F�rfattaren till denna skrift heter Herbert Timm, som �ven skrev om fackf�reningsr�relsen i Sovjet, om R�da arm�n m m. Det mesta av hans f�rfattarskap var dock p� tyska.
Kamenev och Rykov vilka tillsammans med Lenin �r 1903 grundade bolsjevistiska partiet, Bucharin, internationellt erk�nd socialistisk teoretiker, vilken tillh�rde bolsjevistiska partiet fr�n 1906, och ett dussintal andra gamla bolsjeviker, som under hela sin livstid k�mpat f�r de ryska arbetarnas och b�ndernas intressen och som internationalister f�r arbetarklassens intressen, i hela v�rlden, alla dessa har m�rdats av de stalinska makthavarna under t�ckmanteln av en �laglig r�ttsskipning�.
Samtliga medlemmar i det bolsjevistiska partiets centralkommitt�, under vars ledarskap oktoberrevolutionen f�rbereddes, och som under oktoberdagarna ledde den revolution�ra kampen, har � s�vida de icke redan har d�mts och arkebuserats � h�ktats och v�ntar i f�ngelserna p� sin avr�ttning. Tusentals gamla bolsjeviker sitter i f�ngelserna och tukthusen eller befinner sig i f�rvisning i Sibirien. N�stan alla utl�ndska kommunister som uppeh�lla sig i Ryssland som representanter f�r Komintern eller som emigranter, har � s�vida de har spelat n�gon politisk roll om aldrig s� obetydlig inom Komintern eller dess utl�ndska sektioner � redan h�ktats. Och dock �r allt detta bara b�rjan till en ny epok, som nu intr�der i Ryssland. En epok, i vilken oktoberrevolutionens sista lantvinningar skall likvideras. En epok, i vilken reaktionen kommer att fira sina st�rsta triumfer, i vilken triumfatorn Stalin kommer att upptr�da som Thiers, mannen som kv�vde Pariskommunen i blod.
F�r att nu f�rst� hur det kan vara m�jligt, att 20 �r efter oktoberrevolutionen 1917, 20 �r efter det att arbetarna och b�nderna st�rtat tsarv�ldet i Ryssland och slutgiltigt brutit den d�varande bourgeoisiens makt och lagt grundstenen till den socialistiska samh�llsordningens uppbyggande, reaktionen kan triumfera �ver arbetarna och b�nderna, �r det n�dv�ndigt att i korthet analysera det politiska och ekonomiska l�get i Ryssland just nu. Utan att ta h�nsyn till de objektivt kontrollerbara fakta om v�xelverkan mellan klasserna och den konkreta egenarten av den nuvarande situationen i Ryssland kan man inte fatta hur det kan vara m�jligt, att de som nu sitter vid makten, som sj�lva ern�tt denna makt f�rst genom oktoberrevolutionen 1917, 20 �r efter�t pl�tsligt v�nder sig mot ledarna av denna revolution, mot dem som f�rberett den och som lett den revolution�ra kampen och i 7 till 15 �r st�tt i spetsen f�r partiet och regeringen. Utan att ta h�nsyn till dessa klassf�rh�llanden i Ryssland kan man inte fatta hur det �r m�jligt, att dessa som en g�ng f�rberedde och stod i spetsen f�r oktoberrevolutionen, i dag blir offentligt anklagade och d�mda som revolutionens d�dgr�vare, som svurna fiender till denna revolution, som de sj�lva organiserat och lett, som fosterlandsf�rr�dare, agenter och spioner f�r fr�mmande makter.
F�r att vinna klarhet i denna fr�ga m�ste vi f�rst och fr�mst best�mma karakt�ren av det nuvarande Rysslands samh�llsordning. Har vi i Ryssland � som det p�st�s av de stalinska makthavarna och deras vasaller i de kapitalistiska l�nderna, som kallar sig kommunister � verkligen en socialistisk samh�llsordning? Eller befinner sig Ryssland �nnu i den �verg�ngsperiod mellan kapitalism och socialism, d� de tidigare �gande klasserna, de h�rskande klasserna, �nnu inte �r slutgiltigt besegrade och d� klasskampen liksom f�rut r�r sig p� basen av ett likviderande av kapitalismen? Eller har de klassmots�ttningar, varom vi talar, under den stalinska diktaturen uppst�tt p� nytt?
L�t oss d� f�rst utreda om Rysslands samh�llsordning av i dag �r en socialistisk samh�llsordning eller inte.
Socialism f�ruts�tter � enligt v�r uppfattning av Marx-Engels-Lenins l�ra � ett f�rintande av staten med alla dess maktmedel, en st�ende arm�, polis, f�ngelser och alla dylika v�ldsmedel som tj�nar till att utsuga och f�rtrycka m�nskligheten. Socialism betyder ett utpl�nande av klasserna. Socialism betyder f�rintande av n�d och el�nde. Socialism betyder en planm�ssig produktion av varor och deras r�ttvisa f�rdelning, som tillf�rs�krar alla m�nniskor den beh�vliga kvantiteten fullv�rdiga produkter. Socialism betyder en s�dan organisering av konsumtionen att m�nskligheten kan n� sin h�gsta utveckling, varvid samh�llet, som inte l�ngre �r uppdelat i klasser, kan skriva p� sin fana: �Av var och en efter hans f�rm�ga, till var och en efter hans behov.�
Kan man nu s�ga att Ryssland redan har en s�dan samh�llsordning? �r staten i Ryssland verkligen f�rintad � eller f�r att anv�nda ett mera marxistiskt uttryck: har staten tjugo �r efter revolutionen, sedan arbetarna och b�nderna i samh�llets namn tagit produktionsmedlen i besittning, definitivt utd�tt eller �r den �tminstone stadd i utd�ende? �r de institutioner f�rsvunna genom vilka den h�rskande klassen i de kapitalistiska staterna lyckas uppr�tth�lla sin makt, s�som st�ende arm�, polis, f�ngelser? Finns det ingen klasskillnad l�ngre i Ryssland och existerar det inte l�ngre utsugning och f�rtryck? Kan man tala om en r�ttvis varuf�rdelning, s� att man kan s�ga att det inte l�ngre finns s�dan social skillnad, som vi k�nner till fr�n kapitalismen, d�r parasiterna lever i sysslol�shet och �verfl�d, medan de arbetande lever i sv�lt och umb�randen?
L�t oss f�rst unders�ka, om staten i Ryssland redan �r f�rintad, utd�d, eller �tminstone p� v�g att d� ut.
Att staten �r ett instrument f�r klasstyre har den vetenskapliga socialismens b�da grundare Marx och Engels redan bevisat, och vi sj�lva erfar det dagligen i v�rt liv. Staten �r ett organ f�r den ena klassens f�rtryckande av den andra. Och d� staten har uppst�tt ur behovet att kunna tygla klassmots�ttningarna, s� �r den i regel ett instrument f�r den m�ktigaste, ekonomiskt h�rskande klassen; i v�r kapitalistiska tids�lder allts� finans- och industri-kapitalismen, som genom statsapparater ocks� lyckas g�ra sig till den politiskt h�rskande klassen och p� s� s�tt skaffar sig nya medel f�r att kunna h�lla den f�rtryckta klassen nere och utsuga den. Om vi allts� vill bygga upp en socialistisk samh�llsordning, s� m�ste vi f�rst och fr�mst f�rinta staten som ett instrument f�r klasstyret. Det var i anknytning till denna Marx-Engelska l�ra som bolsjevikerna b�rjade sin socialistiska revolution 1917, varvid de st�llde upp f�rintandet av staten som en f�rsta f�ruts�ttning f�r uppbyggandet av en socialistisk samh�llsordning; och inte bara inom sina egna gr�nser utan i internationell skala i kamp mot de opportunister som gl�mt eller �sidosatt denna marxismens viktigaste grundsats. �Alla socialister, och bland dem f�rst och fr�mst Marx, har st�llt upp som sitt m�l f�rintandet av statsmakten. Utan f�rverkligandet av detta m�l �r det inte m�jligt att uppn� n�gon sann demokrati, d. v. s. j�mlikhet och frihet.� S� heter det i de teser om demokrati, och diktatur, som antogs p� Kommunistiska Internationalens f�rsta kongress den 4 mars 1919.
Nu kan visserligen inte staten f�rintas i ett slag; helt enkelt d�rf�r att den socialistiska samh�llsordningen, som vi talar om, inte faller i h�nderna p� oss som en mogen frukt. Denna samh�llsordning m�ste vi f�rst skapa, vi m�ste tillk�mpa oss den under de bittraste klasstrider med den hittills h�rskande klassen, som kommer att f�rs�ka uppr�tta sin makt p� nytt, �ven om den redan �r slagen. Och f�r att kunna f�rhindra detta f�rs�k till �tertagande av makten �r det n�dv�ndigt med ett speciellt instrument, n�mligen proletariatets diktatur.
�Mellan det kapitalistiska och det kommunistiska samh�llet�, skriver Marx, �ligger den revolution�ra f�rvandlingen av det ena till det andra. Den motsvaras ocks� av en politisk �verg�ngsperiod, vars stat ej kan vara n�got annat �n proletariatets revolution�ra diktatur.� Hur l�nge denna period av proletariatets diktatur kommer att r�cka i de enskilda l�nderna � sedan arbetarna fullbordat den prolet�ra revolutionen � kan man icke fastst�lla p� f�rhand. Det kommer att vara beroende p� hur starkt och ih�rdigt motst�ndet �r som bourgeoisien s�tter emot revolutionen. Men i intet fall kan denna period vara l�ngre �n till dess de kapitalistiska utsugarnas motst�nd �r definitivt brutet, till dess kapitalismen �r definitivt f�rsvunnen. �Vid �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism �r s�ledes undertryckandet �nnu alltj�mt n�dv�ndigt. En s�rskild apparat, en speciell undertryckningsapparat, en �stat�, �r allts� �nnu n�dv�ndig�, skriver Lenin, �men det �r redan en �verg�ngsstat och icke l�ngre n�gon stat i ordets egentliga betydelse, ty undertryckandet av utsugareminoriteten fr�n majoriteten l�neslavar av i g�r �r s� l�tt, �r en s� enkel och naturlig sak samt �r ocks� f�renlig med demokratins utstr�ckning till en s� �verv�ldigande majoritet av befolkningen, att behovet av en s�rskild apparat f�r undertryckning b�rjar f�rsvinna�. Perioden av �verg�ng fr�n kapitalism till socialism �r enligt Lenin allts� p� samma g�ng perioden f�r statens utd�ende. D�rmed ansluter sig Lenin bara till det som Marx och Engels skrivit om statens utd�ende. �Den f�rsta akten, vari staten verkligen upptr�der som representant f�r hela samh�llet, �r tillika dess sista sj�lvst�ndiga akt som stat. En statsmakts ingripande i samh�lleliga f�rh�llanden blir �verfl�digt p� det ena omr�det efter det andra och avtynar sedan av sig sj�lv.�
Enligt den Marx-Engels-Leninska teorin b�rjar allts� statens utd�ende omedelbart efter den prolet�ra revolutionen. Men fr�gan st�r �nnu �ppen, huruvida Ryssland befinner sig i den �verg�ngsperiod, som ligger mellan den kapitalistiska och den socialistiska samh�llsordningen, d� det �r n�dv�ndigt med proletariatets diktatur, allts� en ��verg�ngsstat�, en �undertryckningsapparat�, f�r att h�lla de tidigare besuttna och h�rskande klasserna nere.
Nu kan det visserligen inte r�da n�got tvivel om att arbetarklassens forna fiende, socialismens historiska motst�ndare, tjugo �r efter oktoberrevolutionen �r i fysiskt, politiskt och ekonomiskt avseende fullst�ndigt f�rintad.
Det framg�r ocks� ur en utredning fr�n �Centralf�rvaltningen f�r folk-ekonomisk statistik�, enligt vilken totalantalet av f. d. gods�gare, st�dernas stor- och sm�borgerskap, handlandena inklusive kulakerna (storb�nderna) den l januari 1934 endast utgjorde 174.000 personer, d. v. s. 0,1 proc. av Rysslands hela befolkning. Alla de andra ha d�tt en naturlig eller v�ldsam d�d. �ven om vi till dessa 174.000 m�nniskor ocks� l�gger de f. d. �mbetsm�nnen, vetenskapsm�nnen, den gamla tekniska intelligensen m. fl., s� utg�r de alla sammantagna endast en mycket blygsam procent av Rysslands nuvarande totalbefolkning. D�rtill kommer, att de n�stan utan undantag inta underordnade, i politiskt och ekonomiskt h�nseende inflytelsel�sa st�llningar, mycket litet bekymrar sig om politiken och �r bel�tna med att ha r�ddat livhanken. Det framg�r ocks� ur f�ljande siffror �ver de olika egendomsformerna i Ryssland, vilka vi har h�mtat ur statsminister Molotovs rapport p� 7:de sovjetkongressen den 6 februari 1935. �r 1934 tillh�rde c:a 96 proc. av produktionsmedlen staten och kollektivhush�llen. Enligt rapporten var endast c:a 4 proc. av produktionsmedlen i privat �go, och av dessa kom 0.09 proc. p� industrin i form av utl�ndska koncessioner och 4,1 proc. p� enstaka lanthush�ll (dv�rghush�ll), sm�hantverkare och handlare som inte nyttjade andras arbetskraft. Under de sista fyra �ren fr�n 1934 till 1938 har ocks� den sista resten av produktionsmedel i privat �go f�rsvunnit och staten som ende �gare har blivit enhetlig i den nuvarande samh�llsordningen i Ryssland.
De forna h�rskande och besuttna klasserna �r s�lunda slutgiltigt slagna i Ryssland, b�de i politiskt och ekonomiskt avseende. Fr�n den sidan hotar inte l�ngre n�gon fara mot den nuvarande regimen.
Efter detta borde allts� � 20 �r efter den prolet�ra revolutionen och efter det att, som vi konstaterat, de tidigare h�rskande klasserna slutgiltigt blivit slagna � staten i Ryssland vara utd�d eller �tminstone p� v�g att d� ut.
Mot detta m�ste vi tyv�rr konstatera att utvecklingen i Ryssland f�rl�per i rakt motsatt riktning. Staten �r icke krossad. Den d�r icke heller ut, utan � s� osannolikt det �n l�ter, den utvecklar sig f�rst under den stalinistiska diktaturen till sin fulla blomstring. Och detta �r icke n�got �trotskistiskt� f�rtalande av den �stalinistiska socialismen�, som vi h�r g�r oss skyldiga till, utan det �r helt enkelt ett faktum, vilket icke heller bestrides av stalinisterna. Ingen har gett uttryck h�r�t b�ttre �n en av stalinismens yngre teoretiker, A. J. Stetskij, medlem av partiets centralkommitt� och organisationsbyr�, i sitt minnestal p� elfte �rsdagen av Lenins d�d, vari han propagerar f�r den h�gsta utveckling av statsmakten. �Det vore ett grovt och skadligt politiskt fel�, s�ger Stetskij, �om man ville antaga att v�r stat redan nu h�ller p� att d� ut�. Det finns en del olyckliga teoretiker � andligt f�rgiftade av borgerlig litteratur, genom Bucharins forna opportunistiska teori eller den kontrarevolution�ra Trotskij-Sinovjevgruppen, vilka f�rs�ker framst�lla fr�gan p� det s�ttet. Gentemot dem kan det bara finnas ett val: man m�ste st�lla dem utanf�r partiets d�rr. (Som bekant var Bucharin en g�ng bolsjevismens officiellt erk�nde teoretiker och hans l�robok �Kommunismens ABC�, spreds under Lenins tid i miljontals exemplar �ver Ryssland. Sedan dess har man inte bara st�llt denne socialismens teoretiker utanf�r partiets d�rr och br�nt hans skrifter; man har ocks� sl�pat honom inf�r domstol och anklagat honom som kontrarevolution�r landsf�rr�dare, agent och spion f�r en fr�mmande makt, och till sist har man d�mt honom till d�den och skjutit honom.)
Vad som h�r har sagts betr�ffande staten som helhet g�ller ocks� i samma m�n f�r allt det som h�nger samman med staten: st�ende arm�, polis, �mbetsmannak�ren, som inte heller har f�rsvunnit i Ryssland. I st�llet f�r den allm�nna folkbev�pningen, som bolsjevikerna propagerade f�r f�re oktoberrevolutionen och �ven genomf�rde i praktiken de f�rsta veckorna och m�naderna, har det �ter kommit en regulj�r arm� och ett regulj�rt polisv�sen samt inom denna regulj�ra arm� en yrkesm�ssig officersk�r. Officerarna v�ljes icke heller � som ursprungligen kr�vdes i det bolsjevikiska partiets program � av soldaterna och kan icke heller avs�ttas av soldaterna; de �r icke heller underordnade de av soldaterna valda f�rtroendem�nnens speciella kontroll, utan de �r mycket h�gt avl�nade yrkesofficerare precis som i de kapitalistiska l�ndernas arm�er. Och d� arm�n �r en viktig maktfaktor och statens p�litliga skydd, s� ingriper officerarna allt djupare i det politiska livet och d� officerarna utg�r ett privilegierat skikt, s� har de naturligtvis ocks� sina egna k�rintressen, som icke l�ngre �verensst�mmer med de breda folkmassornas intressen. Vad som sagts om arm�n g�ller i samma grad f�r polisen, som i det nuvarande Ryssland icke l�ngre �r n�gon milis utan �terigen en yrkespolis och det en v�lbev�pnad, statlig polis med yrkespolisofficerarna tagna ur arm�ns led. En polis som �ter �vertagit alla de politiska egenskaper, vilka arbetare-, bonde- och soldatr�dens makt fr�ntagit den under revolutionsdagarna.
Lika lite �r den statliga byr�kratin i Ryssland f�rsvunnen. Och dock h�r just dess avskaffande liksom uppl�sandet av den regulj�ra arm�n, polisv�sendet och de statliga maktmedlen till marxismens fundamentala fordringar. Utan att statsapparaten krossas, utan att privilegierna f�r de statliga tj�nstem�nnen avskaffas och utan att byr�kratin �verhuvudtaget avskaffas f�rblir n�mligen staten en stat � �ven i den mest demokratiska av alla demokratiska republiker. Och s� l�nge byr�kratin existerar, s� l�nge kommer den ocks� att med hj�lp av den privilegierade st�llning som den intar i staten att f�rs�ka ut�va sitt styre i staten. S� l�nge kommer den att f�rs�ka utveckla sig fr�n �samh�llets tj�nare� till samh�llets h�rskare.
Och n�r tj�nstemannav�ldet inte ens i en arbetarstat l�ter utpl�na sig med ett slag, s� �r dock den f�rsta f�ruts�ttningen f�r det slutgiltiga avskaffandet av byr�kratin �verhuvudtaget att omedelbart upph�va alla dess privilegier, exempelvis genom reducering av deras l�n till samma niv� som arbetares, att tj�nstem�n kan v�ljas och avs�ttas n�r som helst o. s. v.
L�t oss sl� upp i den marxistiska litteraturen f�r att se hur Marx och Engels har dragit l�rdom av Pariserkommunen f�r det k�mpande proletariatet �ven n�r det g�ller avskaffande av byr�kratin.
Endast ett exempel m� anf�ras: I inledningen till tredje upplagan av �Inb�rdeskriget i Frankrike�, st�ller Engels f�ljande l�ra i f�rgrunden:
�Emot denna i alla hittills best�ende stater oundg�ngliga f�rvandling av staten och statsorganen fr�n samh�llets tj�nare till samh�llets herrar anv�nde kommunen tv� ofelbara medel:
F�r det f�rsta besatte den alla poster inom administrationen, r�ttsskipning och undervisning, genom val med allm�n r�str�tt f�r alla d�ri deltagande och det med m�jlighet f�r dessa samma att n�r som helst �terkalla de valda.
Och f�r det andra betalte den f�r alla platser, h�ga som l�ga, blott den l�n som andra arbetare erh�ll. Den h�gsta l�n den �verhuvudtaget betalade var 6,000 franc. D�rmed hade man satt ett s�kert l�s f�r karri�rmakeri och lycks�keri.�
Och samma fordringar uppst�llde ocks� bolsjevikerna i sitt program vid den tiden de �nnu var ett revolution�rt parti.
I sin polemik med opportunisterna skisserar Lenin i sin skrift �Revolutionen och staten� helt kort de f�rsta �tg�rder, som det segrande proletariatet omedelbart efter den prolet�ra revolutionen m�ste vidtaga f�r att helt kunna avskaffa byr�kratin.
�D� arbetarna er�vrat den politiska makten, skall de krossa den gamla byr�kratiska apparaten, grusa den till grunden, inte kvarl�mna sten p� sten av densamma, utan ers�tta den med en ny apparat best�ende av samma arbetare och anst�llda, mot vilkas f�rvandling till byr�krater genast kommer att vidtagas �tg�rder i stil med de av Marx och Engels i detalj analyserade:
1) Inte blott valbarhet, utan ocks� avs�ttlighet n�r som helst.
2) L�n ej st�rre �n arbetsl�n.
3) Omedelbar �verg�ng till att alla fyller kontroll- och uppsiktsfunktioner, att alla till en tid blir �byr�krater� och d�rf�r ingen kan bli �byr�krat�.�
Men inte ens en s�dan socialistisk form f�r kontroll och uppsikt existerar i det nuvarande Ryssland, utan � och det �r just upphovet till allt det onda � byr�kratin har �terigen undandragit sig arbetarnas kontroll. Tj�nstem�nnen varken v�ljes av arbetarna eller kan avs�ttas p� deras krav, utan de tills�ttes av sina �verordnade och avs�ttes endast av dess. Lika litet har dessa nya sovjetbyr�kraters l�ner reducerats i niv� med en ordinarie arbetares, utan den �verstiger ofta denna med det tiodubbla eller tjugodubbla.
N�gra p�tagliga exempel: De b�da riksdagspresidenterna i f�rsta och andra kammaren f�r liksom sina b�da st�llf�retr�dare en �rsl�n p� 300.000 rubel f�r sitt �sv�ra� arbete. De 1.400 riksdagsm�nnen f�r � f�rutom sin l�n som tj�nstem�n eller statsanst�llda, som de inte g�r miste om under den tid de tj�nstg�r vid riksdagen � 12.000 rubel om �ret och har dessutom under riksdagstiden ett dagtraktamente p� 150 rubel. Liknande exempel kan p�visas fr�n alla omr�den inom det ekonomiska livet. H�gre statsfunktion�rer, trustledare, fabriksdirekt�rer o. s. v. har �rsinkomster p� 20.000 upp till 40.000 rubel.
Samtidigt m�ste vi fastsl� att arbetarnas ekonomiska l�ge i Ryssland 20 �r efter revolutionen fortfarande �r betydligt s�mre �n i kapitalistiska l�nder med h�g industriell utveckling.
Ett par exempel p� detta m� anf�ras;
Enligt statistiska uppgifter fr�n ryska fackf�reningarnas centralr�d var den ryske arbetarens genomsnittsl�n i december 1937 250 rubel i m�naden. Tyv�rr finns inga uppgifter fr�n fackf�reningarna om de ryska arbetarnas reall�n. Men det r�cker att p�visa priserna p� t. ex. sm�r 15�20 rubel pr kg., en kostym 350�800 rubel, ett par skor 150�350 rubel, f�r att man skall kunna g�ra sig en f�rest�llning om arbetarnas och b�ndernas usla ekonomiska f�rh�llanden i det nuvarande Ryssland.
Medan allts� � ena sidan det h�rskande skiktet, som kl�ttrat upp till makten p� arbetarnas och b�ndernas axlar, tack vare sin maktst�llning har lyckats tillf�rs�kra sig m�nga privilegier och lever i lyx och �verfl�d, lever det stora flertalet av befolkningen i den yttersta fattigdom och n�d. Medan en del har gjort det bekv�mt �t sig i de villor de �vertagit fr�n borgarklassen, bor andra t�tt sammanpackade i el�ndiga baracker. Medan en del skaffar sig flygmaskiner f�r sitt privata n�je, kan andra inte ens anv�nda sp�rvagn, d�rf�r att de inte har pengar till en s�dan �lyx�. Medan en del g�r sig livets glada dagar p� de stora lyxhotellen, st�r andra utanf�r portarna till dessa hotell f�r att tigga en slant. Skulle det beh�vas �nnu ett exempel p� att de sociala olikheterna inte har f�rsvunnit i Ryssland utan snarare tilltagit, s� r�cker det med att h�nvisa till den skr�mmande �kningen av antalet brott: r�nmord, inbrott, st�lder, f�rskingringar o. s. v., som den ryska pressen p� senare �r st�ndigt haft att omtala.
Av det anf�rda framg�r klart och tydligt att klasskillnaden inte �r utpl�nad, att samh�llsklasserna inte har f�rsvunnit och att klassmots�ttningarna f�rst under stalindiktaturen har uppst�tt p� nytt. Men klassmots�ttningarna m�ste f�rsvinna, klasserna utpl�nas, om vi vill bygga upp den verkliga demokratin, d. v. s. j�mlikhet och frihet � socialismen.
Men f�r att l�sa denna uppgift fordras det en vidareutveckling av den revolution som arbetarna och b�nderna p�b�rjade i oktober 1917. Och h�r visar det sig pl�tsligt, att de st�ter p� h�rdnackat motst�nd av den statliga byr�kratin. Just den byr�krati, som genom den prolet�ra revolutionen lyckats stiga till makten p� arbetarnas och b�ndernas axlar. Och som tack vare den maktst�llning som den intar i staten har utvecklat sig till en grupp, som beh�rskar hela statsapparaten. Som faktiskt redan nu har blivit den ekonomiskt h�rskande klassen i Ryssland, d�rf�r att den representerar den ekonomiska makten � allts� en ny bourgeoisi.
Denna byr�krati skulle naturligtvis inte ha kunnat utveckla sig till en h�rskande klass, om den inte haft ett visst massunderlag. Den sociala basen f�r denna byr�krati utg�res av de icke-prolet�ra och halvprolet�ra elementen. Allts� delvis bondeklassen och de som i st�derna eller industriomr�dena har sin utkomst fr�n staten eller st�r i visst beroende till byr�kratin. Allts� tj�nstemannaklassen, yrkesmilit�ren (officerare), stora delar av intelligensen o. s. v.
Denna statliga byr�krati �r naturligtvis inte intresserad av en vidareutveckling av revolutionen i riktning mot socialismen. Ty detta skulle ha till f�ljd, att den skulle g� miste om de privilegier, som de med or�tt tillskansat sig. En s�dan utveckling vill byr�kratin naturligtvis f�rhindra. Och detta �r l�tt att f�rst�. Ty den som en g�ng suttit vid Egyptens k�ttgrytor �r inte glad att f� g� och hungra i �knen. Men inte nog med det: byr�kratin �r inst�lld p� att i �nnu h�gre grad st�rka sin st�llning som gynnad part, att i �nnu h�gre grad �ka sina privilegier. Detta kan den endast g�ra p� bekostnad av de breda folkmassorna, d. v. s. genom att ytterligare inskr�nka de breda folkmassornas och s�rskilt arbetarklassens fri- och r�ttigheter.
En �terspegling av denna utveckling finner man i hela den politiska och sociala lags�ttningen under senare �r. T. ex. avskaffande av sovjetsystemet i statsf�rvaltningen och �terinf�rande av ett skenparlament, vilket i sj�lva verket betyder en koncentration av makten, en diktatur i h�nderna p� den politiskt och ekonomiskt h�rskande klicken. Tillintetg�rande av sovjetsystemet i de lokala organisationerna, arbetare, bonde- och soldatr�den, av vilka bonde- och soldatsovjeterna redan �r upph�vda, medan arbetarsovjeterna fortfarande best�r p� papperet, men inte har n�gon best�mmander�tt eller ens n�got inflytande. Ett fullst�ndigt upph�vande av all demokrati i partiet, i fackf�reningarna liksom i alla arbetarorganisationer �verhuvudtaget. Fackf�reningarnas f�rstatligande, f�rbud mot alla produktions- och konsumtionsf�reningar. (Konsumentf�reningar finns nu endast p� landsbygden). De nya skollagarna. �terinf�randet av arvsr�tten, vilket kanske �r f�rsta steget p� den v�g mot �terinf�randet av en kapitalistisk samh�llsordning, som den nya ryska bourgeoisien planerar o. s. v.
H�r tr�ffar vi p� orsakerna till den klasskamp, som under senare �r har antagit allt skarpare former i Ryssland. Nu l�r oss historien som bekant att de besuttna och h�rskande klasserna aldrig frivilligt har givit upp de privilegier, som de med or�tt skaffat sig. Utan att det endast har varit, genom en v�ldsam revolution som de kunnat f�rintas. Och ingen v�ntar sig heller att det kommer att vara annorlunda betr�ffande den nya ryska bourgeoisien. Den kommer inte heller att frivilligt ge upp de privilegier, som den or�ttm�tigt tillskansat sig. Den kommer i st�llet att f�rsvara dem med alla till buds st�ende medel. Och d�rf�r �terst�r inte heller n�gon annan utv�g f�r den ryska arbetarklassen �n en uppg�relse med de nuvarande stalinska makthavarna.
D�rmed �r det naturligtvis inte sagt, att denna revolution skall utbryta inom en n�ra framtid, som redan kan ber�knas. Men den m�ste och skall komma f�rr eller senare av det enkla sk�let, att de politiska och ekonomiska motsatserna i Ryssland redan tillspetsats i s� h�g grad, att det inte l�ngre finns n�gon annan utv�g ur denna kris �n en v�ldsam revolution.
Den nya revolutionens fr�msta drivkrafter �r allts� ocks� denna g�ng de breda massorna av arbetare och fattiga b�nder � �ven i kollektivhush�llen finns det fattiga och rika b�nder � som ser sig bedragna p� sin revolutions frukter. De krafter, som s�tter sig emot en dylik utveckling, �r de revolutionsjobbare, som kommit till makten f�rst genom oktoberrevolutionen � i vilken de p� n�gra undantag n�r sj�lva inte aktivt deltagit, och till vilken de i m�nga fall var motst�ndare. Det �r spetsarna inom statsbyr�kratin, det r�da generalitetet och alla de element, som nu beh�rskar hela den politiska och ekonomiska statsapparaten. Som redan nu intar en politisk och ekonomisk maktst�llning, som varje minister, guvern�r, general eller ekonomisk ledare fr�n den forna tsartiden kunnat avundas dem. Som anser den sociala revolutionen avslutad och sj�lva betraktar varje reformpolitik i riktning mot demokrati som ett hot mot deras privilegierade st�llning. Som inte �r ben�gna att frivilligt uppge sina privilegier. Och f�r att v�rja sig mot denna revolution, som kommer allt n�rmare har de satt in hela statsapparaten, alla statens maktmedel som de har i sin kontroll. P� samma s�tt som den h�rskande klassen i de borgerligt-kapitalistiska staterna mer och mer besk�r den s. k. borgerliga demokratin, d� den revolution�ra situationen blir alltf�r hotande och g�r allt fler statliga ingrepp i arbetarorganisationerna; p� samma s�tt som den makthavande klicken i de fascistiskt-kapitalistiska staterna f�rst och fr�mst krossar arbetarorganisationerna och kastar den revolution�ra arbetarr�relsens ledare i f�ngelse eller koncentrationsl�ger eller rent av tar deras liv � precis p� samma s�tt handlar den h�rskande klicken i dagens Ryssland f�r att v�rna sig mot den anstormande revolutionen.
D�rvid riktar sig styrkan i deras angrepp f�rst och fr�mst mot bolsjevikiska partiet s�som proletariatets avantgarde. Den politik som den stalinska centralkommitt�n har f�rt under de sista femton �ren har n�mligen f�rt till att byr�kratin ocks� har f�tt grepp �ver partiet. Och nu b�rjar den decimera partiet. Det bolsjevikiska partiet har aldrig varit ett massparti. Enligt uppgifter p� 17:de partidagen i januari 1934 � de sista officiella uppgifterna � uppgick medlemsantalet till 1,800,000. Efter 1934 satte byr�kratin uteslutningsmaskineriet ig�ng. Omkring 500,000 partimedlemmar och i fr�msta rummet gamla bolsjeviker utesl�ts f�r att de p�stods vara �icke trogna mot linjen�. Medan siffran p� partimedlemmar som tillh�rde partiet f�re 1920 uppgick till endast 10 proc. �r 1934, s� har siffran nu sjunkit till kanske 3 proc., och av dessa �r det endast n�gra tusen, som tillh�rt partiet sedan revolutionen. De �vriga 97 procenten �r unga partimedlemmar, som f�rst p� senare �r upptagits i partiets led. Som inte har genomg�tt den leninska skolan. Som �verhuvud tagit inte har studerat det ursprungliga bolsjevikiska programmet. Som endast har l�st den under den stalinska eran dussintals g�nger omskrivna och f�rfalskade �Partiets historia�. Som aldrig haft kontakt med den internationella arbetarr�relsen och som f�rest�ller sig att socialism �r vad den i dag ekonomiskt och politiskt h�rskande klassen betecknar och utger som socialism genom press, radio, i litteraturen, kort och gott i hela propagandan. Som �r uppv�xta och uppfostrade i sovjetnationalismens, sovjetpatriotismens och sovjetchauvinismens anda. Som i �ratal dag ut och dag in har lyssnat till f�rkunnelsen, att Trotskij, Sinovjev, Kamenev, Bucharin, Rykov och deras kamrater, vilka en g�ng stod i spetsen f�r partiet, vilka f�rberett och organiserat oktoberrevolutionen, var ett band f�rbrytare, fosterlandsf�rr�dare och spioner �t en fr�mmande makt. Vad som allts� �r kvar av partiet, det �r inte l�ngre n�got bolsjevikiskt parti. Det �r inte l�ngre proletariatets avantgarde, utan det �r partisoldater i h�nderna p� byr�kratin.
Nu �r det sant att det sitter en grupp gamla bolsjeviker i partiets centralkommitt� � eller r�ttare satt tills f�r kort tid sedan � en grupp som kunde mobilisera partiet f�r att stoppa reaktionens frammarsch. Men efter vad som h�r sagts m�ste det ju st� klart f�r var och en partiet �r med sin nuvarande sammans�ttning inte l�ngre aktionsdugligt. Particentralen �r en grupp partigeneraler utan arm�. Och d�rf�r kan byr�kratin redan nu �verg� till att hugga huvudet �ven av medlemmarna i centralkommitt�n. Av de 71 medlemmar i centralkommitt�n som �valdes� p� 17:de partidagen 1934 har 10 redan blivit skjutna och 15 h�ktade, och samma �de v�ntar synbarligen dessa senare. Och bland centralkommitt�ns 61 kandidater �r siffran �nnu st�rre p� dem som blivit skjutna och h�ktade. Varf�r best�r reaktionens offer i fr�msta rummet av de gamla bolsjevikerna? Den h�rskande byr�kratin f�rst�r naturligtvis mycket v�l att i en alltmer tr�ngande revolution�r situation skulle de gamla bolsjevikerna av leninska skolan en g�ng till ha kunnat st�lla sig i spetsen f�r en ny arbetare- och bonderevolution i Ryssland, och sedan kunnat st�rta usurpatorn Stalin, som har f�rr�tt revolutionen, och dessa parasiter och revolutionsjobbare, som i dag har makten i sin hand och som utsuger och f�rtrycker det ryska folket, f�r att sedan sl� in p� den r�tta v�gen till ett uppbyggande av en socialistisk samh�llsordning. Och emedan byr�kratin visste detta, emedan den var helt och fullt medveten om den fara som hotade den, har den b�rjat f�ra ett utrotningskrig mot de gamla bolsjevikerna. Detta utrotningskrig b�rjade redan �r 1925, n�r 6.000 bolsjeviker i Leningrad ber�vades sina poster som funktion�rer i partiet, fackf�reningarna och statsstyrelsen. Under de f�ljande �ren har kampen mot de gamla bolsjevikernas garde allt eftersom det inrepolitiska l�get till�t, �msom avtagit i styrka, �msom tilltagit ytterligare. Redan 1934 uppl�stes de gamla bolsjevikernas sammanslutning och snart d�rp� b�rjade det egentliga utrotningskriget som utmynnade i en rad offentliga processer.
Emedan man inte kan s�ga arbetarna, att de gamla bolsjevikerna kastades i f�ngelse och koncentrationsl�ger eller blev skjutna, d�rf�r att de var kommunister, som endast bek�mpade den stalinska regimen f�r att de ville en socialistisk samh�llsordning, s� m�ste man misskreditera dem i de breda folkmassornas �gon. D�rf�r beskyllde man dem falskeligen f�r att vara kontrarevolution�rer, fosterlandsf�rr�dare, agenter och spioner �t en fr�mmande makt, som p�stods vilja st�rta sovjetmakten och �terinf�ra kapitalismen i Ryssland. D�rf�r iscensattes dessa domstolskomedier, som skulle skapa ett juridiskt indicium f�r dessa brott.
Detta �r den egentliga bakgrunden till de med allt kortare mellanrum �terkommande h�xprocesserna i Moskva. Det var inte d�rf�r att de var kontrarevolution�rer, fosterlandsf�rr�dare, agenter och spioner f�r en fr�mmande makt som Sinovjev, Kamenev, Pjatakov, Bucharin, Rykov, Krestinsky och deras kamrater sl�pades inf�r domstolen; det var inte d�rf�r att de ville st�rta sovjetmakten och �terinf�ra kapitalismen i Ryssland, som man �ppnade process mot dem; utan det var d�rf�r att de var representanter f�r den revolution�ra arbetarr�relsen som de blev skjutna.
Men nu �r de anklagade i de senaste processerna inte endast gamla bolsjeviker, utan s�som Tuchatjevski och de �vriga generalerna, den f. d. GPU-chefen Jagoda och marskalkerna Jegorov och Budjonni representanter f�r de klickar som nu innehar den politiska och ekonomiska makten i staten. Men detta �terspeglar endast intressemotsatserna mellan de rivaliserande klickar, som nu dela statens makt och sins emellan k�mpa om �kat inflytande. Tuchatjevski och de tillsammans med honom i fjol d�mda och skjutna generalerna efterstr�vade tydligen sina egna utrikes- och inrikespolitiska m�l, men dukade under i denna maktstrid. Men samtidigt representerade Tuchatjevski, Jegorov och den forne GPU-chefen en reell makt, som de kunnat utnyttja f�r sina syften i en sk�rpt revolution�r situation. D�rf�r �r det inte endast de gamla bolsjevikerna, som falla offer f�r denna klasskamp, utan ibland ocks� f�retr�dare f�r de varandra bek�mpande klickarna.
Men i grund och botten r�r det sig om att byr�kratin � reaktionen � nu �verg�r till ett avg�rande angrepp p� arbetarklassens friheter och r�ttigheter f�r att slutgiltigt likvidera de sista resterna av oktoberrevolutionens er�vringar och bolsjevismen i Ryssland. Och i denna klasskamp, som antar allt mera sk�rpta former st�r usurpatorn Stalin p� reaktionens sida. I denna klasskamp upptr�der Stalin i Thiers roll, mannen som dr�nkte Pariskommunen i blod. Som den prolet�ra revolutionens d�dgr�vare i Ryssland.
Bucharin, N., f. 1889. Redan som gymnasist tillh�rde han den socialdemokratiska kretsen. Fr. o. m. 1906 tog han aktiv del i arbetet inom bolsjevikiska partiets partikommitt� i Moskva. 1909 h�ktades han f�rsta g�ngen och s�ndes i landsflykt till guvernementet Arkangelsk. Flydde d�rifr�n och h�ktades �nyo 1911, d�mdes till f�ngelse men frigavs mot borgen. Han emigrerade d�rp� till utlandet. I Krakau samarbetade han med Lenin och tillh�rde redaktionsstaben f�r de i utlandet utkommande bolsjevistiska tidningarna �Socialdemokraten� och �Pravda�. Kort f�re krigsutbrottet h�ktades han i Wien och efter frigivningen for han till Stockholm, varifr�n han redigerade tidskriften �Kommunist�, som utgavs Gen�ve.
Han tog verksam del i organiserandet av det svenska v�nstersocialistiska partiet. Invecklad i processen mot Z�ta H�glund d�mdes han till sex veckors f�ngelse. Utvisad fr�n Sverge for han i oktober 1916 till F�renta Staterna och medarbetade d�r i den av bolsjevikerna utgivna tidningen �Nya V�rlden�. Efter februari-mars-revolutionen for han tillbaka till Ryssland och arbetade inom partikommitt�n i Moskva. P� sj�tte partidagen i augusti 1917 invaldes han i partiets centralkommitt�. Fr�n 1918 till 1929 var han chefredakt�r f�r �Pravda�. Var medlem av centralkommitt�ns politiska byr� och Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt�. Under alla �r han var verksam inom partiet tog han livlig del i den internationella arbetarr�relsen och fr�n honom h�rstammar ocks� Kominterns f�rsta program. 1929 utesl�ts han ur C. K:s politiska byr�. Sedan 1929 var han ledare f�r den vetenskapligt-tekniska avdelningen inom h�gsta folkekonomiska r�det och medlem av vetenskapsakademin. Slutligen var han �nda tills han h�ktades �ven chefredakt�r f�r �Isvetstia�. Ans�gs som en av marxismens mera betydande yngre teoretiker, Hans f�rn�msta skrifter: Den materialistiska historieuppfattningen; Transformationsperiodens ekonomi; Politisk ekonomi; Imperialism och v�rldshush�llning och m�nga andra.
D�md till d�den och arkebuserad 1938.
Rykov, A.I., f. 1881. Intr�dde vid 18 �rs �lder i socialdemokratiska partiet och blev 1899 h�ktad f�r f�rsta g�ngen i Kasan. Grundade �r 1903 bolsjevikiska partiet tillsammans med Lenin, Kamenev och andra. Vid tredje partidagen 1905 blev han medlem av partiets centralkommitt�, som d� bestod av f�ljande fem personer: Lenin, Rykov, Krassin, Bogdanov, Postalovski. Tog aktiv del i den f�rsta ryska revolutionen 1905. Fr. o. m. 1906 skiftar hans �den i brokig f�ljd mellan partiarbete, f�ngelse, landsf�rvisning, flykt, �ter partiarbete, �ter h�ktad o. s. v. D� han �r 1914 h�ktades f�r sista g�ngen och landsf�rvisades till Sibirien, lyckades han inte l�ngre i sina f�rs�k att fly, och det var f�rst februari-mars-revolutionen, som �tergav honom friheten. Efter �terkomsten nr landsflykten var han f�rst verksam i partiorganisationen i Petrograd, senare i Moskva. Efter oktoberrevolutionen blev han f�rst folkkommissarie f�r inrikes �renden och en av Lenins st�llf�retr�dare i folkkommissariernas r�d. Efter Lenins d�d 1924 blev han ordf�rande i folkkommissariernas r�d (statsminister). 1930 avsattes han och blev folkkommissarie f�r post och telegraf, en post som han innehade tills han h�ktades 1936.
D�md till d�den och arkebuserad 1938.
Kamenev, L. B., f. 1883. Intr�dde 1901 i socialdemokratiska partiet. H�ktad f�rsta g�ngen 1902 vid en studentdemonstration. Grundade 1903 tillsammans med Lenin, Rykov o. a. Rysslands bolsjevikiska parti. Arbetade som partiorganisat�r i Moskva, Tiflis, Petersburg o. s. v. Var delegerad vid tredje och femte partidagen 1905 och 1907. 1908 h�ktades han �nyo och efter frigivningen emigrerade han till utlandet, d�r han medarbetade i de av bolsjevikerna utgivna tidningarna. 1913 s�ndes han av partiets centralkommitt� illegalt till Ryssland f�r att leda arbetet i den bolsjevikiska fraktionen i duman (riksdagen) och redigerade �Pravda�, som utgavs illegalt. 1914 h�ktades han vid en illegal partikonferens och s�ndes i landsflykt till Sibirien, tillsammans med dumarepresentanterna. F�rst vid oktoberrevolutionen blev han befriad. �terkommen till Petrograd blev han �terigen redakt�r f�r �Pravda�. Blev medlem i partiets centralkommitt� i april 1917. I juli 1917, under Kerenski-regeringen, h�ktades han p� nytt. 1918�1926 var han ordf�rande i Moskvas sovjet. Var en av de ledande vid arbetet i Komintern �nda till 1927.
I f�rsta Sinovjev-Kamenjev-processen 1935 d�md till fem �rs f�ngelse. I andra processen 1936 till 10 �rs f�ngelse. 1937 d�md till d�den och arkebuserad.
Sinovjev, G. E., f. 1883. Ansl�t sig som student till den socialdemokratiska r�relsen 1901 och �vergick till bolsjevikerna vid grundandet av detta parti 1903. Studerade i Bern till �r 1905 och tog livlig del i partiarbetet under denna tid. 1905 for han tillbaka till Ryssland och invaldes i partikommitt�n i Petersburg. Vid femte partidagen i London 1907 invaldes han i partiets centralkommitt� som han utan avbrott tillh�rde till 1927. 1908 h�ktades han f�rsta g�ngen i Ryssland och for senare till utlandet. Uppeh�ll sig huvudsakligen i Schweiz och var en av Lenins n�rmaste medarbetare. Tillsammans med Lenin och den �vriga gruppen bolsjeviker �terv�nde han i april 1917 till Ryssland �ver Stockholm i plomberad j�rnv�gsvagn. Efter oktoberrevolutionen var han ordf�rande i Petrograds sovjet och fr�n 1919 till 1927 ordf�rande i Petrograds sovjet och fr�n 1919 till 1927 ordf�rande i Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt�.
Vid Sinovjev-Kamenjev-processen 1935 d�md till d�den och arkebuserad.
Pjatakov, G. L., f. 1890. Ursprungligen anarkist m�ste han p� grund av sin revolution�ra verksamhet emigrera. Vid krigsutbrottet ansl�t han sig till bolsjevikerna. Under det imperialistiska kriget utgav han tillsammans med Eugenie Bosch och med Bucharin som medarbetare tidskriften �Kommunist�. �terv�nde till Ryssland efter februari-mars-revolutionens utbrott och blev 1918 ordf�rande i den f�rsta sovjetregeringen i Ukraina. Var medlem av partiets centralkommitt� och vice ordf�rande i h�gsta ekonomiska r�det. Efter dess reorganisation vice folkkommissarie f�r den tunga industrin och till sist, �nda tills han h�ktades, president f�r statsbanken.
I Radekprocessen d�md till d�den och arkebuserad.
Sokolnikov, G. I., f. 1888. Ansl�t sig 1905 som sjutton�ring till bolsjevikiska partiet och arbetade till 1905 i partikommitt�n i Moskva. M�ste emigrera 1909. Var intim medarbetare �t Lenin under emigrationen. Tillsammans med Lenin och den �vriga bolsjevikgruppen reste han i plomberad j�rnv�gsvagn �ver Stockholm tillbaka till Ryssland i april 1917. Efter �terkomsten var han verksam i partikommitt�n i Moskva och Petrograd. En av redakt�rerna i �Pravda�. Var efter Trotski ordf�rande i Sovjet-delegationen vid fredsf�rhandlingarna i Brest-Litovsk och undertecknade i Sovjet-regeringens namn fredsf�rdraget i Brest. Under inb�rdeskriget var han verksam som politisk agitator och politisk kommissarie vid fronten. Var fr. o. m. partidagen i augusti 1917 medlem av centralkommitt�n och dess politiska byr�. Sedan 1921 folkkommissarie f�r finansv�sendet och genom sin finanspolitik tillskrives han framf�r allt stabiliseringen av rubeln efter den ryska inflationen under inb�rdeskrigets �r. 1930 blev han ryskt s�ndebud i London och 1933 st�llf�retr�dande utrikesminister.
I processen mot Radek och andra 1937 d�mdes han till 10 �rs tukthus.
Krylenko, N. W., f. 1885. Ansl�t sig som ung student �r 1905 till bolsjevikpartiet. Var ledare f�r den revolution�ra studentr�relsen i Ryssland 1905�08. Senare �gnade han sig helt �t partiarbetet. Inkallades till milit�rtj�nst under det imperialistiska kriget. Hade f�nriks rang. Var en av bolsjevikiska partiets fr�msta agitatorer i tsaristiska arm�n och hans f�rtj�nster vid det bolsjevikiska uppl�sningsarbetet inom arm�n har upprepade g�nger framh�llits i �Inb�rdeskrigets historia�. Var medlem av bolsjevikernas milit�ra revolutionskommitt�, som utarbetade generalplanen f�r den v�pnade resningen i oktober 1917. I f�rsta Sovjetregeringen innehade han tillsammans med Antonov-Ovssejenko och Dybenko krigs- och marinminister�mbetena. Blev �verbef�lhavare f�r arm�n i nov. 1917. Efter demobiliseringen av den gamla arm�n och grundandet av R�da arm�n i febr. 1918 fortsatte han som politisk kommissarie vid fronten. Efter inb�rdeskrigets slut blev han f�rste stats�klagare och vice folkkommissarie f�r r�ttsv�sendet och senare folkkommissarie f�r detta. Denna post innehade han tills han h�ktades 1937. K. har fungerat som stats�klagare i alla viktigare processer; i processen mot de tyska fascisterna i Moskva 1925; i Schachty-processen 1928; i processen mot �Industripartiet� 1930; mot mensjevikledarna 1931 och m�nga andra processer.
Antonov-Ovssejenko. Aktiv officer i den tsaristiska krigsflottan. P� grund av sitt deltagande p� de r�das sida vid matrosupproret i Sevastopol 1905 utst�ttes han ur arm�n och var tvungen att bege sig utomlands, d�r han fortsatte sin revolution�ra verksamhet. Vid utbrottet av februari-mars-revolutionen 1917 �terv�nde han till Ryssland, tog aktiv del i organiserandet av den bolsjevistiska kadern i den tsaristiska arm�n och organiserade i Helsingfors och Petrograd det v�pnade arbetarv�rnet, f�rel�paren till R�da arm�n. Var medlem av bolsjevikernas milit�ra revolutionskommitt� och utarbetade personligen planen f�r Vinterpalatsets stormande. Under hans bef�l stormade R�da gardet Vinterpalatset natten mellan den 25 och 26 oktober 1917 och A. h�ktade sj�lv medlemmarna av den provisoriska regeringen. Tillsammans med Krylenko och Dybenko innehade han i f�rsta Sovjet-regeringen krigs- och marinminister�mbetena. I och med grundandet av R�da arm�n i februari 1918 blev han h�gste chef f�r R�da arm�ns politiska f�rvaltning. 1928 blev han f�rste stats�klagare i RSFSR (Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken). Senare �vergick han till diplomatisk tj�nst och var senast Rysslands minister i Barcelona.