1) Syftet med f�religgande uppsats �r att g� in p� och klarg�ra huvudtankarna i Blochs naturfilosofi. D�rmed f�ruts�tts vissa f�rkunskaper om de allm�nna dragen i Blochs t�nkande[1] och d� n�rmast hans ontologi, samt i viss m�n hans materiebegrepp som dock inledningsvis rekapituleras.
2) Uppsatsens position i f�rh�llande till det blochska systemet �r n�stan helt och h�llet immanent, den f�rs�ker allts� inte beskriva Blochs naturuppfattning utifr�n n�gon punkt utanf�r det blochska systemet (vilken det nu skulle kunna vara). F�rst i uppsatsens avslutning antyds n�gra problematiseringar. - Detta kan ses som min programf�rklaring till hur man b�r f�rfara med arvet fr�n Bloch; allts� med metoden immanent kritik. Denna �r dessv�rre fortfarande i det n�rmaste helt outvecklad[2], medan det finns en uppsj� av ytliga avf�rdanden[3], allts� kritik som inte �r mogen det den kritiserar.
3) Den blochska filosofins karakt�r av �ppet system implicerar att en s.a.s. alltf�r systematisk framst�llning m�ste beg� v�ld p� �ppenheten och d�rmed inte l�ngre �r i �verensst�mmelse med hans t�nkande, utan fastmer f�ruts�tter en arkimedisk punkt utanf�r systemet, utifr�n vilken en s�dan systematisk rekonstruktion kan f�retas. Eftersom jag ville undvika detta �r uppsatsen uppl�ggning icke-systematisk i meningen, att begrepp och tankeg�ngar inf�rs utan att vara tillfyllest grundade, men vilkas inneb�rd f�rhoppningsvis klarnar d� sammanhanget i uppsatsen i dess helhet blir gripbart. � andra sidan �r uppl�ggningen inte osystematisk, utan min str�van att klarg�ra har tv�rtom lett mig till mer systematik �n vad som vore �nskv�rt med h�nsyn till �ppenheten.
4) Stommen i uppsatsen best�r av citat, f�retr�desvis av aforistisk eller sammanfattande karakt�r, av olika sv�righetsgrad eller "niv�" - de �r ocks� h�mtade fr�n vitt skilda arbeten av Bloch och �terspeglar d�rmed olika infallsvinklar till temat natur, men det torde i detta sammanhang inte medf�ra ytterligare n�mnv�rda sv�righeter. Syftet med dessa citat �r inte bara att ge smakprov p� Blochs briljanta prosa eller att illustrera eller bel�gga p�st�enden i mina anteckningar, utan framf�r allt att undvika att det sammanhang som - trots den fragmentariska karakt�ren - ges av min text blir alltf�r l�ttk�pt, att s.a.s. skaka om och grumla det som klarnat alltf�r fort.
"Huru sm� framst�r inte m�nniskorna inf�r det m�ktiga D�rute fr�mst det �ver dem. De mer hanterliga grannarna v�xter och djur st�r oss n�rmare, redan d�rf�r att de liksom vi �r levande. De talar, klingar klarare ut, men just stenarnas tigande kan och m�ste genomerfaras annorlunda, djupare. Desto mer intr�ngande, kanske p�tr�ngande �r �nskan att g�ra de s� kallade d�da tingen f�rtrogna, se dem i riktning m�nniskan." (GA 15, s. 214 f)[4]
A. M�nniskans m�te med naturen �r samtidigt naturens m�te med sig sj�lv. Den i vid mening materiella grundvalen f�r m�nsklig verksamhet �r och f�rblir den historiskt f�r�nderliga yttre och inre naturen, samtidigt som kapitalismen med Marx' ord tenderar att �del�gga k�llorna f�r all rikedom: natur och m�nniska. De specifikt kapitalistiska samh�lleliga kategorierna har i olika omfattning funnit sitt nedslag i de skilda formerna av kontakt med naturen: i produktionen som enkelriktad samh�llelig �mnesoms�ttning med naturen (rovdrift), med motsvarande ideologiska naturuppfattning (naturen som blott exploativ, utan n�gra men f�r den d�rifr�n helt avskilda m�nniskan), i naturvetenskapen (abstrakthet, instrumentalism), i den vardagliga upplevelsen av natur och naturbaserade produkter (deformerad sinnlighet, kvantifiering), o.s.v. � andra sidan tycks detta redan vara n�ra att n� sin gr�ns s�tillvida att det har utvecklats mottendenser, baserade i den yttre och inre naturens kamp f�r sin �verlevnad i kvalitativ mening, vilka i sin tur till stor del redan har underlagts kapitalf�rh�llandet eller anpassats till vissa branschers profitintressen (natur som rekreationsomr�de, den till den el�ndiga arkitekturen avpassade floran i f�rortsomr�dena, tropiska v�xter i kontorslandskapen; alternativ teknik som blott led i strukturomvandlingsprocessen; reklamspr�kets fotogena sinnlighet, med fokus p� atelj�ns artificiella framkallade dagg eller i raffinerade, likaledes artificiella dagrar eller dis; o.s.v.). Och andra mottendenser som inte assimilerats, utan har dragit sig undan eller p� sitt s�tt fronderar mot kapitalf�rh�llandet ("gr�na v�gen", kolonistugor, vandrare, f�gelsk�dare och andra som f�rs�ker uppr�tth�lla en tradition av n�got slags genuin naturupplevelse, o.s.v.). F�rutom rester fr�n det gamla bondesamh�llets f�rest�llningsv�rld, som stora delar av milj�r�relsen anknyter till, finns det andra rester i v�rt kulturarv, n�mligen av borgerligheten �vergivna, tidigare "borgerliga" eller "f�rborgerliga" positioner som v�ntar p� att levandeg�ras i ett nu inte alls borgerligt sammanhang (naturromantiken, den kristna respekten f�r skapelsen).
Temat "natur" �r s�ledes utomordentligt mots�gelsefullt och rymmer i sig kvalitativa skillnader och kvantitativa nyanser vad g�ller samh�llelig f�rmedling. I allt detta g�ller det att fasth�lla att m�nskligt arbete och m�nskligt avnjutande av arbetsprodukterna, liksom sj�lvfallet naturupplevelsen i sig, �ven under kapitalismen har sin yttersta grund i naturen och dess potenser, och att det �ven i den kapitalistiska formen av naturtill�gnelse (fortfarande) finns kvalitativa naturmoment. Detta m�ste vara utg�ngspunkten f�r kritiken av borgerlig naturuppfattning, teknik och naturvetenskap, och det som f�rs vidare genom kritiken. Just h�r s�tter Ernst Blochs naturfilosofiska t�nkande in.
B. Blochs naturfilosofi med dess oerh�rt finf�rgrenade id�historiska rotsystem har sitt fundament i hans metafysik, n�rmare best�mt hans �nnu-inte-ontologi och hans materiebegrepp. I detta har han en s�rst�llning i den i vid mening marxistiska traditionen; i sitt s�tt att anknyta till b�de Hegel och Engels st�r han utanf�r skyttegravslinjen mellan den ortodoxa marxismen och den "Hegelinfluerade" (Luk�cs, Frankfurterskolan, kapitallogik)[5] - kanske just d�rf�r �r han fortfarande obeaktad som den "marxistiske" metafysikern i v�rt �rhundrade.
Viktigt h�rvidlag - viktigare och mer grundl�ggande �n naturfilosofin - �r Blochs tankar om materiebegreppet och materialismen. Han ben�mner sin position "spekulativ materialism" och har d�rmed angivit grundtonen i sitt t�nkande: materialism som att med Engels ord f�rklara v�rlden utifr�n sig sj�lv, allts� med genomg�ende materialitet och immanens; spekulativ som syftande till att �verblicka de fram�tvisande tendenserna i denna inte alls avslutade v�rld. Den spekulativa materialismen har allts� inte som den mekaniska sitt fokus inst�llt p� det Blivna, en handfast, given, fix och f�rdig materia, utan p� �nnu-inte-varat, materiens potential att frambringa/omvandlas till n�got nytt. Bloch h�vdar �nnu-inte-varats prioritet �ver det Blivna, h�vdar denna potentialitet som materiens v�sensegenskap.
Utifr�n sitt huvudprojekt, docta spes, best�mmer Bloch materien som substratet f�r det objektivt-reellt m�jliga; den �r d�rmed Hoppets objektiva och reella korrelat. Denna best�mning som f�retas i Bas Princip Hoffnung �r emellertid otillr�cklig, varf�r Bloch parallellt tacklar problemet i Das Materialismusproblem - otillr�cklig d�rf�r att, givet v�rldens genomg�ende materialitet och immanens, m�ste subjektet och Hoppet sj�lva framspringa ur materien. Hoppet har allts� inte bara sin f�rankring i materien, det �r sj�lvt en objektiv kategori: den konkreta utopin �r en reell aspekt, eller b�ttre den mest reella aspekten av verkligheten sj�lv. I Blochs materiebegrepp f�rbinds s�ledes inte bara materia och dialektik � la Engels, utan ocks� materia och utopi (varvid inte bara materiebegreppet f�r�ndras utan givetvis ocks� dialektikkonceptionen till vad man skulle kunna kalla tendens-latens-dialektik). Han anknyter allts� inte bara till Engels materieuppfattning, med dess ouppl�sliga f�rbindelse materia-r�relse, skiktningar, 'starting points', dialektiska omslag, utan i �nnu h�gre grad till (sin tolkning av) Aristoteles materiebegrepp, n�rmare best�mt i "v�nsteraristotelikernas" tappning. Materien inte bara som potensialitet utan som potens till novum, som det sj�lv framf�dande sk�tet f�r alla sina former, som sin egen f�rs�ttare i r�relse - naturen som sig sj�lv skapande natur, natura naturans - dyker upp i fullfj�drad form som den spekulativa materialismens hypotetiska gr�nsbegrepp: processmateria.
Bloch inte bara inf�rlivar Engels skiktningar av materien, utan han laborerar ocks� med olika sektorer av materien, med olika rums- och tidsstrukturer: v�rlden som ett multiversum, �nnu inte ett universum. Viktigast i uppdelningen mellan de b�da �nnu inte konkret f�rmedlade (se nedan) rikena: m�nniskans/samh�llets och naturens.
C. Denna korta rekapitulation torde vara tillr�ckligt f�r att visa att Blochs nedan utredda naturbegrepp �r baserat i hans materiebegrepp, att naturfilosofin i s� m�tto �r en forts�ttning p� problematiken i Das Materialismusproblem. �ven de �nnu mer fundamentala grundbegreppen i �nnu-inte-ontologin, utvecklad n�rmast i kap. 20 i Das Princip Hoffnung och i ess�n "Zur Ontologie des Noch-Nicht-Seins", inmonterad i T�binger Einleitung in die Philosophie, inneh�ller implicit omr�det natur, vilket v�l framg�r av Blochs sammanfattning:
"Item, nollpunkten i Att-et s�ker, f�rs�ker vara genom experimentets v�rld, det �r dess omega, framskinande i just subjektet som lycka, i samh�llet som den m�nskliga v�rdighetens solidaritet, i v�rldslandskapet D�rute, med dess Inomsigvara inte l�ngre utel�mnat, som hembygd." (GA 15, s. 261)
Framst�llningen av Blochs naturfilosofi nedan utg�r fr�n dessa ontologiska grundvalar, men utel�mnar andra av hans infallsvinklar till temat natur, fr�mst d� det perspektiv som ges av hans encyklopediska ambitioner i Das Princip Hoffnung vad g�ller utopiskt t�nkande och det som ges av den systematiskt intenderade kategoril�ran i Experimentum Mundi.
Om man nu betraktar �nnu-inte-ontologin, materiebegreppet och naturbegreppet som olika niv�er av konkretion blir det "spekulativa" momentet i de undre �nnu starkare i den �vre. Om Bloch uppfattar sig som uppt�cktsresande p� �nnu-inte-varats kontinent, som spekulativ i sina reflektioner kring materiens beskaffenhet, s� r�r han sig i naturfilosofin i "idel hypotetiska gr�nsbegrepp", fr�mst bland dem: det till processmaterien svarande begreppet 'hypotetiskt natursubjekt'. Allts�, �ven relativt hela det blochska t�nkandets karakt�r av fram�tblickande, �verskridande, experimenterande �r naturfilosofin hypotetisk, den ligger vid den yttersta gr�nsen f�r vad som kan begreppsligg�ras inom detta nog s� vida system, f�r vad som kan anteciperas i Blochs v�rld. - Att detta inneb�r hart n�r o�verstigliga tolkningsproblem s�ger sig sj�lvt. - F�ljande citat f�r d�rf�r tj�na som inledande illustration till vilka perspektiv det r�r sig om i Blochs natur filosofiska t�nkande:
"I idel hypotetiska gr�nsbegrepp h�lls allts� fast vid, att den f�rhandenvarande Har-varit-heten och Har-blivit-heten som blotta inkapslingar inte �r naturens eviga �de; s�tillvida ska apokalypsen, d.v.s. det intenderade genombrottet av ny himmel, ny jord, genomg�ende f�rst�s som den f�rst d� verkligt intr�dande genesen, som genes vid v�rldens slut, inte vid dess b�rjan." (GA 15, s. 227)
Den nya tidens mekaniska naturuppfattning ser Bloch som fotad i det abstrakta kalkylt�nkandet; s�tillvida �r han i linje med traditionen fr�n Luk�cs till Sohn-Rethel. Men till skillnad fr�n dessa menar han att denna naturuppfattning inte bara �r ideologi utan uppvisar en "h�pnadsv�ckande" yttre kongruens eller �verensst�mmelse med en str�cka i naturen, n�mligen den mekaniska (Jmf GA 5, s. 812). Den kritik som Bloch f�r fram mot den borgerliga tekniken och naturvetenskapen inneb�r inget fullst�ndigt avf�rdande, utan den dels bibeh�ller den klassiska marxistiska st�ndpunkten att de har haft en progressiv karakt�r, dels h�vdar att de idag inte r�tt och sl�tt utg�r senkapitalismens degenereringar, utan att de just i kraft av sin utvecklingsniv� inneh�ller m�jligheten till en framtida "b�ttre" (se avd. III) teknik och naturvetenskap. Detta syns�tt, att den nuvarande tekniken s.a.s. kan ha en transitorisk karakt�r, motiveras utifr�n Blochs intention att sp�ra upp m�jligheter och d�rmed utopisk halt �ven inom dessa omr�den. Den kritik som Bloch framf�r har d�rmed till st�rre delen en helt originell karakt�r, och kan sammanfattas i tre komponenter. Den f�rsta, mest grundl�ggande och viktigaste, �r abstraktheten, n�rmare best�mt avsaknaden av en "centralt f�rmedlad f�rbindelse" med naturen. All teknik inneb�r givetvis n�gon f�rmedling med naturen, men den borgerliga teknikens �r f�r Bloch vare sig tillr�ckligt konkret eller central (se avd. II och III). I denna bristande f�rmedling ser Bloch t.o.m. roten till den tekniska olyckan (!):
"Den tekniska olyckan �r inte helt obesl�ktad med den ekonomiska krisen, den ekonomiska krisen inte helt med den tekniska olyckan /.../ ty b�da stammar slutligen ur m�nniskornas d�ligt f�rmedlade, abstrakta f�rh�llande till det materiella substratet f�r deras handlande." (GA 5, s. 811)
Om vi f�r tillf�llet l�mnar denna huvudpunkt, best�r den andra i att det f�rh�llningss�tt till naturen som avspeglas i den borgerliga tekniken, har sin rot i samh�lleliga f�rh�llanden, att det exploaterande f�rh�llandet mellan m�nniskor �verf�rs p� naturen. I detta ligger, f�rutom en antydan om hur den borgerliga naturuppfattningen �r just borgerlig, implicit ett etiskt argument, som en kristen skulle formulera som att vi inte har r�tt att g�ra v�ld p� skapelsen. Den tredje komponenten �r d�remot rent estetisk, n�mligen den f�rfulning som den borgerliga tekniken f�rt med sig. Bloch n�mner h�r den maskinellt framst�llda varan i mots�ttning till den vackra gamla hantverksprodukten samt sk�vlingen av de gamla, organiskt sk�na st�derna. Man skulle naturligtvis kunna sp� p� med ytterligare exempel, fr�mst d� f�rfulningen av sj�lva landskapet (kalhyggen, grustag, h�nsynsl�st f�rlagda kommunikationsleder o.s.v.).
"S� st�r just den borgerliga tekniken i en ren varurelation, i en fr�n f�dseln f�rfr�mligad relation till naturkrafterna, vilka den opererar med utifr�n." (GA 5, s. 778)
"V�r hittillsvarande teknik st�r i naturen som en ockupationsarm� i fiendeland, och den vet inget om landets inre, sakens materia �r transcendent f�r den." (GA 5, s. 814)
"S�lunda bildas tillf�lligheter �verallt vid den borgerliga teknikens horisont; de bildas ur det blinda, obeh�rskade, of�rmedlade m�tet mellan tv� endast yttre n�dv�ndigheter. Och denna tillf�llighet �r inte bara den andra sidan av samma mynt som den yttre n�dv�ndigheten, visar den samtidigt att inte bara m�nniskan �r lite f�rmedlad med naturkrafterna, utan att sj�lva naturorsaken �nnu �r of�rmedlad med sig sj�lv. D�rf�r implicerar tekniska katastrofer alltid det hotande Intet, som definitiv of�rmedladhet /.../". (GA 5, s. 812)
"Marxism inom tekniken inneb�r, n�r den en g�ng kommer att vara genomt�nkt, ingen filantropi f�r misshandlade metaller, men v�l slutet p� den naiva �verf�ringen av utsugarens och djurt�mjarens f�rh�llningss�tt p� naturen." (GA 5, s. 783)
"D�rifr�n, utifr�n det abstrakta profitbeg�ret: f�rfulningen, som maskiner och maskinarbete spridit ut �ver v�rlden. Kapitalism plus maskinvara f�rde med sig f�rst�relsen av gamla st�der, de framvuxna-sk�na husen och m�blerna, den fantasifulla siluetten av allt organiskt byggt. I st�llet kom i mitten av f�rra �rhundradet en helvetets f�rarkitektur /.../". (GA 5, s. 808)
"Den borgerliga maskinv�rlden st�r mitt emellan det f�rlorade och det �nnu inte vunna /.../ trots allt detta /den progressiva karakt�ren/ k�nnetecknas den av den s�regna blekhet och sekretionsl�shet som omger hela den kapitalistiska v�rlden. Denna kadaveraktighet delas inte minst av de hittillsvarande maskinvarorna, i tydlig �tskillnad fr�n de gamla hantverksprodukterna /.../". (GA 5, s. 809)
"natura naturans kan st�llas p� f�tter, men den fysikaliska nihilismen kan det verkligen inte. S� blir problemet med en centralt f�rmedlad f�rbindelse till naturen det mest tr�ngande; dagarna �r, ocks� tekniskt sett, r�knade f�r de blotta exploat�rerna, �verlistarna, blotta tillvaratagarna av gynnsamma tillf�llen." (GA 5, s. 783)
Trots alla uppfinningar och tekniska landvinningar under 1900-talet "saknas det f�reg�ende �rhundradets installerings- och industrialiseringstempo; spr�nget fr�n postdiligensen till j�rnv�gen var, vad g�ller f�r�ndringen av levnadsf�rh�llande, oj�mf�rligt mycket st�rre �n spr�nget fr�n j�rnv�gen till flygplanet" (GA 5, s. 771). Bloch menar att man - bortsett fr�n den imperialistiska milit�rtekniken - kan tala om ett tempor�rt moratorium f�r tekniken (GA 5, s. 769). I denna p� m�nga s�tt diskutabla st�ndpunkt st�r han n�ra den ortodoxa marxismen (inkl. den "nygamla v�nstern"). Mer originell �r Blochs kritik av senkapitalistisk teknik och naturvetenskap; den har ocks� en mer framtr�dande position i hans t�nkande. De termer han utvecklar h�r - icke-euklidiskhet, desorganisering, o�sk�dlighet - har en omissk�nnelig kritisk udd, men samtidigt kan den senkapitalistiska tekniken inrymma f�ruts�ttningarna f�r att utveckla en konkret teknik (se avd. III). Det �r rent av m�jligt att den moderna fysiken s.a.s. �nnu inte har n�got samh�lle bakom sig, att det allts� inte p� f�rhand �r avgjort huruvida den verkligen �r senkapitalistisk eller om den i st�llet f�reb�dar ett annat samh�lle. Blochs f�rst�else av den moderna tekniken och naturvetenskapen i denna dubbelsidighet vetter givetvis mot praxis: den inneb�r en uppfordran att bek�mpa desorganiseringen och i st�llet p�b�rja utvecklingen av en konkret teknik.
Bakgrunden till termen o�sk�dlighet ligger allts� i de moderna fysikaliska teoriernas struktur, n�rmast relativitetsteoriernas 4-dimensionella kontinuum och d� s�rskilt den allm�nna relativitetsteorins riemannska rum, samt kvantmekaniken i s�v�l dess matrisformulering som i den senare standardiserade formuleringen i partiella differentialekvationer med vidh�ngande tolkningsapparat. N�rmast associerar man till hur den fullmogna kvantmekaniken, med Heisenbergs os�kerhetsrelationer o.s.v., s.a.s. inf�rde ett f�rbud mot ett geometriskt-figurativt f�rest�llningss�tt, vilket fortfarande var g�ngbart i Bohrs atommodell. Men uppenbarligen menar Bloch mer �n s� med sin term o�sk�dlighet; han ser den som ett moment i den bristande f�rmedlingen:
"Med denna abstrakthet sammanh�nger ocks� det egendomliga patos f�r o�sk�dlighet, vilket pr�glar all icke-euklidisk fysik hittills. D�rmed menas inte o�sk�dlighet i den triviala meningen som sj�lvklart g�ller allt utanf�r det tredimensionella �sk�dningsrummet. Utan en annan o�sk�dlighet avses, vilken �r detsamma som det oavh�ngiga objektets of�rmedladhet med det t�nkande subjektet, det t�nkande subjektets med det oavh�ngiga objektet." (GA 5, s. 776)
Denna o�sk�dliga, icke-euklidiska fysiks tekniska motsvarighet ben�mner Bloch icke-euklidisk teknik. Han n�mner h�r bara k�rnenergitekniken[6], men man skulle kunna sp� p� med en rad uppfinningar inom ex.vis transistor- och datatekniken. Men betydligt mer omfattande �r desorganiseringen i tekniken; vad som avses d�rmed framg�r av f�ljande:
"Annars /f�rutom hjulet/ uppstod verktyg och maskiner genom att efterlikna kroppsdelar, hammaren �r knytn�ven, mejseln nageln, s�gen t�nderna o.s.v. Men stora framsteg gjordes f�rst d� detta �vergavs, n�r maskinerna l�ste sina uppgifter med egna medel. /.../ Bara i �ngmaskinen och lokomotivet finns fortfarande ett sken av den gamla organiska f�ljden. Det v�ser, kokar, andas, har vevstakar som armar vid sidorna; lekande barn f�ranleds d�rf�r fortfarande att efterlikna lokomotiv. /.../ Men den teknik som har utvecklats i detta �rhundrade, uppvisar allt mindre likhet med m�nskliga lemmar och m�tt." (GA 5, s. 771 f)
"den p�b�rjade utopin i en icke-euklidisk teknik har redan idag utomordentligt l�ngt framskjutna gr�nser. Men d�rf�r ocks� den n�mnda faran av allt st�rre konstgjordhet, ett allt st�rre �verh�ngande parti i ett genommatematiserat ingenmansland. Och just denna konstgjordhet �r samtidigt det vid slutet allt tydligare framtr�dande negativa i brottet i den �sk�dligt-fysikaliska ledlinjen sj�lv. Som ett negativum, vilket p� denna punkt �ven visar h�n mot ett framtida omslag i den i sig oerh�rt viktiga, oerh�rt progressiva utvidgningen av det tekniska rummet. Men detta omslag kan inte ske p� grundvalen av en borgerlig relation mellan m�nniskor och mellan m�nniskor och natur, d.v.s. inom den komponent av naturf�rbindelser som h�r till den borgerliga ideologin och d�rmed delar den borgerliga materialf�rbindelsens �vriga abstrakthet (fr�mlingskap)." (GA 5, s. 776)
"I grunden saknas emellertid ett subjekt i empirisk-organisk mening - och det var till en b�rjan ett stort framsteg i f�rh�llande till all animism - i den kvantitativa v�rldsbilden, allts� �ven i den klassiska mekaniken. Det saknas i synnerhet d�r det kvantitativa t�nkandet helt g�r �ver i ett relations teoretiskt, funktionsteoretiskt: i den icke-euklidiska mekaniken blir naturen r�tt och sl�tt ett fritt sv�vande sammanhang av (relativerade) lagar." (GA 5, s. 784 f)
"maskineriet sj�lvt �r /till sin definition/ onaturligt, ett slags onaturlig fysik. Och inom det tilltar avst�tningen av det givna naturartade mer och mer; organprojektionen �verges alltmer eller transcenderas. Det elektriska lokomotivet �r en koloss ur ingenmansland /.../ Hur mycket mer d� den m�jliga tekniken f�r den hittills mest avl�gsna kraftk�llan: det subatom�ra /.../ Med den �verges inte bara organprojektionen utan till en del ocks� den i alla fall tredimensionellt-mekaniska v�rlden, d�r elektriska lokomotiv, dieselmotorer, reaplan fortfarande befinner sig. D�rmed �verges den �sk�dligt-klassiska mekaniken sj�lv: hos elektronen 'ser det �verhuvudtaget inte l�ngre ut' /.../". (GA 5, s. 773)
"Det ideologiska �r bara den ena komponenten i den deshumaniserade fysiken, medan den andra - oantastlig medelst ideologianalys - �r den observerade naturens diktat att teoretiskt g�ra r�ttvisa �t den. Men man kan varken skarpt skilja de b�da komponenterna �t eller bortse ifr�n, att i den po�ngterade abstraktheten finns en reellt hotande f�rmedlingsl�shet. D�rigenom p�kallar just den icke-euklidiska praxisens triumf /.../ l�kande antecipationer ur den skisserade bilden av ett inte l�ngre apparatifierat samh�lle. Dessa konkret-utopiska linjer framspringer inom tekniken s�rskilt ur uppgiften: en konkret subjekt-objekt-f�rbindelse. P� s� vis att subjektet blir f�rmedlat med naturobjektet, naturobjektet med subjektet och att de b�da inte l�ngre f�rh�ller sig till varandra som till en fr�mmande. Desorganiseringen, som helt �verger det organiska och slutligen det mesokosmiska, f�r inte f�rlora sambandet med det m�nskliga subjektet, vilket just i tekniken - med Engels vackra ord - vill f�rvandla tingen i sig till ting f�r oss. Och desorganiseringen m�ste av samma sk�l bevara avbild-kontakten med objektet /.../". (GA 5, s. 777)
Genomg�ngen av tekniska utopier, hos alkemister och rosenkreutzare, Paracelsus, Leonardo, Francis Bacon o.s.v., utmynnar i ett koncentrat av vad Bloch menar vara det inneh�llsm�ssigt v�sentliga, vad som �r v�rt att �rva. Detta �r, inte ov�ntat, den n�mnda intenderade centrala f�rmedlingen:
"det �r detta f�rbindelseproblem som �r det mest tr�ngande f�r varje teknik som vill bli konkret; ty det �r sj�lva det tekniska Hoppets problem." (GA 5, s. 779)
Denna konkreta f�rmedling har dessutom status av att utg�ra brytningspunkten f�r ytterligare en linje i de tekniska utopierna - som Bloch trots den n�mnda "estetiska" och "etiska" kritiken inte kan l�ta bli att beundra och fascineras av - n�mligen v�gran att acceptera ens naturlagarna som en g�ng f�r alla givna; genom att s�tta �ven naturen som of�rdig, oavslutad (se avd. IV) vill Bloch b�nda �ver s�dana fantastiska tekniska visioner till, att �nd� kunna st� i samklang med naturprocesserna:
"Just aktiviteten ut�ver det Blivna, denna i tekniken s� underbart starka impuls, beh�ver /.../ anslutning till de objektiv-konkreta krafterna och tendenserna; det �r den i tekniken intenderade '�vernatureringen' av naturen sj�lv som fordrar medborgarskap i naturen." (GA 5, s. 784)
(Bloch g�r t.o.m. vidare i sitt studium av det fantastiska i avsnittet "Elektron des menschlichen Subjekts, der Willentechnik", nu ang�ende den s� att s�ga inre materien. Huvudsakligen p.g.a. erfarenheter gjorda av indiska yogis ser sig Bloch f�ranledd att konstatera:
"Att i den m�nskliga materien kan finnas en slumrande potens, som inte k�nner sina egna krafter, som visserligen f�rekommer i tusentals oreglerade erfarenheter men som inte har n�gon enda adekvat teori." (GA 5, s. 801)
Huvudpunkten h�r, den centralt f�rmedlade f�rbindelsen med naturen och motsvarande konkreta teknik, har som karakteristikum att den fril�gger naturens "slumrande potenser", inneb�r "anslutning till" eller "allians med" processerna och krafterna i naturen, f�ruts�tter naturens "medproduktivitet". I detta finns det implicit ett hypotetiskt natursubjekt i svag mening. Det �r hypotetiskt d�rf�r att det r�r sig om ett gr�nsbegrepp f�r n�got som inte p� l�ngt n�r �r f�rhanden, fr.a. d�rf�r att de samh�lleliga betingelserna f�r dess m�jliga realiserande inte finns idag (Jmf avd. IV). Jag s�ger h�r 'i svag mening' d�rf�r att Bloch har ett �nnu vidare perspektiv som g�ller v�rldshistoriens (i bokstavlig mening) mening och m�l d�r ett natursubjekt �r involverat p� n�got s�tt (se avd. V, VI), medan den 'medproduktivitet' det �r tal om h�r trots allt �r mindre fj�rran och s.a.s. fordrar "mindre" subjektivitet. Bloch n�mner sj�lv inte en enda ansats som skulle kunna ge en antydan om vad en s�dan konkret alliansteknik skulle inneb�ra, men jag tror att man inte beg�r alltf�r mycket v�ld p� hans id� om man h�vdar att begreppet 'f�rnyelsebara energik�llor' �r n�got i stil med vad han avser med 'medproduktivitet'.
"f�rst det fulla intr�ngandet i processernas v�sensm�ssiga n�dv�ndighet /skulle kunna/ r�dda desorganiseringen fr�n icke-f�rbindelsen till naturagensens 'eld'. I meningen /.../ att det framst�llande ocks� i naturen vittras, sp�ras upp, begrips." (GA 5, s. 783)
"Viljeteknik och konkret allians med naturf�reteelserna och deras lagars h�rd, det m�nskliga subjektets elektron och ett m�jligt natursubjekts f�rmedlade medproduktivitet - tillsammans f�rhindrar de b�da att det borgerliga f�rtingligandet forts�tter i desorganiseringen." (GA 5, s. 787)
"Den vilja som dv�ljs i och har byggt upp alla teknisk-fysiska skapelser, m�ste samtidigt ha s�v�l ett samh�lleligt fattat subjekt bakom sig - f�r konstituerande ingrepp, bortom de abstrakt-yttre - som ett med detta f�rmedlat subjekt framf�r sig - f�r medverkan, f�r konstitutiv anslutning till ingreppet." (GA 5, s. 787)
"Str�mningar i naturen som v�nner, teknik som frisl�ppande av och f�rmedling med de i naturens sk�te slumrande skapelserna, det h�r till det mest konkreta i den konkreta utopin. Men bara p�b�rjandet av denna konkretion f�ruts�tter mellanm�nskligt konkret-blivande, d.v.s. social revolution; innan dess finns det ingen trappstege, �n mindre en d�rr till den m�jliga naturalliansen." (GA 5, s. 813)
"F�rst Tyche och Moira, tillf�llighet och �de, inte l�ngre utg�r de �vervunna momenten i en blott yttre naturn�dv�ndighet, f�rst i denna exakta n�rvaro vid naturkrafterna skulle tekniken kunna �vervinna sin katastrofsida och abstrakthet. D�rmed intenderas en sammanfl�tning utan like, att m�nniskorna (s� snart de blivit socialt f�rmedlade med sig) verkligen byggs in i naturen (s� snart tekniken blivit f�rmedlad med den). F�rvandling och sj�lvf�rvandling av tingen till goda f�rn�denheter, natura naturans och supernaturans i st�llet f�r natura dominata - det �r allts� inneb�rden av utkasten till en b�ttre v�rld vad g�ller teknik." (GA 5, s. 817)
Det b�rande begreppet i Blochs naturfilosofi och knutpunkten mellan ontologin och teknikanalysen �r allts� 'natursubjektet'. D� vi f�rs�ker utr�na vad Bloch avser med detta m�ste vi hela tiden h�lla i minnet att det f�r honom r�r sig om ett hypotetiskt gr�nsbegrepp.
Den f�rsta antydan om vad det kan inneb�ra ges ur Blochs kritiska h�llning till andra naturuppfattningar, f�rst och fr�mst den g�ngse f�rest�llningen i kristenheten och i det v�sterl�ndska t�nkandet:
"att allt fysiskt skulle vara ett F�rbi och det oorganiska i sin helhet en nattst�nden prius, en fossil j�tterest som fullgjort sin skyldighet gentemot det organiska och nu bara st�r omkring, ligger omkring som en j�ttelik /meningsl�s/ agn bredvid det framtr�skade kornet." (GA 15, s. 224)
och ocks� till ett annat slag av d�lig antrocentrism:
"ett naturens blotta I-sig, d�r varken subjekt eller objekt ha n�gon plats, /f�r/ snarare till Sartre, d.v.s. v�rlden som en disparat stenmur runt m�nniskan, �n till marxismen." (GA 5, s. 787)
F�r Bloch �r allts� inte heller naturen f�rdig, ett oavslutat kapitel, utan den har fastmer f�rm�gan att utveckla n�got nytt, just genom m�jligheten av en konkret m�nniska-natur-f�rbindelse.
Bloch menar ocks� att ett s�dant natursubjekt inte finns f�rhanden, mer �n som ett "anlag":
"Hur mycket det fortfarande b�r ifr�gas�ttas, huruvida ett naturens subjekt redan finns f�rhanden som f�rverkligat, s�kert �r, att det m�ste h�llas �ppet som ett drivande anlag, och n�rmare best�mt som ett anlag, som obetingat inverkar p� alla sina f�rverkliganden." (GA 5, s. 786)
Bloch talar d�rf�r bara om ett hypotetiskt eller t�nkbart subjekt i naturen, naturagens eller produktionsh�rd i naturen. Likas� ser han - som framgick av citaten i f�reg�ende avd. - den enda v�gen att realisera detta natursubjekt g� via en social revolution, d�rf�r att detta realiserande endast kan ske genom en konkret f�rmedling, vilket ju �r en om�jlighet under en abstraktifierande och exploaterande samh�llsform. Natursubjektet konstitueras allts� via det m�nskliga subjektet: Det �r hos Bloch aldrig tal om ett naturens subjekt i sig, utan alltid i denna m�jliga konkreta f�rmedling; d�rigenom f�rverkligas s�v�l naturen som m�nniskan. Det �r allts� inte fr�ga om ett subjekt i den fantastiska meningen att det en dag skulle kunna upptr�da som ensam akt�r p� den kosmiska scenen - s�tillvida �r Bloch likv�l antropocentrisk. � andra sidan, om nu detta natursubjekt en dag realiseras genom m�nniskan och d�rmed kosmohistorien f�r en mening och s�ledes kan "rekonstrueras" utifr�n denna (Jmf avd. V), m�ste i detta perspektiv - s�vitt jag f�rst�r - meningen med framf�dandet av m�nniskan ur naturens sk�te och hennes l�nga jordevandring, bli just att f�rl�sa subjektet i naturen. D� skulle man allts� kunna s�ga att "det" som framf�dde m�nniskan "gjorde" det f�r att konstituera sig som subjekt - men nota bene, idag har en s�dan utsaga ingen mening eftersom kosmohistorien �nnu-inte har n�gon mening, eftersom v�rldens slut �nnu inte �r avgjort. Och Bloch skulle f�rmodligen h�vda att det �r tillfyllest att blottl�gga m�jligheten av en s�dan punkt och antecipera den, medan vi d�remot inte kan �verblicka inneh�llet, det ligger "under horisonten".
Det subjekt som Bloch f�rs�ker f�regripa �r allts� inget subjekt i vardaglig mening. R�tterna till begreppet, liksom till naturfilosofin i allm�nhet, ligger i den klassiska tyska filosofin. I Kants "Kritik der Urteilskraft" uppstod problemet med ett "t�nkbart natursubjekt" - men Bloch kan inte acceptera tanken p� ett s.a.s. utifr�n tillfogat hypotetiskt subjekt; det m�ste vara helt och h�llet immanent (Jmf GA 5, s. 785 f). Den subjektivitet som finns i Hegels "Fenomenologi", d�r sanningen = substansen = v�rldsanden "s�tter" v�rlden ligger kanske n�rmare vad Bloch menar, men den hegelska avslutadheten, som ocks� inneb�r att m�let redan �r givet fr�n b�rjan �r helt oacceptabelt f�r Bloch - s�tillvida r�r det sig inte om en subjektivitet � la medvetet s�ttande i enlighet med ett p� f�rhand uppst�llt m�l (Jmf GA 8, kap. 12 m.fl.). Dessutom delar Bloch den sene Schellings f�r�dande kritik av Hegels spr�ng fr�n den absoluta id�n till naturen. I naturfilosofin ligger honom Schelling n�rmare, men han �r - kanske just d�rf�r - oerh�rt kritisk mot Schellings dunkla "Ungrund" och den avslutade totala identiteten - en natt d�r, med Hegels ord, alla katter �r gr�. Men just vad g�ller subjektiviteten kommer framf�r allt Leibniz in i bilden, n�rmare best�mt uppfattningen om de unika monadernas str�vanden, d�r energi = subjektivitet (Jmf GA 5, s. 786). - Mycket l�ngre vad g�ller begreppsligt klarg�rande �n vad som antytts av dessa id�historiska r�tter kommer man nog inte l�ngs denna v�g; begreppet m�ste huvudsakligen reflekteras utifr�n Blochs egen ontologi och d�rvidlag ges fler aspekter nedan.
"Det h�r till mekanistiken att begr�nsa sig till begynnelsepunkter som h�lls isolerade, och det h�r �n mer till den, att i produkten och dess relationer gl�mma urrelationen: sj�lva producerandet. Det som motsvarar den tekniska v�rlds f�r�ndringen m�ste emellertid vad g�ller konkret teknik vara grundat i en objektiv produktionstendens i v�rlden, liksom det vad g�ller den konkreta revolutionen �r grundat i den m�nskliga historiens objektiva produktionstendens. Naturens medproduktivitet �r f�rutsatt /.../". (GA 5, s. 805)
"F�rs�ket �r medlaren mellan m�nniska och icke-m�nniska, och det skulle m�jligen kunna vara i st�nd till att g� s� djupt, att det f�rs�kte str�mmen i det icke-m�nskliga. Ja, att det f�rs�kte tillg�ngen till h�rden p� vilken de yttre tingen har kokts och p� vilken de, i f�rbund med natursubjektet, naturtendens b�r kokas vidare." (GA 5, s. 805)
"Visst, ett naturens subjekt (den inte bara sekulariserade gamla Isis) f�rblir problematiskt s� l�nge inte n�gon konkret f�rmedling genom m�nniskan har uppn�tts. Men m�jligheten d�rtill f�rblir �ppen och finns markerad i f�rem�let, inte bara i v�r uppfattning av det, i en uppfattbarhet som inte vore m�jlig ens som problematisk utan inverkande naturmaterial. Allts� sammanfattningsvis, utan n�got som helst spekulerande: det finns ett anlag, en reell m�jlighet till ett naturens subjekt /.../". (GA 5, s. 810)
"/.../ �verallt kvitteras den borgerliga homo fabers f�rmedlingsl�shet med stoffet f�r hans verk och framf�r allt med den inte alls p�tr�ffade produktiviteten, med tendensen och latensen i naturmaterien sj�lv. Och f�rst n�r historiens subjekt, den arbetande m�nniskan, fattar sig som historiens skapare och f�ljaktligen har upph�vt �det i historien, kan det ocks� tr�da n�rmare produktionsh�rden i naturv�rlden." (GA 5, s. 813)
Det ovan anf�rda citatet:
"V�r hittillsvarande teknik st�r i naturen som en ockupationsarm� i fiendeland, och den vet inget om landets inre, sakens materia �r transcendent f�r den."
forts�tter
"En dubbelaspekt p� detta ges tr�ffande och uppriktigt av tv� figurer p� ett minnesdokument �ver kemisten Bunsen i Heidelberg: till v�nster en fj�ttrad j�tte, den bem�strade naturkraften; till h�ger en besl�jad kvinna, sfinxen natur. Men vore inte naturen besl�jad, s� vore inte j�tten fj�ttrad; bojor och sl�jor �r allts� h�r allegorier f�r samma sakf�rh�llande, och de �r aldrig s� s�kert korrelerade med varandra som i den genomg�ende abstrakthetens samh�lle." (GA 5, s. 814)
D�rmed blir den konkreta utopins intention i tekniken, att l�sa sfinxens g�ta genom f�rbindelse med naturens "k�rna", detsamma som att befria j�tten fr�n sina bojor - varvid det �r underf�rst�tt att sfinxen inte ska st�rta oss i avgrunden att den befriade j�tten inte kommer att vara hotfull utan v�nskapligt sinnad: att naturmaterien "sm�ler mot m�nniskan i poetiskt sinnlig glans", som Marx s�ger det om Bacon i "Den heliga familjen". Som ocks� redan framg�tt omfattar allts� den konkreta utopin inte bara samh�llet och tekniken, utan ocks� naturen. Bloch anknyter h�r till Marx' ord i Parismanuskripten, om humaniseringen av naturen och naturaliseringen av m�nniskan, men i tong�ngar h�mtade fr�n Johannes uppenbarelse om det Nya Jerusalem. - Det Marx l�gger in i orden "humanisering av naturen" torde f�r Bloch ha alltf�r mycket tidstypisk smak av liberalistisk framstegstro och just bem�strande, t�mjande av naturkrafterna i st�llet f�r medproduktivitet. Medan Blochs emfas vid det kvalitativa nya - "ny himmel och ny jord" - ger hans t�nkande ett omissk�nneligt drag av apokalyptisk f�rkunnelse.
Slutm�len f�r m�nnisko- och v�rldshistorien kan bara sk�njas i fj�rran, med de har �nd� betydelsen av att de p�verkar riktningen i v�rt handlande och i de objektiva tendenserna; dessutom utg�r de s.a.s. avslutningen p� Blochs �ppna system d�r genesen allts� st�r vid slutet. Det intellektuellt gripbara och det antecipatoriskt sk�njbara r�cker inte s� l�ngt som till inneh�llet i slutm�let - d�rvidlag �terst�r endast eskatologin. Men s� mycket l�ter sig �nd� s�gas om ultima natura, att det inte heller d�r �r tal om n�got slutm�l f�r naturen i sig, utan det r�r sig om en v�rld f�r oss, jorden som till slut ett hem f�r m�nniskan efter hennes l�nga jordevandring, naturens rike som grundvalen f�r m�nniskans.
Men viktigare: ett naturens ultimum kan inte vara n�got utifr�n tillfogat, utan det m�ste vara latent i denna natur, s� att m�jligheten f�r dess realiserande kan unders�kas och t.o.m. tecken p� det kan sp�ras upp och tydas. S�dana tecken kallar Bloch 'realchiffer'. De �r allts� chiffer som m�ste uttydas, vars mening m�ste skapas fram, men de �r
"inte bara chiffer f�r den m�nskliga l�sekonsten, helt och h�llet dechiffrerade och klara i sig sj�lva. Utan det �r realchiffer, ett objektartat sv�vande i former, slutligen ett objektartat Utopi-vara i f�rs�ket att lyckas. Det inneb�r: de kvalitativ-dialektiska gestaltkategorierna i just ocks� den oorganiska naturen, �r, ehuru de ofta verkar vara avslutade �nda till kristallina former, /.../ lika mycket realprov p� v�rldens i varje �gonblick f�rdolda och �nnu ingenstans frambringade k�rnanlete." (GA 15, s. 219)
Deras mening �r allts� inte heller i naturen redan given, utan de �r just realchiffer. Bloch ger tv� exempel p� s�dana, n�mligen naturens sk�nhet och storslagenhet; klassiska exempel som bl.a. Kant reflekterat �ver och d�r det finns s� m�nga vittnesb�rd hos poeter och naturvetenskapsm�n om andaktsfull f�rundran. Det ligger ocks� i sj�lva begreppen och upplevelsen att det inte �r fr�ga om n�gon blott subjektiv upplevelse, utan att sk�nheten och storslagenheten �r objektiv, s� att s�ga ligger i naturen sj�lv men v�nligt v�nd mot m�nniskan - �r s�tillvida helt i �verensst�mmelse med Blochs intention och vision. I dessa vill Bloch s�ledes l�sa in en antydan, eller b�ttre h�ntydan, objektiv antecipation av naturens ultimum, men deras m�jliga mening finns allts� �nnu inte f�rhanden utan m�ste f�rst framskapas - detta t�nkande vetter allts� inte bara mot eskatologin utan fastmer mot konkret praxis. Dessutom h�nvisar real chiffren till den med Totum f�rbundna �nnu inte blottlagda k�rnan, det mest immanenta i naturen (se avd. VI), som Bloch med religi�s klang ocks� kallar f�r v�rldens �nnu f�rdolda "anlete".
"I korthet: en natur vars tid, inte bara rum, kvardr�jer och omger den egentliga historietiden, �r slutproblemet och inte begynnelseproblemet f�r historien och dess slutliga, ingalunda naturl�sa, m�nniskolika horisont." (GA 15, s. 225)
"Den slutgiltigt manifesterade naturen ligger precis som den slutgiltigt manifesterade historien i framtidens horisont. /.../ Naturen �r inget F�rbi, utan den �nnu inte alls uppr�jda byggplatsen, det �nnu inte alls adekvat f�rhandenvarande byggmaterialet f�r det �nnu inte alls adekvat f�rhandenvarande m�nskliga hemmet. Det problematiska natursubjektets f�rm�ga att medskapa detta hem �r just det objektiv-utopiska korrelatet till den human-utopiska fantasin, konkret inriktad. D�rf�r �r det s�kert att det m�nskliga hemmet inte bara �r uppst�llt i historien och inte bara vilar p� den m�nskliga verksamheten, utan det st�r inte minst p� ett f�rmedlat natursubjekts grund och p� den byggplats naturen utg�r. Gr�nsbegreppet f�r denna �r inte b�rjan p� den m�nskliga historien, d� naturen (st�ndigt n�rvarande och omgivande under historien) sl�r om till att bli platsen f�r regnum hominin, utan d� den sl�r om till den r�tta, och naturen uppstiger icke-f�rfr�mligad, som f�rmedlat material." (GA 5, s. 807)
"Efter det att all vanvettig fantastik dragit bort, s� att s�ga st�lld p� f�rnuftets f�tter, fanns det i denna vilda utopi om summum bonom antytt en human centrering vad g�ller inneh�llet i en sannbliven v�rld, som kan uttryckas som ett icke-f�rfr�mligat F�r-sig-blivande, vilket sammanfl�tar substans och subjekt. H�rvid b�r Ultimum uppfattas som n�got, till vilket naturens i f�rh�llande till oss s� disparata kosmiken f�rmedlas med m�nniskan. Och det sista problemtemat i tappningen att substans ocks� ska bli subjekt, �r och f�rblir materien, n�rmare best�mt materien som ofull�ndad enteleki i b�gge v�rldsf�ljderna: m�nniskohistoria och kosmisk natur. I detta har ett m�nskligt rike redan ber�ring med ett verkligen till homo absconditus v�nt v�rldsanlete; endast med detta sista gr�nsbegrepp blir materialismen komplett." (GA 7, s. 477 f)
"Ja, i det kosmiska kulminerar naturen som ett Vara som slutligen bara �r att f�rst� utifr�n M�let dith�n det kr�ver; f�rst i detta har dess Vara sin grund. V�rlden i sin helhet uppn�r sin sannings Vara och Varats sanning f�rst i det i v�rlden ok�nda, ja �verhuvud �nnu inte f�rhandenvarande M�let, vilket anteciperas av realchiffren. /.../ som realchiffer /m�ste de/ i sig sj�lva l�sas, deras meningsfullhet m�ste blottl�ggas - genom just m�nniskans arbete, men i f�rbund med naturens agens. /.../ Men de utg�r verkligen inget ornament f�r n�got F�rbi, tv�rtom, ocks� dessa Oblivit-varats enklaver och just de, p�kallar som meningsfullt material v�r plikt att lysa upp v�rlden usque ad praesentis naturae finem, med utt�gsgestalter mitt bland de of�rnekliga inkapslingarna i en f�rstenad natur." (GA 15, s. 226 f)
"Realchiffren, framdragna ur fenomenen natursk�nhet och storslagenhet, ja ur en utopiskt beriktigad blottl�ggningsmytos' ratio, �r h�ntydningar mot ett inte regulativt, utan objekt-reellt Som-om vid M�let f�r naturens resa. Genom vilket det kosmiska d� verkligen �r d�r som en annan scen, vilken /.../ i s� liten m�n �r ett F�rbi att pj�sen som skulle kunna uppf�ras p� den �nnu inte har b�rjat /.../. Detta inte p� grund av v�r okunnighet om vad en s�dan kosmisk arkitektur kunde vara till f�r, utan p� grund av att den sj�lv liksom pj�sen �nnu inte har lyckats. Ty vad g�ller realchiffren, som denna v�rlds mest betydelsefulla f�reteelser, s� �r deras konstituens inte blott subjektiv, utan objektiv ovetskap. Och inte bara ovetskap, utan detta kosmos' totala �liggande �r �nnu h�ljt i dunkel och just d�rf�r full av f�regripande, men �nd� �nnu inte tillr�cklig naturutopi, genomkorsad av den, of�rdigt fylld." (GA 15, s. 226)
Naturutopin som en objektiv kategori kan inte vara n�got utifr�n tillfogat; naturens ultimum' f�r inte t�nkas som n�got helt transcendent; realchiffren �r inte bara h�ntydningar mot ett m�jligt slutm�l utan ocks� antydningar av �nnu otillr�ckligt manifesterad k�rna. Som materialist, och f�r att �nnu-inte-ontologin inte ska ha sin enda f�rankring i framtiden m�ste Bloch anta n�gon slags f�rbindelse mellan det mest immanenta och dunkla och slutm�let (se ocks� kommentarerna nedan); s� utg�r ocks� det hypotetiska natursubjektet en "f�rbindelse" mellan naturens ultimum och k�rna:
"inte ens det of�rnekliga subjektet i den m�nskliga historien finns givetvis f�rhanden som f�rverkligat, ehuru det i tilltagande grad manifesterar sig som den arbetande m�nniskan; empiriskt-organiskt men framf�r allt empiriskt-socialt. Hur mycket mer m�ste inte d� det som hypotetiskt betecknats med natursubjekt �nnu vara anlag eller latens; ty begreppet om ett dynamiskt subjekt i naturen �r i sista instans en synonym f�r den �nnu inte manifesterade Att-drivkraften (den mest immanenta materiella agens) i det reella �verhuvud. /.../ I detta skikt s�ledes, i det materiellt mest immanenta som �verhuvudtaget finns, ligger sanningen om det som betecknats med naturens subjekt." (GA 5, s. 786 f)
Eller:
"H�rvid kan och m�ste naturens viktigaste kvalitet, n�mligen dess hypotetiska subjekt, vara inb�ddad i b�rjans of�rdigst�llda dunkel, i slutets oframtr�dda utopikon; �r s�tillvida inget tillfogat /.../". (GA 15, s. 216)
Denna "f�rbindelse" mellan en dunkel b�rjan och ett �ppet slut �r n�rmast att f�rst� som en str�van att etablera en f�rbindelse i egentlig mening. Som s�dan utg�r den grundvalen f�r drivkraften i all utveckling; urg�tan genererar v�rldsprocessen i sina f�rs�k att finna sin l�sning:
"/.../ i g�tan ligger lockelsen drivkraften till vetande-oro, den oavvisliga eggeisen till experimentet v�rld." (GA 15, s. 217)
D�rigenom manifesteras - utan att f�r den skull �nnu bli helt manifest - k�rnan i v�rldsprocessen, vilket ocks� inneb�r att tecken p� en naturens k�rna m�ste kunna finnas i andra f�reteelser �n realchiffren. Ja, om en dag det goda, meningsfulla slutet �r uppn�tt, skulle allt V�sentligt i v�rldshistorien kunna tolkas som manifestationer av denna sig realiserande k�rna. Men om f�reteelser hittills, som inneb�r m�jligheten av att tolkas p� s� s�tt �r Bloch helt f�rtegen.
�n en g�ng vill jag betona centralst�llningen id�n om denna k�rna har i Blochs filosofi som n�dv�ndig f�r att uppr�tth�lla immanenser och v�rldens genomg�ende materialitet. N�gon �nnu-inte-l�sning h�r kan allts� inte till�tas; Bloch kan naturligtvis ha r�tt i att h�vda, att denna k�rna �nnu inte �r tillr�ckligt manifesterad, men just som "k�rna" m�ste den ju i n�gon mening vara given, liksom "f�rbindelsen" i n�gon mening ocks� m�ste vara given. Sj�lva f�rest�llningen om "f�rbindelsen" mellan k�rna och slutm�l �r rent av grundtanken i Blochs filosofi och finns med redan i utg�ngspunkten: i begreppet 'det levda �gonblickets dunkel'.
Med detta har vi, menar jag, n�tt gr�nsen f�r den blochska filosofin: Om denna "f�rbindelse" �verhuvudtaget kan rationellt motiveras, s� kan den det i vart fall inte utifr�n det blochska systemet. Blochs "intellektualiserade messianism" kan p� denna punkt inte n� l�ngre i sin str�van att begreppsligg�ra; h�r finns en rest fr�n mystiken. Om vi nu inte ryggar tillbaka f�r detta tror jag att �ven denna rest kan problematiseras utifr�n de olika mystiska traditionerna. H�r finns n�got av Meister Eckharts och den kristna mystikens 'unio mystica', med den senare parallella id�n under ren�ssansen om f�rbindelsen mellan mikrokosmos och makrokosmos, mellan det o�ndligt lilla och det o�ndligt stora (Nikolaus Cusanus, Bruno Paracelsus) - samtliga h�gt skattade av Bloch [7]. Men h�r ligger en avg�rande skillnad ocks�, n�mligen i uppfattningen av tiden; den kristna mystiken - kristendomen �verhuvud, med undantag av de kiliastiska r�relserna och inte minst den Bloch n�raliggande f�rest�llningen om en "blivande Gud" - saknar Blochs tidspatos, utvecklingspatos. I detta ligger han d� n�rmre vissa traditioner inom den judiska mystiken[8]. Blochs egna referenser p� detta omr�de �r ytterst knapph�ndiga och v�l medveten om att vara ute p� f�r djupt vatten n�jer jag mig med denna antydan om detta vidstr�ckta och ang�ende den blochska filosofins yttersta grund relevanta f�lt.
"Detta sj�lv �r alltid det materiellas sj�lv, �nnu p� det mest immanenta vis l�pande igenom det materiellas alla olika niv�er, en �nnu ingenstans extraverterad k�rna i det, vilken som dess egen urg�ta s�nds ut i historie- och v�rldsprocessen till f�rs�kt l�sning; just till l�sning genom reflektion, manifestation, ja vad betr�ffar horisonter: antecipation. P� s� vis �r detta X i det varifr�n all b�rjan finns, betydelsem�ssigt identiskt med det som utg�r den �nnu inte tillst�dsevarande k�rnan i allt; det g�ller s�v�l i den subjektiva faktorn m�nsklig agens som i naturfaktorn /.../ Detta betydelsem�ssigt identiska X h�ller de b�da faktorerna f�rt�tat samman och fl�tar slutligen samman inneh�llet i spr�nget fr�n Vara till medvetande, inneh�llet i omslaget fr�n kvantitet till kvalitet med varandra, framf�r allt i det allra sista, �rkeutopiska manifestationsinneh�llet: homo sive natura, natura sive homo - b�gge som materiell blottl�ggning, blottlagd materia." (GA 7, s. 465 f)
"Naturens gryende subjekt, d.v.s. det b�rande och skapande varigenom �verhuvudtaget v�rld �r, l�r k�nna sig sj�lv f�rst i v�rldsprocessen; och b�rjan i dess helhet /.../ har sj�lv �nnu inte intr�ffat f�rr�n slutet av v�rldsexperimentet som experiment i riken har l�rts, uppt�ckts, skett." (GA 15, s. 228)
"En alltid qua dialektik levande �ppen materia �r den' �nnu inte lyckade, men likv�l i historien liggande substansen f�r den objektiv-reella utopin. A prima materia ad ultimam materiam l�per naturens subjekt, vilket vill g�ra sig till resultat, men resultatet �r materien i den i naturen arbetande, �nnu icke-objektiverade, med sig sj�lv �nnu of�rmedlade k�rnan." (GA 15, s. 229 f)
"�r �nd� tingens Inom-sig �verallt oroligt, tr�ngtar j�sande ut ur sig. �r f�rst och fr�mst att fatta bara som denna tr�ngtan, tydligast inom det m�nskligt-historiska omr�det, men likaledes, fast�n mycket annorlunda, i det naturartade Omkring-oss. Oron �r dialektisk, f�r det i vilket den gestaltar sig att g�ng p� g�ng sl� om, kan inte underl�ta att mots�ga det Blivna, eftersom det likv�l �nnu inte har anl�nt, eller som anl�nt �r lyckat. Den vidaredrivande k�rnan �r s�lunda det subjektartade sj�lvt, s�som det i m�nniskohistorien s� omissk�nneligt driver p�, s�tter i r�relse, som r�relse h�n emot ett f�rs�kt F�rsigblivande. Men den motsvaras av just en, om �n av n�dtv�ng fortfarande hypotetisk, subjektk�rna i naturen ..." (GA 15, s. 218)
Den bild jag givit - huvudsakligen med utvalda citat - av Blochs naturfilosofi har tyngdpunkten, kanske v�l accentuerat, i metafysiken. Sk�let till detta �r fr�mst att ingen del av Blochs filosofi kan f�rst�s p� annat s�tt �n utifr�n hans ontologi. G�ngen i uppsatsen syftar till att visa just detta f�rh�llande i naturfilosofin: kritiken av borgerlig naturuppfattning, teknik och naturvetenskap och �ven utarbetningen av de viktiga begreppen desorganisering, o�sk�dlighet, icke-euklidiskhet �r baserad p� id�n om en 'centralt f�rmedlad f�rbindelse' med naturen; denna id� vilar i sin tur vid n�rmre p�seende p� gr�nsbegreppet 'det hypotetiska natursubjektet', vilket som gr�nsbegrepp bara kan f�rst�s ur den blochska �nnu-inte-ontologin i dess helhet, och som gr�nsbegrepp f�r naturfilosofin ur det jag kallat "f�rbindelsen" (med citationstecken) mellan naturens ultimum och k�rna. Denna g�ng motsvarar enligt min uppfattning huvudf�ran i Blochs naturfilosofiska t�nkande; varvid allts� bif�ror, m�ngder av uppslag och id�er, har utel�mnats, i vart fall ur de explicita resonemangen.
Som avslutning n�gra funderingar kring v�rdet av, anv�ndbarheten hos, problemen i Blochs naturfilosofi:
1) Blochs grundl�ggande bed�mning av borgerlig teknik och naturvetenskap �r i stort sett riktig enligt mitt s�tt att se, men �r v�l mindre sensationell idag �n n�r den ursprungligen utarbetades: Det dubbla greppet i kritiken, oavgjordheten i den vidare utvecklingen, v�gran att acceptera de f�renklade ytterlighetspositionerna teknikfientlighet/maskinstormning resp. kult av produktivkrafternas utveckling i sig. Den skillnad som hela tiden finns i Blochs t�nkande mellan teknik och naturvetenskap, samt hans insikter i modern fysikalisk teoribildning �r d�remot dessv�rre fortfarande alltf�r s�llsynt bland marxister. Allt detta har som framg�tt stora luckor och brister i konkretion, och �r heller inte 'up to date' i m�nga viktiga avseenden (den alltmer samh�lleligt centrala datatekniken, dialog med den 'alternativa teknologin', de nyare kosmologiska teorierna o.s.v. m�ste tas upp). Blochs filosofi kan naturligtvis qua filosofi inte mer �n ge den vida ramen f�r och orienteringen av s�dana mer konkreta analyser, men det �r ju f�rtj�nstfullt redan det - f�r �vrigt finns det m�ngder av hugskott och outvecklade id�er i Blochs skrifter att ta tag i.
2) Oerh�rt mycket mer problematisk �r den metafysiska funderingen av naturfilosofin, i flera avseenden:
a) Blochs system liksom de andra metafysiska systemen i detta �rhundrade har inte den geometri-efterapande struktur som 1600-talets eller p� sitt s�tt ocks� Hegels. I Blochs t�nkande finns det ett starkt inslag av icke-rationalitet, fr�mst motiverat utifr�n hans k�rleksfulla studium av huvudomr�det dagdr�mmar, f�rhoppningar, hopp, anteciperande t�nkande, men ocks� givet redan i den quasi-religi�sa ansatsen. I hans t�nkande paras str�van efter begreppslig klarhet inom oklara och of�rdiga omr�den (det anteciperande medvetandet och dess materiella substrat) med str�van att h�lla samman intellekt och emotioner, n�rmare best�mt de som h�nger samman med systemet (hunger, l�ngtan, f�rhoppningar o.s.v.): de ontologiska grundbegreppen "lyser upp grundaffekterna, liksom grundaffekterna lyser upp de ontologiska grundbegreppen" (GA 5, s. 357). S� f�rutom att det vid gr�nserna f�r det blochska systemet finns en icke-rationell rest - mystisk vid b�rjan, eskatologisk vid slutet - ligger det en "emotionell" tonf�rg �ver hela det blochska verket, som l�saren tvingas omfatta om hon �verhuvudtaget ska kunna "komma in i" Blochs t�nkande.
b) Det inneb�r oerh�rda sv�righeter att uppr�tth�lla f�rest�llningen om en dunkel b�rjan och ett �ppet slut; det finns en v�ldig sp�nning mellan att � ena sidan utarbeta den konkreta utopins m�jlighet och � andra sidan fasth�lla att slutet �r oavgjort (hoppets problem). Bloch har ofta en tendens att uteslutande fokusera p� det goda slutet, s� i naturfilosofin. T.ex. n�r han v�rjer sig mot den termodynamiska k�ldd�den eller Engels pulserande "Dunstball". T.ex. i "realchiffren", vilka, om inte entydigt s� dock i huvudsak pekar mot naturens goda slutm�l.
c) Men f�rutom i �nnu-inte-ontologin i allm�nhet och de filosofiskt-tekniska problem den reser, ligger huvudproblemet h�r i f�rest�llningen om naturens �nnu f�rdolda k�rna och dess "f�rbindelse" med naturens ultimum. Den betonade centralst�llningen motsvaras inte av tillfredsst�llande klarg�randen; manifestationerna av denna k�rna i v�rldsprocessen m�ste kunna sp�ras upp �ven om de �nnu �r otillr�ckliga, annars faller ju hela id�n med en immanent k�rna. Blochs f�rs�k med 'realchiffer' �r inte bara alltf�r okonkret och ringa i f�rh�llande till de v�ldiga ambitionerna, det �r dessutom problematiskt i sig, s�tillvida att de som chiffer uppfattas som fixa, som antydda outtydda ideal. - "�nnu-inte-resonemang" och praxisargument om framskapandet av denna k�rna kan inte ta udden ur denna kritik, bara problematisera den.
3) Hur st�r det till med anv�ndbarheten av Blochs naturfilsofi och i vilken m�n kan den f�ras vidare?
a) Som t�nkande vid den yttersta gr�nsen, i "idel hypotetiska gr�nsbegrepp", g�r den blochska naturfilosofin knappast att f�ra vidare, det enda som l�ter sig g�ras �r att konkretisera den, utarbeta den mer - varvid sj�lvfallet uppfattningen om gr�nserna kommer att f�r�ndras.
b) D�r det enligt mitt s�tt att se �terst�r mest att g�ra �r i projektet att utarbeta ett kvalitativt naturbegrepp. Denna centrala uppgift som Bloch st�ller sig inl�ser han n�mligen inte alls (f�rutom p� den centralt f�rmedlade f�rbindelsens och det hypotetiska natursubjektets niv�). Av de m�ngder av hugskott och outarbetade id�er som Bloch framkastar, oftast i samband med kommentarer till andra t�nkare b�r h�r n�mnas "antinomin Newton-Goethe", som verkligen vore v�rd ett ing�ende studium.
c) Det blochska t�nkandet vetter b�de mot eskatologi och praxis. Trots tonvikten i denna uppsats[9] vill jag avslutningsvis betona reflekterad praxis som den viktigaste utmynnelsen. Om Blochs filosofi �verhuvudtaget n�gonsin kan ge upphov till en skolbildning kommer den att delas i en "h�ger" och "v�nster" just p� denna punkt.
V�rdet av Blochs naturfilosofi ligger i vad m�n den kan tj�na som en inspirationsk�lla f�r en vidare teoretisk och praktisk utveckling av ett kritiskt alternativ till b�de arbetarr�relsens traditionellt mer eller mindre fullst�ndiga anammande av en borgerlig natursyn och till diverse "ekosofier" inom milj�r�relsen, i mycket pr�glade av bokstavligen reaktion�ra begrepp, abstrakta negationer av den r�a kapitalistiska verkligheten (harmoni, samklang, nolltillv�xt o.s.v.). D� detta arbete nyss p�b�rjats �r det naturligtvis f�r tidigt att sia om utg�ngen; men l�t oss se till att Blochs bidrag inte r�tt och sl�tt l�mnas d�rh�n bara f�r att det inte �r s� l�ttillg�ngligt som andra ansatser.
[1] Av introduktioner till Blochs filosofi �r Detlef Horsters Ernst Bloch - en introduktion, R�da Bokf�rlaget, G�teborg 1981, n�rmast tillg�nglig. Vad g�ller introduktioner till naturfilosofin b�r man n�mna Christer Perssons: "Den medproducerande naturen. Om naturuppfattningen i Ernst Blochs filosofi, i Ord & Bild 1/80, samt Burghart Schmidts: "Zur Naturphilosophie von Ernst Bloch", i Marxismus und Naturbeherrschung, Beitr�ge zu den ersten Ernst-Bloch-tagen in T�bingen 1978, Verlag 2000, Einhausen 1979.
[2] Hans Heinz Holz' Logos spermatikos. Ernst Blochs Philosophie der unfertigen Welt, Darmstadt 1975, utg�r ett undantag, s�tillvida den f�r fram en del v�lgrundad, immanent kritik.
[3] Se ex.vis J. H. Horn: Ernst Blochs Revision des Marxismus, Berlin 1957; J�rgen Habermas: "Dialektischer Idealismus in �bergang zum Materialismus" och "Ein marxistischer Schelling - Zu Ernst Blochs spekulativen Materialismus", i Theorie und Praxis, Neuwied 1967 (1961); Alfred Schmidt: Der Begriff der Natur in der Lehre von Marx, Frankfurt 1971 (1962), s. 161 ff. Det �r intressant att notera att Schmidt i en nyligen publicerad uppsats ("Antropologie und Ontologie bei Ernst Bloch", Mercur nr. 2, febr. 1981) har f�r�ndrat sin attityd till Blochs filosofi; �ven om det r�r sig om en relativt element�r uppsats som inte alls har de vetenskapliga anspr�k som hans avhandling, s� �r �nd� en attitydf�r�ndring helt tydlig. F�r �vrigt en attitydf�r�ndring som har att g�ra med inst�llningen till temat filosofi, och som redan antyds i efterskriften 1971 till Der Begriff...: I det klimat som r�dde d� boken ursprungligen publicerades (1962) var det v�l n�dv�ndigt att dra fram de ekonomikritiska kategorierna i ljuset, men p� senare tid har den genuint filosofiska problematiken �ter kommit p� dagordningen.
[4] Blochs verk citeras efter Suhrkamps Gesamtausgabe, enligt f�ljande:
Bd 5 Das Princip Hoffnung (skriven 1938-1947), 1959
Bd 7 Das Materialismusproblem, seine Geschichte und Substanz (skriven 1936-37), 1972
Bd 8 Subjekt - Objekt. Erl�uterungen zu Hegel (1951), 1962
Bd 13 T�binger Einleitung in die Philosophie, 1970
Bd 15 Experimentum Mundi. Frage, Kategorien des Herausbringens, Praxis, 1975.
Samtliga kursiveringar �r Blochs egna. - �vers�ttningsproblemet kan h�r inte n�rmare diskuteras; i korthet: Bloch �r o�vers�ttlig. I den m�dosamt framarbetade men �nd� ack s� torftiga svenska spr�kdr�kten har jag valt att inte skjuta in s�rskilt besv�rliga eller m�ngtydiga ord p� tyska; den tyskkunnige l�saren uppmanas i st�llet att g� till originalet.
[5] Sp�ren fr�n den ortodoxa marxismen - de verkligen odialektiska 'dialektiska lagarna', det slutligen �nd� mekaniska materiebegreppet, den naiva '�terspeglingsteorin' (leninismen) o.s.v. - f�rskr�cker onekligen. Men den slutsats som dragits av den antagonistiska st�ndpunkten, att en ontologi inbegripande naturen inte �r n�got f�r marxister att befatta sig med, �r h�gst tvivelaktig. F�r det f�rsta, b�r man begrunda f�rh�llandet att ett s�dant f�rbud mot att bedriva metafysik sammanfaller med positivismen. F�r det andra, �ven om det inte �r orimligt att h�vda att det i strikt marxsk mening bara kan vara tal om naturen som samh�llelig f�rmedlingskategori (jmf Alfred Schmidt, op. cit.), inneb�r det inte att det skulle vara omarxistiskt eller rent av anti-marxistiskt att reflektera �ver de v�sensm�ssiga dragen i naturen i dess helhet - vilket inte heller var Marx' egen st�ndpunkt (jmf Sven-Erik Liedman: Motsatsernas spel. Friedrich Engels och 1800-talets vetenskap 1-2, Lund 1977). F�r det tredje, att st� likgiltig eller fientlig gentemot de f�rs�k som g�rs p� andra h�ll inneb�r att man avs�ger sig all m�jlighet att utveckla en kritik och en kritisk praxis p� det under senkapitalismen s� oerh�rt viktiga omr�det naturvetenskap och teknik; en kritik som bara f�rs i termer av 'rationalitet' eller 'tankeformer' utan att g� in p� inneh�llet i de naturvetenskapliga teorierna �r d�md till evig impotens.
[6] F�r en nutida l�sare har Bloch en l�jligt positiv syn p� k�rnenergin, som enligt dagens s�tt att se heller inte st�mmer �verens med hans naturfilosofi; t.ex.: "Liksom kedjereaktionerna i solen ger oss v�rme, ljus och liv, skapar atomenergin /.../ i fredens bl�a atmosf�r, fruktbart land ur �knen, v�r ur inlandsisen. N�gra hundra pund uran och thorium skulle vara tillr�ckligt f�r att f� Sahara och Gobi�knen att f�rsvinna, att f�rvandla Sibirien och norra Kanada, Gr�nland och Antarktis till riviera." (GA 5, s. 775)
[7] Se t.ex. resp. kapitel i GA Bd 12 Zwischenwelten in der Philosophiegeschichte, 1977.
[8] Jag h�nvisar vad g�ller den judiska mystiken i allm�nhet till Gershom Scholems arbeten d� n�rmast Die j�dische Mystik in ihren Hauptstr�mungen, Frankfurt 1957. N�gon mer ing�ende studie, �gnad tidsuppfattningen i denna k�nner jag inte till.
[9] Fr�gan om praxis n�r det r�r f�rh�llandet m�nniska-natur, har dryftats utifr�n subjekt-objekt-problematiken av Alfred Schmidt i Der Begriff..., op. cit., vilket i sin tur har h�ftigt kritiserats av Detlef Horster i Ernst Bloch..., op. cit. Eftersom jag anser att b�da g�r en likartad felaktig tolkning av subjekt-objekt-f�rh�llandet hos Bloch och dessutom vill h�vda att Blochs syn p� praxis rymmer �tskilliga aspekter som m�ste dras in h�r, vad g�ller praxis i f�rh�llandet m�nniska-natur, hade det helt enkelt f�rt f�r l�ngt att i dessa anteckningar ens inledningsvis g� in p� hela denna problematik.