Pierre Brou�

Socialistiska ungdomen i Spanien (1934-1936)

(N�r Carrillo var v�nster)

December 1983

Originalets titel: The Socialist Youth in Spain (1934�1936) � When Carrillo was a Leftist. �versatt fr�n Revolutionary History, Vol. 9 Nr. 4, 2008. Original p� franska i Cahiers L�on Trotsky, nr. 16, december 1983.
�vers�ttning (fr�n franska): Per Olof Eklund och Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren

I ett brev till ledningen f�r det Revolution�ra socialistiska arbetarpartiet (RSAP) i Nederl�nderna, daterat den 16 juli 1936, skrev Trotskij om Spanien och Andr�s Nins st�ndpunkter betr�ffande f�rslaget att g� med i Socialistiska ungdomen [Juventudes Socialistas de Espa�a. JSE]. I brevet argumenterade han mot den ledande RSAP-kamraten Sneevliet:

Den storartade Socialistiska ungdomen kom spontant fram till id�n om Fj�rde internationalen. N�r vi insisterade p� att �gna all uppm�rksamhet �t Socialistiska ungdomen fick vi bara ih�liga undanflykter till svar � Den socialdemokratiska ungdomen gick sedan n�stan helt �ver till det stalinistiska l�gret. De grabbar som kallade sig bolsjevik-leninister och som till�t detta, eller snarare, de som orsakade detta, m�ste f�r evigt br�nnm�rkas som revolutionens f�rr�dare.[1]

I dokument som nyligen publicerats i �uvres [franska utg�van av Trotskijs skrifter] fr�n 1934 och fram�t, finns rikligt med referenser till och anm�rkningar om det av Trotskij f�respr�kade intr�det i Socialistiska ungdomen och Socialistiska arbetarpartiet (PSOE) och om Kommunistiska v�nsterns (Izquierda Comunista) v�gran, som 1935 slutade med att organisationen gick samman med Maur�ns Arbetar- och bondeblock i POUM. I La R�volution espagnol f�rs�kte jag kasta allt ljus jag kunde p� inneh�llet i Trotskijs f�rslag � en text vi inte har � och de spanska trotskisternas p� varandra f�ljande avslag och jag fick n�ja mig med att som en viktig del i sammanhanget n�mna �radikaliseringen� av PSOE, som ibland har kallats �revolutioniseringen�, liksom vissa yttre tecken p� v�nsterutvecklingen, �ven �v�nsterismen�, hos dess ungdomsorganisation, Juventudes socialistas. [2]

Utvecklingen i Spanien efter Franco har varit gynnsam vad g�ller historieskrivningen, d�rf�r att den till slut givit oss tillg�ng till inte bara samlingarna av b�cker och tidningar fr�n 1930-talet, utan �ven dokument i de arkiv som Francos arm� mellan 1936 och 1939 beslagtog i stor skala och som samlades i Salamanca[3]. Med andra ord har det nu blivit m�jligt att studera v�nsterutvecklingen av en viktig fraktion av Socialistiska arbetarpartiet i Spanien, under ledning av Largo Caballero, och d� s�rskilt dess mest aktiva gren, det Socialistiska ungdomsf�rbundet, d�r en av dess ledare kom att f� en l�ng karri�r � p� grund av att han helt enkelt var Santiago Carrillo. Under de fem senaste �ren har viktigt arbete kunnat �gnas denna fr�ga utifr�n olika utg�ngspunkter,[4] och en f�rsta granskning av fr�gan �r nu m�jlig, baserad p� tryckta k�llor likav�l som p� tidigare ok�nda arkiv.

Largo Caballeros radikalisering

Trycket fr�n v�nster inom socialistpartierna fr�n och med 1933 �r naturligtvis inte ett rent spanskt fenomen, vilket vissa Spanien-experter tror och vissa politiska skribenter h�vdar. Fenomenet berodde i allm�nhet p� den ekonomiska krisen och dess samh�llspolitiska konsekvenser, samt den f�rsvarsreflex som Hitlers seger utan strid i Tyskland f�rorsakade; det var ett v�rldsomsp�nnande fenomen. De som var unikt i Spanien var att den radikaliserade v�nstern inom socialistpartiet som talesperson och fr�msta ledare kom att f� en man som fram till dess med r�tta ans�gs vara en av de mest f�rh�rdade reformisterna inom Andra internationalen, Francisco Largo Caballero.

Han var en f�re detta murare, som l�rt sig l�sa och skriva f�rst vid 24 �rs �lder, och var en av de mest k�nda ledarna f�r partiet och den fackf�rening som han kontrollerade, Uni�n General de Trabajadores (UGT). Han var en av de envisaste motst�ndarna till att ansluta sig till Kommunistiska internationalen och en av PSOE:s aktivaste anh�ngare, och sedan, under Primo de Riveras diktatur, en best�md f�respr�kare av samarbete som skulle f� UGT att v�xa. Han var f�r en allians med de borgerliga republikanska partierna f�r att f� ett slut p� monarkin och uts�gs till arbetsminister i den socialistiskt-republikanska koalitionsregeringen efter inf�randet av republiken, och tog d� p� sig ansvaret f�r repressiva �tg�rder s� h�rda som exempelvis den fam�sa �lagen till republikens f�rsvar�.[5]

Men i mitten av 1933, d� socialisterna dessutom gick med i regeringen, pressade ett flertal faktorer tillsammans Largo Caballero till att anv�nda ett skarpare v�nsterspr�k � lika mycket riktat till borgarklassen som till arbetarna. Han noterade med stor bitterhet att den sociala lagstiftning som han legat bakom fortsatte att saboteras av funktion�rer, s�v�l h�ga som l�ga, medan f�retagarna �verallt och p� alla omr�den �terupptog offensiven. Dessutom tog han mycket kraftigt intryck av Hitlers seger och krossandet av hela den tyska arbetarr�relsen och de sociala konsekvenser som detta fick, liksom av hans kamrats, Luis Araquist�ins, analys av dessa h�ndelser.[6] Likt tusentals andra var han �vertygad om att ledaren f�r Acci�n Popular, Jos� Mar�a Gil Robles[7], valt fascismens v�g i Spanien och skulle ta makten p� laglig v�g, s� han ans�g att hans partis sj�lva existens nu stod p� spel.

Det f�rsta tecknet p� att han h�ll p� att sv�nga �t v�nster gavs i ett tal som han den 23 juli h�ll till huvudstadens Socialistiska ungdom i Pardi�as-biografen i Madrid. Han f�rsvarade socialisternas deltagande i den republikanska regeringen, men n�r han p�pekade att fascismen var kapitalismens sista extrema utv�g framkastade han n�gra v�gade formuleringar, speciellt att han f�redrog �den socialistiska diktaturen� framf�r �den borgerliga diktaturen eller fascismen�.[8] N�gra veckor senare gick han �ter till angrepp n�r han talade till deltagarna vid Socialistiska ungdomens sommarskola i Torrelodones, d�r inl�gg fr�n Besteiro, vilka f�ljdes av inl�gg fr�n Indalecio Prieto, v�ckte stort missn�je.[9] Largo Caballero gjorde f�r sin del inte sina unga �h�rare besvikna. I ett tal om deltagande i makten sa han att han inte gjorde detta till en principfr�ga, utan att han nu mindre �n n�gonsin trodde p� m�jligheten att uppn� socialismen inom det borgerliga samh�llets ramverk. Han f�rklarade att m�let f�r socialister m�ste vara att er�vra makten och att en socialistisk republik m�ste g�ra slut p� m�nniskans utnyttjande av m�nniskan. Han p�minde �ven om Engels formulering om �proletariatets diktatur�.[10]

H�ll PSOE:s ordf�rande verkligen p� att ifr�gas�tta sitt gamla reformistiska t�nkande och sin praktik? Idag tvivlar de flesta skribenter starkt p� detta; de f�rklarar att Largo Caballero var helt tillfreds med att � fr�n s�kert avst�nd och enbart i ord � f�lja med de arbetande massorna och ungdomen i en allt starkare v�nsterorientering sedan 1931. I vilket fall som helst, fr�n den dagen bildades en allians mellan Socialistiska ungdomen och partiets och UGT:s gamle ledare, som de gjort till sin �hedersordf�rande�. Han gav sin f�rsta intervju till deras veckotidning, Renovaci�n, efter det att socialisterna l�mnat regeringen. H�danefter, och efter erfarenheterna fr�n de �ren, var han tveksam till m�jligheten att ens kunna genomf�ra proletariatets minimikrav inom den borgerliga republikens ramar. Han trodde att Spanien befann sig p� tr�skeln till en social revolution och gav ungdomen i uppdrag att uppmuntra de obeslutsamma och att driva ut ur partiet de passiva elementen, som inte var till n�gon nytta i revolutionen.[11]

Det var l�ngs denna linje som Largo Caballero kastade sig in i valkampanjen i november, i ledningen f�r ett socialistparti som vid den tiden inte var i allians med de borgerliga republikanska partierna. Hans m�ten kom att likna folkomr�stningar och, som Paul Preston betonar, �hans spr�kbruk blev mer och mer revolution�rt allteftersom resan fortgick�, som ett uppenbart svar p� h�gerns ursinniga angrepp, men ocks� och framf�r allt som ett gensvar p� �en gr�nsl�s entusiasm hos folkmassorna som jublade �t hans tal l�ngt efter de hade� avslutats.� [12]

PSOE besegrades. Det vann endast 58 mandat trots att de fick 1 627 000 r�ster, mer �n n�got annat parti f�tt n�gonsin tidigare. Detta p� grund av vallagarna, som gynnade breda koalitioner s� att det beh�vdes tv� g�nger s� m�nga r�ster f�r att en socialistisk kandidat skulle v�ljas. Anarkisterna avstod fr�n att r�sta och f�rd�mde Caballero f�r att delta i f�rtryckarregeringar. Dessutom anv�nde sig de besuttna klasserna, s�kra p� att de skulle komma undan med det, i massiv skala av metoder som att ut�va p�tryckningar p� arbetande m�nniskor, hot om att f�rlora arbetet p� landsbygden, v�ld och ibland terror och i m�nga fall organiserat fusk: tillr�ckliga orsaker att �vertyga socialisterna att de inte hade n�got annat att v�nta sig fr�n den borgerlig demokrati. Den socialistiska ungdomen identifierade sig sj�lva med den nya kursen och med partiets ordf�rande och drog ig�ng en propaganda- och upplysningskampanj. Det var p� detta vis de kom att i pamflettform publicera ett tal som Araquist�in h�ll 29 oktober 1933. I talet f�rklarade Araquist�in, Largo Caballeros r�dgivare, att de tyska erfarenheterna, som han till vissa delar sj�lv genomlevt, visade att endast den socialistiska revolutionen, genom att krossa borgarklassen, verkligen kunde sp�rra v�gen f�r fascismen.[13]

I slutet av december kom Largo Caballero fram till slutsatsen att ett uppror m�ste f�rberedas �f�r att r�dda republiken�. Med st�d av en �verenskommelse med Prieto var han, mot slutet av 1933 och under de f�rsta m�naderna 1934, sysselsatt med att avl�gsna oppositionen inom PSOE och dess ledning.

Ett av f�stena f�r motst�ndet mot den nya kursen var helt uppenbart UGT:s styrelse, med Juli�n Besteiro som ordf�rande.[14] Striden om kontrollen �ver ledningen f�r UGT inleddes n�r Gil Robles, den parlamentariske ledaren f�r CEDA [se not 6] som g�tt segrande ur valet, �ppet f�rklarade sin beslutsamhet att under den n�rmaste framtiden etablera en �korporativ stat� i Spanien. Amaro del Rosal, en ledande medlem i Socialistiska ungdomen och ledare f�r bank- och finansanst�lldas fackf�rening, f�reslog f�r UGT:s nationella styrelse en resolution som uttalade sig till f�rm�n f�r att �omedelbart och snabbt, i samarbete med socialistpartiet, organisera en revolution�r r�relse av nationell karakt�r f�r att vinna fullst�ndig makt f�r arbetarklassen�. F�rslaget f�rlorade med 28 r�ster mot 17. � andra sidan fick Largo Caballero igenom ett beslut om att skapa en gemensam PSOE- och UGT-kommitt�, med sig sj�lv som ordf�rande och med uppgift att studera de praktiska sidorna av att skapa en revolution�r r�relse om CEDA tog �ver regeringen. Den 27 januari lades programmet f�r detta m�jliga uppror, utarbetat av Prieto, fram inf�r UGT:s nationella styrelse som antog det[15], ett beslut som f�ljdes av att den tidigare styrelsen, vilken motsatte sig det den kallade ��ventyrspolitik�, omedelbart avgick. Den ersattes omedelbart av ett nytt team best�ende av anh�ngare till Largo Caballero, som �terigen blev generalsekreterare under ordf�randeskap av hans kamrat Anastasio de Gracia[16], byggfackets ledare. De som var �verens med UGT:s nye generalsekreterare inkluderade ledare f�r det viktiga metallarbetarfacket, s�dana som Pascual Tom�s, som ledde byggfacket, ungsocialisten Carlos Hern�ndez Zancajo som ledde transportarbetarfacket, och ledaren f�r de bankanst�llda. De utgjorde nu majoritet och tog ledningen f�r den mycket viktiga Federaci�n Nacional de Trabajadores de la Tierra, lantarbetarfacket, som nu befann sig i h�nderna p� ett team under ledning av l�raren Ricardo Zabalza, Caballero-anh�ngare fr�n Navarra.[17]

�Besteiro-ledningen� f�r socialispartiets madridorganisation, som alltid hade en nyckelroll i partiet, f�ll �ven den i h�nderna p� Largo Caballeros anh�ngare, av vilka m�nga var medlemmar i Socialistiska ungdomen.[18]

Den Socialistiska ungdomsfederationen

Direkt efter den ryska revolutionen 1917 hade det varit den Socialistiska ungdomen som, precis som i m�nga andra l�nder vid den tiden, bildade den f�rsta k�rnan i det som kom att bli kommunistpartiet. D�refter, under 1920-talet, kunde den �teruppbyggda Socialistiska ungdomen knappast misst�nkas f�r dj�rvhet eller of�rv�genhet; det var en liten organisation som huvudsakligen bestod av barn till ledande kamrater eller aktiva medlemmar och som, fram till 1932, leddes av personer som var k�nda f�r sin m�ttfullhet och reformism utan n�gra problem. Men detta f�rh�llande f�r�ndrades fullst�ndigt efter 1932 och d� speciellt under 1933.

N�r PSOE och UGT i b�rjan av 1934 besl�t att g�ra uppror om CEDA bildade regering och att f�rsvara republiken och det arbete som utf�rts av det konstituerande Cortes och den socialistiska regeringen, s� proklamerade en viktig del av partiet och speciellt dess v�nster, FJS � som �ven uppr�tth�ll positioner inom UGT � �ppet att detta uppror skulle vara inget mindre �n ett uppror f�r att ta makten, f�r att inf�ra proletariatets diktatur.

Efter 1932 b�rjade aktiviteten fr�n �v�nsterelement�, vars �sikter orsakade oro hos vissa herrar, g�ra sig bem�rkt inom den socialistiska ungdomsfederationen. Fr�n sommaren 1933, efter talet i Pardi�as-biografen och s�rskilt efter Largo Caballeros framtr�dande vid socialisternas sommarskola, b�rjade �v�nsterriktningen� bakom Largo Caballero att vinna i styrka. Redan f�rsvarade Renovaci�n, f�rbundets veckotidning, de mest extrema st�llningstagandena som uttrycktes �verallt i den socialistiska milj�n. Denna str�mning � som hade alla drag av en organiserad fraktion � tog �ver ledningen f�r ungsocialisterna vid dess femte kongress i april 1934, n�r organisationen hade 20 000 medlemmar, vilket kom att f�rdubblas under n�gra f� m�nader.[19] Den nya ledningen vann en �verv�ldigande seger p� grundval av en politisk rapport som lades fram p� kongressen av en tidigare studentledare, Jos� La�n Entralgo, som betonade behovet av att bryta med borgarklassen och dess partier f�r att omedelbart kunna f�rbereda proletariatets makt�vertagande, dvs. socialistpartiets.[20]

F�rbundets nya ordf�rande, Carlos Hern�ndez Zancojo, som varit politiskt aktiv under �ratal, tillh�rde den ��ldre� generationen och var n�rmare den �vre gr�nsen p� 35 �r �n 20-�rs�ldern som majoriteten av medlemmarna tillh�rde[21]. Han var v�lk�nd, b�de f�r att han tillh�rde ledningen f�r transportarbetarfacket och f�r sitt arbete i socialistpartiets organisation i Madrid. Men de nya ledarna runt honom var verkligen mycket unga. Santiago Carrillo, den nya generalsekreteraren, var bara 19 �r. Han var son till en av Caballeros trogna anh�ngare, uppv�xt i apparatens inre cirklar, l�rling som s�ttare vid 13, d�refter journalistl�rling vid El Socialista; 1933 var han generalsekreterare f�r sommarskolan. Hos tidskriften Renovaci�n, som han redigerat under ett �r, ersattes han av en ung radikal student, Segundo Serrano Poncela, 22 �r gammal. Runt detta sekretariat fanns en lika ung administration: Jos� La�n Entralgo, naturligtvis, men �ven Federico Melchor, Jos� Cazorla, Alfredo Cabello, Rafael Cuadrado.[22]

Det nya teamet dolde varken sina avsikter eller ambitioner. Det ville anv�nda sig av ungdomsorganisationen som en fraktion i den interna partikampen, som en spjutspets f�r Largo Caballeros �revolution�ra� riktning som hela ledningen st�dde. Vi kan notera denna intressanta punkt: samtidigt som Caballeros unga anh�ngare st�ndigt h�nvisade till Largo Caballeros auktoritet och prestige, st�llde de, som ledare f�r Socialistiska ungdomsfederationen, icke desto mindre fr�gan som en generationsfr�ga inom partiet. Kongressen hade inte ens avslutats f�rr�n Serrano i Renovaci�n, under den talande titeln �F�rtroendekris�, skrev att m�nnen i den generation som satt i partiledningen i sj�lva verket var �krossade av s� m�nga �r av felaktiga reformistiska tolkningar av den marxistiska taktiken�; mot dem st�llde han de principfasta nykomlingarna:

Den nya socialistiska generationen kommer att mots�tta sig allt som inneb�r en �ndring av den marxistiska renheten n�r det g�ller dess uppfattning om makten.[23]

Dessa unga m�nniskors politiska t�nkande var verkligen l�ngt ifr�n glasklart. Deras motst�ndare kunde ofta, och utan n�gra stora sv�righeter, avsl�ja deras mots�gelser och pl�tsliga linjeomsv�ngningar. Men axeln i deras orientering var kristallklar. De trodde att den prolet�ra revolutionen stod p� den omedelbara dagordningen i Spanien och att som ett direkt resultat av historiska fakta och massornas nuvarande medvetenhet kunde instrumentet f�r denna prolet�ra revolution endast vara PSOE som de ans�g helt m�ste rensas fr�n reformistiska element och f�rst�rkas med revolution�ra element utifr�n.

Redan 1933 betonade den unge Federico Melchor, i en serie artiklar i Renovaci�n direkt efter sommarskolan, viktiga gemensamma ber�ringspunkter med de organisationer som just deklarerat sig vara f�r den Fj�rde internationalen: �kampen mot fascismen, er�vrandet av den politiska makten genom revolution, att revolutionen var n�ra f�rest�ende, n�dv�ndigheten av att krossa reformismen, den interna partidemokratin� och f�rklarade att deras roll skulle bli �n viktigare inom de existerande internationalerna. D�rp� f�rklarade han att trotskisterna och Socialistiska ungdomen f�rde samma kamp f�r att bryta med �stalinism och revisionism�, men att han inte trodde p� bygget av Fj�rde internationalen och ville ha trotskisternas st�d f�r att kunna besegra reformisterna i socialistpartiet. [24]

De tyska erfarenheterna � som f�rst hade bekantgjorts av Araquist�in � hade medf�rt att de blivit bekanta med s�v�l Trotskijs inst�llning som det �dubbla� misslyckandet f�r de lika felaktiga taktikerna, de �reformistiska, sm�borgerliga socialdemokraternas taktik� och �Kommunistiska internationalens of�rsonliga sekteristiska taktik�.[25] Detta var vad Santiago Carrillo i juli 1934 f�rklarade f�r en delegation fr�n ungkommunisterna. Det viktiga enligt honom var att massr�relsen tvingade arbetarorganisationerna att bilda en enhetsfront, att ta makten genom att bilda en landsomfattande Arbetarallians.[26] Ungsocialisterna v�grade acceptera ungkommunisternas krav p� att trotskister skulle uteslutas fr�n gemensamma aktiviteter.[27] P� denna punkt sparade inte Carrillo p� kritiken mot ungkommunisterna. Han sade att han var s�ker p� att massr�relsen skulle tvinga det spanska kommunistpartiet att g� med i Arbetarallianserna som det f�rtalat under flera m�nader.

Ungsocialisterna var �nnu inte redo att tillsammans med ungkommunisterna delta i ett �Folkets antifascistiska block� som dessa f�reslog. Carrillo n�mnde ironiskt den nyligen slutna �verenskommelsen mellan SFIO [socialistpartiet] och PCF [kommunistpartiet] i Frankrike:

De sa att de f�rkastar systematiskt v�ld. Men vi m�ste g� samman f�r att organisera v�ld![28]

Dessutom till�t ungsocialisterna kritik och �gnade sig inte �t f�rol�mpningar. Carrillo sa att det inte var anv�ndningen av f�rol�mpningar som skulle avg�ra om de besl�t anta den s� kallade �antifascistiska frontens� politik, f�r de ans�g att det var om�jligt att bilda en front mot fascism med m�nniskor som, likt de radikala, helt klart banade v�gen f�r fascism.

De f�rsvarade � speciellt mot trotskisterna, men �ven mot andra grupperingar � vad som vid f�rsta anblicken var en ganska f�rv�nande uppfattning om �enhetsfronten�, som enligt dem uppenbarligen endast var m�jlig som en f�rberedelse f�r makt�vertagandet: detta var den roll som de, �tminstone i teorin, tillskrev Arbetarallianserna. Men 1934, s� snart som beslutet tagits om det m�jliga upproret, som de ville g�ra till starten f�r diktaturen, underordnade de i vilket fall som helst allt under detta enda m�l. Santiago Carrillo deklarerade till fr�gest�llarna fr�n Kommunistiska ungdomen, �Proletariatet har inget att vinna p� n�gra sk�rmytslingar: de vill ta upp striden p� ett avg�rande s�tt.� [29] Han var d�rf�r stark motst�ndare till varje delstrid, varje strejk som riskerade dra in proletariatet i en alltf�r tidig strid, f�r enligt honom kunde inte ens en generalstrejk i sig utg�ra n�got mer �n ett komplement �till de bev�pnade enheternas upprorshandling f�r att er�vra makten.� [30]

Detta f�rkastande av delaktioner, som beskrevs som en ��nskan att spara proletariatets styrkor� till �D-dagen�, st�lldes till de �vriga arbetarorganisationerna med allt sj�lvf�rtroende hos en organisation som p� allvar h�ll att f�rbereda, om inte �den stora sociala revolutionen�, s� �tminstone ett uppror i Spaniens alla arbetarregioner, och som var medveten om att den drog nytta av den enorma popularitet som tillf�ll Largo Caballero, vilken vid denna tid var inkarnationen av arbetarnas och de arbetande massornas p� landsbygdens djupaste ambitioner, och som ungsocialisterna b�rjat kalla �den spanska Lenin�.

Milit�ra upprorsf�rberedelser

De tekniska upprorsf�rberedelserna inbegrep det delikata problemet med att bev�pna, bilda och tr�na milisgrupper som skulle utg�ra upprorets spjutspets. Vad g�ller detta har vi ett antal dokument och n�gra v�rdefulla uttalanden om speciellt Socialistiska ungdomens aktiviteter.

S�kandet efter vapen tycks ha inletts ganska tidigt 1934. Den st�rsta aff�ren kom att bli f�rv�rvet av ett viktigt lager som n�gra portugisiska konspirat�rer samlat p� sig, d�r en del konfiskerades tillsammans med �ngfartyget Turquesa som f�rs�kt lossa vapnen vid Asturiens kust.[31] En rapport fr�n chefen f�r s�kerhetspolisen klarg�r ocks� att socialisterna �ven lyckats g�ra flera �ink�p� av vapen under t�ckmantel av utl�ndska regeringar, speciellt g�ller det etiopiska regeringen, d�r lasterna i hemlighet omdirigerades till annan destination i Spanien, direkt efter de att de lossats f�r att skeppas till sin destination i �stafrika. Dessutom inf�rskaffades betydande m�ngder vapen genom st�lder som arbetarna sj�lva organiserade i de fabrikerna d�r de tillverkades (La Trubia, Toledo). N�r tiden var inne r�knade de med att under upprorets f�rsta timmar beslagta vapen fr�n vapenfabrikernas lager � i Asturien fick de tag p� 17 000 gev�r � och vapnen fr�n ett antal polisstationer, stormgardet och civilgardet med hj�lp fr�n socialister i arm�n eller polisen.[32]

Vad g�ller miliserna inneh�ll den redan n�mnda rapporten fr�n s�kerhetspolisen tv� cirkul�r fr�n ledningen f�r Socialistiska ungdomen i Murcia, daterade 6 juni respektive 28 juli, s�v�l som en allm�n rapport fr�n 30 maj 1934, om de milit�ra f�rberedelser som gjordes av ungdomens och socialisternas �miliser�.[33]

Socialistiska ungdomens cirkul�r fr�n 6 juni h�nvisar till tidigare direktiv om det omedelbara skapandet av miliser, vilket indikerar att m�nga redan existerade och fungerade perfekt. Cirkul�ret insisterar p� att milism�nnen inte i on�dan fick b�ra sina vapen, m�ste g�mma alla dokument som skulle kunna vara komprometterande och att de omedelbart m�ste v�lja en underjordisk alternativ ledning. Det betonar att f�rberedelser i egentlig mening � �vningar och vapenbruk � m�ste s� l�ngt det �r m�jligt genomf�ras p� landsbygden, under t�ckmantel av utflykter av �scouttyp�, f�r att skydda milism�nnen fr�n att �verraskas av polisen. Det betonar vikten av ��vervakning� och �ven �spioneri� p� fiendel�gret � �fascistorganisationerna� och polisen � och insistera p� att detta, s� snart som m�jligt m�ste genomf�ras d�r det inte redan �r gjort, och naturligtvis i st�rsta hemlighet. Det p�pekas slutligen att det �r n�dv�ndigt att p� varje plats bilda en �kemisk� sektion med uppgift att tillverka bomber och spr�nganordningar; detta skulle skiljas rigor�st fr�n resten av organisationen. Och s� allra sist upprepas n�dv�ndigheten av den str�ngaste disciplin och det redan antagna beslutet att med d�den straffa alla som f�rr�der eller avsl�jas med att ge information.

Sj�lva organiseringen av milisen var f�rem�l f�r en elvapunkters sammanfattning. De som fick g� med var medlemmar i Socialistiska ungdomen och i PSOE och UGT, men de tv� senare kategorierna kunde �tilldelas kvoter� f�r att f�rhindra att Socialistiska ungdomens ledning av miliserna skulle ifr�gas�ttas. Milism�nnen organiserades i grupper om tio � k�nda som �de tio� � under ledning av en �ledare�, som precis som de lokala ledarna f�r Socialistiska ungdomen utsetts av sin lokala kommitt�. F�retr�de skulle ges till medlemmar som hade gjort sin milit�rtj�nstg�ring och helst hade utbildats till officerare eller underofficerare. Medlemmarna av �de tio� skulle l�ra sig hantera sina gev�r inom ramarna f�r �de tio�. F�rberedelse av spr�ngmedel, uppr�ttande av lager av dem och hanteringen dem skulle �verl�tas �t en speciell sektion. Varje man som fick g� med i milisen m�ste ha ett vapen. Den lokala kommitt�n f�r Socialistiska ungdomen kunde fritt utse m�nniskor f�r uppgifter, f�r tr�ning och vid behov d�ma och bestraffa f�rr�dare. Ordern att mobilisera s�v�l som strategiska direktiv, skulle � andra sidan komma fr�n den provinsiella federala kommitt�n och den �h�gste ledaren� som den uts�g.[34]

Cirkul�ret fr�n samma provinskommitt� den 28 augusti var mer lakoniskt och omg�rdades redan av en doft av krutr�k. Ungsocialisternas lokala och provinsiella kommitt�er hade uppl�sts. P� lokal niv� l�g auktoriteten hos veckom�tena med ledarna f�r de tio och de lokala ledarna som nu var ansvariga inf�r den �verordnade ledaren som kunde kontakta alla lokala ledare. Hade Socialistiska ungdomen verkligen uppl�st sig i sin egen milit�ra organisation och p� s� s�tt blivit halvhemlig? Vi kan ha rimliga tvivel om hur radikal denna f�rvandling var i en omgivning d�r offentliga politiska aktiviteter � distribution av Renovaci�n, massm�ten � och fackf�reningsaktivitet genomf�rdes lagligt. Det fanns utan tvekan �tminstone en viss arbetsf�rdelning.

Nationell ledare f�r milisen var Jos� La�n. Vi har en ganska komplett rapport om milisen i Madrid fr�n Manuel Tag�e�a, som vid den tiden studerade naturvetenskap, var 21 �r och medlem av Kommunistiska ungdomen:

Till en b�rjan var det n�stan offentliga massm�ten i socialistklubben i v�ster; dessa f�ljdes av sm� m�ten i grupper om tio m�n som tillh�rde en hemlig organisation.[35]

Det var faktiskt i en byggnad som tillh�rde Casa del Pueblo [Folkets hus] som han av sin gruppledare l�rde sig hur man hanterar ett mausergev�r. De f�rsta ingripanden som dessa miliser gjorde skedde vid tiden f�r den generalstrejk i Madrid som var svaret p� den fascistsamling som extremh�gern CEDA planerade p� El Escorial 22 april.[36] Tag�e�a l�mnade Kommunistiska ungdomen n�r de ville att han skulle l�mna socialistmilisen och gjorde snabb karri�r hos dem: med sina militanta v�nner, medicinstudenten Federico Coello och juriststudenten Ord��ez ingick han i �generalstaben� f�r milisens verkliga milit�ra ledning, tillsammans med Josef La�n, den bankanst�llde Victoriano Marcos och den italienska militanten Fernando de Rosa.[37] I b�rjan av september fick han bef�l �ver ett �kompani� bildat av tio grupper med tio m�n vardera, samt en kommandogrupp vars medlemmar bodde i Glorieta de Quevado-f�rl�ggningen. I b�rjan av september sade Ord��ez till honom att upproret nu var oundvikligt och med st�rsta sannorlikhet skulle inledas i b�rjan av oktober.[38]

Det var i detta sammanhang med f�rberedelser f�r ett uppror som majoriteten av UGT-ledningen utan tvekan av hela sitt hj�rta ville undvika men Socialistiska ungdomen medvetet och entusiastiskt f�rberedde, som man inom UGT, PSOE och Arbetaralliansen i Madrid debatterade lantarbetarnas situation och deras strejk i b�rjan av sommaren � en debatt som Paul Preston har beslutat att f�rl�gga i en politisk milj� som �r oberoende av upprorsf�rberedelserna.[39]

Faktum �r att gods�garna 1934 genomf�rde en stor offensiv f�r att s�nka l�nerna och g�ra sig kvitt organiserade lantarbetare med anv�ndning av f�ljande beryktade formel: ��r du hungrig? G� och �t republiken!� Vi har sett att Ricardo Zabalzas grupp den 28 januari 1934, under trycket fr�n medlemmar som ville k�mpa, �vertog ledningen f�r det m�ktiga fackf�rbundet UGT, Federaci�n Nacional de Trabajadores de la Tierra � med en halv miljon medlemmar. Fackf�reningsledarna utt�mde alla lagliga medel och propagandametoder och hade samlat bevis p� lagbrott och v�ld och provokationer fr�n gods�garnas sida och utlyste till slut strejken under hot om att avl�gsnas fr�n sina poster av sina anh�ngare.

De utlyste inte strejken l�ttvindigt vilket Paul Preston h�vdar. En f�rsta varning utf�rdades den 31 mars i tidningen El Obrero de la Tierra. Men UGT:s exekutivkommitt� avr�dde FNTT-ledningen fr�n att utlysa strejken: man sk�rdade inte samtidigt �ver hela landet, sm�b�nderna riskerade att drabbas och i synnerhet skulle strejken leda till en oundviklig konfrontation. Under mars och april gjorde Largo Caballero och UGT:s exekutivkommitt� sitt yttersta f�r att �vertyga Zabalza och hans kamrater om att inte utlysa en lantarbetarstrejk som UGT inte skulle kunna st�dja i de andra sektorerna. Den gemensamma PSOE-UGT-kommitt� som hade till uppdrag att studera upproret varnade upprepade g�nger provinsorganisationerna och betonade att lantarbetarstrejken inte hade n�got att g�ra med det f�reslagna upproret och indikerade p� detta s�tt att den kom f�r tidigt!

Men fackf�reningsmedlemmarna h�ll sakta p� att d� av sv�lt; de kr�vde strejken som de till slut p�tvingade ledarna som inte l�ngre kunde st� emot. Efter ett sista f�rhandlingsf�rs�k utlyste FNTT:s nationella styrelse vid ett m�te 11-12 maj strejken som skulle inledas 1 juni med ett program som verkligen bestod av minimikrav.[40] Regeringens svar blev ett dekret som gjorde b�rgandet av sk�rden till en �nationell offentlig tj�nst� och strejken till en �revolution�r konflikt�: alla m�ten, demonstrationer och propaganda i samband med strejken f�rbj�ds och str�ng censur inf�rdes under flera veckor. Tusentals arresterades och de lokala ledarna d�mdes i de flesta fallen till flera �rs f�ngelse utan strafflindring. Lantarbetarna isolerades och krossades. Sk�rden b�rgades av arm�n: det kr�vdes tv� �r och valsegern 1936 f�r att fackf�reningen skulle h�ja sitt huvud och �terf�ras till livet �

Largo Caballeros och UGT-ledningens politik b�r h�r verkligen ett tungt ansvar; n�r de varnade de strejkande gav de faktiskt regeringen en vink om att den hade fria h�nder att sl� till mot de strejkande. Socialistpartiets agerande ledde till livliga diskussioner i Arbetaralliansen i Madrid. P� kv�llen den 1 juni kr�vde Munis, som representerade Kommunistiska v�nstern (Izquierda Comunista) i Arbetaralliansen i Madrid, att man skulle utlysa en 48 timmars solidaritetsstrejk f�r att visa regeringen att b�nderna inte stod ensamma. Delegaterna fr�n de socialistiska organisationerna, PSOE, UGT och Socialistiska ungdomen replikerade att fr�gan g�llde endast b�nderna, vilka hade varnats i god tid. De deklarerade att �tiden att handla inte var inne �n� och att de inte kunde riskera att regeringen st�ngde Casa del Pueblo. F�r att bli b�ttre f�rst�dd, och utan tvivel i brist p� argument, drog socialistledaren och UGT-anh�ngaren Rafael Henche de la Plata, utan att s�ga ett ord, upp en pistol fr�n sitt b�lte och lade den �ppet p� bordet framf�r sig.[41] Vid det m�te som UGT:s nationella styrelse h�ll den 31 juli kritiserade Ram�n Ram�rez, den unga sekreteraren f�r Federaci�n de Trabajadores de la Ense�anza (l�rarfacket) � och vem b�ttre �n l�rarna kan k�nna behovet av en allians med arbetare och b�nder? � kraftfullt UGT-ledningen som han anklagade f�r att ha orsakat lantarbetarnas nederlag och �verl�mnat dem till repressionen. Largo Caballero svarade honom personligen; han talade ironiskt om den �infantila v�nsterismen� och �verbala revolutionismen� hos den unge kamraten som hade citerat Marx och Lenin, och f�rklarade f�r honom att Spanien 1934 inte var Ryssland 1917 � [42]

Paul Preston anser att en analys av Largo Caballeros agerande inf�r den av FNTT utlysta strejken klart avsl�jar att den gamla ledaren inte helt brutit med sin m�ng�riga reformism. Dessutom utg�r detta beteende ett avg�rande argument f�r dem som tror att PSOE:s ordf�rande och UGT:s generalsekreterare talade om det kommande upproret enbart f�r att skr�mma sina politiska motst�ndare och d� s�rskilt g�ra tillr�ckligt stort intryck p� republikens president f�r att avskr�cka denne fr�n att kalla in CEDA. Den tolkningen tycks vara lika bra som n�gon. Kan vi anv�nda samma slutsatser och ge samma f�rklaring till Socialistiska ungdomens h�llning? Vid den h�r tiden var inte de heller sparsamma med att inta �v�nsteristiska st�ndpunkter� och excellera med �verbal revolutionism�, f�r att anv�nda Largo Caballeros spr�kbruk, men de stod icke desto mindre villkorsl�st p� Largo Caballeros sida, mot kritikerna bland l�rarna och mot lantarbetarna som var skyldiga till en �f�r tidig� strejk. Jag tror inte det. Deras arbete handlade helt och h�llet om tekniska f�rberedelser f�r det kommande upproret. De var �vertygade om att en solidaritetsstrejk skulle leda till en konfrontation i f�rtid d�r proletariatets bev�pnade styrkor inte skulle vara tillr�ckligt f�rberedda. Ledningen f�r Socialistiska ungdomen gjorde vad vi kan kalla den �milit�ra v�nsterismens� misstag � men det �r sant, detta blev anv�ndbart f�r att d�lja en djupg�ende opportunistisk politik.[43]

Icke desto mindre var Socialistiska ungdomen i Spanien under denna sommar 1934, med sitt totala avvisande av allt klassamarbete, sin v�gran att bilda n�gon form av allians med de borgerliga republikanska partierna och sitt dubbla f�rd�mande av Andra och Tredje internationalerna, en av de mest avancerade sektorerna som v�xte fram ut ur den europeiska socialdemokratin i kris. Trotskij f�rstod helt korrekt att Socialistiska ungdomen, om �n p� ett deformerat men icke desto mindre direkt s�tt, uttryckte den spanska arbetarklassungdomens revolution�ra ambitioner. D�rf�r tog Trotskij p� sig uppgiften att r�da sina kamrater inom Kommunistiska v�nstern i Spanien att f�lja det franska exemplet och g� med i PSOE och d� speciellt Socialistiska ungdomen. Med andra ord t�nkte han ut en operation som i b�sta fall skulle ha gjort det m�jligt att vinna Socialistiska ungdomens b�sta delar f�r Fj�rde internationalen, och i s�msta fall vaccinera den stora majoriteten mot stalinismens virus, vilket de felaktigt trodde sig vara immuna mot.

Socialistiska ungdomen i oktober och vad som f�ljde

Det kan inte i denna artikel bli fr�ga om att l�gga ut texten om utvecklingen av �oktoberrevolutionen i Spanien�, fr�n kampen i Asturien till nederlaget i Katalonien, via det avbrutna upproret i landets centrala delar, vilket �terigen visade p� politikens f�retr�de inom den prolet�ra milit�rpolitikens ramar.

Trotskij hade trott att en dj�rv politik fr�n de katalanska revolution�rernas sida i kampen f�r en sj�lvst�ndig katalansk republik skulle ha kunnat utg�ra det f�rsta steget i den prolet�ra revolutionen p� halv�n.[44] F�rsagdheten och opportunismen hos de organisationer som vid den tiden utgjorde Arbetaralliansen i Katalonien f�rklarar Arbetaralliansens nederlag utan kamp �tminstone lika mycket som fr�nvaron av CNT, som f�rblev utanf�r kampen. I Asturien d�remot, gav f�rverkligandet av fullst�ndig arbetarenhet, med CNT:s medverkan i Arbetaralliansen och �ven kommunistpartiets anslutning i sista minuten, en fantastisk energi �t arbetarkampen.[45] Upproret i Asturien var med Luis Araquist�ins ord �arbetarklassungdomens verk, en oemotst�ndlig r�relse underifr�n fr�n en massa som inte ville missa sin strid mot fascismen � d�r arbetarklassen, som hittills hade f�rkastat v�ld, kr�vde sitt elddop som inledning p� en ny historisk period.� [46]

I resten av Spanien blev det inget av Socialistiska ungdomens stora planer: Manuel Tag�e�a har l�mnat en redog�relse f�r sitt kringflackande i ledningen f�r sitt kompani. Hans m�n mobiliserades 4 oktober och blev tillsagda att bege sig till en bar i kvarteret La Prosperidad vilken de hade sv�rt att n� � p� grund av generalstrejken: dessa bev�pnade m�n st�tte p� patruller med stormgardister eller civilgardister som inte beg�rde att de skulle legitimera sig. Flera kompanier kom till samma st�lle utan instruktioner. Vid midnatt tog han initiativ till att ockupera distriktets socialistklubb och posterade bev�pnade vakter utanf�r. Direkt d�refter kom en kurir med ordern att de skulle f�rflytta sig till Cuadros Caminos, d�r de skulle ta p� sig civilgardets uniform innan de attackerade barackerna vid Guindalera, d�r en socialistisk vakt skulle sl�ppa in dem: en order som, skrev han 40 �r senare, inte kunde genomf�ras i en stad med en p�g�ende generalstrejk och som befann sig i krigstillst�nd. Icke desto mindre h�ll han p� att f�rbereda f�rflyttningen n�r han �verraskades av en lastbil med stormgardister; efter en kort eldstrid var milism�nnen omringade och kapitulerade.[47]

Munis� analys skiljer sig inte fr�n det intryck som vi f�r av Tag�e�as ber�ttelse; han skriver att arbetarna var redo att k�mpa och hade tillr�ckligt med vapen f�r att starta upproret. P� kv�llen den 4 oktober var gatorna fyllda av strejkande som v�ntade p� paroller om �en fredlig strejk�. Den 5 oktober f�rekom viss skottv�xling och det gjordes n�gra snabba tillslag mot inrikesministeriet, telefonbolaget Telef�nica och Capitan�a General fr�n kommandon best�ende av socialistiska milism�n. P� eftermiddagen f�rs�kte flera tusen arbetare p� eget initiativ inta barackerna vid Moncloa, men drevs tillbaka av officerarna pga brist p� vapen[48] �

Men under dessa �r var den revolution�ra andan hos det spanska proletariatet s�dan att varken det sn�pliga nederlaget f�r upproret i Madrid och p� andra h�ll, eller krossandet av de asturiska gruvarbetarnas desperata kamp hejdade dess framryckning, tv�rtom. Oktober 1934 var f�r proletariatet ett nederlag rikt p� l�ften. Nederlaget bevisade att proletariatets styrka ligger i dess enhet och att denna enhet kr�vde att arbetarnas organisationer gjorde slut p� sina skiljaktigheter. Socialistiska ungdomen, som sj�lv bl a tagit p� sig rollen som f�rsvarare av �Arbetarallianserna� och st�tt dessa mot kommunistpartiet, kunde p� detta vis nu sj�lva g�ra anspr�k p� n�got som i sj�lva verket var en politisk seger.

Det praktiska utfallet av revolutionen gav dem emellertid f�ga tillfredsst�llelse. Hj�ltarna i det asturiska upproret var de asturiska gruvarbetarnas traditionellt sett moderata ledare, s�som Ram�n Gonz�lez Pe�a.[49] Socialistiska ungdomen hade inte spelat n�gon roll i Katalonien, vilket var nog s� naturligt eftersom de var svaga d�r. Men i de regioner d�r de militanta tagit �ver upprorsf�rberedelserna � i Madrid d�r det kom att st� under �ledning� av Amadeo del Rosal[50], men inte enbart i Madrid � hade upproret misslyckats och d� ofta p� ett �mkligt s�tt. Dessutom hade delar av ledningen gripits och insp�rrats i Carcel modelo, t ex Carrillo, De Rosa, Del Rosal, Hern�ndez Zancajo f�r att inte tala om Largo Caballero sj�lv. Andra hade flytt, som Serrano Foncela till Frankrike och Jos� La�n till Sovjetunionen.

Den fraktion vars starka och svaga sidor under 1934 vi beskrivit, hotades utan tvekan nu av den politiska motoffensiven fr�n h�ger och mitten, som drog f�rdel av den destabilisering som utl�stes av det f�rtryck som huvudsakligen drabbade v�nstern. De h�rskande klassernas representanter var fullkomligt klara p� denna punkt. En h�gre funktion�r, som skickats till Asturien i mars 1935, skrev i sin rapport:

De unga i alla revolution�ra organisationer vill samtliga g�ra uppror och ledarna och de �ldre figurerna i CNT och UGT �r upptagna med splittringar och taktiska f�r�ndringar som b�r beaktas och kan ge goda resultat.

Han tillade ocks�:

Som vi ser det, borde arbetarklassens farliga potential bek�mpas med det snaraste, genom splittring. [51]

Det �r troligen denna k�nsliga situation som ledningen f�r Socialistiska ungdomen � eller den del av den som f�ngslades i Carcel Modelo i Madrid � tog h�nsyn till. Faktum �r att de offentligt gick till angrepp med en pamflett med titeln Octubre, segunda etapa (Oktober, den andra etappen). Dess andra upplaga signerades av Federationens ordf�rande, Carlos Hern�ndez Zancajo, men den verkar vara ett arbete av Santiago Carrillo i samarbete med hans medf�nge Amaro del Rosal.[52] P� n�gra f� sidor skisserade f�rfattarna en egentillverkad historia: 1917 �rs revolution, som besegrades i Spanien men segrade i Ryssland, en skillnad som uppenbarligen kunde f�rklaras med den socialistiska ungdomens entusiasm f�r revolutionen vid den tiden, men framf�r allt bar Lenins Kommunistiska international skulden genom att tvinga de 21 villkoren p� ett spanskt socialistiskt arbetarparti som d� helt riktigt v�grade ge upp sitt oberoende och sin interna demokrati, och som ensam inom den yttersta v�nstern i Andra internationalen f�rde en revolution�r politik � inklusive inom Aza�as regering under republikens f�rsta �r[53] �

D� hade Socialistiska ungdomen, som s�g sig sj�lv som detta revolution�ra partis finaste frukt, genom oktober och f�rberedelserna inf�r det, just uppt�ckt att de var hotade inifr�n. De erinrade sig den inst�llning som Besteiro och hans v�nner fr�n den �reformistiska� str�mningen intog 1930 och deras fientlighet gentemot de revolution�ra planerna f�r att st�rta monarkin. De erinrade sig �ven deras roll i UGT-ledningen 1932 och fram�t, n�r de motsatte sig den politik som Largo Caballero f�respr�kade. F�rfattarna till Oktober anstr�ngde sig f�r att visa hur de som de kallade �h�vdingarna och sm�h�vdingarna� motsatte sig upprorslinjen och i b�sta fall struntade i eller oftast saboterade direktiven. De skrev om UGT, med dess strukturer som var alltf�r stela f�r att kunna m�ta behoven vid den tiden, med dess parlamentsgrupp som spred f�rvirring genom att i Cortes f�rsvara sin egen politik i opposition mot partiets � f�r att inte tala om de lokala ledarna som inte lyfte ett finger i oktober, de �moderata socialisterna� som man enligt ett regeringscirkul�r m�ste g�ra till viljes. De m�ste alla avsl�jas, avs�ttas fr�n sina poster och slutligen uteslutas. Denna utrensning, som Socialistiska ungdomen vid denna tid gav ett namn med en verkligen provokativ inneb�rd, �bolsjevisering�, skulle genomf�ras fr�n botten till toppen, utan pardon och i synnerhet utan att frukta splittring eftersom reformisterna inte hade n�gon verklig bas i partiet � �tminstone inte utanf�r dess apparat.

Men n�r det g�llde �centristerna� eller �mittenm�nniskorna� var det annorlunda. Den roll som ledarna f�r denna tendens, Indalecio Prieto och Gonz�lez Pe�a, spelade f�re och under upproret �r v�l k�nda och st�rkte kraftigt deras prestige. Under perioden direkt efter oktobernederlaget �r det klart att �centrismen� systematiskt f�rberedde ett f�rsvar f�r reformisterna mot revolution�rerna i �enhetens� namn. Vidare f�rordade de, tillsammans med perspektiven p� ett nyval, ett �terupplivande av alliansen med de borgerligt republikanska partierna, detta Folkliga antifascistiska block� som just f�tt en central plats i kommunistpartiets agitation. P� denna punkt var anh�ngarna av �bolsjevisering� skarpa och otvetydiga:

Denna paroll kommer att finna personer i v�rt parti som vill f�rsvara den: centristerna. Varje militant m�ste vara redo att f�rhindra dem fr�n att f� igenom sin vilja. Centristerna kommer att f�rs�ka ta upp striden mot den revolution�ra fraktionen f�r att bli partiets axel. Kampen kommer att bli h�rd. V�r revolution�ra f�rm�ga kommer att st�llas p� prov � Vi m�ste avv�pna kommunisterna som i denna fr�ga �r �verens med partiets h�ger, genom att visa att det �r vi, s�som riktiga bolsjeviker, som reser parollen om den prolet�ra alliansens mot parollen om det folkliga antifascistiska blocket.[54]

F�rfattarna till Oktober bedrev en l�ng och bitter polemik mot kommunistpartiets ledare, som de likt Trotskij kallade �epigoner�, och p�minde om deras f�rtal och f�rol�mpningar och deras bittra kamp mot Arbetarallianserna, som de i elfte timmen gick med i.

Men de uppeh�ll sig i kanske �nnu h�gre grad vid det som de kallade �bolsjevismens andra stadium�, med vilket de menade fr�gan om Internationalen.

�V�rt m�l�, sa de, ��r inte enbart den spanska revolutionen utan v�rldsrevolutionen, proletariatets diktatur i alla l�nder.� [55]

De f�reslog inte enbart att man omedelbar skulle bryta med den Socialistiska ungdomsinternationalen, utan att PSOE borde bryta med Andra internationalen som de beskrev som �ett lik�. En f�rsta punkt p� dagordningen borde enligt dem vara att bygga ett nytt centrum f�r att omgruppera Socialistiska ungdomen internationellt, n�got som de snabbt skulle kunna �stadkomma med Socialistiska ungdomen i Frankrike, Socialistiska unga gardet i Belgien, den italienska och �sterrikiska ungdomen.

Fj�rde internationalen � som de inte varit speciellt l�ngt fr�n 1933 � var numera tv�rtom �en beklaglig paroll�. De ans�g att den inte hade n�gon verklig bas och d�rf�r saknade utvecklingsm�jligheter, just d�rf�r att Tredje internationalen hade �vergivit sin sekteristiska politik som hade lett till katastrofen i Tyskland. Dessutom trodde de att Trotskij sj�lv �i det tysta� hade ��vergivit� parollen � av allt att d�ma eftersom han f�respr�kade en �entristisk� politik i socialdemokratin.

Men trots allt trodde inte Socialistiska ungdomen att det var m�jligt f�r PSOE att g� med i Tredje internationalen, �ven om man i grunden var programmatiskt �verens. I sj�lva verket var man inte bara helt oenig med dess politik att bilda ett �Folkligt antifascistiskt block� i Spanien och �verallt annars, utan �nnu mer med dess stadgar som innebar �exekutivens diktatur� och strypning av allt internt demokratiskt liv. F�rvisso var en utveckling m�jlig och �nskv�rd och den skulle kunna g�ra det m�jligt f�r att PSOE att g� med i Tredje internationalen eftersom, vilket f�rfattarna till Oktober betonade, �Ryssland �r det f�rsta socialistiska landet, proletariatets Mecka, och d�r och enbart d�r kan v�rldsproletariatets centrum ligga s� l�nge som revolutionen inte har segrat i andra l�nder�.[56] Vi kan observera att ordet �stalinism�, som ganska ofta f�rekom i Renovaci�ns artiklar under 1933 och 1934, inte n�mns en enda g�ng i Oktober, Den andra etappen.

Dessutom �r det inte helt ointressant att �terge broschyrens slutsatser som formulerades av �bolsjeviserarna� fr�n Socialistiska ungdomen som satt f�ngslade i Carcel Modelo n�r man i Moskva f�rberedde kurs�ndringen till folkfrontspolitiken, d�r en av de f�rsta konsekvenserna � eller om ni s� f�redrar, en av de f�rsta aspekterna � blev att man i Frankrike st�dde det franska nationella f�rsvaret, vilket Stalin f�rordade i sina samtal med Pierre Laval,[57] och att man �vergav det antimilitaristiska arbetet:

F�r bolsjevisering av Socialistpartiet!

F�r omvandling av partistrukturen i riktning mot en centralisering och med en hemlig apparat!

F�r politiskt enande av det spanska proletariatet i Socialistpartiet!

F�r antimilitaristisk propaganda och penetrering av de statliga styrkorna!

F�r enande av fackf�reningsr�relsen!

F�r borgarklassens nederlag och revolutionens seger i form av proletariatets diktatur!

F�r rekonstruktion av den internationella arbetarr�relsen p� grundval av v�rldsrevolutionen!

F�r att f�rverkliga dessa paroller m�ste Socialistiska ungdomen demonstrera sin �verl�gsenhet och sin offervilja f�r att arbetarna ska anf�rtro dem ledaransvaret.

N�r den Socialistiska ungdomsfederationen i Spanien, som idag �r mer enad och starkare �n n�gonsin, reser dessa paroller h�mtar den sin inspiration fr�n v�rt lands revolution�ra historia, fr�n den ryska bolsjevismens b�sta traditioner och fr�n den klassiska socialismens stora f�retr�dare: Marx och Lenin.

Socialistiska ungdomen anser att kamrat Largo Caballero �r ledaren och inspirat�ren till denna revolution�ra p�nyttf�delse; idag �r han ett offer f�r reaktionen som i honom ser sin mest beslutsamma fiende.[58]

Hela tvetydigheten hos Socialistiska ungdomen �terspeglas i detta dokument: ber�ttigad fram�tanda i f�rening med politikers man�vrerande, tryck fr�n massorna i f�rening med apparatm�nnens intressen. Men inget var avgjort: ledningens och Socialistiska ungdomens historiska �de i Spanien var �nnu inte avgjort. Den trotskistiska militanten Enrique Fern�ndez Send�n[59], som i september 1934 i Kommunistiska v�nsterns centralkommitt� i Spanien hade lagt fram en enh�lligt antagen resolution som h�gdraget f�rkastade Trotskijs f�rslag om �entrism�, satt nu sj�lv f�ngen i Carcel Modelo tillsammans med Socialistiska ungdomens aktivister och ledare. Hans dagliga kontakt med dem �vertygade honom, han blev anh�ngare av �entrism� och lyckades �vertyga majoriteten av Kommunistiska v�nsterns exekutiv, inklusive Nin, om att denna l�sning borde anv�ndas av hela organisationen med undantag f�r i Katalonien, d�r sammanslagningen med Maur�ns Block och ett antal mindre organisationer h�ll p� att genomf�ras. Men efter krav fr�n madridorganisationen, som i ett s�dant beslut s�g en risk f�r en faktisk splittring, underkastades fr�gan en medlemsomr�stning som f�rkastade exekutivens l�sning: i september uppl�ste Kommunistiska v�nstern sig sj�lv i POUM. Det skulle inte bli n�gon �entrism� i Spanien.

Icke desto mindre skulle utvecklingen under de f�ljande m�naderna ytterligare st�rka �entrism�-anh�ngarnas argument. Centristerna gick till motangrepp. Prieto, som befann sig i exil i Belgien, skrev i El Liberal i Bilbao och La Libertad i Madrid i slutet av maj ett antal artiklar d�r han ifr�gasatte Socialistiska ungdomens r�tt att offentligt uttrycka sina �sikter p� det s�tt de hade gjort, och anklagade dem b�de f�r brist p� disciplin gentemot partiet och f�r �ledarkult� vad g�ller Largo Caballero.[60] De tidningar som publicerade dessa artiklar f�rv�grade f�ngarna i Carcel Modelo r�tten till genm�le: ledarna f�r Socialistiska ungdomen kunde svara enbart tack vare den g�stfrihet som La Batalla, Maur�ns tidning i Barcelona, erbj�d dem.

�terigen utf�rdade Santiago Carrillo en appell om hj�lp som riktades till de oppositionella kommunisterna i Blocket och i Kommunistiska v�nstern som h�ll p� att f�rbereda sammang�endet i en ny organisation. Han avslutade en artikel, med titeln �Bolsjeviseringen av socialistpartiet�, den 28 juni s� h�r:

Vi har en riktig teori och vi har tillf�rsikt. Men f�r att vinna beh�ver vi st�d fr�n alla verkliga marxister. Utan detta st�d riskerar v�ra anstr�ngningar att bli resultatl�sa. Enligt v�ra klassiker m�ste vi leta upp massorna d�r de befinner sig. Och idag finns de i socialistpartiet som har en o�vertr�ffad historia och kampf�rm�ga. Ni m�ste g� med i v�ra led f�r att bek�mpa dem som, om vi inte hejdar dem, kommer att leda in dessa massor p� nederlagets v�g. De gentlemannam�ssiga revolution�rer som fr�n sina h�jder ser ner p� det s�tt vi arbetar, ist�llet f�r att delta i v�ra uppgifter, dessa m�nniskor tar p� sig ett v�ldigt tungt historiskt ansvar.[61]

H�r kan vi f�rnimma mots�ttningarna mellan omfattningen p� och den br�dskande naturen hos den uppgift som ska genomf�ras och de hinder som tornade upp sig f�r dessa ledare f�r Socialistiska ungdomen, av vilka de flesta satt i f�ngelse eller befann sig i exil, eller till och med var tvingade till halvhemlig tillvaro. Maur�n, som polemiserade med Carrillo p� grund av att den senare f�rkastade tanken p� en �sammanslagning� och uppmanade �marxisterna� att g� med i PSOE f�r att k�mpa d�r, f�rstod uppenbarligen inte att det som stod p� spel i denna �ppna strid mellan interna PSOE-fraktioner helt enkelt var det spanska proletariatets klassoberoende uttryckt genom dess st�rsta politiska partis inriktning. I en annan artikel i La Batalla p�visade Carlos Hern�ndez Zancajos v�ldigt klart kopplingen mellan Prietos anklagelser mot Socialistiska ungdomen och hans avsikt att tvinga p� PSOE en taktik som gick ut p� en allians med republikanerna, vilket Manuel Aza�a � sin sida tagit upp.[62] F�r att denna taktik skulle lyckas var tv� villkor n�dv�ndiga: PSOE m�ste �gr�va ner sina vapen� och m�ste dessutom tysta sitt ungdomsf�rbund.

Fram�t mot den F�renade socialistiska ungdomen

Det blev kommunistpartiet som kom att genomf�ra, till sin egen f�rdel, den operation som PSOE utan framg�ng str�vade efter att �stadkomma. Socialistiska ungdomen var avv�pnad � genom sin otillr�ckliga politiska skolning och i synnerhet sin totala okunnighet om stalinismens historia och djupg�ende of�rm�ga att f�rst� stalinismens karakt�r. I �nnu h�gre grad �n Largo Caballero, men p� precis samma s�tt, f�ngades de i den f�lla som Kommunistiska internationalens v�ndning 1935 utgjorde och som under en hel period ledde fram till den allians mellan kommunistpartiet och den socialistiska h�gern som Socialistiska ungdomen h�vdade att de h�ll p� att g�ra sig av med genom �bolsjeviseringen�. Dessutom �stadkom det folkliga gensvaret p� kravet att man m�ste f� till st�nd amnesti f�r de 30 000 politiska f�ngarna fr�n oktober 1934[63] att alla grupperingar k�nde en stark press att st�dja det �Folkliga antifascistiska blocket� d�r Aza�a skulle bli frontfiguren; �terigen skulle arbetarpartierna bli hj�lptrupperna och det arbetande folket infanteriet.

Trots sin principiella st�ndpunkt kunde givetvis inte Socialistiska ungdomen sj�lv f�rhindra denna utveckling som Largo Caballero aldrig �verv�gde att ta itu med rakt p� sak. Icke desto mindre skulle en opposition fr�n deras sida, en splittring i denna fr�ga, en v�nsteravspj�lkning fr�n PSOE d�r de varit den drivande kraften ha utgjort ett fruktansv�rt hinder f�r Stalins nya politik och f�rverkligandet av folkfronten. Kommunistiska internationalen sparade i alla fall inte p� anstr�ngningarna f�r att vinna de viktigaste ledarna f�r Socialistiska ungdomen. I detta sammanhang verkar den lilla kolonin socialistiska flyktingar i Sovjetunionen ha spelat en viktig roll. Det tycks som om Margarita Nelken vunnits f�r kommunistpartiet[64], som hon officiellt skulle g� med i senare. Jose La�n, den f�rre ledaren f�r de socialistiska miliserna, medlem i Socialistiska ungdomens ledning, hade flytt till Sovjetunionen. Han var n�rvarande vid Kommunistiska internationalens sjunde kongress [1935] och senare vid Kommunistiska ungdomsinternationalens kongress. 35 �r senare skrev Fernando Claud�n, den f d ledaren f�r Kommunistiska ungdomen, att sjunde kongressen utgjorde en sl�ende �bekr�ftelse p� Komintern-sektionernas totala underordnande under sovjetstatens politik�, och att inf�randet av den nya folkfrontspolitiken var �ett pragmatiskt svar p� den sovjetiska utrikespolitikens tr�ngande behov�.[65] I Largo Caballerov�nsterns nya veckotidning skrev Jos� La�n att den sjunde kongressen definitivt hade motsvarat Socialistiska ungdomens f�rhoppningar genom f�rvandlingen av Kommunistiska internationalen och dess erk�nnande av �nationella v�gar� och genom att �ppna perspektivet p� organisk enhet i varje land.[66]

De p�tryckningar som de unga ledarna, och ibland gamla aktivister, utsattes f�r i Sovjetunionen kan sp�ras mellan raderna i brev de skrev fr�n Moskva till v�st eller till Spanien. Medan breven under 1935 var skrivna p� �spanska� och talade om Spaniens och PSOE:s problem, skrevs de under 1936 med anv�ndning av ett fikonspr�k som bara ledde tankarna till att fira �det socialistiska moderlandet och dess ledfyr� och som gjorde inst�llningen gentemot Sovjetunionen som helhet � inklusive stalinismen � till pr�vostenen f�r att vara �revolution�r�.[67]

I Spanien var villkoren f�r �de politiska� i Carcel Modelo flexibla nog att till�ta ett liknande n�rmande. De ungsocialister och politiska f�ngar som st�dde Largo Caballero var f�rem�l f�r uppm�rksamhet fr�n kommunistpartiet. Dess generalsekreterare, Jos� D�az, hade precis bes�kt Largo Caballero f�r att f�resl� att deras tv� partier skulle p�ta sig lika stort ansvar f�r upproret.[68] Codovilla, Kommunistiska internationalens representant i Spanien[69], kunde r�kna med ett villkorsl�st st�d fr�n Araquist�ins sv�ger, Julio �lvarez del Vayo, medlem av Largo Caballeros f�lje. Codovilla bes�kte Santiago Carrillo i Carcel Modelo och hade en l�ng politisk diskussion med honom. Var det verkligen Jacques Duclos, ledaren f�r det franska kommunistpartiet � vilket har p�st�tts � som �vertygade Largo Caballero om att inte mots�tta sig �v�nsterns valblock� som f�reb�dade folkfronten � en ny variant, knappt nyfernissad, av samarbetspolitiken som Prieto f�respr�kade och som den gamle �Spaniens Lenin� hela tiden ville f�rkasta? I en bok som han skrev i Paris och som POUM gav ut i Barcelona, El Partido Socialista y la Conquista del Poder [Socialistpartiet och er�vringen av makten], visade S. Serrano Poncela, medlem i Socialistiska ungdomens ledning, att han i Kommunistiska internationalens v�ndning s�g det mesta av vad Jose La�n s�g i Moskva, men inte det som Araquist�in hade gissat i Madrid.[70]

Slutligen hade Andr�s Nin helt r�tt n�r han karakteriserade v�nstersocialisternas attityd som fullst�ndigt �mots�gelsefull� vad g�ller Kominterns sjunde kongress, n�r de godk�nde och �ven hyllade dess resultat med skryt om en demokratisering som var helt fiktiv utan att uppenbarligen f�rst� att de hade �teruppv�ckts av orsaker som handlade om Sovjetunionens utrikespolitik, den klassamarbetspolitik som de hade bek�mpat under �ratal och som �verensst�mde med de id�er som omfattades av deras orubbliga motst�ndare p� PSOE:s h�gerkant.[71]

Men orsakerna till en mots�gelsefull inst�llning som inte enbart kan f�rklaras med okunnighet borde kanske s�kas p� annat h�ll �n i en politisk analys. Till att b�rja med �r det klart att Largo Caballeros f�ngelsevistelse, samt landsflykten eller f�ngelsevistelse f�r ett antal av hans anh�ngare gjorde att Prieto och hans politiska v�nner kunde �terta en del av den terr�ng de f�rlorat och att Socialistiska ungdomens �bolsjeviserings�-projekt framstod som ganska orealistiskt n�r det b�rjade st� klart att Prietos politik allt mer sammanf�ll med kommunistpartiets som mer �n n�gonsin f�rs�kte skapa ett �Folkligt antifascistiskt block�. I vilket fall som helst, det som ledarna f�r Socialistiska ungdomen framh�ll var det som de ans�g var en ny aspekt av problemet: enligt dem �ppnade Kommunistiska internationalens sjunde kongress m�jligheten av en organisk enhet som skulle g�ra det m�jligt att p� ett positivt s�tt �verbrygga arbetarr�relsens historiska splittring som uppstod i b�rjan av 1920-talet. N�r det g�ller detta skrev Santiago Carrillo i oktober 1935:

V�r ambition kan inte begr�nsas till tillf�lliga kampenheter. Vi m�ste g� vidare. Vi m�ste g� vidare mot organisk enhet, i riktning mot att �terf�rena det marxistiska proletariatet i ett parti och en ungdomsr�relse. Vi m�ste med gl�dje erk�nna att vi under de senaste m�naderna har gjort gigantiska framsteg n�r det g�ller detta � I v�rt land m�ste denna enhet ske inom det gamla �rorika Socialistpartiet. D�rf�r att det har styrkan, d�rf�r att det har kvaliteten, d�rf�r att det har prestigen � De marxistiska arbetarnas samg�ende p� nationell bas under v�r fana �r n�dv�ndig. P� det internationella planet d�r ska vi sedan alla fritt och demokratiskt ta beslut. P� denna punkt har jag mitt kriterium. Det �r i Ryssland som grunden f�r v�rldens enande finns, s� l�nge som arbetarklassen inte besegrat borgerliga institutioner och b�rjat bygga socialismen i andra l�nder.[72]

Carrillo kunde tala ut �ppet. Socialistiska ungdomens kongress som samlades i Ruzafa den 1 september hade med �verv�ldigande majoritet antagit perspektiven om en fusion f�r att f�rena ungdomen i en organisation och hade godk�nt pamfletten Oktober. Det nya inslaget var det han kallade sitt �personliga kriterium�. Redan i Paris hade Serrano Poncela skrivit att Kommunistiska internationalens stadgar inte borde utg�ra n�got hinder f�r en f�rening mellan v�nstersocialister och Tredje internationalen. Marta Bizcarrondo noterar helt riktigt n�r det g�ller detta att �den ryska revolutionen och Sovjetunionen h�danefter spelade en mytisk roll som var fr�nvarande i Oktober�.[73]

I september h�ll Kommunistiska ungdomsinternationalen sin kongress i k�lvattnet p� Kommunistiska internationalens sjunde kongress. Jos� La�n var naturligtvis n�rvarande. Kongressen uttalade sig f�r ett organisatoriskt samg�ende med syfte att bilda en mycket bred ungdomsorganisation, �en organisation f�r de icke partianslutna ungdomsmassorna� enligt den officiella formuleringen. Majoriteten av ledningen f�r Socialistiska ungdomen i Spanien vanns f�r f�rslaget, men p� det villkoret att enandet skulle genomf�ras genom att Kommunistiska ungdomen gick med i deras organisation. Samtidigt f�rbereddes att CGTU, det fackf�rbund som kontrollerades av Spaniens kommunistparti, skulle g� med i UGT. Den 6 december 1935 hyllade Santiago Carrillo �den p�tvingade marschen mot organisatorisk enhet�: Tredje internationalen hade �ntligen ��ndrat �sikt�:

Vi f�r inte gl�mma det faktum att denna v�ndning, detta �terv�ndande till marxismens grundprinciper som Tredje internationalens korrigeringar inneb�r, nu placerar oss p� samma politiska niv� som kommunisterna � Vi f�r inte tveka att definiera v�r st�ndpunkt... Vi har organisatorisk enhet; vi vill ha den och vi kommer att f� den genom ilmarscher, ty vi �r ocks� kommunister som Marx, Engels och Lenin, ty den kinesiska mur som skilde oss fr�n Kommunistiska internationalen har raserats och vi kommer att uppn� dess slutgiltiga f�rst�relse genom att utpl�na byr�kratin och de sm�borgerliga rester som cementerade dem.[74]

Var verkligen t�rningen kastad? Hade det �personliga kriterium� som Carrillo n�mnde i september slutligen hemf�rt segern i Socialistiska ungdomen? F�rvisso inte �nnu. Debatten var livlig, till och med i ledningen, och kritiska motst�ndare tog offentligt till orda. Serrano Poncela, till exempel, �terv�nde fr�n exilen och angrep f�rslagen fr�n Kommunistiska ungdomsinternationalens kongress med viss kraft:

Sammanslagning mellan Socialistiska ungdomen och Kommunistiska ungdomen till en organisation som st�ller sin styrka i socialismens tj�nst, men som �r uppbyggd p� ett s�dant s�tt att andra organisationer som �nnu inte st�r i arbetarklassens tj�nst kan g� med i den � att den k�mpar f�r demokrati och mot fascism, men samtidigt �r f�r arbetarmakt, som i h�gsta grad �r antidemokratisk. En ungdomsr�relse utan ett parti, utan ett program, utan konkreta m�l � Det �r r�tt av arbetarklassen att bilda en j�rnring runt Sovjetunionen, att ta upp kampen mot dess fiender, men det finns ingen grund i en materialistisk tolkning av historien f�r dessa enorma anstr�ngningar att g�ra s� att hela den internationella arbetarr�relsen roterar runt Sovjetunionens f�rsvar, hur viktigt detta �n kan vara � Enligt min �sikt har kongressen, Internationalen och dess ungdomsf�lje i f�rsta hand reagerat positivt p� f�rsvaret av Sovjetunionen och endast i andra hand p� proletariatets intressen i andra l�nder �n socialismens fosterland. Detta inneb�r att Ryssland g�r vad som �r r�tt f�r det n�r det i v�st skapar demokratiska och sm�borgerliga allianser ist�llet f�r arbetarklassallianser, med betraktande av hoten fr�n Centraleuropa till Japan, men den nationella arbetarklassen g�r ocks� vad som �r r�tt f�r den n�r den g�r sitt b�sta f�r att f�rsvara det socialistiska landets heliga intressen utan att skada sina egna heliga nationella intressen. [75]

Inom PSOE blev striden mellan anh�ngarna till Largo Caballero och Prieto alltmer infekterad, speciellt n�r Largo Caballero 15 december 1935 avgick som partiets ordf�rande och l�mnade partiets exekutiv och kampanjen f�r en kongress som skulle ge partiet en homogen ledning inleddes. Faktum �r att Socialistiska ungdomens inriktning p� att f� till st�nd �organisatorisk enhet� med Kommunistiska ungdomen avledde dem fr�n den interna striden inom PSOE och f�rs�g deras motst�ndare med starka argument.[76]

Kort tid efter att Santiago Carrillo i b�rjan av mars sl�ppts ut fr�n f�ngelset for han tillsammans med Trif�n Medrano i en gemensam delegation p� ett veckol�ngt bes�k i Sovjetunionen med syftet att tillsammans med Kommunistiska ungdomsinternationalen ordna upp de sista detaljerna i den gemensamma texten med titeln Grunder till sammanslagningen. [77]

�Fusionsm�tet� � i v�ntan p� en kongress som planerades men aldrig blev av p� grund av inb�rdeskriget � skulle ha �gt rum s�ndagen den 5 april 1936 i Madrid, Plaza de Las Ventas, under Largo Caballeros effektiva ordf�randeskap. Det k�nt att han privat hade uttryckt starka reservationer mot sammanslagningen av ungdomsorganisationerna och i varje fall helt f�rkastat PSOE:s brytning med Andra internationalen, �ven om han var inne p� den �organisatoriska enhetens� linje. Den nya organisationen � som n�got oegentligt kallades F�renade socialistiska ungdomen � tycks p� goda grunder ha haft mycket st�rre materiella resurser �n hittills vilket inte kan f�rklaras av det enkla faktum att antalet medlemmar snabbt f�rdubblades.[78] Det f�rsta numret av dess veckotidning, Juventud, som h�ll en ny och opolitisk stil och var rikligt illustrerad, hade en tryckt upplaga p� 100 000 exemplar. Socialistiska ungdomens historia avslutades. Den F�renade socialistiska ungdomens historia hade inletts. Detta var inte bara ett nytt kapitel; det var en ny bok.

En slags slutsats

Hade den F�renade socialistiska ungdomen redan vunnits f�r den stalinistiska politiken n�r den bildades? Alla uppgifter l�ter f�rst� att Trotskij trodde det � eller f�rmodade att �tminstone Kommunistiska internationalens m�n trodde att de kontrollerade ledningen, vilket innebar att �tminstone en del av Socialistiska ungdomens �ldre ledare i hemlighet hade anslutit sig till dem. Den officiella historiken �ver Spaniens kommunistparti vill f� oss att tro att Carrillo och de �vriga JSU-ledarna kom och fr�gade om de fick g� med i kommunistpartiet i grupp under de mest dramatiska stunderna av Madrids bel�gring, vid tiden f�r Largo Caballeros regerings f�rflyttning till Valencia och bildandet av Madrids f�rsvarsjunta: detta �r det datum som b�st passar in med f�rklaringen att JSU:s �tappra k�mpar gick med den modigaste och framsynta grupperingen av k�mpar. Faktum �r att vi vet att Santiago Carrillo redan flera m�nader tidigare deltog i kommunistpartiets centralkommitt�s arbete.[79] Och i ett tal som Socialistiska ungdomens generalsekreterare h�ll dagen innan samg�endet varnade han sina medlemmar f�r den interna kritik som �trotskisterna� framf�rt, vilket vid tiden f�r den f�rsta Moskvar�tteg�ngen vittnade om hans sanna visitkort och avsl�jade hans politiska f�rg.[80]

Historien om JSU �terst�r att skrivas. Manuel Tag�e�a, som �terv�nde till kommunistpartiet tillsammans med sina kamrater, pekar p� den starka sp�nning som fanns inom den nationella ledningen, mellan Carrillo och Cazorla � ena sidan och La�n, Melchor och Fernando De Rosa � den andra. Santiago Carrillos politiska karri�r inom det spanska kommunistpartiets apparat �r v�lk�nd. M�nga av de andra ledarna under perioden 1934-1936 tr�ngdes mer eller mindre snabbt �t sidan.[81] 1937, n�r koalitionen av moderata socialister och stalinister som samlats runt Negr�ns regering, efter det att Largo Caballero eliminerats tack vare Carrillos anstr�ngningar, tog itu med att avl�gsna Caballeros anh�ngare fr�n deras positioner, speciellt i pressen och UGT, bildades ett motst�nd inom sj�lva JSU. Dess talesman var dess f�rre ordf�rande Carlos Hern�ndez Zancajo, som kring sig samlade ett antal provinsiella ledare som v�grade g� med i kommunistpartiet, s�som Jos� Grigor�, Juan Tundidor L�pez fr�n Valencia och Rafael Fern�ndez fr�n den asturiska federationen. I sj�lva verket var detta en sista strid d�r Largo Caballeros anh�ngare visade upp sin personliga lojalitet till den gamla ledaren och p� detta s�tt uttryckte sin v�gran att bli stalinifierade under antifascismens fana. Det r�der intet tvivel om att denna opposition inte var s� farlig som ledarna f�r kommunistpartiet tycktes tro.[82]

Detta var i sj�lva verket de sista krampryckningarna fr�n en riktning som till slut utmattats genom er�vringen som nu utgjorde det spanska kommunistpartiets �massbas�. Vilket m�sterligt schackdrag denna er�vring var, en m�jlighet som inte var uppenbar till en b�rjan. �r det rimligt att anta � vilket Trotskij var �vertygad om � att Socialistiska ungdomens �de skulle ha blivit annorlunda om Kommunistiska v�nsterns militanter under 1934 och �nnu b�ttre under 1935 tagit det steg Trotskij f�reslog? Personligen, efter denna studie, tror jag det. De mots�ttningar, de sv�ngningar och den os�kerhet som Carrillos riktning uppvisade utsattes faktisk aldrig f�r en seri�s intern kritik eller en konsekvent oppositions pr�vningar � vilket skulle ha varit fallet om trotskisterna hade g�tt med, n�got som enbart var en fr�ga om deras val. F�r mig framst�r det speciellt som att Carrillos kompanjoner, vad g�ller Sovjetunionens historia och stalinismen i sig, uppvisade en s� djupg�ende brist p� f�rst�else och kunskap, att vi med r�tta kan anta att de aldrig skulle ha utgjort n�got o�verstigligt hinder f�r trotskisternas analyser.

Det �r naturligtvis meningsl�st att f�rest�lla sig vad som skulle ha kunnat h�nda, men inte gjorde det. Vi m�ste d�rf�r n�ja oss med att uppm�rksamma att redan 1934 hade ledarna f�r Kommunistiska v�nstern gett upp vad g�ller Socialistiska ungdomen, vars ledare de ans�g vara perfekta sm� byr�krater som i organisationens inre cirklar mycket snabbt l�rt sig hur man som politiker man�vrerar, hur man ljuger och till och med baktalar. De var � helt riktigt � �vertygade om att Largo Caballeros �radikalisering� framf�rallt handlade om tomma ord och hotelser, men f�rstod inte hur kraftfullt arbetarklassens bas skulle svara p� denna �verbala revolutionism�? Visste de inte att det, f�r att bygga ett parti som �vill och kan g�ra revolution�, som Esteban Bilbao skrev 1934, var n�dv�ndigt att kunna g� ut och s�ka reda p�, d�r de befann sig, de element som i tiotusental l�t sig f�rledas av ett socialistparti som endast var kapabelt att �komma med tomma hot�.[83]

I vilket fall som helst �r det detta som Trotskij speciellt kritiserade hos de spanska kamraterna. Dessa observerade och kommenterade utan att ingripa och l�t p� s� s�tt denna betydande, stora, h�ngivna stridbara styrka, som var redo f�r varje uppoffring, att till slut falla i Stalins och de nya unga stalinisternas h�nder som det instrument som f�rr�dde den spanska revolutionen i namn av �demokratins f�rsvar�, vilket de i b�rjan hade f�rkastat som ett bedr�geri!

Juan Andrade, som var motst�ndare till �entrism�, skrev om Socialistiska ungdomen att den var �en f�rvirrad jakobinsk riktning� och att dess propaganda inte var n�got annat �n �skrik och fraser�, men att den hade �s�rskild vikt� genom att v�cka ett eko bland ungdomen. Han medger att han inte vet varf�r ledarna f�r Socialistiska ungdomen begr�nsade sig till sammanslagningen av ungdomsorganisationerna. Men dessutom betonar han att Socialistiska ungdomen gav kommunistpartiet �den stora kompletterande styrka det saknat� och att denna hj�lp var avg�rande. Slutligen s�ger han att det var de tidigare militanterna fr�n Socialistiska ungdomen �snarare �n de gamla kommunisterna som kom att leda f�rtrycket mot de andra arbetarklassriktningarna�. Han konstaterar: � Det skulle vara v�rdefullt att ur varje synvinkel grundligt studera fenomenet med dessa unga socialisters omv�ndelse, deras aktivitet och deras uppf�rande under inb�rdeskriget.� [84]

Denna artikel har ingen annan ambition �n att stimulera fram ett svar p� hans uppmaning genom att �ppna upp en diskussion.