Skrivet: september/november 1917
Källa: V I Lenin, Samlade skrifter i urval, bd 17, s 32-34
Översättning: ???
HTML: Martin Fahlgren
Med anledning av tredje Zimmerwaldkonferensen
I nr 22 av Rabotjij Put [Arbetarens väg – Red.], den 11 oktober (28 sept.), offentliggjordes tredje Zimmerwaldkonferensens manifest. Om vi inte misstar oss, publicerades det dessutom endast i mensjevik-internationalisternas tidning Iskra nr 1, den 9 oktober (26 sept.) med tillägg av mycket kortfattade hänvisningar till tredje Zimmerwaldkonferensens sammansättning och tiden då den hölls (20-27 aug.). De andra tidningarna publicerade varken manifestet eller (något som helst) något så när utförligt meddelande om konferensen.
Numera har vi till vårt förfogande en del material om denna konferens, vilket består av en artikel i de svenska vänstersocialdemokraternas tidning Politiken (denna artikel är översatt och publicerad i det finska socialdemokratiska partiets organ Työmies) samt två skriftliga meddelanden från en polsk och en rysk kamrat, vilka deltog i konferensen. På grundvalen av dessa uppgifter skall vi först berätta om konferensen i allmänhet och sedan övergå till en värdering av den och en värdering av vårt partis uppgifter.
På konferensen var följande partier och grupper representerade:
1. det tyska ”oavhängiga” socialdemokratiska partiet (kautskyisterna); 2. det schweiziska partiet; 3. det svenska vänsterpartiet (vilket som bekant brutit varje förbindelse med Brantings opportunistiska parti); 4. norrmännen och 5. danskarna (i vårt material är det inte angivet, om det är fråga om det officiella, opportunistiska danska partiet med minister Stauning i spetsen); 6. finska socialdemokratiska partiet; 7. rumänerna; 8. bolsjevikernas RSDAP; 9. mensjevikernas RSDAP (Panin meddelade skriftligt att han inte kommer att deltaga på grund av att konferensen inte är fulltalig; Axelrod åter kom ibland till sammanträdena men skrev inte under manifestet); 10. mensjevik-internationalisterna; 11. den amerikanska gruppen ”de kristliga socialist-internationalisterna” (?); 12. den amerikanska ”gruppen för socialdemokratisk propaganda” (av allt att döma är detta samma grupp, som jag nämnt i min broschyr ”Proletariatets uppgifter i vår revolution (projekt till plattform för det proletära partiet)”, sid. xx, ty just denna grupp började i januari 1917 att ge ut tidningen The Internationalist); 13. de polska socialdemokraterna förenade i ”Distriktsledningen”; 14. den österrikiska oppositionen (”klubben Karl Marx”, som förbjudits av den österrikiska regeringen efter Friedrich Adlers skott mot Stürgk; denna klubb nämnes av mig i samma broschyr på sid. xx); 15. de bulgariska ”oavhängiga fackföreningarna” (vilka, som brevskrivaren tillägger, inte tillhör ”de intima”, d. v. s. inte det vänstersinnade, internationalistiska bulgariska partiet, utan ”de vida”, d. v. s. det opportunistiska bulgariska partiet.
Av dessa 16 partier och grupper tillhör nr 3, 8, 12, 13 och 14 den ”tredje” riktning, om vilken det talas i den resolution, som antogs av vår konferens den 7-12 maj (24-29 april) 1917 (sid. xx i min broschyr, där denna riktning kallas ”handlingens internationalister”); närmast denna ”vänsterriktning” eller mellan den och ”centrum” kommer så grupperna 4 och 16, även om det är svårt att exakt bestämma deras ställning – det är också möjligt, att de tillhör ”centrum”. vidare tillhör grupp 1, troligen 2, 6 och 7, grupp 10 och antagligen 15 det kautskyistiska ”centrum”. Grupperna 5 (ifall det är Staunings parti) och 9 är försvarsvänner, ministersocialister och socialchauvinister. Grupp 11 slutligen har tydligen anslutit sig helt tillfälligt.
Det framgår härav, att konferensens sammansättning var ytterst brokig – till och med orimlig, ty det samlas folk, som inte var ense i huvudsak och därför ur stånd att handla verkligt enigt och samfällt, folk som oundvikligen avviker från varandra ifråga om politisk huvudriktning. Det är klart, att ”frukten” av dessa personers ”samverkan” antingen är gräl och ”gruff” eller kompromissande kautschukresolutioner, som skrivits för att dölja sanningen. Exempel och bevis på detta skall vi genast få se.[1]
[1] De övriga sidorna av manuskriptet har inte bevarats. – Red.