Detta �r ett tal som Bucharin h�ll den 13 december 1924 vid ett partim�te f�r propagandister i Moskva. Talet, som senare gavs stor spridning i b�de den sovjetiska och internationella kommunistiska pressen [*], ingick i den h�ftiga anti-trotskistiska kampanj som f�rdes i slutet av 1924 och b�rjan av 1925 och som av n�gon m�rklig anledning kallades f�r �den litter�ra debatten�.
En m�ngd partiledare bidrog till denna kampanj f�rutom Bucharin, bl a Stalin, Zinovjev, Kamenev, Sokolnikov, Bela Kun och O W Kuusinen. Flera av inl�ggen �versattes och publicerades p� andra spr�k (en del �ven i svenska kommunistpartiets huvudorgan Folkets Dagblad Politiken)[1].
Trotskij sj�lv kommenterade kampanjen i sin sj�lvbiografi s� h�r:
I Leningrad, Moskva och p� landsbygden hade hundratals och tusentals hemliga konferenser h�llits f�r att f�rbereda den s� kallade �diskussionen�, det vill s�ga f�rbereda en systematisk och v�lorganiserad f�rf�ljelsekampanj, som denna g�ng inte riktades mot oppositionen utan mot mig personligen. N�r de hemliga f�rberedelserna var inleddes, p� en signal fr�n Pravda, kampanjen mot trotskismen samtidigt �verallt, p� varje sida och kolumn, i varje spricka och h�rn. Det var p� sitt s�tt ett m�ktigt spektakel. F�rtalet var som ett vulkanutbrott. Det blev en enorm chock f�r de stora partimassorna. Jag l�g till s�ngs med feber och h�ll tyst. Press och talare gjorde inget annat �n att f�rd�ma trotskismen, �ven om ingen exakt visste vad detta ord betydde. Dag efter dag gr�vde de fram h�ndelser fr�n det f�rflutna, polemiska utdrag fr�n Lenins artiklar tjugo �r tidigare, f�rvr�ngde, f�rfalskade och stympade dem, och framst�llde det i allm�nhet som om det hade �gt rum bara dagen innan. Ingen kunde f�rst� det hela. Om det verkligen var sant s� m�ste Lenin ha vetat om det. Men �gde inte oktoberrevolutionen rum efter det? Var det inte inb�rdeskrig efter revolutionen? Hade inte Trotskij tillsammans med Lenin arbetat f�r att skapa Kommunistiska internationalen? H�ngde inte Trotskijs portr�tt �verallt j�mte Lenins? Men f�rtalet v�llde fram i en kall lavastr�m. Det lade sig som en tyngd p� medvetandet, och var �nnu mer f�r�dande f�r viljan. (Trotskij, Mitt liv)
Kampanjen mot Trotskij 1924-25 skildras utf�rligt av Isaac Deutscher i Den avv�pnade profeten, kapitel 2 �Anatemat�. Se �ven E H Carrs Oktobers l�rdomar och Debatten om �socialism i ett land�. F�r fler texter om den permanenta revolutionen, se l�stipsen efter artikeln.
�MF.
Fr�gan om den permanenta revolutionen sammanfattar den allm�nna bed�mningen av v�r revolutions utveckling, av f�rh�llandena mellan klasserna i v�rt samh�lle, av de �ndringar i dessa klassf�rh�llanden som skett under revolutionens g�ng, kort sagt de slutsatser som vi b�r dra av den teoretiska analysen av revolutionens problem.
V�r nuvarande diskussion skiljer sig fr�n f�rra �rets d�rigenom att den inte �r inriktad p� detaljfr�gor utan p� ett problem som ifr�gas�tter hela den bild vi gjort oss av v�r revolution.
Vi har kommit till en historisk v�ndpunkt. Liksom vid de tidigare etapperna i v�r revolution g�ller det en f�r�ndring i f�rh�llandet mellan arbetarklassen och b�nderna. �Teorin om den permanenta revolutionen� som behandlar denna fr�ga borde ta h�nsyn till de praktiska n�dv�ndigheter som de nuvarande f�rh�llandena mellan arbetarklassen och b�nderna st�ller oss inf�r. Den nuvarande teoretiska diskussionen visar att det �r n�dv�ndigt att finna en l�sning p� de nya problemen i v�r �stora politik�, en l�sning i enlighet med vad Lenin l�rde om blocket mellan arbetare och b�nder.
Som bekant var partimajoriteten ofta oense s�v�l f�re som efter revolutionen. Kamrat Trotskijs senaste arbete och hans brev, som publicerats med en kommentar fr�n kamrat Olminskij kastar ett skarpt ljus �ver denna oenighets sj�lva v�sen. (Inom parentes sagt bortser jag i denna artikel fr�n varje personlig sympati eller antipati och f�rs�ker endast att ha politiken f�r �gonen.)
Trotskijs gamla brev har �ter frammanat den djupa meningsskiljaktighet som finns mellan hans synpunkt och partiets som helhet, n�r det g�ller att bed�ma den ryska revolutionens drivkrafter och proletariatets f�rh�llande till b�nderna. Kamrat Trotskijs fel samordnas i hans teori om den permanenta revolutionen.
K�llan till kamrat Trotskijs fel, och som ocks� m�nga bland oss beg�tt, ligger i hans formella och litter�ra s�tt att behandla v�ra samh�llsfr�gor, tv�rtemot en levande dialektiska metod som karakt�riserar bolsjevismen.
N�r Lenin analyserade politiska fel gick han alltid till deras direkta k�llor. Det �r inte av en slump, som han under debatten om den fackliga fr�gan �gnade hela sidor �t dialektiken, och som han kort f�re sin d�d betonade n�dv�ndigheten av att �l�ra ut dialektiken�. N�r vi nu klart ser vad som skiljer oss fr�n kamrat Trotskij �r det inte sv�rt att konstatera att alla felaktigheterna har specifika drag. N�r vi driver analysen av dessa felaktigheter �nda till deras metodologiska k�llor ser vi uppenbart den grundl�ggande skillnaden mellan leninismen och trotskismen.
Vari ligger styrkan hos Lenins dialektik och teori? Vilken �r sj�lva orsaken till Lenins geniala, m�sterliga f�rm�ga att finna den riktiga v�gen genom alla revolutionens skiftningar? Lenin hade framf�r allt den geniala g�van att kunna uppfatta de stora historiska perspektiv som �ppnade sig f�r arbetarklassen. Genom att anv�nda den marxistiska dialektiken kunde han urskilja varje historisk epoks karakt�ristiska drag, �verg�ngarna fr�n en period till n�sta, och i synnerhet kunde han i det givna �gonblicket uppt�cka den faktor som dominerade situationen.
Lenin kan inte karakt�riseras p� det s�tt som vi vanligen g�r d� vi talar om f�retr�dare f�r en str�mning inom socialismen eller inom �socialismen� � inom citationstecken. Man s�ger ofta en �opportunist� eller en �god revolution�r�. Dessa m�tt kan inte anv�ndas p� Lenin, som var b�raren av en teori d�r marxismen n�r en �n h�gre grad av utveckling. Det som �r k�nnetecknande f�r Lenin �r att han f�rm�dde urskilja det s�regna i varje situation och med oj�mf�rligt m�sterskap finna den anv�ndbaraste faktorn f�r att leda revolutionen. Det �r ur denna synpunkt man m�ste bed�ma Lenins verk och den politik som det av Lenin uppfostrade partiet f�rde. Detta kriterium, som �r oundg�ngligt i bed�mningen av ett bolsjevikiskt partis politik, kan inte till�mpas p� trotskismen. Trotskij excellerar utan tvivel i att ge allm�nna revolution�ra perspektiv. De analyser han g�r av en konkret situation �r �verl�gsna de socialdemokratiska f�rest�llningarna men de �r underl�gsna dem som vi har leninismen att tacka f�r.
Om vi f�rs�ker till�mpa leninismens m�tt p� kamrat Trotskijs synpunkt, om vi fr�gar honom hur man skall handla i ett givet �gonblick, kommer vi att konstatera att trotskismen inte kan svara oss utan att misslyckas praktiskt.
Kamrat Trotskij besitter inte de f�r Lenin k�nnetecknande g�vorna. Det �r d�rf�r som han beg�r s� m�nga fel i praktiken. N�gra exempel: man minns diskussionen om den ekonomiska planen. Vid det tillf�llet rekommenderade Trotskij en mer rationell ekonomisk plan f�r att �vervinna den ekonomiska krisen. Han st�llde en rad praktiska f�rslag som han menade m�ste antas f�r att v�r industri skulle �terh�mta sig. Men de framg�ngar vi sedan dess n�tt skedde inte tack vare Trotskijs initiativ och den plan han f�reslog, utan tack vare den finansiella reformen och politiken att reducera priserna. De metoder som Trotskij rekommenderade var i det hela taget felaktiga.
Kamrat Trotskijs och oppositionens fel f�rklaras av deras okunnighet om det s�rskilda i den situation som vi d� befann oss i. Oppositionens plattform uttryckte abstrakta synpunkter, som i grunden inskr�nkte sig till det enkla konstaterandet att en rationell plan �r b�ttre �n anarki. Man kan inte vara mer revolution�r. Denna �prolet�ra� �sikts f�rsvarare ropar: �Ni �r mot planen? Men d� �r ni ju mot socialismen, eftersom den rationella ekonomin �r socialismens grundl�ggande princip!� Man skulle kunna tro att de som protesterar mot antagandet av �planen� d�rigenom g�r sig skyldiga till en �sm�borgerlig avvikelse� medan Trotskij genom att bek�mpa dessa sm�borgerliga och kontrarevolution�ra element f�rkroppsligar �det prolet�ra och socialistiska f�rnuftet�.
En s�dan bed�mning vore mycket ytlig. Fr�gan g�llde inte om vi f�redrog �planen� framf�r �anarkin�. Vad borde vi g�ra f�r att v�r ekonomi skulle g� fram p� socialismens v�g trots det numeriskt mycket starka sm�jordbruket, trots pappersvalutans sammanbrott, trots f�rs�ljningskrisen? Det var just h�r som kamrat Trotskij inte tog h�nsyn till det speciella i v�r situation. Den st�ndpunkt han intog i denna fr�ga visade att han, trots sina protester, framh�rdade i sina felaktigheter, dvs. underskattandet av bondeekonomin Underskattningen av marknadskrafterna, den otillr�ckliga f�rst�elsen f�r marknadens nervsystem, penningscirkulationen, tendensen att betrakta industrin f�r sig_ sj�lv, isolerad fr�n resten av det ekonomiska livet � alla dessa kamrat Trotskijs fel g�r tillbaka p� underskattningen av b�nderna.
Det k�nnetecknande f�r situationen vid det tillf�llet var inte s� mycket produktionskrisen som krisen i utbytet mellan st�der och landsbygd. Inte ens den vackraste �plan� skulle ha f�rt oss mycket fram�t n�r vi m�ste �vervinna de enorma sv�righeter som skapades av prish�jningarna, f�rs�ljningskrisen och v�r pappersvalutas sammanbrott. Trotskij f�rbis�g dessa karakt�ristiska drag i situationen. Inte heller f�rm�dde han urskilja �verg�ngen fr�n en etapp till en annan. Bondeekonomin s�dan den existerar hos oss, f�rekomsten av sm�jordbruket, tvingar oss att g� fram�t varligt, steg f�r steg, p� den v�g som leder fr�n den irrationella ekonomin till den rationella.
F�r att g� fr�n en etapp till en annan m�ste vi vidta n�dv�ndiga �tg�rder. Vid det tillf�lle som jag talar om g�llde det f�r oss att en liten bit n�rma oss den rationella ekonomin. Medlet f�r detta fann vi i den finansiella reformen. Trotskij och med honom hela oppositionen erk�nde att den finansiella reformen just var det medel som underl�ttade f�r oss att g� fr�n en etapp till en annan, som var n�rmare den rationella ekonomin. Kamrater i oppositionen f�rblev t.o.m. efter diskussionen skeptiska n�r det g�llde den finansiella reformen. De f�rutsp�dde dess oundvikliga sammanbrott; de ville f�rsvara den sovjetiska valutan. Deras dystra f�ruts�gelser bekr�ftades inte. Ocks� h�r gav oppositionen oss ett abstrakt schema i st�llet f�r en konkret analys, formalism i st�llet f�r dialektik, trotskism i st�llet f�r leninism.
Vid Brest-Litovsk-freden delade ocks� jag kamrat Trotskijs stora fel. Detta fel var av samma karakt�r som det som vi nyss talade om. Vilket var det dominerande draget vid denna tidpunkt? Att bonden v�grade att sl�ss. Vi �v�nsterkommunister� � och Trotskij med oss � utarbetade en �plan�, en mycket vacker s�dan: det revolution�ra kriget.
Visserligen lanserade Trotskij en paroll som l�g mittemellan: �varken krig eller fred�. Men han sade samtidigt att det var b�ttre f�r revolutionen att krossas av den tyska imperialismens sv�rd �n av kr�marna. Omedelbart krig, hj�ltemodigt krig, det var vad vi f�ruts�g i v�r �plan�, och i v�ra vedersakare s�g vi endast �kapitulationister�. Som �v�nsterkommunister�, i likhet med de kamrater som sympatiserade med Trotskij, var vi �vertygade om att v�rt parti �desm�ssigt skulle omvandlas till ett sm�borgerligt bondeparti. Kamrat Rjazanov f�rf�ktade denna st�ndpunkt med mest kraft. Han l�mnade r o m partiet, som enligt honom hade f�rlorat sin prolet�ra oskuld. [2]
Trotskij bekymrade sig knappast om b�ndernas sinnesst�mning. Han satsade helt och h�llet p� det v�steuropeiska proletariatets aktion.
Den grupp jag tillh�r � f�rklarade han p� samma kongress � anser att den enda utv�gen ur den nuvarande situationen �r att p�verka det tyska proletariatet i revolution�r riktning ... D� kommer var aktion inte att hejdas det minsta ... vi b�r v�nda det europeiska och i f�rsta hand det tyska proletariatets uppm�rksamhet till denna tragiska politiska situation, som inte vi skapat utan som h�nger samman med den internationella situationen; vi b�r g�ra det tyska partiet ansvarigt f�r f�ljderna av sin underl�tenhet ... Vi b�r inte underteckna freden om vi inte vill att den skall uppfattas som en komedi.
Trotskij gjorde allts� ingen bra analys av situationen. Han tog inte h�nsyn till dess s�rdrag; han s�g inte vad som beh�vdes f�r att underl�tta �verg�ngen fr�n etapp till en annan, dvs. i det fall som vi h�r syssels�tter oss med �verg�ngen fr�n b�ndernas desertering till det revolution�ra f�rsvaret av landet. Han f�rstod inte att det effektivaste medlet f�r att uppn� det revolution�ra f�rsvaret var att sluta fred, det var det enda medlet att organisera en ny arme som b�nderna skulle sluta sig till i stort antal, ledda av �nskan att f�rsvara den exproprierade jorden, det enda medlet att vinna tid. Trotskij begick samma fel i fr�ga om �planen�. Han st�llde upp ett fint revolution�rt perspektiv och en briljant allm�n �teori� som var v�rdel�sa i praktiken. Om man hade till�mpat denna teori hade resultatet blivit tv�rt emot det �nskade.
Dessa �r kamrat Trotskijs typiska fel. Det m�ste man noga h�lla i minnet f�r att f�rst� de nuvarande h�ndelserna.
Kamrat Trotskijs teori kallas �teorin om den permanenta revolutionen�. I ett av sina senaste verk uttrycker han sig p� f�ljande s�tt:
Vad g�ller �den permanenta revolutionens� teori ser jag ingen som helst anledning att ta tillbaka vad jag skrivit i �mnet 1904, 1905, 1906 och d�refter. Jag hyser fortfarande �sikten att de tankar jag d� utvecklade, i sin helhet stod den verkliga leninismen betydligt n�rmare �n mycket av det som vid den tiden skrevs av �tskilliga bolsjeviker. Uttrycket �permanent revolution� �r ett Marx-uttryck� Permanent revolution betyder fortl�pande, oavbruten revolution. Vad f�r slags t�nkande ligger bakom detta uttryck? Jo, at, f�r oss kommunister revolutionen inte �r avslutad efter den ena eller andra politiska er�vringen, efter uppn�endet av den ena eller andra sociala reformen, utan forts�tter att utvecklas �nda fram till att socialismen fullst�ndigt f�rverkligats� F�r Ryssland innebar denna teori: vad vi beh�ver �r inte en borgerlig republik, inte heller proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur, utan en arbetarregering som st�der sig p� b�nderna och inleder den internationella socialistiska revolutionens epok. Id�n om den permanenta revolutionen sammanfaller p� s� s�tt helt med bolsjevismens grundl�ggande strategiska linje� Det g�r inte att i mina d�tida skrifter uppt�cka minsta f�rs�k att �hoppa �ver� b�nderna. Teorin om den permanenta revolutionen ledde rakt till leninismen och i synnerhet till 1917 �rs aprilteser.[3]
I f�rordet till sin bok 1905 skriver Trotskij:
F�rfattaren bildade sig sin uppfattning om den revolution�ra utvecklingen i Ryssland, vilken �r k�nd under namnet teorin om den permanenta revolutionen, under den period som f�rfl�t fr�n 9 januari till generalstrejken i oktober 1905�Hans st�ndpunkter har fullst�ndigt bekr�ftats efter tolv �r.[4]
Slutligen, i brevet fr�n kamrat Trotskij till kamrat Olminskij finner vi detta avsnitt:
Jag �r l�ngt ifr�n �vertygad om att jag hade fel p� alla punkter i mina diskussioner med bolsjevikerna ... Jag �r �vertygad om att den bed�mning jag gjorde av revolutionens drivkrafter var absolut riktig. �nnu i dag skulle jag utan sv�righet kunna dela upp de polemiska artiklar som jag d� skrev mot mensjevikerna och bolsjevikerna i tv� kategorier: de ena �gnas �t analyser av revolutionens inre krafter och �t dess perspektiv ... de andra �t bed�mningar av den ryska socialdemokratins fraktioner, deras strider, etc... Jag skulle �nnu i dag kunna publicera artiklarna i den f�rsta kategorin utan att �ndra n�gonting i dem, ty de motsvarar fullst�ndigt v�rt partis st�ndpunkter efter 1917.
Kamrat Trotskij h�vdar s�ledes att:
1. Teorin om den permanenta revolutionen har visat riktig eftersom den bekr�ftats av erfarenheterna.
2. Teorin om den permanenta revolutionen �r oj�mf�rligt mycket n�rmare leninismen �n varje annan teori.
3. Den permanenta revolutionens teori sammanfaller fullst�ndigt med v�rt partis och bolsjevismens strategi sedan 1917.
4. Teorin om den permanenta revolutionen grundar sig inte p� n�got s�tt p� en underskattning av b�ndernas roll.
5. Teorin om den permanenta revolutionen ger en alldeles passande bed�mning av v�r revolutions drivkrafter.
Det nit varmed kamrat Trotskij f�rsvarar denna teori f�rklarar hans st�llning gentemot partiet.
Varf�r betraktar kamrat Trotskij v�rt partis historia innan 1917 som n�stan obefintlig? Eftersom partiet, enligt honom, inte antog den �permanenta revolutionen� f�rr�n 1917.
Kort sagt leninismen, liksom v�rt parti, skulle f�tts 1917, eftersom den verkliga leninismen enligt Trotskij och hans v�nner best�r i teorin om den permanenta revolutionen. Nu f�rst�r man varf�r kamrat Trotskij upptr�der som f�rsvarare av Lenins id�er. Det beror p� att han bryr sig f�ga om den historiska bolsjevismen och endast tillskriver den som �leninism� etiketterade trotskismen n�gon betydelse.
L�t oss unders�ka kamrat Trotskijs id�er litet n�rmare:
Teorin om den permanenta revolutionen skulle h�rstamma fr�n Marx. Den �permanenta revolutionen� skulle i sista hand leda till socialismens seger. Den �permanenta revolutionen� skulle ha bekr�ftats av h�ndelserna eftersom det ryska proletariatet er�vrade makten.
F�re 1917 skulle bolsjevikerna ha bek�mpat teorin om den �permanenta revolutionen�. Trotskij drar av detta slutsatsen att bolsjevikerna inte upptr�dde som goda revolution�rer f�rr�n efter 1917, d� de antog trotskismens st�ndpunkter.
Vi b�r framf�r allt l�gga m�rke till att k�rnan i den teori som vi diskuterar inte l�g i f�ruts�gelsen av en revolution d�r arbetarklassen tagit makten. I denna bem�rkelse har den permanenta revolutionen fullbordats eftersom arbetarklassen tagit makten.[5]
Men fr�gan ligger inte d�r. �Permanent revolution� inneb�r en helt annan sak. I sin bok Om leninismens grunder citerar Stalin en passus fr�n Marx som �r avg�rande i detta h�nseende.
Medan de demokratiska sm�borgarna vill f� ett slut p� revolutionen s� snabbt som m�jligt och under genomf�rande av p� sin h�jd de ovan anf�rda kraven, s� �r det i v�rt intresse och v�r uppgift att g�ra revolutionen permanent �nda tills alla mer eller mindre besuttna klasser har tr�ngts undan fr�n makten, tills proletariatet har er�vrat statsmakten.[6]
F�r Marx innebar den oupph�rliga revolutionen att styrkef�rh�llandena st�ndigt �ndrades under revolutionen, som utan uppeh�ll utvecklades fr�n en etapp till en annan. S�ledes: storgods�garna st�rtas. De ers�tts av den liberala borgarklassen som i sin tur m�ste l�mna plats f�r den radikala sm�bourgeoisin och makt�vertagandet av fattigb�ndernas och arbetarklassens block. Denna regering kommer i sin tur att avl�gsnas och ers�ttas av arbetarklassens regering. Det �r naturligtvis endast ett schema, men ett riktigt schema.[7]
Inneb�rden av den �permanenta revolutionen�, s� som Marx formulerade den, �r att den marxistiska teorin f�r revolutionen tar h�nsyn till de sociala f�r�ndringar som uppkommer under sj�lva revolutionens f�rlopp. Denna teori uttrycker det faktum att f�rh�llandena mellan de sociala klasserna st�ndigt f�r�ndras under revolutionen.
V�r revolution var permanent i den marxistiska inneb�rden, det �r sant, men den var det inte i den trotskistiska inneb�rden., Den genomgick flera etapper. I februari 1917 ers�tts storgods �garnas regering av liberal regering av den imperialistiska borgarklassen. Grunderna f�r arbetarnas och b�ndernas makt l�ggs genom sovjeterna. Den liberala regeringen ers�tts av en regering best�ende av en koalition mellan olika fraktioner inom sm�bourgeosin och den liberala borgarklassen. Efter er�vrandet av makten i oktober regerar bolsjevikerna tillsammans med v�nster-socialistrevolution�rerna. S� kom de senares uppror; n�r de besegrats av bolsjevikerna avl�gsnas de fr�n makten, som f�rblir i v�rt partis h�nder. Efter februari 1917 f�rl�pte revolutionen efter en upp�tg�ende linje, som avbr�ts under ett kort tidsintervall av h�ndelserna i juli 1917.
�r detta inneb�rden av teorin om den permanenta revolutionen s� som den formulerats av Trotskij? Vi svarar best�mt nej!
Om kamrat Trotskij hade f�rest�llt sig h�ndelsef�rloppet som det kom att bli skulle han inte ha framkastat parollen: �Ned med tsaren, leve en arbetarregering� s� som han gjorde 1905, i samarbete med Parvus. Denna paroll var passande f�r den revolution�ra processens sista etapp, inte f�r dess f�rsta. Det huvudsakliga felet med teorin om den permanenta revolutionen s� som Trotskij uppfattar den, best�r i att den f�rsummar att ta h�nsyn till det som utg�r sj�lva grunden f�r den marxistiska teorin om den permanenta revolutionen. Revolutionens olika etapper, d�r de olika klasserna har att fullg�ra sina respektive uppgifter, kr�ver att vi har s�rskilda paroller som �r i �verensst�mmelse med de givna situationerna. Trotskij har bara sett till revolutionens sista etapp, han har bortsett fr�n �verg�ngsetapperna. Om partiet hade f�ljt honom p� denna v�g skulle v�r revolution ha slutat i nederlag. Det �r knappast m�rkligt att kamrat Trotskij sj�lv har f�rkastat sin egen uppfattning om den permanenta revolutionen, ty om vi tar b�rjan f�re slutet finns det inte l�ngre n�gon process, inte n�gra �verg�ngsperioder, ingen �permanent revolution�.
Trotskij st�llde problemet p� ett element�rt s�tt: det kan endast vara fr�ga om en prolet�r revolution i Ryssland. (�nnu 1905 bestred Trotskij m�jligheten av en borgerlig revolution.) I ett sm�borgerligt land som Ryssland �r emellertid denna prolet�ra revolution d�md att misslyckas f�rs�vitt den ej f�r hj�lp fr�n stater i V�steuropa, d�r det segerrika proletariatet er�vrat makten.
Utan direkt, statligt st�d av det europeiska proletariatet kommer Rysslands arbetarklass inte att kunna beh�lla makten och f�rvandla sitt tempor�ra herrav�lde till en best�ende socialistisk diktatur. Detta kan inte ett �gonblick betvivlas (V�r revolution av Trotskij, 1906) [8]
Trotskij b�rjade med att inte f�rst� v�r revolutions s�regenheter, vilka bestod i en s�regen kombination av b�ndernas kamp mot storgods�garna och av den prolet�ra revolutionen. Han har inte f�rst�tt att den f�rsta etappen i denna revolution bestod i krossandet av storgodsegendomen.
Kamrat Trotskij �uppfattade� inte de etapper under vilka den borgerliga revolutionen i Ryssland omvandlades till en socialistisk prolet�r revolution.
Han har inte heller f�rst�tt de s�rdrag som skiljer v�r socialistiska revolution fr�n de andra l�ndernas.
Han har inte heller f�rst�tt de s� speciella internationella omst�ndigheterna, vilka gjorde det m�jligt or v�r socialistiska revolution att segra, h�lla ut och att st�rkas �ven utan hj�lp fr�n n�gon europeisk prolet�r stat.
Liksom alltid har kamrat Trotskij uppfattat situationen p� ett schematiskt s�tt: antingen borgerlig revolution eller prolet�r revolution; antingen klassisk prolet�r revolution, i s� fall definitiv seger, eller prolet�r revolution med andra sociala faktorer inblandade, och i s� fall �r nederlaget oundvikligt; antingen unds�ttning fr�n europeiska prolet�ra stater, vilket �r v�rt enda medel till r�ddning, eller ocks� f�rlisning.
Lenin st�llde fr�gan p� ett helt annat s�tt: de borgerliga revolutionerna och de prolet�ra bryter ut samtidigt; ingen hj�lp fr�n prolet�ra stater i Europa, men inte desto mindre ett effektivt st�d fr�n det internationella proletariatet, v�r sak st�ds ocks� av koloniernas uppvaknande och rivaliteterna i Europa; ingen klassisk revolution och likv�l inget nederlag, osv. Verkligheten visade sig mycket starkare �n den �permanenta revolutionens� abstrakta schema.
Svagheterna i Trotskijs politik beror p� att han inte k�nner till verkligheten.
Genom att uppfatta alla etapper och alla s�rdrag i den revolution�ra processen kunde Lenin och v�rt parti alltid finna det mest effektiva medlet i en given situation f�r att leda arbetarklassen och b�nderna till segern. V�rt parti har f�ljaktligen ingen anledning att f�redra kamrat Trotskijs teori framf�r Lenins.
H�r kommer vi in p� v�r revolutions etapper, unders�kta ur klasskampens synvinkel och utifr�n omsv�ngningen i klassf�rh�llandena under revolutionens f�rlopp. V�ra diskussioner ber�rde framf�r allt fr�gan om blocket av arbetare och b�nder. f�rbundet mellan arbetarklassen och b�nderna, proletariatets ledande roll i detta f�rbund. Detta problem, som Lenin var den f�rsta att visa oss, �r nu, �tta �r efter revolutionen 1917, st�llt inf�r oss i hela dess omfattning. Det har blivit axeln f�r bolsjevismens teori och dess praktik, den internationella revolutionens centrala problem. F�r oss bolsjeviker �r den koloniala fr�gan, som kapitalismens �de h�nger p�, endast fr�gan om f�rbundet mellan det europeiska och amerikanska industriproletariatet och koloniernas bondemassor.
Dessa tv� fr�gor �r naturligtvis inte identiska, det �r emellertid sant att den koloniala fr�gan i sina sociala r�tter �r en bondefr�ga. Genom att arbetarklassen st�djer de koloniala bondeuppror som undergr�ver det kapitalistiska samh�llet f�rs�krar den sig d�rmed en ledande roll i den koloniala bonder�relsen.
Fr�gan om f�rh�llandet mellan proletariatet och de koloniala bondeskikten st�lls ocks� efter att arbetarklassen har er�vrat makten. Den europeiska socialismen har ej erk�nt eller f�rsummat att ta h�nsyn till den revolution�ra betydelsen av den koloniala fr�gan. En del socialister, som var imperialismens medl�pare, var avogt inst�llda till r�relsen f�r koloniernas frig�relse. Andra f�rblev tysta. N�r kamrat Trotskij helt i linje med sin �europeiska� ideologi framh�vde den asiatiska och bondska karakt�ren av det �efterblivna� proletariatets ideologi (med det syftade han p� bolsjevikerna) hade han en sl�ng av socialdemokratins f�raktfulla ton gentemot bonde- och kolonialfr�gorna, �ven om han personligen �gnat en ganska stor uppm�rksamhet �t de koloniala problemen.
Den �europeiska� uppskattningen av klassernas roll f�rklarar kamrat Trotskijs st�ndpunkt, enligt vilken den ryska revolutionen �r d�md till oundvikligt nederlag om den inte f�r st�d fr�n europeiska stater d�r proletariatet gripit makten.
Enligt Trotskijs abstrakta schema �r varje �icke klassisk� revolution d�md p� f�rhand. Med klassisk prolet�r revolution menar han en revolution d�r proletariatet utg�r den enda �folkliga� klassen. Med andra ord: det �r bara i l�nder d�r b�ndernas roll �r betydelsel�s som ideala revolutioner kan ske.
Denna uppfattning �verensst�mmer ingalunda med verkligheten. Ur v�rldsekonomins synpunkt utg�r det egentliga proletariatet en obetydlig minoritet av befolkningen. De st�rsta l�nderna best�r av t�ttbefolkade prolet�ra �metropoler� och av kolossala bondekolonier. Den st�rsta delen av det ganska imperiet ligger i Afrika, huvuddelen av det engelska imperiet ligger i Asien. Vad skulle det engelska proletariatet g�ra efter att ha segrat om det inte hade de hinduiska och egyptiska b�ndernas sympati, om det inte stod i spetsen f�r koloniernas bondemassor?
Trotskij inser utan tvivel den enorma betydelsen av den koloniala fr�gan. Tyv�rr ger hans teori om den permanenta revolutionen ingen adekvat uppskattning av b�ndernas roll.
Nu vet vi med absolut s�kerhet hur vi b�r f�rh�lla oss till b�nderna. Innan makt�vertagandet b�r arbetarklassen tillf�rs�kra sig b�ndernas medverkan i kampen mot kapitalisterna och gods�garna. Efter makt�vertagandet b�r proletariatet st�dja sig p� en avsev�rd del av bondebefolkningen f�r att segra i inb�rdeskriget och bef�sta den prolet�ra diktaturen.
�n sedan d�? Kan man betrakta b�nderna bara som kanonmat i kriget mot kapitalet och gods�garna? Nej. Efter�t m�ste proletariatet till varje pris uppr�tth�lla ett v�nskapligt f�rh�llande till b�nderna, som utg�r majoriteten av befolkningen. Proletariatet har inget val. Det m�ste anv�nda sig av b�nderna n�r det bygger upp socialismen. Endast tunder den f�ruts�ttningen kan det beh�lla makten. �Att ifr�gas�tta detta �r att bortse ifr�n de v�rldsekonomiska f�rh�llandena och de lagar som best�mmer dem.
Det beh�ver inte s�gas att man m�ste till�mpa olika metoder allt efter omst�ndigheterna f�r att kunna leda b�nderna.
Det �r n�dv�ndigt att urskilja �verg�ngarna, etapperna i den revolution�ra processen. H�rvidlag skrev Lenin under diskussionen i fackf�reningsfr�gan f�ljande karakt�ristiska rader:
Hela den prolet�ra diktaturen �r en �verg�ngsperiod men nu har s a s vi en hel h�g med nya �verg�ngsperioder. Arm�ns demobilisering av arm�n, krigslutet, m�jligheten av en betydligt l�ngvarigare fredlig andh�mtningspaus �n tidigare, av en s�krare �verg�ng fr�n krigsfronten till arbetsfronten. Redan detta och enbart detta �ndrar den proletariatklassens f�rh�llande till bondeklassen.[9]
Genom att h�vda sin teori om den permanenta revolutionen har kamrat Trotskij visat att han varken f�rst�tt:
1) v�r st�ndpunkt gentemot b�nderna,
2) eller de metoder proletariatet b�r anv�nda f�r att leda b�nderna,
3) eller de olika faser som f�rh�llandena mellan arbetarklassen och b�nderna genoml�per under v�r revolutions f�rlopp.
Detta framg�r av f�ljande avsnitt ur f�retalet till hans bok 1905:
F�r att tillf�rs�kra sig segern m�ste den prolet�ra f�rtruppen s� snart den kommit till makten angripa inte bara den feodala utan ocks� den borgerliga �gander�tten. Detta kommer att f�rorsaka konflikter, inte endast med alla grupperingar inom bourgeoisin utan ocks� med de stora bondemassorna med vilkas hj�lp proletariatet er�vrat makten. I en situation med en arbetarregering i ett efterblivet land, d�r landsbygdsbefolkningen �r i f�rkrossande majoritet, kommer de inneboende mots�ttningarna att f�rsvinna i och med v�rldsrevolutionen. N�r det segrande proletariatet i enlighet med den historiska n�dv�ndigheten kommer att ha �verskridit de sn�va borgerliga och demokratiska gr�nserna f�r den ryska revolutionen m�ste det ocks� �verskrida de nationella gr�nserna f�r den ryska revolutionen, dvs. det m�ste g�ra den till v�rldsrevolutionens f�rspel.
Det sista p�st�endet �r riktigt. Men det �r inte det v�sentliga f�r Trotskij. Det v�sentliga enligt honom �r att det segrande ryska proletariatet �desbundet och oundvikligen m�ste komma i konflikt med bondebefolkningen och att den prolet�ra regeringen kommer att g� under i denna konflikt om det inte f�r st�d fr�n europeiska stater d�r proletariatet tagit makten.
Med erfarenhet fr�n den omtalade internationella r�relsen �r det l�tt att konstatera att Trotskij inte ger problemet en adekvat l�sning.
Om konflikten mellan proletariatet och b�nderna �r oundviklig kommer den ocks� att vara det efter proletariatets v�rldsomfattande seger. B�nderna utg�r den f�rkrossande majoriteten av jordklotets inv�nare. Om proletariatet inte hade n�gra medel att ut�va ett �verv�gande inflytande �ver denna majoritet skulle den internationella revolutionen g� under eller f� uppskjutas (som Cunow[10] s�ger) till dess att flertalet av planetens inv�nare best�r av prolet�ra element.
Kamrat Trotskijs fel best�r i att han uppfattar konflikten mellan proletariatet och b�nderna som oundviklig. Denna konflikt �r endast m�jlig, den blir inte oundviklig f�rr�n b�nderna finner mer f�rdelar med en kapitalistisk regim �n med den prolet�ra. Det finns inget sk�l att frukta en konflikt mellan de tv� arbetande klasserna om det segrande proletariatets parti framf�r allt syssels�tter sig med att cementera blocket mellan arbetare och b�nder.
Vilka metoder b�r vi anv�nda f�r att pr�va ett �verv�gande inflytande �ver b�nderna? Lenin tillbakavisade kamrat Trotskijs st�ndpunkt som gick ut p� att proletariatet i likhet med bourgeoisin skulle kunna beh�rska b�nderna tack vare deras brist p� politisk medvetenhet och deras passivitet. Lenin betonade n�dv�ndigheten av att engagera de breda bondemassorna i proletariatets historiska handling.
Trotskij visste inte hur han skulle b�ra sig �t, hur han skulle ��vertyga miljoner och tiotalsmiljoner b�nder� f�r att anv�nda Lenins ord �om n�dv�ndigheten av den historiska handling� som proletariatet f�retagit sig.
1905 f�rstod inte Trotskij att det var i den agrara revolutionen som skedets v�sentliga uppgift l�g. Inte heller mensjevikerna f�rstod det, vilket renderade dem bitande kritik fr�n Lenin.
�nnu idag h�vdar kamrat Trotskij att han p� ett riktigt s�tt uppskattade revolutionens drivkrafter och att han aldrig t�nkte f�rbise bondebefolkningen eller underskatta den. I denna fr�ga skriver han bland annat f�ljande:
Ett av �lsklingsargumenten i vissa kretsar best�r i att � i synnerhet indirekt � antyda att jag �underskattar� b�ndernas roll. Men man f�r leta f�rg�ves efter en analys av denna fr�ga hos mina motst�ndare � I mina skrifter fr�n den tiden g�r det inte att finna det minsta f�rs�k att �hoppa �ver� b�nderna. (Den nya kursen)
Hur bed�mde Lenin Trotskijs st�ndpunkt? 1915, under kriget skrev han:
Trotskijs originella teori l�nar fr�n bolsjevikerna uppmaningen till proletariatet att g� till avg�rande revolution�r kamp och er�vra den politiska makten, och fr�n mensjevikerna �f�rnekandet� av b�ndernas roll.
Han konstaterade ocks� att
I verkligheten hj�lper Trotskij de liberala arbetarpolitikerna i Ryssland, som med �f�rnekandet� av b�ndernas roll skyler �ver sin oben�genhet f�r att resa b�nderna till revolution! [11]
I samma artikel g�r Lenin en str�lande analys av revolutionens etapper. Han visar proletariatet som k�mpar f�r makt�vertagandet, f�r republiken, f�r exproprieringen av storgodsen, i avsikt att f� b�nderna att st�dja revolutionen och s�tta alla revolution�ra krafter i bondemassorna i r�relse, f�rst f�r att befria det borgerliga Ryssland fr�n den feodala imperialismen och st�rta gods�garnas makt, d�refter f�r att g� vidare till den sociala revolutionen, vilken kommer att fullbordas i f�rening med det europeiska proletariatet.
Lenin anser att Trotskijs teori underskattar b�ndernas roll. Vi st�r inf�r tv� teorier: den ena betraktar bondebefolkningen som en allierad, den andra � som en fiende; den ena p�st�r att det �r oundvikligt med en allvarlig konflikt mellan proletariatet och b�nderna, den andra s�ger att vi kan undvika denna konflikt med en f�rsiktig politik.
Kan man efter dessa uttalanden tvivla p� att teorin om den �permanenta revolutionen� utg�r en �permanent� skiljaktighet mellan trotskismen och leninismen?
L�t oss g� �ver till den konkreta unders�kningen av etapperna i v�r revolution och av v�rt partis och kamrat Trotskijs motsvarande st�ndpunkter.
Vi b�rjar med analysen av h�ndelserna 1905.
Bolsjevikerna betraktade revolutionen �r 1905 som en borgerligt demokratisk revolution som hade till m�l att st�rta storgods�garna och deras regering, att expropriera storgodsen och �verl�ta dem till b�nderna, att uppr�tta arbetarklassens och b�ndernas revolution�ra diktatur. I detta skede av den revolution�ra processen kunde denna diktatur �nnu inte vara av socialistisk karakt�r. Trotskij var inte �verens med oss, han vidh�ll att bolsjevismen hade reaktion�ra aspekter, som yttrade sig i dess �nskan att samarbeta med b�nderna.
I 1905 skrev han:
Nu f�resl�r man oss att �n mer begr�nsa proletariatets politiska handling genom att st�lla samarbetet med b�nderna som �villkor�, vilket objektivt sett �r anti-socialistiskt.
Kamrat Trotskij ans�g bolsjevismen vara reaktion�r just d�rf�r att den ville f� b�nderna att delta i maktut�vandet vid proletariatets sida. Vad �r bonden? Det �r en sm�f�retagare. Men ur socialismens synvinkel �r sm�f�retagsamheten en reaktion�r kraft. Om ni bolsjeviker vill f� b�nderna att delta i regeringen driver ni en reaktion�r politik!
Trotskij h�vdade att bolsjevismen genom denna reaktion�ra politik kunde �ventyra arbetarklassens seger. I en not som man finner nederst p� en sida i den andra utg�van av 1905 konstaterar han v�nligt nog att denna m�jlighet ej f�rverkligats eftersom �bolsjevismen under kamrat Lenins ledning (visserligen inte utan inre stridigheter) f�retog en synnerligt viktig ompr�vning av sina id�er i denna fr�ga under v�ren 1917, d.v.s. f�re er�vrandet av makten.�
Vi kommer senare att se hur l�jligt det �r att p�st� att partiet under Lenins ledning skulle ha �ndrat sin st�ndpunkt under v�ren 1917.
Trotskij erk�nner att man inte beh�vde frukta den fara f�r revolutionen som bolsjevismens �reaktion�ra� bondepolitik utgjorde s� l�nge Lenin levde, eftersom han �under v�ren 1917� hade haft modet att av Trotskij l�ra sig vilket f�rfaringss�tt som m�ste anv�ndas i revolutionens �mest betydelsefulla fr�ga�. Nu n�r Lenin �r d�d g�ller det att finna en socialistisk garanti mot det �antisocialistiska villkoret� (samarbetet med b�nderna) som den gamla bolsjevismen st�llt. Vilken �r denna garanti? Det �r mobiliseringen av ungdomen, den �nya kursen� mot de t�nkbara sm�borgerliga �avvikelserna� hos det gamla bolsjevikinka gardet.
H�rigenom inses att oppositionens kampanj mot det gamla gardet var fast f�rbundet med �teorin om den permanenta revolutionen�.
1905 bek�mpade Trotskij �muzjiken�; han tillbakavisade bolsjevikernas slagord: �Arbetarklassens och b�ndernas diktatur�. Hade han r�tt? Vi svarar med Lenins ord:
Den agrara fr�gan �r nu i Ryssland en nationell fr�ga.
Proletariatets uppgift bestod d� i att f�rm� bonden att resa sig mot den halvfeodala regimen, att dra in honom i kampen om jorden. Kamrat Trotskij betraktade situationen fr�n en motsatt st�ndpunkt. Han f�rstod inte de uppgifter historien hade st�llt det revolution�ra partiet inf�r. Varf�r slutade revolutionen 1905 i ett nederlag? P� grund av att det saknades ett f�rbund/ mellan arbetarr�relsen och bonder�relsen. 1905 �rs revolution n�dde sin h�jdpunkt i st�derna i december 1905, medan dess eftertrupp, bonder�relsen inte skred till verket f�rr�n 1907, n�r arbetarf�rtruppen redan krossats.
Vid den tidpunkten anklagade Trotskij oss f�r att vi �gnade alltf�r stor uppm�rksamhet �t b�nderna. Han bedrog sig i dubbel bem�rkelse. Under hans ledning skulle revolutionen aldrig ha kunnat segra, f�r vad han �n m� s�ga s� hoppade han �ver bondeetappen. Hans politik var i grunden felaktig, den bed�mning han gjorde av de n�rvarande klasskrafterna motsvarade inte verkligheten. Med vilken r�tt kan han h�refter g�ra g�llande att teorin om den permanenta revolutionen inneh�ll sj�lva k�rnan i bolsjevismen?
I fr�ga om denna etapp av revolutionen skrev Lenin: �Kamrat Trotskijs grundl�ggande fel �r att han bortser fr�n revolutionens borgerliga karakt�r; att han inte klart kan f�rest�lla sig �verg�ngen fr�n denna revolution till den socialistiska revolutionen ... En koalition mellan proletariatet och b�nderna �f�ruts�tter ett tillst�nd d� antingen b�nderna domineras av ett borgerligt parti eller det existerar ett m�ktigt sj�lvst�ndigt bondeparti�. Det �r naturligtvis fel b�de teoretiskt och erfarenhetsm�ssigt i den ryska revolutionens fall. En �klasskoalition� �r inte avh�ngig existensen av ett m�ktig parti eller ens av partier i allm�nhet. Man f�r inte blanda ihop klasserna och partierna ... Av den ryska revolutionens erfarenheter framg�r det att en koalition mellan proletariatet och b�nderna f�rverkligats tiotals eller hundratals g�nger utan att det funnits ett m�ktigt bondeparti.
1905 sade Trotskij att antingen kommer b�nderna att vara bourgeoisins direkta agenter eller ocks� kommer de att f� sitt \eget m�ktiga och sj�lvst�ndiga parti.
Slutsatsen var att det var om�jligt med en arbetarklassens och b�ndernas diktatur eftersom en synnerligen allvarlig konflikt skulle uppkomma mellan arbetarklassen och b�nderna. Med ett ord var detta f�rnekandet av proletariatets ledande roll. Trotskij fruktade b�nderna i ett skede d� det var n�dv�ndigt att tillkalla deras hj�lp i kampen mot gods�garna. Trotskij fruktade den �klasskoalition� som ensam kunde s�kerst�lla segern �ver tsarismen!
Det var en st�ndpunkt fullst�ndigt motsatt bolsjevismens. Om det ledande prolet�ra partiet skulle ha intagit denna st�ndpunkt skulle f�ljden blivit revolutionens sammanbrott.
L�t oss g� �ver till den f�ljande etappen i v�r revolution, revolutionen i februari 1917 utan att syssels�tta oss med reaktionsperioden d� kamrat Trotskij gjorde gemensam sak med mensjevikerna. Vilken bed�mning av februarirevolutionen gjorde Lenin g�llande bondefr�gan, som skulle ha anslutit sig till teorin om den �permanenta revolutionen�? Lenins tester om sovjetmakten, vilka kamrat Trotskij menar vara i sin igen anda, inneh�ller bland annat f�ljande avsnitt:
Skulle vi inte riskera att falla in i en �verdriven subjektivism och att ge vika f�r �nskan att �verskrida den borgerligt demokratiska revolutionen som �nnu ej �r fullbordad eftersom den ej tillgodosett b�ndernas krav, om vi f�rs�kte att omedelbart utl�sa den socialistiska revolutionen? Genom att s�ga: �Ner med tsaren, arbetarregering!� skulle jag uts�tta mig f�r denna fara.
Lenin visade p� faran av att 1917 till�mpa de slagord som Trotskij formulerade 1905. Han visade att eftersom b�nderna �nnu inte hade slutf�rt den agrara revolutionen s� hade v�r revolution inte kommit in i ett skede d� slagordet om den prolet�ra diktaturen kunde betraktas som aktuellt. Uppgiften bestod i att anv�nda b�ndernas revolution�ra krafter f�r att f�rbereda v�gen f�r den socialistiska revolutionen. Lenin bed�mde situationen dialektiskt. Han konstaterade att de bolsjevikiska slagorden fr�n 1905 i allm�nhet visat sig vara riktiga men han betonade ocks� det �s�rpr�glade� i den nya situationen d�r proletariatets och b�ndernas diktatur �f�rverkligades p� ett fullst�ndigt s�reget s�tt�, eftersom den samexisterade med en borgerlig regering.
Efter att ha framh�vt den sm�borgerliga karakt�ren av de d�tida sovjeterna d�r huvuddelen bestod av b�nder, rekommenderade Lenin att man skulle kringg� hindren och utforma framryckningen i enlighet med en djupg�ende analys av de olika �verg�ngsfaserna. Ur ekonomisk synvinkel bed�mde Lenin l�get p� f�ljande s�tt:
Kan flertalet av b�nderna kr�va och fullf�lja nationaliseringen av jorden? Ja. �r det redan den sociala revolutionen? Nej, det �r �nnu den borgerliga revolutionen eftersom nationaliseringen av jorden inte �r of�renlig med kapitalismen, �ven om den �r ett k�nnbart slag mot den privata �gander�tten. Kan flertalet ryska b�nder uttala sig f�r sammanslagning av bankerna och kr�va att ett lokalkontor f�r den statliga banken uppr�ttas p� varje ort? Ja, eftersom detta krav inneb�r obestridliga f�rdelar. T.o.m. anh�ngarna av det nationella f�rsvaret skulle kunna gilla det eftersom denna �tg�rd �kar Rysslands milit�ra resurser. Kan man utan dr�jsm�l �stadkomma en sammanslagning av bankerna? Det �r fullst�ndigt m�jligt. �r det en socialistisk �tg�rd? Nej, det �r �nnu inte socialismen. Kan flertalet b�nder uttala sig f�r nationaliseringen av sockerindustrin under arbetarnas och b�ndernas kontroll och f�r reducering av sockerpriserna? Ja. �r denna �tg�rd m�jlig ur ekonomisk synvinkel? Ja �
L�gg m�rke till hur Lenin behandlar fr�gan. Han fr�gar sig st�ndigt vad bonden kommer att s�ga. Visar dessa citat att bolsjevikerna st�r p� den �permanenta revolutionens� grund? Ingalunda. Lenin som klart urskiljde revolutionens olika etapper uppr�ttar ett samband mellan arbetarklassen massorna. Harr betraktar inte b�nderna a priori som arbetarklassens fiender utan som m�jliga allierade, vilka d� och d� f�rorsakar arbetarklassen sv�righeter men som den m�ste f�rst� att leda s� att de blir medk�mpar som ger ett avg�rande bidrag till v�r kamp f�r den socialistiska ekonomin. Lenin f�rklarade:
Jag s�ger inte: �Ned med tsaren, leve arbetarregeringen!�, jag s�ger: vi har sm�borgerliga sovjeter. Jag s�ger inte: socialismen genast. Jag s�ger: den eller den �tg�rden som inneb�r f�rdelar f�r bonden och som samtidigt utg�r ett slag mot den privata �gander�tten.
L�saren v�rdes�tter s�kert detta genialiska s�tt att g� fr�n en etapp till en annan utan att n�gonsin bortse fr�n s�rdragen i en given situation men �nd� alltid finna den faktor som befordrar arbetarklassens handling.
N�r det g�ller h�ndelserna under oktoberrevolutionen �r det framf�rallt tv� omst�ndigheter som b�r tas i beaktande: 1) den revolution�ra regering som utgick med segern bestod av bolsjeviker och v�nster-socialrevolution�rer: 2) vi antog och genomf�rde SR-arnas agrara program medan b�nderna hade skr�mts inf�r exproprieringen av godsegendomarna. I enlighet med sin politik att samarbeta med b�nderna sade Lenin: �B�nder, ni har utarbetat ett utm�rkt program under SR-arnas ledning. Vi hj�lper er att genomf�ra det.�
V�nster-SRarna var �nnu inflytelserika p� landsbygden. Vi tog in dem i regeringen utan protester fr�n kamrat Trotskij, som inte andades ett ord om det �antisocialistiska� i att samarbeta med b�nderna. Genom att V�nster-SR-arnas program och ge dem plats i regeringen lyckades vi st�lla miljoner b�nder under proletariatets ledning.
D�refter b�rjade en ny fas. Revolutionen hejdade sig inte vid exproprieringen av storgodsen, i vilken storb�nderna hade medverkat d� de hade intresse av att krossa de feodala godsegendomarna. Den f�ljande etappen medf�rde en klassdifferentiering p� landsbygden, med en sk�rpning av konflikten mellan den lantliga bourgeoisin och fattigbondekommitt�erna. Dessa kommitt�ers politik f�rorsakade en resning som organiserades av SR-arna. Storb�nderna och en del av mellanb�nderna avskilde sig fr�n oss medan de fattiga och den andra delen av mellanb�nderna st�dde oss. Revolutionen hade f�rts vidare av den proletariatet mest n�rst�ende klassen.
V�r v�g till arbetarklassens diktatur gick �ver olika etapper som f�ljde p� varandra. Vi ser nu de teoretiska skiljelinjer som finns mellan oss och kamrat Trotskij. F�r honom b�rjar den revolution�ra processen med uppr�ttandet av diktaturen. Han ser inte de olika etapper som revolutionen m�ste genomg�, och tar inte h�nsyn till styrkef�rh�llandena i de olika givna situationerna. Han erk�nner inte att slagorden m�ste v�xla med h�ndelserna. �Det jag f�ruts�g h�nde� s�ger han. �Jag hade allts� r�tt.� Ett allvarligt misstag. Om vi hade inr�ttat v�r taktik efter Trotskijs teori skulle vi inte uppn�tt arbetardiktaturen. Vi lyckades eftersom partiet f�ljde Lenins direktiv. Och det �r tack vare att vi �r beslutna att h�lla fast vid den v�g Lenin drog upp, dvs. att dra med b�nderna p� arbetarklassens v�g, som vi kommer att uppn� socialismen.
Vilka slutsatser kan man dra ur genomg�ngen av Trotskijs teori? I kamrat Trotskijs Oktoberrevolutionens l�rdomar finns bl.a. f�ljande avsnitt:
Februarirevolutionen var en borgerlig revolution. Men som s�dan kom den f�r sent, den kunde inte bef�stas. S�ndersliten av fientliga mots�ttningar vilka pl�tsligt visade sig genom dubbelmakten (den provisoriska regeringen och sovjeterna, Red), m�ste den antingen direkt leda till den prolet�ra revolutionen, vilket skedde, eller ge upphov till en regering av den borgerliga oligarkin, vilket skulle ha kastat Ryssland tillbaka i ett halvkolonialt tillst�nd. Den period som februarirevolutionen inledde kunde allts� betraktas ur tv� synvinklar: som en period d� den demokratiska revolutionen bef�stes och fullbordades, eller som en f�rberedelseperiod f�r den prolet�ra revolutionen.
Lenin d�remot, uttryckte sig p� f�ljande s�tt i det tal han h�ll med anledning av fyra�rsdagen av Sovjetrepubliken:
B�de anarkisterna och de sm�borgerliga demokraterna (dvs mensjevikerna och socialistrevolution�rerna som ryska representanter f�r denna internationella sociala typ) har kommit och kommer fortfarande med otroligt m�nga virrigheter om f�rh�llandet mellan den borgerligt demokratiska och den socialistiska (dvs den prolet�ra) revolutionen� Vi har som ingen annan slutf�rt den borgerligt demokratiska revolutionen. Vi marscherar fullt m�lmedvetet, s�kert och orubbligt fram�t mot en socialistisk revolution i vetskap om att den inte �r skild fr�n den borgerligt demokratiska revolutionen av n�gon kinesisk mur, i vetskap om att endast kampen kommer att avg�ra hur l�ngt vi (sist och slutligen) kommer att rycka fram, vilken del av den om�tligt stora uppgiften vi kommer att fullg�ra, vilken del av v�ra segrar vi kommer att bef�sta �t oss�
Med vilken varsamhet formulerade inte Lenin sina id�er! L�t oss citera �nnu ett avsnitt ur detta tal:
Ingen av alla s�dana som Kautsky, Hilferding, Martov, Tjernov, Hillquit, Longuet, MacDonald, Turati och de andra hj�ltarna av �2��-marxismen [har] kunnat begripa detta f�rh�llande mellan den borgerligt demokratiska och den prolet�rt socialistiska revolutionen. Den f�rra v�xer �ver i den senare. Den senare l�ser i f�rbig�ende den f�rras fr�gor. Den senare bef�ster den f�rras verk. Det �r kampen och endast kampen som avg�r hur l�ngt den senare lyckas v�xa ut�ver den f�rra.[12]
Vilken skillnad mellan de tv� uttryckss�tten: Hos Trotskij g�ller det antingen en borgerligt demokratisk revolution eller en socialistisk. F�r Lenin �r fr�gan st�lld p� ett helt annorlunda s�tt. De tv� etapperna, den borgerliga och den prolet�ra revolutionens, kan inte skiljas fr�n varandra. Den ryska revolutionens s�regenhet best�r i att de tv� revolutionerna sammanfaller, d�r den andra framg�r ur den f�rsta.
N�r dessa problem inte kan l�sas med abstrakta schemata utan endast kan angripas med dialektiska metoder som svarar mot verkligheten, dvs. med Lenins strategi, s� �terst�r det endast sterila fraser av den �plan� som Trotskij h�ndigt st�llt upp.
Det tj�nar ingenting till att kamrat Trotskij h�vdar att han inte har underskattat b�nderna och att han har tagit h�nsyn till den revolution�ra processens f�ljd av etapper. Han bedrar sig grymt n�r han betraktar uppr�ttandet av den prolet�ra diktaturen i Ryssland som ett resultat av att bolsjevikerna antagit hans teori om den �permanenta revolutionen�. Eftersom han alltj�mt framh�rdar i sina misstag �r det bara naturligt att partiet svarar honom p� ungef�r f�ljande s�tt: Om man genom att st�lla fr�gan om den permanenta revolutionen st�ller hela fr�gan om b�ndernas roll i den nya f�rvandling som v�rt land f�r n�rvarande genomg�r, om man str�var efter att omgruppera partiet och �ndra dess ideologi med utg�ngspunkt fr�n teorin om den permanenta revolutionen � d� v�grar vi att ge oss in p� denna v�g. Vi t�nker inte f�rneka Lenins klara uppfattningar. D�rf�r �r det ocks� n�dv�ndigt att trotskismen ideologiskt likvideras. Som Lenin sade, �r blocket mellan arbetare och b�nder v�r revolutions centrala fr�ga. Detta m�ste vi alltid ha f�r �gonen.
S� n�gra ord om den allm�nna bed�mningen av v�r revolution efter det att makten er�vrats.
Lenin har ocks� behandlat denna fr�ga. Vi har sett att Trotskij framh�rdar i att anse den bed�mning han gjorde 1905 av revolutionens drivkrafter som riktig. Likv�l, om det vore s�, skulle v�rt samarbete med b�nderna leda oss till underg�ng, vi skulle endast kunna h�lla ut om det v�sterl�ndska proletariatet under tiden uppr�ttade sin egen diktatur. Lenin menar att det �r v�r uppgift att �leva i god s�mja med b�nderna�. H�r tycks det oss finnas en djupg�ende teoretisk skiljelinje mellan de b�da uppfattningarna. Den g�r att vi f�rst�r den inst�llning som oppositionen samlad runt Trotskij intog under den senaste diskussionen. Utifr�n konstaterandet att v�rldsrevolutionen bromsats upp drog oppositionen slutsatsen att en konflikt mellan proletariatet och b�nderna var oundviklig. Det �r vi ingalunda �vertygade om; tv�rtom s�ger vi som Lenin att en f�rsiktig politik, som vidmakth�ller proletariatets ledande roll, kommer att f�rskona oss fr�n allvarliga konflikter med b�nderna och tillf�rs�kra oss deras samarbete. L�get �r inte hoppl�st: l�t oss bara f�rs�ka att inte beg� n�gra allvarliga felsteg visavi b�nderna.
Enligt den bokl�rda uppfattningen av den socialistiska revolutionen skulle denna efter att ha segrat f�rr eller senare bryta samman i de l�nder d�r majoriteten av befolkningen best�r av b�nder. Denna uppfattning bek�mpade Lenin med all kraft. Artikeln om Suchanovs bok Anteckningar om Revolutionen, som han skrev n�r han var sjuk och som �r en verklig modell f�r revolution�r dialektik, inneh�ller en m�sterlig kritik av denna �sikt. Vi kan inte motst� lusten att citera detta v�sentliga avsnitt:
Socialdemokraterna s�ger sig alltid vara marxister, men de uppfattar marxismen p� ett mycket pedantiskt s�tt. De har inte fattat det v�sentliga i marxismen, dess revolution�ra dialektik. Inte heller har de fattat, eller ens lagt m�rke till Marx' anvisningar om n�dv�ndigheten av att i en revolution�r situation ge prov p� den st�rsta m�jliga smidighet ... De har sett att kapitalismen och den borgerliga demokratin i V�steuropa hittills utvecklats i en viss allm�n riktning, och d� kan de inte f�rest�lla sig att det kan intr�ffa undantag som, �ven om de ur v�rldshistorisk synvinkel �r obetydliga, avviker fr�n det de vanligen betraktat som allm�n regel.
I f�rsta hand g�ller det h�r en revolution som f�ljer p� det f�rsta imperialistiska v�rldskriget. Denna revolution m�ste n�dv�ndigtvis ha en alldeles s�rpr�glad karakt�r.
Sedan kan de inte t�nka sig att vissa faser i denna allm�nna process kan anta ett speciellt utseende, antingen vad g�ller formen eller ordningsf�ljden.
De har l�rt sig klich�n utantill: de objektiva ekonomiska villkoren f�r socialismen existerar inte hos oss.
Vad skall man g�ra om Ryssland i en speciell situation f�rst dras in i det imperialistiska v�rldskriget, om de latenta eller redan utbrutna revolutionerna i �stern skapar omst�ndigheter d� vi kan uppr�tta en f�rening mellan �b�ndernas krig� och arbetarr�relsen?
Vad skall man g�ra om en situation utan utv�g, som tiodubblar arbetarnas och b�ndernas krafter, ger oss medel att p� ett annat s�tt �n det �r m�jligt i V�steuropa gripa oss an verket att skapa grundl�ggande villkor f�r civilisationen? Skulle den allm�nna tendensen i den v�rldshistoriska processen f�r�ndras av detta?
Om socialismen kr�ver en viss kulturniv� (ingen kan s�ga vilken denna kulturniv� b�r vara), varf�r skulle inte vi, efter att ha f�rt revolutionen till seger, kunna b�rja med att skapa de villkor som f�rbereder f�rverkligandet av denna kultur, s� att vi kan f�rena oss med de andra folken genom att anv�nda de medel som arbetarnas och b�ndernas makt och den sovjetiska regimen ger oss.[13]
Denna utl�ggning av Lenin �r av en vacker dj�rvhet. Det �r ocks� ett vackert exempel p� revolution�r dialektik.
Socialdemokraternas vulg�ra uppfattning av den socialistiska revolutionen g�r ut p� att den prolet�ra revolutionen endast kan h�lla ut i industriellt utvecklade l�nder d�r arbetarklassen �r numer�rt stark. I denna artikel, som i viss bem�rkelse ger en nyckel till hela hans politik, f�rklarar Lenin att denna regel �r riktig i allm�nhet men att det under vissa omst�ndigheter skulle vara i grunden felaktigt att ta den p� bokstaven. Lenins s�tt att uttrycka sig �r l�ngt ifr�n motstridigt marxismen. Det �r till och med den mest ursprungliga och fullkomliga till�mpning av den revolution�rt marxistiska dialektiken.
Medan Lenin p� detta s�tt f�rdjupade inneb�rden i v�r revolution f�rest�llde sig Trotskij villkoren f�r den prolet�ra revolutionens seger p� samma s�tt som de socialdemokratiska f�rfattarna. Ryssland har ett f�taligt proletariat och en svagt utvecklad industri; f�ljaktligen kommer inte det ryska proletariatet att f� njuta segerns frukter l�nge. Lenin d�remot s�ger att proletariatets nederlag inte �r oundvikligt. Vi beh�ver bara f� b�ndernas st�d och bevara det, samtidigt som vi steg f�r steg utvecklar v�r industri. Alliansen med b�nderna �r oundg�nglig f�r oss. Vi har bankerna och kontrollen �ver krediten. Med kooperativens hj�lp kommer vi att lyckas f�r�ndra b�ndernas ideologi inom n�gra decennier. Man m�ste gripa sig an uppgiften med f�rsiktighet och stort t�lamod. Fr�ga kamrat Trotskij om han ens gjort n�gon antydan om kooperativens roll, vilka Lenin i sina sista artiklar alltid st�llde i f�rgrunden?
N�gra ord om det V�steuropeiska proletariatets hj�lp. Enligt kamrat Trotskij kan vi bara komma ur �terv�ndsgr�nden tack vare hj�lp fr�n stater i V�steuropa d�r proletariatet tagit makten. Men proletariatet har �nnu inte segrat i Europa. Ger det oss inte ett v�rdefullt st�d likv�l? Och har vi inte st�d fr�n en annan kraft: de koloniala folken?
Kamrat Trotskijs fel �r st�ndigt detsamma. Han betraktar problemen ur en formalistisk synvinkel. Han s�ger: antingen proletariatets seger i V�steuropa eller slutet f�r den ryska revolutionen; antingen st�d fr�n Europas prolet�ra stater eller intet st�d alls. I verkligheten sker det p� ett helt annorlunda s�tt. Vi har en serie av halva segrar, plus den koloniala r�relsen, plus den kris f�r kapitalismen som kriget f�rorsakat. Leninismen tar h�nsyn till denna speciella bild av den internationella situationen och till de former som den internationella prolet�ra hj�lpen tar sig uttryck i, medan Trotskij begr�nsar sig till alltf�r abstrakta och sn�va schemata f�r att kunna gripa och omfatta det r�rliga och brokiga livet.
En centralkommitt� som hade intagit Trotskijs st�ndpunkt i bondefr�gan skulle ha lett landet �till avgrunden� och inlett en korporativ, halvmensjevikisk politik som skulle kallats: �rent prolet�r�. Vi skulle ha f�rlorat kontakten med b�nderna och hade framkallat en konflikt som kunde blivit �desdiger f�r oss.
Kamrat Trotskij lade nyligen �nyo ut id�er som avspeglade en trotskistisk ideologi. V�rt parti kommer inte att kunna anta st�ndpunkter som det i �ratal bek�mpat. Teorin om den permanenta revolutionen �r inte likgiltig f�r oss. Vi kommer inte att upph�ra att bek�mpa den, ty vi vill bevara v�rt partis politiska och ideologiska bas intakt. V�r revolution �r �nnu inte avslutad. Vi t�nker inte abdikera, men f�rr eller senare m�ste vi �verl�ta revolutionens �de i nya generationers h�nder. V�rt partis historia b�rjade inte och slutade inte i oktober 1917. V�rt parti har �nnu tiotals �r framf�r sig. F�r att skola den nya generation som skall forts�tta v�r uppgift, m�ste vi dra fram de �gamla� tvisterna eftersom de �r av direkt betydelse f�r de aktuella problemen. Det �r d�rf�r vi menar det vara v�r uppgift att bevara partiet fr�n alla f�rs�k till revidering av leninismen.
Trotskij: Resultat och framtidsutsikter (1906), Den nya kursen (1924), Den permanenta revolutionen (1929) och Tre uppfattningar om den ryska revolutionen (1939).
Pierre Frank: Teorin om den permanenta revolutionen
Hal Draper: Karl Marx� revolutionsteori Band II (kap. 7�10)
En viktig samling texter som r�r den permanenta revolutionen och teorins historiska bakgrund �r Witnesses to Permanent Revolution: A Documentary Record (2011) (med bidrag fr�n Karl Kautsky, Lenin, Rosa Luxemburg, Franz Mehring, Trotskij m fl), sammanst�lld och f�rtj�nstfullt kommenterad av Richard B Day och Daniel Gaido (700 sidor). En svensk �vers�ttning st�rre delen av boken finns p� marxistarkiv.se: Vittnen till den permanenta revolutionen.
[*] En annan, f�rkortad version av detta tal publicerades i brittiska m�nadstidskriften Communist Review 8 februari 1925: The Theory of Permanent Revolution � Red.
[1] P� engelska: The Errors of Trotskyism. P� svenska: �Den litter�ra debatten� 1924-25 i svensk kommunistpress � Red.
[2] N�gra v�sentliga avsnitt ur ett tal kamrat Rjazanov h�ll vid den 8:e partikongressen:
�Jag f�ruts�g att v�rt prolet�ra parti efter makt�vertagandet skulle st�llas inf�r dilemmat att Antingen st�dja sig p� bondemassorna eller p� det v�sterl�ndska proletariatet. Kamrat Lenin och den grupp i partiet som st�djer honom har f�redragit att st�dja sig p� b�nderna. Jag har redan karakt�riserat kamrat Lenins politik i v�r fraktion. Lenin ville inta Tolstojs st�ndpunkter i det nuvarande skedet. Tolstoj rekommenderade naiva bondemetoder f�r att f�rnya Ryssland. Lenin vill ta itu med samma uppgift med milit�ra och bondemetoder. Nu ser vi frukterna av denna milit�ra och bondepolitik!�
[3] Den nya kursen kapitel 6. � Red
[4] H�r g�r Bucharin en egen sammanfattning av Trotskijs f�rord till f�rsta upplagan. Jfr �ret 1905 s. 6-8. � Red
[5] H�r m�ste man ta h�nsyn till det relativa �avbrottet�' i revolutionen. Tio �r f�rfl�t fr�n 1905 �rs revolution till utl�sningen av den �andra� revolutionen. I sin artikel �Om revolutionens tv� linjer� skrev Lenin att det revolution�ra partiet framf�rallt m�ste g�ra klart f�r sig klassf�rh�llandena i den f�rest�ende revolutionen. Ang�ende Trotskij anm�rker han att denne lyckas d�ligt med denna uppgift eftersom han endast �upprepar sin �originella� teori fr�n 1905 och inte vill reflektera �ver vad som �r orsaken till att livet under tio �r g�tt f�rbi denna utm�rkta teori�.
� Det finns s�ledes ett visst avbrott i den �oavbrutna� revolutionen. Detta avbrott och de senare h�ndelserna vederlade kamrat Trotskij, ty b�nderna intog en plats i historien som kamrat Trotskijs teori f�rv�grade dem.
[6] Citatet ur Marx/Engels, �Centralledningens h�nv�ndelse till f�rbundet, mars (1850)�. � Red.
[7] Det b�r anm�rkas att detta schema inte kan till�mpas utan att de sociala styrkef�rh�llandena unders�kts. S�rdraget i Rysslands borgerligt demokratiska revolution bestod i att den endast kunde slutf�ras genom en kamp mot den liberala bourgeoisin som redan innan segern �ver tsarismen blivit en kontrarevolution�r kraft.
� Blindheten f�r detta faktum ledde mensjevikerna till f�rr�deri.
� I polemiken med mensjevikerna framh�vde Lenin att detta schema inte kunde till�mpas p� alla samh�llslivets f�reteelser. Ibland tvingas man hoppa �ver etapper, g� spr�ngvis tillv�ga. Men Lenin f�rsvarar sig mot de slutsatser som 'l�sare med gr�lsjukt hum�r' kunde dra av detta � att l�tsas att han f�respr�kar 'en taktik d�r man hoppar �ver etapperna utan att ta h�nsyn till de existerande sociala krafterna'.
� Det som �r viktigt �r att grunda v�ra ber�kningar p� de sociala styrkef�rh�llandena. Att st�ndigt utveckla revolutionen, att f�ra den igenom alla blindsk�r med styrkef�rh�llandena st�ndigt f�r �gonen � d�ri ligger leninismens hela taktik.
[8] Trotskij, Resultat och framtidsutsikter, kapitel 8 (n�got annorlunda �vers�ttning) � Red
[9] Lenin, Om fackf�reningarna, om den nuvarande situationen och om kamrat Trotskijs misstag (1920) � Red
[10] H�nvisning till Heinrich Cunow (1862-1936), teoretiker fr�n det tyska socialdemokratiska partiet, redakt�r f�r Die Neue Zeit 1917-23 och f�rfattare till Die Marxsche Geschichts, Gesellschafts und Staatstheorie (Berlin 1920-21), som Bucharin kommenterar i kapitel 7 i Den materialistiska historieuppfattningen � Red. �
[11] Lenin, Om revolutionens tv� linjer (november 1915) � Red�
[12] Lenin, Till Oktoberrevolutionens fyra�rsdag (november 2021)
[13] Lenin, Om v�r revolution (januari 1923). Bucharins redog�relse avviker en hel del fr�n befintliga versioner av Lenins artikel, bl a utel�mnar han en flera avsnitt utan att markera detta. Men sakligt �r inneh�llet OK.� � Red