Originalets titel: "Back To The Future: The Continuing Relevance of Marx".
Publicerat: i tidskriften Critique, vol 32-33, 2000.
Ffg p� svenska i "Vi vill ha allting!", Radikal Distro, 2003.
�vers�ttning: K�mpa Tillsammans
Korrektur: Jonas Holmgren
I det kommunistiska manifestet skriver Marx och Engels: "Bourgeoisien kan inte existera utan att oavbrutet revolutionera produktionsinstrumenten, det vill s�ga produktionsf�rh�llandena, allts� samtliga samh�llsf�rh�llanden."[1] Marx t�nkte tillr�ckligt mycket p� de h�r orden f�r att reproducera dem i Kapitalet.[2] Mycket av det som skrivits av marxister sedan Marx har varit att dokumentera f�rverkligandet av hans f�ruts�gelser. Den utg�ngspunkten reflekterar oviljan att f�rst� och anv�nda Marx metodologi, som Lenin gjorde i sina arbeten om imperialismen.
Det som man m�ste f�rst� �r att "revolutionera ... samtliga samh�llsf�rh�llanden" inkluderar arbetarklassen och Marx uppfattning om arbetarklassen var dialektisk och konkret. P� de sidor som utg�r klimax till f�rsta volymen av Kapitalet, om den generella lagen om kapitalistiska ackumulationen, skrev Marx:
"[I]nom det kapitalistiska systemet genomf�rdes alla metoder f�r �kning av arbetets samh�lleliga produktivitet p� den enskilde arbetarens bekostnad. Alla medel, som �kar produktionen, sl�r om till medel, som beh�rskar och exploaterar producenten. De stympar arbetaren och f�rvandlar honom till en specialm�nniska, nedv�rderar honom till en maskindel, g�r arbetet till en pl�ga och ber�var det allt inneh�ll, avl�gsnar honom fr�n arbetsprocessens intellektuella v�rden, samtidigt som vetenskapen blir en del av sj�lva processen, en sj�lvst�ndig kraft d�ri. Arbetarens arbetsbetingelser f�rd�rvas, han tvingas att underkasta sig arbetsprocessens sm�aktiga och f�rhatliga despoti, hela hans livstid f�rvandlas till arbetstid, och hans hustru och barn kastas under kapitalets Jaggernautsvagn. [...] Ackumulationen av rikedom vid den ena polen betyder allts� ackumulation av el�nde, arbetsb�rda, slaveri, okunnighet, brutalisering och moralisk degradering vid motpolen, d.v.s. f�r den klass, som g�r kapital av sin egen produkt."[3]
Marx ans�g att antingen var proletariatet revolution�rt eller s� var det ingenting. Vad �r Marx' revolution�ra proletariat? Var �r det socialistiska proletariatet? De flesta marxister, som skrev under andra halvan av det tjugonde �rhundradet har inte f�rst�tt Marx dialektiska syn p� arbetarklassen. I Den heliga familjen s� s�ger Marx och Engels: "Fr�gan �r inte vad den eller den arbetaren eller ens proletariatet som helhet vid ett visst tillf�lle f�rest�ller sig vara m�let. Fr�gan �r vad proletariatet �r och vad det i enlighet med sitt vara historiskt tvingas att g�ra." Detta �r sv�rt att f�rst� f�r intellektuella tr�nade i positivistisk vetenskap. Men Marx och Engels utvecklade det vidare i Den tyska ideologin:
"S�v�l f�r att detta kommunistiska medvetande skall f� spridning bland massorna som f�r f�rverkligandet av sj�lva saken m�ste m�nniskomassorna f�r�ndras och f�r�ndras p� ett s�dant s�tt, som bara kan ske genom en praktisk utveckling, en revolution. Denna revolution �r allts� inte bara n�dv�ndig d�rf�r att den h�rskande klassen inte kan st�rtas p� n�got annat s�tt utan ocks� d�rf�r att den klass som st�rtar den bara genom en revolution kan f� allt det gamla tr�cket fr�n halsen och bli kapabel att bygga ett nytt samh�lle fr�n grunden."[4]
Med andra ord, arbetarklassens medvetande handlar inte om uttalade �sikter utan den handlar om dess aktivitet. Detta kan vara sv�rt att dokumentera men det finns ett fascinerande exempel p� den dialektiska mots�gelse som den amerikanska arbetarklassens medvetande under Andra v�rldskriget inneh�ll. N�ra slutet p� kriget anordnade "United Automobile Workers Union" (UAW) en medlemsomr�stning om man skulle beh�lla f�rslaget om ett avtal mot strejker som g�llde under kriget. Genom en nationell postr�stning skulle bilarbetarna godk�nna eller inte godk�nna f�rslaget. I omr�stningen s� r�stade tv� tredjedelar mot en tredjedel av arbetarna f�r att beh�lla f�rslaget. Men samtidigt som omr�stningen genomf�rdes s� gick en �verv�ldigande majoritet av dem ut i vild strejk.[5] Hur var de amerikanska arbetarnas medvetande? Var det patriotiskt och konservativt eller var det militant? Vilket var viktigast - att skicka en r�stsedel eller delta i aktioner p� arbetet? Du kan vara s�ker p� att arbetsk�parna var mer bekymrade av vilda strejker �n om omr�stningen.
Hal Draper menar att "proletariatet �r mer �n summan av dess individuella atomer."[6] En arbetare som sitter ensam hemma eller med sin familj �r inte samma arbetare p� arbetet d�r han binds samman med andra arbetare. Det �r en annan fr�ga involverad. Medan en absolut majoritet gick ut i strejk, s� var det inte en majoritet som r�stade. De flesta v�nsteraktivister skulle anta att arbetare som varken deltar i fackf�reningsaktiviteter, g�r p� fackf�reningsm�ten, eller deltar i omr�stningar �r mindre "medvetna" �n de som g�r det. Krigstidsomr�stningen om avtalet mot strejker mots�ger detta, de arbetare som inte r�stade men var villiga att st� upp mot och s�tta press p� politikerna, fackf�reningsledarna, och milit�rens representanter i fabrikerna (man riskerade att bli inkallad i arm�n) var inte bak�tstr�viga p� n�got seri�st s�tt. Ofta existerade b�da syns�tten i samma person. Med v�r egen erfarenhet i en stor vild strejk som st�ngde ner n�stan alla Chrysler-fabriker 1943 s�g vi fackf�reningsmedlemmar som konstant propagerade f�r avtalet mot strejker bli militanta deltagare i strejkvaktsblockader som s�g till att h�lla fabrikerna st�ngda.
Hur applicerade Marx och Engels sin metodologi, vilken var baserad p� det dialektiska syns�ttet, p� arbetarklassen? Engels p�pekade att "Kommunisterna vet tillr�ckligt bra... att revolutioner inte g�rs medvetet eller avsiktligt, utan att �verallt och under alla tider har de varit den n�dv�ndiga utg�ngen av omst�ndigheter helt sj�lvst�ndiga fr�n olika partiers och hela klassers viljor."[7] De baserade sin teori p� den revolution�ra arbetarklassens aktivitet.
Pariskommunen 1871 �stadkom inte s�rskilt mycket utan den krossades. (Marx prisade den f�r att den f�rintade bagarnas nattarbete. Ett sekel senare s� kunde man l�sa p� reklamen f�r Wonder Bread "br�det som bakas n�r du sover".) Trots detta anv�nde Marx den �nd� f�r sin teori om arbetarstaten. 34 �r passerade innan ryska arbetare skapade sovjeterna i revolutionen 1905 utan ledarskap fr�n socialister eller kommunister. 1905 �rs revolution krossades ocks� men Lenin utvecklade med dessa erfarenheter Marx teorier om Pariskommunen och skrev Staten och revolutionen. Dessa erfarenheter fick honom dessutom att �verge de id�er som han uttryckte i Vad b�r g�ras: n�mligen de att socialismen endast kan komma till proletariatet utifr�n.[8] Men de flesta marxister v�ljer att ignorera detta faktum och beh�ller de �vergivna id�erna som finns i Vad b�r g�ras.
Syftet (med den h�r texten) �r inte att tvinga p� l�sarna en massa citat fr�n Marx. Syftet �r den att Marx utvecklade en teori om proletariatet som fungerade. Men det har bara f�rst�tts till viss del av hans f�ljeslagare i det h�r seklet. I det inflytelserika verket Monopolkapitalet, s�ger Baran och Sweezy att de var medvetna att deras tillv�gag�ngss�tt "har resulterat i ett n�stan totalt f�rringande av det subjekt som har en central plats i Marx' studier om kapitalismen: arbetsprocessen". Dock g�r de sedan vidare och s�ger:
"V�rt f�rringande av arbetsprocessen inneb�r dock inte att v�r bok inte handlar om klasskampen... Det revolution�ra initiativet mot kapitalismen som i Marx tid tillh�rde proletariatet i de avancerade l�nderna har f�rflyttats till de fattiga massorna i de underutvecklade l�nderna som k�mpar f�r att befria sig sj�lva fr�n imperialistiskt f�rtryck och exploatering."[9]
Tv� �r efter den h�r boken var publicerad ockuperade 10 miljoner franska arbetare fabriker i Frankrike och var n�ra att st�rta De Gaulles regering. Att Baran och Sweezy inte behandlade arbetsprocessen kan ha varit acceptabelt om de inte hade behandlat arbetarklassens aktivitet: genom att de helt och h�llet avvisade den. Klasskampen och kampen mot "imperialistiskt f�rtryck och exploatering" �r i den h�r kontexten dubbeltydig. Bondeuppror och nationella revolutioner hur viktiga och progressiva de �n m� vara �r inte ett substitut f�r den prolet�ra revolutionen vilken Marx, Engels och Lenin menade var ekvivalent med den socialistiska revolutionen.
Harry Braverman i hans viktiga bok Arbete och monopolkapital avvisar inte arbetarklassen eller undviker arbetsprocessen. Som han s�ger sj�lv: "Jag kommer inte att g�ra n�got f�rs�k att studera den moderna arbetarklassen med h�nsyn till dess klassmedvetande, organisation och aktiviteter. Min bok �r en bok om arbetarklassen som klass i sig sj�lv, inte som klass f�r sig sj�lv."[10] D�rf�r �r detta fr�mst en bok som handlar om arbetarklassen som ett offer.
B�da dessa b�cker l�mnar d�rren p� gl�nt f�r smala, empiriska unders�kningar som menar att arbetarklassen �r bak�tstr�vande och konservativ. Det �r inte s� att dessa studier inte skulle ha gjorts i vilket fall som helst. Det �r en hel serie av v�nsterakademiker som nu kan f� deras arbeten accepterade av ber�mda marxister.
Relevanta fr�gor som m�ste f� ett svar �r bland annat: Hur applicerar vi denna marxistiska metodologin p� v�rlden efter andra v�rldskriget? Vilka h�jder har arbetarklassen i den industriella v�rlden n�tt i dess kamper? 1953 gjorde arbetarklassen uppror i �sttyskland.[11] F�r att vara s�kra p� att resningarna inte skulle sprida sig byggde v�stmakterna England, Frankrike och USA en mur av polisi�r och milit�r makt s� att arbetarna i V�sttyskland inte skulle f�rena sig i kampen med sina br�der och systrar i �st. Det �sttyska upproret krossades med sovjetiska pansarvagnar.
Under sommaren 1956 b�rjade motst�nd formas av arbetarklassen i Polen och man skapade �ven arbetarr�d som en dispyt mellan det polska och sovjetiska kommunistiska partiet. Oroligheterna i Polen upprepades 1970-1971 och 1980-81.[12] Oroligheterna var ocks� p�tagliga i Ungern 1956.
Den 23 oktober h�ll intellektuella och studenter en demonstration i centrala Budapest vid Josef Bem-statyn. Han var en polsk revolution�r som k�mpade i den ungerska revolutionen 1848. Demonstrationen h�lls f�r att visa st�det f�r det polska motst�ndet. Den kommunistiska regimen vacklade men till�t till slut demonstrationen. Vid slutet av demonstrationen s� var demonstranterna os�kra p� vad deras n�sta steg skulle vara, men de besl�t sig f�r att marschera mot radiostationen i Budapest f�r att f� sina krav uts�nda. Nu var det sent p� dagen och m�nga arbetare som precis kommit hem fr�n jobbet gick med demonstrationen. P� torget framf�r radiostationen m�ttes demonstranterna av skott fr�n den hemliga polisen. Den ungerska revolutionen hade b�rjat. Inom 24 timmar hade det skapats arbetarr�d �ver hela Budapest. Inom ytterligare 24 timmar var hela Ungern t�ckt av arbetarr�d som hade tagit �ver nationens alla produktiva inr�ttningar. Den ungerska arm�n hade uppl�sts, soldaterna hade antingen g�tt med revolutionen eller l�mnat �ver vapnen till revolution�rerna och g�tt hem. Till och med stora delar av trupper fr�n de sovjetiska garnisonerna deserterade. Till slut var m�nga soldater fr�n den sovjetiska ockupationsmakten tillbakadragna och ersatta av soldater fr�n Fj�rran �stern vilka inte hade n�gon kontakt med folket i Ungern. Den fj�rde november, efter tv� veckor av dubbelmakt attackerade sovjetiska trupper. Det tog en veckas strid f�r att krossa revolutionen och motst�ndet fortsatte l�ngt efter detta. Ingenting i Ungern kunde krossa revolutionen, det kr�vdes en invasion av sovjetiska pansarvagnar f�r att kv�sa den.[13]
Sedan b�rjan av det kalla kriget hade Radio Free Europa och America's Voice uppmanat �steurop�erna att g�ra uppror. Efter den ungerska revolutionen s� h�rde man aldrig n�gra mer uppmaningar till resning fr�n dem. V�st gav Sovjet ett tillf�lle att attackera n�r Storbritannien, Tyskland och Israel invaderade Egypten f�r att er�vra Suez-kanalen. Den v�sterl�ndska pressen f�rs�kte konstant f�rringa det ungerska upproret genom att endast ta upp fr�gan med flyktingar och fritagandet av den ungerska kardinalen Mindzenti (Mindzenti hade blivit befriad av ungerska officerare och flydde sedan till den amerikanska ambassaden utan att spela n�gon som helst roll i revolutionen.).
1968 skakades Europa om igen. Efter n�gra veckors gatustrider mellan studenter och polis i Paris och en sittstrejk i en flygplansfabrik i Nantes reste sig arbetarklassen i Frankrike och tog �ver n�stan hela produktionen. P� 48 timmar ockuperade 10 miljoner arbetare fabriker i Frankrike och var n�ra att st�rta De Gaulles regering. Den h�r g�ngen fanns det dock flera skillnader med upproret i Ungern. De nationellt revolution�ra tendenserna som fanns i Ungern lyste helt med sin fr�nvaro i Frankrike. Men � andra sidan, den splittring som skapades i den ungerska arm�n saknades i Frankrike. I b�da revolutionerna fanns inget synligt bevis p� st�d f�r arbetarna fr�n proletariatets traditionella organisationer. De franska socialistiska och kommunistiska partierna inklusive de fackf�reningar som de kontrollerade k�mpade bittert f�r att f� ut arbetarna ur fabrikerna och f�r att begr�nsa deras krav till vanliga fackliga krav. De f�rs�kte �ven stoppa de viktiga kontakterna mellan arbetarna och studenterna. Som ett resultat av detta slutade det med nederlag f�r de franska arbetarna och det enda de fick var l�ne�kningar.[14] Andra arbetarklassresningar detta �r skedde till exempel i Tjeckoslovakien.[15]
Det h�r �r bara n�gra stympade erfarenheter f�r den internationella arbetarklassen under andra h�lften av det tjugonde �rhundradet. Arbetarklassens historia sk�nker oss dock n�gra intressanta fr�gest�llningar. Varf�r insisterade hela v�nstern p� att ignorera dessa h�ndelser? 1963 h�ll Everett C. Hughes ett viktigt tal f�r American Sociological Association. Han reste fr�gorna varf�r sociologerna med alla deras unders�kningar inte kunde f�rutse de explosionsartade utvecklingen av medborgarr�ttsr�relsen. Han skrev:
"Det �r endast en speciell instans i det mer generella sociologiska siandet, involverandet i dramatiska och massiva sociala f�r�ndringar och extrema former av sociala handlingar... N�gra har fr�gat varf�r vi inte f�ruts�g de svartas stora massr�relser; det kan vara s� att v�r uppfattning av social vetenskap �r s� empirisk, s� begr�nsad av all fakta som appliceras till en liten hypotes, att vi inte kan f�lja upp den galna kombinationen av sociala omst�ndigheter."[16]
Lider v�nsteranh�ngare av de begr�nsningar som Hughes menade att sociologer hade? Det kan vara att kr�va f�r mycket att fr�ga varf�r v�nstersociologer, politiska vetenskapsm�n, ekonomer, eller historiker misslyckades med att f�rutse den ungerska eller den franska revolutionen. Hursomhelst var ju dessa uppror likt alla andra massiva och spontana h�ndelser.[17] (Spontanitet skall dock inte ses som n�got som pl�tsligt sker. En spontan revolt kan inte �ga rum om den inte blivit f�rberedd av generationer eller �nnu mer av motst�nd. Med andra b�de defensiva och offensiva vardagliga strider, vissa som slutar i segrar och andra som slutar i nederlag �r f�rel�pare till framtida resningar.). Det �r dock inte f�r mycket beg�rt att fr�ga varf�r dessa h�ndelser inte intensivt och noggrant studerades och teoretiserades.
Det finns tv� svar p� detta. Det f�rsta �r att h�ndelserna inte �verensst�mde med v�nsterns uppfattningar, n�mligen den att en prolet�r revolution inte kan �ga rum utan ett revolution�rt parti, en press som de kan kommunicera med, eller en depression eller en annan stor kris i samh�llet. Det andra �r att dessa h�ndelser inte passade s�rskilt bra med den begr�nsade empiriska analysen vilken anses vara vetenskaplig i akademiska kretsar. Empiriska unders�kningar �r en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r alla teorier. Dock blir det problematiskt s� fort teorier reduceras helt och h�llet till empirism, vilken anv�nder en unders�kningsmetod som allt f�r enkelt leder till att dra slutsatserna att revolutionen �r om�jlig, att arbetarklassen �r inkapabel till en grundl�ggande social f�r�ndring av samh�llet. Det finns en m�ngd arbeten t.ex. de som gjorts av Mike Davis och Michael Burawoy som visar att arbetarna �r konservativa och bak�tstr�vande. De har massor av bevis. Arbetarklassen �r splittrad p� grund av k�n, �lder, kunskap, etnisk tillh�righet etc. S� h�r l�ngt �r det sant. Men �ven om de h�r forskarna hade unders�kt Budapest i september 1956 eller de industriella f�rorterna i Paris i april 1968 s� hade exakt samma saker funnits. Det skulle inte finnas n�gra bevis f�r de kommande resningarna. Hur skulle det kunna finnas det? Arbetarna sj�lv visste ju inte om det.
Tror n�gon seri�st att de ryska arbetarna som skapade sovjeterna 1905 eller som st�rtade tsaren 1917 var fria fr�n f�rdomar, antisemitism, sexism eller nationalchauvinism? Och tror n�gon detsamma om de ungerska arbetarna i 1956 eller de franska arbetarna 1968? (I Frankrike fanns det en stark rasism mot de afrikanska immigranterna, n�got som dock minskades kraftigt under h�ndelserna maj 1968.) Var de polska arbetarna som skapade Solidaritet 1980 fria fr�n antisemitism, sexism eller p�verkad fr�n katolska kyrkan? Det som fattas i de flesta av dessa empiriska unders�kningar �r Marx' teori. De �r baserade p� djupen som arbetarklassen har n�tt under kapitalismen, inte dess h�jder. Som resultat av detta �r de helt och h�llet konservativa.
Men det h�r vill vi inte s�ga att empiriska unders�kningar �r helt meningsl�sa. Men om de inte anv�nds tillsammans med marxismens teoretiska analys av arbetarklassen �r de mycket begr�nsade. Det finns akademiker som g�r ett bra jobb och analyserar arbetarklassens sj�lvaktivitet.[18] Det arbetet beh�ver dock bli en del av den fundamentala f�rst�elsen av arbetarklassens kapacitet. N�mligen den verkligt existerande arbetarklassens f�rm�ga att f�r�ndra samh�llet.
Hur relateras detta till USA? Kan amerikanska arbetare g�ra det som ungerska eller franska arbetare gjorde? Man kan inte ge ett svar p� den fr�gan. Det skulle vara klart att inget av detta skall f� radikaler att anta att splittringarna i arbetarklassen �r absoluta. Arbetarklassens enhet �r ett relativt v�rde. Radikaler har st�tt (och borde st�dja) de svartas kamper mot de vita arbetarnas, kvinnors mot de manliga arbetarnas o.s.v. F�r�ndringar i relationer har gjorts inom arbetarklassen. Afro-amerikaner och kvinnor har penetrerat den vita manliga arbetarklassens bastioner till en viss grad. Vad v�nsteranh�ngare inte skall tro �r att alla dessa splittringar inom klassen m�ste l�sas f�r att en social f�r�ndring skall bli m�jlig. F�r det f�rsta �r det om�jligt. F�r det andra, om det var m�jligt s� skulle inte kapitalismen beh�va st�rtas.
Vad gjorde det m�jligt f�r den franska arbetarklassen att ta �ver alla fabriker trots motst�ndet fr�n deras ledare och deras organisationer? Vad gjorde det m�jligt f�r den ungerska arbetarklassen, m�n som kvinnor, arbetare som tj�nstem�n att ta �ver de flesta arbetsplatser �ver hela landet och styra de flesta byarna och st�derna utanf�r Budapest? Varf�r �r n�stan ingen intresserad av att f� svar p� dessa fr�gor?
Man skall komma ih�g att det som de franska och ungerska arbetarna gjorde ans�gs vara om�jligt. Det man kan f�rutse h�r �r att det kommer ske �nnu en resning, som vi dock inte kan f�rutse i tid och plats. S� l�nge orsakerna till arbetarklassens motst�nd existerar, d.v.s. alienationen, �r en annan resning ofr�nkomlig.[19] Om n�gon bevisade att man kan f�rinta alienationen under kapitalismen, att arbetarna inte beh�vde k�mpa mot deras levnads- och arbetsf�rh�llanden, d� kommer vi vara �ppna f�r en teori som f�rklarar slutet f�r arbetarklassen som akt�r f�r social f�r�ndring. Alla de nya namnen som anv�nds f�r att beskriva samh�llet vi lever i (postindustrialism, postkapitalism, informationssamh�llet, globaliseringen etc.) avskaffar inte proletariatet. De g�r det bara enklare att bortse fr�n det. Men det �r just proletariatet som vi m�ste analysera - och Marx g�r fortfarande de studierna effektiva och framg�ngsrika.
[1] Marx, Karl; Kommunistiska Manifestet.
[2] Marx, Karl; Kapitalet, F�rsta Boken; Bo Cavefors Bokf�rlag, 1970.
[3] Marx, Karl; Kapitalet, F�rsta Boken; Bo Cavefors Bokf�rlag, 1970.
[4] Marx, Karl; Den Tyska Ideologin; i antologin M�nniskans frig�relse.
[5] Glaberman, Martin; Wartime Strikes; Detroit; Bewick Editions; 1980.
[6] Draper, Hal; Karl Marx's Theory of the Revolution, Vol. 2; New York; Monthly Review Press; 1978.
[7] Engels, F.; "Principles of Communism"; in Marx and Engels; C.W. Vol. 6; Moscow Progress.
[8] Lenin; "The Petersburg Strike", C.W. Vol. 8; "Revolutionary Days", Ibid.; "Two Tactics" Ibid.; och "The Reorganization of the Party", C.W., Vol. 19.
[9] Paul Baran och Paul Sweezy; Monopoly Capitalism; New York: Monthly Review Press; 1974.
[10] Braverman, Harry; Labor and Monopoly Capital; New York: Monthly Review Press; 1974.
[11] Hildbrandt, Rainar: The Explosion: The Uprising Behind the Iron Curtain; New York; Duell, Sloan and Pearce, Bostin: Little, Brown and Company; 1955. Arnuld Baring; Uprising in East Germany June 17, 1953; Ithaca; New York; Cornwell University Press; 1972
[12] Informations Correspondence Ouvriere; Poland 1970-71, Capitalism and Class Struggle; Detroit; Black and Red; 1977. Henri Simon; Poland 1980-82, Class Struggle and the Crises of Capital; Detroit; Black and Red; 1985.
[13] Lomax, Bill; Hungary 1956; New York; St. Martin's Press; 1976. Lomax ed., Bill; Hungarian Warkers Councils in 1956; Highland Lake; NJ; Atlantic Research and Publications. Anderson, Andy; Hungary 56; London; Solidarity. J. Lasky ed., Melvin: The Hungarian Revolution; New York: Praeger; 1957.
[14] Singer, Daniel; Prelude to Revolution in May 1968; New York; Bill and Wang; 1970. Seale, Patrick, and McConville, Maureen; Red Flag/Black Flag: French Revolution 1968; New York: Ballantine Books; 1968. Gregoire. R. och Perlman, F.; Worker-Student Action Commites: France May '68; Black and Red; 1970.
[15] Fisera ed., Vladimir; Workers' Councils in Czechoslovakia Documents and Essays 1968-1969; London; Allison and Busby, 1978. Remington, Robin Alison; Writer in Prague, Documents on Czechoslovak Communism in Crisis; Cambridge, Mass; The MIT Press; 1969.
[16] C. Hughes, Everett; "Race Relations and the Sociological Imagination"; American Sociological Review, vol. 28, #6; Dec 1963.
[17] Det existerar en marxistisk teoretiker som s�g chansen f�r m�jligheter som de i den ungerska revolutionen. C.L.R. James unders�kte det som skedde i Ungern i en abstrakt teoretiskt form genom att anv�nda sig av dialektiken i en unders�kning av arbetarklassens organisationer i Notes on Dialectics: Hegel, Marx, Lenin; London; Allison and Busby; 1980 (1948).
[18] Jag skulle vilja ge uppm�rksamhet �t n�gra vars arbeten inte har blivit helt k�nda: James W. Rinehart, Ken C. Kursterer och Tom Jurovich.
[19] Martin Glaberman och Seymour Faber; Working for Wages: the Roots of Insurgency; New York; General hall; 1998.