Originalets titel: "Sociologie de Marx"
Publicerat: i Paris 1966. Ffg p� svenska 1968.
�vers�ttning: Per-Olov Zennstr�m
Digitalisering: Jonas Holmgren
Vi har f�relagt oss tv� uppgifter:
1. Att frig�ra de grundl�ggande begrepp som Marx utarbetat med utg�ngspunkt fr�n den tyska filosofin (Hegel), den engelska politiska ekonomin (Adam Smith, Ricardo) och den franska socialismen (Saint-Simon, Fourier, Proudhon) inte p� eklekticismens eller synkretismens v�g, utan tv�rtom genom en radikal kritik av filosofin, den politiska ekonomin och det socialistiska "idealet". Eftersom de uppfattningar till vilka Marx f�reg�ngare tr�ngt fram begr�nsades av deras sn�va perspektiv och horisonter - nationella och individuella - m�ste man visa hur den radikala kritiken ingriper i luckorna i dessa uppfattningar, f�renar sig med dem och vidgar dem genom att bryta ner deras gr�nser. Vi har f�resatt oss att visa dessa nya begrepps (praxis, samh�llet och de sociala relationerna, revolutionen o.s.v.) genesis liksom deras inb�rdes f�rbindelser i en helhet (totalitet) genom det negativa, det vill s�ga genom �vervinnandet. Att belysa detta f�rlopp och denna metod - senare f�rdunklade, n�r de av Marx inspirerade id�erna f�rlorat sin kritiska radikalism och "positivismen", det vill s�ga kulten av det positiva, ersatt den metod som g�r �ver det negativa. Att p� detta s�tt �teruppr�tta Marx t�nkande i dess r�relse, i dess utbildning, och st�dja detta �teruppr�ttande p� hans skrifter, f�r att inte �terfalla i en "belysning i perspektiv" eller en "tolkning".
2. Att inte str�va efter att hos Marx �terfinna fragmentariska texter som skulle bekr�fta den ena eller andra senare uppfattningen om sociologin s�som en s�rskild (specialiserad) vetenskap, utan s�ka att d�r �terfinna ett projekt motsvarande den i dag allm�nt godtagna uppfattningen om denna (del-)vetenskap. Att f�ljaktligen d�r �teruppta metoden, arbetsomr�det och objektet f�r en sociologi, utan att d�rf�r p� f�rhand d�ma om vad andra delvetenskaper och andra vetenskapsm�n (ekonomer, antropologer, historiker, psykologer, o.s.v.) kan utvinna ur Marx verk. Att dock visa hur Marx metod implicerar projektet att �teruppr�tta, utforska eller skapa en totalitet (av kunnandet, av verkligheten).
Det �terst�r oss nu att n�rmare f�rklara och pr�va en sats som inneslutits i det f�reg�ende: Marx t�nkande �r inte tillr�ckligt f�r kunskap och medvetande om den nuvarande "v�rlden", men det �r n�dv�ndigt. Man m�ste utg� fr�n det, forts�tta att utarbeta grundl�ggande begrepp, sk�rpa deras inneb�rd och komplettera dem med nya begrepp, om detta �r av behovet p�kallat. Detta t�nkande, detta verk, utg�r en del av "den moderna v�rlden", s�som ett viktigt och originellt, fruktbart och ofr�nkomligt element i l�get, bland annat i fr�ga om en s�rskild vetenskap - mindre viktig, originell, fruktbar och ofr�nkomlig: sociologin.
Vi godtar h�r utan n�rmare pr�vning, som ett slags postulat, begreppet "l�get". Det skulle s�ledes finnas ett teoretiskt v�rldsl�ge, liksom det finns ett ekonomiskt och ett politiskt. Vi skall f�rs�ka best�mma det, vilket p� samma g�ng legitimerar begreppet.
F�r en str�mning som samlar ett st�ndigt v�xande antal m�nniskor h�r Marx till det f�rflutna. Inte till folkloren, utan till kulturen. Vilket n�stan kommer p� ett ut: �r inte dagens kultur g�rdagens tanke, den som utgjorde dess spjutspets? Marx representerar en epok. Han har tagit miste. Hans profetior har dementerats. Han kungjorde kapitalismens slut. Det han trodde sig kunna f�rutse fristen f�r st�r kvar och t.o.m. bef�stes. Inte desto mindre uttrycker Marx analyser, och de extrapoleringar som han gjorde ur dem, 1800-talets verklighet och f�rhoppningar.
Vi har redan svarat att Marx f�ruts�g konkurrenskapitalismens slut och att denna f�ruts�gelse slagit in, under proletariatets och monopolens dubbla tryck. Har kapitalismen h�llit sig kvar i en del av v�rlden? Det kan inte bestridas. Men den har f�rvandlats. Det vore lika orimligt att p�st� att ingenting eller allting f�r�ndrats i det s.k. kapitalistiska samh�llet, alltj�mt dominerat av den klass som kallas "bourgeoisi". �r det inte, f�r att urskilja f�r�ndringarna och h�lla dem is�r fr�n vad som stagnerar eller g�r tillbaka, n�dv�ndigt att utg� fr�n den marxistiska analysen, n�rmare best�mt den som �terfinns i Kapitalet?
De marxistiska id�ernas motst�ndare h�vdar att p� ett �rhundrade har vi intr�tt i ett nytt samh�lle, som f�rberetts sedan l�nge och som Marx sj�lv - honom sj�lv och de av honom inspirerade "revolution�rerna" till trots - bidragit till att f�rbereda. Detta nya samh�lle skulle inr�ttas genom en process som inbegriper of�rutsedda och of�ruts�gbara element och som man av gammal vana kan kalla "historien".
H�r skiljer sig argumenten och st�ndpunkterna �t hos marxismens kritiker. En del s�ger: "Processen �r alltf�r omfattande, alltf�r sammansatt f�r att medvetandet skall kunna gripa och beh�rska den. L�t de krafter som verkar i detta nya samh�lles riktning verka fritt. Sj�lva deras sp�nningar �r nyttiga. L�t oss ingripa endast f�r att undanr�ja hindren (bland vilka man kan t�nka sig de aktioner som inspireras av marxismen, den revolution�ra handling som syftar till att medvetet f�r�ndra v�rlden!)"
Andra s�ger: "L�t oss med vara delvetenskaper g�ra empiriska observationer och studera den nya v�rlden bit f�r bit. L�t oss utnyttja v�ra kunskaper f�r att f�rb�ttra den med hj�lp av dessa effektiva, av sin operativa effektivitet best�mda vetenskaper."
De f�rstn�mnda �r nyliberaler. Deras liberalism kan d�lja en voluntarism. Lika litet som i g�r finns det i dag n�got ur den liberala tankens synvinkel s�kert kriterium f�r att fastst�lla vilka hinder som m�ste undanr�jas f�r f�rnuftet och friheten. Vi k�nner alltf�r v�l till s�ndringen mellan den liberala ideologin och politiken under 1900-talets historia. Hur m�nga g�nger har inte de liberala demokraterna trott eller l�tsats tro att Friheten f�rverkligades d�rf�r att de var vid makten! Hur m�nga g�nger har de inte slagit mot "mot v�nster" och uppt�ckt sig st� "till h�ger", vilket lett demokratin, inte till dess f�rdjupande eller dess �vervinnande, utan till dess sorgliga s�nderfall...
I den andra tendensen k�nner man med l�tthet igen positivismens och scientismens drag. Vi kan kalla dem "nypositivistiska" och "nyscientistiska". Varf�r "ny-"? D�rf�r att de st�djer sig lika mycket eller mer p� vetenskaperna om m�nniskan �n p� naturvetenskaperna. Dessa vetenskapers ofullst�ndiga, fragmentariska och bristf�lliga karakt�r tycks inte besv�ra deras apologeter. De godtar att bilden av den m�nskliga varelsen m�rkl�gges. De avvisar "totaliteten" lika v�l i medvetandet som i f�rverkligandet av det m�nskliga. De stadf�ster ett operativt men fragmentariskt studium av den sociala verkligheten. �nd� b�r det s�gas att vissa nytillkomna vetenskapliga discipliner, s�som informationsteorin och cybernetiken, har en "totaliserande" verksamhet och str�van. Nypositivismen s�tter (eller tror sig s�tta) en slutpunkt f�r bestridandet till f�rm�n f�r konstaterandet. Vad den studerar och fattar integrerar den genom det faktum att den griper det ur ett system eller en struktur. Vetenskapen och vetenskapsmannen �r en integrerande och integrerad del (parcell) av denna. Nypositivismen vill - heter det - organisera och systematisera, s�ledes "totalisera" det samh�lle i vilket vi intr�der. Vem �tar sig denna uppgift? Naturligtvis staten och best�mda grupper inom staten: teknokraterna. Kommer de att lyckas? �r de inte splittrade? Representerar de inte skilda intressen? Har de inte olika meningar allteftersom de verkar inom den offentliga sektorn, statskapitalismen, och begagnar sig av de medel som denna sektor erbjuder dem (�tminstone i Frankrike), eller verkar inom den "privata" kapitalismens sektor? Inf�r de inte nya mots�ttningar i detta samh�lle, inom denna kapitalism, inom denna stat, i st�llet f�r att l�sa dem? Sammanfaller den statliga rationaliteten och den tekniska rationaliteten (det analytiska och operativa omd�mets)? Vi l�mnar fr�gorna �ppna. Inte desto mindre motsvaras denna str�van av en oklar ideologi, som utkristalliserar sig h�r och d�r. Kommer inte den exklusiva betydelse man tillm�ter begrepp som har ett visst giltighetsomr�de, men inte f�r missbrukas f�r extrapolering (struktur, system, funktion), fr�n denna ideologi? Det f�refaller s�, och vi h�vdar det.
Dessutom m�ste man utm�rka detta nya samh�lle som uppst�r ur en mutation. Vad skall det kallas? M�nga namn har f�reslagits: industrisamh�llet, det tekniska samh�llet, konsumtionssamh�llet, massamh�llet, fritidssamh�llet, �verfl�dssamh�llet, det rationella samh�llet, o.s.v. Varje namn har sina anh�ngare och har f�ranlett vidlyftiga publikationer.
Vi kastar en blick p� dessa hypoteser. Det handlar n�mligen om hypoteser om v�sendet hos det samh�lle som �r inbegripet i den mutation vi bevittnar. Hypotesen sammanfattas i en ben�mning, som understryker ett drag och f�rvandlar det till en definition. Detta �r �gnat att d�lja den hypotes som ligger innesluten i f�rslaget. L�t oss se efter vad var och en av dem inneh�ller av riktigt och oriktigt, av fastst�llt (eller konjunkturbetingat, grundat eller extrapolerat). Det m�ste tyv�rr bli en snabbgranskning.
Industrisamh�llet? Om man d�rmed avser att industriproduktionen alltmer tar �verhand �ver jordbruksproduktionen s� �r detta sj�lvklart. Man m�ste t.o.m. medge att Marx var den f�rste (eller om man s� vill den andre, efter Saint-Simon) som framh�vde detta grunddrag, inom ramen f�r konkurrenskapitalismen. Ger det oss n�gon m�jlighet att f�rdjupa analysen av det nuvarande samh�llet eller av samh�llena? Att tro det vore att g�ra sig skyldig till en tr�ngsynt "ekonomism" som den marxistiska metoden uttryckligen f�rkastar. Att h�lla sig till denna ben�mning �r �gnat att d�lja skillnaderna mellan industrisamh�llena, de skillnader som �r resultat av deras historia. �ven om man godtar ordet "industrisamh�lle" som beteckning p� denna typ av eller detta slag av samh�lle, kan arterna inom det skilja sig �t, men genom beaktande endast av typer f�rbig�s de specifika skillnaderna, bland annat skillnaderna mellan det kapitalistiska samh�llet (eller de kapitalistiska samh�llena) och det socialistiska samh�llet (eller de socialistiska samh�llena). Trots �msesidig p�verkan och m�ngfaldig v�xelverkan �r det obestridligt att dessa skillnader existerar och v�xer. Vidare tvingas man genast att skilja mellan den ekonomiska tillv�xten och den samh�lleliga utvecklingen. Vi har sett hur Marx inf�rt denna distinktion mellan det kvantitativa och det kvalitativa. I dagens v�rld bevittnar vi m�rkliga, ibland frapperande tillv�xter utan n�gon utveckling. Vilket Marx inte skulle ha trott. S� verkar statens massiva ingripande. Den samh�lleliga (och "kulturella") utvecklingen kan komma endast ur en revolution�r framst�t, inskriven i de uppmjukade institutionerna, ur ett f�rdjupande av demokratin, ur ett aktivt organisationsn�t "i basen", vilket uttrycker de samh�lleliga behoven. S� snart man r�knar med denna aspekt av praxis kommer man med eller mot sin vilja �ter till teorin om statens utd�ende. Och slutligen: det finns bara industri�ar, tillv�xtpoler i de outvecklade l�ndernas oceaner, med en �nnu l�nge f�rh�rskande jordbruksproduktion, avsedd att ge resurser �t en industrialisering som f�r olika rytmer i olika l�nder.
Konsumtionssamh�llet? Man gl�mmer att de som innehar produktionen tillverkar sina konsumenter med skilda medel, av vilka reklamen �r den m�ktigaste. Man gl�mmer att detta "konsumtionssamh�lle" knappast bryr sig om de samh�lleliga behoven och tar h�nsyn till de individuella behoven uteslutande efter profitens kriterier. Om det �r riktigt att de element�ra behoven kan tillgodoses kan man �nd� bestrida f�rekomsten av och uttrycken f�r h�gre behov. De framtr�der endast i en �verraskande f�rkonstling. Tillgodoseendet av konsumtionssamh�llets element�ra behov tycks f�ljas av en reduktion till det element�ra i konsumtionen. F�r �vrigt �r det inte s�kert att de element�ra behoven t�ckes (bostad, undervisning, o.s.v.). Den gamla fattigdomen l�mnar plats �t en ny fattigdom.
�verfl�dssamh�llet? De som lanserat denna ben�mning har p�visat dess gr�nser. I USA "uppt�cker" man fattigdomen. Man sl�r larm om den l�ga levnadsstandarden hos betydande minoriteter (de f�rgade, de nytillkomna immigranterna, en del av farmarna, o.s.v.). Spillet och sl�seriet, vissa privilegierade gruppers uppdrivna och hetsiga �verkonsumtion kan inte d�lja fattigdomen och den "nya fattigdomen" hos l�ngt st�rre grupper.
Fritidssamh�llet? De flesta m�nniskors fritid har inte �kat. �ven om arbetstiden minskar f�rbrukar den "tvungna tiden" (exempelvis transporterna) delvis den mycket omtalade fritiden. Man m�ste arbeta, f�r att kunna investera. De investeringar som kr�vs av automationen, de nya industrigrenarna, rymdens er�vring och hj�lpen till u-l�nderna �r enorma, s�v�l f�r de "socialistiska" l�nderna som f�r de "kapitalistiska".
Det urbaniserade samh�llet? Ja, f�rs�vitt det finns i n�rheten av "tillv�xtpolerna". Nej, om man r�knar med b�nderna i Afrika, Asien och Latinamerika. Inte ens om man tar h�nsyn till pl�tskjulest�derna ("bidonsvilles") d�r de fr�n jorden uppryckta b�nderna samlas i massor.
Massamh�llet? Som om varje samh�lle sedan tusentals �r tillbaka inte vilade p� denna bas: m�nniskomassorna.
Tekniksamh�llet? Teknikens �vervikt f�refaller verkligen vara ett grundl�ggande drag i det "moderna". Det kr�ver eftertanke. M�nga m�nniskor f�rv�xlar det tekniska framstegets p�skyndande med en f�regiven "acceleration av den historiska tiden", med en samh�llelig och kulturell utveckling, medan s�ndringen mellan dessa aspekter av praxis ocks� f�refaller vara ett v�sentligt drag i det "moderna". Teknikens f�rh�rskande st�llning bidrar till att f�rl�nga, om inte r�dda kapitalismen, som har antagit formen av v�ldiga organisationer (monopolistiska och statliga), �gnade att trygga de tekniska framstegen. Enligt Marx kan bourgeoisin h�lla sig kvar endast genom att sj�lv revolutionera produktionsvillkoren. Annars blir det revolutionen som g�r det! Alltj�mt enligt Marx finns det en f�rbindelse men ocks� en skillnad mellan beh�rskandet (tekniskt) av ytterv�rlden och m�nniskans till�gnande av sin egen natur, av sin samh�lleliga existens, sitt dagliga liv, sina behov och �nskningar. F�r �vrigt dominerar tekniken endast under en mondial konjunktur: de socialistiska och kapitalistiska l�grens m�te, "systemens" �msesidiga utmaning, kapprustningen och rymdens er�vring. Det hindrar inte att denna konjunktur kan fixeras och bli en struktur. St�det fr�n best�mda grupper av tekniker och byr�krater, vilka s�ker att konstituera sig som klass - utan att ha lyckats hittills - detta teknikens sociala st�d �r inte utan risker. Men det handlar om risker som m�ste klarl�ggas, inte om en definition. Definitionen tj�nar p� s�tt och vis till att d�lja riskerna och att framst�lla vad som �nnu bara �r en oroande m�jlighet som ett fullbordat faktum. Den drabbas d�rf�r i �nnu h�gre grad �n de andra beteckningarna av den radikala kritikens, det vill s�ga den dialektiska tankens slag.
M�jligen kan man �nnu inte ge denna period (mutation, �verg�ng) n�gon exakt beteckning. Vart g�r vi? Vem vet? Vem kan veta det? Vi g�r vidare, utan att veta vart, utan p�visbar finalitet, trots det f�rnuft som �r immanent i detta vardande. Skulle det inte kunna vara en "flykt fram�t" som driver samh�llet mot en sv�rbest�mbar framtid, mot det m�jliga och det om�jliga, genom den nukle�ra terrorn, underg�ngshotet och cybernetikens rationella vanvett?
Om vi inte vill fastna i dessa obest�mda och obegr�nsade fr�gor m�ste vi s�ka utforska det m�jliga och det om�jliga. Hur? Med utg�ngspunkt fr�n Marx. Genom att f�lja ledtr�den: begreppet �vervinnande (av filosofin, av den politiska ekonomin som f�rdelning av knappheten, av staten och politiken). D� uppst�r mera precisa, om �n mera begr�nsade fr�gor. �r det m�jligt att de socialistiska l�nderna, som �beropar sig p� Marx och marxismen, n�rmar sin praxis till de av Marx utarbetade begreppen, till Revolutionens och Frihetens begrepp? Kan de g�ra slut p� f�rskjutningen mellan ideologin och praktiken? Kan staten d� ut i den nuvarande socialismen? Kan samh�llets samh�lleliga f�rvaltning ers�tta den autorit�ra planeringen? Kan det f�rflutnas hypotek avlyftas? Och vad de kapitalistiska l�nderna betr�ffar - kan "samh�llets socialisering" forts�tta och mogna under kapitalismens h�lje tills den tr�der i dagen? Eller, mera allm�nt, kan utvecklingen genom ett kvalitativt spr�ng hinna ifatt den kvantitativa tillv�xten som den p� ett egendomligt s�tt sl�par efter i de flesta l�nder, om inte i alla?
De f�reslagna ben�mningarna d�ljer ideologier, myter och utopier i oj�mna proportioner. Den marxistiska kritiken uppl�ser dem. Nya konflikter fogas till de gamla mots�ttningarna genom att ers�tta dem, exempelvis den akuta konflikten mellan det kvantitativa (tillv�xt) och det kvalitativa (utveckling). Detta f�ljs av en "komplexifiering" av de samh�lleliga f�rbindelserna, vilken maskeras och motarbetas av de motsatta elementen. Beh�rskandet av den yttre naturen bejakas och bekr�ftas, medan m�nniskans till�gnande av sin egen natur stagnerar eller g�r tillbaka. Det f�rsta h�r snarast till tillv�xten, det andra till utvecklingen.