Skrivet: p� tyska i september 1916
Publicerat: Ffg i Jugend-Internationale nr 9 och 10, september och oktober 1917. P� ryska ffg i 2:a och 3:e utg�van av V I Lenins Samlade verk, b XIX
K�lla: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 30, s 131-143
�vers�ttning: Gunnar Cla�sson
HTML: Martin Fahlgren
Bland de revolution�ra socialdemokraterna i Nederl�nderna, Skandinavien och Schweiz, vilka bek�mpar socialchauvinisternas l�gn om �fosterlandsf�rsvar� i det nuvarande imperialistiska kriget, h�js r�ster f�r att man borde ers�tta den gamla punkten i det socialdemokratiska minimiprogrammet � �milis� eller �folkbev�pning� med en ny punkt � �avv�pning�. Jugend-Internationale inledde diskussionen i denna fr�ga och publicerade i nr 3 en redaktionell artikel till f�rm�n f�r avv�pning. I R Grimms senaste teser� finner vi tyv�rr ocks� en eftergift �t id�n om �avv�pning�. Diskussionerna har tagits upp i tidskrifterna Neues Leben och Vorbote.
L�t oss se n�rmare p� den st�ndpunkt, som f�respr�karna f�r avv�pning intar.
Huvudargumentet g�r ut p� att avv�pningskravet �r det klaraste, mest best�mda och mest konsekventa uttrycket f�r kampen mot all militarism och mot varje krig.
Men i detta huvudargument ligger just den grundl�ggande villfarelsen hos avv�pningens anh�ngare. Socialisterna kan inte vara mot varje krig utan att upph�ra att vara socialister.
F�r det f�rsta har socialisterna aldrig varit och kan aldrig bli motst�ndare till revolution�ra krig. De �stora� imperialistiska makternas bourgeoisi har blivit alltigenom reaktion�r, och det krig som denna bourgeoisi nu f�r anser vi vara ett reaktion�rt, brottsligt slav�garkrig. Hur f�rh�ller det sig d� med ett krig mot denna bourgeoisi? Exempelvis ett krig, som av denna bourgeoisi f�rtryckta och beroende folk eller koloniala folk utk�mpar f�r sin frig�relse? I de teser som antagits av gruppen Internationale l�ser vi i paragraf 5: �Under den tygell�sa imperialismens era kan det inte l�ngre finnas n�gra nationella krig.� Detta �r uppenbart oriktigt.
Det tjugonde seklets historia � detta �den tygell�sa imperialismens� sekel � �r fylld av kolonialkrig. Men det som vi europ�er, de imperialistiska f�rtryckarna av de flesta folk i v�rlden, med v�r inrotade nedriga europeiska chauvinism kallar �kolonialkrig�, det �r ofta nationella krig eller nationella uppror av dessa f�rtryckta folk. Ett av imperialismens huvuddrag �r just att den p�skyndar kapitalismens utveckling i de mest efterblivna l�nderna och d�rmed vidgar och sk�rper kampen mot det nationella f�rtrycket. Detta �r ett faktum. Och d�rav f�ljer oundvikligt, att imperialismen ofta m�ste ge upphov till nationella krig. Junius, som i sin broschyr f�rsvarar de n�mnda �teserna�, s�ger att varje nationellt krig mot n�gon av de imperialistiska stormakterna under den imperialistiska epoken leder till att en annan, med den f�rsta konkurrerande och likas� imperialistisk stormakt ingriper, och att s�lunda varje nationellt krig f�rvandlas till ett imperialistiskt. Men ocks� detta argument �r felaktigt. Det kan vara s�, men det �r inte alltid s�. M�nga kolonialkrig under �ren 1900-14 f�ljde inte denna v�g. Och det vore helt enkelt l�jligt om vi t ex f�rklarade, att det efter det nuvarande kriget, ifall det slutar med ytterlig utmattning av de krigf�rande l�nderna, �inte kan� bli �n�gra som helst� nationella, progressiva, revolution�ra krig, som exempelvis Kina i f�rbund med Indien, Persien, Siam osv skulle f�ra mot stormakterna.
Att f�rneka all m�jlighet av nationella krig under imperialismen �r teoretiskt oriktigt, historiskt sett uppenbart felaktigt och i praktiken liktydigt med den europeiska chauvinismen: vi som tillh�r nationer, vilka f�rtrycker hundratals miljoner m�nniskor i Europa, Afrika, Asien etc, m�ste f�rklara f�r de f�rtryckta folken att det �r �om�jligt� f�r dem att f�ra krig mot �v�ra� nationer!
F�r det andra �r inb�rdeskrigen ocks� krig. Den som erk�nner klasskampen kan inte annat �n erk�nna inb�rdeskrigen, som i varje klassamh�lle utg�r den naturliga och under vissa omst�ndigheter oundvikliga forts�ttningen, utvecklingen och sk�rpningen av klasskampen. Alla stora revolutioner bekr�ftar detta. Att f�rneka inb�rdeskrigen eller gl�mma bort dem vore detsamma som att f�rfalla till extrem opportunism och att f�rneka den socialistiska revolutionen.
F�r det tredje eliminerar socialismens seger i ett land ingalunda med en g�ng alla krig �verhuvudtaget. Tv�rtom, den f�ruts�tter dem. Kapitalismen utvecklas ytterst olikm�ssigt i skilda l�nder. Annorlunda kan det inte heller vara under varuproduktionen. H�rav f�ljer den obestridliga slutsatsen, att socialismen inte kan segra samtidigt i alla l�nder. Den kommer f�rst att segra i ett eller i n�gra l�nder, medan de �vriga f�r en viss tid kommer att f�rbli borgerliga eller preborgerliga. Detta m�ste utl�sa inte bara friktioner utan ocks� en direkt str�van av bourgeoisin i andra l�nder att krossa den socialistiska statens segerrika proletariat. I s�dana fall skulle ett krig fr�n v�r sida vara legitimt och r�ttvist. Det skulle vara ett krig f�r socialismen, f�r att befria andra folk fr�n bourgeoisin. Engels hade alldeles r�tt d� han i sitt brev till Kautsky den 12 september 1882 direkt medgav m�jligheten f�r en socialism som redan segrat att f�ra �f�rsvarskrig�. Vad han avs�g var just det segerrika proletariatets f�rsvar mot bourgeoisin i andra l�nder.
F�rst sedan vi st�rtat, slutgiltigt besegrat och exproprierat bourgeoisin i hela v�rlden, och inte endast i ett land, kommer krigen att bli om�jliga. Och ur vetenskaplig synpunkt skulle det vara absolut oriktigt och absolut revolution�rt, om vi kringgick eller skymde undan just det allra viktigaste: krossandet av bourgeoisins motst�nd, som �r den sv�raste uppgiften och den som kr�ver mest kamp under �verg�ngen till socialismen. �Sociala� pr�ster och opportunister �r alltid redo att dr�mma om en framtida fredlig socialism, men vad som skiljer dem fr�n de revolution�ra socialdemokraterna �r just det, att de inte vill t�nka p� och reflektera �ver den f�rbittrade klasskamp och de klasskrig, som �r n�dv�ndiga f�r att denna sk�na framtid skall n�s.
Vi f�r inte l�ta oss vilseledas av ord. Begreppet �fosterlandsf�rsvar� �r exempelvis f�rhatligt f�r m�nga, d�rf�r att de �ppna opportunisterna och kautskyanerna anv�nder det f�r att kamouflera och �verskyla bourgeoisins l�gner i det nuvarande r�varkriget. Det �r ett faktum. Men d�rav f�ljer inte, att vi f�r gl�mma bort att t�nka �ver de politiska parollernas betydelse. Att erk�nna �fosterlandsf�rsvaret� i detta krig �r detsamma som att anse det vara ett �r�ttvist� krig, motsvarande proletariatets intressen och ingenting, absolut ingenting annat � ty invasion �r inte utesluten i n�got krig. Det vore helt enkelt dumt att f�rneka �fosterlandsf�rsvaret� f�r de f�rtryckta folkens del i deras krig mot de imperialistiska stormakterna eller f�r det segerrika proletariatets del i dess krig mot n�gon Galliffet i en borgerlig stat.
Teoretiskt sett vore det alldeles felaktigt att gl�mma, att varje krig endast �r en forts�ttning p� politiken med andra medel; det nuvarande imperialistiska kriget utg�r forts�ttningen p� den imperialistiska politik som bedrivits av tv� stormaktsgrupper, och samtliga f�rh�llanden under imperialismens epok har gett upphov till och underbl�st denna politik. Men denna epok m�ste ocks� n�dv�ndigtvis ge upphov till och underbl�sa en politik, som inneb�r kamp mot nationellt f�rtryck och proletariatets kamp mot bourgeoisin, och d�rf�r ocks� m�jligheten och oundvikligheten av f�r det f�rsta revolution�ra nationella uppror och krig, f�r det andra prolet�ra krig och uppror mot bourgeoisin och f�r det tredje en f�rening av de b�da slagen av revolution�ra krig etc.
H�rtill kommer dessutom f�ljande allm�nna synpunkt.
En f�rtryckt klass, som inte str�var efter att l�ra sig anv�nda vapen och att skaffa sig vapen, f�rtj�nar endast att bli behandlad som slavar. Om vi inte vill bli borgerliga pacifister eller opportunister, s� kan vi ju inte gl�mma att vi lever i ett klassamh�lle och att det inte finns och inte kan finnas n�gon v�g d�rur annat �n genom klasskamp. I varje klassamh�lle � vare sig det �r baserat p� slaveri, livegenskap eller, s�som nu �r fallet, p� l�narbete � �r den f�rtryckande klassen bev�pnad. Inte endast den nutida st�ende h�ren utan ocks� den nutida milisen inneb�r � �ven i de mest demokratiska borgerliga republikerna, exempelvis Schweiz � att bourgeoisin �r bev�pnad mot proletariatet. Detta �r en s� element�r sanning, att man knappast beh�ver dr�ja vid den. Det r�cker med att erinra om hur milit�r s�tts in mot strejkande i alla kapitalistiska l�nder.
Bourgeoisins bev�pning mot proletariatet �r ett av de st�rsta, mest fundamentala och viktigaste sakf�rh�llandena i det moderna kapitalistiska samh�llet. Och inf�r detta faktum f�resl�r man de revolution�ra socialdemokraterna att st�lla �krav� p� �avv�pning�! Det vore liktydigt med att fullst�ndigt fr�ng� klasskampens st�ndpunkt, att uppge varje tanke p� revolution. V�r paroll m�ste vara: proletariatets bev�pning i syfte att besegra, expropriera och avv�pna bourgeoisin. Detta �r den enda m�jliga taktiken f�r den revolution�ra klassen, en taktik som framg�r av den kapitalistiska militarismens hela objektiva utveckling och som dikteras av denna utveckling. F�rst sedan proletariatet har avv�pnat bourgeoisin kan det, utan att svika sin v�rldshistoriska uppgift, kasta alla vapen �verhuvudtaget p� soph�gen. Och det kommer proletariatet f�rvisso att g�ra, men f�rst d� detta skett, ingalunda tidigare.
Medan det nuvarande kriget hos de reaktion�ra kristliga socialisterna och de gr�tmilda sm�borgarna v�cker endast fruktan och skr�ck, endast avsky f�r allt vapenbruk, f�r blodsutgjutelse, d�d osv, s� m�ste vi s�ga: det kapitalistiska samh�llet har varit och �r alltj�mt en �ndl�s skr�ck. Och om detta det mest reaktion�ra av alla krig nu f�rbereder en �nda med f�rskr�ckelse f�r detta samh�lle, s� har vi ingen anledning att bli f�rtvivlade. Men vid en tid, d� alla kan se att bourgeoisin sj�lv banar v�g f�r det enda legitima och revolution�ra kriget, n�mligen inb�rdeskriget mot den imperialistiska bourgeoisin, �r �kravet� p� avv�pning, r�ttare sagt dr�mmen om avv�pning, till sin objektiva betydelse ingenting annat �n en yttring av just f�rtvivlan.
Den som s�ger att detta �r en fr�n livet l�sryckt teori skall vi erinra om tv� v�rldshistoriska fakta: dels trusternas och det kvinnliga fabriksarbetets roll, dels kommunen 1871 och decemberupproret i Ryssland 1905.
Det �r bourgeoisins sak att fr�mja trusterna, driva barn och kvinnor till fabrikerna, pl�ga dem d�r, korrumpera dem och d�ma dem till ytterligt el�nde. Vi �kr�ver� inte en s�dan utveckling, vi �st�der� den inte � vi bek�mpar den. Men hur k�mpar vi? Vi vet att trusterna och kvinnornas arbete i industrin �r progressiva. Vi vill inte g� tillbaka till hantverket, till den f�rmonopolistiska kapitalismen, till kvinnornas hemarbete. Fram�t via trusterna etc och vidare fr�n dem till socialismen!
Detta resonemang kan, med vederb�rliga �ndringar, till�mpas ocks� p� den nuvarande militariseringen av folket. I dag militariserar den imperialistiska bourgeoisin inte bara alla vuxna m�n utan ocks� ungdomen. I morgon b�rjar den kanske militarisera kvinnorna. Till detta b�r vi s�ga: S� mycket b�ttre! Snabbare fram�t! Ju snabbare det g�r, dess n�rmare kommer vi det v�pnade upproret mot kapitalismen. Hur kan socialdemokrater l�ta skr�mma sig av ungdomens militarisering osv, om de inte gl�mt Pariskommunens exempel? Detta �r inte n�gon �fr�n livet l�sryckt teori�, det �r ingen dr�m utan ett faktum. Och det skulle sannerligen vara mycket illa om socialdemokrater, tv�rtemot alla ekonomiska och politiska fakta, b�rjade tvivla p� att den imperialistiska epoken och de imperialistiska krigen oundvikligt m�ste leda till att s�dana fakta upprepas.
En borgerlig iakttagare av Pariskommunen skrev i maj 1871 i en engelsk tidning: �Om den franska nationen bestod enbart av kvinnor, vilken fruktansv�rd nation den skulle vara!� Kvinnor och �ven barn fr�n 13 �r k�mpade under kommunens tid sida vid sida med m�nnen. Annorlunda kan det inte heller bli i de kommande striderna f�r att st�rta bourgeoisin. De prolet�ra kvinnorna kommer inte att passivt �se, hur den v�lbev�pnade bourgeoisin skjuter ned illa bev�pnade eller obev�pnade arbetare. De kommer att gripa till vapen, s�som de gjorde 1871, och fr�n de kuschade nationerna av idag � r�ttare sagt, fr�n den nutida arbetarr�relsen, som �r mera desorganiserad av opportunisterna �n av regeringarna � kommer det utan tvivel, f�rr eller senare men absolut s�kert, att v�xa fram ett internationellt f�rbund mellan det revolution�ra proletariatets �fruktansv�rda nationer�.
Militariseringen genomsyrar nu hela samh�llslivet. Imperialismen �r en f�rbittrad kamp mellan stormakterna f�r uppdelning och omf�rdelning av v�rlden � d�rf�r m�ste den oundvikligt leda till ytterligare militarisering i alla l�nder, �ven i de neutrala och i de sm� l�nderna. Vad kommer d� de prolet�ra kvinnorna att g�ra mot detta? Endast f�rbanna varje krig och allt milit�rt, endast kr�va avv�pning? Kvinnorna fr�n en f�rtryckt klass, som verkligen �r revolution�r, kommer aldrig att finna sig i att spela en s� skamlig roll. De kommer att s�ga till sina s�ner: �Du blir snart vuxen och man ger dig ett gev�r. Ta det och l�r dig att sk�ta det milit�ra v�l. Prolet�rerna beh�ver detta vetande � inte f�r att skjuta p� dina br�der, arbetarna i andra l�nder, s�som man g�r i det nuvarande kriget och som f�rr�darna mot socialismen r�der dig att g�ra, utan f�r att k�mpa mot bourgeoisin i sitt eget land, f�r att g�ra slut p� utsugningen, fattigdomen och krigen, och det inte genom fromma �nskningar utan genom att besegra bourgeoisin och avv�pna den.�
Om man avst�r fr�n att bedriva en s�dan propaganda, och just en s�dan propaganda i samband med det nuvarande kriget, s� �r det b�st att sluta upp med att bruka stora ord om den internationella revolution�ra socialdemokratin, om den socialistiska revolutionen och om krig mot kriget.
F�respr�karna f�r avv�pning g�r emot programpunkten om �folkbev�pning� bl a d�rf�r, att detta krav som de p�st�r l�ttare skulle leda till eftergifter �t opportunismen. Vi har ovan granskat det viktigaste, n�mligen avv�pningens f�rh�llande till klasskampen och till den sociala revolutionen. Vi skall nu unders�ka fr�gan om f�rh�llandet mellan avv�pningskravet och opportunismen. En av de viktigaste orsakerna till att detta krav �r oantagbart �r just, att detta krav och de illusioner det v�cker oundvikligen f�rsvagar och mattar v�r kamp mot opportunismen.
Denna kamp �r utan tvivel den viktigaste aktuella fr�ga, som internationalen st�r inf�r. En kamp mot imperialismen, som inte �r ouppl�sligt f�rbunden med kamp mot opportunismen, �r en tom fras eller ett bedr�geri. En av Zimmerwalds och Kienthals huvudbrister, en av huvudorsakerna till att dessa groddar till Tredje internationalen eventuellt kan sluta i fiasko, �r just att fr�gan om kampen mot opportunismen inte ens tagits upp �ppet och �n mindre avgjorts i den meningen, att man skulle ha fastst�llt n�dv�ndigheten av att bryta med opportunisterna. Opportunismen har � f�r en tid � segrat inom den europeiska arbetarr�relsen. I alla de st�rsta l�nderna har tv� huvudschatteringar av opportunismen utformats: f�r det f�rsta den �ppna, cyniska och d�rf�r mindre farliga socialimperialismen, som representeras av herrar Plechanov, Scheidemann, Legien, Albert Thomas och Sembat, Vandervelde, Hyndman, Henderson m fl. F�r det andra den maskerade, kautskyanska opportunismen: Kautsky � Haase och Socialdemokratiska arbetsgruppen i Tyskland; Longuet, Pressemanne, Mayeras m fl i Frankrike; Ramsay MacDonald m fl ledare f�r Oavh�ngiga arbetarpartiet i Storbritannien, Martov, Tjcheidze m fl i Ryssland; Treves och andra s k v�nsterreformister i Italien.
Den oh�ljda opportunismen g�r �ppet och direkt mot revolutionen och mot i uppkomst stadda revolution�ra r�relser och utbrott och den st�r i �ppet f�rbund med regeringarna, �ven om detta f�rbund antar olika former: fr�n accepterande av ministerposter till deltagande i krigsindustrikommitt�erna (i Ryssland). De maskerade opportunisterna, kautskyanerna, �r mycket skadligare och farligare f�r arbetarr�relsen, emedan de d�ljer sitt f�rsvar av ett f�rbund med de f�rstn�mnda under en t�ckmantel av vackert klingande pseudomarxistiska slagord och pacifistiska paroller. Kampen mot b�da dessa former av den dominerande opportunismen m�ste f�ras p� den prolet�ra politikens alla omr�den: parlamentarismen, fackf�reningarna, strejkerna, milit�rfr�gorna etc. Det viktigaste s�rdraget hos b�da dessa former av den dominerande opportunismen �r, att den konkreta fr�gan om f�rbindelsen mellan det nuvarande kriget och revolutionen samt andra av revolutionens konkreta fr�gor tigs ihj�l, skyls �ver eller behandlas med ett �ga p� polisf�rbuden. Och detta g�rs trots att man f�re kriget b�de inofficiellt och i Baselmanifestet officiellt otaliga g�nger p�visat f�rbindelsen mellan just detta kommande krig och den prolet�ra revolutionen. Men den viktigaste bristen hos kravet p� avv�pning �r just att alla konkreta fr�gor om revolutionen h�r kringg�s. Eller �r det s�, att avv�gningens f�rk�mpar g�r in f�r en alldeles ny form av obev�pnad revolution?
Vidare. Vi �r inte alls mot kampen f�r reformer. Vi vill inte ignorera den sorgliga m�jligheten att m�nskligheten � i v�rsta fall � kommer att genomg� ett andra imperialistiskt krig, ifall inte revolutionen, trots de m�nga utbrotten av massoroligheter och massmissn�je och trots v�ra bem�danden, v�xer fram ur det nuvarande kriget. Vi �r anh�ngare av ett reformprogram, som ocks� m�ste vara riktat mot opportunisterna. Opportunisterna skulle bara bli glada, om vi �verl�mnade kampen f�r reformer �t dem ensamma och sj�lva flydde fr�n den sorgliga verkligheten och s�kte r�ddning i n�got slags h�grande �avv�pning�. �Avv�pningen� �r just en flykt fr�n den tr�kiga verkligheten men alls inte n�gon kamp mot den.
I ett s�dant program skulle vi s�ga ungef�r s�: �Parollen om och erk�nnandet av fosterlandsf�rsvaret i det imperialistiska kriget 1914-16 �r endast ett s�tt att korrumpera arbetarr�relsen med en borgerlig l�gn.� Ett s�dant konkret svar p� konkreta fr�gor skulle vara teoretiskt riktigare och mycket nyttigare f�r proletariatet samt mycket olidligare f�r opportunisterna �n kravet p� avv�pning och uppgivandet av �varje� fosterlandsf�rsvar. Och vi skulle kunna till�gga: �Bourgeoisin i alla imperialistiska stormakter � Storbritannien, Frankrike, Tyskland, �sterrike, Ryssland, Italien, Japan, F�renta staterna � har blivit s� reaktion�r och genompyrd av str�van efter v�rldsherrav�lde, att varje krig som f�rs av bourgeoisin i dessa l�nder endast kan vara reaktion�rt. Proletariatet m�ste inte endast vara emot varje s�dant krig, det m�ste ocks� �nska nederlag f�r �sin� regering i s�dana krig och utnyttja det f�r ett revolution�rt uppror, ifall ett uppror f�r att f�rhindra kriget misslyckas.�
Betr�ffande milisen skulle vi s�ga: vi �r inte f�r en borgerlig utan endast f�r en prolet�r milis. D�rf�r � �inte en styver och inte en man� till den st�ende h�ren men inte heller till den borgerliga milisen ens i s�dana l�nder som F�renta staterna eller Schweiz, Norge etc. Detta s� mycket mer som vi ser att milisen i de friaste republikanska l�nderna (t ex Schweiz) allt mera preussificeras, vilket s�rskilt var fallet 1907 och 1911, och prostitueras genom att den s�tts in mot strejkande. Vi kan kr�va folkvalda officerare, kr�va att all milit�rjustis avskaffas samt lika r�ttigheter f�r utl�ndska och inf�dda arbetare (en punkt som �r s�rskilt viktig f�r de imperialistiska stater, som i likhet med Schweiz i allt st�rre omfattning och allt fr�ckare utsuger fr�mmande arbetare och g�r dem r�ttsl�sa); vidare r�tt f�r exempelvis varje hundratal inv�nare i ett givet land att bilda fria f�reningar f�r milit�r utbildning med fria val av instrukt�rer, som avl�nas p� statens bekostnad etc. Endast under s�dana f�rh�llanden skulle proletariatet kunna erh�lla milit�r utbildning verkligen f�r sin egen r�kning och inte f�r sina slav�gare; och proletariatets intressen kr�ver ovillkorligen en s�dan utbildning. Den ryska revolutionen har bevisat, att varje framg�ng f�r den revolution�ra r�relsen, �ven en partiell framg�ng, exempelvis er�vring av en viss stad, ett visst fabrikssamh�lle, en viss del av arm�n � ofr�nkomligt tvingar det segerrika proletariatet att f�rverkliga just ett s�dant program.
Slutligen �r det sj�lvklart, att opportunismen inte enbart kan bek�mpas med program; den kan bek�mpas endast genom en oavl�tlig �vervakning �ver att programmen verkligen oms�tts i handling. Det st�rsta och mest �desdigra fel som den bankrutterade Andra internationalen begick var, att ord och handling gick is�r hos den, att det uppammades en vana till hyckleri och cyniskt revolution�rt frastuggeri (se Kautsky & Co:s nuvarande inst�llning till Baselmanifestet). Avv�pningen s�som en social id� dvs en id�, som f�ds av vissa sociala f�rh�llandena och kan p�verka en viss social milj� och inte f�rblir ett personligt hugskott � har uppenbarligen sitt ursprung i de s�regna, exceptionellt �lugna� levnadsf�rh�llanden som r�der i enskilda sm�stater, vilka under ganska l�ng tid st�tt vid sidan om krigens blodiga str�kv�g genom v�rlden och hoppas alltj�mt f� st� p� sidan. F�r att �vertyga sig h�rom beh�ver man bara begrunda exempelvis de norska avv�pningsanh�ngarnas argumentering: �Vi �r ett litet land�, s�ger de, �vi har en liten arm� och vi kan ingenting g�ra mot stormakterna [och d�rf�r inte heller hindra att de med v�ld dras in i ett imperialistiskt f�rbund med den ena eller andra stormaktsgruppen]... Vi vill leva i lugn i v�r avl�gsna vr� och forts�tta att bedriva v�r kr�kvinkelpolitik, kr�va avv�pning, obligatoriska skiljedomstolar, permanent neutralitet etc.� (�Permanent� efter belgiskt m�nster, inte sant?)
Sm�staternas futtiga str�van efter att st� vid sidan om, den sm�borgerliga �nskan att h�lla sig s� l�ngt borta som m�jligt fr�n v�rldshistoriens stora drabbningar, att utnyttja sin relativa monopolst�llning f�r att h�lla sig kvar i f�rbenad passivitet � det �r de objektiva sociala f�rh�llanden, som kan trygga avv�pningsid�n en viss framg�ng och en viss spridning i en del sm�stater. Denna str�van �r givetvis reaktion�r och vilar helt p� illusioner, ty imperialismen drar p� ett eller annat s�tt in sm�staterna i v�rldshush�llningens och v�rldspolitikens str�mvirvel.
I Schweiz t ex f�reskriver den imperialistiska omgivningen objektivt tv� linjer f�r arbetarr�relsen: opportunisterna bem�dar sig i f�rbund med bourgeoisin att g�ra Schweiz till ett republikansk-demokratiskt monopolf�rbund i syfte att dra vinst av turisterna fr�n den imperialistiska bourgeoisin och att utnyttja denna �lugna� monopolst�llning s� f�rdelaktigt och s� lugnt som m�jligt.
De verkliga socialdemokraterna i Schweiz bem�dar sig att utnyttja landets relativa frihet och dess �internationella� l�ge f�r att hj�lpa det n�ra f�rbundet mellan de revolution�ra elementen inom Europas arbetarpartier att segra. Schweiz har, gudskelov, inget �eget sj�lvst�ndigt� spr�k utan tre v�rldsspr�k, och just de som talas i de angr�nsande krigf�rande l�nderna.
Om de 20 000 medlemmarna i det schweiziska partiet varje vecka inbetalade tv� centime som ett slags �extra krigsskatt�, skulle vi f� 20 000 franc per �r, en summa som vore mer �n tillr�cklig f�r att trots generalstabernas f�rbud kunna periodiskt trycka p� tre spr�k och sprida bland de krigf�rande l�ndernas arbetare och soldater allt det, som inneh�ller sanningen om den begynnande f�rbittringen bland arbetarna, om deras f�rbr�dring i skyttegravarna, deras f�rhoppningar om att f� anv�nda sina vapen p� revolution�rt s�tt mot den imperialistiska bourgeoisin i deras �egna� l�nder osv.
Allt detta �r ingenting nytt. Det �r just vad som g�rs av de b�sta tidningarna, s�som La Sentinelle, Volksrecht och Berner Tagwacht, fast�n tyv�rr i otillr�cklig omfattning. Endast genom en s�dan verksamhet kan det utm�rkta beslut, som fattades p� partikongressen i Aarau, bli n�gonting mera �n blott och bart ett utm�rkt beslut.
Den fr�ga som nu intresserar oss �r: �verensst�mmer kravet p� avv�pning med den revolution�ra str�mningen bland de schweiziska socialdemokraterna? Uppenbarligen inte. Objektivt taget �r �avv�pningen� ett i h�gsta grad nationellt, ett specifikt nationellt program som lanseras av sm� stater, men ingalunda ett internationalistiskt program f�r den internationalistiska, revolution�ra socialdemokratin.