Originalets titel: "What Is To Be Done?"
Publicerat: i Socialist Standard, juli 1970. Ffg p� svenska i Socialist nr 2.
Digitalisering: Jonas Holmgren och Adam Buick
Det f�ljande �r en n�got f�rkortad �vers�ttning.
Detta arbete, p� omkring 60.000 ord, skrevs av Lenin mellan 1901-2 vid en tidpunkt d� det parti som leddes av honom (som 1917 kom till makten i Ryssland och �ndrade sitt namn till Kommunistiska Partiet), fortfarande bara var en av flera riktningar i den ryska socialdemokratiska r�relsen.
Den skrevs omedelbart efter en misslyckad konferens i Gen�ve 1901, som varit avsedd att f�rena de olika riktningarna till ett enda parti och �tf�ljdes av en sex�rsperiod under vilken Lenins bolsjeviker och de rivaliserande mensjevikerna k�mpade om kontrollen av det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Det slutade med att mensjevikerna utesl�ts och bildandet av tv� separata partier.
Lenins syfte med "Vad b�r g�ras?" var att f�rklara och r�ttf�rdiga sina id�er betr�ffande organisationen, strategin och taktiken f�r er�vrandet av makten, och var riktad mot hans motst�ndare, speciellt mensjevikerna. (Termerna 'ekonomist' och 'ekonomism' anv�nds ofta av Lenin f�r att h�nvisa till sina motst�ndare och deras teorier.)
Lenin p�visade att tvisten i Ryssland 1901, till skillnad fr�n n�gra tidigare tvister mellan olika riktningar som varit interna f�r Ryssland, var en del av den internationella dispyten i de socialdemokratiska partierna, mellan de som utgav sig f�r att h�lla fast vid Marx teorier och "revisionisterna", ledda av den tyske socialdemokraten Bernstein, som menade att r�relsen skulle b�rja med "praktiskt" arbete f�r att reformera kapitalismen och delta i kapitalistiska regeringar; kort sagt att de skulle fr�ns�ga sig revolutionen och bli reformister och "gradualister".
I kapitel I h�vdade Lenin att mensjevikernas krav p� "kritikfrihet" var en t�ckmantel under vilken de attackerade grundl�ggande socialistiska teorier. Mot detta framh�ll Lenin att ett politiskt parti m�ste ha en klart och tydligt definierad teoretisk grund. Han var inte imponerad av det vanliga argumentet att det �r viktigare att kunna samla alla varianter av "socialistiskt" t�nkande under samma tak och h�lla uppe ett sken av att vara enade.
Han citerade i b�rjan av sitt f�rord n�got som Lassalle skrivit till Marx 1852:
"Partikampen ger ett parti styrka och liv, det st�rsta beviset p� att partis svaghet �r oklarhet och avtrubbandet av de skarpt utpr�glade differenserna, partiet st�rkes genom att det renar sig."
Det kan vara intressant att observera att Lenin 1901 delade Engels felaktigt mycket h�ga uppfattning om det Tyska Socialdemokratiska partiet fr�n 1874. Lenin var blind f�r det faktum att det tyska partiets f�rs�k att kombinera ett socialistiskt m�l med popul�ra omedelbara krav oundvikligen underminerat det och berett v�gen f�r revisionismen och reformismen.
I kapitel II och III kritiserade Lenin den tankeskola som s�g utvecklandet av socialistisk teori genom spontana explosioner av b�ndernas missn�je och fackf�reningarnas kamp. Han accepterade att f�rbunden blivit effektivare genom erfarenhet, men menade att det "tradeunionistiska medvetandets" v�xande inte producerade socialistisk teori. I dessa f�rbund menade han:
"... arbetarna hade inte och kunde inte heller ha n�got medvetande om den of�renliga mots�ttningen mellan deras intressen och hela det politiska och sociala systemet, d.v.s. ett socialdemokratiskt medvetande."
Enligt Lenin m�ste detta "socialdemokratiska medvetande" komma fr�n "bildade representanter f�r de besittande klasserna".[1]
Han skrev:
"Den vetenskapliga socialismens grundl�ggare Marx och Engels, tillh�rde ocks� sj�lva p.g.a. sin sociala st�llning de borgerliga intellektuella."
F�r att illustrera detta visade han p� skillnaden mellan den engelske fackf�reningsledaren Robert Knight, som gjorde ett gott arbete i att organisera pl�tslagare f�r konkreta m�l i industrin och Wilhelm Liebknecht, som var mer engagerad i "revolution�r belysning av hela det nuvarande samh�llssystemet".
Lenin hade bara delvis r�tt i detta och drog en felaktig slutsats. F�r att kunna vara effektiva m�ste fackf�reningarna arbeta med det m�nskliga material som finns f�r handen, vilket betyder att de m�ste best� av arbetare som inte var (och oftast inte �r) socialister och inte intresserade av djupare samh�llsfr�gor utan f�rst och fr�mst omedelbara fr�gor som l�ner och arbetsvillkor f�r den speciella gruppen arbetare i varje f�rbund.
Dessa villkor hindrar och uppskjuter utvecklingen av en socialistisk syn i f�rbunden som organisationer, men hindrar inte individuella medlemmar att komma till full klassmedvetenhet.
�ven om det �r sant att f�rdelarna i utbildning och tillg�ngen till fritid f�r m�n som Marx och Engels till�t dem att i detalj formulera en utf�rlig socialistisk teori, �r det inte sant att det ligger utom arbetarens kapacitet att sj�lv n�rma sig samma slags teoretiska inneh�ll, inte heller ligger det utom arbetarklassens f�rm�ga (i dess helhet) att f�rst� grunderna f�r den socialistiska teorin.
Lenin t�ckte detta genom att h�vda att d� arbetare deltog i utarbetande av socialistisk teori, gjorde de det inte som arbetare utan "i egenskap av socialistiska teoretiker". Han n�mnde Proudhon och Weitling; det finns m�nga andra exempel p� arbetare som hj�lpte till att utveckla den socialistiska teorin.
Londons Kommunistiska Klubb bildades 1840 av tre tyska arbetare, som varit aktiva i den revolution�ra r�relsen och blivit utvisade fr�n Frankrike 1830 f�r att ha deltagit i en blanquistisk konspiration. De tre grundarna av klubben var Karl Schapper, en korrekturl�sare, Heinrich Bauer, en skomakare och Joseph Moll, en t�ndsticksfabrikant.
Denna klubb, som blivit centrum f�r revolution�r aktivitet beslutade vid en konferens med Tyska Arbetarf�reningen i Bryssel 1847 att inbjuda Marx och Engels att skriva Kommunistiska Manifestet.
Ett annat exempel �r Karl Pf�nder, en boktryckarges�ll, som var v�lk�nd i Kommunistiska F�rbundet innan han gick emot Marx teorier. Det g�llde ocks� Friedrich Lessner, en skr�ddare. En del av arbetarna i den Chartistiska r�relsen hade ocks� utvecklat kommunistiska id�er, bland dem J. F. Bray, som f�rmodligen var boktryckarges�ll och naturligtvis Robert Owen, fr�n b�rjan fabriksarbetare. Inom parentes sagt, var l�rde sig Marx och Engels sin socialism? Delvis �tminstone inifr�n den Chartistiska r�relsen och fr�n tyska ges�ller; innan dess [-1840] var de fr�mst intresserade av filosofi och antireligi�sa id�er.
Lenin accepterade aldrig m�jligheten av arbetarklassf�rst�else f�r socialismen, d�rav hans p�st�ende att om socialismen m�ste v�nta p� folkets intellektuella utveckling, m�ste den v�nta 500 �r.
Det var helt i linje med denna attityd att han i Ryssland inte ville ha ett arbetarklassparti, utan ett parti som skulle "framf�r allt och huvudsakligen omfatta personer, som g�r den revolution�ra verksamheten till sitt yrke".
Det skulle inte vara demokratisk kontroll underifr�n. Ist�llet skulle det vara "fullst�ndig kamratlig tillit mellan revolution�rerna". (Senare, d� "kamraterna" sk�t varandra m�ste de ha t�nkt p� detta.)
Syftet med denna organisation var att "f�rbereda, fastst�lla tiden f�r, och genomf�ra det folkomfattande v�pnade upproret".
Lenin anv�nde olika argument f�r denna upprorspolitik i "Vad b�r g�ras?". P� annat h�ll citerade han n�got som Engels skrivit 1851-2 i Tyskland: "Revolution och kontrarevolution" (Se "Marxism och uppror", skriven av Lenin i september 1917. Lenin h�nf�rde detta citat till Marx, det visade sig senare att "Revolution och kontrarevolution" skrivits av Engels).
D� Engels 1851-2 skrev "Revolution och kontrarevolution", diskuterade han bl.a. "upprorets konst", (se kap. XVII i Engels bok), men senare, 1895, visade han hur ovanligt det var f�r uppror att lyckas redan p� den tiden. Han menade att framg�ng berodde p� hur f�rsvagade regeringens v�pnade styrkor var och fortsatte:
"Revolution i gammal stil, gatustrider med barrikader som fram till 1848 varit slutgiltigt avg�rande, hade i betydande grad blivit f�r�ldrad."[2]
Engels uppfattning om de enda villkor under vilka uppror kunde lyckas bekr�ftades av Trotskij i hans "Revolutionens l�rdomar" (1924), d�r han tog upp hur kommunisterna kom till makten i Ryssland:
"Den f�rsta f�ruts�ttningen var en arm�, som inte ville sl�ss. Hela revolutionens utveckling skulle f�r�ndrats om det vid revolutionens utbrott inte funnits en slagen och missn�jd bondearm� p� flera miljoner ..."
S. V. Utechin h�vdar i sin inledning till "Vad b�r g�ras?" att Lenins taktik och organisationsteorier endast i obetydlig grad p�verkades av de "spridda tankeg�ngar som �terfinns i Marx tidiga skrifter" (s. 42) och att de i huvudsak h�rr�r fr�n den tidiga ryska revolution�ra r�relsen.
[1] Denna uppfattning h�mtade Lenin ifr�n Kautsky.
[2] Engels i sitt f�rord till "Klasskampen i Frankrike" (1850/1895).
Last updated on: 4.4.2010