Ur R�da Fanor nr 6, juni 1921.
Vi ha �ntligen s�kra underr�ttelser, som till�ter oss att f�rst� den verkliga karakt�ren av kronstadtr�relsen, som bolsjevikregeringen nyligen krossat. Och vi kunna utan tvekan p�st�, att denna r�relse blivit avskyv�rt beljugen: den har absolut ingenting gemensamt med de vita, med generaler, monarkister, ententeagenter, etc. Den �r heller icke en handling av stackars f�rledda, dirigerade utan deras vetskap av reaktion�rerna. Det var en fullkomligt spontan r�relse, utan f�rberedelser, utan komplott, utan yttre ledare; den leddes uteslutande av kronstadtmatroserna, som mycket v�l visste vad de ville. Och vad de ville, var ingalunda en kontrarevolution, men en f�r�ndring, som tv�rtom till�t den ryska revolutionen att utveckla sig fram till en verklig j�mlikhet och en folkets verkliga administration genom folket sj�lvt. Den var ett f�rsvar f�r sovjeten - de ryska arbetarmassornas skapelse - emot en regering, som faktiskt undertryckt dem och ersatt dem med en funktion�rdiktatur.
Vad som oroat den vesterl�ndska publiken och befr�mjat f�rtalet, det var den gl�dje som den borgerliga pressen och det reaktion�ra ryska partiet �dagalade vid underr�ttelserna om upproret. Men �r det icke alltid s�? N�r ett revoltf�rs�k kommer till st�nd i Frankrike exempelvis, s�ker d� icke alltid royalisterna att fiska i grumligt vatten? Och har icke den tyska regeringen i eget intresse uppmuntrat den irl�ndska upprorsr�relsen under kriget, ja till och med den bolsjevikiska? Har dessa r�relser d�rf�r varit mindre klart revolution�ra? "Reaktion�ra man�vrer" �r alltid ett enkelt argument, som man icke f�r l�ta �verrumpla sig av. Bet�nk att Jaur�s 1893-94 s�g jesuiternas h�nder i de anarkistiska attentaten och talade om vissa r�da sidenskjortor, som man p�tr�ffat hos alla de anklagade, som s�kerligen blivit utdelade �t dem av kyrkans m�n!
Betr�ffande Kronstadt skulle reaktion�rerna, om de varit lite intelligentare, redan fr�n b�rjan f�rst�tt, att de ingenting hade att hoppas. I sin Isvestia (organ f�r den provisoriskt revolutionskommitt�n) tillbakavisade de revolterande kronstadtmatroserna energiskt f�rtalet och f�rklarade �ppet, att de ingenting hade gemensamt med de vita generalerna.
F�r �vrigt ha insurgenterna i Kronstadt genom sina handlingar bevisat sin fullst�ndiga oavh�ngighet. Felande allt ha de likv�l v�grat att mottaga livsmedel fr�n ententen. De ha till och med v�grat att mottaga den hj�lp i pengar, omkring 500.000 francs, som ryska finansm�n i Paris ville l�mna dem. Likaledes erbj�d ett hundratal ryska officerare fr�n den reaktion�ra arm�n, boende i Paris, per radio sin hj�lp. Man svarade dem: "Stanna d�r ni �r, vi ha inget bruk f�r er".
Alla de som k�nna den ryska revolution�ra r�relsen visste f�r �vrigt fr�n b�rjan vad det g�llde. Matroserna i Kronstadt stodo redan under f�rsta revolutionen, 1906, i fr�msta ledet. Deras roll var mycket betydande �r 1917. De ha upptr�tt med en absolut of�rsonlighet och med den yttersta kamplust. Under kerenskiregeringen proklamerade de kommunen i Kronstadt och fordrade dess autonomi. Vid detta tillf�lle avstod regeringen fr�n v�ldsamt undertryckande och man kom till en �verenskommelse. Trotskij sade d�, besvarande vissa argument: "Ja, kronstadtmatroserna �ro anarkister. Men n�r det avg�rande �gonblicket f�r revolutionen kommer skola de, som nu s�ker hejda oss, s�pa repen f�r att h�nga oss samt och synnerligen medan kronstadtmatroserna ge sina liv f�r att f�rsvara oss".
N�r bolsjevikerna senare bar fram folkets l�senord ("fred, jord och all makt �t arbetarnas och b�ndernas sovjeter") medverkade kronstadtmatroserna mer �n n�gra andra till att f�rskaffa dem segern. Och under de senare �ren har det �ter varit kronstadtmatroserna som varit Petrograds f�rsvar mot de reaktion�ra arm�erna. Och dessa skulle nu pl�tsligen ha blivit agenter f�r de vita? Kronstadt ett n�ste f�r reaktionen? Om�jligt!
Underr�ttelser och dokument d�rbortafr�n, som nu ankommit, bekr�fta vad vi alla f�rut visste.
Mot slutet av februari uppstod det oroligheter bland arbetarna i Petrograd; det g�llde provianteringsf�rh�llande. Det kom till str�jker, och, som alltid, arresteringar av de str�jkande. Kronstadt, d�r missn�jet med regeringen redan var stort, revolterade och besl�t att underst�dja kamraterna i Petrograd. R�relsen fick genast en politisk karakt�r. Kronstadtsovjetens myndighet hade sedan l�nge upph�rt, men regeringen v�grade att utlysa nya val, detta f�r att uppr�tth�lla gamla bolsjeviksovjeten. Detta var f�r �vrigt blott ett uttryck f�r det kommunistiska partiets diktatur, under vilken kronstadtmatroserna lidit mer �n en g�ng.
En delegation avs�ndes av matroserna till Petrograd f�r att p� ort och st�lle studera situationen och utarbeta en gemensam aktionsplan. Vid dess �terkomst antogs f�ljande resolution av ett m�te av bes�ttningarna p� linjeskeppen:
�Efter att ha tagit del av den rapport, som framlagts av representanterna f�r bes�ttningarna avs�nd av ett allm�nt m�te av manskapet till Petrograd f�r att studera f�rh�llandena i denna stad, ha vi fattat f�ljande beslut:
1) D� det �dagalagts, att den nuvarande sovjeten icke l�ngre ger uttryck f�r arbetarnas och b�ndernas vilja, b�ra sovjeten omedelbart v�ljas p� nytt genom hemlig r�stning; f�re valen fullst�ndig frihet till propaganda f�r alla arbetare och b�nder.
2) Yttrande- och tryckfrihet f�r arbetare och b�nder, f�r anarkister och socialistiska v�nsterpartier.
3) R�tt till m�ten, fackliga organisationer och bondesammanslutningar.
4) Innan den 10 mars 1921 avh�llandet av en partil�s konferens av arbetare, den r�da arm�ns soldater och matroserna fr�n Petrograd, Kronstadt och petrograddepartementet.
5) F�rs�ttande i frihet av alla politiska f�ngar tillh�rande de olika socialistiska partien, alla arbetare och b�nder, soldater fr�n den r�da arm�n och matroser arresterade f�r arbetar- och bondeuppror.
6) V�ljandet av en kommission f�r revidering av processerna �ver dem som h�llas i f�ngelserna och koncentrationsl�gren.
7) Avskaffandet av alla "politiska sektioner"[1*], ty inget parti b�r ha privilegier f�r propagerandet av sina id�er och att f�r detta �ndam�l mottaga subsidier fr�n staten. I dess st�lle b�r uppr�ttas undervisnings- och uppfostringskommissioner, som b�ra underst�djas av staten.
8) Omedelbart upph�vande av alla "st�ngselkompanier"[2*].
9) Enahanda rationer f�r alla arbetare med undantag f�r de h�lsofarliga industrierna.
10) Avskaffandet av de kommunistiska detachementerna i alla enheterna inom arm�n och de kommunistiska vaktposterna i fabriker och verkst�der; i h�ndelse av behov kunna detachementerna och vaktposterna utses av kompanierna, i fabrikerna och verkst�derna av arbetarna.
11) Fullst�ndig frihet f�r b�nderna att efter behag disponera all jord och att innehava boskap under villkor att de icke bruka sig av l�nearbete.
12) Vi anmoda alla milit�ra enheter och alla kamrater, elever i de milit�ra skolorna att f�rena sig med v�r revolution.
13) Vi fordra, att alla v�ra resolutioner erh�lla en vidstr�ckt spridning.
14) Att det utses en byr� av ambulerande kontroll�rer.
15) R�tt att bedriva hemarbete utan anv�ndandet av l�nearbete.�
Samma resolution blev slutligen f�relagd ett allm�nt m�te av medborgare i Kronstadt omfattande omkring 16.000 personer och blev av detta enh�lligt antagen. Den blev d�rvid s� att s�ga r�relsens "charter". Den 2 mars blev p� ett m�te med representanter fr�n �rlogsfartygen, de milit�ra avdelningarna, fr�n fabrikerna och fackf�reningarna i Kronstadt (i allt omkring 300 personer) vald en "provisorisk revolutionskommitt�" med uppdrag att organisera de nya valen till den lokala sovjeten, denna g�ng fullst�ndigt fria. Denna kommitt� utgav en daglig tidning, Isvestia, och det �r denna, som ger oss underr�ttelser om r�relsens karakt�r och m�l.[3*]
I en Apell till arbetare, r�da soldater och matroser, utkommen den 13 mars, heter det:
�H�r i Kronstadt ha vi sedan den 2 mars st�rtat kommunisternas odr�gliga ok och h�jt den tredje arbetarrevolutionens r�da fana.
R�da soldater, matroser, arbetare, det revolution�ra Kronstadt kallar eder.
Vi veta att man bedrar er, att man icke s�ger eder sanningen om det som sker hos oss, var vi alla �ro beredda att giva v�ra liv f�r arbetarnas och b�ndernas heliga befrielseverk.
Man s�ker inbilla er, att det bland oss finns vita generaler och pr�ster.
F�r att g�ra slut p� dessa l�gner meddela vi er, att den provisoriska revolutionskommitt�n best�r av f�ljande femton personer:
1. Petrichenko, skrivare p� linjeskeppet Petropavlovsk; 2. Javenko, telefonist i Kronstadts f�rbindelsezon; 3. Ossossov, mekaniker p� linjeskeppet Sebastopol; 4. Arkhipov, f�rste maskinist; 5. Perpelkine, elektriker p� Sebastopol; 6. Patrouchev, f�rste elektriker p� Petropavlovsk; 7. Koupolov, l�karbitr�de; 8. Verchinine, matros p� Sebastopol; 9. Toukine, arbetare p� elektricitetsverket; 10. Romanenko, f�rvaltare av reparationsverkstad; 11. Orechine, uppsyningsman f�r 3:dje arbetsskolan; 12. Valk, f�rman f�r s�gverk; 13. Pavlov, ammunitionsarbetare; 14. Raikov, f�rvaltare av f�stningens rullande material; 15. Kilgaste, lots�.
Synnerligen karakt�ristisk �r artikeln "Varf�r vi k�mpa":
�Arbetarnas t�lamod �r slut. H�r och d�r flammar upprorets l�gor �ver landet som k�mpar mot v�ld och f�rtryck. Arbetarna ha str�jkat, men bolsjevikernas gendarmer vaka och vidtaga alla �tg�rder f�r att undertrycka den oundvikliga tredje revolutionen. Den har emellertid kommit och det �r arbetarnas h�nder som skola fullborda den...
H�r, i Kronstadt, har lagts grundstenen till tredje revolutionen som �ppnar en bred v�g f�r det socialistiska verket. Denna revolution m�ste �vertyga vesterns och �sterns arbetare om, att det som �nda hittills passerat hos oss icke �r socialism...
Arbetarna och b�nderna marschera fram�t, l�mnande bakom sig konstituanten och dess borgerliga regim och det kommunistiska partiets diktatur med sina utomordentliga kommissioner och sin statskapitalism, som likt en r�nnsnara stryper arbetarmassorna.
Den nuvarande revolutionen ger arbetarna m�jlighet att �ntligen f� fritt valda sovjet, funktionerande utan press fr�n n�got parti; den till�ter att f�rvandla de byr�kratiserade fackorganisationerna i fria sammanslutningar av b�nder, industriarbetare och intellektuella arbetare�.
En annan artikel titulerad Revolutionens etapper publicerad i �rsnumret efter revolutionen 1917 (12 mars), utvecklar den id�, att den ryska revolutionen genomlupit tvenne p� varandra f�ljande perioder: den provisoriska regeringens, under vilken man satte allt sitt hopp till den konstituerande f�rsamlingen, samt perioden under det kommunistiska partiets herrav�lde:
�Det kommunistiska partiet har tillv�llat sig makten genom tillsidoskjutandet av arbetarna och b�nderna i vars namn det handlade... Ett nytt kommunistiskt slaveri �r f�tt. Bonden blev ett simpelt arbetsredskap, industriarbetaren en statsfabrikens l�neslav. De intellektuella arbetarna �ro reducerade till noll... Tiden �r kommen f�r att st�rta kommissariokratien. Kronstadt, revolutionens levande vaktpost, sover icke. Den stod i f�rsta ledet i februari och oktober. Den har h�jt f�rsta upprorsfanan f�r arbetarnas tredje revolution... Den tsaristiska autokratien har fallit. Den konstituerande f�rsamlingen �r n�got �vervunnet. Kommissariokratien skall falla den ocks�. Tiden �r kommen f�r arbetarnas verkliga makt, f�r sovjetens makt�.
Och h�r ett utdrag ur Apell till v�rldsproletariatet, 13 mars:
�Sedan tolv dagar har en handfull verkliga hj�ltar, prolet�ra arbetare, soldater fr�n r�da arm�n och matroser, isolerade fr�n hela v�rlden, utsatt sig frivilligt f�r de kommunistiska b�dlarnas alla slag. Vi skola slutligt genomf�ra det p�b�rjade verket f�r frig�relsen av det av partifanatismen f�rtryckta folket, eller vi skola d� under ropet: Leve de fritt valda sovjeten. M� hela v�rldens proletariat veta, kamrater, vi ha behov av ert moraliska st�d; protestera mot de kommunistiska autokraternas v�ld ...�
Ett f�rh�llande f�rtj�nar noteras. Allt det vi sagt om karakt�ren av kronstadtr�relsen bekr�ftas av bolsjevikerna sj�lva. En rysk bolsjevikisk tidning som publiceras i Riga, Novyi Pout, offentligg�r oklokt nog f�ljande linjer i sitt nummer f�r den 19 mars samtidigt som den sprider fabeln om det reaktion�ra Kronstadt:
�Kronstadts matroser �ro i sin helhet anarkister. De st� icke till h�ger men tv�rtom till v�nster om kommunisterna. I sin sista radio proklamerade de: "Leve makten �t sovjeterna!" Icke en enda g�ng ha de ropat: "Leve konstituanten!" Varf�r ha de rest sig mot sovjetregeringen? D�rf�r att de icke finna den tillr�ckligt sovjetisk! De proklamera samma l�senord, h�lvten anarkistiska, h�lvten kommunistiska, som bolsjevikerna sj�lva lancerade f�r tre och ett halvt �r sedan, dagen efter oktoberrevolutionen.
I sin kamp mot sovjetregeringen talar upprorsm�nnen i Kronstadt om sitt djupa hat mot bourgeoisien, f�r allt det som �r borgerligt. De s�ga: sovjetregeringen har f�rborgerligats, Sinovjev �r "m�tt". H�r ha vi att g�ra med ett uppror till v�nster och icke ett uppror till h�ger�.
*
Insurrektionen i Kronstadt �r - �tminstone f�r tillf�llet - �vervunnen. Vi veta icke vilken �terverkan den kan f� i Ryssland om vi �n f�rnimma att dess ande �r densamma som alla dessa bonde- och arbetarrevolter som under samma dagar uppr�rt olika h�rner av det vidstr�ckta Ryssland. Men vi kunna draga en best�md slutledning. Det revolution�ra Ryssland marscherar fort. Det har icke l�tit uppeh�lla sig vid den rent politiska emancipationen och den allm�nna r�str�ttens kult men har genast gripit sig an med de sociala problemen. Nu �r det socialdemokratiens statscentralism som st�r f�r fall.
Sovjeterna, s�dana som de teckna sig f�r den stora massan, representerar decentralisationen och den yttersta autonomien. �terst�r den stora fr�gan, den sv�raste, den allvarligaste: organisationen av produktionen, icke av staten men av producenterna.
[1*] Organisationer uteslutande tillh�rande �kommunistiska partiet� skapade f�r kontroll i sk�tet av alla civila och milit�ra institutioner.
[2*] Milit�ra trupper som posteras p� stationerna f�r f�rhindrandet av ankomsten andra livsmedel �n dem som s�ljas och k�pas av staten.
[3*] Utdrag av denna tidning ha publicerats av tidningen Volia Rossii (Prag) och Pour la Russie (Paris).