Originalets titel: Trotskyism and the Cuban Revolution: An Answer to Hoy (publicerad i The Militant, oktober 1962)
�vers�ttning: B. Svensson
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: Finns i pdf-format p� marxistarkiv.se � direktl�nk
Hur har det kubanska kommunistpartiets �vriga ledare reagerat p� de kraftfulla �tg�rder som Fidel Castro vidtagit mot An�bal Escalante och hans byr�kratiska praktik? Alla rapporter tyder p� att de allra mest entusiastiskt appl�derade sin kamrats pl�tsliga fall. Aldrig tidigare hade de hyllat Castro s� varmt f�r n�gon �tg�rd han vidtagit f�r den kubanska revolutionens utveckling.
Som ett tack till Castros framg�ngsrika ingripande mot n�got som kunde ha utvecklats till en byr�kratisk cancer kunde man f�rv�nta sig ett bidrag fr�n dem, en smula sj�lvpr�vning och sj�lvkritik som kunde vara till hj�lp f�r att f�rklara varf�r Escalante trodde att han kunde h�lla p� som han gjorde.
Varf�r tog till exempel ingen av dem initiativ till att avsl�ja Escalantes knep? Varf�r tog ingen av dem upp kampen mot denna fraktionella byr�krat som var p� v�g att bygga upp en personlig maktapparat? Var de r�dda f�r att h�ja r�sten? Om s�, vad skr�mde dem? Var de sj�lva inblandade? Eller var de bara f�rblindade av sin ledares lysande bedrifter? Om s�, hur ska man f�rklara denna blindhet? Hur mycket beror p� deras m�ng�riga tr�ning i den stalinistiska skola d�r byr�kratisk personlighet och praxis var s� normal att den kunde utvecklas till en kult?
�rliga och uppriktiga svar p� fr�gor som dessa fr�n Escalantes medarbetare skulle kunna utg�ra instruktivt skolningsmaterial f�r unga revolution�rer � inte bara p� Kuba. En del sj�lvkritik gjordes verkligen, �tminstone tillr�ckligt f�r att uppm�rksammas. Men det �r uppenbarligen andra �verv�ganden �n behovet av skolning f�r unga revolution�rer som har bekymrat Escalantes gamla medarbetare.
Fidels �tg�rder mot byr�kratismen f�r vissa f�ljder. Om Fidel h�ller fast vid denna kurs � s� har s�kert Escalantes kamrater resonerat � kommer det oundvikligen att st�rka den antibyr�kratiska tendensen. Escalantes fall var i sig sj�lv ett tecken p� att tendensen mot demokratisering i leninistisk riktning hade f�rst�rkts kraftigt. Men hur kan man g�ra motst�nd mot denna utveckling utan att �ppet utmana Fidel? Man m�ste anv�nda en indirekt metod. F�r att p�verka Paul, angrip Peter. Detta �r speciellt slugt om Peter r�kar ha munkavle eller vara offer f�r mycket f�rdomar.
S�dana var kalkylerna, f�rmodar vi, bakom den kampanj som Hoy, det kubanska kommunistpartiets dagstidning, nyligen satte ig�ng mot �trotskismen�.
P� grund av det imperialistiska embargot mot Kuba och de kommunikationsproblem det medf�r, n�r inte Hoy oss regelbundet. Vi kan d�rf�r inte bed�ma kampanjen i detalj, men vi har tillg�ng till sex artiklar, n�gra av dem ganska l�nga och helt klart omsorgsfullt inriktade mot m�let. De ger oss underlag nog f�r att f� en uppfattning om det verkliga sinnestillst�ndet hos �tminstone n�gra av det kubanska kommunistpartiets ledare efter att de mottagit nyheten om att Escalante inte l�ngre var i tj�nst. Ingen annan del av den v�rldskommunistiska r�relsen �r s� uppr�rd �ver �trotskismen�.
Innan vi tar oss an en analys av artiklarna som publicerats i Hoy, kan det vara l�mpligt att precisera trotskismens k�rna:
1. Den tillhandah�ller den mest genomt�nkta teoretiska f�rst�elsen av den ryska revolutionens utveckling och, i vidare betydelse, alla senare revolutioner, speciellt i koloniala och halvkoloniala omr�den. (Det �r den teori som Trotskij utvecklade, i ljuset av de ryska erfarenheterna, ur n�gra observationer som Marx gjorde kring �permanent� revolution.)
2. Den erbjuder den enda logiskt sammanh�ngande f�rklaringen av hur ett byr�kratiskt skikt kunde uppst� i Sovjetunionen och det enda program som, i leninistisk tradition, kombinerar oppositionen mot byr�kratismen med ett ovillkorligt f�rsvar av Sovjet.
3. Den erbjuder det mest fullst�ndiga programmet f�r att g�ra motst�nd mot fascismen och liknande reaktion�ra tendenser, som �r typiska f�r den kapitalistiska demokratins s�nderfall.
4. Den �r dagens mest konsekventa f�respr�kare f�r en revolution�r-socialistisk v�g ut ur krig och andra fasor under det v�rldskapitalistiska systemets d�dskamp.
Hoy erbjuder inte sina l�sare dessa fakta om trotskismen. Man presenterar en helt annan bild. I numret fr�n den 16 juni, exempelvis, �gnar redakt�rerna en hel artikel �t att beskriva trotskismens historia � med b�rjan 1909. Man har valt detta �r ist�llet f�r det mer rimliga 1905, eftersom det var d� den bittra fraktionskamp som n�dde sin kulmen 1912 tog sin b�rjan i det ryska socialdemokratiska partiet. Vid ett tillf�lle under denna dispyt kallade en uppr�rd Lenin Trotskij f�r en �Judas�, och Hoy drar fram det ur de dammiga arkiven f�r att p� s� s�tt f�rs�ka dra uppm�rksamheten fr�n det aktuella mer brydsamma politiskt intressanta �mnet � �Escalante�.
Hoys framst�llning av Trotskijs roll i revolutionen 1917 f�ljer ganska troget den version som Stalin kokade ihop f�r att anv�ndas i de �k�nda Moskvar�tteg�ngarna under 30-talet. Till exempel: Trotskij �gick in i bolsjevikpartiet f�r att inifr�n kunna bek�mpa Lenin�, efter revolutionens seger �fortsatte Trotskij att opponera sig mot Lenin i en rad viktiga fr�gor��, 1921 b�rjade Trotskij �en fraktionskamp inom bolsjevikpartiet��, efter Lenins d�d 1924 gick Trotskij �fr�mst till angrepp mot Stalin som hade utsetts till generalsekreterare i partiet.�
1927 kom �uteslutningen�, informerar oss dessa kubanska anh�ngare till generalsekreterare Stalin, och Trotskij �reste utomlands och organiserade en rabiat f�rtalskampanj mot sovjetmakten, samtidigt som han ledde sina anh�ngares konspiratoriska verksamhet inom sj�lva Sovjetunionen.�
Och s� vidare. F�r att besvara denna falska version av historien f�r en seri�s nykomling i den radikala r�relsen r�cker det med en asterisk och en fotnot.[1]
Det som Escalantes tidigare medarbetare utel�mnat i sin l�gnaktiga redovisning �r mer intressant �n det hopkok de visar upp. Tv� exempel har speciell betydelse f�r den kubanska revolutionens problem.
Det ena �r Trotskijs roll, som Lenins n�ra medarbetare, i organiseringen av det politiska och milit�ra f�rsvaret av Sovjetunionen mot det kombinerade imperialistiska och kontrarevolution�ra �verfallet fr�n f�rst Tyskland och sedan de allierade. Fr�n denna period finns m�nga l�rdomar att h�mta f�r den kubanska revolutionens anh�ngare.
Det andra �r det initiativ som Lenin tog 1923 f�r att bek�mpa byr�kratismen i Sovjetunionen, ett initiativ som han inledde genom att s�ka Trotskijs medverkan i kampen f�r att avs�tta Stalin. Fallet Escalante visar tydligt att detta kapitel i Sovjetunionens historia har relevans f�r den kubanska revolutionens aktuella problem. Men det �r just dessa historiska l�rdomar som Escalantes tidigare v�nner och medarbetare vill hindra de kubanska revolution�rerna fr�n att studera. Sk�let �r enkelt. Var och en som objektivt unders�ker fakta fr�n denna heroiska tid kan inte undg� att dra slutsatsen att trotskism och leninism �r identiska. Utifr�n den kubanska stalinistfraktionens synpunkt �r det �nnu v�rre att alla l�rdomar fr�n dessa dagar talar mot den politik som Escalantes tendens representerar.
M�nniskor som under ett kvarts sekel varit slavar under den drog som skenr�tteg�ngarna i Moskva tillhandah�ll, kan knappast n�ja sig med s� svaga saker som vaga referenser till 1909 m.m. f�r att beskriva �trotskismen�. Beg�ret efter n�got starkare �r n�st intill oemotst�ndligt.
Tyv�rr innebar avstaliniseringsprocessen i Sovjetunionen att tillg�ngen till standarddrogen str�ps redan vid sj�lva k�llan, och det �r inte l�tt att hitta n�gon ers�ttning. Men Escalantes tidigare kamrater �r inte helt fantasil�sa; de har letat fram n�got som kan ge en skaplig kick. Hoy �gnar den 17 juni en artikel �t att presentera denna syntetiska drog.
� ena sidan nedv�rderar de kubansk trotskism. �Trotskismen i Kuba�, proklamerar Hoy, �representerade aldrig n�gon och hade aldrig n�got inflytande.�[2] � andra sidan personifierade de den kubanska trotskismen med en figur som aldrig tillh�rt r�relsen � den st�rste arbetartsaren under Batista.
Eusebio Mujal, som helt v�lf�rtj�nt �r en av de mest hatade byr�kraterna i den kubanska arbetarr�relsens historia, inledde sin karri�r som medlem av det kubanska kommunistpartiet. Som Hoy anger, utesl�ts han under trettiotalet. Enligt samma historiker blev Mujal efter sin uteslutning ur kommunistpartiet �ledare f�r trotskismen i Kuba.�
Vi informeras d�refter om att Mujals roll �r �v�lk�nd�. Bland allt annat �tog han villkorsl�st tj�nst hos den nordamerikanska imperialismen�. Mujals meriter som h�xj�gare, f�retagsv�nlig byr�krat och imperialistisk tj�nare beskrivs som om detta hade n�got att g�ra med �trotskism� ist�llet f�r med hans ursprungliga tr�ningsarena, det kubanska kommunistpartiet.
Hur absurd denna soppa �r kanske blir l�ttare att f�rst� om vi �vers�tter den till arbetarr�relsen i USA, n�mligen att Socialist Workers Party �aldrig representerade n�gon och aldrig hade n�got inflytande�. Och att deras ledare var George Meany, v�lk�nd byr�krat i AFL-CIO, som villkorsl�st tog tj�nst hos Wall Street och sedan f�rde en reaktion�r politik i enlighet med �trotskismens� karakt�r.
F�r att visa den kubanska trotskismens verkliga meriter vid tidpunkten ifr�ga, kan n�gra meningar fr�n en rapport som publicerades i de amerikanska trotskisternas tidskrift New International i oktober 1935, vara av intresse:
�Arm�n i Kuba (ett land utan nationsgr�nser) uppg�r till det oerh�rda antalet 18 000 soldater med en budget p� 18 000 000 $, vilket f�ljaktligen inneb�r en kostnad per capita som �r h�gre �n i Europa eller i Amerika. Till detta m�ste man l�gga �tskilliga tusen m�n i den tekniska och hemliga polisen som uteslutande �gnar sig �t politisk f�rf�ljelse av alla personer eller organisationer som �r i opposition mot regeringen. D�rtill finns landsbygdspolisen som kontrolleras av kommunregeringarna och som bara �r bihang till arm�ns generalstab och lojalt deltar i f�rf�ljelsen av alla oppositionella. Vanligtvis rekryteras b�de soldaterna och polisen fr�n de mest utslagna sociala skikten, trasproletariatet i st�derna och de sv�ltande dagsverkarna p� landsbygden. De betalas mycket gener�st och �tnjuter alla slags privilegier som f�rs�krar deras ovillkorliga lojalitet med regeringen.�
�Undantagsdomstolarna har utf�rdat domar p� sex m�nader till tio �r mot medlemmar i Bolsjevik-Leninstiska Partiet [Trotskisterna] och har d�mt v�ra fackf�reningsmilitanter enbart f�r innehav av medlemskort. F�r n�rvarande �r trettio av v�ra kamrater i f�ngelse, de flesta framst�ende politiska och fackliga ledare. Om vi r�knar in basmedlemmarna i v�ra fackf�reningar, har totalt niohundra arbetare, varav minst sextio kvinnor, f�ngslats. Dessa siffror g�ller enbart Havanna stad.�
�F�rutom de ovan n�mnda har hundratals studenter och medelklassrevolution�rer f�ngslats. F�rtrycket �r f�r n�rvarande tvekl�st mycket mer v�ldsamma �n under �ren av Machados diktatur. F�rutom f�ngslanden, stiger f�r varje dag antalet m�rdade arbetare.�
Rapporten ber�ttar mer detaljerat om terrorn:
��ven under dagtid betraktades det som kriminellt att promenera tv� eller flera tillsammans. Polisen och de milit�ra horderna invaderade gatorna och besk�t arbetarna varhelst de v�gade samlas. Alla prolet�ra organisationers huvudkvarter stormades, plundrades och slogs s�nder. V�r fackf�reningscentral, Havannas Arbetarfederation, stormades. Alla m�bler slogs s�nder, dokument stals och alla som var d�r arresterades och misshandlades. Regeringen medger totalt trettio d�da, men den verkliga siffran �r mycket h�gre. Bland de d�da fanns v�r kamrat Cresencio Freire, ledare f�r bagarnas fackf�rening, studentledaren Armando Feito och ledaren f�r Kubas Revolution�ra Parti, Enrique Fern�ndez, som var medlem av Grau San Mart�n-minist�ren. Efter generalstrejken d�mde milit�rtribunalen den unge revolution�ren Jaime Greenstein till d�den och kamrat Eduardo G�lvez och andra till f�ngelse utan tidsbegr�nsning. Jaime Greenstein avr�ttades i Santiago de Cuba.�
�F�rf�ljelsen blir allt intensivare. V�ra kamrater som �r f�ngslade i Isla de Pi�os-anstalten tvingas att arbeta i tr�sken och stenbrotten utanf�r f�ngelset.�
Av speciellt intresse i den radikala r�relsen vid denna tid var n�rmandet mellan Antonio Guiteras, ledare f�r Unga Kubaner, och trotskisterna. Rapporten h�nvisar till detta:
�Guiteras var mer vidsynt �n sina f�reg�ngare. Han hade ett internationellt perspektiv f�r den kubanska revolutionen. F�r att n� detta m�l hade han f�r avsikt att samla en kontinental kongress i Mexico f�r alla v�nsterpartier och han insisterade starkt p� att bjuda in alla sektioner av International Communist League [trotskisterna] p� den amerikanska kontinenten, vilket han informerade v�rt parti om.�
�Men tidigt i maj �verraskande arm�n honom n�ra staden Matanzas och grep honom just som han skulle g� p� en b�t till Mexico. Han avr�ttades tillsammans med den venezolanske generalen Carlos Aponte.�
�Antonio Guiteras d�d skapade en ny situation p� den kubanska politiska scenen.�
Idag hyllas Antonio Guiteras, som kunde ha utvecklats till trettiotalets Castro, som en av den kubanska revolutionens martyrer. Helt riktigt, eftersom det var den oberoende riktning som han, tillsammans med trotskisterna och likasinnade revolution�rer, representerade under trettiotalet och f�reg�ende decennier som till slut gav upphov till ett ledarskap som kunde st�rta Batistas diktatur och vinna socialismens f�rsta stora seger i Kuba.
Var fanns kommunistpartiet under denna tid? Visst hade det ocks� sina martyrer och hj�ltar som f�r alltid kommer att minnas f�r dj�rva och sj�lvuppoffrande strider. Men det kubanska kommunistpartiets politiker v�nde sig inte till basen f�r inspiration och ledning. Deras �gon var, liksom Earl Browders i USA, riktade mot Moskva d�r de stora utrensningarna, skenr�tteg�ngarna och den v�ldsamma f�rf�ljelsen av �trotskister� var ig�ng; det var en tid d� blodet fl�t och avslutades med en ishacka i Trotskijs hj�rna; en tid d� Hoy, precis som dess systertidningar �ver hela v�rlden, idag konstlat kallar tiden f�r �Stalins misstag�.
1934 inledde Stalin sin �folkfronts�-politik. I USA innebar det att man bytte fot och b�rjade st�dja Roosevelt, en politik som Browder f�rde till sin logiska ytterlighet med �ppet st�d till Wall Street. P� Kuba innebar detta att man st�dde Roosevelts och Wall Streets man d�r, Batista. I juni 1935, strax efter att Batista m�rdat Guiteras, kommenterade Kommunistiska Internationalen uppskattande att det kubanska kommunistpartiets press hade f�r�ndrat tonen efter att den nya linjen satts i verket: �Detta �r en str�lande b�rjan. Partiet har gjort sig av med den felaktiga id� som begr�nsade dess initiativ, id�n att proletariatets fiende best�r av en enda reaktion�r front av alla partier fr�n ABC till Guiteras grupp. Partiet b�rjar betrakta dessa organisationer p� olika s�tt. Det b�rjar s�ka sina allierade � �ven om de �r inkonsekventa och tillf�lliga allierade � bland den genuina nationella revolutionens organisationer�.�
Den st�rsta bel�ningen f�r denna omsv�ngning blev poster i Batistas regering. I geng�ld hyllade det kubanska kommunistpartiets tacksamma ledare deras �inkonsekventa och tillf�lliga� allierade Batista som en �man av folket�.
Men det kubanska folket fick betala ett bittert pris f�r denna politik. Ist�llet f�r en segerrik revolution p� trettiotalet, vilken varit m�jlig om Guiteras f�tt leva, om trotskisterna hade �verlevt Batistas terror, eller om kommunistpartiet hade f�ljt en revolution�r-socialistisk politik som trotskisterna f�respr�kade, tvingades det kubanska folket att inv�nta en ny generation av revolution�rer, intelligenta och dj�rva nog att bana sin v�g runt Escalante-typerna.[3]
Det kan verka konstigt att Hoy v�gar referera till historien i sina attacker mot trotskismen. Men �ven om risken kan verka stor, s� �verv�ger Hoys behov. F�r att attacken ska verka imponerande och l�rd kr�vs referenser till historien � �ven om de �r falska. �L�rdomar av historien� � ansatsen �r ett v�lbekant bete f�r att dra till sig intresse. Dessutom �r risken inte alltf�r stor. Escalante-typerna hj�lpte till att stoppa den trotskistiska tidningen i Kuba. Offret fick p� s� s�tt sv�rt att bem�ta f�rtalet, avsl�ja f�rfalskningarna och peka p� historiens verkliga l�rdomar, vilka skulle kunna motverka f�rtalarnas avsikt.
Sv�rdet som Hoy slipar �r l�tt att uppt�cka. Trotskisterna, f�rs�krar Hoy, arbetar �f�r att bek�mpa revolutionen genom att framst�lla sig sj�lva som mer revolution�ra �n revolutionen sj�lv.�
�Deras avsikt�, forts�tter den stalinistiska tidningen, ��r att f�rs�ka skapa f�rvirring, att leda bort folk fr�n verkligt revolution�rt arbete, f�r att ist�llet dra in dem i meningsl�sa diskussioner p� diskussioner f�r att s� tvivel om revolutionens framtid och skapa de hinder de kan f�r dess utveckling.���������������
I korthet: Hoy mots�tter sig revolution�rernas r�tt att fritt diskutera vadhelst de k�nner behov av, �ven om de f�r tillf�llet kan l�ta mer revolution�ra �n revolutionen sj�lv, och br�nnm�rker dem som kanske �nskar diskutera och debattera politik � oavsett om det �r med avsikt att klarg�ra, modifiera eller f�r�ndra politiken � som att de skapar tvivel, f�rvirring och hinder.
Utifr�n en inte alltf�r m�rkv�rdig logik f�ljer av detta att Hoy skulle ha r�tt att hindra eller censurera varje djupg�ende diskussion om s� k�nsliga �mnen som inneb�rden i de hinder f�r revolutionen som Escalante och hans tendens skapat.
�ven om Hoys kampanj mot �trotskismen� inte g�r s� l�ngt som att kr�va att diskussionerna s�tts i tv�ngstr�ja, s� citerar man med stark sympati Stalins metod att kv�va yttrandefriheten i Sovjetunionen efter Lenins d�d, under t�ckmantel av att s�tta stopp f�r �antisovjetiska aktiviteter�.
S� h�r uttrycker Hoy det:
�Trotskisterna klagar �ver att man inte har n�gon yttrandefrihet i de socialistiska l�nderna.�
�I Sovjetunionen hade man det till 1927.�
�Vad anv�nde de den till?�
�Till att attackera partiet, att fr�mja splittring, att avleda militanter fr�n konstruktivt revolution�rt arbete genom st�ndiga diskussioner, att f�rsvaga f�rtroendet f�r Sovjetrevolutionens f�rm�ga att besegra sina fiender och bygga socialismen bland det gamla Rysslands folk, att konspirera och sabotera.�
�P� grund av detta tvingades folket i Sovjet att avst� fr�n sin yttrandefrihet.�
Slutsatsen av denna upprepning av gammalt, f�r l�nge sedan avsl�jat stalinistiskt f�rtal �r att man under t�ckmantel av att bek�mpa �trotskismen� borde upprepa Stalins �tg�rder i Kuba.
Men de kubanska revolution�rerna lutar varken �t att beundra eller kopiera Stalin. Denna djupg�ende och h�lsosamma tendens har kraftigt st�rkts av det avsl�jande av Stalins brott som gjordes p� det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde och tjugoandra kongresser. S�ledes �r det inte s� l�tt att �verf�ra en stalinistisk linje till Kuba idag.
Det Escalantes gamla kamrater beh�ver f�r att bygga ett trov�rdigt f�rtal �r en del aktuellt material. Var kan man hitta det? V�rldstrotskismens huvudriktning verkar inte vara s�rskilt s�rbar. Den �r inte bara starkt positiv till den kubanska revolutionen, med en del justeringar skulle man till och med kunna kalla den �fidelistisk�. Hoy lider dock inte brist p� resurser. Efter att ha letat runt efter m�jligheter, snubblade Hoy lyckosamt nog �ver en del.
Den trotskistiska v�rldsr�relsen r�kar vara delad i olika tendenser. Bland dem finns en mindre tendens, den �Latinamerikanska Byr�n�, som har anh�ngare i latinamerikanska l�nder. Denna str�mning befinner sig l�ngt ut p� den ultrav�nsteristiska flygeln.
Den anser till exempel att Socialist Workers Party � som i direkt samarbete med Leo Trotskij bidrog till att grunda Fj�rde Internationalen � �r s� opportunistiskt att det �inte p� l�nge har haft n�got att g�ra med trotskism eller marxism�.
Den Latinamerikanska Byr�n �r s� �pro-Sovjet�, som Hoy skulle uttrycka det, och s� lite kritisk till Chrusjtjov att man hyllade sovjetregeringen n�r den �terupptog k�rnvapentesterna. Man f�rd�mde till och med de som uttryckte missn�je med Moskvas pl�tsliga och arroganta s�tt att bem�ta den v�rldsomfattande fredsr�relsens k�nslor.
Den Latinamerikanska Byr�n st�r �nnu l�ngre till v�nster i den allvarliga fr�gan om krig. Eftersom man menar att USA-imperialismen oundvikligen kommer att kasta ut m�nskligheten i ett k�rnvapenkrig, oavsett vilket motst�nd som kan finnas, s� f�resl�r Byr�n p� allvar att det skulle vara till Sovjetunionens och socialismens f�rdel om Sovjetregeringen slog till f�rst. Medlemmarna i denna grupp tror p� ett slutligt Harmagedon d�r den internationella klasskampen kommer att ta geografisk form och avg�ras med k�rnvapen. De tror att m�nskligheten kommer att �verleva detta, den moderna vetenskapens helvete, och bygga en ny civilisation p� de radioaktiva ruinerna efter kapitalismens sista krig.
Den Latinamerikanska Byr�ns anh�ngare f�rsvarar den kubanska revolutionen och det finns inte den minsta anledning att betvivla deras ord om att de skulle g� i d�den f�r den. Som man kunde v�nta sig, �r de d�remot kritiska till ledningen, speciellt Fidel Castro. (De verkar betrakta Che Guevara p� ett mer kamratligt s�tt.) De utarbetar i detalj en massa �tg�rder som de tycker att man, omedelbart, borde s�tta i verket i Kuba.
S�dana h�r str�mningar dyker ofta upp i revolutioner och breda revolution�ra r�relser. Den ryska revolutionen var inget undantag. Ultrav�nsterister var bara ytterligare en komplikation som det centrala ledarskapet m�ste hantera. Men Lenin argumenterade inte bara mot ultrav�nsteristerna, utan erk�nde dem ocks� som en legitim str�mning. Sk�let var helt praktiskt. Medan deras f�rslag i allm�nhet var bisarra och utopiska, eller kunde leda till katastrof om de sattes i verket, kunde deras observationer och kritik trots det inneh�lla korn av sanning som var v�l v�rda att ta i beaktande. Om de hade fel i en fr�ga var det b�ttre att �ppet diskutera den s� att alla kunde f�rst� varf�r de hade fel. D� de var m�nniskor som i grunden var lojala med revolutionen hade de hursomhelst r�tt att f�ra fram sina �sikter, enligt den prolet�ra demokratins principer, f�r att dra andra revolution�rers uppm�rksamhet till sina �sikter, att behandlas �rligt och r�ttvist och att bem�tas med seri�sa, om �n skarpa, svar.
S�dan var Lenins metod. S�dan �r inte Hoys. Hoy s�g den Latinamerikanska Byr�ns st�ndpunkter som n�got som med r�tt tillsk�rning kunde passa deras egna speciella behov. S� skr�ddarna sattes i arbete.
Ist�llet f�r att framst�lla den Latinamerikanska Byr�ns st�ndpunkter p� ett hederligt s�tt och diskutera den p� dess egna meriter, tar sig Hoy f�r att presentera den som den amerikanska imperialismens verktyg.
Tekniken �r enkel men motbjudande. Ett tal som J. Posadas, ledande figur i Latinamerikanska Byr�n, h�ll i Brasilien i januari utg�r r�materialet f�r skr�ddarnas knivar och saxar. De n�mner inte Posadas. De n�mner inte fr�n vilken tidning de h�mtade hans tal. (Texten finns i 7:e marsnumret av Voz Proletaria, som utges i Buenos Aires.) De klipper ut citat, klistrar ihop dem i nya sammanhang, putsar dem, ��vers�tter� dem i Moskvar�tteg�ngarnas anda och till�gnar dem sedan, inte Posadas, utan trotskister i allm�nhet.
Ett par exempel visar hur dessa kubanska l�rlingar anv�nder Stalins metoder.
�F�r dem�, s�ger Hoy den 23 juni, och menar trotskisterna, �forts�tter det kubanska ledarskapets politik att vara att begr�nsa utvidgningen av den latinamerikanska revolutionen.�
�Varf�r?.... D�rf�r att i alla tal, i hela den kubanska pressen, finner man inte ett ord som antyder att den kubanska revolutionens slutgiltiga seger �r avh�ngig segern f�r den socialistiska revolutionen i v�rldsskala eller segern f�r den koloniala revolutionen. Allt handlar uteslutande om att bygga socialismen i Kuba.�
��Detta �r tesen om socialism i ett land.��
Hoy forts�tter sedan med att �tolka� detta som att trotskisterna menar att den kubanska revolutionen inte kan n� n�gra framg�ngar alls innan v�rldsrevolutionen f�rst har segrat. Ur detta h�rleder man en rad l�jliga alternativ: den kubanska revolutionen eller kampen f�r socialism i Kuba m�ste ges upp, eller s� m�ste man g�ra revolution p� andra platser innan en revolution kan genomf�ras i Kuba. Mot dessa absurditeter f�r Hoy fram kraftfulla argument som, naturligtvis, �r f�rkrossande f�rnuftiga i j�mf�relse med de idiotiska trotskistiska positioner man �citerat�.
Men s� absurd var inte Posadas. H�r �r den f�rsta mening, som Hoy anv�nde ovan, i sitt r�tta sammanhang i avslutningen av Posadas tal.
�Vi kan dra slutsatsen och f�rs�kra att Kuba �r en del, men bara en del, av den permanenta revolutionsprocessen i Latinamerika och �vriga v�rlden. Om revolutionen inte g�r fram�t, och om Kuba inte griper in f�r att f� den att g� fram�t, kommer faran f�r den kubanska revolutionen att �ka f�r varje dag. Det kommer att vara betydligt enklare att besegra imperialismen n�r dess aggressioner uppst�r p� grund av en utvidgning av den latinamerikanska revolutionen. Men i s� m�tto som det kubanska ledarskapets politik forts�tter att vara att begr�nsa utvidgningen av den latinamerikanska revolutionen, kommer imperialismens arbete att vara s� mycket l�ttare.� (Vi har kursiverat den fras som Hoy plockat ur sitt sammanhang.)
Resten av det avsnitt som Hoy citerat har plockats fr�n en mycket tidigare del av Posadas tal, d�r han h�vdar att �i Kuba� kan inte ett �verkligt framsteg f�r revolutionen och socialismen� ske, s�vida inte motsvarande framsteg sker p� andra platser.
I denna del av talet, har Posadas helt enkelt fel n�r han p�st�r att �inte ett ord� finns i den kubanska pressen eller i n�gra tal som visar att den �slutgiltiga segern� �r beroende av segrar utanf�r Kuba. Han har ocks� fel n�r han deklarerar att �allting handlar uteslutande om att bygga socialismen i Kuba�. Sanningen �r att de kubanska revolution�rerna f�r en aktiv internationell politik, speciellt i Latinamerika, d�r de helt korrekt framh�ller det revolution�ra exempel som Kuba satt f�r alla andra l�nder.
H�r �r ett annat exempel p� Hoys metod f�r att framst�lla revolution�ra motst�ndares syn, denna g�ng handlar det om Posadas insisterande p� betydelsen av fria diskussioner:
�Med denna propaganda�, s�ger Hoy (�terigen i numret fr�n den 23 juni), �bidrar de direkt till imperialismens kampanj kring bristen p� frihet i Kuba.�
�I konsekvensens namn kr�ver de: �kontinentens massor m�ste f� veta att en revolution�r opposition existerar i Kuba.��
�Varken massorna p� kontinenten eller i Kuba har p� minsta s�tt behov av en opposition i Kuba som, antingen med v�nsterfraser eller med h�gerargument, skulle hj�lpa imperialismen i dess avsikt att fr�mja st�rningar i v�rt land och f�rbereda socio-ekonomiska f�rh�llanden, som gynnar deras kriminella planer p� nya v�pnade interventioner mot revolutionen.�
H�r �r originalmeningen, �terigen kursiverad f�r att l�ttare kunna urskiljas, i det sammanhang som Hoys konstn�rer brutit det ur:
�Trotskisterna m�ste f� publicera sin tidning och massorna m�ste fritt f� organisera sig. Det �r s� de nordamerikanska massorna kan p�verkas, eftersom de d� kan j�mf�ra denna situation med �demokratin� i sitt eget land, vilket inte till�ter att man publicerar en kommunistisk dagstidning. Kontinentens massor m�ste f� veta att en revolution�r opposition existerar i Kuba och som, samtidigt som den k�mpar intill d�den f�r att f�rsvara arbetarstaten, st�r f�r en ideologisk st�ndpunkt som f�rs�ker f�ra revolutionen fram�t. Den kubanska revolutionen �r p� frammarsch, men den tar sig fortfarande inte an de avg�rande uppgifterna i detta skede, d�r den kubanska revolutionen, den kubanska arbetarstaten och den latinamerikanska revolutionen �r ett och samma.�
Finns det inte, trots f�renklingarna och �verdrifterna, ett korn av sanning i detta? Skulle inte ett �rligt bem�tande av denna st�ndpunkt berika diskussionen bland kubanska revolution�rer? Men Hoy, som f�retr�der Escalantes tendens, har annat i tankarna �n att diskutera s�dana fr�gor. Man f�rbig�r i tysthet Posades verkliga po�nger och, ist�llet f�r att bem�ta dem, vilket skulle vara nog s� enkelt f�r genuina leninister, b�ttrar man p� en enskild fras s� att den ska framst� som �bevis� f�r att trotskisterna �direkt bidrar till imperialismens kampanj.� �r inte detta beteende en otj�nst, eller n�got �nnu v�rre, f�r den kubanska revolutionen?
Hoy forts�tter p� samma s�tt och f�r fram att trotskisterna �r okunniga om vissa stadier i den kubanska revolutionen. (Posadas ger en del felaktiga uppgifter om jordreformens utveckling.)
I ett annat sammanhang f�r Hoy fram att trotskisterna var emot segern �ver den kontrarevolution�ra invasionen vid Grisbukten. (Posadas g�r misstaget att f�rs�ka st�lla betydelsen av segern vid Grisbukten mot utvidgningen av den prolet�ra demokratin i Kuba.)
Det finns mer i Hoys hopkok. Med �citat� bevisar redakt�rerna att trotskisterna �r emot de v�ldiga massmobiliseringar som karakteriserat den kubanska revolutionen. (Posadas, som inte ser helt klart genom sina glas�gon i den ultrav�nsteristiska dimman, missar betydelsen av dessa mobiliseringar och tenderar att avf�ra dem som �plebejiska�.)
En ytterligare framg�ng �r Hoys uppgift om att trotskisterna �r emot Andra Havannadeklarationen. (De nordamerikanska och europeiska trotskisterna �versatte deklarationen och spred den runt hela v�rlden; men Posadas tror att han kunde f�rb�ttra den redaktionellt och att den politiskt �r ett steg tillbaka.)
Slutligen � och detta �r en verklig bomb � sl�r Hoy fast, med hj�lp av inget mindre �n citat fr�n en originalk�lla, att trotskisterna �r emot Fidel Castro. (Posadas tycker att Castro fortfarande har l�ngt kvar tills han kan godk�nnas som en renl�rig marxist-leninist; och Posadas �r spetsfundig nog att tro att Castro inte �r den som initierat och mobiliserat utan bara reagerat p� ett tryck underifr�n.)
I korthet: Hoy tar en ultrav�nsterist som verkligen f�rsvarar den kubanska revolutionen, misstolkar avsiktligt hans �sikter, uppf�rstorar betydligt hans verkliga misstag, vrider ber�knande p� hans synpunkter f�r att f� honom att se ut som en imperialistisk agent, d�ljer det faktum att det handlar om en enda persons uppfattningar, eller �tminstone en mindre tendens, och kallar sedan inf�r sina l�sare denna litter�ra komplott f�r en analys av den trotskistiska v�rldsr�relsens inst�llning till den kubanska revolutionen.
P� detta s�tt f�rs�ker Hoy p�verka de som �r bekymrade �ver Escalantes tendens och dess f�rsvagande effekt p� den kubanska revolutionen. Med s�dana medel, som de har l�rt sig i den stalinistiska skolan, f�rs�ker man f� dem att sl� till retr�tt. Hoy s�ger i sj�lva verket till dem: �Se upp, ni spelar trotskisterna i h�nderna, och se vart det kan leda er!�
Den 16 april, strax innan An�bal Escalante avskedades fr�n sin post, publicerade National Guardian en exklusiv intervju med Blas Roca. Den sista fr�gan till Kubas �st�rsta kommunist�, som Guardian karakteriserade honom, var: �V�lkomnar du bland Kubas v�nner och anh�ngare i USA folk fr�n vilken riktning som helst, till exempel trotskister?� Hur kan Kubas USA-v�nner b�st hj�lpa Kuba?�
S� h�r svarade Blas Roca:
�Jag k�nner inte till dem som kallar sig trotskister i USA s� bra�, sade han. �Vi skiljer oss fr�n trotskisterna i allm�nhet i grundl�ggande fr�gor, och fr�n vissa speciellt genom deras agerande som fiender. Men jag tror att alla i USA, som verkligen f�rsvarar och st�djer den kubanska revolutionen och de kubanska och latinamerikanska folkens r�ttigheter, g�r ett hederv�rt revolution�rt arbete och vi uppskattar det oavsett vad deras ideologiska uppfattningar kan vara. Nordamerikaner som f�rsvarar Kuba f�rsvarar sin egen frihet och demokrati. De l�mnar ett mycket betydande bidrag till fredens sak, eftersom varje �ventyr som Kennedy och Pentagon ger sig ut p� mot Kuba inneb�r en allvarlig fara f�r v�rldsfreden. Och de tar ett steg mot sin egen frig�relse fr�n sina egna imperialister, utsugare och f�rtryckare.�
�I USA borde s�ledes f�rsvaret av Kuba bedrivas utan n�got slags sekterism, med den st�rsta �ppenhet, i en anda av objektiv bed�mning utifr�n vad m�nniskor g�r och inte utifr�n vad de s�ger.�
Varf�r Roca beh�vde f�rneka att han k�nde till de nordamerikanska trotskisterna roll i f�rsvaret av Kuba �r n�got f�rbryllande. Men l�t oss ta det f�r vad det �r v�rt.
Kan n�gon nu vara s� v�nlig och ge Blas Roca fakta?
Den enda presidentkandidat som f�rsvarade den kubanska revolutionen i 1960 �rs valkampanj var trotskisten Farrell Dobbs. I yankeeimperialismens hemland gjorde Socialist Workers Party f�rsvaret av den kubanska revolutionen till sin fr�msta paroll i valet och f�rsvarade Kuba mot b�de demokrater och republikaner i or�kneliga lokala debatter och i radio och TV.
I sj�lva det imperialistiska monstrets buk, som man bildligt s�ger i Kuba, har medlemmar i SWP �nda fr�n b�rjan st�tt i fr�msta ledet f�r att f�rsvara Kuba � och utan n�gon sekterism. Vid tiden f�r attacken vid Grisbukten, mobiliserade SWP sina styrkor fr�n kust till kust tillsammans med mycket bredare skikt f�r en allm�n protestr�relse mot den imperialistiska interventionen.
SWP har spridit Fidel Castros tal och liknande material i nationell skala och f�rklarat och f�rsvarat den kubanska revolutionen mot utrikesdepartmentets starkaste talesm�n och inf�r en ytterst fientlig publik i en av de mest l�ngvariga och konsekventa kampanjerna i den amerikanska trotskismens historia. Effektiviteten i detta arbete har beskrivits av en s�dan betydande och oberoende person som C. Wright Mills, f�rfattare till Listen, Yankee.
S�dana anstr�ngningar gjordes samtidigt av den trotskistiska majoriteten i Latinamerika, i Europa och i �vriga v�rlden, varhelst trotskister har inflytande.
N�r Blas Roca har sm�lt denna information, v�lkomnar vi ytterligare kommentarer fr�n honom. Det b�sta �r att han meddelar dem till Hoy. Det kan g�ras ganska enkelt � ett brev till redakt�ren ungef�r s� h�r: �Jag menade verkligen det jag sade i den intervju som trycktes i National Guardian. Dess huvuddrag g�llde inte bara f�r USA utan �ven f�r Kuba. Och det jag sade g�llde speciellt kommunister, vilka �r f�rpliktade att f�reg� med exempel. F�ljaktligen borde Hoy erk�nna sitt f�rtal och gottg�ra det genom att publicera �rliga fakta om v�rldstrotskismens verkliga st�ndpunkter.�
Escalante och hans tidigare v�nner skulle kanske inte gilla en s�dan deklaration. Men genom att bem�ta Hoys splittrande attack p� anh�ngare till den kubanska revolutionen, skulle det onekligen hj�lpa till att st�rka enheten i f�rsvaret av den kubanska revolutionen.
Och i USA skulle det bli l�ttare att kr�va rent spel mot Kuba om det vitt och brett rapporterades, att i Havanna m�ts kritiker som har den kubanska revolutionens intressen i sitt hj�rta av rent spel �ven p� Hoys sidor.
Joseph Hansen: Stalinism eller trotskism i den kubanska revolutionen
[1] F�r att b�ttre f�rst� typiska stalinistiska uttalanden som dessa, studera unders�kningen och slutsatserna som gjordes f�r 25 �r sedan av �Kommissionen f�r unders�kning av anklagelserna mot Leo Trotskij i Moskvar�tteg�ngarna�, vilken leddes av den v�lk�nde pedagogen och filosofen John Dewey. De �r publicerade i tv� volymer som �r tillg�ngliga p� de flesta bibliotek: The Case of Leon Trotsky [svensk �vers�ttning: Fallet Leo Trotskij] och Not Guilty, b�da utgivna av Harper & Brothers. F�r sanningen om Trotskijs liv, hans revolution�ra st�ndpunkter och aktiviteter och hans relationer med Lenin, se Trotskijs sj�lvbiografi Mitt liv eller de tre volymerna av Isaac Deutschers standardbiografi. F�r l�ttillg�ngliga bevis f�r Trotskijs syn p� Lenin, se hans biografiska artikel i The Encyclopedia Britannica, Vol 30, sid. 697.
[2] Detta �r helt enkelt inte sant, trotskismen hade ett inte f�raktligt inflytande i arbetarr�relsen p� Kuba under 1930- och 1940-talen. Se Karibiens dolda p�rla - trotskismen p� Kuba. � Red
[3] Den som vill veta mer om det kubanska kommunistpartiets historia innan den kubanska revolutionens seger rekommenderas kapitel 2, �Kommunisterna och revolutionen�, i K. S. Karols bok� Castros Kuba. � Red.