenheterna från 1871 och 1905.
Låt oss nu försöka ge en allmän överblick över detta program i dess helhet och i förbigående uppehålla oss vid hur detta ämne tas upp av Karl Kautsky, den störste teoretikern i "Andra" internationalen (1889-1914) och den mest kände representanten för "centrum"-riktningen, "träsk"-riktningen, som nu kan observeras i alla länder och som vacklar mellan socialchauvinisterna och de revolutionära internationalisterna. Kautsky tog upp detta ämne i sin Die Neue Zeit av den 6 april 1917 (nya stilen) i en artikel som rubricerats Den ryska revolutionens utsikter.
"Först och främst måste vi", skriver Kautsky, "göra klart för oss vilka uppgifter den revolutionära proletära regimen (statssystemet) står inför."
"Två saker är", fortsätter författaren, "bjudande nödvändiga för proletariatet: demokrati och socialism."
Tyvärr framlägger Kautsky denna absolut obestridliga tes i en övermåttan allmän form, så att den egentligen inte säger någonting och inte förklarar någonting. Miljukov och Kerenskij, som tillhör en borgerlig och imperialistisk regering, skulle gärna skriva under denna allmänna tes, den ene dess första del och den andre dess andra ...[1]
[1] Här slutar manuskriptet. - Red.