Originalets titel: Trotsky or Deutscher? Publicerad i Fourth International, Vol.15 No.1, Winter 1954.
�vers�ttning: B. Svensson
HTML: Martin Fahlgren
Kommentar: Isaac Deutscher kommenterade Cannons kritik i en not i kapitel 4 av 3:e delen av sin Trotskij-biografi � Den f�rvisade profeten. Han skrev d�r bl a:
�... James P. Cannon utpekade mig argt som �revisionist� och som �trotskismens Bernstein�. Mitt brott var att jag ans�g att det inte fanns n�gon m�jlighet f�r en �politisk revolution� i Ryssland de n�rmaste �ren och att en period av �reformer ovanifr�n� h�ll p� att inledas... Jag grundade mitt resonemang p� bl.a. det faktum att f�rkv�vandet av alla oppositionsgrupper, och i synnerhet den trotskistiska oppositionen, hade gjort sovjetsamh�llet politiskt forml�st och m�ll�st och d�rmed om�jliggjort alla �initiativ nedifr�n�. Det f�ref�ll paradoxalt att v�sttrotskister kunde vara s� omedvetna om dessa f�ljder av trotskisternas (och andra antistalinistiska bolsjevikers) utpl�ning i Sovjetunionen.�
Efter Stalins d�d har en del av stalinismens icke-officiella och pseudo-kritiska f�rsvarare b�rjat �ndra st�ndpunkt utan att �verge sina st�llningar som f�rsvarsadvokater. Ig�r beskrev de stalinismen som framtidsmelodin. Nu lovar de ett snabbt slut f�r stalinismen i Sovjetunionen, och f�rs�krar oss att slutet ska bli enkelt och fredligt. Det som g�r det intressant f�r oss �r att de, n�r de g�r detta, h�nvisar till Trotskij och p� ett eller annat s�tt f�rs�ker �kalla hans auktoritet till st�d f�r sina nya uppt�ckter.
Det finns onekligen ingen plats f�r tvivel om att stalinismen har stora problem p� sin hemmaplan. H�ndelserna i Sovjetunionen och satellitl�nderna efter Stalins d�d �r �vertygande bevis f�r detta. Arbetarnas revolt i �sttyskland och i andra satellitl�nder speglar tvekl�st �ven st�mningen bland arbetarna i Sovjetunionen och visar att den stalinistiska byr�kratin regerar utan verkligt masst�d.
Byr�kratins reaktioner p� den nya situationen speglar stalinismens kris. Det frenetiska alternerandet mellan eftergifter och repression, de frekventa l�ftena om demokratiska reformer, kombinerat med nya blodiga utrensningar, �r karakteristiska reaktioner fr�n en regim i d�dlig kris. Uppfattningen om att vi bevittnar b�rjan p� slutet f�r stalinismen �r ber�ttigad.
Men hur ska detta slut komma till st�nd? Kommer den stalinistiska byr�kratin, v�rldskapitalismens viktigaste st�ttepelare, den fr�msta konservativa och kontrarevolution�ra kraften under ett kvarts sekel, att falla av sin egen tyngd? Kommer den att f�rsvinna i en process av gradvis och frivillig sj�lvreformering? Eller kommer den att st�rtas av ett revolution�rt uppror av arbetarna i Sovjetunionen och �steuropa?
Dessa �r de viktigaste fr�gorna f�r Trotskijs anh�ngare idag; olika svar medf�r med n�dv�ndighet helt olika politiska handlingslinjer. Och det �r just f�r att vi h�r motstridiga svar p� dessa fr�gor som den nuvarande fraktionsstriden inom Fj�rde Internationalen har kommit i dagen och tagit en of�rsonlig form. Vad det handlar om �r ett f�rs�k att revidera Trotskijs teori � vilken tills idag har varit v�gledande f�r den politiska strategin och taktiken i v�r r�relse � utan att �ppet s�ga s�.
S�dant har h�nt f�rut. N�r han, i pamfletten Staten och Revolutionen, tog sig an �att �teruppliva vad Marx� verkligen sagt om staten�, anm�rkte Lenin:
�Med Marx� teori h�nder nu detsamma som under historiens lopp g�ng p� g�ng skett med teorier av revolution�ra t�nkare och ledare f�r de f�rtryckta klasserna under dessas befrielsekamp�. Efter deras d�d g�rs f�rs�k att f�rvandla dem till menl�sa helgon, s� att s�ga kanonisera dem, ge deras namn en viss ryktbarhet f�r att �tr�sta� de f�rtryckta klasserna och sl� bl� dunster i �gonen p� dem, medan den revolution�ra teorins inneh�ll urholkas och banaliseras och dess revolution�ra sk�rpa avtrubbas. Bourgeoisien och opportunisterna inom arbetarr�relsen har nu g�tt samman om en s�dan �bearbetning� av marxismen. De gl�mmer, f�rtr�nger och f�rvanskar teorins revolution�ra v�sen.�� (Stat och revolution, Kapitel 1)
Lenins varning hindrade inte stalinisterna fr�n att utf�ra samma vanst�llande operation p� hans l�rdomar efter hans d�d. Lenins namn �kanoniserades� medan hans verkliga l�rdomar besudlades. Trotskijs historiska strid mot stalinismen, den st�rsta teoretiska och politiska striden i alla tider, var till sitt v�sen en kamp f�r att ��teruppliva� den verkliga leninismen. Den h�rt ansatta V�nsteroppositionen i Sovjetunionen stred under parollen: ��ter till Lenin!�
Nu har med tiden �ven Trotskijs l�rdomar blivit placerade p� det revisionistiska operationsbordet och kampen f�r det revolution�ra programmet har �terigen tagit form av ett f�rsvar av ortodoxa principer. F�r tredje g�ngen under marxismens hundra�riga historia har man gjort ett f�rs�k att revidera bort dess revolution�ra k�rna, medan man uttalar respekt f�r dess yttre form.
Precis som socialdemokraterna stympade Marx� l�rdomar, och stalinisterna Lenins, f�rs�ker de nya revisionisterna att slakta Trotskijs l�rdomar, medan de samtidigt hycklande �beropar hans auktoritet. Detta hyckleri har de tvingats till av det enkla och uppenbara faktum att Trotskijs teori om utvecklingen efter Lenin i Sovjetunionen �r den enda som har n�gon tyngd bland revolution�rer. Det skulle vara helt meningsl�st att referera till n�gra andra �auktoriteter�. Det finns inga.
Den nya revisionismen yttrar sig p� m�nga s�tt. H�r ska jag behandla dess centrala k�rna: revisionen av Trotskijs analys av stalinismen och dess framtid i Sovjetunionen. Detta �r den centrala fr�gan av det enkla sk�let att den �r h�gst avg�rande f�r v�r r�relses politik p� alla omr�den.
Fr�n sin f�delse har Fj�rde Internationalen sett stalinismen som v�rldskapitalismens viktigaste st�d och som det st�rsta hindret inom arbetarr�relsen f�r arbetarnas revolution�ra frig�relse. Trotskij l�rde oss det, och all erfarenhet har i �verfl�d bekr�ftat det. I sin politik mot stalinismen i Sovjetunionen, s�v�l som mot de stalinistiska partierna i andra l�nder, har Fj�rde internationalen v�gletts av denna Trotskijs grundl�ggande teori.
Politiken kan inte skiljas fr�n de teoretiska analyserna; en revidering av teorin medf�r med n�dv�ndighet djupg�ende f�r�ndringar av politiken. Faktum �r att fr�gor om politik � inklusive den inte oviktiga fr�gan om Fj�rde internationalens historiska funktion och dess existensber�ttigande � inte kan diskuteras p� ett fruktbart s�tt med dem som �r oeniga om stalinismens nuvarande natur och framtid, och d�rmed om v�r r�relses inst�llning till den. Olika svar p� det ena st�ller tvekl�st olika f�rslag f�r det andra. Diskussionen blir genast en strid. Erfarenheten har redan visat det.
Upphovsmannen och k�llan till den nya revisionismen, Bernsteins och Stalins moderne arvtagare i detta smutsiga spel, �r en polsk f.d. kommunist vid namn Isaac Deutscher som passerade genom den trotskistiska r�relsens utkanter p� v�gen till sitt medborgarskap i det brittiska imperiet.
Den brittiska bourgeoisien sprider ymnigt hans skriverier; och det �r inte l�ngs�kt att p�st� att dess taktiska h�llning mot Malenkov-regimen � vilken �r lite annorlunda �n Washingtons � delvis �r influerad av dem. Den brittiska bourgeoisien �r mer desperat �n sin amerikanska motsvarighet, mer medveten om realiteterna i den nya v�rldssituationen, och de k�nner ett behov av en mer subtil teori �n McCarthys och Dulles. De politiska t�nkarna inom den brittiska h�rskande klassen har f�r l�nge sedan �vergett hoppet om att de tidigare �rofulla dagarna ska �terv�nda; f�r att inte tala om en ny expansion av deras rikedom och makt. Deras st�rsta hopp �r att h�nga med, att bevara en del av er�vringarna, och att skjuta upp domedagen s� l�nge som m�jligt. Detta best�mmer deras nuvarande kortsiktiga utrikespolitik.
S�kert �r att den brittiska bourgeoisiens l�ngsiktiga program �r detsamma som de amerikanska kusinernas. Deras fr�msta m�l �r inget mindre �n ett kapitalistiskt �teruppr�ttande genom milit�rt ingripande, men de �r f�r n�rvarande mindre hoppfulla om utsikterna f�r framg�ng. Under tiden f�rs�ker de �kr�ngla sig fram� med en surrogatpolitik med partiella �verenskommelser, �samexistens� och handelsutbyte med Malenkov-regimen.
Churchill, och de som han talar f�r, inser att ett krossande av stalinismen genom en arbetarnas politiska revolution, och ett st�rkande det sovjetiska ekonomiska systemet genom arbetardemokratins kreativa makt, bara skulle g�ra saken v�rre f�r dem och f�r v�rldskapitalismen som helhet, och det �r inget de �nskar. Det var d�rf�r som de inte s�g n�got bra i upproret i �sttyskland och motsatte sig varje insats f�r att uppmuntra det. Den brittiska bourgeoisien skulle tvekl�st inte vilja provocera fram eller bist� en s�dan revolution, den skulle hellre st�dja Malenkov mot den.
Det r�der knappast mindre tvekan om att huvuddelen av den sovjetiska byr�kratin, som framf�r allt bekymrar sig om sina privilegier, i slut�nden skulle alliera sig med imperialisterna mot arbetarnas revolution. Den brittiska bourgeoisien har ocks� detta i tankarna; det �r d�rf�r de noga lyssnar till Deutschers nya avsl�janden, vilka lovar att Malenkov kommer att avstyra en inhemsk arbetarrevolution genom en serie reformer och att han kommer att f�lja en politik av samexistens, fred och handel med den kapitalistiska v�rlden.
Vad de brittiska imperialisterna anser om Deutschers teori �r deras ensak, och det �r inte v�r uppgift att r�da dem. V�rt intresse f�r Deutscher har sin grund i det uppenbara faktum att hans teori om den stalinistiska byr�kratins sj�lvreformering, vilken han f�rs�ker framst�lla som en modifierad version av Trotskijs id�er, har banat sin v�g in i r�relsen f�r Fj�rde Internationalen och funnit dolda supporters d�r i den fraktion som leds av Pablo. Ist�llet f�r att skapa n�got sj�lva, har Pablo-fraktionen helt enkelt l�nat fr�n Deutscher.
D� det inte finns n�got b�ttre s�tt att avv�pna arbetaravantgardet, speciellt i Sovjetunionen, och att avf�rda Fj�rde Internationalen fr�n varje historisk funktion, har denna nya revisionism blivit problem nummer ett f�r v�r internationella r�relse. Fj�rde Internationalens liv st�r p� spel i den diskussion och den fraktionsstrid som den framkallat. Det korrekta s�ttet att inleda diskussionen, enligt v�r mening, �r att f�lja den revisionistiska str�mningen i v�r r�relse till dess k�lla, vilket f�r oss rakt till Deutscher.
Den nya revisionismen d�k f�rst upp f�r ett par �r sedan i Deutschers Stalin-biografi (1949). I denna bok l�nade han fr�n Trotskij tesen att nationaliseringen av industrin och den planerade ekonomin, som de utvecklats i Sovjetunionen efter Oktoberrevolutionen, �r en historiskt progressiv utveckling. Efter att ha lutat sig mot en del av Trotskijs teori, forts�tter han sedan, som sina revisionistiska f�reg�ngare, att �f�rbig�, f�rneka och f�rvrida den revolution�ra sidan av teorin, dess revolution�ra sj�l�.
F�r att g�ra detta identifierade han nationaliseringarna och den planerade ekonomin, vilka blivit m�jliga och n�dv�ndiga genom Oktoberrevolutionen, med stalinismen, revolutionens f�rr�dare och revolution�rernas m�rdare. Visserligen beklagade han komplotterna mot och massmorden p� de gamla revolution�rerna, men tenderar att avf�rda dem som olyckliga incidenter som inte f�r�ndrade stalinismens grundl�ggande progressiva historiska roll. Vid den tiden (1949) s�g han f�r sig en v�rldsvid expansion f�r stalinismen och likst�llde den med en expansion f�r den internationella revolutionen.
Denna Deutschers uppenbarelse kom som p� best�llning f�r stalinismens medl�pare, vilka brukade urs�kta massmorden p� revolution�rerna med den nonchalanta anm�rkningen: �Man kan inte g�ra omelett utan att kn�cka �gg.� Deutschers teori, utformad i hans biografi �ver Stalin, fann ocks� tyst genklang inom Fj�rde internationalen. Pablos strategiska och taktiska improvisationer, inklusive hans f�rutsp�dda �sekel� av �deformerade arbetarstater�, har sina r�tter d�r.
Stalins d�d, och den omv�lvning som f�ljde, fick emellertid Deutscher att �ndra sin tidigare bed�mning av utsikterna f�r stalinismen. Och �terigen refererade han till en del trotskism, i avsikt att f�rvrida och omtolka Trotskijs mest fundamentala l�rdomar om Sovjetunionens utveckling.
Detta verkar vara ett ganska dumdristigt tilltag, ty Trotskijs l�rdomar �r inga hemligheter och inget mysterium. De �r alla nedskrivna och k�nda bland hans anh�ngare. Dessutom, som alla Trotskijs arbeten, beskriver de hans tankar med s�dan klarhet och precision att ingen kan missf�rst� dem. I motsats till hela byket av revisionistiskt tungom�lstalande, sade Trotskij alltid vad han menade, och v�r r�relse har inte upplevt n�gra br�k eller kontroverser om hur man skulle �tolka� hans �sikter under hans livstid.
Det b�sta och mest effektiva s�ttet att besvara och vederl�gga vantolkarna av Trotskijs teori om stalinismen, vilka har dykt upp efter hans d�d, �r helt enkelt att citera Trotskijs egna ord. De finns alla i tryck, och alla citat kan verifieras. Innan vi tar upp Deutschers f�rvr�ngningar av Trotskij, ska d�rf�r Trotskij f�rst f� tala f�r sig sj�lv.
Det tog l�ng tid f�r den sovjetiska byr�kratin att fullborda den politiska kontrarevolutionen och bef�sta sin makt och sina privilegier, och Trotskij f�ljde utvecklingen steg f�r steg. Han analyserad stalinismen vid varje stadium i dess utveckling och angav uppgifterna i kampen mot den p� basis av den verkliga situationen i varje givet utvecklingsstadium. Dessa uppgifter, som Trotskij beskrev dem, f�r�ndrades med varje f�r�ndring av situationen, och motiverades s�. F�r att f�rst� Trotskijs teori �r det n�dv�ndigt att f�lja utvecklingen av hans tankar fr�n ett stadium i den sovjetiska utvecklingen till ett annat.
Under de f�rsta tio �ren av sin historiska kamp mot degenereringen ans�g han att den sovjetiska demokratin kunde �teruppr�ttas genom en intern kamp f�r en fredlig reformering av partiet. S� sent som 1931 sade han:
�Det prolet�ra avantgardet h�ller fast vid m�jligheten att s�tta byr�kratin p� plats, att ta kontroll �ver den, att s�kra en korrekt politik, och genom beslutsamma och dj�rva reformer p�nyttf�da partiet, fackf�reningarna och sovjeterna.� (Problems of the Development of the USSR. Cannons kursiveringar.)
I oktober 1933, n�r byr�kratin ytterligare hade �koncentrerat all makt och alla v�gar till makt i sina h�nder�, manade han till att bygga ett nytt Sovjet-parti inom en Fj�rde international, f�r att leda �reorganiseringen av den sovjetiska staten� genom utom-konstitutionella metoder. Han skrev d�:
�Vi m�ste f�rst av allt som ett orubbligt axiom sl� fast att denna uppgift bara kan l�sas av ett revolution�rt parti. Den grundl�ggande historiska uppgiften �r att skapa det revolution�ra partiet i Sovjetunionen utifr�n de friska elementen i det gamla partiet och fr�n ungdomen... Ingen normal �konstitutionell� v�g �terst�r f�r att avl�gsna den h�rskande klicken. Byr�kratin kan tvingas att �verl�mna makten i h�nderna p� den prolet�ra f�rtruppen endast med tv�ng.� (Sovjetunionens klasskarakt�r)
De �maktmedel� som var n�dv�ndiga f�r att f� till st�nd �reorganiseringen av den sovjetiska staten�, beh�vde emellertid inte, som han s�g det vid den tiden (1933), ha formen av en revolution. Han skrev:
�N�r proletariatet skrider till handling, kommer den stalinistiska apparaten att bli h�ngande i luften. Skulle den fortfarande f�rs�ka f�rsvara sig kommer det inte bli n�dv�ndigt att anv�nda sig av inb�rdeskrigets metoder mot den, utan snarare �tg�rder av polisi�r karakt�r.� (Sovjetunionens klasskarakt�r. Cannons kursiveringar.)�
Men 1935 kom Trotskij till slutsatsen att det redan var f�r sent f�r enbart �polisi�ra �tg�rder�, och att en politisk revolution, som bevarade Sovjetunionens sociala grund, var n�dv�ndig, Denna slutsats f�rblev of�r�ndrad.�
Gentemot dem som fortfarande hade illusioner om att reformera byr�kratin � Trotskij lovade aldrig att det stalinistiska monstret skulle reformera sig sj�lvt � skrev han 1936:
�Det finns ingen l�sning p� en s�dan kris. Ingen dj�vul har �nnu frivilligt skurit klorna av sig. Den sovjetiska byr�kratin kommer inte att ge upp sina positioner utan strid. Utvecklingen leder uppenbarligen mot revolutionens v�g.� (Den f�rr�dda revolutionen.
Han tillade:
�Med folkmassornas energiska tryck och regeringsapparatens oundvikliga uppl�sning under s�dana omst�ndigheter kan de makthavandes motst�nd visa sig bli mycket svagare �n som nu synes. Men i det avseendet �r endast hypoteser m�jliga. Byr�kratin kan i varje fall endast avl�gsnas genom revolution�ra krafter. Och som alltid kommer offren att bli f�rre ju dj�rvare och mer avg�rande attacken �r. Att f�rbereda detta och att st� i spetsen f�r massorna i en gynnsam historisk situation � det �r uppgiften f�r den sovjetiska sektionen inom den Fj�rde Internationalen..� (Ibid. Cannons kursiveringar.)
Denna Trotskijs slutsats, som utesl�t varje tanke p� att �reformera� den stalinistiska byr�kratin � f�r att inte tala om den fullkomligt orimliga id�n om att den skulle reformera sig sj�lv � blev det grundl�ggande programmet f�r den revolution�ra kampen f�r att �teruppr�tta sovjetdemokratin. Detta program f�r politisk revolution formaliserades i �verg�ngsprogrammet vid Fj�rde Internationalens grundningskongress (1938) och formulerades av Trotskij som f�ljer:
�Endast de f�rtryckta massornas segerrika revolution�ra uppror kan ge sovjetregimen nytt liv och trygga dess fortsatta utveckling mot socialismen. Det finns endast ett parti som kan leda de sovjetiska massorna till upproret � Fj�rde Internationalens parti!� (�verg�ngsprogrammet. Cannons kursiveringar.)
Detta har varit Fj�rde Internationalens program, och den teoretiska k�llan f�r dess politik och taktik i f�rh�llande till stalinismen, sedan dess grundande som v�rldsorganisation 1938. Tills nyligen har ingen som haft en annorlunda �sikt v�gat kalla sig trotskist.
Men nu har Deutscher i sin senaste bok Russia � What Next? visat dem som vill bli visade hur �ven Trotskij � liksom Marx och Lenin f�re honom � kan f�rvandlas till en �harml�s ikon�. F�rst bugar han sig inf�r Trotskijs �profetiska framtidsvision�, sedan introducerar han en l�tt reviderad version av Trotskijs teori om v�gen till denna framtid, sl�ende likt Bernsteins revision av Marx f�r n�san 60 �r sedan, efter Engels d�d.
Marx och Engels hade, som alla vet, f�rutsp�tt samh�llets omvandling fr�n kapitalism till socialism genom en arbetarnas revolution. Bernstein sade:
�Den f�rsta delen �r korrekt; kapitalismen kommer att ers�ttas av socialismen. Men denna omvandling kommer att ske gradvis och fredligt, genom en reformprocess steg-f�r-steg. Kapitalismen kommer att v�xa �ver i socialism. En arbetarnas revolution �r inte n�dv�ndig.�
Detta var den teori som avv�pnade Andra internationalen. Den ledde rakt fram till socialdemokratins f�rr�deri under f�rsta v�rldskriget, och till att det parti som grundats av Marx och Engels f�rvandlades till en kontrarevolution�r kraft. Deutscher utf�r samma slags operation p� Trotskijs l�rdomar, �stympar och banaliserar� deras �verkliga k�rna� och �trubbar deras revolution�ra egg�. Sovjetdemokratin, s�ger han, kommer att restaureras som Trotskij f�ruts�g � men inte genom det sovjetiska proletariatets revolution�ra resning, och inget Fj�rde internationalen-parti beh�vs. Det stalinistiska partiet �r tillr�ckligt, och Stalins arvtagare kommer att visa v�gen till stalinismens avskaffande.
Deutscher proklamerar som den mest troliga utvecklingen av Sovjetunionen under Malenkov: �En gradvis utveckling av regimen mot socialistisk demokrati�. (Sid. 208) Han forts�tter: �En analys av dessa f�rh�llanden leder till den allm�nna slutsatsen att balansen mellan de inhemska faktorerna gynnar en demokratisk p�nyttf�delse av regimen.� (Sid. 208)
Detta l�ter lockande f�r dem som hoppas p� en seger utan strid, det l�ter som Bernsteins teori om kapitalismens sj�lvdestruktion inf�r 1914, och speciellt inf�r fascismen. Men det �r vad man kan s�ga om den.
Vad som �r speciellt avskyv�rt och o�rligt i denna sj�lvbel�tna f�ruts�gelse �r att Deutscher, som st�d f�r den, bedr�gligt refererar till en formulering av Trotskij fr�n 1931 (citerad ovan), och l�ter bli att n�mna Trotskijs senare slutsats, att den f�rskansade byr�kratin bara kan st�rtas, och sovjetdemokrati inf�ras, genom ett massuppror av det sovjetiska proletariatet, lett av ett nytt Fj�rde internationalen-parti.
Deutscher skriver:
�P� 1930-talet f�respr�kade Trotskij en �begr�nsad politisk revolution� mot stalinismen. Han s�g den inte som en fullfj�drad social resning utan som en �administrativ operation� riktad mot den politiska polisens ledare och en liten klick som terroriserade nationen.� (Sid. 214)
Deutscher g�r �nnu l�ngre. Han sl�pper all f�rsiktighet n�r han ger �Malenkovs regering� erk�nnande f�r att genomf�ra detta program f�r sj�lvreformering. Han s�ger:
�Som s� ofta var Trotskij tragiskt f�re sin tid och profetisk i sin framtidsvision, �ven om han inte kunde f�rest�lla sig att Stalins n�rmaste medhj�lpare skulle agera enligt hans schema. Det som Malenkovs regering h�ller p� att genomf�ra �r precis den �begr�nsade revolution� som Trotskij f�rest�llde sig.� (Russia � What Next?, Sid. 215)
Onekligen kunde Trotskij �inte f�rest�lla sig det�; och var och en som f�rest�ller sig det � f�r att inte tala om att f�rs�kra att det redan sker � har ingen r�tt att utnyttja Trotskijs auktoritet. Dessutom har Malenkovs �begr�nsade revolution� �n s� l�nge f�rblivit en produkt av Deutschers fantasi. Bl�cket hade knappt torkat i hans nya bok n�r den nya blodiga utrensningen startade i Sovjetunionen och Malenkovs arm� besvarade de revolterande �sttyska arbetarna med tanks och maskingev�r och omfattande arresteringar av de strejkande.
Deutschers nya bok recenserades av kamrat Breitman i Militant den 22 och 29 juni 1953, och dess slutsatser kritiserades h�ftigt fr�n ortodox trotskistisk st�ndpunkt. Att vi nu �terkommer till �mnet beror p� att Deutschers fantastiska avsl�janden inte bara har stannat som en kontroversiell fr�ga mellan trotskister och en skribent utanf�r de revolution�ra arbetarnas krets. En bokanm�lan skulle vara nog f�r det. Men sedan dess har vi samlat p� oss bevis f�r att Deutschers teori har f�tt geh�r inom v�rt parti och Fj�rde internationalen. Deutscherismen har erbjudits oss som ett substitut f�r Trotskijs teori; och f�r att underl�tta bytet har den f�rkl�tts som inget mindre �n en moderniserad version av denna teori.
H�r skulle jag vilja g�ra en kort parentetisk avvikelse i en sekund�r fr�ga.
Som v�ra l�sare vet, har en �ppen fraktionsstrid brutit ut inom Fj�rde internationalen, och som i alla allvarliga fraktionsstrider �r en del organisatoriska procedurfr�gor inblandade. N�gra internationella kamrater har uttryckt som sin mening att striden huvudsakligen, eller �tminstone prim�rt, �r en organisatorisk strid och �nskar rikta diskussionen till denna fr�ga.
Som redan p�visats i tidigare inl�gg i Militant, betraktar SWP �ven denna aspekt av striden som viktig. Jag ska �terv�nda till fr�gan och d� diskutera den utf�rligt, som jag gjorde 1940 i den stora fraktionsstrid som vi, tillsammans med Trotskij, f�rde mot Burnhams revisionistiska program. Nu anser jag, som jag ans�g d�, att den organisatoriska fr�gan, med all dess betydelse, �r ett sidosp�r och inte den prim�ra fr�gan.
S�dana fr�gor �r bara meningsfulla n�r de betraktas i detta ljus. I varje strid beter sig revolution�rer och opportunister som dumskallar n�r fr�gan handlar om �organisatoriska metoder�. Men oavsett hur denna fr�ga till en b�rjan uppkommer, oavsett vilken h�ndelse som f�r fram den, leder alltid dispyten om �organisation�, n�r det kommer till kritan till den mer avg�rande fr�gan: Vad ska de organisationsmetoder man strider om tj�na till och vilket politiskt syfte tj�nar de? Trotskijs l�rjungar �ver hela v�rlden borde, om de verkligen vill vara trogna hans politiska metod, st�lla denna fr�ga till sig sj�lva och s�ka svaret p� den enda plats d�r det kan hittas � i de stridande fraktionernas motstridiga teorier och politik.
Det �r v�lk�nt, eller borde vara, att revisionister alltid f�rs�ker ducka och dra sig undan en uppriktig och �ppen diskussion om de prim�ra fr�gorna. De f�rs�ker r�ra till diskussionen med all slags andrarangens organisatoriska fr�gor, sagor och sladder, medan de ortodoxa alltid insisterar, trots alla provokationer, p� att s�tta de viktigaste fr�gorna fr�mst. De dokumenterade noteringarna fr�n striden 1939-40 i SWP ger en klassisk illustration till dessa motsatta taktiker. (Se de tv� b�ckerna: Till marxismens f�rsvar och Kampen f�r ett arbetarparti.)
Vi tror att det var r�tt av Trotskij och oss att f�ra den stora striden p� det s�tt vi d� gjorde, och vi har tagit den som modell f�r hur vi ska f�ra den nuvarande. Det �r d�rf�r som vi, i v�rt Brev till alla trotskister, som antogs vid v�rt 25-�rs jubileumsplenum (The Militant, den 16 nov. 1953.), s�tter de teoretiska och politiska fr�gorna fr�mst och de organisatoriska d�refter. Samma syns�tt har v�glett det nuvarande bidraget till diskussionen. En full�digare behandling av de skiljaktiga fr�gorna om den internationella organiseringen och uppfattningar om internationalismen kommer senare.
Vid SWP:s plenum i maj sl�t partiets tv� fraktioner, vilka tills dess i f�rsta hand hade stridit kring nationella fr�gor, ett vapenstillest�nd baserat p� ett erk�nnande av majoritetens r�tt att leda partiet i enlighet med dess politik i de nationella fr�gorna. Man kom ocks� �verens om att forts�tta diskussionen utan fraktionskamp. Detta vapenstillest�nd br�ts redan ett par veckor efter plenumet d� en ny kontrovers �ver fundamentala teoretiska fr�gor, som minoriteten inte hade presenterat inf�r plenumet, br�t ut. Samtidigt utstr�cktes fraktionskampen inom SWP till det internationella f�ltet.
Den f�rsta signalen om ett nytt utbrott av fraktionellt krig kom n�r minoriteten presenterade den nya paroll under vilken de t�nkte �teruppta fraktionsstriden: �Skrota den gamla trotskismen!� Denna paroll presenterades av Clarke, som talesman f�r minoriteten, vid medlemsm�tet i New York-avdelningen den 11 juni 1953. Partimedlemmarna, s�v�l som ledarskapet, som sedan l�nge skolats i den ortodoxa trotskismens l�ra, reagerade skarpt mot denna of�rsk�mda paroll och avvaktade uppm�rksamt vad man hade att erbjuda som substitut f�r deras gamla doktrin.
De beh�vde inte v�nta l�nge. I det nummer av Fourth International som kom ut en vecka senare eller s�, bidrog Clark, som redakt�r, med en artikel om de nya h�ndelserna i Sovjetunionen. Denna artikel, som smugglades in i tidskriften utan redaktionsstabens k�nnedom eller godk�nnande, h�vdade i f�ljande ordalydelse att sovjetbyr�kratins sj�lvreformering var m�jlig:
Kommer processen ske i form av ett v�ldsamt uppror mot det byr�kratiska styret i Sovjetunionen? Eller kommer eftergifter till massorna och en maktdelning � som den engelska borgerliga revolutionens l�nga f�rd i det politiska landskapet mellan den uppstigande borgerligheten och den avtynande adeln � att gradvis underminera byr�kratins bas? Eller kommer utvecklingen att vara en kombination av de b�da formerna? Detta kan vi inte f�rutse.� (Fourth International, nr 120)
Detta skaml�sa f�rs�k att f�ra in Deutschers koncept i v�r trotskistiska tidskrift � att g�ra den revisionistiska attacken inf�r dess publik � sk�rpte oerh�rt fraktionkampen, och gjorde samtidigt klart att denna strid inte l�ngre kunde begr�nsas till nationella fr�gor. Partimajoriteten, som skolats i den trotskistiska ortodoxin, reste sig mot denna reformistiska formulering av perspektiven f�r Sovjetunionen. Deras protest uttrycktes av kamrat Stein.
I ett brev till redaktionen, som publicerades i f�ljande nummer av tidskriften, pekade han p� att Clarke �avvisar den trotskistiska uppfattningen om att arbetarklassens politiska revolution mot den sovjetiska h�rskande kasten �r oundviklig, utan n�gon substantiell motivering.� Han tillade: � Om kamrat Clarke anser att den erk�nda trotskistiska uppfattningen i dessa grundl�ggande fr�gor inte l�ngre �r giltig och kr�ver revidering, borde han inte ha lagt fram s�dana allvarliga f�r�ndringar p� ett s� o�vert�nkt s�tt.� (Fourth International, nr 121)
Vissa kamrater i v�r internationella r�relse, de som bedyrar den egna �ortodoxin� medan de agerar f�rsvarare f�r revisionisterna, har f�rs�kt minimera betydelsen av Clarks Deutscher-aktiga formulering om Sovjetunionens utveckling, vilken f�ljde s� t�tt inp� parollen �Skrota den gamla trotskismen!� De f�rs�ker avf�rda den som �ett missf�rst�nd�, en �illa formulerad mening som l�tt kan r�ttas till�, etc. Den efterf�ljande utvecklingen ger inget st�d f�r denna optimistiska f�rs�kring.
Kamrat Steins ingripande erbj�d Clarke och hans fraktionsanh�ngare, i SWP s�v�l som i Fj�rde Internationalen, ett vid�ppet tillf�lle till att reda ut varje m�jligt missf�rst�nd i denna grundl�ggande fr�ga. Han inbj�d honom till att antingen �motivera� sin revision av �trotskismens erk�nda, programmatiska uppfattningar i dessa grundl�ggande fr�gor�, eller att ta tillbaka dem.
Clark gjorde ingetdera. I samma nummer av magasinet h�vdade han frankt att teorin om den sovjetiska byr�kratins sj�lvreformering, vilken han s�g som en definitiv m�jlighet, �r en verklig trotskism. I svaret p� Steins kritik s�ger han:
�Jag f�rkastar ingenting. Jag f�rs�ker till�mpa v�rt program. Vad som sker �r att den uppfattning om en politisk revolution som trotskismen v�rlden runt anammat under n�stan tv� decennier nu f�r f�rsta g�ngen s�tts i verket.�
Precis hur �uppfattningen om en politisk revolution� kan �s�ttas i verket� genom �eftergifter till massorna och maktdelning� � en uppfattning om reformer � l�mnades utan den f�rklaring som Stein kr�vt. Ist�llet blev hans bitande kritik f�rl�jligad som �uppenbarligen sprungen ur uppfattningen att trotskismens programmatiska positioner mer utg�r en dogm �n en v�gledning f�r handling.�
Naturligtvis kr�ver vi inte av n�gon att acceptera Trotskijs teoretiska formuleringar som dogmer. Alla dessa formuleringar �r i allm�nhet, och teorin om perspektiven f�r Sovjetunionen i synnerhet, avsedda som v�gledning f�r handling. Eftersom en revidering av teorin f�r djupg�ende f�ljder f�r v�r r�relses politiska agerande, ska just d�rf�r den som �nskar utmana denna teori � vilket var och en har all r�tt att g�ra � g�ra det �ppet, och klart deklarera vad som �r fel i den gamla teorin, och f�ljaktligen vad som �r fel i den handlingslinje som den var avsedd att �v�gleda�.
Han borde ge en �substantiell motivering� f�r den nya och annorlunda teorin om stalinistisk sj�lvreformering, och inte � inom den r�relse som �r grundad p� Trotskijs teori � bara l�gga fram den �p� ett s� o�vert�nkt s�tt�, som n�got sj�lvklart. Detta �r allt som Stein beg�rt. Men Clarke svarade inte s�. Hans ober�ttigade referens till �dogmer� � ett begrepp som vi har m�tt tidigare i konflikter med kurrag�mma-revisionister � var bara till f�r att undvika varje f�rklaring eller motivering till den f�rv�nansv�rda deklarationen.
M�nga kamrater runtom i landet, och likasinnade i andra l�nder, som l�ste meningsutbytet i Fourth International, s�g emellertid mer allvarligt p� saken. De s�g att grundl�ggande fr�gor om teorin steg till ytan i den interna striden i SWP, och de ortodoxa och de revisionistiska tendenserna b�rjade positionera sig.
Pablofraktionen i den brittiska� [text saknas i originalet � Red] sannolika perspektiv f�r utvecklingen i Sovjetunionen som man tidigare h�llit tyst om, gjorde sitt f�rsta �ppna och demonstrativa framtr�dande med krav p� att Clarkes artikel skulle publiceras i England ist�llet f�r en artikel om Sovjetunionens utveckling som hade skrivits utifr�n en ortodox st�ndpunkt. Detta motsatte sig Burns och andra ortodoxa trotskister med argumentet att Clarks artikel stod i mots�ttning till Fj�rde Internationalens program. Den �ppna fraktionsstriden i den brittiska sektionen inleddes i detta �gonblick.
Kamrat Burns skrev till oss den 10 augusti som f�ljer:
�Clarks ledare �ppnar upp ett avg�rande stadium i den politiska striden. Det handlar inte om olyckliga formuleringar. Det handlar om minoritetens och dess sympatis�rers verkliga politik.�
Innan detta, innan Steins kritik hade dykt upp i tidskriften, skrev jag till New York fr�n Los Angeles den 9 juli:
�Ska vi st�dja den m�jliga varianten, som Clark verkar antyda i slutet av hans artikel i senaste numret, att den stalinistiska byr�kratin kommer att korrigera sig sj�lv utan en politisk revolution? I detta sammanhang skulle jag vilja veta namn och adress f�r n�gon tidigare privilegierad social gruppering i historien som frivilligt har gett upp sina privilegier.�
Kamrat Tom, en �gammeltrotskist� av den ortodoxa skolan, som uppm�rksammade den nya revisionistiska str�mningen inom Internationalen och slog larm snabbare och tydligare �n vi, skrev till oss fr�n utlandet den 23 augusti:
�Vi kan inte �ra hans (Trotskijs) minne h�gre, tretton �r efter mordet, �n att forts�tta hans arbete Till marxismens f�rsvar, och fullborda det under rubriken �Till trotskismens f�rsvar� mot de nya revisionister som f�rs�ker besudla den och � under samma t�ckmantel � f�rdunkla hans m�rdares skuld och reaktion�ra roll i historien.�
Efter att ha funnit ursprunget till Clarks formulering hos Deutscher, forts�tter Tom:
Har alla l�st Deutschers nya bok? Den anmodas till l�sning i den nuvarande striden. Som bekant har denne man passerat genom v�r internationella r�relse p� sin v�g till k�ttgrytorna p� Fleet Street. Han �r inte en som r�r sig mot oss, utan en som r�rt sig bort fr�n oss. Och riktningen, som Trotskij l�rt oss, �r en mycket viktig faktor f�r att bed�ma den specifika st�ndpunkt som det politiska djuret intager vid en given tidpunkt. Han hyllas inte bara av Clarke och hans v�nner, utan ocks� av den brittiska borgerliga pressen (vilken, av egna sk�l, som jag tror Jim en g�ng sade om Churchill, sysslar en hel del med �nsket�nkande i dessa dagar av ol�sliga bel�genheter).
Burns ber�ttar f�r mig att Pablo nyligen p�pekade f�r honom att Deutscher har gjort mer �n n�gon annan f�r att popularisera �v�ra� id�er f�r en bredare �h�rarskara. Deutscher �r s�kert inte n�gon illvillig populariserare, men det �r inte v�ra id�er, dvs. de trotskistiska id�erna � �ven om det mesta av substans och sanning i hans presentation �r l�nat fr�n denna k�lla. Hans nya bok, som g�r anspr�k p� att analysera stalinismen och att presentera en f�ruts�gelse ur en vagt �marxistisk� st�ndpunkt, har en del skavanker vad g�ller detta: Den utel�mnar helt den sovjetiska byr�kratins sociologiska och historiska utveckling; den beskriver stalinismen som en forts�ttning p� leninismen (det g�ller dess fusion med det barbariska ryska arvet, enligt hans beskrivning); den avf�rdar det fysiska krossandet av Lenins parti som om det mer handlade om moral �n om politik; den f�rsvarar stalinismen som historiskt n�dv�ndig och i slut�nden progressiv. Och � p� denna grund � projiceras teorin om Malenkovs �sj�lvreformerande� r�relse. Det vill s�ga, p� basis av en f�rvr�ngning av den trotskistiska analysen presenteras en fullst�ndig negation av den trotskistiska linjen f�r kampen mot stalinismen.
V�ra nya revisionister har s� h�r l�ngt bara l�nat h�lften av hans slutsatser och f�rs�kt smuggla in dem i sm�bitar som v�r linje. Man ska dock inte gl�mma att Pablos syn p� �verg�ngsperiodens realiteter � i vilken av n�dv�ndighet deformerade revolutioner och arbetarstater blev normen och avvek fr�n de marxistiska klassikernas ideal � ocks� tangerar vissa punkter i Deutschers analys. Inget har p� senare tid h�rts om dessa st�ndpunkter, och av goda sk�l: de beh�ver justeras en del f�r att passa de nya realiteterna, s� att s�ga. Men har konceptet, tankeriktningen, bakom dem �vergivits? Allt pekar p� motsatsen.�
Kamrat Peng, en veteran och Fj�rde internationalens kinesiska sektions internationella representant, skrev till oss den 6 oktober som f�ljer:
��ven om vi vet lite om majoriteten och minoriteten i Amerika, s� blev saken tydlig f�r oss n�r vi nyligen l�ste de tv� olika uppfattningarna i Fourth International. (Breven fr�n S och C och redakt�rens uttalande �r publicerade i slutet av det nummer vi l�ste ig�r.) Minoriteten har b�rjat avl�gsna sig fr�n den trotskistiska tradition som majoriteten f�rsvarar. Det �r inte av en slump som Internationalen (det Pablo-styrda Internationella Sekretariatet) st�r p� minoritetens sida. Faktum �r att minoritetens id� har utvecklats ur n�gra av uppfattningarna inom Internationalen, men mer tydligt och distinkt.�
Peng slog onekligen huvudet p� spiken n�r han sade att det Pablo-styrda Internationella Sekretariatet �st�r p� minoritetens sida�, �ven om de till dess hade l�tsats vara �neutrala�. �ppnandet av en offentlig debatt om perspektiven f�r utvecklingen i Sovjetunionen, p�skyndad av Clarks artikel, satte en slutpunkt f�r denna attityd. Pablo kommenterade detta nummer av tidskriften, inte med att f�rd�ma Clarks revisionistiska formuleringar, utan inv�ndningarna mot dem. I ett brev till oss den 3 september skrev han:
�� det senaste numret av FI, liksom en serie artiklar som nyligen publicerats i Militant, skisserar en kurs vars inneb�rd det inte �r sv�rt att sk�nja. Det verkar som om ni nu h�ller p� att utveckla en linje som �r annorlunda �n v�r p� tv� grundl�ggande plan: synen p� Internationalen och dess verksamhet; och hur man ska f�rst� och f�rklara de h�ndelser som �r under utveckling i Sovjetunionen och buffertl�nderna efter Stalins d�d.�
Det hade han helt r�tt i. Onekligen utvecklade vi �en linje som �r annorlunda� �n Pablo-fraktionens, inte bara, som han s�ger, om �hur man ska f�rst� och f�rklara� h�ndelserna i Sovjetunionen och satellitl�nderna, utan ocks� h�ndelser i Frankrike � olika teoretiska analyser av stalinismens roll. Och, �nnu mer precist, om vad man ska s�ga om och g�ra �t dessa h�ndelser � olika linjer f�r politiskt agerande, �v�gledda� av olika teorier.
Efter den f�rsta publiceringen av den teoretiska kontroversen i tidskriften Fourth International b�rjade de fraktionella linjerna snabbt dras upp inom Fj�rde internationalen; och olika ageranden av de stridande fraktionerna f�ljde ur de olika teorierna med n�stan ljusets hastighet. Den �ppna stridens pl�tsliga och v�ldsamma utbrott har tagit en del internationella kamrater p� s�ngen, men vi ska inte ha skulden f�r det. Nya h�ndelser satte de konkurrerande teorierna p� prov utan tidsf�rdr�jning, och b�da sidor tvingades visa upp sina verkliga st�ndpunkter i praktiskt handling.
Vi har konkret anklagat revisionisterna f�r deras skamliga ageranden i samband med dessa h�ndelser i Brev till alla trotskister fr�n SWP:s 25-�rs jubileumsplenum. R�relsen v�ntar fortfarande p� deras svar p� denna anklagelse.
Jag har uppeh�llit mig ganska l�nge vid den kronologiska utvecklingen efter publiceringen av Clarks artikel, men vill inte �verv�rdera Clarks roll i p�skyndandet av den offentliga diskussionen. Hans betydelse i kontroversen kommer ur hans krav om att vara den sanne talesmannen och representanten f�r Pablos st�ndpunkt � ett p�st�ende som har visat sig vara 100 procent korrekt. Om hans egna bidrag till diskussionen verkar ha f�tt en �verdriven betydelse i hans framst�llning, s� �r det helt enkelt f�r att han talade mer uppriktigt och rakt ut; eller, som Peng skrev, mer �tydligt och distinkt� �n hans sponsor, och att han avsl�jade sin verkliga st�ndpunkt alltf�r tidigt.
Pablo f�redrar att tala i tvetydigheter och spela dubbelt. Han vet att kadrer som utbildats i Trotskijs skola aldrig skulle kunna f�rledas till att f�rkasta sin l�ra. Hans metod f�r att man�vrera Fj�rde internationalen till en revisionistisk uppfattning, inte genom uppriktigt och �ppet erk�nnande av ett s�dant program, utan genom att steg f�r steg f�ra in en politik som i praktiken skulle underminera Internationalens historiska funktion som oberoende politisk r�relse, omvandla den till ett v�nsteralibi f�r stalinismen och f�rbereda dess likvidering.
Om Pablo skulle kritisera Clarke, inom deras gemensamma fraktion, skulle det inte vara f�r inneh�llet i hans artikel, utan f�r hans obet�nksamhet i att sabotera strategin genom att i f�rtid avsl�ja dess verkliga inneb�rd. Auer f�rklarade en g�ng sin strategi f�r revisionism-i-praktiken inom den tyska socialdemokratin. I ett ber�mt brev till Bernstein sade han: �Min k�re Ede, man l�gger inte fram s�dana resolutioner. Man talar inte om det, man bara g�r det.� (Citerat i The Dilemma of Democratic Socialism: Eduard Bernstein�s Challenge to Marx, av Peter Gay. Sid. 267.)
Vad g�ller de bestickande argumenten fr�n Pablos f�rsvarare om att det blivit ett �missf�rst�nd�; att Clarks �illa formulerade mening� kommer att tillbakavisas; och allt det andra svamlet som varit avsett att r�ra till diskussionen om grundl�ggande fr�gor � s� har de redan besvarats genom handlingar som s�ger mer �n ord.
Minoriteten i SWP, f�r vilken Clark talade, har under tiden mottagit Pablo-fraktionens offentliga st�d. Detta s�ger allt en politisk person beh�ver veta om deras politiska fr�ndskap. Trotskij sade ofta att den s�kraste indikationen p� en grupps verkliga inst�llning �r dess internationella kontakter och allianser. �S�g mig vilka dina v�nner �r och jag ska s�ga dig vem du �r.� Det finns inget �missf�rst�nd� kring denna allians. Det bevisas av det faktum, om fler bevis nu skulle beh�vas, att Pablos fraktion inte n�gonstans har funnit tid eller plats f�r att tillbakavisa minoritetens Deutscher-aktiga formuleringar om sovjetbyr�kratins sj�lvreformering, inte heller av deras paroll �Skrota den gamla trotskismen!�
F�r att bevisa att det inte fanns n�got �missf�rst�nd� fr�n deras sida, organiserade minoriteten samtidigt en bojkott av SWP:s 25-�rs jubileum, som en offentlig demonstration mot den trotskistiska ortodoxi som v�r 25-�riga kamp representerar. Denna bojkott p�skyndade deras avsplittring fr�n SWP, som kr�vde offentliga uttalanden om deras st�ndpunkt i andra organ �n SWP:s. Men varken i det f�rsta brevet fr�n Cochran till Shachtman-tidningen, eller i deras egna oberoende publikationer, har de gjort den minsta retr�tt, korrigering eller f�r�ndring av sina ursprungliga formuleringar om utsikterna f�r den sovjetiska byr�kratins sj�lvreformering och allt som f�ljer av detta i termer av praktisk politik.
Detta �r deras verkliga st�ndpunkt, och deras sponsorers och fraktionella allierades st�ndpunkt, i den internationella striden. Deras f�rs�k att revidera den trotskistiska analysen av den stalinistiska byr�kratin, och att sl�nga ut det program som utvecklats ur denna analys, �r vad fraktionskampen inom den internationella trotskistiska r�relsen i realiteten handlar om � om vi f�ljer alla de or�kneliga skillnaderna i samh�rande fr�gor om taktik och organisation till deras ursprungliga teoretiska k�lla.
Los Angeles den 27 jan. 1954.