Det f�ljande �r ett brev till tjeckoslovakiska arbetare. Ur R�da Fanor nr 8, augusti 1921.
Kamrater och v�nner!
Det sista kriget har �dagalagt, s� att man icke l�ngre kan tvivla p� det, att det i det nuvarande samh�llet, s� l�nge som kapitalets nuvarande utsugning av arbetet och de i industriellt avseende mera framskridna nationernas utsugning av de mera efterblivna existerar �r fullst�ndigt vanvettigt att hoppas, att det kommer en dag, d� krigen bli om�jliga. S� l�nge som denna utsugning existerar, kommer krigen att �del�gga m�nskligheten och f�rdr�ja dess utveckling. Det fyra�riga kriget, som �nnu p�g�r, har �nnu en g�ng bekr�ftat vad socialister av alla nyanser aldrig tr�ttnat att upprepa: S� l�nge kapitalet kan k�pa arbetskraft och rikta en del p� andras arbete, s� kommer det att finnas inre krig. Och vad som �r sant f�r en nation, �r ocks� sant f�r folkens samh�lle. Nationen, som kommit l�ngre i sin ekonomiska utveckling (eller bara tror sig vara kommen l�ngre), s�ker oundg�ngligt att rikta sig p� de andras bekostnad med hj�lp av v�pnad makt.
Under nuvarande f�rh�llande komma krigen st�ndigt �ter. Och deras karakt�r blir, som vi sett, allt grymmare och grymmare, allt avskyv�rdare och allt mera olycksbringande f�r de kommande generationerna. Under dessa omst�ndigheter blir n�dv�ndigheten av en rekonstruktion av samh�llet p� en ny grundval, - det vill s�ga genom en social revolution, - mer och mer uppenbar. Till och med bourgeoisien b�rjar inse det. Och det �r d�rf�r det �r absolut n�dv�ndigt, att de som �ro mest intresserade av en rekonstruktion grundligt diskutera sig emellan de huvudsakliga f�r�ndringar det g�ller att genomf�ra i samh�llets byggnad.
�nda hittills ha arbetarna varit f�ga intresserade av diskussioner av denna art. De trodde icke p� m�jligheten av en snar social revolution. Men de b�ra nu inse, att de haft or�tt. Livet sj�lv och framf�rallt kriget har framtvingat en rekonstruktion. Den sociala revolutionen bankar p� v�ra portar. P� den andra sidan har, som ni s�kerligen skola erfara genom edra delegater, som komma tillbaka fr�n Ryssland, f�rs�ket till en jakobinsk social revolution, som f�rsigg�r hos oss efter stor skala sedan tre �r tillbaka, icke l�mnat de resultat som man hoppades uppn�.
Man f�rklarar detta misslyckande med det krig, som �nnu p�g�r. Men orsaken ligger mycket djupare.
Novemberrevolutionen av 1917 s�ker att i Ryssland etablera en blandad regim av en Babeufsk auktorit�r kommunism, starkt centraliserad och en Pecqueursk kollektivism, lika centraliserad, populariserad i Europa under ett fyratiotal av �r under namn av marxism. Och detta f�rs�k - man �r n�dsakad erk�nna det - har sannerligen icke givit de resultat, som man hoppades.
F�rs�ket att uppr�tta en starkt centraliserad regering, p�tvingande den kommunistiska revolutionen genom dekret och tj�nstem�nnens arm�er - detta f�rs�k kommer icke att lyckas. De vanliga felen och lasterna hos varje centraliserad stat fr�ter denna administration, folkets massa �r avl�gsnad fr�n rekonstruktionen och de kommunistiska tj�nstem�nnens diktatoriska makt endast f�rv�rrar det onda ist�llet f�r att avl�gsna det.
Det �r d�rf�r alldeles klart att det centrala och vestra Europas arbetare, framf�rallt de latinska nationerna, skola s�ka sig mera effektiva medel f�r att n� fram till m�let, n�r de erfara den ryska revolutionens resultat. Redan i den f�rsta Internationalen, n�r man studerade �de offentliga funktionerna i det framtida samh�llet� s�kte man det sociala problemets l�sning genom socialisering av produktions- och bytesmedlen; men man ville icke g�ra detta genom den centraliserade staten utan genom de fria kommunernas federation, decentralisation av produktion och byte och genom uppv�ckandet av de lokala produktions- och konsumtionsgruppernas initiativ. Kort sagt, man studerade fr�gan om hur man skulle bygga upp det nya samh�llet, icke p� order fr�n ett centrum, men genom ett uppbyggande fr�n det enkla till det sammansatta under st�ndigt favoriserande av det lokala och individuella initiativet ist�llet f�r att med vapen d�da m�nniskor, som illa eller v�l verkst�lla centralens vilja.
Den erfarenhet man gjort i Ryssland har bekr�ftat n�dv�ndigheten av att utveckla dessa tendenser av autonomi och federalism, och det �r s�kerligen i denna riktning, som arbetarnas anstr�ngningar komma att inriktas, s� snart de g� till bottnen, med de stora och invecklade fr�gor som resas f�r varje revolution, s� som man gjorde i den federalistiska Internationalen.
Br�der och v�nner i Vesteuropa, historien har p�tvingat v�r generation en v�ldig uppgift. Det �ligger er att p�b�rja till�mpningen av socialismens principer och finna en praktisk form f�r dem. Och det �r p� er uppgiften faller att skapa formerna f�r ett nytt samh�lle, d�r m�nniskans utsugning av m�nniskan s�v�l som klass av klass skall vara �vervunnen, och samtidigt ett samh�lle d�r det ist�llet f�r centralisation, som leder oss till f�rtryck och krig, skall skapas tusen centrer av liv och konstruktiv kraft i de fria fackf�reningarna och de oavh�ngiga kommunerna.
Historien driver oss in i denna riktning.
N�v�l, l�t oss modigt g� till verket.
L�t oss bryta med de tv�nne f�rdomarna om kapitalet som v�lg�rare och staten som f�rsyn. Och i v�ra grupper, p� v�ra kongresser, i v�ra fackf�reningar och kommuner finna vi de element som �ro n�dv�ndiga f�r byggandet av ett nytt samh�lle, ett arbetets och frihetens samh�lle, befriat fr�n kapital och stat och fr�n auktoritetens kult.
Moskwa i augusti 1920.
Peter Krapotkin.