Begreppet arbetarregering antogs vid Komintens 4:e kongress 1922.[*] Nedan �terges dels avsnittet om arbetarregering i de antagna teserna om Kominterns taktik, dels utdrag ur de diskussioner om fr�gan som f�rdes under kongressen.
Nedanst�ende inneh�ller bara en br�kdel av kongressdebatten om fr�gan. F�r den som ville veta mer s� �r kongressen mycket v�ldokumenterad, i synnerhet genom John Riddell (ed.), Toward the United Front. Proceedings of the Fourth Congress of the Communist International, 1922 (publicerad 2012), som omfattar �ver 1300 sidor.
Som allm�n propagandaparoll kan kravet p� arbetarregering (ev. arbetar- och bonderegering) anv�ndas n�stan �verallt. Men som aktuell politisk l�sen har arbetarregeringen den st�rsta betydelsen i de l�nder, d�r det borgerliga samh�llet befinner sig i en s�rskilt os�ker situation, d�r styrkef�rh�llandena mellan arbetarpartierna och bourgeoisin s�tter avg�randet av regeringsfr�gan p� dagordningen som praktisk n�dv�ndighet. I dessa l�nder blir parollen �arbetarregering� en oundviklig slutsats av hela enhetsfrontstaktiken.
Andra Internationalens partier s�ker i dessa l�nder �r�dda� situationen genom att propagera f�r och f�rverkliga en koalition mellan bourgeoisin och socialdemokratin. De senaste f�rs�ken av n�gra partier inom II:a Internationalen (t.ex. i Tyskland) att tillbakavisa ett �ppet deltagande i en s�dan koalitionsregering och samtidigt i smyg genomf�ra den, betyder endast en f�rsiktighetsman�ver gentemot de protesterande massorna � ett �nnu mera raffinerat bedr�geri mot arbetarna. Mot en �ppen eller maskerad borgerlig-socialdemokratisk koalition st�ller kommunisterna enhetsfronten av alla arbetare och en koalition av alla arbetarpartier p� det ekonomiska och politiska omr�det till kamp mot den borgerliga makten och f�r dess slutliga st�rtande. Genom en f�renad kamp av alla arbetare mot bourgeoisien skall hela statsapparaten komma i arbetarregeringens h�nder, och d�rigenom skall arbetarklassens position st�rkas.
Arbetarregeringens mest element�ra uppgifter m�ste vara att bev�pna proletariatet, att avv�pna de borgerliga kontrarevolution�ra organisationerna, att inf�ra en produktionskontroll, att l�gga huvudparten av skatteb�rdan p� de rikas skuldror och att bryta den kontrarevolution�ra bourgeoisiens motst�nd.
En s�dan arbetarregering �r m�jlig blott om den f�des genom massornas egen kamp och st�der sig p� kampdugliga arbetarorgan, vilka skapas av de undertryckta arbetarmassornas understa lager. �ven en arbetarregering, som uppst�tt genom en parlamentarisk konstellation och allts� �r av rent parlamentariskt ursprung, kan �stadkomma en uppryckning f�r den revolution�ra arbetarr�relsen. Det �r sj�lvklart, att uppkomsten av en verklig arbetarregering och det vidare uppr�tth�llandet av en regering, som bedriver revolution�r politik, kommer att leda till en f�rbittrad kamp, ev. till inb�rdeskrig med bourgeoisien. Redan proletariatets f�rs�k att bilda en dylik arbetarregering kommer p� f�rhand att st�ta p� det skarpaste motst�nd fr�n bourgeoisiens sida. Parollen arbetarregering �r d�rf�r �gnad att samla proletariatet och utl�sa revolution�r kamp.
Kommunisterna m�ste under vissa omst�ndigheter f�rklara sig beredda att bilda regering tillsammans med icke-kommunistiska arbetarpartier och -organisationer. Men de kan g�ra detta f�rst d� garantier finnes f�r att denna arbetarregering verkligen kommer att f�ra en kamp mot borgard�met i ovann�mnda mening. D�rvid best�r de sj�lvklara villkoren f�r kommunisternas deltagande i en s�dan regering, att
1) Deltagandet i en arbetarregering endast kan ske med exekutivens samtycke
2) De kommunistiska medlemmarna i en s�dan minist�r st�r under den str�ngaste kontroll fr�n sitt partis sida.
3) Resp. kommunistiska deltagare i denna arbetarregering st�r i intimaste kontakt med massornas revolution�ra organisationer.
4) Det kommunistiska partiet bibeh�ller absolut sin egen pr�gel och full sj�lvst�ndighet f�r sin agitation.
Med alla sina stora f�rdelar har arbetarregeringsparollen ocks� sina risker, liksom ocks� hela enhetsfrontstaktiken i sig d�ljer vissa faror. F�r att f�rebygga dess faror m�ste de kommunistiska partierna taga f�ljande i betraktande:
Varje borgerlig regering �r tillika en kapitalistisk regering. Men icke varje arbetarregering �r en verklig prolet�r regering, d.v.s. ett revolution�rt maktinstrument f�r proletariatet.
Kommunistiska Internationalen m�ste r�kna med f�ljande m�jligheter:
1) Liberal �arbetarregering�. En s�dan fanns i Australien och kommer att vara m�jlig i England inom en n�ra framtid.
2) Socialdemokratisk �arbetarregering�. (Tyskland)
3) En regering av arbetare och fattiga b�nder. En s�dan m�jlighet finnes p� Balkan, i Tjeckoslovakiet etc.
4) Arbetarregering med deltagande av kommunisterna.
5) En verklig prolet�r arbetarregering, som i of�rfalskad form endast kan f�rverkligas genom det kommunistiska partiet.
De b�da f�rstn�mnda typerna �r inga revolution�ra arbetarregeringar, utan i verkligheten f�rstuckna koalitioner mellan bourgeoisien och antirevolution�ra arbetarledare. S�dana �arbetarregeringar� tolereras under kritiska tider av den f�rsvagade bourgeoisien, f�r att lura proletariatet betr�ffande statens verkliga klasskarakt�r eller rent av med de korrumperade arbetarledarnas hj�lp avv�rja proletariatets revolution�ra offensiv och vinna tid. Kommunisterna kan icke deltaga i en s�dan regering. De m�ste tv�rtom h�nsynsl�st avsl�ja s�dana falska �arbetarregeringars� verkliga karakt�r inf�r massorna. I den givna nedg�ngsperioden f�r kapitalismen, d� den viktigaste uppgiften �r att vinna proletariatets flertal f�r den prolet�ra revolutionen, kan dock �ven dessa regeringar objektivt bidraga till att p�skynda den borgerliga maktens f�rst�ringsprocess.
Kommunisterna �r redo att g� samman �ven med de arbetare, som �nnu ej insett n�dv�ndigheten av proletariatets diktatur, med socialdemokratiska, kristliga, partil�sa, syndikalistiska arbetare etc. Kommunisterna �r allts� �ven beredda att under vissa betingelser och mot vissa garantier st�dja en icke-kommunistisk arbetarregering. Men kommunisterna f�rklarar under alla f�rh�llanden �ppet f�r arbetarna, att endast proletariatets diktatur tryggar arbetarklassens verkliga frig�relse.
De b�da d�rn�st uppr�knade typerna av arbetarregeringar (3 och 4), i vilka kommunisterna kan deltaga, inneb�r �nnu ej proletariatets diktatur, de �r ej ens historiskt oundg�ngliga �verg�ngsformer till diktaturen, men de kan, d�r de komma till st�nd, bilda utg�ngspunkten f�r tillk�mpandet av denna diktatur. Den full�ndade prolet�ra diktaturen �r endast den verkliga arbetarregeringen (5), som best�r av kommunister.
(F�rkortad redog�relse utgiven i London)
Zinovjev [1] (rapporterar f�r Kommunistiska Internationalens Exekutivkommitt�) [2]: .... Parollen om en arbetarregering har �nnu inte klargjorts p� ett utt�mmande s�tt. Enhetsfrontstaktiken kan anv�ndas n�stan �verallt. Det �r sv�rt att t�nka sig n�got land d�r arbetarklassen har uppn�tt en avsev�rd storlek, men d�r enhetsfrontstaktiken �nnu inte b�rjat till�mpas. Den �r lika g�ngbar i USA, Bulgarien, Italien och Tyskland. Men detta kan inte p� n�gra villkor s�gas g�lla �ven f�r parollen om en arbetarregering. Denna paroll �r mindre allm�nt g�ngbar, och dess betydelse �r j�mf�relsevis begr�nsad. Den kan endast antas i de l�nder d�r styrkef�rh�llandena g�r det m�jligt, d�r fr�gan om makten, fr�gan om regeringen, b�de p� det parlamentariska och utomparlamentariska planet har st�llts i f�rgrunden. Naturligtvis kan man �ven i dag i USA g�ra ett bra propagandaarbete kring parollen om en arbetarregering. Vi kan f�rklara f�r arbetarna att �om ni vill frig�ra er, m�ste ni ta makten i egna h�nder�. Men, vi kan inte, med tanke p� de nuvarande styrkef�rh�llandena i USA, h�vda att parollen om en arbetarregering kan anv�ndas utifr�n en faktiskt p�g�ende kamp mellan tv� partier, som tidigare i Tjeckoslovakien, som kanske framledes i Tyskland, som tidigare och kanske i framtiden igen i Italien.
Parollen om en arbetarregering �r med andra ord inte en allm�ngiltig paroll som enhetsfrontstaktiken. Parollen �arbetarregering� �r en avgr�nsad konkret till�mpning av enhetsfrontstaktiken under vissa specifika f�rh�llanden. Det �r v�ldigt l�tt att missta sig p� denna punkt. Jag tror att vi m�ste vara p� v�r vakt mot de risker som det medf�r att betrakta stadiet med en arbetarregering som ett universiellt n�dv�ndigt stadium. I den m�n det �r m�jligt att g�ra profetior i s�dana h�r fr�gor, lutar jag �t den uppfattningen att en arbetarregering kommer att uppst� endast tillf�lligtvis, i ett eller annat land, d�r det r�der speciella omst�ndigheter.
Jag tror att den kommer att uppst� endast i undantagsfall. Dessutom �r det ett stort misstag att inbilla sig att bildandet av en arbetarregering skulle komma att inleda en t�mligen fredlig period, och att vi d�rmed skulle bli befriade fr�n kampens m�dor. Arbetarklassen m�ste f�s att klart f�rst� att en arbetarregering endast kan vara ett �verg�ngsstadium. Vi m�ste i enkla termer f�rklara att en arbetarregering inte kommer att avskaffa behovet av kamp, inte kommer att undanr�ja n�dv�ndigheten av ett inb�rdeskrig. Men, s� l�n vi inser riskerna med parollen, beh�ver vi inte dra oss f�r att anv�nda den.
Ernest Meyer (Tyskland): .... Den sv�raste fr�gan vi hade att l�sa i samband med enhetsfrontstaktiken � (och som vi �nnu inte har l�st) � var fr�gan om arbetarregeringen. Vi m�ste skilja mellan socialdemokratiska regeringar i Tyskland � i Sachsen, Th�ringen och tidigare ocks� i G�ttingen � regeringar som vi var tvungna att st�dja men som inte har n�gonting gemensamt med v�r uppfattning om en arbetarregering. Om vi str�var efter att f� Internationalens st�d f�r iden om en arbetarregering och om vi vill att denna paroll ska antas av broderpartierna som arbetar under ungef�r samma villkor som vi, betyder detta inte att vi f�rv�ntar oss att de ska anta m�ls�ttningen att uppr�tta och delta i socialdemokratiska regeringar, utan endast att de b�r k�mpa f�r arbetarregeringar och d�rmed underl�tta v�r kamp.
Den fr�msta skillnaden mellan en arbetarregering och en socialdemokratisk regering �r att den f�rra, utan att uttalat kalla sin politik socialistisk, i praktiken genomf�r en socialistisk-kommunistisk politik. F�ljaktligen kommer en arbetarregering inte att grunda sig enbart p� parlamentariska handlingar, utan den kommer att tvingas bygga p� de stora massornas st�d, och dess politik kommer i grunden att skilja sig fr�n socialdemokratiska regeringar s�dana de existerar i en del stater i Tyskland.
Idag gjorde kamrat Zinovjev denna distinktion mellan en arbetarregering och proletariatets diktatur. Detta hade aldrig riktigt klargjorts i den tidigare debatten. Vi �terfinner f�ljande p�st�ende av kamrat Zinovjev p� sidan 123 i rapporten fr�n den utvidgade Exekutivens m�te: �Arbetarregeringen �r detsamma som proletariatets diktatur. Den �r en pseudonym f�r en sovjetregering (h�r d�r, h�r d�r). Uttrycket �r mera l�mpat f�r den vanlige arbetaren och d�rf�r kommer vi att anv�nda det.� Enligt v�r uppfattning �r detta fel. Arbetarregeringen �r inte proletariatets diktatur (helt riktigt, fr�n den tyska delegationen), den �r endast en paroll som vi f�r fram f�r att vinna �ver arbetarna och �vertyga dem om att arbetarklassen m�ste bilda en enhetsfront i kampen mot borgarna. Om parollen skulle f�ljas eller antas av en majoritet av arbetarklassen, och om de skulle ta upp kampen f�r detta p� ett seri�st s�tt, s� skulle det snart bli uppenbart att f�rs�ket att uppr�tta denna arbetarregering (�tminstone i de flesta l�nder med en stor prolet�r befolkning) skulle leda antingen till proletariatets diktatur eller till ett utdraget skede av mycket intensiv klasskamp, n�mligen till inb�rdeskrig i alla dess former.
I det avseendet anser vi parollen om en arbetarregering som n�dv�ndig och l�mplig f�r att vinna massorna. Den kommer att leda till en h�ftigare klasskonflikt ur vilken slutligen proletariatets diktatur kommer att f�das�.
Radek[3]: .... Ang�ende kravet p� en arbetarregering. En arbetarregering �r inte proletariatets diktatur, det �r helt klart; den �r ett av de m�jliga �verg�ngsstadierna till proletariatets diktatur. M�jligheten av ett s�dant �verg�ngsstadium har sin grund i det faktum att de arbetande massorna i V�steuropa inte �r s� politiskt forml�sa som i �st. De �r partimedlemmar och de h�ller sig till sina partier. I �st, i Ryssland, var det l�ttare att uppta dem i kommunismens f�lla efter den revolution�ra stormens utbrott. I era l�nder �r det mycket sv�rare. De tyska, norska och tjeckoslovakiska arbetarna �r mera ben�gna att vara emot en koalition med borgarna och i st�llet vara f�r en koalition av arbetarpartier som kunde garantera dem �ttatimmarsdagen, en extra bit br�d o s v. Ett arbetarparti uppst�r f�r det mesta p� det h�r s�ttet, antingen till f�ljd av en inledande kamp eller p� grund av parlamentariska kombinationer, och det vore vansinne att avf�rda de m�jligheter en s�dan situation erbjuder p� ett envist och dogmatiskt s�tt.
Nu uppst�r fr�gan � skall vi luta oss tillbaka p� denna mjuka dyna och vila ut, eller skall vi i st�llet leda massorna till kamp utifr�n deras egna illusioner om en arbetarregerings m�jligheter att f�rverkliga programmet? Om vi uppfattar arbetarregeringen som en mjuk dyna s� har vi redan lidit politiskt nederlag. Vi skulle d� inta v�r plats bredvid socialdemokraterna som en ny sorts skojare. � andra sidan, om vi h�ller vi liv massornas medvetande om att en arbetarregering �r ett tomt skal om det inte finns arbetare bakom den som smider sina vapen och bildar fabriksr�d f�r att tvinga regeringen att h�lla r�tt kurs utan att g�ra n�gra kompromisser �t h�ger, som g�r arbetarregeringen till utg�ngspunkt f�r att k�mpa f�r proletariatets diktatur, d� ger en s�dan arbetarregering s� sm�ningom vika f�r en sovjetregering, och d� blir den inte en mjuk dyna utan snarare en h�vst�ng f�r er�vrandet av makten p� revolution�r v�g.
Jag vill minnas att en kamrat sa: �Arbetarregeringen �r inte en historisk n�dv�ndighet, den �r en historisk m�jlighet.� Detta �r, enligt min uppfattning, korrekt uttryckt. Det vore helt och h�llet fel att p�st� att m�nniskans utveckling fr�n apa till folkkommissarie n�dv�ndigtvis m�ste ske via stadiet av en arbetarregering (Skratt). En s�dan historisk variant �r m�jlig, och den �r i f�rsta hand m�jlig i ett antal l�nder med starka prolet�ra r�relser och bonder�relser, eller d�r arbetarklassen numer�rt �r fullst�ndigt �verl�gsen borgarna, som fallet �r i England. En parlamentarisk arbetarseger �r helt m�jlig i England. Den kommer inte att �ga rum i de nuvarande valen, men den kan bli aktuell i framtiden och d� kommer fr�gan att resas: Vad �r en arbetarregering? �r det inget annat �n en ny version av den borgerligt-liberala regeringen, eller kan vi driva den till att bli n�got mera? Jag anser att Austen Chamberlain[4] hade r�tt n�r han sa: �Om en arbetarregering kommer till makten i England, kommer den att b�rja med att ledas av Clynes[5] och sluta som en v�nsterregering, d�rf�r att den senare kan l�sa arbetsl�shetsproblemet�.
S�ledes anser jag, kamrater, att Exekutiven har i det stora hela intagit den r�tta attityden i denna fr�ga, n�r den � ena sidan varnar f�r inst�llningen antingen en sovjetregering eller ingenting, och � andra sidan f�r illusionerna som g�r arbetarregeringen till en sorts fallsk�rm....
Duret (Frankrike): .... Det finns en annan aspekt av enhetsfrontstaktiken som trots alla mina anstr�ngningar fortfarande g�r �ver mitt f�rst�nd. Jag syftar p� fr�gan om arbetarregeringen. Kamrat Thalheimer har �gnat fem eller sex sidor �t att f�rklara f�r mig vad som menas med en arbetarregering. Men det har inte p�verkat mig. Jag f�rm�r inte f�rst�. Kamrat Radek har gjort ett f�rs�k att f�rklara samma �mne mer utf�rligt, men jag f�rst�r fortfarande inte. Det verkar som om jag f�r ge upp.
Bordiga[6] (Italien): .... Vad betr�ffar parollen arbetarregering, om vi kan vara s�kra p� � som var fallet med den utvidgade Exekutiven f�rra juni � att den inte betyder n�gonting annat �n �arbetarklassens revolution�ra mobilisering f�r att st�rta borgarnas herrav�lde�, finner vi att den i vissa fall kan ers�tta parollen proletariatets diktatur. I vilket fall som helst skulle vi inte s�tta oss emot den om den inte anv�ndes opportunistiskt i syfte att d�lja v�rt programs verkliga karakt�r. Om parollen om en arbetarregering skulle ge massorna den f�rest�llningen att det v�sentliga problemet i relationen mellan arbetarklassen och staten � som vi grundar v�rt program och organiserandet av Internationalen p� � att det problemet kan l�sas p� annat s�tt �n genom v�pnad kamp f�r makten i form av proletariatets diktatur, d� kommer vi att f�rkasta denna taktiska metod d�rf�r att den �ventyrar ett grundl�ggande villkor f�r proletariatets och partiets f�rberedelser inf�r de revolution�ra uppgifterna endast med avsikten att uppn� den tvivelaktiga framg�ngen av en omedelbar popularitet. ....
Grazidei (Italien): .... L�t oss komma in p� begreppet arbetarregering. I ett land d�r en stor del av arbetarklassen fortfarande genomsyras av borgerliga eller halvt borgerliga uppfattningar om demokrati, �r det fullt m�jligt att en arbetarregering under n�gon tid kan finna st�d i fackf�reningarna � ena sidan � och det m�ste vi ge en �kad politisk betydelse � och i parlamentarisk form � andra sidan. Vi kan inte ta avst�nd fr�n en arbetarregering d�rf�r att den under en kort tid antar parlamentarisk form. Detta skulle vara ett stort misstag. I Ryssland efter marsrevolutionen[7] s�kte kommunisterna �ka sovjeternas politiska styrka trots att de fortfarande var i minoritet, men de �vergav inte parlamentet n�r en rent socialdemokratisk regering var vid makten. I Tyskland, efter kejsard�mets fall fann vi parlament och sovjeter sida vid sida.
Sj�lvklart m�ste kommunister alltid f�rklara f�r arbetarna att en verklig arbetarregering endast kan bildas som en f�ljd av v�pnat uppror mot borgarna och att denna regering m�ste st� under kontroll av klassens organisationer. De m�ste st�ndigt f�rklara f�r arbetarna att om inte proletariatets diktatur uppn�s ganska snart, s� kommer inte arbetarregeringen att kunna motst� borgarnas angrepp. ....
Michalkowski (Warszawski, Polen): .... Jag skulle vilja s�ga n�gra f� ord om parollen arbetarregering. Jag inbillar mig att det har f�rekommit mycken filosofisk spekulation i fr�gan. (Alldeles riktigt, fr�n de tyska b�nkarna).
Kritiken av denna paroll har f�rts enligt tre linjer � en arbetarregering �r antingen en Scheidemann-regering[8] eller en koalitionsregering mellan kommunisterna och socialf�rr�darna. Den f�r st�d antingen i parlamentet eller i fabriksr�den. Antingen �r den uttryck f�r proletariatets diktatur eller s� �r den det inte. Jag anser filosofisk spekulation vara malplacerad � vi har ju praktisk historisk erfarenhet. Vad gjorde bolsjevikerna 1917 innan de er�vrade makten? De kr�vde �All makt �t sovjeterna�. Vad betydde detta vid den tiden? Det betydde �verl�mnandet av makten �t mensjevikerna och socialrevolution�rerna[9] som var i majoritet i sovjeterna. Vid den tiden innebar det en arbetarregering i vilken socialf�rr�dare deltog, och som var riktad mot proletariatets diktatur. Men, denna paroll var ett bra agitationsvapen i bolsjevikernas h�nder.
Det �r m�jligt att en stark revolution�r r�relse kommer att bryta ut vid en tidpunkt d� vi �nnu inte vunnit majoriteten av proletariatet. Men n�r den uppst�r kommer j�sningen att g�ra det m�jligt f�r oss att vinna majoriteten av proletariatet mycket snabbare �n vi kan idag, och den paroll vi kommer att f�ra fram kommer med stor sannolikhet att vara den paroll som Exekutiven, i en eller annan form, f�rs�kte formulera. Den regering vi d� kommer att kr�va kommer p� det hela taget att vara en arbetarregering, men grundad p� massorna. Om Exekutiven inte har lyckats att formulera en l�sning p� denna fr�ga s� beror det p� att vi har f�rv�xlat termerna och f�rs�kt ge v�ra paroller en best�md form n�r de i sj�lva verket �r beroende av de revolution�ra omst�ndigheterna. ....
Domski (Polen): .... Vad betr�ffar arbetarregeringen s� befann jag mig i samma tillst�nd som min v�n kamrat Duret, jag kunde inte f�rst� inneb�rden av arbetarregeringen i v�r taktik. Jag har �ntligen f�tt h�ra en klar definition av denna regering. Kamrat Radek har i ett privat samtal tr�stat mig med att en s�dan regering inte avses i Polen (Kamrat Radek: �Det har jag aldrig sagt�). Ah! I s� fall f�r v�l �ven Polen utst� straffet av en s�dan regering. Det �r med andra ord ett internationellt problem. Kamrat Radek p�st�r att en arbetarregering inte �r en n�dv�ndighet utan endast en m�jlighet och att det vore vansinne att avst� fr�n s�dana m�jligheter. Fr�gan �r huruvida vi genom att skriva in alla m�jligheter p� v�r fana kan p�skynda f�rverkligandet av dessa m�jligheter. Jag f�rest�ller mig att det �r helt m�jligt att det i elfte timmen uppst�r en s� kallad arbetarregering som inte �r proletariatets diktatur. Men, jag �r �vertygad om att n�r en s�dan regering uppst�r s� �r det till f�ljd av en serie krafter, s�som v�r kamp f�r proletariatets diktatur, socialdemokraternas kamp emot den, o s v. �r det l�mpligt att bygga v�ra planer p� ett s�dant antagande? Det tror jag inte f�r jag anser att vi borde st� fast i v�r kamp f�r proletariatets diktatur.
Detta inneb�r inte att vi inte b�r resa n�gra delkrav.
Kolarov (Balkans Kommunistiska Federation): ... Problemet med arbetarregeringen uppst�r inte i de jordbrukande l�nderna p� Balkan, d�rf�r kommer jag inte att uppeh�lla mig vid den. ....
Zinovjev (sammanfattningsvis):[10] Kamrater, ni m�ste till�ta mig att n�got ing�ende diskutera fr�gan om arbetarregeringen. Det �r �nnu inte helt klart f�r mig om det r�der allvarliga meningsskiljaktigheter vad g�ller denna fr�ga, om fr�gan behandlats p� ett utt�mmande s�tt, eller om en stor del av v�ra �siktsskillnader beror p� olika terminologi.
Under kongressens lopp och under utarbetandet av resolutionen om de taktiska fr�gorna, som vi kommer att ta upp efter fr�gan om den ryska revolutionen, kommer detta att redas upp. Vad mig betr�ffar s� har fr�gan ingenting att g�ra med ordet �pseudonym� som har citerats h�r. Under dessa omst�ndigheter �r jag helt beredd att �verge termen. Men, sj�lva po�ngen �r inneb�rden. Jag tror, kamrater, att fr�gan kommer att klarg�ras om jag uttrycker mig p� f�ljande s�tt: Det �r helt klart r�r oss att varje borgerlig regering �r en kapitalistisk regering. Men jag �r r�dd att man inte kan kasta om p�st�endet. Varje arbetarregering �r inte en prolet�r regering; varje arbetarregering �r inte en socialistisk regering.
Denna skillnad �r grundl�ggande. Den avsl�jar att borgarna har sina utposter inom v�r klass men att arbetarna inte har sina utposter i borgarnas l�ger. Det �r om�jligt f�r oss att ha v�ra utposter i borgarnas l�ger. Varje borgerlig regering �r en kapitalistisk regering och �ven m�nga arbetarregeringar kan vara borgerliga regeringar tack vare deras sociala sammans�ttning. Jag tror att po�ngen �r att det finns olika arbetarregeringar. Enligt min �sikt kan man t�nka sig fyra typer av arbetarregeringar, utan att ens d�rmed ha utt�mt alla m�jligheter. Det kan finnas en arbetarregering som beroende p� sin sammans�ttning �r liberal som t ex den australiensiska labourregeringen.[11] Flera av v�ra kamrater menar att termen arbetarregering �r felaktig eftersom vi i Australien har haft s�dana arbetarregeringar av borgerlig karakt�r. Dessa var faktiskt arbetarregeringar, men deras sammans�ttning var rent liberal till sin natur. De var borgerliga arbetarregeringar, om man f�r kalla dem s�.
L�t oss ta ett annat exempel: allm�nna val �ger just nu rum i England. Det �r inte sannolikt men vi kan lika g�rna i teorin anta, som en m�jlighet, att en arbetarregering kommer att v�ljas som kommer att likna den australiensiska Labourregeringen, och att den kommer att vara liberal till sin sammans�ttning. S�ledes kan en arbetarregering i England under best�mda f�rh�llanden utg�ra utg�ngspunkten f�r en revolution�r situation. Det skulle mycket v�l kunna intr�ffa. Men i sig sj�lvt �r den ingenting mera �n en liberal arbetarregering. Vi kommunister r�star idag p� en arbetarregering i England. Det �r detsamma som att r�sta p� en liberal arbetarregering. De engelska kommunisterna tvingas p� grund av de r�dande f�rh�llandena att r�sta p� en liberal arbetarregering. Detta �r den absolut korrekta taktiken. Varf�r? D�rf�r att detta m�l kunde vara ett steg fram�t; d�rf�r att en liberal arbetarregering i England skulle st�ra balansen och f�rdjupa kapitalismens bankrutt.[12] Vi s�g i Ryssland under Kerenskijs regering[13] hur kapitalismen krossades trots att liberalerna var kapitalismens agenter. Under perioden fr�n februari till oktober 1917 kallade Plechanov[14] mensjevikerna f�r halv-bolsjeviker. Vi menar att detta var en �verdrift. De var inte halv-bolsjeviker utan endast kvartsbolsjeviker. Vi sa detta f�r att vi befann oss i krig med dem och f�r att vi s�g deras f�rr�deri gentemot arbetarklassen. Objektivt sett hade Plechanov r�tt. Objektivt sett var den mensjevikiska regeringen b�st l�mpad att g�ra pannkaka av kapitalismen genom att g�ra sin st�llning oh�llbar. V�rt parti som d� h�ll p� att bek�mpa mensjevikerna ville inte och kunde inte se detta. Partierna var inst�llda p� konflikt. Under s�dana omst�ndigheter kan vi bara se att de �r arbetarklassens f�rr�dare. De �r inte motst�ndare till borgarna, men n�r de under n�gon tid h�ller borgarnas vapen i sina h�nder, d� vidtar de vissa �tg�rder som objektivt sett riktar sig mot den borgerliga staten. D�rf�r st�der vi den liberala arbetarregeringen och Labourpartiet i England. Den engelska bourgeoisin har r�tt n�r den s�ger att en arbetarregering kommer att b�rja med Clynes och sluta i h�nderna p� v�nsterflygeln.
Det �r den f�rsta typen av t�nkbar arbetarregering.
Den andra typen �r en socialistisk regering. Det �r t�nkbart att det F�renade Socialdemokratiska Partiet i Tyskland bildar en rent socialistisk regering. Det skulle ocks� vara en arbetarregering, en socialistisk regering, naturligtvis med ordet socialistisk inom citationstecken. Man kan l�tt f�rest�lla sig en situation d�r vi skulle ge en s�dan regering ett villkorligt erk�nnande, ett villkorligt st�d. Man kan f�rest�lla sig en socialistisk regering som ett f�rsta steg i en revolution�r f�r�ndring av situationen.
En tredje typ �r den s� kallade koalitionsregeringen, det vill s�ga en regering i vilken socialdemokrater, fackf�reningsledare och kanske �ven kommunister deltar. Det �r en t�nkbar m�jlighet. En s�dan regering �r �nnu inte proletariatets diktatur, men det �r kanske en utg�ngspunkt f�r diktaturen. Om allt g�r v�l, kan vi sparka ut den ena socialdemokraten efter den andra ur regeringen tills makten faller i kommunisternas h�nder.
F�r det fj�rde har vi en arbetarregering som �r en verklig arbetarregering, det vill s�ga en kommunistisk arbetarregering som �r en arbetarregering i ordets r�tta bem�rkelse. Detta utt�mmer p� intet s�tt fr�gan. Det kan f�rekomma en femte eller en sj�tte typ, och de kan alla vara utomordentliga utg�ngspunkter f�r en mera utbredd revolution�r f�r�ndring av situationen.
Men, f�r att bygga en arbetarregering i revolution�r mening m�ste man st�rta borgarna; och det �r det viktigaste. Vi f�r inte gl�mma att skilja mellan tv� saker h�r: 1) V�ra agitationsmetoder; hur vi b�st kan tala till arbetarna, hur vi kan g�ra det m�jligt f�r dem att f�rst� st�ndpunkten. F�r det �ndam�let tror jag parollen �arbetarregering� �r b�st l�mpad. 2) Hur h�ndelserna kommer att utvecklas historiskt, i vilka konkreta former revolutionen kommer att komma till uttryck.
Vi m�ste se fr�gan i alla dess aspekter. Det �r icke desto mindre sv�rt att g�ra n�gra f�ruts�gelser. Om vi ser p� parollen om en arbetarregering fr�n denna nya st�ndpunkt, som en konkret v�g f�r f�rverkligandet av den prolet�ra revolutionen, kan vi ifr�gas�tta om revolutionen med n�dv�ndighet skulle genomg� en etapp med en arbetarregering. V�r v�n Radek sa ig�r att en arbetarregering �r ett mellansteg p� v�gen till proletariatets diktatur. Jag h�ller med honom, det �r en m�jlighet, eller mera exakt en s�llsynt m�jlighet. Detta betyder inte att parollen om en arbetarregering inte �r bra. Den �r ett bra agitationsinstrument d�r styrkef�rh�llandena till�ter den. Men om vi st�ller denna fr�ga: �r arbetarregeringen ett n�dv�ndigt steg p� v�gen till revolutionen? D� m�ste jag svara att det �r inte den fr�gan vi m�ste besvara h�r. Det �r en v�g, men den minst sannolika. I l�nder med en v�l utvecklad borgarklass, kan proletariatet er�vra makten endast med v�ld, genom inb�rdeskrig. I ett s�dant fall kommer ett mellanstadium inte i fr�ga. Det kan �ga rum men det �r meningsl�st att diskutera h�r. Det enda som kr�vs �r att vi har klart f�r oss vilka olika m�jliga v�gar som kan leda till revolutionen.
Arbetarregeringen beh�ver inte vara n�got annat �n en liberal arbetarregering som i England och Australien. S�dana arbetarregeringar kan vara anv�ndbara f�r arbetarklassen. Agitationen f�r en arbetarregering �r klok, vi kan vinna m�nga f�rdelar genom som den. Men vi f�r under inga villkor gl�mma v�ra revolution�ra perspektiv. H�r har jag en stilig artikel av den tjeckoslovakiske ministern Bene�. Jag ska l�sa ett stycke f�r er:
<'text-transform:uppercase'>čas [Tid], minister Bene�'s tidning skriver den 13 september:
Kommunistpartiet bygger en arbetarnas enhetsfront med hj�lp av en paroll mot arbetsl�sheten. Vi kan inte f�rneka att kommunisterna �r smarta. De vet hur man ska f�ra fram samma sak till arbetarna p� olika s�tt. Till exempel, f�r en tid sedan b�rjade kommunisterna en kampanj f�r uppr�ttandet av sovjeter. N�r de s�g att denna kampanj misslyckades, stoppade de agitationen, f�r att �teruppta den ett och ett halvt �r senare under t�ckmantel av enhetsfrontskommitt�er. Proletariatets enhetsfront kan bli en enorm kraft om den grundar sig p� progressiva id�er, men Moskvas id�er �r inte progressiva.
Jag tror att denna borgare har r�tt. Vi kommunister som n�rmar oss massorna som �r intellektuellt f�rslavade av bourgeoisin, m�ste g�ra v�rt yttersta f�r att upplysa v�r klass. Jag har sagt att en arbetarregering de facto kan vara en borgerlig regering. Det �r v�r plikt att p� alla s�tt upplysa de mer mottagliga delarna av arbetarklassen. Men inneh�llet i v�ra utl�tanden m�ste alltid vara detsamma.
�nnu en sak kamrater, sovjetregering betyder inte alltid proletariatets diktatur. L�ngt d�rifr�n. En sovjetregering existerade under �tta m�nader i Ryssland parallellt med Kerenskijs regering, men detta var inte proletariatets diktatur. Icke desto mindre f�rsvarade vi parollen om en sovjetregering och �vergav den endast under en kortare period.
Det �r d�rf�r jag tror att vi kan anta taktiken med en arbetarregering med lugnt samvete, under det enda villkoret att vi inte gl�mmer vad den faktiskt inneb�r. Ve oss om vi n�gon g�ng till�ter en antydan smyga sig in i v�r propaganda om att en arbetarregering �r ett n�dv�ndigt steg som kan uppn�s p� fredlig v�g som en period av uppbygge, som kan ers�tta inb�rdeskrig etc. Om s�dana uppfattningar finns bland oss, m�ste vi bek�mpa dem skoningsl�st. Vi m�ste skola arbetarklassen genom att s�ga: �Ja, k�ra v�nner, f�r att uppr�tta en arbetarregering m�ste borgarna f�rst st�rtas och besegras.�
Internationalen m�ste anta den korrekta taktiken men, det finns ingen taktik med vars hj�lp vi skulle kunna �verlista borgarna och mjukt glida �ver i arbetarregeringens famn. Det viktiga �r att vi st�rtar borgarna, varefter olika former av arbetarregeringar kan uppr�ttas. ....
Radek (rapporterar): �.� I den avslutande delen av mitt tal, kamrater, �mnar jag i korthet behandla kampparollerna.
Det �r obestridligt att utg�ngspunkten f�r v�ra aktiviteter m�ste vara kravet p� h�gre l�ner, kravet f�r bibeh�llandet av �ttatimmarsdagen, och kravet f�r utvecklandet av en r�dsr�relse i industriernas fackf�reningar. Men dessa krav �r inte tillr�ckliga. Arbetare som inte tillh�r n�got politiskt parti alls kan kr�va och kr�ver faktiskt ocks� en dagsl�n p� ettusen mark, emedan femhundra mark inte �r tillr�ckligt f�r livets n�dtorft. Men de upplever att en �kning av deras l�ner i sedlar inte l�ser deras bekymmer. Till en b�rjan kan s�dana paroller vara tillr�ckliga; men ju l�ngre kampen varar, ju n�dv�ndigare blir det att proklamera politiska paroller, paroller om samh�llets organisering. N�r tiden �r mogen att formulera s�dana krav, �r det dags att �verg� fr�n defensiv till offensiv handling. Under s�dana f�rh�llanden m�ste vi f�ra fram kravet p� kontroll �ver produktionen och g�ra det helt klart f�r arbetarna att detta �r den enda v�gen ut ur ekonomiskt kaos.
Nu kommer jag till en fr�ga som spelar stor roll i v�rt motst�nd mot den kapitalistiska offensiven. Jag t�nker p� fr�gan om arbetarregeringen. Den viktigaste po�ngen f�r oss i detta sammanhang �r att i st�llet f�r att klassificera f�ra fram fr�gan: Vad t�nker massorna av arbetare, inte bara kommunisterna, p� n�r de talar om arbetarregeringar? Jag begr�nsar mig till de l�nder d�r s�dana id�er redan har �verv�gts: England, Tyskland och Tjeckoslovakien. T�nk p� Labourpartiet i England. Kommunismen �r d�r �nnu inte en kraft med massf�rankring. I l�nder d�r kapitalismen h�ller p� att f�rfalla �r denna ide intimt f�rknippad med iden om en enhetsfront. Precis p� samma s�tt som arbetaren s�ger att inneb�rden av enhetsfronten �r att kommunister och socialdemokrater m�ste g�ra gemensam sak i fabriken vid en strejk, s� betyder iden om en arbetarregering n�got liknande f�r massan av arbetare. Arbetarna f�rest�ller sig en regering best�ende av alla arbetarpartierna. Vad inneb�r det praktiskt och politiskt f�r massorna?
Hur fr�gan avg�rs politiskt beror p� huruvida socialdemokratin m�ter sin d�dsdom samtidigt som borgarna. Skulle s� vara fallet, s� kan arbetarregeringen endast anta formen av det kommunistiska proletariatets diktatur. Vi kan inte besluta f�r socialdemokraterna om deras politik. Vad vi m�ste besluta om �r f�ljande:
N�r vi leder massorna i kampen mot kapitalets offensiv, �r vi d� beredda att k�mpa i namn av en s�dan arbetarkoalitions-regering? �r vi eller �r vi inte beredda att framtvinga de n�dv�ndiga villkoren f�r dess f�rverkligande?
Det �r en fr�ga som skulle f�rvirras f�r massorna av teoretiska ber�kningar. Enligt min mening, n�r vi har med kampen f�r en enhetsfront att g�ra, b�r vi s�ga rakt ut att om de socialdemokratiska arbetarna tvingar sina ledare att bryta med borgarna, d� �r vi beredda att delta i en arbetarregering, s� l�nge som denna regering �r ett instrument i klasskampen. Jag menar, om den �r beredd att k�mpa sida vid sida med oss.
N�r vi t�nker p� kampen mot kapitalets offensiv �r det inte en parlamentarisk kombination vi har i �tanke, utan en plattform f�r att mobilisera massorna, en arena f�r kampen.
S� l�nge vi har med den breda fronten f�r proletariatets frihetskamp att g�ra, s� �r parollen om en arbetarregering n�dv�ndig f�r att f�rse oss med direktiv; det �r en paroll som v�ssar udden p� v�ra politiska vapen. Det �gonblick d� arbetarna samtidigt befinner sig i kamp f�r en arbetarregering och i kamp f�r kontroll �ver produktionen kommer att bli det �gonblick d� v�r viktigaste offensiv kommer att p�b�rjas, det �gonblick d� vi kommer att upph�ra med att n�ja oss med att f�rs�ka f�rsvara det vi har, och i st�llet kommer att flytta fram v�ra positioner till en attack f�r att er�vra nya st�llningar. V�r offensiv kommer att p�b�rjas d� massan av arbetare �r beredd att k�mpa f�r dessa tv� paroller.
Ravenstein (Holland): .... Kamrat Trotskij uppm�rksammade faran med reformistiska och pacifistiska illusioner i de v�sterl�ndska partierna. N�, i ljuset av de senaste �rens erfarenheter kan det inte finnas tv� olika uppfattningar i denna fr�ga.[15] Men han sade vidare att den politiska bakgrunden till dessa illusioner f�rmodligen skulle vara v�ldigt gynnsamma en tid fram�ver. Han grundade denna syn p� antagandet att den politiska utvecklingen i de v�sterl�ndska l�nderna mycket l�tt kommer att leda till ett block och f�ljaktligen till en regering best�ende av sm�borgerliga pacifistiska element, ett v�nsterblock s� att s�ga, som skulle g�ra anspr�k p� arbetarpartiernas st�d. Under s�dana omst�ndigheter skulle det finnas stor risk f�r att ett s�dant block skulle f� st�d fr�n kommunister eller �tminstone p� beredskap till ett s�dant st�d; men enligt min mening �r tiden f�rbi f�r den typen av v�nsterblock, och den tiden kommer aldrig �ter.
Demokratin krossas av �h�gern�. Detta �r det dominerande faktumet i dagens politik i alla de gamla borgerliga l�nderna som England, Belgien och Holland....
Denna utveckling sl�r undan f�tterna p� arbetarpartierna och �ven p� de reformistiska och pacifistiska grupperna....
Slutligen vill jag p�peka att det �r en helt och h�llet felaktig f�rest�llning att f�rv�nta sig av Henderson[16] och Clynes i England eller Longuet och Blum[17] i Frankrike att de skulle vara f�rm�gna att bilda en regering som vilar p� borgerliga reformistiska element. Alla Hendersons, Clynes, Longuets, Vanderveldes och Troelstras[18] skulle endast kunna f�rverkliga sina h�gsta m�l som ministrar i en imperialistisk enhetsfront. Men den imperialistiska enhetsfronten skulle absolut inte kunna f�ras in under den strikta definitionen av en arbetarregering.
D�rf�r drar jag slutsatsen att den prolet�ra enhetsfronten ger den st�rsta taktiska v�gledningen i alla kapitalistiska stater, d�r proletariatet �nnu inte varit segerrikt, utan n�gon �tskillnad betr�ffande deras historia, kultur eller tradition. � andra sidan kan arbetarregeringen endast komma ifr�ga under s�rskilda omst�ndigheter som kan uppst� i centrala Europa och kanske i andra l�nder. Men endast under den prolet�ra enhetsfrontens metod kan den kommunistiska internationalen k�mpa och segra i hela v�rlden.
Stern (�sterrike): � Parollen om en arbetarregering �r ett motdrag mot parollen om en koalitionsregering. Enhetsfronten �r inte l�ngre en defensiv �tg�rd, den har redan blivit ett angreppsvapen.
Radek (svar):.... S� l�ngs som vi utg�r den svagare delen av arbetarr�relsen s� m�ste vi ha med socialdemokraterna att g�ra, �ven om vi vet att socialdemokratins ledare �r revolutionens medvetna fiender. Men, det finns en m�jlighet att socialdemokraterna f�rr�der borgarna i st�llet f�r arbetarklassen. .... Om trycket fr�n massorna tvingar socialdemokraterna att �verge sin koalitionspolitik, kommer vi att vara beredda att bek�mpa v�r gemensamma fiende, borgarna, tillsammans med dem. Vi ska inte bara bevara v�r ideologiska renhet; vi m�ste delta i arbetarnas dagliga kamp ocks�. ....
Hur till�mpar det brittiska kommunistpartiet sin enhetsfronts-taktik? Exekutiven har i sitt manifest till arbetarna visat att hela labourpartiets politik inte �r n�gonting annat �n ett st�ndigt f�rr�deri mot arbetarklassens intressen. Men Exekutiven har ocks� sagt till arbetarna: �Om labourpartiet �r segerrikt och bildar regering, kommer det till slut, f�rr eller senare, att f�rr�da er och visa arbetarna att dess m�l �r att bevara kapitalismen. D� kommer arbetarna antingen att �verge det eller ocks� kommer labourpartiet att k�mpa p� grund av massornas p�tryckningar, och d� kommer vi att ge det v�rt st�d. Vi f�r fram en best�md paroll: 'R�sta p� det, men var beredda att k�mpa mot det.'�
[*] Fr�gan om arbetarregering var givetvis n�ra knuten till enhetsfrontspolitiken, som lanserades i slutet av 1921, se Den prolet�ra enhetsfronten.
[1] Grigorij Zinovjev, Kominterns sekreterare vid denna tid, hade varit med i bolsjevikpartiet sen det grundades och var Lenins n�rmaste man under exilen. Han var med i politbyr�n 1917�26 och tillsammans med Stalin och Kamenev en av ledarna efter Lenins d�d (som bl a utman�vrerade Trotskij). Han utesl�ts ur partiet eftersom han senare sl�t upp bakom Trotskij och avr�ttades 1936 trots att han hade gjort avb�n.
[2] Hela Zinovjevs rapport finns p� MIA: Report of the Executive Committee of the 4th Congress of the Communist International
[3] Karl Radek var en av Kominterns fr�mste ledare 1919�23 som specialist p� Tyskland. Han var med i V�nsteroppositionen (ledd av Trotskij), gjorde avb�n, men d�mdes till straffarbete under Moskvar�tteg�ngarna. M�rdades 1939 p� Stalins order.
[4] Austen Chamberlain var ledare f�r Tories, det konservativa partiet i Storbritannien.
[5] John Robert Clynes var en av ledarna f�r labourpartiet vid den h�r tiden. Han blev senare medlem i den f�rsta labourregeringen.
[6] Amadeo Bordiga var ledare f�r det italienska kommunistpartiet. Efter brytning med Komintern ledde han en v�nsteristisk organisation (�Internationalistiska kommunistiska partiet�) under m�nga �r.
[7] Marsrevolutionen: I mars 1917 st�rtades tsaren i Ryssland. Perioden d�rifr�n fram till den socialistiska revolutionen �tta m�nader senare k�nnetecknades av instabilitet, regeringskriser, uppbygge av sovjeter, mobiliseringar och motangrepp fr�n regeringen etc.
[8] Scheidemann-regering: Philipp Scheidemann var en av ledarna f�r h�gerflygeln inom den tyska socialdemokratin och st�dde bl a den tyska borgarklassen i f�rsta v�rldskriget. Efter kriget satt han i den regering som ansvarade f�r krossandet av revolutionen i Tyskland 1918 och morden p� revolution�rerna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht.
[9] Mensjevikerna: den opportunistiska delen av den ryska socialdemokratin som splittrades 1903, vid tiden f�r revolutionen 1917 ett eget parti med starkt st�d bland de ryska arbetarna trots sin sm�borgerliga ledning,
�� Socialrevolution�rerna uppstod ur de s k narodnikerna, en populistisk str�mning, och hade 1917 sitt starkaste st�d bland b�nderna.
[10] Denna Zinovjevs sammanfattning debatten finns i sin helhet p� MIA: Summary to Discussion of Executive Committee Report
[11] Se Lenins artikel I Australien (1913) [MIA, p� engelska: In Australia]
[12] En argumentering f�r detta kan man finna i Lenins bok �Radikalismen som kommunismens barnsjukdom�
[13] Kerenskijs regering var den regering som st�rtades i oktoberrevolutionen. Kerenskij var ledare f�r h�gerflygeln inom socialrevolution�rerna (se not 8)
[14] Georgij Plechanov var en av grundarna f�r den ryska socialdemokratin och ledande teoretiker. Han blev storrysk patriot under f�rsta v�rldskriget och gick emot oktoberrevolutionen.
[15] �De senaste �rens erfarenheter� syftar p� hur majoriteten av de socialistiska partierna sl�t upp bakom sin egen borgarklass fr�n och med utbrottet av f�rsta v�rldskriget och fram�ver, med allt vad det innebar (jfr t ex Scheidemannregeringen not 7).
[16] Arthur Henderson, brittisk labour-ledare
[17] Leon Blum, fransk socialistledare
[18] Pieter Jelles Troelstra, nederl�ndsk socialdemokratisk ledare