Originalets titel: "La Soci�t� du spectacle"
�vers�ttning: Bengt Ericson
HTML: Jonas Holmgren
"Vi �ger intet utom tiden, ty i den lever vi �ven n�r vi saknar
rum."
(Baltasar Graci�n, Handbok i levnadskonst)
Produktionens tid, tiden-som-vara, �r ett evigt staplande av likv�rdiga intervall. Den �r den irreversibla tidens abstraktion, d�r varje bit p� kronometern m�ste visa sin rent kvantitativa likhet. Dess utbytbara karakt�r best�mmer hela dess faktiska verklighet. Det �r under varutidens samh�lleliga herrav�lde som "Tiden �r allt, m�nniskan �r inte l�ngre n�got; p� sin h�jd f�rkroppsligandet av tiden" (Filosofins el�nde). Den �r en devalverad tid, raka motsatsen till tiden som "den m�nskliga utvecklingens omr�de".
Den m�nskliga icke-utvecklingens allm�nna tid har ocks� en komplement�r aspekt, en konsumerbar tid som fr�n den stipulerade produktionen �terv�nder till samh�llets vardagsliv i form av en pseudocyklisk tid.
Den pseudocykliska tiden �r i sj�lva verket ingenting annat �n produktionens varutid i konsumerbar f�rkl�dnad. Den �ger dennas v�sentliga egenskaper: den best�r av utbytbara homogena enheter och saknar en kvalitativ dimension. Men eftersom den �r en biprodukt till den tid som �r avsedd att hejda och h�lla tillbaka det konkreta vardagslivet, m�ste den ges ett falskt v�rde och framtr�da i en f�ljd av f�rment individualiserade �gonblick.
Den pseudocykliska tiden �r konsumtionens tid i den moderna ekonomiska �verlevnaden, den stegrade �verlevnaden, d�r den vardagliga upplevelsen f�rblir ber�vad alla beslut och, befriad fr�n naturens ordning, underkastad den falska natur som skapas i det alienerade arbetet. Denna tid �terfinner allts� fullst�ndigt naturligt den gamla cykliska rytm som reglerade �verlevnaden i de f�rindustriella samh�llena. Den pseudocykliska tiden tar st�d i den cykliska tidens naturliga sp�r och sammanst�ller p� samma g�ng ur dem nya homologa kombinationer: natt och dag, vardag och helg, �terkommande semester.
Den pseudocykliska tiden �r en tid som st�pts om av industrin. Den tid som vilar p� varuproduktionen �r sj�lv en konsumtionsvara som kombinerar allt det som tidigare, i det gamla unit�ra samh�llets uppl�sningsfas, kunde urskiljas som privatliv, ekonomiskt liv, politiskt liv. All det moderna samh�llets konsumerbara tid har kommit att anv�ndas som r�vara f�r differentierade nya produkter som tr�nger sig fram p� marknaden i form av samh�lleligt organiserat tidsf�rdriv. "En produkt som �r f�rdig f�r konsumtion kan p� nytt bli r�material f�r en annan produkt" (Kapitalet).
P� sitt mest avancerade omr�de inriktar sig den koncentrerade kapitalismen p� att s�lja "fullt utrustade" tidsavsnitt, kompletta varor som i sig innefattar ett antal andra varor. S� kan man, inom tj�nste- och fritidssektorns expanderande ekonomi, f� ett pris "inklusive allt" p� spektakul�rt boende, kollektiva fritidsresor, abonnemang p� kulturkonsumtion och rentav s�llskap i form av "passionerad konversation" eller "m�te med personligheter". Detta slag av sk�despelsartade varor, som uppenbarligen inte �r g�ngbara utan en stegrad brist p� motsvarande realiteter, g�r sig v�l bland den moderniserade f�rs�ljningens f�rs�ksprylar genom att vara tillg�ngliga p� kredit.
Den konsumerbara pseudocykliska tiden �r sk�despelets tid. I inskr�nkt mening som en tid f�r konsumtion av bilder, och i hela sin vidd som en bild av tidskonsumtion. Tiden f�r konsumtion av bilder, som �r alla varors medium, �r det omr�de d�r sk�despelets maskineri g�r p� h�gvarv och som inte g�r att skilja fr�n det m�l som det globalt framst�ller som tillf�lle till och modell f�r all enskild konsumtion. Man vet att den st�ndiga str�van i det moderna samh�llet att spara tid - antingen sig det r�r sig om snabba transporter eller soppa p� burk - har det goda med sig f�r befolkningen i F�renta staterna att denna i medeltal kan tillbringa tre till sex timmar om dagen enbart med att se p� teve. Den samh�lleliga bilden av tidskonsumtion domineras � sin sida uteslutande av inslag av fritid och semester, tillf�llen som visas upp p� avst�nd och som n�got sj�lvklart efterstr�vansv�rt, i likhet med alla sk�despelsartade varor. Denna vara erbjuds uttryckligen som de �gonblick av verkligt liv vars cykliska �terkomst det g�ller att inv�nta. Men i dessa �gonblick som tillskrivs livet �r det fortfarande sk�despelet som inbjuder till betraktande och efterapning genom att svinga sig upp p� en intensivare niv�. Det som presenteras som det verkliga livet visar sig helt enkelt vara ett verkligt sk�despelsartat liv.
V�r epok, som inf�r sig sj�lv framst�ller sin tid som st�ndigt �terkommande festligheter, �r lika fullt en epok utan fester. Det som under den cykliska tiden innebar ett tillf�lle att delta i en gemenskap f�r �verd�digt leverne �r om�jligt i ett samh�lle utan gemenskap och utan �verd�d. Medan dess vulgariserade pseudofester, som �r en parodi p� all dialog och all utsk�nkning, hetsar till ett �verdrivet ekonomiskt spenderande, slutar de alltid med samma besvikelse som kompenseras med samma l�ften om ny besvikelse. Den moderna �verlevnadens tid m�ste i sk�despelet trissa upp sitt eget skrymtande i takt med att dess bruksv�rde sjunker. Tidens verklighet har ersatts av reklam f�r tid.
Under det att f�rbrukningen av den cykliska tiden i de forntida samh�llena stod i samklang med samh�llets verkliga arbete, finner sig den utvecklade ekonomins pseudocykliska f�rbrukning st� i motsats till sin produktions abstrakt irreversibla tid. Medan den cykliska tiden var en or�rlig illusions tid som verkligen upplevdes, �r sk�despelets tid en f�r�nderlig verklighets tid som upplevs illusoriskt.
Det som st�ndigt �r nytt i tingens produktionsprocess �terfinns aldrig i konsumtionen, som f�rblir en utvidgad upprepning av samma sak. Eftersom det d�da arbetet forts�tter att dominera det levande, dominerar det f�rflutna det n�rvarande i sk�despelets tid.
Det individuella livet har �nnu ingen historia, eftersom det bara �r andra sidan av det allm�nna historiska livets torftigheten. De pseudoh�ndelser som tr�ngs om utrymmet i sk�despelets dramatisering har aldrig upplevts av dem som informeras om dem, de drunknar dessutom i inflationen av hastiga v�xlingar, i varje pulsslag hos sk�despelets maskineri. � andra sidan saknar det som verkligen upplevs all f�rbindelse med samh�llets officiella irreversibla tid, och st�r i direkt mots�ttning till den pseudocykliska rytmen hos denna tids konsumerbara biprodukter. Den individuella upplevelsen av ett separat vardagsliv f�rblir utan spr�k, utan begrepp, utan kritisk tillg�ng till sitt eget f�rflutna som ingenstans finns upptecknat. Den l�ter sig inte kommuniceras. Upplevelsen f�rblir of�rst�dd och gl�ms bort till f�rm�n f�r sk�despelets falska minne av det icke minnesv�rda.
I egenskap av den nuvarande samh�lleliga organiseringen av historiens och minnets f�rlamning, av det uppgivande av historien som reser sig p� den historiska tidens grund, �r sk�despelet ett falskt tidsmedvetande.
F�ruts�ttningen f�r att kunna f�rm� arbetarna att acceptera en st�llning som "fria" producenter och konsumenter av tid-som-vara var en tv�ngsinl�sen av deras egen tid. Det hade inte varit m�jligt att l�ta tiden �terv�nda genom sk�despelet utan detta f�rsta avh�ndande av producenterna.
Det ofr�nkomliga biologiska inslag som finns kvar i arbetet, s�v�l i beroendet av den naturliga rytmen i s�mn och vaka som i den individuella irreversibla tidens p�taglighet i att livet slits ut, finner sig helt sonika underordnat i f�rh�llande till den moderna produktionen. Och som s�dana ignoreras dessa delar i produktionsprocessens officiella proklamationer och av de konsumerbara trof�er som �r detta segert�gs tillg�ngliga motsvarighet. F�ngat i sin v�rlds f�rfalskade centrum kan �sk�darens medvetande inte l�ngre i sitt liv uppfatta en v�g mot dess f�rverkligande och mot dess d�d. Den som avst�r fr�n att f�rbruka sitt liv kan inte heller m�ta sin d�d med �ppna �gon. Livf�rs�kringsreklamen insinuerar bara att det �r brottsligt att d� utan att ha ordnat sina aff�rer inf�r en s�dan ekonomisk f�rlust. Och the American way of death garanterar st�rsta m�jliga sken av liv i denna sv�ra stund. Enligt andra inslag i reklamens massiva bombanfall skulle det vara absolut f�rbjudet att �ldras. F�r var och en g�ller det att handskas med ett "ungdomskapital" som emellertid aldrig kan g�ra anspr�k p� samma varaktighet och r�ntabilitet som finanskapitalet utan bara f�r anv�ndas p� det mest mediokra s�tt. Denna d�dens samh�lleliga fr�nvaro �r identisk med fr�nvaron av liv i samh�llet.
Som Hegel har visat, �r tiden den n�dv�ndiga alienationen. Tiden �r den plats d�r subjektet f�rverkligas genom att g� f�rlorat, d�r subjektet blir ett annat f�r att n� sin egen verklighet. Raka motsatsen �r den r�dande alienationen som de som producerar ett fr�mmande nu m�ste uth�rda. Det samh�lle som i grunden skiljer subjektet fr�n dess verksamhet och stj�l den fr�n det, skiljer i denna rumsliga alienation framf�r allt subjektet fr�n dess egen tid. Den �verkomliga sociala alienationen �r just det som har tabubelagt och paralyserat de m�jligheter och risker som finns i tidens levande alienation.
Under de flyktiga moden som avl�ser varandra och �teruppst�r p� den kontemplerade pseudocykliska tidens torftiga yta, finner man alltid epokens grand style hos det som �r inriktat mot den uppenbara men hemliga n�dv�ndigheten av en revolution.
Tidens naturliga grundval, det p�tagliga faktum att tiden g�r, blev m�nsklig och samh�llelig i och med att den existerar f�r m�nniskan. Det �r den m�nskliga verksamheten i sitt begr�nsade tillst�nd, som arbete i olika stadier, som hittills har humaniserat, men ocks� avhumaniserat, tiden: som cyklisk tid och som den ekonomiska produktionens separerade irreversibla tid. Det revolution�ra projektet om ett klassl�st samh�lle, ett f�rallm�nligat historiskt liv, inneb�r att den samh�lleliga tidm�tningen l�mnar plats f�r en lekfull modell av den irreversibla tiden f�r olika individer och grupper, en modell i vilken federerade oberoende tider existerar samtidigt. Det inneb�r f�r tidens del ett fullst�ndigt f�rverkligande av den kommunism som avskaffar "allt som existerar oberoende av individer".
V�rlden dr�mmer sedan l�nge om en tid som den endast m�ste vara medveten om f�r att verkligen leva.
<- Kapitel 5 | Kapitel 7 ->
Inneh�ll