Nedan �terges de tv� viktiga tal som Dimitrov h�ll vid Kommunistiska Internationalens 7:e v�rldskongress 1935: hans referat om �Fascismens offensiv och Kominterns uppgifter� 2/8 1935 och hans slutord den 13/8. I dessa tal lade Dimitrov ut texten om folkfrontspolitiken.
Denna den 7:e kongressen var Kominterns sista. Den h�lls efter det att nazisterna tagit makten i Tyskland (i b�rjan av 1933) och sovjetledningen hade insett att man var tvungen att �verge den tidigare f�rda politiken som misslyckats radikalt. Resultatet blev folkfrontspolitiken som introducerades redan sommaren 1934 (i Frankrike) och sedan slogs fast p� Komintern-kongressen. Denna politik skulle vara Kominterns allm�nna linje fram till h�sten 1939.
Om den historiska bakgrunden, om hur folkfrontspolitiken till�mpades i praktiken (i bl a Frankrike och Spanien under inb�rdeskriget) m m, se f�ljande arbeten:
Pierre Brou�, Kommunistiska Internationalen 1933-1938 (utdrag ur bok om Kominterns historia), Fernando Claudin, Krisen i den kommunistiska r�relsen, band 1 (kapitel 4) samt Patrick Camilliers artikel Folkfronterna p� 30-talet.
Speciellt om Spanien, se Den spanska revolutionen (1931-1939) av Pierre Brou� och Spanska inb�rdeskriget: Revolution och kontrarevolution av Burnett Bolloten.
Martin F
Kamrat O. W. Kuusinen presiderar och ger ordet �t kamrat Dimitrov f�r referat till 2:dra punkten p� kongressens dagordning: �Fascismens offensiv och Kommunistiska Internationalens uppgifter i kampen f�r arbetarklassens enhet mot fascismen�.
Vid framtr�dandet h�lsas kamrat Dimitrov med ovationer av kongressens medlemmar. Man ropar: �Leve kamrat Dimitrov!�, �Rot Front!�, �Hurra!�, �Banzaj!�. Kongressen avsjunger �Internationalen�.
Kamrater! Redan Kommunistiska Internationalens VI v�rldskongress f�rberedde det internationella proletariatet p� att en ny fascistisk offensiv var i ant�gande och uppfordrade till kamp mot den. Kongressen p�pekade, att �fascistiska tendenser och grodden till en fascistisk r�relse f�refinnes n�stan �verallt i mer eller mindre utvecklad form�.
I en situation, d� den mest djupg�ende ekonomiska kris brutit ut, d� kapitalismens allm�nna kris skarpt tillspetsats och d� de arbetande massorna h�ller p� att revolutioneras, gick fascismen �ver till en bred offensiv. Den h�rskande bourgeoisin s�ker alltmera sin r�ddning i fascismen f�r att kunna genomf�ra utomordentliga plundrings�tg�rder mot de arbetande, f�r att f�rbereda det imperialistiska rovkriget, �verfall p� Sovjetunionen, Kinas utplundring och delning samt f�r att p� grundvalen av allt detta kunna f�rebygga revolutionen.
De imperialistiska kretsarna f�rs�ker att v�ltra hela krisens b�rda �ver p� de arbetandes skuldror. D�rtill beh�ver de fascismen.
De vill l�sa marknadsproblemen genom att f�rslava de svaga folken, �ka det koloniala f�rtrycket och p� nytt omdela v�rlden genom ett krig. D�rtill beh�ver de fascismen.
De f�rs�ker f�rekomma de revolution�ra krafternas tillv�xt genom att krossa arbetarnas och b�ndernas revolution�ra r�relse och genom krigiskt �verfall p� Sovjetunionen � v�rldsproletariatets b�lverk. D�rtill beh�ver de fascismen.
I en rad l�nder, s�rskilt i Tyskland, har det lyckats dessa imperialistiska kretsar att f�re massornas avg�rande v�ndning till revolutionen tillfoga proletariatet ett nederlag och uppr�tta en fascistisk diktatur.
Karakteristisk f�r fascismens seger �r likv�l just den omst�ndigheten, att denna seger � ena sidan b�r vittne om proletariatets svaghet, emedan det blivit desorganiserat och lamslaget av socialdemokratins splittringspolitik under dess samarbete med borgarklassen, men � andra sidan �r ett uttryck f�r bourgeoisins egen svaghet, d� den gripits av skr�ck inf�r f�rverkligandet av arbetarklassens kampenhet, skr�ck inf�r revolutionen, och d� den inte l�ngre �r i st�nd att uppr�tth�lla sin diktatur �ver massorna med den borgerliga demokratins och parlamentarismens gamla metoder.
P� Sovjetunionens Kommunistiska partis (bolsjevikernas) XVII kongress sade kamrat Stalin, att fascismens seger i Tyskland �inte bara b�r betraktas som ett svaghetstecken hos arbetarklassen och som ett resultat av socialdemokratins f�rr�deri mot arbetarklassen, vilket banat v�g f�r fascismen. Den m�ste �ven betraktas som ett svaghetstecken hos bourgeoisin, ett tecken p�, att bourgeoisin inte l�ngre f�rm�r h�rska med parlamentarismens och den borgerliga demokratins gamla metoder, varf�r den �r tvungen att i den inre politiken tillgripa terroristinka styrelsemetoder, � ett tecken p�, att den inte l�ngre f�rm�r finna en utv�g ur den nuvarande situationen p� grundvalen av en fredlig utrikespolitik, och att den d�rf�r �r tvungen att taga sin tillflykt till krigspolitiken.�
Kamrater, s�som Kommunistiska Internationalens Exekutivkommitt� p� sitt XIII plenum riktigt fastst�llde, �r fascismen vid makten en �ppen, terroristisk diktatur av finanskapitalets mest reaktion�ra, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element.
Fascismens mest reaktion�ra avart �r av tysk typ. Den n�mner sig fr�ckt nationalsocialism, ehuru den inte har n�gonting gemensamt med socialismen. Hitler fascismen �r inte bara borgerlig nationalism. Den �r en bestialisk chauvinism. Den �r den politiska banditismens regeringssystem, ett system av provokation och tortyr gentemot arbetarklassen och mot b�ndernas, sm�bourgeoisins och de intellektuellas revolution�ra element. Den �r medeltida barbari och bestialitet, den �r tygell�s aggressivitet gentemot andra folk och l�nder.
Den tyska fascismen upptr�der som den internationella kontrarevolutionens slagklubba, som det imperialistiska krigets fr�msta anstiftare, som organisat�r av ett korst�g mot Sovjetunionen, det stora fosterlandet f�r de arbetande i hela v�rlden.
Fascismen �r inte en form av statsmakten som skulle �st� �ver b�da klasserna, �ver proletariatet och bourgeoisin�, s�som exempelvis Otto Bauer p�st�tt. Den �r inte den �revolterande sm�bourgeoisin, som bem�ktigat sig statsmaskineriet�, s�som den engelske socialisten Brailsford f�rklarar. Nej. Fascismen �r ingen �ver klasserna st�ende makt och inte n�gon sm�bourgeoisins eller trasproletariatets makt �ver finanskapitalet. Fascismen �r finanskapitalets egen makt. Det �r en organisation av terroristiskt �verv�ld mot arbetarklassen, mot b�ndernas och de intellektuellas revolution�ra skikt. I utrikespolitiken �r fascismen chauvinism i dess allra gr�vsta form, som kultiverar ett djuriskt hat mot andra folk.
Denna fascismens innersta karakt�r m�ste s�rskilt starkt framh�vas d�rf�r att fascismen under den sociala demagogins t�ckmantel f�tt m�jlighet att i flera l�nder draga med sig de av krisen ruinerade sm�borgerliga massorna och t. o. m. vissa delar av de mest efterblivna prolet�ra skikten, vilka aldrig skulle ha f�ljt fascismen om de hade f�rst�tt dess verkliga klasskarakt�r, dess riktiga natur.
Fascismens utveckling och sj�lva den fascistiska diktaturen antar olika former i olika l�nder, beroende p� historiska, sociala och ekonomiska f�rh�llanden, p� det ifr�gavarande landets nationella s�regenheter och internationella l�ge. I en del l�nder, f�retr�desvis i s�dana, d�r fascismen inte har en bred massbasis och d�r kampen mellan olika grupperingar inom den fascistiska bourgeoisins eget l�ger �r tillr�ckligt stark, beslutar sig fascismen inte genast f�r att likvidera parlamentet och uppr�tth�ller en viss legalitet f�r de andra borgerliga partierna och �ven f�r socialdemokratin. I andra l�nder, d�r den h�rskande bourgeoisin befarar ett snart utbrott av revolutionen, uppr�ttar fascismen antingen genast sitt oinskr�nkta politiska monopol eller sk�rper alltmera terrorn och �verv�ldet mot alla konkurrerande partier och grupperingar. Detta utesluter inte, att fascismen i s�dana �gonblick, d� dess l�ge �r s�rskilt sk�rpt, s�ker utvidga sin basis och f�rena den �ppna terroristiska diktaturen med en grov f�rfalskning av parlamentarismen � utan att likv�l �ndra sitt klassv�sen.
N�r fascismen kommer till makten inneb�r detta inte ett vanligt borgerligt regeringsskifte, utan det inneb�r att en av det borgerliga klassv�ldets statsformer: den borgerliga demokratin, ers�ttes med annan form: den �ppna terroristiska diktaturen. Det vore ett allvarligt fel att ignorera denna skillnad, som skulle hindra det revolution�ra proletariatet att mobilisera de bredaste skikten av de arbetande i stad och p� land till kamp mot fascisternas hotande makter�vring, och �ven att utnyttja de inom bourgeoisins eget l�ger existerande mots�ttningarna. Men ett inte mindre allvarligt och farligt fel �r att underskatta bourgeoisins f�r n�rvarande allt mer reaktion�ra �tg�rder i den borgerliga demokratins l�nder, samt dessa �tg�rders betydelse f�r den fascistiska diktaturens uppr�ttande, d�r man kv�ver de arbetandes demokratiska friheter, f�rfalskar och besk�r parlamentets r�tt och sk�rper f�rf�ljelsen av den revolution�ra r�relsen.
Kamrater, man f�r inte f�rest�lla sig att fascismen kommer till makten s� enkelt och ledigt, som om n�gon av finanskapitalet tillsatt kommitt� skulle avg�ra, vilket datum den fascistiska diktaturen skall uppr�ttas. I verkligheten kommer fascismen vanligen till makten under en �msesidig, stundom skarp kamp mot de gamla borgerliga partierna eller en best�md del av dem, under kamp t. o. m. inom sj�lva det fascistiska l�gret, vilken kamp ibland g�r �nda till v�pnade sammanst�tningar, s�som vi sett i Tyskland, �sterrike och andra l�nder. Allt detta f�rsvagar likv�l inte betydelsen av det faktum, att de borgerliga regeringarna f�re den fascistiska diktaturens uppr�ttande vanligen genomg�r en rad f�rberedande etapper och genomf�r en rad reaktion�ra �tg�rder, vilka direkt hj�lper fascismen att komma till makten. Den som inte under dessa f�rberedande etapper k�mpar mot bourgeoisins reaktion�ra �tg�rder och mot den v�xande fascismen, han �r inte i st�nd att hindra, utan han tv�rtom underl�ttar fascismens seger.
Socialdemokratins ledare suddade ut och dolde fascismens sanna klasskarakt�r f�r massorna och manade inte till kamp mot bourgeoisiens allt mer reaktion�ra �tg�rder. De b�r ett stort historiskt ansvar f�r att en betydande del av de arbetande massorna i Tyskland och i en rad andra fascistiska l�nder i den fascistiska offensivens avg�rande �gonblick inte i fascismen k�nde igen finansens blodt�rstiga rovdjur, sin v�rsta fiende, och att dessa massor inte var redo till motst�nd.
Var ligger d� k�llan till fascismens inflytande �ver massorna? Fascismen lyckas draga massorna till sig d�rf�r, att den demagogiskt appellerar till deras s�rskilt �mmande behov och krav. Fascismen inte endast underbl�ser massornas djupt inrotade f�rdomar, utan den v�djar �ven till massornas b�sta k�nslor, till deras r�ttf�rdighetsk�nsla och ibland t. o. m. till deras revolution�ra traditioner. Varf�r utger sig de tyska fascisterna, dessa storbourgeoisins lakejer och socialismens d�dsfiender, f�r massorna som �socialister� och framst�ller sitt makt�vertagande som �revolution�? D�rf�r, att de f�rs�ker utnyttja den tro p� revolutionen, den dragning till socialismen, som lever i hj�rtat hos Tysklands breda arbetande massor.
Fascismen handlar i de ytterligg�ende imperialisternas intresse, men den framtr�der inf�r massorna under masken av en kr�nkt nations f�rsvarare och v�djar till den kr�nkta nationalk�nslan, s� som t. ex. den tyska fascismen dragit med sig massorna med parollen �mot Versailles�.
Fascismen str�var till den mest hejdl�sa exploatering av massorna, men n�rmar sig dem med en skicklig antikapitalistisk demagogi, utnyttjar de arbetandes djupa hat till den rovlystna bourgeoisin, till bankerna, trusterna och finansmagnaterna och uppst�ller de i det givna �gonblicket f�r de politiskt omogna massorna mest lockande parollerna: i Tyskland � �det allm�nna b�sta st�r �ver det enskilda�. I Italien � �v�r stat �r inte kapitalistisk, utan korporativ�. I Japan � �f�r ett Japan utan exploatering�. I F�renta staterna � �f�r rikedomens f�rdelning� o. s. v.
Fascismen utl�mnar folket att s�nderslitas av de mest korrumperade, fala elementen, men framtr�der inf�r folket med krav p� en ��rlig och omutlig makt�. Fascismen spekulerar p� massornas djupa besvikelse �ver den borgerliga demokratins regeringar och hycklar f�rtrytelse �ver korruptionen (t. ex. Barmat- och Sklarekaff�rerna i Tyskland, Stavitzskyaff�ren i Frankrike och flera andra).
Besvikelsen hos de massor, som �verger de gamla borgerliga partierna, utnyttjar fascismen i de mest reaktion�ra borgerliga kretsarnas intresse. Men den imponerar p� dessa massor genom sina skarpa angrepp mot de borgerliga regeringarna, genom sin of�rsonliga inst�llning till bourgeoisiens gamla partier.
I sin cynism och falskhet �vertr�ffar fascismen alla den borgerliga reaktionens andra avarter och anpassar sin demagogi till varje lands nationella s�regenheter och t. o. m. till olika sociala skikts s�regenheter inom samma land. Och sm�bourgeoisins massa, t. o. m. en del arbetare, som bragts till f�rtvivlan av el�ndet, arbetsl�sheten och os�kerheten i sin existens, faller offer f�r fascismens sociala och chauvinistiska demagogi.
Fascismen kommer till makten som ett angreppsparti mot proletariatets revolution�ra r�relse, mot de i j�sning befintliga folkmassorna, men den iscens�tter sitt makt�vertagande som en �revolution�r� r�relse mot bourgeoisin i �hela nationens� namn och f�r �nationens r�ddning� (vi erinrar om Mussolinis �marsch� mot Rom, om Pilsudskis �marsch� mot Warschau, om Hitlers nationalsocialistiska �revolution� i Tyskland o. s. v.)
Men vilka masker fascismen �n ikl�r sig, i vilka former den �n framtr�der, p� vilka s�tt den �n kommer till makten: �
fascismen �r kapitalets mest v�ldsamma offensiv mot de arbetande massorna;
fascismen �r otyglad chauvinism och er�vringskrig;
fascismen �r rasande reaktion och kontrarevolution;
fascismen �r arbetarklassens och alla arbetandes v�rsta fiende!
Fascismen lovade arbetarna en �r�ttvis arbetsl�n�, men s�nkte i verkligheten deras levnadsniv� �nd� djupare, till tiggarens niv�. Den lovade de arbetsl�sa arbete, men bragte dem i verkligheten �nd� tyngre lidanden av sv�lt, slaveri och tv�ngsarbete. Den f�rvandlar i verkligheten arbetarna och de arbetsl�sa till det kapitalistiska samh�llets mest r�ttsl�sa parias, uppl�ser deras fackf�reningar, ber�var dem strejkr�tten och arbetarpressen, driver dem med v�ld in i fascistiska organisationer, f�rskingrar deras f�rs�kringsfonder och f�rvandlar fabrikerna till kaserner, d�r kapitalisternas tygell�sa godtycke h�rskar.
Fascismen lovade den arbetande ungdomen att f�r den �ppna en bred v�g till en lysande framtid. I verkligheten har den resulterat i massavskedanden av ungdom fr�n fabrikerna, arbetstj�nstl�ger och en oavbruten milit�r drill i och f�r er�vringskrig.
Fascismen lovade de anst�llda, de l�gre tj�nstem�nnen och de intellektuella att trygga deras existens, tillintetg�ra trusternas allmakt och bankkapitalets spekulation. I verkligheten har den bragt dem �nd� st�rre hoppl�shet och os�kerhet f�r morgondagen, den st�ller �ver dem en ny byr�krati av sina lydigaste kreatur, den skapar en outh�rdlig trustdiktatur, uts�r korruption och demoralisation i oerh�rt omf�ng.
Fascismen lovade de ruinerade, utarmade b�nderna att likvidera g�ldslaveriet, att upph�va arrendeavgifterna och t. o. m. att ers�ttningsl�st expropriera gods�garnas jord till f�rm�n f�r de jordfattiga och ruinerade b�nderna. I verkligheten l�ter den i hittills oanad grad de arbetande b�nderna f�rslavas av trusterna och den fascistiska statsapparaten och b�ndernas huvudmassa utsugas ytterligare av storagrarer, banker och ockrare.
�Tyskland skall bli ett bondeland, eller ocks� skall det inte alls finnas� � f�rklarade Hitler h�gtidligt. Och vad har b�nderna i Tyskland f�tt under Hitler? Ett moratorium, som redan �r upph�vt? Eller lagen om arvsr�tten till bondg�rdarna som leder till att miljoner bonds�ner och � d�ttrar uttr�ngas fr�n landsbygden och f�rvandlas till paupers (tiggare) ? Lantarbetarna har blivit halvt livegna och ber�vats t. o. m. den element�ra r�tten till r�relsefrihet. De arbetande b�nderna har ber�vats m�jligheten att s�lja sina lantbruksprodukter p� marknaden.
Och i Polen?
�Den polska bonden � skriver den polska tidningen 'Czas' � anv�nder sig av metoder och medel, som troligen till�mpats endast under medeltidens epok: han bevarar elden i spiseln och l�nar eld �t sin granne, t�ndstickorna delar han i flera delar, och l�nar smutsigt tv�lvatten av sina grannar. Han kokar tomma silltunnor f�r att f� saltvatten. Detta �r ingen fabel, utan det verkliga l�get p� landsbygden, varom alla kan �vertyga sig.�
Och detta, kamrater, skriver inte kommunister, utan en reaktion�r polsk tidning!
Men det �r l�ngt ifr�n allt.
Varje dag underkastas arbetarklassens b�sta s�ner, revolution�ra b�nder, f�rk�mparna f�r en sk�nare framtid �t m�nskligheten, ett ohyggligt v�ld och en of�rsk�md behandling i det fascistiska Tysklands koncentrationsl�ger, i Gestapos (den hemliga polisens) k�llarh�lor, i de polska tortyrkamrarna, i de bulgariska och finska polish�ktena, i Belgrads �Glavnjatj�, i den rum�niska �Sigurantsan� och p� de italienska �arna, inf�r vilka de tsaristiska gendarmernas nedrigaste v�ldsd�d f�rbleknar. Den brottsliga tyska fascismen piskar i hustrurnas n�rvaro deras m�n till en blodig massa, skickar m�drarna deras m�rdade s�ners aska per post. Steriliseringen har blivit till ett politiskt kampmedel. P� de f�ngna antifascisterna insprutar man i tortyrkamrarna med v�ld gift�mnen under huden, bryter armarna av dem, sl�r ut �gonen, h�nger upp dem, pumpar vatten i dem, sk�r ut ett fascistiskt hakkors p� deras levande kroppar.
Jag har framf�r mig Internationella R�da Hj�lpens statistik �ver m�rdade, s�rade, h�ktade, stympade och torterade i Tyskland, Polen, Italien, �sterrike, Bulgarien och Jugoslavien. Bara i Tyskland har under den tid nationalsocialisternas v�lde varat m�rdats �ver 4.200 personer, arresterats 317.800, s�rats och grymt torterats 218.600 antifascistiska arbetare, b�nder, anst�llda, intellektuella � kommunister, socialdemokrater, medlemmar av oppositionella kristliga organisationer. Och i �sterrike har den �kristliga� fascistiska regeringen sedan februaristriderna 1934 m�rdat 1.900 personer, s�rat och stympat 10.000 och arresterat 40.000 revolution�ra arbetare. Och denna statistik, kamrater, �r l�ngt ifr�n utt�mmande.
Jag har sv�rt att finna ord och uttryck f�r den f�rbittring, som griper oss n�r vi t�nker p� de lidanden, som de arbetande f�r n�rvarande genomg�r i en rad fascistiska l�nder. De siffror och fakta, som vi anf�r, ger inte ens till en hundradel en verklig bild, av den exploatering, av den vitgardistiska terrorns lidanden, som fyller arbetarklassens dagliga liv i olika kapitalistiska l�nder. Hela b�cker av beskrivningar kan inte ge en tydlig f�rest�llning om fascisternas or�kneliga grymheter mot de arbetande.
Djupt uppr�rda och fyllda av hat till de fascistiska b�dlarna s�nker vi Kommunistiska Internationalens fanor inf�r det of�rg�tliga minnet av John Scheer, Fiete Schulze och L�ttgens i Tyskland, Koloman Wallisch och M�nichreiter i �sterrike, Sallai och F�rst i Ungern, Kofardjief, f, L�tibrodsky och WO-koff i Bulgarien, inf�r minnet av de tusen och �ter tusen kommunistiska, socialdemokratiska och partil�sa arbetare, b�nder och representanter f�r de progressiva intellektuella, som offrat sitt liv i kampen mot fascismen.
Vi h�lsar fr�n denna tribun det tyska proletariatets ledare och v�r kongress' hedersordf�rande, kamrat Th�lmann. (Stormande bifall, hela salen reser sig). Vi h�lsar kamraterna Rakosi, Gramsci, (Stormande bifall, hela salen reser sig). Antikainen, Ionko Panoff. Vi h�lsar Caballero, de spanska socialisternas ledare, som kontrarevolution�rerna satt i f�ngelse, Tom Mooney, som redan 18 �r f�rsm�ktar i f�ngelse, och tusental andra kapitalets och fascismens f�ngar. (Stormande bifall.) Och vi tillropar dem: �Kampbr�der, vapenbr�der, ni �r inte gl�mda! Vi �r med er! Varje timme av v�rt liv, varje v�r blodsdroppe skall vi offra f�r er befrielse och f�r att befria alla arbetande fr�n den sk�ndliga fascistiska regimen.� (Stormande appl�der, alla reser sig.)
Kamrater! Redan Lenin har f�rberett oss p�, att bourgeoisin kan lyckas �verfalla de arbetande med rasande terror och f�r l�ngre eller kortare tidsperioder g�ra motst�nd mot revolutionens v�xande krafter, men att den likv�l inte kan r�dda sig fr�n underg�ng.
�Livet� � skrev Lenin � �kr�ver sitt. M� bourgeoisin v�snas och rasa �nda till sinnesf�rvirring, m� den �verdriva och g�ra dumheter, m� den i f�rv�g h�mnas p� bolsjevikerna och f�rs�ka sl� ned (i Indien, i Ungern, i Tyskland o. s. v.) ytterligare n�gra hundra, n�gra tusen eller hundratusen bolsjeviker av i g�r eller i morgon: n�r bourgeisin upptr�der s�, handlar den p� samma s�tt som alla av historien till underg�ng d�mda klasser har handlat. Kommunisterna m�ste veta, att framtiden i varje fall tillh�r dem, och d�rf�r kan (och m�ste) vi f�rena den h�gsta lidelsefullhet i kampen med den st�rsta kallblodighet och en nykter v�rdes�ttning av bourgeoisins raseri.�
Ja, om vi och hela v�rldens proletariat med fasta steg g�r den v�g, som Lenin och Stalin visat oss, s� kommer bourgeoisin att g� under, vad som �n m� h�nda. (Appl�der.)
Varf�r och p� vilket s�tt har fascismen kunnat segra?
Fascismen �r arbetarklassens och de arbetandes argaste fiende. Fascismen �r en fiende till 9/10 av det tyska folket, till 9/10 av det �sterrikiska folket, till 9/10 av andra folk i de fascistiska l�nderna. Hur, p� vilket s�tt, har denna v�rsta fiende kunnat segra?
Fascismen kunde framf�r allt komma till makten d�rf�r, att arbetarklassen, tack vare den politik av samarbete med borgarklassen, som socialdemokratins ledare f�rde, befanns vara splittrad, politiskt och organisatoriskt vapenl�s inf�r den angripande bourgeoisin. De kommunistiska partierna �ter var inte tillr�ckligt starka f�r att utan och mot socialdemokratin resa massorna och f�ra dem till avg�rande kamp mot fascismen.
Och i sj�lva verket! M� de miljoner socialdemokratiska arbetare, som nu tillsammans med sina kommunistiska br�der sj�lva f� erfara det fascistiska barbariets fasor, allvarligt t�nka efter: om det �sterrikiska och tyska proletariatet �r 1918, n�r revolutionen br�t ut i Tyskland och �sterrike, inte hade f�ljt de socialdemokratiska ledarna Otto Bauer, Friedrich Adler och Renner i �sterrike och Ebert och Scheidemann i Tyskland, utan hade f�ljt de ryska bolsjevikernas v�g, Lenins och Stalins v�g, s� skulle det nu inte ha funnits fascism vare sig i �sterrike eller Tyskland, vare sig i Italien eller Ungern, vare sig i Polen eller Balkanl�nderna. D� skulle inte bourgeoisin utan arbetarklassen f�r l�nge sedan ha varit herre �ver situationen i Europa. (Bifall.)
L�t oss exempelvis ta den �sterrikiska socialdemokratin. Revolutionen 1918 lyfte den till en v�ldig h�jd. Den hade makten i sina h�nder, den hade starka positioner inom h�ren, och inom statsapparaten. Med st�d av dessa positioner hade den kunnat kv�va den uppspirande fascismen. Men den uppgav utan motst�nd den ena efter den andra av arbetarklassens positioner. Den till�t bourgeoisin att bef�sta sin makt, att annullera f�rfattningen, att rensa ut de socialdemokratiska funktion�rerna fr�n statsapparaten, h�ren och polisen, samt att fr�ntaga arbetarna vapenarsenalen. Den till�t de fascistiska banditerna att ostraffat m�rda socialdemokratiska arbetare, den antog den h�ttenbergska paktens villkor, som �ppnade d�rren till arbetsplatserna f�r de fascistiska elementen. Samtidigt lurade socialdemokratins ledare arbetarna med Linzprogrammet, som f�ruts�g den alternativa m�jligheten av ett v�pnat v�ld mot bourgoisien och uppr�ttandet av proletariatets diktatur, och som f�rs�krade arbetarna, att partiet kommer att svara med uppmaning till generalstrejk och v�pnad kamp, ifall de h�rskande klasserna tillgriper v�ld mot arbetarklassen. Som om inte hela f�rberedelsepolitiken till det fascistiska �verfallet p� arbetarklassen hade varit en kedja av v�lds�tg�rder mot den, maskerade med konstitutionella former? Till och med inf�r och under februaristriderna l�mnade den �sterrikiska socialdemokratiska ledningen de hj�ltemodigt k�mpande Skyddsf�rbundsmedlemmarna isolerade fr�n de breda massorna och d�mde det �sterrikiska proletariatet till nederlag.
Var fascismens seger i Tyskland oundviklig? Nej, den tyska arbetarklassen hade kunnat f�rebygga den.
Men h�rf�r hade beh�vts uppr�ttandet av en antifascistisk, prolet�r enhetsfront, tvinga socialdemokratins ledare att inst�lla f�ltt�get mot kommunisterna och att anta de av Kommunistiska partiet upprepade g�nger framf�rda f�rslaget om aktionsenhet mot fascismen.
Inf�r fascismens offensiv och n�r bourgeoisin gradvist upph�vde de borgerlig-demokratiska friheterna, hade arbetarklassen inte bort l�ta sig n�ja med socialdemokratins formella resolutioner, utan skulle ha svarat med en verklig masskamp, som skulle ha f�rsv�rat genomf�randet av den tyska bourgeoisins fascistiska planer.
Den hade inte bort till�ta, att regeringen Braun-Severing f�rbj�d de R�da frontk�mparnas f�rbund, utan den skulle ha uppr�ttat ett kampkontrakt mellan detta f�rbund och det n�ra en miljon omfattande Reichsbanner-f�rbundet (socialdemokraternas halvmilit�ra massorganisation) samt tvingat Braun och Severing att bev�pna b�de det f�rra och det senare f�r att avv�rja och krossa de fascistiska banden.
Den borde ha tvingat socialdemokratins ledare, som stod i spetsen f�r regeringen i Preussen, att vidtaga f�rsvars�tg�rder mot fascismen, att arrestera de fascistiska ledarna, f�rbjuda deras tidningspress, konfiskera deras materiella medel och kapitalisternas medel varmed dessa underst�dde den fascistiska r�relsen, uppl�sa de fascistiska organisationerna, fr�ntaga dem vapnen o. s. v.
Vidare borde den ha str�vat efter att �teruppr�tta och utvidga alla former av social hj�lp samt att inf�ra moratorium och krishj�lp �t de av krisen ruinerade b�nderna genom att beskatta banker och truster, och s�lunda f�rs�kra sig om de arbetande b�ndernas underst�d. Att detta inte blev gjort, �r den tyska socialdemokratin skuld till, och d�rf�r kunde fascismen segra.
M�ste bourgeoisin och adeln oundvikligen triumfera i Spanien, i ett land, d�r det prolet�ra upprorets krafter �r s� f�rdelaktigt f�rbundna med ett bondekrig?
De spanska socialisterna satt i regeringen �nda fr�n revolutionens f�rsta dagar. Uppr�ttade de en kampkontakt mellan alla politiska riktningars arbetarorganisationer, kommunisterna och anarkisterna inber�knade? Sammansvetsade de arbetarklassen till en enhetlig fackorganisation? Kr�vde de konfiskation av all gods�gar-, kyrko- och klosterjord till f�rm�n f�r b�nderna f�r att vinna dessa p� revolutionens sida? F�rs�kte de k�mpa f�r kataloniernas och baskernas nationella sj�lvbest�mningsr�tt, f�r Marockos befrielse? Rensade de arm�n fr�n monarkistiska och fascistiska element f�r att f�rbereda dess �verg�ng till arbetarnas och b�ndernas sida? Uppl�ste de det av folket hatade borgargardet, alla folkr�relsers b�del? Riktade de slag mot Gil Robles' fascistiska parti, eller mot den katolska kyrkans makt? Nej, ingenting av allt detta gjorde de. De avvisade kommunisternas talrika f�rslag om aktionsenhet mot den borgerlig-feodala reaktionens och fascismens offensiv. De genomf�rde vallagar, vilka till�t reaktionen att er�vra majoriteten i cortes (parlamentet), lagar, som medf�r straff�tg�rder mot folkr�relser, lagar, enligt vilka de hj�ltemodiga asturiska gruvarbetarna nu d�mas. Med borgargardets h�nder l�t de skjuta b�nder, som k�mpade f�r jorden o. s. v.
S� har socialdemokratin r�jt v�gen till makten f�r fascismen b�de i Tyskland, i �sterrike och i Spanien, genom att desorganisera och splittra arbetarklassens led.
Kamrater, fascismen segrade �ven d�rf�r, att proletariatet var isolerat fr�n sina naturliga bundsf�rvanter. Fascismen segrade d�rf�r, att den lyckades draga med sig stora bondemassor, d�rf�r att socialdemokratin i arbetarklassens namn genomf�rde en politik, som i sj�lva verket var bondefientlig. Bonden s�g en rad socialdemokratiska regeringar vid makten, vilka i hans �gon f�rkroppsligade arbetarklassens makt, men inte en enda av dem avskaffade b�ndernas n�d, inte en enda av dem gav b�nderna jord. I Tyskland r�rde socialdemokratin inte gods�garna; den motsatte sig lantarbetarnas strejker, och resultatet d�rav var, att lantarbetarna i Tyskland redan l�ngt f�re Hitler kom till makten l�mnade de reformistiska fackf�reningarna och i de flesta fall �vergick till �Stahlhelm� och till nationalsocialisterna.
Fascismen segrade �ven d�rf�r, att den lyckades intr�nga i ungdomens led, medan socialdemokratin avh�ll arbetarungdomen fr�n klasskampen och det revolution�ra proletariatet, inte utvecklade ett tillr�ckligt omfattande uppfostringsarbete bland ungdomen och inte �gnade tillr�cklig uppm�rksamhet �t kampen f�r dess specifika intressen och krav. S�rskilt drog fascismen nytta av ungdomens starka behov av kampaktivitet och drog en betydande del av den in i sina kampavdelningar. Den nya generationen av manlig och kvinnlig ungdom har inte upplevat krigets fasor. Den b�r p� sina skuldror hela b�rdan av den ekonomiska krisen, arbetsl�sheten och den borgerliga demokratins f�rfall. Vida skikt av ungdomen, som inte ser n�gra perspektiv f�r framtiden, visade sig vara s�rskilt mottagliga f�r den fascistiska demagogin, som utm�lar f�r dem en lockande framtid i h�ndelse av fascismens seger.
I samband h�rmed kan vi inte heller f�rbig� en rad fel av de kommunistiska partierna, fel, vilka h�mmat v�r kamp mot fascismen.
Det har inom v�ra led f�rekommit en otill�tlig underskattning av den fascistiska faran, vilken underskattning �nda hittills inte �vervunnits �verallt. En s�dan inst�llning, som tidigare f�refanns i v�ra partier, att �Tyskland inte �r Italien� i den meningen, att fascismen kunde segra i Italien, men att dess seger i Tyskland vore utesluten, emedan Tyskland �r ett industriellt h�gt utvecklat, ett h�gkulturellt land, som har en arbetarr�relse med fyrtio �rs traditioner, d�r fascismen vore om�jlig. Eller en s�dan inst�llning, som f. n. brukar f�rekomma, att det i den �klassiska� borgerliga demokratins l�nder icke finns jordm�n f�r fascismen. S�dana uppfattningar kunde och kan bidraga till att f�rsvaga vaksamheten gentemot den fascistiska faran och f�rsv�ra mobiliseringen av proletariatet till kamp mot fascismen.
Man kan �ven anf�ra �tskilliga fall, d�r kommunister blivit �verrumplade av den fascistiska omv�lvningen. Jag erinrar om Bulgarien, d�r v�rt partis ledning intog en �neutral�, men i sj�lva verket en opportunistisk inst�llning till kuppen av den 9 juni 1923; Polen, d�r kommunistiska partiets ledning i maj 1926 oriktigt v�rderade den polska revolutionens drivkrafter och inte f�rm�dde genomsk�da Pilsudskikuppens fascistiska karakt�r, utan sl�pade efter i h�ndelsernas k�lvatten; Finland, d�r v�rt parti utgick fr�n den oriktiga f�rest�llningen om en l�ngsam, gradvis fascistisering och f�rbis�g den av bourgeoisins ledande grupp f�rberedda fascistiska kuppen, som �verrumplade partiet och arbetarklassen.
N�r nationalsocialismen redan blivit en hotfull massr�relse i Tyskland, f�rklarade s�dana kamrater som Heinz Neumann, f�r vilka Br�nings regering redan var den fascistiska diktaturens regering, skrytsamt: �Om det hitlerska 'tredje riket' n�gonsin kommer, s� bara en halvannan meter under jorden, men ovan jorden kommer vi att ha den segerrika arbetarmakten�.
V�ra kamrater i Tyskland underskattade l�nge den kr�nkta nationalk�nslan och massornas f�rbittring mot Versailles, ringaktade b�ndernas och sm�bourgeoisins vacklan, kom f�r sent med programmet f�r den sociala och nationella befrielsen, och n�r de framf�rde det, s� f�rm�dde de inte att anpassa det till massornas konkreta behov och till deras niv�, ja, de f�rm�dde inte ens att popularisera det bland de breda massorna.
I flera l�nder ersattes det n�dv�ndiga utvecklandet av en masskamp mot fascismen med ofruktbara resonemang om fascismens v�sen �i allm�nhet� och med en sekteristisk tr�ngsynthet ifr�ga om uppst�llandet och l�sandet av partiets aktuella politiska uppgifter.
Kamrater, vi talar om orsakerna till fascismens seger, vi p�visar socialdemokratins historiska ansvar f�r arbetarklassens nederlag och vi fastst�ller �ven v�ra egna fel i kampen mot fascismen inte bara d�rf�r, att vi vill gr�va i det f�rflutna. Vi �r inga livsfr�mmande historiker, vi, arbetarklassens k�mpar, �r skyldiga att svara p� den fr�ga, som pl�gar miljoner arbetare: kan fascismens seger f�rebyggas och p� vilket s�tt? Och vi svara dessa miljoner arbetare: ja, kamrater, fascismens v�g kan sp�rras. Det �r fullkomligt m�jligt. Det �r beroende av oss sj�lva, av arbetarna, av b�nderna, av alla arbetande!
F�rebyggandet av fascismens seger �r framf�r allt beroende av arbetarklassens egen kampaktivitet, av att dess krafter sammansvetsas till en enda, mot kapitalets offensiv och fascismen k�mpande, stridsduglig arme. Om proletariatet uppr�ttade sin kampenhet, skulle det paralysera fascismens inverkan p� b�nderna, p� sm�bourgeoisin i st�derna, p� ungdomen och p� de intellektuella, det skulle neutralisera en del av dem och dra en annan del �ver p� sin sida.
F�r det andra �r detta beroende av, om det finnes ett starkt revolution�rt parti, som riktigt leder de arbetandes kamp mot fascismen. Ett parti, som systematiskt manar arbetarna till retr�tt f�r fascismen och som till�ter den fascistiska bourgeoisin att bef�sta sina positioner, ett s�dant parti leder oundvikligen arbetarna till nederlag.
F�r det tredje �r det beroende av, om arbetarklassen f�r en riktig politik gentemot b�nderna och sm�borgarmassorna i st�derna. Dessa massor m�ste tagas s�dana som de �r, och inte s�dana som vi ville se dem. Endast under kampens g�ng kommer de att �vervinna sina tvivel och sin vacklan, endast genom ett t�lmodigt f�rh�llande till deras oundvikliga vacklan och med proletariatets politiska hj�lp kommer de att lyftas till en h�gre niv� av revolution�rt medvetande och aktivitet.
F�r det fj�rde �r det beroende av det revolution�ra proletariatets vaksamhet och ingripande i r�tt tid. Det g�ller att inte l�ta sig �verrumplas av fascismen, att inte l�ta den f� initiativet, att tillfoga den avg�rande slag innan den �nnu hunnit samla sina krafter, att inte l�ta den bef�sta sig, att vid varje steg sl� den tillbaka, var den �n framtr�der, att inte l�ta den er�vra nya positioner, vilket det franska proletariatet med framg�ng f�rs�ker f�rhindra. (Bifall.)
Det �r de viktigaste f�ruts�ttningarna f�r att f�rebygga fascismens tillv�xt och hindra den att komma till makten.
Bourgeoisins fascistiska diktatur �r en brutal men ingen stabil makt.
Var ligger de viktigaste orsakerna till, att den fascistiska diktaturen inte �r n�gon stark makt?
Fascismen som f�retog sig att �vervinna meningsskiljaktigheterna och mots�ttningarna inom bourgeoisins l�ger, sk�rper dessa mots�ttningar �nd� mera. Fascismen f�rs�ker uppr�tta sitt politiska monopol genom att med v�ld tillintetg�ra de andra politiska partierna. Men det kapitalistiska systemets existens, f�refintligheten av olika klasser och klassmots�ttningarnas sk�rpning leder oundvikligt till att fascismens politiska monopol undergr�ves och spr�nges, ty vi har h�r inte att g�ra med ett sovjetland, d�r proletariatets diktatur visserligen ocks� f�rverkligas genom ett monopolparti, men d�r detta politiska monopol motsvarar de arbetande miljonernas intressen och alltmera st�djer sig p� det klassl�sa samh�llets uppbyggande. I ett fascistiskt land kan fascisternas parti inte l�nge uppr�tth�lla sitt monopol, emedan det inte kan �taga sig uppgiften att avskaffa klasserna och klassmots�ttningarna. Den upph�ver de borgerliga partiernas legala existens, men flera av dem forts�tter att existera illegalt. Det kommunistiska partiet �ter g�r fram�t �ven under de illegala f�rh�llandena, h�rdas och leder proletariatets kamp mot den fascistiska diktaturen. S�lunda m�ste fascismens politiska monopol bryta samman under klassmots�ttningarnas st�tar.
En annan orsak till att den fascistiska diktaturen inte �r stabil ligger d�ri, att kontrasten mellan fascismens antikapitalistiska demagogi och dess politik att p� det mest r�varm�ssiga s�tt berika den monopolistiska bourgeoisin underl�ttar avsl�jandet av fascismens klassv�sen och leder till att dess massbasis undergr�ves och krymper samman.
Vidare utl�ser fascismens seger massornas djupaste hat och f�rbittring, bidrager till deras revolutionerande och ger proletariatets enhetsfront mot fascismen en m�ktig st�t fram�t.
Genom sin politik av ekonomisk nationalism (autarki) och genom att l�gga beslag p� st�rsta delen av nationalinkomsten t�r krigsf�rberedelserna undergr�ver fascismen hela landets ekonomi och sk�rper det ekonomiska kriget mellan de kapitalistiska staterna. Den sk�nker de inom bourgeoisin uppkommande konflikterna karakt�ren av skarpa och ofta blodiga sammanst�tningar, vilket undergr�ver den fascistiska statsmaktens stabilitet i folkets �gon. En statsmakt, som m�rdar sina egna anh�ngare, s� som det skedde i Tyskland den 30 juni f�rra �ret, den fascistiska statsmakten, mot vilken en annan del av den fascistiska bourgeoisin k�mpar med vapen i hand (den nationalsocialistiska kuppen i �sterrike, enskilda fascistiska gruppers skarpa upptr�dande mot den fascistiska regeringen i Polen, Bulgarien, Finland och andra l�nder) � en s�dan statsmakt kan inte l�nge ha auktoritet i de breda sm�borgerliga massornas �gon.
Arbetarklassen m�ste f�rst� att draga nytta av mots�ttningarna och konflikterna inom bourgeoisins l�ger, men den b�r inte g�ra sig n�gra illusioner �ver att fascismen av sig sj�lv skall ta slut. Fascismen kommer inte att bryta samman automatiskt. Endast arbetarklassens revolution�ra aktivitet skall hj�lpa till att utnyttja de konflikter, som oundvikligt uppst�r inom bourgeoisins l�ger, till att undergr�va den fascistiska diktaturen och att st�rta den.
Genom att likvidera den borgerliga demokratins rester och genom att upph�ja det �ppna v�ldet till regeringssystem undergr�ver fascismen de demokratiska illusionerna och laglighetens auktoritet i de arbetande massornas �gon. Detta sker dess mera i de l�nder, d�r som t. ex. i �sterrike och Spanien, arbetarna k�mpat med vapen i hand mot fascismen. I �sterrike har Schutzbunds och kommunisternas hj�ltemodiga kamp, trots nederlaget redan fr�n b�rjan undergr�vt den fascistiska diktaturens stabilitet. I Spanien har bourgeoisin inte lyckats kl�da en fascistisk munkorg p� arbetarna. De v�pnade striderna i �sterrike och Spanien ledde till att allt bredare massor av arbetarklassen inser den revolution�ra klasskampens n�dv�ndighet.
Endast s�dana otroliga brackor, s�dana bourgeoisins lakejer som Karl Kautsky, en av II Internationalens �ldsta teoretiker, kan g�ra arbetarna den f�rebr�elsen, att de inte borde ha gripit till vapen i �sterrike och Spanien. Hur skulle arbetarr�relsen i dag se ut i �sterrike och Spanien, om arbetarklassen i dessa l�nder hade l�tit sig ledas av Kautsky & Co:s f�rr�diska r�d? Arbetarklassen skulle d� ha upplevat en djup demoralisering i sina led.
�Inb�rdeskrigets skola� � s�ger Lenin � �genomg�r folken inte f�rg�ves. Det �r en h�rd skola, och till dess fullst�ndiga program h�r oundvikligt �ven kontrarevolutionens seger, de f�rbittrade reaktion�rernas raseri, den gamla maktens brutala �verv�ld mot rebellerna o. s. v. Men endast �k�nda pedanter och mumier, som f�rlorat f�rst�ndet, kan besk�rma sig �ver, att folken intr�der i denna kvalfulla skola ; denna skola l�r de f�rtryckta klasserna att f�ra inb�rdeskrig, l�r dem att segra i revolutionen. Den fyller de moderna slavmassorna med det hat, som de f�rtryckta, f�rsl�ade, okunniga slavarna evigt b�r inom sig, och som leder de slavar, vilka blivit medvetna om sitt slaveris sm�lek, till v�ldiga historiska d�d.� [1]
Fascismens seger i Tyskland har som k�nt medf�rt en ny fascistisk offensivv�g, vilken i �sterrike lett till Dollfuss' provokation, i Spanien till nya angrepp av kontrarevolutionen mot massornas revolution�ra vinningar, i Polen till en fascistisk f�rfattningsreform och i Frankrike uppmuntrat fascisternas v�pnade avdelningar till f�rs�k att genomf�ra en statskupp i februari 1934. Men denna seger och den fascistiska diktaturens raseri har utl�st den prolet�ra enhets frontens motr�relse mot fascismen i internationell m�ttstock. Riksdagshusbranden, som var signalen till fascismens generaloffensiv mot arbetarklassen, fackf�reningarnas och de andra arbetarorganisationernas bes�ttande och utplundring, de torterade antifascisternas st�nanden, som tr�nger fram ur de fascistiska kasernernas k�llarh�lor och fr�n koncentrationsl�gren, visar massorna p�tagligt vartill de tyska socialdemokratiska ledarnas reaktion�ra splittringsverksamhet har lett sedan de avvisat kommunisternas f�rslag om gemensam kamp mot den angripande fascismen, och �vertygar dem om n�dv�ndigheten att sammansluta alla arbetarklassens krafter f�r att st�rta fascismen.
Hitlers seger har ocks� gett en stark st�t fram�t till skapandet av arbetarklassens enhetsfront mot fascismen i Frankrike. Hitlers seger har bland arbetarna inte bara framkallat fruktan f�r de tyska arbetarnas �de, inte bara v�ckt hat mot de tyska klassbr�dernas b�dlar, utan �ven st�rkt deras beslutsamhet att i intet fall till�ta att det, som kommit arbetarklassen i Tyskland till del, �ven skall f� ske i deras land.
Denna m�ktiga str�van till enhetsfront i alla kapitalistiska l�nder visar, att nederlagets l�rdomar inte varit f�rg�ves. Arbetarklassen b�rjar upptr�da p� ett nytt s�tt. De kommunistiska partiernas initiativ vid organiserandet av enhetsfronten samt kommunisternas och de revolution�ra arbetarnas gr�nsl�sa uppoffrande kamp mot fascismen har haft till f�ljd, att Kommunistiska Internationalens auktoritet har stigit i en grad som aldrig f�rr. Samtidigt utvecklar sig inom II Internationalen en djupg�ende kris, som efter Tysklands Socialdemokratiska partis bankrutt framtr�dde s�rskilt bj�rt och sk�rptes. De socialdemokratiska arbetarna kan alltmera �sk�dligt �vertyga sig om, att det fascistiska Tyskland med alla dess fasor och dess barbari sist och slutligen �r en f�ljd av den socialdemokratiska block politiken med borgarklassen. Dessa massor f�r allt mera klart f�r sig, att den v�g, p� vilken den tyska socialdemokratins ledare f�rt proletariatet, inte �nyo f�r betr�das. Aldrig f�rr har det h�rskat en s�dan ideologisk f�rvirring inom II Internationalens l�ger som nu. En differentiering f�rsigg�r inom alla socialdemokratiska partier. Inom deras led bildas tv� huvudl�ger: vid sidan av det f�refintliga l�gret av reaktion�ra element, som med alla medel f�rs�ker uppr�tth�lla socialdemokratins block med bourgeoisin och ursinnigt avvisar enhetsfronten med kommunisterna, b�rjar det utbilda sig ett l�ger av revolution�ra element, som tvivlar p� att blockpolitiken med borgarklassen �r riktig, som vill skapa en enhetsfront med kommunisterna och som i allt h�gre grad b�rjar �verg� till den revolution�ra klasskampens st�ndpunkt.
Fascismen framtr�dde som en f�ljd av det kapitalistiska systemets f�rfall och verkar s�ledes i sista hand som en faktor f�r dess fortsatta uppl�sning. Livets och klasskampens dialektik leder s�lunda fascismen, som �tog sig att f�ra marxismen. och den revolution�ra arbetarr�relsen till graven, till en fortsatt utveckling av de krafter, vilka m�ste bli dess egna och kapitalismens d�dgr�vare. (Bifall.)
Kamrater! Miljoner arbetare och arbetande i de kapitalistiska l�nderna st�ller fr�gan: Hur skall man f�rhindra att fascismen kommer till makten och hur skall man st�rta fascismen, n�r den har segrat? Kommunistiska Internationalen svarar: det f�rsta, som m�ste g�ras, och som man m�ste b�rja med, �r att skapa en enhetsfront, att uppr�tta aktionsenhet bland arbetarna p� varje arbetsplats, i varje krets, i varje distrikt, i varje land, i hela v�rlden. Proletariatets aktionsenhet i nationell och internationell skala �r det m�ktiga vapen, som s�tter arbetarklassen i st�nd att inte bara framg�ngsrikt f�rsvara sig, utan �ven att framg�ngsrikt g� till motoffensiv mot fascismen, mot klassfienden.
�r det inte klart, att gemensamma aktioner av anh�ngare av de tv� internationalernas � Kommunistiska Internationalens och II Internationalens � organisationer och partier skulle underl�tta massornas motst�nd mot den fascistiska anstormen och �ka arbetarklassens politiska vikt?
Gemensamma aktioner av de b�da internationalernas partier mot fascismen skulle likv�l inte endast ha ett inflytande p� deras nuvarande anh�ngare, p� kommunisterna och socialdemokraterna, de skulle �ven ut�va ett m�ktigt inflytande p� de kristliga, anarkistiska och oorganiserade arbetarna, t. o. m. p� dem, som �verg�ende fallit offer f�r den fascistiska demagogin.
Ja, �n mer. Proletariatets m�ktiga enhetsfront skulle ut�va ett v�ldigt inflytande p� alla andra skikt av det arbetande folket, p� b�nderna, p� st�dernas sm�bourgeoisi, p� de intellektuella. Enhets fronten skulle inge de vacklande skikten tro p� arbetarklassens styrka.
Men detta �r �nd� inte allt. De imperialistiska l�ndernas proletariat har m�jliga bundsf�rvanter inte endast i det egna landets arbetande, utan �ven i koloniernas och halvkoloniernas f�rtryckta nationer. S� l�nge proletariatet �r splittrat b�de nationellt och internationellt, s� l�nge en del d�rav underst�djer blockpolitiken med borgarklassen och i synnerhet dess f�rtrycksregim i kolonierna och halvkolonierna, st�tes koloniernas och halvkoloniernas folk bort fr�n arbetarklassen och f�rsvagas den internationella antiimperialistiska fronten. Varje steg fram�t p� v�gen till aktionsenhet, till att de imperialistiska moderl�ndernas proletariat underst�djer kolonialfolkens frihetskamp, inneb�r koloniernas och halvkoloniernas f�rvandling till en av v�rldsproletariatets huvudreserver.
Om vi slutligen beaktar, att proletariatets internationella aktionsenhet st�djer sig p� Sovjetunionens, den prolet�ra statens, det socialistiska landets st�ndigt v�xande kraft, s� ser vi, vilka vida perspektiv, som f�rverkligandet av proletariatets aktionsenhet �ppnar i nationell och internationell skala.
Uppr�ttandet av aktionsenhet mellan alla delar av arbetarklassen oberoende av om de tillh�r det ena eller andra partiet eller organisationen �r n�dv�ndig �nnu innan arbetarklassens majoritet f�renar sig till kamp f�r kapitalismens st�rtande och den prolet�ra revolutionens seger.
�r det m�jligt att f�rverkliga denna proletariatets aktionsenhet i enskilda l�nder och i hela v�rlden? Ja, det �r m�jligt. Det �r m�jligt nu genast. Kommunistiska Internationalen st�ller inga som helst villkor f�r aktionsenheten, med undantag av ett enda, element�rt och f�r alla arbetare antagligt villkor, n�mligen att aktionsenheten riktar sig mot fascismen, mot kapitalets offensiv, mot krigsfaran och mot klassfienden. Det �r v�rt villkor.
Vilka inv�ndningar kan enhetsfrontens motst�ndare g�ra och g�r de?
En del s�ger: �Enhetsfrontsparollen �r bara en man�ver av kommunisterna.� Om den vore endast en man�ver � svarar vi � varf�r avsl�jar ni d� inte denna �kommunistiska man�ver� genom att �rligt deltaga i enhetsfronten? Vi f�rklarar �ppet: vi vill arbetarklassens aktionsenhet f�r att proletariatet skall st�rkas i sin kamp mot bourgeoisin, f�r att proletariatet, som i dag f�rsvarar sina dagsintressen mot det angripande kapitalet, mot fascismen, skall vara i st�nd att f�r morgondagen skapa f�ruts�ttningarna f�r sin slutgiltiga befrielse.
�Kommunisterna angriper oss� � s�ger andra. Men h�r d�, vi har ju redan upprepade g�nger f�rklarat: vi kommer inte att angripa n�gon, varken personer eller organisationer eller partier, som �r f�r arbetarklassens enhetsfront mot klassfienden. Men samtidigt �r det v�r plikt att i proletariatets och dess saks intresse kritisera de personer, de organisationer och partier, som st�r hindrande i v�gen f�r arbetarnas aktionsenhet.
�Vi kan inte sluta enhetsfront med kommunisterna, emedan de har ett annat program� � s�ger �terigen andra. Men ni p�st�r ju, att ni har ett program, som skiljer sig fr�n de borgerliga partiernas program. Och detta har inte hindrat och hindrar er inte fr�n att bilda koalition med dessa partier.
�De borgerligt demokratiska partierna �r b�ttre bundsf�rvanter mot fascismen �n kommunisterna� � s�ger enhetsfrontens motst�ndare och f�rsvararna av en koalition med bourgeoisin. Men varom vittnar Tysklands erfarenhet? D�r hade ju socialdemokraterna bildat ett block med dessa �b�ttre� bundsf�rvanter. Och vad �r resultatet?
�Om vi bildar enhetsfront med kommunisterna, s� blir sm�borgarna r�dda f�r den 'r�da faran' och flyr �ver till fascisterna� � h�r vi ofta s�gas. Men hotar d� enhetsfronten b�nderna, sm�handlarna, hantverkarna, de arbetande intellektuella? Nej, enhetsfronten hotar storbourgeoisin, finansmagnaterna, storgods�garna och andra utsugare, vilkas regim bringar alla dessa skikt till ruin.
�Socialdemokratin �r f�r demokratin, men kommunisterna �r f�r diktaturen, d�rf�r kan vi inte bilda enhetsfront med kommunisterna� � s�ger flera socialdemokratiska ledare. Men f�resl�r vi er i dag en enhetsfront f�r att proklamera proletariatets diktatur? Tills vidare f�resl�r vi ju er inte detta.
�M� kommunisterna erk�nna demokratin och tr�da in f�r dess f�rsvar, s� �r vi redo till enhetsfront.� H�rp� svarar vi: vi �r anh�ngare av sovjetdemokratin, av de arbetandes demokrati, den mest konsekventa demokrati i v�rlden. Men i de kapitalistiska l�nderna f�rsvarar vi och kommer att f�rsvara varje tum av de borgerlig-demokratiska friheterna, vilka fascismen och den borgerliga reaktionen attackerar, ty proletariatets klasskampsintressen kr�ver detta.
�Men de sm� kommunistiska partierna tillf�r genom sitt deltagande den av Labour Party uppr�ttade enhetsfronten ingenting� � s�ger t. ex. ledarna av Labour Party i England. Men kom ih�g, att de �sterrikiska socialdemokratiska ledarna sade detsamma om det lilla �sterrikiska kommunistiska partiet. Och vad har h�ndelserna visat? Inte den �sterrikiska socialdemokratin med Otto Bauer och Karl Renner i spetsen har f�tt r�tt, utan det lilla �sterrikiska kommunistiska partiet, som i r�tt tid signalerade den fascistiska faran i �sterrike och kallade arbetarna till kamp. Arbetarr�relsens hela erfarenhet har ju visat, att kommunisterna �r motorn f�r proletariatets kampaktivitet, �ven om de till antalet �r relativt f�. Dessutom f�r man inte gl�mma, att �sterrikes eller Englands kommunistiska partier inte endast representerar de tiotusentals arbetare, som �r dessa partiers anh�ngare, utan att de �r delar av den kommunistiska v�rldsr�relsen, sektioner av Kommunistiska Internationalen, vars ledande parti �r det proletariats parti, som redan har segrat och som regerar �ver en sj�ttedel av jordklotet.
�Men enhetsfronten hindrade inte fascismens seger i Saaromr�det� � inv�nder enhetsfrontens motst�ndare. De har en m�rkv�rdig logik, dessa herrar! F�rst g�r de allt f�r att trygga fascismens seger, och sedan p�st�r de skadeglatt, att enhetsfronten, som de i sista �gonblicket ansl�t sig till, inte ledde till arbetarnas seger.
�Om vi skulle bilda enhetsfront med kommunisterna, s� m�ste vi uttr�da ur koalitionen, och d� skulle de reaktion�ra och fascistiska partierna intr�da i regeringen� � s�ger de socialdemokratiska ledarna, som sitter i de olika l�ndernas regeringar. N�v�l. Deltog den tyska socialdemokratin i en koalitionsregering? Ja! Deltog den �sterrikiska socialdemokratin i regeringen? Javisst! Var de spanska socialisterna i en regering tillsammans med bourgeoisin? Ja, ocks� de var! Hindrade socialdemokratins deltagande i borgerliga koalitionsregeringar i dessa l�nder fascismens �verfall p� proletariatet? Nej, det gjorde det inte! S�ledes �r det solklart, att socialdemokratiska ministrars deltagande i en borgerlig regering inte bildar n�got hinder f�r fascismen.
�Kommunisterna upptr�der diktatoriskt, de vill f�reskriva och diktera oss allting.� Nej. Vi f�reskriver ingenting och dikterar ingenting. Vi framl�gger bara v�ra f�rslag, om vilka vi �r �vertygade, att deras f�rverkligande �r i �verensst�mmelse med det arbetande folkets intresse. Detta �r inte bara en r�tt, utan �ven en plikt f�r alla dem, som upptr�der i arbetarnas namn. Ni �r r�dda f�r kommunisternas �diktatur� ? L�t oss d� gemensamt f�rel�gga arbetarna alla f�rslag, b�de v�ra och edra, l�t oss gemensamt behandla dem tillsammans med alla arbetare och utv�lja de f�rslag, som �r nyttigast f�r arbetarklassens sak!
Alla dessa argument mot enhetsfronten h�ller s�ledes inte st�nd mot n�gon slags kritik. De �r snarare undanflykter av socialdemokratins reaktion�ra ledare, som f�redrar sin enhetsfront med bourgeoisin framf�r proletariatets enhetsfront.
Nej, dessa undanflykter st�mmer inte! Det internationella proletariatet har genomlidit f�ljderna av arbetarr�relsens splittring och blir alltmera �vertygad om, att enhetsfronten, proletariatets aktionsenhet i nationell och internationell m�ttstock �r n�dv�ndig och helt igenom m�jlig. (Bifall.)
Vad �r och vad m�ste vara enhetsfrontens huvudinneh�ll p� nuvarande etapp?
F�rsvaret av arbetarklassens omedelbara ekonomiska och politiska intressen, arbetarklassens f�rsvar mot fascismen m�ste i alla kapitalistiska l�nder vara enhetsfrontens utg�ngspunkt och utg�ra dess huvudinneh�ll.
Vi f�r inte inskr�nka oss till att enbart mana till kamp f�r den prolet�ra diktaturen, utan vi m�ste finna och framf�ra s�dana kamproller och kamp former, som framg�r ur massornas livsintressen, ur graden av deras kampduglighet p� nuvarande utvecklingsetapp.
Vi m�ste visa massorna, vad de m�ste g�ra i dag f�r att skydda sig mot den kapitalistiska utplundringen och det fascistiska barbariet.
Vi m�ste str�va efter att den bredaste enhetsfront uppr�ttas medelst gemensamma aktioner av arbetarorganisationer av olika riktningar till skydd f�r de arbetande massornas livsintressen.
Det betyder f�r det f�rsta gemensam kamp f�r att verkligen v�ltra krisens f�ljder �ver p� de h�rskande klassernas skuldror, p� kapitalisternas och gods�garnas, med ett ord, p� de rikas skuldror.
Det betyder f�r det andra gemensam kamp mot den fascistiska offensivens alla former, f�rsvar av de arbetandes vinningar och r�ttigheter, mot de borgerlig-demokratiska friheternas upph�vande.
Det betyder f�r det tredje gemensam kamp mot den annalkande faran av ett imperialistiskt krig, en s�dan kamp, som skulle f�rsv�ra dess f�rberedelse.
Vi m�ste outtr�ttligt f�rbereda arbetarklassen p� en snabb �ndring av kampformerna och kampmetoderna vid en f�r�ndrad situation. I den m�n som r�relsen v�xer och arbetarklassens enhet st�rkes, m�ste vi g� vidare och f�rbereda �verg�ngen fr�n f�rsvar till angrepp mot kapitalet och s�tta kurs p� att organisera politiska masstrejker. H�rvid m�ste den ovillkorliga f�ruts�ttningen f�r en s�dan strejk vara, att de utslagsgivande fackf�rbunden i varje givet land drages in i strejken.
Sj�lvfallet kan och f�r kommunisterna inte ett �gonblick avst� fr�n sitt sj�lvst�ndiga arbete f�r massornas kommunistiska upplysning, organisation och mobilisering. F�r att trygga arbetarna v�gen till aktionsenhet m�ste man likv�l samtidigt str�va efter att uppn� b�de kortfristiga och l�ngfristiga �verenskommelser om gemensamma aktioner med socialdemokratiska partier, reformistiska fackf�reningar och de arbetandes �vriga organisationer mot proletariatets klassfiender. H�rvid m�ste huvuduppm�rksamheten riktas p� att utveckla lokala massaktioner, som genomf�res av de undre organisationerna p� grundvalen av lokala �verenskommelser. I det vi lojalt uppfyller alla villkor i de �verenskommelser vi slutit med dem, kommer vi skoningsl�st att avsl�ja varje sabotage av de gemensamma aktionerna fr�n personers och organisationers sida, som deltager i enhetsfronten. Alla f�rs�k att bryta �verenskommelserna � och s�dana f�rs�k kommer m�jligen att g�ras � kommer vi att besvara genom att appellera till massorna och genom att forts�tta den outtr�ttliga kampen f�r att �teruppr�tta den brutna aktionsenheten.
Enhetsfrontens konkreta f�rverkligande i olika l�nder kommer naturligtvis att f�rsigg� p� olika s�tt, det kommer att anta olika former allt efter arbetarorganisationernas tillst�nd och karakt�r, allt efter deras politiska niv� och den konkreta situationen i varje land, allt efter de f�rskjutningar, som f�rsigg�r inom den internationella arbetarr�relsen o. s. v.
S�dana former kan exempelvis vara: avtalade gemensamma aktioner av arbetarna fr�n fall till fall av konkret anledning, f�r enskilda krav eller p� grundvalen av en gemensam plattform; avtalade aktioner p� enskilda arbetsplatser eller inom en industrigren; avtalade aktioner i lokal, distrikts-, lands- eller internationell omfattning; avtalade aktioner f�r att organisera arbetarnas ekonomiska strider, f�r att genomf�ra politiska massaktioner, f�r att organisera ett gemensamt sj�lvf�rsvar mot fascistiska �verfall; avtalade aktioner f�r att underst�dja de f�ngslade och deras familjer och n�r det g�ller kamp mot den sociala reaktionen; gemensamma aktioner f�r att f�rsvara ungdomens och kvinnornas intressen, p� kooperationens, kulturens, idrottens omr�de o. s. v.
Det vore inte tillr�ckligt, om man n�jde sig med att endast avsluta en pakt om gemensamma aktioner och med att skapa kontaktkommissioner av de partier och organisationer, som deltar i enhets fronten, liknande dem, exempelvis vilka vi har i Frankrike. Detta �r endast det f�rsta steget. En pakt �r ett hj�lpmedel f�r f�rverkligandet av gemensamma aktioner, men den utg�r i och f�r sig �nnu inte en enhetsfront. En kontaktkommission mellan det kommunistiska partiets och det socialistiska partiets ledningar �r n�dv�ndig f�r att underl�tta genomf�randet av gemensamma aktioner, men den �r i och f�r sig l�ngt ifr�n tillr�cklig f�r att verkligen utveckla enhetsfronten, att dra in de bredaste massorna i kampen mot fascismen.
Kommunisterna och alla revolution�ra arbetare m�ste str�va efter att skapa valda (och i fascistiska diktaturl�nder s�dana som �r sammansatta av de mest ansedda deltagarna i enhetsfrontsr�relsen) utom partierna st�ende klassorgan f�r enhetsfronten p� arbetsplatserna, bland de arbetsl�sa, i arbetardistrikten, bland sm�folket i stad och p� land. Endast s�dana organ kan genom enhetsfrontr�relsen omfatta �ven den v�ldiga oorganiserade massan av arbetande, kan fr�mja utvecklandet av massornas initiativ i kampen mot kapitalets offensiv, mot fascismen och reaktionen, och p� grundvalen h�rav fr�mja utbildandet av erforderliga talrika arbetaraktivister f�r enhetsfronten, fostra hundra- och tusentals partil�sa bolsjeviker i de kapitalistiska kinderna.
Gemensamma aktioner av organiserade arbetare � det �r b�rjan, grundvalen. Men vi f�r inte l�mna ur sikte, att de oorganiserade massorna utg�r den �verv�ldigande majoriteten av arbetarna. S� utg�r t. ex. i Frankrike antalet organiserade arbetare: kommunister, socialister, fackf�reningsmedlemmar av olika riktningar, tillsammans c:a en miljon, medan samtliga arbetare uppg�r till 11 miljoner. I England tillh�r c:a 5 miljoner arbetare fackf�reningarna och partierna av alla riktningar. Samtidigt uppg�r totalantalet av arbetarna till 14 miljoner. I Amerikas F�renta Stater finns det c:a 5 miljoner organiserade arbetare, medan hela antalet arbetare uppg�r till 38 miljoner. Ungef�r samma proportion har vi �ven i en rad andra l�nder. Under �normala� tider st�r denna massa till st�rsta delen utanf�r det politiska livet. Men nu r�kar denna j�ttemassa alltmer i r�relse, den drages in i det politiska livet och betr�der den politiska arenan.
Skapandet av utom partierna st�ende klassorgan �r den b�sta formen f�r enhets frontens uppr�ttande, utvidgande och st�rkande bland de breda massornas djupaste skikt. Dessa organ kommer �ven att bilda det b�sta b�lverket mot alla f�rs�k av enhetsfrontens motst�ndare att rubba arbetarklassens framv�xande enhetsfront.
Vid mobiliseringen av de arbetande massorna till kamp mot fascismen �r skapandet av en bred antifascistisk folkfront p� den prolet�ra enhetsfrontens grundval en s�rskilt viktig uppgift. Framg�ngen i hela proletariatets kamp �r intimt f�rknippad med uppr�ttandet av ett kampf�rbund mellan proletariatet och de arbetande b�nderna samt huvudmassan av st�dernas sm�bourgeoisi, som utg�r befolkningens majoritet t. o. m. i de industriellt utvecklade l�nderna.
Fascismen som vill vinna dessa massor f�rs�ker i sin agitation att st�lla de arbetande massorna i stad och p� land i motsats till det revolution�ra proletariatet genom att skr�mma sm�borgaren med den �r�da farans� sp�ke. Vi m�ste v�nda om spetsen och visa de arbetande b�nderna, hantverkarna och de arbetande intellektuella varifr�n den verkliga faran hotar dem: vi m�ste konkret visa dem, vem som p�l�gger bonden skatte- och p�lagsb�rdan och utpressar ockerr�ntor av honom; vem som sj�lv innehar den b�sta jorden och alla rikedomar, men driver bort bonden och hans familj fr�n deras jordlapp och prisger dem �t arbetsl�shet och el�nde. Vi m�ste konkret klarg�ra, t�ligt och ih�rdigt klarg�ra, vem som ruinerar hantverkarna och hemsl�jdsidkarna genom skatter och p�lagor, genom h�ga arrendeavgifter och genom en f�r dem outh�rdlig konkurrens; vem som driver de arbetande intellektuellas breda massor ut p� gatan och ber�var dem arbete.
Men detta �r inte tillr�ckligt.
Det grundl�ggande, det mest avg�rande f�r den antifascistiska folkfrontens uppr�ttande �r det revolution�ra proletariatets energiska aktion till f�rsvar f�r dessa skikts och s�rskilt de arbetande b�ndernas krav, vilka motsvarar proletariatets viktigaste intressen, varvid man under kampens lopp f�rknippar arbetarklassens krav med dessa krav.
Av stor betydelse f�r den antifascistiska folkfrontens bildande �r att p� det riktiga s�ttet n�rma sig de organisationer och partier, vilka de arbetande b�nderna i betydande antal och st�dernas sm�bourgeoisi i sin huvudmassa tillh�r.
I de kapitalistiska l�nderna befinner sig de flesta av dessa partier och organisationer, b�de de politiska och de ekonomiska, �nnu under bourgeoisins inflytande och f�ljer bourgeoisin. Dessa partiers och organisationers sociala sammans�ttning �r icke enhetlig. I dem befinner sig rika storb�nder vid sidan av jordl�sa b�nder, stora aff�rsm�n vid sidan av sm�kr�mare, men deras ledning ligger i h�nderna p� de f�rstn�mnda, p� storkapitalets agenter. Detta f�rpliktar oss att n�rma oss dessa organisationer p� olika s�tt, att ta h�nsyn till att medlemsmassorna ofta inte k�nner sin lednings verkliga politiska fysionomi. Under best�mda omst�ndigheter kan och m�ste vi inrikta v�ra anstr�ngningar p� att vinna dessa partier och organisationer eller enskilda delar av dem �ver p� den antifascistiska folkfrontens sida trots deras borgerliga ledning. S� f�rh�ller det sig exempelvis f�r n�rvarande i Frankrike med det radikala partiet, i F�renta staterna med de olika farmarorganisationerna, i Polen med �Stronictwo Ludowe�, i Jugoslavien med det kroatiska bondepartiet, i Bulgarien med Lantbrukarf�rbundet, i Grekland med agraristerna o. s. v. Men oberoende av, om det finns utsikter f�r att vinna s�dana partier och organisationer f�r folkfronten, m�ste v�r taktik under alla omst�ndigheter vara inriktad p� att draga alla sm�b�nder, hantverkare o. s. v., som tillh�r dem, in i den antifascistiska folkfronten.
Ni ser s�ledes att vi h�r p� hela linjen m�ste g�ra slut p� de i v�r praxis inte s�llan f�rekommande tendenser att icke bry sig om, att ringakta de olika organisationer och partier som b�nderna, hantverkarna och sm�bourgeoisins massor i st�derna tillh�r.
I varje land finnes det centrala fr�gor vilka under nuvarande etapp syssels�tter de bredaste massor och kring vilka kampen f�r enhets frontens uppr�ttande m�ste utvecklas. Att f� ett riktigt grepp om dessa centrala punkter, dessa centrala fr�gor, betyder att trygga och p�skynda enhetsfrontens uppr�ttande.
a) Amerikas F�renta Stater:
L�t oss exempelvis taga ett s� viktigt land i den kapitalistiska v�rlden som Amerikas F�renta Stater. Krisen har h�r satt miljonmassor i r�relse. Programmet f�r kapitalismens sanering har lidit skeppsbrott. Oerh�rda massor b�rjar v�nda de borgerliga partierna ryggen och befinner sig f�r n�rvarande vid skiljev�gen.
Den uppspirande amerikanska fascismen f�rs�ker att inrikta dessa massors besvikelse och missn�je p� en reaktion�r fascistisk bana. Det egenartade i den amerikanska fascismens utveckling best�r d�ri, att den p� nuvarande stadium �verv�gande upptr�der i form av opposition mot fascismen s�som en �icke-amerikansk�, fr�n utlandet importerad str�mning. Till skillnad fr�n den tyska fascismen, som upptr�dde med f�rfattningsfientliga paroller, f�rs�ker den amerikanska fascismen att framst�lla sig som en f�rk�mpe f�r f�rfattningen och den �amerikanska demokratin�. Den �r �nnu ingen kraft, som bildar en omedelbar fara. Men om det lyckas den att tr�nga in i de stora massorna, som f�rlorat tron p� de gamla borgerliga partierna, s� kan den i allra n�rmaste tid bli en allvarlig fara.
Och vad skulle fascismens seger i F�renta staterna betyda? F�r de arbetande massorna skulle den naturligtvis inneb�ra en hejdl�s f�rst�rkning av utsugningsregimen och arbetarr�relsens krossande. Och vilken internationell betydelse skulle fascismens seger ha? F�renta staterna �r som bekant varken Ungern eller Finland, varken Bulgarien eller Lettland. Fascismens seger i F�renta staterna skulle v�sentligt f�r�ndra hela den internationella situationen.
Kan det amerikanska proletariatet under dessa omst�ndigheter n�ja sig endast med organiserandet av sitt klassmedvetna avantgarde, som �r berett att betr�da den revolution�ra v�gen? Nej.
Det �r alldeles uppenbart, att det amerikanska proletariatets intressen kr�ver, att alla dess krafter of�rdr�jligen skiljer sig fr�n de borgerliga partierna. Det m�ste finna v�gar och l�mpliga former f�r att i r�tt tid kunna hindra att fascismen drar till sig de arbetandes breda missn�jda massor. Och h�r m�ste vi s�ga: bildandet av ett massparti av arbetande, ett �Arbetar- och farmarparti� skulle kunna utg�ra en s�dan f�r de amerikanska f�rh�llandena passande form. Ett s�dant parti vore en specifik form f�r de amerikanska massornas folkfront, som kunde uppst�llas mot trusternas och bankernas partier och �ven mot den v�xande fascismen. Ett s�dant parti blir naturligtvis varken ett socialistiskt eller ett kommunistiskt parti. Men det m�ste vara ett antifascistiskt och f�r inte vara ett antikommunistiskt parti. Detta partis program m�ste vara riktat mot bankerna, trusterna och monopolen, mot folkets huvudfiender som spekulerar med dess n�d. Ett s�dant parti kan motsvara sin best�mmelse endast om det kommer att f�rsvara arbetarklassens mest br�nnande krav, om det kommer att k�mpa f�r en verklig socialf�rs�kring, f�r en arbetsl�shetsf�rs�kring; om det kommer att k�mpa f�r att de vita och svarta arrendatorerna f�r jord och befrias fr�n skuldb�rdan; om det kommer att k�mpa f�r annulleringen av farmarnas skulder; om det kommer att k�mpa f�r negrernas likaber�ttigande, f�r f�rsvar av krigsveteranernas krav, f�r f�rsvaret av de fria yrkenas, sm�handlarnas och hantverkarnas intressen o. s. v.
Ett s�dant parti kommer sj�lvfallet att k�mpa f�r att f� in sina representanter i de lokala sj�lv f�rvaltningsorganen, i de enskilda staternas representantf�rsamlingar, liksom �ven i kongressen och i senaten.
V�ra kamrater i F�renta staterna har handlat riktigt n�r de tagit initiativ till att bilda ett s�dant parti. Men de m�ste vidtaga verksamma �tg�rder f�r att bildandet av ett s�dant parti skall bli massornas egen sak. Fr�gan om att bilda ett �Arbetar- och farmarparti� och om dess program m�ste behandlas p� massomfattande folkm�ten. Det �r n�dv�ndigt att utveckla den mest omfattande r�relse f�r att bilda detta parti och att st�lla sig i spetsen f�r den. Man f�r i intet fall till�ta att initiativet till partiets organisering �verg�r i h�nderna p� de element, som vill utnyttja de �ver de b�da borgerliga partierna � det demokratiska och det republikanska � besvikna miljonmassornas missn�je till att bilda ett �tredje parti� i F�renta staterna s�som ett antikommunistiskt, mot den revolution�ra r�relsen riktat parti.
b) England.
I England har Mosleys fascistiska organisation till f�ljd av de engelska arbetarnas massaktioner f�r en tid tr�tt i bakgrunden. Men vi f�r inte sluta �gonen f�r det faktum, att den s. k. �nationella regeringen� genomf�r en rad reaktion�ra �tg�rder mot arbetarklassen, varigenom �ven i England s�dana f�rh�llanden skapas, som g�r det l�ttare f�r bourgeoisin att vid behov �verg� till en fascistisk regim. Att k�mpa mot den fascistiska faran i England inneb�r p� nuvarande etapp framf�r allt att k�mpa mot den �nationella regeringen�, mot dess reaktion�ra �tg�rder, mot kapitalets offensiv, f�r f�rsvar av de arbetsl�sas krav, mot l�nes�nkning, f�r upph�vande av alla de lagar med vilkas hj�lp den engelska bourgeoisin trycker ner massornas levnadsniv�.
Men arbetarklassens v�xande hat mot den �nationella regeringen� sammansluter allt bredare massor under parollen att bilda en ny labour-regering i England. F�r kommunisterna f�rbise denna st�mning hos de breda massorna, som �nnu beh�llit tron p� labour-regeringen? Nej, kamrater! Vi m�ste finna v�gen till dessa massor. Vi s�ger dem �ppet, s�som Englands Kommunistiska partis XIII kongress gjorde: vi kommunister �r anh�ngare av sovjetmakten s�som den enda makt, vilken kan befria arbetarna fr�n kapitalets ok. Men ni vill ha en labourregering? N�v�l, vi har k�mpat och vi k�mpar sida vid sida med er f�r den �nationella regeringens� nederlag. Vi �r beredda att underst�dja er kamp f�r en ny labour-regering, ehuru b�da de f�rra labour-regeringarna inte uppfyllde de l�ften, som Labour Party hade gett arbetarklassen. Vi v�ntar inte att denna regering skall f�rverkliga socialistiska �tg�rder. Men i miljoner arbetares namn st�ller vi det kravet att den skall f�rsvara arbetarklassens och alla arbetandes mest aktuella ekonomiska och politiska intressen. L�t oss tillsammans �verl�gga om ett gemensamt program med s�dana krav och l�t oss f�rverkliga den aktionsenhet, som proletariatet beh�ver f�r att kunna sl� tillbaka den �nationella regeringens�, kapitalets och fascismens offensiv och f�rberedelsen till ett nytt krig. De engelska kamraterna �r beredda att p� denna grundval, tillsammans med Labour Partys organisationer, g� mot den nationella regeringen� vid de f�rest�ende parlamentsvalen och �ven mot Lloyd George, som p� sitt s�tt f�rs�ker dra massorna med sig mot arbetarklassens sak och f�r den engelska bourgeoisins intressen.
De engelska kommunisternas inst�llning �r riktig. Den kommer att g�ra det l�ttare f�r dem att uppr�tta en enhetlig kampfront med de engelska fackf�reningarnas och Labour Partys miljonmassor. I det kommunisterna st�ndigt f�rblir i det k�mpande proletariatets fr�msta led och visar massorna den enda riktiga v�gen � v�gen till kamp f�r att p� revolution�r v�g st�rta bourgeoisins v�lde och uppr�tta sovjetmakten � f�r de vid fastst�llandet av sina aktuella politiska uppgifter inte f�rs�ka att hoppa �ver de n�dv�ndiga etapper av massr�relsen, i vilkas f�rlopp de arbetande massorna p� grundvalen av sina egna erfarenheter �vervinner sina illusioner och g�r �ver p� kommunismens sida.
c) Frankrike.
Frankrike �r det land, d�r arbetarklassen som k�nt ger hela det internationella proletariatet ett exempel p�, hur man b�r k�mpa mot fascismen. Det franska kommunistiska partiet ger alla Kommunistiska Internationalens sektioner ett exempel p�, hur man m�ste genomf�ra enhetsfrontstaktiken, de socialistiska arbetarna ger ett exempel p�, vad de socialdemokratiska arbetarna i de andra kapitalistiska l�nderna nu b�r g�ra i kampen mot fascismen. (Bifall).
Den antifascistiska demonstrationen den 14 juli i �r i Paris, som omfattade en halv miljon m�nniskor, och talrika demonstrationer i andra st�der i Frankrike har en v�ldig betydelse.
Detta �r inte l�ngre bara en enhetsfrontr�relse av arbetarna, det �r b�rjan till en bred allm�n folkfront mot fascismen i Frankrike. Denna enhetsfrontr�relse h�jer arbetarklassens tro p� sina egna krafter, st�rker dess medvetande om sin ledande roll gentemot b�nderna, st�dernas sm�bourgeoisi och de intellektuella, den utvidgar kommunistiska partiets inflytande bland arbetarmassorna och st�rker d�rmed proletariatet i kampen mot fascismen. Denna r�relse mobiliserar i r�tt tid massornas vaksamhet gentemot den fascistiska faran. Den blir ett t�ndande f�red�me f�r den antifascistiska kampens utvecklande i andra kapitalistiska l�nder och ut�var ett eggande inflytande p� det av den fascistiska diktaturen nedtryckta tyska proletariatet.
Det �r, kan man s�ga, en stor seger, men den avg�r �nnu inte den antifascistiska kampens utg�ng. Den �verv�ldigande majoriteten av det franska folket �r obestridligt emot fascismen. Men bourgeoisin f�rst�r att med hj�lp av v�pnad makt v�ldf�ra sig p� folkens vilja. Den fascistiska r�relsen utvecklar sig fortfarande alldeles fritt med aktivt underst�d av monopolkapitalet, av bourgeoisins statsapparat, av den franska h�rens generalstab och av den katolska kyrkan � all reaktions b�lverk. Den starkaste fascistiska organisationen �Eldkorset� f�rfogar f�r n�rvarande �ver 300.000 man i vapen, vilkas k�rntrupp utg�res av 60.000 reservofficerare. Den har starka positioner inom polisen, inom gendarmeriet, inom h�ren och luftflottan och inom hela statsapparaten. De senaste kommunalvalen visar, att inte bara de revolution�ra krafterna, utan �ven fascismens krafter v�xer i Frankrike. Om det lyckas fascismen att tr�nga in i de breda bondemassorna och s�kra sig underst�d av en del av arm�n och neutralitet av den andra delen, s� kommer de franska arbetande massorna inte att kunna f�rhindra fascismens makttilltr�de. Gl�m inte, kamrater, den franska arbetarr�relsens organisatoriska svaghet som underl�ttar den fascistiska offensivens framg�ng. Arbetarklassen och alla antifascister i Frankrike har d�rf�r ingen grund att ge sig tillfreds med de resultat som uppn�tts.
Vilka uppgifter st�r Frankrikes arbetarklass inf�r?
F�r det f�rsta: att uppr�tta enhetsfront inte bara p� det politiska, utan �ven p� det ekonomiska omr�det f�r att organisera kampen mot kapitalets offensiv, att genom sin p�tryckning bryta motst�ndet mot enhets fronten bland ledarna f�r den reformistiska Landsorganisationen (CGT).
F�r det andra: att ern� facklig enhet i Frankrike � enhetliga fackf�reningar p� klasskampens grundval.
F�r det tredje: att draga in de breda bondemassorna och sm�bourgeoisins massor i den antifascistiska r�relsen och bereda deras aktuella krav en s�rskild plats i den antifascistiska folkfrontens program.
F�r det fj�rde: att organisatoriskt bef�sta och utvidga den i utveckling stadda antifascistiska r�relsen genom att i massomf�ng skapa valbara, utom partierna st�ende organ f�r den antifascistiska folkfronten, vilkas inflytande omfattar bredare massor �n de partier och organisationer av de arbetande, vilka nu existerar i Frankrike.
F�r det femte: att genom sin p�tryckning uppn�, att de fascistiska organisationerna uppl�ses och avv�pnas s�som organisationer av sammansvurna mot republiken och som Hitlers agenter i Frankrike.
F�r det sj�tte: att f� till st�nd en rensning av statsapparaten, armen och polisen fr�n sammansvurna, vilka f�rbereder en fascistisk omst�rtning.
F�r det sjunde: att utveckla kampen mot ledarna av den katolska kyrkans reaktion�ra klick som ett av den franska fascismens viktigaste b�lverk.
F�r det �ttonde: att f�rena arm�n med den antifascistiska r�relsen genom att skapa kommitt�er inom arm�n till republikens och f�rfattningens skydd mot dem, som vill utnyttja arm�n till f�rm�n f�r en statskupp mot f�rfattningen (appl�der); inte till�ta, att de reaktion�ra krafterna i Frankrike f�r spr�nga avtalet mellan Frankrike och SSSR, som f�rsvarar fredens sak mot den tyska fascismens aggressivitet. (Bifall).
Och om den antifascistiska r�relsen i Frankrike skulle leda till bildandet av en regering, som kommer att f�ra en verklig kamp � inte bara i ord, utan i handling � mot den franska fascismen, som kommer att genomf�ra det program den antifascistiska folkfrontens krav bildar, s� �r kommunisterna icke dess mindre, ehuru de f�rblir of�rsonliga fiender till varje borgerlig regering och anh�ngare av sovjetmakten, beredda att inf�r den v�xande fascistiska faran underst�dja en s�dan regering. (Bifall.)
Kamrater! Kampen f�r att bilda en enhetsfront i de l�nder, d�r fascismen sitter vid makten, �r v�l det viktigaste problem, som vi st�r inf�r. D�r f�rsigg�r denna kamp naturligtvis under betydligt sv�rare f�rh�llanden �n i l�nder med legal arbetarr�relse. F�r �vrigt finnes i de fascistiska l�nderna alla f�ruts�ttningar f�r en verklig antifascistisk enhetsfront mot den fascistiska diktaturen, ty de socialdemokratiska, de kristliga och andra arbetarna t. ex. i Tyskland kan mera direkt inse n�dv�ndigheten av en enhetlig kamp tillsammans med kommunisterna mot den fascistiska diktaturen. Sm�bourgeoisins och b�ndernas breda skikt, som redan smakat de bittra frukterna av det fascistiska v�ldet, gripes av allt st�rre missn�je och besvikelse, vilket g�r det l�ttare att dra in dem i den antifascistiska folkfronten.
I de fascistiska l�nderna, s�rskilt i Tyskland och Italien, d�r fascismen redan f�rm�tt skaffa sig en massbasis och med v�ld drivit in arbetarna och andra arbetande i sina organisationer, best�r huvuduppgiften i att skickligt sammanknyta kampen mot den fascistiska diktaturen utifr�n med dess undergr�vande inifr�n inom de fascistiska massorganisationerna och organen. I �verensst�mmelse med de konkreta f�rh�llandena i dessa l�nder m�ste man utfinna, till�gna sig och anv�nda s�rskilda metoder och former, vilka snabbast undergr�ver fascismens massbasis och f�rbereder den fascistiska diktaturens st�rtande. Den m�ste man utfinna, till�gna sig och till�mpa och inte bara ropa: �Ned med Hitler!� och �Ned med Mussolini!�. Ja, utfinna, till�gna sig och till�mpa!
Detta �r en sv�r och invecklad uppgift. Den �r s� mycket sv�rare, som v�ra erfarenheter av den fascistiska diktaturens framg�ngsrika bek�mpande �r ytterst begr�nsade. V�ra italienska kamrater t. ex. k�mpar sedan c:a 13 �r under den fascistiska diktaturens f�rh�llanden. Men det har �nnu inte lyckats dem att utveckla en verklig masskamp mot fascismen, och d�rf�r har de tyv�rr f�ga kunnat hj�lpa de andra kommunistiska partierna i de fascistiska l�nderna med positiva erfarenheter i detta avseende.
De tyska och italienska kommunisterna och kommunisterna i andra fascistiska l�nder liksom �ven medlemmarna av de kommunistiska ungdomsf�rbunden har gjort underverk av hj�ltemod. De har bragt och bringar dagligen oerh�rda offer. F�r detta hj�ltemod och f�r dessa offer b�jer vi v�ra huvuden. Men endast hj�ltemod �r inte tillr�ckligt. (Appl�der.) Detta hj�ltemod m�ste f�rknippas med dagligt arbete bland massorna, med en s�dan konkret kamp mot fascismen att man h�r uppn�r de mest k�nnbara resultat. I v�r kamp mot den fascistiska diktaturen �r det s�rskilt farligt att betrakta det �nskade som verkligt. Man m�ste utg� fr�n fakta, fr�n den verkliga, konkreta situationen.
Och hurudan �r den nuvarande verkligheten, t. ex. i Tyskland?
Bland massorna v�xer missn�jet och besvikelsen �ver den fascistiska diktaturens politik, vilket t. o. m. antar formen av delstrejker och andra aktioner. Trots alla bem�danden har fascismen inte lyckats politiskt vinna p� sin sida arbetarnas huvudmassor. Den f�rlorar och kommer allt mera att f�rlora t. o. m. sina f�rra anh�ngare. Men vi m�ste likv�l g�ra oss r�kning f�r, att de arbetare, som �r �vertygade om m�jligheten av den fascistiska diktaturens st�rtande och redan i dag �r beredda att aktivt k�mpa d�rf�r, tillsvidare �nnu utg�r minoriteten � det �r vi, kommunisterna, och den revolution�ra delen av de socialdemokratiska arbetarna. Majoriteten av de arbetande har d�remot hittills �nnu inte insett de reala och konkreta m�jligheterna och funnit v�garna till denna diktaturs st�rtande och intar fortfarande en avvaktande h�llning. Detta m�ste man ta h�nsyn till n�r vi fastst�ller v�ra uppgifter i kampen mot fascismen i Tyskland och n�r vi kommer att s�ka, utarbeta och till�mpa s�rskilda metoder f�r den fascistiska diktaturens st�rtande och undergr�vande i Tyskland.
F�r att tillfoga den fascistiska diktaturen ett k�nnbart slag m�ste vi k�nna dess mest s�rbara st�lle. Var �r den fascistiska diktaturens akillesh�l? I dess sociala basis. Och denna �r ytterst olikartad. Den omfattar olika klasser och olika samh�llsskikt. Fascismen proklamerade sig som enda representant f�r alla befolkningens klasser och skikt: f�r fabrikanterna och arbetarna, f�r miljon�ren och den arbetsl�se, f�r gods�garen och sm�bonden, f�r storkapitalisten och hantverkaren. Den ger sig sken av att f�rsvara alla dessa skikts intressen, hela nationens intressen. Men eftersom fascismen �r storbourgeoisins diktatur m�ste den oundvikligen r�ka i konflikt med sin sociala massbasis, s� mycket mera som klassmots�ttningarna mellan finansmagnaternas koppel och folkets �verv�gande majoritet under den fascistiska diktaturen framtr�der mest p�fallande.
Vi kan f�ra massorna till den avg�rande kampen f�r den fascistiska diktaturens st�rtande endast genom att dra in arbetarna, som med v�ld drivits in i de fascistiska organisationerna eller intr�tt i dem p� grund av bristande klassmedvetande, i de mest element�ra r�relser till skydd f�r deras ekonomiska, politiska och kulturella intressen. Just d�rf�r m�ste kommunisterna arbeta i dessa organisationer s�som de b�sta f�rsvararna av medlemsmassans aktuella intressen och d�rvid ha i sikte, att i den m�n, som de i dessa organisationer befintliga arbetarna b�rjar att allt oftare kr�va sin r�tt och f�rsvara sina intressen, de oundvikligen r�kar i konflikt med den fascistiska diktaturen.
P� basen av f�rsvaret av de arbetande massornas mest br�nnande och under f�rsta tiden mest element�ra intressen i stad och p� land �r det relativt l�ttare att finna ett gemensamt spr�k inte bara med de medvetna antifascisterna, utan �ven med s�dana arbetande som �nnu �r anh�ngare av fascismen, men �r besvikna och missn�jda med dess politik, som knotar och s�ker tillf�lle att ge uttryck �t sitt missn�je. I allm�nhet m�ste vi g�ra oss r�kning f�r, att hela v�r taktik i den fascistiska diktaturens l�nder m�ste b�ra en s�dan karakt�r, att vi inte st�ter ifr�n oss fascismens gemene anh�ngare, att vi inte driver dem i fascismens armar p� nytt, utan att vi f�rdjupar klyftan mellan de fascistiska ledarskikten och deras besvikna anh�ngare bland de arbetande skikten.
Kamrater, vi f�r ej f�sta oss vid, om folk, som mobiliserats omkring dessa aktuella intressen, antingen anser sig vara indifferenta i politiken eller t. o. m. anh�ngare av fascismen. F�r oss �r det viktigt att dra in dem i r�relsen, som i b�rjan m�jligen �nnu inte �ppet g�r under parollen om kamp mot fascismen, men objektivt redan �r en antifascistisk r�relse, emedan den s�tter dessa massor i mots�ttning till den fascistiska diktaturen.
Erfarenheten l�r oss, att den uppfattningen, att det �verhuvud vore om�jligt att framtr�da legalt eller halvlegalt i den fascistiska diktaturens l�nder, �r skadlig och falsk. Att vidh�lla en s�dan st�ndpunkt inneb�r att f�rfalla till passivitet och att avst� fr�n allt verkligt massarbete �verhuvud. Visserligen �r det en sv�r och komplicerad uppgift att under den fascistiska diktaturen finna former och metoder f�r ett legalt eller halv-legalt upptr�dande. Men �ven h�r, liksom i m�nga andra fr�gor, �r det livet sj�lvt och massornas initiativ, som visar v�gen. De har redan l�mnat en rad exempel, vilka vi m�ste generalisera och till�mpa p� ett organiserat och �ndam�lsenligt s�tt.
Det m�ste avgjort g�ras ett slut p� underskattandet av arbetet i de fascistiska massorganisationerna. B�de i Italien, i Tyskland och i en rad andra fascistiska l�nder har v�ra kamrater maskerat sin passivitet och icke s�llan i praktiken t. o. m. sin direkta v�gran att arbeta i de fascistiska massorganisationerna d�rmed, att de satt arbetet p� arbetsplatserna i mots�ttning till arbetet i de fascistiska massorganisationerna. I verkligheten har denna schematiska mots�ttning lett till, att man arbetat ytterst svagt och ibland inte alls arbetat vare sig i de fascistiska massorganisationerna eller p� arbetsplatserna.
Emellertid �r det s�rskilt viktigt f�r kommunisterna i de fascistiska l�nderna att vara �verallt d�r massorna finnes. Fascismen har ber�vat arbetarna deras egna legala organisationer. Den har p�tvingat dem de fascistiska organisationerna, och d�r befinner sig massorna � av tv�ng eller delvis frivilligt. Dessa fascismens massorganisationer kan och m�ste utg�ra v�rt legala eller halvlegala verksamhetsf�lt, d�r vi kan komma i ber�ring med massorna. De kan och m�ste bli v�r legala eller halvlegala utg�ngspunkt vid f�rsvaret av massornas aktuella intressen. Utnyttjande dessa m�jligheter m�ste kommunisterna k�mpa f�r f�rtroendeposter i de fascistiska massorganisationerna f�r att komma i f�rbindelse med massorna, och de m�ste en g�ng f�r alla frig�ra sig fr�n f�rdomen att en s�dan verksamhet inte vore passande eller v�rdig en revolution�r arbetare.
I Tyskland exempelvis existerar ett system av s. k. �driftsbefullm�ktigade� (Betriebsvertrauensr�te). Var st�r det skrivet att vi i dessa organisationer m�ste avst� monopolet �t fascisterna? Kan vi inte f�rs�ka sammansluta de kommunistiska, socialdemokratiska, kristliga och andra arbetarna p� arbetsplatserna s� att de vid valen av �driftsbefullm�ktigade� stryker arbetsgivarnas �ppna agenter fr�n listorna och uppst�ller andra kandidater, som �tnjuter arbetarnas f�rtroende? Praktiken har redan visat att det �r m�jligt.
Vittnar inte praktiken �ven d�rom, att man gemensamt med de socialdemokratiska och de andra missn�jda arbetarna kan kr�va av de �driftsbefullm�ktigade�, att de verkligen f�rsvarar arbetarnas intressen?
Tag �arbetsfronten� i Tyskland eller de fascistiska fack f�reningarna i Italien. Kan man d� inte kr�va, att �arbetsfrontens� funktion�rer v�ljes och inte utn�mnes? Kan man inte yrka p� att de lokala gruppernas ledande instanser avl�gger rapport p� organisationens medlemsm�ten? Kan man inte genom gruppens beslut st�lla dessa krav till arbetsgivarna, till �arbetsf�rmyndarna�, till �arbetsfrontens� h�gsta instanser? Detta �r m�jligt under den f�ruts�ttningen, att de revolution�ra arbetarna verkligen arbetar inom �arbetsfronten� och skaffar sig poster d�r.
S�dana arbetsmetoder �r m�jliga och n�dv�ndiga �ven inom andra fascistiska massorganisationer: bland Hitlerungdomen, inom idrottsorganisationerna, inom organisationen �Kraft genom gl�dje�, inom �Dopo Lavoro� i Italien, inom kooperativerna o. s. v.
Kamrater, drag er till minnes den gamla sagan om Trojas intagande. Troja hade skyddat sig mot den angripande h�ren med o�verstigliga murar. Och den angripande h�ren, som lidit betydande f�rluster, kunde inte vinna seger innan den med hj�lp av den trojanska h�sten tr�ngt in i staden, i sj�lva hj�rtat p� fienden.
Det synes mig att vi revolution�ra arbetare inte b�r genera oss f�r att anv�nda samma taktik gentemot v�r fascistiska fiende, som skyddar sig mot folket med en levande mur av sina galgf�glar. (Bifall.)
Den som inte inser n�dv�ndigheten att anv�nda en s�dan taktik mot fascismen, den som anser en s�dan metod vara �f�rnedrande�, han kan vara en f�rtr�fflig kamrat men han �r, med f�rlov sagt, en pratmakare och ingen revolution�r, han f�rst�r inte att f�ra massorna till den fascistiska diktaturens st�rtande. (Bifall.)
Enhetsfrontens massr�relse, som uppst�r utom och inom de fascistiska organisationerna i Tyskland, Italien och andra l�nder d�r fascismen har en massbasis, denna r�relse, som utg�r fr�n f�rsvaret av de mest element�ra behoven, som �ndrar sina former och kampparoller i den m�n denna kamp utvidgas och v�xer, skall bli den murbr�cka som bryter ned den fascistiska diktaturens f�stning, vilken nu f�refaller m�nga obetvinglig.
Kampen f�r enhetsfrontens uppr�ttande reser �ven ett annat mycket viktigt problem, n�mligen problemet om enhetsfronten i de l�nder, som har socialdemokratisk regering eller en koalitionsregering, vari socialister deltar, s�som fallet �r exempelvis i Danmark, Norge, Sverge, Tjeckoslovakien och Belgien.
Det �r k�nt, att vi f�rh�ller oss absolut avvisande till de socialdemokratiska regeringarna, som �r till f�r kompromiss med bourgeoisin. Vi betraktar likv�l inte en socialdemokratisk regering eller en regeringskoalition mellan det socialdemokratiska partiet och de borgerliga partierna som ett o�verstigligt hinder f�r uppr�ttandet av enhetsfront med socialdemokraterna i best�mda fr�gor. Vi anser att �ven i detta fall en enhetsfront till skydd f�r det arbetande folkets livsintressen och i kampen mot fascismen �r fullkomligt m�jlig och n�dv�ndig. Det �r klart, att i de l�nder, d�r representanter f�r det socialdemokratiska partiet deltager i regeringen, den socialdemokratiska ledningen g�r det starkaste motst�nd mot den prolet�ra enhetsfronten. Detta �r fullkomligt f�rst�eligt, ty de vill ju visa bourgeoisin, att de b�ttre och skickligare �n andra f�rst�r att h�lla de missn�jda arbetarmassorna i tygeln och att skydda dem mot kommunismens inflytande. Bara det faktum, att de socialdemokratiska statsr�den st�ller sig avvisande till den prolet�ra enhetsfronten, kan dock p� intet s�tt r�ttf�rdiga att kommunisterna ingenting g�r f�r att f� till st�nd proletariatets enhetsfront.
V�ra kamrater i de skandinaviska l�nderna sl�r ofta in p� det minsta motst�ndets v�g n�r de inskr�nker sig till att i propagandasyfte avsl�ja den socialdemokratiska regeringen. Det �r ett fel. I Danmark t. ex. sitter de socialdemokratiska ledarna sedan tio �r i regeringen, och kommunisterna upprepar sedan tio �r, dag ut och dag in, att detta �r en borgerlig, en kapitalistisk regering. Man m�ste anta att de danska arbetarna k�nner till denna propaganda. Det faktum att en betydande majoritet i alla fall r�star f�r det socialdemokratiska regeringspartiet, visar bara, att kommunisternas propagandistiska avsl�jande av regeringen inte �r tillr�cklig, men inte att dessa hundratusental arbetare �r n�jda med alla de socialdemokratiska ministrarnas regerings�tg�rder. Nej, de �r inte n�jda med att den socialdemokratiska regeringen med sina s. k. �kris�verenskommelser� hj�lper storkapitalisterna och gods�garna och inte arbetarna och de fattiga b�nderna; att den genom sin f�rordning av januari 1933 ber�vat arbetarna strejkr�tten; att den fattat beslut om att utrusta polisen med nya vapen; att den socialdemokratiska ledningen planerar en farlig antidemokratisk valreform (med betydande inskr�nkning av riksdagsm�nnens antal). Jag tar v�l knappast fel om jag p�st�r, att 99 % av Danmarks arbetare inte godk�nner s�dana politiska �tg�rder av de socialdemokratiska ledarna och ministrarna.
Kan inte kommunisterna uppmana fackf�reningarna och de socialdemokratiska organisationerna i Danmark att uppta till behandling en eller annan aktuell fr�ga, att uttala sin mening d�rom och gemensamt upptr�da till f�rm�n f�r den prolet�ra enhetsfronten f�r att genomf�ra arbetarnas krav? I oktober f�rra �ret, d� v�ra danska kamrater v�nde sig till fackf�reningarna med uppmaning att taga st�llning emot s�nkningen av arbetsl�shetsunderst�det och f�r fackf�reningarnas demokratiska r�ttigheter, ansl�t sig c:a 100 lokala fackf�reningar till enhetsfronten.
I Sverge sitter f�r n�rvarande den tredje socialdemokratiska regeringen, men de svenska kommunisterna har i praktiken en l�ng tid underl�tit att anv�nda sig av enhetsfronttaktiken. Varf�r? Var de emot enhetsfronten? Nej, naturligtvis var de principiellt f�r enhetsfronten, f�r enhetsfronten i allm�nhet, men de har inte f�rst�tt av vilken anledning, i vilka fr�gor och till vilka kravs f�rsvar man med framg�ng kunde uppr�tta enhetsfront, var och hur man skall koppla in. N�gra m�nader f�rr�n den socialdemokratiska regeringen bildades framf�rde det socialdemokratiska partiet under valkampen en plattform, som inneh�ll en rad krav, vilka just hade kunnat upptagas i en plattform f�r den prolet�ra enhetsfronten. Exempelvis parollerna: �Mot tullarna�, �Mot militariseringen�, �Slut med f�rhalandet av arbetsl�shetsf�rs�kringen�, �Tryggande av en f�r livsuppeh�llet tillr�cklig �lderdomspension�, �Icke till�ta s�dana organisationer som Munk-k�rerna�, �Ned med de av de borgerliga partierna fordrade klasslagarna mot fackf�reningarna�.
�ver en miljon arbetande i Sverge r�stade �r 1932 f�r dessa av socialdemokratin framf�rda krav och h�lsade �r 1933 den socialdemokratiska regeringens bildande i den f�rhoppningen, att dessa krav nu skulle f�rverkligas. Vad hade i denna situation varit naturligare � och vad hade i h�gre grad motsvarat arbetarnas krav � �n att kommunistiska partiet hade v�nt sig till alla socialdemokratiska och fackliga organisationer med f�rslaget att f�retaga gemensamma aktioner f�r att genomf�ra dessa av socialdemokratiska partiet framf�rda krav.
Om det verkligen hade lyckats att mobilisera de breda massorna f�r dessa av socialdemokraterna sj�lva framf�rda krav och att sammansluta de socialdemokratiska och kommunistiska arbetarorganisationerna till en enhetsfront, s� skulle utan tvivel Sverges arbetarklass ha vunnit d�rp�. Sverges socialdemokratiska statsr�d skulle naturligtvis inte ha glatt sig synnerligen d�r�ver. Ty i detta fall hade regeringen varit tvungen att uppfylla �tminstone n�gra krav. I varje fall skulle det inte ha g�tt s� som det nu har g�tt, att regeringen i st�llet f�r att upph�va tullarna har h�jt en del tullar, att den i st�llet f�r att inskr�nka militarismen har �kat milit�rbudgeten och i st�llet f�r att avvisa alla mot fackf�reningarna riktade lagar sj�lv framlagt ett s�dant lagf�rslag i riksdagen. Visserligen har Sverges Kommunistiska parti i samband med sistn�mnda fr�ga genomf�rt en god masskampanj i den prolet�ra enhetsfrontens anda och har uppn�tt, att sist och slutligen t. o. m. den socialdemokratiska riksdagsfraktionen s�g sig tvungen att r�sta emot regeringens lagf�rslag och att detta d�rf�r tills vidare f�ll.
De norska kommunisterna handlade r�tt, n�r de till 1 maj uppmanade Arbetarpartiets organisationer till gemensamma demonstrationer och framst�llde en rad krav, som i grunden sammanf�ll med det norska Arbetarpartiets valplattform. Ehuru detta steg mot enhetsfronten var svagt f�rberett och norska Arbetarpartiets ledning tog st�llning d�remot f�rekom dock p� trettio orter enhetsfrontsdemonstrationer.
Tidigare fruktade m�nga kommunister, att det skulle vara en yttring av opportunism, om de inte med egna, dubbelt radikalare krav svarade p� varje av socialdemokraterna framst�llt krav. Detta var ett naivt fel. Om socialdemokraterna exempelvis framst�ller kravet p� uppl�sning av de fascistiska organisationerna, s� beh�ver vi inte tillfoga: �och uppl�sning av den statliga polisen� (ty detta krav �r det �ndam�lsenligt att framst�lla i en annan situation), utan vi m�ste s�ga de socialdemokratiska arbetarna: vi �r beredda att antaga dessa ert partis krav som den prolet�ra enhetsfrontens krav och att k�mpa f�r deras slutliga f�rverkligande. L�t oss g� till kamp gemensamt.
�ven i Tjeckoslovakien kan och m�ste man utnyttja best�mda, av den tjeckiska och den tyska socialdemokratin och av de reformistiska fackf�reningarna framst�llda krav till att uppr�tta arbetarklassens enhetsfront. N�r socialdemokratin t. ex. kr�ver arbetsanskaffning f�r de arbetsl�sa eller � som den gjorde redan 1927 � kr�ver upph�vande av de lagar som inskr�nker kommunernas sj�lvstyrelse, s� m�ste man p� varje plats, i varje krets konkret utarbeta dessa krav och hand i hand med de socialdemokratiska organisationerna k�mpa f�r att de faktiskt f�rverkligas. Eller n�r de socialdemokratiska partierna �i allm�nhet� dundrar emot de fascistiska representanterna inom statsapparaten, s� m�ste man inom varje krets draga fram de konkreta fascistiska h�rolderna i dagsljuset och tillsammans med de socialdemokratiska arbetarna g� till aktion f�r att f� dem avl�gsnade ur de statliga institutionerna.
I Belgien har det socialdemokratiska partiet med Emil Vandervelde i spetsen intr�tt i koalitionsregeringen. Denna �framg�ng� tillk�mpade de sig genom sin l�ngvariga och omfattande kampanj f�r tv� huvudkrav: 1. n�df�rordningarnas upph�vande och genomf�randet av de Mans plan. Den f�rsta fr�gan �r synnerligen viktig. Den f�rra regeringen hade fastst�llt inalles 150 reaktion�ra n�df�rordningar, vilka p�l�gger det arbetande folket en ytterst tung b�rda. Dessa m�ste genast upph�vas. Detta kr�vde det socialistiska partiet. Men har den nya regeringen upph�vt m�nga av dessa n�df�rordningar? Den har inte upph�vt en enda, den har bara lindrat n�gra n�df�rordningar n�got litet f�r att ge ett slags �symbolisk� betalning f�r de storartade l�ften, som Belgiens socialistiska ledare gett (i stil med de �symboliska dollar�, som en del europeiska makter erbj�d Amerika i ers�ttning f�r sina till miljoner uppg�ende krigsskulder).
Vad betr�ffar realiseringen av de Mans vittomtalade plan, s� tog saken en f�r de socialdemokratiska massorna alldeles ov�ntad v�ndning: de socialdemokratiska ministrarna f�rklarade, att man f�rst m�ste �vervinna den ekonomiska krisen och att endast de delar av de Mans plan kan genomf�ras, som inneb�r en f�rb�ttring av industrikapitalisternas och bankernas l�ge, och f�rst sedan kan man genomf�ra �tg�rder f�r underl�ttande av arbetarnas l�ge. Hur l�nge m�ste v�l arbetarna v�nta p� sin del av det �v�lst�nd�, som de Mans plan utlovar? �ver de belgiska bankirerna har redan ett formligt guldregn str�tts. Den belgiska francens v�rde har s�nkts med 28 %, och genom denna manipulation kunde bankirerna inh�sta 4% miljard francs som trof� p� l�ntagarnas bekostnad och p� bekostnad av sm�folkets besparingar. Hur st�mmer detta med inneh�llet i de Mans plan? Om man skulle s�tta tro till planens ordalydelse, s� utlovar den ju �repressalier mot monopolmissbruk och spekulationsman�vrer�.
P� grundvalen av de Mans plan tillsatte regeringen en kommission till kontroll �ver bankerna, men en kommission som best�r av bankirer, vilka nu glatt och utan bekymmer kontrollerar sig sj�lva!
De Mans plan utlovar �ven en rad andra goda saker: �f�rkortad arbetstid�, �normalisering av arbetsl�nen�, �minimil�n�, �organisering av ett allomfattande socialf�rs�kringssystem�, �f�rb�ttrade levnadsf�rh�llanden genom nya bostadsbyggen� o. s. v. Allt detta �r krav, som vi kommunister kan underst�dja. Vi m�ste v�nda oss till Belgiens arbetarorganisationer och s�ga: kapitalisterna har redan f�tt nog och t. o. m. f�r mycket. L�t oss kr�va av de socialdemokratiska ministrarna att de uppfyller de l�ften, som de gett arbetarna. L�t oss sammansluta oss till enhetsfront f�r att med framg�ng f�rsvara v�ra intressen. Minister Vandervelde, vi underst�djer de i Er plattform upptagna kraven f�r arbetarna; men vi f�rklarar �ppet: vi tar dessa krav p� allvar, vi vill ha handling och inte tomma ord, och d�rf�r f�renar vi hundratusentals arbetare till kamp f�r dessa krav!
D�rigenom att kommunisterna i de l�nder, d�r det finnes en socialdemokratisk regering, utnyttjar motsvarande delkrav ur de socialdemokratiska partiernas egen plattform och de socialdemokratiska ministrarnas vall�ften som utg�ngspunkt f�r gemensamma aktioner med socialdemokratiska partier och organisationer, kan de sedan l�ttare utveckla en kampanj f�r uppr�ttandet av enhetsfront p� grundvalen av en rad andra av massornas krav i kampen mot kapitalets offensiv, mot fascismen och krigsfaran.
Vidare m�ste man ha i sikte, att om gemensamma aktioner med de socialdemokratiska partierna och organisationerna i allm�nhet kr�ver av kommunisterna en allvarlig, motiverad kritik av socialdemokratin i dess egenskap av ideologiskt och praktiskt uttryck f�r blockpolitiken med borgarklassen, kr�ver ett outtr�ttligt och kamratligt klarg�rande av kommunismens program och paroller f�r de socialdemokratiska arbetarna, s� �r denna uppgift s�rskilt viktig just i de l�nder d�r det finnes en socialdemokratisk regering.
Kamrater! F�rverkligandet av den fackliga enheten b�de nationellt och internationellt m�ste bli en av de viktigaste etapperna i enhetsfrontens bef�stande.
Som k�nt har de reformistiska ledarnas splittringstaktik genomf�rts med st�rsta sk�rpa inom fackf�reningarna. Detta �r �ven f�rst�eligt: h�r fann deras blockpolitik med borgarklassen sin praktiska full�ndning direkt p� arbetsplatsen, p� bekostnad av arbetarmassans livsintressen. Detta ledde naturligtvis till att de revolution�ra arbetarna under kommunisternas ledning utsatte denna praxis f�r en skarp kritik och reste sig till motst�nd mot den. D�rf�r utspelade sig den h�ftigaste kampen mellan kommunismen och reformismen p� det fackliga omr�det.
Ju sv�rare och mera komplicerat kapitalismens l�ge blev, dess mera reaktion�r var den politik, som Amsterdam-fackf�reningarnas ledare f�rde och dess mera aggressiva var deras �tg�rder mot alla oppositionella element inom fackf�reningarna. Inte ens den fascistiska diktaturens uppr�ttande i Tyskland och den sk�rpta kapitaloffensiven i alla kapitalistiska l�nder mildrade denna aggressivitet. �r det inte karakteristiskt, att endast under �ret 1933 de sk�ndligaste cirkul�r uts�ndes i England, Holland, Belgien och Sverige f�r att f� kommunisterna och de revolution�ra arbetarna uteslutna ur fackf�reningarna? I England uts�ndes �r 1933 ett cirkul�r, vari fackf�reningarnas lokalavdelningar f�rbj�ds att intr�da i antikrigs- och andra revolution�ra organisationer. Detta var upptakten till det ber�mda �svarta cirkul�ret�, som fackf�reningarnas generalr�d uts�nde och vari varje facklig samorganisation, som intar representanter, �vilka p� ett eller annat s�tt har med kommunistiska organisationer att g�ra�, f�rklarades olaglig. Och vad skall man s�ga om de tyska fackf�reningarnas ledning, som tillgrep oerh�rda repressalier mot de revolution�ra elementen inom fackf�reningarna!
V�r taktik f�r likv�l inte r�tta sig efter enskilda Amsterdam-fackf�reningsledares upptr�dande, vilka sv�righeter detta upptr�dande �n skapar f�r klasskampen, utan framf�r allt d�rav var arbetarmassorna befinner sig. Och h�r m�ste vi �ppet f�rklara: arbetet i fackf�reningarna �r alla kommunistiska partiers mest �mmande fr�ga. Vi m�ste verkligt f� till st�nd en tv�rv�ndning i det fackliga arbetet och s�tta fr�gan om kampen f�r facklig enhet i fr�msta rummet.
Redan f�r tio �r sedan sade oss kamrat Stalin:
�Vari ligger den v�steuropeiska socialdemokratins styrka? D�ri att den st�djer sig p� fackf�reningarna.
Vari ligger v�ra v�steuropeiska kommunistiska partiers svaghet?
D�ri att de �nnu inte f�tt till st�nd en intim anknytning till fackf�reningarna, och en del element av dessa kommunistiska partier vill inte knyta an till fackf�reningarna. D�rf�r best�r de v�steuropeiska kommunistiska partiernas huvuduppgift under nuvarande �gonblick i att utveckla och fullf�lja kampanjen f�r en enhetlig fackf�reningsr�relse. Alla kommunister utan undantag m�ste intr�da i fackf�reningarna och d�r f�ra ett systematiskt, t�lmodigt arbete f�r att sammansvetsa arbetarklassen mot kapitalet och p� s� s�tt uppn�, att de kommunistiska partierna kan st�dja sig p� fackf�reningarna.� [2]
Har denna kamrat Stalins anvisning blivit uppfylld? Nej, kamrater, den har inte blivit uppfylld.
M�nga av v�ra kamrater ignorerade arbetarnas dragning till fackf�reningarna, och p� grund av sv�righeterna f�r arbetet inom Amsterdam-fackf�reningarna undvek de denna komplicerade uppgift. De talade oupph�rligt om krisen inom Amsterdam-fackf�reningarna, och d�rom att arbetarna l�mnade fackf�reningarna, och de f�rbis�g det faktum att fackf�reningarna efter en viss nedg�ng i b�rjan av den ekonomiska v�rldskrisen �nyo b�rjade v�xa. Det s�regna i fackf�reningsr�relsen bestod just d�ri, att bourgeoisins offensiv mot fackf�reningarnas r�ttigheter och f�rs�ken att i en del l�nder (Polen, Ungern o. s. v.) likrikta fackf�reningarna samt socialf�rs�kringens inskr�nkning och l�nes�nkningarna tvingade arbetarna att, ehuru de reformistiska fackf�reningsledarna inte gjorde motst�nd mot dessa �tg�rder, sluta sig �nd� fastare omkring fackf�reningarna, ty arbetarna ville och vill i fackf�reningarna se en kampduglig f�rsvarare av sina mest br�nnande klassintressen. H�rav f�rklaras det faktum, att de flesta Amsterdam-fackf�reningarna � i Frankrike, i Tjeckoslovakien, i Belgien, Sverige, Holland, Schweiz o. s. v. � under de senaste �ren �kat sitt medlemsantal. Den amerikanska Landsorganisationen (A. F. of Labor) har �ven under de tv� senaste �ren betydligt �kat sitt medlemsantal.
Om de tyska kamraterna b�ttre hade f�rst�tt det fackliga arbetets betydelse, varom kamrat Th�lmann upprepade g�nger talat, s� skulle vi s�kert ha haft ett b�ttre l�ge i fackf�reningarna �n fallet var vid den fascistiska diktaturens makttilltr�de. Vid slutet av 1932 tillh�rde endast 10 % av partimedlemmarna de fria fackf�reningarna � ehuru kommunisterna efter Kommunistiska Internationalens VI kongress stod i spetsen f�r en hel rad strejker. I tidningarna skrev v�ra kamrater om n�dv�ndigheten att �gna 90 % av v�ra krafter �t arbetet i fackf�reningarna, men i praktiken koncentrerades allt p� den revolution�ra fackf�reningsoppositionen, som faktiskt avs�g att ers�tta fackf�reningarna. Och efter Hitlers makter�vring? Under loppet av tv� �r motsatte sig v�ra kamrater h�rdnackat och systematiskt den riktiga parollen om kamp f�r de fria fackf�reningarnas �teruppr�ttande.
Jag skulle kunna anf�ra liknande exempel fr�n n�stan alla andra kapitalistiska l�nder.
Men vi har �ven en f�rsta allvarlig vinning i kampen f�r den fackliga r�relsens enhet i de europeiska l�nderna. Jag syftar p� det lilla �sterrike, d�r en basis f�r en illegal fackf�reningsr�relse skapats p� det kommunistiska partiets initiativ. Efter februaristriderna framf�rde socialdemokraterna med Otto Bauer i spetsen parollen: �De fria fackf�reningarna kan �teruppr�ttas f�rst efter fascismens fall�. Kommunisterna tog itu med arbetet f�r fackf�reningarnas �teruppr�ttande. Varje fas av detta arbete var ett stycke levande enhetsfront f�r det �sterrikiska proletariatet. Det framg�ngsrika �teruppr�ttandet av de fria fackf�reningarna under de illegala f�rh�llandena var ett allvarligt nederlag f�r fascismen. Socialdemokraterna stod vid skiljev�gen. En del av dem f�rs�kte att f�ra underhandlingar med regeringen. En annan del bildade, n�r de s�g v�ra framg�ngar, egna, parallella, illegala fackf�reningar. Men det kunde endast finnas en v�g: antingen kapitulation f�r fascismen eller gemensam kamp mot fascismen � genom facklig enhet. Under massornas tryck besl�t sig den vacklande ledningen i de parallella fackf�reningarna, vilka bildats av de f. d. fackliga ledarna, att g� med p� sammanslutning. Grundvalen f�r denna sammanslutning �r of�rsonlig kamp mot kapitaloffensiven och fascismen samt tryggandet av demokrati inom fackf�reningarna. Vi h�lsar denna sammanslutning, kamrater, som �r den f�rsta efter fackf�reningsr�relsens formella klyvning efter kriget och som d�rf�r har internationell betydelse.
Enhetsfronten i Frankrike utgjorde utan tvivel en gigantisk impuls till den fackliga enhetens f�rverkligande: CGT:s ledare h�mmade och h�mmar p� alla s�tt enhetens f�rverkligande, och undanskymmer huvudfr�gan, fr�gan om fackf�reningarnas klasspolitik, med fr�gor av underordnad, andrarangseller formell betydelse. En obestridlig framg�ng i kampen f�r facklig enhet var bildandet av lokala enhetsf�rbund, vilka t. ex. hos j�rnv�gsm�nnen omfattade tre fj�rdedelar av de b�da fackf�reningarnas medlemsantal.
Vi �r avgjort f�r �teruppr�ttandet av facklig enhet i varje land och i internationell omfattning.
Vi �r f�r en enhetlig fackf�rening inom varje produktionsgren.
Vi �r f�r en enhetlig facklig landsorganisation i varje land. Vi �r f�r enhetliga internationella fackliga sammanslutningar efter industrier.
Vi �r f�r enhetliga klassfackf�reningar som ett av arbetarklassens viktigaste b�lverk mot kapitalets offensiv och fascismen. D�rvid st�ller vi endast f�ljande villkor f�r fackorganisationernas sammanslutning: kamp mot kapitalet, kamp mot fascismen och demokrati inom fackf�reningarna.
Tiden v�ntar inte. F�r oss �r fr�gan om fackf�reningsr�relsens enhet s�v�l nationellt som internationellt en fr�ga som g�ller den stora saken om v�r klass' sammanslutning till en m�ktig enhetlig fackorganisation mot klassfienden. Vi h�lsar det f�rslag, som R�da Fackf�reningsinternationalen strax f�re 1 maj i �r gjorde f�r Amsterdaminternationalen � att gemensamt dryfta fr�gan om villkoren, metoderna och formerna f�r en sammanslutning av den internationella fackf�reningsr�relsen. Amsterdaminternationalens ledare avvisade detta f�rslag med det utslitna argumentet, att den fackliga r�relsens enhet �r m�jlig endast inom Amsterdaminternationalens led, vilken, i f�rbig�ende sagt, n�stan uteslutande omfattar en del av de europeiska l�ndernas fackliga organisationer.
Men kommunisterna, som arbetar inom fackf�reningarna, m�ste outtr�ttligt forts�tta arbetet f�r fackf�reningsr�relsens enhet. Det �r de r�da fackf�reningarnas och RFI:s uppgift att g�ra allt som st�r i deras makt f�r att den stunden m� komma s� fort som m�jligt, d� alla fackf�reningar gemensamt g�r till kamp mot kapitaloffensiven och fascismen, f�r att uppr�tta fackf�reningsr�relsens enhet trots det h�rdnackade motst�ndet fr�n Amsterdaminternationalens reaktion�ra ledare. H�rvid m�ste de r�da fackf�reningarna och RFI f� v�rt allsidiga underst�d.
I de l�nder, d�r det finnes sm� r�da fackf�reningar, rekommenderar vi dem att arbeta f�r anslutning till de stora reformistiska f�rbunden och d�rvid kr�va r�tt att f�rf�kta sin egen uppfattning och �terintagande av alla uteslutna. I de l�nder, d�r stora fackf�reningar finnas och vid sidan av dem reformistiska fackf�reningar, f�rordar vi inkallande av en enhetskongress p� grundvalen av en plattform, som g�r ut p� kamp mot kapitaloffensiven och tryggande av fackf�reningsdemokratin.
Det m�ste eftertryckligt betonas, att en kommunistisk arbetare, en revolution�r arbetare, som inte tillh�r sitt yrkes massomfattande fackf�rbund, som inte k�mpar f�r att f�rvandla den reformistiska fackf�reningen till en verklig klassfackf�rening, som inte k�mpar f�r fackf�reningsr�relsens enhet p� klasskampens grundval � en s�dan kommunistisk arbetare, en s�dan revolution�r arbetare har inte uppfyllt sin fr�msta prolet�ra plikt. (Bifall.)
Kamrater! Jag har redan p�visat, vilken betydelse ungdomens indragande i de fascistiska organisationerna hade f�r fascismens seger. N�r vi talar om ungdomen m�ste vi �ppet f�rklara: vi har f�rsummat v�r uppgift att draga in den arbetande ungdomens massor i kampen mot kapitaloffensiven, mot fascismen och mot krigsfaran; vi har f�rsummat denna uppgift i en rad l�nder. Vi har underskattat den oerh�rda betydelse, som ungdomen har i kampen mot fascismen. Vi har inte alltid tagit h�nsyn till ungdomens s�rskilda ekonomiska, politiska och kulturella intressen. Vi har inte heller �gnat ungdomens revolution�ra uppfostran n�dv�ndig uppm�rksamhet.
Allt detta har fascismen utnyttjat mycket skickligt, och i en del l�nder, i synnerhet i Tyskland, har den samlat stora delar av ungdomen mot proletariatet. Man b�r ha i sikte att fascismen inte lockar ungdomen till sig endast med den milit�ra romantiken. En hel del f�der och kl�der den i sina milit�ra avdelningar, andra skaffar den arbete, ja, den inr�ttar t. o. m. s� kallade kulturella anstalter f�r ungdomen och f�rs�ker p� detta s�tt ingiva ungdomen tron, att den verkligen vill och kan skaffa den arbetande ungdomens massa kl�der, f�da och utbildning samt trygga den arbete.
I flera kapitalistiska l�nder �r v�ra kommunistiska ungdomsf�rbund fortfarande sekteristiska och fr�n massan isolerade organisationer. Deras huvudsvaghet best�r d�ri, att de fortfarande f�rs�ker att kopiera de kommunistiska partierna och deras arbetsformer och arbetsmetoder samt gl�mmer, att kommunistiska ungdomsf�rbundet inte �r ungdomens kommunistiska parti. De tar inte tillr�ckligt h�nsyn till, att KUF �r en organisation, som har sina egna uppgifter. Dess arbets- och uppfostringsmetoder och -former m�ste vara anpassade till ungdomens konkreta niv� och behov.
V�ra KUF-kamrater har visat of�rg�tliga exempel p� hj�ltemod i kampen mot de fascistiska v�ldsd�den och den borgerliga reaktionen. Men de �r �nnu inte i st�nd att konkret och energiskt rycka ungdomens massor undan det fientliga inflytandet. Det visar motst�ndet mot arbetet i de fascistiska massorganisationerna, som �n i dag inte �vervunnits, och det inte alltid riktiga s�ttet att n�rma sig den socialistiska och icke-kommunistiska ungdomen.
F�r allt detta �r naturligtvis i h�g grad �ven de kommunistiska partierna ansvariga, vilka m�ste leda och underst�dja de kommunistiska ungdomsf�rbunden i deras arbete. Ungdomsproblemet �r ju inte bara det kommunistiska ungdomsf�rbundets problem. Det �r ett problem som g�ller hela den kommunistiska r�relsen. Ifr�ga om kampen f�r ungdomen m�ste de kommunistiska partierna och KUF-organisationerna i handling genomf�ra en avg�rande v�ndning. I de kapitalistiska l�nderna �r den kommunistiska ungdomsr�relsens huvuduppgift att dj�rvt g� in f�r enhetsfrontens f�rverkligande, f�r den arbetande unga generationens organisering och sammanslutning. Vilket v�ldigt inflytande p� den revolution�ra ungdomsr�relsen redan de f�rsta stegen i denna riktning har, visar Frankrikes och F�renta staternas exempel p� senaste tid. Man beh�vde i dessa l�nder endast b�rja med att genomf�ra enhetsfronten f�r att genast vinna betydande framg�ngar. P� den internationella enhetsfrontens omr�de b�r man i samband h�rmed beakta det framg�ngsrika initiativ till uppr�ttande av internationell samverkan mellan alla icke-fascistiska ungdomsorganisationer, som tagits av Paris' antifascistiska och antikrigskommitt�.
Dessa framg�ngar i ungdomens enhetsfrontr�relse under den senaste tiden visar �ven, att formerna f�r ungdomens enhetsfront inte b�r anv�ndas schablonm�ssigt, att de inte ovillkorligen m�ste vara de samma som vi har i de kommunistiska partiernas praktik. De kommunistiska ungdomsf�rbunden b�r med alla medel str�va efter att sammansluta alla krafter, som ungdomens icke-fascistiska massorganisationer f�rfogar �ver och �ven vara beredda att bilda olika slags gemensamma organisationer f�r kamp mot fascismen, mot ungdomens oerh�rda r�ttsl�shet och militarisering, f�r den unga generationens ekonomiska och kulturella r�ttigheter, f�r att vinna denna ungdom, var den �n befinner sig, f�r den antifascistiska fronten: i fabrikerna, i arbetstj�nstl�gren, p� arbetsf�rmedlingen, i kasernerna och i flottan, i skolorna eller i olika idrotts-, kulturella och andra organisationer.
N�r v�ra KUF-kamrater utbygger och bef�ster det kommunistiska ungdomsf�rbundet m�ste de alltid str�va efter att bilda antifascistiska sammanslutningar av de kommunistiska och socialistiska ungdomsf�rbunden p� klasskampens grundval.
Kamrater! Arbetet bland de arbetande kvinnorna � arbeterskorna, de arbetsl�sa kvinnorna, bondkvinnorna och husm�drarna � har blivit underskattat i icke ringare grad �n arbetet bland ungdomen. Men medan fascismen fr�ntager ungdomen mera �n den tager fr�n andra, f�rslavar den kvinnan s�rskilt h�nsynsl�st och cyniskt. Den v�djar till de �mmaste k�nslorna hos modern, husmodern och den sj�lvf�rs�rjande arbeterskan, som inte vet vad morgondagen bringar dem. Fascismen upptr�der i v�lg�rarens roll, kastar �t den sv�ltande familjen n�gra usla allmosor och f�rs�ker d�rmed stilla den bitterhet, som s�rskilt framkallas hos de arbetande kvinnorna genom det oerh�rda f�rslavande, som fascismen bringar dem. Den driver arbeterskan ur fabriken. Den skickar med v�ld n�dlidande unga flickor ut p� landet och tvingar dem att utan l�n tj�na hos storb�nderna och gods�garna. Fascismen lovar kvinnan ett lyckligt hem, men driver som ingen annan kapitalistisk regim kvinnan in p� prostitutionens v�g.
Kommunisterna och framf�r allt v�ra kommunistiska kvinnor m�ste ha i minnet, att kampen mot fascismen och mot kriget inte kan bli framg�ngsrik, om inte kvinnornas breda massor dragits in d�ri. Men detta kan inte uppn�s endast genom agitation. Vi m�ste finna en m�jlighet att utg�ende fr�n varje konkret situation mobilisera de arbetande kvinnornas massor omkring deras br�nnande intressen och krav, till kamp mot dyrtiden och f�r l�neh�jning p� basen av principen �lika l�n f�r lika arbete�, mot massavskedanden, mot varje kr�nkning av kvinnans likaber�ttigande och mot det fascistiska f�rslavandet.
I v�r str�van att draga in den arbetande kvinnan i den revolution�ra r�relsen b�r vi inte frukta f�r att i detta syfte bilda s�rskilda kvinnoorganisationer, d�r s� �r n�dv�ndigt. F�rdomen att det �r n�dv�ndigt att uppl�sa de under det kommunistiska partiets ledning st�ende kvinnoorganisationerna i de kapitalistiska l�nderna f�r att bek�mpa �kvinnoseparatismen� inom arbetarr�relsen, denna f�rdom har ofta gjort stor skada.
Man m�ste finna de enklaste och mest elastiska formerna f�r de revolution�ra, de socialdemokratiska och de frisinnade mot kriget och fascismen riktade kvinnoorganisationernas kontakt och gemensamma kamp. Vi m�ste till varje pris uppn�, att arbeterskorna och de arbetande kvinnorna k�mpar skuldra vid skuldra med sina klassbr�der i arbetarklassens enhetsfront och i den antifascistiska folkfrontens led.
I samband med det f�r�ndrade internationella och inre l�get i alla koloniala och halvkoloniala l�nder vinner fr�gan om den antiimperialistiska enhetsfronten en utomordentlig betydelse.
Vid bildandet av en bred antiimperialistisk enhetlig kampfront i kolonierna och halvkolonierna m�ste man framf�r allt taga h�nsyn till de olikartade f�rh�llanden, i vilka massornas antiimperialistiska kamp framtr�der, den nationella frihetsr�relsens mognadsgrad, proletariatets roll i denna r�relse och det kommunistiska partiets inflytande p� de breda massorna.
Fr�gan st�r annorlunda i Brasilien �n i Indien, i Kina o. s. v.
I Brasilien m�ste kommunistiska partiet, som lagt en riktig grundval f�r utvecklandet av en antiimperialistisk enhetsfront genom att bilda den Nationella befrielsealliansen, s�tta in alla sina krafter och utvidga denna front genom att i fr�msta rummet dra in b�ndernas miljonmassor, genom att bilda formationer f�r en revolution�r folkarm�, som �r revolutionen trogen �nda till slutet, och genom att bringa den Nationella befrielsealliansen till makten.
I Indien m�ste kommunisterna underst�dja alla antiimperialistiska massaktioner, utvidga dem och deltaga i dem, t. o. m. i s�dana som ledes av nationalreformisterna. Bevarande sin politiska och organisatoriska sj�lvst�ndighet m�ste de aktivt arbeta inom de organisationer som deltager i Indiens nationalkongress och fr�mja utkristalliseringen av en nationalrevolution�r flygel inom dessa organisationer f�r att ytterligare utvidga den nationella befrielsekampen mot den brittiska imperialismen bland Indiens folk.
I Kina, d�r folkr�relsen redan lett till bildande av sovjetomr�den p� ett betydande territorium av landet och till organisation av en m�ktig R�d arm�, har den japanska imperialismens plundringsoffensiv och Nanking-regeringens f�rr�deri satt det stora kinesiska folkets nationella existens p� spel. Endast de kinesiska sovjeterna kan upptr�da som ett f�renande centrum i kampen mot Kinas f�rslavande och uppdelning av imperialisterna, som ett f�renande centrum, vilket kommer att samla alla antiimperialistiska krafter kring det kinesiska folkets nationella befrielsekamp.
Vi godk�nner d�rf�r v�rt modiga kinesiska kommunistiska broderpartis initiativ f�r bildandet av den mest omfattande antiimperialistiska enhetsfront mot den japanska imperialismen och dess kinesiska agenter, en enhetsfront med alla de organiserade krafter, som existerar p� Kinas territorium och som �r beredda att verkligen k�mpa f�r sitt lands och sitt folks r�ddning.
Jag �r �vertygad om, att jag uttrycker hela v�r kongress' k�nslor och tankar, d� jag f�rklarar: i hela det revolution�ra v�rldsproletariatets namn s�nder vi v�r flammande broders-h�lsning till alla Kinas sovjeter, till det kinesiska revolution�ra folket. (Stormande bifall, alla reser sig.) Vi s�nder v�r flammande brodersh�lsning till Kinas i tusen strider pr�vade R�da arm�. (Stormande bifall.) Och vi f�rs�krar det kinesiska folket, att vi �r fast beslutna att underst�dja dess kamp f�r fullst�ndig befrielse fr�n alla imperialistiska r�vare och deras kinesiska agenter. (Stormande bifall, alla reser sig. Ih�llande appl�der. H�lsningsrop fr�n delegaterna.)
Kamrater! Vi har satt en beslutsam, dj�rv kurs p� arbetarklassens enhetsfront och �r beredda att genomf�ra den med all konsekvens.
Om man fr�gar oss, huruvida vi kommunister st�r p� enhetsfrontens grundval endast i kampen f�r delkraven eller om vi �r beredda att dela ansvaret �ven n�r det blir fr�ga om att bilda en regering p� enhetsfrontens grundval, s� kommer vi i fullt medvetande om ansvaret att s�ga: ja, vi r�knar med att en s�dan situation kan intr�da, att det inte bara blir m�jligt utan �ven n�dv�ndigt att i proletariatets intresse bilda en den prolet�ra enhetsfrontens eller den antifascistiska folkfrontens regering. (Bifall.) Och i s� fall kommer vi att utan vacklan tr�da in f�r en s�dan regerings bildande.
Jag talar h�r inte om en regering, som kan bildas efter den prolet�ra revolutionens seger. Det �r naturligtvis inte uteslutet, att i ett eller annat land strax efter det revolution�ra st�rtandet av bourgeoisin en sovjetregering kan bildas p� basen av ett regeringsblock mellan det kommunistiska partiet och ett best�mt parti (eller dess v�nsterflygel), som deltager i revolutionen. De ryska bolsjevikernas segerrika parti intog som k�nt efter oktoberrevolutionen �ven representanter f�r v�nstersocialistrevolution�rerna i sovjetregeringen. Detta var en s�regenhet hos den f�rsta sovjetregeringen efter oktoberrevolutionens seger.
Det �r inte fr�ga om ett s�dant fall, utan om ett eventuellt bildande av en enhetsfrontsregering p� tr�skeln till och f�re sovjetrevolutionens seger.
Vad �r detta f�r en regering? Och i vilken situation kan det bli fr�ga om en s�dan?
Det �r framf�r allt en kampregering mot fascismen och reaktionen. Det m�ste vara en regering, vilken uppst�tt som resultat av enhets frontr�relsen och som p� intet s�tt inskr�nker det kommunistiska partiets och arbetarklassens massorganisationers verksamhet, utan tv�rtom, som vidtager energiska �tg�rder mot de kontrarevolution�ra finansmagnaterna och deras fascistiska agenter.
I det l�mpliga �gonblicket kommer det kommunistiska partiet, i ett givet land, st�tt p� den v�xande enhetsr�relsen, att upptr�da f�r bildandet av en s�dan regering p� grundvalen av en best�md antifascistisk plattform.
Under vilka objektiva f�ruts�ttningar blir det m�jligt att bilda en s�dan regering? P� denna fr�ga kan man i en helt allm�n form ge f�ljande svar: under f�ruts�ttningen av en politisk kris, n�r de h�rskande klasserna inte l�ngre �r i st�nd att komma tillr�tta med den antifascistiska massr�relsens m�ktiga uppsving. Detta �r likv�l endast ett allm�nt perspektiv, utan vilket bildandet av en enhetsfrontsregering i praktiken knappast blir m�jligt. Endast om best�mda f�ruts�ttningar �r f�rhanden kan fr�gan om bildandet av en s�dan regering komma p� dagordningen som en politiskt n�dv�ndig uppgift. Det synes mig, att h�rvid f�ljande f�ruts�ttningar framf�r allt f�rtj�nar att beaktas:
f�r det f�rsta, n�r bourgeoisins statsapparat redan blivit tillr�ckligt desorganiserad och paralyserad, s� att bourgeoisin inte �r i st�nd att hindra bildandet av en kampregering mot reaktionen och fascismen;
f�r det andra, n�r de arbetandes bredaste massor, s�rskilt massfackf�reningarna, g�r till storms mot fascismen och reaktionen, men �nnu inte �r beredda att g� till uppror f�r att under det kommunistiska partiets ledning k�mpa f�r er�vringen av sovjetmakten;
f�r det tredje, n�r differentieringen och radikaliseringen inom socialdemokratins och �vriga i enhetsfronten delaktiga partiers led redan n�tt d�rh�n, att en betydande del av dem kr�ver skoningsl�sa �tg�rder mot fascisterna och de andra reaktion�rerna, att de k�mpar tillsammans med kommunisterna mot fascismen och �ppet upptr�der mot den reaktion�ra, mot kommunismen fientligt inst�llda delen av sitt parti.
N�r och i vilka l�nder ett l�ge faktiskt kommer att intr�da d� dessa f�ruts�ttningar i tillr�cklig grad �r f�rhanden, kan man inte s�ga i f�rv�g, men d� en s�dan m�jlighet inte �r utesluten i n�got enda kapitalistiskt land, s� b�r vi taga den i r�kningen och inte endast orientera och f�rbereda oss sj�lva d�rf�r, utan �ven p� ett erforderligt s�tt orientera arbetarklassen.
Det faktum att vi i dag �verhuvud dryftar denna fr�ga, st�r naturligtvis i samband med v�r uppskattning av l�get och de n�rmaste utvecklingsperspektiven och likas� med den faktiska tillv�xten av enhetsfrontr�relsen i en rad l�nder under den senaste tiden. I �ver tio �r har l�get i de kapitalistiska l�nderna varit s�dant, att Kommunistiska Internationalen inte beh�vt dryfta fr�gor av denna art.
Ni erinrar er, kamrater, att fr�gan om parollen, arbetar- eller arbetar- och bonderegering behandlades p� v�r IV kongress �r 1922 och �ven p� V kongressen �r 1924. Ursprungligen r�rde det sig h�rvid i huvudsak om en fr�ga, som �r analog med den vi i dag behandlar. De debatter r�rande denna fr�ga, som d� f�rdes inom Kommunistiska Internationalen och i synnerhet de politiska fel, som d�rvid gjordes, har �n i dag betydelse n�r det g�ller att sk�rpa v�r vaksamhet gentemot faran f�r avvikelser �t h�ger och �t �v�nster� fr�n den bolsjevistiska linjen i denna fr�ga. Jag skall d�rf�r i korta drag p�visa n�gra av dessa fel f�r att av dem dra de n�dv�ndiga l�rdomarna f�r v�ra partiers politik av i dag.
Den f�rsta gruppen av fel berodde d�rp�, att fr�gan om en arbetarregering inte klart och fast f�rknippades med f�refintligheten av en politisk kris. D�rf�r kunde h�geropportunisterna tolka saken s�, att man i vilken som h�lst, s� att s�ga �normal� situation kunde str�va efter att bilda en av det kommunistiska partiet underst�dd arbetarregering. Ultrav�nstern d�remot erk�nde endast en s�dan arbetarregering, som kan bildas genom ett v�pnat uppror, efter bourgeoisins st�rtande. B�de det ena och det andra var oriktigt, och d�rf�r betonar vi nu � f�r att undvika ett upprepande av liknande fel � s� eftertryckligt, att noggrann h�nsyn m�ste tagas till de s�rskilda f�ruts�ttningar under den politiska krisen och under uppsvinget i massr�relsen, d� bildandet av en enhetsfrontsregering kan visa sig vara m�jlig och politiskt n�dv�ndig.
Den andra gruppen av fel berodde p�, att fr�gan om arbetarregeringen inte f�rknippades med utvecklandet av den prolet�ra enhetsfrontens k�mpande massr�relse. D�rf�r hade h�geropportunisterna m�jlighet att f�rvr�nga fr�gan och reducera den till en principl�s taktik av blockbildning med de socialdemokratiska partierna p� basen av rent parlamentariska kombinationer. Ultrav�nstern d�remot ropade: �Inga koalitioner med den kontrarevolution�ra socialdemokratin!� och betraktade alla socialdemokrater som kontrarevolution�rer.
B�de det ena och det andra var oriktigt, och vi framh�ver nu � ena sidan, att vi alls inte �nskar en s�dan �arbetarregering�, som helt enkelt skulle vara en utvidgad socialdemokratisk regering. Vi f�redrager t. o. m. att avst� fr�n namnet �arbetarregering� och talar om en enhetsfrontsregering, som till sin politiska karakt�r �r n�got helt annat, principiellt annat �n alla socialdemokratiska regeringar, vilka vanligen kallar sig �arbetarregeringar�. Medan en socialdemokratisk regering �r ett verktyg f�r samarbetet med borgarklassen f�r det kapitalistiska systemets uppr�tth�llande, �r enhetsfrontsregeringen ett organ f�r det prolet�ra revolution�ra avantgardets samarbete med andra antifascistiska partier i hela det arbetande folkets intresse, en kampregering mot fascismen och reaktionen. Det �r klart, att vi h�r har tv� i grund och botten olika saker.
� andra sidan betonar vi, att det �r n�dv�ndigt att se skillnaden mellan socialdemokratins tv� olika l�ger. Som jag redan p�visade, existerar det ett reaktion�rt l�ger av socialdemokratin, men d�rj�mte existerar och v�xer �ven ett l�ger av v�nstersocialdemokrater (utan citationstecken), av arbetare som revolutioneras. Den avg�rande skillnaden mellan dem best�r i praktiken i deras inst�llning till arbetarklassens enhetsfront. De reaktion�ra socialdemokraterna �r emot enhetsfronten; de f�rtalar enhetsfrontr�relsen, saboterar och demoraliserar den, ty den undergr�ver deras blockpolitik med borgarklassen. V�nstersocialdemokraterna �r f�r enhetsfronten; de f�rsvarar, utvecklar och st�rker enhetsfrontr�relsen. D� denna enhetsfrontr�relse �r en kampr�relse mot fascismen och reaktionen, s� kommer den att bli en st�ndig kraft som driver enhetsfronts-regeringen till kamp mot den reaktion�ra bourgeoisin. Ju starkare denna massr�relse utvecklar sig, dess st�rre kraft kan den �ven f�rl�na regeringen i kampen mot reaktion�rerna. Och ju b�ttre denna massr�relse blir organiserad underifr�n, ju mera omfattande n�tet av utom partierna st�ende klassorgan f�r enhetsfronten blir p� arbetsplatserna, bland de arbetsl�sa, i arbetarstadsdelarna, bland sm�folket i stad och p� land, dess st�rre garanti f�r vi mot en eventuell urartning av enhetsfrontsregeringens politik.
Den tredje gruppen av oriktiga �sikter, som framtr�dde i de tidigare debatterna, g�llde just �arbetarregeringens� praktiska politik. H�geropportunisterna gjorde g�llande, att �arbetarregeringen� m�ste h�lla sig inom �den borgerliga demokratins ram� och f�ljaktligen inte fick f�retaga n�gra som h�lst �tg�rder, som �verskrider denna ram. Ultrav�nstern avvisade d�remot faktiskt varje f�rs�k att bilda en enhetsfrontsregering.
�r 1923 kunde man i Sachsen och Th�ringen se en �sk�dlig bild av en h�geropportunistisk �arbetarregering� i praktiken. Kommunisternas intr�de i den sachsiska regeringen tillsammans med v�nstersocialdemokraterna (Zeigner-gruppen), var i och f�r sig intet fel, tv�rtom, denna �tg�rd r�ttf�rdigades fullt ut av den revolution�ra situationen i Tyskland. Men n�r kommunisterna deltog i regeringen skulle de framf�r allt ha anv�nt sina positioner till att bev�pna proletariatet. Detta gjorde de inte. De lade inte ens beslag p� en enda av de rikas l�genheter, ehuru bostadsbristen bland arbetarna var s� stor att m�nga av dem inte hade tak �ver huvudet �t hustru och barn. De gjorde heller ingenting f�r att organisera en revolution�r massr�relse bland arbetarna. �verhuvud uppf�rde de sig som vanliga parlamentariska ministrar �inom den borgerliga demokratins ram�. Som k�nt var detta resultatet av Brandlers och hans meningsfr�nders opportunistiska politik. Det slutade med en s�dan bankrutt, att vi �n i dag �r tvungna att framst�lla den sachsiska regeringen som ett klassiskt exempel p�, hur revolution�rer inte f�r uppf�ra sig i en regering.
Kamrater! Vi kr�ver en helt annan politik av varje enhetsfrontsregering. Vi kr�ver att den skall genomf�ra best�mda, revolution�ra grundkrav som motsvarar situationen, t. ex. kontroll av produktionen, kontroll av bankerna, uppl�sande av polisen och dess ers�ttande med en v�pnad arbetarmilis o. s. v.
F�r femton �r sedan manade oss Lenin att koncentrera hela v�r uppm�rksamhet p� att �s�ka former f�r �verg�ng eller n�rmande till den prolet�ra revolutionen�. M�jligen kommer en enhetsfrontsregering i en rad l�nder att visa sig vara en av de viktigaste �verg�ngsformerna. �V�nster�-doktrin�rerna har alltid f�rbig�tt denna Lenins anvisning. Som inskr�nkta propagandister har de alltid talat endast om �m�let�, utan att bekymra sig om ��verg�ngs formerna�. H�geropportunisterna �ter har f�rs�kt att skapa ett �demokratiskt mellanstadium� mellan bourgeoisins diktatur och proletariatets diktatur f�r att bland arbetarna v�cka illusionen, att man p� ett fredligt parlamentariskt s�tt kunde promenera �ver fr�n den ena diktaturen till den andra. Detta fiktiva �mellanstadium� kallade de �ven ��verg�ngsstadium� och �beropade sig t. o. m. p� Lenin! Men det var inte sv�rt att avsl�ja detta skoj: Lenin talade ju om �verg�ngsform och n�rmande till den �prolet�ra revolutionen�, d. v. s. till st�rtandet av bourgeoisins diktatur, och inte om n�got slags �verg�ngsform mellan den borgerliga och den prolet�ra diktaturen.
Varf�r tillm�tte Lenin �verg�ngsformen till den prolet�ra revolutionen en s� utomordentlig betydelse? D�rf�r att han d�rvid hade i sikte �alla stora revolutioners grundlag�, den lagen att enbart propaganda och agitation inte �r i st�nd att ers�tta massornas egen politiska erfarenhet, n�r det g�ller att verkligen draga de arbetandes breda massor �ver p� den revolution�ra f�rtruppens sida, varf�rutan en segerrik kamp om makten �r om�jlig. Ett vanligt v�nsterfel �r den f�rest�llningen, att det s� snart en politisk (eller revolution�r) kris uppst�tt, vore tillr�ckligt att den kommunistiska ledningen framf�rde det revolution�ra upprorets paroll f�r att de stora massorna skulle f�lja denna paroll. Nej, t. o. m. vid en s�dan kris �r massorna l�ngt ifr�n alltid beredda d�rtill. Det har vi sett av Spaniens exempel. F�r att hj�lpa miljonmassorna att s� fort som m�jligt p� grund av egen erfarenhet l�ra sig vad de b�r g�ra, var den avg�rande utv�gen st�r att finna och vilket parti som f�rtj�nar deras f�rtroende � d�rtill �r b�de �verg�ngsparoller och �ven s�rskilda �former av �verg�ng eller n�rmande till den prolet�ra revolutionen� n�dv�ndiga. Annars kan de stora folkmassorna, som �r f�ngna i sm�borgerliga demokratiska illusioner och traditioner, vackla, tveka och f�rirra sig t. o. m. vid en revolution�r situation utan att finna v�gen till revolutionen � och sedan r�ka under de fascistiska b�dlarnas slag.
D�rf�r r�knar vi med m�jligheten, att man vid en politisk kris kan bilda en antifascistisk enhetsfrontsregering. I den m�n en s�dan regering verkligen kommer att f�ra kamp mot folkets fiender och medger arbetarklassen och kommunistiska partiet aktionsfrihet, kommer vi kommunister att p� allt s�tt underst�dja den och s�som revolutionens soldater kommer vi h�rvid att k�mpa i den fr�msta eldlinjen. Men vi s�ger �ppet till massorna:
Den slutgiltiga r�ddningen kan denna regering inte bringa. Den �r inte i st�nd att st�rta utsugarnas klassv�lde och kan d�rf�r inte heller slutgiltigt avl�gsna faran av den fascistiska kontrarevolutionen. F�ljaktligen m�ste man f�rbereda sig till den socialistiska revolutionen! Endast sovjetmakten kan bringa r�ddning!
Vid v�rderingen av v�rldsl�gets nuvarande utveckling ser vi, att den politiska krisen mognar i en hel rad l�nder. Detta sk�nker v�r kongress' fasta beslut i fr�gan om enhetsfronts-regeringen en stor aktualitet och vikt.
Om v�ra partier f�rst�r att p� ett bolsjevistiskt s�tt utnyttja m�jligheten att bilda en enhetsfrontsregering och kampen omkring dess bildande, f�rst�r att utnyttja en s�dan regerings maktperiod till att revolution�rt f�rbereda massorna, s� blir detta det b�sta politiska r�ttf�rdigandet f�r v�r kurs p� att bilda en enhetsfrontsregering.
En av de svagaste sidorna i v�ra partiers antifascistiska kamp best�r d�ri, att de inte tillr�ckligt och i r�tt tid reagerar mot fascismens demagogi och �nda tills i dag forts�tter att behandla kampen mot den fascistiska ideologin med ringaktning. M�nga kamrater trodde inte, att en s� reaktion�r avart av den borgerliga ideologin, som fascismens ideologi, vilken i sin orimlighet ofta stegras �nda till vanvett, �verhuvud �r i st�nd att f� inflytande p� massorna. Det var ett stort fel. Kapitalismens l�ngt g�ngna ruttenhet tr�nger in i sj�lva m�rgen av dess ideologi och kultur, och de stora folkmassornas f�rtvivlade l�ge g�r vissa skikt mottagliga f�r smitta fr�n de ideologiska avfallen av denna f�rruttnelseprocess.
Omfattningen av fascismens ideologiska smitta f�r vi i intet fall underskatta. Vi m�ste tv�rtom � v�r sida utveckla en omfattande ideologisk kamp p� grundvalen av en klar, popul�r argumentation, genom att noga �verv�ga och riktigt beakta det egenartade i folkmassornas nationella psykologi.
Fascisterna rotar igenom varje folks hela historia f�r att framst�lla sig som efterf�ljare och forts�ttare av allt det upph�jda och hj�ltemodiga i dess f�rflutna, och allt som varit f�rnedrande och kr�nkande f�r folkets nationalk�nsla utnyttjar de som vapen mot fascismens fiender. I Tyskland utges hundratals b�cker, som bara har en uppgift: att p� fascistiskt maner f�rfalska det tyska folkets historia. De nybakade fascistiska historikerna f�rs�ker framst�lla Tysklands historia s�: som en r�d tr�d l�per under 2000 �r, i kraft av n�gon slags �historisk lagbundenhet�, en utvecklingslinje som leder till framtr�dandet av en nationell �r�ddare� p� den historiska scenen, av det tyska folkets �Messias�, den bekante �korpralen� av �sterrikisk h�rstamning! I dessa b�cker framst�lles det tyska folkets st�rsta m�n i f�rg�ngen tid som fascister, och de stora bonder�relserna framst�llas som den fascistiska r�relsens direkta f�rel�pare.
Mussolini bem�dar sig krampaktigt att sl� kapital av Garibaldis hj�ltegestalt. De franska fascisterna korar jungfrun av Orleans till sin hj�ltinna. De amerikanska fascisterna appellerar till det amerikanska frihetskrigets traditioner, till minnet av Washington och Lincoln. De bulgariska fascisterna utnyttjar den nationella frihetsr�relsen p� sjuttiotalet och dess av folket �lskade hj�ltar Wasil Levski, Stefan Karadsh o. s. v.
De kommunister som tror, att allt detta inte r�r arbetarklassen, som inte g�r n�gonting f�r att historiskt riktigt, i verkligt marxistisk, i leninistisk-marxistisk, i Lenins och Stalins anda upplysa de arbetande massorna om deras eget folks f�rflutna, f�r att f�rknippa deras nuvarande kamp med sitt folks revolution�ra traditioner fr�n f�rg�ngen tid � s�dana kommunister �verl�mnar frivilligt allt det v�rdefulla i nationens f�rflutna �t de fascistiska f�rfalskarna f�r att f�rdumma folkmassorna. (Bifall.)
Nej, kamrater! Varje viktig fr�ga r�r oss, inte bara de fr�gor som har att g�ra med nutiden och framtiden, utan �ven de som har att g�ra med v�rt folks forntid. Vi kommunister driver ju inte en tr�ngsynt politik till f�rm�n f�r arbetarnas skr�intressen. Vi �r inga inskr�nkta fackf�reningsfunktion�rer eller ledare av medeltida hantverkar- och ges�llgillen. Vi �r representanter f�r den viktigaste och st�rsta klassen i det moderna samh�llet och dess klassintressen � f�r arbetarklassen, som �r kallad att frig�ra m�nskligheten fr�n det kapitalistiska systemets lidanden, f�r arbetarklassen, som redan avkastat kapitalismens ok p� en sj�ttedel av jordklotet och h�r �r regerande klass. Vi f�rsvarar alla utsugna arbetande skikts livsintressen, d. v. s. den �verv�ldigande majoriteten i varje kapitalistiskt land.
Vi kommunister �r of�rsonliga principiella motst�ndare till den borgerliga nationalismen i alla dess schatteringar. Men vi �r inga anh�ngare av den nationella nihilismen och f�r aldrig upptr�da som s�dana. Uppgiften att uppfostra arbetarna och alla arbetande i den prolet�ra internationalismens anda �r en av varje kommunistiskt partis grundl�ggande uppgifter. Men den som tror, att detta ber�ttigar eller t. o. m. n�dgar honom att f�rakta de breda arbetande massornas alla nationella k�nslor, han �r l�ngt fr�n den verkliga bolsjeviken och har inte f�rst�tt n�gonting av Lenins och Stalins l�ra i den nationella fr�gan. (Bifall.)
Lenin, som alltid och konsekvent bek�mpade den borgerliga nationalismen, har i sin artikel �Om storryssarnas nationalstolthet�, �r 1914 gett oss ett exempel p� hur fr�gan om de nationella k�nslorna riktigt skall behandlas. Han skrev:
��r d� k�nslan av nationalstolthet fr�mmande f�r oss, klassmedvetna storryska prolet�rer? Naturligtvis inte! Vi �lskar v�rt spr�k och v�r hembygd, vi arbetar i f�rsta rummet f�r att dess arbetande massor (d. v. s. nio tiondelar av dess befolkning) skall h�jas till ett medvetet liv v�rdigt demokrater och socialister. Det sm�rtar oss mest att se och k�nna, vilka v�ldsd�d, vilket f�rtryck och vilka sm�delser v�r sk�na hembygd uts�ttes f�r av tsarb�dlarna, gods�garna och kapitalisterna. Vi �r stolta �ver, att dessa v�ldsd�d har framkallat motst�nd i v�r mitt, i storryssarnas l�ger, och att Radisjtev, dekabristerna och de intellektuella revolution�rerna fr�n 70-talet har framg�tt ur detta l�ger, att den storryska arbetarklassen �r 1905 skapade ett m�ktigt, revolution�rt massparti...
Vi �r uppfyllda av nationell stolthetsk�nsla, ty den storryska nationen har �ven frambragt en revolution�r klass, har �ven bevisat, att den �r i st�nd att sk�nka m�nskligheten stora f�rebilder i kampen f�r friheten och f�r socialismen, och inte bara stora pogromer, m�nga galgar och tortyrkammare, m�ngen hungersn�d och stort kryperi f�r pr�ster, tsarer, gods�gare och kapitalister.
Vi �r uppfyllda av nationell stolthetsk�nsla, och just d�rf�r hatar vi s�rskilt v�rt tr�ldomsfyllda f�rflutna ... och v�r tr�ldomsfyllda nutid, d�r samma gods�gare, underst�dda av kapitalisterna, f�r oss i krig f�r att kv�va Polen och Ukraina, f�r att kuva de demokratiska r�relserna i Persien och Kina, f�r att st�rka Romanovs, Bobrinskis, Purisjkevitjs & Co:s band, som �r en skam f�r v�r storryska nationalk�nsla.�
S� skrev Lenin om nationalstoltheten.
Jag tror, kamrater, att jag inte handlade oriktigt under Leipzig-processen, n�r jag vid fascisternas f�rs�k att skymfa det bulgariska folket, som ett barbariskt folk, f�rsvarade det bulgariska folkets arbetande massors nationella �ra � f�rsvarade dessa massor, som s� h�ngivet k�mpar mot de fascistiska usurpatorerna, de verkliga barbarerna och vildarna (stormande och ih�llande bifall), och n�r jag f�rklarade, att jag inte har n�gon orsak att blygas f�r att jag �r bulgar, utan att jag tv�rtom �r stolt �ver att vara en son av den hj�ltemodiga bulgariska arbetarklassen. (Bifall.)
Kamrater! Den prolet�ra internationalismen m�ste s� att s�ga �acklimatisera� sig i varje land f�r att sl� djupa r�tter i hembygdens jord. De nationella formerna av den prolet�ra klasskampen och arbetarr�relsen i de enskilda l�nderna st�r inte i mots�gelse till den prolet�ra internationalismen, tv�rtom, just i dessa former kan man med framg�ng f�rsvara �ven proletariatets internationella intressen.
Naturligtvis m�ste man �verallt och i varje fall avsl�ja och konkret bevisat f�r massorna, att den fascistiska bourgeoisin under f�rev�ndningen att f�rsvara de allm�nna nationella intressena driver sin egoistiska politik, som g�r ut p� det egna folkets f�rtryck och utsugning, p� dess utplundring och f�rslavande av andra folk. Men man f�r inte inskr�nka sig h�rtill. Man m�ste samtidigt genom arbetarklassens kamp och genom det kommunistiska partiets aktioner visa, att proletariatet, som reser sig mot varje f�rslavande och mot varje nationellt f�rtryck, �r den enda verkliga f�rk�mpen f�r folkets nationella frihet och oavh�ngighet.
Proletariatets intressen i klasskampen mot det egna landets utsugare och f�rtryckare st�r inte i mots�gelse till en fri och lycklig framtid f�r nationen. Tv�rtom; den socialistiska revolutionen kommer att betyda nationens r�ddning och bana den v�gen till ett h�gre uppsving. D�rigenom, att arbetarklassen f�r n�rvarande bygger upp sina klassorganisationer och bef�ster sina positioner, att den f�rsvarar de demokratiska fri- och r�ttigheterna, att den k�mpar f�r att st�rta kapitalismen, redan d�rigenom k�mpar den f�r nationens framtid.
Det revolution�ra proletariatet k�mpar f�r att r�dda folkets kultur, f�r dess frig�rande fr�n det f�rruttnande monopolkapitalets fj�ttrar, fr�n den barbariska fascismen, som v�ldf�r sig p� den. Endast den prolet�ra revolutionen kan f�rhindra kulturens underg�ng, kan bringa den till h�gsta blomstring som en verklig folkkultur � nationell till formen och socialistisk till inneh�llet, vilket f�rsigg�r inf�r v�ra �gon i Sovjetunionen under Stalins ledning. (Bifall.)
Den prolet�ra internationalismen st�r inte i mots�gelse till de arbetandes kamp f�r nationell, social och kulturell frihet i de olika l�nderna, utan den tryggar i st�llet genom den internationella prolet�ra solidariteten och kampenheten det underst�d, som �r n�dv�ndigt f�r segern i denna kamp. Endast i det intimaste f�rbund med den stora Sovjetunionens segerrika proletariat kan de kapitalistiska l�ndernas proletariat segra. Endast genom att k�mpa hand i hand med proletariatet i de imperialistiska l�nderna kan kolonialfolken och de f�rtryckta nationella minoriteterna tillk�mpa sig sin befrielse. Endast genom ett revolution�rt f�rbund mellan arbetarklassen i de imperialistiska l�nderna och den nationella frihetsr�relsen i kolonierna och de avh�ngiga l�nderna g�r v�gen till den prolet�ra revolutionens seger i de imperialistiska l�nderna, ty, s�som Marx har l�rt oss, �ett folk, som f�rtrycker andra folk, kan inte vara fritt�.
De kommunister, som tillh�r en f�rtryckt, avh�ngig nation, kan inte med framg�ng upptr�da mot chauvinismen inom sin egen nations led, om de inte samtidigt i den praktiska massr�relsen visar, att de faktiskt k�mpar f�r sin nations frig�relse fr�n ett fr�mmande lands ok. � andra sidan kan inte heller de kommunister, som tillh�r en f�rtryckande nation, g�ra det som �r n�dv�ndigt f�r att uppfostra sin nations arbetande massor i internationalismens anda, om de inte f�r en energisk kamp mot den �egna� bourgeoisins f�rtryckspolitik, f�r de nationers fullst�ndiga sj�lvbest�mmander�tt, som denna bourgeoisi f�rslavar. Om de inte g�r detta, s� underl�ttar de inte heller de f�rtryckta nationernas frig�relse fr�n deras nationalistiska f�rdomar.
Endast om vi kommer att handla i denna anda, om vi i hela v�rt massarbete p� ett �vertygande s�tt visar, att vi �r lika fria b�de fr�n nationell nihilism och borgerlig nationalism, endast i detta fall skall vi kunna f�ra en verkligt framg�ngsrik kamp mot fascisternas chauvinistiska demagogi.
D�rf�r �r en riktig och konkret till�mpning av den Leninska och Stalinska nationalitetspolitiken s� utomordentligt viktig. Den �r en ovillkorlig f�ruts�ttning f�r en framg�ngsrik kamp mot chauvinismen, detta huvudverktyg f�r fascismens ideologiska inflytande p� massorna. (Bifall.)
Kamrater! I kampen f�r enhetsfrontens uppr�ttande v�xer det kommunistiska partiets ledande roll utomordentligt. Endast det kommunistiska partiet �r i sj�lva verket initiativtagare, organisat�r och drivkraft f�r arbetarklassens enhetsfront.
De kommunistiska partierna kan trygga mobiliseringen av de arbetandes bredaste massor till enhetlig kamp mot fascismen och kapitaloffensiven endast genom att allsidigt st�rka sina egna led, utveckla sitt initiativ och genomf�ra en marxistisk-leninistisk politik och genom en riktig, smidig taktik, som tar h�nsyn till den konkreta situationen och styrkef�rh�llandena i klasskampen.
Under perioden mellan VI och VII kongresserna har v�ra partier i de kapitalistiska l�nderna obestridligt vuxit och betydligt h�rdats. Det vore likv�l en ytterst farlig villfarelse, om man skulle sl� sig till ro h�rmed. Ju mera arbetarklassens enhetsfront kommer att utvidgas, dess mera kommer nya, komplicerade uppgifter att dyka upp f�r oss och dess mera n�dv�ndigt blir det f�r oss att arbeta p� v�ra partiers politiska och organisatoriska st�rkande. Proletariatets enhetsfront skapar en arbetararm�, som kan fylla sin uppgift om den har en ledande kraft, som visar den m�let och v�gen. Denna ledande kraft kan endast vara ett starkt, prolet�rt, revolution�rt parti.
N�r vi kommunister s�tter in alla v�ra krafter f�r enhetsfronten, s� g�r vi det inte av tr�ngsynta grunder, f�r att v�rva nya medlemmar f�r de kommunistiska partierna. Vi m�ste allsidigt st�rka de kommunistiska partierna och �ka deras medlemsantal just d�rf�r, att vi allvarligt vill bef�sta enhetsfronten. De kommunistiska partiernas st�rkande �r inte ett sn�vt partiintresse, utan det ligger i hela arbetarklassens intresse.
De kommunistiska partiernas enhet, revolution�ra sammansvetsning och kampduglighet �r ett ytterst v�rdefullt kapital som inte bara tillh�r oss, utan hela arbetarklassen. V�r beredvillighet att g� till kamp mot fascismen tillsammans med de socialdemokratiska partierna och organisationerna, f�rknippar vi och kommer vi att f�rknippa med en of�rsonlig kamp mot socialdemokratismen som det ideologiska och praktiska uttrycket f�r blocket med bourgeoisin och f�ljaktligen �ven mot denna ideologis intr�ngande i v�ra egna led. Vid ett dj�rvt och beslutsamt genomf�rande av enhetsfrontspolitiken st�ter vi p� hinder inom v�ra egna led, och dessa hinder m�ste till varje pris avl�gsnas s� fort som m�jligt.
Efter Kommunistiska Internationalens VI kongress genomf�rdes inom alla kommunistiska partier i de kapitalistiska l�nderna en framg�ngsrik kamp mot tendensen att opportunistiskt anpassa sig till den kapitalistiska stabiliseringen och mot de reformistiska och legalistiska illusionernas smittofara.
V�ra partier rensade sina led fr�n alla slags h�geropportunister och bef�ste d�rigenom sin bolsjevistiska enhet och kampduglighet. D�remot f�rdes kampen mot sekterismen mindre framg�ngsrikt och ibland inte alls. Sekterismen framtr�dde inte l�ngre i primitiva �ppna former, s�som den gjorde under de f�rsta �ren av Kommunistiska Internationalens existens, utan den maskerade sig med att formellt erk�nna de bolsjevistiska teserna och h�mmade utvecklandet av en bolsjevistisk masspolitik. I v�r tid �r detta ofta inte l�ngre en �barnsjukdom�, s�som Lenin skrev, utan en inrotad last, och utan att vi befriat oss fr�n den kan vi inte uppr�tta den prolet�ra enhetsfronten och f�ra fram massorna fr�n reformismens positioner till revolution.
I nuvarande situation �r det framf�r allt sekterismen, den sj�lvbel�tna sekterismen, som vi kallar den i f�rslaget till resolution, vilken hindrar v�r kamp f�r enhetsfrontens f�rverkligande, � sekterismen, bel�ten med sin doktrin�ra inskr�nkthet, sin isolering fr�n massornas verkliga liv, bel�ten med sina f�renklade metoder att l�sa arbetarr�relsens mest invecklade fr�gor efter schablonm�ssiga recept, � sekterismen, som g�r anspr�k p� att vara allvetande och f�rsm�r att taga l�rdom av massorna, av arbetarr�relsens erfarenhet, � kort sagt, sekterismen f�r vilken allting �r en barnlek. � Den sj�lvbel�tna sekterismen vill och kan inte begripa, att det kommunistiska partiets ledning av arbetarklassen inte uppn�s av sig sj�lv. Det kommunistiska partiets ledande roll i arbetarklassens strider m�ste er�vras. D�rtill beh�vs det inga deklamationer om kommunisternas ledande roll, utan d�rtill m�ste man f�rtj�na, vinna arbetarmassornas f�rtroende genom dagligt massarbete och en riktig politik. Detta �r endast m�jligt, om vi kommunister i v�rt politiska arbete allvarligt tar h�nsyn till den verkliga niv�n i massornas klassmedvetande och till graden av deras revolutionering, om vi nyktert v�rderar den konkreta situationen, inte utg�ende fr�n v�ra �nskningar, utan fr�n de verkliga f�rh�llandena. Vi m�ste t�ligt, steg f�r steg underl�tta �verg�ngen till kommunismen f�r de breda massorna. Vi f�r aldrig gl�mma Lenins ord, som eftertryckligt varskodde oss om att �det just g�ller att inte anse det vi �vervunnit, s�som �vervunnet f�r klassen, �vervunnet f�r massorna.� (�Kommunismens Barnsjukdomar�).
Finns det kanske icke m�nga doktrin�ra element i v�ra led, kamrater, som i enhetsfrontstaktiken st�ndigt och �verallt bara v�drar en fara? F�r s�dana kamrater �r hela enhetsfronten en enda stor fara. Men denna sekteristiska �principfasthet� �r ingenting annat �n politisk hj�lpl�shet inf�r de sv�righeter, som den direkta ledningen av massornas kamp bjuder.
Sekterismen yttrar sig i synnerhet i underskattande av massornas revolutionering, i �verskattande av den hastighet, med vilken de l�mnar reformismens positioner, i f�rs�ken att hoppa �ver r�relsens sv�ra etapper och invecklade uppgifter. Metoderna f�r massornas ledning har ofta i praktiken ersatts med metoderna f�r ledning av en sn�v partigrupp. Man underskattade den kraft, som ligger i massornas traditionella samband med sina organisationer och ledningar, och n�r massorna inte genast slet dessa band, b�rjade man behandla dem lika skarpt som man behandlade deras reaktion�ra ledare. Man schabloniserade taktiken och parollerna f�r alla l�nder, och man tog inte h�nsyn till s�regenheten i den konkreta situationen i varje enskilt land. Man ignorerade n�dv�ndigheten av en ih�rdig kamp bland massans djupa led f�r att vinna massornas f�rtroende, och man f�rsummade kampen f�r arbetarnas delkrav och arbetet i de reformistiska fackf�reningarna och de fascistiska massorganisationerna. Enhetsfrontspolitiken ersattes ofta med blotta uppmaningar och abstrakt propaganda.
Inte mindre har den sekteristiska inst�llningen h�mmat det riktiga urvalet av m�nniskor, skolandet och utbildandet av kadrer som har f�rbindelse med massorna och �tnjuter massornas f�rtroende, av revolution�rt st�lsatta och i revolution�ra strider pr�vade kadrer, som f�rst�r att para erfarenheterna av det praktiska massarbetet med en bolsjeviks principfasthet.
Sekterismen h�mmade s�lunda i betydande grad de kommunistiska partiernas tillv�xt, f�rsv�rade genomf�randet av en riktig masspolitik, hindrade utnyttjandet av klassfiendens sv�righeter till att st�rka den revolution�ra r�relsens positioner och hindrade arbetet att vinna de breda prolet�ra massorna �ver p� de kommunistiska partiernas sida.
I det vi p� det mest energiska s�tt k�mpar f�r att utrota och �vervinna de sista resterna av den sj�lvbel�tna sekterismen, m�ste vi p� allt s�tt sk�rpa v�r vaksamhet och kampen mot h�geropportunismen och mot alla dess konkreta yttringar i beaktande av, att denna fara kommer att v�xa i samma m�n som den breda enhetsfronten utvecklas. Vi ser redan tendenser till att neds�tta det kommunistiska partiets roll i enhetsfrontens led och till f�rsonlighet gentemot den socialdemokratiska ideologin. Man f�r inte l�mna ur sikte, att enhetsfrontstaktiken �r en metod att �sk�dligt �vertyga de socialdemokratiska arbetarna om den kommunistiska politikens riktighet och den socialdemokratiska politikens oriktighet, inte en f�rsoning med den socialdemokratiska ideologin i praktiken. En framg�ngsrik kamp f�r enhetsfrontens uppr�ttande kr�ver ovillkorligen en st�ndig kamp i v�ra led mot tendensen att neds�tta partiets roll, mot de legalistiska illusionerna, mot inst�llningen p� spontanitet och automatism ifr�ga om fascismens likvidering och vid genomf�randet av enhetsfronten, mot den ringaste vacklan i �gonblick d� avg�rande handling kr�ves.
�Det �r n�dv�ndigt � l�r oss kamrat Stalin � att partiet i sitt arbete f�rst�r att f�rena den h�gsta principfasthet (inte att f�rv�xla med sekterism!) med mesta m�jliga f�rbindelser och kontakt med massorna (inte att f�rv�xla med �svanspolitik�!), ty annars �r det om�jligt f�r partiet inte bara att l�ra massorna, utan �ven att l�ra av dem, inte bara att leda massorna och lyfta dem till partiets niv�, utan �ven att lyssna till massornas r�st och att finna deras mest �mmande behov.� [3]
Kamrater! Utvecklingen av en enhetsfront i de kommunistiska och socialdemokratiska arbetarnas gemensamma kamp mot fascismen och kapitaloffensiven reser �ven fr�gan om arbetarklassens politiska enhet, om ett enhetligt politiskt massparti. P� grund av erfarenheten �vertygar sig de socialdemokratiska arbetarna allt mera om, att kampen mot klassfienden kr�ver en enhetlig politisk ledning, emedan dualiteten i ledningen f�rsv�rar det fortsatta utvecklandet och f�rst�rkandet av arbetarklassens enhetliga kamp.
Den prolet�ra klasskampens intressen och den prolet�ra revolutionens framg�ng g�r det oavvisligen n�dv�ndigt att varje land har ett enhetligt prolet�rparti. Att uppn� detta �r naturligtvis inte s� l�tt och enkelt. Det kr�ver ett ih�rdigt arbete och kamp och kommer n�dv�ndigtvis att vara en mer eller mindre l�ngvarig process. St�dda p� arbetarnas v�xande dragning till en f�rening av de socialdemokratiska partierna eller enskilda av dess organisationer med de kommunistiska partierna, m�ste de kommunistiska partierna fast och med tillf�rsikt taga initiativet till genomf�randet av denna f�rening. Att f�rena arbetar klassens krafter till ett enhetligt revolution�rt prolet�rt parti i det �gonblick, d� den internationella arbetarr�relsen intr�der i perioden f�r splittringens �vervinnande, � det �r v�r sak, Kommunistiska Internationalens sak.
En �verenskommelse om kamp mot fascismen, mot kapitaloffensiven och kriget �r tillr�cklig f�r att uppr�tta en enhetsfront mellan de kommunistiska och de socialdemokratiska partierna, men en politisk enhet �r endast m�jlig p� grundvalen av en rad best�mda f�ruts�ttningar av principiell karakt�r.
Denna f�rening �r endast m�jlig
f�r det f�rsta under f�ruts�ttningen av fullst�ndig oavh�ngighet av bourgeoisin och fullst�ndig brytning av socialdemokratins block med bourgeoisin;
f�r det andra under den f�ruts�ttningen, att en aktionsenhet f�rut blivit uppr�ttad;
f�r det tredje under den f�ruts�ttningen, att man erk�nner n�dv�ndigheten att p� revolution�r v�g st�rta bourgeoisies herrav�lde och uppr�tta proletariatets diktatur i form av sovjeter;
f�r det fj�rde under den f�ruts�ttningen, att man v�grar att underst�dja den egna bourgeoisin i det imperialistiska kriget;
f�r det femte under den f�ruts�ttningen, att partiet bygges upp p� den demokratiska centralismens grundval, som tryggar viljans och aktionens enhet och pr�vats genom de ryska bolsjevikernas erfarenhet.
Vi m�ste t�ligt och kamratligt klarg�ra f�r de socialdemokratiska arbetarna, varf�r arbetarklassens politiska enhet �r om�jlig utan dessa f�ruts�ttningar. Vi m�ste tillsammans med dem dryfta dessa f�ruts�ttningars mening och betydelse.
Varf�r �r en fullst�ndig oavh�ngighet fr�n bourgeoisin och brytningen av socialdemokratins block med bourgeoisin n�dv�ndig f�r att f�rverkliga den politiska enheten?
Emedan arbetarr�relsens hela erfarenhet och i synnerhet erfarenheterna av 15 �rs koalitionspolitik i Tyskland har visat, att den politik, som g�r ut p� samarbete med och avh�ngighet av borgarklassen, leder till nederlag f�r arbetarklassen och till seger f�r fascismen. Endast bolsjevikernas v�g, den of�rsonliga klasskampen mot bourgeoisin, �r en s�ker v�g till segern.
Varf�r �r en i f�rv�g uppr�ttad aktionsenhet f�ruts�ttningen f�r den politiska enheten?
D�rf�r att en aktionsenhet f�r att sl� tillbaka kapitaloffensiven och fascismen �r m�jlig och n�dv�ndig redan innan majoriteten av arbetarna sammansluter sig p� en gemensam politisk plattform f�r kapitalismens st�rtande; medan utarbetandet av enhetliga uppfattningar om de grundl�ggande v�garna och m�len f�r proletariatets kamp, utan vilka en f�rening av partierna �r om�jlig, kr�ver mer eller mindre l�ng tid. Och allra b�st utarbetas de enhetliga uppfattningarna i gemensam kamp mot klassfienden redan i dag. Att i st�llet f�r enhetsfront f�resl� en omedelbar f�rening � det betyder att st�lla h�sten bakom vagnen och tro att vagnen kommer att g� fram�t. (Skratt.) Just emedan fr�gan om den politiska enheten inte �r en man�ver f�r oss, som den �r f�r m�nga socialdemokratiska ledare, yrkar vi p� aktionsenhetens f�rverkligande s�som en av de viktigaste etapperna i kampen f�r den politiska enheten.
Varf�r �r det n�dv�ndigt att g� med p� bourgeoisins revolution�ra st�rtande och uppr�ttandet av proletariatets diktatur i form av sovjeter?
Emedan erfarenheterna av den stora oktoberrevolutionens seger � ena sidan och de bittra l�rdomarna i Tyskland, �sterrike och Spanien under hela efterkrigsperioden � andra sidan �nyo bekr�ftat, att proletariatets seger �r m�jlig endast genom att bourgeoisin st�rtas p� revolution�r v�g och att bourgeoisin f�rr dr�nker hela arbetarr�relsen i ett hav av blod, �n den till�ter proletariatet att p� fredlig v�g uppr�tta socialismen. Oktoberrevolutionens erfarenhet har p�tagligt visat, att den prolet�ra revolutionens grundl�ggande inneh�ll �r fr�gan om den prolet�ra diktaturen, vars uppgift �r att undertrycka de st�rtade utsugarnas motst�nd, att bev�pna revolutionen f�r kampen mot imperialismen och att fullf�lja revolutionen �nda till socialismens fullst�ndiga seger. F�r att f�rverkliga proletariatets diktatur som den �verv�ldigande majoritetens diktatur �ver den f�rsvinnande minoriteten, �ver utsugarna � och endast s�som s�dan kan den f�rverkligas � d�rtill �r sovjeterna n�dv�ndiga, vilka omfattar alla skikt av arbetarklassen samt huvudmassan av b�nderna och andra arbetande, vilka m�ste v�ckas och ryckas in i den revolution�ra kampfronten f�r att proletariatets seger skall kunna bef�stas.
Varf�r �r v�gran att underst�dja bourgeoisin i det imperialistiska kriget en f�ruts�ttning f�r den politiska enheten?
Emedan bourgeoisin anv�nder det imperialistiska kriget f�r sina egna rovlystna syften och mot den �verv�ldigande folkmajoritetens intressen under vilken t�ckmantel detta krig �n f�res. Emedan alla imperialister f�rknippar de feberaktiga krigsrustningarna med en ytterlig sk�rpning av utsugningen och f�rtrycket av de arbetande i alla l�nder. Att underst�dja bourgeoisin i ett s�dant krig inneb�r f�rr�deri mot landets intressen och mot den internationella arbetarklassen.
Varf�r �r slutligen partiets uppbyggande p� den demokratiska centralismens grundval en f�ruts�ttning f�r enheten?
Emedan endast ett parti, som �r uppbyggt p� den demokratiska centralismens grundval �r i st�nd att trygga viljans och aktionens enhet och kan leda proletariatet till seger �ver bourgeoisin, som f�rfogar �ver ett s� m�ktigt vapen som den centraliserade statsapparaten. Till�mpandet av den demokratiska centralismens princip har best�tt ett gl�nsande historiskt prov p� basen av det ryska bolsjevistiska partiets, Lenins och Stalins partis, erfarenhet.
Ja, kamrater, vi �r f�r arbetarklassens enhetliga, politiska massparti. Men h�rf�r kr�ves, som kamrat Stalin s�ger,
�ett kampparti, ett revolution�rt parti, som �r tillr�ckligt dj�rvt f�r att kunna f�ra arbetarklassen till kamp om makten, som har tillr�cklig erfarenhet f�r att kunna finna sig tillr�tta i den revolution�ra situationens komplicerade f�rh�llanden, och som �r tillr�ckligt smidigt f�r att kunna undvika alla och varje slags undervattensklippor p� v�gen till m�let.� [4]
D�rf�r �r det n�dv�ndigt att str�va till politisk sammanslutning p� grundvalen av ovann�mnda villkor.
Vi �r f�r arbetarklassens politiska enhet. D�rf�r �r vi beredda till det allra intimaste samarbete med alla socialdemokrater, som �r f�r enhetsfronten och som uppriktigt underst�djer en sammanslutning p� angivna grunder. Men just d�rf�r, att vi �r f�r en sammanslutning, kommer vi att energiskt bek�mpa alla �v�nster�-demagoger, som f�rs�ker att utnyttja de socialdemokratiska arbetarnas besvikelse till att bilda nya socialistiska partier eller internationaler, riktade mot den kommunistiska r�relsen och d�rmed f�rdjupande splittringen inom arbetarklassen.
Vi h�lsar de socialdemokratiska arbetarnas v�xande str�van till enhetsfront med kommunisterna. I detta faktum ser vi ett f�rst�rkande av det revolution�ra medvetandet och b�rjan till �vervinnandet av arbetarklassens splittring. I den �vertygelsen, att aktionsenheten �r en tr�ngande n�dv�ndighet och den s�kraste v�gen till proletariatets politiska enhet, f�rklarar vi att Kommunistiska Internationalen och dess sektioner �r beredda att tr�da i underhandlingar med II Internationalen och dess sektioner om uppr�ttandet av arbetarklassens enhet i kampen mot kapitalets offensiv, mot fascismen och mot faran f�r ett imperialistiskt krig. (Bifall.)
Kamrater! Jag kommer till slutet p� mitt referat. Som ni ser, tar vi h�nsyn till den sedan VI kongressen f�r�ndrade situationen och l�rdomarna av v�r kamp. I det vi st�djer oss p� den grad av konsolidering, som v�ra partier redan uppn�tt, St�ller vi i dag en hel rad fr�gor � i fr�msta rummet fr�gan om enhetsfronten och om n�rmandet till socialdemokratin, till de reformistiska fackf�reningarna och de andra massorganisationerna � p� ett nytt s�tt.
Det finnes slughuvuden, som i allt detta tycker sig se en avvikelse fr�n v�ra principiella positioner, ett slags sv�ngning �t h�ger fr�n bolsjevismens linje. N�ja, en hungrig h�na dr�mmer alltid om hirs � s�ger man hos oss i Bulgarien. (Munterhet. Stormande bifall.)
L�t dem t�nka s�, dessa politiska h�ns. (Munterhet. Stormande bifall.)
Oss intresserar detta f�ga. F�r oss �r det viktigt, att v�ra egna partier och de stora massorna i hela v�rlden riktigt f�rst�r, vad vi str�var efter.
Vi vore inga revolution�ra marxister, leninister, v�rdiga l�rjungar av Marx-Engels-Lenin-Stalin, om vi inte st�llde om v�r politik och taktik i �verensst�mmelse med det �ndrade l�get och med de f�rskjutningar, som f�rsigg�r inom den internationella arbetarr�relsen.
Vi vore inga verkliga revolution�rer, om vi inte toge l�rdom av den egna erfarenheten och av massornas erfarenhet.
Vi vill, att v�ra partier i de kapitalistiska l�nderna skall framtr�da och handla som arbetarklassens verkliga politiska partier, att de i verkligheten skall spela rollen av en politisk faktor i sitt lands liv, att de st�ndigt driver en aktiv bolsjevistisk masspolitik och inte inskr�nker sig endast till propaganda och kritik och blotta uppmaningar till kamp f�r proletariatets diktatur.
Vi �r fiender till allt schematiskt. Vi vill ta h�nsyn till den konkreta situationen i varje �gonblick och p� varje given plats och inte �verallt handla efter en best�md schablon. Vi gl�mmer inte, att kommunisternas st�llningstagande inte kan vara detsamma under olika f�rh�llanden.
Vi vill nyktert ta h�nsyn till alla etapper i klasskampens utveckling och till klassmedvetandets tillv�xt bland massorna sj�lva, vi vill f�rst� att p� varje etapp finna och l�sa de konkreta uppgifter f�r den revolution�ra r�relsen, som motsvarar denna etapp.
Vi vill finna ett gemensamt spr�k med de bredaste massorna f�r att kunna k�mpa mot klassfienden; vi vill finna medel och v�gar f�r att slutgiltigt �vervinna det revolution�ra avantgardets isolering fr�n proletariatets massor och alla arbetande och �ven f�r att �vervinna den �desdigra isoleringen av arbetarklassen sj�lv fr�n dess naturliga bundsf�rvanter i kampen mot bourgeoisin, mot fascismen.
Vi vill draga in allt st�rre massor i den revolution�ra klasskampen och leda dem fram till den prolet�ra revolutionen, utg�ende fr�n deras br�nnande intressen och behov och deras egen erfarenhet.
Efter v�ra �rorika ryska bolsjevikers exempel, efter det exempel, som Kommunistiska Internationalens ledande parti, Sovjetunionens Kommunistiska parti, gett, vill vi f�rbinda de tyska, spanska, �sterrikiska och andra kommunisternas revolution�ra hj�ltemod med �kta revolution�r realism och rensa ut de sista resterna av skolastiskt h�rklyveri �ver allvarliga politiska fr�gor.
Vi vill allsidigt rusta v�ra partier f�r att kunna l�sa de utomordentligt komplicerade uppgifter, som de st�r inf�r. D�rf�r m�ste vi alltmera h�ja deras teoretiska niv�, uppfostra dem i den levande marxismens-leninismens anda och inte i en d�d doktrinarism.
Vi vill utrota ur v�ra led den sj�lvbel�tna sekterismen, som i fr�msta rummet sp�rrar v�r v�g till massorna och hindrar genomf�randet av en verklig bolsjevistisk masspolitik. Vi vill p� allt s�tt st�rka kampen mot alla konkreta yttringar av h�geropportunismen i betraktande av, att faran fr�n denna sida kommer att v�xa vid genomf�randet av v�r masspolitik och masskamp.
Vi vill, att kommunisterna i varje land i tid drar och utnyttjar alla l�rdomar av sin egen erfarenhet som proletariatets revolution�ra f�rtrupp. Vi vill, att de s� fort som m�jligt skall l�ra sig att segla p� klasskampens stormiga hav och inte st� p� stranden s�som �sk�dare vilka r�knar de framrullande v�gorna och v�ntar p� vackert v�der. (Bifall.)
Det �r, vad vi vill!
Och allt detta vill vi d�rf�r, att arbetarklassen i spetsen f�r alla arbetande, sammansvetsad till en av den Kommunistiska Internationalen ledd miljonarme och med en s� stor och vis rorsman som v�r ledare, kamrat Stalin (stormande bifall) endast p� detta s�tt �r i st�nd att verkligen uppfylla sin historiska mission � att sopa fascismen och j�mte den kapitalismen bort fr�n jordens yta!
(Alla reser sig fr�n sina platser. Stormande ovationer f�r kamrat Dimitrov.
Fr�n alla sidor ropar delegaterna p� olika spr�k: �Hurra, leve kamrat Dimitrov!�
M�ktig ljuder �Internationalen� p� alla v�rldens spr�k. Rop: �Leve kamrat Stalin! Leve kamrat Dimitrov!�
Rop: �Ett bolsjevistiskt leve f�r kamrat Dimitrov, Kominterns fanb�rare!�
Rop p� bulgariska spr�ket: �Hurra f�r kamrat Dimitrov, Kommunistiska Internationalens hj�ltemodiga f�rk�mpe mot fascismen!�
Delegationerna sjunger i tur och ordning sina revolution�ra s�nger: italienarna: �Bandiera rossa�, fransm�nnen: �Carmagnole�, tyskarna �Roter Wedding�, kineserna �Kinesiska R�da armens marsch�.)
G. Dimitrovs slutord p� Kommunistiska Internationalens VII v�rldskongress den 13 augusti 1935 [18 m�tesdagen, 33 sammantr�det]
Ordf�rande: Kamrat Wilhelm Pieck.
Pieck: Kamrater, jag f�rklarar sammantr�det �ppnat. Slutordet till dagordningens andra punkt: �Fascismens offensiv och den Kommunistiska Internationalens kamp f�r arbetarklassens enhet mot fascismen� har kamrat Dimitrov. (Kamrat Dimitrov h�lsas med en bifallsstorm. Alla n�rvarande reser sig fr�n sina platser. Delegationens h�lsningsrop: �Leve kamrat Dimitrov!�, �Hurra!�, ett trefaldigt �Rot front�, mycket l�ngvariga bifallsyttringar.)
Kamrater! De utf�rliga debatterna till mitt referat b�r vittne om kongressens v�ldiga intresse f�r de taktiska huvudproblemen och uppgifterna i arbetarklassens kamp mot kapitaloffensiven och fascismen, mot den imperialistiska krigsfaran.
N�r vi nu drar facit av diskussionen, s� kan vi konstatera, att alla v�sentliga grundsatser i mitt referat har vunnit kongressens enh�lliga godk�nnande. Ingen av talarna har rest inv�ndningar mot de av oss fastst�llda taktiska riktlinjerna och den f�reslagna resolutionen.
Man dristar v�l s�ga, att en s�dan ideologisk och politisk sammansvetsning inte framtr�tt p� n�gon av Kommunistiska Internationalens f�reg�ende kongresser i s� h�g grad, som p� denna. (Bifall.) Kongressens fullkomliga samst�mmighet vittnar om, att i v�ra led det medvetandet fullkomligt mognat, att vi m�ste omst�lla v�r politik och taktik i �verensst�mmelse med den �ndrade situationen och p� grundvalen av de senaste �rens rikhaltiga och l�rorika erfarenheter.
Denna samst�mmighet kan utan tvivel betraktas som en av de viktigaste f�ruts�ttningarna f�r en framg�ngsrik l�sning av den huvuduppgift, som n�rmast f�religger den internationella prolet�ra r�relsen: att uppr�tta aktionsenhet mellan arbetarklassens alla delar i kampen mot fascismen.
F�r att kunna l�sa denna uppgift framg�ngsrikt �r det framf�r allt n�dv�ndigt, att vi kommunister skickligt anv�nder den marxistiskt-leninistiska analysens vapen, i det vi omsorgsfullt studerar det konkreta l�get och klasskrafternas f�rdelning i deras utveckling och i �verensst�mmelse d�rmed uppg�r v�ra verksamhets- och kampplaner. Vi m�ste skoningsl�st utrota den ben�genhet f�r uppdiktade schemata, d�da formler och f�rdiga schabloner, som inte s�llan f�r makt med v�ra kamrater. Vi m�ste g�ra slut p� ett s�dant tillst�nd, att kommunisterna, d� det fattas dem kraft och f�rm�ga att g�ra en marxistisk-leninistisk analys, ers�tter denna analys med allm�nna fraser och allm�nna paroller som: �En revolution�r utv�g ur krisen�, utan att g�ra det ringaste allvarliga f�rs�k att klarg�ra, under vilka f�rh�llanden, vid vilket styrkef�rh�llande mellan klasserna, vid vilken revolution�r mogenhetsgrad hos proletariatet och de arbetande massorna, p� vilken niv� av det kommunistiska partiets inflytande en s�dan revolution�r utv�g ur krisen �r m�jlig. Utan detta blir alla dylika paroller tomma ord och inneh�llsl�sa fraser, som endast skymmer undan v�ra uppgifter av i dag. Utan en konkret marxistisk-leninistisk analys kommer vi aldrig att kunna riktigt uppst�lla och l�sa problemen om fascismen, om den prolet�ra fronten och den allm�nna folkfronten, om inst�llningen till den borgerliga demokratin, om enhetsfronts-regeringen, om de processer, som f�rsigg�r inom arbetarklassen och i synnerhet bland de socialdemokratiska arbetarna, och inte heller en m�ngd andra nya och komplicerade fr�gor, vilka livet sj�lvt och klasskampen st�ller och kommer att st�lla oss inf�r.
F�r det andra beh�ver vi levande m�nniskor � m�nniskor, som v�xer fram ur arbetarmassan, ur dess dagliga kamp, kampdugliga, handlingskraftiga m�nniskor, gr�nsl�st h�ngivna proletariatets sak, med vilkas energi och verksamhet v�r kongress' beslut kommer att genomf�ras. Utan bolsjevistiska, leninsk-stalinska kadrer kommer vi inte att l�sa de v�ldiga uppgifter, vilka f�rest�r de arbetande i kampen mot fascismen.
F�r det tredje beh�ver vi m�nniskor, som �r rustade med den marxistisk-leninska teorins kompass, utan vars skickliga anv�ndande man f�rfaller till tr�ngsynt prakticism, inte kan blicka fram�t, finner l�sning endast fr�n fall till fall, f�rlorar ur sikte det vida kampperspektivet, vilket visar massorna, varth�n vi g�r och f�r vad vi k�mpar, och vart vi f�r de arbetande.
F�r det fj�rde beh�ver vi en massornas organisation f�r att oms�tta v�ra beslut i handling. V�rt ideologiska och politiska inflytande �r ensamt f�r sig likv�l inte tillr�ckligt. Vi m�ste upph�ra att f�rlita oss p� r�relsens spontanitet, vilket �r en av v�ra viktigaste svagheter. Vi m�ste ha i minnet, att utan ett ih�rdigt, l�ngvarigt, t�ligt och, som det ofta f�refaller, otacksamt organisatoriskt arbete massorna inte styr mot den kommunistiska stranden. F�r att kunna organisera massorna m�ste vi l�ra oss den leninsk-stalinska konsten att g�ra v�ra beslut inte endast till kommunisternas, utan �ven till de bredaste arbetande massornas �godel. Vi m�ste l�ra oss att inte tala med massorna p� ett d�tt bokspr�k, utan som massornas f�rk�mpar, hos vilka varje ord, varje tanke �terspeglar miljonernas tankar och st�mningar.
Vid dessa fr�gor skulle jag vilja uppeh�lla mig i mitt slutord.
Kamrater! Kongressen har m�tt de nya taktiska riktlinjerna med stor entusiasm och samst�mmighet. Entusiasm och samst�mmighet �r naturligtvis goda ting. Men �nd� b�ttre �r det, n�r de paras med en djupt genomt�nkt, kritisk behandling av de oss f�rest�ende uppgifterna, med ett riktigt tillgodog�rande av de beslut som fattats och en verklig f�rst�else f�r medlen och metoderna att till�mpa dessa beslut i den konkreta situationen i varje land.
Vi har ju �ven tidigare h�gst enh�lligt fattat r�tt goda beslut. Det ledsamma i saken var bara, att vi inte s�llan fattade dem formellt och i b�sta fall gjorde dessa beslut till �godel �t en liten f�rtrupp av arbetarklassen. V�ra beslut har inte blivit de stora massornas egendom, de har inte f�rvandlats till en ledning f�r miljonerna till aktion.
Kan vi p�st�, att vi redan slutgiltigt gjort oss kvitt en s�dan formell behandling av de fattade besluten? Nej. Det b�r s�gas, att �ven p� denna kongress rester av formalism g�r sig g�llande i enskilda kamraters uttalanden, att stundom en str�van g�r sig k�nnbar att byta ut den konkreta analysen av verkligheten och den levande erfarenheten med n�got slags nytt schema, n�gon slags ny, f�renklad, d�d formel, att framst�lla som verklighet det, som �r �nskv�rt f�r oss, men som �nnu inte finnes i verkligheten.
Ingen allm�n karakteristik av fascismen, hur riktig den i och f�r sig �n vore, kan befria oss fr�n n�dv�ndigheten att studera och taga h�nsyn till s�regenheterna i fascismens utveckling och i den fascistiska diktaturens olika former i de enskilda l�nderna och p� olika etapper. Det �r n�dv�ndigt att i varje land utforska, studera och ta reda p� det nationellt s�regna, det nationellt specifika hos fascismen och i �verensst�mmelse d�rmed fastst�lla de verksamma metoderna och formerna f�r kampen mot fascismen.
Lenin varnade oss eftertryckligt f�r att �schablonisera, mekaniskt nivellera och identifiera taktiska regler och kampregler�. Denna anvisning �r s�rskilt riktig, n�r det g�ller kamp mot en fiende, som �r s� raffinerad, som s� jesuitiskt exploaterar massornas nationalk�nsla och f�rdomar och deras antikapitalistiska st�mningar i storkapitalets intresse. En s�dan fiende m�ste man k�nna exakt och fr�n alla sidor. Vi m�ste utan varje dr�jsm�l f� reda p� hans olika man�vrer, uppt�cka hans dolda v�gar, vara beredda att sl� honom tillbaka p� varje omr�de och i varje �gonblick. Man b�r inte ens genera sig f�r att taga l�rdom av fienden, ifall detta kan bidraga till att raskare och s�krare bryta nacken av honom. (Bifall.)
Det vore ett grovt fel att uppst�lla n�got slags allm�nt schema f�r fascismens utveckling f�r alla l�nder och alla folk. Ett s�dant schema hj�lper oss inte, utan hindrar oss att f�ra en verklig kamp. Och till p� k�pet leder det till, att de befolkningsskikt, som vid en riktig behandling skulle kunna p� ett best�mt utvecklingsstadium f�ras i kamp mot fascismen eller �tminstone neutraliseras, utan urskiljning st�tes bort till fascismens l�ger.
L�t oss exempelvis ta fascismens utveckling i Frankrike och i Tyskland. En del kamrater �r av den meningen, att fascismen �verhuvud inte kan utveckla sig s� l�tt i Frankrike som i Tyskland. Vad �r h�r riktigt och vad �r oriktigt? Det �r riktigt, att det inte fanns s� djupt inrotade demokratiska traditioner i Tyskland som i Frankrike, vilket land genomgick flera revolutioner under 18:de och 19:de �rhundradena. Det �r riktigt, att Frankrike �r ett land, som segrade i kriget och p�b�rdade andra l�nder Versailles-systemet, att bland massorna i Frankrike ingen s�dan kr�nkning av nationalk�nslan f�refinnes, som spelat en s� stor roll i Tyskland. Det �r riktigt, att i Frankrike b�ndernas huvudmassa �r republikanskt, antifascistiskt sinnad, s�rskilt i de sydliga omr�dena, till skillnad fr�n Tyskland, d�r betydande delar av b�nderna redan f�re fascismens makttilltr�de befann sig under de reaktion�ra partiernas inflytande.
Men, kamrater, oavsett den f�refintliga skillnaden i den fascistiska r�relsens utveckling i Frankrike och Tyskland, oavsett de omst�ndigheter, som f�rsv�rar fascismens offensiv i Frankrike, s� vore det kortsynt att inte varsna den fascistiska farans oavbrutna tillv�xt d�r och att underskatta m�jligheten av en fascistisk omst�rtning. Det finnes � andra sidan i Frankrike en hel rad omst�ndigheter, som gynnar fascismens utveckling. Gl�m inte, att den ekonomiska krisen, som i Frankrike intr�dde senare �n i andra kapitalistiska l�nder, fortfarande f�rdjupas och sk�rpes, och att detta s�rskilt underl�ttar den fascistiska demagogins hejdl�sa spel. Den franska fascismen har starka positioner i armen, inom officersk�ren, vilket nationalsocialisterna inte hade inom Reichswehr f�re sitt makttilltr�de. Vidare finns det v�l knappast ett land, d�r den parlamentariska regimens korruption uppn�tt ett s� ohyggligt omf�ng och utl�st en s�dan f�rbittring bland massorna, som i Frankrike, varmed de franska fascisterna, som bekant, spekulerar i kampen mot den borgerliga demokratin. Gl�m inte heller, att fascismens utveckling gynnar den franska bourgeoisins h�ftiga fruktan f�r att f�rlora sin politiska och milit�ra hegemoni i Europa.
H�rav f�ljer, att de framg�ngar, som den antifascistiska r�relsen uppn�tt i Frankrike, om vilka kamrat Thorez och kamrat Cachin h�r talade och vilka vi alla hj�rtligt gl�djer oss �ver, �nnu inte p� l�ngt n�r kan betraktas som ett faktum, vilket bevisar, att de arbetande massorna slutgiltigt lyckats sp�rra v�gen f�r fascismen. Man m�ste �n en g�ng eftertryckligt betona hela vikten i den franska arbetarklassens uppgift i kampen mot fascismen, vilken jag i mitt referat redan p�visade.
Det �r �ven farligt att g�ra sig n�gra illusioner �ver fascismens svaghet i andra l�nder, d�r den inte f�rfogar �ver n�gon bred massbas. Exempel p� s�dana l�nder �r Bulgarien, Jugoslavien och Finland, d�r fascismen kom till makten, ehuru den inte hade n�gon bred bas, men st�dde sig p� den v�pnade statsmakten och sedan f�rs�kte att utvidga sin bas genom att utnyttja statsapparaten.
Kamrat Dutt hade r�tt, n�r han p�stod, att det inom v�ra led fanns en tendens till att betrakta fascismen generellt, utan att ta h�nsyn till de konkreta s�regenheterna hos den fascistiska r�relsen i de enskilda l�nderna och att alla bourgeoisins reaktion�ra �tg�rder oriktigt betecknades som fascism eller t. o. m. hela det icke-kommunistiska l�gret som fascistiskt. Resultatet h�rav var, att kampen mot fascismen inte st�rktes utan tv�rtom f�rsvagades.
Men �ven f�r n�rvarande finns det fortfarande rester av en schematisk inst�llning gentemot fascismen. �r inte exempelvis en del kamraters p�st�ende, att Roosevelts �nya ordning� utg�r en tydligare och skarpare form av bourgeoisins utveckling i fascistisk riktning �n t. ex. Englands �nationella regering�, ett uttryck f�r en s�dan schematisk uppfattning? Det beh�vs en betydlig dosis schematism f�r att inte se, att de mest reaktion�ra kretsarna av det amerikanska finanskapitalet, vilka angriper Roosevelt, just och framf�r allt utg�r den kraft, som stimulerar och organiserar den fascistiska r�relsen i F�renta staterna. Att inte se den groende verkliga fascismen i F�renta staterna bakom de skenheliga fraserna om �f�rsvar av de amerikanska medborgarnas demokratiska r�ttigheter�, det betyder att desorientera arbetarklassen i kampen mot dess argaste fiende. Som det konstaterades i debatten, utvecklar sig �ven i de koloniala och halvkoloniala l�nderna vissa fascistiska grupper, men h�r kan det naturligtvis inte vara fr�ga om en s�dan art av fascismen, som vi �r vana att se i Tyskland, Italien och andra kapitalistiska l�nder. H�r m�ste man studera och ta h�nsyn till alldeles s�rskilda ekonomiska, politiska och historiska betingelser, enligt vilka fascismen antager och kommer att antaga s�regna former.
En del kamrater, som saknar f�rm�ga att behandla den levande verklighetens f�reteelser konkret och som lider av tanketr�ghet, byter ut det omsorgsfulla och konkreta studiet av den verkliga situationen och det verkliga styrkef�rh�llandet mellan klasserna med allm�nna, intets�gande formler. De p�minner inte om skarpskyttar, som tr�ffar rakt i pricken, utan om s�dana �s�ndags�-skyttar, som systematiskt och ofelbart skjuter f�rbi m�let och tr�ffar �n h�gre, �n l�gre, �n l�ngre bort, �n n�rmare. Men, kamrater, som arbetarr�relsens kommunistiska funktion�rer, som arbetarklassens revolution�ra avantgarde vill vi vara s�dana skarpskyttar, som verkligen utan att bomma tr�ffar mitt i pricken. (L�ngvarigt bifall.)
En del kamrater bryr f�rg�ves sin hj�rna med fr�gan: varmed skall man b�rja � med proletariatets enhetsfront eller med den antifascistiska folkfronten?
En del s�ger: man kan inte taga itu med att uppr�tta den antifascistiska folkfronten, innan en fast prolet�r enhetsfront organiserats.
Andra s�ger: men d� den prolet�ra enhetsfrontens uppr�ttande st�ter p� motst�nd fr�n socialdemokratin i flera l�nder, s� vore det b�ttre att genast b�rja med folkfronten och f�rst p� denna grundval utveckla arbetarklassens enhetsfront.
Varken de f�rra eller de senare f�rst�r tydligen, att proletariatets enhetsfront och den antifascistiska folkfronten �r f�renade genom kampens levande dialektik, att de under f�rloppet av den praktiska kampen mot fascismen sammanfl�tas och �verg�r i varandra och ingalunda �r �tskilda genom n�gon kinesisk mur.
Man kan ju inte p� allvar tro, att det vore m�jligt att verkligen genomf�ra en antifascistisk folkfront utan att uppr�tta aktionsenhet inom sj�lva arbetarklassen, som �r den ledande kraften i denna folkfront. Samtidigt �r den prolet�ra enhetsfrontens fortsatta utveckling i betydande grad beroende av att den f�rvandlas till en folkfront mot fascismen.
T�nk er, kamrater, en schematiker, som st�r inf�r v�r resolution och med en �kta katederpedants lidelse konstruerar sitt schema:
F�rst proletariatets enhetsfront nedifr�n i lokal omfattning; sedan enhetsfront nedifr�n distriktsvis;
d�rn�st enhetsfront uppifr�n i samma ordningsf�ljd; vidare enhet inom den fackliga r�relsen;
d�refter � indrages de �vriga antifascistiska partierna; sedan en allm�n folkfront uppifr�n och nedifr�n;
och sedan m�ste r�relsen lyftas till en h�gre niv�, politiseras, revolutioneras o. s. v. och annat liknande. (Munterhet.)
Ni kommer att s�ga, kamrater, att detta �r rena nonsens. Jag �r ense med er d�ri. Men det ledsamma i saken �r just, att man tyv�rr �nnu mycket ofta kan tr�ffa p� dylikt sekteristiskt nonsens i en eller annan form inom v�ra led.
Och hur f�rh�ller sig saken i verkligheten? Naturligtvis m�ste vi �verallt str�va till en bred, allm�n folkfront i kampen mot fascismen. Men i en hel rad l�nder kommer vi inte l�ngre �n till allm�nt prat om folkfronten, ifall vi inte genom att mobilisera arbetarmassorna f�rm�r bryta socialdemokratins motst�nd mot proletariatets enhetliga kampfront. S� f�rh�ller sig saken framf�r allt i England, d�r arbetarklassen utg�r befolkningens majoritet, d�r de engelska trade-unions och Labour Party har arbetarklassens huvudmassa bakom sig. S� f�rh�ller det sig i Belgien, i de skandinaviska l�nderna, d�r de numer�rt sm� kommunistiska partierna har emot sig starka massfackf�reningar och numer�rt stora socialdemokratiska partier.
H�r skulle kommunisterna g�ra ett stort politiskt fel, om de droge sig undan kampen f�r uppr�ttandet av den prolet�ra enhetsfronten bakom allm�nt prat om en folkfront, som inte kan uppr�ttas utan att arbetarklassens stora massorganisationer deltar. F�r att uppn� en verklig folkfront i dessa l�nder m�ste kommunisterna utf�ra ett v�ldigt politiskt och organisatoriskt arbete bland arbetarmassorna. De m�ste �vervinna f�rdomarna hos dessa massor, vilka redan betraktar sina reformistiska massorganisationer som den prolet�ra enhetens f�rkroppsligande, de m�ste �vertyga dessa massor om, att uppr�ttandet av en enhetsfront med kommunisterna inneb�r, att dessa massor �verg�r till klasskampens position och att endast en s�dan �verg�ng garanterar framg�ng i kampen mot kapitaloffensiven och fascismen. Dessa sv�righeter �vervinner vi inte d�rmed, att vi h�r st�ller oss mera omfattande uppgifter. Tv�rtom, n�r vi k�mpar f�r att �vervinna dessa sv�righeter, s� f�rbereder vi inte i ord, utan i handling bildandet av en verklig allm�n folkfront till kamp mot fascismen, mot kapitaloffensiven och mot den imperialistiska krigsfaran.
Annorlunda f�rh�ller sig saken i s�dana l�nder som Polen, d�r j�mte arbetarr�relsen en stark bonder�relse utvecklar sig, d�r bondemassorna har sina egna organisationer, vilka radikaliseras under agrarkrisens inflytande, d�r det nationella f�rtrycket framkallar f�rbittring bland de nationella minoriteterna. H�r kommer utvecklingen av den allm�nna folkfronten att g� parallellt med den prolet�ra enhetsfrontens utveckling, och i s�dana l�nder kan den allm�nna folkfrontsr�relsen stundom t. o. m. �verflygla arbetarfrontsr�relsen.
Tag ett s�dant land som Spanien, som befinner sig i den borgerligt demokratiska revolutionens f�rlopp. Kan man s�ga, att proletariatets organisatoriska splittring h�r kr�ver uppr�ttandet av arbetarklassens fullst�ndiga kampenhet f�re skapandet av en arbetar- och bondefront mot Lerroux och Gill Robles? Genom en s�dan fr�gest�llning skulle vi isolera proletariatet fr�n b�nderna, vi skulle faktiskt upph�va parollen om agrarrevolutionen, vi skulle underl�tta m�jligheten f�r folkets fiender att skilja �t proletariatet och b�nderna och s�tta b�nderna och arbetarklassen i motsats till varandra. Och detta var, som k�nt, en av huvudorsakerna till att arbetarklassen led nederlag vid oktoberstriderna �r 1934.
En sak f�r man likv�l inte gl�mma: i alla l�nder, d�r proletariatet �r relativt f�taligt, d�r b�nderna och st�dernas sm�borgerliga skikt �verv�ger, i dessa l�nder �r det s� mycket n�dv�ndigare att inrikta alla anstr�ngningar p� uppr�ttandet av en fast enhetsfront inom arbetarklassen sj�lv f�r att den skall kunna intaga sin plats som ledande faktor i f�rh�llande till alla de arbetande.
D�rf�r, kamrater, kan man inte vid l�sandet av fr�gan om den prolet�ra fronten och folkfronten ge n�gra utt�mmande recept f�r alla de fall, vilka livet bjuder i alla l�nder och f�r alla folk. Att till�mpa universalism i en s�dan sak, att anv�nda ett och samma recept i alla l�nder, det �r � till�t mig s�ga � liktydligt med okunnighet. Men okunnigheten m�ste man sl� �ven, och framf�r allt, n�r den framtr�der under t�ckmanteln av universella schemata. (Bifall.)
Kamrater! Med h�nsyn till v�ra taktiska uppgifter har ett riktigt svar p� fr�gan, om och var socialdemokratin i nuvarande �gonblick fortfarande utg�r bourgeoisins huvudst�d, stor betydelse.
N�gra av de kamrater (Florin och Dutt), som upptr�tt under debatten, har ber�rt denna fr�ga, men i betraktande av dess vikt �r det n�dv�ndigt att ge ett mera utt�mmande svar p� den. Detta �r en fr�ga, som arbetarna av alla riktningar och i synnerhet de socialdemokratiska arbetarna st�ller och oundvikligen m�ste st�lla.
Man m�ste ha i sikte, att socialdemokratins l�ge i den borgerliga staten och dess inst�llning till bourgeoisin i en hel rad l�nder har �ndrats eller �ndras.
F�r det f�rsta har krisen grundligt rubbat �ven de b�st st�llda skiktens av arbetarklassen, den s. k. arbetararistokratins l�ge � de skikt, p� vilka socialdemokratin som k�nt huvudsakligen st�djer sig. Och dessa skikt b�rjar alltmera att revidera sina tidigare �sikter om det �ndam�lsenliga i den politik, som g�r ut p� klassamverkan med bourgeoisin.
F�r det andra �r bourgeosin sj�lv, s�som jag redan p�pekade i mitt referat, tvungen att avst� fr�n den borgerliga demokratin och tillgripa en terroristisk diktaturform, varigenom den inte endast ber�var socialdemokratin dess f�rra st�llning i finanskapitalets statssystem, utan under best�mda f�rh�llanden �ven dess legalitet och uts�tter den f�r f�rf�ljelser eller t. o. m. uppl�ser den.
F�r det tredje revolutioneras de socialdemokratiska arbetarna under inflytandet av l�rdomarna av arbetarnas nederlag i Tyskland, �sterrike och Spanien, vilka nederlag i huvudsak �r resultatet av den socialdemokratiska politiken av klassamverkan med bourgeoisin, och � andra sidan under inflytandet av socialismens seger i Sovjetunionen, som �r resultatet av den bolsjevistiska politiken och till�mpningen av den levande, revolution�ra marxismen, och d�rmed b�rjar de socialdemokratiska arbetarnas v�ndning till klasskamp mot bourgeoisin.
Alla dessa orsaker tillsammans g�r det sv�rare, och i en del l�nder direkt om�jligt f�r socialdemokratin att fortfarande uppr�tth�lla sin roll som bourgeoisins huvudst�d.
Att inte f�rst� detta �r s�rskilt farligt i s�dana l�nder, d�r den fascistiska diktaturen ber�vat socialdemokratin dess legalitet. Ur denna synpunkt var de tyska kamraters sj�lvkritik riktig, vilka i sina tal p�pekade n�dv�ndigheten att upph�ra med att klamra sig fast vid den bokstavliga lydelsen i f�r�ldrade formler och beslut betr�ffande socialdemokratin, att sluta upp med att ignorera f�r�ndringarna i dess l�ge. Det �r klart, att ett s�dant ignorerande leder till f�rvr�ngning av v�r linje ifr�ga om uppr�ttandet av arbetarklassens enhet och underl�ttar de reaktion�ra socialdemokratiska ledarnas sabotage av enhetsfronten.
Den revolutioneringsprocess inom de socialdemokratiska partierna, som nu f�rsigg�r i alla l�nder, utvecklar sig likv�l olikm�ssigt. Man f�r inte f�rest�lla sig saken s�, att de socialdemokratiska arbetare, som revolutioneras, genast massvis kommer att �verg� till den konsekventa klasskampens position och utan alla mellanetapper direkt f�rena sig med kommunisterna. I flera l�nder kommer detta att bli en mer eller mindre sv�r, en mer eller mindre komplicerad och l�ngvarig process, som i varje fall v�sentligen kommer att vara beroende av v�r riktiga politik och taktik. Vi m�ste t. o. m. r�kna med den m�jligheten, att en del socialdemokratiska partier och organisationer, n�r de �verg�r fr�n positionen av klassamverkan med bourgeoisin till klasskampens position, en viss tid kommer att existera som sj�lvst�ndiga organisationer och partier. Och i s�dant fall kan det naturligtvis inte ens vara tal om, att s�dana socialdemokratiska organisationer eller partier skulle betraktas som bourgeoisins st�d.
Man f�r inte r�kna med, att de socialdemokratiska arbetare, vilka befinner sig under inflytandet av den invanda ideologin av klassamverkan med bourgeoisin, vilket under �rtionden inympats i dem, av sig sj�lva och endast i kraft av objektiva orsaker skall l�mna denna ideologi. Nej. Det �r v�r, kommunisternas, sak att hj�lpa dem att befria sig fr�n den reformistiska ideologins makt. Klarg�randet av kommunismens principer och program m�ste ske med kamratligt t�lamod och i �verensst�mmelse med de enskilda socialdemokratiska arbetarnas politiska utvecklingsniv�. V�r kritik av socialdemokratismen m�ste bli mera konkret och systematisk. Den m�ste basera sig p� de socialdemokratiska massornas egen erfarenhet. Man m�ste ha i sikte att man framf�r allt kan och m�ste underl�tta och p�skynda de socialdemokratiska arbetarnas revolution�ra utveckling p� basen av erfarenheterna fr�n deras gemensamma kamp hand i hand med kommunisterna mot klassfienden. Det finns intet verksammare medel, varmed de socialdemokratiska arbetarna kan �vervinna sin vacklan och sin tvivel, �n deltagandet i den prolet�ra enhetsfronten.
Vi kommer att g�ra allt, som �r beroende av oss, f�r att inte bara de socialdemokratiska arbetarna, utan �ven de socialdemokratiska partiernas och organisationernas funktion�rer, vilka uppriktigt �nskar �verg� till den revolution�ra klasspositionen, skall f� det l�tt att arbeta och k�mpa tillsammans med oss mot klassfienden. Men samtidigt f�rklarar vi: de socialdemokratiska h�gre och l�gre funktion�rer och arbetare, vilka forts�tter att underst�dja de reaktion�ra socialdemokratiska ledarnas splittrarroll och upptr�der mot enhetsfronten, vilka p� s� s�tt direkt eller indirekt hj�lper klassfienden, de p�tager sig d�rmed inf�r arbetarklassen ett ansvar, som inte �r mindre, �n det historiska ansvar de b�r, vilka underst�tt den socialdemokratiska klassamarbetspolitiken, som i en rad europeiska l�nder tillintetgjorde revolutionen �r 1918 och r�jde v�g f�r fascismen.
Fr�gan om inst�llningen till enhetsfronten tj�nar som vattendelare mellan den reaktion�ra delen av socialdemokratin och de skikt av densamma, som h�ller p� att revolutioneras. Den hj�lp, som vi ger den sistn�mnda delen, kommer att bli dess mera verksam, ju starkare v�r kamp blir mot den reaktion�ra delen av socialdemokratin, vilken befinner sig i block med bourgeoisin. Och �ven inom det v�nstra l�gret kommer enskilda element att s� mycket snabbare taga sitt �de i egna h�nder, ju mera energiskt kommunisterna kommer att k�mpa f�r enhetsfront med de socialdemokratiska partierna. Klasskampens praktik och socialdemokratins deltagande i enhetsfrontsr�relsen kommer att visa, vem i detta l�ger som visar sig vara �v�nster� i ord, och vem som �r det i handling.
Om socialdemokratins inst�llning till det praktiska f�rverkligandet av proletariatets enhetsfront i allm�nhet i varje land utg�r det viktigaste k�nnetecknet p�, om och i vilken grad det socialdemokratiska partiets och dess enskilda delars tidigare roll i den borgerliga staten f�r�ndrats, s� kommer socialdemokratins inst�llning till fr�gan om enhetsfrontsregeringen att tj�na som ett s�rskilt tydligt tecken h�rp�.
I en s�dan situation, d� fr�gan om bildandet av en enhetsfrontsregering kommer p� dagordningen som en direkt praktisk uppgift, blir denna fr�ga den avg�rande proberstenen f�r socialdemokratins politik i varje land: antingen tillsammans med den alltmera fascistiserade bourgeoisin mot arbetarklassen, eller tillsammans med det revolution�ra proletariatet mot fascismen och reaktionen, men inte i ord, utan i handling. S� kommer den oavvisliga fr�gan att st�llas b�de i det �gonblick, d� enhetsfrontsregeringen bildas, och under den tid den befinner sig vid makten.
Vad betr�ffar karakt�ren av eller f�ruts�ttningarna f�r bildandet av en enhetsfrontsregering eller en antifascistisk folkfrontsregering, s� synes det mig, kamrater, att jag i referatet redan sagt det, som �r n�dv�ndigt f�r den allm�nna taktiska orienteringen. Om man kr�vde, att vi dessutom skulle ange alla m�jliga former och alla betingelser f�r en s�dan regerings bildande, s� skulle det endast betyda att f�rirra sig i fruktl�sa gissningar.
Jag skulle vilja varna f�r all slags f�renklingsmani och schematism i denna fr�ga. Livet �r mera komplicerat �n varje schema. Det �r exempelvis oriktigt att framst�lla saken s�, som om enhetsfrontsregeringen vore en ovillkorligt n�dv�ndig etapp p� v�gen till den prolet�ra diktaturens uppr�ttande. Detta �r lika oriktigt, som det tidigare var oriktigt att f�rest�lla sig saken s�, som om det inte kommer att ges n�gra mellanetapper i de fascistiska l�nderna, och att den fascistiska diktaturen ovillkorligen och direkt kommer att avl�sas av den prolet�ra diktaturen.
K�rnpunkten i denna fr�ga �r, huruvida proletariatet sj�lvt i det avg�rande �gonblicket kommer att visa sig berett till att direkt st�rta bourgeoisin och uppr�tta sin makt och om proletariatet i detta fall kommer att kunna tillf�rs�kra sig sina bundsf�rvanters underst�d. Eller om den prolet�ra enhetsfrontsr�relsen och den antifascistiska folkfronten endast blir i st�nd att p� den givna etappen sl� ned och st�rta fascismen, utan att omedelbart �verg� till att likvidera bourgeoisins diktatur. Om man i det senare fallet endast p� denna grundval ville avst� fr�n att bilda och underst�dja en enhets- eller folkfrontsregering, s� vore det en otill�tlig politisk kortsynthet och ingen allvarlig revolution�r politik.
Det �r inte heller sv�rt att f�rst�, att i de l�nder, d�r fascismen �nnu inte befinner sig vid makten, bildandet av en enhetsfrontsregering �r en helt annan sak, �n i den fascistiska diktaturens l�nder. I de sistn�mnda l�nderna �r det m�jligt att bilda en s�dan regering endast under loppet av den fascistiska maktens st�rtande. I de l�nder, d�r den borgerligt demokratiska revolutionen utvecklar sig, kan folkfrontsregeringen bli arbetarklassens och b�ndernas demokratiska diktaturs regering.
Som jag redan p�visade i referatet, kommer kommunisterna att p� alla s�tt underst�dja enhetsfrontsregeringen, f�r s� vitt den verkligen kommer att k�mpa mot folkets fiender och tillerk�nna kommunistiska partiet och arbetarklassen aktionsfrihet. Fr�gan om kommunisternas deltagande i regeringen �r �ter helt beroende av den konkreta situationen. Fr�gor av denna art kommer att avg�ras i varje enskilt fall. H�r kan man inte ge n�gra som helst recept i f�rv�g.
Lenski har i sitt tal p�visat, att i det polska partiet, som mobiliserar massorna mot fascismens angrepp mot de arbetandes r�ttigheter, �det likv�l f�rekom fruktan f�r en positiv formulering av de demokratiska kraven f�r att inte framkalla demokratiska illusioner bland massorna�. En s�dan fruktan f�r en best�md formulering av de demokratiska kraven f�rekommer i en eller annan form inte bara i det polska partiet.
Varifr�n h�rleder sig denna fruktan, kamrater? Fr�n den oriktiga, odialektiska fr�gest�llningen betr�ffande den borgerliga demokratin. Vi kommunister �r orubbliga anh�ngare av sovjetdemokratin, den utomordentliga erfarenhet, som den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen gett, d�r enligt den VII sovjetkongressens beslut proklameras inf�randet av lika, direkta och slutna val, samtidigt som i de kapitalistiska l�nderna de sista resterna av den borgerliga demokratin likvideras. Denna sovjetdemokrati f�ruts�tter den prolet�ra revolutionens seger, f�ruts�tter, att privat�gander�tten till produktionsmedlen f�rvandlas till samh�llelig och att den �verv�gande majoriteten av folken sl�r in p� socialismens v�g. Denna demokrati utg�r inte en fullbordad form, den utvecklas och kommer att utvecklas i samma m�n som det socialistiska uppbygget, det klassl�sa samh�llets bildande och �vervinnandet av kapitalismens rester i ekonomin och i m�nniskornas medvetande framg�ngsrikt fortskrider.
Men i dag �r miljoner arbetande, vilka lever under kapitalistiska f�rh�llanden, tvungna att taga st�llning till de former, som bourgeoisins v�lde i olika l�nder ikl�der sig. Vi �r inte anarkister, och det �r inte alls likgiltigt f�r oss, vilken politisk regim, som existerar i ett givet land: den borgerliga diktaturen i form av borgerlig demokrati, om �n med ytterst beskurna demokratiska r�ttigheter och friheter, eller den borgerliga diktaturen i dess �ppna, fascistiska form. Som anh�ngare av sovjetdemokratin kommer vi att f�rsvara varje tumsbredd av de demokratiska vinningar, vilka arbetarklassen tillk�mpat sig under l�nga �rs seg kamp, och vi kommer att energiskt sl�ss f�r deras utvidgande.
Hur m�nga offer har inte Englands arbetarklass bragt, innan den tillk�mpade sig strejkr�tt, legal r�tt att bilda trade-unions, f�rsamlings- och tryckfrihet, utvidgad r�str�tt o. s. v.! Hur m�nga tiotal tusen arbetare har inte gett sitt liv i de revolution�ra striderna i Frankrike p� 1800-talet f�r att tillk�mpa sig element�ra r�ttigheter och legala m�jligheter att organisera sina krafter till kamp mot utsugarna! Proletariatet i alla l�nder har gjutit mycket blod f�r att er�vra de borgerligt-demokratiska friheterna, och det �r klart, att det kommer att k�mpa av alla krafter f�r att bevara dem.
V�r inst�llning till den borgerliga demokratin �r inte densamma under alla f�rh�llanden. De ryska bolsjevikerna k�mpade exempelvis under oktoberrevolutionen p� liv och d�d mot alla de politiska partier, vilka under den borgerliga demokratins flagg bek�mpade den prolet�ra diktaturens uppr�ttande. Bolsjevikerna k�mpade mot dessa partier, emedan den borgerliga demokratins fana d� blev den fana, kring vilken alla kontrarevolutionens krafter samlades till kamp mot proletariatets seger. I dag �r f�rh�llandet ett annat i de kapitalistiska l�nderna. I dag attackerar den fascistiska kontrarevolutionen den borgerliga demokratin och str�var efter att uppr�tta en regim av den mest barbariska utsugning och f�rtryck av massorna. Nu m�ste de arbetande massorna i en rad kapitalistiska l�nder konkret och i denna dag v�lja � inte mellan prolet�r diktatur och borgerlig demokrati, utan mellan den borgerliga demokratin och fascismen.
Dessutom r�der det nu ett annat f�rh�llande �n exempelvis under kapitalismens stabiliseringsepok. Den fascistiska faran var inte s� aktuell d�, som den �r f�r n�rvarande. D� hade de revolution�ra arbetarna i en rad l�nder att g�ra med den borgerliga diktaturen i form av borgerlig demokrati, mot vilken de koncentrerade huvudelden. I Tyskland k�mpade de inte mot Weimar-republiken f�r att den var en republik, utan f�r att den var en borgerlig republik, vilken undertryckte proletariatets revolution�ra r�relse, i synnerhet under �ren 1918-20 och 1923.
Men kunde kommunisterna stanna i denna position, �ven n�r den fascistiska r�relsen b�rjade resa huvudet, n�r exempelvis fascisterna i Tyskland �r 1932 organiserade och bev�pnade hundratusentals SA-m�n mot arbetarklassen? Naturligtvis inte. I flera l�nder, och i synnerhet i Tyskland, gjorde kommunisterna det felet, att de inte tog h�nsyn till de f�r�ndringar, som f�rsigg�tt, utan fortsatte att upprepa de paroller och uppr�tth�lla de taktiska positioner, vilka var riktiga n�gra �r tidigare, s�rskilt vid den tidpunkt, d� kampen f�r den prolet�ra diktaturen hade en aktuell karakt�r och hela den tyska kontrarevolutionen samlades under Weimar-republikens fana, som fallet var �r 1918 1920.
�ven den omst�ndigheten, att man i dag m�ste konstatera, att det i v�ra led existerar fruktan f�r att framst�lla best�mda demokratiska krav, vittnar endast om, i vilken grad v�ra kamrater �nnu �r of�rm�gna att beh�rska den marxistisk-leninska metoden vid behandlingen av en f�r oss s� viktig taktikfr�ga. En del s�ger, att kampen f�r demokratiska r�ttigheter kan leda arbetarna bort fr�n kampen f�r den prolet�ra diktaturen. Det skadar inte att erinra om, vad Lenin sade i denna fr�ga:
�Det vore ett grundligt fel att tro, att kampen f�r demokratin �r i st�nd att leda proletariatet bort fr�n den socialistiska revolutionen eller att d�lja den, att st�lla den i skuggan o. dyl. Tv�rtom, liksom den segerrika socialismen �r om�jlig utan att den fullst�ndiga demokratin f�rverkligades, s� kan inte proletariatet f�rbereda sig till seger �ver bourgeoisien, utan att f�ra en allsidig, konsekvent och revolution�r kamp f�r demokratin.�
Dessa ord m�ste alla v�ra kamrater bergfast h�lla i minnet, i det de har i sikte, att under historiens g�ng stora revolutioner vuxit fram ur sm� r�relser till f�rsvar f�r arbetarklassens element�ra krav. Men f�r att kunna f�rknippa kampen f�r de demokratiska kraven med arbetarklassens kamp f�r socialismen m�ste man framf�r allt frig�ra sig fr�n en schematisk inst�llning till fr�gan om den borgerliga demokratins f�rsvar. (Bifall.)
Kamrater! Att utarbeta en riktig linje �r sj�lvfallet det grundl�ggande f�r Kommunistiska Internationalen och var och en av dess sektioner. Men den riktiga linjen ensam �r inte tillr�cklig f�r en konkret ledning av klasskampen.
H�rf�r �r det n�dv�ndigt att fullg�ra en rad f�ruts�ttningar, framf�r allt f�ljande:
F�r det f�rsta att organisatoriskt trygga genomf�randet av alla de fattade besluten i hela det praktiska arbetet samt energiskt �vervinna alla hinder, som st�r i v�gen. Kamrat Stalins ord p� SUKP(b):s XVII kongress om f�ruts�ttningarna f�r att genomf�ra partiets linje kan och b�r helt och fullt till�mpas �ven p� de beslut, som v�r kongress fattar.
�En del tror � sade kamrat Stalin � att det �r tillr�ckligt att utarbeta en riktig partilinje, att offentligt proklamera den, att utl�gga den i form av allm�nna teser och resolutioner och att enh�lligt r�sta f�r den � s� skall segern komma av sig sj�lv, s� att s�ga spontant. Detta �r naturligtvis oriktigt. Det �r en stor villfarelse. S� kan endast oefterr�ttliga byr�krater och kanslister t�nka ...
... Goda resolutioner och deklarationer f�r partiets generallinje utg�r endast b�rjan av saken, ty de inneb�r endast �nskan att segra, men inte sj�lva segern. Sedan den riktiga linjen �r given, sedan en riktig l�sning av fr�gan getts, �r sakens framg�ng beroende av det organisatoriska arbetet, av organiserandet av kampen f�r att genomf�ra partilinjen i verkligheten, av det riktiga urvalet av m�nniskor, av kontroll �ver utf�randet av de ledande organens beslut. Utan detta riskerar man,, att partiets riktiga linje och de riktiga besluten kommer att lida allvarlig skada. �n mer: sedan en riktig politisk linje �r given, �r det organisatoriska arbetet, som avg�r allt, �ven den politiska linjens eget �de � dess fullf�ljande eller dess misslyckande.�
Beh�ver man till�gga n�got till dessa utomordentliga ord av kamrat Stalin, vilka b�r bli ledande grundsatser f�r hela v�rt partis arbete.
Den andra f�ruts�ttningen �r f�rm�gan att g�ra Kominterns och dess sektioners beslut till de breda massornas beslut. Detta �r s� mycket n�dv�ndigare nu, n�r vi st�r inf�r uppgiften att bilda en prolet�r enhetsfront och att draga in de breda folkmassorna i den antifascistiska folkfronten. Lenins och Stalins politiska och taktiska genialitet framtr�der p�tagligast och klarast i deras m�sterliga f�rm�ga att p� grundvalen av massornas egen erfarenhet leda dem till f�rst�else f�r partiets riktiga linje och paroller. Om man betraktar hela bolsjevismens historia, denna den revolution�ra arbetarr�relsens utomordentligt rika skattkammare av politisk strategi och taktik, s� kan man �vertyga sig om, att bolsjevikerna aldrig bytte ut metoderna f�r massornas ledning mot metoderna f�r partiets ledning.
Kamrat Stalin har p�visat, att en av s�regenheterna i de ryska bolsjevikernas taktik under f�rberedelseperioden till oktoberrevolutionen var, att de f�rstod att riktigt fastst�lla de v�gar och omsv�ngningar, vilka naturenligt leder massorna till partiets paroller, till sj�lva �revolutionens tr�skel�, som hj�lper dem att f�rnimma, kontrollera och p� grundvalen av sin egen erfarenhet �vertyga sig om dessa parollers riktighet; att de inte bytte ut partiets ledning med ledningen av massorna och klart s�g skillnaden mellan ledningen av det f�rra och det senare slaget och s�lunda utarbetade en taktik inte bara som en vetenskap om partiets ledning utan �ven om ledningen av de arbetande miljonmassorna.
Vidare m�ste vi ta h�nsyn till, att det �r om�jligt f�r de breda massorna att till�gna sig v�ra beslut, om vi inte l�r oss att tala ett spr�k, som massorna f�rst�r. Det �r inte alltid vi kan tala enkelt, konkret, med exempel, som �r massorna n�ra och som de f�rst�r. Vi kan fortfarande inte avst� ifr�n inl�rda och abstrakta formler. Betrakta i sj�lva verket v�ra flygblad, tidningar, resolutioner och teser, och ni skall se, att de ofta �r skrivna p� ett s�dant spr�k, �r s� tungt framst�llda, att t. o. m. v�ra partifunktion�rer har sv�rt att f�rst� dem, f�r att inte tala om de enkla arbetarna.
Om vi t�nker p�, kamrater, att de arbetare, s�rskilt i de fascistiska l�nderna, som sprider och l�ser dessa flytblad, riskerar livet, s� blir det �nd� tydligare f�r oss, att man m�ste skriva f�r massorna p� ett spr�k, som de f�rst�r, f�r att de offer som s�lunda bragts, inte skall vara f�rg�ves.
Detta g�ller i lika h�g grad v�r muntliga agitation och propaganda. I detta avseende m�ste vi �ppet erk�nna, att fascisterna ofta visar sig vara skickligare och smidigare �n m�nga av v�ra kamrater.
Jag minns exempelvis ett arbetsl�shetsm�te i Berlin vid Hitlers makttilltr�de. Det var vid samma tid, som processen mot de bekanta f�rskingrarna och spekulanterna, br�derna Sklarek, �gde rum, vilken drog ut p� tiden n�gra m�nader. Den fascistiske talaren, som upptr�dde p� m�tet, utnyttjade processen f�r sina demagogiska syften. Han visade p� de f�rskingringar, mutor och andra f�rbrytelser, som br�derna Sklarek gjort sig skyldiga till, och framh�vde, att processen mot dem redan p�g�tt under m�nader. Han r�knade ut, hur m�nga hundra tusen mark den redan kostat det tyska folket, och under de n�rvarandes kraftiga bifall f�rklarade han, att s�dana banditer som Sklarek borde man ha skjutit utan vidare f�rhalande, och de pengar, som sl�sades p� processen, skulle ha anv�nts f�r de arbetsl�sa.
En kommunist reser sig och beg�r ordet. Ordf�randen v�grade f�rst att ge honom ordet, men blev tvungen att ge efter till f�ljd av de n�rvarandes p�tryckning, vilka ville h�ra kommunisten. N�r han steg upp i talarstolen, v�ntade alla i sp�nning p� vad den kommunistiske talaren hade att s�ga. N�, och vad sade han?
�Kamrater! � sade han med stark och fast r�st � Kommunistiska Internationalens plenum har just avslutats. Det har visat v�gen till arbetarklassens r�ddning. Den viktigaste uppgiften, som plenum st�llt oss, kamrater, �r att 'er�vra arbetarklassens majoritet' (Skratt.) Plenum gav den anvisningen, att arbetsl�shetsr�relsen m�ste 'politiseras'. (Skratt.) Plenum uppmanar oss att h�ja den till en h�gre niv� ...� (Skratt.)
I samma anda gick talaren p�, tydligen i den tron, att han �klargjorde� plenums verkliga beslut.
Kan ett s�dant tal f�ngsla de arbetsl�sa? Kan de n�ja sig med, att man f�rst vill politisera, s� revolutionera och sedan mobilisera dem till att h�ja deras r�relse till en h�gre niv�. (Skratt, bifall.)
Jag satt i ett h�rn och iakttog med gr�melse, hur de n�rvarande arbetsl�sa, som ivrigt �nskade h�ra kommunisten f�r att av honom f� veta, vad som konkret borde g�ras, b�rjade g�spa och visade tydlig besvikelse. Och jag blev inte alls f�rv�nad, n�r ordf�randen mot slutet brutalt fr�ntog talaren ordet, utan att den ringaste protest h�jdes fr�n publikens sida ...
Detta �r, tyv�rr, inte ett enstaka fall i v�r agitation. S�dana fall har �gt rum inte bara i Tyskland. Att agitera p� detta s�tt, kamrater, det �r att agitera mot sig sj�lv. Det �r p� tiden att en g�ng f�r alla upph�ra med s�dana, med f�rlov sagt, barnsliga agitationsmetoder, f�r att inte uttrycka sig starkare.
Under mitt referat fick kamrat Kuusinen, som presiderade, mottaga ett karakteristiskt brev fr�n kongressalen, riktat till mig. Jag skall l�sa upp det:
�Jag ber er i ert tal p� kongressen ber�ra en fr�ga, n�mligen: att framdeles alla Kominterns beslut och stadganden avfattas
s�, att inte endast de skolade kommunisterna kan komma tillr�tta med dem, utan att vilken arbetande som helst, utan varje skolning, som l�ser Kominterns material, genast kan f� klart f�r sig, vad kommunisterna vill och vilken nytta kommunismen g�r m�nskligheten. Detta gl�mmer man ibland i partitopparna. Man b�r p�minna dem d�rom, och det kraftigt. Och att agitationen f�r kommunismen f�res p� ett spr�k, som man kan f�rst�.�
Vem som skrivit detta brev, �r mig alldeles obekant. Men jag betvivlar inte, att denna kamrat med sitt brev gett uttryck �t miljoner arbetares mening och �nskan. M�nga av v�ra kamrater tror, att de agiterar och propagerar dess b�ttre, ju mera h�gtravande ord och f�r massorna obegripliga formler och teser de anv�nder. De gl�mmer, att arbetarklassens st�rste ledare och teoretiker i v�r epok � Lenin och Stalin � alltid har talat och skrivit p� ett spr�k, som de breda massorna f�rst�r.
Var och en av oss m�ste fast inpr�gla hos sig som en lag, en bolsjevistisk lag, den element�ra regeln:
N�r du skriver eller talar, b�r du alltid t�nka p� den arbetare ur ledet, som m�ste f�rst� dig, lystra till din uppmaning och med beredvillighet f�lja dig! Du m�ste t�nka p�, f�r vem du skriver och till vem du talar. (Bifall.)
Kamrater! V�ra allra b�sta beslut blir bara pappersbeslut, ifall det inte finnes folk, som kan oms�tta dem i handling. F�r �vrigt m�ste jag tyv�rr konstatera, att en av de viktigaste fr�gorna, fr�gan om kadrerna, passerat v�r kongress n�stan utan uppm�rksamhet.
Kominterns Exekutivkommitt�s referat behandlades i sju dagars tid, en m�ngd talare fr�n olika l�nder upptr�dde, men endast n�gon enstaka av dem uppeh�ll sig i f�rbifarten vid denna f�r de kommunistiska partierna och arbetarr�relsen s� utomordentligt viktiga fr�ga. V�ra partier har i sin praktik �nnu l�ngt ifr�n klart f�r sig, att m�nniskorna, kadrerna avg�r saken. De f�rst�r inte att, som kamrat Stalin l�r oss, fostra kadrer, �som tr�dg�rdsm�staren v�rdar ett �lskat frukttr�d�, �att v�rdera m�nniskorna, v�rdera kadrerna, v�rdera varje arbetare, som f�rm�r bringa v�r gemensamma sak nytta�.
Den ringaktande inst�llningen till fr�gan om kadrerna �r s� mycket otill�tligare, som vi oupph�rligt f�rlorar en del av v�ra v�rdefullaste kadrer i kampen. Vi �r ju intet vetenskapligt s�llskap, utan en kampr�relse, som st�ndigt st�r i eldlinjen. V�ra mest energiska, modigaste och mest klassmedvetna element befinner sig i fr�msta leden. Fienden jagar s�rskilt efter den, efter f�reg�ngsm�nnen, d�dar dem, kastar dem i f�ngelse, i koncentrationsl�ger och uts�tter dem f�r grym tortyr, s�rskilt i de fascistiska l�nderna. Detta p�kallar s�rskilt starkt n�dv�ndigheten att st�ndigt komplettera, v�rda och fostra nya kadrer, liksom �ven att sorgf�lligt bevara de kadrer vi har.
Fr�gan om kadrerna erh�ller s�rskild aktualitet �ven d�rf�r, att under v�rt inflytande utvecklar sig enhetsfrontens massr�relse, vilken f�r fram m�nga tusen nya, aktiva prolet�rer. Dessutom �r det inte bara unga, revolution�ra element, arbetare som revolutioneras, som aldrig f�rr deltagit i den politiska r�relsen, vilka nu str�mmar till v�ra partiers led. Ofta kommer �ven tidigare medlemmar och aktiva medarbetare i socialdemokratiska partier till oss. Dessa nya kadrer kr�ver speciell uppm�rksamhet, s�rskilt i illegala partier, s� mycket mera, som dessa teoretiskt svagt skolade kadrer i sitt praktiska arbete icke s�llan redan st�lles inf�r de mest allvarliga politiska problem, som de sj�lva m�ste l�sa.
Fr�gan om en riktig kaderpolitik �r ett ytterst aktuellt problem b�de f�r v�ra partier, och �ven f�r de kommunistiska ungdomsf�rbunden, f�r alla massorganisationer och f�r hela den revolution�ra arbetarr�relsen.
Vari best�r en riktig kaderpolitik?
F�r det f�rsta �r det n�dv�ndigt att k�nna m�nniskorna. I v�ra partier, f�rekommer i regeln ingen unders�kning av kadrerna. F�rst p� senare tid har de kommunistiska partierna i Frankrike och Polen, och i �stern Kinas Kommunistiska parti uppn�tt vissa framg�ngar i detta avseende. �ven det tyska kommunistiska partiet tog p� sin tid � f�re illegaliteten � itu med att studera sina kadrer. Och dessa partiers erfarenhet har visat, att s� snart man b�rjade att studera m�nniskorna, s� b�rjade man uppt�cka arbetskrafter, som man inte f�rr lagt m�rke till, och � andra sidan b�rjade partierna rensa ur fr�mmande, ideologiskt och politiskt skadliga element. Det �r tillr�ckligt att visa p� s�dana exempel som Sellore och Barb� i Frankrike, vilka vid en bolsjevistisk mikroskopisk unders�kning visade sig vara agenter f�r klassfienden och kastades ut ur partiet. I Polen och i Ungern underl�ttade kontrollen av kadrerna avsl�jandet av provokat�rn�sten, vilka omsorgsfullt dolde fiendens agenter.
F�r det andra �r ett riktigt befordrande av kadrerna n�dv�ndigt. Befordrandet f�r inte vara en tillf�llig sak, utan en av partiets normala funktioner. Det �r illa, om befordrandet f�rsigg�r uteslutande ur tr�ng partisynpunkt, utan h�nsyn till, om den befordrade kommunisten har f�rbindelse med massorna. Befordrandet b�r f�rsigg� p� grundvalen av ifr�gavarande arbetares l�mplighet att fylla en eller annan partifunktion och de befordrade kadrernas popularitet bland massorna.
I v�ra partier har vi exempel p� befordran, som gett utm�rkta resultat. I v�r kongress' presidium sitter exempelvis den spanska kommunisten, kamrat Dolores. F�r tv� �r sedan arbetade hon �nnu i de undre partiorganisationerna. Men redan i de f�rsta sammandrabbningarna med klass fienden visade hon sig vara en f�rtr�fflig agitator och k�mpe. N�r hon senare befordrades till partiets ledning, visade hon sig vara en v�rdig medlem d�rav. (Bifall.)
Jag skulle kunna visa p� en rad liknande fall �ven i n�gra andra l�nder.
Men i de flesta fall f�rsigg�r befordran oorganiserat, tillf�lligt och d�rf�r inte alltid lyckligt. Ibland befordras till ledare pratmakare, frashj�ltar och skr�vlare, vilka direkt skadar saken.
F�r det tredje m�ste man f�rst� att skickligt anv�nda kadrerna. Man m�ste f�rst� .att finna och utnyttja de v�rdefulla egenskaperna hos varje aktiv medarbetare. Idealiska m�nniskor finns det inte. Man m�ste ta dem som de �r, r�tta deras svagheter och brister. Vi vet, att det i v�ra partier f�rekommer skriande exempel p� ett oriktigt utnyttjande av goda, �rliga kommunister, vilka skulle kunna bringa allvarlig nytta, om de sattes till ett arbete, som b�ttre passade dem.
F�r det fj�rde �r en riktig placering av kadrerna n�dv�ndig. Framf�r allt m�ste vi i r�relsens huvudl�nkar ha starkt folk, som st�r i f�rbindelse med massorna, som utg�tt ur deras sk�te, initiativrika och fasta. I de viktigaste centra m�ste vi ha ett erforderligt antal s�dana aktiva medarbetare. I de kapitalistiska l�nderna �r det ingen l�tt sak att flytta �ver kadrerna fr�n en plats till en annan. Denna uppgift st�ter h�r p� en hel rad hinder och sv�righeter, d�ribland materiella fr�gor, familjefr�gor o. s. v., sv�righeter, som det �r n�dv�ndigt att taga h�nsyn till och p� erforderligt s�tt �vervinna, vilket vanligen inte alls sker hos oss.
F�r det femte m�ste kadrerna erh�lla en systematisk hj�lp. Denna hj�lp m�ste best� i noggrann instruering, i kamratlig kontroll, i korrigering av brister och fel, i konkret daglig ledning av kadrerna.
F�r det sj�tte m�ste man ha omsorg om att kadrerna skyddas. Man m�ste f�rst� att i tid draga kadrerna tillbaka bakom fronten och ers�tta dem med nya, om omst�ndigheterna s� kr�ver. S�rskilt i de illegala partierna m�ste vi av ledningen kr�va det st�rsta ansvar f�r kadrernas skyddande. (Bifall.) Ett riktigt skyddande av kadrerna f�ruts�tter �ven en mycket allvarlig organisation av konspirationen inom partiet. I en del av v�ra partier tror m�nga kamrater, att partiet �r tillr�ckligt f�rberett till illegalitet d�rmed, att det reorganiserats formellt, endast efter schemat. Vi har dyrt f�tt betala f�r, att den verkliga omst�llningen b�rjat f�rst efter �verg�ngen till illegalitet, direkt under fiendens sv�ra angrepp. Kom ih�g, hur dyr kommunistiska partiets �verg�ng till illegaliteten i Tyskland blev oss! Denna erfarenhet m�ste vara en allvarlig varning f�r alla v�ra partier, vilka i dag �nnu �r legala, men i morgon kan f�rlora sin legalitet.
Endast en riktig kaderpolitik ger v�ra partier m�jlighet att i h�gsta m�jliga grad utveckla och utnyttja de f�refintliga kadrernas krafter och att ur massr�relsens v�ldiga reservoar vinna st�ndigt nya och b�ttre aktiva element.
Vilka huvudkrav m�ste vi st�lla vid kaderurvalet?
1. Den djupaste h�ngivenhet f�r arbetarklassens sak, trohet mot partiet, vilken pr�vats i strider, i f�ngelse, inf�r r�tta � inf�r klassfiendens ansikte.
2. Den intimaste f�rbindelse med massorna � att dela massornas intressen, k�nna pulsslagen av massornas liv, deras st�mning och behov. V�ra partiorganisationers ledare m�ste framf�r allt basera sin auktoritet p� att massan i dem ser sina v�gvisare, av egen erfarenhet �vertygar sig om deras f�rm�ga att vara ledare, om deras beslutsamhet och sj�lvuppoffring i kampen.
3. F�rm�ga att sj�lvst�ndigt orientera sig i situationen och inte frukta ansvaret att fatta beslut. Den �r ingen ledare, som fruktar f�r att p�taga sig ansvaret. Den �r ingen bolsjevik, som inte f�rm�r visa initiativ, som t�nker: �jag fullg�r endast det, som man s�ger mig�. Endast den �r en verklig bolsjevistisk ledare, som inte tappar huvudet i nederlagets stund, som inte blir �vermodig av framg�ngen, som med orubblig fasthet genomf�r fattade beslut. Kadrerna utvecklas och v�xer allra b�st, n�r de st�lles inf�r n�dv�ndigheten att sj�lvst�ndigt l�sa konkreta kampuppgifter och k�nner, att de b�r hela ansvaret h�rf�r.
4. Disciplin och bolsjevistisk h�rdning b�de i kampen mot klassfienden och i of�rsonligheten mot alla avvikelser fr�n bolsjevismens linje.
Kamrater, vi m�ste s� starkt framh�va n�dv�ndigheten av dessa betingelser f�r ett riktigt kaderurval, emedan man i praktiken mycket ofta ger f�retr�de �t en s�dan kamrat, som kan skriva bra och tala vackert, men som inte �r en handlingens man och inte passar f�r kampen, framf�r en annan kamrat, som kanske inte kan skriva och tala s� bra, men som �r s�ker, initiativrik, har f�rbindelse med massorna, som har f�rm�ga att g� till strid och att dra andra med i kampen. (Bifall.) Har vi inte m�nga exempel p� att en sekterist, doktrin�r och pratmakare tr�nger ut en h�ngiven och �kta arbetarledare, som f�rst�r att p�verka massan?
V�ra ledande kadrer m�ste f�rena vetandet om, vad han har att g�ra, med bolsjevistisk uth�llighet och en revolution�r karakt�r samt vilja att genomf�ra det i praktiken.
Till�t mig, kamrater, att i samband med fr�gan om kadrerna �ven uppeh�lla mig vid den v�ldiga roll, som IRH (Internationella R�da Hj�lpen) �r kallad att utf�ra ifr�ga om arbetarr�relsens kadrer. Den materiella och moraliska hj�lp, som IRH:s organisationer sk�nker f�ngarna och deras familjer, de politiska emigranterna, f�rf�ljda revolution�rer och antifascister, har r�ddat livet och bevarat krafterna och kampf�rm�gan �t tusen och �ter tusen av arbetarklassens v�rdefullaste k�mpar i olika l�nder. De av oss, som suttit i f�ngelse, har sj�lva direkt l�rt k�nna den utomordentliga betydelsen av IRH:s verksamhet. (Bifall.)
I sin verksamhet har IRH vunnit k�rlek, tillgivenhet och en djup erk�nsla av hundratusentals prolet�rer och revolution�ra element bland b�nderna och de intellektuella.
Under nuvarande f�rh�llanden, under den v�xande borgerliga reaktionen, den rasande fascismen, den sk�rpta klasskampen, v�xer IRH:s roll utomordentligt. IRH st�r nu inf�r uppgiften att f�rvandlas till en verklig massorganisation av de arbetande i alla kapitalistiska l�nder (i synnerhet i de fascistiska l�nderna, i det den anpassar sig till dessa l�nders speciella f�rh�llanden). Den m�ste, s� att s�ga, bli ett slags �R�da korset� f�r proletariatets enhetsfront och den antifascistiska folkfronten, vilket skall omfatta miljoner arbetande � �R�da korset� f�r de arbetande klassernas arm�, som k�mpar mot fascismen, f�r freden och socialismen. F�r att IRH med framg�ng skall kunna uppfylla denna sin roll, m�ste den utbilda tusentals egna aktiva medarbetare, talrika egna kadrer, IRH-kadrer, som till sin karakt�r och sin f�rm�ga motsvarar den s�rskilda kallelse, som tillkommer denna utomordentligt viktiga organisation.
Och h�r m�ste vi h�gst eftertryckligt och kategoriskt s�ga: om byr�kratism och ett hj�rtl�st f�rh�llande till m�nniskorna �r f�rd�rvlig inom arbetarr�relsen i allm�nhet, s� �r de inom IRH:s omr�de ett ont, som gr�nsar till brott. (Bifall.) Arbetarklassens f�rk�mpar, reaktionens och fascismens offer, som f�rsm�ktar i tortyrkammare och koncentrationsl�ger, de politiska emigranterna och deras familjer m�ste bem�tas med st�rsta fink�nslighet och omv�rdnad av IRH:s organisationer och funktion�rer. (Ih�llande bifall.) IRH m�ste �nd� b�ttre f�rst� och uppfylla sin plikt, n�r det g�ller att hj�lpa den prolet�ra och antifascistiska r�relsens f�rk�mpar och i synnerhet ifr�ga om det fysiska och moraliska bevarandet av arbetarr�relsen kadrer. Och de kommunister och revolution�ra arbetare, vilka tillh�r IRH:s organisationer, m�ste vid varje steg k�nna det utomordentliga ansvar inf�r arbetarklassen och inf�r Kommunistiska Internationalen, som de b�r f�r att IRH:s roll och uppgifter med framg�ng skall uppfyllas. (Bifall.) Kamrater, det �r k�nt, att kadrerna f�r sin allra b�sta uppfostran i sj�lva kampprocessen, vid �vervinnandet av sv�righeterna och pr�vningarna och �ven genom uppmuntrande och avskr�ckande exempel. Vi har hundratals exempel p� ett m�nstergillt uppf�rande under strejker, i demonstrationer, i f�ngelser och i processer. Vi har tusentals hj�ltar, men tyv�rr har vi �ven inte s� f� exempel p� modl�shet, vacklan och t. o. m. desertering. Och ofta gl�mmer vi b�de de f�rra och de senare exemplen, tar inte l�rdom av dem, p�visar inte, vem man b�r efterlikna, vad man b�r f�rkasta. Man m�ste studera kamraternas och de aktiva arbetarnas uppf�rande under klassammandrabbningar, vid polisunders�kningar, i f�ngelser och koncentrationsl�ger, inf�r r�tta o. s. v. H�rav b�r man framh�lla det positiva, p�visa exempel, som b�r efterliknas och f�rkasta det ruttna, icke-bolsjevistiska, brackiga. Under tiden efter Leipzig-processen har vi en hel rad av kamrater, som upptr�tt inf�r borgerliga och fascistiska domstolar och som visat, att det v�xer upp talrika kadrer hos oss, vilka f�rtr�ffligt f�rst�r, vad ett bolsjevistiskt upptr�dande inf�r r�tta betyder.
Och det �r m�nga t. o. m. bland er, kongressdelegater, som k�nner till detaljerna i processen mot j�rnv�gsm�nnen i Rum�nien, i processen mot den av fascisterna halshuggne Fiete Schulze i Tyskland, i processen mot den hj�ltemodige japanska kamraten Itikava, i processen mot de bulgariska revolution�ra soldaterna och i m�nga andra processer, d�r v�rdiga exempel p� prolet�rt hj�ltemod har visats? (Stormande bifall, alla reser sig)
S�dana v�rdiga exempel p� prolet�rt hj�ltemod m�ste man popularisera och p�visa som motvikt mot modl�shet, brackighet och all slags ruttenhet och svaghet inom v�ra led och inom arbetarklassens led. Dessa exempel b�r i vidaste omf�ng utnyttjas vid uppfostran av arbetarr�relsens kadrer.
Kamrater! V�ra partiledningar beklagar sig ofta �ver, att det inte finnes folk, att det fattas folk f�r agitationen och propagandan, att det fattas folk f�r pressen, f�r fackf�reningarna, f�r arbetet bland ungdomen och bland kvinnorna. Det fattas och det fattas, det finns inte folk. H�r kunde vi svara med Lenins gamla och evigt nya ord:
�Det fattas folk � och det finnes massor av folk. Det finnes massor av folk, ty b�de arbetarklassen och allt mera olikartade samh�llsskikt avs�ndrar f�r varje �r allt flera och flera missn�jda, som �nskar protestera ... Och samtidigt fattas det folk, ty ... det finnes inte organisatoriska talanger, som har f�rm�ga att organisera ett s�dant omfattande och samtidigt s� enhetligt och v�l ordnat arbete, som skulle ge anv�ndning �t varje, �ven den mest obetydliga kraft.�
Dessa Lenins ord b�r v�ra partier grundligt till�gna sig och anv�nda som direktiv i sitt dagliga arbete. Det finnes mycket folk, det g�ller bara att uppt�cka dem i v�ra egna organisationer under strejker och demonstrationer, i olika av arbetarnas massorganisationer, inom enhetsfrontens organ; man b�r hj�lpa dem att v�xa i arbets- och kampprocessen; man b�r f�rs�tta dem i ett s�dant l�ge, att de verkligen kan bringa nytta �t arbetarnas sak.
Kamrater, vi kommunister �r sakligt folk. Vi st�r inf�r uppgiften att praktiskt k�mpa mot kapitaloffensiven, mot fascismen och den imperialistiska krigsfaran, att k�mpa f�r kapitalismens st�rtande. Just denna praktiska uppgift kr�ver ovillkorligen av de kommunistiska partierna, att de rustar sig med den revolution�ra teorin, ty, som Stalin, denna den revolution�ra sakens store m�stare, l�r oss, ger teorin de praktiska arbetarna kraft i orienteringen, klarhet i perspektivet, sj�lvf�rtroende i arbetet, tro p� v�r saks seger.
Men den �kta revolution�ra teorin �r of�rsonligt fientlig mot varje urvattnat teoretiserande, varje ofruktbar lek med abstrakta definitioner. V�r teori �r inte en dogm, utan ledning till aktion � har Lenin upprepade g�nger sagt. En s�dan teori �r det v�ra kadrer beh�ver, lika n�dv�ndigt som dagligt br�d, som luft och vatten.
Den som verkligen vill driva ut ur v�rt arbete den d�dande schematismen, den skadliga skolastiken, han m�ste br�nna bort dem med gl�dande j�rn � b�de genom praktisk verksam kamp tillsammans med massorna och i spetsen f�r massorna, och genom outtr�ttligt arbete f�r att till�gna sig den m�ktiga, fruktbringande, allsm�ktiga teorin: Marx-Engels-Lenins-Stalins l�ra. (Bifall.)
I samband h�rmed anser jag det vara s�rskilt n�dv�ndigt att rikta er uppm�rksamhet p� v�ra partiskolors arbete. Inga katederl�rda, pratmakare och citatm�stare f�r v�ra skolor utbilda. Nej! Praktiska f�rk�mpar f�r arbetarklassens sak m�ste utbildas inom dess v�ggar. F�rk�mpar inte bara ifr�ga om dj�rvhet, beredvillighet och sj�lvuppoffring i kampen, utan �ven emedan de ser vidare och k�nner v�gen till de arbetandes befrielse b�ttre �n arbetarna i ledet. Alla Kommunistiska Internationalens sektioner m�ste of�rdr�jligen taga itu med att p� allvar organisera partiskolorna, s� att de f�rvandlas till smedjor f�r s�dana kampkadrer.
V�ra partiskolors huvuduppgift best�r, synes det mig, i att l�ra de d�r befintliga partimedlemmarna och ungdomskommunisterna att till�mpa den marxistisk-leninska metoden p� den konkreta situationen i det givna landet, p� de givna f�rh�llandena, p� kampen � inte mot fienden �i allm�nhet�, utan mot den givna, konkreta fienden. H�rf�r �r det n�dv�ndigt att studera inte leninismens bokstav, utan dess levande, revolution�ra anda.
I v�ra partiskolor kan man utbilda kadrerna p� tv� olika s�tt.
Den ena metoden: att utbilda de studerande abstrakt-teoretiskt, str�va efter att ge dem s� mycket torrt vetande som m�jligt, dressera dem till att l�ra sig skriva v�lavfattade teser och resolutioner och endast i f�rbig�ende ber�ra det givna landets, den givna arbetarr�relsens problem, dess historia och traditioner samt det givna kommunistiska partiets erfarenhet. Endast i f�rbig�ende!
Den andra metoden: ett s�dant teoretiskt studium, d�r till�gnandet av marxismen-leninismens grundprinciper baseras p� ett praktiskt studium av proletariatets i det givna landet viktigaste kampfr�gor, s� att den studerande, n�r han �terv�nder till sitt praktiska arbete, sj�lvst�ndigt kan orientera sig, kan bli en sj�lvst�ndig praktisk organisat�r, en ledare, som har f�rm�ga att f�ra massorna till kamp mot klassfienden.
Inte alla, som genomg�tt v�ra partiskolor, har visat sig vara dugliga. M�nga fraser, abstraktioner, mycken boklig, yttre l�rdom. Men vi beh�ver verkliga, �kta bolsjevistiska organisat�rer och massledare. Det beh�ver vi i denna dag till varje pris. L�t vara att den studerande kanske inte �r i st�nd att skriva bra teser, fast �ven detta �r mycket n�dv�ndigt f�r oss, men han m�ste kunna organisera och leda, inte l�ta sig skr�mmas av sv�righeterna, utan f�rst� att �vervinna dem.
Den revolution�ra teorin �r den revolution�ra r�relsens generaliserade, sammanfattade erfarenhet; kommunisterna m�ste i sina l�nder omsorgsfullt utnyttja inte bara den f�rg�ngna kampens erfarenheter, utan �ven de erfarenheter, som andra delar av den internationella arbetarr�relsen gjort under den nuvarande kampen. Ett riktigt utnyttjande av erfarenheten inneb�r likv�l ingalunda att mekaniskt �verf�ra f�rdiga kampformer och metoder fr�n ett slags f�rh�llanden till ett annat, fr�n ett land till ett annat, vilket t�tt och ofta �ger rum inom v�ra partier. Ett tomt efterapande, ett enkelt kopierande av t. o. m. SUKP(b):s arbetsformer och metoder i s�dana l�nder, d�r kapitalismen �nnu h�rskar, kan tv�rt emot alla goda avsikter leda till skada och inte till nytta, s� som det ofta ocks� g�tt till i verkligheten. Just av de ryska bolsjevikernas erfarenhet b�r vi l�ra oss att p� ett levande och konkret s�tt till�mpa den enhetliga internationella linjen p� varje lands s�regenheter i kampen mot kapitalet, l�ra oss att skoningsl�st f�rdriva, sk�mma ut, utl�mna till allm�nt �tl�je fraser, schabloner, pedanteri och doktrinarism.
Kamrater, vi m�ste l�ra, l�ra st�ndigt, vid varje steg, i kampprocessen, i frihet och i f�ngelse. L�ra och k�mpa � k�mpa och l�ra. Vi m�ste f�rst� att f�rena Marx-Engels-Lenins-Stalins stora l�ra med den stalinska fastheten i arbetet och i kampen, med den stalinska principiella of�rsonligheten mot klassfienden och dem som avviker fr�n bolsjevismens linje, med den stalinska of�rskr�cktheten inf�r sv�righeterna, med den stalinska revolution�ra realismen. (Bifall.)
Kamrater! Aldrig f�rr har v�rldsopinionen visat ett s� levande intresse f�r n�gon av kommunisternas internationella kongresser, som vi ser i dag ifr�ga om denna kongress. Utan �verdrift kan man s�ga, att det inte finnes en enda allvarlig tidning, inte ett enda politiskt parti, inte en enda, n�got s� n�r allvarlig politiker eller social person, som inte med sp�nning skulle f�lja kongressens f�rlopp.
Miljoner arbetare och b�nder, mellanskikten i st�derna, tj�nstem�n och intellektuella, kolonialfolk och f�rtryckta folkslag har sina blickar riktade mot Moskva, mot den stora huvudstaden i det internationella proletariatets f�rsta men inte sista stat. (Bifall.) I detta ser vi en bekr�ftelse p� den oerh�rda vikten och aktualiteten i de fr�gor, som kongressen behandlar, och i dess beslut.
De rasande tjut, som fascisterna i alla l�nder upph�ver, s�rskilt den ursinniga tyska fascismen, endast bekr�ftar, att vi med v�ra beslut verkligen tr�ffat prick. (Bifall.)
I den borgerliga reaktionens och fascismens m�rka natt, i vilken klassfienden str�var att h�lla de arbetande massorna i de kapitalistiska l�nderna, lyser Kommunistiska Internationalen, bolsjevikernas internationella parti, som en fyr, vilken visar hela m�nskligheten den enda riktiga v�gen till frig�relse fr�n kapitalets ok, fr�n det fascistiska barbariet och det imperialistiska krigets fasor.
Uppr�ttandet av arbetarklassens aktionsenhet �r en avg�rande etapp p� denna v�g. Ja, aktionsenhet mellan arbetarklassens organisationer av alla riktningar, sammansvetsning av dess krafter p� alla omr�den av dess verksamhet och p� alla klasskampens avsnitt.
Arbetarklassen m�ste uppn� enhet mellan sina fackf�reningar. F�rg�ves f�rs�ker en del reformistiska fackf�reningsledare att skr�mma arbetarna med att fackf�reningsdemokratin kommer att f�rintas till f�ljd av de kommunistiska partiernas inblandning i de f�renade fackf�reningarnas angel�genheter, till f�ljd av kommunistiska fraktioner inom fackf�reningarna. Att utm�la oss, kommunister, som fiender till fackf�reningsdemokratin, �r rena struntpratet. Vi f�rsvarar och h�vdar konsekvent fackf�reningarnas r�tt att sj�lva avg�ra sina fr�gor. Vi �ro t. o. m. beredda att avst� fr�n att bilda kommunistiska fraktioner inom fackf�reningarna, om detta �r n�dv�ndigt i fackf�reningsenhetens intresse. Vi �r beredda att tr�ffa �verenskommelse om de f�renade fackf�reningarnas oberoende av alla politiska partier. Men vi �r avgjort emot, att fackf�reningarna skall st� i n�got slags beroende av bourgeoisin, och vi avst�r inte fr�n v�r principiella st�ndpunkt ifr�ga om det otill�tliga i att fackf�reningarna intar en neutral position i f�rh�llande till klasskampen mellan proletariatet och bourgeoisien.
Arbetarklassen m�ste uppn� en sammanslutning mellan den arbetande ungdomens och alla antifascistiska ungdomsorganisationers krafter och vinna den del av den arbetande ungdomen, som r�kat under den f�rruttnande fascismens och andra folkfienders inflytande.
Arbetarklassen m�ste uppn�, och den kommer att uppn� aktionsenhet p� arbetarklassens alla omr�den. Och detta kommer att f�rsigg� s� mycket snabbare, mera energiskt och fast som vi kommunister och revolution�ra arbetare i alla kapitalistiska l�nder i handling till�mpar den av kongressen godk�nda nya taktiska orienteringen betr�ffande den internationella arbetarr�relsens viktigaste aktuella fr�gor.
Vi vet, att det finnes m�nga sv�righeter p� v�r v�g. V�r v�g �r ingen asfalterad gata, den �r inte rosenbestr�dd. Nej, arbetarklassen m�ste �vervinna m�nga hinder, �ven i sin egen mitt; den m�ste framf�r allt slutgiltigt oskadligg�ra socialdemokratins reaktion�ra elements splittrarverksamhet. Den kommer att f� bringa m�nga offer under den borgerliga reaktionens och fascismens angrepp. Dess revolution�ra fartyg m�ste klara sig f�rbi m�nga undervattenssk�r, innan det n�r den r�ddande stranden.
Men arbetarklassen i de kapitalistiska l�nderna �r i dag inte l�ngre densamma, som den var �r 1914, vid det imperialistiska krigets utbrott, och inte densamma, som den var �r 1918, d� kriget slutade. Arbetarklassen har bakom sig 20 �rs rika erfarenhet av kamp och revolution�ra pr�vningar, bittra l�rdomar av en rad nederlag, i synnerhet i Tyskland, i �sterrike, i Spanien.
Arbetarklassen har f�r sina �gon Sovjetunionens inspirerande exempel � den segerrika socialismens land, som utg�r ett exempel p�, hur man kan besegra klassfienden, uppr�tta sin makt och bygga det socialistiska samh�llet.
Bourgeoisin h�rskar inte l�ngre odelat i hela v�rlden. P� en sj�ttedel av jorden h�rskar den segerrika arbetarklassen. En kolossal del av det stora Kinas territorium beh�rskas av sovjeter.
Arbetarklassen har en stark, sammansvetsad, revolution�r f�rtrupp: Kommunistiska Internationalen. Den har en pr�vad och erk�nd, stor och vis ledare: Stalin. (Stormande appl�der, alla reser sig, hyllningsrop ljuder fr�n alla delegationers led.)
Och hela den historiska utvecklingens g�ng, kamrater, verkar till arbetarklassens f�rm�n. F�rg�ves anstr�nger sig reaktion�rerna, fascisterna av alla schatteringar, hela v�rldsbourgeoisin att vrida historiens hjul tillbaka. Nej, detta hjul v�nder sig och kommer att v�nda sig i riktning av en v�rldsomfattande socialistisk Sovjetunion, till socialismens slutgiltiga seger i hela v�rlden. (Stormande och ih�llande bifall.)
Ett fattas �nnu arbetarklassen i de kapitalistiska l�nderna: enhet i dess egna led.
Och m� fr�n denna tribun s� mycket starkare ljuda �ver hela v�rlden Kommunistiska Internationalens kampappell, Marx och Engels, Lenins och Stalins maning: � Prolet�rer i alla land, f�rena er!
(Stormande och ih�llande appl�der, som �verg�r till ovation. Rop: �Hurrat!�, �Rot Front!�, �Banzai!� Alla reser sig och sjunger �Internationalen�.
Tyska delegationen utbringar ett trefaldigt �Rot Front!�
P� olika spr�k ropas: �Leve kamrat Stalin!� �Leve kamrat Dimitrov!� De olika l�ndernas delegationer sjunger sina kamps�nger.
N�r ovationerna f�r ett �gonblick tystnar, ropar kamrat Manuilski: �Leve den store Stalins trogne, pr�vade kampbroder, Kominterns rorsman, kamrat Dimitrov!�
Starka och ih�llande appl�der, hurrarop, som �verg�r till ovation och varar 15-20 minuter.)
[1] Lenin, Eldf�ngt material i v�rldspolitiken, 1908.
[2] Stalin, �Resultaten av R.K.P.(b):s XIV partikonferens�, 1925.
[3] Stalin, �Om T.K.P:s perspektiv och om bolsjeviseringen�, Pravda, 3 febr. 1925.
[4] Stalin, Leninismens grundvalar.