Originalets titel: "The End of Reason"
Publicerat: i Studies in Philosophy and Social Science
nr 3, april 1941.
�vers�ttning: Joachim Retzlaff
Digitalisering: Jonas Holmgren
Civilisationens fundamentala begrepp �r snabbt bortd�ende. Den uppv�xande generationen har inte l�ngre n�got f�rtroende f�r dem och fascismen har ytterligare st�rkt dess misstankar. Fr�gan om i vilken utstr�ckning dessa begrepp �ver huvud taget �r giltiga ropar mer �n n�gonsin efter ett svar. Det viktigaste av dessa begrepp har varit f�rnuftet, och filosofin har inte k�nt n�gon h�gre princip. F�rnuftet antogs ordna relationerna mellan m�nniskor och motivera alla beteenden som kr�vdes av dem. Kyrkof�derna och upplysningens ledande andar f�renades i sin lovs�ng till f�rnuftet. Voltaire kallade det "Guds obegripliga g�va till m�nskligheten" och "k�llan till varje samh�lle, institution och ordning".[1] Origines sa att vi, f�r att inte van�ra f�rnuftet borde undvika att j�mf�ra m�nniskor med djur.[2] F�r den antika v�rlden var f�rnuftet skapelsens m�sterliga princip[3] och f�r Kant var det den dolda men �nd� segervissa tendensen i v�rldshistorien, oaktat alla tillbakag�ngar, mellanspel av m�rker och avvikelser.[4] Fr�n detta ideal om f�rnuftet stammade motiveringarna f�r id�erna om frihet, r�ttvisa och sanning. De ans�gs vara inneboende i detta ideal, och de sk�njdes eller fattades genom det. Upplysningens v�rld gjorde anspr�k p� hederstiteln "F�rnuftets tidevarv".
Den filosofi som denna v�rld producerade �r v�sentligen rationalistisk, men n�r den f�ljer sina egna principer kommer den g�ng p� g�ng att v�nda sig mot sig sj�lv och anta formen av skepticism. En dogmatisk eller skeptisk nyansering, beroende p� vilkendera som framh�vdes, best�mde filosofins relation till de samh�lleliga krafterna i respektive fall, och i den p�f�ljande kampens skiftande framg�ng manifesterades f�rnuftets f�r�nderliga betydelse. F�rnuftets begrepp inrymde fr�n f�rsta b�rjan kritikens begrepp. Rationalismen hade sj�lv etablerat kriterierna str�nghet, klarhet och tydlighet som kriterier p� rationell kunskap. Skeptiska och empiriska doktriner motsatte sig rationalismen med samma m�ttstockar som vapen. Den sokratiska oppositionens v�nsterflygel br�nnm�rkte Platons akademi som en vidskepelsens hemvist, tills denna orienterade sig mot skepticism. Siger av Brabant och Roger Bacon bek�mpade Thomas Aquinos' skolastiska rationalism tills dennes egen orden efter Duns Scotus l�mnade plats f�r mer empiriska str�mningar. Progressiva och reaktion�ra t�nkare, materialistiska fysiker och jesuiten Gassendi, f�renades i protesten mot Descartes' doktrin om m�nniskans sj�lsliga natur. T.o.m. i Tyskland fick Kant h�ra att hans filosofi ber�mde sig �ver sin seger �ver Humes skepticism utan anledning.[5]
Skepticismen t�mde f�rnuftets id� p� s� mycket av dess inneh�ll att knappast n�gonting av det �terst�r i dag. I det att det smulade s�nder begreppsliga fetischer kom f�rnuftet slutligen att smula s�nder sig sj�lvt. Tidigare f�rkunnade det eviga id�er som endast kastade otydliga skuggor i den materiella v�rlden. Senare antogs det k�nna igen sig sj�lvt i de naturliga tingens ordning och att uppt�cka de of�r�nderliga former av verkligheten i vilka det eviga f�rnuftet uttryckte sig. Genom �rtusendena trodde filosoferna att de besatt s�dan kunskap. Nu har de l�rt om. Ingen av rationalismens kategorier har �verlevt. S�dana kategorier som Medvetande, Vilja, Slutlig orsak, Transcendental skapelse, Inneboende id�er och res extensa respektive res cogitans betraktas av den moderna vetenskapen som sp�ken och den f�raktar dem �nnu mer �n Galilei f�raktade skolastikens spindelv�v. Sj�lva f�rnuftet framst�r som en fantom uppkommen i spr�kbruket. Enligt den senaste logiken �r det vardagliga spr�kets grammatik fortfarande avpassat efter animistiska tankem�nster som st�ndigt hypostaserar tillst�nd och handlingar som nominativ, s� att man i detta spr�k s�ger att "livet kallar", "plikten kr�ver" och "intet hotar". Genom denna metod kommer f�rnuftet att "g�ra uppt�ckter" och att "existera som ett och detsamma i alla m�nniskor". Namnet p� ett s�dant f�rnuft anses vara en meningsl�s symbol, en allegorisk figur utan n�gon funktion, och alla id�er som �verskrider den givna realiteten tvingas dela dess van�ra. Eftersom denna uppfattning har genomtr�ngt alla skikt av v�rt samh�lle, r�cker det inte att propagera f�r frihet, m�nniskans v�rdighet eller ens f�r sanningen. Varje f�rs�k i den riktningen v�cker bara misstanken att de verkliga sk�len bakom detta antingen h�lls tillbaka eller saknas helt.
Inte desto mindre dr�jer sig lite av f�rnuftet kvar i vokabul�ren hos de m�nniskor som �r "up to date", utan har bara mer l�ngtg�ende �n n�gonsin f�tt en rent pragmatisk betydelse. Den rationalistiska metafysikens l�ror �r borta, men det rationalistiska beteendets m�nster kvarst�r. Locke skrev en g�ng: "ordet f�rnuft har olika betydelser i det engelska spr�ket; ibland avses sanna och klara principer, ibland klara och riktiga deduktioner fr�n samma principer och ibland orsaken och s�rskilt den slutliga orsaken".[6] Han bifogade en uppdelning av f�rnuftet i fyra olika grader: att uppt�cka sanningar, att ordna dem regelbundet och metodiskt, att uppfatta sammanhangen mellan dem och att dra r�tt slutsats. F�rutom den slutliga orsaken anses dessa funktioner fortfarande vara rationella. I denna mening �r f�rnuftet lika oumb�rligt i den moderna krigstekniken som det alltid har varit i aff�rssammanhang. Dess huvuddrag kan sammanfattas som den optimala anv�ndningen av medel f�r ett m�l, och t�nkandet som en energibesparande operation. Det �r ett pragmatiskt instrument orienterat mot �ndam�lsenlighet, kyligt och sobert. Tron p� smartheten vilar p� motiv som �r mycket mer tvingande �n metafysiska satser. N�r t.o.m. dagens diktatorer v�djar till f�rnuftet, menar de att de f�rfogar �ver flest stridsvagnar. De har varit rationella nog att l�ta bygga dem; andra borde vara rationella nog att foga sig efter dem. Att trotsa ett s�dant f�rnuft �r det v�rsta brottet som t�nkas kan under fascismen.
H�r �dagal�ggs hur intimt f�rknippade f�rnuft och effektivitet �r, men s�dan har den i sj�lva verket alltid varit. Orsakerna ligger i sj�lva samh�llets fundamentala strukturer. M�nniskan kan tillgodose sina �nskningar endast genom samh�lleliga kanaler. Anv�ndning �r en samh�llelig kategori, och f�rnuftet f�ljer den under konkurrenssamh�llets alla faser; genom f�rnuftet h�vdar eller anpassar sig individen och klarar sig i samh�llet. Det f�r individen att underkasta sig samh�llet n�rhelst han inte �r m�ktig nog att modellera samh�llet efter sina intressen. Bland de primitiva folken �r individens plats i samh�llet best�md av instinkten, i det moderna samh�llet antas den vara best�md av f�rnuftet, d.v.s. av individens medvetande om vad som �r till hans f�rdel. T.o.m. den grekiska idealismen var i stor utstr�ckning pragmatisk i denna mening och identifierade det goda med det f�rdelaktiga, det sk�na med det anv�ndbara[7] och satte helhetens v�l f�re de d�ri ing�ende individernas. Avskuren fr�n helheten var individen intet. Hela den humanistiska traditionen inom filosofin syftade till att sammanf�ra de b�da. I humanismen efterstr�vade f�rnuftet en balans mellan det som �r bra f�r individen och det som �r bra f�r totaliteten.
Den grekiska stadstaten (polis) v�gleddes av idealet om en harmoni mellan det individuella intresset och det gemensammas v�l. De medeltida st�derna och de framv�xande nationalstaternas politiska teoretiker f�rnyade detta ideal. Man antog att harmonin skulle komma till st�nd inom lagens sf�r. Den som �nskar leva bland m�nniskor m�ste lyda deras lagar – detta �r k�rnan i den v�sterl�ndska civilisationens sekul�ra moralitet. I en diskussion om Sokrates s�ger Montaigne att s� l�nge vi s�ker v�r tillflykt hos religionen, har vi endast en v�gledning, n�mligen att var och en m�ste f�lja sitt lands lagar.[8] Rationalitet i form av en s�dan lydnad uppslukar allt, t.o.m. friheten att t�nka. Detta �r en punkt d�r De Maistre �r �verens med Franska revolutionen. "Ett lands styre �r en veritabel religion: det har sina dogmer, sina mysterier, sina ministrar... m�nniskans prim�ra behov �r att l�ta sitt v�xande f�rnuft ... g� upp i det nationella f�rnuftet s� att det kan f�r�ndra hennes individuella existens till en annan, gemensam existens, liksom en flod som rinner ut i havet alltid existerar i vattenmassorna, men namnl�s och utan en avskild realitet. Vad �r patriotism? Den �r det nationella f�rnuft jag talar om; den �r individens raka negation"[9] Detta slags f�rnuft var ocks� f�rh�rskande i kulten av Franska revolutionen. Mathiez, Robespierres apologet, s�ger att f�rnuftets religion inneh�ll lika mycket intolerans som den gamla religionen. "... den till�ter ingen mots�gelse, den kr�ver eder, den har gjorts obligatorisk genom hot om f�ngelse, f�rvisning eller schavotten, och liksom den egentliga religionen �r den konkretiserad i heliga tecken, i avgr�nsade och exklusiva symboler som omges av misst�nksam pietet."[10]
Periodens fundamentala enighet utpl�nar �siktsskillnader. Kontrarevolutionens och de folkliga ledarnas entusiasm f�renades inte bara i den gemensamma tilltron till skarpr�ttaren utan ocks� i �vertygelsen att f�rnuftet n�r som helst kan r�ttf�rdiga f�rnekande tankar, s�rskilt bland de fattiga. De Maistre, en senkommen anh�ngare av absolutismen, predikar f�rnekande f�rnuft f�r f�rnuftets skull. De andra bildade Comit� du Salut Publique.[1*]
Individen m�ste g�ra v�ld p� sig sj�lv och l�ra sig att helhetens liv �r en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r hans eget. F�rnuftet m�ste t�mja upproriska k�nslor och instinkter, och h�mmandet av dessa antas m�jligg�ra samarbete m�nniskor emellan. H�mningar som ursprungligen p�tvingats utifr�n m�ste bli en del integrerad del av individens eget medvetande – denna princip var f�rh�rskande redan under antiken. Det som kallas utveckling bestod i dess sociala utbredning. Under den kristna eran skulle var och en frivilligt b�ra sitt kors. Men f�r m�nniskorna vid botten av samh�llspyramiden var harmonin mellan det universella och det partikul�ra intresset endast ett postulat. De hade ingen del i det allm�nna intresse som de skulle g�ra till sitt eget. Det var aldrig riktigt rationellt f�r dem att f�rneka sina instinkter, och som ett resultat d�rav n�dde civilisationen dem aldrig riktigt; de blev i st�llet alltid socialiserade med v�ld. Det �r detta som diktaturer alltid har varit baserade p�. Beati possidentes[2*] betraktade emellertid med r�tta de politiska och andliga makterna som sina egna institutioner. De fullbordade f�r sig sj�lva id�n om en rationell civilisation i s� m�tto att deras sociabilitet h�rr�rde fr�n kunskapen om deras individuella intressen. Den senare kvarst�r som det rationella kriteriet p� harmonin mellan det universella och det partikul�ra intresset.
Den rationalistiska filosofins sv�righeter h�rr�r fr�n det faktum, att f�rnuftets universalitet inte kan vara n�got annat �n samst�mmigheten mellan alla individers intressen, medan samh�llet i verkligheten har splittrats upp i grupper med motstridande intressen. P� grund av denna mots�gelse f�r appellen till f�rnuftets universalitet drag av falskhet och illusion. F�rnuftets anspr�k p� att vara absolut f�ruts�tter att det finns en sann gemenskap mellan m�nniskor. I det att de f�rnekar de universella begreppens realitet och i st�llet pekar p� den f�rhandenvarande verkligheten har empiricisterna r�tt mot rationalisterna. Men � andra sidan har rationalisterna r�tt mot empiricisterna i att de, genom vad som finns implicerat i deras f�rnuftsbegrepp, h�ller upp en potentiell solidaritet mellan m�nniskor som ett ideal mot sakernas nuvarande tillst�nd, i vilket solidaritet h�vdas med v�ld och katastrofer. Men under slutet av den liberala eran har t�nkande i termer av ren existens, av ren sj�lvbevarelse, spridit sig �ver hela samh�llet. Alla m�nniskor har blivit empiricister.
Definitionen av f�rnuftet i termer av individuell sj�lvbevarelse mots�ger synbarligen Lockes prototypiska definition, enligt vilken f�rnuftet anger den intellektuella verksamhetens riktning oberoende av dess yttre m�l. Men Lockes definition �r fortfarande giltig. Den befriar inte f�rnuftet fr�n individens atomistiska egenintresse. Den definierar snarare procedurer som b�ttre �verensst�mmer med det m�l egenintresset uppst�ller, vilket det �n vara m�. L�ngt ifr�n att inneb�ra ett �kande medvetande om universell solidaritet uttrycker f�rnuftets alltmer formalistiska universalitet t�nkandets skeptiska separering fr�n sitt f�rem�l. T�nkandet blir vad det var best�mt att vara under den empiriska vetenskapens aristoteliska begynnelsefaser, n�mligen ett "organon". Som en konsekvens av Lockes och Kants filosofi uppfattar t�nkandet inte l�ngre f�rem�len s�dana de verkligen �r, utan det n�jer sig med att ordna och klassificera f�rment rena data. Nominalismens triumf g�r hand i hand med formalismens triumf. Genom att begr�nsa sig sj�lv till att se f�rem�len som en s�regen m�ngfald, som kaos, blir f�rnuftet ett slags additionsmaskin som manipulerar analytiska omd�men. F�rem�len skulle kunna betraktas som en okvalificerad massa inom filosofin p� grund av att den ekonomiska verkligheten har nivellerat dem, och gjort alla ting ekvivalenta, med pengar som den gemensamma n�mnaren. I en s�dan nivellering tas f�rem�lets egentliga varande inte l�ngre med i ber�kningen. Kunskapsprocessen blir d�rmed n�got som registrerar f�rem�len och forts�tter med att tolka deras kvantifierade uttryck. Ju mindre m�nniskor t�nker verkligheten i kvalitativa termer, desto mer mottaglig blir verkligheten f�r manipulation. Man varken f�rst�r eller respekterar dess f�rem�l.
F�rem�lens blotta m�ngfald har sin motsvarighet i den s.k. v�rdepluralismen, enligt vilken det existerar en o�verbrygglig klyfta mellan vetenskapliga omd�men och v�rdesf�ren. V�rdeomd�men har s�ledes inget med f�rnuft och vetenskap att g�ra. Det anses vara en fr�ga om subjektiva preferenser huruvida man best�mmer sig f�r frihet eller lydnad, demokrati eller fascism, upplysning eller auktoritet och sanning eller masskultur. Men valfrihet har alltid varit ett privilegium f�r den lilla grupp som lever ett liv i �verfl�d. De kunde v�lja bland de s.k. kulturprodukterna, f�rutsatt att dessa produkter stod i �verensst�mmelse med deras herrav�ldesintressen. Det var den enda v�rdepluralism som materialiserades. N�r helst v�rdena i fr�ga p�verkade det europeiska samh�llets grundval, var de f�rutbest�mda. �ven om den slets s�nder av konkurrens, definierade de �vre samh�llsskiktens vilja till sj�lvbevarelse otvetydigt handlingslinjen mot slavar, tr�lar och massor. Privilegiernas bef�stande var det enda rationella kriteriet som best�mde huruvida man skulle bek�mpa eller samarbeta med andra intressen och grupper, beh�lla konstitutionellt styre eller ta ett steg mot ett auktorit�rt v�lde. De stora historiska besluten skilde sig fr�n varandra genom att vara l�ngsiktiga eller kortsiktiga, men inte vad g�llde m�lens natur.
Sj�lvbevarelse l�g ocks� i botten f�r den m�ngfald attribut som utm�rker individualiteten. V�rdighet, rang, h�viskhet och ridderlighet �r fortfarande vad pragmatismen missuppfattar dem att vara, n�mligen vanem�ssiga former av individens anpassning till den sociala situationen. Alla som uppf�rde sig i strid med dessa hotades under forna dagar med f�rlust av klasstillh�righet. I dag �r dessa normer kvarlevor fr�n de gamla samh�llsformer, d�r individen var f�rlorad utan dem. De b�r fortfarande sp�r av dessa tider, men i och med att de har f�rlorat sin mening har de ocks� f�rlorat sin kraft. Liksom ornamenten p� anv�ndbara f�rem�l h�nvisar till f�rg�ngna produktionstekniker, vilkas ofullkomligheter de f�r vidare som prydnader, b�r de nu impotenta feodala normerna f�r m�nskligt beteende st�mpeln av det v�ld det f�rg�ngnas herrar m�ste beg� mot sig sj�lva f�r anpassningens skull. Under samh�llets nuvarande tillst�nd antar dessa m�nskliga karakt�rsdrag det meningsl�sas f�rsonande karakt�r, men de anpassar sig fortfarande v�l till de f�rh�rskande m�len. Aristokraten l�mnade �ver den inhemska marknaden till aff�rsmannen och f�rs�kte i st�llet att er�vra utl�ndska marknader �t honom. Aristokraterna uppr�tth�ll sitt monopol som aff�rsm�nnens krigsherrar tills den nya krigsteknologin medf�rde oundvikliga f�r�ndringar. De uppr�tth�ll det t.o.m. under den tid d� borgerliga normer, attityder och reaktioner som sparsamhet och integritet redan b�rjade dela de aristokratiska beteendenormernas �de. De senares �rorika rykte stammade huvudsakligen fr�n medelklassens anstr�ngningar att st�rka sina positioner genom att glorifiera sina f�reg�ngare. Solidariteten med tidigare h�rskare har sin rot i en gemensam attityd gentemot resten av samh�llet. Makten skall framst� som evig. Ens egen prestige �kar om medelklassfunktion�rer som Napoleon Bonaparte finner sin plats i historiens Pantheon sida vid sida med andra stora herrar och b�dlar, v�nner s�v�l som fiender. Hemma imiterar de framg�ngsrika vad de kallar stil; i sina kontor underkastar de sig aff�rsmoralens normer eftersom deras klass inte kan existera utan en egen disciplin. Men mot inre och yttre konkurrenter praktiserar de vad som verkligen f�rbinder dem med den historiska traditionen, n�mligen integrerande sj�lvbevarelse.
Denna sj�lvbevarelse kan t.o.m. kr�va att den individ som skall bevaras skall d�. Offer kan vara n�got rationellt om det blir n�dv�ndigt att f�rsvara statens makt, vilken �r den enda existensgarantin f�r dem som offrar sina krav. F�rnuftets id�, �ven i dess nominalistiska och orena form, har alltid r�ttf�rdigat offer. Under den heroiska eran offrade individen sitt liv f�r den kollektivitets intressen och symboler som garanterade det. Egendomen var den institution som f�rmedlade id�n att n�got av individens existens skulle kvarst� efter hans d�d. I det organiserade samh�llets ursprung dr�jde egendomen kvar medan generationerna passerade f�rbi. Den monadiska individen �verlevde genom att efterl�mna den. Genom arvet f�revigades individen efter sin d�d, men han motsade inte sj�lvbevarelsens princip om han offrade sitt liv f�r den stat vars lagar garanterade detta arv. Offret fick s�ledes funktionen av en rationell institution.
Offrets och sj�lvf�rnekelsens rationalitet varierade emellertid med social status: den minskade med minskad rikedom och m�jligheter, och blev slutligen n�dtvungen. Gentemot de fattiga har det alltid varit rationellt att komplettera f�rnuftet med jordisk och himmelsk r�ttvisa. Voltaire s�ger att f�rnuftet kanske kan triumfera f�r anst�ndiga m�nniskor, "men la canaille[3*] �r inte skapad f�r det".[11] "Vi har aldrig haft f�r avsikt att upplysa skomakare och tj�nare – det �r apostlarnas sak"[12], s�ger han vidare.
F�r massorna var v�gen fr�n det egna intresset till intresset att bevara samh�llet l�ng och slingrande. I deras fall kunde man inte lita p� en rationell och sj�lvp�lagd f�rnekelse av instinkter och drifter. Om en grekisk slav eller kvinna hade talat och handlat som Sokrates, hade han eller hon varit en d�re, inte en filosof. Vid sin d�d h�jde Sokrates lojaliteten gentemot statens lagar �ver allt annat. Under den samvetets era han initierade f�rblev rationaliteten en fr�ga f�r dem som var mer eller mindre socialt oberoende.
Massorna v�nde sig till religionen, men det p�verkade inte sj�lvbevarelsens fundamentala rationalitet. Rationaliteten har ingen r�tt att klaga p� Luther. Han kallade f�rnuftet ett kreatur och en sk�ka uteslutande av det sk�let att f�rnuftet p� hans tid inte sj�lv kunde f� individen att undertrycka sina beg�r. Den religi�sa reformationen tr�nade m�nniskor att underst�lla sina liv mera fj�rran m�l. I st�llet f�r att h�nge sig �t �gonblicket l�rdes de objektivt resonerande, konsistens och pragmatiskt beteende. P� s� s�tt st�rktes inte bara m�nniskan i sitt motst�nd mot �det utan blev ocks� i st�nd att emellan�t befria sig fr�n sj�lvbevarelsens och �ndam�lsenlighetens �verm�ktiga mekanismer. Men s�dana kontemplativa pauser kunde inte hindra den r�dande ordningens intressen att sl� rot i m�nniskors hj�rtan. Protestantismen befr�mjade spridningen av den kyliga rationalitet som �r s� utm�rkande f�r den moderna individen. Den var bildstormande och avskaffade avgudadyrkan av ting, men genom att den lierade sig med det framv�xande ekonomiska systemet gjorde den m�nniskor �nnu mer beroende av tingens v�rld. Medan de tidigare arbetade f�r fr�lsningens skull, f�rm�ddes de nu arbeta f�r arbetets skull, efterstr�va profit f�r profitens egen skull och makt f�r maktens egen skull. Hela v�rlden omvandlades till en rent "materiell" v�rld. Om den nya andan tj�nade som ett sm�rtstillande medel f�r folket, s� var det �tminstone ett medel som lindrade den kirurgiska operation som rationalismen hade f�rordnat och som det industriella systemet utf�rde p� dess kroppar och sj�lar. Det fanns ingen annan v�g fr�n den medeltida verkstaden till det l�pande bandet �n via en omvandling av yttre tv�ng till samvetets tv�ng. Den ledde till den maskinartade flit och eftergivna underd�nighet som den nya rationaliteten kr�vde. Calvins teokratiska irrationalism avsl�jade sig slutligen som det teknokratiska f�rnuftets list i dess str�van att forma sitt m�nniskomaterial. El�ndet och fattiglagarna r�ckte inte f�r att driva in m�nniskorna i fabrikerna under den tidiga kapitalistiska eran. Den nya andan bidrog med att komplettera det yttre trycket med en omsorg om fru och barn som i sj�lva verket motsvarade det in�tv�nda subjektets moraliska autonomi. I dag, vid slutet av den process som hade sin upprinnelse i ren�ssansen och reformationen, kondenseras sj�lvbevarelsens rationella form till ett efterh�ngset samtycke som s�dant, vilket dock har blivit likgiltigt f�r varje politiskt eller religi�st inneh�ll. Under fascismen har individens autonomi utvecklats till heteronomi.
Den totalit�ra ordningen markerar spr�nget fr�n indirekta till direkta herrav�ldesformer, under bibeh�llen privat f�retagsamhet. Nationalsocialisterna st�r inte utanf�r de ekonomiska tendensernas m�nster. Gangsterteorin om nationalsocialismen m�ste tas mer p� allvar �n vad de g�r som tror att ett normalt tillst�nd kan �teruppr�ttas s� snart varb�lden avl�gsnats. Det var inte gangsters utifr�n som tillv�llade sig regeringsmakten i Tyskland; det var snarare s� att det samh�lleliga herrav�ldet ledde till ett gangsterstyre p� grund av sin egen ekonomiska princip. Under den fria industriella ekonomiska era, d� inget av de m�nga decentraliserade f�retagen var s� m�ktigt att det inte beh�vde t�vla med de �vriga, begr�nsades sj�lvbevarelsen av humanitas' normer. Monopolismen har �ter avskaffat dessa restriktioner och lett tillbaka det samh�lleliga herrav�ldet till dess sanna natur, som fortsatte att verka endast d�r herrav�ldets humana form hade l�mnat n�gra kryph�l till inhumaniteten, bland storst�dernas utpressarligor och skumma sm�handlare. De k�nde ingen annan lag �n den n�dv�ndiga disciplinen f�r att plundra sina "klienter". Fixare, kopplare, godsherrar och skr�n har alltid beskyddat och samtidigt exploaterat sina klienter. Beskydd �r arketypen f�r herrav�lde. Efter liberalismens mellanspel fortsatte de ekonomiska tendenserna i Europa mot en ny och total protektionism. Endast de stora konglomeraten �verlevde konkurrensen. De var starka nog att f�rst�ra maktuppdelningen och n�tverket av garantier och r�ttigheter. F�r massorna utgjorde monopolen och deras v�lde en ogenomtr�nglig djungel. Omfattningen och m�ngfalden av de f�rh�rskande klickarnas uppgifter, vilkas allomfattande karakt�r fortfarande skiljer dem fr�n ligornas utpressning, blir � ena sidan till en vittfamnande planering och � andra sidan en attack p� m�nskligheten som s�dan. Detta �r den oundvikliga f�ljden av den ekonomiska utvecklingen i sig. Samma sociologiska mekanismer g�ller f�r monopolen och st�dernas utpressarligor. De senare delade tidigare bytet med andra ligor inom samma bransch, men polisens f�rb�ttrade kommunikation och �kande centralisering gjorde det om�jligt att forts�tta med sm� mutor och nya gorillor och gunfighters. Ligorna tvingades mekanisera sina aff�rer och ge sig i kast med det kostsamma f�retaget att l�ta dem bli upptagna i stora politiska organisationer. S�dana investeringar �r l�nsamma endast om bytet inte beh�ver delas. Kartelliseringen g�r sig g�llande inom ligan. Ligorna i st�derna och i hela landet drivs till samg�ende om inte polisen lyckas utrota dem i tid. En unders�kning av s�dana gr�nsfenomen som utpressning i utbyte mot "beskydd" kan ge anv�ndbara paralleller till vissa av det moderna samh�llets utvecklingstendenser. S� snart den koncentrerade makten i en stor f�rm�genhet har n�tt en viss punkt, forts�tter kampen i en st�rre skala och utvecklas, under trycket fr�n de j�ttelika investeringar som framtvingas av de teknologiska processerna, till en kamp f�r v�rldsherrav�lde som endast avbryts av perioder av instabila kompromisser. Fr�n och med denna punkt tr�der skillnaderna vad g�ller m�l och ideal inom makthierarkin tillbaka till f�rm�n f�r skillnader i grad av foglighet. Eliterna m�ste – t.o.m. mot sin egen vilja – se till att allting �r noga samordnat inom den samh�lleliga ordningen. Under totalit�ra samh�llsbetingelser �r p�litlighet den avg�rande faktorn vid tills�ttandet av alla poster, oavsett om det g�ller direkt�ren vid en fabrik p� landsorten eller ledaren f�r en marionettregering. Hand i hand med �ndam�lsenligheten vinner ett visst slags m�nskliga kvaliteter �ter respekt, i synnerhet beslutsamheten att till varje pris f�lja de m�ktiga. Ty de tillsatta ombuden �r endast deltagande. Den som skall vara v�rdig sin uppgift skall inte visa n�got sp�r av det som f�rnuftets sj�lvkritik har f�rst�rt. Han m�ste f�rkroppsliga sj�lvbevarelsen hos en helhet som har blivit identisk med likvideringen av m�nskligheten. Vid b�rjan av de moderna ligornas historia stod inkvisatorerna; vid slutet st�r de fascistiska ledarna. Deras gorillor, vilka lever sina liv ansikte mot ansikte med katastrofen, m�ste reagera korrekt tills de faller offer f�r den rationella principen, som ingen kan efterleva alltf�r l�nge.
Dagens f�rakt f�r f�rnuftet utstr�cker sig inte till m�lmedvetet handlande. I den m�n den betecknar en intellektuell f�rm�ga eller en objektiv princip framst�r termen medvetande som ett meningsl�st ord om den inte refererar till en samordning av m�l och medel. Destruktionen av den rationalistiska dogmatismen genom f�rnuftets sj�lvkritik, vilken verkst�lls av de st�ndigt f�rnyade nominalistiska tendenserna inom filosofin, har nu ratificerats av den historiska verkligheten. Substansen av sj�lva individualiteten, som id�n om autonomi var bunden till, �verlevde inte industrialiseringsprocessen. F�rnuftet har degenererat p� grund av att det var den ideologiska projektionen av en falsk universalitet som nu visar att subjektets autonomi var en illusion. F�rnuftets kollaps och individualitetens kollaps �r en och densamma. "Egot st�r inte att r�dda" [13]; sj�lvbevarelsen har f�rlorat sitt "sj�lv". F�r vem kan en handling �nnu vara anv�ndbar n�r den biologiska individen inte l�ngre �r medveten om sig sj�lv som en identisk enhet? Genom livets olika faser har kroppen endast en tvivelaktig identitet. Enheten i det individuella livet har varit en samh�llelig snarare �n en naturlig enhet. N�r de samh�lleliga mekanismerna bakom denna enhet f�rsvagas s�som i dag, f�r�ndrar individens omsorg om sin sj�lvbevarelse sin mening. Det som tidigare tj�nade att befr�mja m�nniskans utveckling – gl�djen av kunskap, att leva genom minne och fram�tblickande, gl�djen av sig sj�lv och andra, narcissism s�v�l som k�rlek – f�rlorar sitt inneh�ll. Det finns varken samvete eller egoism kvar. Den moraliska lagen har blivit inadekvat f�r dem som skulle f�lja den, och den auktoritet som den tidigare �beropade sig p� har f�rsvunnit. Det var n�dv�ndigt att moraliteten f�rsvann, ty den stod inte i �verensst�mmelse med sin egen princip. Den utgav sig f�r att vara oberoende av empiriska individer och obetingat universell. Men dess universella form bef�ste antagonismerna mellan individer och tyranniet �ver m�nniskor och natur. Det �r f�f�ngt att hoppas att m�nniskor kommer att �terv�nda till moraliteten n�r tiderna blir b�ttre. Men den har �nd� l�mnat sina sp�r i m�nniskorna, t.o.m. under fascismen, och de har �tminstone befriats fr�n falsk positivitet. Moraliteten har �verlevt i s� m�tto att m�nniskor �r medvetna om att den verklighet de fogar sig efter inte �r den r�tta. Nietzsche proklamerade moralitetens d�d; den moderna psykologin har �gnat sig �t att utforska den. Psykoanalysen triumferade som den moderna skepticismens anpassningsform �ver den moraliska lagen genom sin uppt�ckt och demaskering av fadern i �verjaget. Men denna psykologi var "Minervas uggla" som lyfte f�rst n�r m�rkrets skuggor redan s�nkte sig �ver hela privatlivets sf�r. Fadern kanske fortfarande har ett �verjag, men barnet har f�r l�nge sedan demaskerat det, tillsammans med jaget och karakt�ren. I dag imiterar barnet bara beteenden och prestationer; det accepterar inga id�er, endast "matters of fact".
I och med att de oberoende ekonomiska subjekten f�rsvinner f�rsvinner subjektet som s�dant. Det �r inte l�ngre en syntetisk enhet; det har blivit meningsl�st f�r subjektet att bevara sig sj�lv f�r n�gon avl�gsen framtid eller att planera f�r sina arvtagare. Under den nuvarande perioden har individen m�jligheter endast p� kort sikt. N�r s�ker egendom v�l har upph�rt att vara den privata vinningens m�l f�rsvinner den inre f�rbindelsen mellan individens erfarenheter. Omsorg om egendom under v�lordnad konkurrens och lagarnas v�lde har alltid varit konstitutiva f�r egot. Slavar och fattiga hade ingen individualitet. "Premissen f�r allt mitt handlande i den sinnliga v�rlden kan endast existera som en del av den sinnliga v�rlden om jag lever bland andra fria varelser. Denna best�mda del av v�rlden ... kallas ... min egendom."[14] Begreppet ego "m�ste ocks� �nska ett framtida tillst�nd som skall ha resulterat fr�n det nuvarande tillst�ndet i enlighet med den regel det f�ljde n�r det best�mde sig f�r sin kausala akt."[15] F�rest�llningen om ens eget f�rflutna och framtid refererade till att egendomen och egendomsrelationerna fungerade p� ett v�lordnat s�tt. I dag har det individuella egot absorberats av den totalit�ra planeringens pseudo-ego. �ven de som utarbetar den totalit�ra planen har, trots och p� grund av den stora massa och det stora kapital de kontrollerar, lika lite autonomi som de som de kontrollerar. De senare �r organiserade i alla slags grupper och i dessa �r individen bara ett litet element utan n�gon betydelse i sig. Om individen vill bevara sig sj�lv, m�ste han arbeta som en del av ett arbetslag, beredd p� och tr�nad i allt, oavsett om det g�ller industri, jordbruk eller idrott. I varje l�ger m�ste han f�rsvara sin fysiska existens, sitt arbete, sina m�ltider och sovplats; han m�ste ge och ta slag och underkasta sig en h�rd disciplin. Ansvaret f�r en mer l�ngsiktig planering f�r sig sj�lv och sin familj har l�mnat plats f�r f�rm�gan att anpassa sig till �gonblickets mekaniska uppgifter. Individen stryper sig sj�lv. Utan dr�mmar och historia �r han alltid vaksam och beredd, alltid syftande till n�got omedelbart praktiskt m�l. Hans liv faller s�nder i en serie data som p� f�rhand st�mmer �verens med det fr�geformul�r han m�ste besvara. Han betraktar det talade ordet endast som ett medium f�r information, orientering och befallning. Den semantiska uppl�sningen av spr�ket i ett system av tecken, som inom den moderna logistiken, transcenderar logikens omr�de. Den drar sina slutsatser fr�n ett tillst�nd som utl�mnar spr�ket till monopolens v�lde. F�r att bli accepterade m�ste m�nniskor l�ta som r�sterna i radio, film och tidningar. Ty i sj�lva verket tycks ingen gestalta sitt eget liv, och alla �r misst�nkta i massamh�llet. Alla beh�ver ett permanent alibi. Individen har inte l�ngre n�gon framtid att v�rna om; han beh�ver bara vara beredd att anpassa sig, lyda order, dra i spakar och g�ra st�ndigt olika saker som alltid �r desamma. Den grundl�ggande sociala enheten �r inte l�ngre familjen utan den atom�ra individen, och kampen f�r livet best�r i dennes beslutsamhet att inte f�r ett �gonblick f�rintas i v�rlden av apparater, maskiner och verktyg.
Kroppslig styrka �r inte den avg�rande punkten, men den �r viktig nog. Den �r l�ngt ifr�n en naturgiven kvalitet. Den �r en produkt av den samh�lleliga arbetsdelningen, den �r n�dv�ndig f�r produktionen och st�lls till f�rfogande av hela samh�llsskikt som endast kan finna sitt existensber�ttigande i just detta. De individer i de dominerade skikten som excellerar i r� styrka �terspeglar or�ttvisan i att oxen som tr�skar fram kornen alltid har varit muskul�s. Kulturen har inneburit ett f�rs�k att t�mja de element av r� styrka som �r immanenta i principen om kroppslig styrka. Men detta t�mjningsf�rs�k skylde �ver det faktum att fysisk anstr�ngning f�rblev arbetets k�rna. Motpolen till detta �verskylande var den glorifiering av kroppslig styrka i ideologin som kom till uttryck i lovtal �ver varje slag av storhet – intellektuella giganter s�v�l som armstarka m�n p� marknader, i Wagners Gesamtkunstwerk, i Berlins monstru�sa stadion. I dag har den ideologiska f�rl�ten lyfts och principen om kroppslig styrka propageras �ppet i form av h�rdf�rda metoder och utrensningar.
Men dagens individer beh�ver sinnesn�rvaro �nnu mer �n muskler; den beredvilliga responsen �r vad som r�knas, sl�ktskapen med varje slags maskin – teknisk, atletisk och politisk. F�rr var m�nniskor blott och bart bihang till maskinerna; i dag �r de bihang som s�dana. Reflekterande t�nkande och teoribildning f�rlorar sin mening i kampen f�r sj�lvbevarelse. F�r femtio �r sedan var psykologisk erfarenhet, upp�vad argumentationsf�rm�ga och f�rutseende i aff�rer fortfarande instrument f�r utveckling i samh�llet. F�re mekaniseringen av kontoren var t.o.m. bokh�llaren tvungen att anv�nda �ven sitt intellekt, inte bara sin fingerf�rdighet. I och med att f�retagen har inf�rlivats totalt i monopolismens omr�de har rationell argumentation f�rlorat sin styrka. Den �r nu pr�glad av det f�rs�ljningsprat den tidigare anv�ndes till och som de segrande monopolen kan avst� ifr�n. Den misstro med vilken b�nder och barn bem�ter talf�ra personer har alltid burit sp�r av den or�ttvisa som gjorde spr�ket till vinningens tj�nare. M�nniskors tystnad i dag kan till stor del skyllas p� spr�ket, som en g�ng var alldeles f�r talf�rt mot dem.
I dag beh�ver m�nniskan faktakunskap, den automatiska f�rm�gan att reagera riktigt, men hon beh�ver inte som f�rut kunna stillsamt �verv�ga olika alternativ – valfrihet och anstr�ngning att v�lja. Den frihet marknaden erbj�d producenterna, konsumenterna och alla mellanled hade – �ven om den kanske var abstrakt och bedr�glig – �tminstone till�tit en viss m�n av �verv�gande. I den monopolistiska apparaten har ingen tid och m�jlighet till det. Alla m�ste reagera snabbt, innervera omedelbart. Under den totalit�ra planeringen �r m�nniskor �nnu mer dominerade av produktionsmedlen �n vad de var under marknadssystemet. Brist p� effektivitet �r en kardinalsynd. Den korta period av tid till f�rfogande som fortfarande �terst�r i m�nniskors liv skyddas nu mot spill. Hotet att den skulle degenerera till gagnl�shet – det tillst�nd som industrin alltid har f�raktat s� mycket – avv�rjs. Alltsedan Descartes har filosofin varit ett enda stort f�rs�k att som vetenskap st�lla sig i det f�rh�rskande produktionss�ttets tj�nst; ett f�rs�k som endast ett f�tal t�nkare opponerade sig emot. I och med att otium och ego avskaffats finns det inte l�ngre n�got distanserat t�nkande. �ven om de fortfarande l�ngtar efter befrielse har de samh�lleliga atomerna f�rlorat sin spekulativa mening, i termens s�v�l goda som d�liga konnotationer. Filosofins utsikter ter sig m�rka. Utan otium �r filosofiskt t�nkande om�jligt, det kan varken frambringas eller f�rst�s. I ett s�dant sakernas tillst�nd framst�r den traditionella filosofins argumentationsmetoder som hj�lpl�sa och som tomt prat. I sista minuten f�rs�kte fenomenologin, paradoxalt nog, att utveckla ett s�tt att t�nka utan dispyter, men positivismen – som denna filosofi h�rstammade fr�n – blev sedan dess efterf�ljare. Positivismen avl�gsnade t�nkandet fr�n filosofin och reducerade den till en teknik att genom reproduktion och komprimering organisera givna fakta i sinnev�rlden. I positivismen vidmakth�ller sig f�rnuftet genom sj�lvlikvidering.
I och med egots och dess reflekterande f�rnufts tillbakag�ng tenderar de m�nskliga relationerna mot en punkt d�r ekonomins herrav�lde �ver alla personliga relationer, varornas universella kontroll �ver livets totalitet, antar en ny och naken form av befallning och lydnad. I och med att de inte l�ngre har sitt st�d i sm�skalig egendom f�rlorar skolan och hemmet sin uppfostrande funktion att f�rbereda nya generationer f�r samh�llslivet. Att leva och att vara f�rberedd har blivit samma sak, precis som inom milit�ryrket. I skolan triumferar idrotts- och gymnastikhierarkin �ver klassrumshierarkin, som barnen �nd� aldrig helhj�rtat accepterat. L�rarens omdiskuterade auktoritet minskar till f�rm�n f�r en ovillkorlig och anonym, men allest�des n�rvarande auktoritet vars krav nu har f�retr�de. Detta �r de omnipotenta m�ttstockarnas auktoritet i massamh�llet. De kvaliteter barnet beh�ver i samh�llet p�tvingas av skolklassens kollektivitet, och skolklassen �r bara ett segment av samh�llet. L�raren st�r inf�r valet mellan att vinna elevens gillande, om n�dv�ndigt med str�nghet, eller att bli l�jlig. J�mf�rt med de f�rdigheter som kr�vs av individen i dag har l�roplanen endast ett underordnat v�rde. Barnen l�r snabbt k�nna bilen och radion inifr�n och ut. De �r f�dda med denna kunskap, som inte i n�got v�sentligt h�nseende skiljer sig fr�n kunskapen om den mest komplicerade maskin, och de klarar sig utan vetenskap. Fysiken i skolan �r obsolet i tv� bem�rkelser: Den �r lika avl�gsen fr�n de matematiska konsekvenserna av relativitetsteori och kvantmekanik (vilka f�r l�nge sedan passerat gr�nsen f�r �sk�dlighet) som fr�n praktiska f�rdigheter, vilket �r det enda eleven bryr sig om. L�raren kan inte f�rmedla mellan teorins och praktikens omr�den eftersom �verg�ngen fr�n praktisk observation till teori inte l�ngre g�r att f�lja. Den mest avancerade teori �r fortfarande ett slags blind teknik, i lika h�g grad som reparationsarbete �r det. B�ggedera uppn�s genom skicklighet r�tt och sl�tt; i ena fallet i studerkammaren, i det andra i verkstaden. De sv�righeter en teoretisk fysiker upplever n�r han ombeds l�mna sina matematiska synteser av olika begreppsomr�den och g� �ver till objektens v�rld �r ungef�r desamma som en skicklig mekanikers of�rm�ga att l�mna manipulationerna med motorn och g� �ver till principerna f�r dess funktionss�tt. Den fysiska kunskapen splittras upp i kunskapen att hantera och kunskapen om f�lt, och denna fr�n arbetsdelningen stammande klyfta p�verkar studentens relation till kunskapen som s�dan. Att utforska meningen ers�tts med att bekanta sig med funktioner. Teorins animistiska rester rensas ut och denna seger inneb�r samtidigt ett sacrificium intellectus.[4*] Teknisk praktik klarar sig utan fysik, liksom filmstj�rnan kan klara sig utan l�rotid och den fascistiske statsmannen utan skolning. Utbildning �r inte l�ngre en process som �ger rum mellan individer, som n�r fadern f�rberedde sin son att ta �ver sin egendom och l�raren st�dde honom i detta. Dagens utbildning verkst�lls direkt av samh�llet sj�lvt och f�rsigg�r bakom familjens rygg.
Barndomen blir ett historiskt fenomen. Kristendomen introducerade id�n om barndomen i sin glorifiering av de svaga, och den borgerliga familjen f�rverkligade understundom denna id�. Men under den kristna eran fram till upplysningen opererade f�rnuftet p� barnet som ett yttre tv�ng till sj�lvbevarelse vilket krossade allt som inte kunde f�rsvara sig. Medeltidens bildhuggarkonst och m�leri, som inte skilde mellan fysiskt och socialt underl�gsna varelser, avsl�jade hemligheten med ordo[5*] och hierarki, n�mligen vem som ostraffat kunde sl� vem. Barnen, vilka i den kristna v�rlden led alla helvetets kval, bel�nades i upplysningens v�rld med det kristna himmelriket. Lyckan skulle tillkomma dem eftersom de utkorats till oskuldens symboler. I sin dyrkan av sina barn kunde 1800-talets upplyste aff�rsman s�rja sin f�rlorade religion utan att bli vidskeplig. Barnen symboliserade Guld�ldern likav�l som den l�ftesrika framtiden. Det rationalistiska samh�llet gav barnen legender och sagor f�r att de skulle spegla tillbaka hopp till sina desillusionerade f�r�ldrar. De senare skapade barndomsidyllen i hopp om att kunna slinka emellan den rena kunskapens och ideologins Skylla och Karybdis, fr�n ett dilemma som de inte kunde l�sa st�llda inf�r de st�ndigt hotande sociala upproren. Barnidealet �terspeglade sanningen i l�gnen som h�ll ordning p� den undre delen av befolkningen, n�mligen utopin om den eviga lyckan. Denna utopi var den sista tillflyktsorten f�r de religi�sa idealen fr�n de tider d� bourgeoisien sj�lv tillh�rde den undre delen.
I dag klarar bourgeoisien sig utan denna utopi. I det monopolistiska samh�llet har barndom och adolescens blivit biologiska processer r�tt och sl�tt. Puberteten �r inte l�ngre en m�nsklig kris, ty barnet �r vuxet s� snart det kan g� och den vuxne f�rblir i princip alltid densamme. Utveckling har upph�rt att existera. Under familjens glansperiod representerade fadern samh�llets auktoritet f�r barnet, och puberteten var den oundvikliga konflikten mellan dem. Men i dag st�r barnet genast ansikte mot ansikte med samh�llet och konflikten �r avgjord redan innan den har uppst�tt. V�rlden �r s� totalt i h�nderna p� makten i det best�ende och anstr�ngningarna att anpassa sig till det, att ungdomarnas uppror, som en g�ng v�nde sig mot fadern p� grund av att dennes praktiska handlingar motsade hans ideologi, inte l�ngre kan komma i dagen. Den process som f�rh�rdar m�nniskor genom att bryta ner deras individualitet – en process som fascismens olika l�ger medvetet och planm�ssigt s�tter ig�ng – �ger tyst och mekaniskt rum i dem �verallt under masskulturen, och s� tidigt att allting redan �r fixt och f�rdigt n�r barnen vaknar till medvetande. Efter Freud har relationen mellan fader och son omkastats. Det snabbt f�r�ndrande samh�llet f�ller sin dom �ver de gamla och representeras i dag inte av fadern utan av barnet. Det �r barnet, inte fadern, som st�r f�r realiteten. Den fruktan Hitlerungdomen injagar i f�r�ldrarna �r bara det riktade politiska uttrycket f�r ett universellt sakernas tillst�nd. Denna nya relation p�verkar t.o.m. de allra f�rsta levnads�ren, under vilka bilden av fadern och �verjaget antas uppst�. Psykologiskt sett representeras fadern inte av en annan individ utan ers�tts av tingens v�rld och det g�ng som pojken tillh�r.
Elimineringen av konflikten mellan individ och samh�lle p�verkar �ven k�rleken. I och med att fadersauktoriteten f�rsvinner, avklingar risken f�r katastrofala konflikter med familjen. Men de hade �nd� underbl�st h�mningsl�shet. I dag tycks sexualiteten vara frigjord, men �nd� forts�tter f�rtrycket. Den samh�lleliga reglementeringen av relationerna mellan k�nen hade g�tt l�ngt redan innan rashygienen fullbordade denna process; den kom till uttryck i den standardiserade normaliteten inom alla masskulturens sf�rer. Rashygienen har sina r�tter i upplysningen. Vetenskapen objektifierade sexualiteten tills den kunde manipuleras. I sin inhumana nykterhet �r Kants definition av �ktenskapet som ett kontrakt om �msesidigt utnyttjande av k�nsorganen en anklagelse mot inhumana sexuella privilegier med naturlagen som m�ttstock. Under 1800-talet fann denna definition v�gen till m�nniskors praktik. I det nuvarande massamh�llet �r k�nen j�mst�llda i att b�gge betraktar sin sexualitet som en sak de illusionsfritt kan disponera. Flickor str�var efter att klara sig s� gott de kan i konkurrensen med andra flickor, och i deras �gon �kar prestigen mer genom flirt �n genom framtida gl�dje. Med Kant betraktar de sexualitet som en egendom med bytesv�rde. Wedekind kr�vde en g�ng att prostitutionen skulle sl�ppas fri, eftersom han trodde att kvinnorna kunde komma ikapp det manliga samh�llet endast genom att medvetet g�ra bruk av sitt enda monopol. Men den moderna flickan vinner sin frihet genom att exploatera det patriarkala tabu som f�rnedrar henne genom att placera henne p� en piedestal. Sexualiteten f�rlorar sin makt �ver m�nniskor. Den kn�pps av och p� i enlighet med situationens krav. M�nniskor f�rlorar inte l�ngre sig sj�lva i den, de blir varken omskakade eller f�rblindade av k�rlek. Under nationalsocialismen tillh�r utom�ktenskapliga f�rbindelser de aktiviteter som uppmuntras av staten som en samh�lleligt nyttig form av arbete. K�rleken �r organiserad av staten. Under goda tider tr�nas barnen som framtida arvtagare; under d�liga tider som sina f�r�ldrars blivande f�rs�rjare. Under fascismen produceras barnen under statens h�gn och levereras till den som ett slags skatt – om man fortfarande kan tala om skatter i ett samh�lle d�r en grupp magnater exploaterar resten av befolkningen. Skatter har en uppenbar betydelse under fascismen. Vad g�ller egendoms�gare bidrar de till att accelerera centraliseringsprocessen och att sl� ned svagare konkurrenter. Vad g�ller massorna blir deras penningform transparent och visar sig om ett redskap i maktens tj�nst. En del av detta redskap �r arbetet med att f�da barn. Under nationalsocialismen �r en flickas v�gran att ge sig �t m�n i uniform d�md att bli lika opassande som en beredvillig underkastelse. I Tyskland ersatte bilden av jungfru Maria aldrig helt den arkaiska kulten av kvinnan. Under den kristna civilisationens yta utpl�nades minnena fr�n matriarkala f�rh�llanden aldrig helt. S�dana sp�r fanns kvar i den folkliga antipatin mot gamla ungm�r s�v�l som i tyska Lieders kult av den �vergivna k�restan, l�ngt innan nationalsocialismen bannlyste sippa fruntimmer och hyllade illegitima m�drar. Men den kristna jungfruns asketiska sk�nhet �vergl�nste de n�jen den nationalsocialistiska regimen auktoriserade och n�rde med minnen fr�n ett d�tt och begravet f�rflutet. Den nationalsocialistiska regimen rationaliserar det mytiska f�rflutna, som den utger sig f�r att bevara genom att prata om det och genom att mobilisera det �t storindustrin. P� de st�llen d�r detta arkaiska arv inte har spr�ngt den kristna formen och antagit forntyska drag har det givit den tyska filosofin och musiken deras specifika ton. Nationalsocialismens mytologi �r inte en ren bluff, men det str�lkastarljus som kastas p� denna kvardr�jande mytologi f�rst�r den helt och h�llet. P� n�gra f� �r har allts� nationalsocialismen lyckats �stadkomma vad som tog �rhundraden f�r andra civilisationer att uppn�.
Den sexuella frihet befolkningspolitiken f�reskriver lindrar inte �ngesten i en v�rld av sexuella tabun, utan uttrycker ett kyligt f�rakt f�r k�rlek. K�rleken �r den f�rh�rskande rationalitetens of�rsonliga fiende, ty de �lskande bevarar och skyddar varken sig sj�lva eller kollektiviteten. De kastar bort sig sj�lva – det �r d�rf�r raseriet v�nds mot dem. I en konflikt med samh�llet dog Romeo och Julia f�r det som detta samh�lle f�rkunnade. Genom att bortom allt f�rnuft ge sig �t varandra h�vdade de individens frihet mot den tingliga v�rldens herrav�lde. De som "besmittar rasen" i det nationalsocialistiska Tyskland f�rblir lojala mot detta k�rlekspars liv och d�d. I nationalsocialismens inhumana v�rld, d�r �retiteln hero har reserverats f�r beg�vade men f�rledda ungdomar som i befruktning, f�dsel och d�d endast �r offer f�r en monstru�s befolkningspolitik, �teruppr�ttar rasf�rbrytelserna vad som en g�ng kallades heroism, n�mligen lojalitet utan framtid och f�rnuft. Det tragiska m�tet mellan dem som inte kan f�r�ndra sina v�gar �r blint f�r den rationalitet som triumferar utanf�r. Gryningsljuset, i vilket SS-m�nnen �verraskar de of�rsiktiga, lyser upp den monstrositet f�rnuftet har blivit – slughet, smarthet och beredskap att sl� till. Dessa �lskande har inte h�llit j�mna steg med samh�llets utveckling och kan d�rf�r inte hoppas p� n�got f�rbarmande i en str�mlinjeformad v�rld. Deras kval i koncentrationsl�gren, vilka de fanatiska anh�ngarna av Tredje riket bed�mer som r�tta och riktiga eftersom de straffade varken �r f�rnuftiga eller smarta, avsl�jar sanningen bakom fascismens frig�relse av sexualiteten och bakom den tillvaro i samtycke som den medf�r. Det som uppmuntras som en h�lsosam sexualitet �r ett uttryck f�r samma dj�vulska rationalitet som pl�gar k�rleken.
Vad fascismen g�r mot de offer den v�ljer ut f�r att exemplifiera sin obegr�nsade makt tycks trotsa allt f�rnuft. Tortyren �verg�r m�nsklig f�rest�llningsf�rm�ga; n�r tanken f�rs�ker fatta illd�den stelnar den av fasa och blir hj�lpl�s. Den nya ordningen mots�ger f�rnuftet s� i grunden att f�rnuftet inte v�gar betvivla det. T.o.m. medvetandet om f�rtrycket bleknar bort. Ju mer oj�mf�rbar maktkoncentrationen och individens hj�lpl�shet blir, desto sv�rare blir det f�r individen att penetrera det m�nskliga ursprunget till sitt el�nde. Penningens trasiga sl�ja har ersatts av teknologins sl�ja. Den centralisering av produktionen som teknologin har n�dv�ndiggjort d�ljer den frivilliga �verenskommelsen mellan dess ledare. Kriserna f�r mer �n n�gonsin sken av att vara naturliga och oundvikliga fenomen och tenderar att �del�gga hela befolkningar n�r de plundrar kontinenter p� r�varor. Denna process' dimensioner �r s� �verm�nskliga att t.o.m. den f�rest�llningsf�rm�ga som har uth�rdat masskulturens stympningar tvekar att h�rleda detta tillst�nd fr�n dess samh�lleliga ursprung.
Or�ttvisa har aldrig accepterats s� blint som en skickelse om det �verm�nskliga �det som i dag under fascismens trollsp�, d� alla talar om att lappa ihop samh�llet. Hoppet har �verskuggats av medvetandet om den universella domen. Alla k�nner att deras arbete underst�djer en infernalisk maskin som de lyckas lura av tillr�ckligt med tid f�r att leva, men det �r tid som de likv�l f�rlorar genom att de tvingas sk�ta maskinen. P� s� s�tt lever individen vidare: en expert p� att hantera varje situation men utan att f�rst� n�gon av dem; han h�nar d�den men flyr �nd� fr�n den. F�r m�nniskor under den borgerliga eran var det individuella livet av o�ndlig betydelse eftersom d�den innebar en absolut katastrof. Hamlets replik "resten �r tystnad", d.v.s. att d�den f�ljs av gl�mska, pekar p� egots ursprung. Fascismen ruckar p� denna fundamentala princip. Den sl�r ned det som vacklar, individen, genom att l�ra honom att frukta n�got v�rre �n d�den. Hans fruktan str�cker sig l�ngre �n hans medvetandes identitet. Individen m�ste �verge egot och p� n�got s�tt forts�tta utan det. Under fascismen blir organisationens objekt desorganiserade som subjekt. De f�rlorar sin individuella karakt�r och �r samtidigt nazister och antinazister, �vertygade och skeptiska, modiga och fega, smarta och dumma. De har l�mnat all konsistens bakom sig. Denna inkonsistens som egot har uppl�sts i �r den enda adekvata attityden till en verklighet som inte definieras av s� kallade planer utan av koncentrationsl�ger. Detta vansinnes metoder best�r i att visa m�nniskor att de �r lika splittrade som f�ngarna i l�gren, och att med s�dana medel svetsa samman rasgemenskapen. Vissa m�nniskor som sl�ppts ut fr�n s�dana l�ger har tagit �ver sina f�ngvaktares jargong, och med kyligt f�rnuft och vansinnigt samtycke ber�ttar de (som om det vore priset f�r deras �verlevnad) sin historia som om den inte kunde ha utspelat sig annorledes och p�st�r att de inte behandlats s� illa trots allt. De som �nnu inte f�ngslats beter sig som om de redan hade torterats. De bek�nner allt. M�rdarna har � andra sidan �vertagit spr�ket fr�n Berlins nattklubbar och boutiquer. Handels- och aff�rsv�rlden f�rblir en realitet endast i striderna och transaktionerna mellan industrins ledande personer och de avl�gsnar sig fr�n sm�folkets och �ven stora m�ns blickf�lt. Men marknadsmentalitetens jargong, den judiska slangen, de l�nge f�r�dmjukade k�pm�nnens och handelsm�nnens spr�k, �verlever p� f�rtryckarnas l�ppar. Det �r vinkarnas och de sluga tipsens spr�k med komplexitet i bedr�geriet. Nazisterna kallar misslyckande Pleite; den som inte ser upp i tid �r meschugge och en antisemitisk s�ng s�ger att amerikaner inte har n�gon aning om was sich tut. Anstiftarna r�ttf�rdigar progromerna genom att s�ga att det �terigen inte var riktigt koscher med judarna. Att ta sig fram till varje pris �r det hemliga idealet och t.o.m. SA-m�nnen avundas de judiska hj�rnor de pucklar p�. De inbillar sig att det judiska skarpsinne de f�rs�ker imitera �terspeglar en sanning som de m�ste f�rneka f�r sig sj�lva och f�rg�ra. N�r denna sanning har f�rjagats f�r gott och m�nniskor har beslutat sig f�r integrerad anpassning, n�r f�rnuftet till vilket pris som helst har renats fr�n all moralitet och triumferat �ver allting annat, finns ingen kvar utanf�r och tittar p�. Att en enda "oresonlig" m�nniska existerar kastar ljuset p� en hel nations skam. Hennes existens b�r vittnesb�rd om relativiteten i det system av radikal sj�lvbevarelse som framst�llts som absolut. N�r all vidskepelse har utrotats till den grad att endast vidskepelsen �terst�r, kan ingen envis m�nniska vandra omkring och s�ka lycka n�gon annanstans �n i det obevekliga fram�tskridandet. Hatet mot judarna underbl�ses liksom lusten att m�rda en galning av deras obegripliga tillit till en Gud som har �vergivit dem �verallt och av den ovillkorliga rigiditeten i den princip som de t.o.m. omedvetet h�ller fast vid. Misstanke om galenskap �r den outsinliga k�llan till f�rf�ljelse. Den har sin upprinnelse i misstron mot ens eget pragmatiska f�rnuft.
Sm�rtan �r medlet att kalla m�nniskor tillbaka fr�n den noumenala[6*] v�rlden, som alla empiristiska filosofer och �ven Kant f�rbj�d dem att tr�nga in i. Sm�rtan har alltid varit det b�sta medlet att f� m�nniskor att ta sitt f�rnuft tillf�nga. Den leder den som g�r motst�nd och den som trilskas, fantasten och utopisten, tillbaka till dem sj�lva. Den reducerar dem till kropp, till en del av kroppen. Sm�rta nivellerar och likst�ller allting, m�nniska med m�nniska, m�nniska med djur. Den absorberar den drabbade varelsens hela liv och reducerar m�nniskan till ett tomt skal av sm�rta. Stympningen av egot, vilken hela m�nskligheten har drabbats av, upprepas s�ledes i varje fall av tortyr. De praktiska krav som i varje �gonblick sn�rjer m�nniskan, den industriella erans pragmatiska rationalitet, absorberar fullst�ndigt offrens liv. Sm�rtan �r arketypen f�r arbete i ett uppdelat samh�lle och samtidigt dess organon.
Filosofer och teologer har alltid f�rh�rligat den. Deras lovs�nger till sm�rtan �terspeglar det faktum att m�nskligheten hittills endast k�nt arbete under herrav�ldets piska. De r�ttf�rdigar sm�rtan f�r att den tvingar m�nniskor till f�rnuft. Luther �vers�tter den 90:e psalmen p� f�ljande s�tt: "L�r oss bet�nka, att vi d� m�ste, p� det vi m�ge f�rst�ndige varda".[7*] Kant s�ger att "sm�rtan �r sporren till aktivitet"[16] och Voltaire att "denna k�nsla av sm�rta �r oumb�rlig f�r att stimulera oss till sj�lvbevarelse"[17]. Inkvisatorerna r�ttf�rdigade sin avskyv�rda tj�nst hos rovlystna h�rskare med att s�ga att de var kallade att r�dda den felande sj�len och rena den fr�n synder. Redan deras spr�k beskrev himmelriket som ett slags Tredje rike, som den op�litlige och f�rargelsev�ckande kunde n� via ett tr�ningsl�ger. Om ett av inkvisitionens olyckliga offer lyckades fly, beg�rdes han utl�mnad med beskrivningen: "en vansinnig, som f�rletts att v�gra den h�lsosamma medicin som erbjudits honom f�r hans b�ttring och att f�rsm� det vin och den olja som kan lindra hans s�r".[18] Inkvisitionen manifesterade raseriet hos dem som tyckte att kristendomen inte hade inpr�ntats tillr�ckligt djupt, ett raseri som senare under fascismen ledde till ett �ppet f�rnekande av kristendomen. Fascismen �terinsatte sm�rtan p� dess tron. Under civilisationens andh�mtningspauser utsattes – �tminstone i de civiliserade moderl�nderna – endast de el�ndigaste fattiga f�r brutal fysisk sm�rta; f�r andra skymtade den endast vid horisonten som samh�llets ultima ratio. Under fascismen har samh�llet frammanat detta ultima ratio. Mots�gelsen mellan det som kr�vs av m�nniskan och det som kan erbjudas henne har blivit s� skriande, ideologin s� tunn och missn�jet i civilisationen s� stort att det m�ste kompenseras med f�rintelsen av dem som inte �r konforma: politiska motst�ndare, judar, asociala personer och galningar. Fascismens nya ordning �r f�rnuftet som avsl�jar sig sj�lv som of�rnuft.
Men vad som �terst�r av f�rnuftet under dess nuvarande nedg�ng �r inte bara best�ndigheten i sj�lvbevarelsen och i den skr�ck som den kulminerar i. Redan den urgamla definitionen av f�rnuftet i termer av sj�lvbevarelse implicerade en stympning av f�rnuftet. Den idealistiska filosofins satser, att f�rnuftet skiljer m�nniskan fr�n djuret (d�r djuret f�r�dmjukas liksom m�nniskan f�r�dmjukas i de materialistiska l�rdes satser), inneh�ller sanningen att m�nniskan genom f�rnuftet frig�r sig fr�n naturens bojor. Men denna frig�relse ber�ttigar inte m�nniskan att beh�rska naturen (vilket filosoferna menade) utan bara att f�rst� den. Samh�llet, styrt av �lites och deras sj�lvbevarande rationalitet, har alltid �ven bevarat massornas liv, men i en felaktig och tillf�llig form. F�rnuftet har burit p� en sann relation inte bara till ens egen tillvaro utan till livet som s�dant; denna funktion av att �verskrida sj�lvbevarelsen beledsagar sj�lvbevarelsen, beledsagar f�rh�llningss�ttet att f�lja och underkasta sig objektiva m�l. F�rnuftet kunde k�nna igen och f�rd�ma olika former av or�ttvisa och p� s� s�tt frig�ra sig fr�n dem. Som f�rm�gan att kalla saker vid namn �r f�rnuftet mer �n det f�rfr�mligade liv som bevarar sig sj�lvt genom att f�rst�ra andra och sig sj�lvt. F�rnuftet kan f�rvisso inte hoppas p� att kunna h�lla sig p� tryggt avst�nd fr�n historien och �sk�da tingens sanna ordning, vilket de ontologiska ideologierna p�st�r. I det inferno f�rnuftet har reducerat v�rlden till f�rlorar det sina illusioner, men d�rigenom har det samtidigt blivit i st�nd att konfrontera sig med detta inferno och se det f�r vad det �r. Skepticismen har fullf�ljt sin uppgift. Idealen tycks vara s� ytliga i dag att de kan f�r�ndras lika snabbt som �verenskommelser och allianser. Ideologier best�r mer av vad m�nniskor tycker om �n vad de tror p� – i deras mentala f�rkl�mning och fullst�ndiga beroende av sammanslutningar. De upplever allting endast inom den konventionella begreppsramen. Varje f�rem�l inordnas under det accepterade schemat redan innan det varseblivs. Detta och inte m�nniskors �vertygelser konstituerar dagens falska medvetande. I dag sker det ideologiska inf�rlivandet av m�nniskor i samh�llet genom den "biologiska" utformningen p� ett tidigt stadium till den kontrollerade kollektiviteten. T.o.m. det unika blir ett bihang till och en funktion av den centraliserade ekonomin. Kulturen, vilken upph�jer det unika som det motst�ndskraftiga elementet mitt i tingens universella likformighet, �r snarare en best�ndsdel av �n en motst�ndare till masskulturen; det unika blir monopolets reklamskylt. Paris' och �sterrikes v�sen blev bara en funktion av det Amerika som de kontrasterade mot. Sj�lvet statt i uppl�sning blir igenk�nneligt som ideologi. Det utgjorde inte bara basen f�r den moderna sj�lvbevarelsen utan ocks� den sl�ja som dolde de krafter som f�rst�rde det. Det som kan s�gas om det unika kan ocks� s�gas om livet sj�lvt. I och med sj�lvets uppl�sning blev maktens disproportionerliga r�ckvidd det enda hindret f�r insikt om dess f�rtvining. Hur stympade m�nniskor �n �r kan de f�r ett kort �gonblick bli medvetna om att de i den genomrationaliserade v�rlden kan avvara de sj�lvbevarelsens intressen som fortfarande splittrar dem och st�ller den ene mot den andre. Terrorn som driver f�rnuftet fram�t �r samtidigt det sista medlet att stoppa det, s� n�ra har sanningen kommit. Om dagens atomiserade och desintegrerade m�nniskor har blivit i st�nd att leva utan egendom, utan hemort och utan tid, har de ocks� �vergivit det ego som vidmakth�ll all f�rst�ndighet och all dumhet hos det historiska f�rnuftet s�v�l som dess eftergivenhet f�r herrav�ldet. Den f�rnuftets process som leder till dess sj�lvdestruktion har avslutats; det �terst�r ingenting annat �n barbari eller frihet.
[1] Dialogue d'Eph�m�re, Œuvres compl�tes, Paris 1880, Garnier, Vol 30, s. 488.
[2] Jfr Origen against Celsus, Book 4, kap 25 (The Antinicence Fathers, ed. Robert and Donaldson, New York 1890, Vol IV, s. 507).
[3] Jfr Aristoteles, Politiken, I 1260 a 18.
[4] Kant, Idee zu einer allgemeinen Geschichte in weltb�rgerlicher Absicht, sats 9.
[5] Gottlob Ernst Schultze, Aenesidemus oder �ber die Fundamente der von dem Herrn Professor Reinhold in Jena gelieferten Elementarphilosophie. Nebst einer Verteidigung des Skeptizismus gegen die Anmassung der Vernunftkritik, (1792), i Neudrucke der Kantgesellschaft, Berlin 1911, s. 135.
[6] Essay Concerning Human Understanding, Book IV, kap xvii, s. 1.
[7] Jfr E Zeller, Socrates and the Socratic Schools, transl. by Reichel, London 1868, s. 125.
[8] Jfr Les Essais, ed. Villey, Paris 1930, Vol II, kap xii, s. 491 ff.
[9] De Maistre, Etude sur la Souverainet�, Œuvres compl�tes, Lyon 1891, Tome I, s. 367-77.
[10] A Maithiez, Contributions � l'Histoire religiuese de la Revolution Fran�aise, Paris 1867, s. 32.
[11] Letter to d'Alembert, 4 feb, 1757, i op.cit., Vol 39, s. 167.
[12] Letter to d'Alembert, 2 sept, 1768, i op.cit., Vol 46, s. 112.
[13] Ernst Mach, Contributions to the Analysis of Sensations, transl. C M Williams, Chicago 1897, s. 20.
[14] J G Fichte, The Science of Ethics, transl. A E Kroeger, New York 1897, s. 308.
[15] Ibid. s. 167.
[16] Anthropologie in pragmatischer Hinsicht, � 61.
[17] Voltaire, A Philosophical Dictionary, Artikeln "Good" i The Work of Voltaire, New York 1901, Vol V, s. 264.
[18] Henry Charles Lea, A History of the Inquisition in the Middle Ages, New York 1922, Vol I, s. 459.
[1*] V�lf�rdsutskottet.
[2*] "De lyckliga besuttna" (stammar fr�n Euripides).
[3*] p�beln, hopen.
[4*] ursprungligen kyrkans krav p� att den enskilde skulle offra sina egna uppfattningar inf�r dogmen.
[5*] ordo (st�nd, rang, ordning): det styrande st�ndet vis � vis populasen i det gamla Rom.
[6*] Noumenon �r hos Platon id�n till skillnad fr�n fenomenet Hos Kant f�rbinds begreppet nuomenon med l�ran om tinget i sig. Han best�mmer nuomenon som det "problematiska" begreppet: "objektet f�r en ickesinnlig �sk�dning", till skillnad fr�n fenomen, som �r f�rem�l f�r v�r sinnliga �sk�dning.
[7*] 90:e psalmen, vers 12 (Karl XII:s bibel).